Utlåtande i anledning av väckta motioner angående bemyndigande för statskontoret att vid gäldenär ers obestånd träffa vissa uppgörelser.
1928-03-28 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1928:75, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående bemyndigande för statskontoret att vid gäldenär ers obestånd träffa vissa uppgörelser.
Dokumentets text
22
Statsutskottets utlåtande Nr 75.
Utskottets
yttrande.
Nr 75.
Ankom till riksdagens kansli den 28 mars 1928 kl. 11 f. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående
bemyndigande för statskontoret att vid gäldenär
ers obestånd träffa vissa uppgörelser.
(4:e avd.)
Uti en inom andra kammaren av herr E. Böing väckt motion, nr 160,
vilken hänvisats till statsutskottet för förberedande behandling, har hemställts,
att riksdagen ville vidtaga åtgärder för att statskontoret måtte bemyndigas
att beträffande statens utlåningsfonder och manufakturförlagslånefonden
erhålla samma befogenhet i hithörande avseende, som för närvarande
tillkommer fullmäktige i riksbanken eller att, efter noggrann prövning av
omständigheterna i varje särskilt fall, bevilja de gäldenärer, vilka avträtt
sin egendom till borgenärers förnöjande, ackord eller eftergift å deras skuld
så ock utom konkurs biträda överenskommelse mellan gäldenär och hans
fordringsägare om betalning av gäld.
I detta sammanhang har utskottet jämväl förehaft till behandling en inom
andra kammaren av herr S. Bengtsson i Norup väckt motion, nr 244, däri
hemställts, att riksdagen måtte medgiva Kungl. Maj:t rätt att efter prövning,
i likhet med övriga fordringsägare, antaga ett av småbrukarnas andelstorvströförening
u. p. a. i Boalt erbjudet ackord på statens fordran.
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,
får utskottet hänvisa till motionerna.
Börande ifrågavarande motioner har utskottet med stöd av 46 § riksdagsordningen
inhämtat yttrande från statskontoret samt, beträffande motionen
nr 160, jämväl från fullmäktige i riksgäldskontoret och i riksbanken. Dessa
yttranden äro såsom bilagor (Bil. 1—3) fogade vid detta utlåtande.
Summan av utestående lån från de av statskontoret förvaltade lånefonderna
utgjorde vid 1927 års utgång över 250,000,000 kronor, därav cirka
150,000,000 kronor till hushållningssällskap och 100,000,000 kronor till andra
låntagare. Att i eu lånerörelse av sådan omfattning förluster på grund av
gäldenärs obestånd tid efter annan kunna inträffa lärer få anses förklarligt;
i all synnerhet för närvarande torde detta vara oundvikligt med hänsyn till
efterkrigsårens häftiga ekonomiska omkastningar. Kiksdagens uppmärksamhet
har redan tidigare fästs på detta förhållande, och av 1926 års riksdag
har utredning begärts rörande storleken av förlusterna å statens utlåningsfonder.
I detta avseende har statskontoret nu meddelat vissa uppgifter
Statsutskottets utlåtande Nr 15.
23
rörande inträffade konkurser m. in. under åren 1923—1927, varvid emellertid
jiimväl upplysts, att från åren före 1923 å vissa av ovannämnda fonder alltjämt
förefinnas osäkra fordringar till betydande belopp.
Som synnerligen önskvärt måste enligt utskottets mening framstå, att eu
i möjligaste mån affärsmässig reglering och avveckling av statskontorets
osäkra låneengagemang kan åstadkommas. Ett väsentligt hinder härför har
visat sig vara, att en underhandsuppgörelse i dylika fall icke utan en mycket
stor omgång låter sig genomföra. Det normala förfaringssättet för hithörande
låneärendens avveckling har därför blivit vederbörande huvudgäldenärs
samt borgesmiins försättande i konkurs samt en tvångsrealisation av
det lämnade låneliypoteket.
Såsom statskontoret närmare utvecklat, vore tvivelsutan i många fall en
frivillig uppgörelse att föredraga och detta såväl med hänsyn till vederbörande
fordringsägares, enkannerligen statskontorets, som gäldenärens och
borgesmännens intressen. Det torde vara av vikt, att de för statskontoret i
detta avseende gällande normerna göras mera tidsenliga och bringas till
närmare överensstämmelse med det förfaringssätt, som eljest tillämpas såväl
i allmänna affärslivet som ock beträffande vissa statens affärsgrenar, exempelvis
statens vattenfallsverk och riksbanken.
Innan några närmare bestämmelser utfärdas torde dock, såsom riksgäldsfullmäktige
framhållit, en närmare utredning tarvas, därvid jämväl bör övervägas,
huruvida ej den ifrågasatta befogenheten för statskontoret lämpligen
bör på ett eller annat sätt begränsas, exempelvis så, att i fall, då uppkommande
förlust kan väntas stiga till större belopp, ärendet underställes Kungl.
Maj:t, som skulle hava att antingen avgöra frågan eller ock, då så påfordras,
hänskjuta ärendet till riksdagens prövning. Likaledes bör vid nämnda
undersökning tagas i betraktande, huruvida inom andra statens förvaltningsområden
erfordras liknande reglerande bestämmelser. Jämväl i detta avseende
får utskottet åberopa vad riksgäldsfullmäktige anfört.
Vad angår det av herr Bengtsson i Norup motionsvis gjorda yrkandet
beträffande reglering av en statens fordran hos småbrukarnas andelstorvströförening
u. p. a. i Boalt, torde, då ärendet synes brådskande, hinder
icke böra möta för Kungl. Maj:t att, därest så efter prövning befinnes
lämpligt, antaga det av föreningen erbjudna ackordet.
Under åberopande härav får utskottet hemställa,
a) att riksdagen i anledning av den av herr Röing i ämnet
väckta motionen II: 160 må i skrivelse hos Kungl. Maj:t anhålla
om utredning rörande mera tidsenliga grunder för reglering
av statens fordringsanspråk vid gäldenärs eller borgesmans
inträffade obestånd;
b) att herr Bengtssons i Norup motion II: 244 må anses
besvarad med vad utskottet ovan anfört.
Stockholm den 28 mars 1928.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Närvarande: Se under utlåtandet nr 71.
24
Statsutskottets utlåtande Nr 15.
Bil. 1.
Till riksdagens statsutskott.
Genom remiss den 17 nästlidne februari har Kungl. Maj:t anbefallt Kungl.
statskontoret att avgiva och senast den 15 innevarande månad till riksdagens
statsutskott överlämna yttrande över dels en inom andra kammaren av herr
E. Eöing väckt motion (nr 160) angående bemyndigande för statskontoret
att vid gäldenärs obestånd träffa vissa uppgörelser, dels ock en inom samma
kammare av herr S. Bengtsson i Norup väckt motion (nr 244) om antagande
av ackord pa viss statens fordran hos Småbrukarnas andelstorvströförening
u. p. a. i Boalt; och får statskontoret, med remissaktens överlämnande, i
anledning härav anföra följande.
Den av statskontoret, såsom förvaltare av statens utlåningsfonder samt
manufakturförlagslånefonden, bedrivna lånerörelsen har blivit alltmer omfattande.
Till belysande av den utveckling, denna rörelse numera erhållit,
har statskontoret i nedanstående tablå, omfattande den senaste femårsperioden,
för de olika fonderna sammanfört, i runda tal, dels summan av de
lån, som vid utgången av räkenskapsåret utestått mot allenast av vederbörande
låntagare — i samtliga fall hushållningssällskap — till ämbetsverket
utfärdade skuldförbindelser, dels och summan av sådana vid samma tidpunkt
utestående lån, vilka utlämnats mot, förutom behöriga skuldförbindelser, av
statskontoret prövade och godkända säkerheter:
Statens utlåningsfonder Manufakturförlagslånefonden
Lån mot skuld- förbindelser
kr.
Lån mot skuld- förbindelser
och säkerhet
kr.
Lån mot skuld- förbindelser
kr.
Lån mot skuld- förbindelser
och säkerhet
kr.
Den
30 juni
1923 ........
....... 99,814,000
72,997,000
—
2,811,000
»
» »
1924 ........
........ 117,240,000
78,907,000
—
2,832,000
))
» »
1925 ........
...... 132,850,000
85,389,000
—
3,247,000
))
»
1926 •.......
....... 146,067,000
90,345,000
—
3,217,000
»
)) »
1927 ........
...... 158,339,000
95,821,000
—
3,375,000
Den förra gruppen lån, d. v. s. sådana mot enbart skuldförbindelser, utvisar
alltså eu ökning från år 1923 till år 1927 med omkring 58,000,000
kronor och den senare gruppen en ökning under samma tid med ungefär
23,000,000 kronor.
Det är givet, att utvidgningen av området för statens understödsverksamhet
och den därigenom uppkommande ökningen i antalet lån måste medföra, att
det oftare än förut kan komma att inträffa, att vederbörande låntagare brista
i fullgörandet av sina för lånen ingångna förbindelser. I den mån denna
underlåtenhet beror på iråkat obestånd, har statskontoret ytterst icke haft
annan utväg än att genom ett konkursförfarande söka likvid för sin fordran.
Denna utväg har också varit den enda, när det gällt att gent emot en insolvent
borgensman bevaka kronans rätt.
Härvid har icke kunnat undvikas att stora förluster tillskyndats statsverket.
Av en inom statskontoret verkställd utredning framgår, att under åren
1923—1927 inträffat 42 konkurser för låntagare och 40 konkurser för löftesmän.
Av de förra äro 31 och av de senare 27 numera avvecklade. Å lånen
hava erhållits eller kunna förväntas inflyta belopp, angivna i nedanstående
översikt, som jämväl utvisar de kapitalbelopp, som måste anses osäkra.
<Statsutskottets utlåtande Nr 75.
25
T or vlånefonden: bevakade kapitalbelopp 1,135,613:75 kronor; utdelning
172,885:50 kronor; osäkra 962,728:25 kronor.
Manufdidur förlag slånefonden: bevakade kapitalbelopp 265,000 kronor; utdelning
112,131:21 kronor; osäkra 152,868:79 kronor.
Kr af iledning slånefonden: bevakade kapitalbelopp 320,000 kronor; utdelning
61,666: 67 kronor; osäkra 258,333: 33 kronor.
Vattenkrafhiånejonden: bevakade kapitalbelopp 250,000 kronor; utdelning
250.000 kronor.
Rederilånefonden: bevakade kapitalbelopp 1,343,000 kronor; utdelning
1.343.000 kronor.
Odlingslånefonden: bevakade kapitalbelopp 550 kronor; utdelning 550
kronor.
Egnahemslånefonden: bevakade kapitalbelopp 55,000 kronor; utdelning
55.000 kronor.
Det torde emellertid i detta sammanhang böra framhållas, att från åren
före 1923 å vissa av ovannämnda fonder — huvudsakligen manufakturförlagslånefonden
och rederilånefonden — alltjämt förefinnas osäkra fordringar
till betydande belopp.
Det lärer få anses klart, att i ett affärsförhållande många gånger en frivillig
uppgörelse mellan gäldenären och hans fordringsägare är att föredraga
framför ett konkursförfarande. För gäldenärens del ligga fördelarna av en
dylik uppgörelse i öppen dag. Det torde vara tillräckligt att framhålla den
omständigheten, att gäldenären, oaktat konkurs avslutats, icke är fri från
sina borgenärer, vilka således genom förnyade konkursansökningar kunna
kräva likvid för sina fordringar. Från borgenärens synpunkt har ett ackordsförfarande
sin huvudsakligaste betydelse i de fall, då hans fordran i konkursen
är oprioriterad. I flertalet konkurser torde tillgångarna uteslutande
gå till gäldande av förmånsberättigade fordringar och de ofta mycket stora
konkurskostnaderna. Även för en borgenär, som är innehavare av förmånsberättigad
fordran, kan emellertid anledning föreligga att genom uppgörelse
på frivillighetens väg söka undvika konkurs. Så torde kunna vara förhållandet
med innehavare av inteckning, då panten på grund av inträffad värdeminskning
kan antagas komma att vid försäljning inbringa belopp, avsevärt
understigande fordringsbeloppet.
Ackordsuppgörelse i ett låneförhållande kan vara av olika slag. Därest
för lånet lämnats realsäkerhet och låntagaren är på obestånd utan möjlighet
att erbjuda annan säkerhet för lånet, kan det för långivaren vara fördelaktigt
att vederbörande befrias från återbetalningsskyldighet mot inbetalning
av visst belopp. Samma är förhållandet om säkerheten är borgen och annan
likvärdig säkerhet icke kan erbjudas av låntagaren eller löftesmännen. I de
fall åter, då löftesmännen jämte kontant inbetalning kunna ställa annan
ehuru mindre god säkerhet för lånet, kan ställandet av dylik säkerhet göras
till villkor för löftesmännens befriande från borgensans varet. Härigenom
erhålles möjlighet att alltjämt låta lånet kvarstå, något som kan visa sig
vara av betydelse, då utsikter finnas, att låntagarens ställning i framtiden
kan komma att förbättras.
Yad sålunda anförts torde äga tillämpning jämväl å statskontorets nu ifrågavarande
lånerörelse. De fordringar, vilka ovan angivits såsom osäkra, torde
statskontoret bliva nödsakat att avskriva. Det är att antaga, att gäldenären
beträffande ett stort antal av samma fordringar ägt intresse av att träffa
underhandsuppgörelse med långivaren. Därest dylik uppgörelse kunnat
genomföras, torde med all säkerhet statsverkets förlust hava blivit avsevärt
mindre. Möjligheterna till genomförande av ett ackord äro emellertid —
med undantag för manufakturförlagslånefonden — begränsade genom nöd
26
Statsutskottets utlåtande Nr 15.
vändigheten att erhålla riksdagens medverkan till ackordet. På grund härav
föreligger också under nuvarande förhållanden, enligt statskontorets förmenande,
i de flesta fall hinder för en praktisk tillämpning av ackordsinstitutet
å statskontorets ifrågavarande lån, detta särskilt med hänsyn till den
tidsutdräkt, som eu dylik medverkan alltid måste åstadkomma.
De erfarenheter, statskontoret under handhavandet av ifrågavarande lånerörelse
sålunda vunnit, hava föranlett ämbetsverket att i underdånigt utlåtande
den 24 november 1927 angående en av K. Andersson, Ljungby, m. fl.
gjord ansökan om antagande av ackordserbjudande av borgensmännen för
ett lån från kraftledningslånefonden hemställa, att Kungl. Maj:t måtte hos
riksdagen utverka bemyndigande för Sig att för framtiden utan riksdagens
hörande pröva och avgöra uppkomna frågor om antagande av ackord. Liknande
framställning har gjorts i ett av kommerskollegium, statskontoret,
lantbruksstyrelsen och vattenfallsstyrelsen den 31 december 1927 avgivet
underdånigt utlåtande angående de inom Näs härad av Värmlands län befintliga
elektriska distributionsföreningarnas ekonomiska ställning.
I den av herr Röing väckta motionen föreslås nu, att ett dylikt bemyndigande
skulle lämnas statskontoret. Det lärer icke heller kunna förnekas,
att det, såsom motionären framhållit, ligger närmast till, att det ämbetsverk,
som handhar förvaltningen av fonderna, äger träffa uppgörelser av det slag,
varom nu är fråga. Härigenom skulle också uppgörelserna snabbare kunna
genomföras, något som, med hänsyn till gäldenärens möjlighet att begagna
en vunnen tidsfrist till skada för fordringsägaren, måste tillmätas särskild
betydelse.
De skäl, motionären i övrigt framfört för sitt förslag, synas statskontoret
värda beaktande, och i det stora hela kan statskontoret ansluta sig till de
synpunkter, som kommit till uttryck i motionen. Även om statskontoret
till fullo inser, att det uppdrag, som enligt förslaget skulle komma att påvila
ämbetsverket, måste bliva ganska krävande och kunna medföra svårigheter
av olika slag, anser sig statskontoret för den skull, med hänsyn till
de fördelar, som genom det ifrågasatta bemyndigandet för statskontoret
borde, ej minst för lånefondernas vidkommande, vara att i många fall vinna,
icke böra göra någon erinran mot bifall till motionen.
Beträffande därefter den av herr Bengtsson i Norup väckta motionen får
statskontoret överlämna en av vederbörande tjänsteman hos ämbetsverket
verkställd utredning i ärendet1), som givit i huvudsak samma resultat som
den i motionen åberopade.
Då ett biträdande av ackordsanbudet skulle vara för torvlånefonden fördelaktigt,
varemot ett avslag å detsamma torde medföra vederbörande låntagares
och löftesmäns försättande i konkurstillstånd, i vilket fall fonden
finge betydligt mindre utdelning än det erbjudna ackordsbeloppet, lärer
enligt statskontorets förmenande motionen böra vinna bifall.
I handläggningen av detta ärende hava, förutom undertecknade, deltagit
statskommissarien friherre Leijonhufvud, t. f. statskommissarien, kanslirådet
Nissen, statskommissarien Ouchterlony samt t. f. statskommissarien Alve.
Stockholm den 8 mars 1928.
PER SÖDERMARK.
Nils Spilhammak.
Carl Peyron
'') Ej här avtryckt.
Statsutskottets utlåtande Nr 7,7.
27
Bil. 2.
Till Riksdagens statsutskott.
Med skrivelse den 17 innevarande februari har statsutskottet anhållit, att
fullmäktige i riksgäldskontoret ville avgiva och till utskottet inkomma med
yttrande över en inom andra kammaren av herr E. Röing väckt motion (nr
160); och få fullmäktige i anledning härav anföra följande.
I likhet med motionären finna fullmäktige lämpligt, att statskontoret erhåller
bemyndigande att beträffande de av ämbetsverket förvaltade lånefonderna
vid gäldenär obestånd träffa vissa uppgörelser. Motionären har
hemställt om åtgärder för statskontorets utrustande med enahanda befogenheter
i berörda avseende som b an k o fn 11 m äk t i g e på sin tid erhållit och som
återfinnas i § 42 mom. 1 i reglementet för riksbankens styrelse och förvaltning.
Då emellertid den utlåningsrörelse, som bedrives av riksbanken och
statskontoret, givetvis är mycket olikartad och det vid sådant förhållande
ej kan anses utan vidare kiart, att samma bestämmelser i förevarande avseende
äro lämpliga för statskontoret, hålla fullmäktige före, att en utredning
av frågan bör komma till stånd. Därvid synes böra tagas under övervägande,
huruvida ej den ifrågasatta befogenheten för statskontoret bör på
ett eller annat sätt begränsas, exempelvis så att det skulle åligga statskontoret
att, då det gällde mycket stora belopp eller frågor av tvivelaktig
art, underställa ärendet Kungl. Maj:t, som hade att antingen avgöra frågan
eller hänskjuta densamma till riksdagens prövning.
Då i viss mån samma skäl som beträffande statskontoret kunna anföras
för att lämna fullmäktige i riksgäldskontoret bemyndigande att träffa vissa
uppgörelser i fråga om de av riksgäldskontoret förvaltade lånefonderna, hava
fullmäktige för avsikt att framdeles beträffande sistnämnda lånefonder hos
riksdagen göra framställning om erhållande av samma befogenhet, som kan
komma att tillerkännas statskontoret.
Stockholm den 29 februari 1928.
KARL HILDEBRAND.
G. Lagerbjelke. G. Kobb. H. S. Tamm.
Eric Hallin. Anders Anderson.
John Hägglund.
28
Statsutskottets utlåtande Nr 15.
Bil. 3.
Till Riksdagens Statsutskott.
I skrivelse den 17 innevarande februari har utskottet anhållit om fullmäktiges
i riksbanken yttrande över en inom riksdagens andra kammare av
herr E. Röing väckt motion, nr 160, angående bemyndigande för statskontoret
att vid gäldenärs obestånd träffa vissa uppgörelser; och få fullmäktige med
anledning härav anföra följande.
Före år 1862 skulle enligt gällande bestämmelser alla frågor om antagande
av ackord eller beviljande av eftergifter underställas nästblivande bankoutskott
för avgörande i den ordning instruktionen för detta utskott stadgade.
Men med anledning av den då antagna konkurslagen ansågs nödigt inrymma
åt riksbanken rätt att efter noggrann prövning av omständigheterna i varje
särskilt fall bevilja de riksbankens gäldenärer ackord, vilka avträtt sin egendom
till konkurs. Däremot skulle, som dittills, frågor om eftergift i övrigt
av fordringar underställas bankoutskottet.
Sedermera har 1909 års riksdag i anledning av en då väckt motion beslutit
sådan ändring av gällande bestämmelser, att fullmäktige äga att jämväl
utom konkurs biträda överenskommelse mellan gäldenär och hans fordringsägare
om betalning av gäld.
Enligt vad erfarenheten givit vid handen, har någon olägenhet av den
fullmäktige sålunda medgivna rättigheten icke förekommit. Fastmera har
dess begagnande utan tvivel i måDga fall visat sig vara till fördel. Fullmäktige
äro fördenskull av den uppfattning, att det ur allmänt ekonomiska
och praktiska synpunkter måste vara önskvärt, att mera smidiga och lämpliga
former tillskapas, varigenom myndigheter, som omhänderhava förvaltningen
av statens utlåningsfonder, beredas tillfälle att, där omständigheterna
därtill föranleda, vid gäldenärs obestånd träffa uppgörelse under hand.
Stockholm den 23 februari 1928.
ADOLF ap JOCHNICK.
Viktor Moll. Walter Philifson. A. Amnér.
Ludvig Widell. Viktor Larsson.
Carl Törnebladh.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1928:127 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående bemyndigande för statskontoret att vid gäldenärers obestånd träffa vissa uppgörelser. s. 1 i texten