Skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om sådan ändring av kungl. kungörelsen den 26 juli 1927
1929-02-28 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 2TU 1929:1, Skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om sådan ändring av kungl. kungörelsen den 26 juli 1927
Dokumentets text
Första hammarens andra tillfälliga utshotts utlåtande Nr 1.
1
Nr 1.
Ankom till riksdagens kansli den 1 mars 1929 kl. 10 f. m.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, nr 1, i anledning
av väckta motioner, I: 160 och 206, om ändringar
i gällande bestämmelser om explosiva varor.
Uti en inom första kammaren av herrar Alexander Nilsson, Karl Andersson
och Oscar Ericson väckt, till utskottet hänvisad motion, nr 160, har
hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om sådan
ändring av kungl. kungörelsen den 26 juli 1927 (Sv. författningssamling nr
338) med vissa bestämmelser angående skjutvapen och ammunition, att den
icke bleve tillämplig på ammunition, som är att hänföra till explosiv vara
enligt kungl. förordningen den 19 november 1897.
Uti en likaledes inom första kammaren av herrar Alexander Nilsson och
Karl Andersson väckt, till utskottet hänvisad motion, nr 206, har hemställts,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om sådan ändring
av kungl. förordningen angående explosiva varor den 18 maj 1928 (Sv. författningssamling
nr 139), att däri omförmält säkerhetsintyg måtte kunna utfärdas
av kommunal förtroendeman.
Utskottet har tagit de bägge motionerna under gemensam behandling.
I ovanberörda kungl. förordning den 18 maj 1928 stadgas, att viss kvantitet
dynamit eller annan för sprängningsarbete avsedd explosiv vara ävensom
viss kvantitet tändhattar för sprängämnen må innehavas av den, som för
visst ändamål är i behov av angivna myckenheter och med intyg (säkerhetsintyg),
utfärdat i stadgad ordning, styrker sig vara så ansedd, att trovärdighet
bör skänkas uppgiften om behovet av och ändamålet med den explosiva
varan samt att den explosiva varan utan missbruk bör kunna av honom
innehavas. Säkerhetsintyget skall vara utfärdat i den ort, där sökanden har sitt
hemvist, i stad av polismästaren, där sådan finnes, men eljest i regel av
stadsfiskalen, samt å landet av polischefen i orten. Intyg må dessutom utfärdas
av den, som blivit av länsstyrelsen särskilt förordnad.
I 1927 års kungörelse angående skjutvapen och ammunition stadgas viss ordning
för erhållande av tillstånd att. förvärva skjutvapen eller ammunition och
skall, utöver vad i samma kungörelse är föreskrivet, beträffande ammunition,
som är att hänföra till explosiv vara, gälla vad därom är särskilt stadgat.
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 12 samt. 2 avd. 1 häft. (Nr 1—2.)
Motionerna.
Utskottet.
2
Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Fr 1.
Före 1928 års förordning gällde kungl. förordningen den 19 november 1897
angående explosiva varor och kungl. förordningen samma dag angående explosiva
varors transporterande å järnväg. Enligt den förstnämnda av dessa bägge
förordningar fingo kyrkoherdar och kommunala förtroendemän utfärda nödiga
intyg för förvärv av explosiv vara. För att vinna bättre kontroll över lovligt
innehav av explosiva varor och enhetliga principer för utfärdande av tillståndsbevis
borttogs genom nu gällande förordning möjligheten att hos nyssnämnda
befattningshavare erhålla säkerhetsintyg.
Motionärerna föreslå nu återgång, beträffande kommunala förtroendemän,
till de äldre bestämmelserna; de nya förhindrade icke mer än de äldre brottsliga
gärningar men verkade hinderliga å lovlig åtkomst till sprängämnen, då erhållande
av tillståndsbevis understundom ställde sig dyrare än själva sprängämnet.
Kyrkoherdar och kommunala förtroendemän torde utan avgift ha lämnat säkerhetsintyg.
Landsfiskalernas intyg drogo kostnader för lösen och stämpelavgift.
Utskottet .underkänner icke vikten av vad motionärerna anfört rörande beredande
av möjlighet att utan för stora kostnader förvärva sprängämnen, i många
hänseenden nödvändiga även för den mindre jordbrukaren. Att nu, innan några
försök blivit gjorda att minska de genom de nya bestämmelserna uppkomna
ökade kostnaderna — exempelvis genom utverkande av bestämmelse att säkerhetsintygen
skola utlämnas utan avgifter för lösen och stämpel — göra framställning
om ändring i berörda hänseende av den så sent som i juli månad nästlidne
år utfärdade förordningen om explosiva varor kan utskottet dock icke tillstyrka
utan hemställer,
att ifrågavarande av herr Alexander Nilsson m. fl. väckta motioner,
1:160 och I: 206, icke må till någon första kammarens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 28 februari 1929.
Å utskottets vägnar:
GUSTAF W. ROOS.
Närvarande vid ärendets slutbehandling i utskottet: herrar Roos, Juhlin, Teodor, Sandin,
Larsén, Holmgren, Larsson, Johan August.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1929:92 Skrivelse till Konungen angående viss ändring i förordningen angående explosiva varor. s. 9 i texten