Memorial, med föranledande av kamrarnas återremiss av punkten 52 i bankoutskottets utlåtande nr 24, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna.
1929-05-10 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1929:46, Memorial, med föranledande av kamrarnas återremiss av punkten 52 i bankoutskottets utlåtande nr 24, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna.
Dokumentets text
Bankoutskottets memorial Nr'' 46.
1
Nr 46.
Ankom till riksdagens kansli den 10 maj 1929 kl. 12 m.
Memorial, med föranledande av kamrarnas återremiss av punkten 52
i bankoutskottets utlåtande nr 24, angående vissa framställningar
rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch
indragningsstaterna.
I två likalytlande motioner, väckta den ena i första kammaren under nr
100 av herrar Björnsson och Sandegård och den andra inom andra kammaren
under nr 169 av herrar Danielsson och Johansson i Fårekulla, hade
hemställts, »att riksdagen måtte besluta, att studeranden Gustaf Paul Halén
av statsmedel tillerkännes sådant understöd under sin sjukdom, som skulle
hava utgått, därest hans sjukdom i vederbörlig ordning prövats ådragen
under militärtjänstgöring».
I sitt utlåtande nr 24 anförde utskottet, under punkten 52, i detta ärende
— under hänvisning beträffande motiveringen för det framställda yrkandet
till motionen nr 100 i första kammaren med därvid fogad bilaga — att
enligt utskottet tillhandakommet meddelande hemälde Halén numera avlidit
samt att till följd härav ifragavarande motioner icke påkallade någon riksdagens
åtgärd, vilket utskottet skolat för riksdagen anmäla.
Vid punkten var fogad en av herr Pettersson i Olovstorp jämte tre andra
ledamöter avgiven reservation, vari reservanterna förklarade sig anse, att
utskottet i ämnet bort anföra och hemställa följande:
»Av tillgängliga handlingar inhämtas, att Halén, som är född den 25
januari 1905, efter vårterminen 1925 avlagd studentexamen inryckt till
värnpliktstjänstgöring vid Älvsborgs regemente i Borås den 15 juni samma
år, att han den 18 i sistnämnda manad överflyttats till vederbörande arméfördelnings
studentkompani vid Västgöta regemente i Vänersborg, att han
vårdats å Västgöta regementes sjukhus under tiden 29 juni—9 augusti
samma år samt att han, efter att hava förklarats icke vapenför, tjänstgjort
vid Älvsborgs regemente i Borås i expeditionstjänst med placering
hos köksföreståndaren under tiden 14 augusti 1925—17 mars 1926, vilken
sistnämnda dag värnpliktstjänstgöringen avslutades.
Enligt vad Halén uppgivit, deltog han den 26 juni 1925 i en fältmarsch,
varvid han efter att hava tillryggalagt 4 kilometer stupade och måste avbryta
marschen. Den ansträngning, för vilken han under ifrågavarande övning
blivit utsatt, har av Halén antagits utgöra orsaken till den sjukdom, varav
han sedermera lidit.
Bihang till riksdagens protokoll 192’J. 8 samt. 27 häft. (Nr 46—47.)
Ang.
understöd i
anledning av
viss, studeranden
P. G.
Halén ådragen
sjukdom, som
yppats under
militärtjänstgöring.
2
Bankoutskottets memorial Nr 46.
Före inryckningen till värnpliktstjänstgöringen hade Halén den 13 juni
1925 undersökts av provinsialläkaren 13. Laurell i Herrljunga, vilken i
nämnda dag utfärdat intyg rörande undersökningen angivit, att Halén
klagat över yrsel och trötthet, att han vid undersökningen företett »nystagmus»
och »positiv Romberg» ävensom att han på grund härav av Laurell
rekommenderats vila samt läkarobservation. Halén har uppgivit, att detta
intyg av honom medhafts samt vid Västgöta regemente företetts för vederbörande
militärläkare med anhållan om närmare undersökning utan att likväl
sådan undersökning ägt rum, förrän Halén efter nyssberörda fältmarsch
sjukskrivits och intagits å sjukhuset.
Av handlingarna framgår vidare, att Halén efter värnpliktstjänstgöringens
avslutande på grund av tilltagande sjukdom varit förhindrad vare sig att,
såsom hans avsikt varit, fortsätta sina studier eller att i övrigt utföra något
arbete samt att han vid upprepade tillfällen utan varaktig förbättring
undergått specialbehandling å sjukhus eller i övrigt för sin ifrågavarande
sjukdom, vilken i handlingarna benämnts »sclerosis disseminata» eller »sclérose
en plaques».
Efter det Halén gjort framställning om ersättning i anledning av ifrågavarande
sjukdom, verkställdes genom riksförsäkringsanstaltens försorg utredning
i ämnet, varvid — förutom yttranden av vederbörande militära
myndigheter samt militärläkare — utlåtande införskaffades från medicinalstyrelsen,
som i ärendet inhämtade yttrande av ledamoten av styrelsens
vetenskapliga råd, docenten O. Lindbom. I avgiven promemoria anförde
denne följande:
»Av handlingarna framgår att Halén, då han den 15 juni 1925 inryckte
i militärtjänstgöring, redan företedde vissa sjukdomssymptom; han hade
den 12 juni sökt ögonläkare på grund av synnedsättning och av denne tillråtts
att vända sig till läkare för nervsjukdomar; den 13 juni hade han
vid undersökning av provinsialläkaren Laurell företett nystagmus och positiv
Romberg samt tillråtts vila och observation. De nämnda symptomen,
vilka kunna förekomma vid en hel del olika sjukdomar, torde vid tidpunkten
ifråga icke varit tillräckliga för ställandet av säker diagnos, men när man
nu efteråt kan överblicka hela sjukhistorien och även känner sjukdomens senare
utveckling, måste de uppfattas såsom de första tecknen till den sclérose
en plaques, varav Halén nu tydligen lider. Då sålunda vissa tecken till
börjande sclérose en plaques efter allt att döma förefunnos redan vid inryckningen,
är det under sådana förhållanden tydligt, att Haléns militärtjänstgöring
icke skäligen kan anses ha orsakat sjukdomen ifråga.
Av handlingarna framgår vidare, att Halén den 26 juni deltog i en fältmarsch
i terräng och därunder kände en tilltagande svaghet och kraftlöshet
i benen; dessa buro honom slutligen ej längre, han stupade, måste kvarlämnas
och kunde sedermera endast med en viss svårighet ta sig tillbaka
till kasernen. Sedan dess skall han ha besvärats av vacklande, osäker
gång, yrsel, starkt påskyndad hjärtverksamhet o. s. v., varför han den 5
augusti överfördes till icke vapenför och sedan tjänstgjorde som skrivbiträde
till utryckningen den 17 mars 1926.
Det är karakteristiskt för sclérose en plaques att symptomen ofta utveckla
Bankoutskottets memorial Nr 46.
3
sig skovvis, och det är möjligt att svagheten och osäkerheten i benen hade
utvecklat sig på samma sätt, även om Halén icke deltagit i marschen. Då
emellertid av hans beskrivning att döma svagheten och ataxien i benen
uppkommit i direkt anslutning till marschen, och då dessa symptom lokaliserat
sig till de kroppsdelar, som härvid särskilt ansträngts, torde möjligheten
icke kunna uteslutas, att marschen ifråga bidragit till sjukdomens
utveckling.
Jag får sålunda som min mening framhålla, att Haléns militärtjänstgöring
icke skäligen kan anses hava orsakat eller bidragit till uppkomsten
av hans nervsjukdom, men att möjligheten icke kan uteslutas, att militärtjänstgöringen
kan hava bidragit till sjukdomens utveckling.»
I anslutning till innehållet i berörda promemoria avgav medicinalstyrelsen
för egen del det utlåtandet,
att Gustaf Paul Haléns militärtjänstgöring icke skäligen kunde anses
hava orsakat eller bidragit till uppkomsten av hans nervsjukdom men
att möjligheten icke kunde uteslutas, att militärtjänstgöringen kunde hava
bidragit till sjukdomens utveckling.
Sedan riksförsäkringsanstalten därefter inhämtat yttrande från sin överläkare,
meddelade anstalten genom beslut den 3 augusti 1928, att anstalten
funnit någon ersättning jämlikt bestämmelserna i förordningen den 18 juni
1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
icke kunna av anstalten tillerkännas Halén för ifrågavarande
sjukdom.
Ehuru, såsom av den lämnade redogörelsen framgår, Haléns militärtjänstgöring
befunnits icke skäligen kunna anses hava orsakat eller bidragit till
uppkomsten av hans nervsjukdom och på grund härav ersättning enligt
militärersättningsförordningen prövats icke kunna utgå, har utskottet likväl
med hänsyn till föreliggande omständigheter funnit starka billighetsskäl
tala för beviljande av någon ersättning i anledning av sjukdomen. Utskottet
har härutinnan särskilt fäst sig dels vid den omständigheten, att Halén,
som redan före inryckningen till militärtjänstgöring företett vissa sjukdomssymptom,
synes hava vid inryckningen medfört läkarintyg, vari tillråtts
vila och läkarobservation, men likväl fått till en början deltaga i de
militära övningarna, dels ock vid det förhållandet, att enligt medicinska
sakkunnigas uttalande möjligheten icke kan uteslutas, att militärtjänstgöringen
kan hava bidragit till sjukdomens utveckling.
Enligt utskottet tillhandakommet meddelande har emellertid Halén numera
avlidit. Vid sådant förhållande kunde visserligen ifrågasättas, huruvida motionerna
över huvud taget borde till någon riksdagens åtgärd föranleda. Med anledning
av en utav motionären Björnsson till utskottet ingiven skrivelse i
ämnet har utskottet emellertid till behandling förehaft frågan om beredande
av något understöd åt värnpliktige Haléns fader, Carl Gustaf Halén. Enligt
för utskottet företedd utredning befinner sig denne, vilken är ägare av ett
mindre jordbrukshemman, i knappa ekonomiska omständigheter, och sonens
4
Bankoutskottets memorial Nr 46.
Vtakottet8
yttrande med
anledning
av återremissen.
studier samt sjukdom och död hava förorsakat fadern betydande utgifter.
I betraktande härav och med hänsyn till vad nyss anförts har utskottet ansett
sig böra förorda, att Haléns fader tillerkännes ett understöd för en gång
såsom bidrag till bestridande av honom åsamkade sjukvårds- och begravningskostnader.
I sådant avseende har utskottet funnit sig böra ifrågasätta
ett belopp av 900 kronor, motsvarande livränta för ett år vid full invaliditet
enligt 1909 års militärersättningsförordning. Nämnda understöd torde böra
utgå å allmänna indragningsstaten.
Åberopande det anförda får utskottet hemställa, att riksdagen, i anledning
av förevarande motioner 1:100 och II: 169, må medgiva, att till hemmansägaren
Carl Gustaf Halén må från allmänna indragningsstaten utbetalas ett
understöd en gång för alla till belopp av 900 kronor.»
Enligt utskottet tillhandakomna protokollsutdrag hava båda kamrarna visat
punkten åter till utskottet för ny behandling.
Såsom av den lämnade redogörelsen torde framgå, hava vid utskottets
första behandling av ärendet delade meningar gjort sig gällande beträffande
frågan, huruvida efter värnpliktige Haléns död understöd borde i anledning
av dennes under militärtjänstgöringen yppade sjukdom tillerkännas hans
fader. Denna fråga torde ock kunna anses vara av beskaffenhet att föranleda
stor tvekan. Med hänsyn härtill har utskottet ansett tillfälle böra beredas
riksdagens kamrar att företaga frågan till avgörande; och då inom
kamrarna proposition icke lärer kunna framställas å ett reservationsvis
framfört yrkande av ovan angivna innehåll, har utskottet icke velat undandraga
sig att i ärendet göra hemställan om understöd åt Haléns fader.
I detta sammanhang tillåter sig utskottet framhålla, att därest värnpliktige
Halén på grund av sjukdomen blivit berättigad att uppbära ersättning
enligt 1909 års militärersättningsförordning, vid dödsfallet skulle jämlikt
samma förordning hava utgått begravningshjälp till hans efterlevande.
På grund av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av förevarande motioner
1:100 och II: 169, må medgiva, att till hemmansägaren
Carl Gustaf Halén må från allmänna indragningsstaten
utbetalas ett understöd en gång för alla till belopp av
900 kronor.
Stockholm den 10 maj 1929.
På bankoutskottets vägnar:
C. E. SVENSSON.
Bankoutskottets memorial Nr 46.
5
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Gustafsson i Stensholm, Lindgren.
Ström, Bjurström*, Berling, Bodin* och Larsson i Örbyhus;
från andra kammaren: herrar Winklcr, Borggren, Bäcklund, Wikström, Lovén, Carlsson
i Solberga, Leffler och Edberg.
* Ej närvarande vid memorialets justering.
Reservation
av herrar Gustafsson i Stensholm, Lindgren, Winkler, Borggren, Carlsson
i Solberga, Leffler och Edberg, vilka ansett, att utskottet även nu allenast
bort för riksdagen anmäla att, enligt utskottet tillhandakommet meddelande,
värnpliktige Halén avlidit, i följd varav ifrågavarande motioner icke påkallade
någon riksdagens åtgärd, samt vilka i överensstämmelse med denna
uppfattning yrkat avslag å utskottets i ärendet gjorda hemställan.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1929:215 Skrivelse till Konungen, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna. s. 1 i texten