Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragning sstaterna. Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar rörande elfte huvudtiteln. A. Civila pensionsväsendet. l:o. Ang. ijänstårsberäkning för Signe Maria Wester för ;pension från statens pensionsanstalt.

1929-04-22 · 180 sidor, varav 177 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 177 av 180 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1929:24, Utlåtande, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragning sstaterna. Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar rörande elfte huvudtiteln. A. Civila pensionsväsendet. l:o. Ang. ijänstårsberäkning för Signe Maria Wester för ;pension från statens pensionsanstalt.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

1

Nr 24.

Ankom till riksdagens kansli den 22 april 1929 kl. 4 e. m.

Utlåtande, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln,

innefattande anslagen till pensions- och indragning sstaterna.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet

hänvisade framställningar rörande elfte huvudtiteln.

A. Civila pensionsväsendet.

l:o.

Ang.

ijänstårsberäkning

för

Signe Maria

Wester för

;pension från

statens pensionsanstalt.

Av utredningen i ärendet framgår huvudsakligen följande:

Wester, som är född den 17 september 1866, har tjänstgjort vid kommunala

mellanskolan i Vaxholm från och med höstterminen 1920, då skolan

erkändes såsom kommunal mellanskola, till och med den 30 juni 1928 samt

åtnjuter för denna tjänstgöring från statens pensionsanstalt en försäkringstekniskt

beräknad pension av 434 kronor om året.

Hon har emellertid tjänstgjort även vid andra läroanstalter och en av

henne hos Kungl. Maj:t gjord ansökning avser, att hon skulle komma i åtnjutande

av tilläggspension med hänsyn till den tjänstgöring, hon under

läsåren 1913—1920 bestritt såsom föreståndarinna för och ämneslärarinna

vid Vaxholms samskola, innan denna ombildades till kommunal mellanskola.

För denna tjänstgöring åtnjuter hon nämligen nu icke någon som helst

pension.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. S samt. 16 höft. (Sr 2i.)

I en till riksdagen avlåten, den 25 januari 1929 dagtecknad proposition

nr 26 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva, att f. d. ämneslärarinnan och biträdande föreståndarinnan vid

kommunala mellanskolan i Vaxholm Signe Maria Wester må för pension

från statens pensionsanstalt tillgodoräkna sig sin under läsåren 1915/1916 och

1918/1919 intjänade tjänstetid vid Vaxholms samskola, dock att därvid skall

i tillämpliga delar gälla vad som i mom. 14 av övergångsstadgandena till

kap. IV av gällande reglemente för statens pensionsanstalt finnes föreskrivet

i fråga om lärarinna vid kommunal flickskola, varvid det i sagda moment

stadgade avdraget skall avse pensionsbelopp beräknat på det för Signe Maria

Wester under läsåret 1915/1916 erlagda statsbidraget till svenska lärarinnornas

pensionsförening och för dettas erhållande erlagda minimiavgifter.

]

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

Skolöverstyrelsen har i avgivet avlåtande anfört, bland annat, följande:

Vaxholms samskola har under ifrågavarande tidsperiod från statsmakternas

sida vunnit erkännande för sin verksamhet, i det att skolan från och med

vårterminen 1916 tillerkänts realskolexamensrätt och vid två olika tillfällen

erhållit icke oväsentliga tillfälliga statsunderstöd. Skolan har vidare

från och med höstterminen 1910 stått under läroverksöverstyrelsens, respektive

skolöverstyrelsens inseende och ombildades från och med höstterminen

1920 till kommunal mellanskola.

Av de sätt, varpå statsmakterna sålunda givit skolan sitt erkännande,

torde tydligt framgå, att skolans verksamhet ansetts vara av stort värde för

det allmänna. Då vidare sökandens tjänstgöring såsom föreståndarinna för

skolan varit av stor betydelse för dennas utveckling och tjänstgöringen omfattat

bland annat de år, under vilka Vaxholms samskola vunnit det

kraftigaste erkännandet från statens sida, torde det vara med billigheten

överensstämmande, att sökanden tillerkäpnes någon pension för ifrågavarande

tjänstgöring. Överstyrelsen föreslår i sådant hänseende, att sökanden må

erhålla rätt att för pension från statens pensionsanstalt, på samma sätt som

i § 22 av reglementet för statens pensionsanstalt säges i fråga om tjänstår,

under vilka pensionstagare tillhört lärarinnornas pensionsanstalt, utav sin

tjänstgöringstid vid Vaxholms samskola tillgodoräkna sig de två år, under

vilka skolan åtnjutit statsunderstöd, eller läsåren 1915/1916 och 1918/1919.

Vid bifall till detta överstyrelsens förslag skulle den tid, som sökanden intill

uppnående av pensionsåldern intjänat för pension från statens pensionsanstalt

— när, jämlikt bestämmelserna i § 22 mom. l a) av anstaltens

reglemente, däri inräknas de tjänstår, som sökanden intjänat för pension

från lärarinnornas pensionsanstalt — uppgå till 10, vilket förhållande åter

jämlikt bestämmelserna i § 24 av sagda reglemente skulle hava till följd, att

den sökanden från statens pensionsanstalt tillkommande pensionen icke skulle

beräknas försäkringstekniskt utan enligt de i mom. 1 a) av sistnämnda

paragraf angivna grunder.

Nu har sökanden emellertid under det första av de två läsår, vilka hon

enligt överstyrelsens förslag skulle få tillgodoräkna sig för pension från statens

pensionsanstalt, tillhört svenska lärarinnornas pensionsförening, och denna

har enligt lämnad uppgift under nämnda år uppburit ett statsbidrag av

60 kronor för henne. Med anledning härav torde —- i analogi med vad

som i mom. 14 av övergångsstadgandena till kap. IV av reglementet för

statens pensionsanstalt, enligt den lydelse sagda övergångsstadganden hava

i kungörelsen den 29 juni 1928, nr 257, finnes föreskrivet angående pension

för lärarinna vid kommunal flickskola — pensionen från statens pensionsanstalt

höra minskas i motsvarande mån.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till vad propositionen

innehåller.

Utskottet, som ansett sig böra biträda det framställda förslaget, får hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majrts ifrågavarande

proposition.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

3

2:o.

I en till riksdagen avlåten, den 25 februari 1929 dagtecknad proposition

nr 131 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att framlidne förre slöjdläraren vid Göteborgs folkskolor

Rudolf Eugen Malmborgs änka Sofia Mathilda Malmborg, född Eriksson,

må, räknat från och med mars 1928, tillerkännas pension enligt stadgandet

i punkten 8 av övergångsbestämmelserna till kap. IV i gällande reglemente

för statens pensionsanstalt.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att slöjdläraren Malmborg, som var

född den 28 december 1852 och avled den 7 februari 1928, anställdes som

ordinarie slöjdlärare vid Göteborgs folkskolor från och med den 1 augusti

1878. Efter erhållet avsked den 1 juli 1920 åtnjöt Malmborg, som varit

delaktig i småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, ålderdomsunderstöd

med 450 kronor. Malmborg saknade rätt till familjepension. Den 7 februari

1921 godkände skolöverstyrelsen efter framställning av folkskolestyrelsen

reglering av slöjdlärarbefattningarna vid Göteborgs folkskolor. För den

händelse denna reglering godkänts före Malmborgs avgång den 1 juli 1920,

skulle med den av honom innehavda tjänsten följt rätt till familjepension

och hans änka tillerkänts en pension av 300 kronor enligt stadgandet i

punkten 8 av övergångsbestämmelserna till kap. IV i gällande reglemente

för statens pensionsanstalt.

Änkan Malmborg, som är född den 12 maj 1858, befinner sig i mycket

små ekonomiska omständigheter samt är på grund av sin höga ålder oförmögen

att på något sätt bidraga till sin försörjning.

Göteborgs allmänna folkskolestyrelse har med hänsyn till föreliggande

omständigheter och under åberopande av statsmakternas beslut rörande

pension åt änkan efter slöjdläraren vid Göteborgs folkskolor Lars Hansson

Berg (Kungl. Maj:ts prop. nr 154, riksdagens skrivelse nr 306, år 1924)

tillstyrkt, att änkan Malmborg måtte beredas familjepension. I anslutning

härtill hava de i ärendet hörda myndigheterna — skolöverstyrelsen, statens

pensionsanstalt och statskontoret — hemställt om åtgärd i syfte att änkan

tillerkännes pension enligt berörda punkt 8 av övergångsbestämmelserna till

kap. IV i gällande reglemente för statens pensionsanstalt.

Beträffande utredningen i övrigt tillåter sig utskottet att hänvisa till

propositionen.

Med hänsyn till vad i ärendet förekommit finner sig utskottet böra ansluta

sig till Kungl. Maj:ts förslag och hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

proposition.

Ang.

pension åt

slöjdläraren

R. E. Malmborgs

änka.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

3:o.

Ang.

pension åt

förra småskollärarinnan

Ester

Desideria

Mellander.

I en till riksdagen avlåten, den 25 februari 1929 dagtecknad proposition

nr 132 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att förra småskollärarinnan Ester Desideria Mellander

må från och med den 1 januari 1929 under sin återstående livstid från

statens pensionsanstalt erhålla en årlig pension å 928 kronor 12 öre åt

utgå enligt de beträffande pension åt småskollärare i övrigt gällande bestämmelserna

i anstaltens reglemente.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande:

Ester Desideria Mellander är född den 15 januari 1891. Sedan hon år

1916 utexaminerats från småskoleseminarium, uppehöll hon lärarinnebefattningar

inom åtskilliga skoldistrikt, till dess hon anställdes såsom lärarinna

vid mindre folkskola i Simonstorps skoldistrikt från och med den 1 juli

1922. Under sistnämnda tjänstgöring åtnjöt hon tjänstledighet på grund

av sjukdom under tiden den 1 februari—den 3 juli 1923 samt den 1 augusti

—den 29 november samma år. På egen begäran blev hon av skolrådet den

7 december 1923 entledigad från sin befattning från och med den 1 januari

1924. Enligt beslut vid lagtima hösttinget i Marks domsaga den 30 augusti

1927 förklarades hon för omyndig och förordnades samma dag Ingeborg

Mellander till förmyndare för henne. I den vid sagda höstting förda domboken

intogs därvid ett av t. f. överläkaren vid Hälsingborgs hospital den

21 juni 1927 avgivet utlåtande angående Ester Desideria Mellander, utvisande,

bland annat, att denna, som den 19 april 1927 intagits å nämnda hospital,

enligt företedda handlingar fört ett ensamt, isolerat liv såsom småskollärarinna

på landsbygden i Hälsingland (Voxna). Våren 1919 hade hon

av skolrådet fått en laddad revolver att skydda sig med. Hon hade levt i

ständig skrämsel. Sjukdomen hade utbrutit i början av år 1923, vilket år

hon varit tjänstledig. Vid årets slut hade hon tagit avsked från sin dåvarande

befattning utan att rådgöra med sin släkt eller andra. — Den 18

januari 1927 ingick skolrådet i Simonstorps skoldistrikt till statens pensionsanstalt

med ansökan, att pension måtte beviljas Ester Desideria Mellander

från och med år 1924. Av två till ansökningen hörande läkarintyg inhämtades,

bland annat, dels av ett, utfärdat den 22 december 1926, att

Ester Desideria Mellander vore på grund av sinnessjukdom (dementia prsecox)

ådragen under tjänstgöringstiden, för framtiden oförmögen att sköta sin

tjänst, dels ock av ett annat, utfärdat den 11 mars 1927, att Ester Desideria

Mellander vore själsligen sjuk och lede av förföljelseidéer (»paranoida idéer»)

samt att hon enligt läkarens mening vid den tidpunkt, då hon begärde avsked

från sin tjänst, varit berövad förståndets bruk. Däremot kunde skolrådet

icke styrka att hennes sjukdom uppkommit i och genom tjänsten. Som det

icke kunde anses föreligga någon omständighet, som enligt pensionsanstaltens

reglemente kunde berättiga Ester Desideria Mellander att erhålla genast

börjande tjänstepension, fann sig pensionsanstalten förhindrad att tilldela

henne pension.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24. 5

Statens pensionsanstalt bär i avgivet utlåtande anfört bland annat:

Då det synes styrkt, att Ester Desideria Mellander vid avskedstagandet

saknat förståndets fulla bruk, torde det få anses obilligt, att hon på grund

av sitt begärda avsked skall gå i mistning av den pension, hon varit berättigad

erhålla, därest bon kvarstått i tjänst, till dess hon på grund av sin

sjukdom blivit skyldig att avgå. Pensionen hade därvid, jämlikt § 18: 1: c),

§ 19 och § 24: 1: b) i pensionsanstaltens reglemente den 31 december 1919

(nr 878), blivit 3/.i av hel pensions belopp 1,337 kronor 50 öre, således 928

kronor 12 öre.

Med avseende å vidare utredning i ärendet åberopar utskottet vad propositionen

innehåller.

Utskottet, som i likhet med departementschefen ansett starka billighetsskäl

tala för beviljande av pension i förevarande fall, bar icke funnit anledning

till erinran mot vad i sådant avseende föreslagits av Kungl. Maj:t.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

proposition.

4:o.

I en till riksdagen avlåten, den 25 februari 1929 dagtecknad proposition

nr 133 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att förra lärarinnan vid Stockholms folkskolor Anna

Fredrika Ljungberg må för erhållande av pension från statens pensionsanstalt

räkna sig tillgodo två tredjedelar av den tid, hon före sin övergång

till folkskolan tjänstgjort såsom ämneslärarinna med full tjänstgöring vid

Palmgrenska samskolan i Stockholm.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, att Ljungberg, som

är född den 4 september 1868, tjänstgjort som lärarinna vid Växjö elementarläroverk

för flickor vårterminen 1893, vid Åhlinska skolan i Stockholm

läsåret 1895—1896 och vid Palmgrenska samskolan i Stockholm läsåren

1895—1901 samt därefter såsom lärarinna vid Stockholms stads folkskolor

till och med den 3 september 1928, att hon erhållit avsked från sistnämnda

befattning från och med den 4 september 1928, att statens pensionsanstalt

genom beslut den 4 juli 1928 funnit henne berättigad att efter avgång från

sin befattning tidigast den 4 september 1928 komma i åtnjutande av avkortad

tjänstepension med 27/33 av hel pensions belopp, 1,875 kronor, utgörande

1,534 kronor 9 öre, samt att Stockholms folkskoledirektion genom beslut

den 31 augusti 1928 förklarat henne berättigad att från och med den 1 oktober

1928 från kommunen uppbära avkortad tilläggspension, irtgörande 27/r.

av hel sådan pension eller 941 kronor om året.

Ang.

rätt för förra

folkskollärarinnan

Anna

Fredrika

Ljungberg till

viss tjänstårsberäkning

för pension.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

Utskottet.

Ang.

viss livränta

till änkan

Emma

Adolfsson.

Skolöverstyrelsen har i utlåtande över en av Ljungberg gjord ansökning

om rätt att för pension tillgodoräkna tjänstår vid Palmgrenska samskolan

anfört bland annat följande:

Ansökningen går ut på, att de sex år, som fattas för sökanden i de för

erhållande av hel pension erforderliga 33 tjänståren, måtte få ersättas med

motsvarande antal år, som Ljungberg före sin övergång till folkskolan intjänat

såsom ämneslärarinna vid Palmgrenska samskolan. Härvid är att

märka, att, därest Ljungberg stått kvar vid nämnda samskola, hade hon

enligt bestämmelserna i kungörelsen den 23 december 1910 (nr 145) angående

pensionering av den kvinnliga lärarpersonalen vid enskilda läroanstalter

kommit att obligatoriskt tillhöra lärarinnornas pensionsanstalt. Enligt

bestämmelser i nu gällande reglemente för statens pensionsanstalt, § 22, äger

folkskollärarinna att såsom tjänstår för pension räkna sig till godo alla de

tjänstår, hon intjänat för pension i, bland annat, nämnda lärarinnornas

pensionsanstalt. Det vill sålunda synas, som om endast den omständigheten,

att Ljungberg före år 1910 övergått till folkskolan, gjort att hon gått i

mistning av de tjänstår vid Palmgrenska samskolan, vilka hon vid uppnådd

pensionsålder skulle fått räkna sig till godo, därest övergången skett

efter nämnda år.

Beträffande utredningen i övrigt för utskottet hänvisa till propositionen.

Med hänsyn till de omständigheter, som åberopats i ärendet, har utskottet

icke velat motsätta sig ett medgivande för Ljungberg att för pension tillgodoräkna

sig sin tjänstgöring vid ifrågavarande statsunderstödda läroanstalt

i den omfattning, som av Kungl. Maj:t föreslagits.

Utskottet får sålunda hemställa,

»

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

proposition.

5:o.

I en till riksdagen avlåten, den 15 mars 1929 dagtecknad proposition nr

195 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över liandelsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva, att änkan Emma Adolfsson såsom styvmoder till avlidne Albin

Leonard Adolfsson må tillerkännas den ersättning, vartill hon jämlikt bestämmelserna

i förordningen den 1 juni 1923 (nr 138) angående ersättning

av statsmedel för skada till följd av olycksfall, som förorsakats av krigsförhållandena

under 1914—1919 års världskrig, med däri genom förordning

den 13 juni 1924 (nr 199) gjord ändring, skulle varit berättigad, därest

adoption i förevarande fall ägt rum.

I 2 § 2 mom. c i förordningen den 1 juni 1923 (nr 138) angående ersättning

av statsmedel för skada till följd av olycksfall, som förorsakats av krigsförhållandena

under 1914—1919 års världskrig, stadgades ursprungligen, att,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24. 7

om olycksfallet medfört den skadades död, i ersättning skulle utgivas till

den avlidnes fader eller moder, adoptivfader och adoptivmoder eller, om

båda föräldrarna eller adoptivföräldrarna levde, till båda gemensamt, därest

de varit av den avlidnes arbete huvudsakligen beroende och annan till livränta

berättigad ej funnes, en livränta å ett årligt belopp av 600 kronor.

Sedan riksdagen i skrivelse den 30 maj 1924, nr 218, anmält, att riksdagen

för sin del antagit förslag till förordning om ändrad lydelse av ifrågavarande

författningsrum av sådan innebörd, att förberörda livräntebelopp skulle utgå

i de fall, där föräldrarna eller adoptivföräldrarna varit av den avlidnes

arbete beroende, utfärdade Kungl. Maj:t den 13 juni 1924 i överensstämmelse

med riksdagens beslut förordning i ämnet (nr 199).

Av åberopade statsrådsprotokollet framgår bland annat följande:

I en den 27 februari 1929 dagtecknad skrift har Emma Adolfsson i egenskap

av änka efter sin den 2 i samma månad avlidne make, Leander Adolfsson, anhållit

att komma i åtnjutande av den livränta å 600 kronor som tidigare utgått

till mannen i anledning av att dennes son, sökandens styvson, Albin Leonard

Adolfsson omkommit vid ångfartyget »Norra Sveriges» minsprängning den

7 december 1914. Såsom stöd härför bar sökanden anfört, att hon allt

sedan den 6 januari 1906 varit i äktenskap förenad med styvsonens fader

och vid tiden för styvsonens bortgång givetvis varit i samma grad beroende

av dennes arbetsinkomst som fadern, vartill komme, att bon vore nära 68

år gammal samt att hennes hälsotillstånd vore synnerligen klent.

Riksförsäkringsanstalten bar tillstyrkt ansökningen.

Med hänsyn till att 1925 års riksdag medgivit, att i tvenne fall styvmoder

finge tillerkännas den ersättning, vartill hon skulle varit berättigad,

därest adoption ägt rum, får utskottet, som anser att i nu föreliggande fall

föreligga liknande skäl som de, vilka föranledde berörda medgivande, tillstyrka

bifall till Kungl. Maj:ts i förevarande proposition framlagda förslag

beträffande änkan Adolfsson. För att hon icke må försättas i en gynnsammare

ställning än den, som skulle tillkommit henne, därest adoption ägt

rum, lärer, såsom även i riksdagens förenämnda beslut förutsattes, prövning

beträffande förordningens tillämplighet i övrigt böra i vanlig ordning verkställas

av vederbörande myndighet. Därest ersättning beviljas, torde densamma

böra utgå från det under elfte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget

till ersättning för skada till följd av olycksfall utav här avsedd art.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition må av riksdagen

bifallas.

Utskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

6:o.

Ang. I punkten 3 av en till riksdagen den 15 mars 1929 avlåten proposition

llln^åt fTd nr kar Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt ut
distriktsvete-

drag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, föreSchagerstrfms

riksdagen medgiva, att f. d. distriktsveterinären Ludvig Schager
änka.

ströms änka Hilma Schagerström må mot erläggande till statens pensionsanstalt

av 3,258 kronor jämte den ränta därå, som pensionsanstalten

bestämmer, förklaras berättigad att, utöver den pension från anstalten, som

hon enligt gällande bestämmelser äger uppbära, från och med den 1 maj

1928 komma i åtnjutande av ytterligare pension, så att det pensionsbelopp,

som hon från pensionsanstalten sammanlagt årligen erhåller, uppgår till

1.000 kronor.

Hos Kungl. Maj:t har f. d. distriktsveterinären Ludvig Schagerströms

änka Hilma Schagerström gjort framställning om erhållande av högre pension

mot erläggande av viss engångsavgift.

Till stöd för sin framställning har sökanden anfört följande:

Ettdera av åren 1920 eller 1921 hade sökandens man erhållit meddelande

från statens pensionsanstalt, att full familjepension kunde erhållas mot inbetalande

av engångsavgift. Storleken av denna avgift hade icke då uträknats

för varje särskild pensionstagare. Enligt distriktsveterinären Schagerströms

beräkningar skulle densamma hava uppgått till mellan 7,000 och

8.000 kronor, en summa som vid ifrågavarande tidpunkt varit för kännbar

att anskaffa. Enligt vad sökanden numera inhämtat från pensionsanstalten,

skulle engångsavgiften emellertid utgjort allenast 3,258 kronor. Att avgiften

icke tidigare erlagts hade sålunda berott på misstag rörande dess storlek.

Genom utfallen livförsäkring efter sin man, som avled den 12 april 1928,

vore sökanden i stånd att betala engångsavgiften jämte tillkommande ränta.

För sökanden, som vore över 65 år gammal samt sjuklig och på grund därav

oförmögen till förvärvsarbete, vore angeläget att ernå en dylik rätt för

erhållande av betryggande familjepension. Den efter distriktsveterinären

Schagerström upprättade bouppteckningen utvisade en behållning i boet av

3,450 kronor, därav livförsäkring å 3,000 kronor.

I infordrat utlåtande har medicinalstyrelsen hemställt om bifall till sökandens

framställning.

Statens pensionsanstalt har anfört följande.

Den beräknade engångsavgiften för distriktsveterinären Schagerström hade

utgjort 16,790 kronor för tjänstepensionen, därav 6,905 kronor hade varit

Schagerströms egen andel och återstoden huvudmannens, samt 3,258 kronor

för familjepensionen. Schagerström hade således haft att själv betala tillhopa

10,163 kronor, som kunnat uttagas hos honom genom årliga löneavdrag

å 3,503 kronor under tiden från 1920 års ingång, då han inträdde i

pensionsanstalten, till den 25 mars 1923, då han uppnådde pensionsåldern.

1 Beträffande punkterna 1 och 2 av prop. nr 202, se utlåtande nr 26, punkterna 37 och 88.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bmikoutskottets utlåtande Nr 24.

9

Han hade funnit dessa löneavdrag för betungande och hade på begäran erhållit

befrielse från dem. Troligen hade Schagerström varit i stånd att erlägga

enbart engångsavgiften för familjepension, utgörande ej fullt tredjedelen

av hela den engångsavgift, som han haft att själv betala. Möjligen

hade han dock ej känt till sin rätt att göra en dylik uppdelning. Hade

denna engångsavgift erlagts, skulle sökandens pension blivit 1,000 kronor i

stället för 211 kronor.

Ifrågavarande ansökan ginge nu ut på att genom erläggande av sistnämnda

avgift av 3,258 kronor förskaffa sig en pensionstillökning av 789

kronor för att erhålla full pension.

Med hänsyn till bestämmelserna i det för pensionsanstalten gällande reglementet

funne anstalten sig förhindrad tillstyrka bifall till ansökningen.

Statskontoret har gjort följande uttalande.

Såsom statens pensionsanstalt framhållit funnes givetvis i anstaltens reglemente

intet stöd för sökandens framställning, men med hänsyn till föreliggande

omständigheter måste starka billighetsskäl anses föreligga för att

tillmötesgå framställningen. Statskontoret ville därför ifrågasätta, huruvida

icke genom framställning till riksdagen medgivande borde för sökanden

utverkas att genom inbetalning på sätt hon erbjudit bereda sig ökad pension

från statens pensionsanstalt.

Departementschefen har omnämnt, att Kungl. Maj:t med riksdagens (riksdagens

skrivelse 1921 nr 251) tillstånd medgivit änkorna efter två distriktsveterinärer,

som icke varit delägare i statens pensionsanstalt, att mot erläggande

av vederbörliga engångsavgifter till pensionsanstalten därifrån

erhålla familjepension med belopp, som överensstämde med anstaltens reglemente.

För egen del har departementschefen funnit billigt, att även ifrågavarande

framställning vunne bifall.

Utskottet finner det av principiella skäl synnerligen betänkligt att, såsom

i propositionen föreslås, efter en befattningshavares död medgiva inbetalning

av retroaktivavgifter, som befattningshavaren själv icke ansett sig

böra erlägga och varigenom befattningshavarens efterlevande skulle tillförsäkras

förhöjda pensionsförmåner. Ett bifall till den nu föreliggande framställningen

skulle enligt utskottets mening kunna medföra icke önskvärda

konsekvenser. På grund härav och under framhållande att statens pensionsanstalt

avstyrkt bifall till framställningen har utskottet icke kunnat

biträda Kungl. Maj:ts förslag. Vad beträffar de i propositionen åberopade

precedensfallen, äro dessa enligt utskottets uppfattning ej fullt jämförliga

med det nu förevarande, enär det i dessa fall gällde änkor, vilkas

män saknat möjlighet att själva genom erläggande av avgifter grundlägga

pensionsrätt för sina efterlevande i statens pensionsanstalt.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning icke må

av riksdagen bifallas.

Utskottet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

B. Militära pensionsväsendet.

7:o.

Ang. I en till riksdagen avlåten, den 18 januari 1929 dagtecknad proposition nr 22

^bstttringåt har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsunderofficcren

protokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medaVvid

flottan1 siva, att underofficeren av 3:e graden vid flottan Einar Ferdinand Broman

E.F. Broman, må från och med dagen näst efter den, då avgång från tjänsten äger rum,

under sin återstående livstid uppbära pensionsförbättring till belopp av 900

kronor för år räknat, att åtnjutas i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen

den 15 juni 1922 (nr 335) med grunder för pensionsförbättring åt

officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare vid armén

och marinen och utgå från anslag, som är eller må varda beviljat till pensionsförbättring

för viss personal vid marinen.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Broman, som är född den 25

maj 1892, den 19 oktober 1923 blivit skadad genom olycksfall under tjänstntövning;

att han därefter genom särskilda beslut av Kungl. Maj:t medgivits

kvarstå i tjänst intill den 22 februari 1929; att han förklarats berättigad

att från och med dagen näst efter den, då avgång från tjänsten

ägde rum, uppbära pension jämte fyllnadspension, pensionstillägg och pensionsförhöjning

med sammanlagt 1,440 kronor, men att han, som komme

att avgå före uppnådd pensionsålder, icke ägde rätt att uppbära någon

pensionsförbättring; att sannolika skäl talade för att han ådragit sig kroppsskada

under utövande av kronans tjänst; samt att han för framtiden är

oförmögen till militärtjänstgöring.

Direktionen över flottans pensionskassa har meddelat, att därest Broman

beviljades pensionsförbättring med samma belopp, som åtnjötes av underofficer

av 3:e graden, till honom skulle komma att utgå dylik förmån med

900 kronor för år.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

utskottet. I ett flertal fall, likartade med det nu föreliggande, har riksdagen medgivit,

att pensionsförbättring finge utgå, oaktat vederbörande pensionstagare

ej uppfyllt föreskrivna villkor för åtnjutande av dylik förmån. Under

sådana förhållanden har utskottet funnit sig böra tillstyrka bifall till ifrågavarande

förslag om pensionsförbättring åt Broman.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj ds ifrågavarande proposition må av

riksdagen bifallas.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

11

8:o.

I en till riksdagen avlåten, den 15 februari 1929 dagtecknad proposition

nr 105 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva, att förra sömmerskan vid Svea livgardes intendentur verkstäder

Hilda Maria Lundahl må för erhållande av förtidspension enligt de

i kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10) angående förtidspension och avskedsersättning

åt vissa övertaliga civila löntagare vid armén och marinen

angivna grunder tillgodoräknas den tid hon, utan att hava haft anställning

i statens tjänst, varit uteslutande sysselsatt med arbete för kronans räkning.

Arméförvaltningens intendents- och civila departement hava i skrivelse

till Kungl. Maj:t den 7 februari 1928 meddelat, att sekundchefen för Svea

livgarde uti en till statskontoret ställd skrivelse den 8 augusti 1927 hemställt,

att förtidspension måtte beredas sömmerskan vid regementets intendenturverkstäder

Hilda Maria Lundahl med belopp av 712 kronor, beräknat

efter en anställningstid av 28 år.

I gemensam skrivelse till statskontoret den 20 september 1927 hade arméförvaltningens

intendents- och civila departement tillstyrkt beviljande av

förtidspension åt Lundahl med av sekundchefen föreslaget belopp. Genom

beslut den 10 januari 1928 hade Lundahl av statskontoret tillerkänts förtidspension

med ett belopp av allenast 572 kronor, synbarligen på grund av

att statskontoret icke ansett de anställningstider, tillhopa 10 år, under vilka

Lundahl enligt framställningen bilagda intyg utfört arbete vid Svea artilleriregementes

intendenturverkstäder och Göta livgardes skrädderiverkstad,

hänförliga till anställningstid i statens tjänst.

Beträffande Lundahls arbete vid Göta livgardes skrädderiverkstad hade

visserligen sekundchefen för Svea livgarde i skrivelse till intendentsdepartementet

uttalat, att tvekan kunde råda, huruvida ifrågavarande arbete skulle

kunna anses hänförligt till arbete i statens tjänst, men då arbetet utförts

för kronans räkning med kronans materialier och i kronans lokaler, ansåge

departementen jämväl den tid, Lundahl utfört detta arbete, böra medräknas

i den anställningstid, som skulle läggas till grund för bestämmande av

hennes förtidspension. Departementen vidliölle sålunda sin uppfattning, att

Lundahl bort tillerkännas förtidspension med 712 kronor.

Statskontoret, som avgivit utlåtande i ärendet, har därvid anfört i huvudsak

följande:

Vid beviljande av förtidspension åt Lundahl hade statskontoret endast

tillgodoräknat henne tiden från och med den 2 april 1909, då hon varit

anställd vid Svea livgardes skrädderiverkstad, eller sålunda 18 år. Då vid

förtidspensions fastställande hänsyn endast finge tagas till anställningstid i

statens tjänst, hade statskontoret icke ansett sig kunna för pension tillgodoräkna

henne den tid, då hon under åren 1898—1902 och 1904—1908 arbetat

å Svea artilleriregementes och Göta livgardes skrädderiverkstäder och därvid,

såsom framginge av lämnade intyg och av statskontoret under hand inhämtade

Ang.

medtj ivande

för f. sömmerskan

H. M.

Lundahl att

för erhållande

av förtidspension

tillgodoräkna

sig viss

tj ä nstgöringatid.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

Ang.

rätt för sex

musikanförare

att uppbära

musikfanjunkares

pension.

upplysningar, varit anställd och avlönad av vederbörande mästare. Emellertid

hade riksdagen i ett flertal fall på därom av Kungl. Maj:t gjord framställning

medgivit, att pension finge utgå till arbetare, vilka visserligen icke

varit direkt anställda i statens tjänst men som i egenskap av entreprenörer

eller hos dem anställda under lång tid uteslutande varit sysselsatta med

arbete för statens räkning. Vid sådant förhållande ansåge statskontoret det

vara med billighet överensstämmande, att åtgärder vidtoges för att Lundahl

finge för pension tillgodoräkna jämväl den tid, hon utfört arbete vid Svea

artilleriregemente och Göta livgarde.

Departementschefen har för egen del anfört:

»Liksom myndigheterna finner jag billighetsskäl tala för att de tidsperioder,

Lundahl — ehuru icke anställd i statens tjänst — varit uteslutande

sysselsatt med arbete för kronans räkning, må tillgodoräknas henne för

erhållande av ytterligare förtidspension. Den närmare prövningen av ifrågavarande

tjänstgöringstids längd samt pensionsbeloppets bestämmande torde,

liksom avgörandet av frågor rörande förtidspension i allmänhet, böra ankomma

på statskontoret.»

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Med hänsyn till vad i ärendet förekommit har utskottet ansett sig böra

biträda Kungl. Maj:ts förslag i förevarande ärende. Utskottet hemställer

förty,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må av

riksdagen bifallas.

9:o.

I en inom andra kammaren av herr Lindberg väckt motion nr 164 har

hemställts, »att riksdagen måtte besluta, att musikanförarna S. R. Strömberg,

L. TF. Smith, A. J. Ferry, A. A. M. Carell, R. 1. O. Wennerholm och G.

A. TF. Abrahamsson skola vara berättigade att uppbära musikfanjunkares

pension; samt att pensionen för de fyra förstnämnda musikanförarna måtte

utgå från och med den 1 juli 1929».

Till stöd för detta förslag har i motionen anförts följande:

»Här nedan uppräknade pensionerade musikanförare ha under sin tjänstetid

inom armén åtnjutit musiksergeants lön och musikfanjunkares tjänsteställning,

beroende på att ingen stat för musikfanjunkare funnits vid

kårerna:

T. 4 Strömberg, S. R., pensionerad den 13 november 1920. Tjänstetid

37 år, därav 13 som musikanförare. Organistexamen.

T. 3 Smith, L. TF., pensionerad den 16 december 1922. Tjänstetid 35 år,

därav 23 som musikanförare. Musikdirektörsexamen.

T. 6 Ferry, A. J., pensionerad den 3 juli 1923. Tjänstetid 33 år, därav

13 som musikanförare. Musikdirektörsexamen.

T. 5 Carell, A. A. M., pensionerad den 18 november 1925. Tjänstetid 35

år, därav 20 som musikanförare. 3 års studier vid musikakademien i musikteori

och violinspelning.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

13

Till övergångsstat överförda:

T. 2 Wennerholm, R. I. O., uppnår pensionsålder 1929.

T. 1 Abrahamsson, G. A. TV., uppnår pensionsålder 1930.

För ovan uppräknade musikanförare beräknas sergeants pension. Med hänsyn

till det krävande arbete och det ansvar, som påvilat musikanförarna

och som givetvis varit betydligt större än beträffande övriga musikunderofficerare,

skulle, enligt min mening, det varit befogat, att löneförmånerna

varit större än för sistnämnda befattningshavare. I konsekvens härmed är

en pensionsförmån, jämställd med musikfanjunkares, ett rättvist anspråk.

Till den ende musikanförare, som nu finnes vid trängkår, nämligen vid

Skanska trängkåren, utgår numera fanjunkares lön, och pensionen kommer

att rättas därefter.

Kostnaden för en reglering uppåt av pensionen för de sex av mig angivna

musikanförarna skulle komma att uppgå till 480 kr. pr befattningshavare.

Med hänsyn till att beloppet är så jämförelsevis ringa och att det

icke kan bli fråga om flera befattningshavare, bör någon tveksamhet icke

kunna rada om lämpligheten att bereda ifrågavarande musikanförare en

ökad pensionsförmån, av vilken de otvivelaktigt äro i hög grad förtjänta.»

Utskottet tillåter sig till en början erinra, att vissa frågor rörande musiksergeanters

ställning i pensionshänseende under senare år vid flera tillfällen

varit föremål för riksdagens behandling.

Vid 1923 års riksdag väcktes sålunda motionsvis ett förslag (motion II:

7), som gick ut på, att musiksergeant skulle mot erliiggande av högre pensionsavgifter

berättigas att vid avgång ur tjänst erhålla pensionsförmåner

till samma belopp, som tillkomme musikfanjunkare. Efter att i ärendet

hava inhämtat utlåtanden av direktionen över arméns pensionskassa, arméförvaltningens

civila departement och statskontoret fann sig bankoutskottet

i avgivet utlåtande (nr 30) böra avstyrka bifall till den väckta motionen.

Såsom skäl för sin ståndpunkt i ämnet anförde utskottet bland annat,

att det visserligen icke kunde förnekas, att musikunderofficerarna i jämförelse

med övriga underofficerare intoge en mindre gynnsam ställning i

löne- och pensionshänseende, men att förslaget om rätt för musiksergeanter

att förvärva pensionsrätt beräknad efter fanjunkares lön dock måste ur

principiella synpunkter väcka starka betänkligheter. För befattningshavare

i allmänhet inom statsförvaltningens olika grenar gällde nämligen, att pension

tillmättes i förhållande till lönen inom den lönegrad, till vilken vederbörande

befattning vore hänförd. Denna princip borde enligt utskottets

mening alltjämt upprätthållas. Att befattningshavarna i fråga enligt motionärens

förslag skulle hava att för den större pensionen erlägga förhöjd

pensionsavgift, syntes icke utgöra tillräcklig grund för ett frångående av

berörda princip, då ju tjänstepensionen, i motsats till familjepension, till

väsentlig del bestredes av statsmedel.

I enlighet med utskottets hemställan blev motionen av riksdagen avslagen.

Vid 1927 års riksdag väcktes därefter en motion (II: 64), vari hemställdes

om medgivande, att musiksergeanter, vilka avgått ur tjänst med ålders
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

pension efter det 1914 års härordning trätt i kraft, måtte erhålla pensionsförmåner

i likhet med musikfanjunkare. Till stöd för detta yrkande framhölls,

bland annat, att genom den år 1925 beslutade organisationen av försvarsväsendet

förbättrade befordringsförhållanden inträtt för musikunderofficerarna

samt att till följd härav de musikunderofficerare, som icke uppnådde

pensionsåldern före genomförandet av den nya härordningen, komme

att erhålla en gynnsammare ställning i pensionshänseende. Det syntes emellertid

motionären vara billigt, att en förbättring av pensionsförmånerna

bereddes även för de musikunderofficerare, som redan nödgats avgå ur tjänst

och därvid varit berättigade endast till sergeants pension.

I sitt över sistnämnda motion avgivna utlåtande (nr 20) anförde bankoutskottet,

att utskottet i viss mån behjärtade syftet med den väckta motionen,

men att utskottet likväl av principiella skäl icke ansett sig kunna biträda

motionärens förslag. Utskottet ville ock erinra, att — efter det frågan om

musikunderofficerarnas pensionsförmåner vid 1923 års riksdag varit föremål

för behandling — en allmän reglering av pensioner utav äldre typ genomförts

enligt beslut av 1925 års riksdag. Denna pensionsreglering, som jämväl

tillgodokommit de militära beställningshavare, vilka ej erhållit pensionsförbättring

enligt de av 1922 års riksdag antagna grunderna, innebure i

princip, att å oreglerade pensionsbelopp utginge pensionsförliöjning med

hälften av skillnaden mellan å ena sidan den författningsenligt utgående

oreglerade pensionen och, å andra sidan, det belopp, som utgjorde eller beräknades

motsvara nyreglerad pension för befattningshavare i samma tjänsteställning.

Att statsmakterna skulle, utöver den allmänna pensionsförhöjning

som sålunda utginge, för viss grupp av f. d. befattningshavare bevilja

särskild pensionsförliöjning, hade utskottet ansett sig icke kunna förorda.

Under nu angivna förhållanden fann utskottet sig böra avstyrka bifall

till den väckta motionen. Riksdagen beslöt i enlighet med vad utskottet

hemställt.

Vid 1928 års riksdag väcktes en motion (11:186), vari hemställdes, att

musikunderofficerare, som uppbure allenast musiksergeants pension, vid uppnådda

60 levnadsår måtte tilldelas pensionsförbättring av sådan storlek, att

sammanlagda pensionsbeloppet motsvarade musikfanjunkares pensionsförmåner.

Efter att i ärendet hava inhämtat avstyrkande yttranden av arméförvaltningens

civila departement och statskontoret hemställde bankoutskottet i

sitt i ärendet avgivna utlåtande (nr 21) på närmare angivna skäl, att motionen

icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda. Denna hemställan

bifölls av riksdagen.

över den nu föreliggande motionen har utskottet i vederbörlig ordning

införskaffat utlåtande av statskontoret, som i ärendet hört direktionen över

arméns pensionskassa samt arméförvaltningens civila departement.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

15

Direktionen över arméns pensionskassa har i ärendet yttrat följande:

Av de i motionen angivna musikanförarna hava musikfanjunkarna S. E.

Strömberg och L. W. Smith samt musikdirektören A. J. Ferry genom direktionens

över arméns pensionskassa beslut den 17/7 1920, 712 1922 och 6/,.

1923 såsom vid avskedet innehavare på stat av musiksergeantsbeställning

av l:a klass vid trängen med lön, Strömberg efter 1921 års stat av 900

kronor och de båda övriga i 2:a lönegraden, löneplan Uo efter det från och

med år 1922 gällande militära avlöningsreglementet av år 1921, tillerkänts

från och med respektive 1920, 17/,., 1922 och 7, 1923 vardera en årlig

pensionsförmån av 1,910 kronor, vilken pension från och med den 1 juli

1925 jämlikt direktionens beslut samma dag förhöjts till 2,160 kronor i enlighet

med bestämmelserna i kungörelsen den 18 juni 1925 om ny pension

för vissa pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst in. il. pensionärer.

Genom direktionens beslut den 21/]0 1925 har vidare musikfanjunkaren

A. A. M. Carell, som då på stat innehade musiksergeantsbeställning av l:a

klass med lön i 2:a lönegraden, löneplanen Uo i 1921 års militära avlöningsreglemente,

från och med den ll''/n 1925 tillerkänts en författningsenlig

pension av 2,160 kronor årligen.

Beträffande de två övriga, ännu i tjänst varande musikfanjunkarna, E.

I. O. Wennerholm och G. A. W. Abraliamsson, hava dessa från å aktiv stat

innehavande musiksergeantsbeställning av l:a klass vid trängen med lön i

2:a lönegraden, löneplan Uo, från och med den 1 januari 1928 tvångsvis

överflyttats till dylik beställning å övergångsstat vid trängen och bliva, den

förre den 6 december 1929 och den senare den 20 augusti 1930, berättigade

att från och med dagen näst efter erhållet avsked vardera tillträda en årlig

pensionsförmån av 2,160 kronor.

Då den författningsenliga årliga pensionsförmånen för en musikfanjunkare

på stat utgör 2,544 kronor, skulle alltså ett bifall till motionen komma att

medföra en ökad pensionskostnad av högst 2,304 kronor för år, eller 384

kronor för en var av dem.

Då emellertid ett bifall till motionen säkerligen skulle komma att föranleda

anspråk på pension, motsvarande tjänsteställning, från en del såväl

avskedade som i tjänst varande befattningshavare vid armén och dessutom

innebära en avvikelse från den i pensioneringsgrunderna för arméns befäl

med vederlikar förefintliga bestämmelsen, att pensionsförmånerna alltid skola

beräknas på den vid avskedet innehavande beställning åtföljande lönen, anser

sig direktionen icke för sin del kunna förorda bifall till den i motionen

gjorda framställningen, i synnerhet som, enligt vad av motionen framgår,

någon utredning om ömmande skäl i de föreliggande fallen icke ägt rum.

Arméförvaltningens civila departement har till eu början hänvisat till

vad departementet i avgivna yttranden anfört i anledning av ovanberörda

vid 1923 och 192S års riksdagar motionsvis väckta förslag samt därefter

rörande den nu föreliggande motionen anfört följande:

Departementet vill allenast framhålla, att det skäl, som i motionen åberopats

såsom stöd, varför de omnämnda fyra frän trängtruppförband pensionerade

musiksergeanterna, respektive de två musiksergeanterna på övergångsstat

vid trängen skulle givas en särställning i pensionshänseende, eller

den omständigheten, att vederbörande tjänstgjort såsom musikledare (»musikanförare»),

enligt departementets mening icke synes böra föranleda medgivande

av någon dylik särställning. Med den organisation av musik
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

Utskottet.

Ang.

viss ersättning

till förre

officersaspi •

ranten P. A.

Afzelius.

kårerna vid trängens truppförband, som gällde då 1914 års härordning ägde

tillämplighet, torde nämligen aldrig hava avsetts att pålägga vederbörande

musiksergeanter vid vapenslaget arbetsuppgifter, motsvarande dem, som tillkommit

innehavarna av de på åtskilliga andra truppförhandsstater uppförda

musikfanjunkarbeställningarna.

Vidare anser departementet sig böra erinra därom, att under den tid, då

nyssnämnda härordning gällde, även vid artilleriet och fortifikationen funnos

truppförband (Gotlands artillerikår och fälttelegrafkåren), för vilkas musikkårer

i stat icke uppförts någon beställning, hänförlig till högre lönegrad

än den för musiksergeant tillämpliga.

Slutligen torde böra beaktas, att ett bifall till motionen synes kräva en

undersökning, om icke bland med pension avgångna musiksergeanter respektive

till övergångsstat tvångsvis överförda beställningshavare kunna

finnas andra än de i motionen omnämnda, vilka vid avskedstillfället varit

eller framdeles bliva med dem likställda i det av motionären åberopade hänseendet.

Någon dylik undersökning kan emellertid icke göras av departementet,

enär det icke handlägger ärenden om pension till musikunderofficerare.

På anförda skäl anser departementet sig dock, oberoende av utfallet av

den antydda undersökningen, böra såsom sin uppfattning uttala, att motionen

icke synes böra vinna riksdagens bifall.

Statskontoret har för egen del allenast åberopat vad direktionen över

arméns pensionskassa samt arméförvaltningens civila departement i ärendet

anfört.

Lika med de hörda myndigheterna måste utskottet ställa sig avvisande

till motionärens förslag. Ett bifall till detta förslag skulle innebära avsteg

från den princip, på vilken pensioneringen av statsjänstemän allmänt vilar,

nämligen att pensionsförmånen avväges i viss relation till lönen å innehavd

befattning, och ett beslut i enlighet med motionärens yrkande skulle därför

vara ägnat att medföra konsekvenser av icke önskvärd art.

Utskottet hemställer,

att förevarande motion II: 164 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

10:o.

I en till riksdagen avlåten, den 1 februari 1929 dagtecknad proposition nr 47

har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för samma dag, i punkten 1 föreslagit

riksdagen medgiva, att till förre officersaspiranten Per Afze Afzelius må

— utan hinder därav att framställning om ersättning icke blivit gjord inom

den tid, som föreskrives i 12 § av förordningen den 18 juni 1909 om ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring — från

och med den 1 januari 1929 från beväringsmanskapets invalid- och pensions
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

17

fond utbetalas den ersättning, vartill han enligt grunderna för nämnda förordning

kan anses berättigad.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Afzelius, som den 26 juni 1915

inryckt till värnpliktstjänstgöring vid Hallands regemente och den 20 oktober

samma år vunnit inträde å officersaspirantskolan å Karlsborg, under sistnämnda

tjänstgöring — troligen i mars 1916 — befunnits lida av lungtuberkulos;

att han åtnjutit underhåll och vård genom militär myndighets försorg

till och med den 8 april 1916, vid vilken tidpunkt även hans avlöning av

statsmedel upphört att utgå; att han den 21 februari 1917 blivit, såsom till

tjänst vid rikets försvar oförmögen, frikallad från värnpliktens vidare fullgörande;

att han, enligt intyg från Fagereds sanatorium av den 10 november

1927, på grund av lungtuberkulos vårdats därstädes vid upprepade tillfällen

under åren 1920, 1923, 1924 och 1925 samt undergått ambulatorisk forlaninibehandling;

att han under tiden 31 oktober 1920—6 juli 1921 vårdats å

sanatorium i Davos; samt att han, enligt egen uppgift, alltjämt undergår

behandling för ifrågavarande sjukdom, som åsamkat honom avsevärda ekonomiska

svårigheter.

Riksförsäkringsanstalten har i avgivet utlåtande den 7 februari 1928

meddelat, att därest Afzelius inom föreskriven tid gjort framställning om

ersättning i anledning av sjukdomen, han av riksförsäkringsanstalten skulle

hava tillerkänts ersättning jämlikt förordningen den 18 juni 1909 om ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet.

Utskottet vill erinra, att riksdagen tidigare i åtskilliga fall meddelat

dispens från de i förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, stadgade preskriptionsbestämmelserna.

Efter den år 1920 vidtagna utsträckningen av preskriptionstiden

från 2 till 3 år har dylik dispens i regel förekommit endast i

sådana den äldre preskriptionsbestämmelsen underkastade fall, i vilka ersättningsanspråket

likväl gjorts gällande inom den tid, som sedermera stadgats,

eller 3 år. Emellertid hava i vissa fall särskilda omständigheter ansetts

böra föranleda till dispens, oaktat även sistnämnda tidsgräns överskridits.

Så har varit fallet, då förhållandena synts giva vid handen, att särskild

undersökning enligt 11 § i berörda förordning bort äga rum men av vederbörande

militärbefäl underlåtits. I det fall, varom nu är fråga, synes anledning

hava förelegat till dylik undersökning. Med hänsyn härtill och

på grund av vad i övrigt i ärendet åberopats har utskottet ansett sig böra

biträda Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet hemställer sålunda,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må vinna

riksdagens bifall.

ftihang till riksdagens protokoll 1920 S sand. 16 höft. CSr 2i.) 2

Utskottet.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

Ang.

viss ersättning

till

I. N. Käck.

Utskottet.

ll:o.

Under punkten 2 av samma proposition nr 47 liar Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att till Ivar Napoleon Käck må — utan hinder därav

att framställning om ersättning icke blivit gjord inom den tid, som föreskri

ves i 12 § av förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring •— från och med den 1

januari 1929 från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utbetalas

den ersättning vartill han enligt grunderna för nämnda förordning kan

anses berättigad.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Käck under fullgörande av sin

värnplikt vid Västmanlands regemente under tiden 31 november 1916—12

oktober 1917 kommenderats till tjänstgöring i Boden från och med den 12

juli till och med den 16 september sistnämnda år; att han under denna

tjänstgöring ådragit sig en förkylning, för vilken han vårdats å garnisonssjukhuset

i Boden; att han några dagar efter sin återkomst till Västerås

åter insjuknat och intagits på regementets sjukhus för inflammation i högra

lungsäcken med utgjutning; att han kvarlegat å nämnda sjukhus till den

12 oktober 1917 och därefter vårdats en tid i sitt hem; att han åren 1918,

1921, 1922 och 1923 blivit opererad för tuberkulösa svulster; att han den 2

mars 1925 intagits för vård å tuberkulossjukhuset i Kopparberg, varifrån

han utskrivits den 22 augusti samma år; att han vid flera tillfällen sedan

år 1927 undergått röntgenbehandling vid länslasarettet i Örebro för tuberkulösa

svulster; samt att han från den 4 september 1927 varit urståndsatt att

arbeta.

Riksförsäkringsanstalten har i avgivet utlåtande i ärendet den 26 juni

1928 meddelat, att därest Käck inom föreskriven tid gjort framställning

om ersättning i anledning av sjukdomen, han av riksförsäkringsanstalten

skulle hava tillerkänts ersättning jämlikt förordningen den 18 juni 1909

om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

I fråga om utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Ehuru i detta fall icke synas kunna anföras omständigheter av samma

art som de under närmast föregående punkt åberopade, har utskottet likväl,

med hänsyn till föreliggande, i hög grad ömmande omständigheter, funnit

sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Majrts förslag.

Utskottet får sålunda hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskotiets utlåtande Nr 24.

19

12:o.

I en till riksdagen avlåten, den 15 februari 1929 dagtecknad proposition

nr 107 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva, att till Sigfrid Israelsson må — utan hinder därav att framställning

om ersättning icke blivit gjord inom den tid, som föreskrives i 12 § av förordningen

den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring — från och med den 1 januari 1929 från

beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning, vartill

han enligt grunderna för nämnda förordning kan anses berättigad.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Israelsson under fullgörande av

sin värnpliktstjänstgöring vid Västmanlands regemente under tiden 16 maj

—1 oktober 1919 insjuknat i lungsäcksinflammation, för vilken sjukdom han

från och med den 13 augusti till och med den 1 oktober nämnda år vårdats

dels å Eommehed, dels å Västmanlands regementes sjukhus i Västerås; att

han för närvarande lider av lungtuberkulos; samt att vederbörande regementsläkare

för sin del uttalat, att, ehuru av tillgängliga handlingar ej kunnat

bedömas, huruvida Israelssons sjukdom uppkommit på grund av militärtjänstgöringen,

intet likväl motstrede antagandet, att hans lungtuberkulos

utvecklats i anslutning till den under militärtjänstgöringen uppkomna lungsäcksinflammationen.

Riksförsäkringsanstalten har i avgivet utlåtande i ärendet den 14 december

1928 meddelat, att därest Israelsson inom föreskriven tid gjort framställning

om ersättning i anledning av sjukdomen, han skulle av riksförsäkringsanstalten

hava tillerkänts ersättning jämlikt förordningen den 18

juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

I fråga om utredningen i övrigt hänvisar utskottet till statsrådsprotokollet.

Under hänvisning till vad utskottet yttrat under punkten 10 i det föregående

får utskottet, som icke haft anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts

förslag, hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj-.ts ifrågavarande

proposition.

Ang.

viss ersättning

till S.

Israelsson.

Utskottet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

Ang.

ersättning åt

värnpliktige

J. R Fogelqvist

i anledning

av

kroppsskada,

ådragen under

militärtjänstgöring.

13:o.

I en inom första kammaren under nr 154 väckt motion liar herr Ström

hemställt, »att riksdagen må medgiva, att värnpliktige nr 328 38/22 John

Rudolf Fogelqvist tillerkännes ersättning enligt bestämmelserna i förordningen

den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring, oberoende av att ansökningen ej inkommit i föreskriven

tid».

Till stöd för yrkandet har motionären anfört följande:

»Värnpliktige nr 328 38/22 John Rudolf Fogelqvist, vilken fullgjort sin

första militärtjänstgöring vid kustartilleriet — K. A. I. — 1922—1923,

ådrog sig därvid varbildning i lungsäcken, för vilken åkomma han blev

opererad den 8 januari 1923. Några dagar därefter, eller den 17 i samma

månad, uppstod blodpropp i ena benet. I december månad 1924 måste

Fogelqvist intagas på sjukhuset i Mariestad för öppet bensår och konstaterades

därvid, att detta var en följdsjukdom av blodproppen. Efter en månad

var såret läkt men gick åter upp under repetitionsövningen år 1925. Från

denna tid har hans sjukdom varit och förblivit ganska svårartad.

Fogelqvist har tidigare haft anställning som glasblåsare vid Årnäs glasbruk,

men på grund av sin sjukdom har han måst upphöra med denna sin sysselsättning

och kan numera endast utföra arbete av allra lättaste slag, vilken

giver honom ringa inkomst.

I hopp om att bliva frisk uraktlät Fogelqvist att i föreskriven tid söka

ersättning hos riksförsäkringsanstalten, och sedan han numera gjort en

sådan framställning och denna ej kunnat beviljas, har jag härmed velat

föra hans ersättningsanspråk inför riksdagen.»

Av tillgängliga handlingar inhämtas, att efter det Fogelqvist i april 1927

gjort framställning om ersättning i anledning av den iråkade sjukdomen,

utredning i ärendet verkställts, därvid vederbörande militärläkare i avgivet

utlåtande på följande sätt sammanfattat sin uppfattning rörande sjukdomen:

»Patienten sjuknar i en akut infektionssjukdom under militärtjänstgöring

och under följdsjukdomen härefter uppstår blodpropp i vänster ben.

Efter hemkomsten kan han arbeta cirka juli 1923—februari 1925 (alltså

drygt 1 Va år). Sedermera får han mer konstanta besvär, för vilka han

under fullgörande av återstående militärtjänst vårdas. Dessa besvär synas

mig till en viss grad härleda sig från den genomgångna blodproppen, och

då denna var en följd av den akuta förkylningssjukdomen, får jag som

min åsikt uttala:

att militärtjänsten synes till en viss grad hava bidragit till uppkomsten

av dessa hans numera mer konstanta besvär.»

Genom beslut den 14 september 1927 förklarade sig riksförsäkringsanstalten,

enär sökanden icke gjort framställning om ersättning inom den tid,

som föreskrivits i förordningen den 18 juni 1909, icke kunna upptaga ersättningsanspråket

till prövning.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

21

På begäran av utskottet har statskontoret anbefallts att, efter hörande av

riksförsäkringsanstalten och marinförvaltningen, avgiva och till utskottet

inkomma med utlåtande över ifrågavarande motion.

Marinförvaltningen har i ärendet hört chefen för Vaxholms kustartilleriregemente,

som anfört bland annat följande:

Fogelqvist inryckte till tjänstgöring den 9 oktober 1922, varefter han

kommenderades till allmän militär utbildningskurs. Intill dess han inlades

å härvarande sjukhus den 24 november, var han kommenderad såsom handräckningskarl

hos olika uppbördsmän efter nämnda utbildningstids slut.

Av läkaren var Fogelqvist under tiden den 24—27 oktober befriad från

ansträngande rörelser med benen och var intagen å härvarande sjukhus under

tiden den 24 november—18 december, varefter han avpolletterades till Garnisonssjukhuset

den 19 december. Efter återkomsten därifrån den 9 maj

1923 blev han befriad från all tjänst till utryckningsdagen den 18 samma

månad.

Under repetitionsövningen 1925, till vilken inryckningen ägde rum den

25 augusti, deltog Fogelqvist i övningar t. o. m. den 31 augusti, vilken

sistnämnda dag han dock varit kommenderad på vakt. Den 1 september

befriades han från all ansträngande tjänst till utryckningsdagen den 30

september. Under tiden den 4 september—11 september var han intagen å

regementets sjukhus.

Militärersättningsförordningens föreskrift, att ersättningsanspråk för ådragen

skada eller sjukdom skall göras inom tre år från det tjänstgöringen upphörde,

avser givetvis den tjänstgöringsperiod, under vilken skadan eller

sjukdomen uppstod, varför riksförsäkringsanstaltens beslut förvisso är i full

överensstämmelse med förordningen, men torde — på det i motionen angivna

skälet, att Fogelqvist uraktlåtit att efter första tjänstgöringens slut i föreskriven

tid söka ersättning under förhoppning om tillfrisknande — det

möjligen kunna tänkas, att Fogelqvist varit i den tanken, att tiden för

ersättningsanspråkets framförande räknades från sista fredstjänstgöringens

(repetitionsövningens) slut, om sjukdomen då alltjämt var bestående, i vilket

fall ansökan skulle hava inkommit inom författningsenlig tid med som

sannolik följd ersättning enligt förordningen den 18 juni 1909. Med hänsyn

till denna eventualitet och till de i motionen nämnda bevekande omständigheterna

synes den motionsvis gjorda framställningen om ersättning vara

behjärtansvärd.

För egen del har marinförvaltningen, under hänvisning till regementschefens

yttrande, förklarat sig intet hava att därutöver tillägga i ärendet.

Riksförsäkringsanstalten har, efter erinran om ärendets tidigare behandling,

yttrat följande:

För den händelse det skulle anses skäligt, att — utan hinder därav, att

framställning om ersättning i förevarande fall icke gjorts inom föreskriven

tid — sökanden bereddes ersättning jämlikt grunderna för förordningen den

18 juni 1909, därest hans ifrågakomna militärtjänstgöring skäligen kunde

anses hava bidragit till den sjukdom, varav han lider, har riksförsäkringsanstalten

verkställt utredning i sistnämnda hänseende. Därvid har riksförsäkringsanstalten

efter inhämtat yttrande från en av sina biträdande läkare,

professorn P. Haglund, funnit sökanden hava ådragit sig ifrågavarande

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

Utskottet.

Ang.

viss ersättning

åt S. Å.

0. Brate.

sjukdom under sådana omständigheter, att lians militärtjänstgöring skäligen

kan anses liava bidragit till densamma. Om sökanden inom föreskriven

tid gjort framställning därom, skulle riksförsäkringsanstalten sålunda i

anledning av ifrågavarande sjukdom hava tillerkänt honom ersättning jämlikt

berörda förordning den 18 juni 1909.

För egen del har statskontoret anfört, att såvitt statskontoret kunde finna,

omständigheterna vid den sjukdom Fogelqvist iråkat under ifrågavarande

militärtjänstgöring varit sådana, att de bort föranleda vidtagande av undersökning,

som omförmäldes i § 11 av förordningen den 18 juni 1909 om

ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

För bifall till förevarande motion kunde sålunda andragas samma skäl, som

i Kungl. Maj:ts propositioner nr 47 och 107 till innevarande års riksdag

åberopats till stöd för framställningar i liknande syfte. I varje fall syntes

de i ärendet upplysta ömmande omständigheterna tala för bifall till den i

motionen gjorda hemställan.

Den verkställda utredningen utvisar, att i detta fall föreligga omständigheter

av samma art som de, vilka föranlett utskottet att tillstyrka

bifall till den under punkten 10 i det föregående avhandlade framställningen

i ett liknande fall. På grund härav och under hänvisning till

vad utskottet under berörda punkt anfört får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

1:154, må medgiva, att till John Rudolf Fogelqvist

må — utan hinder därav att framställning om ersättning

icke blivit gjord inom den tid, som föreskrives i

12 § av förordningen den 18 juni 1909 om ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring

— från och med den 1 januari 1929 från

beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utbetalas

den ersättning, vartill han enligt grunderna

för nämnda förordning kan anses berättigad.

14:o.

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren under

nr 155 av herr Norman och den andra inom andra kammaren under nr

262 av herrar Ander och Johansson i Bro, har hemställts, »att riksdagen

måtte besluta att till förre värnpliktige nr 66 53/16 Stig Åke Olof Brate

må — utan hinder därav att framställning om ersättning icke blivit gjord

inom den tid, som föreskrivits i § 12 av förordningen den 18 juni 1909 om

ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring —

från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning,

vartill han kan anses berättigad enligt grunderna för nämnda förordning

eller nu gällande föi''ordning den 18 juni 1927 i samma ämne».

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

23

Beträffande motiveringen hänvisar utskottet till motionerna med vid desamma

fogade bilagor.

Av tillgängliga handlingar framgår, att Brate, som är född den 8 maj

1896, fullgjorde värnpliktstjänstgöring 1916/1917 vid intendenturkompaniet

i Sollefteå. Under tjänstgöringen var han under vissa tider sjukskriven,

därav den 12—18 maj 1917 för värk i högra fotleden och högra knäleden.

Efter hemförlovningen vårdades han under tiden 6 augusti—8 september

1917 på Norbergs lasarett, varvid sjukdomen antogs vara knäledstuberkulos.

I maj 1918 inryckte Brate till 90 dagars militärtjänstgöring vid Västmanlands

regemente. Efter denna tjänstgöring har han för sjukdom undergått

behandling å olika lasarett och sanatorier samt även varit under vård av

utländska specialister. Enligt av motionärerna lämnad uppgift är Brate fortfarande

alldeles stel i sitt knä, och något hopp om verklig förbättring synes

icke föreligga. Han är, likaledes enligt uppgift i motionerna, numera tillfälligt

anställd i en bank i Stockholm.

I en den 29 maj 1926 dagtecknad skrift anhöll Brate hos riksdagens

militieombudsman om ersättning i anledning av omförmälda sjukdom, som

han skulle hava ådragit sig under sin militärtjänstgöring. Under åberopande

av de preskriptionsbestämmelser, som stadgades i förordningen den

18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under

militärtjänstgöring i dess ursprungliga lydelse, meddelade militieombudsmannen,

att den av Brate gjorda framställningen icke kunde föranleda

någon åtgärd från vederbörande myndighets sida.

Härefter gjorde Brate den 2 september 1927 framställning i ämnet hos

Kungl. Maj:t.

Riksförsäkringsanstalten, som avgav infordrat utlåtande i ärendet, anförde

därvid bland annat följande.

Riksförsäkringsanstalten delade den mening, varåt militieombudsmannen

givit uttryck. På grund av ansökningar av liknande art som nu förevarande

hade emellertid Kungl. Maj:t tidigare i vissa fall föreslagit riksdagen

medgiva, att ersättning — utan hinder därav, att framställning

därom icke gjorts inom föreskriven tid — finge utgivas jämlikt grunderna

för 1909 års militärersättningsförordning. Riksdagen hade också i flera fall

medgivit sådan ersättnings utgivande. På grund härav hade riksförsäkringsanstalten

till prövning förehaft frågan, huruvida Brates militärtjänstgöring

skäligen kunde antagas hava bidragit till den knäåkomma, i anledning

varav han ansökt om ersättning, och om Brate sålunda, under förutsättning

att han inom föreskriven tid gjort framställning därom, skulle

hava varit berättigad till erättning jämlikt bestämmelserna i nämnda förordning.

Därvid hade riksförsäkringsanstalten emellertid funnit, att ifrågavarande

militärtjänstgöring, så vitt i ärendet förefintliga handlingar utvisade,

icke skäligen kunde antagas hava bidragit till uppkomsten eller utvecklingen

av den sjukdom, varav sökanden lede. Under åberopande av

vad sålunda anförts hemställde riksförsäkringsanstalten, att förevarande ansökan

icke måtte föranleda någon Kungl. Majtts vidare åtgärd.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

Ang.

understöd

från Vadstena

krigsmanshuskassa

åt f.

soldaten

J. K. Andrén.

Utskottet.

24 Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

Brates förenämnda ansökning har icke föranlett något Kungl. Maj:ts beslut,

enär Brate den 20 januari 1928 återkallat framställningen.

Enligt vad riksförsäkringsanstalten upplyst, har utredningen i ärendet

utvisat, att militärtjänstgöringen icke skäligen kan antagas hava bidragit

till uppkomsten eller utvecklingen av den sjukdom, varav Brate lider.

Under sådana förhållanden har utskottet funnit sig icke kunna tillstyrka

bifall till de ifrågavarande motionerna.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att före varande motioner I: 155 och II: 262 icke må

till någon riksdagens åtgärd föranleda.

15:o.

I en inom första kammaren av herr Gustafsson, Karl, väckt motion nr

31 har hemställts, »att riksdagen må besluta, att f. d. soldaten Johan Konstans

Andrén från Haurida Norregård i Haurida socken av Jönköpings län

må ifrån Vadstena krigsmanshuskassa erhålla pension såsom om han tjänat

20 år ifrån 20 års åldern räknat.»

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen.

Av tillgängliga handlingar i ärendet framgår, att Andrén är född den

14 maj 1867 och sålunda omkring 62 år gammal samt att han varit i krigstjänst

såsom soldat vid Jönköpings regemente under tiden 21 oktober 1885

—15 september 1904 eller omkring 18 år 10 månader. Enligt ett den 12

januari 1929 dagtecknat läkarintyg har Andrén vid undersökning befunnits

lida av kronisk hjärt- och kärlsjukdom, till följd varav han har en i hög

grad nedsatt arbetsförmåga. Vice ordföranden i vederbörande kommunalnämnd

har intygat, att Andrén äger en jordbruksfastighet, taxerad till 6,000

kronor. Å lägenheten synes vila en intecknad skuld av 2,500 kronor.

Med hänsyn till Andréns tjänstetid och då han synes vara i små ekonomiska

omständigheter har utskottet ansett sig böra tillstyrka, att Andrén må förklaras

berättigad till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa, oaktat han

icke tjänat kronan under den tid, som är föreskriven för dylik förmån.

Det ifrågasatta underhållet lärer böra utgå från och med den 1 juli 1929.

I enlighet med det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion I: 31,

må medgiva, att förre soldaten vid Jönköpings regemente

Johan Konstans Andrén må från och med den

1 juli 1929 från Vadstena krigsmanshuskassa tilldelas

underhåll enligt samma grunder, som om han tjänat

för underhålls erhållande föreskriven tid.

s. 25 Kontrollera mot PDF

B (inkoutskottets utlåtande Nr 24.

25

16:o.

I en inom första kammaren väckt motion nr 94 har herr Wahlmark hemställt,

»att riksdagen må medgiva, att förre korpralen vid Kungl. Upplands

regemente P. S. Spets må från och med den 1 juli 1929 från Vadstena

krigsmanshuskassa tilldelas underhåll enligt samma grunder, som om han

tjänat för underhålls erhållande föreskriven tid.»

Beträffande motiveringen hänvisar utskottet till motionen.

Av tillgängliga handlingar har utskottet inhämtat, att Johan Petter Spets,

som är född den 22 oktober 1860 och alltså över 68 år gammal, varit i

krigstjänst vid Upplands regemente under tiden 4 april 1883—7 maj 1902

eller omkring 19 år 1 månad. Vederbörande kommunalnämndsordförande

har i avgivet intyg anfört, att Spets, som har en mycket sjuklig hustru att

försörja, på grund av ålderdom och svaghet samt svåra ekonomiska omständigheter

är i stort behov av pension. Vidare har kommunalnämndsordföranden

i fråga om Spets ekonomiska förhållanden meddelat, att Spets

år 1921 av Gimo—österby bruks aktiebolag inköpt ett tidigare av honom

arrenderat hemman i Vendels socken för eu köpeskilling av 30,800 kronor,

att han år 1926 på grund av kroppslig svaghet frånträtt brukningen av

hemmanet och utarrenderat detsamma mot ett årligt arrende av 800 kronor

jämte undantagsförmån av husrum för sig och sin hustru, att å hemmanet,

som nu är taxerat till 20,000 kronor, vilar en intecknad skuld av 15,000

kronor samt att Spets årliga skuldräntor uppgå till ett belopp av 855 kronor.

Med hänsyn till Spets tjänstetid och svaga ekonomiska ställning tillstyrker

utskottet, att han må berättigas till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa,

såsom om han tjänat kronan under den tid, som för en dylik förmåns

erhållande är föreskriven. Beträffande tidpunkten för underhållets inträdande

har utskottet intet att erinra mot vad motionären föreslagit.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, med bifall till förevarande motion I: 94

må medgiva, att förre korpralen vid Upplands regemente

Johan Petter Spets må från och med den 1 juli

1929 från Vadstena krigsmanshuskassa tilldelas underhåll

enligt samma grunder som om han tjänat för underhålls

erhållande föreskriven tid.

Ang.

understöd

från Vadstena

k rigsmanshuskassa

åt f.

korpralen

J. P, Spets.

Utskottet.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

Ang.

pension eller

årligt understöd

åt förre

soldaten J. A.

Wadman.

17:o.

I eu inom andra kammaren av lxerr Mårtensson väckt motion nr 33 har

hemställts, »att riksdagen må besluta tillerkänna f. d. soldaten och handräckningskarlen

vid kungl. Bohusläns regemente Johan Albin Wadman

en årlig pension från den första januari 1929 av 400 kronor jämte dyrtidstillägg,

eller, om detta inte kan beviljas, att han må tillerkännas ett årligt

understöd från Vadstena krigsmanshuskassa».

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet tillåter sig erinra, att frågan om pension åt Wadman varit

föremål för behandling av 1926 års riksdag i anledning av ett då genom

motion framställt förslag. Över nämnda motion införskaffade bankoutskottet

utlåtande av arméförvaltningens civila departement, som därvid

anförde följande:

Wadman, som är född den 16 september 1865, anhöll under år 1924 i en

till Kungl. Maj:t ställd skrift att få komma i åtnjutande av understöd, över

vilken skrift arméförvaltningens intendents- och civila departement samt

sjukvårdsstyrelse den 17 juni 1924 avgåvo yttrande. Av ansökningshandlingarna

och den då i ärendet verkställda utredningen framgick,

att Wadman, som den 28 januari 1891 kom i tjänst vid Bohusläns regemente

efter att förut under två år hava varit anställd vid Göta artilleriregemente,

den 17 september 1904 erhöll avsked på grund av oförmögenhet

till vidare krigstjänst enligt läkarintyg efter en sammanlagd tjänstetid

av 15 år 7 månader 19 dagar,

att han således med avseende å tjänstetidens längd icke uppfyllde de

villkor, som funnos föreskrivna för erhållande av underhåll från Vadstena

krigsmanshuskassa,

att han, som efter sitt avsked varit anställd såsom handräckningskarl

vid Bohusläns regementes förråd å Backamo i 9 år 3 månader 13 dagar,

befann sig i behövande omständigheter,

att han vid av extra provinsialläkaren N. Dahlberg den 4 februari 1924

företagen läkarundersökning uppgivit sig alltsedan sitt avsked hava lidit

av symtom av magkatarr, på grund varav hans arbetsförmåga blivit i

hög grad nedsatt,

att han, enligt ett av samme läkare utfärdat intyg, företedde symtom

av börjande, åderförkalkning,

att förefintligheten av den sjukdom, kronisk magkatarr, varav Wadman

uppgivit sig hava lidit alltsedan avskedet och till vars uppkomst han ansåge

militärtjänstgöringen hava varit orsak, icke blivit genom den verkställda

utredningen styrkt,

att, även om kronisk magkatarr föranlett Wadmans avskedande ur

krigstjänsten, militärtjänstgöringen likväl icke kunde anses hava varit

orsak till nämnda sjukdoms uppkomst

samt att sagda tjänstgöring ej heller kunde hava varit orsak eller bidragit

till uppkomsten av den börjande åderförkalkning, som vid förcnämnda

läkarundersökning konstaterats.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

27

På grund av vad vid den verkställda utredningen sålunda framkommit

beträffande Wadmans tjänste- och sjukdomsförhållanden fann civila departementet

sig icke kunna tilldela Wadinan något underhåll från Vadstena

krigsmanshuskassa.

Ej heller kunde departementet, enär Wadman då ännu ej fyllt 60 år,

i strid mot bestämmelserna i Kungl. Maj:ts brev den 6 februari 1920 angående

decentralisering av vissa ärenden rörande understöd från Vadstena

krigsmanshuskassa och invalidhusfonden, tilldela honom någon

gratifikation från invalidhusfonden.

Då vidare Wadman redan i december månad år 1913 avgått från sin

anställning såsom handräckningskarl vid Bohusläns regementes intendenturförråd

å Backamo efter en anställningstid av endast 9 år 3 månader

13 dagar och vid endast 48 års ålder, utan att det blivit styrkt, att sjukdom,

ådragen under tjänstgöringen vid förrådet, förorsakat hans avgång,

funno arméförvaltningens intendents- och civila departement samt sjukvårdsstyrelse

sig icke kunna tillstyrka, att något understöd i annan form

bereddes honom från medel, tillhörande fjärde huvudtiteln.

Genom beslut den 4 juli 1924 fann Kungl. Maj:t Wadmans ansökning

ej föranleda någon Kungl. Majrts åtgärd.

Enligt vad som framgår av den väckta motionen om understöd åt Wadman

jämte vid densamma fogade handlingar, har efter ovan omförmälda

utredning icke framkommit något, som giver stöd åt antagandet, att militärtjänstgöringen

varit orsak till uppkomsten av den sjukdom (magkatarr),

varav Wadman uppgivit sig hava lidit alltsedan sitt avsked,

men vilken sjukdom, såsom förut anförts, icke konstaterades vid den ar

1924 företagna läkarundersökningen. Till stöd för förefintligheten av dylik

sjukdom har i motionen åberopats ett intyg av några Wadman närboende

grannar, vilka uppgivit, att Wadman, alltsedan han ar 1904 pa

grund av sjukdom avskedades från Bohusläns regemente, lidit av den sjukdom,

för vilken avsked meddelades honom (magsjukdom bestående i ständiga

kräkningar och dålig matsmältning). Även om så varit fallet är därmed

icke sagt, att militärtjänstgöringen varit orsak till ifrågavarande

sjukdom. I detta avseende har intet förebragts, som skulle kunna föranleda

ändring av departementets tidigare beslut i fråga om underhåll åt

Wadman. Visserligen hava Wadmans nyssnämnda grannar, såsom framgår

av deras i bestyrkt avskrift vid motionen fogade intyg, uttalat, att

ifrågavarande sjukdom enligt deras uppfattning uppkommit genom den

ansträngande tjänstgöring, som ålegat Wadman vid regementet, då han

ensam varit kommenderad att fullgöra vakttjänst vid regementets vidlyftiga

etablissement», men då detta uttalande icke torde kunna tillmätas

någon betydelse vid bedömandet av det medicinska spörsmålet, huruvida

sjukdomen ådragits i tjänsten, anser departementet ifrågavarande intyg

icke vara ägnat att rubba den uppfattning, till vilken, bland andra arméförvaltningens

sjukvårdsstyrelse vid ärendets tidigare prövning kommit.

Skulle Wadman anses berättigad till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa,

bleve följden, att ett mycket stort antal med Wadman likställda

f. d. indelta soldater, som erhållit avsked på grund av sjukdom utan

att militärtjänsten skäligen kunnat antagas haArn bidragit till sjukdomens

uppkomst och utan att tjänstetiden uppgått till minst 20 år, borde komma

i åtnjutande av enahanda förmån. Med hänsyn till de konsekvenser ett

tilldelande av understöd från Vadstena krigsmanshuskassa i förevarande

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

TJtskottet.

fall skulle medföra, anser sig departementet icke kunna tillstyrka, att Wadman

tillerkännes dylikt understöd.

Däremot är Wadman, som den 16 september 1925 fyllde 60 år, numera

jämlikt föreskrifterna i ovan omförmälda brev den 6 februari 1920 berättigad

till en årlig gratifikation av 15 kronor från invalidhusfonden och

kommer dylikt understöd, så snart framställning därom till departementet

inkommit, att honom i vederbörlig ordning tilldelas.

Beträffande ifrågasatt understöd åt Wadman på grund av hans anställning

såsom handräckningskarl vid intendenturförrådet å Backamo hava

inga nya skäl blivit anförda, som skulle kunna föranleda någon ändring av

arméförvaltningens intendents- och civila departements samt sjukvårdsstyrelses

i underdånigt yttrande den 17 juni 1924 anförda åsikt i denna

fråga. Civila departementet anser sig därför icke kunna tillstyrka, att

årligt understöd av statsmedel beredes honom i anledning av denna hans

anställning.

Under hänvisning till detta yttrande anförde 1926 års bankoutskott för

egen del i sitt i ärendet avgivna utlåtande (nr 24, punkten 41), att utskottet

— med hänsyn till att Wadmans hos Kungl. Maj:t gjorda framställning

om understöd efter verkställd utredning förklarats icke föranleda någon

Kungl. Maj:ts åtgärd, och då några nya omständigheter icke framkommit

av beskaffenhet att kunna föranleda ett frångående av den ståndpunkt Kungl.

Maj:t intagit i frågan — ansett sig böra avstyrka bifall till då föreliggande

hemställan.

Riksdagen fattade beslut i överensstämmelse med vad bankoutskottet hemställde.

Såsom av utredningen framgår, har visserligen frågan om pension åt Wadman

varit föremål för prövning av 1926 års riksdag utan att sådan förmån

då ansetts böra ifrågakomma. Emellertid hava därefter tillkommit vissa

omständigheter, vilka givit utskottet anledning ifrågasätta, huruvida icke

Wadman skäligen borde av allmänna medel tillerkännas något bidrag till

sitt uppehälle. I ett till utskottet överlämnat, den 29 januari 1929 utfärdat

intyg har regementsintendenten vid Bohusläns regemente efter undersökning

av Wadmans tjänstgöringsförhållanden upplyst, att Wadman efter sitt avskedstagande

från militärtjänsten tjänstgjort vid regementets förråd å Backamo

samt att denna tjänstgöring, vilken under sagda tid pågått året om, syntes

kunna betecknas såsom fast anställning, oaktat mellan regementet och Wadman

icke funnits upprättat något kontrakt angående anställningen. I ett

den 26 januari 1929 avgivet intyg, vilket likaledes ingivits till utskottet,

har vidare vederbörande kommunalnämndsord förande anfört, att Wadman

under den tid Bohusläns regemente varit förlagt å Backamo därstädes uppodlat

en lägenhet, som han sedermera friköpt och som fortfarande tillhörde

honom. Så länge Wadman hade förtjänst av sitt arbete vid regementet,

hade hans ekonomiska ställning varit jämförelsevis god, men efter det denna

inkomst upphört hade Wadmans ekonomi försämrats trots hans ansträng
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

29

ningar att hålla lägenhetens dåliga jord i hög kultur. På grund härav

vore Wadman numera i behövande ställning.

Den anställning såsom liandräckningskarl, vilken Wadman innehaft vid

Bohusläns regemente och som han vid 48 års ålder måst lämna, torde icke

i och för sig hava varit av beskaffenhet att kunna motivera understöd av

allmänna medel. Med hänsyn till vad numera upplysts rörande denna anställning

har utskottet emellertid ansett densamma i förening med Wadmans

närmare 16-åriga tjänstetid såsom soldat kunna föranleda ett medgivande,

i enlighet med vad motionären alternativt ifrågasatt, att till Wadman

må utgå underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa såsom om han

tjänat kronan under den för sådant underhåll stadgade tiden. Den sålunda

ifrågasatta förmånen torde böra utgå från och med ingången av juli månad

1929.

Åberopande vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion IT: 33,

må medgiva, att förre soldaten vid Bohusläns regemente

Johan Albin Wadman må från och med den 1 juli 1929

från Vadstena krigsmanshuskassa tilldelas underhåll enligt

samma grunder som om han tjänat för underhålls

erhållande föreskriven tid.

18:o.

I en inom andra kammaren av herrar Fast och Andersson i Löbbo väckt

motion nr 35 har hemställts, »att riksdagen måtte besluta tillerkänna f. d.

soldaten Johan Emil Fridén från Norra Tokarp i Anderstorps socken ett

årligt understöd av 250 kronor årligen, att utgå från och med den 1 januari

1929 under hans återstående livstid».

I fråga om motiveringen för detta förslag får utskottet hänvisa till

motionen.

Av de vid motionen fogade handlingarna inhämtas bland annat, att

Fridén, som är född den 29 juni 1866 och alltså omkring 63 år gammal,

varit i krigstjänst vid Jönköpings regemente under tiden 12 oktober 1887

—15 september 1904 eller omkring 16 år 11 månader.

Att såsom motionären ifrågasatt tilldela Fridén i hans egenskap av förutvarande

indelt soldat understöd av statsmedel finner sig utskottet icke kunna

förorda. Med hänsyn till att Fridéns tjänstetid uppgår till allenast inemot

17 år har utskottet, i överensstämmelse med hittills tillämpad praxis, icke

heller funnit sig böra tillstyrka, att honom skulle beredas underhåll från

Ang.

årligt understöd

åt f. d.

soldaten

J. E. Eridén.

Utskottet.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

Vadstena krigsmanshuskassa, såsom om lian tjänat kronan den tid, som är

föreskriven för en dylik förmån.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion II: 35 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

19:o.

Ang.

understöd

från

Vadstena

krigsmanshuskassa

åt f.

soldaten

O. Öijvall.

I en inom andra kammaren av herr Jonsson i Eskilstuna med instämmande

av två utav kammarens övriga ledamöter väckt motion nr 46 har

hemställts, »att riksdagen må besluta, att till förre soldaten Olof öijvall,

Björhammar, Grangärde, Eskilstuna, skall utgå så stort årligt understöd,

som öijvall skulle ha erhållit, därest han haft 20 års tjänstetid som soldat».

Beträffande motiveringen för yrkandet tillåter sig utskottet att hänvisa

till motionen.

Av tillgängliga handlingar inhämtas, att öijvall, som är född den 8

augusti 1853 och alltså över 75 år gammal, varit i krigstjänst vid Södermanlands

regemente under tiden 9 september 1876—30 mars 1896 eller

omkring 19 år 7 månader. Enligt läkarbetyg lider Öijvall av kronisk

ledgångsreumatism i sådan grad, att han måste använda invalidcykel för

att kunna förflytta sig, och är fullständigt arbetsoförmögen. Beträffande

Öijvalls ekonomiska ställning inhämtas, att han besuttit ett mindre kapital,

som han erhållit genom försäljning av en honom tillhörig lägenhet, men att

härav numera endast återstår ett belopp av omkring 1,000 kronor, öijvall

uppbär från riksförsäkringsanstalten en årlig livränta av 80 kronor.

utskottet. Med hänsyn till öijvalls tjänstetid och övriga i ärendet åberopade omständigheter

har utskottet ansett sig böra tillstyrka, att öijvall må förklaras

berättigad till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa, oaktat han icke

tjänat kronan under den tid, som är föreskriven för en dylik förmån. Det

ifrågavarande underhållet lärer böra utgå från och med den 1 juli 1929.

I enlighet med det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 46, må medgiva, att förre soldaten vid Södermanlands

regemente Olof öijvall må från och med den 1

juli 1929 från Vadstena krigsmanshuskassa tilldelas

underhåll enligt samma grunder som om han tjänat

för underhålls erhållande föreskriven tid.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

31

20:o.

I eu inom andra kammaren väckt motion nr 52 av herr Johanson i Huskvarna

jämte tre av kammarens övriga ledamöter har hemställts, »att förre

soldaten vid Kungl. Jönköpings regemente Johan August Freij må från

och med den 1 juli 1929 från Vadstena krigsmanshuskassa tilldelas pensionsunderstöd

enligt samma grunder som om han tjänat för pensionens erhållande

föreskriven tid».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Av handlingar, som varit för utskottet tillgängliga, framgår, att Freij,

som är född den 2 mars 1864 och alltså 65 år gammal, varit i krigstjänst

vid Jönköpings regemente under tiden 1 april 1886—16 mars 1906 eller

omkring 19 år 11 månader. Enligt läkarintyg lider Freij av hjärt-åderförkalkning,

■ på grund varav hans arbetsförmåga är i hög grad nedsatt.

Vederbörande kommunalnämndsordförande har intygat, att Freij äger en

hemmansdel, taxerad till 4,700 kronor. Hustrun är sjuklig sedan flera år

och numera fullständigt invalid.

Då Freij icke synes vara alldeles medellös utan äger ett hemman, taxerat

till 4,700 kronor, kan det förefalla tveksamt, huruvida något understöd

borde tillerkännas honom. Med hänsyn till att Freijs tjänstetid uppgår till

i det närmaste 20 år har utskottet emellertid icke velat motsätta sig, att

han må förklaras berättigad till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa

såsom om han tjänat kronan under den tid, som för en dylik förmåns

erhållande är föreskriven. Beträffande tidpunkten för underhållets

inträdande har utskottet intet att erinra mot vad motionärerna föreslagit.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, med bifall till förevarande motion

II: 52, må medgiva, att förre soldaten vid Jönköpings

regemente Johan August Freij må från och med den 1

juli 1929 från Vadstena krigsmanshuskassa tilldelas

underhåll enligt samma grunder som om han tjänat för

underhålls erhållande föreskriven tid.

Ang.

understöd

från Vadstena

krigsmanshuskassa

åt

f. soldaten

J. Å. Freij.

Utskottet.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bankoutskottels utlåtande Nr 24.

21:o.

d”6''töd ^ en ''nom andra kammaren av herr Johanson i Huskvarna jämte tre av

från Vadstena kammarens övriga ledamöter väckt motion nr 53 har hemställts, »att förre

krigsmans- soi(jaten vid Kungl. Jönköpings regemente August Malkolm Gren må från

hlL8lc<l88(i åt •

f. soldaten och med den 1 juli 1929 från Vadstena krigsmanshuskassa tilldelas pensions
A.

ltf. Gren. understöd enligt samma grunder som om han tjänat för pensionens erhållande

föreskriven tid.»

I fråga om motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Gren, som är född den 11 mars

1863 och alltså 66 år gammal, varit i krigstjänst vid Jönköpings regemente

från och med den 5 november 1881 till och med den 14 september 1901,

då han erhöll avsked på grund av oduglighet till krigstjänst enligt läkarbetyg.

Hans tjänstetid uppgår alltså till omkring 19 år 10 månader, varunder

han fullgjort alla möten och kommenderingar, som infallit under den

tid han varit i krigstjänst. Gren blev avskedad från sin anställning vid

regementet på grund av att han under förvärvsarbete mellan vapenövningarna

genom olycksfall förlorat högra handens pekfinger och långfinger.

Av handlingarna synes framgå, att Gren gjort framställning om att i trots

härav få kvarstå vid regementet men på grund av den ådragna skadan

icke erhållit tillstånd härtill. Enligt läkarbetyg lider Gren av ljumskbråck,

är nästan hlind på vänster öga samt har en betydande prostata-hypertrofi,

varigenom hans arbetsförmåga är nedsatt med åtminstone hälften av normal

sådan. Ordförandena i vederbörande kommunalnämnd och taxeringsnämnd

hava intygat, att Gren äger och brukar en mindre hemmansdel, taxerad till

6,700 kronor, jämte såg, taxerad till 1,500 kronor, vilken senare dock lämnar

ringa eller ingen inkomst. Fastigheten synes vara belastad med skuld till

belopp av 1,500 kronor.

Kungl. Maj:t har den 27 januari 1928 tilldelat Gren en gratifikation för

en gång av 100 kronor. Från invalidhusfonden uppbär han ett årligt understöd

av 15 kronor.

utskottet. Med hänsyn till omständigheterna i ärendet och då Grens tjänstetid uppgått

till i det närmaste 20 år har utskottet icke velat motsätta sig, att han

må förklaras berättigad att uppbära underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa

såsom om han tjänat kronan under den tid, som är föreskriven för

en dylik förmåns erhållande.

Utskottet hemställer således,

att riksdagen, med bifall till förevarande motion 11:53,

må medgiva, att förre soldaten vid Jönköpings regemente

August Malkolm Gren må från och med den

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

33

1 juli 1929 från Vadstena krigsmanshuskassa tilldelas

underhåll enligt samma grunder som om han tjänat för

underhålls erhållande föreskriven tid.

22:o.

I en inom andra kammaren av herr Andersson i Igelboda väckt motion

nr 173 har hemställts, »att riksdagen måtte medgiva, att förre soldaten vid

Uppsala regemente, Erik Glans, från och med den 1 januari 1929 från

Vadstena krigsmanshuskassa tilldelas underhåll enligt samma grunder, som

om han tjänat för underhålls erhållande föreskriven tid».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen med därvid

fogade bilagor.

Av de vid motionen fogade handlingarna inhämtas, att Glans, som är

född den 6 maj 1856 och alltså 73 år gammal, varit i krigstjänst vid Upplands

regemente under tiden 2 april 1878—24 oktober 1891 eller omkring

13 x/2 år. Glans, som till yrket är fiskare, är på grund av sjukdom och

hög ålder oförmögen till arbete.

Då Glans tjänstetid uppgår till endast omkring 13 */g år, har utskottet, i

överensstämmelse med hittills tillämpad praxis, funnit sig icke kunna tillstyrka,

att honom skulle beredas underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa,

sasom om han tjänat för dylik förmåns erhållande föreskriven tid.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion 11:173 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

23:o.

I en inom andra kammaren av herr Gustafson i Vimmerby väckt

motion nr 175 har föreslagits, »att riksdagen må besluta, att förre båtsmannen

vid Tjusts roteringsbåtsmanskompani Johan Albin Vanberg må

från och med den 1 juli 1929 från Vadstena krigsmanshuskassa tilldelas

underhåll enligt samma grunder, som om han tjänat för underhålls erhållande

föreskriven tid.»

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen.

Av tillgängliga handlingar i ärendet framgår, att Vanberg, som är född

den 12 november 1855 och alltsa 73 ar gammal, beviljades avsked ur krigstjänst

den 2 maj 1893 efter en tjänstetid av 20 år 2 månader, varav 17 år

5 månader från 20 års ålder, samt vid avskedet erhållit vitsord att under

tjänstetiden hava sig redligt och väl skickat. Vanberg meddelades avsked

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 8 sand. 16 häft■ (Nr 2b.)

Ang.

understöd

från Vadstena

krigsmanshuskassa

åt f.

soldaten E.

Glans.

Utskottet.

Ang.

understöd

från Vadstena

krigsmanshuskassa

åt f.

båtsmannen

J. A. Vanberg.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

på grund av sjuklighet, och i samband med avskedet intygade vederbörande

militärläkare, att han »endast i mindre betydlig mån kan genom arbete

förtjäna sitt nödtorftiga livsuppehälle.» Vanberg har försörjt sig med snickeriarbeten.

Ordföranden i fattigvårdsstyrelsen i Västervik har meddelat, att

Vanberg numera är intagen å stadens ålderdomshem. Motionären har uppgivit,

att Vanbergs broder, förre korpralen C. V. Holmberg, som äger en

liten stuga, vilken han bebor med sin hustru, är villig att i sitt hem emottaga

Vanberg, därest denne komme att tilldelas någon pension. Holmberg

uppbär själv pension från Vadstena krigsmanshuskassa, varjämte hans hustru

åtnjuter understöd enligt pensionsförsäkringslagen.

Utskottet. Med hänsyn till vad i ärendet förekommit samt under åberopande av förut

av riksdagen i liknande fall fattade beslut, får utskottet tillstyrka, att Vanberg

beredes båtsmanspension från flottans pensionskassa.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II:

175, må medgiva, att förre båtsmannen vid Tjusts roteringsbåtsmanskompani

Johan Albin Vanberg må tilldelas

pension, såsom om han tjänat kronan 20 år från

20 års ålder, att utgå från och med den 1 juli 1929.

24:o.

Ang. Herr Gustafson i Vimmerby har vidare i en inom andra kammaren

understöd yjjekt motion nr 176 hemställt, »att riksdagen må besluta, att förre soldaten

från Vadstena

krigsmans- vid Kalmar regemente Nils Oskar Hägg må från och med den 1 juli 1929

huskassa åt Vadstena krigsmanshuskassa tilldelas underhåll enligt samma grunder

f, soldaten

N. O. Hägg som om han tjänat för underhålls erhållande föreskriven tid».

I fråga om motiveringen för detta förslag får utskottet hänvisa till

motionen.

Av tillgängliga handlingar har utskottet inhämtat, att Hägg, som är född

den 20 maj 1866 och alltså 63 år gammal, varit i krigstjänst vid Kalmar

regemente under en tid av omkring 18 år 6 månader eller från och med

den 1 mars 1884 till och med den 8 september 1902, då han erhöll avsked

på grund av oduglighet till krigstjänst enligt läkarbetyg. Hägg hade nämligen

våren 1902 under skottlossning med jaktgevär fått sin vänstra arm

bortskjuten. Vederbörande kommunalnämndsordförande har intygat, att

Hägg efter försäljning av en honom förut tillhörig mindre jordbrukslägenhet

äger tillgångar till ett värde av allenast omkring 1,400 kronor och att han

därför är i behov av understöd.

Utskottet. Med hänsyn till vad i ärendet förekommit tillstyrker utskottet, att Hägg

må berättigas till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa såsom om

han tjänat kronan under den tid, som för en dylik förmåns erhållande är

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

35

föreskriven. Beträffande tidpunkten för underhållets inträdande har utskottet

intet att erinra mot vad motionären föreslagit.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, med bifall till förevarande motion II: 176,

må medgiva, att förre soldaten vid Kalmar regemente

Nils Oskar Hägg må från och med den 1 juli 1929

från Vadstena krigsmanshuskassa tilldelas underhåll

enligt samma grunder som om han tjänat för underhålls

erhållande föreskriven tid.

25:o.

Herr Holmström har i en inom andra kammaren väckt motion nr 272

hemställt, »att riksdagen må besluta, att förre soldaten vid Jerfsö kompani

av kungl. Hälsinge regemente Olof Johan Blad må erhålla understöd från

Vadstena krigsmanshuskassa».

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen

med därvid fogade bilagor.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Blad, som är född den 2 november

1856 och alltså 72 år gammal, varit i krigstjänst vid Hälsinge regemente

under tiden 8 oktober 1877—30 oktober 1896 eller omkring 19 år. Enligt

läkarhetyg är Blad, som lider av åldersförändring i kärlen (arteriosclerosis)

jämte kronisk luftrörskatarr, för all framtid oförmögen till arbete. Pensionsnämndens

ordförande i Ljusdals sockens pensionsdistrikt har intygat, att

Blad, som år 1924 träffats av olyckshändelse, som gjorde honom arbetsoförmögen,

år 1925 sökt och erhållit pension enligt pensionsförsäkringslagen,

att han numera icke har någon arbetsinkomst, att han äger en torplägenhet

om fyra tunnland, varav avkastningen beräknas till 220 kronor per år, samt

att å torpet vilar en skuld av 1,170 kronor.

Med hänsyn till Blads tjänstetid och övriga i ärendet åberopade omständigheter

har utskottet ansett sig böra tillstyrka, att Blad må förklaras berättigad

till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa, oaktat han icke

tjänat kronan under den tid, som är föreskriven för en dylik förmån. Det

ifrågasatta underhållet lärer böra utgå från och med den 1 juli 1929.

I enlighet med det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 272, må medgiva, att förre soldaten vid Hälsinge

regemente Olof Johan Blad må från och med den 1

juli 1929 från Vadstena krigsmanshuskassa tilldelas

underhåll enligt samma grunder som om han tjänat

för underhålls erhållande föreskriven tid.

Ang.

understöd

från Vadstena

krigsmanshuskassa

åt

f. soldaten

O. J. Blad.

Utskottet.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

Ang.

tilläggspension

åt förre

vaktkonstapeln

S. Bengtsson

Lilja.

C. Allmänna indragningsstaten.

I. Ang. justitiedepartementet.

26:o.

I en till riksdagen avlåten, den 12 januari 1929 dagtecknad proposition

nr 8 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för samma dag, i punkten

1 föreslagit riksdagen medgiva, att förre vaktkonstapeln Sven Bengtsson Lilja

må från och med den 1 oktober 1928 under sin återstående livstid uppbära

— utöver honom författningsenligt tillkommande pension — en pension från

allmänna indragningsstaten av 300 kronor för år.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande:

Lilja, som är född den 9 juni 1863, inträdde i fångvårdens tjänst den 1

november 1888 samt konstituerades till vaktkonstapel den 5 mars 1889.

Den 8 januari 1898 blev Lilja under tjänstgöring vid centralfängelset å

Långholmen överfallen av en därstädes förvarad straffånge, som tilldelade

Lilja upptill å vänstra låret ett tvärgående sår, vilket på mitten gick ända

in till lårbenet och som sträckte sig från lårets främre, inre sida till baksidans

mitt.

Sedan Lilja hos Kungl. Maj:t anhållit om gottgörelse dels för utgifter för

sjukvård och skadade klädespersedlar med 91 kronor 25 öre, dels för mistade

tjänstgöringspenningar med 294 kronor 35 öre och dels för sveda och värk

med 100 kronor, tilldelade Kungl. Maj:t genom beslut den 10 februari 1899

Lilja en gratifikation av 485 kronor 60 öre.

Från och med den 1 januari 1899 transporterades Lilja till tvångsarbetsanstalten

i Landskrona, varifrån han för att erhålla lindrigare tjänstgöring

den 1 juni 1910 förflyttades till kronohäktet i Ängelholm, där han tjänstgjorde

till och med den 30 september 1928, då han erhöll avsked med pension

av 1,716 kronor för år.

Fråga har nu väckts om beredande åt Lilja av tilläggspension.

Statskontoret, som avgivit utlåtande i ärendet, har därvid erinrat, att

1927 års riksdag under likartade förhållanden beviljat tilläggspension åt

förre vaktkonstapeln J. A. Schwan.

Departementschefen har för egen del i ärendet anfört bland annat följande

:

»Lika med de hörda myndigheterna anser jag den föreliggande framställningen

vara förtjänt av beaktande. Utredningen giver vid handen, att den

Lilja i tjänsten åsamkade skadan varit av allvarligare art och efterlämnat

mera kvarstående men än från början kunnat bedömas. Med åren har näm
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

37

ligen, på sätt det i ärendet företedda läkarintyget utvisar, uppkommit svår

värk i det skadade benet i förening med kramp, varjämte en viss invaliditet

inträtt. Lilja, som icke erhållit annan skadeersättning än förutnämnda av

Kungl. Maj:t honom tillerkända gratifikation, har därjämte på fångvårdens

bekostnad fått undergå badbehandling för att vinna lindring i värken. Då

efter avskedstagandet denna förmån ej längre står honom till buds och hans

numera minskade inkomster ej torde förslå att bekosta dylik skötsel, synas

mig starka billighetsskäl tala för att statsmakterna för ändamålet bereda

honom någon ekonomisk hjälp.»

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till åberopade statsrådsprotokollet.

Även utskottet anser, att omständigheterna i detta fall äro behjärtansvärda,

och har därför, med hänsyn jämväl till 1927 års riksdags i ärendet omförmälda

beslut rörande tilläggspension åt vaktkonstapeln Schwan, funnit sig

böra biträda förslaget om en tilläggspension åt Lilja. Beträffande beloppet

av densamma har utskottet icke haft anledning till erinran mot Kungl.

Maj:ts förslag.

Utskottet får sålunda hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

27:o.

Uti punkten 2 av förevarande proposition nr 8 har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att mjölnaren vid statens uppfostringsanstalt å

Bona Adolf Fredrik Andersson må från och med månaden näst efter den,

då han entledigas från sin anställning vid anstalten, dock tidigast från och

med den 1 juli 1929, under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 852 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas i huvudsak följande:

Styrelsen för statens uppfostringsanstalt å Bona har hos Kungl. Maj:t

gjort framställning om beredande av pension åt Andersson med 850 kronor

för år. Andersson uppbär för närvarande ett årligt arvode av 1,740 kronor

jämte dyrtidstillägg därå enligt nyreglerade grunder, med skyldighet för

honom att erlägga hyra för till honom upplåten bostad. Till stöd för sin

hemställan anför styrelsen:

Alltsedan Bonaanstalten med 1905 års ingång begynte sin verksamhet,

hade vid det vid anstaltens egendom bedrivna jordbruket varit anställda

vissa befattningshavare, vilka uppburit avlöning av nämnda egendoms avkastning.

Avlöningen hade utgått med belopp, som av anstaltens styrelse

bestämts. Några av dessa befattningshavare hade under längre tid varit

vid Bona egendom anställda, innan densamma kom i statens ägo. Bland

dessa vore även Andersson, född den 13 juni 1864. Då Bona egendom den

14 mars 1904 övertogs av delegerade för anordnande därstädes av en tvångsuppfostringsanstalt,

hade Andersson antagits i Bona egendoms tjänst. Allt
-

Utskottet.

Ang.

pension åt

mjölnaren vid

statens uppfostringsanstalt

å Bona

A. F. Andersson.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

sedan dess hade Andersson, förutom det han handhaft skötseln av anstaltens

kvarn, varit slö j dar e och biträtt med vakthållning vid och vård av anstaltens

elektriska belysningsmaskinerier och jämväl deltagit i tillsynen å anstaltens

elever under deras fritider. Vid sin numera framskridna levnadsålder

behövde Andersson med hänsyn till de stora krav på obruten och

spänstig kropps- och själskraft, som i uppfostringsverksamheten vid Bona

måste ställas på där tjänstgörande befattningshavare, ersättas med en yngre

person. Flera av anstaltens befattningshavare, vilka åtnjöte arvoden å

ordinarie avlöningsstat, började också komma upp i sådana åldersklasser,

att de visade avtagande själslig spänstighet och kroppslig vitalitet. Så framt

de icke bleve helt oförmögna till tjänstgöring, finge dessa icke avgå med

pension förrän vid fyllda 65 år. Styrelsen hade därför funnit det synnerligen

önskvärt, att sådana i anstaltens tjänst använda personer, å vilka

gällande pensionslag icke vore tillämplig, men som efter långvarig verksamhet

vid anstalten icke längre kunde fylla kraven på tjänstduglighet,

kunde, efter det de genom särskilda riksdagsbeslut beviljats pension, ersättas

med yngre krafter.

I övrigt tillåter sig utskottet att hänvisa till propositionen.

Kungl. Maj:ts förslag har icke givit utskottet anledning till erinran, varför

utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

II. Angående utrikesdepartementet.

28:o.

Ang.

pension åt

konsuln i

Triest, generalkonsuln

C. V. Lexow

Av handlingarna i ärendet framgår bland annat följande.

Generalkonsul Lexow, som är född i Stockholm den 29 september 1845 av

svenska föräldrar, har varit i svensk konsulär tjänst sedan år 1880, först

såsom konsul i Venedig och därefter såsom konsul i Triest, på vilken post han

varit verksam sedan år 1900. Han tilldelades år 1917 generalkonsuls namn.

Lexows ekonomiska förhållanden voro tidigare sådana, att de satte honom

i stånd att ägna sig uteslutande åt sina konsulära göromål och att ur egna

medel bestrida alla därmed förenade utgifter, såsom kostnader för kontorslokal,

skrivbiträde m. m. Under världskriget blev emellertid hans ekonomiska

ställning alltmer försämrad, och hans förmögenhet, som huvudsakligen var placerad

i ryska och österrikiska obligationer, gick så småningom helt förlorad.

1 Beträffande punkten 5 av förevarande proposition nr 192, se utlåtande nr 26, punkten 4.

I en till riksdagen avlåten, den 7 mars 1929 dagtecknad proposition nr

192 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden för samma dag, i punkten

41 föreslagit riksdagen medgiva, att konsuln i Triest, generalkonsuln

Carl Victor Lexow må från och med den 1 juli 1929 under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en pension av 3,000 kronor.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

39

Den försämring, som sålunda successivt inträdde i Lexows förmögenhetsförhållanden,

och den stegring i levnadskostnaderna, som samtidigt gjorde

sig gällande, medförde helt naturligt synnerliga svårigheter icke blott för

Lexow pensonligen utan även för konsulatverksamhetens uppehållande.

Med hänsyn härtill beslöt Kungl. Maj:t den 19 mars 1920, att till konsulatet

i Triest skulle, så länge Lexow vore innehavare av konsulsbefattningen

därstädes, utgå kontorskostnadsersättning med ett belopp av 600

kronor per år, räknat från och med den 1 januari 1920. Redan den 29

juli 1921 beslöt emellertid Kungl. Maj:t, att sådan ersättning skulle, räknat

från och med den 1 januari samma år, tillsvidare utgå med ett till 3,000

kronor förhöjt belopp för år. Såsom en ersättning för de förluster, som

Lexow lidit till följd av världskriget, tillerkände Kungl. Maj:t honom samtidigt

ett belopp av 3,000 kronor.

Vid detta ärendes föredragning i statsrådet anförde föredraganden bland

annat följande:

»Då jag under nästföregående punkt denna dag för Kungl. Maj:t föredrog

frågan om beviljande av förhöjt kontorskostnadsbidrag till Lexow, framhöll

jag, hurusom Triests läge i närheten av krigsfronten i särskilt hög

grad medfört hemsökelser för stadens invånare, och detta synes icke minst

hava varit förhållandet, vad Lexow beträffar. Sålunda hade redan underkrigets

första skede en nedkastad flygbomb träffat den fastighet, där såväl

Lexows enskilda bostad som konsulatets kansli varit inrymda och för en längre

tid gjort densamma obeboelig, varigenom Lexow åsamkats betydande utgifter

för förhyrande av annan bostad och kanslilokal ävensom för reparation

av nyssnämnda fastighet. Enligt vad Lexow meddelar, förstördes eller bortstals

vid detta tillfälle en avsevärd del av hans värdefullaste privata egendom.

Den omständigheten att Triest efter fredsslutet i statsrättsligt hänseende

övergått till Italien synes hava medfört ekonomiska svårigheter

för de av stadens invånare, vilka i likhet med Lexow räknat sina till

gångar i österrikisk valuta. — — — — — — — — — — —----

Av det nu sagda synes mig framgå, att Lexow utan egen förskyllan

och till stor del därigenom, att han troget kvarstannat på sin post såsom

vårt lands konsuläre representant i en av kriget svårt hemsökt stad, råkat i

en högst beklagansvärd ställning.»

I utlåtande över en av sändebudet i Rom gjord framställning om pension

åt Lexow till belopp, om möjligt ej understigande 3,000 kronor, har

statskontoret anfört följande:

Såvitt statskontoret har sig bekant, har pension förut icke beviljats åt konsulattjänsteman,

vilken i likhet med generalkonsuln Lexow endast uppburit

ersättning för kontorskostnader. Med hänsyn till den långa tid av 50 år,

varunder Lexow på ett plikttroget och förtjänstfullt sätt verkat i svensk

konsulattjänst, anser även statskontoret billigt att någon pension utverkas åt

honom. Då emellertid Lexow av det belopp han av svenska staten under

senare år uppburit, eller 3,000 kronor, haft att bestrida kontorskostnader,

finner statskontoret det kunna ifrågasättas, huruvida hela detta belopp bör

honom tilldelas såsom pension, och om icke snarare pensionen bör bestämmas

till av nyssnämnda belopp eller, efter avrundning till närmast med 12

delbara tal, 2,004 kronor.

Departementschefen har, med allt beaktande av de synpunkter, vilka

legat till grund för vad statskontoret sålunda anfört, ansett sig dock av bil
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

Utskottet.

Ang.

pension åt

skomakarmä8taren

L. A.

Lindström och

sömmerskan

Clara Cecilia

Tolfström.

lighetsskäl böra förorda, att Lexow, som under de senare åren endast med

yttersta svårighet och under stora umbäranden kunnat bestrida sitt nödtorftiga

livsuppehälle, vid sitt avskedstagande tillförsäkras ett pensionsbelopp,

som ej understiger de inkomster, hans ställning såsom konsul hittills

inbragt honom.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokollet.

Utskottet har i likhet med statskontoret hyst tvekan, huruvida pension

borde beviljas Lexow med det belopp, som av Kungl. Maj:t föreslagits. Med

hänsyn till hans osedvanligt långa verksamhetstid i svensk konsulattjänst

och till de alldeles särskilda omständigheter i övrigt, vilka i detta fall åberopats,

har utskottet emellertid ansett sig kunna tillstyrka bifall till Kungl.

Maj:ts förslag.

Utskottet hemställer förty,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

III. Ang. försvarsdepartementet.

29:o.

I en till riksdagen avlåten, den 1 februari 1929 dagtecknad proposition

nr 46 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, i punkten 1 föreslagit

riksdagen medgiva, att envar av skomakarmästaren vid Svea artilleriregementes

intendenturverkstäder Lars August Lindström och sömmerskan vid

samma verkstäder Clara Cecilia Tolfström må från och med månaden näst

efter den, varunder avgång från tjänsten äger rum, under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära årlig pension, Lindström med 1,200

kronor och Tolfström med 792 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas

beträffande Lindström, att han, som är född den 16 december 1860, alltsedan

den 1 juli 1904 varit anställd som skomakarmästare vid Svea artilleriregementes

intendenturverkstäder, vilken anställning han fortfarande innehar,

och alltså varit anställd i statens tjänst i över 24 år; att han under

de senare åren vid regementet uppburit en avlöning, som — frånsett dyrtidstillägg

— uppgått till i medeltal omkring 3,000 kronor för år; att hans

arbetsförmåga på grund av sjukdom är för framtiden minskad; samt att

han alltid på ett synnerligen förtjänstfullt sätt fullgjort sina tjänståligganden;

samt

s. 41 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

41

beträffande Tolfström, att hon, som är född den 29 juni 1858, alltsedan

den 3 april 1903 varit anställd såsom linnesömmerska vid Svea artilleriregemente,

vilken anställning hon fortfarande innehar, och alltså varit

anställd i statens tjänst i över 25 år; att hon under de senare åren vid

regementet uppburit en avlöning, som — frånsett dyrtidstillägg — uppgått

till i medeltal omkring 2,100 kronor för år; att hon lider av något försvagad

syn och på grund av sin ålder anses vara mindre arbetsför; samt

att hon städse på ett synnerligen förtjänstfullt sätt fullgjort sina tjänståligganden.

I fråga om utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Kungl. Maj:ts förslag har ej givit utskottet anledning till erinran, varför

utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

30:o.

I punkten 2 av förevar ande proposition har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen

medgiva, att kocken vid Skånska kavalleriregementet Nils Holm må

från och med månaden näst efter den, varunder han entledigas från sin

anställning vid regementet, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 996 kronor.

Ang.

pension åt

kocken

X. Holm.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Holm, som är född den 10 juni

1868, varit anställd vid Skånska husarregementet under tiden 14 maj 1894—

31 december 1927 samt därefter vid Skånska kavalleriregementet och alltså

tjänat staten under sammanlagt inemot 35 år; att han åtnjuter eu årlig lön

av 1,290 kronor jämte dyrtidstillägg härå enligt reducerade grunder, fri

bostad, lyse och bränsle, vilka naturaförmåner uppskattats till ett värde av

420 kronor för år, samt portion in natura, värderad till 365 kronor för år,

vadan Holms sammanlagda avlönings- och naturaförmåner — oavsett dyrtidstillägg

— uppgå till 2,075 kronor för år; att han, enär han icke är

yrkesutbildad i annan befattning än som kock, torde på sin ålderdom bliva

i huvudsak beroende av de pensionsförmåner, som kunna komma att beviljas

honom; att han är änkling och försörjningspliktig för fyra barn, i åldern

17, 15, 12 och 1 ''/a år; att han företer ett systoliskt biåsljud å hjärtat och

i övrigt visat sig rätt klen; att vederbörande regementsläkare, ehuru Holm

icke företett något direkt patologiskt å lungorna, likväl sedan många år

hört honom hosta mycket ofta, vilket enligt nämnde läkares förmenande ej

kunde anses lämpligt för en kock; samt att Holm är blind på vänster öga

till följd av olyckshändelse.

I övrigt får utskottet beträffande utredningen i ärendet hänvisa till propositionen.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

Under åberopande av utredningen i ärendet hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

31:o.

Kungl. Maj:t har i punkten 3 av förevarande proposition föreslagit riksdagen

medgiva, att färjskepparen vid flottans varv i Stockholm, förmannen

Hans Johan Johansson må från och med månaden näst efter den, varunder

han entledigas från sin anställning vid varvet, under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 696 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Johansson, som är född den 21

februari 1861, är anställd såsom färjskeppare å färjan Skeppsholmen—Galärvarvet;

att han den 1 mars 1926 befordrats till förman; att han den 21

februari 1929, då han uppnår 68 levnadsår, kommer att avgå ur tjänst; att

han vid nämnda tidpunkt varit anställd i statens tjänst i något över 15 år;

samt att han fullgjort sina åligganden plikttroget och ordentligt ävensom

städse iakttagit ett hedrande uppförande.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts här avhandlade förslag hemställer

utskottet,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må av

riksdagen bifallas.

32:o.

Anä- _ Kungl. Maj:t föreslår i punkten 4 av samma proposition riksdagen med
pension

åt

viss personal giva, att envar av nedan angivna förmän och arbetare vid Karlskrona fästvid

Karls- ningS fortifikationsförvaltning må från och med månaden näst efter den,

nings forti- varunder han avgått eller avgår från sin anställning vid nämnda förvaltfikationsför-

ning, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

årlig pension med följande belopp, nämligen Alexius Konstantin Svensson

1,044 kronor, Johan Alfred Lindahl 948 kronor, Frans Oskar Svensson

924 kronor, Anders Johan Göransson 924 kronor och Peter Mårtensson

852 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas

beträffande Alexius Konstantin Svensson, att han, som är född den 23

februari 1864, tjänstgjort dels såsom timmerman vid flottan under tiden

1 februari 1886—28 februari 1895, dels ock vid Karlskrona fästnings fortifikationsförvaltning

sedan den 7 mars 1895, vilken anställning han fort
-

Ang.

pension åt

förmannen H.

J. Johansson

s. 43 Kontrollera mot PDF

Bankoutskotteis utlåtande Nr 24. 43

farande innehar, och sålunda varit anställd i statens tjänst i sammanlagt

omkring 43 år;

beträffande Lindahl, att han, som är född den 4 september 1867, tjänstgjort

dels såsom soldat vid Kalmar regemente under tiden 13 februari

1888—8 september 1902, dels ock vid Karlskrona fästnings fortifikationsförvaltning

under tiden 1 april 1902—31 december 1910 samt sedan den

7 januari 1912, vilken anställning han fortfarande innehar, och sålunda

varit anställd i statens tjänst i sammanlagt närmare 40 år;

beträffande Frans Oskar Svensson, att han, som är född den 3 oktober

1860, tjänstgjort vid Karlskrona fästnings fortifikationsförvaltning alltsedan

år 1901 och sålunda varit anställd i statens tjänst i omkring 28 år;

beträffande Göransson, att han, som är född den 30 april 1863, tjänstgjort

vid Karlskrona fästnings fortifikationsförvaltning från och med år 1901

till och med den 30 juni 1928 och sålunda varit anställd i statens tjänst i

omkring 27 år; samt

beträffande Mårtensson, att han, som är född den 28 januari 1857, tjänstgjort

vid Karlskrona fästnings fortifikationsförvaltning sedan den 7 januari

1903, vilken anställning han fortfarande innehar, och sålunda varit anställd

i statens tjänst i omkring 26 år.

Vidare inhämtas av handlingarna, att samtliga ifrågavarande anställningshavare

på grund av sjukdom eller hög ålder numera hava nedsatt arbetsförmåga

samt att ingen av dem torde äga nämnvärda tillgångar.

I fråga om utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Kungl. Maj:ts förslag har ej givit utskottet anledning till erinran, varför

utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

33:o.

Uti punkten 5 av propositionen nr 46 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen

medgiva, att envar av sadelmakeriarbetaren vid arméns intendenturförråd

i Stockholm Per Herman Wesström och sömmerskan vid samma

förråd Maria Fredrika Hildegard Larsson, född Sydow, må från och med

månaden näst efter den, varunder avgång från tjänsten äger rum, under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära årlig pension,

Wesström med 996 kronor och Larsson med 852 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas

beträffande Wesström, att han, som är född den 22 oktober 1862, varit

anställd vid Stockholms tygstation under tiden 18 mars 1885—16 maj 1888

samt vid arméns intendenturförråd i Stockholm sedan den 24 januari 1901,

vilken anställning han fortfarande innehar, och sålunda tjänat kronan i

Ang.

pension åt

arbetaren

P. H. Wessström

och sömmerskan

Maria Ftedrika

Hildegard

Larsson,

född Sydow.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

Ang.

pension åt

arbeterskan

Kers Anna

Andersson.

Ang.

pension åt

förra kokerslan

Hilma

Charlotta

Katarina

Björling.

omkring 31 år; att han under de senare åren vid intendentur förrådet uppburit

en avlöning, som — frånsett dyrtidstillägg — uppgått till i medeltal

omkring 1,800 kronor för år; att han lider av åderförkalkning samt på grund

därav är mindre arbetsför; samt att han fullgjort sina tjänsteåligganden

på ett plikttroget och samvetsgrant sätt och fört en hedrande vandel; samt

beträffande Larsson, att hon, som är född den 12 november 1857, sedan

den 1 oktober 1897 varit anställd såsom sömmerska och städerska vid arméns

intendenturförråd i Stockholm, vilken anställning hon fortfarande innehar,

och alltså tjänat kronan i omkring 31 år; att hon under de senare åren vid

intendenturförrådet uppburit en avlöning, som — frånsett dyrtidstillägg —

uppgått till i medeltal omkring 1,700 kronor för år; att hon lider av åderförkalkning

samt på grund därav anses vara fullständigt oförmögen till

arbete; samt att hon fullgjort sina åligganden på ett plikttroget och samvetsgrant

sätt och fört en hedrande vandel.

I övrigt åberopar utskottet vad propositionen innehåller.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts här avhandlade förslag hemställer utskottet,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må av

riksdagen bifallas.

34:o.

Kungl. Maj:t har i punkten 6 föreslagit riksdagen medgiva, att arbeterskan

vid ammunitionsfabriken Kers Anna Andersson må från och med månaden

näst efter den, varunder avgång från tjänsten äger rum, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 876

kronor.

Enligt till utskottet inkommet meddelande har Kers Anna Andersson

numera avlidit. I följd härav påkallar Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning

icke någon riksdagens åtgärd, vilket utskottet skolat härigenom

för riksdagen

anmäla.

35:o.

Under punkten 7 föreslås, att riksdagen må medgiva, att förra kokerskan

vid intendenturkompaniet å Karlsborg Hilma Charlotta Katarina Björling

må från och med den 1 juni 1928 under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 720 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Björling, som är född den 13

maj 1864, varit anställd vid volontärskolans å Karlsborg manskapskök under

s. 45 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

45

tiden 2 mars 1908—30 april 1913 samt vid intendenturkompaniets å Karlsborg

kokinrättning från och med den 1 maj 1913 till och med den 31 maj

1928 och sålunda tjänat kronan under en tid av sammanlagt omkring 20

år; att hon under de senare åren, förutom henne tillkommande naturaförmåner,

vilka uppskattats till ett värde av 650 kronor för år, åtnjutit kontant

lön med 660 kronor för år jämte därå belöpande dyrtidstillägg; att hon dels

på grund av allmän åderförkalkning, dels på grund av genom ålder nedsatta

kroppskrafter är för framtiden oförmögen att med arbete försörja sig;

att hon städse fullgjort sina åligganden med omsorg och flit; samt att hon

icke äger någon som helst förmögenhet.

I avseende å vidare utredning åberopar utskottet vad propositionen innehåller.

Då Kungl. Maj:ts förslag under denna punkt ej givit utskottet anledning

till invändning, får utskottet hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

36:o.

Uti punkten 8 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att sömmerskan

vid Norrlands trängkårs intendenturverkstäder Rebecka Elisabet

Ågren må från och med månaden näst efter den, varunder avgång från

tjänsten äger rum, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 696 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Ågren, som är född den 4 september

1881, alltsedan den 1 oktober 1898 varit anställd såsom sömmerska

vid Norrlands trängkårs intendenturverkstäder, vilken anställning hon fortfarande

innehar; att hon under de senare åren vid kåren uppburit en avlöning,

som — frånsett dyrtidstillägg — uppgått till i medeltal omkring 885

kronor för år; att hon lider av lungtuberkulos, på grund varav hennes

arbetsförmåga är i hög grad nedsatt, och att denna nedsättning av arbetsförmågan

sannolikt är för framtiden bestående; att hon vid fullgörandet av

sina tjänsteåligganden visat stor yrkesskicklighet och noggrannhet samt såväl

i som utom tjänsten iakttagit ett i allo hedrande leverne; samt att hon är

medellös.

I fråga om utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft en inom andra

kammaren under nr 270 väckt motion, vari herrar Andersson i Stockholm

och Johansson i Sollefteå hemställt, »att riksdagen måtte besluta, att söm
-

Ang.

pension åt

sömmerskan

Rebecka

Elisabet

Ågren.

Motion

IT7 270.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

Utskottet.

Ang.

''pension åt

förra skurforestånderskan

Emelie

Sofie Johans

son, född

Andersdotter.

merskan Elisabet Ågren från och med månaden näst efter den, då hon avgått

från anställningen, må åtnjuta en årlig pension av 800 kronor.»

Beträffande motionärernas motivering får utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet, som tillstyrker att pension beviljas sömmerskan Ågren, ansluter

sig beträffande pensionsbeloppets storlek till vad Kungl. Maj:t härutinnan

föreslagit.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning och med avslag å berörda motion

It 270, i vad den skiljer sig från Kungl. Maj:ts förslag,

må medgiva, att sömmerskan vid Norrlands trängkårs

intendenturverkstäder Rebecka Elisabet Ågren må

från och med månaden näst efter den, varunder avgång

från tjänsten äger rum, under sin återstående livstid å

allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 696 kronor.

37:o.

I punkten 9 av ifrågavarande proposition nr 46 har Kungl. Maj:t slutligen

föreslagit riksdagen medgiva, att förra skurförestånderskan vid sjömanskårens

i Karlskrona kaserner och kokhus Emelie Sofie Johansson, född

Åndersdotter, må från och med den 1 mars 1928 under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 576 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Johansson, som är född den 13

januari 1863, innehaft befattning som skurförestånderska vid sjömanskårens

i Karlskrona kaserner och kokhus från och med den 1 maj 1911 till och

med den 29 februari 1928, då hon på grund av nedsatt arbetsförmåga blivit

entledigad; att hon före sin anställning som skurförestånderska under 18 år

biträtt vid skurningen; att hon under de senare åren uppburit en avlöning,

som — frånsett dyrtidstillägg — uppgått till 80 kronor i månaden; att hon

är gift, men att makarnas uppehälle under senare år huvudsakligen bestritts

av hustruns arbetsförtjänst, enär mannen är arbetsoförmögen och makarnas

barn — av vilka två bo i hemmet — endast i ringa mån kunna bidraga till

föräldrarnas uppehälle; att något sparat kapital ej linnes; samt att familjen

under åren 1901—1918 under olika tider och former erhållit fattigvård,

varvid mannen jämväl varit intagen å fattig vårdsanstalt till full försörjning.

I övrigt tillåter sig utskottet att hänvisa till propositionen.

Med biträdande av vad Kungl. Maj:t föreslagit hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

47

38:o.

I en till riksdagen avlåten, den 1 februari 1929 dagtecknad proposition Ang

nr 52 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag från aUmäma

av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riks- indragningsdagen

medgiva, att det änkan Anna Karolina Wickström jämlikt Svea hov- änkan Vinna

rätts dom den 4 november 1927 tillerkända skadestånd av 600 kronor för Karolina

år, att utgå från den 29 juni 1925 under hennes återstående livstid, så länge ''tillerkänt

hon lever ogift, må bestridas från anslaget till allmänna indragningsstaten, skadestånd.

med iakttagande av att å nämnda skadeståndsbelopp icke må åtnjutas

någon sådan tilläggsförmån, som enligt gällande bestämmelser tillkommer

pensionstagare.

Av åberopade statsrådsprotokollet framgår bland annat följande.

Under arbete å flottans varv i Karlskrona med ilandtagning från pansarskeppet

Sverige av en 75 mm. luftkanon skadades den 29 juni 1925 timlönaren

å artilleridepartementet därstädes Esaias Emanuel Wickström så svårt

av ett nedfallande hissblock, att han omedelbart avled.

I anledning av olycksfallet tillerkände riksförsäkringsanstalten jämlikt

lagen om försäkring för olycksfall i arbete Wickströms änka, Anna Karolina

Wickström, en ersättning av 600 kronor för år.

Sedermera anhängiggjorde änkan Wickström hos Stockholms rådhusrätt

skadeståndstalan mot kronan på grund av olycksfallet. Enär den inträffade

olyckan måste anses hava vållats genom försummelse av den vid flottan

anställda personal, som haft ledningen av arbetet vid olyckstillfället, och då

för kronan vid sådant förhållande uppkommit skyldighet att till änkan

Wickström gälda underhållsbidrag jämlikt 6 kapitlet 4 § strafflagen, förpliktade

rådhusrätten genom dom den 11 maj 1927 kronan att till änkan

Wickström utöver det henne av riksförsäkringsanstalten tillerkända beloppet

utgiva 600 kronor om året, räknat från den 29 juni 1925 så länge hon levde

ogift. Rådhusrättens dom, däri kronan hos Svea hovrätt sökte ändring,

blev av hovrätten genom dom den 4 november 1927 fastställd.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet, som biträder Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag, hemställer

alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

proposition.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

Ang.

tilläggspension

åt

översten i

östra arméfördelningens

reserv E.

Mossberg.

39:o.

I en till riksdagen avlåten, den 8 februari 1929 dagtecknad proposition

nr 63 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva, att översten i östra arméfördelningens reserv E. Mossberg

må från och med den 1 oktober 1928 under sin återstående livstid från allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig tilläggspension av 1,000 kronor.

Av åberopade statsrådsprotokollet framgår bland annat följande.

Mossberg utnämndes den 16 augusti 1923 till överste på reservstat från

då innehavande befattning såsom överstelöjtnant vid Kalmar regemente.

Samtidigt därmed uppnådde han den åldersgräns, som stadgats för överstelöjtnants

avgång från aktiv stat, och var alltså då berättigad till överstelöjtnants

pension.

Under tiden 31 december 1914—16 augusti 1923 tjänstgjorde han såsom

militärattaché vid svenska beskickningen i London. Under åren 1918—1921

uppehöll han samtidigt enahanda befattning i Bryssel. Efter övergången

till reservstat kvarstod han fortfarande såsom militärattaché vid beskickningen

i London, där han allt sedan dess tjänstgjort, de senaste två åren

såsom flygattaché, vilken post han fortfarande bekläder, ehuru utan ersättning

från statsverket.

Då han den 17 augusti 1928 uppnådde åldersgränsen såsom överste, hade

han under hela den tid av 5 år, han tillhört reservstaten, varit i oavbruten

aktiv tjänstgöring vid beskickningen i London och därunder även fullgjort

all den tjänstgöring vid armén, som är föreskriven för officer å reservstat,

därvid även såsom regementsbefälhavare, alltså i med överste på aktiv stat

direkt korresponderande befattning. Under cirka 15 års tid eller från april

månad 1912 har han icke åtnjutit semester eller tjänstledighet.

Enligt gällande förordningar är Mossherg vid uppnådd åldersgräns berättigad

till en reservstatspension av 5,300 kronor, vilket belopp understiger

den pension å 5,712 kronor, som innehaves av från aktiv stat pensionerade

överstelöjtnanter.

Efter det Mossberg gjort framställning om att vid uppnåendet av för

överste på reservstat fastställd pensionsålder komma i åtnjutande av vissa

ökade pensionsförmåner och åtskilliga myndigheter häröver avgivit infordrade

utlåtanden, har föredragande departementschefen vid ärendets anmälan

inför Kungl. Maj:t till åberopade statsrådsprotokollet anfört följande:

»Mossberg, som den 16 augusti 1923 utnämndes och förordnades att vara

överste på reservstat vid fjärde arméfördelningen med lön enligt lägre löneklassen,

beviljades den 21 september 1928 avsked från nämnda beställning

med skyldighet att såsom överste inträda i östra arméfördelningens reserv.

I samband med avskedet tillädes honom från anslaget till arméns reserv
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

49

stater en årlig pension av 5,300 kronor att tillträdas den 1 oktober sistnämnda

år. Då Mossberg redan vid sin övergång till reservstat den 17

augusti 1923 uppfyllt villkoren för erhållande av de pensionsförmåner, som

tillkomma överstelöjtnant på aktiv stat, eller 5,712 kronor, har han alltså

genom övergången till reservstat, med därav följande ytterligare tjänstgöringsskyldighet,

i pensionshänseende kommit i en sämre ställning, än om

han vid nämnda tidpunkt övergått direkt till reserven. Härjämte är att

märka, att Mossberg under den tid, han tillhört reservstaten, icke blott fullgjort

den honom såsom överste på reservstat åliggande tjänstgöring, utan

även innehaft de ansvarsfulla posterna såsom militärattaché, respektive flygattaché

vid beskickningen i London. Med hänsyn härtill anser jag det vara

skäligt, att de. nu till Mossberg utgående pensionsförmånerna något ökas.

I sin ansökning har Mossberg anhållit att komma i åtnjutande av samma

pensionsförmåner, som tillkomma överste på aktiv stat vid avgång ur tjänst

efter uppnådd pensionsålder, varigenom den till honom utgående pensionen,

som för närvarande utgör 5,300 kronor, skulle komma att ökas med 1,708

kronor till 7,008 kronor. För en så ansenlig förhöjning finner jag emellertid

icke tillräckliga skäl föreligga, utan ansluter jag mig till statskontorets

förslag, att Mossbergs pensionsförmåner måtte ökas med 1,000 kronor. Härigenom

skulle den till Mossberg utgående pensionen komma att uppgå till

ett belopp, som till storleken ligger ungefär mitt emellan de pensionsbelopp,

vilka utgå till överstelöjtnant, respektive överste på aktiv stat vid avgång

ur tjänst på grund av uppnådd pensionsålder. Tilläggspensionen torde böra

anvisas att utgå från allmänna indragningsstaten från den tidpunkt, då

Mossberg ägt tillträda honom tillkommande reservstatspension, eller från

och med den 1 oktober 1928.»

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet har ansett skäl föreligga för beredande åt Mossberg av tilläggs- rtskottet.

pension med av Kungl. Maj:t ifrågasatt belopp och tillstyrker alltså bifall

till Kungl. Maj:ts proposition. Då förhållandena i detta fall måste anses

vara av tämligen enastående art, lärer bifall till förslaget icke vara ägnat

att medföra några vittgående konsekvenser.

Utskottet hemställer,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må av

riksdagen bifallas.

40:o.

I en till riksdagen avlåten, den 15 februari 1929 dagtecknad proposition Ang.

nr 104 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag pensionering

av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit förutvarande

riksdagen medgiva, mästare och

att envar av nedan angivna förutvarande mästare och arbetare vid JaHstron*/

Karlskrona kustartilleriregementes numera nedlagda beklädnadsverkstäder kustartiUerimå

från och med den 1 februari 1927 under sin återstående livstid å beklädTadsallmänna

indragningsstaten uppbära årlig pension med följande belopp verkstäder

Bihang till riksdagens protokoll 1929. S samt. 16 häft. (Nr 2b.) 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

nämligen: Jan Peter Winberg med 1,260 kronor, Oskar Melin med 1,200

kronor, Carl Anton Fredrik Carlsson med 948 kronor, Sven Peter Karlsson

med 948 kronor, Sven Magnus Petersson med 756 kronor, Ulrik Jönsson

med 624 kronor och Thor Johansson med 624 kronor; samt

att förre arbetaren vid samma verkstäder Sven Herman Borg må

från allmänna indragningsstaten uppbära ett understöd för en gång av

3,000 kronor.

Före genomförandet av 1925 års försvarsorganisation fanns vid Karlskrona

kustartilleriregemente en skrädderi- och skomakeriverkstad. Vid denna

verkstad voro, bland andra, anställda mästare, vilka erhöllo ersättning

enligt styckeverkstaxa. Dessa mästare anställde i sin tur arbetare på de

villkor, varom de överenskommo med arbetarna. 1925 års omorganisation

av försvarsväsendet medförde, att ifrågavarande verkstad avvecklades

och att sådana arbeten, som dittills utförts å densamma, överflyttades till

marinens centrala beklädnadsverkstad. Avvecklingen var slutförd med utgången

av januari månad 1927.

Uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 24 februari 1927 hemställde marinförvaltningen,

att de mästare vid kustartilleriets beklädnadsverkstäder, som

fullgjort sitt arbete mot betalning enligt styckeverkstaxa, samt av dem

antagna arbetare måtte förklaras berättigade att erhålla förtidspension eller

avskedsersättning enligt bestämmelserna i kungörelsen den 15 januari 1926

angående förtidspension och avskedsersättning åt vissa övertaliga civila

löntagare vid armén och marinen.

Statskontoret, som avgav infordrat utlåtande i ärendet, anförde därvid,

att riksdagen i vissa särskilda fall beviljat pension såväl till mästare eller

arbetare, vilka under en lång följd av år uteslutande varit sysselsatta med

att mot ackord utföra arbeten för statens räkning, som ock till arbetare,

vilka arbetat hos för statens räkning sysselsatta mästare. Utan riksdagens

medgivade syntes emellertid ej kunna stadgas, att föreskrifterna i kungörelsen

den 15 januari 1926 finge vinna tillämpning å nu omförmälda

kategorier mästare och arbetare. På grund härav och då frågan om förtidspension

eller annan ersättning åt de mästare och arbetare, om vilka

här vore fråga, borde bero på prövning av de i varje särskilt fall föreliggande

omständigheterna, hemställde statskontoret, att förevarande framställning

icke måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Genom beslut den 17 september 1927 fann Kungl. Map.t framställningen

i fråga icke föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

Chefen för Karlskrona kustartilleriregemente har nu bos Kungl. Maj:t

gjort framställning om beredande av pension åt ovannämnda mästare och

arbetare, vilka varit sysselsatta vid regementets beklädnadsverkstäder men

blivit avskedade med utgången av januari månad 1927 på grund av verkstädernas

nedläggande.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

s. 51 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

51

beträffande Winberg, att han, som är född den 15 juni 1853, innehaft

anställning vid Svea artilleriregementes detachement i Vaxholms fästning

såsom skrädderiarbetare under tiden 1 augusti 1877—31 oktober 1883

och såsom mästare från sistnämnda dag till och med den 31 december

1888 samt därefter, likaledes såsom mästare, varit anställd vid Vaxholms

artillerikår under tiden 1 januari 1889—31 december 1895 och slutligen

vid Karlskrona kustartilleriregemente under tidsperioderna 1 januari 1896

—30 april 1918 och 7 juli 1921—31 januari 1927; att hans sammanlagda

tjänstetid alltså utgör omkring 46 år; att hans arbetsförtjänst år

1926 uppgick till allenast 122 kronor; samt att han under de senaste

åren endast lett arbetet och utbetalat så gott som hela arbetsförtjänsten till

verkstadspersonalen;

beträffande Melin, att han, som är född den 20 november 1862, varit

anställd vid Karlskrona kustartilleriregementes skomakarverkstad såsom

mästare under tiden 2 januari 1896—31 januari 1927, alltså omkring

31 år; att han på grund av kroniskt hjärtfel sannolikt för all framtid är

fullständigt oförmögen till arbete; samt att hans arbetsförtjänst år 1926

uppgick till 2,623 kronor;

beträffande Carl Anton Fredrik Carlsson, att han, som är född den 25

juni 1854, varit anställd vid Karlskrona kustartilleriregementes skomakarverkstad

såsom arbetare under tiden 2 januari 1896—31 januari 1927,

eller omkring 31 år; att han på grund av åderförkalkning är varaktigt

oförmögen till arbete; samt att hans arbetsförtjänst år 1926 uppgick till

1,659 kronor;

beträffande Sven Peter Karlsson, att han, som är född den 4 juni 1862,

varit anställd vid Karlskrona kustartilleriregementes skomakarverkstad såsom

arbetare under tiden 2 januari 1896—31 januari 1927, eller omkring

31 år; att hans arbetsförmåga är och torde förbliva högst väsentligt nedsatt

på grund av åderförkalkning och allmänt nedsatta kroppskrafter; samt att

hans arbetsförtjänst år 1926 uppgick till 1,161 kronor;

beträffande Petersson, att han, som är född den 29 mars 1863, varit

anställd vid Karlskrona kustartilleriregementes skomakarverkstad såsom

arbetare under tiden 7 juli 1902—31 januari 1927, d. v. s. omkring

24 V2 år; att han befunnits vara på grund av åderförkalkning varaktigt

oförmögen till arbete; samt att hans arbetsförtjänst år 1926 uppgick till

1,914 kronor;

beträffande Jönsson, att han, som är född den 15 december 1863, varit

anställd vid Karlskrona kustartilleriregementes skomakarverkstad såsom

arbetare under tiden 17 april 1909—31 januari 1927; att han därjämte

varit anställd såsom skomakeriarbetare vid flottans beklädnadsverkstad i

Karlskrona under ett år; att hans sammanlagda tjänstetid alltså uppgår

till inemot 19 år; att hans arbetsförmåga på grund av kronisk magkatarr

är i väsentlig grad nedsatt; samt att hans arbetsförtjänst år 1926 uppgick

till 1,559 kronor;

beträffande Johansson, att han, som är född den 31 december 1863, varit

anställd vid Karlskrona kustartilleriregementes skomakarverkstad såsom

arbetare under tiden 1 april 1914—31 januari 1927; att han därjämte

varit anställd såsom skomakeriarbetare vid flottans beklädnadsverkstad i

Karlskrona under omkring 3 år; att hans sammanlagda tjänstetid alltså

utgör omkring 16 år; att hans arbetsförmåga är delvis nedsatt på grund

av kroniskt hjärtfel; samt att hans arbetsförtjänst år 1926 uppgick till

1,737 kronor; samt

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

Motion

11:13.

Utslcottet.

beträffande Borg, att han, som är född den 12 juni 1895, varit fast

anställd vid Karlskrona kustartilleriregemente under tiden 23 januari

1915—31 oktober 1918 samt baft anställning såsom arbetare i regementets

skrädderiverkstad under tiden 11 juni 1921—31 januari 1927; att han alltså

tjänstgjort i sammanlagt 9 år 5 månader, därav 9 år från 20 års ålder; att

han på grund av svårartat organiskt hjärtfel för närvarande är fullständigt

arbetsoförmögen och för all framtid torde få sin arbetsförmåga väsentligt

nedsatt; att han är gift och har en 5-årig dotter; samt att hans arbetsförtjänst

år 1926 uppgick till 4,150 kronor.

Med avseende å utredningen i övrigt tillåter sig utskottet hänvisa till

vad propositionen innehåller.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom andra

kammaren av herr Törnkvist i Karlskrona väckt motion nr 13, vari hemställts,

»att riksdagen måtte besluta, att före detta mästarna vid Karlskrona

kustartilleriregementes beklädnads verkstäder Jan Peter Winberg och Oskar

Melin samt arbetarna därstädes Carl Anton Fredrik Carlsson, Sven Magnus

Pettersson, Ulrik Jönsson och Thor Johansson må, från 1 januari 1928,

uppbära årlig pension att utgå från allmänna indragningsstaten med

följande belopp: Winberg 1,452 kronor, Melin 1,224 kronor, Carlsson

948 kronor, Pettersson 756 kronor samt Jönsson och Johansson vardera

624 kronor».

I fråga om de skäl, motionären anfört till stöd för sitt förslag, hänvisar

utskottet till motionen.

Enligt utskottet tillhandakomna meddelanden hava bemälda Sven Peter

Karlsson och Sven Herman Borg numera avlidit. I följd härav påkallar

Kungl. Maj:ts förslag med avseende å nämnda personer icke någon riksdagens

åtgärd; vilket utskottet härmed får för riksdagen

anmäla.

I fråga om omförmälda personal i övrigt biträder utskottet Kungl. Maj:ts

förslag och får alltså hemställa,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande

proposition, i vad den avser pension åt Jan

Peter Winberg, Oskar Melin, Carl Anton Fredrik Carlsson,

Sven Magnus Petersson, Ulrik Jönsson och Thor

Johansson, samt med avslag å motionen 11:13, såvitt

den skiljer sig från Kungl. Maj:ts förslag, må medgiva,

att envar av nämnda mästare och arbetare må från

och med den 1 februari 1927 under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära årlig

pension med följande belopp, nämligen: Winberg med

s. 53 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 2L

53

1,260 kronor, Melin med 1,200 kronor, Carlsson med

948 kronor, Petersson med 756 kronor, Jönsson med

624 kronor och Johansson med 624 kronor.

41:o.

I en till riksdagen avlåten, den 15 februari 1929 dagtecknad proposition

nr 106 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva, att bokföraren vid marinförvaltningens artilleriavdelning, f. d. flaggunderofficeren

vid flottan, underlöjtnanten i marinen Frans Oscar Carlsson

må från och med månaden näst efter den, varunder han avgår från sin

befattning i marinförvaltningen, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig tilläggspension till sådant belopp, att

hans sammanlagda pensionsförmåner komma att uppgå till 2,544 kronor

för år räknat.

Ang.

tilläggspension

åt f. d.

flaggunderofficeren

vid

flottan F. O.

Carlsson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Carlsson, som är född den 19

november 1859, antogs till skeppsgosse den 1 maj 1874, inskrevs vid sjömanskåren

den 1 september 1878, utnämndes till underofficer av 2:dra graden vid

flottan den 31 mars 1897, befordrades till flaggunderofficer den 30 april 1907,

erhöll avsked med pension den 19 maj 1915 samt utnämndes till underlöjtnant

i marinen den 31 december 1917; att han innehaft anställning å månadslönarstaten

vid flottans varv i Karlskrona såsom arbetsföreståndare ecb

ledare för arbetarna å arbetsgruppen skjutbanan från och med den 1 oktober

1910 till och med den 16 maj 1918, vilken befattning varit fullt jämförlig

med verkmästares i högsta lönegrad å varvet; att han från och med den

17 maj 1918 tjänstgjort såsom bokförare å marinförvaltningens artilleriavdelning,

vilken anställning han fortfarande innehar; att sistnämnda tjänstgöring

motsvarar den, som åligger departementsskrivare vid armén; samt

att hans avlöningsförmåner under de senare åren — oavsett dyrtidstillägg —

uppgått till 3,060 kronor för år.

Direktionen över flottans pensionskassa har uti avgivet yttrande den 28

november 1928 anfört följande.

Efter avskedet från sin beställning såsom flaggunderofficer på stat den

19 maj 1915 hade Carlsson jämlikt då gällande bestämmelser tillagts pension

med 729 kronor 60 öre och fyllnadspension med 364 kronor 80 öre, eller tillhopa

1,094 kronor 40 öre, att av honom åtnjutas från och med den 1 juni 1915.

Till följd av att Carlssons avsked inträffat före år 1918, vore han icke berättigad

till pensionsförbättring enligt kungörelserna den 29 augusti 1919

(nr 569) angående grunder för pensionsförbättring för viss personal vid

marinen samt den 9 juni 1922 angående pensionsförbättring för vissa f. d.

beställningshavare vid armén och marinen (nr 335) och den 15 juni 1922 med

grunder för pensionsförbättring åt officerare och underofficerare samt civilmilitära

beställningshavare vid armén och marinen (nr 336). Enär summan av

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

till Carlsson utgående pension och av utav honom under hans tjänstgöring i

marinförvaltningen åtnjuten avlöning i intet fall understigit 2,560 kronor per

år, hade Carlsson icke varit berättigad till pensionstillägg enligt kungörelsen

den 15 juni 1922 angående pensionstillägg åt vissa f. d. befattningshavare i

statens tjänst m. fl. pensionärer (nr 360). Sedan den 1 juli 1925 hade Carlsson

varit i åtnjutande av pensionsförhöjning enligt kungörelsen den 18 juni 1925

med bestämmelser om ny pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare

i statens tjänst m. fl. pensionärer (nr 280) med 849 kronor 60 öre,

och utgjorde Carlssons årliga pensionsförmåner från nämnda tidpunkt: pension

729 kronor 60 öre, fyllnadspension 364 kronor 80 öre och pensionsförhöjning

849 kronor 60 öre eller tillhopa 1,944 kronor. Efter avgång från

anställningen i marinförvaltningen vore Carlsson berättigad årligen åtnjuta:

pension 729 kronor 60 öre, fyllnadspension 364 kronor 80 öre, pensionstilllägg

180 kronor och pensionsförhöjning 765 kronor 60 öre eller tillhopa

2,040 kronor.

Enligt ovannämnda kungörelse den 15 juni 1922 (nr 336) ägde flaggunderofficer

vid marinen, vilken vid avgång ur tjänst åtnjöte lön enligt

avlöningsreglementet för officerare och underofficerare m. fl. vid armén och

marinen den 29 juni 1921 (nr 388), uppbära pensionsförbättring med sådant

belopp, att summan av pension, fyllnadspension och pensionsförbättring uppginge

för år till 2,250 kronor. Härtill komme pensionsförhöjning enligt

ovan åberopade kungörelse den 18 juni 1925 (nr 280) med 294 kronor, vadan

alltså sammanlagda årliga pensionsförmånerna för sådan flaggunderofficer

utgjorde 2,544 kronor.

Carlssons tjänstgöring i marinförvaltningen motsvarade enligt intyg av

chefen för ämbetsverkets artilleriavdelning den tjänstgöring, som ålåge departementsskrivare

vid armén. Dylik befattningshavare tillkommande årliga

sammanlagda förmåner av pension, fyllnadspension och pensionsförbättring

enligt åberopade kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 336) utgjorde

3,000 kronor, vartill komme pensionsförhöjning med 396 kronor eller tillhopa

3,396 kronor.

Gällande avlöningsreglemente för officerare och underofficerare samt civilmilitära

beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid försvarsväsendet upptoge

för marinens vidkommande ingen motsvarighet till den i 6:e lönegraden av

löneplan C upptagna befattningen som departementsskrivare vid armén. Vid

sådant förhållande torde Carlsson icke kunna komma i åtnjutande av lika

stora pensionsförmåner som ifrågavarande befattningshavare. Med hänsyn

till Carlssons mer än 54-åriga arbete i kronans tjänst och de ansvarsfulla

befattningar han under sin tjänstetid bestritt torde det emellertid få anses

skäligt, att han efter avgången från sin tjänstgöring i marinförvaltningen

erhölle någon förhöjning av honom enligt gällande författningar tillkommande

pensionsförmåner. En sådan förhöjning syntes lämpligen böra beredas

i form av tilläggspension av allmänna medel till sådant belopp, att

hans sammanlagda pensionsförmåner uppginge till vad som i dylika förmåner

tillkomme flaggunderofficer vid marinen med lön enligt 1921 års

avlöningsreglemente, eller 2,544 kronor för år räknat.

Enligt riksdagens skrivelse den 1 juni 1928, nr 352 punkt 23, hade riksdagen

medgivit, att en var av laboratorieföreståndaren vid flottans varv i

Karlskrona, f. d. flaggunderofficeren, underlöjtnanten i marinen Leopold

Karlsson och arbetsföreståndaren därstädes, f. d. flaggunderofficeren Gustaf

Emanuel Andersson finge från och med månaden näst efter den, varunder

han avginge från sin befattning såsom laboratorieföreståndare, respektive

s. 55 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

55

arbetsföreståndare, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig tilläggspension till sådant belopp, att hans sammanlagda

pensionsförmåner komme att uppgå till 2,544 kronor för år

räknat.

Som förut nämnts, hade Carlsson innehaft anställning vid månadslönarstaten

å flottans varv i ''Karlskrona såsom arbetsföreståndare och ledare för

arbetena å arbetsgruppen skjutbanan från och med den 1 oktober 1910 till

och med den 16 maj 1918, alltså en tjänsteställning, som kunde anses vara

fullt jämförbar med de ovan anförda tvenne f. d. underofficerarnas.

Carlssons avlöning i marinförvaltningen utginge med 3,060 kronor för

år. Laboratorieföreståndaren Karlsson och arbetsföreståndaren Andersson

hade vid avgången uppburit årsarvoden, den förre med 2,928 kronor och

den senare med 2,508 kronor. Härav framginge, att den befattning, Carlsson

efter avgången från månadslönarstaten tillträtt vid marinförvaltningens

artilleriavdelning, torde få anses minst lika ansvarsfull som de ifrågavarande

månadslönarnas.

Statskontoret har tillstyrkt det av direktionen över flottans pensionskassa

framlagda förslaget.

Departementschefen, som med hänsyn till Carlssons tjänstgöring och de

arbetsuppgifter, som åvilat honom, ansett det vara med rättvisa och billighet

överensstämmande, att han — i likhet med vad av 1928 års riksdag

beviljades f. d. flaggunderofficerarna Leopold Karlsson och Gustaf Emanuel

Andersson — vid avgång från sin befattning i marinförvaltningen kommer

i åtnjutande av pensionsförmåner till sammanlagt det belopp av 2,544

kronor, som författningsenligt tillkommer flaggunderofficer, å vilken 1921

års avlöningsreglemente varit tillämpligt, har föreslagit, att tilläggsförmånen

liksom i nyss åberopade fall bör utgå i form av tilläggspension från allmänna

indragningsstaten.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet biträder vad Kungl. Maj:t i förevarande ärende föreslagit och

får alltså hemställa,

att Kungl. Majrts föreliggande proposition må av

riksdagen bifallas.

42:o.

I en till riksdagen avlåten, den 15 februari 1929 dagtecknad proposition

nr 137 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, i punkten 1 föreslagit

riksdagen medgiva, att envar av nedan angivna förmän och arbetare

vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori må från och med månaden näst efter den,

varunder han avgår från sin anställning vid gevärsfaktoriet, under sin

återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära årlig pension med

Ang.

pension åt

vissa förmän

och arbetare

vid Carl

Gustafs stads

gevärsfaktori.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

följande belopp, nämligen: Albert Fredrik Dahlström 1,260 kronor, Anders

Olof Skoog 1,260 kronor, Anders Gustaf Lindholm 1,200 kronor, Johan

August Wahlberg 1,092 kronor, Erik Otto Pettersson 1,152 kronor, Johan

Viktor Segerström 996 kronor och Johan Otto Carlsson 900 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas

beträffande Dahlström, att han, som är född den 14 juni 1863, varit anställd

vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori sedan den 2 januari 1891 och sålunda

tjänat kronan i över 38 år; att hans arbetsinkomst från gevärsfaktoriet

under åren 1925—1927 i medeltal uppgått till 3,850 kronor; att han i avkastning

å sparat kapital uppbär en årlig inkomst av omkring 550 kronor;

samt att hans arbetsförmåga på grund av åderförkalkning och äggvitesjukdom

är i väsentlig grad nedsatt;

beträffande Skoog, att han, som är född den 3 maj 1872, varit anställd

dels vid Västernorr lands regemente under tiden 29 oktober 1892—31 oktober

1897, dels vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori sedan den 8 juni 1899 och

alltså tjänat kronan i omkring 35 år; att hans arbetsinkomst från gevärsfaktoriet

under åren 1925—1927 i medeltal uppgått till 3,446 kronor; samt

att hans arbetsförmåga på grund av hjärtfel och högt blodtryck är nedsatt;

beträffande Lindholm, att han, som är född den 5 augusti 1860, varit

anställd vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori sedan den 4 augusti 1899 och

alltså tjänat kronan i omkring 30 år; att hans arbetsinkomst från gevärsfaktoriet

under åren 1925—1927 i medeltal uppgått till 3,315 kronor; att

han åtnjuter en årlig ränteinkomst av omkring 200 kronor samt förmån av

fri bostad; samt att hans arbetsförmåga på grund av ålderdomssvaghet och

åderförkalkning är i betydlig grad nedsatt;

beträffande Wahlberg, att han, som är född den 11 oktober 1859, varit

anställd dels vid Göta artilleriregemente under tiden 9 november 1879—

1 november 1889, dels hos entreprenör för uppförande av kasernbyggnaderna

å Brännudden under tiden 29 september 1902—18 december 1903, dels ock

vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori sedan den 14 januari 1915 och alltså

tjänat kronan i omkring 25 år, tiden för anställningen hos entreprenör däri

inräknad; att hans arbetsinkomst från gevärsfaktoriet under åren 1925—

1927 i medeltal uppgått till 3,540 kronor; samt att hans arbetsförmåga på

grund av hjärtfel och åderförkalkning är väsentligen nedsatt;

beträffande Pettersson, att han, som är född den 25 april 1868, varit

anställd vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori sedan den 15 juni 1891 och

alltså tjänat kronan i omkring 38 år; att hans arbetsinkomst från gevärsfaktoriet

under åren 1925 — 1927 uppgått i medeltal till 3,256 kronor; samt

att hans arbetsförmåga på grund av hjärtfel och åderförkalkning är väsentligt

nedsatt;

beträffande Segerström, att han, som är född den 1 december 1861, varit

anställd vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori sedan den 29 juni 1896 och

alltså tjänat kronan i omkring 33 år; att hans arbetsinkomst från gevärs
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

57

faktoriet under åren 1925—1927 i medeltal uppgått till 3,711 kronor; att

han besitter en fastighet, taxerad till 7,100 kronor, samt åtnjuter en årlig

ränteinkomst av omkring 100 kronor; samt att hans arbetsförmåga på grund

av ålderdomssvaghet och åderförkalkning är betydligt nedsatt; samt

beträffande Carlsson, att han, som är född den 20 juni 1861, varit anställd

vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori sedan den 7 april 1905 och alltså tjänat

kronan i omkring 24 år; att hans arbetsinkomst från gevärsfaktoriet under

åren 1925—1927 i medeltal uppgått till 3,435 kronor; samt att hans arbetsförmåga

på grund av hans höga ålder och åderförkalkning är i väsentlig

grad nedsatt.

Vidare inhämtas av handlingarna, att samtliga ifrågavarande förmän och

arbetare fortfarande äro i tjänst vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori samt

att de under sin tjänstetid gjort sig förtjänta av de bästa vitsord för arbetsduglighet,

flit och uppförande.

I fråga om utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet biträder Kungl. Maj:ts här avsedda förslag och hemställer sålunda,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majrts före varande

framställning.

43:o.

Uti punkten 2 av förevarande proposition bär Kungl. Maj:t föreslagit Ansriksdagen

medgiva, att skomakeriförmannen vid Bodens ingenjörkårs inten- tZla^lnstm

denturverkstäder Karl August Öhman samt tvätterskorna vid samma kår »ingshavare

Maria Matilda Andreasson, född Danielsson, och Johanna Evelina Rönn- inge^örkå^.

bäck, född Sundberg, må från och med månaden näst efter den, varunder

avgång från tjänsten äger rum, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära årlig pension, Öhman med 1,224 kronor samt

envar av Andreasson och Rönnbäck med 600 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas

beträffande Öhman, att han, som är född den 8 augusti 1863, under tiden

15 maj 1894—1 oktober 1905 varit föreståndare för en å Norrbottens regementes

övningsplats å Notviken belägen enskild skomakeriverkstad, varvid

Öhman bekostade lokal för verkstaden med värme och lyse ävensom för

skomakeriverkstaden erforderliga verktyg; att han under den tid, då trupp

var förlagd till Notviken, å nämnda enskilda verkstad utförde skomakeriarbeten

huvudsakligast åt personal ur Norrbottens regemente och endast i

mycket ringa utsträckning åt personer icke tillhörande truppförbandet; att

han alltsedan den 14 maj 1906 varit anställd såsom skomakeriföreståndare

vid Bodens ingenjörkårs intendenturverkstäder, vilken anställning han fortfarande

innehar; att han lider av allmän senil kraftnedsättning och på grund

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

Ang.

pension åt

tvättför ^ständers

kan Carolina

Carlsson,

född Edin.

därav är mindre arbetsför, vilken nedsättning av arbetsförmågan sannolikt

är för framtiden bestående; att han utmärkt väl fullgjort sina tjänsteåligganden;

samt att han under de senare åren vid kåren uppburit en avlöning,

som — frånsett dyrtidstillägg — uppgått till i medeltal omkring

3,440 kronor för år;

beträffande Andreasson, att hon, som är född den 16 november 1862, alltsedan

den 1 mars 1911 varit anställd såsom tvätterska vid Bodens ingenjörkårs

tvättinrättning, vilken anställning hon fortfarande innehar; att hon

sålunda tjänat kronan i omkring 18 år; att hon lider av sockersjuka, på

grund varav hennes arbetsförmåga anses vara i väsentlig grad nedsatt,

vilken nedsättning av arbetsförmågan sannolikt är för framtiden bestående;

att hennes arbete vid kåren blivit utmärkt väl vitsordat; samt att hon under

de senare åren vid kåren uppburit en avlöning, som — frånsett dyrtidstillägg

— uppgått till i medeltal omkring 1,140 kronor för år; samt

beträffande Rönnbäck, att hon, som är född den 18 oktober 1866, alltsedan

den 1 september 1911 varit tvätterska vid Bodens ingenjörkårs tvättinrättning,

vilken anställning hon fortfarande innehar; att hon sålunda tjänat

kronan i omkring 17 år; att hon visat tecken på lindrig åderförkalkning

samt blodbrist; att hon utmärkt väl fullgjort sitt arbete vid kåren; samt

att hon under de senare åren vid kåren uppburit en avlöning, som — frånsett

dyrtidstillägg — uppgått till i medeltal omkring 1,190 kronor för år.

Beträffande utredningen i övrigt må hänvisas till propositionen.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag, får

hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må

vinna riksdagens bifall.

44:o.

Kungl. Maj:t föreslår i punkten 3 av samma proposition riksdagen medgiva,

att tvättförestånderskan vid Västernorrlands regemente Carolina Carlsson,

född Edin, må från och med månaden näst efter den, varunder avgång

från tjänsten äger rum, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 600 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Carlsson, som är född den 20

mars 1867, sedan den 1 april 1911 innehaft anställning såsom tvättförestånderska

vid Västernorrlands regemente, vilken anställning hon fortfarande

innehar; att hon sålunda tjänat kronan i omkring 18 år; att hon på grund

av sjukdom kommer att avgå ur tjänst med utgången av mars månad

1929; att hon lider av ålderdomssvaghet, åderbråck å båda benen med eksem,

svindel och blodtrycksförhöjning och på grund därav är fullständigt oför
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

59

mögen till arbete, vilken arbetsoförmåga sannolikt är för framtiden bestående;

att hon under de senare åren vid regementet uppburit en avlöning, som —

frånsett dyrtidstillägg — uppgått till 1,300 kronor för år, vartill kommit

förmån av fri bostad med värme och lyse, uppskattad till ett värde av

400 kronor för år; att hon med nit och skicklighet plikttroget fullgjort

sina tjänsteåligganden och iakttagit ett hedrande uppförande; samt att hon

är medellös.

I fråga om vidare utredning i ärendet hänvisar utskottet till propositionen.

Då Carlsson innehar befattning såsom tvättförestånderska och hennes avlöning

synes hava uppgått till icke obetydligt högre belopp än de i nästföregående

punkt omförmälda tvätterskornas, för vilka tillstyrkts ett pensionsbelopp

av 600 kronor, har utskottet ansett, att Carlssons pension bör fastställas

till något högre belopp än det för nyssnämnda anställningshavare

föreslagna. Utskottet vill i sådant avseende förorda ett pensionsbelopp av

696 kronor för år.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

framställning, må medgiva, att tvättförestånderskan

vid Väster norr lands regemente Carolina Carlsson,

född Edin, må från och med månaden näst efter den,

varunder avgång från tjänsten äger rum, under sin

återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 696 kronor.

45:o.

Under punkten 4 har Kungl Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att

tvätterskan vid Hallands regementes tvättinrättning Bernhardina Jonsson

må från och med månaden näst efter den, varunder avgång från tjänsten

äger rum, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 600 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Jonsson, som är född den 23

februari 1866, alltsedan den 20 februari 1910 varit anställd såsom tvätterska

vid Hallands regementes tvättinrättning, vilken anställning hon fortfarande

innehar, och alltså tjänat kronan i omkring nitton år; att hon under de

senare åren vid regementet uppburit en avlöning, som — frånsett dyrtidstillägg

— uppgått till i medeltal omkring 970 kronor för år; att hon lider

av organiskt hjärtfel och hypertoni, på grund varav hennes arbetsförmåga

är i hög grad nedsatt, vilken nedsättning sannolikt är för framtiden be
-

Utskottet.

Ang.

pension åt

tvätterskan

Bernhardina

Jonsson.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

Ang.

''pension åt

tvätterskan

Hilda Otilia

Söderberg,

född

Gustafsson.

Ang.

understöd

åt förra

arbeterskan

Elin Karolina

Persson.

stående; samt att hon på ett förtjänstfullt sätt fullgjort sina tjänståligganden

och fört en hedrande vandel.

I övrigt må beträffande utredningen hänvisas till propositionen.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Majrts förslag, får

hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må

vinna riksdagens bifall.

46:o.

I punkten 5 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att tvätterskan

vid Svea artilleriregemente Hilda Otilia Söderberg, född Gustafsson,

må från och med månaden näst efter den, varunder hon entledigas från

sin anställning vid regementet, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 480 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Söderberg, som är född den

11 september 1878, haft anställning vid Svea artilleriregementes tvättinrättning

från och med den 1 maj 1903 till februari månad 1928, då tvättinrättningen

nedlades; att hon fortfarande är sysselsatt å regementet med

sömnadsarbete, huvudsakligen ändringar å persedlar, som erhållits från indragna

truppförband; att hon inom den närmaste framtiden kommer att

entledigas från denna anställning; att hennes arbetsförtjänst under de senaste

åren uppgåt till i medeltal omkring 1,760 kronor, oavsett dyrtidstillägg;

att hon alltid på ett synnerligen förtjänstfullt sätt fullgjort sina åligganden;

samt att hon lider av kronisk ischias, vilken gör henne oförmögen till

sådant arbete, som hon utfört vid regementets tvättinrättning.

Utskottet tillåter sig att med avseende å utredningen i övrigt åberopa vad

propositionen innehåller.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

47:o.

Under punkten 6 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att förra

arbeterskan vid ammunitionsfabriken Elin Karolina Persson må från och

med den 1 februari 1928, så länge hon på grund av sinnessjukdom är oförmögen

till arbete, å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd

av 600 kronor.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Bankoutskoltets utlåtande Nr 24.

61

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Persson, som är född den 7

februari 1888, varit anställd vid ammunitionsfabriken under tiden 3 oktober

1904—31 januari 1928, eller omkring 23 år; att hennes avlöning år 1927

uppgått till omkring 1,760 kronor; att hon varit flitig och skötsam i sitt

arbete och städse iakttagit ett synnerligen hedrande uppförande; samt att

hon på grund av sinnessjukdom är fullständigt oförmögen till arbete och

någon förbättring av hennes hälsotillstånd enligt handlingarna bilagt läkarintyg

ej är att påräkna inom avsevärd tid om ens någonsin.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisas till propositionen.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot vad Kungl. Maj:t

föreslagit och får sålunda hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

48:o.

Kungl. Maj:t har i punkten 7 föreslagit riksdagen medgiva, att arbeterskan

vid ammunitionsfabriken Anna Olsson må från och med månaden näst

efter den, varunder avgång från tjänsten äger rum, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 600 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Olsson, som är född den 26

februari 1885, varit anställd vid ammunitionsfabrikens avdelning å Karlsborg

från och med den 1 april 1903 till och med den 21 juni 1905 samt

sedan den 16 november 1908, vilken anställning hon fortfarande innehar;

att hon sålunda tjänat kronan i omkring 22 år; att hon under sin tjänstetid

iakttagit ett hedrande uppförande och visat god arbetsduglighet; att

hon på grund av svår blodbrist för framtiden är oförmögen att med arbete

försörja sig; samt att hon är medellös.

I fråga om vidare utredning i ärendet hänvisar utskottet till propositionen.

Kungl. Maj:ts förslag har icke givit utskottet anledning till erinran,

varför utskottet hemställer,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av

riksdagen bifallas.

Äng.

pension åt

arbeterskan

Anna Olsson.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

49:o.

Ang. Uti punkten 8 av förevarande proposition nr 137 har Kungl. Maj:t slutpension

åt f. iigen föreslagit riksdagen medgiva, att förre bageriarbetaren vid arméns

s. it. strand- intendenturförråd i Stockholm Svante Rickard Strandman må från och

man. med den 1 november 1928 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 756 kronor, dock med skyldighet

för honom att till statsverket återbära det belopp av 500 kronor, som genom

Kungl. Maj:ts beslut den 12 oktober 1928 tillerkänts honom från lantförsvarets

anslag till extra utgifter.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Strandman, som är född den

16 mars 1879, alltsedan den 7 januari 1913 varit anställd såsom bageriarbetare

vid arméns intendenturförråd i Stockholm; att han på grund av

sjukdom (lungtuberkulos) sedan den 26 september 1927 varit förhindrad

tjänstgöra; att han är fullständigt oförmögen till arbete, vilken arbetsoförmåga

sannolikt är för framtiden bestående; att han under de senare

åren vid intendenturförrådet uppburit en avlöning, som — frånsett dyrtidstillägg

— uppgått till i medeltal omkring 2,650 kronor för år; att han

med skicklighet och omtanke utfört sina tjänståligganden och städse iakttagit

ett gott uppförande; samt att han har försörjningsplikt mot hustru

och minderårig dotter.

Uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 24 april 1928 hemställde arméförvaltningens

intendentsdepartement, att Strandman måtte beredas pension.

I avgivet utlåtande i ärendet anförde statskontoret, att då Strandman

endast uppnått en levnadsålder av 49 år, samt det enligt handlingarna

bilagt läkarintyg torde kunna förväntas, att han åtminstone i viss mån

kunde återvinna arbetsförmåga, statskontoret ansåge sig icke för det dåvarande

kunna tillstyrka, att pension bereddes honom. Under åberopande

av Kungl. Maj:ts beslut den 11 februari 1927 angående ifrågasatt pension

till sömmerskan H. K. E. Sjögren hemställde statskontoret, att Kungl. Maj:t

måtte dels medgiva, att till Strandman finge från lantförsvarets anslag till

extra utgifter utbetalas en gratifikation för en gång av 500 kronor, dels

ock förordna, att de till ärendet hörande handlingarna överlämnades till

pensionsstyrelsen för den åtgärd styrelsen kunde finna sig böra vidtaga i

anledning av Strandmans sjukdom.

Genom brev den 12 oktober 1928 fattade Kungl. Maj:t beslut i enlighet

med vad statskontoret hemställt.

Uti skrivelse den 8 november 1928 har nu chefen för arméns intendenturförråd

i Stockholm upplyst, att pensionsstyrelsen i skrivelse den 23 oktober

1928 meddelat, att, då Strandman lede av lungtuberkulos, styrelsen icke

kunnat lämna bidrag till hans vård å tuberkulossjukhus. Enligt gällande

fattigvårdslag ålåge det nämligen vederbörande kommun att föranstalta om

s. 63 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

63

och i första hand bestrida kostnaderna för sådan vård. Därest emellertid

Strandman ansåge sig berättigad till pension enligt lagen om allmän pensionsförsäkring,

ägde han att till vederbörande pensionsnämnds ordförande

härom ingiva ansökning i vanlig ordning.

Chefen för nämnda intendentur förråd har för egen del anfört, att Strandman,

som måst entledigas från sin anställning vid intendenturförrådet från

och med den 1 november 1928, därmed hans rätt till fri sjukvård på kronans

bekostnad upphört, alltså icke torde genom pensionsstyrelsens försorg komma

att beredas någon sjukvård. Den pension, som efter ansökning av Strandman

eventuellt kunde komma att tilldelas honom från styrelsen, torde icke

komma att uppgå till det belopp, varmed pension på grund av Strandmans

statsanställning torde kunna påräknas. Vid senast företagen läkarundersökning

hade, såsom av ärendet bilagt intyg framginge, konstaterats, att

Strandman vore för all framtid fullständigt oförmögen till arbete inom sitt

yrke samt med all sannolikhet för framtiden oförmögen att överhuvudtaget

med arbete försörja sig.

Statskontoret, som avgivit förnyat yttrande i ärendet, bär därvid anfört,

att med hänsyn till det förändrade läge, vari frågan om pension åt Strandman

kommit efter det att statskontoret den 4 augusti 1928 avgivit utlåtande

i ärendet, statskontoret ansåge sig kunna tillstyrka, att pension av statsmedel

bereddes honom med ett belopp av 756 kronor.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Med hänsyn till vad i ärendet förekommit anser även utskottet, att pension

med angivet belopp bör tillerkännas Strandman, och hemställer förty,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må vinna

riksdagens bifall.

50:o.

I en inom första kammaren av herr Leander väckt motion nr 7 har

hemställts, »det riksdagen måtte medgiva, att f. daglönaren vid kronovarvet

i Karlskrona Karl August Franzén må från och med den 1 januari 1929

under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten uppbära en

årlig pension till belopp av 600 kronor».

Beträffande motiveringen för detta förslag får utskottet hänvisa till motionen.

Av tillgängliga handlingar inhämtas, att Franzén, som är född den 1 december

1873 och alltså 55 år gammal, under tiden den 12 april 1900—31

maj 1923 varit anställd såsom daglönare vid flottans varv i Karlskrona.

Enligt ett av chefen för byggnadsdepartementet vid nämnda varv den 22

december 1928 utfärdat intyg har Franzén under anställningstiden såsom

daglönare ett flertal år tjänstgjort såsom biträde vid tvätten i sjömanskå
-

Ång.

''pension åt

förre daglönaren

vid kronovarvet

i

Karlskrona

K. A. Franzén.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

IUtskottet.

Ang.

pension åt

f. d. musiksergeanten

B. L. Hahne.

rens tvättinrättning i Karlskrona, vilket arbete av intygsgivaren betecknats

såsom ansträngande och för hälsan påkostande.

Till utskottet har vidare överlämnats två läkarintyg, av vilka det ena,

dagtecknat den 28 februari 1928, utvisar, att Franzén behandlats för hjärtsjukdom,

vilken med stor sannolikhet för framtiden komme att väsentligen nedsätta

hans arbetsförmåga. Av det andra läkarintyget, dagtecknat den 14

december 1928, framgår, att Franzén lider av börjande åderförkalkning m. m.,

till följd varav hans arbetsförmåga är i hög grad nedsatt.

Beträffande Franzéns ekonomiska förhållanden har av vederbörande kommunalnämndsordförande

intygats, att Franzén äger en mindre fastighet,

taxerad till 7,500 kronor, men att fastigheten är intecknad till samma belopp

och att samtliga inteckningar äro belånade.

I motionen har såsom stöd för förslaget om pension åt Franzén gjorts

gällande, att denne av hälsoskäl nödgats lämna sin anställning i statens

tjänst och förskaffat sig en egnahemslägenhet i syfte att genom friluftsarbete

återvinna sin hälsa.

Av utredningen i ärendet framgår, att Franzén under en tid av omkring

23 år innehaft anställning i statens tjänst, vilken anställning han vid 49

års ålder lämnat för att övergå till annan verksamhet. Han uppfyller sålunda

icke de beträffande daglönare vid marinen stadgade villkoren förrätt

till pension vare sig i fråga om levnadsålder eller med avseende å

tjänstår. Under sådana förhållanden och då det icke blivit styrkt, att

Franzén på grund av sjukdom, ådragen under tjänstgöring, blivit oförmögen

till fortsatt anställning i statens tjänst, har utskottet ansett det icke

böra ifrågakomma, att honom skulle beredas pension av statsmedel.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion I: 7 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

51:o.

I en inom första kammaren av herr Westman väckt motion nr 46 har

hemställts, »att riksdagen ville bevilja f. d. musiksergeanten Bror Leonard

Hahne i årligt understöd ett skäligt belopp».

Beträffande motiveringen för förslaget får utskottet hänvisa till motionen.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Hahne, som är född den 28

april 1877 och alltså omkring 52 år gammal, antagits till trumslagare vid

Andra livgrenadjärregementet den 28 november 1890. Efter tjänstgöring

vid Första och Andra Livgrenadjärregementena samt Västerbottens regemente

befordrades Hahne den 18 november 1909 till musiksergeant vid sistnämnda

regemente. Sedan han den 31 juli 1911 i samma egenskap över
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

65

flyttat till Värmlands regemente, erhöll han den 2 april 1915 på därom

gjord ansökan avsked med tillstånd att kvarstå som musiksergeant i regementets

reserv. Ur reserven avgick Hahne den 1 maj 1927.

Då Hahne redan år 1915 vid endast omkring 38 års ålder lämnat den

aktiva statstjänsten, har utskottet ansett sig icke kunna tillstyrka, att honom

skulle beredas pension eller därmed jämförligt understöd av statsmedel.

På grund härav och under förmälan, att en av Hahne hos Kungl. Maj:t

gjord ansökning om pension av Kungl. Maj:t genom beslut den 26 mars

1926 lämnats utan bifall, får utskottet hemställa,

att förevarande motion T: 46 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

52:o.

I två likalydande motioner, väckta den ena i första kammaren under nr

100 av herrar Björnsson och Sandegård och den andra inom andra kammaren

under nr 169 av herrar Danielsson och Johansson i Fårekulla, har

hemställts, »att riksdagen måtte besluta, att studeranden Gustaf Paul Halén

av statsmedel tillerkännes sådant understöd under sin sjukdom, som skulle

hava utgått, därest hans sjukdom i vederbörlig ordning prövats ådragen

under militärtjänstgöring.»

Beträffande motiveringen för detta yrkande får utskottet hänvisa till

motionen nr 100 i första kammaren med därvid fogad bilaga.

Enligt utskottet tillhandakommet meddelande har bemälde Halén numera

avlidit. Till följd härav påkalla ifrågavarande motioner icke någon riksdagens

åtgärd, vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen

anmäla.

53:o.

I en inom andra kammaren av herr Holmgren väckt motion nr 6 har

hemställts, »att riksdagen, i överensstämmelse med den ståndpunkt flere föregående

riksdagar intagit, ville medgiva, att fortiflkationsarbetaren vid Karlskrona

fästning Manfred Svensson må från och med den 1 januari 1929

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 732 kronor».

Beträffande motiveringen för detta förslag tillåter sig utskottet hänvisa

till motionen med därvid fogade bilagor.

Av tillgängliga handlingar i ärendet inhämtas, att Svensson, som är född

den 23 februari 1859 och alltså 70 år gammal, innehaft anställning dels vid

postverket såsom lantbrevhärare under tiden 1 januari 1882—30 mars 1885,

dels vid Karlskrona fortifikationsförvaltning under tiden 24 april 1901—11

september 1909 samt från och med den 4 oktober 1921.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 8 samt. 16 häft. (Nr 2fr.) 5

Utskottet.

Ang.

understöd åt

studeranden

P. G. Häleri

''på grund av

sjukdom, som

yppats under

militärtjänstgöring.

Ang.

pension åt

fortifikationsarbetaren

M. Svensson.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

Utskottet.

Ang.

årligt understöd

åt förre

fästnings by ggnadsarbetaren

F. L.

Luudqvist.

I skrivelse den 23 november 1927 gjorde befälhavande amiralen i Karlskrona

framställning om pension åt Svensson.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet hemställde marinförvaltningen

i skrivelse till Kungl. Maj:t den 26 januari 1928, att Svensson måtte

tilldelas pension från allmänna indragningsstaten.

Statskontoret, som yttrade sig i ärendet, anförde därvid, att då Svensson

allenast under knappt 18 år innehaft anställning i statens tjänst, vilken

anställning varit fördelad på tre tidsperioder, samt han efter den 11 september

1909 endast tjänat staten under 6 år, statskontoret ansåge sig ej kunna tillstyrka,

att pension utverkades åt honom.

Genom beslut den 2 november 1928 fann Kungl. Maj:t framställningen

icke föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

Då utskottet delar den av statskontoret i ärendet uttalade uppfattningen,

har utskottet ansett sig icke kunna tillstyrka, att pension eller därmed jämförligt

understöd beredes Svensson. Utskottet vill för egen del framhålla,

att Svenssons tjänstetid såsom lantbrevbärare i början av 1880-talet knappast

lärer kunna likställas med statsanställning i egentlig mening samt att

Svenssons övriga tjänstetid sammanlagt icke uppgår till fullt 15 år och

till övervägande del fullgjorts före 50 års ålder. På grund av vad nu anförts

och med hänsyn jämväl till att förevarande pensionsfråga varit underställd

Kungl. Maj:ts prövning avstyrker utskottet bifall till motionärens förslag

och får hemställa,

att förevarande motion 11:6 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

54:o.

I en inom andra kammaren av herr Magnusson i Skövde väckt motion

nr 19 har hemställts, »att riksdagen måtte besluta tilldela förre fästningsbyggnadsarbetaren

Frans Ludvig Lundqvist från Erikslund, Åsen, Breviks

socken, under hans återstående livstid ett årligt understöd av 500 kronor».

Beträffande motiveringen för detta förslag får utskottet hänvisa till

motionen.

Av tillgängliga handlingar framgår, att Lundqvist är född den 1 oktober

1853 och alltså 75 år gammal ävensom att han dels arbetat såsom skomakarmästare

för l:a kompaniet av Göta artillerikår å Karlsborg åren 1876—1882

eller omkring 7 år, dels haft anställning såsom timmerman vid Karlsborgs

fästningsbyggnad vissa perioder av åren 1888, 1890—1894, 1896—1897 samt

1900—1906 sammanlagt icke fullt 12 år, dels ock arbetat såsom snickare

för Göta ingenjörkår å Karlsborg under en månad av år 1897 samt under

åren 1898--1899 eller tillhopa omkring 2 år.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

67

I en till arméförvaltningens fortifikationsdepartement ställd skrift anhöll

Lundqvist i december 1913 att komma i åtnjutande av ålderdomsunderstöd.

Genom beslut den 28 januari 1914 fann departementet på grund av förebragt

utredning skäl icke föreligga för framställning i ärendet till Kungl. Maj:t,

Beträffande Lundqvists ekonomiska förhållanden har av vederbörande

kommunalnämndsordförande intygats, att han är ägare av en till 5,000

kronor bevillningstaxerad lägenhet men att lägenheten numera ej kan lämna

full bärgning åt familjen, då båda makarna äro gamla och ur stånd att

rationellt sköta densamma.

Av den förebragta utredningen framgår, att Lundqvists anställningstid i utskottet.

statens tjänst uppgår till allenast omkring 20 år ävensom att han icke efter

år 1906, då han var 53 år gammal, haft statsanställning. Vid sådant förhållande

har utskottet, i överensstämmelse med hittills tillämpad praxis,

ansett sig icke kunna tillstyrka, att pension eller understöd av statsmedel

skulle tillerkännas Lundqvist.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion II: 19 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

55:o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 50 har herr Andersson i AngStockholm

hemställt, att riksdagen måtte bevilja f. d. skräddaren vid Liv- ,pensTJ''j,

regementets grenadjarers mtendenturverkstäder Carl Julius Hedlund en ren c. J. Bedårlig

pension av 740 kronor att, med avdrag av 500 kronor, som till lund''

Hedlund utbetalats i form av gratifikation, utgå från och med den 1 mars

1926.

Beträffande motiveringen för ifrågavarande yrkande får utskottet hänvisa

till motionen jämte därvid fogade bilagor.

Av tillgängliga handlingar framgår, att Hedlund i september 1926 hos

Kungl. Maj:t anhållit om understöd i form av pension ävensom att arméförvaltningens

intendentsdepartement i avgivet utlåtande i ärendet anfört

huvudsakligen följande:

Av handlingarna inhämtas,

att Hedlund är född den 3 april 1861,

att han under tiden 6 december 1881—1 augusti 1883 varit sappör vid

Sappörbataljonens 2:a kompani,

att han från den 1 juni 1913 till den 3 februari 1926 varit anställd såsom

skrädderiarbetere vid Livregementets grenadjärers intendenturverkstäder,

vilken anställning han emellertid måst lämna sistnämnda dag på grund av

sjukdom,

att han enligt för honom utfärdat läkarbetyg på grund av förlamning

av vänstra armen och vänstra benet är till arbete oförmögen, och att denna

s. 68 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

68 Bankoutskottels utlåtande Nr 24.

hans arbetsoförmåga sannolikt kommer att bliva för framtiden bestående,

samt

att han under sin anställningstid varit arbetsam och intresserad tor sitt

arbete vid regementet, städse iakttagit ett ordentligt, städat uppförande samt

fört en hedrande vandel.

Av handlingarna framgår i övrigt att Hedlund under åren 1921—192o

vid regementet uppburit en avlöning, som — frånsett dyrtidstillägg uppgått

till i medeltal omkring 1,900 kronor för år.

I betraktande av Hedlunds väl vitsordade verksamhet i statens tjänst

finner departementet det vara med rättvisa och billighet överensstämmande,

att han kommer i åtnjutande av något understöd från statens sida för sin

återstående levnad.

Vad beträffar storleken av dylikt understöd, torde man vid dess beräknande

böra utgå ifrån, att Hedlund, med hänsyn till att hans anställningstid

i lantförsvarets tjänst omfattar en tid av allenast omkring 14 år, skulle

hava i oreglerad pension erhållit ett belopp av 300 kronor för år. Till

detta belopp torde böra läggas pensionstillägg å 180 kronor för år. De förhöjningar,

som med tillämpning av föreskrifterna i kungörelsen den 18 juni

1925, med bestämmelser om ny pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare

i statens tjänst m. fl. pensionärer, belöpa å ifrågavarande pension

och * pensionstillägg, utgöra tillhopa 242 kronor. Pensionen, avpassad

så, att den kan betraktas såsom nyreglerad, skulle alltså uppgå till (300 +

180 + 242) 722 kronor, vilket belopp, för att bliva jämnt delbart med tolv,

bör avjämnas nedåt till 720 kronor.

Pensionen ifråga torde böra utgå från och med den 1 januari 1927.

På grund av vad sålunda anförts får intendentsdepartementet hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att f. d. skrädderiarbetaren

vid Livregementets grenadjärers intendenturverkstäder Carl Julius

Hedlund må från och med den 1 januari 1927 under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 720 kronor.

Statskontoret, som jämväl yttrat sig i ärendet, anförde därvid, att

Hedlund endast kunde räkna 14 hela anställningsår i statens tjänst och

att han varit över 51 år gammal, när han tillträdde sin senast innehavda

befattning vid statlig institution. Vid sådant förhållande ansåge sig statskontoret

knappast kunna tillstyrka utverkande åt honom av någon pension

av statsmedel. Statskontoret hemställde, att åt Hedlund i stället måtte

anvisas en gratifikation å förslagsvis 500 kronor.

Genom beslut den 11 februari 1927 fann Kungl. Maj:t den gjorda ansökningen

icke föranleda annan åtgärd än att Kungl. Maj:t medgav att till

Hedlund finge, i anseende till hans väl vitsordade verksamhet i kronans

tjänst och övriga förekommande omständigheter, från lantförsvarets anslag

till extra utgifter utbetalas en gratifikation för en gång av 500 kronor.

Beträffande Hedlunds ekonomiska förhållanden har vederbörande kyrkoherde

å ett i mars 1929 utfärdat, för utskottet tillgängligt åldersbetyg

antecknat, att Hedlund saknar förmögenhet samt är fullständigt medellös.

Av utredningen i ärendet framgår, att Hedlund, då han anställdes såsom

skrädderiarbetare vid Livregementets grenadjärer, redan uppnått 51 års ålder

s. 69 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

69

samt att denna anställning omfattat en tidrymd av allenast omkring 12 1/i

år. Nämnda tid har synts utskottet vara alltför kort för att därå skulle

kunna grundas rätt till pension. På grund härav och då Hedlunds icke

fullt tvååriga anställningstid vid värvat truppförband i början av 1880-talet

icke torde kunna tillmätas nämnvärd betydelse vid bedömande av pensionsfrågan,

har utskottet ansett sig icke böra tillstyrka, att pension skulle beredas

honom.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion 11:50 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

56:o.

I en inom andra kammaren av herr Andersson i Stockholm väckt motion Ang.

nr 51 har hemställts, att riksdagen måtte bevilja förmannen vid Bodens pfffffnne^j

fästnings- och kasernbyggnader Johan Viktor Åkerlund en årlig pension v. Åkerlund.

av 980 kronor att utgå från och med månaden näst efter den, då hans

anställning vid fortifikationsförvaltningen i Boden upphör.

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen.

Av ett vid motionen såsom bilaga fogat, i december 1928 av fortifikationsbefälhavaren

i Boden utfärdat intyg framgår, att Åkerlund, som är

född den 11 april 1872 och alltså 57 år gammal, anställts vid Bodens fästnings-

och kasernbyggnader såsom fortifikationsarbetare den 1 juli 1903,

att han fortfarande innehade anställning därstädes samt att han alltså den

31 december 1928 räknade en anställningstid av 25 år och 2 månader.

Av ett vid motionen fogat, den 2 januari 1929 dagtecknat läkarintyg

framgår vidare, att Åkerlund av intygsgivaren anses vara på grund av

lungtuberkulos fullständigt oförmögen till arbete.

Såvitt av handlingarna i ärendet framgår, kvarstår Åkerlund fortfarande utskottet.

i sin anställning vid Bodens fästnings- och kasernbyggnader. Vid sådant

förhållande har utskottet icke ansett sig böra förorda, att riksdagen nu

skulle taga ställning till frågan om pension åt honom. Visserligen torde,

såvitt av handlingarna kan bedömas, skäl få anses föreligga för beredande åt

honom av något understöd efter avgång ur tjänsten, men frågan härom

torde enligt utskottets mening böra i vanlig ordning göras till föremål för

prövning av vederbörande myndigheter, därvid utredning och förslag i

pensionsfrågan torde böra förebringas. Tillfyllestgörande sådan utredning

har icke av motionären åvägabragts.

På grund av det anförda avstyrker utskottet bifall till den väckta motionen

och hemställer alltså,

att förevarande motion 11:51 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

Ang.

årligt understöd

åt förra

sömmerskan

Selma Augusta

Johansson.

Utskottet.

Ang.

storleken av

förre förrådsvaktmästaren

S. J. Hultgren

från allmänna

indragningsstaten

tillkommande

pension.

57:o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 162 har herr Lindberg hemställt,

»att riksdagen måtte besluta tilldela f. sömmerskan vid Västerbottens

regemente, Selma Augusta Johansson, ett årligt understöd av 500 kronor,

att utgå fr. o. m. den 1 juli 1929».

Med avseende å den till stöd för förslaget åberopade motiveringen tillåter

sig utskottet att hänvisa till motionen.

Av handlingar i ärendet framgår, att Selma Augusta Johansson är född

den 1 oktober 1871 och alltså 57 år gammal, att hon varit anställd som

sömmerska vid Västerbottens regementes skrädderiverkstad från år 1901 till

år 1919, då hon på egen begäran slutat anställningen i anledning av att

arbetstillgången minskats, ävensom att hon enligt läkarintyg den 30 november

1928 befunnits »lida av måttliga åldersförändringar samt en kronisk

bronchit med spetsförändringar (gammal tbc?), varför hennes arbetsförmåga

kan anses vara något nedsatt».

Då Johansson redan år 1919 vid 48 års ålder lämnat sin anställning vid

Västerbottens regemente och därefter, såvitt av utredningen framgår, icke

varit i statens tjänst, har utskottet i överensstämmelse med hittills tillämpad

praxis ansett sig icke kunna tillstyrka, att pension eller understöd av

statsmedel skulle beviljas henne.

Utskottet får sålunda hemställa,

att förevarande motion II: 162 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

58:o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 171 har herr Werner hemställt,

»att riksdagen måtte besluta medgiva f. förrådsvaktmästaren S. J.

Hultgren pension, beräknad till 211 kronor per år, från allmänna indragningsstaten

med de tillägg och förbättringar därå han tidigare bekommit,

oavsett den förhöjning i underhållet, som från Vadstena krigsmanshuskassa

tilldelats honom.»

Till stöd för förslaget har motionären anfört bland annat följande:

»Uti punkt 12 under tionde huvudtiteln 1912 hade Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva vaktmästaren vid intendenturkåren, förrådsvaktmästaren

vid Kalmar regemente Samuel Johan Hultgren en närmare

angiven pension.

Riksdagen beslöt enligt dess skrivelse nr 10 punkt 26 följande:

Med anledning härav har riksdagen medgivit, att vaktmästaren vid intendenturkåren,

förrådsvaktmästaren vid Kalmar regemente Samuel Johan

Hultgren må från och med månaden näst efter den, varunder han, sedan

s. 71 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

71

han uppnått den för erhållande av gratial från Vadstena lcrigsmanshuskassa

stadgade ålder, entledigas från sin befattning, under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension till så stort belopp,

att densamma jämte det honom tillkommande gratial från berörda kassa

uppgår till 360 kronor årligen eller alltså 211 kronor.

På grund av avfattningen av nämnda riksdagsskrivelse har statskontoret,

sedan gratialen från Vadstena krigsmanshuskassa den 1 januari 1919 höjts

från 125 till 200 kronor och korpralstillägget från 24 till 60 kronor, gjort

motsvarande reducering av pensionen från allmänna indragningsstaten, så

att därifrån endast beräknats en pension av 100 kronor, och minskades därigenom

Hultgrens pension, som med pensionstillägg, pensionsförbättring och

dyr tidstil lägg tidigare utgjort 1,298 kronor per år, med icke mindre än 387

kronor och skulle sedan utgå med endast 911 kronor per år. Efter skriftväxling

med vederbörande lyckades pensionären för år 1927 retroaktivt

erhålla 121 kronor. Kvar står, att ålderstilläggen från Vadstena krigsmanshuskassa,

avsedda att utgöra en förbättring av pensionen vid en tidpunkt,

då pensionären blivit helt beroende av sin pension, för honom blivit

en minskning av pensionen med över 250 kronor per år.

Då detta ej kan ha varit meningen vare sig då pensionen bestämdes och

ännu mindre då det ökade underhållet från krigsmanshuskassan utanordnades,

anser jag en annan tolkning eller förändring, som tillgodoser pensionärens

rätt, nödvändig, något som vitsordats av arméförvaltningens civila

departement i en till Konungen ställd skrivelse, dagtecknad den 13 december

1927.»

Av tillgängliga handlingar inhämtas, att, efter det Hultgren hos Kungl.

Maj:t gjort framställning i fråga om storleken av honom tillkommande

pensionsförmåner, arméförvaltningens civila departement i avgivet, av

motionären omförmält utlåtande den 13 december 1927 anfört huvudsakligen

följande:

Hultgren, som är född den 22 augusti 1852 och kom i krigstjänst den

1 december 1870, erhöll avsked såsom krigsman den 2 september 1898 efter

en tjänstetid av 27 år 9 månader. Under tjänstetiden utnämndes Hultgren

till vicekorpral den 16 januari 1879 och till korpral den 8 september 1879.

Efter avskedet erhöll Hultgren anställning såsom förrådsvaktmästare vid

intendenturkåren, från vilken beställning han erhöll avsked den 22 augusti

1912. Den 8 oktober 1912 utfärdade departementet brev för Hultgren å

såväl underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa i första klassen som ock

korpralstillägg, att utgå från ingången av september månad år 1912, underhållet

med 100 kronor för år räknat och korpralstillägget med 24 kronor

likaledes för år räknat. Samtidigt tillförsäkrades Hultgren underhållsförhöjning

om 25 kronor för år jämlikt kungörelse den 6 augusti 1909. Sammanlagt

uppgick alltså Hultgrens underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa

till (100 + 24 + 25) = 149 kronor.

Dessförinnan hade emellertid 1912 års riksdag medgivit pension å allmänna

indragningsstaten till så stort belopp, att densamma jämte honom

tillkommande gratial uppginge till 360 kronor årligen eller alltså årligen

211 kronor.

Från och med den 1 september 1912 åtnjöt sålunda Hultgren dels underhåll

ur Vadstena krigsmanshuskassa med 149 kronor och dels pension från

allmänna indragningsstaten med 211 kronor. Underhållet ur krigsmanshuskassan

utgick därefter med oförändrat belopp till och med utgången av år

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

1918. Från och med den 1 januari 1919 höjdes korpralstillägget från 24

kronor till 60 kronor och från och med den 1 september samma år höjdes

underhållet från 125 kronor till 200 kronor, allt i överensstämmelse med

bestämmelserna i kungörelse den 20 augusti 1919. Med nämnda belopp,

tillhopa 260 kronor, utgår fortfarande Hultgrens underhåll. Sedan en del

år tillbaka åtnjuter han dessutom dyrtidstillägg å underhållet med 150

kronor för år.

Enligt vad som framgår av remisshandlingarna har länsstyrelsen i Kalmar

intill utgången av år 1926 utbetalt Hultgrens pension från allmänna indragningsstaten.

Därvid har länsstyrelsen, synes det, icke tagit hänsyn till de

förhöjningar i underhållet från krigsmanshuskassan, av vilka Hultgren

enligt ovan år 1919 blev delaktig. Länsstyrelsen har nämligen utbetalt

pension efter 211 kronor för år i stället för efter det reducerade belopp,

varmed pensionen jämlikt riksdagens skrivelse bort utgå eller med (360 —

260) = 100 kronor för år. Härav följer, att Hultgren under år 1926 kommit,

i åtnjutande av det pensionstillägg och de pensionsförhöjningar, som belöpa

å en oreglerad pension om 211 kronor, uppgående till sammanlagt 473

kronor. Ej heller synes länsstyrelsen vid utbetalandet av dyrtidstillägg å

nämnda belopp och pensionen, tillhopa 684 kronor, hava beaktat vare sig

underhållet ur krigsmanshuskassan eller därå utgående dyrtidstillägg. Härav

kommer sig, att Hultgren under år 1926 kommit i åtnjutande av följande

pensions- och underhållsförmåner jämte dyrtidstillägg:

pension ............................................................................................. kronor

pensionstillägg enligt kungörelse den 15 juni 1922.................... »

pensionsförhöjningar enligt kungörelse den 18 juni 1925 ........ »

dyrtidstillägg härå ........................................................................... »

underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa................................ »

dyrtidstillägg härå ........................................................................... »

211

180

293

204

260

150

Summa kronor 1,298.

Från och med år 1927 har utbetalning av pension från allmänna indragningsstaten

jämte därå utgående tillägg och förhöjningar verkställts av

statskontoret. Härvid har nämnda ämbetsverk i enlighet med riksdagsbeslutet

reducerat pensionen till 100 kronor för år, varav följer, att såväl

pensionstillägg som pensionsförhöjningar blivit mindre än motsvarande tilllägg

och förhöjningar under år 1926. Därjämte har statskontoret, som sig

bör, beräknat dyrtidstillägg å sammanlagda beloppet av pension och underhåll

samt därefter avdragit dyrtidstillägget om 150 kronor å underhållet

från Vadstena krigsmanshuskassa. I enlighet härmed har Hultgren upp
-

burit eller kommer att uppbära för år 1927 följande belopp:

pension .................................................................................................... kronor 100

pensionstillägg ........................................................................................ » 100

pensionsförhöjningar ............................................................................ » 256

dyrtidstillägg å sammanlagda beloppet av pension och underhåll

från krigsmanshuskassan efter avdrag av 150 kronor ............ » 45

underhåll från krigsmanshuskassan.................................................... » 260

dyrtidstillägg härå ................................................................................ » 150

Summa kronor 911,

vilket belopp med 387 kronor understiger det belopp, varmed Hultgrens

pensionsförmåner utgått under år 1926.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

73

Med hänsyn till avfattningen av ovannämnda riksdagsbeslut kan departementet

icke finna annat än att statskontoret förfarit riktigt. Hultgrens anhållan

om utbekommande av det belopp, han under år 1927 »förlorat», torde

därför icke kunna bifallas med mindre riksdagen därtill lämnar sitt medgivande.

I detta sammanhang anser sig departementet böra framhålla de konsekvenser,

den av riksdagen hittills tillämpade principen att bestämma pension

och underhåll för Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare till visst

fixerat belopp medfört. Därest, för att nu taga ett exempel, Hultgren icke

hade kommit i åtnjutande av någon förhöjning i underhållet från Vadstena

krigsmanshuskassa, utan fortfarande uppburit underhåll med 149 kronor

för år, skulle han under år 1927 hava i pension m. m. ägt utbekomma ett

belopp av 1,049 kronor. Hultgren skulle följaktligen utan underhållsförhöjningar

hava i pension m. m. uppburit (1,049—911) 138 kronor mera

än han med dylika förhöjningar uppbär, eller med andra ord, den omständigheten,

att Hultgren uppnått en levnadsålder av 67 år och fått sitt korpralstillägg

höjt, har för honom medfört en minskning i pensionsförmånerna av

138 kronor för år.

Enär det icke torde hava varit statsmakternas avsikt att försämra Vadstena

krigsmanshuskassas understödstagares ekonomiska ställning vid en

tidpunkt av deras levnad, då de för sitt livsuppehälle äro så gott som uteslutande

hänvisade till sitt underhåll från staten — de beviljade underhållsförhöjningarna

vid 60 och 67 års ålder tyda snarare på motsatsen — torde

en rättelse av här påpekade förhållanden framstå som en nödvändighet. En

dylik rättelse torde, enligt departementets förmenande, icke kunna ske på

annat sätt än att understödstagare, vilka fått sig pension tillerkänd från

allmänna indragningsstaten i enlighet med riksdagens ovannämnda princip,

medgivas rätt att uppbära den pension, som ursprungligen beviljats dem

från allmänna indragningsstaten, oavsett om förhöjningar i underhållen från

Vadstena krigsmanshuskassa tilldelats dem efter pensionens beviljande.

Dylikt medgivande torde emellertid icke kunna lämnas utan riksdagens

hörande.

Skulle riksdagen icke ställa sig avvisande häremot, synes, för den händelse

pension från allmänna indragningsstaten skulle finnas böra även i en

framtid utgå till Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare, dessa böra

beviljas dylik pension efter andra grunder, än de hittills tillämpade. Enligt

departementets åsikt bör hänsyn till underhållet från krigsmanshuskassan

tagas allenast vid pensionens beviljande. När denna en gång blivit fastställd,

böra pensions- och underhållsförmånerna utgå helt åtskilda från varandra.

Departementet tillåter sig slutligen erinra därom, att departementet tidigare

fattat ståndpunkt till denna fråga. Departementet har nämligen i

skrivelse till Kungl. Maj:t den 16 februari 1926 angående beredande av

pension åt sergeanten C. O. Ragnar såsom sin åsikt framhållit, att för Ragnar

föreslagen pension från allmänna indragningsstaten om 1,000 kronor för år

borde utgå utöver det underhåll, han komme att uppbära frän Vadstena

krigsmanshuskassa. Det finge, framhöll departementet, med hänsyn bland

annat till grunderna för sistnämnda underhåll anses skäligt, att de förhöjningar

i understödet från krigsmanshuskassan, som författningsenligt skulle

utgå då Ragnar uppnått 60 respektive 67 år, komme honom personligen till

godo, vilket icke bleve fallet, därest pensionen tillmättes så, att denna tillsammans

med underhållet uppginge till visst fixerat belopp. Departementets

s. 74 Kontrollera mot PDF

74 Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

i enlighet härmed framförda hemställan vann emellertid icke riksdagens

gillande.

På grund av vad sålunda anförts får departementet hemställa, att Kungl.

Maj:t täcktes i proposition till 1928 års riksdag föreslå riksdagen medgiva,

att de bland Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare, vilka beviljats

pension från allmänna indragningsstaten till sådant belopp, att denna tillsammans

med underhållet från nämnda kassa uppginge till visst fixerat

belopp, måtte få bibehållas vid den pension, som ursprungligen tillförsäkrats

dem från allmänna indragningsstaten, oavsett om deras underhåll från Vadstena

krigsmanshuskassa på grund av särskilda föreskrifter blivit höjda

efter pensionens beviljande.

På grund av remiss avgav statskontoret den 9 januari 1928 utlåtande i

ärendet och anförde därvid bland annat följande:

Med vitsordande av riktigheten av de av arméförvaltningens civila departement

lämnade upplysningarna rörande vad av länsstyrelsen i Kalmar utbetalts

i pensionsförmåner åt Hultgren för år 1926 ävensom vad från statskontoret

till honom i sådant hänseende utbetalts för år 1927 får statskontoret

meddela, att, när utbetalningen av åtskilliga dittills genom länsstyrelserna

likviderade pensioner med ingången av år 1927 överflyttades till statskontoret,

den sökanden tillkommande pensionsförmånen icke blev — lika

litet som övriga samtidigt överflyttade pensioner — föremål för prövning

av statskontoret, utan beloppen utanordnades enligt vederbörande tjänstemans

beräkning av den envar pensionär tillkommande förmån i pension,

pensionstillägg, förhöjningar och dyrtidstillägg. När statskontoret nu närmare

granskat dessa uträkningar i vad de avse sökanden, kan statskontoret

icke i allo godtaga de grunder, efter vilka uträkningarna verkställts. 1912

års riksdags beslut rörande pension åt sökanden måste anses innebära, att

han funnits böra komma i åtnjutande av en pension å 360 kronor årligen,

men att från allmänna indragningsstaten icke skulle bestridas mer än skillnaden

mellan nämnda belopp och vad han bekom i underhåll från Vadstena

krigsmanshuskassa. Han bör då alltid och oavsett hur detta underhåll ökas

sammanlagt årligen bekomma just lika mycket som den, vilken åtnjuter

en samtidigt beviljad pension till årligt belopp av 360 kronor utan att

någon del därav bestrides från annat håll än allmänna indragningsstaten.

Då pensionsförmånen för sistnämnde pensionär under år 1927 utgjort

pension .............................................................................................. kronor 360

pensionstillägg .................................................................................... » 180

pensionsförhöjningar ........................................................................ » 276

dyrtidstillägg................................................................................. »__216

Summa kronor 1,032,

men sökanden för år 1927 erhållit utbetalningar från statskontoret till sådant

belopp att hans sammanlagda pensionsförmån, dyrtidstillägg däri inberäknat,

uppgått till allenast 911 kronor, har statskontoret nu låtit till sökanden utanordna

skillnaden mellan detta belopp och ovanberörda 1,032 kronor eller

121 kronor, och kommer sökandens pensionsförmån att för framtiden beräknas

enligt enahanda grund.

Genom ett sådant beräkningssätt undvikes den av arméförvaltningens civila

departement påpekade oegentlighet, som skulle följa av det beräkningssätt,

vilket tillämpats vid utbetalningarna av sökandens pension under år 1927,

s. 75 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

75

nämligen att sammanlagda förmånerna skulle minskas till följd därav, att

vederbörande erhölle förhöjning av underhållet från krigsmanshuskassan.

Att, såsom av arméförvaltningens civila departement föreslagits, söka hos

riksdagen utverka sådan ändring i villkoren för åtnjutande av pension från

allmänna indragningsstaten, som uppbäres jämte underhåll från Vadstena

krigsmanshuskassa, att dessa förmåner bleve i stort sett alldeles oberoende

av varandra, kan statskontoret för sin del icke tillstyrka.

Genom beslut den 24 februari 1928 fann Kungl. Maj:t förevarande framställning

icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Såsom av det anförda framgår, hava Hultgrens pensionsförmåner i enlighet

med det beräkningssätt, som av statskontoret tillämpats och av Kungl.

Maj:t godkänts, inklusive dyrtidstillägg enligt år 1927 gällande levnadskostnadsindex

för nämnda år uppgått till 1,032 kronor. Mot den tolkning

av riksdagens beslut angående pension åt Hultgren samt av gällande pensionsförfattningar,

vilken ligger till grund för nämnda beräkningssätt, har

utskottet intet att erinra.

Motionärens förslag, att Hultgren skulle från allmänna indragningsstaten

äga åtnjuta pension med belopp, motsvarande den utav 1912 års riksdag

honom tillerkända pensionsförmånen, oavsett förhöjningarna i det

till honom utgående underhållet från Vadstena krigsmanshuskassa, kan utskottet

icke tillstyrka. Utskottet vill framhålla, att underhållet från krigsmanshuskassan

har karaktären av ett bidrag till levnadskostnaderna, vilket

enligt antagna grunder ökas i samma mån som vederbörandes arbetsförmåga

vid högre levnadsålder förutsättes bliva mindre, medan däremot av riksdagen

genom särskilda beslut beviljade pensioner av statsmedel avse att utgöra

ålderdomsunderstöd, utgående med oförändrad storlek under vederbörande

pensionstagares återstående livstid. Då riksdagen, såsom i detta fall ägt

rum, beviljat pension från indragningsstaten till sådant belopp, att densamma

jämte underhållet från krigsmanshuskassan skulle uppgå till viss

summa, måste sistberörda summa anses utgöra det pensionsbelopp, som —

oberoende av levnadsålder — bör oförändrat tillkomma pensionstagaren

under hans återstående livstid. Såsom framgår av ovan återgivna utlåtande

av arméförvaltningens civila departement, har ock riksdagen, i överensstämmelse

med här angivna uppfattning, tidigare motsatt sig förslag av

samma innebörd som det av motionären nu framställda yrkandet.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion II: 171 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Utskottet.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

Ang.

pension åt

stenarbetaren

C. J. Andersson.

59:o.

I en inom andra kammaren under nr 261 väckt motion har herr Lundström

hemställt, »att riksdagen måtte medgiva, att stenarbetaren Carl Johan

Andersson må från och med 1 januari 1929 under sin återstående livstid

uppbära en årlig pension till belopp, beräknat efter samma grunder, som

tidigare i liknande fall tillämpats».

Beträffande motiveringen för detta yrkande får utskottet hänvisa till

motionen.

Av tillgängliga handlingar inhämtas, bland annat, att Andersson, som är

född den 7 december 1873 och sålunda något över 55 år gammal, enligt

läkarhetyg den 1 februari 1928 på grund av vissa sjukdomar är nära nog

oförmögen till arbete.

Över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat

utlåtande av statskontoret, som i ärendet hört arméförvaltningens fortifikationsdepartement.

Fortifikationsdepartementet har från fortifikationsbefälhavaren i Boden

inhämtat yttrande, av vilket framgår i huvudsak följande.

Andersson, som vore född den 7 december 1873 och för närvarande vore

boende Hedsvedjan, Boden, hade den 14 mars 1902 anställts vid Bodens

fästnings- och kasernbyggnader såsom fortifikationsarbetare och hade därefter

under nedan angivna tider utfört arbeten för lantförsvarets räkning,

nämligen:

l:o) den 14 mars 1902—den 31 maj 1907 dels efter timpenning, dels ock

efter ackord enligt vid fortifikationsförvaltningen i Boden förda dagsverksböcker

eller under tillhopa 5 år 2 månader 18 dagar,

2:o) den 1 juni 1907—den 31 december 1912 såsom ackordsarbetare hos

en vid fästnings- och kasernbyggnaderna i Boden anställd förman Höög,

vilken numera åtnjöte pension av staten, eller under en tid av 5 år 7

månader,

3:o) den 6 september 1913—den 10 juni 1918 såsom ackordsarbetare hos

en på liknande sätt anställd förman Morath eller under en tid av 4 år 9

månader 5 dagar,

4:o) den 11 juni 1918—den 4 mars 1922 likaledes såsom ackordsarbetare

anställd hos förmannen Morath, men för denna tid jämväl upptagen i vid

fortifikationsförvaltningen förda dagsverksböcker eller under en tid av tillhopa

3 år 8 månader 24 dagar, och

5:o) den 1 mars 1923—den 17 juli 1925 såsom huvudsakligen ackordsarbetare

hos kasernbyggnadsnämnden vid dess arbeten å garnisonssjukhuset

i Boden, enligt vad som framginge av vid fortifikationsbefälhavarens skrivelse

i avskrift fogade intyg, eller under en tid av tillhopa 2 år 4 månader

17 dagar.

Anderssons medelinkomst under dessa tider hade beräknats till omkring

3,000 kronor per år.

Vidare hade Andersson under tiden september 1925—maj 1926 enligt

åtagande utfört diverse stenarbeten för Bodens fästnings- och kasernbyggna
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24. 77

der för sammanlagt 730 kronor samt under tiden oktober 1927—december

1928 utfört liknande arbeten för sammanlagt 676 kronor 50 öre enligt vid

kassaförvaltningen i Boden förda avskrifter av räkningar.

Slutligen hade Andersson enligt avskrift av arbetsbok vid Porjus kraftverk

utfört stenarbeten för statens räkning vid Porjus under tiden den 23

januari—1 september 1913.

Fortifikationsdepartementets yttrande i ämnet är av följande innehåll:

Enligt vad fortifikationsdepartementet under hand erfarit av numera

överstelöjtnanterna E. Frumerie och friherre G. Fock, vilka på sin tid innehaft

förordnanden såsom arbetschefer i Boden, Frumerie från och med

hösten 1906 till hösten 1913 och friherre Fock från och med hösten 1913

till hösten 1917, men vilka nu äro såsom byråchefer placerada å fortifikationsdepartementet,

hava förenämnda Höög och Morath — i den mån de

anlitats under ovan nämnda officerares tjänstetider såsom arbetschefer och

sannolikt även i fortsättningen därefter in under 1918 vid utförande av

arbeten för fortitikationsförvaltningen i Boden — icke varit entreprenörer,

utan endast förmän för vissa lag av arbetare, vilka direkt utfört arbeten

åt fortitikationsförvaltningen. Det synes fortifikationsdepartementet därför

billigt, att Andersson för erhållande av pension får tillgodoräkna sig —

förutom de under mom. l:o), 4:o) och 5:o) här ovan angivna tider, om vilka

tvekan ej torde råda — även de tider, den 1 juni 1907—den 31 december

1912 och den 6 september 1913—den 10 juni 1918, då han, såsom synes

framgå av vad fortifikationsbefälhavaren i sin skrivelse anfört, ej varit

upptagen i dagsverksböckerna.

Däremot anser fortifikationsdepartementet, att det tillfälliga arbete, som

Andersson enligt fortifikationsbefälhavarens skrivelse utfört för Bodens fästnings-

och kasernbyggnader under vissa tider av åren 1925—1928, ej kan i

förevarande avseende medräknas.

Den tid, som Andersson enligt fortifikationsdepartementets åsikt bör få

tillgodoräkna sig såsom arbetare i lantförsvarets tjänst, utgör således efter

verkställd sammanräkning 21 år 8 månader 4 dagar.

Härtill torde, för den händelse Andersson blir berättigad att för den

ifrågasatta pensionen även tillgodoräkna sig det arbete, som han under tiden

den 23 januari 1913—den 1 september samma år, såsom framgår av fortifikationsbefälhavarens

skrivelse bifogad avskrift av arbetsbok vid Porjus

kraftverk, utfört för statens räkning vid Porjus, och om vilket arbete det

icke tillkommer departementet att yttra sig, jämväl böra läggas denna tid.

Enligt av numera överstelöjtnanten Frumerie den 11 januari 1913 utfärdat,

fortifikationsbefälhavarens skrivelse i avskrift bifogat intyg har Andersson

i sitt arbete under Frumeries ledning visat sig äga fullgod yrkeskunnighet

samt iakttagit ett nyktert och aktningsvärt uppförande. Därjämte

har numera överstelöjtnanten friherre Fock muntligen för departementet

intygat, att Andersson under hans arbetsledning visat synnerligen god arbetsskicklighet

och städse iakttagit ett hedrande uppförande.

Enligt vad departementet under hand inhämtat av motionären i ärendet,

hava av honom i ärendet ingivits vederbörliga präst-, läkar- och medellöshetsintyg

angående Andersson.

Med anledning av vad sålunda anförts, har fortifikationsdepartementet

för sin del tillstyrkt, att Andersson måtte beredas en årlig pension under

sin återstående livstid med belopp, beräknat efter de grunder, som stats
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

Utskottet.

Ang.

årliga understöd

åt två

f. d. sömmerskor

vid Vaxholms

kustartilleriregementes

skräddarverkstad.

makterna under de senaste åren plägat tillämpa vid tilldelande av pensioner

åt arbetare eller f. d. arbetare i statens tjänst.

Statskontoret har för egen del anfört följande:

Enligt i ärendet förebragt utredning har Andersson utfört arbete vid Bodens

fästnings- och kasernbyggnader dels mot timpenning eller ackord, dels ock

såsom ackordsarbetare hos vid fästnings- och kasernbyggnaderna anställda

förmän. Vidare har han varit anställd vid Porjus kraftverksbyggnad. Såsom

framgår av riksdagens i åtskilliga fall meddelade beslut har arbetare,

vilken direkt eller indirekt utfört arbete på entreprenad för kronans räkning,

erhållit pension grundad på av honom således utfört arbete, därest han

såsom fallet är med Andersson uteslutande ägnat sig däråt. På grund

härav och då Andersson nu uppnått 55 levnadsår samt enligt läkarintyg

är »nära nog oförmögen till arbete» torde det få anses vara med billighet

överensstämmande, att han erhåller något årligt understöd av statsmedel.

Den tid, som enligt den av arméförvaltningen i ärendet förebragta utredningen

skulle för pension kunna tillgodoräknas honom, uppgår till något

över 22 år. Med hänsyn härtill skulle ett pensionsbelopp av 756 kronor

årligen kunna anses vara i detta fall lämpligt. (Jfr 1928: prop. nr 138,

p. 8; riksdagsskr. nr 352, p. 31.)

Då utskottet i likhet med de hörda myndigheterna ansett billighetsskäl

tala för att Andersson beredes pensionsunderstöd av statsmedel och utskottet

icke funnit anledning till erinran mot det belopp, som i sådant

avseende ifrågasatts av statskontoret, tillstyrker utskottet, att detta belopp

beviljas Andersson från allmänna indragningsstaten. Pensionen lärer böra

utgå från och med den 1 januari 1929.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 261, må medgiva, att f. d. stenarbetaren Carl Johan

Andersson må från och med den 1 januari 1929 under

sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten

åtnjuta en årlig pension av 756 kronor.

60:o.

I en inom andra kammaren av herr Mosesson väckt motion nr 267 har

hemställts, »att riksdagen måtte besluta att bevilja förra sömmerskorna vid

Vaxholms kustartilleriregementes skräddarverkstad Matilda Sofia Mattsson

och Ottilia Alexandra Josefina Nilsson från allmänna indragningsstatens

medel årligen från 1 juli 1929 ett belopp av 500 kronor vardera.»

Till stöd för detta yrkande har motionären anfört bland annat följande:

»Vid utgången av år 1927 förlorade på grund av personalindragning en

sömmerska, Matilda Sofia Mattsson, född den 22 januari 1877, den anställning

och inkomst hon i över 20 år haft. Under de första åren av sin anställning

arbetade hon hos en mästare, som arbetade på entreprenad åt regementet,

Vaxholms kustartilleriregemente, men efter den 1 juli 1919 var

Mattsson anställd direkt av regementet.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

79

Då hon avskedades på grund av den nedskrivning av försvaret, som riksdagen

beslutit, erhöll hon avskedsersättning med något över 1,300 kronor.

Som hela Vaxholms samhälle på grund av regementsindragning kom i

ekonomiska svårigheter, blev det omöjligt för denna kvinna, som hela sitt

liv sysslat med sömnadsarbete av det speciella slag, som förekommer på ett

regementes skräddareverkstad, att ute i det lilla samhället eller på annat

håll få arbete och utkomst. Sedan avskedsersättningen åtgått till uppehälle

intill innevarande år, står hon inför nöd. Ålderdomen är givetvis mycket

hotfull.

Det synes mig, som skulle billigheten kräva, att denna kvinna ej lämnas

i sitt iråkade betryck utan erhåller ett litet årligt understöd.» — — —

»Sömmerskan Ottilia Alexandra Josefina Nilsson, född den 10 mars 1877,

var på liknande sätt som Mattsson anställd vid Vaxholms kustartilleriregemente,

först som sömmerska hos av regementet antagen entreprenör och

sedan direkt av regementet, till dess även hon avskedades den 31 mars 1928.

Även hon erhöll vid avskedet en ersättning med belopp, liknande det ovan

nämndes för Mattsson. Nilssons sammanlagda arbetstid var dock omkring

15 år, medan Mattssons var 20 år. Deras villkor, inkomster under anställningstiden

och deras ålder äro ungefär lika, som det framgår av handlingarna,

och deras läge nu sedan de förlorat plats och inkomst är likartat. Vad jag

tillåtit mig anföra till Mattssons förmån, gäller ock Nilsson.»

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.

över omförmälda motion har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat

utlåtande av statskontoret, som i ärendet hört marinförvaltningen.

Marinförvaltningen har överlämnat dels ett från chefen för Vaxholms

kustartilleriregemente infordrat yttrande, dels ock avskrift av ämbetsverkets

den 24 februari 1927 till Kungl. Maj:t ingivna framställning i fråga om

avskedsersättning och förtidspension till mästare och arbetare vid statens

beklädnadsverkstäder. För egen del har ämbetsverket åberopat innehållet

av dessa handlingar.

Chefen för Vaxholms kustartilleriregemente har anfört följande:

»De i motionen angivna sömmerskorna Matilda Sofia Mattsson och Ottilia

Alexandra Josefina Nilsson slutade sina anställningar vid regementet, den

förra den 31 december 1927 och den senare den 31 mars 1928, varvid de

jämlikt ämbetsverkets beslut erhöllo avskedsersättningar med 1,364 kronor

75 öre och 1,376 kronor 48 öre respektive.

Av regementschefen antogos de vid skräddarverkstaden såsom sömmerskor

den 1 juli 1919 efter att dessförinnan hava varit anställda vid verkstaden

hos regementets skräddarmästare i dennes egenskap av entreprenör, Mattsson

sedan den 1 november 1907 och Nilsson sedan den 6 mars 1913.

Med frånseende av de olika anställningssätten före ocli efter den 1 juli

1919 hava ifrågavarande sömmerskor arbetat för regementet uti 20 och 15

år respektive. I det fall att även deras anställning hos skräddarmästarenentreprenören

varit statsanställning, skulle de jämlikt kungörelsen angående

förtidspension och avskedsersättning åt vissa civila löntagare vid armén och

marinen av den 15 januari 1926 hava tillerkänts förtidspension, Mattsson

med 600 kronor och Nilsson med 530 kronor årligen.

Enär själva arten eller omfattningen av arbetet icke varit beroende på

huru arbetaren varit anställd, antingen hos staten eller entreprenören såsom

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Bankoutskotlets utlåtande Nr 24.

Utskottet.

arbetsgivare, eftersom i båda fallen deras arbete uteslutande avsett regementets

behov, torde deras anställningstid före den 1 juli 1919 kunna anses

jämförlig med statsanställning.

Med hänsyn härtill synes det mig vara väl motiverat, att årligt understöd

utgår till ifrågavarande sömmerskor.»

Med avseende å innehållet i marinförvaltningens omförmälda skrivelse

den 24 februari 1927 tillåter sig utskottet hänvisa till vad därom anförts

under punkten 40 i det föregående.

Statskontoret har för egen del i ärendet anfört följande:

Sömmerskorna Mattsson och Nilsson hava visserligen innehaft anställning

vid ifrågavarande verkstäder alltsedan den 1 november 1907, respektive den

6 mars 1913, men då de under tiden intill den 1 juli 1919 endast varit

anställda hos regementets skräddarmästare i dennes egenskap av entreprenör,

hava de enligt föreskrifterna i kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10)

angående förtidspension och avskedsersättning åt vissa övertaliga civila löntagare

vid armén och marinen icke kunnat komma i åtnjutande av förtidspension

utan endast erhållit avskedsersättning. Emellertid har riksdagen i

vissa särskilda fall medgivit, att pension av statsmedel finge utgå till arbetare,

vilka väl icke varit i statens tjänst direkt anställda men som under lång

tid varit helt sysselsatta med att såsom arbetare hos entreprenörer utföra

arbete för statens räkning, och enligt vad Kungl. Maj:t i proposition den

15 februari 1929 (nr 104) föreslagit, skulle under likartade förhållanden

vissa förutvarande mästare och arbetare vid Karlskrona kustartilleriregementes

numera nedlagda beklädnadsverkstiider erhålla vissa årliga pensionsbelopp.

Vid sådant förhållande torde intet vara att erinra mot förslaget,

att även här ifrågavarande sömmerskor komma i åtnjutande av pension.

I nyss angivna proposition har Kungl. Maj:t visserligen föreslagit något

lägre pensionsbelopp än som vederbörande med hänsyn till anställningstidens

längd skulle ägt uppbära, därest förberörda kungörelse å dem varit

tillämplig, men därvid är att märka, hurusom i propositionen omhandlade

mästare och arbetare uteslutande utfört entreprenadsarbete, varför nyssnämnda

kungörelse överhuvudtaget ej var tillämplig å dem. I fråga om

sömmerskorna Mattsson och Nilsson, vilka vardera under mera än 8 år

innehaft fast anställning vid försvarsväsendet, synes knappast anledning till

avvikelse från föreskrifterna i berörda kungörelse kunna anses förefinnas,

utan torde pensionsbeloppen lämpligen kunna bestämmas till för Mattsson

720 kronor och för Nilsson 624 kronor att utgå från och med månaden näst

efter den, vari envar av dem erhållit avsked, med skyldighet dock för dem

att återbära vad de uppburit såsom avskedsersättningar, eller Mattsson 1,364

kronor 75 öre och Nilsson 1,376 kronor 48 öre. Ett beslut i enlighet härmed

skulle innebära, att Mattsson och Nilsson komme att uppbära pension första

gången Mattsson i juni 1929 och Nilsson i december samma år.

Utskottet vill erinra, att riksdagen tidigare i åtskilliga fall medgivit

tillgodoräknande för ålderspension av tjänstetid i anställning av samma

art som den här förevarande. Utskottet har också under punkten 40 i det

föregående tillstyrkt bifall till Kungl. Maj:ts i proposition nr 104 framställda

förslag om beviljande åt vissa mästare och arbetare vid Karlskrona

kustartilleriregementes förutvarande beklädnadsverkstäder av pensioner,

grundade på tillgodoräknande av anställningar utav motsvarande

s. 81 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

81

slag. Under sådana förhållanden har utskottet även i nu avhandlade fall

funnit sig höra förorda pensioner av statsmedel. Enligt utskottets mening

torde emellertid även här, liksom i nyssberörda fall ägt rum, en mindre

reduktion böra verkställas av de belopp, vilka vid en direkt tillämpning av

kungörelsen angående förtidspension och avskedsersättning åt vissa övertaliga

löntagare vid armén och marinen skulle utgå. Beloppen hava synts

utskottet skäligen böra fastställas för Mattsson till 696 kronor och för

Nilsson till 600 kronor för år. Pensionerna, vilka torde böra bestridas

från allmänna indragningsstaten, torde på sätt statskontoret ifrågasatt

böra utgå från och med månaden näst efter vederbörandes entledigande,

med skyldighet för anställningshavarna i fråga att återbära belopp, motsvarande

dem tillerkända avskedsersättningar.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 267, må medgiva, att förra sömmerskorna vid Vaxholms

kustartilleriregementes skrädderiverkstad Matilda

Sofia Mattsson och Ottilia Alexandra Josefina Nilsson

må, Mattsson från och med den 1 januari 1928 och

Nilsson från och med den 1 april samma år, under

sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten

uppbära årliga pensioner, Mattsson av 696 kronor och

Nilsson av 600 kronor, med skyldighet för dem att till

statsverket återbära belopp, motsvarande av dem uppburna

avskedsersättningar enligt kungörelsen den 15

januari 1926 (nr 10) angående förtidspension och avskedsersättning

åt vissa övertaliga civila löntagare vid

armén och marinen.

61:o.

I en inom andra kammaren av herr Andersson i Stockholm väckt motion A,N
J}@TlS%OYl

Civ

nr 268 har hemställt, »att riksdagen må besluta att tillerkänna K. E. P.son förre timme-,- Tapper en årlig pension av, tillsammans med det belopp han uppbar från

riksförsäkringsanstalten, 1,000 kronor, att utgå från och med månaden näst Tapper.

efter den, då han entledigades från sin anställning vid varvet, samt att från

det pensionsbelopp Tapper enligt sådant beslut skulle äga att uppbära må

avräknas den summa han erhållit i avskedsersättning».

Såsom i motionen erinrats, var frågan om pension åt Tapper föremål för

behandling vid 1928 års riksdag i anledning av ett av herr Dahlén framställt

förslag (motion II: 274).

Av handlingarna i ärendet inhämtades, att Pettersson-Tapper, som är född

den 10 maj 1879, år 1916 anställdes som timmerman vid flottans varv i

Bihang till riksdagens protokoll 1929. S samt. 16 häft. fNr 2U.J 6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Bavkoutskottets utlåtande Nr 24.

Stockholm. Enligt ett av marinläkaren O. Hult den 6 juni sistnämnda år

utfärdat intyg befanns Tapper vid verkställd undersökning frisk och arbetsför.

Den 18 januari 1921 ådrog sig Tapper skada å högra knäet till följd

av olycksfall i arbetet. Ifrågavarande skada anmäldes i vederbörlig ordning

hos riksförsäkringsanstalten, som infordrade läkarutlåtande av doktor Hult.

I ett den 30 augusti 1921 dagtecknat intyg anförde denne i huvudsak

följande:

»Tapper lider redan före skadan i januari av en kronisk deformerande

arthrit i båda knälederna med höggradig felställning, som för honom vållar

inskränkt rörlighet och svårighet att gå samt lätt disponerar för nya skador.

Att bestämt avgöra i vad mån skadan den 18 januari varit vållande till

T:s nuvarande nedsatta arbetsförmåga, torde ej vara möjligt på grund av

den redan förut pågående sjukdomsprocessen. Vad som i detta avseende

för närvarande kan fastställas är endast, att T. före olyckstillfället varit

fullt arbetsför men sedermera blott kunnat utföra lättare arbete. Utsikt

att kunna återvinna full arbetsförmåga torde ej föreligga.»

Genom särskilda beslut den 18 oktober 1921 och den 30 juni 1922 tillerkände

riksförsäkringsanstalten i anledning av omförmälda olycksfall Tapper

livränta med 320 kronor för år räknat, därvid anstalten ansett skadan medföra

nedsättning av Tappers arbetsförmåga med 20 procent.

Under åberopande av ett av doktor Hult den 20 september 1923 utfärdat

nytt läkarbetyg för Tapper, varav framginge, att den deformerande arthrit

i båda knälederna, varav han sedan flera år lede, ytterligare förvärrats utan

någon utsikt till förbättring, så att han vore och för framtiden komme att

förbliva fullständigt oförmögen till arbete i varvets tjänst, gjorde chefen för

byggnadsdepartementet vid flottans varv i Stockholm framställning hos riksförsäkringsanstalten

om tillerkännande av livränta åt Tapper, motsvarande

förlust av hela arbetsförmågan. Riksförsäkringsanstalten, som inhämtade

yttrande av sin överläkare, förklarade genom beslut den 29 september 1923

att, då Tappers sjukdom förefunnits redan före olycksfallet, anstalten icke

funnit skäl föreligga för ändring av anstaltens tidigare beslut i ärendet.

Häröver anfördes besvär hos försäkringsrådet såväl av Tapper själv som

av chefen för byggnadsdepartementet. Genom utslag den 22 februari 1924

fann försäkringsrådet ej skäl göra ändring i riksförsäkringsanstaltens beslut.

Tapper, som på grund av ifrågavarande olycksfall åtnjöt sjukavlöning

sedan hösten 1922, uppsades från och med den 2 juli 1926 från sin anställning

vid flottans varv i Stockholm i samband med de till följd av 1925 års

försvarsbeslut då skeende inskränkningarna i arbetena vid varvet.

Sedan till marinförvaltningen inkommit framställning om beredande av

avskedsersättning enligt kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10) angående

förtidspension och avskedsersättning åt vissa övertaliga civila löntagare vid

armén och marinen, åt bl. a. Tapper, men marinförvaltningen, enär han

tillerkänts årlig livränta såsom ersättning för skada till följd av olycksfall

i arbetet, funnit sig icke kunna mot stadgandet i § 2 mom. 2 i berörda

kungörelse bevilja honom avskedsersättning, hemställde ämbetsverket uti

s. 83 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

83

skrivelse till Kungl. Maj:t den 15 juli 1926 om bemyndigande att till

lionom utbetala dylik förmån.

Genom beslut den 15 oktober 1926 förklarade Kungl. Maj:t den omständigheten

att Tapper uppbure livränta icke utgöra hinder för honom att komma

i åtnjutande av avskedsersättning enligt kungörelsen den 15 januari 1926.

Med stöd av nämnda bemyndigande beslöt marinförvaltningen tilldela

Tapper avskedsersättning med 1,482 kronor 10 öre.

Sedan hos Kungl. Maj:t gjorts framställning om avskedsersättningens

fastställande efter annan beräkningsgrund än den av marinförvaltningen

tillämpade, medgav Kungl. Maj:t genom beslut den 6 maj 1927, att Tapper

finge uppbära en ytterligare ersättning av 617 kronor 90 öre.

I sitt den 16 april 1928 avgivna utlåtande nr 30 anförde bankoutskottet

under punkten 54 i förevarande ämne följande:

»Av utredningen i ärendet framgår, att Tapper entledigats från sin anställning

vid flottans varv i Stockholm på grund av den inskränkning i

arbetena därstädes, som påkallats av 1925 års beslut i försvarsfrågan, samt

att han i anledning härav tillerkänts avskedsersättning med sammanlagt

2,100 kronor. Härjämte åtnjuter Tapper en årlig livränta av 320 kronor

för i tjänsten ådragen skada. Att härutöver bevilja Tapper, som vid avskedet

innehade en ålder av 47 år och en anställningstid av allenast tio år,

pension eller därmed jämförligt understöd från allmänna indragningsstaten

synes utskottet med hänsyn till konsekvenserna icke böra ifrågakomma.

Utskottet avstyrker alltså bifall till motionärens förslag.»

Utskottet hemställde, att den förevarande motionen icke måtte till någon

riksdagens åtgärd föranleda. Riksdagen beslöt i enlighet med vad utskottet

sålunda hemställt.

Till stöd för sitt yrkande om pension åt Tapper har motionären i den nu

föreliggande motionen nr 268 anfört bland annat följande:

»Då emellertid Tapper både före och efter avskedandet varit oförmögen

till arbete, torde det kunna sägas vara oförklarligt, huru han kunnat bliva

övertalig på grund av den inskränkning i arbetena, som följde av 1925 års

försvarsbeslut. Förutsättningen, för att en man skall kunna bliva övertalig

i brist på arbete, torde ju få anses vara, att han besitter förmåga att utföra

något arbete. Jag anser sålunda, att Tapper icke bort uppbära avskedsersättning

men att han, på grund av att han helt förlorat sin arbetsförmåga

i samband med olycksfall under arbete i statens tjänst, bör åtnjuta understöd

eller pension från statsverket.»

Då i den nu föreliggande motionen icke förebragts några nya omständigheter,

som kunna inverka på bedömandet av frågan om beviljande av pension

åt Tapper, finner sig utskottet böra vidhålla den ståndpunkt utskottet

år 1928 intagit i ärendet. Med anledning av vad motionären anfört beträffande

avskedsersättning åt Tapper får utskottet framhålla, att nämnda ersättning,

såsom av utredningen framgår, tillerkänts Tapper enligt medgivande

av Kungl. Maj:t. Vid sådant förhållande och då utskottet, på sätt

Utskottet.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

Atig.

pension åt

förre timmermannen

K. A. Nyberg.

nyss anförts, anser pension i detta fall ej böra ifrågakomma, saknar utskottet

anledning att till prövning upptaga frågan, huruvida avskedsersättning bort

tilldelas honom eller icke.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion II: 268 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

62:o.

I en inom andra kammaren av herr Andersson i Stockholm väckt motion

nr 269 har hemställts, att riksdagen må besluta tillerkänna förre timmermannen

Klas Aug. Nyberg ett årligt understöd av 500 kronor.

I fråga om vad som anförts till stöd för detta yrkande hänvisar utskottet

till motionären.

Frågan om beredande av pension eller därmed jämförligt understöd åt

Nyberg var föremål för behandling av 1928 års riksdag i anledning av en

inom andra kammaren av herrar Ahl och Andersson i Tungelsta väckt

motion nr 178.

Av handlingarna i ärendet inhämtades, att Nyberg, som är född den 28

februari 1879, anställdes som timmerman vid flottans varv i Stockholm den

12 januari 1912. Under januari månad 1917 ådrog sig Nyberg ischias, för

vilken sjukdom han var sjukskriven någon tid. Sedan Nyberg senare samma

år gjort framställning om längre tids tjänstledighet, vilken dock på grund

av brådskande arbeten vid varvet icke kunde beviljas honom, sökte och

erhöll Nyberg avsked den 2 september 1917. Efter avskedet arbetade Nyberg

i enskild tjänst. Den 1 juni 1918 erhöll Nyberg förnyad anställning

vid flottans varv i Stockholm. Härvid förelåg ett för Nyberg av legitimerade

läkaren Gustaf Gylling den 31 maj 1918 utfärdat läkarbetyg, varav framgick,

att Nyberg befunnits vara fullt frisk och arbetsför. Den 20 januari 1921

entledigades Nyberg från ifrågavarande anställning på grund av inskränkningar

i arbetena å varvet.

Härefter har Nyberg gjort särskilda framställningar hos Kungl. Maj:t om

pension eller understöd och därvid bland annat gjort gällande, att den sjukdom,

varav han för närvarande lider, ursprungligen ådragits under tjänstgöringen

vid varvet. Dessa framställningar hava icke föranlett någon Kungl.

Maj:ts åtgärd.

I sitt den 16 april 1928 angivna utlåtande nr 30 anförde bankoutskottet

under punkt 53 i förevarande ämne följande:

»Då Nyberg varit anställd i statens tjänst under en tid av allenast åtta

år och av utredningen i ärendet icke framgår, att den sjukdom, varav

Nyberg för närvarande lider, ådragits i tjänsten, har utskottet, jämväl med

hänsyn till att frågan tidigare åtskilliga gånger varit underställd Kungl.

Maj:ts prövning, ansett sig icke kunna tillstyrka, att pension eller därmed

s. 85 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

85

jämförligt understöd beredes Nyberg. Utskottet avstyrker alltså bifall till

motionärernas förslag.»

Utskottet hemställde, att motionen icke måtte till någon riksdagens åtgärd

föranleda. Riksdagen beslöt i enlighet med vad utskottet hemställt.

Då i den nu föreliggande motionen icke förebragts några nya omständigheter,

som kunna inverka på frågans bedömande, saknar utskottet anledning

att frångå den ståndpunkt utskottet år 1928 intagit i ärendet.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion IT: 269 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

63:o.

I en inom andra kammaren av herrar Andersson i Stockholm och Hedlund

i Östersund väckt motion nr 271 har hemställts, att riksdagen måtte

besluta, att skomakeriarbetaren vid Norrlands artilleriregementes intendenturverkstäder

Per Johan Svedberg måtte från och med månaden näst efter

den, då han avgått från anställningen, åtnjuta en årlig pension, vilken tillsammans

med honom tillkommande pension från Vadstena krigsmanshuskassa

utgjorde 900 kronor.

Beträffande motiveringen för denna hemställan hänvisar utskottet till

motionen.

Av tillgängliga handlingar i ärendet framgår, att chefen för Norrlands

artilleriregemente i en av vederbörande arméfördelningschef med tillstyrkan

insänd samt av arméförvaltningens intendents- och civila departement med

skrivelse den 4 september 1928 till Kungl. Maj:t överlämnad framställning

hemställt om utverkande av pension åt Svedberg i anledning av hans anställning

vid regementet.

Arméförvaltningens intendents- och civila departement anförde i berörda

skrivelse följande:

Av handlingarna i målet inhämtas,

att Svedberg är född den 23 juni 1859, och att han sålunda är över 69

år gammal,

att han varit fältjägare vid Jämtlands fältjägarregemente under tiden

11 mars 1880—25 september 1905 eller under mera än 25 l/2 år,

att han innehaft sin anställning vid Norrlands artilleriregemente alltsedan

den 1 november 1918 eller omkring 9 år 10 månader,

att han enligt för honom utfärdat läkarbetyg på grund av kronisk reumatism

och åldersförändringar har i väsentlig grad nedsatt arbetsförmåga,

att hans avlöningsförmåner under de senaste fem åren uppgått till i

medeltal 2,000 kronor för år jämte dyrtidstillägg,

att han från Vadstena krigsmanshuskassa uppbär en årlig pension av 250

kronor förutom dyrtidstillägg,

Utskottet.

Äng.

pension åt

skomakeriarbetaren

P. J.

Svedberg.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Bankoutskotiets utlåtande Nr 24.

att han under sin anställningstid vid artilleriregementet utfört sitt arbete

synnerligen plikttroget samt i övrigt ådagalagt ett hedrande uppförande

såväl i som utom sin tjänst samt

att han med utgången av september månad 1928 lämnar sin anställning

vid regementet.

Enär vid tidpunkten för avskedet Svedbergs tjänstetid såsom skomakare

vid artilleriregementet uppgår till allenast omkring 10 år, finna departementen

sig icke kunna tillstyrka, att årligt understöd av statsmedel beredes

honom.

Med hänsyn till Svedbergs väl vitsordade verksamhet vid regementet

under denna jämförelsevis långa tid anse dock departementen, att någon

ersättning av statsmedel bör honom tillerkännas. Departementen tillåta sig

i detta sammanhang erinra om, att jämlikt brev den 11 februari 1927

Kungl. Maj:t medgivit, att till förre skrädderiarbetaren vid Livregementets

grenadjärers intendenturverkstäder C. J. Hedlund, vilken innehaft anställning

i kronans tjänst under en tid av omkring 14 år, finge från lantförsvarets

anslag till extra utgifter utbetalas en gratifikation för en gång av

500 kronor.

Departementen gjorde hemställan om beviljande åt Svedberg av gratifikation

med nyssnämnda belopp.

Till följd av remiss avgav statskontoret i ärendet utlåtande den 15

oktober 1928 och anförde därvid bland annat följande:

Visserligen har riksdagen i några fall på Kungl. Maj:ts framställningar

beviljat pensioner åt f. d. soldater, som efter att hava kommit i åtnjutande

av underhåll från krigsmanshuskassan innehaft långvarig anställning vid

regementsverkstad, såsom framgår exempelvis av 1927 års riksdags beslut

om pension åt slöjdförmannen vid Upplands infanteriregementes intendenturverkstäder

P. E. Sand till sådant belopp, att detsamma jämte underhållet

från Vadstena krigsmanshuskassa uppginge till sammanlagt 1,260 kronor

årligen. Men i nu förevarande fall äro dock förhållandena något olika.

Sand hade alltsedan år 1875 varit anställd först såsom soldat under 35 år

och omedelbart därefter vid regementsverkstad under en tid av inemot 17 år;

medan däremot Svedberg, som avgick från krigstjänsten år 1905, först 13 år

därefter vid inemot 60 års ålder anställdes å regementsverkstad. Då Svedberg

räknar ''tillhopa 35 år i krigstjänst och vid regementsverkstad, skulle

visserligen kunna ifrågasättas att bereda honom någon förbättrad pensionsförmån,

så att han utöver underhållet från krigsmanshuskassan finge pension

från allmänna indragningsstaten till sådant belopp, att sammanlagda

förmånen uppginge till förslagsvis 600 kronor. Men med hänsyn till vad

arméförvaltningens intendents- och civila departement i ärendet anfört vill

statskontoret icke påyrka annan åtgärd än att en gratifikation till av

departementen föreslaget belopp av 500 kronor må tilldelas Svedberg vid

avgången från anställningen vid Norrlands artilleriregementes intendenturverkstäder.

Ifrågavarande framställning har icke varit föremål för beslut av Kungl.

Maj:t. I en av arméfördelningschefen insänd samt av arméförvaltningens

intendentsdepartement med eget yttrande den 4 januari 1929 överlämnad

skrivelse anhöll nämligen regementschefen att — »sedan upplysning erhållits,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

87

att enskild riksdagsman har för avsikt att motionsvägen få frågan framlagd

för riksdagen» — få återtaga den gjorda framställningen i ärendet.

Genom beslut den 25 januari 1929 lät Kungl. Maj:t vid den sålunda

gjorda återkallelsen bero.

Anledningen till ifrågavarande återkallelse torde vara att söka i att —

enligt vad som framgår av handlingar, vilka av motionärerna ingivits till

utskottet — kanslirådet å försvarsdepartementets tredje byrå i en till regementsintendenten

vid Norrlands artilleriregemente ställd, den 30 oktober

1928 dagtecknad skrivelse anfört följande:

»Med anledning av chefens för Norrlands artilleriregemente framställning

av den 13 juli 1928 om att Kungl. Maj:t måtte bos nästinstundande års

riksdag utverka årlig pension åt förre skomakaren vid regementet P. J.

Svedberg får jag härmed framhålla, att det, med hänsyn till i ärendet hörda

myndigheters utlåtanden och förefintliga prejudikat, icke synes föreligga

några utsikter för avlåtande av proposition till riksdagen om pension åt

Svedberg. Härom torde Ni benäget underrätta Svedberg ävensom meddela

honom att han med hänsyn till berörda omständighet lämpligen torde böra

vända sig till någon riksdagsman i hemorten för att genom denne motionsvägen

få frågan om beredande av pension åt honom framlagd för riksdagen,

varvid vederbörande riksdagsman torde böra underrättas därom, att erforderliga

handlingar i ärendet finnas tillgängliga å försvarsdepartementets

tredje byrå. Därest någon riksdagsman åtager sig Svedbergs sak, vore

emellertid för vinnande av ett lyckligt resultat härutinnan bäst, om regementschefen

i skrivelse till Konungen återkallade sin ovanberörda framställning

i ärendet, då i annat fall ifrågavarande framställning vid riksdagsbehandlingen

av eventuell motion kan komma att åberopas såsom skäl

för riksdagen att i avvaktan på Kungl. Maj:ts beslut i anledning av framställningen

ifråga ej upptaga motionen till prövning. En sådan återkallelse

berövar självfallet icke regementschefen befogenheten att, för den händelse

riksdagen icke skulle komma att bifalla motionen, ånyo till Konungen inkomma

med framställning om ersättning åt Svedberg, som då med ganska

stor säkerhet av Kungl. Maj:t kommer att tillerkännas någon gratifikation

för en gång. Meddelande, huruvida någon riksdagsman velat åtaga sig

Svedbergs sak, motses med tacksamhet. Med utmärkt högaktning. A. B.

Wallgren. Kansliråd.»

Enligt vad av motionärerna ingivna handlingar utvisa, uppsades Svedberg

från sin anställning vid regementet från och med den 12 november

1928.

Utskottet har ansett sig till en början icke kunna underlåta att beröra

det enligt utskottets mening mindre lämpliga sätt, varpå förevarande ärende

inom vederbörande departement blivit handlagt. Utskottet kan icke

finna det riktigt att, sedan genom framställning av vederbörande myndigheter

fråga väckts om beviljande av pension eller gratifikation i anledning av

Svedbergs anställning vid Norrlands artilleriregemente, denna fråga icke

gjorts till föremål för prövning av Kungl. Maj:t utan att i stället den

tjänsteman, å vars beredning inom departementet ärendet ankommit, givit

Utskottet.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

Ang.

pension åt

förra städerskan

hos

riksförsäkringsanstalten

Thilda Skjöld.

hänvisning till enskild motionär, med anvisning tillika åt den sökande

myndigheten att återkalla den hos Kungl. Maj:t gjorda framställningen.

Såsom utskottet tidigare i olika sammanhang haft tillfälle att framhålla,

är det i betraktande av behovet av tillräcklig utredning rörande de omständigheter,

vilka i de särskilda fallen kunna vara av beskaffenhet att påverka

frågor om beviljande av pension, att anse såsom önskvärt, att framställningar

om dylik förmån i den utsträckning, så lämpligen kan ske, efter företagen

prövning av vederbörande myndigheter behandlas av Kungl. Maj:t,

innan riksdagen får att taga ställning till desamma. Det förfaringssätt,

som i nu avsedda fall tillämpats, synes ägnat att på ett betänkligt sätt

motverka en strävan i sålunda angiven riktning.

Vidkommande härefter motionärernas förslag om beviljande av pension

åt Svedberg, har utskottet på grunder, som anförts i de utav arméförvaltningens

intendents- och civila departement samt av statskontoret avgivna

utlåtandena, funnit tillräcklig anledning saknas att i detta fall tillstyrka

särskild pensionsförmån utöver det underhåll, som Svedberg i egenskap av

förutvarande indelt soldat äger uppbära från Vadstena krigsmanshuskassa.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion II: 271 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

IT. Ang. socialdepartementet.

64:o.

I en till riksdagen avlåten, den 1 februari 1929 dagtecknad proposition

nr 59 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över socialärenden för samma dag, i punkten 1 föreslagit

riksdagen medgiva, att förra städerskan hos riksförsäkringsanstalten

Thilda Skjöld må, räknat från och med den 1 november 1928, under sin

återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 456 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande.

Thilda Skjöld, som är född den 14 november 1862, har utfört städningsarbete

för riksförsäkringsanstaltens räkning från och med den 1 november

1913 till och med den 19 januari 1927. Under tiden 20 januari 1927—31

oktober 1928 har hon på grund av hälsoskäl icke tjänstgjort hos anstalten.

Från och med den 1 november 1928 blev hon av anstalten entledigad från

sin syssla. Thilda Skjölds arbetstid hos anstalten har omfattat i medeltal

cirka 100 timmar per månad, huvudsakligen förlagda till de tidiga morgontimmarna.

Ersättningen för städningsarbetet har utgått med växlande

belopp. Från och med den 1 september 1923 har den fasta lönen utgjort

s. 89 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

89

1,056 kronor för år. Å detta belopp, som innefattat ersättning jämväl för

materialier för städningsarbetet, exklusive såpa, har icke utgått dyrtidstillägg.

Enligt ett i ärendet åberopat läkarintyg bär Skjöld på grund av ledgångsreumatism

i händerna sedan den 22 april 1927 varit och är framgent ur

stånd att utföra städningsarbete. Den omständigheten, att hon vid sitt städningsarbete

hos anstalten med undantag för en kort tid varit tvungen att

använda kallt vatten, måste enligt läkarintyg anses åtminstone i mycket

hög grad hava bidragit till uppkomsten av hennes ledgångsreumatism i

händerna.

För vidare utredning hänvisar utskottet till propositionen.

Eliuruväl Skjölds tjänstgöringstid hos riksförsäkringsanstalten endast uppgår

till omkring 13 år, har utskottet likväl med hänsyn till vad som upplysts

angående hennes sjukdom funnit billigt, att pension beredes henne.

Mot vad Kungl. Maj:t härutinnan föreslagit liar utskottet intet att erinra.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

65:o.

I punkten 2 av samma proposition har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen

medgiva, att trädgårdsarbetaren vid Lunds hospital och asyl Per Nilsson

må från och med månaden näst efter den, varunder hans anställning vid

hospitalet upphör, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära ett årligt understöd av 828 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat, att Nilsson, som är

född den 30 november 1863, alltsedan den 1 september 1892 — utan att

hava innehaft anställning såsom befattningshavare — med kortare avbrott

mot timpenning arbetat vid Lunds hospital och asyl såsom trädgårdsarbetare.

Sammanlagt har han arbetat vid hospitalet under mer än 35 år. Under de

sista fem åren har han i medeltal uppburit en avlöning av 2,018 kronor

per år.

I fråga om vidare utredning hänvisas till propositionen.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majtts förevarande

framställning.

T''tskottef.

Ang.

understöd åt

trädgårdsarbetaren

vid

Lunds hospital

och asyl

P. Kilsson.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

Åny.

pension åt

extra expeditionsvakten

J. E. Nybom.

Ang.

tilläggspension

åt lappfogden

A. Staaff.

66:o.

Under punkt 3 föreslår Kungl. Maj:t riksdagen medgiva, att extra expeditionsvakten

hos länsstyrelsen i Uppsala län Johan Erik Nybom må från

och med dagen näst efter den, då han efter uppnådd ålder av 67 år entledigas

från sin anställning hos länsstyrelsen, under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 600 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat, att Nybom, som är

född den 22 juni 1862, varit anställd hos länsstyrelsen såsom extra expeditionsvakt

sedan den 20 november 1911 och under denna anställning haft

en daglig tjänstgöring av samma omfattning som den, vilken ålegat den

ordinarie vaktpersonalen. Nybom, som tidigare innehaft privat tjänst, har

numera icke annan anställning än vid länsstyrelsen och åtnjuter icke någon

pension eller något understöd. Nyboms avlöning vid länsstyrelsen har under

de senaste åren utgått med 1,300 kronor jämte därå belöpande dyrtidstillägg.

Med avseende å utredningen i övrigt åberopar utskottet vad propositionen

innehåller.

Utskottet, som ej haft anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag,

får hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

67 :o.

Uti punkten 4 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att lappfogden

i Jämtlands län, landsfiskalen i Ströms distrikt av samma län

Abraham Staaff må från och med månaden näst efter den, varunder, eftei

avsked från landsfiskalstjänsten, förordnandet för honom å lappfogdetjänsten

upphör, under sin återstående livstid åtnjuta, utöver honom såsom lands

fiskal författningsenligt tillkommande pension, en årlig tilläggspension å

allmänna indragningsstaten till belopp av 1,188 kronor.

I skrivelse den 14 november 1928 har länsstyrelsen i Jämtlands län dels

hemställt, att frågan om lappfogdarnas uppförande på ordinarie stat måtte

föreläggas 1929 års riksdag, dels ock, för den händelse hinder härför skulle

möta, anhållit om beredande av tilläggspension åt lappfogden i Jämtlands

län Abraham Staaff.

Staaff, som är född den 20 april 1864, erhöll den 15 juli 1904 sitt första

förordnande såsom lappfogde och har från och med den 5 januari 1905 i

oavbruten följd innehaft förordnande såsom lappfogde i Jämtlands län.

Sådant förordnande har meddelats för ett år i sänder. Då lappfogdetjänsterna

icke äro uppförda å ordinarie stat, är Staaff icke i denna egenskap berättigad

s. 91 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

91

till pension. Staaff är emellertid jämväl ordinarie innehavare av landsfiskalstjänst.

I sistnämnda egenskap är han underkastad bestämmelserna i

lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till

pension. På grund härav blir han skyldig att avgå från landsfiskalstjänsten

den 20 april 1929, vilken dag han uppnår en levnadsålder

av 65 år.

I sin omförmälda skrivelse har länsstyrelsen — under förmälan att

Staaff under hela den långa tid han innehaft befattningen såsom lappfogde

skött densamma på ett synnerligen förtjänstfullt sätt, att han haft förmåga

att tillvinna sig lapparnas förtroende samt att han genom sin noggranna

tillsyn, sin erfarenhet och sin praktiska läggning i många fall förstått att

i avsevärd mån nedbringa statens utgifter för lappväsendet — framhållit,

att det vore i hög grad önskligt, om Staff ännu någon tid kunde kvarstå

såsom lappfogde och i nämnda egenskap övergå å ordinarie stat. Länsstyrelsen

har vidare anfört, att det emellertid under alla omständigheter

borde sörjas för att Staaff bleve delaktig av den pension, som komme att

tillförsäkras innehavare av de blivande ordinarie lappfogdetjänsterna. På

grund därav har länsstyrelsen under förut angivna förutsättning hemställt

om vidtagande av åtgärder för att Staaff måtte berättigas att vid avgången

från sin befattning såsom lappfogde, utöver honom i egenskap av landsfiskal

tillkommande pension, åtnjuta tilläggspension med sådant belopp, att den

sammanlagda pensionen komme att uppgå till det pensionsbelopp, som tillkomme

befattningshavare i lönegraden B 26 i det för allmänna civilförvaltningen

gällande avlöningsreglementet.

Till följd av remiss har statskontoret den 11 januari 1929 avgivit utlåtande,

däri anförts bland annat följande.

Då Staaff såsom landsfiskal innehade mer än 35 för pension beräkneliga

tjänstår samt det för honom gällande pensionsunderlaget vore 2,800 kronor,

syntes han kunna i egenskap av landsfiskal förklaras berättigad att från

och med månaden näst efter den, vari avgång från tjänsten efter den

20 april 1929 uppnådd levnadsålder av 65 år komme att äga rum, under

återstående livstiden åtnjuta hel pension till belopp av 2,800 kronor

årligen. Härtill komme förhöjningar å tillhopa 500 kronor, så att pensionsförmånen

i sin helhet — bortsett från dyrtidstillägg — komme att utgöra

3,300 kronor.

Emellertid hade Staaff alltsedan den 5 januari 1905 eller alltså under en

tid av 24 år med befrielse från tjänstutövning såsom landsfiskal (länsman)

varit lappfogde i Jämtlands län. Med hänsyn till detta långvariga och

maktpåliggande arbete syntes det billigt, att någon förbättring av pensionsförmånen

bereddes Staaff. Hans arvode såsom lappfogde utgjorde 6,000

kronor. På grund därav skulle ett pensionsbelopp av 4,000 kronor kunna

ifrågasättas. Då denna pension skulle vara att anse såsom oreglerad, borde

densamma regleras till 4,800 kronor.

Departementschefen har i ärendet för egen del anfört bland annat

följande:

s. 92 Kontrollera mot PDF

92 Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

»Såsom framgår av den lämnade redogörelsen, kommer lappfogden Staaff

att vid sin avgång bliva berättigad till en pension från landsfiskalstjänsten

av 3,300 kronor. Däremot äger han icke enligt gällande bestämmelser

rätt att i egenskap av lappfogde uppbära någon pension. Frågan om lönereglering

för lappfogdarna är för närvarande hänskjuten till prövning av

1928 års lönekommitté. Såvitt nu kan bedömas, lärer det därför ännu

komma att dröja någon tid, innan lappfogdetjänsterna kunna komma att

överföras på ordinarie stat och bliva förenade med pensionsrätt. På grund

härav och med hänsyn till Staaffs ålder måste det betraktas såsom ovisst,

huruvida han vid nyregleringen av lappfogdetjänsterna kommer att kvarstå

i tjänsten samt kunna övergå å ordinarie lappfogdetjänst och därmed komma

i åtnjutande av pension såsom lappfogde. Då det emellertid särskilt

med hänsyn till det erkänt framstående sätt, varpa Staaff under en lång

tid skött sin lappfogdetjänst — icke kan anses rimligt, att ^ Staaff vid

lämnande av lappfogdetjänsten allenast skulle erhålla pension såsom landsfiskal,

anser jag i likhet med myndigheterna, att framställning bör göras

om beredande av viss tilläggspension åt Staaff från och med den tidpunkt,

då hans förordnande såsom lappfogde upphör.

Beträffande storleken av den tilläggspension, som skäligen bör tillerkännas

Staaff, vill jag framhålla följande. I skrivelse den 20 november 1024 föreslogo

1924 års landsstatslönesakkunniga, att lappfogdarna skulle placeras i

dåvarande 14:e, d. v. s. nuvarande 24:e lönegraden i omförmälda avlöningsreglemente

avdelning B. I särskilda över detta förslag avgivna utlåtanden

hava länsstyrelserna i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län uttalat,

att enligt deras förmenande lappfogdetjänsterna borde placeras i lönegraden

B 26. Då enligt vad nyss anfördes frågan om lönereglering för lappfogdarna

för närvarande är föremål för utredning, synes det mig icke kunna ifrågakomma

att bestämma Staaffs tilläggspension pa det sätt, som i länsstyrelsens

i Jämtlands län förevarande framställning ifrågasatts. Ett dylikt beslut

skulle nämligen kunna innebära ett föregripande av den pågående löneutredningen.

Att, såsom statskontoret föreslagit, fixera tilläggspensionen med

utgångspunkt från det lappfogde för närvarande tillkommande arvodet, utan

att reduktion sker på grund av att pensionsavgifter icke erlagts, synes mig

emellertid, bland annat med hänsyn till allmänt tillämpad praxis i sistnämnda

hänseende, icke heller vara lämpligt. Vid bedömande av pensionsbeloppets

storlek torde man i stället böra utgå från nyssnämnda sakkunnigförslag;

den där föreslagna lönegradsplaceringen lärer vara den lägsta, som

kan ifrågakomma vid eu lönereglering. För min del anser jag alltså, att

Staaffs pension bör bestämmas på sådant sätt, att han i pensionsavseende

jämställes med innehavare av befattning i lönegraden B 24. Pensionsunderlaget

för befattningshavare i sistnämnda lönegrad utgör 5,076 kronor eller

alltså 1,776 kronor mer än det pensionsbelopp, som tillkommer Staaff såsom

landsfiskal. Härvid torde likväl böra uppmärksammas, att pensioneringen

enligt den civila pensionslagen vilar på ett system med avgifter av befattningshavarna

själva, vilka avgifter i genomsnitt beräknas motsvara en

tredjedel av pensionsbeloppet. Med hänsyn härtill torde den tilläggspension,

som i detta fallet kan ifrågasättas, böra motsvara allenast den del av förenärnnda

belopp å 1,776 kronor, som beräknas bliva bekostad av statsmedel

eller (-/3 x 1,776) 1,184 kronor. Detta belopp torde för erhållande av ett med

12 jämnt delbart belopp böra höjas till 1,188 kronor. Staaffs tilläggspension

synes alltså lämpligen kunna bestämmas till sistnämnda belopp.»

s. 93 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

93

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två i anledning

av Kungl. Maj:ts framställning väckta likalydande motioner, nämligen i

första kammaren nr 233 av herr Johansson, Johan Peter, jämte två av

kammarens övriga ledamöter samt i andra kammaren nr 364 av herr Hedlund

i Häste jämte två av denna kammares övriga ledamöter.

I berörda motioner har hemställts, »att beloppet av den årliga tilläggspension,

som i propositionen nr 59 punkt 4:o föreslagits för lappfogden i

Jämtlands län Abraham Staaff, må av riksdagen bestämmas till 1,500 kronor,

att utgå under de villkor, som i propositionen angivits.»

Motionärerna hava på anförda skäl förklarat sig anse, att den av statskontoret

i dess utlåtande föreslagna beräkningsgrunden bort kunna godtagas

vid bestämmandet av Staaffs tilläggspension.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen nr

233 i första kammaren.

Utskottet har ansett sig böra tillstyrka, att Staaff i anledning av sin

långvariga tjänstgöring som lappfogde beredes tilläggspension utöver honom

tillkommande pension såsom ordinarie landsfiskal. I fråga om storleken av

denna tilläggspension finner sig utskottet, i överensstämmelse med av riksdagen

under senare år tillämpad praxis, icke kunna förorda, att densamma

skulle, såsom statskontoret och motionärerna ifrågasatt, beräknas utan hänsyn

tagen till den omständigheten, att Staaff icke haft att erlägga pensionsavgifter

i förhållande till avlöningen å lappfogdetjänsten. Med utgångspunkt

från det av statskontoret ifrågasatta pensionsunderlaget skulle emellertid

vederbörlig reduktion på grund av bristande pensionsavgifter giva

till resultat en tilläggspension av allenast 1,000 kronor årligen. Då detta

belopp synts vara väl lågt i förhållande till Staaffs arbetsuppgifter såsom

lappfogde, har utskottet — i betraktande jämväl av de särskilda omständigheter,

vilka föranlett uppskov med lösning av den sedan åtskilliga år aktuella

frågan om lappfogdarnas uppförande på ordinarie stat och lönereglering för

dem —- icke funnit anledning till erinran mot departementschefens förslag,

enligt vilket tilläggspensionen beräknats med utgångspunkt från stadgat

pensionsunderlag för nyreglerade befattningar i lönegraden B 24.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning och med avslag å berörda motioner

I: 233 och 11: 364, i vad de skilja sig från Kungl. Maj:ts

förslag, må medgiva, att lappfogden i Jämtlands län,

landsfiskalen i Ströms distrikt av samma län Abraham

Staaff må från och med månaden näst efter den, varunder,

efter avsked från landsfiskalstjänsten, förordnandet

för honom å landsfogdetjänsten upphör, under sin

återstående livstid åtnjuta, utöver honom såsom lands
-

Motio ner

I: 233 och

IT: 364.

Utskottet.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

Ang.

pension åt

polis- och

fjärdingsmannen

A. P. Skarin.

fiskal författningsenligt tillkommande pension, en årlig

tilläggspension å allmänna indragningsstaten till belopp

av 1,188 kronor.

68:o.

I punkt 5 av förevarande proposition nr 59 har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva,

dels att polis- och fjärdingsmannen Anders Petter Skarin må för den tid,

varunder han enligt kommunalfullmäktiges i Kvillinge kommun beslut den

3 augusti 1928 åtnjuter pension, å allmänna indragningsstaten uppbära en

årlig pension av statsmedel å 408 kronor;

dels ock att å ifrågavarande av statsmedel utgående pension må utgå

dyrtidstillägg enligt de grunder, som äro eller kunna varda fastställda att

gälla för pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst, med iakttagande

likväl att dyrtidstillägget skall beräknas å det sammanlagda pensionsbeloppet

men utgå allenast till vad som av det sålunda beräknade dyrtidstillägget

belöper å den från allmänna indragningsstaten utgående delen

av pensionsbeloppet.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat, att Skarin, som är född

den 13 maj 1859, alltsedan den 1 juni 1905 på grund av länsstyrelsens

förordnande varit anställd såsom polisman i Kvillinge kommun samt

från och med den 9 november 1919 tillika varit fjärdingsman därstädes.

Under de senaste åren har Skarin i egenskap av polisman uppburit ett

årsarvode av 2,400 kronor, därav ena hälften — bostadsförmån inräknad

— utbetalats av kommunen och den andra hälften guldits av statsmedel.

Såsom fjärdingsman har Skarin därutöver av kommunen uppburit ett särskilt

arvode av 600 kronor för år. Kvillinge kommun har enligt beslut av

kommunalfullmäktige den 3 augusti 1928 beviljat Skarin en årlig pension

av 1,200 kronor att utgå från den 1 juli 1929, vilken dag Skarin ämnar

frånträda sina befattningar.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet, som biträder Kungl. Maj:ts förslag, får hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

95

69:o.

Uti punkten 6 av samma, proposition nr 59 har Kungl. Maj:t slutligen

föreslagit riksdagen medgiva,

dels att polisuppsyningsmannen Carl Ullberg må från och med månaden

näst efter den, varunder han avgår från sin anställning såsom polisman,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig

pension av statsmedel å 756 kronor, under villkor att pension till belopp

av minst 244 kronor årligen utgår från landsting, kommuner eller enskilda;

dels ock att å ifrågavarande pension av statsmedel må — under villkor

att sådan förmån beredes jämväl å den pension, som utgår från landsting,

kommuner eller enskilda — åtnjutas dyrtidstillägg enligt de grunder, som

äro eller kunna varda fastställda för pensionerade f. d. befattningshavare i

statens tjänst, med iakttagande likväl att dyrtidstillägget skall beräknas å

det sammanlagda pensionsbeloppet men av statsmedel bestridas allenast till

vad som av det sålunda beräknade dyrtidstillägget belöper å den från allmänna

indragningsstaten utgående delen av pensionsbeloppet.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat, att Ullberg, som är

född den 15 december 1868, sedan den 1 oktober 1896 varit anställd såsom

polisman samt från och med den 1 januari 1909 tjänstgjort såsom polisuppsyningsman

vid Kolbäcks järnvägsstation och närmaste området därintill.

I sistnämnda befattning har han under de senaste åren uppburit en

årlig avlöning av 2,090 kronor, varav 1,582 kronor 50 öre utgått av statsmedel,

275 kronor gäldats av kommunala medel samt 232 kronor 50 öre

bestritts av enskilda medel. Å det av staten guldna beloppet har dessutom

utgått dyrtidstillägg. Enligt ett ingivet läkarintyg lider Ullberg numera

av kronisk hjärtinflammation och kronisk muskelreumatism och synes på

den grund icke vara i stånd att försörja sig.

I övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

70:o.

I en till riksdagen avlåten, den 25 februari 1929 dagtecknad proposition

nr 135 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över socialärenden för samma dag, i punkten 1, föreslagit

riksdagen medgiva, att byråchefen i pensionsstyrelsen Karl Daniel

Dickman må från och med dagen näst efter den, då han avgår från sin

tjänst, under sin återstående livstid uppbära, utöver honom författningsenligt

tillkommande pension, en tilläggspension å allmänna indragnings
-

Ang.

pension åt

polisuppsyningsmannen

C. Vllberg.

Ang.

tilläggspension

åt

byråchefen

K. D. Dickman.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

staten till sådant belopp, att densamma jämte den författningsenligt utgående

pensionen uppgår till 6,408 kronor årligen.

Dickman, som är född den 20 april 1861, erhöll från och med den 6

december 1906 förordnande såsom t. f. byrådirektör i riksförsäkringsanstalten

samt utnämndes från och med den 15 september 1913 till byråchef

i pensionsstyrelsen. Alltsedan sistnämnda dag har Dickman varit

chef för styrelsens försäkringstekniska byrå. Genom beslut den 22 december

1927 har Kungl. Maj:t förklarat sig vilja låta anstå tills vidare intill den

20 april 1929 med utfärdande av avsked för Dickman. Av Dickman gjord

ansökning att ytterligare ett år få kvarstå i tjänst har av Kungl. Maj:t

genom beslut den 18 januari 1929 lämnats utan bifall. Före den 6 december

1906 har Dickman tjänstgjort såsom räknebiträde vid vetenskapsakademiens

observatorium juli 1891—-juli 1896, å livförsäkringsaktiebolaget De förenades

aktuarieavdelning 1 maj—31 december 1904 samt såsom biträdande

aktuarie med fast anställning hos livförsäkringsaktiebolaget Thule 1 januari

1892—31 december 1906. Dickman har författat flera vetenskapliga uppsatser

å det försäkringstekniska området samt deltagit i ett flertal utredningar,

jämväl sådana på offentligt uppdrag.

Den 11 februari 1929 har statskontoret fattat beslut angående pension åt

Dickman. Enligt 17 § i civila pensionslagen må vid tjänstårsberäkning för

pension hänsyn tagas allenast till anställning eller tjänstgöring i statstjänst.

Vid sådant förhållande har vid bestämmande av Dickmans pension endast

kunnat tillgodoräknas honom tjänstgöringen i riksförsäkringsanstalten och

pensionsstyrelsen. Till följd därav äger Dickman i pensionshänseende räkna

blott 22 tjänstår. Då pensionsunderlaget för byråchef utgör 6,996 kronor

och för hel pension krävas 35 tjänstår, har Dickman förklarats berättigad

att från och med dagen näst efter avgång under sin återstående livstid åtnjuta

avkortad pension till belopp motsvarande a735 av 6,996 kronor eller

alltså, efter föreskriven jämkning till med 12 jämt delbart belopp, 4,404

kronor årligen.

I infordrat utlåtande över en av Dickman gjord ansökning om tilläggspension

har statskontoret anfört i huvudsak följande.

Såsom sökanden erinrat, hade i det förslag till civil tjänstepensionslag,

som förelagts 1925 års riksdag och som varit avsett att ersätta 1907 års

civila pensionslag, upptagits ett stadgande av innehåll, att på Konungens

prövning skulle bero att medgiva befattningshavare att såsom tjänstår för

pension tillgodoräkna intill 2/s av den tid, han utom statens tjänst kunde

hava utfört sådant arbete av direkt allmännyttig beskaffenhet, som kunde

anses hava varit till särskilt gagn för hans arbete i statstjänst. Lagförslaget,

som i nu berörda del icke föranledde någon erinran under behandlingen i

riksdagen, förföll emellertid genom kamrarnas skiljaktiga beslut, Men samtidigt

hade riksdagen godkänt ett tillägg av liknande innebörd till 20 § i

lagen den 4 juni 1920 (nr 254) angående rätt till tjänstepension för ordinarie

tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk

(se lag den 18 juni 1925, nr 215). Den omständigheten, att sålunda

s. 97 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

97

beträffande befattningshavare vid kommunikationsverken lämnats medgivande

om tillgodoräknande under vissa villkor av utomstatlig anställning, utgjorde

otvivelaktigt ett gott stöd för sökandens anhållan om utverkande åt honom

av tilläggspension med hänsyn till hans tjänstetid av 15 år hos en enskild

försäkringsanstalt, vilken anställning i själva verket måste anses hava utgjort

förutsättning för sökandens placering såsom t. f. byrådirektör i riksförsäkringsanstalten.

Därest sökanden för pension finge tillgodoräkna 2/3 av den tid, 15 år,

varunder han innehaft anställning hos livförsäkringsaktiebolaget Thule, eller

sålunda 10 år, skulle han för pension kunna räkna sammanlagt 32 tjänstår.

38/s5 av det för honom gällande pensionsunderlaget 6,996 kronor utgjorde

■efter föreskriven avrundning uppåt 6,408 kronor.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet, som ansett goda skäl föreligga för beredande av tilläggspension

i detta fall, har icke haft något att erinra mot vad Kungl. Maj:t i sådant

avseende föreslagit. Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

71:o.

I punkten 2 av samma proposition har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen

medgiva, att förste expeditionsvakten hos länsstyrelsen i Malmöhus län Fredrik

Hvenberg må från och med dagen näst efter den, då han avgår från

sin tjänst, under sin återstående livstid uppbära, utöver honom författningsenligt

tillkommande pension, en tilläggspension å allmänna indragningsstaten

till sådant belopp, att densamma jämte den författningsenligt utgående pensionen

uppgår till 1,788 kronor årligen.

Av handlingarna inhämtas huvudsakligen följande.

Hvenberg, som är född den 21 januari 1862 och alltså den 21 januari

1929 uppnådde den levnadsålder av 67 år, då skyldighet för honom inträdde

att avgå från tjänsten, har innehaft anställning vid länsstyrelsen under 31

år, nämligen september 1891—september 1893 såsom gårdskarl, 14 februari

1900—30 juni 1925 såsom expeditionsvakt (vaktmästare) och från och med

den 1 juli 1925 såsom förste expeditionsvakt. Under tiden oktober 1893 —

mars 1900 har Hvenberg varit anställd såsom vaktmästare vid Malmö högre

läroverk för flickor.

Den 11 februari 1929 har statskontoret fattat beslut angående pension åt

Hvenberg. Därvid kunde jämlikt 17 § i civila pensionslagen tillgodoräknas

Hvenberg allenast hans anställning i statstjänst. Hvenberg kunde således

räkna 31 tjänstår. Pensionsunderlaget utgör för förste expeditionsvakt 1,824

kronor och för expeditionsvakt 1,664 kronor. Hel pension skulle därför för

Hvenberg, vilken under kortare tid än 5 år innehaft anställning såsom förste

, . /1,644 + 4 x 1,824 \

■expeditionsvakt utgjort I ^ —11,788 kronor. Då för erhållande

av hel pension krävas 35 tjänstår, har Hvenberg förklarats berättigad att

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 8 samt. 16 haft. (Xr 2t.) 7

Ang.

tilläggspension

åt

förste expeditionsvakten

F. Hvenberg.

s. 98 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

98 Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

från och med dagen näst efter avgång från tjänsten åtnjuta avkortad pension

till belopp av (31/35 x 1,788) 1,584 kronor.

Länsstyrelsen har — under hänvisning hland annat till Hvenbergs tjänstgöring

såsom vaktmästare vid Malmö läroverk för flickor samt under förklaring,

att Hvenberg under hela sin tjänstetid hos länsstyrelsen skött sina

åligganden med synnerlig plikttrohet — hemställt, att Hvenberg måtte tillerkännas

full pension å tjänst såsom förste expeditionsvakt.

Statskontoret har erinrat om det förslag till civil tjänstepensionslag, som

förelädes 1925 års riksdag, ävensom om det tillägg, som vid samma riksdag

gjordes till 20 §> i kommunikationsverkens pensionslag. Statskontoret har i

denna del i huvudsak uttalat sig på samma sätt som i sitt under föregående

punkt återgivna yttrande rörande tilläggspension åt byråchefen Dickman,

till vilket yttrande utskottet tillåter sig hänvisa. Härefter har statskontoret

anfört följande:

Den omständigheten, att sålunda beträffande befattningshavare vid kommunikationsverken

lämnats medgivande om tillgodoräknande under vissa

villkor av utomstatlig anställning utgjorde otvivelaktigt ett gott stöd för

länsstyrelsens anhållan om utverkande åt Hvenberg av tilläggspension med

hänsyn till hans tjänstetid av 6 år hos enskild läroanstalt.

Därest Hvenberg för pension finge tillgodoräkna 2/3 av den tid av 6 år,

varunder han innehaft anställning hos Malmö högre läroverk för flickor,

eller sålunda 4 år, skulle han sammanlagt kunna räkna det för erhållande

av hel pension erforderliga antalet tjänstår och skulle alltså komma i åtnjutande

av pension till belopp av 1,788 kronor.

Departementschefen har ansett skäligt, att Hvenberg vid avgång ur tjänsten

beredes någon tilläggspension, samt anslutit sig till vad statskontoret föreslagit.

Vid den prövning, utskottet ägnat Kungl. Majtts förevarande förslag, har

utskottet icke funnit tillräckliga skäl föreligga att i detta fall förorda tilläggspension,

grundad på tillgodoräknande av tjänstetid utom statstjänst»

Enligt det stadgande i 1925 års förslag till civil tjänstepensionslag, vilket

åberopats till stöd för framställningen, skulle såsom förutsättning för tillgodoräknande

av tjänstetid utom statens tjänst gälla, att under dylik tid

utfört arbete varit av direkt allmännyttig beskaffenhet och kunde anses hava

varit till särskilt gagn för vederbörandes arbete i statstjänst. Det synes

utskottet kunna sättas i fråga, huruvida Hvenbergs tjänstgöring såsom vaktmästare

vid enskild läroanstalt för flickor rimligen kan anses uppfylla berörda

fordringar. Enligt utskottets mening måste det, på grund av önskvärdheten

att hålla tilläggspensioner av förevarande art inom skäliga gränser,

anses angeläget att vid prövning av ärenden utav detta slag taga särskild

hänsyn bland annat till frågan, huruvida tjänstgöring, som föreslås

tillgodoräknad, varit av beskaffenhet att särskilt kvalificera befattningshavaren

för lians efterföljande statstjänst. Då detta i förevarande fall näppe
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

99

ligen kan sägas vara fallet, har utskottet ansett sig icke kunna tillstyrka

bifall till Kungl. Maj:ts förslag.

Under åberopande av det anförda och med framhållande, att det här avsedda

fallet icke synes kunna likställas med det fall, som utskottet under

näst föregående punkt behandlat, får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning icke må av

riksdagen bifallas.

72:o.

Ang.

pension åt

f. polisuppsyningsmannen

A. E. FalJc.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat, att Falk, som är född

den 9 juli 1873, från och med den 15 juni 1911 till och med den 31 mars

1928 på grund av länsstyrelsens förordnande varit anställd såsom polisuppsyningsman

i Kumla kommun och i nämnda egenskap tjänstgjort intill den

24 mars 1927. Under tiden 24 mars 1927—31 mars 1928 åtnjöt han på grund

av styrkt obotlig sjukdom tjänstledighet. Från och med den 1 april 1928

upphörde Falks ifrågavarande förordnande. Under de senaste åren av sin

tjänstetid har Falk såsom polisman — förutom beklädnadsersättning och

dyrtidstillägg — uppburit ett årsarvode av 2,400 kronor, därav den ena

hälften utbetalats av statsmedel och den andra hälften av Kumla kommun.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till statsrådsprotokollet.

I punkten 3 av propositionen nr 135 föreslår Kungl. Maj:t riksdagen

medgiva,

dels att förre polisuppsyningsmannen Axel Edvard Falk må, räknat från

och med den 1 april 1928, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstäten

åtnjuta en årlig pension av statsmedel å 600 kronor, under villkor

att pension till belopp av minst 600 kronor årligen utgår från landsting,

kommuner eller enskilda;

dels ock att å ifrågavarande pension av statsmedel må — under villkor

att sådan förmån beredes jämväl å den pension, som utgår från landsting,

kommuner eller enskilda — åtnjutas dyrtidstillägg enligt de grunder, som

äro eller kunna varda fastställda för pensionerade f. d. befattningshavare i

statens tjänst, med iakttagande likväl att dyrtidstillägget skall beräknas å

det sammanlagda pensionsbeloppet men av statsmedel bestridas allenast till

vad som av det sålunda beräknade dyrtidstillägget belöper å den från allmänna

indragningsstaten utgående delen av pensionsbeloppet.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts föyevarande

framställning.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

Ang.

årligt understöd

åt förre

nattvakten vid

sinnesslöanstalten

å

Salbohed

A. Rosenblom.

Utskottet.

73:o.

I en inom första kammaren väckt motion nr 150 har herr Petrén hemställt,

»att riksdagen måtte besluta bevilja förre nattvakten vid statens anstalt

för vanartade sinnesslöa gossar å Salbohed från och med innevarande år

ett årligt understöd av 500 kronor».

Beträffande motiveringen för förslaget får utskottet hänvisa till motionen.

Av motionen jämte tillgängliga handlingar i övrigt framgår, att ifrågavarande

f. d. befattningshavare, Arvid Rosenblom, som är född den 7

september 1856 och alltså nu 72 år gammal, anställts såsom nattvakt vid

statens vårdanstalt för alkoholister på Salbohed den 1 augusti 1918 samt

tjänstgjort i nämnda egenskap intill dess berörda anstalt den 1 oktober 1921

flyttats från Salbohed till Venngarn. Sedan statens anstalt för sinnesslöa

gossar från och med den 1 oktober 1922 öppnats vid Salbohed, har Rosenblom

haft anställning vid denna anstalt såsom nattvakt intill utgången av

september månad 1928.

Efter det styrelsen för uppfostringsanstalten hos Kungl. Maj:t gjort framställning

om beredande av pension åt Rosenblom, har statskontoret i avgivet

utlåtande den 8 oktober 1928 avstyrkt bifall till förslaget under hänvisning

till Rosenbloms höga levnadsålder vid första anställningen i statens tjänst

samt till hans korta tjänstetid.

Genom beslut den 25 februari 1929 har Kungl. Maj:t funnit den gjorda

framställningen icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Av utredningen framgår, att Rosenblom först vid omkring 62 års ålder

erhållit första anställning i statens tjänst ävensom att han avgått ur statstjänst

vid 72 års ålder efter en sammanlagd anställningstid av endast

omkring 9 år. Med hänsyn till nu angivna förhållanden har utskottet, i

likhet med statskontoret, icke funnit tillräckliga skäl föreligga för beredande

åt honom av någon pension eller årligt understöd av statsmedel. Utskottet

vill i detta sammanhang erinra, att enligt gällande civila pensionslag såsom

villkor för rätt till pension för ordinarie befattningshavare i statens

tjänst förutsättes, att befattningshavaren kan räkna minst 10 tjänstår,

ävensom att tjänstinnehavare, vilken vid uppnåendet av stadgad pensionsålder

icke kan räkna 10 tjänstår och alltså då icke är berättigad till

erhållande av pension, icke heller sedermera må komma i åtnjutande av sådan,

även om han på grund av stadgandena i lagen tillätes att kvarstå i

tjänsten efter pensionsålderns inträde.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att förevarande motion 1:150 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

101

74:o.

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren under

nr 151 av herr Hansén jämte tre av kammarens övriga ledamöter och

den andra inom andra kammaren under nr 264 av herrar Grapenson och

Lundström, har hemställts, »att riksdagen måtte medgiva, att f. d. provinsialläkaren

Otto Montell må, räknat från och med den 13 maj 1927, under

sin återstående livstid upphära, utöver honom författningsenligt tillkommande

pension, en årlig tilläggspension å allmänna indragningsstaten av

1,500 kronor».

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet, i den mån redogörelse

i det följande ej lämnas, hänvisa till motionen nr 151 i första kammaren

med därvid fogad bilaga.

Ang.

tilläggspension

åt f. d

provinsialläkaren

O.

Montell.

Såsom i motionerna erinrats, var frågan om tilläggspension åt f. d. provinsialläkaren

Montell föremål för behandling vid 1928 års riksdag i anledning

av ett utav Kungl. Maj:t i proposition nr 78 under punkten 2

framställt förslag, vilket i fråga om sammanlagda pensionsförmånens

storlek överensstämde med vad motionärerna nu ifrågasatt.

Av den då föreliggande utredningen i ärendet framgick hland annat

följande:

Montell, som är född den 22 april 1862, hade den 29 juni 1912 utnämnts

att vara provinsialläkare i Haparanda distrikt av Norrbottens län, den

10 december 1920 transporterats att från och med den 1 januari 1921 vara

provinsialläkare i Uppsala distrikt av Uppsala län samt efter uppnådd

pensionsålder erhållit avsked från sistnämnda provinsialläkarbefattning

den 12 maj 1927. Före sin utnämning till provinsialläkare hade Montell

bland annat tjänstgjort under åren 1893 och 1894 omkring 9 månader såsom

amanuens vid Serafimerlasarettet, under åren 1894—1896 såsom t. f.

lasarettsläkare omkring 2 år och t. f. stadsläkare omkring 8 månader samt

under åren 1896—1912 såsom ordinarie lasarettsläkare och stadsläkare i

Haparanda i mer än 15 år. Dessutom hade Montell tjänstgjort såsom

läkare vid allmänna läroverket i Haparanda från och med den 2 december

1896 till och med den 31 mars 1921, såsom läkare vid statens småskoleseminarium

i nämnda stad från hösten 1902 till och med den 10 januari

1913, såsom läkare vid postverket i samma stad från och med den 1 januari

1903 till och med den 30 april 1914 och såsom läkare vid tullverket därstädes

under åren 1905—1920.

Av ett i ärendet ingivet prästbetyg framginge, att Montell vore gift och

i äktenskapet hade tolv barn, därav sex under 18 års ålder.

Med hänsyn till bestämmelserna i 17 § i lagen den 11 oktober 1907 angående

civila tjänstinnehavares rätt till pension hade vid bestämmande

av Montells pension, utöver den tid han tjänstgjort såsom provinsiallä
-

s. 102 Kontrollera mot PDF

102 Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

kare, allenast kunnat tillgodoräknas honom hans omförmälda tjänstgöring

såsom amanuens vid Serafimerlasarettet. Till följd härav ägde Montell

i pensionshänseende räkna endast 15 tjänstår. Då pensionsunderlaget för

provinsialläkare utgör 6,036 kronor och för hel pensions erhållande krävas

20 tjänstår, hade Montells pension vid avgången hestämts till 15/2„ av

nämnda pensionsunderlag eller, efter föreskriven jämkning, till 4,536

kronor.

Montell hade hos Kungl. Maj:t anhållit, att till honom måtte utgå tillläggspension

med så stort belopp, att summan av den honom tillerkända

pensionen och tilläggspensionen komme att motsvara hel pension.

Medicinalstyrelsen hade i avgivet yttrande framhållit, att Montell i flera

olika befattningar samtidigt fullgjort tjänstgöring i statens tjänst före

det han utnämnts till provinsialläkare, och under samma tid därjämte

såsom lasaretts- och stadsläkare varit berättigad till tjänstårsberäkning i

likhet med vissa läkare i statens tjänst. Tillika hade styrelsen erinrat,

hland annat, att provinsialläkare numera få vid tjänstårsberäkning för

pension tillgodoräkna sig viss del av den tid de före utnämningen bestritt

extra provinsialläkartjänst. Med hänsyn till vad sålunda förekommit

hade medicinalstyrelsen intet att erinra mot att den tid Montell före sin

utnämning till provinsialläkare utövat läkarverksamhet direkt i statens

tjänst finge tillgodoräknas honom för erhållande av pension såsom provinsialläkare.

I infordrat utlåtande i ärendet anförde statskontoret i huvudsak följande.

I det förslag till civil tjänstepensionslag, som förelagts 1925 års riksdag

och som varit avsett att ersätta 1907 års civila pensionslag, hade upptagits

ett stadgande (18 § 3 mom.) av innehåll att på Konungens prövning

finge bero att förklara befattningshavare berättigad att såsom tjänstår

för pension tillgodoräkna intill 2/3 av den tid, han utom statens tjänst

kunde hava utfört sådant arbete av direkt allmännyttig beskaffenhet,

som kunde anses hava varit till särskilt gagn för hans arbete i statstjänst.

Lagförslaget, som i nu berörda del icke föranledde någon erinran under

behandlingen i riksdagen, hade emellertid förfallit genom kamrarnas

skiljaktiga beslut rörande vissa andra delar av förslaget. Men samtidigt

hade riksdagen godkänt ett tillägg av liknande innebörd till 20 § i lagen

den 4 juni 1920 (nr 254) angående rätt till tjänstepension för ordinarie

tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens

vattenfallsverk (se lag den 18 juni 1925, nr 215). Den omständigheten

att sålunda beträffande befattningshavare vid kommunikationsverken

lämnats medgivande om tillgodoräknande under vissa villkor av utomstatlig

anställning gåve, tillsammans med sökandens långvariga uppdrag

såsom läkare vid vissa statliga institutioner, otvivelaktigt ett gott stöd åt

sökandens framställning.

Departementschefen anförde för egen del följande:

»Med hänsyn till de omständigheter, som framgå av den lämnade redogörelsen

i ämnet, synes mig anledning föreligga för vidtagande av åtgär
-

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

der i syfte att bereda f. d. provinsialläkaren Montell liel pension från och

med avgången ur tjänsten. Bland de härför anförda skälen har jag i likhet

med medicinalstyrelsen i forsta rummet fäst mig vid Montells långa

tjänstgöring vid skilda statsinstitutioner ävensom vid de i viss man ömmande

personliga omständigheter, som föreligga. Sedan numera i pensionslagen

för kommunikationsverken införts ett stadgande, enligt vilket

för statspension må kunna i viss utsträckning tillgodoräknas även tjänstetid

utom statens tjänst, lärer man även till stöd för ansökningen kunna

åberopa Montells långvariga tjänstgöring som stadsläkare och lasarettsläkare.

»

I sitt i ärendet avgivna utlåtande (nr 30 punkt 6) yttrade sig bankoutskottet

på följande sätt:

»Då Montell åtnjuter honom författningsenligt tillkommande pension

till belopp av 4,536 kronor, har utskottet ansett det vara betänkligt att

medgiva ytterligare pensionsförmån. Den tjänstgöring, som Montell vid

sidan av verksamhet å innehavda läkartjänster bestritt vid vissa statliga

institutioner — nämligen såsom skolläkare samt läkare vid post- och tullverken

— har haft karaktären av bisyssla och synes icke vara av beskaffenhet

att böra läggas till grund för beviljande av statspension. Ej heller

har utskottet funnit tillräckliga skäl föreligga att. i detta fall tillstyrka

tilläggspension, grundad på tillgodoräknande av tjänstetid utom statens

tjänst. Under sådana förhållanden har utskottet funnit sig böra avstyrka

bifall till Kungl. Maj:ts förslag.»

I enlighet med utskottets hemställan blev Kungl. Maj:ts framställning

av riksdagen avslagen.

I de nu föreliggande motionerna har, efter erinran om frågans tidigare

behandling, anförts bland annat följande:

»Utan att vilja underkänna betydelsen av den principiella ståndpunkt,

förlidet års riksdag intagit i nu förevarande pensionsärende, vill det synas,

som om vid frågans avgörande alltför stor vikt kommit att fästas vid de

konsekvenser, vartill ett bifall till Kungl. Maj:ts förslag ansetts kunna

föranleda. Beträffande Montell torde emellertid föreligga sådana alldeles

särskilda omständigheter, att tillerkännande av en högre pension än

den avkortade, som författningsenligt utgår till honom, synes kunna ske

utan att man behöver befara några icke önskvärda konsekvenser av ett

dylikt beslut.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen, var största delen av

Montells verksamhet såsom läkare förlagd till Sveriges nordligaste stad

och angränsande områden. Under sin tjänstgöring såsom lasarettsläkare

och stadsläkare i Haparanda samt såsom provinsialläkare i Haparanda

distrikt nedlade Montell, som själv var född i Tornedalen, ett synnerligen

förtjänstfullt arbete för sjukvården bland befolkningen i denna trakt.

Bland övriga förutsättningar härför ägde han den att behärska det finska

språket. Såsom bifogade intyg utvisar, utövade Montell jämväl före sin

utnämning till provinsialläkare eu särskilt gagnande läkarverksamhet

inom Älvdalens finnbygder och han omfattades av den finsktalande befolkningen

med mycket stort förtroende. Hans långvariga verksamhet

inom det nordligaste Sverige torde få anses desto mer förtjänstfullt, som

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

den utövades under en tid, då svår läkarbrist rådde särskilt i överstan

Norrland och då primitiva förhållanden såväl i fråga om kommunikationer

som i övrigt i synnerlig grad försvårade sjukvårdsarbetet.»

Yad i motionerna anförts har icke givit utskottet tillräcklig anledning:

att frångå den ståndpunkt, utskottet år 1928 intagit i ärendet. Vid bedömande

av frågor om tilläggspensioner åt provinsialläkare synes det utskottet

böra beaktas bland annat, att för hel pension för provinsialläkartjänst

erfordras blott 20 tjänstår, under det att för civila statstjänstemän

i allmänhet för hel pension kräves en tjänstetid av 35 år. Det är vidare

att märka, att tjänståldern för hel pension för provinsialläkare ursprungligen

varit bestämd till 27 år men att densamma sedermera genom en år

1911 vidtagen ändring blivit nedsatt till 20 år. Denna nedsättning tordeför

provinsialläkare, vilka i likhet med Montell tidigare innehaft lasarettsläkartjänst,

kunna sägas i realiteten hava inneburit, att för pension;

å provinsialläkartjänsten fått tillgodoräknas 7 år av lasarettsläkartjänstgöringen.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motioner 1:151 och II: 264 icke mål

till någon riksdagens åtgärd föranleda.

75:o.

Ang. I en inom andra kammaren väckt motion nr 48 har herr Karlsson £

förra skoter- Vadstena hemställt, »att riksdagen måtte besluta tillerkänna f. d. sköterskan

Sk<lMcuiidata Vadstena hospital och asyl, Augusta Matilda Andersson, en årlig penAndersson.

sion från detta års ingång av 400 kronor».

Beträffande den till stöd för yrkandet anförda motiveringen hänvisar

utskottet till motionen.

»

Av handlingar, som ingivits till utskottet, framgår, att Augusta Matilda

Andersson är född den 2 augusti 1861 och alltså 67 år gammal, att hon

varit anställd vid Vadstena hospital och asyl dels såsom bageribiträde under

tiderna 24 april 1887—31 juli 1888, 1 april 1889—14 juli 1891 och 1 november

1892—30 april 1896, dels ock såsom sköterska under tiden 1 maj;

1896—30 september 1901 ävensom att hon under tiden 1 oktober 1901—15

juni 1916 i egenskap av privatsköterska vårdat en å nämnda hospital och

asyl intagen förstaklasspatient.

I motionen har uppgivits, att Andersson år 1916 lämnat sitt arbete vid

hospitalet för att övertaga vården av sin fader, vilken varit oförmögen att

sköta sig själv.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

105

Av läkarintyg framgår, att Andersson numera är på grund av sjukdom

oförmögen att själv förvärva sitt uppehälle. Enligt vad ordföranden i vederbörande

fattigvårdsstyrelse intygat, är hon helt i saknad av medel till sitt

uppehälle.

Såvitt av handlingarna i ärendet framgår, har Andersson icke haft

arbete vid statsinstitution sedan år 1916. Då hon emellertid nämnda år

uppnått den ålder, 55 år, som sedermera fastställts såsom avgångsålder för

sjukvårdspersonalen vid statens hospital och asyler, vilken från och med

ingången av år 1919 uppförts å ordinarie stat, kunde det måhända ifrågasättas,

om berörda omständighet borde utgöra hinder för beviljande av

någon pension, därest i övrigt skäl funnes tala för beredande av sådan

förmån.

Såsom framgår av utredningen, har emellertid Andersson under mer än

hälften av sin verksamhetstid vid Vadstena hospital och asyl, nämligen

under åren 1901—1916, i egenskap av privatsköterska vårdat en där intagen

förstaklasspatient. Frågan, huruvida och i vilken omfattning dylik tjänstgöring

må böra tillgodoräknas för pension eller därmed jämförligt understöd

av statsmedel, synes utskottet vara av beskaffenhet, att riksdagen icke

utan föregående prövning av vederbörande myndigheter och Kungl. Maj:t

torde böra taga ställning till densamma.

Med hänsyn till vad sålunda anförts har utskottet ansett sig icke kunna

på grundvalen av den föreliggande utredningen upptaga det väckta förslaget

till prövning. Utskottet nödgas alltså avstyrka bifall till motionen

och hemställer,

att förevarande motion II: 48 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

V. Ang. kommunikationsdepartementet.

76:o.

I en till riksdagen avlåten, den 1 februari 1929 dagtecknad proposition

nr 55 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att stenarbetaren Per Eriksson må, räknat från

och med den 8 mars 1928, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära ett årligt understöd av 320 kronor, dock utan rätt

att därå åtnjuta dyrtidstillägg.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande:

Hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har Eriksson anhållit att komma

i åtnjutande av understöd av statsmedel.

Utskottet.

Ang.

understöd

åt stenarbetaren

P.

Eriksson.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

Eriksson, som är född den 7 mars 1877, är gift och har tre minderåriga

barn. Han anställdes som stenarbetare vid den av staten bedrivna fiskehamnsbyggnaden

vid Hölick i Gävleborgs län den 29 juni 1926. Under

sin tjänstgöring vid Hölick har Eriksson tvenne gånger drabbats av olycksfall.

Den 7 september 1926 ådrog han sig ryggskada, vilken av riksförsäkringsanstalten

ansetts medföra en nedsättning av arbetsförmågan med

10 procent och för vilken han av anstalten tillerkänts, förutom sjukpenning,

temporär livränta att utgå från och med den 29 maj 1927 till och med den

28 augusti 1929 med 160 kronor för år. Den 2 november 1927 erhöll Eriksson

under arbetet en kontusion i högra axelleden, i anledning av vilken skada

han till och med den 7 mars 1928, då han av läkare förklarats återställd

från följderna av olycksfallet utan kvarstående men, ägt uppbära sjukpenning.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har med hänsyn till åberopat läkarintyg

och då Eriksson ådragit sig sjukdom i arbete för statens räkning ansett

det billigt, att staten lämnade honom ett årligt understöd, vilket icke

borde sättas lägre än 600 kronor.

Statskontoret, som yttrat sig i ärendet, har ifrågasatt ett understödsbelopp

av 450 kronor. Understödet borde enligt ämbetsverkets mening utgå

från och med den 8 mars 1928, då Eriksson upphört att åtnjuta sjukavlöning.

Sedan Eriksson med anledning av statskontorets yttrande hos Kungl. Maj:t

hemställt om att komma i åtnjutande av ett understödsbelopp av 600 kronor

för år, har riksf försäkring sanstalten verkställt utredning i ärendet och i avgivet

utlåtande bland annat framhållit, att den av förevarande olycksfall förorsakade

nedsättningen i arbetsförmågan skulle, därest olycksfallsförsäkringslagens

bestämmelser varit tillämpliga, berättigat honom till en årlig

livränta av 320 kronor.

Departementschefen har för egen del anfört bland annat följande:

»Genom den i ärendet förebragta utredningen torde få anses styrkt dels att

Eriksson lider av en ganska avsevärd, bestående nedsättning i arbetsförmågan,

dels att denna nedsättning i viss mån får sättas i samband med de

olycksfall, för vilka han varit utsatt under sin anställning vid statens fiskehamnsbyggnad

i Hölick, och de ogynnsamma yttre förhållanden, under vilka

han där måst arbeta och vistas. Det synes därför, särskilt av sistnämnda

anledning, skäligt, att han för sin återstående livstid kommer i åtnjutande

av något understöd av statsmedel.

Vad beträffar det belopp, som härvid kan komma i fråga, har statskontoret

ansett den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagna summan

av 600 kronor böra nedsättas till 450 kronor. Den sedermera genom riksförsäkringsanstalten

vidtagna undersökningen har emellertid visat, att den

minskning i Erikssons arbetsförmåga, som kan anses hänföra sig till hans

anställning i statens tjänst, till den del han icke redan åtnjuter ersättning

från anstalten för densamma, skulle, om ersättning enligt olycksfallsförsäkringslagen

kunnat därför medgivas, berättigat Eriksson till en livränta av

s. 107 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

107

endast 320 kronor. Med hänsyn härtill anser jag understödet till Eriksson

böra begränsas till sistnämnda belopp.»

I fråga om utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Under åberopande av utredningen i ärendet hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

proposition.

77:o.

I en till riksdagen avlåten, den 25 februari 1929 dagtecknad proposition

nr 153 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att förre järnvägsarbetaren Magnus Fredrik Fröbom

må från och med den 1 januari 1929 under sin återstående livstid å

allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av 624 kronor.

Av till ärendet hörande handlingar framgår i huvudsak följande:

Fröbom, som är född den 15 februari 1856 och sålunda nu över 73 år

gammal, har uti ingiven ansökning om erhållande av pension åberopat, att

han under åren 1883—1901 varit anställd vid av staten bedrivna järnvägsbyggnadsföretag

på skilda platser i Norrland samt att han under åren 1910

—1928 haft arbete dels vid byggandet av inlandsbanans norra del, dels vid

statens vattenfallsverks byggnadsföretag vid Porjus, Harsprånget och Suorva.

Denna långa tjänstetid —- omkring 38 år — har emellertid endast

delvis kunnat på erforderligt sätt styrkas. Av uppgifter i arbetarjournaler

samt vid ansökan fogade avskrifter av utav förmän meddelade intyg framgår

emellertid, dels att Fröbom åren 1890—1901 under en sammanlagd tid

av omkring 91/2 år arbetat som smedshantlangare och smed vid statens

järnvägsbyggnader, dels att han under tiden från och med juli 1910 till

och med förra hälften av år 1928, då han drivit åkerirörelse, ombesörjt

väsentliga delar av materialtransporterna vid inlandsbanebyggnadens norra

del ävensom utfört körningar för kraftverksbyggnaderna vid Porjus och

Harsprånget samt dammbyggnaden i Suorva, vid vilket senare företag han

tidvis varit uppsyningsman över de till ett hundratal uppgående forkarlarna,

dels ock att han under åren 1910—1917 varit entreprenör för renhållningen

vid kraftverksbyggnaderna vid Porjus. Den sålunda styrkta tiden för Fröboms

arbete vid statliga företag uppgår alltså till omkring 27 Va ar- Av

arbetsbetygen framgår, att Fröbom visat duglighet, pålitlighet och redbarhet

samt att han vinnlagt sig om att även under de svåraste klimatiska

förhållanden fullgöra sina åligganden på ett i allo tillfredsställande sätt.

Enligt intyg av vederbörande kommunalnämndsordförande är Fröbom fullständigt

medellös.

Ang.

understöd åt

förre järnvägsarbetaren

M. F. Fröbom.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

Ang.

pension åt

byggmästaren

J. F. Johansson.

Järnvägsstyrelsen, som framhållit, att Fröbom icke i egenskap av i statens

tjänst anställd arbetare utan såsom företagare utfört det av honom

sedan år 1910 verkställda arbetet, har med hänsyn till föreliggande omständigheter

hemställt, att Fröbom måtte tillerkännas ett årligt understöd

av 800 kronor utan tilläggsförmåner.

För egen del har departementschefen anfört bland annat följande:

»I likhet med de myndigheter, som yttrat sig ärendet, finner jag med

hänsyn till de föreliggande omständigheterna billigt, att Fröbom tillerkännes

något understöd av statsmedel, då han nu nått en ålder, som torde

omöjliggöra nämnvärt förvärvsarbete, samt enligt vad som intygats är fullständigt

medellös.

I huvudsaklig överensstämmelse med järnvägsstyrelsens hemställan har

statskontoret föreslagit understödsbeloppet till 804 kronor, dock utan rätt till

tilläggsförmåner. Mot denna summa, vilken väsentligt understiger de pensionsförmåner,

som för närvarande tillkomma förutvarande arbetare vid

statens järnvägsbyggnader med motsvarande tjänstetid, har jag intet att i

och för sig erinra. Dock vill jag i enhetlighetens intresse förorda, att förmånen

av dyrtidstillägg medgives men att i stället en motsvarande minskning

av understödets grundbelopp vidtages. I enlighet härmed torde understödet

lämpligen höra nedsättas till 624 kronor.»

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Med hänsyn till i ärendet föreliggande omständigheter har utskottet funnit

sig böra biträda förslaget om understöd åt Fröbom. Utskottet får sålunda

hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

proposition.

78:o.

I en inom första kammaren av herr Bergqvist väckt motion nr 33 har

hemställts, »att riksdagen ville bevilja byggmästaren Johan Fredrik Johansson

i Luleå en årlig pension av 600 kronor eller det belopp bankoutskottet

eljes kan komma att föreslå att utgå från och med innevarande budgetår.»

Till stöd för yrkandet har beträffande Johanssons anställningsförhållanden

i motionen anförts, bland annat, följande:

»Han började som byggnadsarbetare vid norra stambanan år 1871 och

var anställd under kapten Stanzéns befäl under åren 1871—1874 å linjen

Sala—Krylbo för uppförande av vaktstugor samt för arbete vid brobyggnaden

över Dalälven. År 1875 arbetade han under en byggmästare Eriksson

vid uppförande av en officersbyggnad å Frösö läger. För de nu nämnda

åren har han dock ej kunnat anskaffa några intyg, emedan hans dåvarande

förmän äro döda.

Däremot har han styrkt sin anställning för den följande tiden, nämligen

såsom arhetsförman vid statsbanebyggnaden Bräcke—Storlien under åren

1876—1881 (bil. 1), såsom byggmästare vid statsbanebyggnaden Bräcke—•

Sollefteå under åren 1882—1888 (bil. 2), som arbetsförman vid statsbanan

s. 109 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

109

Luleå—Gellivare—Riksgränsen—Vännäs—Boden samt Boden—Morjärvrbanan

under åren 1891—1903 (bil. 3). Slutligen har han varit anställd under

fortifikationsbefälhavaren i Boden för uppförande av vissa byggnader åt kronan

under åren 1906—1913 (bil. 4).

Då Johansson alltså varit anställd i statens arbete under sammanlagt 39

år och företett vitsord för 34 år av denna tid, synes han ha uppfyllt villkoren

för att komma i åtanke till erhållande av pension.

Han är också i behov därav, enär han vid sina snart uppnådda 78 år är

oförmögen till arbete och icke äger några nämnvärda tillgångar. Den titel

av byggmästare han fått är rätt missvisande, då han i själva verket synes

ha varit endast arbetsledare eller förman.»

Beträffande de åberopade bilagorna får utskottet hänvisa till motionen.

över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat

utlåtande av statskontoret, som i ärendet hört järnvägsstyrelsen.

Järnvägsstyrelsen anför följande:

Styrelsen har visserligen funnit åtskilligt kunna anmärkas ifråga om den

angående Johanssons tjänstetid vid statens järnvägar förebragta utredningen,

men då i allt fall torde få anses styrkt, att Johanssons sammanlagda tjänstetid

vid statens järnvägar och försvarsväsendet uppgår åtminstone till så

många år, eller 20, som erfordras för erhållande av gratifikation i enlighet

med kungl. brevet den 18 december 1925 angående bemyndigande för järnvägsstyrelsen

att bevilja gratifikationer, har styrelsen funnit sig icke böra

avstyrka, att något understöd beredes honom. Detta synes styrelsen emellertid

med hänsyn till gällande maximum för sådana gratifikationer, som kunna

av styrelsen beviljas, eller 500 kronor, icke böra sättas till högre belopp än

500 kronor om året i ett för allt, då Johansson eljest skulle komma i bättre

ställning än med honom i avseende å styrkt anställningstid jämställda personer,

som av styrelsen tilldelats understöd. Det synes styrelsen vidare, att

då, på sätt av handlingarna framgår, Johanssons anställning vid statens

järnvägar ligger relativt långt tillbaka i tiden samt han därefter under ett

flertal år haft annan statsanställning, det understöd, som kan varda Johansson

tillerkänt, lämpligen bör bestämmas att utgå från allmänna indragningsstaten.

Statskontoret har funnit goda skäl tala för att någon pension beviljas

Johansson samt ifrågasatt ett pensionsbelopp av 792 kronor.

Enär Johansson, såvitt av utredningen framgår, lämnat statens tjänst

redan år 1913, har utskottet hyst tvekan, huruvida pensionsförmån av

statsmedel skäligen borde beviljas honom. Med hänsyn till hans jämförelsevis

långa anställningstid och då han vid avgången ur tjänst överskridit

62 års ålder, har utskottet emellertid icke velat motsätta sig, att

något understöd beredes honom. I betraktande av nyssnämnda omständighet

har utskottet emellertid ansett denna förmån icke böra bestämmas

till högre belopp än vad järnvägsstyrelsen föreslagit eller omkring 500

kronor i ett för allt. Förmånen lärer, på sätt nämnda styrelse ifrågasatt,

i detta fall böra beviljas från allmänna indragningsstaten; men då det av

praktiska skäl synts lämpligt, att dyrtidstillägg enligt vanliga grunder

Utskottet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

Ang.

årligt understöd

åt förre

schaktmästaren

jE. 0. Rihton.

får utgå å det belopp, som kan varda fastställt, har utskottet funnit sig

böra tillstyrka pensionens avvägande till 396 kronor, varvid den sammanlagda

förmånen, inklusive dyrtidstillägg enligt nu gällande index, skulle

uppgå till omkring 500 kronor för år. Pensionen lärer böra utgå från

och med ingången av innevarande år.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

1:33, må medgiva, att f. d. byggmästaren Johan Fredrik

Johansson må från och med den 1 januari 1929 under

sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten

åtnjuta en årlig pension av 396 kronor.

79:o.

I eu inom första kammaren väckt motion nr 95 har herr Johansson,

Johan Peter, hemställt, »att riksdagen ville medgiva, att ett årligt understöd

av statsmedel å 1,200 kronor måtte från och med innevarande år utgå

till förre schaktmästaren E. O. Rihton».

Beträffande motiveringen för detta yrkande får utskottet hänvisa till

motionen.

Av tillgängliga handlingar inhämtas, att Rihton, som är född den 6 juni

1887, den 1 juni 1909 anställts såsom schaktmästarhantlangare vid statens

järnvägsbyggnader samt därefter med skilda arbetsuppgifter haft anställning

vid statens järnvägsbyggnader till och med den 3 december 1915, att

han därefter överflyttats till anställning vid statens järnvägar såsom schaktmästare

från och med den 1 januari 1916, ävensom att han kvarstatt i tjänst

vid statens järnvägar till och med den 23 maj 1921, därvid han från och

med ingången av år 1918 haft ställning av e. o. överbanmästare.

Rihtons anställning vid statens järnvägar upphörde i anledning av uppsägning

från statens järnvägars sida i samband med vissa personalindragningar

på grund av minskat behov av arbetskraft. Efter uppsägningen ur

statens järnvägars tjänst har Rihton bland annat under viss tid innehaft

anställning vid Norrlands statsarbeten.

I en till järnvägsstyrelsen i november 1924 ingiven skrift anhöll Rihton,

att järnvägsstyrelsen måtte bereda honom lämplig sysselsättning, varmed

han kunde erhålla sin utkomst, eller, om detta icke kunde ske, tilldela

honom ekonomisk hjälp. Såsom stöd för denna anhållan anförde Rihton

bland annat, att han under tjänstgöring vintern 1916 vid byggandet av en

bangård i Halmstad ådragit sig en åkomma i vänstra höftbenet, vilken

åkomma sedermera förvärrats så, att han måst under olika tider vårdas å

lasarett och kustsanatorium, ävensom att det på grund av nämnda åkomma

s. 111 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

111

icke syntes vara möjligt för honom att vidare arbeta i det yrke, han dittills

utövat, utan att han vore hänvisad till mera lindrigt eller stillasittande

arbete.

Genom skrivelse den 30 januari 1925 meddelade järnvägsstyrelsen, att

det vid verkställd undersökning angående möjligheterna att bereda Rihton

sysselsättning vid statens järnvägar eller statens järnvägsbyggnader visat

sig, att något behov av arbetskraft inom hans fack icke förelåge, varför

styrelsen för det dåvarande icke funnit sig kunna tillmötesgå framställningen

i denna del. Emellertid vore styrelsen villig att framdeles, därest ändrade

förhållanden möjliggjorde beredandet av arbete åt Rihton vid statens järnvägar

eller statens järnvägsbyggnader, taga frågan om Rihtons återanställning

i förnyat övervägande. Vidkommande Rihtons alternativa begäran

om ekonomiskt understöd hade styrelsen, då det icke kunde anses ådagalagt,

att hans sjukdom föranletts genom olycksfall i statens järnvägars tjänst,

funnit denna begäran icke kunna bifallas.

På utskottets begäran har statskontoret anbefallts att efter hörande av

järnvägsstyrelsen och, om så prövades erforderligt, medicinalstyrelsen avgiva

och till utskottet inkomma med utlåtande över ifrågavarande motion.

I anledning härav har statskontoret med utlåtande den 14 mars 1929 överlämnat

yttrande av järnvägsstyrelsen och tillika anfört, att statskontoret

för sin del icke funnit det påkallat att inhämta medicinalstyrelsens yttrande

i ärendet.

Järnvägsstyrelsen har i ärendet anfört följande:

Rihtons anställningstid vid statens järnvägar och statens järnvägsbyggnader

uppgår endast till 12 år, alltså avsevärt understigande den tid, som

minst erfordras för att — frånsett andra villkor — kunna komma i åtnjutande

av gratifikation jämlikt kungl. hrevet den 18 december 1925 angående

bemyndigande för järnvägsstyrelsen att bevilja gratifikationer.

Efter upphörandet av sin anställning vid statens järnvägar synes Rihton

härutöver i omkring 2 år hava varit anställd vid Norrlands statsarbeten.

Rihtons sammanlagda tjänstetid vid statens järnvägar eller av staten

bedrivna arbetsföretag torde sålunda icke kunna anses vara av den omfattning,

att han enbart av denna anledning borde komma i åtnjutande av

understöd för sin återstående levnad.

Såsom av remissakten framgår, har visserligen Rihton i en till styrelsen

på sin tid ingiven framställning om understöd uppgivit, att han under

arbete i statens järnvägars tjänst ådragit sig en åkomma i sitt vänstra ben,

vilken åkomma nu synes hava utvecklats därhän, att han för framtiden

bliver oförmögen till ansträngande kroppsligt arbete. Enär det emellertid

icke kan anses ådagalagt, att nämnda åkomma uppkommit genom olycksfall

i statens järnvägars tjänst eller eljest på grund av tjänstgöringen vid statens

järnvägar, torde ej heller Rihtons av sjukdomen föranledda nuvarande

belägenhet i och för sig motivera något årligt understöd av statsmedel.

Även om det med hänsyn till Rihtons ådagalagda duglighet i statens

tjänst är beklagligt, att han till följd av minskat behov av arbetskraft på

sin tid entledigats ur statens järnvägars tjänst, samt att han sedermera på

grund av sjukdom kommit i betryckt ekonomiskt läge, finner sig järnvägs
-

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Bankoutskottets utlåtande Nr 24,

Utskottet.

Ang.

pension åt

förre järnvägsarbetaren

0. Åkesson.

styrelsen med hänsyn till konsekvenserna för andra likartade fall förhindrad

tillstyrka bifall till motionen.

Skulle emellertid riksdagen finna Rihton böra komma i åtnjutande av

något årligt understöd, synes det styrelsen, som om detta rimligen icke borde

bestämmas till högre belopp än det, som enligt ovan berörda kungl. brev

högst må tillerkännas anställningshavare med minst 20 tjänstår, nämligen

500 kronor.

Tillika anser sig styrelsen böra ifrågasätta om ej, i angivna fall, understödet

bör bestämmas att utgå av andra medel än trafikmedel.

Statskontoret har för egen del instämt i vad järnvägsstyrelsen anfört,

dock att om, såsom järnvägsstyrelsen eventuellt ifrågasatt, något pensionsbelopp

bleve beviljat, detta lämpligen syntes böra höjas till 504 kronor för

att bliva i fullt krontal jämt delbart med tolv.

I likhet med de i ärendet börda myndigheterna bar utskottet icke funnit

sådana omständigheter i detta fall föreligga, som skäligen böra föranleda

till beviljande av pension eller därmed jämförligt understöd av statsmedel.

Utskottet nödgas alltså motsätta sig bifall till den väckta motionen och

hemställer,

att förevarande motion I: 95 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

80:o.

I en inom första kammaren av herr Johansson, Johan Peter, väckt motion

nr 96 har hemställts, »att riksdagen ville medgiva, att förre järnvägsarbetaren

Olof Åkesson från och med den 1 januari 1929 och under sin återstående

livstid måtte komma i åtnjutande av den pension, vartill han —

med bortseende från formaliteterna vid ansökan om pension — enligt gällande

bestämmelser kan vara berättigad».

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen.

Av tillgängliga handlingar inhämtas, att Åkesson, som är född den 19

maj 1858 och alltså omkring 71 år gammal, i augusti 1926 till järnvägsstyrelsen

ingav ansökning om pension i anledning av tidigare anställning

vid statens järnvägsbyggnader och statens järnvägar. Till stöd för denna

ansökning åberopade Åkesson, att han — enligt vad som framginge av en

av honom upprättad tjänsteförteckning — åren 1877—1912 under en tid av

sammanlagt 32 år haft anställning såsom arbetare vid statens järnvägsbyggnader

och statens järnvägar. Enligt berörda tjänsteförteckning hade Åkesson

under åren 1913—1925 utfört privat arbete.

Genom beslut den 24 augusti 1926 förklarade sig järnvägsstyrelsen icke

kunna bifalla ansökningen, enär Åkesson vid avgången ur statens järnvägsbyggnaders

tjänst icke uppnått 55 års ålder.

Med anledning av styrelsens beslut ingav Åkesson i mars 1927 till järnvägsstyrelsen

ett tilläggsintyg, utvisande, att han tjänstgjort vid statens

s. 113 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24. 113

järnvägsbyggnader intill oktober månad 1913, vid vilken tid han överskridit

55 års ålder.

Genom beslut den 14 april 1927 yttrade järnvägsstyrelsen, att ehuru det

sålunda numera finge anses styrkt, att Åkesson haft arbete vid statens järnvägsbyggnader

efter det han uppnått 55 års ålder, styrelsen likväl, enär

han vid avgången ur tjänst år 1913, efter att under samma år hava uppnått nämnda

levnadsålder, icke såvitt visats varit till följd av sjukdom eller kroppsskada

urståndsatt att fortsätta sitt arbete vid statens järnvägsbyggnader, funnit

sig sakna tillräckliga skäl att frångå sitt förenämnda beslut den 24 augusti

1926.

Åkesson ingav sedermera den 31 oktober 1927 ytterligare en framställning

i ämnet till järnvägsstyrelsen. I sistnämnda framställning anfördes, att

orsaken till att Åkesson i oktober månad 1913 lämnat sin anställning vid

statens järnvägsbyggnader varit den, att han med hänsyn till hälsa och

kroppskrafter icke längre ansett sig i stånd att uthärda ett så påfrestande

arbete som smedsyrket, vilket yrke han under de senaste åren av anställningen

utövat. Sålunda hade han under de senaste anställningsåren besvärats av

en alltmera tilltagande reumatisk värk av svårartad natur. Då detta lidande,

vilket han säkerligen ådragit sig under ett mångårigt sysslande med smidesarbete

under bar himmel eller i kalla verkstäder, trots tidvis undergången

massagebehandling icke givit med sig, hade han sett sig nödsakad att upphöra

med arbetet vid statens järnvägsbyggnader och söka sin utkomst genom

mindre påfrestande arbete.

Vid sistnämnda ansökning voro fogade två år 1927 utfärdade läkarintyg,

ntvisande att Åkesson lede av kronisk deformerande artrit i högra axelleden,

vilken sjukdom han säkerligen haft i många år, ävensom att Åkesson

vore behäftad med kontrakturer å vissa fingrar, vilka kontrakturer enligt

läkarens åsikt säkerligen uppkommit för många år sedan och med största

sannolikhet vore en följd av hans arbete såsom smed. Vid ansökningen

var ytterligare fogat ett år 1927 av sjuksköterskan Alfhild Magnusson utfärdat

intyg av innehåll, att hon under år 1911 meddelat Åkesson massagebehandling

för reumatisk värk utan att förbättring inträtt.

Genom beslut den 3 februari 1928 fann järnvägsstyrelsen, som ånyo tagit

ärendet i övervägande, den av Åkesson senast förebragta utredningen icke

vara av beskaffenhet att föranleda ändring i förenämnda den 14 april 1927

meddelade beslut.

Av den förebragta utredningen framgår, att Åkesson icke efter år 1913,

då han endast uppnått 55 års ålder, varit i statens tjänst anställd. Vid

sådant förhållande och då det icke kan anses vara styrkt, att Åkesson på

grand av sjukdom varit förhindrad att fortsätta sin anställning vid statens

järnvägsbyggnader, anser sig utskottet i överensstämmelse med den ståndpunkt,

riksdagen hittills i liknande fall plägat intaga, icke kunna tillstyrka,

att pension eller därmed jämförligt understöd av statsmedel beviljas honom.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. S samt. 16 häft. (Nr 2b.) 8

Utskottet.

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

Ang.

årligt understöd

åt förre

sjökaptenen

A. M. von

Essen.

Det har emellertid synts utskottet kunna ifrågasättas, huruvida icke Åkessons

jämförelsevis långvariga anställning i statens tjänst borde kunna motivera,

att han tillerkändes en gratifikation med lämpligt belopp. Då frågan

härom torde vara av beskaffenhet att böra prövas och avgöras av Kungl.

Maj:t, har utskottet likväl ansett sig icke böra i detta avseende framställa

något förslag.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att förevarande motion I: 96 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

81:o.

I en inom första kammaren väckt motion nr 152 har herr Öhman hemställt,

»att riksdagen måtte besluta lämna förre sjökaptenen Adolf Magnus

von Essen under hans återstående livstid ett årligt understöd av 1,200 kronor

att från allmänna indragningsstaten utgå från och med ingången av innevarande

år».

Till stöd för förslaget har motionären anfört bland annat följande:

»I en till generalpoststyrelsen den 19 maj 1928 inkommen ansökan har

förre sjökaptenen Adolf Magnus von Essen i Malmö anhållit om ett understöd.

Kapten von Essen, som är född den 30 augusti 1852, har varit befälhavare

dels under åren 1882—1896 å ångfartyget Sten Sture, med vilket

postbefordring å linjen Malmö—Stralsund ägde rum, dels ock under tiden

1 maj—30 augusti 1897 å postångaren Kex, som då trafikerade ångbåtslinjen

Trälleborg—Sassnitz.

Ett läkarintyg, som bilagts ovannämnda ansökning, utvisar, att von Essen

är blind på det ena ögat och att det andra ögats synskärpa är nedsatt. Av

andra intyg, som bifogats ansökningen, framgår, att von Essens ekonomiska

ställning är sådan, att han i hög grad är i behov av understöd.

Generalpoststyrelsen har med underdånig skrivelse den 17 augusti 1928

överlämnat von Essens ansökning till Kungl. Maj:t och därvid anfört, bland

annat, att von Essen under omkring 16 år varit befälhavare å ångfartyg,

vilka ombesörjt posttrafik mellan Sverige och Tyskland. Då fartygen i

fråga tillhört enskilda rederier, kunde denna hans anställning, som han

dessutom lämnat redan vid 45 års ålder, icke anses vara av beskaffenhet

att i och för sig föranleda pension eller understöd åt honom av vare sig

postmedel eller andra allmänna medel. Av handlingar, som bilagts von

Essens ansökan, syntes emellertid framgå, att han nedlagt ett uppoffrande,

energiskt och målmedvetet arbete för förbättrande av Sveriges förbindelser

med utlandet, och att han verksamt deltagit i strävandena för tillkomsten

av kommunikationsleden Trälleborg—Sassnitz. Det syntes därför, enligt

generalpoststyrelsens uppfattning, vara skäligt, att, då han nu vid hög ålder

befunne sig i knappa ekonomiska omständigheter, något understöd av allmänna

medel i anledning härav bereddes honom. Den kommunikationsled,

för vars tillkomst von Essen verkat, kunde icke sägas enbart eller ens

huvudsakligast tjäna ett postalt intresse, utan torde densamma hava sin

s. 115 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24. 115

största betydelse ur allmän kommunikations- och kommersiell synpunkt.

På grund härav syntes ett eventuellt understöd åt von Essen icke lämpligen

böra utgå av postmedel. Generalpoststyrelsen hade på grund av det anförda

funnit sig böra överlämna von Essens ansökning, jämte tillhörande bilagor,

till Kungl. Maj:t för den åtgärd, Kungl. Maj:t kunde finna ärendet böra

föranleda, samt under förmälan, att generalpoststyrelsen för sin del intet

hade att erinra däremot, att understöd till skäligt befunnet belopp tilldelades

von Essen.

Sedan Kungl. Maj:t infordrat statskontorets utlåtande i ärendet, anförde

statskontoret i underdånig skrivelse den 10 september 1928, bland annat,

att von Essens ifrågavarande tjänstgöring icke innebure någon anställning

i statens tjänst och givetvis icke kunde giva anledning till utverkande av

nagot understöd av statsmedel. Emellertid syntes von Essen i sammanhang

med sin berörda verksamhet hava blivit i tillfälle att göra det allmänna

stora tjänster vid ordnandet av den direkta trafiken mellan Sverige

och Tyskland, och det vore med hänsyn härtill, som det nu, då von Essen

vid framskriden ålder befunne sig i nödställd belägenhet, ifrågasattes att

genom understöd av statsmedel bereda honom en lättnad i bekymren och

därigenom från det allmännas sida visa erkänsla för hans berörda förtjänster.

Med framhållande att föreliggande spörsmål helt och hållet undandroge

sig bedömande efter vanligen tillämpade grunder för pensionering av

statsmedel, ville statskontoret vidare aifföra, att ämbetsverket med hänsyn

till i detta fall föreliggande särskilda omständigheter icke ville motsätta sig,

att genom framställning till riksdagen ett årligt understöd å förslagsvis

1,200 kronor åt von Essen utverkades att från allmänna indragningsstaten

utgå från och med ingången av år 1929.»

Utskottet ber till en början få omnämna, att, enligt vad utskottet in- utskottet.

hämtat, Kungl. Maj:t genom beslut den 1 februari 1929 funnit den i motionen

omförmälda ansökningen om understöd av statsmedel åt sjökaptenen

von Essen icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Vid den prövning, utskottet med ledning av tillgängliga handlingar ägnat

den föreliggande frågan, har utskottet icke funnit tillräckliga skäl föreligga

att tillstyrka pension eller därmed jämförligt understöd av statsmedel åt von

Essen, vilken icke varit i statens tjänst anställd.

På grund härav får utskottet avstyrka bifall till motionen och alltså

hemställa,

att förevarande motion 1:152 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

82:o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 14 har herr Hansson i Troll- ing

hättan hemställt, »att riksdagen måtte besluta att bevilja arbetaren Karl årli9t under.

Peter Nilsson, Heimdal 13, Trollhättan, ett årligt understöd eller pension 1-1 el!frp*n''

till det belopp, som kan anses skäligt.» taren k. p.

Till stöd för detta yrkande har motionären anfört, bland annat, att Nils- Troiimtan

son varit anställd vid vattenfallsstyrelsens arbeten på sätt en vid motionen

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

fogad förteckning utvisade under en sammanlagd tid av 20 år 1 månad 6

dagar, att Nilsson i brist på arbete avskedats i september månad 1928 samt

att det med hänsyn till hans höga ålder — han fyllde den 20 mars 1929

65 år — syntes vara uteslutet, att han genom eventuell förnyad anställning

i statens tjänst skulle kunna genom arbete utfylla felande tjänstår för pensions

erhållande.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen med

därvid fogade bilagor.

Över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat

utlåtande av statskontoret, som i ärendet hört vattenfallsstyrelsen.

Vattenfallsstyrelsen anför följande:

Då Nilsson under hela den åberopade anställningstiden i statens tjänst

varit anställd vid statens vattenfallsverks byggnadsföretag, är Kungl. Maj:ts

kungörelse den 8 november 1918 angående pensionering av förmän och arbetare

vid statens järnvägsbyggnader och statens vattenfallsverks byggnadsavdelning

närmast tillämplig i förevarande fall. Enligt bestämmelserna, i

denna kungörelse kan arbetare, som under minst 25 år varit anställd vid

vissa statens arbetsföretag och som ^uppnått en levnadsålder av minst 55 år,

tilldelas pension.

Då Nilsson är född den 20 mars 1864, uppnår han under loppet av mars

månad 1929 65 års ålder. Vidare är det vederbörligen styrkt, att han

under 20 år 1 månad och 6 dagar vid statens vattenfallsverk innehaft sådan

anställning, som berättigar till pension jämlikt ovannämnda kungörelse. I

den för erhållande av pension stipulerade minimitjänstetiden fattas det för

Nilsson sålunda icke fullt fyra år, under det att han uppfyller åldersvillkoret.

Enligt av vederbörande arbetsbefäl lämnad upplysning är Nilsson på

grund av sin ålder skröplig och näppeligen i stånd att skaffa sig nytt arbete,

i synnerhet som hans syn är dålig.

I detta sammanhang tillåter sig vattenfallsstyrelsen erinra om att styrelsen

i utlåtande till Kungl. Maj:t den 12 mars 1925 över kommunikationsverkens

lönekommittés betänkande angående pensionering av icke-ordinarie

personal vid kommunikationsverken uttalat sig för beviljande av reducerad

pension åt icke stadigvarande arbetare vid statens vattenfallsverk efter en

något kortare tjänstetid än 25 år. Förslag i denna riktning har även framlagts

av 1926 års pensionsutredning i dess den 29 juni 1927 avgivna yttrande.

Dessutom må påpekas, att 1926 års riksdag beviljat förre byggnadsarbetaren

Arvid Nilsson, vilken icke uppnått en tjänstetid av 25 år vid

ovanberörda vissa statens arbetsföretag, årligt understöd å allmänna indragningsstaten,

ehuru endast en del av den till 22 år 5 månader uppgivna

anställningstiden var vederbörligen styrkt.

Vattenfallsstyrelsen får således tillstyrka, att förre byggnadsarbetaren Karl

Peter Nilsson i Trollhättan måtte beviljas en årlig pension med belopp, som

torde böra bestämmas med hänsyn till de normer, som eljest i liknande fall

plägat tillämpas. Ifrågavarande pension torde, i likhet med flertalet övriga

pensioner till förutvarande byggnadsarbetare vid statens vattenfallsverk, böra

utgå av det under riksstatens elfte huvudtitel upptagna ordinarie förslagsanslaget

till pensionering av förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader

och statens vattenfallsverks byggnadsavdelning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskotlets utlåtande Nr 24.

in

Statskontoret har för egen del anfört följande:

Såsom vattenfallsstyrelsen anfört, fattas ej fullt fyra år för att Nilsson

enligt bestämmelserna i kungörelsen den 8 november 1918 (nr 859) angående

pensionering av förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader

samt statens vattenfallsverks byggnadsavdelning skulle kommit i åtnjutande

av pension, vilken i så fall, pensionstillägg och pensionsförböjningar inbegripna,

skulle uppgått till 852 kronor årligen. Då Nilsson nu uppnått 65

levnadsår samt uppgives näppeligen vara i stånd att skaffa sig nytt arbete,

synes intet vara att erinra mot att honom tillerkännes någon pension av

statsmedel. Med hänsyn till de pensionsbelopp, vilka under senare år beviljats

grovarbetare med lika lång tjänstetid som Nilsson, torde pensionen,

i detta fall kunna bestämmas till 756 kronor. (Jfr 1928 prop. nr 138 p. 8,

R. skr. nr 352 p. 31.)

I likhet med de börda myndigheterna finner utskottet billigt, att Nilsson

tillerkännes pension av statsmedel i anledning av sin anställning i vattenfallsverkets

tjänst. Det av statskontoret ifrågasatta beloppet av 756 kronor

överensstämmer med vad riksdagen i vissa fall beviljat åt fortifikationsarbetare

med ungefär motsvarande tjänstetid och föranleder ej erinran från

utskottets sida. Då Nilsson icke uppfyller de författningsenligt stadgade

villkoren för pension enligt kungörelsen den 8 november 1918 (nr 859)

angående pensionering av förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader

samt statens vattenfallsverks byggnadsavdelning, har pensionsbeloppet

synts utskottet i detta fall lämpligen böra bestridas icke från det för pensionering

enligt nyssnämnda författning avsedda särskilda riksstatsanslaget

utan från allmänna indragningsstaten. Pensionen lärer böra utgå från och

med ingången av år 1929.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 14, må medgiva, att f. d. arbetaren vid statens

vattenfallsverks byggnadsavdelning Karl Peter Nilsson

må från och med den 1 januari 1929 under sin återstående

livstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta

en årlig pension av 756 kronor.

83:o.

I en inom andra kammaren av herr Sävström väckt motion nr 83 har

hemställts, »att riksdagen må tillerkänna förre schaktmästaren vid statens

järnvägsbyggnader Johannes Andersson ett årligt understöd av 300 kronor».

Beträffande motiveringen för ifrågavarande yrkande får utskottet hänvisa

till motionen.

Av handlingar, som ingivits till utskottet, framgår, att Andersson, som

är född den 2 februari 1855 och alltså nu 74 år gammal, enligt avskrift

Utskottet.

Ang.

årligt understöd

åt förre

schaktmästaren

J. Andersson!.

s. 118 Kontrollera mot PDF

XJtskottet.

118 Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

av arbetsintyg, utfärdade av förmän, under följande tider varit anställd

såsom utstakare, bergsprängare, schaktmästarhantlangare eller schaktmästare

m. m. vid nedannämnda statliga järn vägsbyggnadsföretag, nämligen:

1 juli 1883—29 sept. 1884 vid statsbanan Söderhamn—Kilafors

27 maj 1886 — 15 dec. 1888 » » Hudiksvall—Ljusdal

28 jan. 1890 — 31 dec. 1893 » » genom övre Norrland

1 febr.—13 dec. 1894 » » » » »

15 juni—30 nov. 1897 » » Krylbo—Örebro

1 jan. —20 aug. 1898 » » » »

Vidare har Andersson, likaledes enligt intyg av förman, under tiden 1

juni 1900—13 juni 1902 varit tillfälligt anställd för biträde med avvägningar

och utsättningar vid diverse byggnads- och schaktningsarbeten inom

18:e bansektionen av l:a trafikdistriktet vid statens järnvägar.

Utöver nu angivna anställningar har Andersson uppgivit följande anställningstider

vid liknande ar betsföretag, vilka anställningar emellertid icke

blivit genom intyg styrkta, nämligen:

1877—1881 vid riksgränsbanan m. m.

1882—1883 » bandelen Bräcke—Sollefteå

1884—1885 » » Söderhamn — Kilafors

hösten 1888—sommaren 1889 vid banavdelningen m. m.

1895—1896 vid bandelen Vännäs—Umeå

1899 » riksgränsbanan

1906 » Inlandsbanan.

Enligt företett intyg av vederbörande kommunalnämndsordförande är

Andersson nu medellös.

Såvitt av handlingarna i ärendet framgår, omfattar Anderssons styrkta

anställningstid vid statliga arbetsföretag endast omkring 12 år; denna anställningstid

sträcker sig ej heller längre än till år 1902, då Andersson

endast uppnått 47 års ålder. Under sådana förhållanden har utskottet

ansett pension eller understöd av statsmedel icke böra ifrågakomma.

Utskottet hemställer förty,

att förevarande motion II: 83 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

s. 119 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

119

84:o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 154 har herr Hage hemställt,

»att riksdagen måtte besluta tillerkänna f. d. arbetaren Karl Albert

Johansson, Porjus, Norrbottens län, en pension eller ett understöd att utgå

årligen med belopp, som kan anses lämpligt med hänsyn till Johanssons

långa anställning i statens arbeten».

Ang.

pension eller

understöd åt

förre arbetaren

K. A.

Johansson.

Beträffande motiveringen för det sålunda framställda förslaget får utskottet

hänvisa till motionen.

Såsom i motionen erinrats, var frågan om pension åt Johansson föremål

för behandling vid 1928 års riksdag i anledning av ett av samme motionär

vid nämnda riksdag väckt förslag.

Av då tillgängliga handlingar i ärendet inhämtades huvudsakligen

följande:

Johansson, som är född den 12 mars 1866, har under åtskilliga år innehaft

anställningar vid järnvägsbyggnader och vissa andra arbetsföretag i

statens tjänst. I maj 1926 anhöll Johansson hos järnvägsstyrelsen att komma

i åtnjutande av pension i anledning av berörda anställningar. Han åberopade

därvid en tjänsteförteckning av följande innehåll:

År 1887—1888

» 1895—1896

» 1897

» 1898—1899

» 1899—1902

» 1903—1904

» 1905

» 1906

» 1907

» 1908

» 1908—1910

» 1910

» 1911

2/i 1911- 7io 1914

19/10 1914-19/i 1916

19/4 1917—21/n 1917

8/4 1918—“A* 1918

9/, 1919—17/5 1919

19/l 1919—u/2 1920

17/2 1920—16/6 1920

16/6 1920— 6/n 1920

3% 1921—16/I0 1923

"Ao 1923- 3/10 1925

anställd vid järnvägsbyggnaden Luleå—Gällivare,

» » landsvägsbyggnaden Gällivare—Vittangi,

» » järnvägsbyggnaden Luleå—Gällivare,

» » » Boden—Morjärv,

» » » Gällivare—Riksgränsen,

» » fästningsbyggnaden i Boden,

» » statens järnvägar Kiruna—Riksgränsen,

» » järnvägsbyggnaden Morjärv—Lappträsk,

» » militärvägen Boden—Lappträsk,

» » fästningsbyggnaden i Boden,

» » järnvägsbyggnaden Östersund—Ulriksfors,

» » » Gällivare—Porjus,

» » fästningsbyggnaden i Boden,

» » Porjus kraftverksbyggnad,

» » Trollhätte kanals ombyggnad,

» » Inlandsbanan, norra distriktet,

» » » » »

» » » » »

» » » » »

» » Harsprångets kraftverksbyggnad,

» » Inlandsbanan, norra distriktet,

» » Suorvadammens byggnad,

» » Inlandsbanan, norra distriktet.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

Riktigheten av de i tjänsteförteckningen angivna uppgifterna hade, beträffande

tiden efter den 2 juli 1911, bestyrkts av sektionsingenjören i Porjus

P. Svensson.

Sedan genom järnvägsstyrelsens försorg utredning i ärendet verkställts,

därvid bland annat dels av Johansson åberopats en del av honom efter

ansökningens ingivande till styrelsen insända intyg angående vissa arbetsanställningar,

dels förebragts utlåtanden rörande Johanssons hälsotillstånd

och behov av ekonomisk hjälp efter entledigande, dels ock företetts meddelande

att Johansson den 18 november 1926 slutat sin anställning vid

Inlandsbanans norra distrikt på grund av arbetenas upphörande, föredrogs

ärendet i järnvägsstyrelsen den 28 februari 1927. Styrelsen, som icke funnit

det i erforderlig grad styrkt, att Johanssons tjänstetid vid statens järnvägsbyggnader

uppginge till den i gällande författning för erhållande av pension

föreskrivna, beslöt därvid tillerkänna Johansson en gratifikation av 500

kronor för år 1927. Samtidigt meddelade styrelsen, att Johansson för

prövning av frågan, huruvida han kunde komma i utnjutande av gratifikation

jämväl under kommande år, borde varje år i juli månad till styrelsen

insända åldersbetyg jämte av behörig myndighet utfärdat intyg angående

sina ekonomiska förhållanden.

Över järnvägsstyrelsens ifrågavarande beslut anförde Johansson hos

Kungl. Maj:t den 25 april 1927 besvär, som överlämnades till kammarrätten.

I ett över besvären infordrat utlåtande uttalade järnvägsstyrelsen bland

annat följande:

Enligt kungörelsen den 8 november 1918 angående pensionering av förmän

och arbetare vid bland annat statens järnvägsbyggnader fordras för

rätt till pension — förutom annat, varom i detta mål dock ej är fråga —

en tjänstetid av minst 25 år. Givetvis ankommer det på en pensionssökande

att styrka förefintligheten av nämnda tjänstetid såväl som av övriga

omständigheter av vikt för ärendets bedömande, ehuruväl i fråga om

tjänstetid vid statens järnvägar eller statens järnvägsbyggnader genom järnvägsmyndigheternas

försorg i mån av behov verkställes sådan utredning,

som kan åstadkommas.

Vid tjänstetidens beräknande måste visserligen beaktas att naturen av

arbetarnas anställning och sysselsättning gör en sammanhängande tjänstgöring

så gott som omöjlig. Dålig väderlek, arbetens färdigställande, inskränkning

i arbetena av klimatiska skäl vissa årstider, ständiga flyttningar

till nya arbetsplatser m. fl. för personal i tjänstemannaställning okända

eller i ringa mån inverkande faktorer medföra sålunda, att man ej kan

lägga så stränga regler till grund beträffande tidsberäkningen för arbetare

som för exempelvis den dessa i anställningsform eljest närstående extra

ordinarie personalen och verkstadsarbetarna, vilka grupper enligt § 11 av

pensionsreglementet den 29 juni 1917 ej få i pensionshänseende tillgodoräknas

en enda dag, som ej varit antingen tjänstgöringsdag eller ock ledighetsdag

för något av vissa i paragrafen närmare angivna ändamål. Men så

mycket måste dock uppenbarligen fordras, att vederbörande under kalender
-

s. 121 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

121

år, som önskas i sin helhet tillgodoräknat, ägnat sig åt arbete, som medför

pensionsrätt, i den mån sådan stått till buds, samt att han åtminstone under

den huvudsakliga delen av året varit sysselsatt i dylikt arbete. Kravet

härpå är så mycket mera befogat som arbetarna numera äro i pensionshänseende

förhållandevis väl ställda. Ehuru de ej erlägga några som helst

avgifter, uppgå nämligen deras pensioner till avsevärda belopp. Sålunda

är från och med den 1 juli 1925 minimipensionen (vid 55 levnads- och 25

tjänstår) 852 kronor och maximipensionen (vid 60 levnads- och 40 tjänstår)

996 kronor per år jämte dyrtidstillägg. Till jämförelse kan nämnas, att

pensionen — inklusive avgiftspension — till en verkstadsarbetare med fulla

(35) rigoröst beräknade tjänstår uppgår till 1,400 å 1,500 kronor förutom

dyrtidstillägg.

Tillämpas det sagda på föreliggande fall betinnes, att anställning vid

statens järnvägsbyggnader under åren 1906—1907 styrkts genom arbetarrullornas

uppgifter, att dylik anställning under åren 1908—1910 är sannolik

med hänsyn till innehållet i vissa räkenskaper, att tjänstgöring vid statens

järnvägsbyggnader eller liknande statens arbetsföretag under åren 1911—1926

vitsordats av vederbörande arbetsbefäl, samt att klaganden företett intyg från

arbetskamrater angående tjänstgöring vid statens järnvägsbyggnader åren

1887—1888 och 1897—1902 ävensom vid Bodens fästningsbyggnad åren

1902—1904 och vid vägbygge mellan Gällivare och Vittangi åren 1895—1896.

Härav kunna emellertid sistnämnda tvenne år ej tillgodoräknas klaganden

redan av det skäl att här ej varit fråga om statsanställning. Huru det i

detta hänseende förhåller sig med den uppgivna anställningen vid Bodens

fästning kan vara tveksamt, liksom även huruvida sysselsättningen där

varit jämförlig med järnvägsbygge. Det avgörande är dock, att de angående

denna tjänstgöring liksom de angående klagandens tidigare tjänstgöring

vid statens järnvägsbyggnader av arbetskamrater utfärdade intygen

enligt styrelsens mening icke kunna anses vara av beskaffenhet att böra

läggas till grund för beviljande av eu så betydande och för statsverket

kostsam förmån som pensionen innebär. Styrelsen har därvid icke blott

fäst sig vid att, då intygsgivarna icke äro personer i någon som helst

officiell ställning, deras intyg ej kunna tillmätas fullgiltigt bevisvärde, utan

även tagit i betraktande den synnerligen vaga formuleringen av intygen,

vilken giver anledning antaga, att intygsgivarna endast på ett ungefär haft

klart för sig intygade förhållanden. Att lämna kamratintygen utan avseende

har styrelsen också funnit i förevarande fall så mycket mera på sin

plats, som de samtliga avse långt tillbaka liggande tidsperioder och sålunda

även av detta skäl måste anses otillförlitliga. Visserligen har styrelsen i

liknande fall, med hänsyn till svårigheten för pensionssökande av nu ifrågavarande

kategori att med officiella intyg styrka hela den såsom villkor för

pensionsrätt föreskrivna tjänstetiden, ansett sig kunna taga hänsyn till intyg

av arbetskamrater, då det gällt att utfylla ett eller annat år av tjänstetiden,

men däremot har styrelsen så gott som undantagslöst ansett sig böra

uppställa den fordran att åtminstone på ett fullt tillförlitligt sätt styrkes

att vederbörande varit anställd vid en tid, som ligger så långt tillbaka, från

avgången räknat, att den mellanliggande tiden minst motsvarar den tjänstetid,

som erfordras för pensionsrätt. Såsom framgår av det föregående är

detta villkor icke uppfyllt i nu föreliggande fall. Styrelsen har i detta fall

därför funnit i vederbörlig ordning styrkt endast den av arbetarrullorna,

räkenskaperna och befälsintygen vitsordade tjänstetiden, vilken, på sätt när
-

s. 122 Kontrollera mot PDF

122 Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

mare framgår av handlingarna, i runt tal och generöst räknat kan skattas

till 18 1/.i år.

Om styrelsen sålunda funnit klaganden ej kunna ifrågakomma till pension,

så har styrelsen emellertid ej lämnat honom utan hjälp. Då klagandens

tjänstetid i allt fall syntes motivera understöd samt utredningen visade, att

han vore därav i behov, har styrelsen nämligen med stöd av generellt bemyndigande

av Kungl. Maj:t tillerkänt klaganden en gratifikation av 500

kronor, och kan klaganden påräkna att framdeles årligen, så länge han

lever och behovet fortfar, erhålla dylikt understöd.

Klaganden har härvid behandlats efter enahanda grunder som andra pensionssökande

i liknande situation och i likhet med dessa tillgodosetts i all

den utsträckning, som varit förenligt med den skyldiga hänsynen till statens

intresse.

Med hänvisning till vad sålunda anförts hemställde järnvägsstyrelsen,

att besvären måtte lämnas utan bifall.

Enligt utslag den 20 februari 1928 lämnade kammarrätten besvären utan

bifall.

I sitt i ärendet avgivna utlåtande (nr 30, punkt 66) anförde bankoutskottet

för egen del följande:

»Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har Johansson ansetts ej

kunna tillerkännas pension enligt gällande bestämmelser rörande pensionering

av förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader, enär det icke ansetts

vara i erforderlig grad styrkt, att hans tjänstetid uppgår till vad som i

nämnda bestämmelser föreskrivits. Däremot har Johansson av järnvägsstyrelsen

tillerkänts en gratifikation till belopp av 500 kronor, vilken han

enligt vad järnvägsstyrelsen anfört kan påräkna att, så länge han fortfarande

är i behov av understöd, årligen åtnjuta.

Enligt utskottets mening synes någon tvekan kunna råda, huruvida icke

i detta fall må anses föreligga sådana omständigheter, vilka borde föranleda

till beviljande av pension eller därmed jämförligt understöd av statsmedel.

Med hänsyn till vad järnvägsstyrelsen i ärendet anfört och då Johansson

icke av styrelsen lämnats utan underhåll, har utskottet likväl ansett sig

icke böra förorda, att riksdagen skulle bevilja Johansson pension. Utskottet

vill emellertid framhålla att, därest Johansson framdeles skulle kunna förebringa

närmare utredning rörande sina anställningsförhållanden i statens

järnvägars tjänst, frågan om pension åt honom givetvis skulle komma i

nytt läge.»

På grund av det anförda hemställde utskottet, att motionen icke måtte

till någon riksdagens åtgärd föranleda. Riksdagen beslöt i överensstämmelse

med vad utskottet sålunda hemställt.

Den utredning, som nu förebragts och vilken innefattas i åtskilliga av

motionären till utskottet överlämnade handlingar, är i huvudsak densamma,

som förelåg vid ärendets prövning år 1928. Endast i fråga om två av

Johansson åberopade statsanställningar föreligger ytterligare utredning. Sålunda

har beträffande den i förut återgivna sammanställning upptagna anställ
-

s. 123 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

123

ningen under år 1898 samt en del av år 1899 vid järnvägsbyggnaden Boden—

Morjärv, vilken anställning år 1928 intygats av en förutvarande arbetskamrat

till Johansson, nu företetts intyg av en annan person. Vidare har

uppgiven anställning under en del av år 1904 samt under år 1905 vid järnvägsbyggnaden

Gällivare—Riksgränsen nu intygats, förutom av den arbetskamrat

som tidigare utfärdat intyg i fråga om denna anställning, jämväl

av en banvakt.

I fråga om Johanssons ekonomiska förhållanden har fattigvårdsstyrelsens

ordförande i vederbörande kommun intygat, att Johansson är fullständigt

medellös, att han på grund av sin ålder icke kunnat erhålla någon anställning

sedan år 1926 ävensom att han haft sitt uppehälle hos en systerdotter.

Den ytterligare utredning i ärendet, som av motionären numera förebragts,

har synts utskottet icke innebära tillräcklig anledning för ett frångående

av den ståndpunkt, utskottet år 1928 intagit i frågan. Vid sådant

förhållande har utskottet ansett sig böra avstyrka bifall till motionen och

får alltså hemställa,

att förevarande motion II: 154 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

85:o.

I en inom andra kammaren av herr Carlsson-Frosterud väckt motion nr

161 har hemställts, »att riksdagen måtte bevilja f. d. sotarmästaren Frans

Teodor Eriksson i Kristinehamn ett årligt understöd att utgå under hans

återstående livstid med det belopp, som vederbörande utskott finner skäligt

föreslå.»

Till stöd för yrkandet anföres i motionen bland annat:

»Sotarmästaren Frans Teodor Eriksson i Kristinehamn, född den 17 oktober

1857, vilken under åren 1888—1927 genom kontrakt varit anställd vid statens

järnvägar som skorstensfejare vid deras nuvarande bansektioner 9 och

28, men på grund av hög ålder och genom under arbetet med sotning år

1924 inträffat olycksfall förmodligen fått sin arbetsförmåga ytterligare nedsatt,

har avgått från sin befattning från och med 1928 års ingång.

Eriksson anser sig sakna nödiga tillgångar för sitt och sin hustrus framtida

underhåll. På grund av dessa förhållanden ingav Eriksson under år

1928 ansökan hos kungl. järnvägsstyrelsen om att erhålla ett årligt understöd

att utgå under den form och till det belopp som kungl. styrelsen kunde

finna skäligt bestämma. Genom beslut den 4 oktober 1928 har kungl. järnvägsstyrelsen

förklarat, att ansökan icke kunnat föranleda till någon styrelsens

åtgärd, enär sökandens anställning vid statens järnvägar icke varit

sådan, att gratifikation enligt kungl. brevet av den 18 december 1925 kan

beredas honom. Det förhållandet, att Eriksson utfört sitt arbete i egenskap

Utskottet.

Ang.

årligt understöd

åt förre

sotarmästaren

F. T. Eriksson.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

Utskottet.

av entreprenör, synes hava varit det för kungl. järnvägsstyrelsen avgörande

för dess ståndpunktstagande i frågan, men riksdagen har i vissa tidigare

liknande fall bortsett från formerna och beviljat understöd, då fallet i övrigt

varit ömmande.»

Med avseende å motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.

På utskottets begäran har statskontoret i ärendet anbefallts avgiva utlåtande;

och har nämnda ämbetsverk över motionen inhämtat yttrande av

järnvägsstyrelsen.

Järnvägsstyrelsen har anfört, att frågan om understöd åt skorstensfejare

F. T. Eriksson i viss mån låge till på lika sätt som det fall, vilket föranlett

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 till 1929 års riksdag. Ehuru styrelsen

med hänsyn till arten av Erikssons tjänstgöring vid statens järnvägar

för egen del funnit sig förhindrad medgiva honom något understöd, trots

hans medellöshet och 40 år långa tjänstetid, ville styrelsen därför ej motsätta

sig, att honom beviljades understöd med enahanda belopp, som i nyssnämnda

proposition för däri avsett fall föreslagits eller 624 kronor årligen.

Statskontoret har instämt i vad styrelsen sålunda yttrat, under framhållande

för egen del, att Eriksson visserligen endast i egenskap av entreprenör

utfört arbete för statens räkning men att han å andra sidan under

40 år varit uteslutande sysselsatt med dylikt arbete.

Med hänsyn till omständigheterna i detta fall har utskottet, lika med de

hörda myndigheterna, funnit det vara billigt, att Eriksson tillerkännes pensionsunderstöd

av statsmedel, oaktat han endast medelst personligt kontrakt

varit anställd i statens järnvägars tjänst. Mot det ifrågasatta beloppet av

624 kronor har utskottet intet att erinra. Pensionen, vilken torde böra utgå

från och med ingången av innevarande år, lärer böra beviljas från allmänna

indragningsstaten.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 161, må medgiva, att f. d. sotarmästaren vid statens

järnvägar Frans Teodor Eriksson må från och med den

1 januari 1929 under sin återstående livstid från allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av

624 kronor.

s. 125 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

125

86:o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 163 har herr Lindberg hemställt,

»att riksdagen måtte besluta tilldela stenarbetaren Johannes Brändström

i Pengfors by, Vännäs socken, ett årligt understöd av 1,000 kronor,

att utgå fr. o. m. den 1 juli 1929».

Beträffande motiveringen för detta yrkande får utskottet hänvisa till motionen.

Av vid motionen fogade bilagor framgår bland annat, att Brändström

som är född den 21 september 1859 och alltså närmare 70 år gammal, under

åren 1898—1928 såsom entreprenör eller ackordstagare och undantagsvis såsom

arbetsförman utfört stenarbeten till åtskilliga med bidrag av statsmedel

byggda broar, kulvertar och större trummor m. in. samt ett stort antal vanliga

stentrummor å lands- och bygdevägar inom Västerbottens och vissa

delar av Norrbottens län.

Då Brändström, såvitt av utredningen framgår, icke varit i statens tjänst

anställd, har utskottet ansett det icke böra ifrågakomma, att honom skulle

beviljas understöd av statsmedel. Utskottet avstyrker alltså bifall till motionen

och hemställer,

att förevarande motion II: 163 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

VI. Ang. finansdepartementet.

87:o.

I en till riksdagen avlåten, den 15 februari 1929 dagtecknad proposition

nr 148 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över flnansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva, att justeraren av mått och vikt Ernst Seloni Tengelin må

från och med månaden näst efter den, under vilken hans förordnande såsom

justerare upphör, från allmänna indragningsstaten under sin återstående

livstid åtnjuta en årlig pension av 2,800 kronor.

Tengelin, som hos Kungl. Maj:t anhållit att komma i åtnjutande av pension

från statsverket, har till stöd för ansökningen anfört, bland annat, att

han under innevarande år uppnådde en levnadsålder av 75 år och till följd

härav icke längre kunde påräkna förordnande såsom justerare; att hans

tjänstetid i mynt- och justeringsverket utgjorde cirka 35 år; att hans verksamhet

såsom justerare icke varit en bisyssla utan utgjort hans huvudsakliga

Ang.

årligt understöd

åt stenarbetaren

J.

Brändst rom.

Utskottet.

Ang.

pension åt

justeraren av

mått och vikt

E. S. Tengelin.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

llankoutskottets utlåtande Nr 24.

eller enda arbete; att han icke ägde någon privat förmögenhet; att han, med

undantag av honom enligt lagen om allmän pensionsförsäkring tillkommande

pension av 18 kronor, icke åtnjöte någon sådan; samt att han vore försörjningspliktig

för sin 65-åriga sjukliga hustru.

Mynt- och justering sverket har i ärendet anfört bland annat följande.

Mynt- och justeringsverket vill tillstyrka, att Tengelin vid sin avgång ur

tjänst måtte få komma i åtnjutande av någon pension.

Något precedensfall av nu föreliggande slag har icke förekommit, enär i

det fåtal fall, där justerare uppnått 75-årsåldern och därmed avgått, han —

på ett undantag när — tidigare innehaft annan med pensionsrätt förenad

statstjänst och sålunda icke kunnat göra eller i allt fall icke gjort framställning

om erhållande av pension såsom justerare.

Beträffande det belopp, vartill en pension för Tengelin skäligen borde

beräknas, torde till grund få läggas de inkomster, lian åtnjutit från sin justerarebefattning.

Arvodena enligt taxa hava under tioårsperioden 1918—

1927 uppgått till i medeltal kronor 7,009: 8 2 per år. Samtidigt har den årliga

medelinkomsten av åtnjutna tilläggsarvoden uppgått till kronor 3,076: 88,

vadan sålunda Tengelins inkomster från justeraretjänsten i medeltal uppgått

till kronor 10,086:7 0 per år under de sista tio åren.

Tengelins inkomster hava sålunda varit något högre än de löneförmåner,

som tillkomma en statstjänsteman i 21:a lönegraden, med vilka befattningshavare

mynt- och justeringsverket emellertid anser justerare eljest lämpligen

böra jämställas i tjänstehänseende.

Tjänstepensionsunderlaget för en tjänsteman i 21:a lönegraden utgör ju

4,200 kronor. Då justerare emellertid icke erlägga bidrag till kostnaden för

beredande av pension åt dem, torde beloppet av eventuell pension åt Tengelin

skäligen böra bestämmas till av ovannämnda tjänstepensionsunderlag,

eller sålunda till 2,800 kronor.

Frågan huruvida pension över huvud bör tillerkännas justerare kan givetvis

bliva föremål för olika meningar, men har det synts mynt- och justeringsverket

vara med rättvisa och billighet förenligt, att en person, som

ägnat en huvudsaklig del av sina krafter åt en statens tjänst, på sin ålderdom

icke ställes helt utan existensmöjligheter utan tillerkännes ett bidrag

till sin nödtorftiga bärgning.

Statskontoret har anfört:

Vid 1926 års riksdag väcktes motion om avlåtande av skrivelse till KungL

Maj:t med hemställan om utredning rörande pensionering av justerarna.

I sitt över nämnda förslag avgivna utlåtande nr 54, som innehåller upplysningar

om gällande bestämmelser rörande justerare och om framlagda

förslag rörande ändrade grunder för justerares avlöning in. m., anförde

bankoutskottet, att det av principiella skäl knappast kunde ifrågasättas, att

en ordnad pensionering av justerare skulle genom statsmakternas försorg

åvägabringas, så länge justeringsväsendet vore ordnat på sätt för närvarande

vore fallet samt att frågan om justerarnas pensionsförhållanden syntes i

varje fall icke böra upptagas till behandling, förrän pågående utredning

rörande revision av bestämmelserna om ersättningen för justering av mått

och vikt vunnit en lösning. Utskottet hemställde därför, att motionen icke

måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda; och riksdagen biföll utskottets

hemställan.

Riksdagens sålunda intagna ställning till frågan om ordnande av pensionering

för justerarna kan givetvis icke anses utgöra hinder för framläggande

s. 127 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

127

av förslag till pensionering i särskilt fall, därest omständigheterna finnas

böra föranleda till beredande av sådan förmån.

Med hänsyn till de i ärendet föreliggande förhållandena bär statskontoret

liksom mynt- och justeringsverket ansett goda skäl tala för utverkande åt

sökanden av pension av statsmedel till belopp av 2,800 kronor.

Departementschefen har i likhet med ämbetsverken funnit omständigheterna

i ärendet böra föranleda till att Tengelin, då han slutar sin tjänstgöring

såsom justerare, må komma i åtnjutande av någon årlig pension av

statsmedel samt på de av mynt- och justeringsverket anförda skäl ansett sig

i likhet med statskontoret kunna tillstyrka, att pensionsbeloppet bestämmes

till 2,800 kronor.

I samband härmed har riksdagen till behandling förehaft en inom andra

kammaren av herr Olsson i Mora jämte fyra av kammarens övriga ledamöter

väckt motion nr 399, vari anförts och hemställts följande:

ȁr 1924 uttalade riksdagens revisorer, att inkomsterna av justerarnas

verksamhet vore synnerligen varierande inom de olika distrikten och att

desamma i vissa distrikt uppginge till belopp, som enligt revisorernas mening

knappast kunde anses vara betingade av verksamhetens art och omfattning.

I infordrat utlåtande den 27 juli 1927 fann statskontoret i likhet med statsrevisorerna,

att justerarnas inkomster av verksamheten i vissa fall vore högre

än vad som med hänsyn såväl till justerarnas utbildning som arbetets art

och omfattning kunde anses vara skäligt. Till belysning av detta uttalande

anförde statskontoret, att så gott som samtliga justerarebefattningar syntes

vara bisysslor, men att under år 1926 tio av justerarna åtnjutit en arvodesinkomst,

som i genomsnitt överstigit 14,000 kronor.

Justerarnas arvoden fastställdes genom kungl. kungörelsen den 15 september

1911 angående avgifter för justering av mått ocli vikt, varjämte efter nyssnämnda

år en del kompletterande föreskrifter utfärdats. Utöver de arvoden,

som enligt nämnda kungörelse skulle erläggas för justering, utgingo sedan

år 1918 på grund av penningvärdets fall särskilda tilläggsarvoden. Xästlidet

år fastställdes omsider definitiv arvodesreglering för justerarna genom

kungörelse härom, som den 24 november av Kungl. Maj:t utfärdades. Grundavgifterna

i 1911 års taxa höjdes härigenom med omkring 50 procent, och

gottgörelsen för justerarnas arbete synes ha så tillmätts, att den för innehavarna

av dessa eftersökta sysslor, vilka sakna pensionsförmån, skulle möjliggöra

att avsätta medel för sin självpensionering. Efter vad som förekommit medgiver

också mynt- och justeringsverket i sitt i nu förevarande ärende infordrade

yttrande, att ’frågan huruvida pension över huvud bör tillerkännas

justerare kan givetvis bliva föremål för olika meningar’.

Några månader sedan justerarnas arvoden definitivt reglerats utan att

deras pensionering ens blivit ifrågasatt, föreslår nu emellertid Kungl. Maj:t

i en till riksdagen avlämnad proposition nr 148, att justeraren Ernst Seloni

Tengelin må från och med månaden näst efter den, under vilken hans förordnande

såsom justerare upphör, från allmänna indragningsstaten under

sin återstående livstid åtnjuta en årlig pension av 2,800 kronor.

Tengelin har uppnått 75 års ålder och har en tjänstetid i mynt- och justeringsverket

av cirka 35 år. Han uppgiver sig sakna privat förmögenhet,

men han har under de tio sista åren åtnjutit en inkomst av i medeltal

Motion

11:399.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

Utskottet.

Ang.

pension åt

e. o. kanslibiträdet

i

statskontoret

Anna

Scherdin.

10,086 kronor 70 öre från justeraretjänsten och har således haft tillfälle att

förtjäna väsentligt mera än han efter avgång med pension vid vanlig pensionsålder

skulle ha kunnat påräkna.

Då riksdagen senast år 1926 avböjt ifrågasatt utredning angående pensionering

av justerarna, vilka helt nyligen erhållit definitiv arvodesreglering

utan att deras pensionering i sammanhang härmed ens blivit ifrågasatt, och

då omständigheterna i nu förevarande ärende icke på något sätt synas motivera

en undantagsförmån, få vi med hänsyn särskilt till de sannolika konsekvenserna

av ett bifall till Kungl. Maj:ts förslag hemställa, att förevarande

proposition nr 148 icke må av riksdagen bifallas.»

På sätt av utredningen framgår, äro justerare icke berättigade till pension

efter avgång ur tjänst. Enligt utskottets mening torde ock den ersättning,

som tillkommer ifrågavarande befattningshavare, vilka icke kunna betraktas

såsom statstjänstemän i vanlig mening, få anses vara — och jämväl före

antagandet av nu gällande taxa beträffande justeringsavgifter hava varit

— så avvägd, att befattningshavarna själva äro i tillfälle att sörja för sin

pensionering. Pensionering av statsmedel har, såsom av den lämnade redogörelsen

framgår, ej heller hittills ägt rum. Utskottet vidhåller sin år 1926

uttalade mening, att det av principiella skäl knappast kan ifrågasättas, att en

ordnad pensionering av justerare skulle åvägabringas, så länge justeringsväsendet

är ordnat på sätt för närvarande är fallet. Vid sådant förhållande

finner utskottet emellertid betänkligt att i ett enstaka fall medgiva pensionsförmån.

Utskottet delar nämligen de av motionärerna uttalade farhågorna

beträffande de konsekvenser, till vilka ett beslut i sådan riktning skulle kunna

leda. Under alla förhållanden lärer efter utskottets uppfattning pension åt

justerare icke böra i ett särskilt fall medgivas utan föregående närmare utredning

rörande dylika konsekvenser.

Utskottet, som alltså funnit sig böra avstyrka bifall till Kungl. Maj:ts

före varande proposition, får hemställa,

att riksdagen, med bifall till förevarande motion

11:899, må avslå Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition

nr 148.

88:o.

I en till riksdagen avlåten, den 7 mars 1929 dagtecknad proposition nr

211 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva, att extra ordinarie kanslibiträdet i statskontoret Anna Scherdin,

född Freding, må från och med dagen efter den, då avsked från tjänsten

äger rum, under återstående livstiden från allmänna indragningsstaten uppbära

pension till ett belopp av 900 kronor årligen.

s. 129 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

129

Av utredningen i ärendet framgår, att Scherdin, som är född den 12 maj

1869 och sålunda 60 år gammal, varit anställd såsom biträde å stämpelexpeditionen

i statskontoret under tiden 1 februari—28 maj 1909 samt alltsedan

den 1 januari 1910 varit biträde å räntekammaren. Vid den nya

löneregleringens genomförande förordnades hon att vara e. o. kanslibiträde

och är såsom sådan hänförd till 6:e lönegraden i den i avlöningsreglementet

för icke-ordinarie befattningshavare intagna löneskalan. Därest hon vid utgången

av innevarande budgetår erhölle avsked och civila pensionslagen då

varit tillämplig å henne, hade hon kunnat räkna 19 tjänstår för pension.

Av läkarintyg framgår, att Scherdin, som alltsedan den 22 april 1928

varit tjänstledig på grund av sjukdom, på grund av sitt sjukdomstillstånd

torde hava ringa utsikt att kunna vidare bestrida sin tjänst i statskontoret.

Statskontoret, som gjort framställning om pension åt Scherdin, har i fråga

om storleken av pensionsbeloppet anfört följande:

Därest fru Scherdin innehaft ordinarie anställning i 6:e lönegraden, hade

hon ägt uppbära pension utgörande lu/;i0 av för kvinnlig befattningshavare

i nyssberörda lönegrad gällande pensionsunderlag, 1,644 kronor, eller, efter

avrundning till närmast högre med 12 delbara tal, 1,044 kronor. I de fall,

då riksdagen under senare år medgivit, att pension finge utgå till ickeordinarie

befattningshavare, har någon reducering vidtagits av det pensionsbelopp,

som skulle utgått med tillämpning av civila pensionslagen. I

anledning härav torde pension till henne böra utgå med förslagsvis 996

kronor årligen eller det belopp, vilket — med tillämpning av vad särskilda

sakkunniga i sitt den 29 mars 1927 avgivna betänkande med förslag till

ny civil pensionslag m. m. ifrågasatt — skulle utgå till kvinnlig extra

ordinarie befattningshavare i 6:e lönegraden.

Departementschefen har mot det föreslagna beloppet ej funnit anledning

till annan erinran än att, i anslutning till vad som skett i vissa föregående

fall, pensionen synts böra underkastas skälig reduktion i anledning därav,

att fru Scherdin icke haft att erlägga avgifter för sin pensionering samt i

enlighet härmed fastställas till 900 kronor.

I övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Utskottet, som biträder departementschefens uppfattning beträffande pensionsbeloppets

storlek, hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

proposition.

Bihang till riksdagens protokoll 1029. 8 samt 16 häft. (Nr 24.)

9

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

Ang.

höjd pension

åt arbetaren

vid myntoch

juste•

ringsverket

A. Hjorth.

89:o.

I en inom första kammaren under nr 97 väckt motion har herr Lindley

anfört och hemställt följande:

»Riksdagen beslöt förlidet år med anledning av en kungl. proposition

nr 42 att tilldela arbetaren vid mynt- och justeringsverket A. Hjorth en

pension av 900 kronor per år.

Av sedermera inhämtade upplysningar synes dock framgå som om den

fastställda pensionen blivit väl låg, genom det att personen i fråga endast

upptagits som vanlig arbetare, under det att han i realiteten innehaft arbetsuppgifter,

som borde ha hänförts till förmans- eller särskilda förtroendeuppdrag.

Enligt i Stockholm gällande bestämmelser skola alla reparationer

etc. å gas- och vattenledningar handhavas av godkända entreprenörer. Bemälde

Hjorth hade för mynt- och justeringsverket förvärvat dylik entreprenörsfullmakt,

varför han vanligtvis titulerades såsom »entreprenören».

Det synes undertecknad därför skäligt att den förut fastställda pensionen

måtte höjas och vill med anledning härav påyrka, att riksdagen måtte besluta

höja den Hjorth tillerkända pensionen från 900 till 1,308 kronor.»

Såsom i motionen erinrats, var frågan om pension åt Hjorth föremål

för behandling av 1928 års riksdag i anledning av en utav Kungl. Maj:t

i ämnet framlagd proposition nr 42. Nämnda proposition hade föranletts

av en framställning från mynt- och justeringsverket, i vilken anförts i

huvudsak följande.

Hjorth vore född den 16 januari 1864 och hade antagits i mynt- och justeringsverkets

tjänst den 5 december 1910. Därjämte hade han varit anställd

vid Göta artilleriregemente, Andra livgardet och Vaxholms artillerikår

under sammanlagt 8 år 3 månader och 5 dagar från den 1 november

1881 till den 21 juni 1890. Hjorth vore sålunda nära 64 år gammal och

kunde räkna en tjänstetid i statens tjänst av omkring 25 11 år. Hjorth,

som sedan flera år lede av neurasteni och kronisk höftnervvärlc samt vore

blind på högra ögat, vore nu, jämlikt läkarintyg, oförmögen att nöjaktigt

sköta någon arbetarbefattning vid verket. Hjorths avlöning hade under de

senaste två åren uppgått till respektive 3,967 kronor 20 öre och 3,959

kronor 70 öre om året — högsta avlöningsgruppen för verkets arbetare —

och låge sålunda ungefär mitt emellan lönen i högsta löneklass inom respektive

6:e och 7:e lönegraden i den för befattningshavare vid statsdepartement

och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, gällande

löneplanen. Vid övervägande av frågan om det belopp, vartill en eventuell

pension för Hjorth skäligen borde fastställas, syntes därför det för en befattningshavare

i 7:e lönegraden fastställda pensionsunderlaget lämpligen

kunna läggas till grund för beräkningen. För dylik befattningshavare

gällde ju ett pensionsunderlag av 1,824 kronor. Då Hjort emellertid endast

kunde räkna 25 tjänstår i statens tjänst, ansåge verket skäligt, att pension

för honom beräknades till 25/35 av ovannämnda belopp, eller sålunda 1,302

kronor 85 öre, vilken summa emellertid syntes böra avrundas till närmaste

med 12 delbara belopp, eller 1,308 kronor.

Statskontoret anförde i avgivet utlåtande följande.

»I likhet med mynt- och justeringsverket vill statskontoret förorda, att

något årligt understöd av statsmedel beviljas myntarbetaren Hjorth. Stats
-

s. 131 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

131

kontoret anser sig dock ej kunna tillstyrka, att pensionsbeloppet beräknas

efter den av Hjorth uppburna avlöningen. Snarare synes vid beloppets bestämmande

böra beaktas nådiga kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10)

angående förtidspension och avskedsersättning åt vissa övertaliga civila löntagare

vid armén och marinen, varvid myntarbetare synes kunna jämställas

med i § 3 av samma kungörelse upptagen grupp II. Dylik personal erhåller

vid avsked efter en anställningstid av 25 år förtidspension med 980 kronor,

vartill enligt föreskrift i nådiga kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280)

kommer pensionsförhöjning I med 172 kronor. På grund härav tillstyrker

statskontoret, att en årlig pension till belopp av 1,152 kronor måtte utverkas

åt Hjorth.»

Föredragande departementschefen uttalade beträffande pensionsbeloppet,

att han med hänsyn till vad 1927 års riksdag uttalat i fråga om pensionering

av arbetarpersonal (riksdagens skrivelse nr 214, punkten 26) funne

sig icke böra tillstyrka, att pensionen avpassades efter grunderna för bestämmande

av förtidspension åt vissa övertaliga civila löntagare vid armén

och marinen. Då riksdagen år 1927 åt arbetare i jämförlig ställning med

omkring 25 tjänstår beviljat pension med 900 kronor årligen, ansåge departementschefen

sig icke kunna förorda, att pensionen för Hjorth bestämdes

till högre belopp.

I sitt den 16 april 1928 avgivna utlåtande nr 30, punkten 2 tillstyrkte

bankoutskottet bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition under uttalande,

att utskottet biträdde Kungl. Maj:ts förslag beträffande pensionsbeloppets

storlek. Utskottets hemställan blev av riksdagen bifallen.

Med anledning av den nu väckta motionen har utskottet i fråga om

Hjorths tjänstgörings- och avlöningsförhållanden vid myntverket inhämtat

närmare uppgifter, av vilka framgår följande.

Hjorth, som tidigare varit rörarbetarförman, antogs den 5 december 1910

till arbetare vid mynt- och justeringsverket mot en avlöning av 40 öre i

timavlöning och 15 kronor i månaden såsom tillfälligt hyresbidrag. Den

30 maj 1911 beslöt verket, att timavlöningen till Hjorth, med hänsyn därtill

att han av vederbörande myndigheter förklarats berättigad att inom verkets

egendom verkställa reparationer och mindre utsträckningar av gas-, vattenoch

avloppsledningar, skulle höjas från 40 till 45 öre.

Sedermera har Hjorth, i enlighet med de för arbetarpersonalen vid verket

gällande avlöningsföreskrifter, successivt uppflyttats inom löneklasserna, så

att han vid sin avgång åtnjöt avlöning enligt den för arbetarna vid verket

fastställda högsta löneklassen.

Hjorths tjänstgöring vid myntverket har till övervägande del varit av

alldeles enahanda beskaffenhet som övriga myntarbetares, nämligen att biträda

med arbetena vid de olika myntningsoperationerna, givetvis där envar

ansetts mest lämplig. Därjämte har emellertid Hjorth vid förefallande behov

lett och jämväl deltagit i arbetena med reparationer å och ändringar

av gas-, vatten- och avloppsledningarna inom verkets fastighet. Härvidlag

har Hjorth kunnat betraktas såsom förman för ett arbete, men någon ställning

jämförlig med övriga förmäns vid myntverket har Hjorth icke intagit,

vare sig i avlöningshänseende eller beträffande uppgifternas art. Förmännen

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

Utskottet.

Ang.

pension åt

eldaren vid

nationalmuseum

J. A.

Danielsson.

vid myntverket äro nämligen närmast att betrakta såsom föreståndare för

någon viss avdelning inom verkstäderna och hava ock närmaste ansvaret

för de metaller, de emottagit, under den tid dessa bearbetas i vars och ens

avdelning.

Med hänsyn till det mycket varierande myntningsarbetet har det alltid

ansetts angeläget att bland myntarbetarna intaga några sådana, som haft

yrkesutbildning inom andra fack, exempelvis murare, snickare m. fl. för

att sålunda kunna vid mindre arbetstillgång utföra nödiga reparationsarbeten

inom den av verket disponerade egendomen. Hjorths ställning har

i detta hänseende varit ensartad med flera av verkets övriga arbetare.

Av den lämnade utredningen torde framgå, att Hjorth under sin anställning

vid myntverket icke intagit ställning såsom förman utan varit att

jämställa med verkets övriga arbetare. Vid sådant förhållande och då

pensionsförmånen för Hjorth av 1928 års riksdag avpassats i överensstämmelse

med de grunder, vilka av riksdagen under senare år tillämpats beträffande

pensioner åt med honom i avseende å tjänstetid likställda kvalificerade

yrkesarbetare i statens tjänst — t. ex. arbetare vid Carl Gustafs stads

gevärsfaktori och arméns tygverkstäder m. fl. — har utskottet funnit sig sakna

anledning att tillstyrka en förhöjning av det honom beviljade pensionsbeloppet.

Utskottet får alltså avstyrka bifall till motionen och hemställer

förty,

att förevarande motion I: 97 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

VII. Ang. ecklesiastikdepartementet.

90:o.

I en till riksdagen avlåten, den 25 januari 1929 dagtecknad proposition

nr 27 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, i punkten 1 föreslagit

riksdagen medgiva, att eldaren vid nationalmuseum Johan August

Danielsson må från och med månaden näst efter den, varunder han erhåller

entledigande från sin befattning vid museet, under sin återstående livstid från

allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 720 kronor.

Av utredningen i ärendet framgår bland annat följande:

Danielsson, vilken är född den 16 april 1865, antogs till extra eldare vid

museet den 31 mars 1892 och tjänstgjorde i mån av behov som vikarie för

eldarna under de närmaste åren. Från och med hösten 1896 har Danielsson

tjänstgjort som eldare vid museet under 7 månader årligen. Hans avlöning

i denna befattning har sedan 1921 utgått med 200 kronor i månaden,

vartill kommit dyrtidstillägg. Avlöningen har utgått av det på museets

stat upptagna ordinarie anslaget till extra befattningshavare vid museet.

s. 133 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

133

Danielsson har under eldningssäsongerna icke åtnjutit annan tjänstledighet

från sitt arbete än för sjukdom. Danielsson har alltid med plikttrohet och

nit fullgjort sitt arbete för museet.

Enligt läkarintyg är Danielsson på grund av åderförkalkning m. m. oförmögen

till effektivt arbete för sitt uppehälle.

I övrigt får utskottet åberopa den utredning, som i propositionen lämnats.

Utskottet, som icke haft anledning till erinran mot vad i ärendet föreslagits,

hemställer,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må vinna

riksdagens bifall.

91 ro.

Under punkten 2 av omförmälda proposition nr 27 har hemställts, att

riksdagen må medgiva, att amanuensen hos vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien

Rosa Christina Norström, född Strokirk, må från och med

dagen näst efter den, å vilken entledigande från hennes befattning hos

akademien kan komma att beviljas, å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 1,992 kronor.

Med förmälan, att Norström anmält sin avsikt att med utgången av juni

1929 begära entledigande från sin befattning, har vitterhets-, historie- och

antikvitetsakademien hemställt om beredande av pension åt henne efter avgången

ur tjänst.

Till stöd för framställningen har akademien anfört bland annat följande:

Fru Rosa Norström, som är född den 13 november 1860, erhöll i februari

1899 anställning såsom biträde vid myntkabinettet, vilken anställning hon

alltjämt innehar. Jämsides härmed har fru Norström under tiden den 1

oktober 1907—den 30 juni 1923 tjänstgjort såsom akademiens räkenskapsförare.

Under hela sin tjänstetid har fru Norström med utomordentligt intresse

ägnat sig åt sitt arbete. Särskilt vid skötseln av myntkabinettet har

amanuensen Norström ådagalagt stor skicklighet. Att hennes arbetsprestationer

uppskattats framgår även av den omständigheten att amanuensen

Norström åren 1918—1924 under tillhopa 19 månader 19 dagar av Kungl.

Maj:t eller akademien förordnats att uppehålla den Hjertbergska antikvarietjänsten,

varmed enligt gällande instruktion för akademiens tjänstemän

följer skyldigheten att i egenskap av avdelningsföreståndare utöva den närmaste

vården om myntkabinettet. Under åren 1907 till den 21 maj 1915

då filosofie doktorn B. Schnittger utnämndes att vara Hjertbergsk antikvarie,

var amanuensen Norström den enda arbetskraft, som fanns att tillgå för

myntkabinettets räkning, emedan dåvarande Hjertbergske antikvarien filosofie

doktorn P. E. C. Eckhoff måst anlitas för andra uppgifter.

För närvarande uppbär amanuensen Norström enligt beslut den 17 februari

1922 ett årligt arvode av 3,200 kronor för fem timmars daglig tjänstgöring,

å vilket arvode dyrtidstillägg i vanlig ordning utgår. Enligt Kungl.

Maj:ts beslut den 13 oktober 1922 gälla därjämte bestämmelserna i 1 avd. 2

Ang.

pension åt

amanuensen

Rosa Christina

Norström.

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

Ang.

tilläggspension

åt läroverksadjunkten

och docenten

T.

Torbiörnsson.

kap. av kungörelsen den 31 december 1921 (nr 778) i tillämpliga delar i

avseende å amanuensen Norström.

I fråga om vidare utredning hänvisar utskottet till propositionen.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

92:o.

Uti punkten 3 av samma proposition föreslår Kungl. Maj:t riksdagen

medgiva, att adjunkten vid högre allmänna läroverket i Uppsala, docenten

vid universitetet därstädes Tore Torbiörnsson må från och med månaden

näst efter erhållet avsked från adjunktsbefattningen åtnjuta — utöver den

pension, som författningsenligt tillkommer honom såsom läroverksadjunkt

— en tilläggspension från allmänna indragningsstaten till sådant belopp,

att pension och tilläggspension tillsammans uppgå till 4,000 kronor, med

iakttagande, att dessa pensioner skola i avseende å tilläggsförmåner behandlas

som utgjorde de tillhopa hel pension för läroverksadjunkt.

I en av kanslern för rikets universitet med tillstyrkande yttrande av den

19 juli 1928 till Kungl. Maj:t överlämnad framställning har det större

akademiska konsistoriet i Uppsala hemställt, att Torbiörnsson måtte beviljas

en årlig pension å allmänna indragningsstaten av 2,000 kronor att utgå

från och med den 1 juli 1929.

Framställningen är föranledd av en hemställan i ämnet från filosofiska

fakultetens humanistiska sektion, vilken hemställan i sin tur grundar sig

på en av professorn Otto von Friesen jämte nio andra sektionsmedlemmar,

representerande sektionens språkliga ämnen, till sektionen ingiven skrift,

vari anföres bland annat följande.

Docenten Torbiörnsson, som den 14 januari 1929 fyller 65 år, kallades

till docent i slaviska språk vid universitetet år 1901 och har alltsedan dess

oavbrutet stått till universitetets förfogande såsom sådan. Han var redan

då han förordnades till docent sedan mer än ett halvt decennium en i fackkretsar

även utom vårt land uppmärksammad och respekterad forskare.

Han var den förste i vårt land, som efter ett grundligt studium av den

historiska och jämförande indoeuropeiska språkvetenskapen gjorde de slaviska

språken till sin specialitet. Med en sällsynt hängivenhet har han

redan från sina studentår ägnat all den tid han från arbetet för sitt livsuppehälle

haft övrig åt sin vetenskap. Han har inom och även utom

slavistiken utvecklat ett omfattande och kvalitativt högtstående författarskap,

som icke blott faller inom de produktivare åren utan med nästan

ökad intensitet fortgått intill senaste tid.

Att han, som i decennier innehaft en fullgod och erkänd kompetens för

beklädande av en ordinarie lärostol i slaviska språk, icke vid de visserligen

fåtaliga ledigheter, som inträffat, erhållit sådan befordran, är en konsekvens

av ordningen vid akademiska befordringar, vilken med nödvändighet måste

s. 135 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

135

medföra, att personer, som förberett sig för den akademiska banan, i viss

utsträckning måste söka sin utkomst på annat håll. Torbiörnsson har

emellertid att åberopa en så betydande direkt insats i universitetsarbetet

som att han under fem år skött hela den med professuren i slaviska språk

förbundna undervisnings- och examinationsskyldigheten och under en termin

hela undervisningen. Han har även meddelat annan undervisning vid

universitetet.

Torbiörnsson har sålunda väl gjort sig förtjänt av att, när han snart inträder

i pensionsåldern, erhålla pension för sin långa och högt kvalificerade

tjänstgöring vid universitetet.

Statskontoret har i avgivet utlåtande anfört bland annat:

I flera fall har riksdagen beviljat pension åt obefordrade docenter vid

universiteten; senast medgav 1921 års riksdag sådan förmån åt docenten

vid universitetet i Uppsala E. Petrini, varvid pensionsbeloppet bestämdes

till 3,000 kronor, motsvarande — med någon reduktion i anseende därtill

att pensionsavgift icke erlagts — -j,. av ett docentstipendium å 5,000 kronor.

I dessa fall gällde det emellertid att genom pensionen bereda levebröd på

ålderdomen åt personer, som genom långvarig verksamhet inlagt förtjänster

om undervisningen vid respektive universitet och som icke på grund av

annan statsanställning vore tillförsäkrade dylik förmån.

Beträffande Torbiörnsson föreligga i viss mån andra förhållanden. Av

handlingarna framgår nämligen, att han, som alltsedan den 31 oktober 1901

varit docent i slaviska språk vid universitetet i Uppsala, under närmast

följande år bredvid sin anställning i nämnda egenskap tjänstgjort såsom

extra och vikarierande lärare vid högre allmänna läroverket i Uppsala, att

han den 1 maj 1905 tillträtt och alltjämt innehar ordinarie adjunktstjänst

vid samma läroverk samt att lian bortsett från kortare ledigheter samtidigt

utövat båda sina befattningar utom under tiden från och med höstterminen

1916 till och med vårterminen 1921, då han för uppehållande av den lediga

professuren i slaviska språk vid Uppsala universitet åtnjutit ledighet från

sin adjunktstjänst.

Av statskontoret införskaffade handlingar giva vid handen, att Torbiörnsson

vid uppnående av avgångsåldern såsom läroverksadjunkt den 14 januari

1929 kommer att innehava 26 för pension beräkneliga tjänstår, därvid hänsyn

icke tagits till annan tid av docenttjänstgöringen än den, som infaller

före hans anställning vid allmänt läroverk. Han skulle vid sådant förhållande

kunna bliva berättigad att vid avgången från adjunktstjänsten komma

i åtnjutande av avkortad pension, motsvarande av pensionsunderlaget

4,000 kronor, eller efter föreskriven avrundning 3,160 kronor.

Då Torbiörnsson alltså blir berättigad till pension av statsmedel, i vilket

avseende såsom tjänstår honom tillgodoräknas dels tjänstetiden såsom docent

före anställningen vid allmänt läroverk, dels ock de år, varunder han uppehållit

professuren i slaviska språk vid universitetet i Uppsala, kan det

visserligen ifrågasättas, huruvida överhuvudtaget någon som helst ytterligare

pensionsförmån, grundad på hans anställning vid universitetet, bör

förekomma. Men med hänsyn dels till de tre läsår, varunder Torbiörnsson

varit anställd vid statsunderstött enskilt läroverk, dels ock till hans långvariga

väl vitsordade arbete vid universitetet skulle statskontoret för sin

del vilja föreslå, att denna hans verksamhet må räknas honom tillgodo på

sådant sätt, att åt honom utverkas en tilläggspension till det belopp, att

hans sammanlagda pensionsförmån uppgår till hel pension såsom läroverksadjunkt.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

Motion I; 219.

Utskottet.

Departementschefen har förklarat sig visserligen behjärta de synpunkter,

som såväl av sektionens förslagsställare som av Torbiörnsson själv i en i

ärendet ingiven skrift gjorts gällande, men departementschefen har dock

ansett sig böra ansluta sig till vad statskontoret föreslagit.

Med avseende å vidare utredning i ärendet åberopar utskottet vad propositionen

innehåller.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom första

kammaren i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande framställning väckt

motion nr 219, vari herr Westman hemställt, »att docenten Torbiörnsson —

utom den honom enligt lag tillkommande avkortade adjunktspensionen —

måtte erhålla en årlig tilläggspension å allmänna indragningsstaten av

2,000 kronor med därå löpande dyrtidstillägg att utgå från och med den

1 juli 1929, under iakttagande av att adjunktspensionen och tilläggspensionen

skola med avseende å tilläggsförmåner behandlas såsom utgörande

en pension».

Beträffande skälen för det motionsvis gjorda yrkandet får utskottet hänvisa

till motionen.

På de i ärendet anförda skälen har utskottet ansett sig böra förorda, att

Torbiörnsson beredes en tilläggspension utöver honom i egenskap av läroverksadjunkt

författningsenligt tillkommande pension. I fråga om storleken

av denna tilläggspension har utskottet, som ansluter sig till vad statskontoret

i ärendet yttrat, funnit sig böra tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet

kan alltså icke biträda motionärens längre gående yrkande.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

framställning och med avslag å berörda motion

I: 219, i vad den skiljer sig från Kungl. Maj:ts förslag,

må medgiva, att adjunkten vid högre allmänna läroverket

i Uppsala, docenten vid universitetet därstädes

Tore Torbiörnsson må från och med månaden näst efter

erhållet avsked från adjunktsbefattningen åtnjuta —

utöver den pension, som författningsenligt tillkommer

honom såsom läroverksadjunkt — en tilläggspension från

allmänna indragningsstaten till sådant belopp, att pension

och tilläggspension tillsammans uppgå till 4,000

kronor, med iakttagande, att dessa pensioner skola i

avseende å tilläggsförmåner behandlas som utgjorde de

tillhopa hel pension för läroverksadjunkt.

s. 137 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

137

93:o.

Under punkten 4 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att

specialläraren i allmän teknisk och fabrikshygien samt i byggnadsliygien

vid tekniska högskolan, professorn Klas Gustaf Anders Sondén må från

och med månaden näst efter den, varunder han erhåller entledigande från

sina befattningar vid högskolan, under sin återstående livstid från allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 3,000 kronor.

Tekniska högskolans lärarkollegium, som gjort framställning om pension

åt Sondén, har till stöd för sin hemställan anfört bland annat följande:

Professor Sondén har sedan 1894 tjänstgjort vid tekniska högskolan och

i följande egenskaper:

Som docent i teknisk hygien 1894—1922

» extra lärare i teknisk hygien 1898—1912

» extra lärare i tillämpad värmelära 1904—1912

» speciallärare i teknisk hygien och i tillämpad värmelära 1912—1914

» speciallärare i fabrikshygien 1913 — fortfarande

» speciallärare i förbränningslära 1915—1926

» speciallärare i hyggnadshygien 1915 — fortfarande.

Sondén har därjämte i sin egenskap av speciallärare i teknisk hygien

varit föreståndare för institutionen för hygien.

Sondén, som är född den 5 augusti 1859 och således år 1929 fyller 70

år, har anmält, att han önskar avgå från sina befattningar vid tekniska

högskolan under år 1929. Det synes lärarkollegiet, att en tekniska högskolans

speciallärare, som tjänstgjort i 35 år, som under denna långa tid

städse skött sina åligganden med utmärkt nit och utmärkt skicklighet och

som är allmänt erkänd som en framstående vetenskapsman — Sondén blev

medicine hedersdoktor 1907 och fick professors namn 1921 — borde komma

i åtnjutande av pension.

För bestämmandet av storleken av nu föreslagen pension får lärarkollegiet

meddela, att Sondéns sammanlagda arvoden å speciallärarbefattningarna vid

tekniska högskolan under åren 1915—1925 utgjorde 5,600 kronor per år,

under år 1926 (på grund av att Sondén under detta år lämnade speciallärarbefattningen

i förbränningslära och arvodena sålunda reducerades) 4,700

kronor och under år 1927 (av samma anledning) 3,800 kronor, allt exklusive

dyrtidstillägg. Med utgångspunkt från dessa arvoden vågar lärarkollegiet

föreslå en årlig pension av 3,000 kronor.

I fråga om utredningen i övrigt tillåter sig utskottet att hänvisa till

propositionen.

Utskottet hemställer,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av

riksdagen bifallas.

Ang.

pension åt

specialläraren

vid

tekniska

högskolan

professorn

K. G. A.

Sondén.

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

Ang.

pension åt

förre assistenten

vid

tekniska

högskolan

Hj. Berwald.

Ang.

tilläggspension

åt

/. d. undervisningsrådet

överdirektören

A. W.

Falk.

94:o.

Uti punkten 5 föreslår Kungl. Maj:t riksdagen medgiva, att förre assistenten

vid tekniska högskolan, civilingenjören Hjalmar Berwald må, från

och med månaden näst efter erhållet entledigande från assistentbefattningen

vid högskolan, under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 2,400 kronor.

Tekniska högskolans lärarkollegium har till stöd för ansökning om pension

åt Berwald anfört bland annat:

Civilingenjören Hjalmar Berwald har utan avbrott varit anställd vid tekniska

högskolan från och med höstterminen 1873 till och med vårterminen

1928 och har således tjänstgjort vid högskolan under 55 läroår. Under

denna tid har han dessutom under sammanlagt 6 månader 22 dagar såsom

vikarie uppehållit professuren i matematik. Ingenjör Berwald är född den

6 november 1848 och har sålunda fyllt 80 år.

Det synes lärarkollegiet befogat, att en högskolans assistent, som under

en så enastående lång tidsperiod innehaft lärarbefattning vid högskolan och

som städse med utmärkt nit och utmärkt skicklighet skött sin tjänst, komme

i åtnjutande av pension, oaktat han såsom extra befattningshavare ej äger

rätt att erhålla sådan från den civila pensionsinrättningen.

Under åren 1886—1909 var Berwald dessutom lärare vid Beskowska skolan

i Stockholm, under åren 1882—1910 lärare vid Östermalms högre läroanstalt

för flickor, tjänstgjorde ett par år vid tekniska skolan i Stockholm

och har även under kortare tider varit lärare vid Stockholms borgarskola,

tyska skolan och andra undervisningsanstalter.

För bedömande av pensionens storlek får lärarkollegiet meddela, att Berwalds

arvoden — oberäknat dyrtidstillägg — under de fem sista läroåren i

medeltal något överstigit 4,500 kronor.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Utskottet, som ansett sig böra biträda Kungl. Maj:ts förslag, får hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

95:o.

Uti punkten 6 av berörda proposition nr 27 har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att f. d. undervisningsrådet och ledamoten av skolöverstyrelsen,

överdirektören August Wilhelm Falk må från och med månaden

näst efter den, under vilken avgång från tjänsten ägt rum, under sin återstående

livstid uppbära — utöver honom författningsenligt tillkommande

pension — en tilläggspension å allmänna indragningsstaten till belopp av

340 kronor för år, med rätt att å sammanlagda pensionsförmånen åtnjuta

förhöjning enligt bestämmelserna i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280).

s. 139 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

139

Hos Kungl. Maj:t har Falk, som den 21 december 1928 erhållit avsked

från sin befattning från och med den 27 december 1928 och som erhållit

avkortad pension, anhållit om utverkande åt honom av tilläggspension på

grund av tjänstgöring vid Beskowska skolan i Stockholm.

över ansökningen har skolöverstyrelsen den 13 december 1928 avgivit

utlåtande och därvid anfört bland annat:

Sökanden har genom beslut av statskontoret den 22 november 1928 beviljats

avkortad pension till ett belopp av 5,660 kronor. Därvid hava enligt

bestämmelserna i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinneliavares

rätt till pension tillgodoräknats honom de 33 år, under vilka han

bestritt tjänstgöring i statens tjänst. Sökanden har emellertid förutom nämnda

tjänstgöring i statens tjänst även bestritt tjänstgöring vid statsunderstödd

enskild läroanstalt, nämligen såsom ämneslärare vid Beskowska skolan i

Stockholm under läsåren 1888—1890 och 1893—1899 eller under åtta läsår,

varav dock de tre sista läsåren sammanfalla med sökandens tjänstgöring

vid högre lärarinneseminariet i Stockholm, och har därvid bestritt en undervisningsskyldighet

av 28—31 veckotimmar.

Överstyrelsen erinrar, att Kungl. Maj:t och riksdagen vid vissa föregående

tillfällen bifallit liknande ansökningar, samt anför såsom exempel härå, att

1928 års riksdag beviljat f. d. lektorn A. E. Westholm tilläggspension beräknad

på två tredjedelar av den tid, under vilken han bestritt full tjänstgöring

vid samma enskilda läroanstalt, Beskowska skolan i Stockholm, vid

vilken Falk tjänstgjort.

Vad Falks tjänstgöring vid ifrågavarande läroanstalt beträffar, framhåller

överstyrelsen, att densamma måste anses hava varit av direkt allmännyttig

beskaffenhet och till stort gagn för Falks följande arbete i statstjänst. Under

sådana omständigheter synes det överstyrelsen med billigheten överensstämmande,

att även Falk beviljas tilläggspension av statsmedel, och att därvid

tillgodoräknas honom två tredjedelar av den till fem läsår uppgående tjänstetid,

under vilken han vid Beskowska skolan i Stockholm tjänstgjort såsom

ämneslärare med full tjänstgöring utan att samtidigt innehava statstjänst,

eller tre hela läsår.

Vid bifall härtill skulle Falks sammanlagda för statspension beräkneliga

tjänstetid uppgå till mer än 35 år och hans årliga pension till 6,000 kronor.

Den tilläggspension, som i nu förevarande fall skulle kunna ifrågakomma,

synes alltså, enär den Falk författningsenligt tillkommande pensionen utgår

med 5,660 kronor, utgöra 340 kronor.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet har ansett sig böra biträda Kungl. Maj:ts förslag och hemställer

förty,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

Ang.

tilläggspension

åt f. d.

lär tverksadjunkten

E. O.

G. Lindqvist.

96:o.

Kungl. Maj:t har i punkten 7 föreslagit riksdagen medgiva, att f. d.

adjunkten vid Vasa realskola i Stockholm Erik Olof Gregorius Lindqvist

må från och med månaden näst efter den, under vilken avgång från tjänsten

ägt rum, under sin återstående livstid uppbära — utöver honom författningsenligt

tillkommande pension — en tilläggspension å allmänna indragningsstaten

till belopp av 490 kronor för år, med rätt att å sammanlagda

pensionsförmånen åtnjuta förhöjning enligt bestämmelserna i kungörelsen

den 18 juni 1925 (nr 280).

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Lindqvist, som är född den 10

mars 1863, genomgått provår 1892, tjänstgjort som vikarierande lektor vid

sjökrigsskolan från den 1 april till vårterminens slut år 1893, som lärare

vid Östermalms högre allmänna läroanstalt för flickor åren 1892—1905, som

lärare vid Beskowska skolan under läsåren 1893 — 1905, att han utnämnts

till adjunkt vid Vasa (tidigare Jakobs) realskola den 23 februari 1905 samt

att han vid sin avgång från sistnämnda befattning den 30 juni 1928 erhållit

avkortad pension med 2,790 kronor.

I ärendet har skolöverstyrelsen den 24 november 1928 avgivit utlåtande

och därvid anfört bland annat:

Enligt bestämmelserna i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinneliavares

rätt till pension hava i pensionsavseende tillgodoräknats Lindqvist

de 23 år, under vilka han tjänstgjort såsom adjunkt vid Vasa realskola.

Sökanden har emellertid före nämnda tjänstgöringstid bestritt tjänstgöring

vid statsunderstödd enskild läroanstalt under läsåren 1893—1905 eller

under 12 läsår, och har därvid bestritt en undervisningsskyldighet av under

de 5 första läsåren 10—18 veckotimmar och under de sju senare läsåren 23—

29 veckotimmar.

Det synes överstyrelsen med billigheten överensstämmande, att till sökanden

beviljades tilläggspension av statsmedel, och att därvid tillgodoräknades

honom t/.l av den till sju läsår uppgående tjänstetid, under vilken han vid

Beskowska skolan i Stockholm tjänstgjort såsom ämneslärare med full tjänstgöring,

eller fyra hela läsår.

Vid bifall härtill skulle sökandens sammanlagda för statspension beräkneliga

tjänstetid uppgå till 27 år och hans årliga pension till 27/„3 x 4,000

kronor eller 3,272 kronor 73 öre och med föreskriven avrundning av pensionsbeloppet

uppåt 3,280 kronor. Den tilläggspension, som i nu förevarande

fall skulle kunna ifrågakomma, synes alltså, enär den sökanden författningsenligt

tillkommande pensionen utgår med 2,790 kronor, utgöra 490 kronor.

Med avseende å vidare utredning i ärendet åberopar utskottet vad propositionen

innehåller.

Utskottet får hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

s. 141 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

141

97:o.

Under punkten 8 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att f. d.

gymnastikvaktmästaren vid högre allmänna läroverket å Östermalm i Stockholm

Karl Johan Lindström må, räknat från och med den 1 oktober 1928,

under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten uppbära —

i stället för honom av 1928 års riksdag tillerkänt pensionsbelopp av 1,356

kronor — en årlig pension av 1,584 kronor.

Ang.

pension åt

förre läroverksvaktmastaren

K. J. Lindström.

På därom av Kungl. Maj:t i proposition nr 182 gjord framställning medgav

1928 års riksdag, att Lindström finge från och med månaden näst efter

den, under vilken avgång från hans då innehavande befattning ägde rum,

under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten uppbära en

årlig pension av 1,356 kronor.

Av den utredning i ärendet, som åtföljde Kungl. Maj:ts proposition, framgick,

att Lindström, som är född den 20 mars 1860, varit i läroverkets

tjänst anställd alltsedan den 1 juli 1903 och att han syntes komma att vid

avskedstagandet kunna tillgodoräkna sig 25 tjänstår. Då med Lindström

jämförliga läroverksvaktmästare, som uppnått en tjänstålder av minst 30

år, tidigare tillerkänts pension med 1,584 kronor, ansågs med hänsyn till

Lindströms lägre tjänstålder, att hans pension borde enligt vedertagna grunder

reduceras till 1,356 kronor.

Hos Kungl. Maj:t har nu Lindström anhållit om utverkande åt honom

av en till 1,584 kronor höjd pension. Han har till stöd härför åberopat,

att han under tiden juli 1876—juli 1881 varit fast anställd vid Svea artilleriregemente.

Utlåtanden i ärendet hava avgivits av skolöverstyrelsen och statskontoret.

Skolöverstyrelsen har erinrat därom, att jämlikt 17 § i lagen den 11 oktober

1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension tjänstår för

statspension beräknas icke allenast för tid, under vilken vederbörande tjänstinnehavare

innehaft tjänst, som i sagda lag avses, utan även för tid, under

vilken han innehaft annan statstjänst eller ock i statens tjänst haft extra

ordinarie anställning eller förordnande. Med anledning härav äger civil

befattningshavare, exempelvis lärare vid allmänt läroverk, som i militär

befattning bestritt tjänstgöring, för vilken ingen annan statspension tillerkännes

honom, rätt att, oberoende av under vilken tid ifrågavarande tjänstgöring

blivit fullgjord, för pension tillgodoräkna sig sagda tjänstgöring.

På grund härav finner överstyrelsen det med billigheten överensstämmande,

att den av sökanden åberopade tjänstgöringstiden vid Svea artilleriregemente

medräknas för pension. Under sådan förutsättning komme ifrågavarande

tjänstetid att uppgå till 30 år och pensionen till 1,584 kronor.

Statskontoret har anfört följande.

Därest statskontoret vid det tillfälle, då frågan om pension åt sökanden

var föremål för ämbetsverkets yttrande, haft kännedom om den tjänstetid i

statstjänst, som nu av sökanden styrkts och åberopats för utverkande av en

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

Utskottet.

förhöjd pensionsförmån, skulle ämbetsverket med hänsyn till billigheten av,

att denna tid räknas honom till godo i pensionsavseende, förordat ett pensionsbelopp

av 1,584 kronor i stället för 1,356 kronor. Vid sådant förhållande

och då sökandens uraktlåtenhet att från början åberopa även sin militära

tjänstetid icke torde böra utesluta honom från berörda pensionsförhöjning,

vill statskontoret för sin del ansluta sig till skolöverstyrelsens hemställan

om utverkande hos riksdagen av nytt beslut i denna pensionsfråga i

enlighet med nämnda styrelses förslag.

Departementschefen har erinrat, att förslag om rätt för Lindström att

tillgodoräkna sig omförmälda militära tjänstgöring framställdes i en vid

1928 års riksdag väckt motion. Bankoutskottet ansåg emellertid det icke

vara lämpligt, att riksdagen skulle taga ståndpunkt till förevarande spörsmål

utan föregående prövning av vederbörande myndigheter samt av Kungl.

Maj:t.

Departementschefen har i likhet med vederbörande myndigheter ansett,

att militärtjänstgöringen bör tillgodoräknas Lindström i pensionsavseende.

Enligt vad departementschefen inhämtat, har Lindström avgått från gymnastikvaktmästarbefattningen

den 30 september 1928. Med inräknande av den

militära tjänstgöringen har han alltså varit i statens tjänst under sammanlagt

mer än 30 år, varför departementschefen ansett honom böra komma i

åtnjutande av en pension å 1,584 kronor.

Med anledning av ett av 1928 års bankoutskott i samband med behandlingen

av förenämnda motion gjort uttalande av innehåll, att vid bedömandet

av denna fråga syntes bland annat böra beaktas, att lång tid förflutet

mellan militärtjänstgöringen och tillträdandet av anställningen såsom läroverksvaktmästare,

har departementschefen framhållit, att den sålunda anmärkta

omständigheten icke skulle hava ägt någon betydelse, därest lagen

angående civila tjänstinnehavares rätt till pension varit tillämplig å Lindström,

samt att anledning saknades att i förevarande avseende ställa honom

sämre än om han varit innehavare av ordinarie tjänst.

För vidare utredning i ärendet hänvisar utskottet till statsrådsprotokollet.

Utskottet vill till en början framhålla, att vad skolöverstyrelsen anfört

rörande stadgandena i 17 § av civila pensionslagen samt departementschefens

i anslutning därtill gjorda uttalande synes utskottet ingalunda vara

avgörande för frågans bedömande, enär Lindströms stamanställning vid Svea

artilleriregemente näppeligen lärer kunna jämställas med tjänst, extra ordinarie

anställning eller förordnande, som avses i nämnda författningsrum.

I likhet med statskontoret har utskottet emellertid funnit billighetsskäl

tala för att ifrågavarande anställningstid tillgodoräknas Lindström i pensionshänseende,

varför utskottet ansett sig böra tillstyrka bifall till det förslag,

som av Kungl. Maj:t framlagts.

Utskottet hemställer förty,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

s. 143 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

143

98:o.

I punkten 9 av förevarande proposition nr 27 har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att lärarinnan vid tekniska skolan i Stockholm

Marianne Ida Mathilda von Sydow må från och med månaden näst efter

den, under vilken hon avgår från sin tjänst vid skolan, under sin återstående

livstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension

av 708 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Marianne Ida Mathilda von

Sydow, som är född den 3 juli 1868, med utmärkta vitsord tjänstgjort vid

tekniska skolan i Stockholm alltsedan läroåret 1902/1903 såsom underlärarinna

i konstsömnad vid den högre konstindustriella avdelningen och avdelningen

för kvinnliga lärjungar samt från och med november 1910 därjämte

såsom lärarinna i spetssömnad och biträdande lärarinna i knyppling vid

den högre konstindustriella avdelningen. Hennes undervisning omfattar 8

veckotimmar i konstsömnad samt 4 veckotimmar i spetssömnad och knyppling.

Avlöningen utgör sedan år 1920 sammanlagt 1,230 kronor för år,

frånsett dyrtidstillägg.

I fråga om utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet.

Då riksdagen tidigare under liknande omständigheter beviljat pensioner

åt befattningshavare vid tekniska skolan i Stockholm, bär utskottet icke

velat motsätta sig bifall till förevarande förslag, oaktat den lärarinnan von

Sydow åliggande undervisningsskyldigheten varit jämförelsevis ringa.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj ds ifrågavarande

framställning.

99:o.

I punkten 10 föreslår Kungl. Majd riksdagen medgiva, att förre vaktmästaren

vid gymnastiska centralinstitutet Anders Hallmans änka Kristina

Charlotta Hallman, född Jansdotter, må, räknat från och med den 1 oktober

1927, under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta

en årlig pension av 600 kronor.

Till stöd för framställning om pension har direktionen över gymnastiska

centralinstitutet anfört huvudsakligen följande:

Genom direktionens beslut den 3 juni 1899 entledigades före uppnådd

pensionsålder dåvarande portvakten Anders Hallman från och med den 1

september 1899 från sin befattning vid institutet, varest har tjänstgjort

sedan den 25 april 1879, i samband varmed direktionen uppdrog åt hans

Ang.

pension åt

lärarinnan

vid tekniska

skolan i Stockholm

Marianne

Ida Mathilda

von

Sydoto.

Utskottet.

Ang.

pension åt

v akt mäst aränkan

Kristina

Char-1

lott a Hallman.

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

hustru Kristina Charlotta Hallman att tills vidare med biträde av sin son

Gustaf Hallman upprätthålla befattningen. Sedermera blev Gustaf Hallman

ordinarie innehavare av befattningen, och modern fick sin bostad hos honom

i den åt honom upplåtna tjänstebostäder varjämte hon av det till extra

vaktmästarbiträde vid institutet beviljade anslaget erhöll ett mindre belopp

såsom vederlag för viss, av henne bestridd del av det extra vaktmästarbiträdet

åliggande arbetet. Jämlikt kungörelsen den 18 juni 1926, nr 266,

uppfördes Hallmans portvaktsbefattning i lönegrad B 5 såsom vaktmästarbiträde,

tillika portvakt.

Sedan emellertid Gustaf Hallman genom Svea hovrätts utslag den 6 april

1927 dömts till avsättning från tjänsten, har direktionen måst taga den åt

honom upplåtna bostaden i anspråk för annan befattningshavare från och

med den 1 oktober 1927. Änkan Hallman har ej heller längre kunnat tagas

i anspråk såsom extra vaktmästarbiträde.

Kristina Charlotta Hallman är född den 25 december 1858 och har under

hela den tid, eller nära 50 år, hon haft sin verksamhet förlagd till institutet,

där utövat ett ytterst plikttroget, träget och gagnande arbete, vare sig hon

biträtt sin man — respektive son —, själv bestritt portvaktsgöromålen eller

förrättat skurning, tvätt och städning för institutets räkning.

I fråga om vidare utredning i ärendet hänvisar utskottet till åberopade

statsrådsprotokollet.

Utskottet, som ansett skäl föreligga att i detta fall bereda pension, har

icke haft något att erinra mot vad Kungl. Maj:t i sådant avseende föreslagit.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

]00:o.

Ang. Uti punkten 11! av förevarande proposition nr 27 har Kungl. Maj:t före
vårdarinnan

riksdagen medgiva, att vårdarinnan vid institutet för blinda å Tomte
vid

institutet boda Anna Augusta Öhman, född Andersson, må från och med månaden

Tomteboda den, under vilken hon avgår från sin anställning vid institutet,

Anna Augusta dock tidigast från och med den 1 mars 1929, under sin återstående livstid

Öliman.

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 696 kronor.

Direktionen över institutet och förskolan för blinda å Tomteboda, som

gjort framställning om pension åt Öhmau, har till stöd härför anfört bland

annat följande:

Anna Augusta öhman, som den 15 februari 1929 uppnår 62 års ålder,

har sedan den 1 mars 1910 utan avbrott varit i institutets tjänst, och har

med stor duglighet och flit skött sina åligganden. Av allt att döma kunna

hennes krafter icke mycket längre räcka till för hennes ansträngande arbete.

Då hon icke torde ha några besparingar för att därmed trygga sin ålderdom

och det ej kan vara staten värdigt att låta henne lämna sin befattning utan

1 Beträffande punkten 12 av prop. nr 27, se utlåtande nr 26, punkten 31.

s. 145 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24. 145

att på något sätt sörja för hennes återstående livstid, bör pension beredas

henne.

Hennes nuvarande kontanta avlöning uppgår, dyrtidstillägg oräknat, till

696 kronor för år. Härtill kommer fri kost, bostad med värme och lyse

samt fri tvätt. Naturaförmånerna torde kunna beräknas till 600 kronor för

år, varför den sammanlagda lönen utgör 1,296 kronor.

Med avseende å vidare utredning åberopar utskottet vad propositionen

innehåller.

Utskottet får hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

101:o.

I en till riksdagen avlåten, den 8 februari 1929 dagtecknad proposition

nr 69 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att direktören vid det under musikaliska akademien

ställda musikkonservatoriet, professorn B. Beckman må från och med

dagen näst efter den, då han efter uppnådd levnadsålder av 65 år avgår

från befattningen såsom direktör vid musikkonservatoriet, under sin återstående

livstid från allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 6,000 kronor.

Till åberopade statsrådsprotokollet har föredragande departementschefen

erinrat om den tidigare behandling, som ägnats frågan om anställnings-,

avlönings- och pensionsförhållandena för direktören vid musikkonservatoriet.

I detta avseende tillåter sig utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet vill här endast erinra, att Kungl. Maj:t vid framläggande i

1926 års statsverksproposition av förslag till lönereglering för befattningen

i fråga ansåg ordnandet av pensioneringen för befattningens innehavare

böra anstå i avvaktan på en lösning av pensionsfrågan för ickeordinarie

befattningshavare i allmänhet i statstjänst. Efter det pensionsfrågan

vid samma riksdag genom motion underställts riksdagens prövning,

anslöt sig bankoutskottet i avgivet utlåtande till den ståndpunkt,

som Kungl. Maj:t sålunda intagit. Utskottet anförde i samband därmed,

att utskottet icke förbisåge, att detta ställningstagande medförde vissa

olägenheter beträffande pensionsförhållandena för nuvarande innehavaren

av direktörsbefattningen. Dessa olägenheter vore emellertid enligt utskottets

mening icke av den art, att de borde föranleda ett omedelbart beslut

i frågan, detta så mycket mindre, som utskottet icke känt sig övertygat

om lämpligheten av att, såsom statskontoret i avgivet utlåtande ifrågasatt,

med avseende å direktörsbefattningen vid musikkonservatoriet tillämpa

samma grunder, som i pensionshänseende gälla för vissa huvudsakligen

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 8 samt. 16 häft. (Nr 2U.) 10

Ang

pension för

direktören vid

det med musikaliska

akademien

förenade

musikkonservatoriet,

pro

fessorn B.

Beckman.

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

Utskottet.

chefsbefattningar, vilka tillsättas genom förordnande på viss tid. Därest

pensionsförhållandena för icke-ordinarie personal inom statsförvaltningen

i allmänhet icke skulle bliva ordnade före den nuvarande direktörens

avgång, syntes för övrigt möjlighet icke saknas att på annat sätt sörja

för beredande åt honom av skälig pension såsom innehavare av direktörsbefattningen.

Föredragande departementschefen har vidare omförmält, att musikaliska

akademien hos Kungl. Maj:t nu gjort framställning om avlåtande till

riksdagen av förslag till bestämmelser i fråga om rätt till pension för

direktören för musikkonservatoriet. För den händelse sådant förslag icke

skulle komma att framläggas för 1929 års riksdag har akademien alternativt

hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå sagda riksdag att bevilja

nuvarande direktören, professorn Beckman, en årlig pension av 6,000

kronor, att utgå från och med månaden näst efter den, då han vid fyllda

65 år avginge från befattningen.

I avgivet utlåtande har statskontoret framlagt förslag till författningsbestämmelser

i fråga om pension för direktören vid musikkonservatoriet.

Därest det emellertid icke skulle befinnas lämpligt att nu utverka riksdagens

beslut om pensionsrätt för konservatoriedirektören, har statskontoret

funnit starka skäl föreligga för beredande av pension för nuvarande

innehavaren av direktörsbefattningen, vilken numera uppnått

sådan levnadsålder, att förnyat förordnande såsom direktör icke torde

ifrågakomma. Med erinran att professorn Beckman, som den 10 februari

1931 uppnår 65 års ålder, räknar tjänstår vid konservatoriet sedan år

1909 och sedan år 1910 varit direktör därstädes, har statskontoret förordat,

att professorn Beckman måtte vid avgång från befattningen efter

uppnådd levnadsålder av 65 år tillerkännas pension av 6,000 kronor

årligen.

För egen del har departementschefen visserligen funnit önskvärt, att

frågan om pension för musikkonservatoriets direktör nu kunde i princip

vinna sin lösning. Med hänsyn till att 1926 års riksdag ansett ordnandet

av denna fråga böra anstå i avvaktan på en lösning av pensionsfrågan

för icke-ordinarie befattningshavare i allmänhet, har departementschefen

emellertid ansett sig nu endast böra förorda det av musikaliska akademien

och statskontoret alternativt framförda förslaget om pension å 6,000

kronor åt professorn Beckman.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till det åberopade

statsrådsprotokollet.

Utskottet, som i likhet med departementschefen ansett frågan om ordnandet

av pensionsförhållandena för direktörsbefattningen vid musikkonservatoriet

böra tills vidare anstå, har funnit sig böra tillstyrka, att pension

beredes nuvarande innehavaren av nämnda befattning efter avgång

från tjänsten. Mot vad Kungl. Maj:t i sådant avseende föreslagit har

s. 147 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

147

utskottet icke funnit anledning till erinran. På grund härav får utskottet

hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

proposition.

102:o.

I en till riksdagen avlåten, den 8 februari 1929 dagtecknad proposition

nr 71 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att envar av vaktmästaren vid tekniska skolan i Stockholm

Erik Valdemar Almberg och portvakten vid samma skola Anna Karolina

Almberg, född Karlsson, må från och med månaden näst efter den,

varunder vederbörande befattningshavare entledigas från sin tjänst vid

skolan, under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten uppbära

årlig pension, Erik Valdemar Almberg med 1,584 kronor och Anna

Karolina Almberg med 600 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att vaktmästaren Almberg, som är

född den 9 februari 1864, har för avsikt att den 1 oktober 1929 på grund

av genom läkarbetyg styrkt sjukdom frånträda den av honom alltsedan

den 1 oktober 1896 innehavda och med utmärkta vitsord bestridda vaktmästarbefattningen

samt att hans årliga avlöning frånsett dyrtidstillägg

från och med år 1921 utgjort 1,900 kronor. Beträffande portvakten Almberg

inhämtas, att hon, som är född den 9 april 1858, skulle likaledes den

1 oktober 1929 frånträda den av henne alltsedan den 1 oktober 1904 med

utmärkta vitsord skötta och utan avbrott för tjänstledighet bestridda portvaktsbefattningen

samt att hennes årliga avlöning frånsett dyrtidstillägg från

och med år 1908 utgjort dels kontant 276 kronor, dels ock förmån av

bostad med värme och lyse, av vederbörande skattemyndigheter uppskattad

till 800 kronor, sammanlagt sålunda 1,076 kronor.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet, som ansett sig böra biträda vad Kungl. Maj:t föreslagit, får

hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må vinna

riksdagens bifall.

Ang.

pension åt

vaktmästaren

E. V. Almberg

och

portvakten

Anna Karolina

Almberg.

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

Ang.

tilläggspensiorer

åt vissa

f. d. lärare

och lärarinnor.

103:o.

I en till riksdagen avlåten, den 15 februari 1929 dagtecknad proposition

nr 116 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva

dels att envar av f. d. ämneslärarinnan vid högre lärarinneseminariet i

Stockholm och den därmed förenade normalskolan för flickor Sigrid Een,

f. d. handarbetslärarinnan vid samskolan i Sala Sofia Wilhelmina Wiberg,

f. d. första lärarinnan vid samskolan i Alingsås Louise Margareta Lindstedt,

f. d. första lärarinnan vid samskolan i Vimmerby Tecla von Reis,

f. d. teckningslärarinnan vid samskolan i Trälleborg Vilhelmina Gustava

Cecilia Meukow, f. d. ämneslärarinnan vid samskolan i Ängelholm Karin

Åhman, f. d. första lärarinnan vid samskolan i Piteå Emma Margaretha

Paterson, f. d. första lärarinnan vid samskolan i Trälleborg Anna Katarina

Montelius, f. d. lektorn vid folkskoleseminariet i Stockholm Helena Maria

Lovisa Charlotta Gagner, f. d. musiklärarinnan vid högre lärarinneseminariet

i Stockholm och den därmed förenade statens normalskola för flickor

Anna Katarina Bergström-Simonsson, f. d. adjunkten vid högre allmänna

läroverket i Uppsala August Hesslén, f. d. adjunkten vid högre allmänna

läroverket å Södermalm i Stockholm Robert Larssén, f. d. adjunkten vid

högre allmänna läroverket i Östersund Bror Alfred Finell samt f. d. adjunkten

vid samskolan i Åmål Henning Erhard Theodor Adlerz må från

och med den 1 januari 1929 under återstående livstiden uppbära — utöver

honom eller henne eljest tillkommande pension av statsmedel — en årlig

tilläggspension å allmänna indragningsstaten med följande belopp, nämligen

Sigrid Een 311 kronor, Sofia Wilhelmina Wiberg 120 kronor, Louise Margareta

Lindstedt 520 kronor, Tecla von Reis 595 kronor, Vilhelmina Gustava

Cecilia Meukow 160 kronor, Karin Åhman 307 kronor, Emma Margaretha

Paterson 720 kronor, Anna Katarina Montelius 390 kronor, Helena

Maria Lovisa Charlotta Gagner 140 krohor, Anna Katarina BergströmSimonsson

280 kronor, Hesslén 1,340 kronor, Larssén 240 kronor, Finell 90

kronor samt Adlerz 360 kronor,

dels ock att beträffande en var av nyssnämnda lärare och lärarinnor

samt f. d. handarbetslärarinnan vid samskolan i Ängelholm Julia (Julie)

Helena Lovisa Molin, f. d. lektorn vid folkskoleseminariet i Kalmar Anna

Vilhelmina Linder och f. d. adjunkten vid folkskoleseminariet i Falun

Valborg Henrika Olander pensionsförhöjning enligt kungörelsen den 18

juni 1925 (nr 280) och dyrtidstillägg må beräknas å följande belopp, nämligen

för Sigrid Een 2,900 kronor, Sofia Wilhelmina Wiberg 560 kronor, Louise

Margareta Lindstedt 2,320 kronor, Tecla von Reis 2,433 kronor, Vilhelmina

Gustava Cecilia Meukow 1,500 kronor, Karin Åhman 2,700 kronor, Emma

Margaretha Paterson 2,700 kronor, Anna Katarina Montelius 2,400 kronor,

s. 149 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

149

Helena Maria Lovisa Charlotta Gagner 3,600 kronor, Anna Katarina Bergström-Simonsson

840 kronor, Hesslén 3,160 kronor, Larssén 3,760 kronor,

Finell 3,400 kronor, Adlerz 3,640 kronor, Julia (Julie) Helena Lovisa Molin

970 kronor, Anna Vilhelmina Linder 3,600 kronor och Valborg Henrika

Olander 2,400 kronor.

Till åberopade statsrådsprotokollet har föredragande departementschefen

till en början redogjort för behandlingen under senare år av vissa frågor

om tilläggspensioner åt f. d. lärare eller lärarinnor, vilka för sin statstjänst

erhållit avkortade pensioner men som därjämte tjänstgjort vid enskilda

läroanstalter av olika slag.

Departementschefen har därvid bland annat erinrat, att 1926 års riksdag

i anledning av Kungl. Maj:ts förslag (propositionerna 191 och 192) medgivit,

att f. d. adjunkten vid högre allmänna läroverket i Luleå K. G. Harlin

och f. d. adjunkten vid samsko lan i Askersund J. Jönsson Ekegren finge

— utöver dem författningsenligt tillkommande pensioner — uppbära tillläggspensioner

å allmänna indragningsstaten till belopp av i fråga om Harlin

1,210 kronor och beträffande Ekegren 360 kronor för år. Såsom närmare

framgår av berörda propositioner, voro nämnda tilläggspensioner beiäknade

för två tredjedelar av den tid, under vilken var och en av dem bestritt

tjänstgöring vid kommunal och enskild läroanstalt.

Kungl. Maj:ts nyssnämnda förslag grundades på en av statskontoret i

yttrande den 9 november 1925 angående tilläggspension åt Ekegren gjord

erinran, att Kungl. Maj:t genom proposition nr 153 till 1925 ars riksdag

framlagt ett förslag till ny civil tjänstepensionslag, enligt vilket förslag

(§ 18 mom. 3), bland annat, tjänsteman skulle kunna av Kungl. Maj:t förklaras

berättigad att såsom tjänstår för pension tillgodoräknas intill två

tredjedelar av den tid, han utom statens tjänst utfört sådant arbete av direkt

allmännyttig beskaffenhet, som kunde anses hava varit till särskilt

gagn för hans arbete i statstjänst. Berörda del av Kungl. Maj.ts förslag

hade, erinrade statskontoret vidare, icke föranlett någon erinran vid ärendets

behandling i riksdagen. Vid sådant förhållande och då anställning

såsom lärare vid kommunalt eller enskilt läroverk måste betraktas såsom

arbete av allmännyttig beskaffenhet, som vore av gagn för motsvarande

arbete i statens tjänst, torde, ansåge statskontoret, frågan om tillgodoräkning

av tjänstår för pension i sådana fall som det förevarande kunna anses

hava kommit i ett nytt läge och möjlighet föreligga att av riksdagen utverka

tilläggspension till skäligt belopp.

Departementschefen har vidare erinrat bland annat, att 1928 års riksdag

i några fall medgivit tillgodoräknande av tjänstgöring vid icke statliga läroanstalter

för beredande av ökade pensionsförmåner åt vissa lärare och

lärarinnor vid statliga läroanstalter.

De framställningar, som i förevarande proposition behandlats, avse i

nedanstående sammanställning upptagna förutvarande lärare och lärarinnor

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

vid statliga läroverk. I sammanställningen har tillika angivits tidpunkten för

beslut om pension åt vederbörande ävensom beloppet av vederbörande tillkommande

statspension för tjänsten i fråga. Då åtskilliga av lärarinnorna

utom nämnda pension jämväl uppbära tilläggspensioner av statsmedel enligt

särskilda riksdagsbeslut eller enligt författning samt pensioner — delvis

grundade på statsbidrag — från lärarinnornas pensionsanstalt, pensionsinrättningen

för lärarinnor vid Sveriges högre skolor för kvinnlig ungdom

eller svenska lärarinnornas pensionsförening, hava i sammanställningen även

upptagits beloppen av berörda förmåner.

Befattning h avare

Tidpunkt

för beslut

om pensio- nering

Pension för

statstjänsten

(oreglerat

belopp)

Tilläggspen- sion enligt

riksdags- beslut eller

författning

Pension från

enskilda pen- sionsinrätt- ningar

F. d. ämneslärarinnan Een ...............

23/s 1928

2,130

459

» handarbetslärarinnan Wiberg.....

10/e 1920

440

—

~

» första lärarinnan Lindstedt.........

12/e 1919

1,040

760

—

» » » von Reis .........

”/< 1924

1,440

305

93

» teckningslärarinnan Meukow ......

30/s 1 92G

1,340

—

—

» ämneslärarinnan Åhman ............

9/e 1927

1,350

559

484

» första lärarinnan Paterson .........

30/i» 1923

1,530

—

450

» » » Montelius.........

*<7« 1920

960

390

660

» seminarielektorn Gagner .........

12/4 1928

3,360

—

100

» musiklärarinnan Bergström-

Simonsson ..............................

14/i 1916

560

_

_

» handarbetslärarinnan Molin ......

26/8 1921

520

—

450

» seminarielektorn Linder ............

23/i2 1926

3,480

—

200

» seminarieadjunkten Olander ......

28/. 1916

2,210

—

452

» läroverksadjunkten Hesslén.........

I6/o 1921

1,820

—

—

» » Larssén.........

e/9 1923

3,520

—

—

x » Finell............

28/t 1915

3,310

—

—

» » Adlerz .........

as/4 1921

3,280

—

— 1

Beträffande ifrågavarande lärarinnor har skolöverstyrelsen i avgivna

utlåtanden över gjorda ansökningar tillstyrkt tilläggspensioner, grundade

på tillgodoräknande av 2/;j utav den tid, varunder vederbörande i enskilda

skolor innehaft anställning i klasserna över de förberedande och därvid

ful''gjort tjänstgöring av omfattning, ej understigande den minsta tjänstgöring,

som för den fastställda lönen ålegat motsvarande lärarinnor vid

statens samskolor. Med avseende å de faktiska förhållandena i varje särskilt

fall ävensom den motivering, som av överstyrelsen åberopats för

förslagen, tillåter sig utskottet att hänvisa till propositionen (sid. 4—17).

Statskontoret har i ett den 2 februari 1929 dagtecknat gemensamt utlåtande

över ifrågavarande ansökningar, med undantag av två, på angivna

s. 151 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

151

skäl tillstyrkt tilläggspensioner i huvudsaklig överensstämmelse med de

grunder, som föreslagits av skolöverstyrelsen, ehuru med vissa modifikationer

dels beträffande tilläggspensionernas storlek m. in., dels ock i fråga om tidpunkten

för desammas utgående. I förstnämnda avseende innebär statskontorets

förslag, att tilläggspension skulle utgå med högst så stort belopp,

att detsamma jämte redan beviljad statspension och utgående pension från

lärarinnornas pensionsanstalt, pensionsinrättningen för lärarinnor vid

Sveriges högre skolor för kvinnlig ungdom eller svenska lärarinnornas

pensionsförening skulle uppgå till det pensionsunderlag, som för vederbörande

gällde vid avsked från statstjänst. För att vederbörande icke vid

tillämpning av nu angivna regel skulle gå förlustig till henne eljest utgående

pensionsförhöjning och dyrtidstillägg å den del av tilläggspensionen,

som sålunda reducerades, har statskontoret tillstyrkt ett medgivande, att

pensionsförhöjning och dyrtidstillägg finge beräknas å sammanlagda beloppet

av statspension, tilläggspension och pension från enskilda pensionsinrättningar,

dock högst å för vederbörande vid avskedet gällande pensionsunderlag.

I fråga om tidpunkten för tilläggspensionernas utgående har

statskontoret, i olikhet mot skolöverstyrelsen — som föreslagit beloppens

utanordnande i förekommande fall retroaktivt från och med den 1 januari

1926 eller samma år, då riksdagen första gången beviljat tilläggspension av

ifrågavarande slag — tillstyrkt beloppens utgående först frän och med

ingången av år 1929.

Beträffande nyssnämnda två övriga lärarinnor har statskontoret i särskilda

utlåtanden tillstyrkt pensionsförmåner efter enahanda grunder, vilka

angivits i berörda utlåtande den 2 februari 1929.

Vidkommande de i propositionen avsedda f. d. lärarna har skolöverstyrelsen

i avgivet utlåtande över ansökning från f. d. läroverksadjunkten Hesslén

erinrat, att Kungl. Maj:t genom proposition till 1921 års riksdag underställt

riksdagens prövning en av Hesslén då ingiven ansökning om tilläggspension

men att riksdagen icke bifallit nämnda framställning. Härefter

har skolöverstyrelsen beträffande Hessléns ansökning anfört följande:

Såsom huvudsakligt skäl för ifrågavarande beslut anförde riksdagen

(riksdagens skrivelse nr 197 sid. 7), att då frågan om rätt för lärare vid

statliga läroanstalter att i pensionsliänseende tillgodoräkna sig tjänstår vid

enskilda läroverk vore att betrakta såsom ett spörsmål av vittomfattande

principiell betydelse, det enligt riksdagens uppfattning icke torde, innan en

allsidig utredning i ämnet verkställts, böra i enskilda fall fattas beslut av

beskaffenhet att kunna verka prejudicerande för en lösning av frågan i

dess helhet. Några år efter detta riksdagens uttalande blev emellertid en

sådan utredning framlagd, nämligen i 1921 års pensionskommittés den

13 juni 1924 avgivna betänkande III med förslag till civil tjänstepensionslag;

och genom proposition (nr 153) till 1925 års riksdag framlade Kungl.

Maj:t, i väsentlig anslutning till sagda betänkande, ett förslag till ny civil

tjänstepensionslag, enligt vilket förslag (§ 18 mom. 3) bland annat tjänsteman

skulle kunna av Kungl. Maj:t förklaras berättigad att såsom tjänstår

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

för statspension tillgodoräkna sig intill två tredjedelar av den tid han utom

statens tjänst utfört sådant arbete av direkt allmännyttig beskaffenhet, som

kunde anses hava varit till särskilt gagn för hans arbete i statstjänst.

Sagda del av nyssnämnda Kungl. Maj:ts förslag föranledde icke någon erinran

vid ärendets behandling i riksdagen. I de sedermera av 1921 års

pensionskommitté år 1925 och av särskilt tillkallade sakkunniga år 1927

avgivna betänkanden angående civil tjänstepensionslag har ovan berörda

förslag angående tjänstårsberäkning i huvudsak bibehållits. Frågan om

möjlighet för statstjänsteman att i pensionshänseende tillgodoräkna sig

tjänstgöring utom statens tjänst synes således nu befinna sig i ett helt

annat läge än år 1921, då sökandens föregående ansökan underställdes riksdagens

prövning.

Med utgångspunkt från detta uttalande har skolöverstyrelsen tillstyrkt

tilläggspension åt Hesslén, grundad på tillgodoräknande av 2/:i utav tid,

varunder han med tjänstgöringsskyldighet av samma omfattning som den,

vilken ålegat ordinarie lärare vid allmänt läroverk, tjänstgjort vid enskild

läroanstalt.

För övriga här ifrågavarande f. d. lärare har skolöverstyrelsen förordat

tilläggspensioner enligt motsvarande grunder.

Statskontoret har i avgivet utlåtande över ansökningen från f. d. läroverksadjunkten

Hesslén anfört bland annat följande:

Spörsmålet om tilläggspension har kommit i ett väsentligen annat läge

efter den tid, då 1921 års riksdag avslog propositionen nr 291 om beviljande

av tilläggspension åt sökanden.

Emellertid kan det ifrågasättas, huruvida denna omständighet bör föranleda

till vidtagande av reglering av en pensionsförmån, som för många

år sedan avpassats efter då gällande grunder och som med den uppfattning

av tillgodoräkning av utomstatlig lärarverksamhet, som av riksdagen då

gjorts gällande, prövats icke böra förhöjas. Det kan icke anses annat än

ganska betänkligt att låta ändrade bestämmelser eller ändrad uppfattning

av ett visst spörsmål hava tillbakaverkande inflytande på redan avgjorda

pensionsförhållanden. När exempelvis bestämmelsen att läroverkslärare för

att bekomma hel pension måste räkna minst 35 år i statstjänst ändrades

därhän att allenast 33 sådana tjänstår skulle erfordras för hel pension,

skulle den ändrade uppfattning, som sålunda fått uttryck, med samma skäl

kunnat anses böra föranleda till en omräkning och förhöjning av de många

avkortade lärarpensioner, som dessförinnan avpassats i enlighet med den

tidigare bestämmelsen; men någon sådan reglering medgavs icke.

Med hänsyn härtill och till de betänkliga konsekvenserna av en retroaktiv

tillämpning av den ändrade uppfattningen rörande tillgodoräkning i pensionsavseende

av utomstatlig verksamhet kan statskontoret för sin del icke

tillstyrka vidtagande av åtgärd i enlighet med förevarande ansökning.

Under åberopande av vad sålunda anförts har statskontoret i särskilda

utlåtanden avstyrkt bifall även till de av övriga här ifrågavarande f. d.

lärare gjorda ansökningarna.

Departementschefen har i ärendet anfört bland annat följande:

»Såsom jag inledningsvis erinrade, hava under senare år vid flera tillfällen

f. d. lärare och lärarinnor, som vid uppnåendet av pensionsåldern tillerkänts

s. 153 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

153

avkortad pension, jämväl tillerkänts tilläggspensioner för viss del av den

tid, under vilken de före inträdet i statstjänst utfört ett gagnande och för

deras verksamhet i statstjänst betydelsefullt arbete vid enskilda läroanstalter.

Dessa beslut hava, såsom jag också framhållit, i viss utsträckning grundats

på ett stadgande (§ 18 mom. 3) i det av Kungl. Maj:t genom proposition nr

153 till 1925 års riksdag framlagda och av riksdagen i denna del utan anmärkning

lämnade förslaget till ny civil tjänstepensionslag, enligt vilket

tjänsteman skulle kunna av Kungl. Maj:t förklaras berättigad att såsom

tjänstår för pension tillgodoräknas intill två tredjedelar av den tid, han utom

statens tjänst utfört sådant arbete av direkt allmännyttig beskaffenhet, som

kunde anses hava varit till särskilt gagn för hans arbete i statstjänst.

Beträffande de från åtskilliga f. d. lärarinnor inkomna ansökningarna om

tilläggspensioner hava de av skolöverstyrelsen i överensstämmelse med nyssnämnda

grundsatser framlagda förslagen i huvudsak blivit av statskontoret

tillstyrkta, och även jag vill uttala min anslutning härtill.

På de av statskontoret anförda skäl finner jag mig emellertid böra förorda,

att vid beräknandet av de ifrågasatta tilläggspensionerna hänsyn bör tagas

jämväl till de pensioner, vilka vederbörande i egenskap av förutvarande

lärarinnor vid enskilda läroanstalter uppbära och för vilka i de flesta fall

statsbidrag utgått. Såsom statskontoret framhållit, skulle nämligen ett bifall

till den av skolöverstyrelsen hävdade uppfattningen medföra, att en lärarinna,

vilken under en del av sin lärarinneverksamhet varit i enskild skola,

skulle komma i bättre ställning än en lärarinna, vilken hela tiden varit anställd

i statstjänst, och därvid i båda fallen ungefärligen samma pensionsavgifter

blivit erlagda.

Däremot finner jag mig kunna förorda det av statskontoret framlagda

förslaget, att jämväl i fråga om dessa lärarinnor riksdagens medgivande

måtte utverkas därtill, att pensionsförhöjning jämlikt kungörelsen den IS

juni 1925 (nr 2S0) och dyrtidstillägg må beräknas å sammanlagda beloppet

av statspension, tilläggspension och pension från enskilda pensionsinrättningar,

dock högst å för vederbörande vid avsked gällande pensionsunderlag.

Jag finner mig vidare böra uttala min anslutning till den av statskontoret

framförda uppfattningen, att de nu ifrågasatta tilläggspensionerna till sökandena

må utgå först från och med den 1 januari 1929, da det knappast synes

böra ifrågakomma, att tilläggspensioner, varom här är fråga, böra utgå

retroaktivt.

Vad så vidare angår de nu föreliggande famställningarna om tilläggspensioner

för vissa f. d. lärare, hava, såsom av min redogörelse framgår,

dessa ansökningar blivit tillstyrkta av skolöverstyrelsen efter enahanda

grunder som i fråga om de av de f. d. lärarinnorna gjorda ansökningarna,

men däremot avstyrkta av statskontoret, som uttalat sina betänkligheter mot

att låta ändrade bestämmelser eller ändrad uppfattning av ett visst spörsmål

hava tillbakaverkande inflytande på redan avgjorda pensionsförhållanden.

Emellertid anser jag, att enahanda synpunkter i förevarande avseende böra

anläggas i fråga om f. d. lärare som beträffande f. d. lärarinnor. Såsom

jag förut erinrat, hava allaredan i vissa fall f. d. lärare av riksdagen tillerkänts

tilläggspensioner i anslutning till nu ifrågakomna beräkningsgrunder,

och jag finner starka billighetsskäl tala för att jämväl nu senast omnämnda

f. d. lärare må komma i åtnjutande av samma förmån. Frånsett

vidare den omständigheten, att jag ej kan finna skäl vara anförda för en

åtskillnad i förevarande hänseende mellan manliga och kvinnliga f. d. lärare,

vill jag vidare framhålla, att ett bifall till de av ifrågavarande lärare gjorda

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

UtsAottet.

ansökningarna knappast torde kunna få några avsevärda konsekvenser, enär

hitintills antalet manliga lärare vid enskilda läroanstalter med sådan tjänstgöring,

att pensionsberäkning därpå skulle kunna grundas, varit relativt

ringa.

Mot de av skolöverstyrelsen beräknade beloppen för här ifrågavarande

tilläggspensioner har jag icke funnit något att erinra.

I likhet med vad jag anfört i fråga om lärarinnorna finner jag, att dessa

tilläggspensioner icke torde böra beviljas att utgå förrän från och med den

1 januari 1929.»

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen, avser föreliggande framställning

icke blott beträffande samtliga omförmälda förutvarande lärare

utan även beträffande flertalet ifrågavarande f. d. lärarinnor sådana fall,

där pensionering ägt rum redan innan principen om tillgodoräknande i viss

utsträckning av tjänstgöring utom statens tjänst kommit till uttryck i av

statsmakterna fattade beslut; och i vissa fall gäller det befattningshavare,

vilkas pensionering ägt rum för en avsevärd tid sedan, nämligen åren 1915

och 1916. Vad statskontoret i fråga om lärarna anfört angående det betänkliga

i en retroaktiv reglering av en gång författningsenligt fastställda

pensionsförmåner måste i lika mån äga tillämpning jämväl i fråga om

nyssnämnda -lärarinnor. Utskottet delar statskontorets uppfattning om det

olämpliga i att låta ändrade bestämmelser eller av statsmakterna tillkännagiven

ändrad uppfattning beträffande sättet för avvägande av pensionsförmåner

erhålla tillbakaverkande inflytande på tidigare avgjorda pensionsärenden.

Utskottet vill erinra, att dylik retroaktivitet hittills icke plägat

tillämpas. Även om, såsom departementschefen gjort gällande, ett bifall

till Kungl. Maj:ts förevarande förslag icke skulle komma att föranleda

några mera avsevärda konsekvenser beträffande lärarpersonal, finner utskottet

uppenbart, att ett beslut i enlighet med förslaget skulle kunna medföra

vittomfattande konsekvenser i fråga om andra områden av statsförvaltningen.

På grund av vad nu anförts måste utskottet såväl av principiella skäl

som med hänsyn till praktiska konsekvenser bestämt motsätta sig bifall

till Kungl. Maj:ts förslag, i vad det avser tilläggspensioner åt befattningshavare,

vilka pensionerats före år 1926 eller det år, då riksdagen första gången

medgivit tilläggspensioner enligt grunder, vilkas tillämpning här ifrågasatts.

Vidkommande härefter de lärarinnor, vilka pensionerats efter ingången

av år 1926, nämligen Een, Meukow, Åman, Gagner och Linder, kunde

måhända ifrågasättas beviljande av tilläggspension i anslutning till de

beslut, vilka tidigare fattats i sådant avseende. Emellertid har utskottet

uppmärksammat, att i vissa av dessa fall tid, som ifrågasatts till tillgodoräknande,

avser tjänstgöring vid läroanstalter, vilka vid ifrågavarande tider

icke varit statsunderstödda. Utskottet, som tagit i övervägande vad skolöverstyrelsen

anfört i detta hänseende, vill visserligen icke förneka, att

skäl stundom torde kunna anföras för tillgodoräknande av tjänstgörings
-

s. 155 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

155

tid vid enskild läroanstalt, även om densamma icke vid denna tid erhållit

det erkännande från det allmännas sida, som kan anses ligga i statsunderstödet.

Utskottet har dock — under erinran, att i ärendet åberopade tidigare riksdagsbeslut

om tilläggspension åt lärarinnor avsett tjänstgöringstider, under

vilka vederbörande läroanstalt åtnjutit statsunderstöd — ansett sig icke böra

förorda ett beslut, som skulle kunna tagas till intäkt för ett mera allmänt medgivande

i dylik riktning, utan att äga tillfälle till bedömande av de konsekvenser,

ett sådant beslut skulle kunna medföra särskilt med tanke på de

omläggningar av såväl det statliga som det enskilda skolväsendet, vilka

blivit eller komma att bliva en följd av den år 1927 beslutade omorganisationen

av undervisningsväsendet. Bland annat med hänsyn härtill har

utskottet funnit sig för närvarande ej böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts

förslag i nu avsedda delar.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition icke må

vinna riksdagens bifall.

104:o.

I en till riksdagen avlåten, den 25 februari 1929 dagtecknad proposition Angnr

134 har Kungl. Maj:t under åberopande av propositionen bilagt utdrag fJrtståZdatlnav

statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit för John

riksdagen medgiva, att föreståndaren för John Lennings vävskola i Norr- ^koiiYVorrköping

Gustaf Adolf Wennerström må från och med månaden näst efter köping G. A.

den, varunder han efter erhållet entledigande avgår från föreståndarbefatt- ''Unnerströmningen

vid vävskolan, under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 1,500 kronor, dock utan rätt att å

densamma åtnjuta några tilläggsförmåner av statsmedel samt under villkor,

att Wennerström från samma tidpunkt erhåller en årlig pension från Norrköpings

fabriksförening av 4,500 kronor.

Av utredningen i ärendet framgår bland annat, att Lenningska vävskolan

i Norrköping varit i verksamhet sedan år 1887, att den till en början uppehållits

genom avkastning av egna fonder, bidrag från Norrköpings stad och

fabriksföreningen i Norrköping samt vinst å vid skolan gjorda tillverkningar

ävensom att den sedan år 1920 erhållit statsunderstöd.

Styrelsen för skolan har gjort framställning om bidrag av statsmedel till

pension åt skolans föreståndare och därvid angående dennes verksamhet

m. m. anfört bland annat följande:

Wennerström hade alltifrån vävskolans begynnelse uträttat ett för skolan

synnerligen betydelsefullt arbete. Han hade uppgjort ritningen till skolans

byggnad, blivit skolans förste föreståndare, varit den som gjort den viktigaste

insatsen i skolans organisation och igångsättande. Under 40 år liade

han för skolan utfört ett i högsta grad krävande, intresserat och gagnande

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

arbete. Han hade lett skolans tillverkningar, vilka på samma gång dessa

avsett ett undervisningsändamål även gällt sådana varor, som förut icke

tillverkats i landet och således för industrien varit av icke ringa betydelse.

Det viktigaste resultatet av de gångna årens arbete hade dock legat i utbildningen

av de lärjungar, som besökt vävskolan. Deras antal vore sammanlagt

1,268. Av dessa hörde 385 till den för blivande fabrikanter, verkmästare

och dessinatörer avsedda avdelningen, 780 till den för förmän avsedda

avdelningen, och 103 hade hört till en för kvinnlig hemvävning avsedd

avdelning. Wennerströms avlöningsförmåner hade särskilt under den

första tiden av hans anställning vid vävskolan ej kunnat motsvara hans

ansvarsfulla ställning. Hans medellön under de sista tjugu åren hade uppgått

till 9,730 kronor 73 öre.

Av handlingarna framgår vidare, att Wennerström är född den 13 april

1860 och alltså 69 år gammal.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Med hänsyn till vad i ärendet anförts och under erinran, att lärare vid

statsunderstödda enskilda anstalter för yrkesundervisning numera äga möjlighet

att vinna delaktighet i statens pensionsanstalt, har utskottet ansett

sig böra tillstyrka, att staten i den omfattning, som föreslagits, lämnar

bidrag till pensionering av här ifrågavarande befattningshavare. Utskottet

tillstyrker alltså bifall till Kungl. Maj:ts framställning och hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

proposition.

105:o.

Ang. I två inom riksdagen väckta likalydande motioner, nämligen inom första

höjd pension kammaren nr 49 av herr Pauli jämte fyra av kammarens övriga ledamöter

verksadjunk- samt inom andra kammaren nr 81 av herrar Norsell och Hallén, har företen

P. idstedt. siagits, »att riksdagen ville medgiva, att den adjunkt P. Idstedt tillkommande

pensionen måtte höjas med ett belopp, motsvarande pensionen för

ytterligare fem tjänsteår och sålunda utgå efter en sammanlagd tjänstetid

av 23 tjänsteår från och med månaden efter den, varunder avgången från

tjänsten ägt rum.»

Beträffande motiveringen för detta yrkande får utskottet, i den mån redogörelse

i det följande ej lämnas, hänvisa till motionen nr 49 i första kammaren.

Såsom i motionerna erinrats, var frågan om förhöjd pension åt f. d. läroverksadjunkten

Idstedt föremål för behandling av 1928 års riksdag på grund

av då väckta motioner, i vilka gjorts enahanda yrkande som i de nu föreliggande

motionerna.

Till stöd för det år 1928 framställda förslaget anfördes i de då väckta

motionerna bland annat följande:

s. 157 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

157

»Genom kungl. statskontorets beslut den 31 mars 1927 tillerkändes f. d.

adjunkten vid högre allmänna läroverket i Karlstad, teologie licentiaten och

filosofie kandidaten Per Idstedt rätt att från och med den 1 juli 1927 under

sin återstående livstid åtnjuta avkortad pension till ett belopp av 2,190 kronor.

Härtill kommer viss pensionsförhöjning enligt författning av år 1925,

varigenom årliga pensionsbeloppet uppgår till 2,472 kronor.

Att pensionsbeloppet i detta fall så starkt begränsats, beror på att adjunkt

Idstedt tjänstgjort allenast 18 av de för full pensions åtnjutande stadgade

33 tjänsteåren (egentligen 19 1/2 tjänstår; förkortningen beror på att han

under närmare 2 terminer åtnjutit tjänstledighet för utarbetande av akademisk

avhandling). Emellertid synas omständigheter kunna anföras, som

göra det billigt, att Idstedt av riksdagen får sig en särskild tilläggspension

beviljad.

Med hänsyn till det synnerligen plikttrogna och från olika håll väl vitsordade

arbete, Idstedt under mer än 18 år utfört i de svenska läroverkens

tjänst, måste ovannämnda pensionsbelopp anses alltför knappt tilltaget.

I ett tidigare, i viss mån jämförligt fall har också statskontoret den

27i 1924 yttrat, att »i de sällsynta undantagsfall, där, såsom beträffande

sökanden, tjänsteårens antal endast uppgår till eller understiger hälften av

det för hel pension erforderliga, framträder onekligen alltför stark reduceringen

av den för tjänsten i allmänhet gällande pensionen». Bankoutskottet

ville visserligen icke endast av den anledningen, att reduceringen av pensionsbeloppet

blivit för stark med hänsyn till befattningshavarens tjänsteställning,

vara med om en höjning av pensionen, men förordade dock en

sådan på grund av, att den ifrågavarande sökanden, lektor Jungner, därjämte

bedrivit en vetenskaplig verksamhet, som syntes ha givit praktiska

resultat av stort värde för det svenska lantbruket. Adjunkt Idstedt kan

visserligen icke åberopa en motsvarande vetenskaplig forskningsverksamhet

såsom skäl till att han först sent inträdde på lärarebanan; men det huvudsakliga

skälet härtill — förutom knappa ekonomiska omständigheter, som

tvungo honom att, ofta under längre tid, skaffa sig utkomst genom predikokonditioner

och privatundervisning — var dock även av vetenskaplig art,

nämligen den högt kvalificerade teoretiska utbildning för lärarekallet, som

han genom olika universitetsexamina förskaffade sig. Förutom fem godkända

tentamina för den äldre teologie kandidatexamen, vilken han på grund av

examensväsendets omläggning icke kom att fullfölja, har han avlagt praktisk

och teoretisk teologisk examen, filosofie kandidatexamen (med senare

komplettering i historia) samt teologie licentiatexamen. De rikare kunskaper,

han härigenom till undervisningens fromma tillägnat sig, har han ytterligare

utökat genom talrika utländska studieresor. På grund av sina högre

teoretiska kvalifikationer har Idstedt också i mycket stor utsträckning haft

sin undervisning förlagd till det mera ansvarsfulla och krävande gymnasialstadiet.

Då sålunda den förkortning av tjänstgöringstiden, som föranlett den starka

nedsättningen av pensionsbeloppet för Idstedt, orsakats dels av knappa ekonomiska

omständigheter, dels av en omläggning i examensväsendet, som

måste verkat fördröjande på studierna, dels och framför allt av hans strävan

att genom högre utbildning göra sin undervisning mera givande och värdefull,

så finna vi det billigt, att Idstedt beviljas en sådan höjning av sin

pension, att den bättre än den nuvarande svarar mot hans arbetsprestanda

och förmår bereda honom en sorgfri ålderdom.»

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

I motionen lämnade sakuppgifter styrktes genom till bankoutskottet ingivna

handlingar. Av nämnda handlingar framgick vidare, bland annat, att Idstedt

är född den 6 mars 1862.

I sitt den 16 april 1928 avgivna utlåtande nr 30 anförde bankoutskottet

under punkten 88 i förevarande ämne följande:

»Utskottet har ansett sig icke kunna tillstyrka, att Idstedt skulle utöver

honom författningsenligt tillkommande pension beviljas särskild tilläggspension.

Riksdagen har visserligen i åtskilliga fall medgivit sådan tilläggspension

såväl åt lärare som åt andra befattningshavare i statens tjänst. En

dylik förmån har emellertid regelmässigt grundats på en före tillträdet till

statstjänst utförd verksamhet av den art, att den kunnat i någon mån jämställas

med statstjänsten. Att, såsom ett bifall till motionerna skulle innebära,

medgiva tilläggspension grundad på tillgodoräknande i viss utsträckning

av tid, som före tillträdet till statstjänsten använts till egen utbildning

för befattningen, finner utskottet innebära betänkligheter, även om —

såsom här synes vara fallet — utbildningen varit av beskaffenhet att tillföra

befattningshavaren större kunskaper och erfarenhet än som vanligen

kräves för vederbörande befattning. Utskottet har alltså funnit sig böra

avstyrka bifall till motionerna.»

I enlighet med utskottets hemställan blevo motionerna av riksdagen avslagna.

I de nu föreliggande motionerna hava motionärerna, efter redogörelse för

frågans behandling vid 1928 års riksdag, framhållit att efter denna behandling

tillkommit vissa omständigheter, som föranlett motionärerna att ännu

en gång bringa frågan under riksdagens prövning. Härom har anförts hland

annat följande:

»Den 13 september 1928 utkom en nådig kungörelse angående ändrad

lydelse av § 21 i reglementet den 31 december 1919 för statens pensionsanstalt.

Enligt nämnda paragraf i dess nya form skall vid beräkning av

tjänstår avdrag icke göras, där ledigheten i vederbörlig ordning beviljats

befattningshavaren för studier eller resa för egen utbildning. Denna bestämmelse

äger laga kraft från den 1 november 1928, men torde böra tagas

i betraktande vid ställningstagande till adjunkt Idstedts pensionsfråga. Om

i enlighet med vår uppfattning billigheten skulle anses kräva, att adjunkten

Idstedt finge tillgodoräkna sig den tid, under vilken han åtnjutit tjänstledighet

för utarbetande av akademisk avhandling, skulle han därmed hava

vunnit ytterligare i det närmaste ett tjänstår.

Under sådana förhållanden kan möjligen hänsyn tagas även till Idstedts

mångåriga, väl vitsordade predikoverksamhet. Denna omnämndes även i

fjolårets motion. Nu föreligga emellertid närmare preciserade intyg, varav

framgår, att Idstedt före tillträdet till lärartjänsten under åren 1886—1896

varit verksam som predikobiträde inom olika församlingar av svenska statskyrkan.

Då utskottet i sitt ovan anförda yttrande anfört, att förmånen av

tilläggspension »regelmässigt grundats på en före tillträdet till statstjänst

utförd verksamhet av den art, att den kunnat i någon mån jämställas med

statstjänsten», så tillåta vi oss hemställa, om icke Idstedt genom sin nämnda

predikoverksamhet kan anses hava uppfyllt detta villkor.»

över ifrågavarande motioner har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat

utlåtande av statskontoret, som i ärendet hört skolöverstyrelsen.

s. 159 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

159

Skolöverstyrelsens yttrande innehåller huvudsakligen följande:

Den i motionerna omförmälda förändrade lydelse, som § 21 i reglementet

för statens pensionsanstalt erhållit genom kungörelsen den 13 september

1928, skulle enligt motionärerna innebära, att vid beräkning av tjänstår

avdrag icke göres, där ledigheten i vederbörlig ordning beviljats befattningshavaren

för studier eller resa för egen utbildning, överstyrelsen tillåter sig

emellertid erinra därom, att detta stadgande ingick i sagda paragraf redan

före de förändringar i paragrafen, som ägde rum genom nyssnämnda kungörelse

den 13 september 1928, och att dessa förändringar avsågo helt andra

sidor av de i paragrafen givna stadganden. I detta avseende har alltså

ingenting nytt inträffat efter 1928 års riksdag.

Motionärerna anföra vidare, att den av Idstedt före tillträdet till lärartjänsten

utövade predikoverksamhet, som omnämnts redan i 1928 års motioner,

numera blivit ytterligare styrkt genom närmare preciserade intyg,

av vilka framgår, att Idstedt under åren 1886—1896 varit verksam som

predikobiträde inom olika församlingar av svenska statskyrkan. Dessa intyg

giva emellertid, såvitt överstyrelsen kan finna, ingen anledning antaga,

att Idstedts ifrågavarande verksamhet varit av annan karaktär än sådan

predikoverksamhet, som i stor utsträckning utövas av teologie studerande

på uppdrag av prästmän, vilka behöva biträde i sitt arbete, en verksamhet,

som väsentligen beror på enskild överenskommelse mellan prästen och

studeranden. Under sådana omständigheter synes det överstyrelsen icke

möjligt att — för att ansluta sig till ett av motionärerna anfört uttryck

av 1928 års bankoutskott — jämställa Idstedts ifrågavarande verksamhet

med statstjänst i sådan mån, att densamma skulle kunna motivera någon

tilläggspension.

överstyrelsen kan alltså icke finna, att frågan för närvarande befinner sig

i annat läge än vid 1928 års riksdag, och måste anse det betänkligt att vid

sidan av gällande författningar till grund för pension lägga vare sig arbete

på akademisk avhandling, vilket icke resulterat i någon avhandling, eller

en verksamhet, som efter allt att döma väsentligen berott på enskilt avtal.

Annorlunda ställer sig saken, ifall man skulle anse, att den Idstedt tilldelade

författningsenliga pensionen är i och för sig för liten i förhållande

till arten och längden av Idstedts tjänstgöring, och på den grund ville

bereda honom ökad pension. Mot en sådan uppfattning och åtgärd skulle

överstyrelsen icke hava något att i och för sig erinra. Men överstyrelsen

vill bestämt framhålla, att i så fall motsvarande åtgärd bör vidtagas i fråga

om alla läroverkslärare, som hava fått eller komma att få pension avkortad

i samma proportion som Idstedt eller ämm mer; ty överstyrelsen kan icke

finna någon anledning, varför Idstedt skulle behandlas mera välvilligt än

kolleger, som befinna sig i en lika eller mer ogynnsam ställning.

Statskontoret har för sin del instämt i vad skolöverstyrelsen sålunda

yttrat.

Med hänvisning till innehållet i de inhämtade yttrandena och under

åberopande jämväl av vad utskottet år 1928 anfört i frågan får utskottet

avstyrka bifall till de väckta motionerna och alltså hemställa,

att förevarande motioner 1:49 och II: 81 icke må till

någon riksdagens åtgärd föranleda.

Utskottet.

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

Ang.

pension åt

f. d. skolföreståndarinnan

Anna Sandström.

106:o.

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren under

nr 98 av herr Bergman jämte fem av kammarens övriga ledamöter och den

andra inom andra kammaren under nr 266 av herr Mosesson jämte tre av

kammarens övriga ledamöter, har hemställts, »att riksdagen ville medgiva,

att till f. d. föreståndarinnan för Anna Sandströms skola och Anna Sandströms

högre lärarinneseminarium i Stockholm Anna Sandström må från

och med den 1 juli 1929 utgå pension av statsmedel till så stort helopp, att

densamma tillika med den tilläggspension, som hon må uppbära från lärarinnornas

pensionsanstalt, och den del av den henne från svenska lärarinnornas

pensionsförening tillkommande pensionen, som grundas på statsbidrag och

för dettas erhållande erlagda minimiavgifter, uppgår till ett belopp av 4,600

kronor för år; samt att å sammanlagda beloppet av nämnda pensioner må

utgå pensionsförhöjning enligt bestämmelserna i nådiga kungörelsen den 18

juni 1925 nr 280».

Beträffande motiveringen i förslaget får utskottet, i den mån redogörelse

i det följande ej lämnas, hänvisa till motionen nr 98 i första kammaren

med därvid fogade bilagor.

Av nyssnämnda bilagor framgår, att åtskilliga representanter för skilda

områden av undervisningsväsendet i en till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet

ingiven skrift gjort framställning om beredande av

pension åt Anna Sandström såsom erkännande för av henne dels i egenskap

av grundarinna av och föreståndarinna för Anna Sandströms högre lärarinneseminarium

och dels såsom skriftställarinna på skolväsendets område utövad

banbrytande pedagogisk verksamhet.

I avgivet utlåtande över nämnda framställning har skolöverstyrelsen uttalat,

att även överstyrelsen funne det framstående arbete, som Anna Sandström

nedlagt på det pedagogiska området, vara av synnerligen stor betydelse

för en god och sund utveckling av de pedagogiska förhållandena i

vårt land och att överstyrelsen på grund härav ansåge henne väl förtjänt

av erkännande från statens sida.

Skolöverstyrelsens i utlåtandet framställda förslag om pension åt Anna

Sandström är av enahanda innehåll som det yrkande, vilket framlagts i de

föreliggande motionerna.

Statskontoret, som jämväl yttrat sig i ärendet, har därvid till en början

anfört, att statskontoret givetvis icke kunde uttala något eget omdöme,

huruvida det kunde anses vara på sin plats att i detta fall bereda personligt

understöd på grund av den förtjänstfulla verksamhet, som Anna Sandström

såsom skolföreståndarinna, lärarinna och författarinna på det pedagogiska

området under lång tid utövat. Av innehållet i den gjorda framställningen

ävensom av vad skolöverstyrelsen anfört syntes framgå, att här

s. 161 Kontrollera mot PDF

Jiankoutskottets utlåtande Nr 24.

161

förelåge ett ganska enastående fall och att alltså bifall till framställningen

knappast skulle innebära någon fara för vittgående eller betänkliga konsekvenser.

Statskontoret funne sig därför icke hava anledning att motsätta

sig, att åtgärd vidtoges i det syfte, som med framställningen avsåges.

I fråga om storleken av eventuell pension till Anna Sandström har statskontoret

på närmare angivna skäl förordat ett belopp av 4,068 kronor årligen.

Enligt vad utskottet inhämtat, är ifrågavarande framställning beroende på

Kungl. Maj:ts prövning.

Det föreliggande förslaget är av den art, att det undandrager sig bedömande

efter de grunder, vilka vanligen pläga tillämpas vid beviljande

av pension eller därmed jämförligt understöd. Anna Sandström har nämligen

icke innehaft anställning i statens tjänst, utan förslaget om pension

åt henne grundar sig på en önskan att i sådan form giva uttryck av erkännande

för av henne utövad framstående verksamhet på undervisningsväsendets

område. Frågan, huruvida denna verksamhet är av beskaffenhet

att motivera ett dylikt erkännande från statens sida, synes utskottet emellertid

böra i första hand bedömas av Kungl. Maj:t. På grund härav har

utskottet ansett sig icke böra tillstyrka, att riksdagen skulle, innan Kungl.

Maj:t tagit ställning till frågan, ingå på prövning av densamma. Vid

sådant förhållande finner sig utskottet böra avstyrka bifall till de väckta

motionerna.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att förevarande motioner I: 98 och II: 266 icke må till

någon riksdagens åtgärd föranleda.

107:o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 79 har herr Bäcklund hemställt,

»att riksdagen måtte medgiva, att f. d. eldaren och gymnastik vaktmästaren

Alexander Nilsson, Skara, må från och med den 1 januari 1929

under sin återstående livstid åtnjuta en årlig pension av 900 kronor».

Beträffande motiveringen för detta förslag får utskottet hänvisa till

motionen.

Av motionen jämte tillgängliga handlingar i övrigt framgår, att Nilsson,

som är född den 23 januari 1862 och alltså nu 67 år gammal, varit anställd

vid högre allmänna läroverket i Skara såsom eldare från och med den 1

oktober 1908 till och med den 15 oktober 1927 och såsom gymnastikvaktmästare

från och med höstterminen 1914 till och med den 15 oktober 1927.

Nilsson är numera enligt läkarintyg på grund av sjukdom oförmögen att

genom arbete bidraga till sitt uppehälle. Enligt vad som intygats av ordföranden

i vederbörande fattigvårdsstyrelse är han medellös.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. S samt. 16 käft. (Xr 2''/J i 1

Utskottet.

Ang.

pension åt

förre eldaren

och gymnastikvaktmästaren

A. X ils son.

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

Utskottet.

Ang.

pension åt

förra småskollärarinnan

Hildegard

Charlotta

Lindberg.

Beträffande Nilssons avlöningsförmåner under anställningstiden framgår,

att han från och med den 1 januari 1920 till sin avgång åtnjutit en årlig

lön av 1,200 kronor med därå belöpande dyrtidstillägg ävensom ett bidrag

av 150 kronor för år till bränsle och belysning.

Utskottet vill erinra, att riksdagen tidigare i åtskilliga fall beviljat pensioner

åt personer, vilka haft anställning såsom vaktmästare vid allmänna

läroverk. Då Nilsson i sådan anställning räknar en tjänstetid av omkring

19 år och han vid avgången uppnått 65 år, vilken levnadsålder ansetts utgöra

skälig pensionsålder för ifrågavarande anställningshavare, har utskottet

funnit sig böra tillstyrka, att Nilsson tillerkännes en årlig pension under

sin återstående livstid. I fråga om storleken av denna förmån har utskottet

med hänsyn till tidigare meddelade beslut i liknande fall icke funnit något

att erinra mot det av motionären föreslagna beloppet. Pensionen torde böra

beviljas från allmänna indragningsstaten och utgå från och med ingången

av år 1929.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, med bifall till förevarande motion II: 79

må medgiva, att f. d. eldaren och gymnastikvaktmästaren

vid högre allmänna läroverket i Skara Alexander Nilsson

må från och med den 1 januari 1929 under sin återstående

livstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta

en årlig pension av 900 kronor.

108:o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 256 har herr Bäcklund

hemställt, »att riksdagen må medgiva, att förra lärarinnan vid Astranna

småskola i Flo skoldistrikt Hildegard Charlotta Lindberg må från och med

den 1 januari 1929 under sin återstående livstid uppbära en årlig pension

till samma belopp, som skulle tillkommit henne i årlig pension, om hon på

grund av sjukdom förklarats vara pensionsberättigad vid avgången från

skolan».

Beträffande motiveringen för förslaget får utskottet, i den mån redogörelse

i det följande ej lämnas, hänvisa till motionen.

Av tillgängliga handlingar inhämtas, att Hildegard Charlotta Lindberg,

född Peterson, är född den 3 oktober 1883, att hon under åren 1905—1913

samt 1916—1921 varit anställd såsom biträdande, vikarierande eller ordinarie

lärarinna vid småskola eller mindre folkskola, därav från och med år 1917

såsom ordinarie lärarinna vid Astranna småskola i Flo skoldistrikt av

Skaraborgs län, att hon avgick från sistnämnda tjänst den 30 juni 1921

ävensom att hon den 10 juli samma år ingick äktenskap med f. d. lägenhetsägaren

Karl Johan Lindberg.

s. 163 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

163

Hos statens pensionsanstalt anhöll skolrådet i Flo skoldistrikt i juni 1926,

att pension från anstalten måtte beviljas Hildegard Charlotta Lindberg.

Till stöd för denna hemställan anförde skolrådet, att hon enligt intyg av

läkare redan vid tiden för sin avgång ur tjänsten varit sjuk, att hon sedan

dess oavbrutet varit av sjukdom förhindrad att upprätthålla lärartjänst

samt att hon enligt läkares utlåtande jämväl för framtiden vore oförmögen

att sköta dylik tjänst.

Genom beslut den 5 februari 1926 yttrade pensionsanstalten, att som det

med hänsyn till vad i ärendet inkomna handlingar inneliölle icke styrkts,

att Lindberg ådragit sig sin sjukdom under utövningen av tjänsten och

ej heller eljest förelåge någon omständighet, som kunde berättiga henne

till att erhålla genast börjande tjänstepension, anstalten funnit sig förhindrad

tilldela Lindberg någon genast börjande tjänstepension.

Hos Kungl. Maj:t anförde skolrådet besvär över pensionsanstaltens ifrågavarande

beslut under anhållan tillika, att därest ändring icke skulle göras

i anstaltens beslut, Kungl. Maj:t måtte i proposition till riksdagen hemställa

om beviljande av genast börjande tjänstepension åt Lindberg.

Vid besvären var fogad, bland annat, en av makarna Lindberg under

edlig förpliktelse avgiven redogörelse beträffande bostads- och tjänstgöringsförhållandena

vid Astranna småskola under den tid fru Lindberg där tjänstgjort

såsom lärarinna.

I redogörelsen anfördes bland annat, att skolan och bostaden varit i

sämsta möjliga skick, dragiga och kalla, att vatten och ved vid vissa tider

saknats, att skolan varit ensamt belägen utan någon granne till hjälp vid

förefallande behov samt att tjänstgörande lärarinnan därför haft att själv

anskaffa vad som erfordrades till skolan och för hennes uppehälle därstädes.

På grund av dessa och övriga i redogörelsen angivna omständigheter ansåge

makarna, att Hildegard Charlotta Lindberg i och under tjänstgöringen

ådragit sig den sjukdom, ledgångsreumatism, av vilken hon lede.

I utlåtande över besvären den 5 mars 1926 åberopade statens pensionsanstalt

sitt överklagade beslut samt hemställde, att Kungl. Maj:t icke måtte

finna skäl att däri göra ändring.

I målet avgavs vidare den 21 september 1927 infordrat utlåtande av

medicinalstyrelsen. Medicinalstyrelsen framhöll därvid till en början, att

ordföranden i skolrådet vitsordat, att fru Lindberg enligt senare för honom

företett intyg av provinsialläkaren O. Bengtsson i Vara vid avgången från

befattningen varit behäftad med ledgångsreumatism med ty åtföljande oförmåga

till arbete. Enligt läkarintyg den 27 november 1923, den 8 januari

1924 och den 23 januari 1926 syntes fru Lindberg fortfarande hava lidit

av samma sjukdom. Det senast utfärdade intyget visade, att hon lede av

så framskriden deformerande ledgångsreumatism, att hon på grund av deformationer

m. m. vore fullständigt oförmögen att upprätthålla tjänst såsom

lärarinna samt att det vore uteslutet, att sådan förbättring komme att inträda,

att hon kunde återtaga dylik tjänst.

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

För egen del yttrade medicinalstyrelsen följande.

Medicinalstyrelsen får till en början meddela, att den medicinska erfarenheten

fastställt, att den kroniska ledgångsreumatismens uppträdande i hög

grad gynnas av sådana ohygieniska förhållanden som de, vilka av makarna

Lindberg uppgivits hava varit gällande under fru Lindbergs utövning av

lärarinnekallet i nämnda skoldistrikt. Av handlingarna i övrigt framgår

emellertid icke något som faktiskt bestyrker makarna Lindbergs berörda

uppgifter.

Vid sådant förhållande kan styrelsen icke avgiva annat utlåtande i målet

än att handlingarna ej giva stöd åt antagandet, att fru Lindberg under

utövningen av sin tjänst som lärarinna i Flo skoldistrikt ådragit sig den

sjukdom, kronisk ledgångsreumatism, på grund av vilken hon den 30 juni

1921 skulle hava avgått från sin tjänst.

Sedan målet för utlåtande remitterats till statskontoret, införskaffade

nämnda ämbetsverk yttrande från vederbörande folkskolinspektör. Denne

anförde följande:

»Jag vill först lämna den upplysningen, att jag tillträdde min innehavande

befattning den 1 januari 1920 och att lärarinnan Lindberg tjänstgjorde blott

tre terminer efter nämnda tidpunkt, under vilken tid jag endast en gång

besökte hennes skola.

På grund av anmärkta omständigheter är det mig icke möjligt att utan

vidare vitsorda riktigheten av samtliga de av makarna Lindberg lämnade

uppgifterna rörande bostads- och tjänstgöringsförhållandena vid Astranna

småskola. Detta innebär dock icke, att jag bestrider riktigheten av ifrågavarande

uppgifter, utan endast att jag icke har närmare kännedom om vissa

av de förhållanden, som sägas varit rådande.

Jag kan dock vitsorda, att bostaden i fråga under Lindbergs tjänstgöring

vid skolan i flera avseenden var mycket bristfällig, och det gjorda påståendet

att bostaden var kall och dragig är därför med största sannolikhet

riktigt.

Vid förutnämnda inspektionsbesök, i september 1920, lämnade Lindberg

det meddelandet, att hon avsagt sig uppdraget att sköta städning och eldning

i skolan men att det oaktat annan person icke utsetts att ombesörja

dessa sysslor. Jag gjorde därför omedelbart framställning till skolrådet

rörande denna angelägenhet. Någon ytterligare anmälan till undertecknad

gjordes ej av Lindberg, och jag kan icke uttala mig om huruvida skolrådet

’ålagt’ henne att i fortsättningen verkställa städning och eldning.»

Efter det från statskontorets sida vidare anhållits om ingivande av den

handling, som legat till grund för meddelande av avsked åt fru Lindberg,

upplyste skolrådets ordförande i avgivet yttrande, att skriftlig ansökan om

avsked från tjänsten icke kunnat återfinnas men att han kunde intyga, att

hon begärt sitt entledigande av skäl, att hon ärnade ingå äktenskap.

Beträffande makarna Lindbergs ekonomiska ställning m. m. införskaffades

av statskontoret närmare uppgifter, av vilka framgick följande:

Makarna Lindberg, som vore bosatta i Edsbjörke i Sunne socken av Värmlands

län, hade för det dåvarande för sitt uppehälle icke annan inkomst än

den mannen erhölle genom tillfälligt uppdrag såsom poststationsföreståndare

och vilken utgjorde 62 kronor 50 öre per månad. Mannen Lindberg vore

i vederbörande längder antecknad såsom ägare till en handelsfastighet, taxe
-

s. 165 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

165

ringsvärderad till 8,000 kronor. Då endast obetydlig handelsrörelse i fastigheten

bedreves av annan person och densamma dessutom användes till bostad

för makarna Lindberg, kunde någon inkomst av fastigheten icke påräknas.

Då densamma vore intecknad för 10,000 kronor eller till sitt fulla värde,

kunde den heller icke betraktas såsom eu tillgång, och de medel, vilka Lindberg

erhölle för sitt uppdrag såsom poststationsföreståndare, ginge i huvudsak

åt till ränta å skulden för fastigheten.

I målet avgav statskontoret den 25 november 1927 utlåtande av följande

lydelse:

I § 18 av reglementet för statens pensionsanstalt stadgas, bland annat,

att befattningshavare är skyldig att avgå, om han till följd av skada eller

sjukdom, vilken han ådragit sig under utövningen av sin tjänst, finnes vara

för framtiden oförmögen att behörigen sköta densamma. Jämlikt föreskrift

i § 19 inträder rätt till genast börjande tjänstepension vid avgång

från befattningen för befattningshavare, som entledigas enligt nämnda stadgande

i § 18. Eätt till pension inträder sålunda först sedan det blivit

konstaterat, att skyldighet att avgå från befattningen föreligger. Lärarinnan

Lindberg, vilken enligt vad statskontoret inhämtat var ordinarie småskollärarinna,

har emellertid den 30 juni 1921 på därom gjord ansökning blivit

entledigad, och det synes vid denna tidpunkt ej ens hava varit ifrågasatt,

att skyldighet skulle förelegat för henne att avgå från tjänsten. Därest

sådan skyldighet förelegat, hade enligt § 11 hennes pensionsrätt på framställning

av skolrådet i Flo skoldistrikt bort prövas av statens pensionsanstalt,

innan avsked meddelades henne. Skolrådet synes dock ej hava ansett

sig hava anledning att då göra framställning om pension åt Lindberg.

Såsom framgår av yttrandet från ordföranden i skolrådet, har Lindberg

anhållit om entledigande på den grund, att hon ämnade ingå äktenskap.

På nu anförda skäl och då för övrigt klaganden ej styrkt, att lärarinnan

Lindberg ådragit sig den sjukdom, varav hon lider, under utövningen av

sin tjänst, lärer överklagade beslutet få anses författningsenligt grundat;

och statskontoret hemställer förty, att Kungl. Maj:t ej måtte finna skäl göra

ändring i samma beslut.

Till den av klaganden gjorda ansökningen, att Kungl. Maj:t måtte i

proposition till riksdagen hemställa om beviljande av pension åt Lindberg,

anser sig statskontoret icke kunna tillstyrka bifall. I sammanhang härmed

vill statskontoret erinra, att lärarinnan Lindberg jämlikt föreskrift i § 31 i

reglementet för pensionsanstalten äger rätt till s. k. uppskjuten pension att

utgå från och med den tidpunkt, då hon av pensionsstyrelsen kan komma

att förklaras varaktigt oförmögen till arbete.

Enligt utslag den 24 februari 1928 fann Kungl. Maj:t besvären icke föranleda

ändring i pensionsanstaltens överklagade beslut. Vidkommande ansökningen

fann Kungl. Maj:t densamma ej föranleda någon Kungl. Maj:ts

vidare åtgärd.

I den föreliggande motionen har framhållits bland annat, att det utav

folkskolinspektören avgivna yttrandet, vilket enligt motionärens mening bestyrkte

Lindbergs egen utsago om skollokalernas dåliga beskaffenhet, icke

varit remitterat till medicinalstyrelsen. Det vore icke uteslutet, att medicinalstyrelsens

utlåtande eljest kunnat röna viss inverkan av folkskolinspektörens

bestyrkande, att bostaden i flera avseenden varit bristfällig.

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

Utskottet.

över ifrågavarande motion har statskontoret på utskottets begäran anbefallts

att, efter börande av medicinalstyrelsen och styrelsen för statens pensionsanstalt,

avgiva och till utskottet inkomma med utlåtande.

Medicinalstyrelsen har i ärendet anfört följande:

Sedan styrelsen den 21 september 1927 avgivit underdånigt utlåtande angående

det ifrågavarande sjukdomsfallet, har vederbörande folkskolinspektör

i skrivelse den 19 november samma år lämnat de i motionen omförmälda

uppgifterna angående Astranna småskola. Någon ingående kännedom om

de bostadsförhållanden, som lärarinnan Lindberg anser vara orsak till sin

sjukdom, äger skolinspektören av i skrivelsen angivna skäl icke. Han »kan

dock vitsorda, att bostaden ifråga under Lindbergs tjänstgöring i flera avseenden

varit mycket bristfällig». Medicinalstyrelsen har redan i sitt ovannämnda

utlåtande den 21 september 1927 framhållit, att den kroniska ledgångsreumatismens

uppkomst gynnas av sådana hygieniska förhållanden,

som synas liava varit för handen i fru Lindbergs bostad i Astranna småskola.

Med hänsyn till vår i flera avseenden bristande kännedom om orsakerna

till de sjukdomar, som sammanfattas under benämningen kronisk

ledgångsreumatism, kan emellertid, såvitt av handlingarna framgår, i förevarande

fall fortfarande icke anses styrkt, att den ifrågavarande sjukdomen

ådragits under tjänstgöring i Flo skoldistrikt, ehuru väl skäl föreligga för

antagandet att de dåliga hygieniska förhållandena bidragit till sjukdomens

uppkomst och ogynnsamt påverkat dess utveckling.

Styrelsen för statens pensionsanstalt har yttrat sig på följande sätt:

Det enda stadgande i pensionsanstaltens reglemente (nr 878/1919), som

skulle kunnat läggas till grund för beviljande åt ifrågavarande lärarinna

av pension, sedan hon den 30 juni 1921 vid fyllda 37 års ålder och efter

12 tjänstår avgått från tjänsten, är § 18:1: b). För dess tillämplighet skulle

erfordrats, att hon avgått på grund av sjukdom, som ådragits i tjänstutövning

och som gjort henne för framtiden oförmögen att behörigen sköta

sin tjänst. Att sjukdomen ådragits i utövningen av tjänsten kunde i förevarande

fall enligt pensionsanstaltens uppfattning icke anses styrkt. Hade

stadgandet kunnat tillämpas, skulle lärarinnan erhållit hel pension 1,237: 50

kronor, räknat från och med den 1 juli 1921.

För egen del har statskontoret — under hänvisning till vad statskontoret

i förut återgivna utlåtande den 25 november 1927 i anledning av de utav

skolrådet i Flo skoldistrikt anförda besvären i fråga om Lindbergs pensionsrätt

anfört — uttalat den uppfattningen, att motionen icke syntes böra till

någon åtgärd föranleda.

Av utredningen framgår, att Hildegard Charlotta Lindberg på egen begäran

avgått från sin lärarinnetjänst för att ingå äktenskap samt att det

icke styrkts, att hon i tjänsten ådragit sig den sjukdom, varav hon lider.

Under sådana förhållanden har utskottet, med allt hehjärtande av de

ömmande omständigheter, som i detta fall onekligen föreligga, ansett det

icke höra ifrågakomma, att pension av statsmedel skulle beviljas henne.

Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motion II: 256 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

s. 167 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

167

VIII. Ang. jordbruksdepartementet.

109:o.

I en till riksdagen avlåten, den 15 mars 1929 dagtecknad proposition nr

201 har Kungl. Ma,j:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, i punkten 1

föreslagit riksdagen medgiva, att i ngenjörsbiträdet hos lantbruksstyrelsen

Carl Arvid Myhrman må från och med månaden näst efter den, varunder

hans anställning hos styrelsen upphör, under sin återstående livstid från

allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 444 kronor.

Ang.

pension åt

ingenjör sbiträdet

C. A.

Myhrman.

Lantbruksstyrelsen, som gjort framställning om pension åt Myhrman, har

därvid anfört huvudsakligen följande.

Myhrman, som vore född den 2 augusti 1861 och som före sin anställning

hos lantbruksstyrelsen varit självständig jordbrukare, hade varit anställd

hos styrelsen sedan den 10 oktober 1916. Under de första åren inkallades

Myhrman till tjänstgöring endast i mån av behov, och anställningen hade

till följd härav icke varit oavbrutet sammanhängande. Sedan den 1 januari

1920 hade dock Myhrman oavbrutet tjänstgjort, och hans sammanlagda

effektiva anställningstid uppginge till något över 10 l/2 år. Då Myhrman

den 2 augusti 1928 fyllde 67 år och således uppnått den ålder, då ordinarie

befattningshavare vore skyldig avgå, torde man böra räkna med, att hans

anställning inom styrelsen efter någon tid upphörde.

De arbetsuppgifter å agrikulturtekniska byrån, Myhrman hade att utföra,

vore dels kontrollering av beräknad kubikmassa, siffergranskning m. m.

beträffande till styrelsen med ansökning om statsunderstöd inkomna förslag

till torrläggningsföretag; dels utarbetande av vissa tabeller till styrelsens årliga

berättelse angående åtgärder för jords torrläggning; dels granskning av

lantbruksingenjörernas årsberättelser, dagböcker och resplaner; dels införande

i liggare av å byrån uträknade tilläggsbidrag och sammanräkning av vid

varje föredragning av styrelsen fastställda belopp; dels förande av för

olika ändamål avsedda statistiska längder o. dyl.; dels ock i övrigt å byrån

förkommande siffergranskning. Detta arbete, som krävde stor noggrannhet

och uppmärksamhet, hade Myhrman städse utfört på ett synnerligen gott,

av stor pålitlighet präglat sätt. Lantbruksstyrelsen hölle under sådana förhållanden

före, att Myhrman vore värd det erkännande, som beviljandet av

en årlig pension skulle innebära.

Myhrman hade, alltsedan gällande avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie

befattningshavare trätt i kraft, hänförts till tionde lönegraden, löneklass

åtta, av löneplanen för dylika befattningshavare och således åtnjutit en

årlig avlöning av 2,988 kronor jämte därå belöpande dyrtidstillägg, som

vid tiden för skrivelsens ingivande utginge med 528 kronor för år räknat.

Myhrmans sammanlagda avlöningsförmåner utgjorde alltså 3,516 kronor,

motsvarande en månatlig avlöning av 293 kronor.

Lantbruksstyrelsen ansåge sig böra föreslå, att pensionen bestämdes till

780 kronor eller samma belopp, som enligt kungörelsen den 15 januari 1926

(nr 10) angående förtidspension och avskedsersättning åt vissa övertaliga

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

Utskottet.

Ang.

''pension åt

extra lantmätaren

F.

IIj. Nilsson

Fr ode.

civila löntagare vid armén och marinen skulle utgå till de i § 3 av nämnda

kungörelse angivna under grupp II hänförda löntagare vid armén och

marinen. Visserligen uppginge Myhrmans tjänstetid icke till där föreskrivna

15 år, men måste ju å andra sidan hans anställning anses stå något högre

än nyssnämnda löntagares, vilka förhållanden syntes i viss mån kunna kompensera

varandra.

I avgivet utlåtande har statskontoret anfört att, då såsom framginge av

lantbruksstyrelsens skrivelse Myhrman redan uppnått 55 års ålder, när han

började tagas i anspråk för arbete hos styrelsen, samt hans sammanlagda

tjänstgöringstid uppginge till allenast något över tio år, det förefölle statskontoret,

som om tillräckliga skäl icke skulle föreligga att i detta fall bereda

pension av statsmedel. Därest emellertid Kungl. Maj:t skulle finna skäl

framlägga frågan till riksdagens prövning, ville statskontoret framhålla, att

pensionsbeloppet syntes böra avpassas enligt vanliga regler och alltså be
x

| x 2,340

Departementschefen, som i likhet med lantbruksstyrelsen funnit omständigheterna

tala för någon pension av statsmedel åt Myhrman, har förordat

det av statskontoret eventuellt ifrågasatta pensionsbeloppet av 444 kronor.

I övrigt får utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet i ärendet.

stämmas till „ -

10

"35

444 kronor.

Då Myhrman vid sin första anställning i statens tjänst överskridit 55

års ålder och hans tjänstgöringstid inskränker sig till endast omkring 101/3

år, har utskottet lika litet som statskontoret kunnat finna tillräckliga skäl

föreligga att i detta fall tillstyrka pension av statsmedel. Utskottet nödgas

alltså ställa sig avvisande mot Kungl. Maj:ts förslag och får hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning icke må

av riksdagen bifallas.

110:o.

I punkten 2 av förevarande proposition nr 201 har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att extra lantmätaren Fritz Hjalmar Nilsson

Fr ode må från och med den 1 januari 1929 under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension av 1,800 kronor.

Lantmäteristyrelsen, som gjort framställning om pension åt Frode, har

anfört bland annat följande.

Frode, som vore född den 8 juni 1867, antogs till lantmäterielev den 1

augusti 1902 och konstituerades den 27 maj 1905 till lantmäteriauskultant

(extra lantmätare).

Alltsedan den 3 juni 1905, då Frode första gången förordnades såsom medhjälpare

i tjänsten hos lantmätare, hade han oavbrutet varit sysselsatt med

utövande av lantmäteriverksamhet, och han vore för närvarande förordnad

såsom tjänstemedhjälpare hos distriktslantmätaren i Göteborgs södra distrikt.

s. 169 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

169

Sedan den 27 april 1928 hade Frode emellertid varit tjänstledig på grund

av sjukdom, och han vore enligt företett läkarintyg oförmögen till arbete för

all framtid.

Frode kunde således räkna sig till godo en tjänstetid av nära 23 år.

Frode hade genom sin iråkade sjukdom hunnit tjänstgöra relativt kort

tid inom lantmäteriet, men hela hans verksamhet hade varit väl vitsordad.

Att han icke sökt ordinarie distriktslantmätartjänst torde närmast vara att

söka däri, att han, till följd av den höga ålder, han redan vid avläggandet

av lantmäteriexamen innehade, icke ansetts hava stora utsikter att vinna

dylik befordran.

Frodes tjänsteställning kunde närmast jämföras med extra lantmätares

tjänsteställning, när han vore förordnad såsom assisstent å lantmäterikontor

eller amanuens hos lantmäteristyrelsen. Såsom assistent skulle Frode uppburit

en lön av 4,200 kronor för år och som amanuens något högre belopp

för år utom dyrtidstillägg. Till grund för bestämmande av Frodes pension

ansåge sig lantmäteristyrelsen därför böra fixera 4,200 kronor. Med utgång

härifrån borde Frode, därest han varit ordinarie befattningshavare, med

tillämpning av grunderna för 1907 års civila pensionslag, varit berättigad

till en pension utgörande två tredjedelar av 4,200 kronor eller 2,800 kronor.

Då emellertid bestämmelserna i 7 § andra stycket i pensionslagen rörande i

6 § c) i samma lag omnämnda fall här närmast torde böra tillämpas, hade

den pension, Frode sålunda skulle erhållit, kommit att utgöras av 75 procent

av 2,800 kronor eller 2,100 kronor. För Frode, som icke erlagt några

pensionsavgifter, skulle enligt sedvanlig tillämpning beräknas en ytterligare

nedsättning av pensionen. Med hänsyn till den föreslagna pensionens jämförelsevis

ringa belopp och i betraktande därav, att å Frodes arvode dyrtidstillägget

utgått efter för icke reglerade verk gällande grunder, medan

å den ifrågasatta pensionen dyrtidstillägg torde komma att utgå såsom å

nyreglerad pension, hölle styrelsen dock före, att denna avkortning av pensionen

icke borde beräknas till högre belopp än förslagsvis 300 kronor.

Med avseende å vidare utredning åberopar utskottet vad propositionen

innehåller.

Utskottet, som ansett sig böra biträda Kungl. Maj:ts förslag, får hemställa,

att Kungl. Majrts förevarande framställning må vinna

riksdagens bifall.

lll:o.

I en till riksdagen avlåten, den 15 mars 1929 dagtecknad proposition nr

205 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över jordbruksiirenden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva, att lantbruksslcolföreståndaren Per Rösiö må från och med

månaden näst efter den, varunder han frånträder föreståndarskapet för lantbruksskolan

å Hagaberg i Jönköpings län, dock tidigast från och med den

1 juli 1929, under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten

åtnjuta en årlig pension av 5,000 kronor.

Ang.

pension åt

lantbruksskolfbreståndaren

P. Eösiö.

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

Utskottet.

Efter det lantbruksstyrelsen hos Kungl. Maj:t gjort framställning om

pension åt Rösiö samt statskontoret i ärendet avgivit utlåtande, har departementschefen

vid frågans anmälan inför Kungl. Maj:t för egen del anfört

följande:

»Under flera decennier har Rösiö utövat en för det svenska jordbruket synnerligen

förtjänstfull och betydelsefull undervisnings- och propagandaverksamhet.

Enligt utredning, som kommit jordbruksdepartementet tillhanda,

började Rösiö sin verksamhet år 1886 med praktiska jordbruksdemonstrationer.

Lantbruksskoleverksamheten grundades år 1888. Ordinarie kurser hava hållits

årligen, dock att arbetet varit inställt under några månader 1893. Sammanlagda

antalet elever har uppgått till nära 3,000. Tillika hava hållits specialkurser,

nämligen dels så kallade kurser med förevisningar och redogörelser

rörande jordbruk, kreatursskötsel och trädgårdsskötsel, m. m. dels teoretiska

och praktiska sommarkurser för yngre deltagare, dels kurser för småbrukare

och dels trädgårdskurser. Vidare har Rösiö bedrivit en livlig föredragsverksamhet

landet runt — vissa föredragsserier hava under årens lopp varit

besökta av 10,000-tals personer — ävensom rådgivande verksamhet och ett

omfattande skriftställen i lantbruks- in. fl. ämnen. Icke minst har det

mindre jordbruket och dess många idkare njutit fördel av hans av entusiasm

präglade arbete. I sin verksamhet kan Rösiö nämnas såsom en föregångsman.

Det synes mig vara en akt av billighet och rättvisa, att Rösiös verksamhet,

som varit förenad med personliga ekonomiska uppoffringar, vinner

det erkännande, som ligger i att pension av statsmedel beredes honom.

Med hänsyn till föreliggande förhållanden är icke möjligt att enligt vanliga

grunder verkställa beräkning av det pensionsbelopp, som kan befinnas

skäligt. Lantbruksstyrelsens förslag om dettas utmätande i anslutning till

den pension, som utgår till föreståndare vid statsunderstödda lantbruks- och

lantmannaskolor, synes mig emellertid lämpligt, och lärer intet vara att erinra

mot pensionsbeloppets bestämmande till 5,000 kronor för år.»

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Även utskottet finner den långvariga och framgångsrika verksamhet, som

Rösiö bedrivit särskilt för väckande och stegrande av intresset för det svenska

jordbruket, kunna motivera ett erkännande från statens sida i form av

pension åt honom. Vad Kungl. Maj:t i sådant avseende föreslagit har utskottet

ansett sig böra tillstyrka allenast med den ändring att pensionsbeloppet,

för att bliva i fullt krontal delbart med tolv, jämkas till 5,004 kronor.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

proposition, må medgiva, att lantbruksskolföreståndaren

Per Rösiö må från och med månaden näst

efter den, varunder han frånträder föreståndarskapet för

lantbruksskolan å Hagaberg i Jönköpings län, dock

tidigast från och med den 1 juli 1929, under sin återstående

livstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta

en årlig pension av 5,004 kronor.

s. 171 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

171

112:o.

I en till riksdagen avlåten, den 15 mars 1929 dagtecknad proposition nr

228 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva, att f. d. amanuensen hos lantmäteristyrelsen, f. d. majoren

Emil Laurentius Löwenberg må, utöver honom på grund av hans förutvarande

militära anställning tillkommande pensionsförmåner, från och med

den 1 januari 1929 åtnjuta en årlig pension från allmänna indragningsstaten

till belopp av 1,116 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, följande.

Löwenberg är född den 11 juni 1857 och uppnår alltså nästkommande

födelsedag 72 år. Han erhöll den 26 juni 1908 avsked från beställning såsom

kapten av 1. klassen vid Gotlands infanteriregemente samt utnämndes

till major i armén den 24 juli 1917. Löwenberg avgick ur armén den 11

juni 1922. Från arméns pensionskassa äger Löwenberg uppbära pension till

ett sammanlagt belopp utom dyrtidstillägg av 3,852 kronor.

Lantmäteristyrelsen, som gjort framställning om pension åt Löwenberg,

har i ärendet anfört bland annat:

I likhet med ett stort antal andra officerare hade Löwenberg vid sidan

om sin militära tjänst ägnat sig åt lantmäteriet. Efter fullgjord elevtid

och avlagd lantmäteriexamen konstituerades han den 30 april 1885 till lantmäteriauskultant

(extra lantmätare). Den 31 oktober 1894 hade Löwenberg

erhållit styrelsens tillstånd till så kallad vidsträcktare verksamhet d. v. s.

befogenhet att på eget ansvar i viss utsträckning handlägga lantinäteriförrättningar.

Löwenberg hade efter konstituerandet varit verksam såsom

tjänstemedhjälpare, intill dess han den 27 juli 1908 inträdde såsom extra

biträde hos lantmäteristyrelsen. Han hade den 1 maj 1909 mottagit förordnande

såsom amanuens hos lantmäteristyrelsen med tjänstgöringsskyldighet

hos arkivarien, och hade därefter, med undantag av vissa krigstjänstperioder

åren 1914 — 1917, haft enahanda tjänstgöring.

Sedan ingången av 1921 hade Löwenberg uppburit i stat för extra lantmätare

uppfört arvode å 1,500 kronor samt 2,800 kronor amanuensarvode

jämte 700 kronor i tillfällig löneförbättring, vilket sistnämnda amanuensarvode

emellertid, i anledning av de av Kungl. Maj:t meddelade ändrade

bestämmelser rörande dylika arvoden, från och med den 1 juli 1928 höjts

till 3,000 kronor jämte tillfällig löneförbättring därå av 750 kronor. Lö

wenberg hade sålunda i avlöning åtnjutit 5,250 kronor för år räknat,

vartill kommit dyrtidstillägg enligt grunder, som gällde för icke reglerade

verk.

Vad anginge beloppet av blivande pension syntes detta, vid det förhållande

att Löwenberg ägde tillgodoräkna sig över 35 tjänsteår, böra beräknas till

två tredjedelar av den sammanlagda årslön om 5,000 kronor, som Löwenberg

uppburit före sista löneförhöjningen den 1 juli 1928, eller 3,333 kronor

33 öre, vilket belopp emellertid med hänsyn till bestämmelserna i 16 § 3:o)

i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pen
-

Ang.

pension åt

/. d. amanuensen

hos

lantmäteristyrelsen

E.

L. Lötoenberg.

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

Utskottet.

Ang.

pension åt

hovslagaren

vid veterinärinrättningens

i Skara instruktionssmedja

C. W.

Steen.

sion torde reduceras till en tredjedel eller 1,111 kronor 11 öre, börande

denna summa avrundas till närmast högre i fullt krontal med tolv jämt

delbara tal eller alltså till 1,116 kronor.

Med avseende å vidare utredning i ärendet åberopar utskottet vad propositionen

innehåller.

Utskottet finner det billigt, att Löwenberg efter avgång ur tjänst hos

lantmäteristyrelsen tillerkännes pension. Då det belopp, som i sådant avseende

ifrågasatts, på av departementschefen närmare utvecklade grunder

får anses innefatta en av bristande pensionsavgifter betingad skälig reduktion

i det pensionsbelopp, som eljest med vanliga beräkningsgrunder skulle

ifrågakomma, har utskottet intet att erinra mot vad Kungl. Maj:t föreslagit.

Utskottet får därför hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

proposition.

113:o.

I två likalydande motioner, väckta den ena inom inom första kammaren

under nr 99 av herr Johansson, August, jämte två av kammarens övriga

ledamöter samt den andra inom andra kammaren under nr 168 av herr

Lunden, har hemställts, »att riksdagen må besluta, att hovslagaren C. W.

Steen, anställd i veterinärinrättningens i Skara instruktionssmedja, må från

och med den dag, han erhåller avsked från denna sin befattning, erhålla en

årlig pension av 1,000 kronor.»

Beträffande motiveringen för förslaget hänvisar utskottet till motionen

nr 99 i första kammaren.

Vid motionerna hava såsom bilagor fogats dels två år 1927 utfärdade

läkarintyg av huvudsakligt innehåll, att Steen på grund av muskel- och

ledgångsreumatism i skulderlederna hade svårt att utföra rörelser, som ansträngde

armarna, dels ett av föreståndaren för veterinärinrättningen i

Skara den 5 januari 1929 utfärdat intyg, enligt vilket Steen varit anställd

i veterinärinrättningens instruktionssmedja alltsedan densamma den 1 januari

1909 förstatligades och enligt bestyrkt uppgift även dessförinnan från den

28 oktober 1905, dels ock ett av föreståndaren för veterinärinrättningen utfärdat,

den 18 januari 1929 dagteclcnat intyg av följande lydelse:

»Hovslagaren C. W. Steen, anställd i veterinärinrättningens i Skara instruktionssmedja

sedan 1 januari 1909, har sedan några år tillbaka lidit av

reumatism, lokaliserad, enligt tvenne läkares utlåtande, till skulderlederna.

En följd av lidandet har därför blivit att Steen en längre tid varit oförmögen

utföra vissa särskilt tunga arbetsuppgifter, t. ex. skoning av hästars

bakhovar, av särskilt tunga eller bråkiga hästar. En direkt och nödvändig

följd härav har blivit att en viss arbetsfördelning, som verkat hindrande

s. 173 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24. 173

på verksamheten i sin helhet, under cirka 2 års tid har måst tillämpas. Efter

någon dags tungt arbete har arbetsförmågan sjunkit följande dagar beroende

på att Steen av värk icke kunnat njuta den vila, som sömn giver, och av

stark ömhet i skulderledema. Vid upprepade tillfällen har Steen av dessa

orsaker varit frånvarande från arbetet.

Under dylika förhållanden anser jag det vara en synnerligen önskvärd

lösning, att Steen tilldelas skälig pension, vilken jag anser vara så mycket

mer motiverad som dylik åtgärd icke endast skulle tillförsäkra Steen

en någorlunda tryggad ålderdom utan därjämte möjliggöra anställande av

en yngre hovslagare, som äger krafter att oinskränkt utföra hovslagarens

odisputabelt tunga arbete, vilket skulle förmånligt inverka på instruktionssmedjans

drift.»

Enligt tillgängliga handlingar är Steen född den 12 oktober 1875 och

alltså 53 år gammal.

Såvitt av utredningen i ärendet framgår, kvarstår Steen — som ännu

ej uppnått högre ålder — fortfarande i sin anställning såsom hovslagare vid

den till veterinärinrättningen i Skara hörande instruktionssmedjan. Enligt

utskottets mening bör frågan om pension åt Steen i samband med avgång

ur tjänst i första hand prövas av vederbörande myndigheter och Kungl.

Maj:t. Vid sådant förhållande har utskottet — ehuruväl vissa skäl synas

kunna tala för beredande av pension åt Steen efter anställningens frånträdande

— ansett sig icke böra tillstyrka, att riksdagen nu skulle taga ställning

till denna fråga. I detta sammanhang anser sig utskottet böra framhålla,

att därest, såsom av ovan återgivna intyg synes framgå, en pensionering

av ifrågavarande befattningshavare anses önskvärd för ett rationellt

ordnande av instruktionssmedjans drift, det givetvis ankommer på föreståndaren

för veterinärinrättningen att hos Kungl. Maj:t göra framställning

om vidtagande av åtgärd i sådant syfte och därvid förebringa den utredning,

som erfordras för fastställande av lämpligt pensionsbelopp för befattningshavaren.

Tillfyllestgörande dylik utredning har icke av motionärerna

framlagts.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motioner 1:99 och II: 168 icke må till

någon riksdagens åtgärd föranleda.

Utskottet.

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

Ang.

understöd åt

förre arbetsförmannen

P. Hultman.

IX. Ang. handelsdepartementet.

114:o.

I en till riksdagen avlåten, den 12 januari 1929 dagtecknad proposition nr 17,

har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för samma dag, under punkten l1 föreslagit

riksdagen medgiva, att förre arbetsförmannen vid lotsverket Per Hultman

må från och med månaden näst efter den, varunder bans nuvarande anställning

vid lotsverket upphör, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

åtnjuta årligt understöd med 1,116 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Hultman, som är född den 12

oktober 1851, allt sedan år 1884 vid lotsverket biträtt vid ut- och avrustning

av fyrskepp samt arbetat med tillverkning och reparation av prickmateriel

m. m., att han under de tider, då dylikt arbete icke förekommit,

stått till förfogande för tillgodoseende av eventuellt behov av arbetsbiträde,

att han innehaft ställning såsom förman eller arbetsbas vid lotsverket från

år 1886 till år 1923 samt att han till följd av genom hög ålder nedsatt

arbetsförmåga sedan sistnämnda år sysselsatts med mindre krävande arbete.

Lotsstyrelsen har uppgivit, att Hultmans arbetslön i regel utgått i form av

timpenning, som sedan år 1923 belöpt sig å ett till 75 öre nedsatt belopp,

att hans inkomst från lotsverket uppgått under år 1922 till 2,350 kronor

och under år 1927 till 1,750 kronor, att Hultman är medellös ävensom att

han snart ej längre torde kunna utföra sitt arbete.

Lotsstyrelsen har föreslagit, att Hultman måtte tillerkännas ett årligt

pensionsbelopp av 1,116 kronor.

I fråga om utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts här avhandlade förslag hemställer

utskottet,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må av

riksdagen bifallas.

Stockholm den 22 april 1929.

På bankoutskottets vägnar:

C. E. SVENSSON.

1 Beträffande punkten 2 av förevarande proposition nr 17, se utlåtande nr 26, punkten 39.

s. 175 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

175

Vid förestående ärendens slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Pettersson i Olovstorp, Lindley, Lindgren,

Ström, Johansson i Friggeråker, Abrahamsson och P. A. Larsson; dock att i behandlingen

av punkterna 52 och 84 herr Gustafsson i Stensholm deltagit i stället för herr P. A. Larsson,

i behandlingen av punkten 53 herr Larsson i Örbyhus deltagit i stället för herr Pettersson i

Olovstorp, samt i behandlingen av punkten 84 herr Bodin deltagit i stället för herr Johansson

i Friggeråker: ävensom

från andra kammaren: herrar Winkler, Borggren, Bäcklund, Wikström, Lovén, Svensson

i Betingetorp, I. ef fler och Edberg; dock att i behandlingen av punkterna 55 och 84 herr

Höglund i Göteborg deltagit i stället för herr Lovén samt att herr Winkler icke deltagit i

behandlingen av punkten 103.

Reservationer:

vid punkten 9 (angående rätt för sex musikanförare att uppbära musikfanjunkares

pension):

av herr Lovén, som yrkat bifall till den i ämnet väckta motionen II: 164;

vid punkten 52 (ang. understöd åt studeranden P. G. Halén på grund av

sjukdom, som yppats under militärtjänstgöring):

av herrar Pettersson i Olovstorp, Ström, Johansson i Friggeråker och

Bäcklund, vilka ansett, att utskottet i ämnet bort anföra och hemställa

följande:

»Av tillgängliga handlingar inhämtas, att Halén, som är född den 25

januari 1905, efter vårterminen 1925 avlagd studentexamen inryckt till

värnpliktstjänstgöring vid Älvsborgs regemente i Borås den 15 juni samma

år, att han den 18 i sistnämnda månad överflyttats till vederbörande arméfördelnings

studentkompani vid Västgöta regemente i Vänersborg, att han

vårdats å Västgöta regementes sjukhus under tiden 29 juni—9 augusti

samma år samt att han, efter att hava förklarats icke vapenför, tjänstgjort

vid Älvsborgs regemente i Borås i expeditionstjänst med placering

hos köksföreståndaren under tiden 14 augusti 1925—17 mars 1926, vilken

sistnämnda dag värnpliktstjänstgöringen avslutades.

Enligt vad Halén uppgivit, deltog han den 26 juni 1925 i en fältmarsch,

varvid han efter att hava tillryggalagt 4 kilometer stupade och måste avbryta

marschen. Den ansträngning, för vilken han under ifrågavarande övning

blivit utsatt, har av Halén antagits utgöra orsaken till den sjukdom, varav

han sedermera lidit.

Före inryckningen till värnpliktstjänstgöringen hade Halén den 13 juni

1925 undersökts av provinsialläkaren D. Laurell i Herrljunga, vilken i

nämnda dag utfärdat intyg rörande undersökningen angivit, att Halén

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

klagat över yrsel och trötthet, att han vid undersökningen företett »nystagmus»

och »positiv Romberg» ävensom att han på grund härav av Laurell

rekommenderats^ vila samt läkarobservation. Halén har uppgivit, att detta

intyg av honom medhafts samt vid Västgöta regemente företetts för vederbörande

militärläkare med anhållan om närmare undersökning utan att likväl

sådan undersökning ägt rum, förrän Halén efter nyssberörda fältmarsch

sjukskrivits och intagits å sjukhuset.

Av handlingarna framgår vidare, att Halén efter värnpliktstjänstgöringens

avslutande på grund av tilltagande sjukdom varit förhindrad vare sig att,

såsom hans avsikt varit, fortsätta sina studier eller att i övrigt utföra något

arbete samt att han vid upprepade tillfällen utan varaktig förbättring

undergått specialbehandling å sjukhus eller i övrigt för sin ifrågavarande

sjukdom, vilken i handlingarna benämnts »sclerosis disseminata» eller »sclérose

en placpies.»

Efter det Halén gjort framställning om ersättning i anledning av ifrågavarande

sjukdom, verkställdes genom riksförsäkringsanstaltens försorg utredning

i ämnet, varvid — förutom yttranden av vederbörande militära

myndigheter samt militärläkare — utlåtande införskaffades från medicinalstyrelsen,

som i ärendet inhämtade yttrande av ledamoten av styrelsens

vetenskapliga råd, docenten O. Lindbom. I avgiven promemoria anförde

denne följande:

»Av handlingarna framgår att Halén, då han den 15 juni 1925 inryckte

i militärtjänstgöring, redan företedde vissa sjukdomssymptom; han hade

den 12 juni sökt ögonläkare på grund av synnedsättning och av denne tillråtts

att vända sig till läkare för nervsjukdomar; den 13 juni hade han

vid undersökning av provinsialläkaren Laurell företett nystagmus och positiv

Romberg samt tillråtts vila och observation. De nämnda symptomen,

vilka kunna förekomma vid en hel del olika sjukdomar, torde vid tidpunkten

ifråga icke varit tillräckliga för ställandet av säker diagnos, men när man

nu efteråt kan överblicka hela sjukhistorien och även känner sjukdomens senare

utveckling, måste de uppfattas såsom de första tecknen till den sclérose

en plaques, varav Halén nu tydligen lider. Då sålunda vissa tecken till

börjande sclérose en plaques efter allt att döma förefunnos redan vid inryckningen,

är det under sådana förhållanden tydligt, att Haléns militärtjänstgöring

icke skäligen kan anses ha orsakat sjukdomen ifråga.

Av handlingarna framgår vidare, att Halén den 26 juni deltog i en fältmarsch

i terräng och därunder kände en tilltagande svaghet och kraftlöshet

i benen; dessa buro honom slutligen ej längre, han stupade, måste kvarlämnas

och kunde sedermera endast med en viss svårighet ta sig tillbaka

till kasernen. Sedan dess skall han ha besvärats av vacklande, osäker

gång, yrsel, starkt påskyndad hjärtverksamhet o. s. v., varför han den 5

augusti överfördes till icke vapenför och sedan tjänstgjorde som skrivbiträde

till utryckningen den 17 mars 1926.

Det är karakteristiskt för sclérose en plaques att symptomen ofta utveckla

sig skovvis, och det är möjligt att svagheten och osäkerheten i benen hade

utvecklat sig på samma sätt, även om Halén icke deltagit i marschen. Då

emellertid av hans beskrivning att döma svagheten och ataxien i benen

uppkommit i direkt anslutning till marschen, och då dessa symptom lokali
-

s. 177 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

177

serat sig till de kroppsdelar, som härvid särskilt ansträngts, torde möjligheten

icke kunna uteslutas, att marschen ifråga bidragit till sjukdomens

utveckling.

Jag får sålunda som min mening framhålla, att Haléns militärtjänstgöring

icke skäligen kan anses hava orsakat eller bidragit till uppkomsten

av hans nervsjukdom, men att möjligheten icke kan uteslutas, att militärtjänstgöringen

kan hava bidragit till sjukdomens utveckling.»

I anslutning till innehållet i berörda promemoria avgav medicinalstyrelsen

för egen del det utlåtandet,

att Gustaf Paul Haléns militärtjänstgöring icke skäligen kunde anses

hava orsakat eller bidragit till uppkomsten av hans nervsjukdom men

att möjligheten icke kunde uteslutas, att militärtjänstgöringen kunde hava

bidragit till sjukdomens utveckling.

Sedan riksförsäkringsanstalten därefter inhämtat yttrande från sin överläkare,

meddelade anstalten genom beslut den 3 augusti 1928, att anstalten

funnit någon ersättning jämlikt bestämmelserna i förordningen den 18 juni

1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

icke kunna av anstalten tillerkännas Halén för ifrågavarande

sjukdom.

Ehuru, såsom av den lämnade redogörelsen framgår, Haléns militärtjänstgöring

befunnits icke skäligen kunna anses hava orsakat eller bidragit till

uppkomsten av hans nervsjukdom och på grund härav ersättning enligt

militärersättningsförordningen prövats icke kunna utgå, har utskottet likväl

med hänsyn till föreliggande omständigheter funnit starka billighetsskäl

tala för beviljande av någon ersättning i anledning av sjukdomen. Utskottet

har härutinnan särskilt fäst sig dels vid den omständigheten, att Halén,

som redan före inryckningen till militärtjänstgöring företett vissa sjukdomssymptom,

synes hava vid inryckningen medfört läkarintyg, vari ti 11- råtts vila och läkarobservation, men likväl fått till en början deltaga i de

militära övningarna, dels ock vid det förhållandet, att enligt medicinska

sakkunnigas uttalande möjligheten icke kan uteslutas, att militärtjänstgöringen

kan hava bidragit till sjukdomens utveckling.

Enligt utskottet tillhandakommet meddelande har emellertid Halén numera

avlidit. Vid sådant förhållande kunde visserligen ifrågasättas, huruvida motionerna

över huvud taget borde till någon riksdagens åtgärd föranleda. Med anledning

av en utav motionären Björnsson till utskottet ingiven skrivelse i

ämnet har utskottet emellertid till behandling förehaft frågan om beredande

av något understöd åt värnpliktige Haléns fader, Carl Gustaf Halén. Enligt

för utskottet företedd utredning belinner sig denne, vilken är ägare av ett

mindre jordbrukshemman, i knappa ekonomiska omständigheter, och sonens

studier samt sjukdom och död hava förorsakat fadern betydande utgifter.

I betraktande härav och med hänsyn till vad nyss anförts har utskottet ansett

sig böra förorda, att Haléns fader tillerkännes ett understöd för en gång

Utskottet.

Bihang till riksdagens protokoll 1921). S samt. 16 häft. (Nr 24.)

12

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

såsom bidrag till bestridande av honom åsamkade sjukvårds- och begravningskostnader.

I sådant avseende har utskottet funnit sig böra ifrågasätta

ett belopp av 900 kronor, motsvarande livränta för ett år vid full invaliditet

enligt 1909 års militärersättningsförordning. Nämnda understöd torde böra

utgå å allmänna indragningsstaten.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motioner

1:100 och II: 169, må medgiva, att till hemmansägaren

Carl Gustaf Halén må från allmänna indragningsstaten

utbetalas ett understöd en gång för alla till belopp av

900 kronor»;

vid punkten 55 (ang. pension åt förre skräddaren C. J. Hedlund):

av herrar Borggren, Bäcklund och Höglund i Göteborg, vilka hemställt,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 50, må medgiva, att förre skräddaren vid Livregementets

grenadjärers intendenturverkstäder Carl Julius

Hedlund må från och med den 1 januari 1929 under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 648 kronor;

vid punkten 74 (ang. tilläggspension åt f. d. provinsialläkaren O. Montell):

av herr Wikström, som yrkat bifall till de i ämnet väckta motionerna

I: 151 och II: 264;

vid punkten 80 (ang. pension åt f. järnvägsarbetaren O. Åkesson):

av herrar Borggren och Bäcklund, vilka ansett, att pension i detta fall

bort tillstyrkas med samma belopp, som av utskottet ifrågasatts i det

under punkten 78 behandlade fallet, och i anslutning härtill hemställt,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

I: 96, må medgiva, att förre järnvägsarbetaren Olof

Åkesson må från och med den 1 januari 1929 under

sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 396 kronor;

vid punkten 84 (ang. pension eller understöd åt förre arbetaren K. A.

Johansson):

av herrar Ström, Bäcklund och Höglund i Göteborg, vilka ansett, att

utskottets yttrande och förslag i ämnet bort hava följande lydelse:

s. 179 Kontrollera mot PDF

179

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

»Såsom av den föregående redogörelsen framgår, uttalade utskottet redan

år 1928 tvekan, huruvida icke i detta fall kunde anses föreligga sådana

omständigheter, vilka borde föranleda till beviljande av pension eller därmed

jämförligt understöd av statsmedel. Den av motionären nu förebragta utredningen

i ärendet har synts utskottet giva ökat stöd för sannolikheten av

att Johansson innehaft anställning i statens tjänst under så lång tid, att

pension skäligen synes böra beredas honom. Utskottet har därför icke velat

motsätta sig, att dylik förmån nu beviljas. Beträffande storleken av denna

förmån har utskottet — under erinran att järnvägsbyggnadsarbetare med

en anställningstid av 25—29 tjänstår äro berättigade till årlig pension å

nyreglerat belopp av 852 kronor — ansett sig böra ifrågasätta ett belopp

av 756 kronor årligen. Pensionen lärer i detta fall böra beviljas å allmänna

indragningsstaten och utgå från och med ingången av innevarande år.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 154, må medgiva, att f. d. arbetaren vid statens järnvägsbyggnader

och statens vattenfallsverks byggnadsavdelning

Karl Albert Johansson må från och med den

1 januari 1929 under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten åtnjuta en årlig pension av

756 kronor»;

vid punkten 87 (ang. pension åt justeraren av mått och vikt E. S.

Tengelin):

av herrar Winkler, Borggren och Lovén, vilka yrkat bifall till Kungl.

Maj:ts förevarande proposition nr 148 och avslag å den i ämnet väckta

motionen II: 399;

vid punkten 89 (ang. böjd pension åt arbetaren vid mynt- och justeringsverket

A. Hjorth):

av herr Bindley;

vid punkten 106 (ang. pension åt f. d. skolföreståndarinnan Anna Sandström):
av

herr Wikström, som hemställt,

att riksdagen, i anledning av förevarande motioner

1: 98 och II: 266, må medgiva, att f. d. föreståndarinnan

för Anna Sandströms skola och Anna Sandströms högre

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

lärarinneseminarium i Stockholm Anna Sandström må

från och med den 1 juli 1929 under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 4,068 kronor; samt

vid punkten 108 (ang. pension åt förra småskollärarinnan Hildegard

Charlotta Lindberg):

av herr Bäcklund, som yrkat,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 256, må medgiva, att förra småskollärarinnan Hildegard

Charlotta Lindberg må från och med den 1 januari

1929 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 600 kronor.

Innehållsförteckning.

Sid.

A. Civila pensionsväsendet................................................................................ 1

B. Militära pensionsväsendet............................................................................ 10

C. Allmänna indragningsstaten

I.

Ang. justitiedepartementet ......................................

......................... 36

H.

Ang. utrikesdepartementet ..............

......................... 38

IH.

Ang. försvarsdepartementet......................................

......................... 40

IV.

Ang. socialdepartementet ...........................................

........................ 88

V.

Ang. kommunikationsdepartementet .........................

........................ 105

VI.

Ang. finansdepartementet..............................

......................... 125

VII.

Ang. ecklesiastikdepartementet ..............................

......................... 132

vm.

Ang. jordbruksdepartementet ............................

......................... 167

IX.

Ang. handelsdepartementet .......................................

......................... 174

Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1929

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1929:215 Skrivelse till Konungen, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna. s. 1 i texten