Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående fortsättning sskolan.

1929-05-14 · 65 sidor, varav 51 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 51 av 65 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1929:110, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående fortsättning sskolan.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

1

Nr 110.

Ankom till riksdagens kansli den 14 maj 1929 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående fortsättning sskolan.

(2:a avd.)

Till statsutskottet hava för förberedande behandling hänvisats följande motioner

rörande fortsättningsskolan, nämligen:

1 ro) två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herrar J. Johansson i Friggeråker och A. Löfvander (1:143) och den andra

inom andra kammaren av herr O. Jonsson i Risinge m. fl. (II: 243), i vilka motioner

föreslagits, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa

om sådan ändring av bestämmelserna i stadgan den 16 september 1918, att fortsättningsskola

på landet må kunna anordnas på det sätt, att den omfattar endast

en årskurs med minst etthundraåttio undervisningstimmar, förlagda utom

den egentliga folkskolans ordinarie undervisningstid.

2:o) en inom första kammaren av herr R. Wagnsson väckt motion (1:18),

vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla, att

Kungl. Maj :t måtte låta utarbeta kursplaner för ett sjunde skolår, inrymmande

den kurs, som nu tillhör den tvååriga fortsättningsskolans undervisning, samt

att därefter den ändring i gällande fortsättningsskolstadga måtte vidtagas, att

skoldistrikt med heltidsläsande skolor, som i en obligatorisk sjunde klass tilllämpa

dessa kursplaner, må erhålla tillstånd att ersätta fortsättningsskolan

med ett sjunde skolår.

3:o) I en inom andra kammaren av herr J. Weijne m. fl. väckt motion (II:

34), har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla,

att Kungl. Maj:t — efter utarbetande av härför lämpade kursplaner — ville

utfärda föreskrift därom, att skoldistikt, som vid heltidsläsande sjuåriga folkskolor

meddela fortsättningsskolans undervisningsstoff under sjunde läsåret,

må äga rätt att befria eleverna från deltagande i fortsättningsskolans undervisning.

Med avseende å de av motionärerna till stöd för deras förslag åberopade skälen

får utskottet hänvisa till vederbörande motioner.

Utskottet vill till en början erinra om att 1918 års bestämmelser rörande

fortsättningsskolans anordning, enligt vilka kursen skulle omfatta minst 360

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 6 saml. 58 haft. (Nr 110.)

Utskottets

yttrande.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

uiidervisningstimmar och fördelas på minst två ar, sedermera underkastats väsentliga

jämkningar. Förutom det att den år 1918 beslutade övergångstiden för

den obligatoriska fortsättningsskolans genomförande, vilken tid bestämdes till 6

år, genom beslut av 1924 års riksdag utsträcktes med ytterligare 2 år, så att

skyldigheten att hava inrättat fortsättningsskola av 1918 års typ icke kom att

inträda förrän med utgången av år 1926, har riksdagen såväl år 1925 som år

1928 fattat beslut, vilka inneburit avsevärda modifikationer i fråga om fortsättningsskolkursens

längd. År 1925 medgavs sålunda att för lärjungar, som

avgått från sjuårig folkskola av huvudform (heltidsläsande folkskola) eller

från mindre folkskola av D-lform (heltidsläsande mindre folkskola), kursen

finge inskränkas till att omfatta endast en årskurs med minst 180 undervisningstimmar.

Detta beslut innebar alltså, för nu nämnda fall, en minskning av

fortsättningsskolplikten till hälften av den förut stadgade. Riksdagen betonade

emellertid därvid uttryckligen, att en förutsättning för det lämnade medgivandet

var, att undervisningen under sjunde folkskoleåret ordnades så, att under

detsamma inhämtades minst så mycket av det för fortsättningsskolan särskilt

föreskrivna kunskapsstoff, som eljest skulle hava inhämtats under det första

året i fortsättningsskolan.

År 1928 vidtogos ytterligare lättnader med avseende å fortsättningsskolplikten.

Då gjordes nämligen en sådan ändring i hithörande bestämmelser, att det

blev möjligt även för skoldistrikt med halvtidsläsande sjuåriga folkskolor att

anordna fortsättningsskolan såsom ettårig. Ållenast det villkoret uppställdes,

att i sistnämnda fall kursen måste omfatta minst 360 timmar. Dessutom skedde

åtskilliga andra förändringar beträffande fortsättningsskolans anordning och

undervisningstidens förläggning, alla avsedda att underlätta fortsättningsskolans

anpassning efter förhållandena på olika orter.

Av det nu anförda framgår, att oaktat ej mycket mer än tio år förflutit från

det de grundläggande besluten angående den obligatoriska fortsättningsskolan

fattades av riksdagen och ännu blott två år tillryggalagts, sedan dessa beslut

trätt i ovillkorlig tillämpning, genomgripande förändringar vidtagits i fråga om

skolans organisation, varigenom avsevärda lättnader beretts såväl skoldistrikten

som lärjungarna. Utskottet har ansett det vara av vikt att bringa i erinran

vad sålunda härutinnan redan passerat, då det nu gäller att bedöma, huruvida

ytterligare rubbningar i 1918 års beslut om den obligatoriska fortsättningsskolan

skola medgivas. Samtliga de framlagda motionerna avse åtgärder i sådan

riktning, ehuru de till sin innebörd och allmänna syftning äro väsentligt olika.

Vad först angår de av herrar Johansson i Friggeråker och Löfvander samt

herr Jonsson i Risinge m. fl. väckta motionerna (I: 143 och II: 243), skulle

enligt dessa motionärers förslag skoldistrikten kunna, oavsett huruvida folkskolan

är hel- eller halvtidsläsande, sex- eller sjuårig, om de så önskade, inskränka

fortsättningsskolans kurs till ett år, och timantalet skulle kunna nedsättas

till endast hälften (180 timmar) av vad som nu är stadgat såsom minimum för

fortsättningsskola i fall, där sjuårig halvtidsläsande folkskola förekommer.

Till stöd för detta förslag åberopa motionärerna, att den tvååriga fortsättningsskolan

på många håll mötts av »en viss motvilja för att icke säga ett bestämt

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

3

motstånd» samt att denna skola för landsbygdens ungdom skulle innebära ett

hinder, när det gällde att efter avslutad skolgång i folkskolan själv förtjäna sitt

uppehälle.

Utskottet måste för sin del motsätta sig nu berörda förslag, då detta enligt

utskottets mening otvivelaktigt komme att leda till en försämring av den ungdomsskola,

till vilken dock flertalet av vårt folk är hänvisat. Enligt förslaget

skulle visserligen för skoldistrikten valet vara fritt mellan den ettåriga och den

tvååriga fortsättningsskolan, men det torde vara att befara, att med det av ekonomiska

synpunkter starkt betonade betraktelsesätt, distrikten ofta anlägga på

skolfrågor, många av dem, där tvåårig fortsättningsskola nu upprätthålles,

skola nedlägga den andra årskursen. Att under en ettårig kurs om 180 timmar,

byggande på sexårig folkskola, uppnå de mål ur undervisnings- och uppfostringssynpunkt,

som med fortsättningsskolan varit avsedda, lärer vara uteslutet.

Elevernas ungdom och den korta undervisningstiden lämnar ingen möjlighet

härtill, och särskilt torde de praktiskt inriktade fortsättningsskolorna, vilka

av 1918 års riksdag betraktades såsom den mest eftersträvansvärda typen, bliva

lidande på en sådan förändring.

Da motionärerna tala om den radande motviljan mot fortsättningsskolan, vill

utskottet framhalla, att man i diskussionen om fortsättningsskolan synes hava

visat en benägenhet att generalisera de yttringar av missnöje med och motstånd.

mot denna skolform, som pa en del hall kommit till synes, under det att de många

fall, där fortsättningsskolan omfattats med intresse av skoldistrikten och skolgången

varit utan anmärkning, låtit föga tala om sig. Man får komma ihåg,

att det här gäller en obligatorisk skoltyp, som ännu är i sitt första utvecklingsskede,

och att det därför är naturligt, att vissa svårigheter måste yppa sig,

medan organisationsarbetet ännu befinner sig i begynnelsestadiet. Det är

med hänsyn härtill också av vikt att ej draga förhastade slutsatser av på enstaka

hall hittills vunna erfarenheter. I detta sammanhang förtjänar påpekas,

att enligt senast tillgängliga officiella statistik antalet forsättningsskolavdelningar

uppgår till över 7,000. Att i en så vittomfattande organisation då och då

motigheter maste uppstå, är ej ägnat att väcka förvåning eller giva grundad

anledning till misströstan om fortsättningsskolans framtid.

Vad så beträffar de av herr Wagnsson och herr Weijne m. fl. väckta motionerna

(1:18 och 11:34), sammanfalla visserligen de i dem gjorda yrkandena formellt

ej helt och hållet och jämväl till motiveringen förete dessa motioner vissa

skiljaktigheter, men i sak avse de en och samma fråga, nämligen den om rätt

för skoldistrikten att ersätta fortsättningsskolkursen med ett obligatoriskt sjunde

skolår. Såsom motionärerna själva erinrat, har riksdagen förut ägnat detta

spörsmål sin uppmärksamhet. I anledning av väckt motion anhöll nämligen

1927 års riksdag hos Kungl. Maj:t (riksdagens skrivelse nr 255), att Kungl.

Maj:t måtte taga under omprövning, huruvida sådana ändringar borde vidtagas

i folkskolans undervisningsplan, att det sjunde skolårets kursplan komme att

inrymma jämväl den kurs, som nu tillhör den tvååriga fortsättningsskolans undervisning.

I nämnda skrivelse framhöll riksdagen till en början önskvärdheten

av att inom samhällen med sexårig A-skola främja utvecklingen av ett sjunde

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

obligatoriskt skolår samt att en sådan utveckling lämpligen borde befordras genom

det sjunde skolårets omläggning i mera praktisk riktning. Efter att hava

angivit vissa riktlinjer, enligt vilka en dylik omläggning syntes böra ske, anförde

riksdagen följande.

»Vad därefter vidkommer frågan, huruvida ett sjunde skolår bör befria från

all fortsättningsskolplikt, kunna meningarna vara mera delade. Å ena sidan

synes man kunna antaga, att införandet av en sådan föreskrift kan komma att

i åtskilliga samhällen, som nu hava endast sexårig A-skola, främja upprättandet

av en sjuårig folkskola. Men å andra sidan måste uppmärksamhet ägnas

åt spörsmålet, om vilket inflytande en föreskrift av nyss angivet innehåll kan

komma att utöva på skolförhållandena i de skoldistrikt, som redan inrättat

obligatorisk sjuårig folkskola jämte ett- eller tvåårig fortsättningsskola. Vidare

måste övervägas, hur ett sådant beslut kan komma att inverka på skolor av

andra typer än de i motionen berörda A-skolorna.

Riksdagen har vid ett övervägande av motionen i denna del stannat vid att

icke på frågans nuvarande ståndpunkt taga bestämd ställning till förslaget om

att genomgång av en obligatorisk sjuårig folkskola skulle befria från all fortsättningsskolplikt.

Detta spörsmål synes emellertid förtjäna att komma under

närmare bedömande i samband med den utredning, som riksdagen finner sig

böra förorda beträffande sjunde skolårets omläggning. —--Frågan om åt
gärder

för att förhindra en försämring av skolväsendet, där man redan infört

ett obligatoriskt sjunde skolår jämte ett- eller tvåårig fortsättningsskola, synes

också i detta sammanhang böra beaktas.»

Enligt vad utskottet inhämtat, har skolöverstyrelsen jämlikt uppdrag av

Kungl. Maj :t på grund av riksdagens i ovannämnda skrivelse gjorda hemställan

verkställt en mycket omfattande utredning, som till Kungl. Maj:t inkom den

30 november 1928.1 överstyrelsen har i nämnda utredning ställt sig avvisande

mot tanken på att i det sjunde skolåret inarbeta den tvååriga fortsättningsskolans

kurs.

Enligt utskottets mening kunna emellertid åtskilliga skäl andragas till förmån

för en sådan anordning. Ur undervisnings- och uppfostringssynpunkt

synes mera vara att vinna genom en förlängning av skoltiden med ett helt skolår,

då lärjungarna under åtta månader oavbrutet stå under lärarens tillsyn och

ledning än genom fortsättningsskolans i regel ej mer än 360 timmar

omfattande, kanske till några få timmar i veckan eller till spridda tidsperioder

förlagda undervisning. Och för en stor del av lärjungarna bör

en sådan organisation vara ägnad att undanröja de svårigheter, som genom

fortsättningsskolplikten nu stundom kunna uppkomma, då det för

dem gäller att genom arbetsanställning bidraga till eller själva förvärva sitt

uppehälle. De kunna då i en sammanhängande följd fullgöra sin skolgång för

att sedan mera odelat ägna sig åt det praktiska livets uppgifter i stället för

att, såsom nu, under två år efter folkskolans slut med vissa mellantider

vara underkastade skolplikt.

Givetvis måste det eftersträvas, att icke fortsättningsskolans ersättande med

ett sjunde skolår medför en försämring av det hittillsvarande kunskapsresultatet

av folk- och fortsättningsskolans undervisning. En förutsättning för den

föreslagna anordningen måste därför vara, att en omarbetning av de nuvarande

1 Utredningen är bifogad utskottets utlåtande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

5

läroplanerna för den sjuåriga folkskolan äger rum, så att den sjunde klassen

kommer att innebära en verklig påbyggnad på en sexårig avslutad folkskolekurs

och en påbyggnad, som i sig innesluter det kunskapsstoff, som i fortsättningsskolan

skulle hava meddelats. Härutinnan torde särskilt förtjäna uppmärksamhet

vad riksdagen i sin ovan åberopade skrivelse år 1927 anfört beträffande

det sjunde skolårets omläggning i mera praktisk riktning.

I likhet med motionärerna anser utskottet, att den ifrågasatta rätten för skoldistrikten

att utbyta fortsättningsskolan mot ett sjunde skolår bör inskränkas

till att avse allenast de bäst organiserade folkskolorna, d. v. s. de heltidsläsande

huvudformerna (A- och B-former). I herr Wagnssons motion hava berörts

vissa svårigheter för en sådan anordning, när det gäller skolor av Bform.

Utskottet vill icke förneka, att vad i sådant hänseende anförts, har ett

visst berättigande, men tror dock att nämnda svårigheter genom lämpliga anordningar

skola kunna övervinnas. Jämväl i andra hänseenden kunna olägenheter

av pedagogisk eller organisatorisk art möjligen yppas och hela spörsmålet

synes utskottet vara av den beskaffenhet, att utskottet anser ett definitivt

ställningstagande från riksdagens sida icke nu böra ske. Saken tarvar att

ytterligare utredas och närmare belysas från olika synpunkter. Det förefaller

emellertid utskottet vara av så stor betydelse, att ett avgörande i frågan utan

längre dröjsmål kommer till stånd, att utskottet anser sig böra förorda, att

riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om framläggande, så snart ske kan och

om möjligt till 1930 års riksdag, av förslag i ämnet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen må

a) avslå herrar Johanssons i Friggeråker och Löfvanders

samt herr Jonssons i Risinge m. fl. ovanberörda motioner (I:

143 och II: 243);

b) med anledning av herr Wagnssons och herr Weijnes m. fl.

ovannämnda motioner (I: 18 och II: 34), i skrivelse till

Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes, så snart ske

kan och om möjligt till 1930 års riksdag, framlägga

utredning och förslag angående rätt för sådana lärjungar från

heltidsläsande folkskolor, som med fullständigt avgångsbetyg

genomgått obligatorisk sjunde klass, i vilken tillämpats för

dylik klass särskilt utarbetad kursplan, att erhålla befrielse

från fortsättningsskolplikt.

Stockholm den 14 maj 1929.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar J. L. Widell, Olof Olsson, O. Bergqvist, K. V.

Rydén, N. J. M. Svensson i Kompersmåla, Oscar Olsson, J. Pålsson, K. E. Andersson

i Eliantorp, 1. Hj. E. Pauli, D. Hansén, A. Thelin och K. A. W. Björck;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, P. Nilsson i Bonarp,

S. Bengtsson i Norup, L. J. Carlsson-Frosterud, P. M. Olsson i Blädinge, A. Å:son

Törnkvist i Karlskrona, B. F:son Holmgren, E. J. Wigforss, J. Olofsson i Digernäs,

P. C. Jonsson i Eskilstuna, F. V. Sandwall och J. E. Andersson i Ovanmyra.

Reservationer:

1) av herrar Rydén, Björck, Anderson i Råstock, Carlsson-Frosterud, Törnkvist

i Karlskrona och Jmisson i Eskilstuna, vilka ansett, att utskottet bort

hemställa,

a) att riksdagen må avslå herrar Johanssons i Friggeråker

och Löfvanders samt herr Jonssons i Risinge m. fl. ovanberörda

motioner (I: 143 och II: 243); samt

b) att herr Wagnssons och herr Weijnes m. fl. ovannämnda

motioner (1:18 och II: 34) icke må till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

2) av herrar Svensson i Kompersmåla, K. E. Andersson i Eliantorp, Olsson

i Blädinge och Bj. Holmgren som anfört följande:

Såsom i motionerna I: 143 och II: 243 framhållits, anse vi, att det skulle

vara av stort värde, om fortsättningsskolan kunde mera än som nu är fallet

anpassas efter olika lokala förhållanden. Bl. a. torde en utbredd uppfattning

vara rådande på landsbygden, att fortsättningsskolans andra årskurs utgör ett

betydande hinder för de ungas inträde i förvärvsarbetet. Det skulle därför

hälsas med tillfredsställelse, om vederbörande församling eller skolstyrelse erhölle

befogenhet att besluta, huruvida en andra årskurs skall anordnas eller

icke, varigenom en bättre anpassning otvivelaktigt kunde ernås.

Med anledning härav få vi hemställa,

att riksdagen må bifalla herrar Johanssons i Friggeråker och

Löfvanders samt herr Jonssons i Risinge m. fl. motioner I: 143

och II: 243.

3) av herr Andersson i Ovanmyr a, vilken ansett, att utskottet bort hemställa,

att riksdagen må

a) med anledning av herrar Johanssons i Friggeråker och

Löfvanders samt herr Jonssons i Risinge motioner (I: 143 och

II: 243), besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

7

utredning och förslag till beredandet av sådan koncentration

av fortsättningsskolan, som, med inriktning på en efter lärjungarnas

ålder, fattningsförmåga och kommande livskall lämpad

undervisning, möjliggör skolkursens anordnande på sådant

sätt, att densamma kan genomgås under loppet av ett år;

b) med anledning av herr Wagnssons------från

fortsättningsskolplikt.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

Bilaga.

Skolöverstyrelsen, angående ändringar i undervisningsplanen för folkskolans

sjunde årsklass.

Till KONUNGEN.

Genom nådig remiss den 18 juni 1927 har Eders Kungl. Maj:t anbefallt

skolöverstyrelsen att avgiva underdånigt utlåtande med anledning av 1927 års

riksdags skrivelse (nr 255) angående ändringar i visst syfte i folkskolans undervisningsplan.

Denna skrivelse slutar med en anhållan, att Eders Kungl.

Maj:t täcktes taga under omprövning, huruvida sådana ändringar böra vidtagas

i folkskolans undervisningsplan, att det sjunde skolårets kursplan kommer

att inrymma jämväl den kurs, som nu tillhör den tvååriga fortsättningskolans

undervisning.

Då det sålunda här är fråga om ändringar i folkskolans undervisningsplan,

kunde det ju ligga nära till hands, att överstyrelsen behandlat förevarande

angelägenhet i samband med den utredning angående en eventuell revision

av hela undervisningsplanen, varmed överstyrelsen för närvarande är sysselsatt.

På grund av nådiga remisser samt vissa till överstyrelsen inkomna framställningar,

har överstyrelsen nämligen ansett sig böra igångsätta en omfattande

undersökning angående dels den erfarenhet, som vunnits vid tillämpningen

av den nya undervisningsplanen, dels de önskemål om förändringar i densamma,

som förefinnas. Yttranden hava sålunda inhämtats från domkapitel

och folkskolinspektörer, från skolråd och lärare inom de olika skoldistrikten

samt från vissa lärarsammanslutningar. Det synnerligen omfattande material,

som sålunda samlats, har inom överstyrelsen underkastats förberedande

bearbetning, men överstyrelsen har på grund av hopade göromål icke ännu varit

i tillfälle att företaga en närmare granskning av detsamma, ännu mindre

att taga ståndpunkt till de förslag och önskemål, som däri kommit till uttryck.

Då överstyrelsen sålunda icke ser sig i stånd att nu till Eders Kungl. Maj :t

inkomma med förslag beträffande eventuella ändringar i folkskolans undervisningsplan

i dess helhet, har överstyrelsen ansett sig icke böra längre uppskjuta

avgivandet av utlåtande med anledning av riksdagens ovannämnda skrivelse.

Det spörsmål, som däri avses, synes nämligen böra snarast upptagas

till prövning, och ett ståndpunktstagande beträffande detsamma behöver enligt

överstyrelsens mening icke anses föregripa den revision av undervisningsplanen,

som eventuellt kan komma att vidtagas.

överstyrelsen har givetvis ansett sig böra vid förevarande ärendes behandling

tillgodogöra sig de inkomna yttrandena angående undervisningsplanen,

i vad de särskilt avse folkskolans sjunde klass. För erhållande av material

i detta hänseende har överstyrelsen genom folkskolinspektören N. O. S.

Paradis låtit verkställa en sammanfattning av yttrandena i den punkt, varom

här är fråga. En avskrift av denna sammanfattning bifogas detta utlåtande.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

9

Vid sin behandling av ärendet har överstyrelsen vidare tagit hänsyn till

innehållet i tvenne till överstyrelsen inkomna skrivelser avseende förändringar

i fråga om folkskolans sjunde skolår, nämligen en från centralstyrelsen för

Sveriges allmänna folkskollärarförening och en från Västmanlands läns femte

folkskollårarmöte i Västerås år 1927. Dessa båda skrivelser översändas härjämte.

Innan överstyrelsen närmare ingår på riksdagens framställning, anser sig

överstyrelsen böra lämna en översikt angående den föregående utvecklingen

beträffande den sjunde folkskoleklassens ställning inom folkskolan.

Någon mera effektiv åtgärd från statens sida till befrämjande av ett allmännare

inrättande av en obligatorisk sjunde klass vid folkskolorna har vidtagits

först genom 1919 års undervisningsplan för rikets folkskolor. Visserligen

funnos redan förut i vissa skoldistrikt sjunde folkskoleklass av obligatorisk

karaktär. En sådan anordning hade emellertid icke något direkt stöd i någon

av de tre normalplanerna för folk- och småskolor av åren 1878, 1889 och

1900. Ej heller i vår första folkskolestadga fanns någon bestämmelse, ägnad

att främja en skoltid av sju år. I vissa skoldistrikt utvecklade sig emellertid

den ^praxis, attbarnen ej avgingo från skolan förrän under sitt fjortonde

levnadsår,^ under vilket konfirmationsundervisningen vanligen tog sin början.

En skolgång till och med fjortonde levnadsåret medförde ofta en skoltid av

sju år.

En sådan anordning som den nu senast angivna motverkades emellertid av

den första officiella normalplanen för rikets folk- och småskolor. Denna, som

utfärdades år 1878, utgick nämligen från den organisationen, att småskolan

skulle omfatta två, folkskolan fyra årsklasser, alltså i regel sammanlagt sex

skolår. På samma organisation bygga 1889 och 1900 års normalplaner. De

olika normalplanerna hava i flera avseenden varit ägnade att främja skolväsendets

utveckling, men de hava tydligen verkat hindrande för ett allmänt anordnande

av sju obligatoriska klasser vid vår folkskola.

En verkan i motsatt riktning borde ju hava åstadkommits genom det i 1882

års folkskolestadga intagna stadgandet, att barns skolålder räknas från och

med det år, under vilket barnet fyller sju, till och med det år, under vilket

barnet fyller fjorton år, ett stadgande, som återfinnes i såväl 1897 som 1921

års folkskolestadga. Om läsåret sammanfaller med kalenderåret, skulle nämligen

enligt ett sådant stadgande skolplikten omfatta åtta och om läsåret börjar

med höstterminen och slutar med vårterminen sju år. Nu innehåller emellertid

samtliga de tre senast nämnda stadgorna ett medgivande, att lärjunge,

som före skolålderns slut inhämtat för avgång erforderliga kunskaper, äger

rätt att bliva från skolgång befriad. Då folkskolans lärokurs genom normalplanen

fördelats på sex år, är det klart, att barnen i regel på detta antal år

genomgått nämnda lärokurs och därmed fått rätt att avgå från skolan. Oaktat

bestämmelsen om skolplikten synes såsom regel räkna med en skoltid av

minst sju år, hava normalplanernas kursfördelning gjort, att en anordning,

som enligt stadgan närmast torde vara tänkt som ett undantag, i själva verket

blivit regel.

Att folkskolans undervisningstid i vårt land sålunda kommit att i allmänhet

omfatta endast sex år är så mycket mera att beklaga, som folkskolans undervisningstid

i åtskilliga _ andra iänder med bestämmelser om att skolåldern

sträcker sig till barnens fjortonde levnadsår kommit att omfatta mera än sex

år. Så är folkskolan i Norge och Danmark obligatoriskt sjuårig, i Tyskland

och Österrike obligatoriskt åttaårig. Det är uppenbart, att en ett eller två

års längre folkskoletid har mycket stor betydelse för den allmänna folkbildningen.

Sjunde klassens

hittillsvarande

ställning

inom

folkskolan.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

Även i vårt land har på åtskilliga ställen ganska tidigt den uppfattningen

framträtt, att en sexårig skoltid egentligen måste anses väl kort för tillgodoseende

av den allmänt medborgerliga bildning, som det är folkskolans uppgift

att meddela. Särskilt i skoldistrikt med mera utvecklat skolväsen hava^också

åtgärder vidtagits för utökning av folkskoletiden utöver sex skolår. Då man

emellertid i allmänhet var av den åsikten, att blott sex klasser av folkskolan

kunde göras obligatoriska, kom skolgången efter avslutad sjätte klass i regel

att bliva frivillig. På detta sätt uppkom folkskolans högre avdelning. Denna

bestod från början i åtskilliga skoldistrikt av blott en klass, vilken då vanligen

betecknades såsom den egentliga folkskolans femte klass, fastän den hade

frivillig karaktär. Ett och annat skoldistrikt fick emellertid reglemente

fastställt, genom vilket denna klass gjordes obligatorisk.

Jämförelsevis ingående behandlas frågan om den sjunde folkskoleklassen av

folkundervisningskommittén (kommitténs betänkande IV sid. 26 och 27).

Kommittén anför som sin mening, att vid tidpunkten för betänkandets avgivande

gällande författningar medgåve intagande i folkskolereglementet av bestämmelse

om ett obligatoriskt sjunde skolår samt förordar, att i en blivande

undervisningsplan för folkskolorna borde upptagas lärokurser även för sjuårig

folkskola. Vidare finner kommittén det lämpligt, att i fråga om undervisningsplanen

i förevarande fall gåves en viss frihet, så att, i överensstämmelse

med från vissa håll uttalade önskningar, skoldistrikt måtte kunna efter

skolöverstyrelsens beprövande låta det sjunde skolåret i någon mån antaga karaktären

av en praktisk överbyggnad, i det att i dess läroplan jämförelsevis

stort utrymme lämnades åt sådan undervisning, som ägde mera omedelbar tilllämpning

på näringslivet å orten eller i allmänhet på det praktiska livet.

I åtskilliga av de yttranden, som avgåvos över kommitténs betänkande IV,

ägnades uppmärksamhet åt frågan om det sjunde skolåret. En översikt över

de härutinnan uttalade meningarna återfinnes i folkskolöverstyrelsens^ den 15

juni 1916 avgivna tryckta underdåniga utlåtande angående fortsättningsskolan

(sid. 24—26). Av denna översikt framgår, att kommitténs åsikt, att åtgärder

måtte vidtagas för främjande av ett allmännare införande av sjuårig

folkskola, mött stora sympatier. I många fall förordas kraftigare åtgöranden

för detta syftes förverkligande än kommittén tänkt sig. Folkskolöverstyrelsen

uttalar för egen del, att den sjuåriga skolkursen borde genom stadga och

undervisningsplan erhålla en så stark ställning, som kunde beredas den.

I det förslag till undervisningsplan för rikets folkskolor, som avgavs av

folkskolöverstyrelsen den 30 december 1918, ingingo timplaner och kursplaner

för både sju- och sexåriga folkskolor av de olika skolformerna, och den

sjuåriga skolan ställdes därvid främst. Vad skillnaden mellan den sjuåriga

och den sexåriga lärokursen beträffar hade i vissa fall den sjunde klassens

kurs givits form av ett tillägg utöver de sex föregående klassernas^ kurser, i

andra fall hade den sexåriga skolans lärostoff utbretts över den sjuåriga skolans

klasser men givits en fylligare behandling, i ännu andra fall hade en mellanform

mellan båda dessa tillvägagångssätt tillämpats. Det var helt naturligt

endast i A-skolan, som sjunde klassens kurs^kunde i större utsträckning

komma att få en mera fristående karaktär och erhålla ett alldeles nytt innehåll

utöver vad som tillhörde den sexåriga skolan. I skolor med kursväxling skulle

femte, sjätte och sjunde klasserna i de flesta ämnen undervisas gemensamt,

och därvid blev det givetvis icke möjligt att giva sjunde klassen en mera självständig

ställning. . .

Den av Eders Kungl. Maj:t den 31 oktober 1919 utfärdade undervisnmgsplanen

för rikets folkskolor överenstämmer i väsentliga avseenden med folkskolöverstyrelsens

förslag. Bland de vidtagna förändringarna märkas bland

andra sådana, som voro ägnade att i än större utsträckning i fråga om läroinne
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 1 It). 1 1

hållet Kiva sjunde klassen en i förhållande till övriga klasser fristående ställning.

Efter undervisningsplanens utfärdande hava till överstyrelsen framställts

önskemål om författningsbestämmelser, som skulle göra det möjligt att giva

sjunde klassen en i förhållande till övriga folkskoleklasser mera självständig

ställning, överstyrelsen har dock icke ansett sig böra framlägga förslag i

detta hänseende. Detta har till stor del berott på den ändrade ställning, som

sjunde folkskoleklassen erhållit genom fortsättningsskolans tillkomst. Överstyrelsen

har nämligen ansett någon tids erfarenhet nödvändig, innan det vore

möjligt att taga en bestämd ståndpunkt till spörsmålet om sjunde folkskoleklassens

och fortsättningsskolans inbördes förhållande.

Med tillkomsten av en tvåårig obligatorisk fortsättningsskola kom frågan

om sjunde folkskoleklassen i viss mån i ett nytt läge. I skoldistrikt med

obligatorisk sjuårig folkskola komme ju den sammanlagda obligatoriska skoltiden

att sträcka sig över nio år. På vissa håll, där man redan hade obligatorisk

sjuårig folkskola, ansåg man en sådan utsträckning av skolpliktstiden

väl lång, och röster höjdes för att förkorta den genom indragning av den sjunde

folkskoleklassen, vilken skoldistrikten icke ansågos förpliktade att bibehålla.

Där tanken om inrättande av obligatorisk sjunde klass var uppe, tvekade man

att förverkliga den inför utsikten av en nioårig skolplikt. Saken blev än mera

invecklad, därigenom att inrättande av en frivillig ettårig folkskolans högre

avdelning såsom överbyggnad på sexklassig folkskola syntes lämna större möjligheter

till förkortning av den sammanlagda skoltiden än anordnande av en

obligatorisk sjunde klass inom den egentliga folkskolan. Under den övergångstid,

under vilken inrättande av fortsättningsskolor enligt 1918 års fortsättningsskolestadga

var frivilligt, fann också överstyrelsen det lämpligt att

med hänsyn till den möjlighet till jämkningar i stadgans bestämmelser, som

under denna tid förefunnos, vid fastställelse av fortsättningsskolreglementen

medgiva anordningar, som trots förefintligheten inom ett skoldistrikt av obligatorisk

sjuårig folkskola dock där möjliggjorde begränsning av den sammanlagda

skolpliktstiden till åtta år.

Frågan om förhållandet mellan sjunde folkskoleklassen och fortsättningsskolan

kom emellertid rätt snart även under riksdagens prövning. Vid 1924

års riksdag väcktes i andra kammaren motion om skrivelse till Eders Kungl.

Maj:t med hemställan om sådan ändring i fortsättningsskolestadgan, att lärjunge,

som med godkända betyg genomgått sjunde folkskoleklass, måtte få fullgöra

skolplikten med ettårig fortsättningsskolekurs. I motionens motivering

antyddes, att förändringen borde förbindas med en omläggning i mera praktisk

riktning av sjunde folkskoleklassens lärokurs. På hemställan av andra

kammarens första tillfälliga utskott anbefallde Eders Kungl. Maj:t skolöverstyrelsen

att avgiva yttrande rörande motionen. I sitt yttrande vitsordade

överstyrelsen, att tillkomsten av en tvåårig fortsättningsskola kunde hämma

en önskvärd ökning av antalet sjuåriga folkskolor och till och med förorsaka

indragning av sjunde folkskoleklassen, där sådan redan vore anordnad, överstyrelsen

förordade därför åtgärder i motionens syfte men framhöll tillika,

att icke vilken sjunde folkskoleklass som helst borde få ersätta en årskurs i

fortsättningsskola. Det funnes nämligen folkskolor, där sjunde klassen icke

medförde någon ökning i den normala sexklassiga folkskolans lärokurs, utan

blott utgjorde en kompensation för minskad årlig undervisningstid. Rätten att

låta ett sjunde folkskoleår ersätta en årskurs i fortsättningsskola borde därför

medgivas endast efter prövning i varje särskilt fall. Överstyrelsen framhöll

jämväl, att lärokursen för sjunde folkskoleklassen borde innesluta det

lärostoff, som tillhör fortsättningsskolans första årskurs, och slutande med

Sjunde folkskoleklassens

ställning till

fortsättningss

kolan.

Sjuårig folkskola

och ettårig

fortsättningsskola.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

att förorda närmare utredning i ärendet. I enlighet med utskottets förslag beslöt

andra kammaren att hemställa, det Eders Kungl. Maj :t täcktes efter nödig

utredning vidtaga åtgärder för sådan ändring i stadgan för fortsättningsskolan

av den 16 september 1918, att skoldistrikt med obligatorisk sjunde folkskoleklass

måtte kunna anordna fortsättningsskola med ettårig kurs. Andra

kammarens beslut biträddes av första kammaren på hemställan av dess första

tillfälliga utskott.

Genom beslut den 20 juni 1924 anbefallde Eders Kungl. Maj:t skolöverstyrelsen

att inkomma med den av riksdagen begärda utredningen samt därpå grundade

förslag. Efter att hava inhämtat yttranden från bland andra statens

folkskolinspektörer avgav överstyrelsen utlåtande i ärendet den 31 . oktober

1924. En del inspektörer hade i sina yttranden framhållit, att skoldistrikten

vid uppgörande av kurs- och timplan för sjunde folkskoleklassen måtte erhålla

större frihet än som förut vore medgiven. Till förhindrande av att denna

frihet komme att missbrukas borde dock läroplanerna prövas och fastställas

av överstyrelsen. De förslag, som överstyrelsen på grundval av den företagna

utredningen framställde, avsågo givetvis huvudsakligen fortsättningsskolan

och dess organisation. Överstyrelsen yttrade sig dock i detta sammanhang

även angående sjunde folkskoleklassen och erinrade därvid om sitt i det

föregående utlåtandet gjorda, av riksdagen biträdda uttalande, att en av förutsättningarna

för den åsyftade anordningen av fortsättningsskolan borde vara,

att uti lärokursen för den sjunde folkskoleklassen upptoges en väsentlig del av

vad som är avsett att meddelas i fortsättningsskolans första årskurs samt att

för att möjliggöra detta lämpliga ändringar borde vidtagas i den för rikets

folkskolor fastställda undervisningsplanen beträffande lärokurser och timplaner

för den sjunde klassen i syfte att bereda skoldistrikten större, frihet än nu

att på önskvärt sätt anpassa arbetet i denna klass efter inom distriktet rådande

förhållanden. Med hänsyn till nödvändigheten av att vid bestämmande av förhållandet

mellan den sjuåriga folkskolan och den ettåriga .fortsättningsskolan

taga nödig hänsyn till de särskilda förhållandena i de olika skoldistrikten

ansåg överstyrelsen, att den ifrågasatta anordningen med sjuårig folkskola och

därpå byggd ettårig fortsättningsskola icke borde regleras genom automatiskt

verkande författningsbestämmelser utan fastställas efter prövning av överstyrelsen

i varje särskilt fall. överstyrelsens förslag gick i huvudsak ut på att

riksdagen måtte besluta, att i skoldistrikt, som vid folkskola, tillhörande

någon av folkskolans huvudformer, eller vid mindre folkskola av Dl-form anordnat

obligatorisk sjunde årsklass, fortsättningsskolan måtte kunna omfatta

allenast en årskurs. I proposition (nr 73) till 1925 års riksdag anslöt sig

föredragande departementschefen i allt väsentligt till överstyrelsens synpunkter

och förslag. Propositionen blev av riksdagen bifallen. Riksdagen gjorde

därvid det uttalandet, att den förutsatte, att vid prövning i de särskilda fallen

om medgivande att inrätta en ettårig fortsättningsskolekurs av vederbörande

myndighet noggrant tillsåges, att undervisningen under sjunde folkskoleåret så

ordnades, att under detsamma inhämtades minst så mycket av det för ifrågakommande

typ av fortsättningsskola särskilt föreskrivna kunskapsstoff, som

eljest skulle hava inhämtats under det första året i fortsättningsskolan.

Genom beslut den 8 maj 1925 anbefallde Eders Kungl. Maj:t överstyrelsen

att inkomma med förslag till de villkor och bestämmelser, som i anledning av

riksdagens beslut angående anordnande av fortsättningsskola med endast en

årskurs borde av Eders Kungl. Maj:t meddelas. Sådant förslag avgavs av

överstyrelsen den 12 juni 1925. Överstyrelsen föreslog därvid vissa erforderliga

ändringar i fortsättningsskolestadgan samt hemställde vidare, att Eders

Kungl. Maj :t täcktes föreskriva, att i skoldistrikt, där sjuklassig folkskola

och därpå byggd ettårig fortsättningsskolekurs anordnats, måtte, utan hinder

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr Ilo.

i:i

av bestämmelserna i kungörelsen den dl oktober 1919 (nr 880) angående

undervisningsplan för rikets folkskolor, kunna tillämpas särskild efter förhållandena

avpassad, av överstyrelsen godkänd läroplan. Nådiga kungörelser

i ämnet utfärdades den 30 juli 1925 (nr >552 och 1553). I kungörelsen nr 353

angående en friare tillämpning av undervisningsplanen för rikets folkskolor

gjordes utöver vad överstyrelsen föreslagit ett tillägg, upptagande riksdagens

uttalande, att det skulle noggrant tillses, att undervisningen under sjunde folkskoleåret

så ordnades, att under detsamma inhämtades så mycket av det för

ifrågakommpnde typ av fortsättningsskola särskilt föreskrivna kunskapsstoff,

som eljest skulle hava inhämtats under det första året i fortsättningsskolan.

De ifrågavarande författningarna innebära bland annat, att överstyrelsen

skall pröva och fastställa reglemente och läroplan för ettårig fortsättningsskola

ävensom läroplan för sjuklassig folkskola, på vilken sådan fortsättningsskola

bygger.

På grund av nu nämnda befogenhet har överstyrelsen haft att pröva och fastställa

ett stort antal läroplaner för sjuklassiga folkskolor. Dessa hava huvudsakligen

avsett skolor i Skåne, där sjuårig folkskola redan förut varit ganska

allmän och där fördenskull den sjuåriga folkskolan och den ettåriga fortsättningsskolan

fått en ganska allmän utbredning. Till och med utgången av läsåret

1927—1928 har överstyrelsen fastställt läroplaner för sjuårig folkskola och

ettårig fortsättningsskola från sammanlagt 255 skoldistrikt, av vilka 240 äro

belägna i Lunds stift. Erfarenheten har ådagalagt, att skoldistrikten icke i

någon vidare utsträckning ansett sig böra begagna de möjligheter, som den nya

ordningen medgiver, att beträffande läroplanen för sjunde klassen vidtaga väsentliga^

avvikelser från gällande undervisningsplan och därmed giva undervisningen

i denna klass ett från övriga folkskoleklasser starkt skiljaktigt läroinnehåll.

I allmänhet hava blott gjorts mindre jämkningar, vilka varit betingade

av förhållandet till fortsättningsskolan. Det har därför besannat sig, att

anordningen med sjunde folkskoleklassen såsom ersättning för en årskurs i

fortsättningsskolan lätt medför, att de rena fortsättningsskolsynpunkterna få

träda tillbaka. Det i fortsättningsskolestadgan uttryckta önskemålet, att fortsättningsskolundervisningen

bör vara yrkesbestämd, har egentligen ej blivit

tillgodosett för de lärjungar, som erhållit undervisning i sjunde folkskoleklassen

i stället för i fortsättningsskolans första årskurs. Det har icke ifrågasatts, att

någon verklig motsvarighet till fortsättningsskolans ämne arbetskunskap skulle

ingå i sjunde folkskoleklassen. Visserligen har i en del läroplaner för denna

klass upptagits hushållsgöromål men dock icke i större utsträckning än som

skulle förekommit utan hänsyn till fortsättningsskolan. Å andra sidan har i

vissa skolor ämnet i fråga uteslutits från folkskolans läroplan och upptagits

endast i den ettåriga fortsättningsskolan.

Ej heller har fortsättningsskolans uppgift att vara en ungdomsskola med sin

särskilda läggning och sina speciella undervisningsämnen kunnat överflyttas

på den sjunde folkskoleklassen. Denna har givetvis måst organisatoriskt höra

samman med folkskolans^ övriga klasser, helst som lärjungarna först i denna

klass kunna erhålla avgångsbetyg från den obligatoriska folkskolan.

Givetvis har det för överstyrelsen varit angeläget att i enlighet med riksdagens

direktiv tillse, att det lärostoff, som tillhör den tvååriga fortsättningsskclans

första årskurs, måtte komma att ingå i den sjunde folkskoleklassens

lärokurs. Någon allmän föreskrift om vilket detta lärostoff skall vara finnes

emellertid icke. Det enda, som kan anses normerande i detta hänseende, utgöres

av skolöverstyrelsens exempel på undervisningsplaner för fortsättningsskolor.

I dessa exempel finnes dock icke någon uppdelning på olika årskurser.

En bestämd sådan uppdelning är svår att åstadkomma, enär med

hänsyn till lokala förhållanden antalet timmar under året kan vara olika för

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

de båda årskurserna i fortsättningsskolan och de särskilda undervisningsämnena

även med samma årliga undervisningstid erhålla olika timantal i olika

skolor. Överstyrelsen har därför fattat sin uppgift på så sätt, att överstyrelsen

haft att tillse, att i de ämnen, vilka tillhöra fortsättningsskolan,. det

kunskapsmått, som inhämtas i en sjunde folkskoleklass, icke skall vara mindre,

än vad som i regel bör inhämtas i en första årskurs av tvåårig allmän fortsättningsskola.

De ämnen, som härvidlag komma i fråga, äro kristendomskunskap,

modersmålet, medborgarkunskap, naturkunnighet och gymnastik

med lek och idrott. Det torde vara nästan självfallet, att i en folkskoleklass

med daglig undervisning under ett helt läsår bör utan större svårighet kunna

upptagas det lärostoff, som kan inhämtas under en kurs om 180 timmar under

samma läsår. Då ämnet kristendomskunskap förekommer i sjunde folkskoleklassen,

har det ej ansetts nödigt att såsom i fortsättningsskolan i andra ämnen

upptaga kursmoment med religiöst innehåll. I ämnena modersmålet och räkning

motsvarar lärokursen för sjunde klassen i fråga om både innehåll och

omfattning, vad som beträffande dessa ämnen kan krävas för första årskursen

av en tvåårig fortsättningsskola. Detsamma gäller om ämnet naturkunnighet

i skola av A-formen. Något annorlunda blir det i skolor med kursväxling, där

ju kursinnehållet för sjunde klassen kommer att bli olika under vart och ett

av de tre år, under vilka femte, sjätte och sjunde klasserna undervisas tillsammans.

En granskning av kursfördelningen i undervisningsplauen för rikets

folkskolor ådagalägger emellertid, att för varje år förekommer i sjunde

klassen lärostoff, som kan anses lämpligt även för fortsättningsskolans första

årskurs, och att på det hela taget även den sjuåriga folkskolan av B-form i det

ifrågavarande ämnet lämnar ersättning för vad som i sådan, kurs skulle genomgås.

Vid sådant förhållande har överstyrelsen icke funnit det nödigt att

införa särskild undervisning i naturkunnighet för sjunde kla-ssen. Annorlunda

förhåller det sig med ämnet historia. I detta ämne skall i sjunde folkskoleklassen

ingå en kurs, motsvarande vad som i den tvååriga fortsättningsskolans

första årskurs genomgås i medborgarkunskap, och härför kräves utvidgning

av folkskolans historiekurs. Då det givetvis bör eftersträvas, att kursmomentet

i medborgarkunskap så nära som möjligt ansluter sig till historiekursen i

övrigt, har överstyrelsen låtit detta moment upptaga statskunskap, ehuru i den

tvååriga fortsättningsskolans första årskurs i allmänhet bruka ingå de moment,

som avse hemmet och kommunen, enär det ansetts, att man i fortsättningsskolan,

där man ej behöver söka anslutning till någon historiekurs, bör

följa regeln att gå från det näraliggande till det, som ligger mera fjärran. I

skolor av B-form har det varit nödvändigt att anslå ett visst antal timmar i

medborgarkunskap för enbart sjunde klassen, vilket medfört att för femte och

sjätte klasserna tiden för lärarens omedelbara undervisning blivit minskad.

Vad slutligen angår ämnet gymnastik med lek och idrott, har det helt naturligt

ej varit nödigt att i detta ämne utöka tiden i sjunde folkskoleklassen.

I underdånig skrivelse den 18 januari 1927 ingick överstyrelsen till Eders

Kungl. Maj :t med en framställning i fråga om fortsättningsskolan, bland annat

upptagande förslag om möjlighet att inrätta ettårig fortsättningsskola för

lärjungar, som avgått från sjunde klass i folkskola med halvtidsläsning. Med

anledning av denna framställning har Eders Kungl. Maj :t framlagt proposition

(nr 70) till 1928 års riksdag och däri i huvudsak upptagit de av överstyrelsen

gjorda förslagen, och riksdagen har i allt väsentligt bifallit Eders

Kungl. Maj :ts hemställan. Då emellertid ettårig fortsättningsskola, byggd

på halvtidssläsande skola, skall omfatta minst 360 timmar och dess lärokurs

motsvara lärokursen för tvåårig fortsättningsskola, kommer nämnda beslut

icke att öva något inflytande på sjunde folkskoleklassens läroplan.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

15

Efter den nu lämnade översikten angående det förhållande mellan fortsättningsskolan

och folkskolans sjunde klass, som för närvarande råder, övergår

överstyrelsen till den riksdagsskrivelse, som närmast givit anledning till

överstyrelsens här föreliggande framställning, i vad denna skrivelse särskilt

avser fortsättningsskolan.

över den motion i ämnet, som föranledde riksdagens skrivelse, avgav överstyrelsen

den 1G mars 1927 av Eders Eungl. Maj:t infordrat yttrande, vilket

yttrande här i avskrift bifogas.

I sitt yttrande har överstyrelsen ställt sig avvisande till det i motionen framställda

önskemålet, att ett sjunde folkskoleår skulle få ersätta hela fortsättningsskolan.

Överstyrelsen har icke sedermera funnit anledning att frångå

den ståndpunkt i förevarande hänseende, som överstyrelsen i detta yttrande

framlagt.

Vid organisationen av fortsättningsskolan har man så långt möjligt eftersträvat

att göra denna skola till en ungdomsskola. Onekligen ligger ett betydande

hinder för detta önskemåls förverkligande däri, att vår folkskola i

allmänhet är blott sexårig och barnen därför ha genomgått folkskolan vid en

jämförelsevis tidig ålder. Om det ändå lyckats att åtminstone i viss grad i

enlighet med fortsättningsskolestadgans intentioner giva fortsättningsskolan

karaktär av ungdomsskola, så beror detta just därpå, att skolan är tvåårig

och därför kan i regel behålla sina lärjungar till deras femtonde år. Det

är företrädesvis under andra året, som fortsättningsskolans karaktär av ungdomsskola

kan göra sig gällande och en del lärostoff, som passar för ungdomsåldern

men ej för barnaåldern, av lärjungarna på ett fruktbringande sätt tillägnas.

Detta gäller framför allt om de för fortsättningsskolan särskilt kännetecknande

ämnena arbetskunskap och medborgarkunskap.

Det torde däremot icke vara möjligt att giva folkskolans sjunde klass ungdomsskolans

karaktär. Även om denna klass får en mera fristående ställning

och erhåller en från övriga folkskoleklasser i viss mån avvikande organisation,

så maste den dock givetvis tillhöra folkskolan och vara fast inordnad

i denna; den skall därför även motsvara den uppgift, som enligt folkskolestadgans

första paragraf tillkommer folkskolan, nämligen meddela en allmän

barnaundervisning, eller, som 1927 års riksdag uttryckt det i sin skrivelse

nr 262, bereda en elementär allmän och medborgerlig bildning. Den måste

sta i nära samband med övriga folkskoleklasser, då det, såsom ovan framhållits,

är från denna klass, som lärjungarna skola erhålla avgångsbetyg, vilket givetvis

skall avse folkskolekursen i dess helhet.

Det är emellertid icke blott sjunde klassens förhållande till övriga folkskoleklasser,

som lägger hinder^i vägen för dess förvandling till en ungdomsskola,

ett hinder förefinnes också i lärjungarnas åldersståndpunkt och därmed följande

förståndsmognad. Man bör besinna, att barnen vid sitt inträde i klassen

i regel äro 13, somliga blott 12 ar gamla. Ej minst från denna synpunkt

synes det överstyrelsen icke. möjligt att, såsom i motionen förutsättes, överflytta

den tvaariga fortsättningsskolans lärokurs till folkskolans sjunde klass.

Som överstyrelsen redan antytt, låter detta sig näppeligen göra med innei

ämnet medborgarkunskap. Det synes med hänsyn till lärjungarnas

allmänna åldersståndpunkt icke tillrådligt att i folkskolan införa en så omfattande

kurs i samhällslära, som nämnda ämne kan omfatta i den tvååriga

fortsättningsskolan. Man komme da, för att få en formell överensstämmelse

mellan de båda skolornas kurser, att handla i strid mot en så allmänt erkänd

regel för urval av lärostoff som den, att lärokursen skall motsvara lärjungarnas

mottaglighet och behov.

Ännu svårare blir en sådan överflyttning beträffande det andra ämne, som

ar särskilt kännetecknande för fortsättningsskolan, nämligen ämnet arbetskun
-

Förhållandet

mellan lärokurserna

i

folkskolans

sjunde klass

och lärokurserna

i tvåårig

fortsättningsskola
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

skap. Enligt fortsättningsskolestadgan bör fortsättningsskolan överallt, där

förutsättningar härför finnas, anordnas som yrkesbestämd, d. v. s. undervisningen

skall mera bestämt samla sig kring visst yrke eller viss grupp av yrken.

I sådan skola skall ämnet arbetskunskap förekomma och upptaga mera

tid än något av övriga ämnen. Förutsättningar för att undervisning i detta

ämne skall med framgång kunna bedrivas äro, att lärjungarna redan inträtt

i yrket eller att detta på ett särskilt sätt karakteriserar ortens arbetsliv samt

att lärjungarna besitta tillräcklig förståndsmognad. Den första av dessa förutsättningar

kan givetvis förefinnas i fråga om fortsättningsskolan, som upptager

lärjungarna under blott ett fåtal timmar under läsåret, men icke beträffande

folkskolan, som tager lärjungarnas tid helt i anspråk. Vad kravet på

lärjungarnas förståndsmognad beträffar, blir detta givetvis bättre tillgodosett

i fortsättningsskolan, som får behålla sina lärjungar längre. De mera

krävande partierna av ämnet arbetskunskap pläga förläggas till andra årskursen.

Däremot kan det ju sägas, att förutsättningen om ett för orten särskilt

karakteristiskt yrke kan gälla även beträffande undervisning i folkskolans

sjunde klass. Denna förutsättning torde dock långt ifrån vara att

påräkna för alla de skolor, som här skulle komma i fråga. Den sysselsättning,

som särskilt kan sägas mera allmänt karakterisera en trakt, är givetvis

jordbruk, och därför äro också yrkesbestämda fortsättningsskolor i anslutning

till jordbruk ganska allmänt förekommande. Men den skolform, däi

den i motionen ifrågasatta anordningen tänkts tillämpad, skulle vara A-formen.

Denna skolform är dock sällsynt i jordbruksbygder, där man i regel har andra

skolformer, för vilka anordningen i fråga icke kan tänkas tillämpad. En annan

yrkesbestämd fortsättningsskoltyp, som har jämförelsevis stor utbredning,

är fortsättningsskola i anslutning till husligt arbete. Förutsättning för anordnande

av yrkesbestämd undervisning av den art, som ingår i sådan skola,

bör tydligen kunna förefinnas å vilken ort som helst, där antalet flickor är

tillräckligt stort. Givetvis är det också önskvärt, att dylik undervisning förekommer

i folkskolans sjunde klass. Skall detta ske i någon större utsträckning,

måste man dock söka anordna någon annan undervisning, som ej tillhör

de vanliga folkskoleämnena, för gossarna, ty det synes ej vara lämpligt,

att i en folkskola, som skall hava till sitt egentliga syfte att meddela allmän

bildning och som skall lämna avgångsbetyg åt alla lärjungar, låta undervisningen

i vanliga skolämnen vara alltför olika för de båda könen. Man

skulle väl i så fall vid skolor av A-form i allmänhet få tillgripa undervisning

i anslutning till industri, hantverk eller handel. Det kommer emellertid då

lätt att gå så, att man införde en undervisning i folkskolan, som vore betingad

varken av folkskolans egentliga uppgift eller av lärjungarnas mottaglighet

och behov.

Man skulle kanske vilja hänvisa till den yrkesbestämda högre folkskolan

såsom ett stöd för införande av yrkesbestämd undervisning i folkskolans

sjunde klass. Högre folkskolan bygger ju i de flesta fall på folkskolans

sjätte klass, överstyrelsens mångåriga erfarenhet beträffande högre folkskolan

lämnar dock icke ett sådant stöd. Trots det att högre folkskola kan få anordnas

med endast en klass, har det icke i något fall inträffat, att man utnyttjat

möjligheten att inrätta en enklassig yrkesbestämd högre folkskola. Den yrkesbestämda

högre folkskolan har erhållit minst två, helst tre årsklasser. Undervisningen

i första klassen har med hänsyn till behovet att komplettera allmänbildningen

och till lärjungarnas ålder närmast givits en allmän karaktär och

den utpräglade yrkesbetoningen har i regel inträtt först i andra klassen.

Ej heller erfarenheten beträffande folkskolans högre avdelning lämnar något

stöd i förevarande avseende. Denna anordnas ofta ettårig ovanpå sjätte

klassen och är ju då en parallellform till folkskolans sjunde klass. Nu råder

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

17

emellertid stor lriliet beträffande folkskolans högre avdelnings läroplan: någon

normerande allmän timplan finnes icke, och ämnesurvalet kan göras betydligt

mera fritt än i den egentliga folkskolan. Så långt överstyrelsen känner,

har man dock icke utom i ett enda fall givit undervisningen i en ettårig

folkskolas högre avdelning, som bygger på sjätte klassen, en mera utpräglat

yrkesbestämd läggning.

De erfarenheter, som vunnits i samband med fastställande av läroplaner för

sjuårig folkskola i skoldistrikt med ettårig fortsättningsskola, gå icke heller

i don riktningen, utt det skulle vara önskvärt att göra undervisningen i folkskolans

sjunde klass yrkesbestämd. I de skoldistrikt, för vilka sådana läroplaner

fastställts av överstyrelsen, liar man ofta yrkesbestämd fortsättningsskola.

. Man bär ju där lialt särskild anledning att taga under övervägande,

huruvida icke den yrkesbestämda undervisningen borde påbörjas redan i sjunde

klassen som ju skall motsvara den tvååriga fortsättningsskolans första årskurs.

Icke i något fall har förslag i denna riktning inkommit till överstyrelsen>

Iastän ju bestämmelserna angående läroplan för sjuklassig folkskola i

skoldistrikt med ettårig fortsättningsskola lämnar stor frihet i fråga om sådan

läroplans innehåll. Det förhållandet, att något förslag av nu ifrågavarande

innebord icke framkommit, synes på sitt sätt tala för att något verkligt behov

av att göra undervisningen i folkskolans sjunde klass yrkesbestämd icke föreligger.

^Vad överstyrelsen nu anlört synes enligt överstyrelsens mening otvetydligt

ga i den riktningen, att det icke bör komma i fråga att i folkskolans sjunde

klass lnlöra ämnet arbetskunskap och därmed göra undervisningen i denna

klass yrkesbestämd.

Det skulle ju kunna invändas, att man kunde nöja sig med att söka inrymma

den allmänna tvååriga fortsättningsskolans lärokurs i folkskolans sjunde

klass. .Naturligtvis går detta lättare, då det i detta fall gäller en undervisning

av rent allmänbildande karaktär. Även i detta fall måste man räkna med

ärjungarnas nagot högre ålder och därmed följande större förståndsmognad

under andra iortsättmngsskoleåret. Såsom överstyrelsen redan i det föregående

angivit,^ är det enligt överstyrelsens uppfattning icke lämpligt att införa

hela den tvaanga fortsättningsskolans kurs i medborgarkunskap i folkskolans

sjunde klass. Lättare skulle väl detta gå i fråga om ämnena modersmålet

och naturkunnighet, fastän även härvidlag svårigheter kunna möta

Den frågeställning, som ligger i riksdagens hemställan, nämligen huruvida

sjunde tolkskolearets kursplan lämpligen kan inrymma jämväl den kurs, som

nu tillhör aen^ tvååriga fortsättningsskolans undervisning, synes omöjligen

kunna fattas sa,^ att man härvidlag kunde nöja sig med att taga hänsyn till

den allmänna tvaanga fortsättningsskolans lärokurs. Att så förfara vore att

bortse Iran den fortsättningsskoltyp, som både i den av två olika kommittéer

aorebragta utredningen angående fortsättningsskolan, i de med anledning av

dessa utredningar inkomna yttrandena, bland annat i överstyrelsens utförliga

utlåtande vidare i proposition till 1918 års riksdag om inrättande av praktiska

ungdomsskolor, i riksdagens skrivelse med anledning av denna proposition

och io de pa grundval av statsmakternas beslut utfärdade författningarna

erkänts sasom den mest eftersträvansvärda. Det är uppenbart, att med en

sadan begränsning av problemet den givna förutsättningen, att folkskolans

sjunde klass skulle med avseende på de meddelade kunskaperna kunna fullt ut

eisätta den tvaanga fortsättningsskolan, icke vore för handen.

Det anförda torde också ådagalägga, att det spörsmål, som det här gäller.

icke kan förenklas till att avse, huruvida man på omkring 1,000 timmar i folkskolans

sjunde klass kan inhämta lika mycket som under 300 timmar i fortsaitningsskolan.

Det torde vara självklart, att kunskapsresultatet i förra fallet

Hi haag till riksdagens protokoll 1920. 6 saml. .58 haft. (Nr 110.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

bör kvantitativt sett bliva större än i det senare. Detta innebär dock icke.

att det ena kan ersätta det andra. Just i de ämnen, som äro karakteristiska

för fortsättningsskolan, lämnar denna, såsom överstyrelsen här ovan sökt visa,

ett bättre resultat än som kan vinnas i folkskolans sjunde klass.

Det är emellertid även andra synpunkter är själva kunskapsresultatet, som

böra tagas i betraktande. Vissa sådana ha anförts i överstyrelsens utlåtande

den 16 mars 1927 och framträda även i den motivering, som föregår riksdagens

hemställan.

Sålunda har överstyrelsen framhållit, att man från början i fortsättningsskolan

velat se icke blott en kunskapsmeddelande utan även en uppfostrande

skola. Man har därför varit angelägen om att lärjungarna skulle komma att

stå under skolans inflytande så många år, som detta lämpligen läte sig göra.

Det var under utredningen starkt ifrågasatt, att man borde göra fortsättningsskolekursen

treårig ovanpå den sexåriga folkskolan, någon tanke på att den

skulle vara endast ettårig fanns icke. Numera kan det anses fastslaget, att

skolplikten i vårt land skall omfatta minst åtta år. I den ovan nämnda propositionen

nr 70 till 1928 års riksdag talar också föredragande departementschefen

å sid. 15 om »den grundläggande, av statsmakterna godtagna regeln,

att den sammanlagda undervisningstiden i folk- och fortsättningsskola skall

omfatta minst åtta år», och längre fram i samma proposition å sid. 18 säger

han sig anse »det vara uppenbart, att ettårig högre avdelning, grundad på

sexårig folkskola, under inga omständigheter får ersätta fortsättningsskola,

så att skoldistrikten skulle hava möjlighet att genom inrättande av sådan avdelning

inskränka den sammanlagda skolpliktstiden för lärjungarna till sju

år». En anordning, som skulle innebära, att ett år i folkskolan finge ersätta

två fortsättningsskolår, komme att medföra ett viktigt avsteg från ifrågavarande

regel och möjliggöra en anordning alldeles motsvarande den, som i propositionen

angives icke böra under några omständigheter få förekomma. Detta

ensamt utgör enligt överstyrelsens mening ett avgörande skäl mot en dylik anordning.

Riksdagen har också uttalat sin tvekan om lämpligheten av den ifrågavarande

anordningen. Särskilt finner riksdagen det nödigt att taga i övervägande

dess inflytande dels på skolväsendet i skoldistrikt, där man redan har

obligatorisk sjuårig folkskola och därjämte ett- eller tvåårig fortsättningsskola,

dels på skolor av andra typer än de i motionen berörda A-skolorna. Redan

i sitt underdåniga yttrande den 16 mars 1927 har överstyrelsen berört den

ifrågasatta förändringens konsekvenser i de angivna hänseendena men vill nu

något utförligare ingå på vad som härutinnan kan vara att befara.

Fastän vid tiden för beslutet om obligatoriska fortsättningsskolor redan i

åtskilliga skoldistrikt funnos anordnade obligatoriska sjuåriga folkskolor,

ifrågasattes icke då, att fortsättningsskola, som byggde på sådan skola, skulle

omfatta mindre än två årskurser. Beslutet innebar, att fortsättningsskolan

överallt skulle vara minst tvåårig, vilket givetvis hade till följd, att den sammanlagda

skolpliktstiden i vissa skoldistrikt kom att omfatta åtta, i andra nio

år. Såsom av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår, ledde denna

brist på överensstämmelse till yrkanden på och senare till beslut om att fortsättningsskola,

som byggde på sjuårig folkskola, skulle kunna göras ettårig,

varigenom även i detta fall skolpliktstiden komme att omfatta åtta år. Denna

förändring i lagstiftningen har medfört, att man i skoldistrikt med sjuårig

folkskola och tvåårig fortsättningsskola i åtskilliga fall — dock icke överallt

— gjort fortsättningsskolan ettårig. Initiativ till den försämring av

folkundervisningsväsendet, som en dylik förändring uppenbarligen innebär,

har i regel icke tagits av skolans målsmän utan framkommit från personer,

som låtit de ekonomiska synpunkterna träda i förgrunden. Man har i dylikt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

1!)

iall ansett, att eu anordning, som av statsmakterna blivit erkänd och som blivit

tillämpad i åtskilliga skoldistrikt, borde vara tillfyllest och få ersätta en organisation,

som tillkommit under en tid, då ettårig fortsättningsskola icke varit

lagligen medgiven.

Det torde föreligga starka skäl för det antagandet, att liknande synpunkter

skulle göras gällande, därest lärjungar, som genomgått sjuårig folkskola, bleve

genom ändrade bestämmelser i fortsättningsskolestadgan frikallade från fortsättningsskolplikt.

Det kan nog förväntas, att man i åtskilliga fall skulle

vilja avskaffa en redan inrättad fortsättningsskola. Fortsättningsskola skall

ju nämligen numera finnas i alla skoldistrikt. Visserligen har Eders Kungl.

Maj:t för vissa skoldistrikt i norra Sverige medgivit uppskov under ett eller

annat år med inrättande av fortsättningsskola, men så långt överstyrelsen har

sig bekant, har detta icke skett beträffande fortsättningsskola i skolområde

med folkskola av A-lorm.

. Riksdagen har i sin skrivelse anfört, att i samband med den äskade utredningen

frågan om åtgärder för att förhindra en försämring av skolväsendet,

där man. redan infört ett obligatorisk sjunde skolår jämte ett- eller tvåårig

fortsättningsskola, borde beaktas. Beträffande tvåårig fortsättningsskolas utbytande

mot ettårig synas några dylika åtgärder knappast nu kunna ifrågasättas.

De borde tydligen hava vidtagits i samband med den år 1925 åvägabragta

förändringen, att i skoldistrikt med sjuårig folkskola fortsättningsskola

finge göras ettårig i stället för tvåårig. Varken från riksdagen eller från

annat hall framkom emellertid då nagot förslag om åtgärder i den angivna

riktningen. Den frihet att ersätta tvåårig fortsättningsskola med ettårig, som

nu finnes, har redan, såsom ovan angivits, blivit i åtskilliga fall utnyttjad.

Närmast, skulle det väl nu.bliva fråga om att hindra slopande av den ettåriga

fortsättningsskolan i skoldistrikt med sjuårig folkskola. Den enda åtgärd för

vinnande av detta syfte, som kan tänkas, är viil ett stadgat förbud mot avskaffande,

av fortsättningsskola, där sådan redan blivit i enlighet med gällande lagstiftning

upprättad. En förbudslagstiftning av denna art synes dock icke

bliva möjlig att upprätthålla. Det torde icke vara möjligt att i längden förhindra

ett skoldistrikt, som på grund av gällande föreskrifter varit nödsakat

att inrätta fortsättningsskola, från att, om det så önskar, bliva befriat från

skyldigheten. att. uppehålla fortsättningsskola, därest sedermera genom lagstiftningen

sjuårig folkskola blivit erkänd som fullgod ersättning för sexårig

folkskola och. tvåårig fortsättningsskola. Man skulle väl knappast vilja som

ett rättvist, hinder, för en dylik befrielse erkänna den omständigheten, att man

en gång lojalt, följt gällande föreskrifter. Överstyrelsen anser det fördenskull

omöjligt att i längden upprätthålla ett förbud i förevarande avseende, och någon

annan utväg att ernå den önskade garantien kan överstyrelsen icke anvisa.

Riksdagen har i sin skrivelse vidare uttalat sig för att det vid utredningen

skulle tagas i övervägande, huru ett beslut, att fortsättningsskola icke behövde

anordnas för lärjungar, som genomgått obligatorisk sjuårig folkskola, kunde

komma att inverka på skolor av andra typer än de i motionen berörda A-skolorna.

överstyrelsen har i sitt meranämnda yttrande den 16 mars 1927 ägnat

detta spörsmål särskild uppmärksamhet.

Den i motionen avsedda organisationen innebär, att fortsättningsskola icke

skulle behöva anordnas för lärjungar, som genomgått sjuårig folkskola av Aform,

under det att fortsättningsskola däremot alltid skulle inrättas för lärjungar,

som avgått från sjuårig folkskola, tillhörande annan skolform. Detta

har sin grund, däri, att i A-skola är det möjligt att giva sjunde klassen en fristående

ställning, vilket däremot icke gärna låter sig göra i andra skolformer,

där sjunde klassens lärjungar i regel måste undervisas samman med lärjungarna

i femte och sjätte klasserna. Lärjungar från sjuårig A-skola, skulle allt
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

så kunna fritagas från fortsättningsskolplikt men icke lärjungar från andra

sjuåriga skolformer.

Då det ej sällan inträffar, att i samma skoldistrikt finnas folkskolor, tillhörande

olika skolformer, skulle följden bliva, att skolpliktstiden för barn inom

samma skoldistrikt skulle kunna erhålla olika längd, för somliga sju, för andra

åtta år. En sådan ordning skulle uppenbarligen förefalla orättvis och kunna

giva anledning till tvistigheter och missförhållanden. Att så skulle kunna bliva

fallet framgår av den erfarenhet, som vunnits från vissa skoldistrikt, vilka fölen

tid framåt av Eders Kungl. Maj:t erhållit uppskov med att inrätta fortsättnings

skola inom skolområde med mindre folkskola.

Ännu mera betänkligt är emellertid, att anordningen i fråga egentligen

skulle vara ägnad medföra olikhet i fråga om fortsättningsskolplikt mellan

städer och landsbygd. A-skolor finnas nämligen huvudsakligen i städer och

stadsliknande samhällen, övriga folkskoleformer i allmänhet å landsbygden

med dess glesare befolkning.

Vid de överväganden, som föregingo 1918 års riksdagsbeslut om den obligatoriska

fortsättningsskolan, voro egentligen alla ense om att en minst tvåårig

fortsättningsskola borde vara obligatorisk i städer och stadsliknande _ samhällen,

under det att man på många håll ställde sig mera tveksam, huruvida samma

ordning borde tillämpas jämväl på landsbygden. Man menade det vara

mest nödvändigt, att ungdomen i samhällen av det förstnämnda slaget finge

under en längre tid stå under skolans inflytande. Resultatet blev emellertid,

att likställighet i förevarande hänseende beslutades, och detta skedde inom

riksdagen utan någon meningsskiljaktighet. Sedermera hava emellertid motionsvis

inom riksdagen framkommit förslag om att fortsättningsskolan för

landsbygden skulle vara frivillig. Dessa förslag hava emellertid ej lett till något

resultat. Det nu föreliggande förslaget innebär egentligen, ^att man på. en

omväg skulle införas i en olikställighet, fastän denna skulle gå i en riktning

helt motsatt den ovan angivna.

Överstyrelsen finner för sin del det synnerligen viktigt, att den likställighet

i fråga om fortsättningsskolplikt, som nu förefinnes, fortfarande bibehålies.

I och för sig torde med hänsyn till den skolpliktstid, som gäller för andra

kulturländer, en tid av sammanlagt åtta år i folkskola och fortsättningsskola

icke tåla någon avprutning. Men framför allt måste det väcka betänkligheter

att kräva längre skoltid av landsbygdens än av städernas barn. Ett skäl mot

att förkorta skolpliktstiden för stadssamhällenas ungdom har man ju också i

den allmänt överklagade ungdomsarbetslösheten, vilken givetvis särskilt framträder

i städer och stadsliknande samhällen. De förut framkomna yrkandena

på en olikhet i fråga om fortsättningsskolplikt mellan stad och landsbygd peka

ju också i alldeles motsatt riktning. Men både i det ena och i det andra fallet

skulle det nog komma att visa sig svårt att i längden upprätthålla en olikhet

i förevarande hänseende, överstyrelsen vill här erinra om sitt uttalande i det

ovan nämnda yttrandet, att ett förverkligande av motionärernas förslag lätt

kunde såsom konsekvens föranleda ett fullständigt upprivande av den år 1918

beslutade och från och med år 1927 allmänt införda fortsättningsskolorganisationen.

Något sådant hava motionärerna givetvis icke avsett.

Motionärerna hava i stället utgått ifrån att den av dem ifrågasatta anordningen

skulle visa sig ändamålsenlig ur skolväsendets synpunkt. De förmena

nämligen, att densamma skulle befrämja tillkomsten av en obligatorisk sjunde

klass vid folkskolorna.

Även överstyrelsen finner för sin del en utveckling i den riktningen, att sjuåriga

folkskolor bliva allt talrikare, vara eftersträvansvärd, och överstyrelsen

håller också för troligt, att ett förverkligande av motionärernas förslag skulle

kunna i viss utsträckning bidraga till uppnående av ett sådant syfte. Det är

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

21

emellertid uppenbart, att åtgärder, som vidtagas för detta syftes vinnande,

dock icke böra vara av sådan art, att de i andra viktiga hänseenden kunna lända

skolväsendet till skada. Såsom överstyrelsen i det föregående sökt visa,

föreligger fara för att så skulle bliva fallet med den anordning, som av motionärerna

ifrågasatts, vilket givetvis bestämt talar mot anordningens godtagande.

Överstyrelsen kan ej heller finna densamma nödvändig för en ökad utbredning

av den sjuåriga folkskolan. Man kan ha all anledning att antaga, att man, där

verkligt intresse för inrättande av en obligatorisk sjunde folkskoleklass är för

handen, bör kunna få en sådan klass till stånd, utan att fortsättningsskolplikten

därmed upphäves. Det. kan nog vara riktigt, att den ursprungliga bestämmelsen,

att man ovanpå sjuårig folkskola måste hava tvåårig fortsättningsskola,

verkat hämmande på uppkomsten av nya sjuåriga folkskolor. Där man

förut haft endast sexklassig folkskola och icke under den för inrättande av

fortsättningsskolor medgiva övergångstiden anordnat fortsättningsskola, skulle

den sammanlagda skolpliktstiden, sedan fortsättningsskolan blivit obligatorisk,

komma att uppgå till nio i stället för förut sex år. Det är icke underligt,

att man då dragit sig för att införa den sjuåriga folkskolan. Med nu gällande

förhållanden ställer det sig emellertid annorlunda. Fortsättningsskolan är numera

obligatorisk överallt och skall, där folkskolan är sexklassig, vara minst

tvåårig, vilket innebär en sammanlagd skolpliktstid av åtta år. Härtill kommer,

att fortsättningsskolan, där folkskolan är sjuårig, behöver omfatta endast

en årskurs, så att skolpliktstiden även i detta fall omfattar åtta år. Erfarenheten

har visat, att de nu angivna förhållandena varit ägnade att befrämja

tillkomsten av obligatoriska sjuåriga folkskolor. Då skolplikten i alla

fall skulle bliva åtta år, har man funnit det fördelaktigt att, där förutsättningarna

eljest varit för handen, låta den första fortsättningsskolekursen ersättas

av en sjunde folkskoleklass. Det stora antal läroplaner för sjuåriga folkskolor,

som överstyrelsen enligt i det föregående lämnad uppgift har fastställt, gäller,

huvudsakligen sådana skolor, som varit antingen sexåriga eller ock sexåriga

med en icke obligatorisk sjunde årsklass. Detta visar, att även med nu gällande

bestämmelser en stark utveckling av den sjuåriga folkskolan ägt rum.

Det bör också ihågkommas, att förhållandena på skolväsendets område väsentligt

förändrats sedan tidpunkten för motionens tillkomst. Då fanns det

ännu skoldistrikt, som hade sexårig folkskola och ännu icke inrättat fortsättningsskola.

För dessa skoldistrikt skulle det ju. om de haft rätt att ersätta den

tvååriga fortsättningsskolan med en sjunde folkskoleklass, kunnat bliva fråga

om ett val mellan å ena sidan den tvååriga fortsättningsskolan och å andra sidan

den sjunde folkskoleklassen, och de hade, om de valt den senare, ej behövt

inrätta fortsättningsskola. En sådan möjlighet föreligger icke längre.

Alla skoldistrikt måste numera hava fortsättningsskola samt minst åttaårig

skolplikt. Komme den ovan nämnda förändrade lagstiftningen till stånd,

skulle ett inrättande av en obligatorisk sjunde folkskoleklass kunna medföra

ett avskaffande av en redan igångsatt tvåårig fortsättningsskola. Detta förhållande

ställer i viss mån hela spörsmålet i eu annan dager.

Det synes överstyrelsen vara lämpligare, att man i ett skoldistrikt, där man

har sexklassig folkskola och tvåårig fortsättningsskola och önskar införa en

obligatorisk sjunde folkskoleklass, begagnar sig av möjligheten att göra fortsättningsskolan

ettårig, i fall man anser skolpliktstiden bliva för lång. Förefinnes

verkligen, intresse för den sjunde klassen, synes icke bibehållandet av det

ena fortsättningsskolåret med dess undervisningstid av 180 timmar behöva

verka avskräckande.

Det torde också böra bemärkas, att ett skoldistrikt, som icke har någon annan

folkskoleform än A-formen, dock icke skulle bliva befriad från skyldighet

att inrätta fortsättningsskola, även om den ifrågasatta förändringen genom
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

fördes. Det måste inrätta ersättningsskola för lärjungar, som avgått från

folkskolan enligt § 48 i folkskolestadgan, och skulle säkerligen också bliva

nödsakat att inrätta egentlig forsättningsskola för fortsättningsskolpliktiga,

som inflyttat från skoldistrikt utan sjuårig folkskola av A-form. Med den

starka inflyttning, som äger rum till de samhällen, vilka närmast kunna tänkas

inrätta sjuåriga A-skolor, komme det nämligen tvivelsutan att nästan varje

år finnas skolpliktiga av sistnämnda kategori.

Med stöd av den nu lämnade utredningen får överstyrelsen som sin mening

uttala, att avgörande skäl föreligga för att icke vidtaga sådana ändringar i gällande

undervisningsplan för rikets folkskolor, att den tvååriga fortsättningsskolans

kurser skulle kunna komma att inhämtas under ett sjunde folkskoleår.

I samband med sina uttalanden angående förhållandet mellan den sjuåriga

folkskolan och fortsättningsskolan har riksdagen i sin skrivelse framhållit som

önskvärt, att det tages under övervägande, huruvida det icke borde i vissa fall

medgivas, att fortsättningsskolans kurs finge börja omedelbart efter avslutningen

av folkskolans läsår. Denna angelägenhet har, sedan riksdagens skrivelse

kom till stånd, emellertid redan varit föremål för Eders Kungh Maj:ts

och riksdagens prövning. I den förut nämnda propositionen till 1928 års riksdag

föreslog Eders Kungl. Maj:t, att den ovan angivna anordningen skulle

efter medgivande av Eders Kungl. Maj:t i varje särskilt fall få införas, och

detta förslag vann riksdagens bifall. Vid sådant förhållande finner överstyrelsen

det överflödigt att i detta sitt utlåtande ingå på spörsmålet i fråga.

Kursplanen Innan överstyrelsen övergår till att avhandla det genom 1927 års riksdags

för sjuklassig beslut angående omorganisation av det högre skolväsendet aktualiserade spörsslcola

och målet om förhållandet mellan kursplanen för sjuklassig folkskola och inträf^naarm

desfordringarna till den fyraåriga realskolans första klass, anser sig överstyta/

realskolan, relsen böra i korthet redogöra för vissa uttalanden beträffande folkskolans

sjunde klass, som framkommit i samband med frågan om nämnda omorganisation.

Vid den omfattande diskussionen angående vårt skolväsens framtida ställning,

som uppstod på grund av 1918 års skolkommissions betänkande, bär även

den sjunde folkskoleklassens ställning kommit att i viss mån beröras. I åtskilliga

uttalanden med anledning av skolkommissionens förslag framställdes

farhågor för att en organisation, som innebure realskolans anknytning till

folkskolans sjätte klass^ skulle kunna bliva ödesdiger för folkskolans sjunde

klass. Den skulle ingiva den uppfattningen, att folkskolan borde avslutas med

sex år och alltså ej omfatta mer än sex klasser. Följden skulle bliva, att den

sjuklassiga folkskolan, där den redan funnes, skulle ersättas av en sexklassig

och att den fortgående utvecklingen med utökning av den sexklassiga folkskolan

med en sjunde klass skulle upphöra.

Med hänsyn till uttalanden av nu angiven innebörd upptog skolöverstyrelsen

i sitt den 14 november 1923 avgivna utlåtande över skolkommissionens betänkanden

frågan om inverkan av den föreslagna anknytningspunkten mellan

folkskola och realskola på folkskolans sjunde klass, överstyrelsen framhöll,

att frågan visst icke vore oviktig, enär folkskolans utveckling till sjuårig vore

ett eftersträvansvärt mål. Visserligen borde icke alltför stor vikt tillmätas

densamma med hänsyn till att den sjuklassiga folkskolan ännu vore jämförelsevis

sällsynt förekommande men överstyrelsen funne det dock angeläget, att åtgärder

vidtoges, som kunde bidraga till bibehållande av den sjuåriga organisationen,

där den redan fanns, och till upprättande av nya sjunde folkskoleklasser.

Bästa medlet härför vore, att sjunde klassen i större utsträckning gjordes till

en mera fristående avslutningsklass. Detta läte sig visserligen knappast göra

utom vid A-skolor, men det vore också där mest av nöden. Redan förut hade

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

2ö

sjunde klassen i flera släder och å andra större orter erhållit en viss inriktning

på praktiska uppgifter. En sådan anordning borde ytterligare uppmuntras

och därför sådana ändringar i författningarna företagas, att de lokala

skolmyndigheterna erhölle större frihet i fråga om uppgörande av timplan och

kursplan för en sjunde klass. Förändring i detta hänseende vore för övrigt

påkallad även med hänsyn till fortsättningsskolan. Det kunde härvid icke bliva

fråga om att i sjunde klassen införa något slag av yrkesundervisning, utan

folkskolan borde alltid fasthålla vid sin egentliga uppgift att meddela insikter

och färdigheter i de allmänna grundläggande ämnena.

Även 1924 års skolsakkunniga beröra i någon mån frågan om folkskolans

sjunde klass. De göra det emellertid endast i samband med tanken på en sjuårig

grundskola för läroverket. Med hänsyn till den sjunde klassens mera sällsynta

förekomst finna de denna tanke sakna aktualitet.

1 Eders Kungl. Maj ds proposition nr 116 till 1927 års riksdag angående

omorganisation av det högre skolväsendet m. m. yttrar föredragande departementschefen

rörande förevarande spörsmål följande: »Beträffande slutligen

farhågorna för den sjunde folkskoleklassens utveckling måste jag hålla dessa

för ogrundade. Jag delar i detta avseende den uppfattning, som kommit till

uttryck i skolöverstyrelsens utlåtande, och är för min del beredd att medverka

till att erforderliga förändringar av gällande undervisningsplan snarast —

och oberoende av den nu föreslagna reformen — komma till stånd, i syfte att

de lokala skolmyndigheterna må erhålla större frihet att inrikta undervisningen

i sjunde klassen på praktiska uppgifter, varigenom densamma skulle komma

att få ställningen av en mera fristående avslutningsklass.»

Riksdagen redogör i sin skrivelse nr 262 för ovanstående departementschefsuttalande.

I riksdagsskrivelsen nämnes visserligen intet särskilt om sjunde

folkskoleklassens ställning, men däri göres med anledning av väckta motioner

det allmänna uttalandet, att man i och med folkskolans anordnande som allmän

bottenskola för den högre undervisningen måste tillse, att folkskolan icke

förvandlas till i första hand en förberedande skola för de högre undervisningsanstalterna,

utan att den får ostörd fullfölja sitt eget mål att bereda en elementär

allmän och medborgerlig bildning.

Emellertid äro vissa av de beslut, som riksdagen fattat angående realskolans

anknytning till folkskolan, ägnade att utöva inflytande särskilt på den

sjuklassiga folkskolans organisation. Riksdagen har beslutat, att den fyrklassiga

realskolan skall med avseende å det kunskapsmått, som erfordras för

inträde i realskolans första klass, vara grundad på genomgången sjätte klass

i någon av den sexklassiga folkskolans huvudformer. Detta beslut innebär

tydligen, att inträdesfordringarna till den fyrklassiga realskolans första klass

skola omfatta det kunskapsmått, som enligt gällande undervisningsplan inhämtas

i någon av den sexklassiga folkskolans huvudformer, men givetvis icke.

att inträdessökande nödvändigt skall hava genomgått sådan sexklassig folkskola,

varigenom ju, bland andra, lärjungar i sjuklassig folkskola skulle blivit

utestängda från realskolan.

I vissa avseenden skilja sig de sålunda beslutade inträdesfordringarna till den

fyrklassiga realskolan från dem, som för närvarande gälla för inträde i den

kommunala mellanskolans första klass. I § 29 av stadgan för kommunala

mellanskolor föreskrives nämligen, att för att kunna antagas till lärjunge i

skolans första klass fordras att vid anställd prövning hava visat sig innehava

det kunskapsmått, som inhämtas vid genomgång av minst fyra årsklasser av

egentlig folkskola av A-formen. Skillnaden är ju dels att i fråga om kommunal

mellanskola angives uteslutande A-skolan som grundval men beträffande

realskola samtliga folkskolans huvudformer, dels att för kommunal mellanskola

ej göres någon skillnad mellan sex- eller sjuklassig skola, vilket däremot

opaginerad Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

blir fallet i fråga om realskola. På grund av bestämmelserna i förevarande

fall angående kommunal mellanskola har vid intagning av lärjungar i kommunal

mellanskolas första klass knappast gjorts någon åtskillnad, om de inträdessökande

kommit från sjätte klassen i sexklassig eller i sjuklassig folkskola.

Någon olägenhet härav torde näppeligen hava framträtt. Det torde

bemärkas, att några av våra mest omfattande kommunala mellanskolor, nämligen

skolorna i Stockholm och Malmö, äro belägna i skoldistrikt med obligatorisk

sjuårig folkskola. I dessa kommunala mellanskolor hava nästan samtliga

lärjungar kommit från sjätte klassen i sjuklassig folkskola. Det torde

icke kunna sägas, att dessa skolor därigenom kommit att stå efter andra, som

mottagit sina lärjungar från sexklassig folkskola.

Emellertid kommer i ett annat viktigt hänseende i fråga om intagning av

lärjungar i första klassen att råda olikhet mellan den nya realskolan och kommunala

mellanskolan enligt för denna nu gällande bestämmelser. För inträde

i kommunal mellanskola föreskrives fullständig inträdesprövning. Vid realskola

däremot skola inträdessökande med godkända vitsord från folkskola,

tillhörande någon av folkskolans huvudformer, underkastas inträdesprövning

endast i ämnena modermålet och räkning, i övriga ämnen skola den avlämnande

skolans vitsord gälla.

På grundval av riksdagens beslut har Eders Kungl. Maj:t i § 28 av den nya

läroverksstadgan, som utfärdats den 24 september 1928 föreskrivit, att inträdessökande

till första klassen av fyraårig realskola, som med vitsord om minst

godkända insikter i ämnena kristendomskunskap, modersmålet, räkning och

geometri, geografi, naturkunnighet samt historia genomgått högsta klassen av

sex- eller sjuårig folkskola, anordnad enligt någon av denna skolas A- eller Bformer,

eller ock sjätte klassen av sjuårig dylik skola, därest lärokursen i sådan

skolas sex lägsta klasser kan enligt intyg av statens vederbörande folkskolinspektör

anses motsvara lärokursen i sexårig folkskola av nyss angiven

form, skall för intagning i sagda klass vid anställd prövning i modersmålet

och räkning visa sig äga det kunskapsmått, som dylik skolform avser att bibringa.

Som synes likställes här inträdessökande från sjätte klassen av sjuårig folkskola

med inträdessökande, som genomgått högsta klassen av sex- eller sjuårigfolkskola,

under förutsättning att statens vederbörande folkskolinspektör intj''- gar, att lärokursen i den sjuåriga skolans sex lägsta klasser kan anses motsvara

lärokursen i sexårig folkskola. Uppenbart är, att såsom villkor för ett intyg

av folkskolinspektör av den innebörd, varom här är fråga, icke kan uppställas,

att lärokurserna för den sjuåriga skolans sex lägsta klasser skola fullständigt

överensstämma med den kursfördelning för sexklassig skola, som ingår i undervisningsplanen

för rikets folkskolor. De i undervisningsplanen ingående

kursplanerna med anvisningar skola nämligen blott tjäna till huvudsaklig ledning

vid uppgörande av läroplan för varje särskilt skoldistrikt. En dylik läroplan

kan följaktligen i viss mån avvika från innehållet i den allmänna undervisningsplanen,

och avvikelser i samma utsträckning böra tydligen vara medgivna

beträffande de kurser, som skola krävas i den sjuåriga skolans sex lägsta

klasser. Det ifrågavarande intyget synes alltså kunna givas, blott dessa

kurser i allt väsentligt överensstämma med vad som i undervisningsplanen

angives för sexklassig skola. Det kan här också erinras om att folkskolans

huvudformer äro fyra med från varandra avvikande lärokurser.

Jämlikt av Eders Kungl. Maj:t den 13 april 1928 erhållet bemyndigande

har skolöverstyrelsen i cirkulär till folkskolinspektörema lämnat vissa anvisningar

rörande de intyg, som statens folkskolinspektör äger att utfärda beträffande

motsvarigheten mellan lärokursen i sjuårig folkskolas av A- eller B-forrn

sex lägsta klasser och lärokursen i sexårig folkskola av A- eller B-form. Av

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

25

dessa anvisningar må punkterna ;t och 4, vilka närmast angå det ovan bohandJade

spörsmålet, bär anföras:

»Vid jämförande prövning av viss lärokurs för sjuårig skolas sex lägsta

klasser och lärokursen för sexårig skola torde beaktas, att med sistnämnda lärokurs

avses den i undervisnmgsplan för rikets folkskolor angivna.

Vid angivna prövning torde vidare beaktas, att orden ''därest lärokursen i

sadan skolas sex lägsta klasserkan anses motsvara lärokursen i sexårig folkskola

icke innebära, att de ifrågavarande kurserna måste till alla delar vara

identiska. Skiljaktigheter beträffande lärokursen i ett ämnes mera periferiska

delav eller mindre skiljaktigheter beträffande kursmoment i övrigt böra sålunda

icke utgöra hinder för utfärdande av intyg om motsvarighet. Härvid

synes det överstyrelsen vägledande, att godkända betyg från genomgången

högsta klass i här avsedda skolor författningsenligt berättiga till befrielse från

prövning i vissa ämnen, även om de totala lärokurserna vid ifrågavarande skolor

förete vissa olikheter saväl sinsemellan som i jämförelse med lärokurserna

!..Ur5dervisningsplanei? fikets folkskolor. Givetvis måste emellertid vid utfärdande

av nmtsvarighetsintyg tillses, att kursmoment, som äro för den fortsatta

undervisningen i realskolan av grundläggande art, icke saknas i folkskolans

lärokurs.»

Vad som anföres sist i punkt 4 berör tydligen en viktig synpunkt, som bär

maste tillerkännas en avgörande betydelse. Huvudintresset vid den föreliggande

frågans bedömande^bör givetvis vara. huruvida de inträdessökande till

realskolan, som komma från sjätte klassen i sjuklassig folkskola, kunna anses

ha lika goda förutsättningar att deltaga i realskolans undervisning som de, vilka

avgått från högsta klassen i sexklassig folkskola. Detta intresse synes

alls icke behöva kräva, att de ifrågavarande kursplanerna fullständigt överensstämma

med varandra.

För att närmare belysa sistnämnda spörsmål anser sig överstyrelsen böra

göra en jämförelse mellan de i den allmänna undervisningsplanen upptagna

lärokurserna, dels för den sjuklassiga folkskolans sex lägsta klasser, dels för

den sexklassiga folkskolan. Da emellertid stora olikheter i förevarande hänseende

förefinnas mellan skolor av A-form och skolor enligt någon av B-formerna,

vill överstyrelsen först uteslutande sysselsätta sig med kursplanerna

för förstnämnda skolform och därvid taga i betraktande lärokurserna i de ämnen,

i^vilka godkända betyg skola fordras, nämligen kristendomskunskap, modersmålet,

räkning och geometri, geografi, naturkunnighet samt historia.’

X ämnet kristendomskunskap överensstämma kurserna för de ifrågavarande

klasserna utom däri, att kursmomentet: »Kort framställning av gudstjänsten

inom den svenska kyrkan samt en översikt över kyrkoåret» förekommer i

sjätte klassen av sexklassig skola men icke i motsvarande klass av sjuklassig

skola, enär det i denna skola är uppskjutet till sjunde klassen. Ifrågavarande

kursmoment torde icke hava någon större betydelse som grundval för realskolans

kristendomsundervisning, men det bör ej heller möta någon egentlig svårighet

att inrymma detsamma i sjätte klassen även i sjuårig folkskola, fastän

dess behandling där med hänsyn till omfattningen av kursens övriga innehåll

maste bliva synnerligen knapphändig.

I fråga om modersmålet överensstämma kurserna för den sjuklassiga skolans

sex lägsta klasser i allt väsentligt med den sexklassiga skolans kurser.,

Den mest framträdande olikheten är, att i den sexklassiga skolans sjätte klass

mot slutet av läsåret skulle vid talövningarna kunna förekomma enkla, korta

föredrag enligt av läraren givna anvisningar, under det att detta kursmoment

för den sjuklassiga skolan är helt och hållet hänfört till den sjunde klassen.

Det torde vara uppenbart, att de få övningar av ifrågavarande slag, som kunna

ia utrymme i den sexklassiga skolan, icke äro av någon egentlig betydelse för

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

realskolans modersmålsundervisning, då talövningar för övrigt förekomma i

lika stor utsträckning i den sjuklassiga folkskolans sex lägsta klasser som i

den sexklassiga folkskolan. För övrigt torde det kursmoment det här galler

böra räknas till dem, som ej kunna tänkas förekomma i varje sexklassig folkskola

av huvudform.

Även i fråga om räkning och geometri överensstämma^ de kurser, som har

äro i fråga, i allt väsentligt med varandra. Olikheten bestar däri, att för sjätte

klassen i sexklassig skola upptagas dels förande av en enkel kassabok, dels

en och annan enkel fältmätningsövning; motsvarande kursmoment tillhöra i den

sjuklassiga skolan sjunde klassen. Dessa kursmoment kunna givetvis icke raknas

till de mera väsentliga, då de ju kunna sägas ligga något på sidan av ämnets

egentliga innehåll. Då de dock måste taga en viss tid i anspråk, kunna

nog i själva verket lärjungar i realskolan, som kommit från sjätte klassen i

sjuklassig skola, sägas vara bättre förberedda för deltagande i realskolans undervisning,

enär de fått använda motsvarande tid för övningai, som mera direkt

äro ägnade att grundlägga en fortsatt undervisning.

Något annorlunda förhåller det sig i förevarande hänseende med kurserna

i ämnet geografi. I både sju- och sexklassig skola inga i kursen: Sverige, behandlat

landskapsvis, det övriga Europa och de främmande världsdelarna samt

till sist en sammanfattande framställning av fäderneslandets geografi ur vissa

enhetliga synpunkter. Sistnämnda kursmoment upptager i sexklassig skola

sista terminen i sjätte klassen, i sjuklassig skola hela sjunde klassen. Följden

av sammanträngningen blir givetvis, att icke blott sistnämnda kursmoment utan

även de övriga kursmomenten i den sexklassiga skolan måste erhålla, en mera

kortfattad behandling. Det synes kunna sättas i fråga,, om icke i själva verket

de barn, som komma från den sjuåriga skolans sjätte klass även i detta

fall äro bäst förberedda för undervisning i ämnet i realskolan. De hava nämligen

bakom sig en lugnare och mera utförlig genomgång av Sverige landskapsvis,

av det övriga Europa och av de främmande världsdelarna, under det att

de ej fått läsa Sverige en andra gång. Då emellertid de under alla omständigheter

på ett högre stadium i realskolan skulle få genomgå en sammanfattande

framställning av fäderneslandets geografi, i viss mån av samma art som den.

vilken utgör avslutning av folkskolans geografikurs. synas de vara mera Detjänta

med att hava fått mera grundligt syssla med Sverige en gång och sedan

med övriga europeiska länder och de främmande världsdelarna än att fa läsa

Sverige två gånger med därav följande starka begränsning av tiden för övriga

kursmoment. _

Beträffande ämnet naturkunnighet synas kurserna i den sjuklassiga skolans

sex lägsta klasser kunna i stort sett anses motsvara den sexklassiga skolans

kurser. De olikheter, som finnas, kunna knappast sägas. ha någon större betydelse

ur den synpunkt, varom här är fråga. Den viktigaste av dessa olikheter

är, att i sjätte klassen av den sexklassiga skolan i samband med undervisning

om människokroppens byggnad och förrättningar genomgås en

kurs i hälsolära, under det att hälsoläran är uppskjuten till sjunde klassen i den

sjuklassiga skolan, i vars sjätte klass emellertid ingår ett kursmoment av

lydelse: »Människokroppens byggnad och livsförrättningar samt i samband därmed

något om dess vård.» Då alltså här människokroppens vård skall behandlas

och kursen i hälsolära i den sexklassiga skolan med hänsyn till omfattningen

av öriga till sjätte klassen hörande kursmoment icke kan bliva synnerligen

omfattande, synes den nämnda olikheten icke böra tillmätas nagon

avgörande vikt, helst som en kurs i hälsolära under alla förhallanden skall genomgås

i realskolans högsta klass, det fyraåriga gymnasiets^ första ring eller

]yQg0^g fjärde krets. Det bör också bemärkas, att i den sjuariga skolans sex

lägsta klasser kan ägnas en mera utförlig behandling åt andra områden inom

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

27

biologien, varigenom i dessa avseenden eu bättre grund liigges för realskolans

undervisning i ämnet. Kn annan olikhet förefinnes i fråga om kursen i fysik.

Denna upptager nämligen för sjätte klassen i sexklassig skola undervisning om

magnetismen samt om elektriciteten och dess viktigaste praktiska användningar.

Detta kursmoment saknas i den sjuåriga skolans sjätte klass, men där förekommer

i stället undervisning om vätskors och gasers egenskaper. Då ur fysiken under

alla omständigheter i folkskolan endast kunna behandlas brottstycken, synes

lien senast angivna olikheten icke böra tillmätas någon egentlig betydelse. Anmärkas

bör också, att just i fråga om fysiken kan realskolan icke i någon

nämnvärd man bygga på folkskolans kurs, vilket också kommit till uttryck

däri, att enligt gällande undervisningsplaner för de allmänna läroverken både

timplan och kursfördelning i fråga om detta ämne skola vara desamma för fyraårig

och för femårig realskola.

Vad slutligen angår ämnet historia, må först framhållas, att folkskolans

egentliga kurs i detta ämne innefattar en framställning av fäderneslandets historia

från äldsta till närvarande tid. Dessutom ingå i kursen på det högsta

stadiet också ett mindre antal berättelser ur den allmänna historien. Dessa ha

emellertid till uppgift att belysa den svenska historien och måste därför anses

ha en mera periferisk betydelse och kunna säkerligen ej tillmätas någon större

vikt för realskolans undervisning i historia. Nu är att märka, att till och med

sjätte klassen i både sjuårig och sexårig skola skall medhinnas en sammanhängande

svensk historisk kurs, innehållande berättelser och bilder från de skilda

tidevarven. I detta hänseende lämna alltså båda skoltyperna samma grundval

för kommande, undervisning. I den sexåriga skolans sjätte klass ingår dessutom

en återblick på Sveriges historia samt till belysning härav några få valda

stycken ur. allmänna historien. Att denna återblick måste bliva synnerligen

knapphändig framgår därav, att den skall föregås av en första genomgång av

Sveriges historia från och med Karl XI till och med det nya statsskickets tid.

I den sjuåriga skolans sjätte klass skall återblicken på Sveriges historia med

belysande stycken ur allmänna historien blott påbörjas och avse den äldsta tiden.

Den nu nämnda skillnaden torde icke böra tillerkännas någon avgörande

betydelse för realskolans undervisning. De stycken, som skulle ingå i återblicken

äro i första rummet sådana, som kunna anses för svåra för det egentliga

barndomsstadiet och därför ansetts böra framskjutas så långt som möjligt.

Men just vid dessa stycken kommer det givetvis att läggas särskild vikt i realskolan.

Och det kan nog tänkas, att denna är mera betjänt av, att barnen ha

fått en.något utförligare återblick på de tidsskeden av historien, med vilka dess

undervisning skall börja.

Det resultat, som framgått ur den nu lämnade jämförande redogörelsen, talar

enligt överstyrelsens mening starkt för att i fråga om folkskolor av A-formen

kurserna i den sjuklassiga skolans sex lägsta klasser kunna i stort sett anses

motsvara den sexklassiga skolans kurser och att därför beträffande denna skolform

någon förändring av de förstnämnda med hänsyn till intrådesfordringarna

till den fyrklassiga realskolan icke är av nöden, för att lärjungar från sjuklassig

folkskolas sjätte klass skola med lika goda förutsättningar kunna deltaga

i realskolans undervisning som de, vilka genomgått sexklassig folkskola.

Att icke utan trängande skäl vidtaga förändringar i förevarande hänseende

stämmer ju också väl överens med riksdagens uttalande, att folkskolans anordnande

som allmän bottenskola för den högre undervisningen icke bör medföra,

att folkskolan förvandlas till i första hand en förberedande skola för de högre

undervisningsanstalterna utan att den bör få ostört fullfölja sitt eget mål att

bereda en elementär allmän och medborgerlig bildning.

Skulle emellertid förändringar anses nödvändiga, synas de kunna begränsas

till lärokurserna i kristendomskunskap och geografi. Vad det förra ämnet

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

beträffar, skulle ändringen inskränka sig till att kursmomentet om kyrkoåret

och gudstjänsten flyttades från sjunde till sjätte klassen. I geografi skulle

i sjätte klassen inläggas en repetition av Sveriges geografi med hänsyn till

vissa enhetliga synpunkter.

Överstyrelsen har i det föregående från den synpunkt det här gäller sysselsatt

sig enbart med folkskola av A-form. Det ställer sig i förevarande hänseende

emellertid i åtskilliga stycken helt annorlunda beträffande skolor, tillhörande

någon av B-formerna. I fråga om dem framträder dock en bestämd skillnad

mellan å ena sidan första och andra B-formen och å andra sidan tredje Bformen.

Vad den sistnämndas kursplaner beträffar, torde icke med hänsyn till realskolans

inträdesfordringar några förändringar behöva vidtagas. För att i

denna skolform, som har blott en lärare för samtliga lärjungarna, kunna nedbringa

antalet samtidigt undervisade klasser intagas nybörjare blott vartannat

år. Genom denna anordning komma i den sexklassiga skolan att vartannat år

undervisas första, tredje och femte klasserna och vartannat år andra, fjärde

och sjätte klasserna. År skolan sjuklassig, undervisas sjunde klassen samtidigt

med första, tredje och femte klasserna. Emellertid upptager icke undervisningsplanen

några särskilda lärokurser för sjunde klassen, utan denna klass hålles

samman med femte klassen, givetvis med de utvidgningar ochklompletteringar

av kurserna, som omständigheterna medgiva. Lärjungar från sjätte klass i

skola av tredje B-formen få därför, om man bortser från eventuella olikheter

mellan läroplanerna för de särskilda skolorna, anses hava genomgått samma

lärokurser, vare sig de komma från sjuklassig eller från sexklassig skola.

De skolor, som i förevarande avseende erbjuda de största svårigheterna, äro

emellertid skolor av första eller andra B-formen. Lärokurserna för dessa ^skolformer

förete visserligen sins emellan åtskilliga olikheter, beroende på att

barnen i skolor av första B-formen få åtnjuta omedelbar undervisning av läraren

i betydligt större utsträckning, vilket gör, att kurserna där kunna behandlas

med något större utförlighet. Beträffande förhållandet mellan sjuklassig och

sexklassig skolas lärokurser uppvisa de dock så stor överensstämmelse, att de

här kunna avhandlas gemensamt.

I fråga om ämnena modersmålet samt räkning och geometri överensstämma

kurserna i de sex högsta klasserna av sjuklassig skola så nära med den sexklassiga

skolans kurser, att några jämkningar enligt överstyrelsens mening

icke äro av nöden. Härvidlag gäller på det hela taget detsamma, som ovan

sagts angående de ifrågavarande ämnena i skola av A-form. Pa annat sätt

förhåller det sig beträffande ämnena kristendomskunskap, geografi, naturkunnighet

och historia. I dessa ämnen förekommer så kallad kursväxling. I

nämnda ämnen är undervisningen i regel gemensam i sjuklassig skola för femte,

sjätte och sjunde klasserna under de tre sista skolåren och i sexklassig skola

för femte och sjätte klasserna under de två sista skolåren men med i större

eller mindre utsträckning olika kursinnehåll under vart och ett av läsåren.

Då emellertid kursväxlingen måste anpassas efter varje särskilt ämnes art,

lämnas här en redogörelse för varje ämne för sig.

Minsta skil jakti ghetema mellan sjuklassig och sexklassig skola företer ämnet

historia. Enligt den allmänna undervisningsplanen genomgås samma tidevarv

i den sjuklassiga skolans tre och den sexklassiga skolans två högsta

klasser. Varje år behandlas ett antal för sammanhanget särskilt betydelsefulla

historiska berättelser och bilder, under vart och ett av de särskilda åren

dessutom ett antal mera periferiska moment, olika för varje särskilt år. Då

man i båda skoltyperna till och med sjätte klassen behandlat kärnmomenten

tvenne gånger och dessutom genomgått två serier periferiska moment, torde

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

2!)

(loa skillnad, som uppstår därigenom att dessa senare kunna få något olika

innehåll, icke böra tillmätas någon avgörande betydelse.

I viss utsträckning gäller vad som nu sagts om historien även om ämnet

kristendomskunskap. Den historiska kursen i detta ämne, vilken för de ifrågavarande

klasserna omfattar dels stycken ur apostlagärningarna, dels berättelser

och bilder ur kyrkans historia, skall behandlas enligt samma grunder, som

nyss angivits för historiekursen. Andra kursmoment äro för de högsta klasserna

i skolan helt fördelade på skilda år, i den sjuklassiga skolan på tre

och i den sexklassiga pa tvu år. Följden blir tydligen, att lärjungar,

som komma från sjätte klassen i sexklassig skola varit med om samtliga

kursmoment, under det att lärjunge från samma klass i sjuklassig skola

visserligen fått en utförligare och grundligare undervisning i de partier han

^ al"it med om men a, andra sidan har vissa luckor i sitt vetande inom ämnet.

Man torde i detta avseende här blott behöva fästa sig vid att för vissa lärjungar

skulle kunna bortfalla kursmomenten Jesu tal och liknelser i fylligare

urval samt kyrkoåret och gudstjänsten, för andra kursmomentet Jesu bergspredikan

och i anknytning därtill en efter barnaålderns mottaglighet och behov

lämpad sammanfattning av den kristna tros- och livsåskådningen. Det

är emellertid att märka, att vissa av Jesu tal och liknelser ingå i fjärde klassens

kurs, och angående undervisningen om kyrkoåret och gudstjänsten gäller

här givetvis detsamma, som ovan sagts i fråga om A-skolan. Den mest

betänkliga bristen skulle .tydligen vara, att somliga lärjungar från den sjuklassiga

skolans sjätte klass ej skulle hava varit med om den sammanfattande

framställningen av den kristna tros- och livsåskådningen. Erfarenheten har

emellertid visat, att det är mycket svårt att få till stånd en sådan sammanfattning,

som verkligen motsvarar barnaålderns mottaglighet och behov Att

man velat hava detta kursmoment med beror tydligen därpå, att det stora flertalet

av iolkskolans lärjungar icke efter avgången från folkskolan erhålla någon

skolundervisning i kristendomskunskap, varför man ansett det nödvändigt

att iore ioikskoletidens slut lämna dem en sammanfattning av kristendomens

trosinnehåll. För de lärjungar, som övergå till realskolan, torde en

''c »ii sa^imaniatlning icke vara på samma sätt nödvändig. De komma att

densamma på ett senare stadium, då de hava större förutsättningar

att tillagna sig densamma både på grund av större åldersmognad och vidgade

insikter inom ämnets grundläggande partier. Det må åter erinras om att

bristen hos larjungar från sjuklassig folkskola på ett område kan sägas uppvägas

av mera grundliga och fullständiga insikter på andra områden. Till

iragan om vilka åtgärder som skulle behöva vidtagas, därest luckorna anses

vara för stora, vill överstyrelsen återkomma efter det att redogörelse lämnats

beträffande amnena geografi och naturkunnighet.

Vad angår ämnet geografi, omfattar kursen för skolor av första eller andra

B-formen bade för de tre högsta klasserna av sjuklassig och för de två högsta

klasserna av sexklassig skola följande kursmoment: Europa, förutom Sverige

de främmande varldsdelarna och en sammanfattande framställning av fäderneslandets

geografi Kursfördelningen innebär, att å ena sidan det Övriga

Europa och de främmande världsdelarna, å andra sidan den sammanattande

framställningen av Sverige äro var för sig fördelade på de tre, respektive

tva aren Detta medför tydligen, att lärjungar, som avgå från sjätte

klassen i sjuklassig skola, mera fullständigt genomgått två tredjedelar av kurserna

men icke vant med om den ena tredjedelen.

Pa samma satt förhåller det sig med de ifrågavarande klassernas under|isnmg

i naturkunnighet. De kursmoment det här gäller äro följande: ut
pmah-d-Ur

r° l TaXtLT- djUmnke^s huvudgrupper, några växtfamiljer, växternas

näringsliv, de i ekonomiskt hänseende betydelsefullaste husdjurens vik
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

tigaste organ och livsvillkor, människokroppens byggnad och livsförrättningai

och i samband därmed hälsolära, kemiska och fysiska företeelser, som tjäna

till att förklara innehållet i andra delar av kursen eller som i övrigt äro av

särskild betydelse. Dessa kursmoment fördelas som ovan antytts i den^ sjuklassiga

skolan på tre och i den sexklassiga på två år. Att här ingå på detaljer

torde icke vara erforderligt, utan hänvisas i detta hänseende till undervisningsplanen.

o

Den nu lämnade redogörelsen torde ådagalägga, att i fråga om ämnena geografi

och naturkunnighet och i viss utsträckning även kristendomskunskap.

kurserna i den sjuklassiga skolans sex lägsta klasser icke kunna anses direkt

motsvara den sexklassiga skolans kurser i nämnda ämnen. Överstyrelsen vill

här göra några antydningar om de åtgärder beträffande undervisningsplanen,

som skulle kunna vidtagas för att få en dylik överensstämmelse till stånd.

Den åtgärd, som ligger .närmast till hands, är att på den sjuklassiga skolans

högsta stadium införa tvåårig kursväxling liksom på motsvarande stadium

i den sexklassiga skolan. Barnen kunde då i femte och sjätte klasserna

i den sjuklassiga skolan få genomgå samma kurser som i motsvarande klasser

av sexklassig skola. Följden härav skulle emellertid bliva, att barnen skulle

i sjunde klassen, om man fortfarande i de ifrågavarande ämnena vid undervisningen

sammanhölle femte, sjätte och sjunde klasserna, i nämnda ämnen fa

läsa om samma kurser, som de genomgått i femte klassen.

Fn sådan anordning som den nu nämnda är icke oprövad. Såsom ovan framhållits,

finnas de flesta sjuklassiga folkskolorna i Skåne. I övriga delar av

landet torde sjuklassiga skolor tillhörande huvudformerna, vara jämförelsevis

sällsynta. Sjuklassiga folkskolor av motsvarande typer hava emellertid ganska

allmänt förekommit i Skåne redan före tillkomsten av nu gällande undervisningsplan

för rikets folkskolor. Då emellertid de förut gällande normalplanerna

hade kursfördelningar endast för sexklassiga skolor, fördelades vanligen

lärokurser även i de sjuklassiga skolorna på sex år. De barn, som gingo

ett sjunde år i fokskola, där kursväxling i vissa ämnen förekom, fingo i dessa

ämnen läsa om samma kurser, som de varit med om i femte klassen. Denna

anordning var förvisso icke alldeles förkastlig. Barnen fingo därigenom under

det sista året i skolan en allmän repetition, och då kursinnehåll, som behandlats

för två år tillbaka givetvis i stor utsträckning glömts och dessutom

vid en två års högre ålder kunde av barnen på ett helt annat sätt tillägnas,

behövde det för övrigt ej bliva fråga om en blott repetition utan stoffet kunde

i stor utsträckning få prägeln av något nytt.

Trots de nu nämnda omständigheterna fann överstyrelsen det dock lämpligast

att i det förslag, som ligger till grund för gällande undervisningsplan för

rikets folkskolor, upptaga en på tre år fördelad kursväxling för de tre högsta

klasserna i sjuårig skola. Det är givetvis i och för sig en riktig grundsats,

att, då sju skolår stå till förfogande, lärostoffet fördelas så jämnt som

möjligt över dessa år. Vid en sådan fördelning kunna också kurserna behandlas

med på samma gång större grundlighet och större lugn. I det stora antal

läroplaner för sjuklassig folkskola, som av överstyrelsen fastställts, förekommer

nästan utan undantag treårig kursfördelning för nämnda skolas tre högsta

klasser. Överstyrelsen har angående den nu tillämpade ordningen berett^sig

tillfälle att vid ett sammanträde samråda med folkskolinspektörerna i Skåne,

vilka, såsom förut framhållits, äga omfattande erfarenhet beträffande den

sjuklassiga folkskolan. Sjuklassiga folkskolor, tillhörande B-formerna, förekomma

som sagt i ringa utsträckning utanför Skåne, men där finnas för närvarande

åtskilliga hundra sådana skolor. Inspektörernas samstämmiga mening

var, att den nu tillämpade ordningen i fråga om kursväxlingen vore den

för folkskolan fördelaktigaste. De skulle därför anse det som eu avgjord för
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr IN).

31

sämring, i fall man skulle återgå till tvåårig kursväxling för tre klasser, vil

ken förr i ganska stor utsträckning användes. De ansågo till och med, alt

det kunde befaras, att man på sina håll, om en sådan förändring vidtoges,

skulle vilja utbyta den sjuklassiga skolan mot en sexklassig, enär en tvåårig

kursväxling med huvudsakligen repetition för sjunde klassen lätt ingåve den

uppfattningen, att sjunde klassen ej medförde något nytt. Härtill konime den

olägenheten, att skoldistrikten, som så nyligen fått sina läroplaner fastställda,

skulle så snart åter få upptaga det vidlyftiga arbetet med att utarbeta nya

läroplaner. Slutligen framhölls den oro i skolarbetet, som måste uppkomma

därigenom, att man så ofta koinme att byta om lärokurser.

överstyrelsen delar de betänkligheter, som av inspektörerna sålunda uttalats,

och finner det därför högeligen önskvärt, att den ifrågasatta förändringen

kunde undvikas. Överstyrelsen vill därför undersöka, om ej andra utvägar

skulle kunna anlitas. I fråga om skolor av första B-formen skulle eu sådan

utväg kunna tänkas. Den skulle bestå, däri, att man delade upp femte,

sjätte och sjunde klasserna på två avdelningar, den ena bestående av femte

och sjätte klasserna, _ den andra av sjunde klassen, vilka avdelningar skulle

undervisas var för sig i ämnen med kursväxling. Det synes nämligen vara

lämpligt, att, om en sådan uppdelning skulle ske i ämnena geografi och naturkunnighet,

låta en sådan tillämpas även i fråga om ämnet historia. För

femte och sjätte klasserna skulle då anordnas en tvåårig kursväxling motsvarande

den, som förekommer för samma klasser i sexklassig skola, under det

att sjunde klassen finge sina särskilda kurser. Under de timmar, då den ena

avdelningen undervisades omedelbart av läraren, finge den andra ha tysta övningar

med uppgifter huvudsakligen från modersmålet samt räkning och geometri.

Det är tydligt, att en sådan anordning måste medföra en viss reduktion

inom de kurser, i vilkas behandling femte och sjätte klasserna skulle deltaga,

men i stället medgåve upptagande av en särskild lärokurs för sjunde

klassen. Förstnämnda kurser borde dock icke få erhålla mindre omfattning

än dem, som genomgås i femte och sjätte klasserna i sexklassig skola av andra

B-formen. Härav följer, att för nämnda klasser i sjuklassig skola av första

B-formen måste för lärarens omedelbara undervisning i de ifrågavarande ämnena

anslås minst Jika många timmar som för samma klasser i skola av andra

B-formen eller två timmar för vart och ett av ämnena kristendomskunskap,

geografi, naturkunnighet och historia. _ Men det bleve då också nödvändigt, om

tillräcklig tid skulle vinnas för undervisningen i modersmålet, rökning och geometri,

att sa langt som möjligt begränsa tiden för lärarens omedelbara undervisning

i ämnen med kursväxling inom sjunde klassen. Man måste här inskränka

sig till det minsta möjliga eller en timme för vartdera ämnet. Konsekvensen

av de nu angivna anordningarna skulle bliva, att i sjunde klassen

måste förekomma ett jämförelsevis stort antal tysta övningar. Till detaljerna

i förevarande hänseende återkommer överstyrelsen i det följande.

Fördelarna av den nu antydda kursfördelningen i skolor av första B-formen

ha redan angivits. Nackdelarna äro emellertid ganska betydande: tiden för

lärarens omedelbara undervisning splittras starkt och undervisningen måste i

stor utsträckning bedrivas med en avdelning, under det att en annan har tysta

övningar, vilket alltid verkar störande och försvårande. De företräden, som

Bj-skolan äger framför B2-skolan, ginge härigenom i det hela taget förlorade

inom de högsta klasserna. Anordningen i fråga skulle därför med all sannolikhet

icke införas, om icke hänsyn till realskolan komme att tvinga därtill.

Framför allt är emellertid att märka, att anordningen i fråga skulle kunna

genomföras i Bi-skolor men icke i B2-skolor. I de senare äro redan lärjungarna

på folkskolestadiet vid undervisningen i så stor utsträckning uppdelade i

avdelningar, att någon ytterligare uppdelning icke gärna kan ifrågasättas.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

Större splittring av lärarens omedelbara undervisning och ökat antal tysta övningar

måste här bestämt undvikas.

Av den lämnade redogörelsen torde framgå, att man för att få till stånd en

fullständig motsvarighet mellan kurserna i den sjuklassiga skolans sex lägsta

klasser och kurserna i den sexklassiga skolan måste vidtaga ingripande förändringar

i kursplanerna för sjuklassiga skolor av första eller andra B-formen.

Det torde också ha framgått, att dessa förändringar icke kunna ur folkskolans

egen synpunkt anses vara gynnsamma. Vid sådant förhållande bör

det tydligen allvarligt övervägas, huruvida de äro nödvändiga med hänsyn till

realskolans undervisning.

Den gjorda undersökningen har ådagalagt, att lärjungar, som från sjätte

klassen i sjuklassig folkskola av första eller andra B-form överginge till fyrklassig

realskola, skulle i jämförelse med lärjungar, som genomgått sexklassig

skola, tillhörande någon av sagda skolformer, förete vissa luckor beträffande

sina kunskaper i ämnena kristendomskunskap, geografi, naturkunnighet och

historia. Dessa luckor skulle dock väsentligen uppvägas av mera grundliga

och fullständiga insikter på andra områden inom de nämnda ämnena. Det bör

vidare bemärkas, att luckorna icke avse insikter och färdigheter i de för kommande

undervisning i realskolan särskilt grundläggande ämnena modersmålet

och matematik. Uppmärksammas bör också, att, om man ser förhållandena i

stort, antalet av de lärjungar, som från B-formerna komma att övergå till

realskola, torde komma att bliva vida mindre än antalet av dem, som från Aformen

söka inträde vid läroverk. Folkskolor av B-formerna äro belägna på

den egentliga landsbygden, där oftast avståndet till realskola är så stort, att

lärjungarna måste inackorderas å skolorten. De härmed förenade kostnaderna

komma givetvis att verka hämmande på tillströmningen till realskolan, även

sedan i organisatoriskt hänseende ett bättre samband mellan folkskola och

realskola åstadkommits. Det kommer säkerligen att inträffa, att från vissa

sjuklassiga folkskolor av här ifrågavarande former vissa år ingen lärjunge

kommer att övergå till realskola, från andra endast en eller annan. Nu nämnda

omständighet torde emellertid också medföra, att urvalet av de lärjungar,

som från B-skolor övergå till högre skola, i fråga om studieanlagen blir jämförelsevis

gott. Föräldrarna underkasta sig ej gärna de ekonomiska uppoffringarna,

om ej studielust och studiebegåvning hos barnen föreligga. Erfarenheten

från kommunala mellanskolor synes tala i denna riktning, såsom framgår

av uttalanden, gjorda till 1924 års skolsakkunniga av vissa rektorer vid

kommunala mellanskolor i samband med avgivande av infordrade uppgifter.

Men om det i regel här gäller studiebegåvade lärjungar, torde det ej vara särdeles

svårt att få de luckor fyllda, som tilläventyrs skulle förefinnas i lärjungarnas

kunskaper.

Några erfarenhetssynpunkter angående möjligheten för lärjungar, som kommit

från sjätte klassen i sjuklassig folkskola, att med samma framgång deltaga

i den fyraåriga realskolans undervisning som lärjungar från sexklassig

skola, kunna icke av överstyrelsen anföras. Visserligen ha säkerligen i Skåne,

där sjuklassig folkskola varit ganska vanlig ä.ven på landsbygden, åtskilliga

lärjungar från sjuklassig folkskolas sjätte klass intagits i kommunal mellanskola.

Någon jämförande undersökning beträffande dessa lärjungar och sådana,

som kommit från sexklassig folkskola, föreligger emellertid icke. Så

mycket torde dock i allmänhet kunna sägas, att några klagomål i fråga om de

lärjungar, som intagits från sjuklassig skola, icke försports.

Såsom överstyrelsen i det föregående erinrat, har från olika håll betonats,

att omorganisationen av det högre skolväsendet icke borde få medföra sådana

förändringar i fråga om folkskolans organisation och verksamhet, som kunde

verka förryckande på dess egentliga uppgift. Det har också framhållits, att

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

33

man borde undvika åtgärder, som kunde hämma eller försvåra den .svenska

folkskolans utveckling från sexklassig til sjuklassig. Inför dessa uttalanden

synes det vara uppenbart, att man bör iakttaga all möjlig varsamhet, om

det gäller att anpassa den sjuklassiga folkskolans läroplaner efter inträdesfordringarna

till realskolan. Av det föregående torde framgå, att alls inga

eller endast obetydliga jämkningar skulle behöva företagas i fråga om läroplanerna

för skolor av A-lormen eller tredje B-formen men att mera ingripande

förändringar skulle kunna ifrågasättas beträffande skolor av första eller

andra B-formen. Det är emellertid, såsom överstyrelsen sökt påvisa, icke uteslutet,

att de brister i kunskaperna, som skulle förefinnas hos lärjungar från

de bada sist nämnda skolformerna, skulle kunna uppvägas av andra omständigheter.

Endast vunnen erfarenhet kan ådagalägga, huru det i detta hänseende

kommer att förhalla sig. Det är därför redan ur nu anförda synpunkter önskvärt,

att inträdesfordringarna till den fyraåriga realskolans första klass kunde

erhålla en sådan avfattning, att inträdessökande från sjätte klassen i sjuklassig

folkskola kunde utan krav på genomgångna kursers fullständiga motsvarighet

till lärokurserna för sexklassig folkskola vinna inträde enligt samma grunder

som de inträdessökande, vilka komma från sexklassig folkskola.

Ett särskilt skäl till en sadan anordning synes överstyrelsen ligga i det

beslut, som av 1928 års riksdag fattats angående det kunskapsmått, som skall

i ordras för inträde i kommunal flickskolas första klass. Enligt detta beslut,

vilket innebär en avvikelse från vad Eders Kungl. Maj:t i denna punkt föreslagit

och hemställt och vilket tillkommit pa yrkande av riksdagens vederbörande

utskott, skall den sexåriga lärokursen i kommunal flickskola med avseende

på det kunskapsmått, som fordras för inträde i dess lägsta klass, vara

grundad på genomgången sjätte klass av sex- eller sjuårig folkskola, anordnad

enligt någon av sådan skolas huvudformer. Vad som sålunda bestämts

skiljer sig i en väsentlig punkt från vad som vid 1927 års riksdag fastställdes

beträffande sambandet mellan folkskolan och den fyraåriga realskolan, i det

att i fråga om inträdet i den klass av den kommunala flickskolan, som skall

motsvara den fyraåriga realskolans första klass, genomgången sjätte klass i

folkskolan .tillerkänts samma värde, vare sig denna klass ingår i en sexklassig

eller i en sjuklassig skola. Det har tydligen icke varit meningen, att den kommunala

flickskolans anknytning till folkskolan skulle vara ordnad efter helt

andra grunder än realskolans. Tvärt om framgår såväl av Eders Kungl.

Maj:ts proposition angaende kommunala flickskolor (nr 116) som riksdagens

skrivelse i ärendet, att realskolan i fråga om anknytningen till folkskolan

skulle vara mönster för flickskolan. Den ovan angivna avvikelse, som riksdagen

beslutat, har tydligen aldrig haft till syfte att införa någon sådan skillnad

i förevarande hänseende, att kraven för inträde i flickskolans första klass

skulle bliva lägre än kraven för inträde i första klassen av realskolan. Riksdagen

anför, att avsikten med avvikelsen i fråga varit vinnande av enkelhet,

alltså en övervägande formell synpunkt. Det synes icke finnas någon tvingande

anledning till att icke genomföra samma enkelhet beträffande sambandet

mellan folkskolan och realskolan, så att några särskilda mer eller mindre

invecklade bestämmelser angående de barn, som från sjätte klassen av sjuårig

folkskola söka inträde i fyraårig realskolas första klass, ej skulle behöva finnas.

Denna enkelhet skulle ju medföra, att några förändringar av undervisningsplanen

för den sjuåriga folkskolan ej skulle behöva vidtagas med hänsyn

till dess förhållande till realskolan.

På grund av det anförda vill överstyrelsen för sin del förorda, att åtgärder

omedelbart vidtagas för att de allmänna villkoren för inträde i den fyraåriga

realskolans första klass måtte erhålla samma innebörd som fordringarna för

inträde i den lägsta klassen av kommunal flickskolas sexåriga lärokurs.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 6 saml. 58 haft. (Nr 110.) 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

En friare

ställning åt

folkskolans

sjunde klass.

Trots sin nu angivna allmänna ståndpunkt i förevarande hänseende har

överstyrelsen ansett sig böra utarbeta förslag till de förändringar i folkskolans

undervisningsplan och i bestämmelserna om densammas tillämpning, som

skulle behövas, för att lärokursen i de sex lägsta klasserna av sjuklassig folkskola

skola kunna anses fullständigt motsvara lärokurserna i sexklassig folkskola.

Dessa förslag skulle givetvis kunna komma till användning, därest

någon ändring av läroverksstadgan i nyss angiven riktning icke komme till

stånd.

Innan överstyrelsen övergår till nämnda förslag och andra, som avse undervisningsplanen

och till denna hörande bestämmelser, vill överstyrelsen emellertid

först från några mera allmänna synpunkter behandla det i riksdagens

skrivelse nr 255 år 1927 särskilt betonade önskemålet om en mera självständig

ställning åt folkskolans sjunde klass.

I den riksdagsskrivelse, som detta utlåtande närmast avser, förordas med

styrka, att den sjunde folkskoleklassen bör erhålla en friare ställning i förhållande

till de övriga klasserna. Detta skulle enligt riksdagens mening taga sig

uttryck däri, att sjunde klassen finge mera karaktär av en särskild avslut - ningsklass, att dess undervisning erhölle en mera praktisk inriktning och att

det bereddes tillfälle för skoldistrikten att med hänsyn till lokala förhållanden

välja mellan olika typer av kursplaner för nämnda klass. Uttalanden i samma

riktning hava gjorts även från andra håll. Såsom i det föregående angivits,

har en friare ställning åt sjunde klassen förordats av överstyrelsen i dess

''den 14 november 1923 avgivna utlåtande över skolkommissionensjbetänkanden.

Till överstyrelsens uppfattning i detta hänseende anslöt sig, såsom också i

det föregående framhållits, jämväl föredragande departementschefen i Eders

Kungl. Majrts proposition till 1927 års riksdag angående omorganisation av

det högre skolväsendet. Överstyrelsen vill nu angiva några allmänna synpunkter.

som kunna belysa innebörden av det sålunda uppställda program
Att

sjunde klassen skulle erhålla en friare ställning får givetvis icke uppfattas

så, att densamma skulle organisatoriskt helt skiljas från övriga folkskolans

klasser och bilda en för sig fristående skolform. Det har icke vant

meningen, att lärjungarna i en sjuklassig folkskola skulle anses hava avslutat

sin egentliga folkskolekurs med genomgången av sjätte klassen och därmed erhålla

avgångsbetyg för att sedan övergå till sjunde klassen och där erhålla

ett nytt avgångsbetyg. Erhölle lärjungarna avgångsbetyg efter genomgången

sjätte klass, hade de tydligen då också fullgjort sin folkskoleplikt och sjunde

klassen förlorade sm obligatoriska karaktär och bleve en folkskolans högre

avdelningen. Det karakteristiska för den obligatoriska sjuåriga folkskolan är,

att folkskolans lärokurs blivit utsträckt över sju år. varför lärjungarna ej kunna

erhålla avgångsbetyg från skolan, förrän de inhämtat de för samtliga klasser

i densamma föreskrivna lärokurserna. Att det pa detta sätt kommer att i

fråga om insikter och färdigheter ställas större krav på dem, som genomgått,

sjuklassig, än på dem, som genomgått sexklassig skola, ligger i sakens natur.

I annat fall vore det ju ej någon mening med att ålägga lärjungarna ett ytterligare

skolår. Skillnad beträffande fordringarna i insikter och färdigheter

för avgångsbetyg från folkskolan finnes för övrigt även i andra fall Den ar

tvivelsutan större, om man jämför anspråken på dem, som avgått från sexklassig

skola av A-form, med anspråken på dem, som avgatt från sadan tolk
skola

enligt andra eller tredje C-formen. ... , ,

Att sjunde klassen organisatoriskt hör samman med skolans Övriga klasser

framträder också däri. att det ej gärna kan bliva fråga om någon för denna

klass särskilt anställd lärarpersonal. Allt framgent kommer säkerligen att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottet.s utlåtande Nr Ilo.

:;r>

i stor utsträckning tillämpas den ordningen, att samma lärare, som haft sjätte

klassen, finge följa lärjungarna även i sjunde klassen.

Kravet på en mera fristående ställning åt sjunde klassen gäller alltså ej

dess ställning i organisatoriskt hänseende utan i stället dess lärokurser. Man

har velat, att dessa borde erhålla en sådan utformning, att därigenom skillnaden

mellan sexklassig och sjuklassig skola i fråga om kunskapsresultaten finge

ett mera bestämt uttryck.

Det är emellertid uppenbart, att sjunde klassens ställning i organisatoriskt

hänseende måste få visst inflytande på gestaltningen av dessa lärokurser, enär

dessa åtminstone i viss utsträckning måste bestämmas med hänsyn till att

sjunde klassen skall utgöra en avslutningsklass för hela skolan. Detta inflytande

måste komma att göra sig gällande i fråga om såväl ämnesurval som

timplan och kursplan. Nu nämnda förhållande varken bör eller behöver emellertid

utgöra något hinder för att sjunde folkskoleklassens lärokurser erhålla

eu så praktisk inriktning som möjligt.

Några ord torde emellertid här böra ägnas åt innebörden av ordet praktisk

i det sammanhang, varom här är fråga. Det kan uppenbarligen icke betyda,

att lärjungarna i sjunde klassen skulle huvudsakligen ägna sin tid åt rent manuella

sysselsättningar. Bakom en sådan anordning skulle ju ligga den tanken,

att barn, som genomgått folkskolans sjätte klass, ej skulle vara i behov av

ytterligare allmänbildning av mera teoretisk karaktär. Mot en sådan uppfattning

talar redan den omständigheten, att man i andra länder, där man har mera

än sex obligatpriska folkskoleår — exempelvis i Norge och Danmark sju, i

Tyskland och Österrike åtta, i England tio — dock givit åt hela folkskolans

undervisning en karaktär av i det hela taget samma art som den, vilken enligt

gällande undervisningsplan kännetecknar vår folkskola. Även erfarenheterna

från vårt eget land tala, såsom redan förut i annat sammanhang angivits, i

samma riktning: även sedan med införande av ettårig fortsättningsskola större

frihet medgivits vid uppgörande av timplan och kursplan för folskolans sjunde

klass, har dock läroplanen för denna nästan utan undantag uppgjorts i närmaste

anslutning till den allmänna undervisningsplanen; den frivilliga sjunde

klass, som i form av en folkskolans högre avdelning upprättats vid åtskilliga

A-skolor, har trots den större frihet, som gäller beträffande läroplanen för en

högre avdelning, dock i regel fått en allmänbildande karaktär; första klassen

i en på folkskolans sjätte klass byggd högre folkskola har också i stor utsträckning

ägnats åt kompletterande undervisning av allmänbildande art.

Riksdagen har tydligen icke heller åsyftat någon fullständig omläggning av

läroplanen för sjunde klassen. I riksdagens skrivelse uttalas anslutning till

den meningen, att inom folkskolans sjunde klass bör beredas utrymme för nya

kursmoment framför allt sådana, som äga särskild betydelse för det praktiska

och medborgerliga livet. För att detta önskemål skall kunna vinnas,

kräves icke med nödvändighet, att några nya ämnen upptagas inom den obligatoriska

folkskolan. De nu föreskrivna ämnena sakna icke möjligheter att

förmedla både medborgerlig och praktisk utbildning. Dessa möjligheter hava

också i stor utsträckning utnyttjats vid utarbetande av gällande undervisningsplan

för rikets folkskolor. Ej minst gäller detta om kursplanen för sjunde

klassen. Såsom i riksdagsskrivelsen erinras, togs i samband med undervisningsplanens

utfärdande särskilt sikte på att denna klass måtte erhålla en

praktisk inriktning. Härom vittna också de för densamma angivna kursernas

innehåll och läggning. I fråga om modersmålet och matematik, vilka ämnen

ju äga stor betydelse för både medborgarlivet och arbetslivet, har eftersträvats,

att lärjungarna skola rikligt få syssla med uppgifter, som motsvara denna

betydelse; geografikursen sysselsätter sig med förutsättningarna för och den

allmänna gestaltningen av vårt lands näringsliv; i historien lägges särskild

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

vikt på sådant, som kan förklara olika företeelser i vårt samhällsliv, och kursen

i ämnet upptager dessutom ett antal bilder från samhällslivet; kursen i

naturkunnighet avser huvudsakligen sådana moment, som kunna belysa företeelser

inom det praktiska livet; kurserna i ämnena teckning, trädgårdsskötsel,

slöjd och hushållsgöromål ha givetvis erhållit en så direkt praktisk karaktär

som möjligt.

Yad som nu ifrågasattes är alltså, att man skulle gå vidare pa den genom

gällande undervisningsplan beträdda vägen. Innan överstyrelsen ingår på

att belysa, vad som härutinnan kan och bör göras, vill överstyrelsen emellertid

till skärskådande upptaga jämväl det tredje av riksdagen upptagna önskemålet,

nämligen att skoldistrikten skulle få möjlighet att välja mellan olika typer

av kursplaner för sjunde klassen. En sådan möjlighet, vilken överstyrelsen

finner i och för sig vara lämplig, synes kunna på bästa sätt tillgodose kravet

på en praktisk inriktning av sjunde klassens undervisning. Därigenom erhållas

utvägar att kunna lämpa undervisningen efter de särskilda krav, som

i förevarande hänseende kunna föreligga å olika orter. Det torde ligga i öppen

dag, att möjlighet till anpassning i sistnämnda hänseende är en förutsättning

för att undervisningen skall kunna få den för varje särskilt fall mest önskvärda

praktiska läggningen. Om nödigt utrymme beredes för tillgodoseende

av lokala önskemål, blir det också möjligt för skoldistrikt, som så önska, att

bibehålla en kursplan för sjunde klassen av ungefär samma läggning som den,

vilken nu ingår i den allmänna undervisningsplanen.^ Att även önskemål i

detta hänseende förefinnas torde framgå av det föregående.

Om man sålunda bereder tillfälle till val mellan olika undervismngsplaner,

blir det ej heller nödvändigt att i fråga om sjunde klassen företaga en mer

eller mindre fullständig omarbetning av undervisningsplanen för rikets folkskolor.

Såsom överstyrelsen förut erinrat, har överstyrelsen att inom en^nära

framtid med anledning av nådiga remisser inkomma med utlåtande angående

vissa ifrågasatta allmänna jämkningar i undervisningsplanen, vilka givetvis

skulle avse även andra klasser än den sjunde. Att vid sadant förhållande nu

uppgöra förslag, som skulle innebära allmängiltiga förändringar av undervisningsplanen

på en punkt, synes överstyrelsen om möjligt böra undvikas, detta

så mycket mera som sådana förslag icke synas vara erforderliga för det syfte,

varom här närmast är fråga. Det nya skulle besta just i^att möjlighet till fastställelse

av annan läroplan för sjunde klassen än en sådan, som står i pära

överensstämmelse med den i den allmänna undervisningsplanen intagna, skulle

börGQäS.

För erhållande av den rörelsefrihet i fråga om sjunde klassens läroplan, som

erfordras, torde bundenheten beträffande ämnesurvalet böra upphävas. Ämnesurvalet

regleras dels genom föreskriften i § 12 mom. 2 av folkskolestadgan,

dels av stadgandet i promulgationskungörelsen angående undervisningsplanen

för rikets folkskolor, vari föreskrives, att timplanerna skola lända till efterrättelse.

Enligt nämnda bestämmelser skola undervisningsämnena i folkskolans

sjunde klass vara: kristendomskunskap. modersmålet, räkning och geometri,

geografi, naturkunnighet, historia, teckning, sång, gymnastik med lek

och idrott, trädgårdsskötsel. Utom dessa ämnen kunna förekomma slöjd för

gossar och flickor samt hushållsgöromål, vilka ämnen kunna av skoldistrikten

göras obligatoriska.

Den mera genomförda praktiska inriktningen kan tydligen ske på sa sätt,

att samtliga de nu angivna ämnena bibehållas men kursinnehållet gives en mera

direkt inställning på samhällslivet och arbetslivet. Det kan emellertid också

komma i fråga, att undervisningen koncentreras på ett mindre antal ämnen,

vilket förutsätter rätt till uteslutning av ett eller flera ämnen. Men man kan

också förvänta, att ett skoldistrikt skulle önska att i sjunde klassen införa ett

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

;s7

eller annat ämne, som ej ingår bland de ovan nämnda, vilket också kan medföra

behov av uteslutning.

Bland nya ämnen, som kunna tänkas, må lörst nämnas ett främmande språk.

Redan nu hava åtskilliga skoldistrikt genom beslut av Eders Kungl. Maj:t erhållit

rätt att i sjunde folkskoleklassen upptaga ett främmande språk, i vissa

fall tyska, i andra engelska. Det skulle tydligen ur både allmänbildande och

praktisk synpunkt vara lämpligt, om folkskolans lärjungar kunde få tillfälle

att på skolans högsta stadium erhålla elementära kunskaper i något främmande

språk. Dessa kunskaper måste givetvis bliva jämförelsevis blygsamma, men

de kunde dock, om någorlunda stort timtal kunde givas ämnet, bilda en grund

för vidare utbildning på området.

Ett ämne av stor betydelse för det praktiska livet är bokföring. Detta ämne

ingår enligt undervisningsplanen såsom ett obetydligt moment i ämnet räkning

och geometri. Det kan emellertid inträffa, att något skoldistrikt skulle

önskat att upptaga detsamma såsom självständigt ämne. I detta sammanhang

må även nämnas sådana praktiska ämnen som stenografi och maskinskrivning.

Det skulle möjligtvis befinnas lämpligt, att man för att åvägabringa förutsättningar

för en önskvärd rörlighet på förevarande område beträffande sjunde

folkskoleklassen i folkskolestadgan införde en liknande bestämmelse som den,

vilken nu gäller i fråga om ämnena i folkskolans högre avdelning. I § 12 mom.

3 av nämnda stadga finnes härutinnan följande bestämmelse: »I folkskolans

högre avdelning må undervisning i följande ämnen kunna förekomma: kristendomskunskap,

modersmålet, matematik med bokföring, naturkunnighet med

hälsolära, historia och medborgarkunskap, geografi, tyska eller engelska språket,

teckning, sång, gymnastik med lek och idrott, trädgårdsskötsel, slöjd och

hushållsgöromål. Dock skall alltid i sådan avdelning meddelas undervisning

i kristendomskunskap. modersmålet och matematik.»

Skulle samma ordning följas beträffande folkskolans sjunde klass, borde

tydligen i enlighet med vad ovan anförts även ett par andra ämnen upptagas

i förteckningen. Det är emellertid icke uteslutet, att något skoldistrikt skulle

önska att införa något annat ämne än de här förut nämnda. Att i författningen

söka åstadkomma en fullständig uppräkning är knappast möjligt och skulle

ej heller vara lämpligt, enär man lätt skulle komma att onödigt binda. Det

synes därför överstyrelsen mest ändamålsenligt att i fråga om fastställande

av läroplan för folkskolans sjunde klass tillämpa samma ordning, som gäller

beträffande högre folkskola. Enligt § 16 mom. 1 i stadgan för högre folkskolor

skall undervisningsplan, upptagande undervisningsämnen, timplan och

kursfördelning, fastställas för varje skola av skolöverstyrelsen. Det skall kanske

invändas, att ett liknande stadgande rörande läroplan för sjuklassig folkskola

skulle medföra en alltför stark centralisation av här ifrågavarande ärenden

och en betydande ökning av överstyrelsens arbetsbörda. Så torde emellertid

icke bliva fallet. Det förhåller sig nämligen så, att redan enligt nu gällande

bestämmelser skola ärenden rörande fastställande av läroplan för sjuklassig

folkskola komma under överstyrelsens handläggning. Nästan utan undantag

har nämligen i skoldistrikt med sjuklassig folkskola införts ettårig

fortsättningsskola. Såsom redan angivits, skall i sådant fall folkskolans läroplan

godkännas av skolöverstyrelsen. Så långt överstyrelsen har sig bekant,

är det endast två skoldistrikt, nämligen Stockholm och Malmö, vilka hava tvåårig

fortsättningsskola ovanpå sjuklassig folkskola, men folkskolans läroplan

för dessa skoldistrikt skall under alla omständigheter prövas och fastställas av

överstyrelsen. Genom att förlägga fastställelsen av läroplaner för sjuklassiga

folkskolor till skolöverstyrelsen skulle man alltså i själva verket icke åstadkomma

någon egentlig förändring i nu rådande förhållanden.

,Ville man, att samma ordning i fråga om fastställande av läroplan för sju
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

klassig folkskola, som nu tillämpas, då på sådan skola ej grundas ettårig fortsättningsskola,

skulle gälla även i sådana fall, då åt sjunde klassen skulle givas

en friare ställning, synes det bliva nödvändigt att upphäva bestämmelsen

om att läroplan för sjuklassig folkskola, som skall utgöra grundval för ettårig

fortsättningsskola, skall fastställas av överstyrelsen. Bibehölles denna bestämmelse,

komme nämligen ändock läroplaner av förstnämnda art att nästan

utan undantag underställas överstyrelsens prövning och godkännande. Överstyrelsen

är emellertid icke för närvarande redo att förorda en författningsändring

av nyss angiven innebörd.

I överstyrelsens behandling av ärenden angående införande av ettårig fortsättningsskola

med kortare undervisningstid än 360 timmar ingår också en

prövning av den sjuklassiga folkskola, som skall utgöra grundval för en dylik

fortsättningsskola. En sådan prövning, vilken givetvis i väsentlig mån

måste avse den sjuklassiga folkskolans läroplan, har också av Eders Kungl.

Maj :t och riksdagen uppställts som villkor för införande i ett skoldistrikt av

fortsättningsskola med kortare undervisningstid än den normala. Enligt överstyrelsens

mening bör en dylik prövning åtminstone tills vidare bibehållas.

Det är nämligen ej gärna möjligt för överstyrelsen att pröva läroplaner för

fortsättningsskolan, om överstyrelsen ej är i tillfälle att samtidigt pröva läroplanen

för folkskolan, speciellt för dess sjunde klass, i vilken skall upptagas en

del lärostoff, som eljest tillhör fortsättningsskolan.

Men skall överstyrelsen fortfarande pröva läroplanen för sjuklassig folkskola,

på vilken grundas ettårig fortsättningsskola. är det, såsom nyss framhållits,

knappast någon mening i att icke läroplan för sjuklassig folkskola, på

vilken sådan fortsättningsskola icke grundas men vars sjunde klass har en i

förhållande till övriga klasser fristående ställning, skulle fastställas av överstyrelsen.

Sjuklassiga folkskolor av sist angivet slag komma säkerligen att

bliva mycket sällsynta, så att det ej med hänsyn till överstyrelsens arbetsbörda

bleve av någon betydelse, om deras läroplaner komme under överstyrelsens

handläggning eller ej. Vid sådant förhållande synes det icke föreligga något

skäl att giva dessa sjuklassiga folkskolor en särställning i fråga om ordningen

för läroplanens fastställande. Eörlägges fastställandet till överstyrelsen, får

överstyrelsen givetvis tillfälle dels att kontrollera, huruvida läroplanerna icke

få sådan avfattning, att den sjunde klassens karaktär av folkskoleklass äventyras,

dels att med sin sakkunskap medverka till att läroplanerna i varje särskilt

fall få det lämpligaste innehållet.

Skulle det på grund av vunnen erfarenhet längre fram visa sig lämpligt, att

fastställandet av samtliga läroplaner för sjuklassiga folkskolor förlägges till

domkapitlen, bör givetvis en dylik decentralisation av de ifrågavarande ärendena

företagas.

Med den av överstyrelsen förordade ordningen för fastställandet blir det

också möjligt att giva åt ämnesurvalet en rörlighet, som eljest ej gärna kunde

tillämpas, enär vid en decentralisering av de ifrågavarande ärendena garantier

för den enhetlighet beträffande läroplanernas innehåll och avfattning, som under

alla förhållanden måste krävas, väl måste vinnas genom mera detaljerade

författningsbestämmelser i det ena och det andra avseendet.

Det ligger ju nära till hands att ifrågasätta, att liksom beträffande folkskolans

högre avdelning vissa ämnen angivas såsom alltid förekommande i

folkskolans sjunde klass. En sådan bestämmelse synes i och för sig icke vara

av nöden. Den finnes icke beträffande högre folkskolor, och dock finnes det

icke någon högre folkskola, icke ens bland de mest yrkesbestämda. vid vilken

på det stadium, som motsvarar folkskolans sjunde klass, icke förekomma ämnena

kristendomskunskap, modersmålet och matematik. Å andra sidan talar

just sistnämnda omständighet i den riktningen, att en bestämmelse om de nämn
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottet,v utlåtande Nr 110.

.19

da ämnenas obligatoriska förekomst icke skulle binda den önskvärda rörelsefriheten.

Jämväl sambandet mellan sjunde klassen och övriga folkskoleklasser

motiverar, att ifrågavarande ämnen alltid upptagas i läroplanen. Vid sådant

förhållande finner överstyrelsen det lämpligast med en bestämmelse liknande

den, som redan gäller för folkskolans högre avdelning i förevarande avseende.

Vid prövningen av läroplanerna bör det givetvis också förefinnas rörlighet

i fråga om timplanerna. Det kan visa sig ändamålsenligt att vid olika skolor

lägga särskild vikt vid det ena eller andra ämnet, men skall detta kunna ske,

måste tydligen timtalen kunna avvägas med hänsyn till föreliggande önskemål,

något som skulle vara omöjligt, därest sjunde klassens timplaner vore lika

bundna som folkskolans timplaner enligt gällande bestämmelser äro. Även

beträffande lärokurserna böra givetvis möjligheter till anpassning efter olika

förhållanden vara för handen för att skolan i varje särskilt fall skall kunna få

den inriktning, som med hänsyn till lokala betingelser och önskemål finnes mest

ändamålsenlig.

Det är givet, att överstyrelsen vid sin prövning av förslagen till läroplaner

skall i första rummet taga i betraktande sådana betingelser och önskemål,

överstyrelsen kan emellertid också, såsom ovan antytts, på grund av både sin

allmänna erfarenhet och den speciella erfarenhet, som kan vinnas under handläggningen

av ärenden rörande den sjuklassiga folkskolans läroplaner, stå

skoldistrikten till tjänst med råd och upplysningar. Genom skriftväxling eller,

om så skulle erfordras, genom personliga besök av överstyrelsens medlemmar

i skoldistrikten kan åvägabringas ett samarbete, som kan bidraga till att läroplanerna

kunna bliva för de olika skolorna så lämpliga som möjligt.

Av det anförda framgår, att överstyrelsen för sin del finner det framställda

önskemålet om en friare ställning åt sjunde folkskoleklassen och en mera direkt

inriktning på samhällslivet och arbetslivet av dess lärokurser lämpligast vinnas

på det sättet, att skoldistrikten erhölle möjlighet att hos skolöverstyrelsen

få fastställelse av läroplaner för nämnda klass, vilka kunde anpassas efter

önskningar och behov å de olika orterna. För att en sådan ordning skall kunna

åvägabringas, behövas emellertid vissa ändringar i gällande författningar.

Då överstyrelsen icke är beredd att nu framlägga ett förslag beträffande eventuella

ändringar i undervisningsplanen i dess helhet, synes författningsändringarna

lämpligast böra bestå i tillägg till gällande bestämmelser. Tillägg

skulle egentligen erfordras dels i folkskolestadgan till § 10 mom. 3 (angående

ordningen för fastställande av läroplan) och § 12 mom. 2 (angående ämnesurvalet

i folkskolan), dels till kungörelsen angående undervisningsplan för rikets

folkskolor (beträffande bundenheten vid timplaner och kursplaner). Då

det emellertid här är fråga om bestämmelser, som samtliga skola avse folkskolans

sjunde klass, bör det givetvis tagas under övervägande, om man ej,

liksom när det gällde de jämkningar angående ordningen för fastställande av

läroplan för folkskolan, som företogos i samband med införande av ettårig

fortsättningsskola, lämpligast bör giva tilläggen i form av en särskild kungörelse,

som medgåve rätt till undantag från gällande bestämmelser i här

förevarande hänseenden, överstyrelsen vill för sin del förorda det sist angivna

förfaringssättet. Innan ändringar i folkskolestadga och undervisningsplanskungörelse

vidtagas, synes det vara skäl att invänta de förslag, som möjligen

kunna framkomma i samband med frågan om jämkningar i undervisningsplanen

i dess helhet. Det skulle också kunna ifrågasättas, att bestämmelserna om

särskild läroplan för sjuklassig folkskola och om ordningen för sådan läroplans

fastställande intoges i den kungörelse, som angiver, huru det skall förfaras

vid prövning och godkännande av läroplan för folkskola, på vilken grundas

fortsättningsskola med ett mindre antal undervisningstimmar än 360. I

båda fallen gäller det nämligen en för sjuklassig folkskola avsedd läroplan,

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

vilken mera väsentligt avviker från undervisningsplanen för rikets folkskolor

och vilken skall fastställas av skolöverstyrelsen, och de bägge slagen av här

ifrågavarande läroplaner komma i praktiken icke att kunna bestämt särskiljas

från varandra. Då emellertid den kungörelse angående läroplan för sjuklassig

folkskola, som påkallas av 1927 års beslut beträffande fortsättningsskolan

och till vilken överstyrelsen den 9 juni 1928 avgivit förslag, ännu icke, när detta

skrives, utkommit från trycket, torde det ej vara lämpligt att nästan omedelbart

vidtaga ändringar i densamma. Det synes därför överstyrelsen vara ändamålsenligast,

att särskild författning för det syfte, varom bär närmast är

fråga, utfärdas, och överstyrelsen bifogar som bilaga till denna skrivelse förslag

till särskild kungörelse i ämnet.

Utom de medgivanden, som ifrågavarande kungörelse skulle innehålla, erfordras

givetvis vissa tillägg till undervisningsplanen, vilka kunna tjäna till

ledning vid läroplanens utarbetande. Dessa tillägg synas lämpligen böra fogas

till den här ovan angivna kungörelsen. Till innebörden av ifrågavarande tilllägg

vill överstyrelsen nu övergå.

Olika typer av Överstyrelsen bar redan i det föregående angivit, att de önskvärda förändrinlåroplaner

för garna i undervisningsplanen för rikets folkskolor ej böra genomföras på det

klassen sättet, att däri nu förekommande tim- och kursplaner för sjuklassiga skolor utAllmärma

bytas m°t nya- Nu gällande planer böra stå kvar icke blott ur den synpunksynpunkter.

ten, att en allmän revision av undervisningsplanen är under övervägande, utan

även med hänsyn därtill, att det kan tänkas förefinnas skoldistrikt, som önska

bibehålla sina nuvarande läroplaner för sjuklassiga skolor. Att tvinga sådana

distrikt att vidtaga åtgärder för införande av nya läroplaner synes vara varken

behövligt eller lämpligt.

Vad som erfordras är alltså, att till undervisningsplanen göras tillägg, som

kunna tjäna till ledning för skoldistrikt, som önska andra timplaner och kursplaner

för sjunde klassen än dem, som för närvarande ingå i undervisningsplanen.

Det är givetvis icke möjligt att i den allmänna undervisningsplanen

intaga olika typer av tim- och kursplaner till så stort antal, att alla tänkbara

kombinationer skulle bliva representerade. Såsom i det föregående angivits,

böra skoldistrikten enligt överstyrelsens mening erhålla stor frihet i förevarande

hänseende. Blir detta fallet, kunna givetvis ett mycket stor antal olika typer

tänkas, och det torde i själva verket vara omöjligt att på förhand överblicka

alla olika möjligheter på detta område. Skall en verklig anpassning efter förefintliga

lokala behov kunna genomföras, bör tydligen initiativet i fråga om

läroplanens innehåll utgå från lärare och skolmyndigheter inom de särskilda

skoldistrikten. Visserligen skall den allmänna undervisningsplanen giva ledning

vid det arbete, som härutinnan erfordras. Men denna ledning kan ej

bestå däri, att varje lokal skolstyrelse alltid skall i den allmänna undervisningsplanen

kunna finna en timplan och kursplan, som endast behöver avskrivas.

Den allmänna undervisningsplanen kan helt naturligt blott innehålla ett

begränsat antal typer, som kunna tänkas motsvara mera allmänt föreliggande

behov. Dessa böra dock tydligen kunna bliva till god ledning även vid utarbetande

av läroplaner, som hava en mera rent lokal karaktär.

Av vad som i det föregående sagts beträffande sjunde folkskoleklassens förhållande

till realskolan och fortsättningsskolan torde framgå, att med hänsyn

till dessa skolors behov vissa krav kunna ställas på läroplanen för folkskolans

sjunde klass.

Hänsynen till realskolans inträdesfordringar kan föranleda, att i den sjuklassiga

folkskolans sex lägsta klasser genomgås samma kurser som i sexklassig

folkskola. En sådan fordran ställer visserligen icke direkt några anspråk på

sjunde klassten men måste dock få inverkan på kursinnehållet för denna klass

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

41

i de ämnen, där för sjunde klassen nu upptages läroinneliåll, som eljest ingår

i den sexklassiga skolans kurser.

Vad fortsättningsskolan angår måste hänsyn tagas till att den sjunde klassen

i regel kommer att ersätta fortsättningsskolans första årskurs, varför man

har att se till, att de kursmoment, som tillhöra nämnda årskurs, komma att upptagas

i sjunde klassen. Detta krav måste öva inflytande på ämnesurvalet för

sjunde klassen. Det gör, att vissa ämnen måste där nödvändigt förekomma,

men dessa ämnen krävas i stort sett också med hänsyn till den önskade inriktningen

på medborgarlivet och arbetslivet.

överstyrelsen har redan i det föregående förordat, att ämnena kristendomskunskap,

modersmålet samt räkning och geometri alltid böra förekomma inom

sjunde klassens läroplan. Av dessa ämnen angives i stadgan för fortsättningsskolan

endast modersmålet såsom tillhörande denna skolas ämneskrets, men moment

tillhörande kristendomskunskap och matematik ingå dock i denna skolas

undervisning, fastän den av skolans karaktär, framför allt dess begränsade undervisningstid,

betingade ämneskoncentrationen har medfört, att de uppgå i

andra ämnen. En liknande ämneskoncentration kan icke anses påkallad för

sjunde folkskoleklassen. Denna klass tillhör ju folkskolan och bör på skäl,

som i det föregående angivits, i vidsträckt mån ha samma karaktär som denna.

Den skall givetvis ha samma undervisningstid för år och vecka som andra

folkskoleklasser. Det är i så fall närmast en olägenhet med alltför få ämnen,

enär den nödiga omväxlingen i undervisningen svårligen kan vinnas. Olägenheter

härutinnan ha framträtt i sådana fortsättningsskolor, som ha sin undervisning

samlad till ett fatal veckor med full daglig undervisningstid. De

skulle tydligtvis göra sig ännu mera gällande, om det bleve fråga om icke blott

sex veckor utan om ett vanligt läsår.

I folkskolans sjunde klass böra vidare ingå vissa av de kursmoment, som

tillhöra ämnet medborgarkunskap i fortsättningsskolan. Det är ju allmänt

erkänt, att innehållet i detta ämne vinner både i klarhet och bildningsvärde,

om det kan ställas i historisk belysning. Också har i det stora antal läroplaner

för sjuårig folkskola med därpå byggd ettårig fortsättningsskola, som fastställts

av överstyrelsen, medborgarkunskapen fått ingå i ämnet historia. En

sådan anordning, vilken i regel tillämpas i andra skolor med full årlig lästid,

synes böra vara den normala. Hinder bör emellertid icke förefinnas för

att medborgarkunskap, där sadant av lokala skäl anses önskligt, får ingå som

ämne i stället för historia.

, -Ett annat ämne, som måste finnas i folkskolans sjunde klass, är naturkunnighet.

Detta ämne har ju en stor betydelse i praktiskt hänseende, och det

ingår också i fortsättningsskolan. Det angives visserligen i stadgan blott för

allmän fortsättningsskola, men det tillhör i själva verket också den yrkesbestämda

fortsättningsskolan, enär det utgör huvudbeståndsdelen i koncentrationsämnet

arbetskunskap. I detta ingår nämligen, kan man säga, vad man i varje

särskilt fall skulle kunna kalla det ifrågavarande yrkets naturkunnighet och

matematik.

Bland de s. k. kunskapsämnena är det alltså endast geografi, som ej med nödvändighet

bör ingå i sjunde klassens ämneskrets. Detta innebär dock icke. att

detta ämne skulle behöva alltid uteslutas. Det är av stort allmänbildande värde

och har med sin bestämda inriktning på samhällslivet och arbetslivet också betydande

praktiskt värde. Å andra sidan bör, där hänsynen till utrymmet för

andra önskvärda ämnen så fordrar, möjligheten att utesluta ämnet geografi

kunna utnyttjas och läroplaner, som icke upptaga detta ämne, kunna fastställas.

Vad övningsämnena angår, hava tydligen både teckning, slöjd för gossar och

flickor samt hushållsgöromål sin givna plats i en klass, som skall ha en av
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

gjort praktisk inriktning. Detsamma torde gälla om ämnet _ trädgårdsskötsel,

där förutsättningar för detta ämnes bedrivande på ett verkligt praktiskt sätt

äro för handen. Det är emellertid också självfallet, att ämnet gymnastik med

lek och idrott bör förekomma i sjunde klassen i samma utsträckning som i andra

klasser på folkskolestadiet inom den skolform, som det i varje särskilt fall

gäller. Det finnes intet skäl för att den fysiska uppfostran skulle behöva tillgodoses

mindre i sjunde klassen än i andra klasser. Lättare skulle det ju vara

att utesluta ämnet sång. Detta ämne har emellertid allt från början tillhört

folkskolans ämneskrets och har tillerkänts så stor vikt, att det ingår i den minimikurs,

som omförmäles i § 48 mom. 1 i folkskolestadgan. Det har också

onekligen stort värde för skolan både som bildnings- och uppryckningsmedel,

och det synes icke motiverat, att de bland folkskolans lärjungar, som äga sångbegåvning,

icke skulle få denna ytterligare utvecklad i folkskolans högsta klass.

Överstyrelsen anser därför, att även ämnet sång bör normalt tillhöra sjunde

klassens läroplan, men det bör icke finnas hinder för, att ämnet, om skäl därtill

föreligga, i något särskilt fall uteslutes.

Möjligheten att i fråga om sjunde klassens läroplan kunna välja mellan olika

alternativ är givetvis icke lika stor för alla folkskoleformerna. Förutsättningar

för verklig differentiering i detta hänseende finnas egentligen endast beträffande

A-formen. Såsom av det föregående framgår, kan det tänkas, att i

skola av första B-formen anordna en särskild lärokurs för sjunde klassen, varjämte

möjlighet bör beredas att i denna skolform för de tre högsta klasserna

införa tvåårig i stället för treårig kursväxling. Samma möjlighet bör också

finnas beträffande skolor av andra B-formen. I fråga om tredje B-formen synas

några tillägg till undervisningsplanen icke erforderliga, men det^bör dock

icke vara uteslutet att även för denna skolform göra jämkningar. Sådana äro

ock för närvarande medgivna, enär på denna skolform kan byggas ettårig fortsättningsskola

med ner till 180 undervisningstimmar. Yad folkskolans undantagsformer

angår, torde några exempel på förändrad läroplan för sjuklassig

skola knappast vara erforderliga. Dessa skolformers läroplaner behöva icke

ändras vare sig med hänsyn till fortsättningsskolans eller till realskolans bestämmelser

om man undantager första D-formen, vad fortsättningsskolan angår.

Sjuåriga skolor av undantagsformerna äro jämförelsevis sällsynta, och i de,

som finnas, ha ofta de sju skolaren fördelats pa det sättet, att tre tillförts

småskolestadiet och fyra folkskolestadiet. Detta senare får alltså härvidlag

samma omfattning som i en sexklassig folkskola.

Vad först sjunde klassen i folkskola av A-formen angår, har överstyrelsen

ansett sig böra göra upp alternativ timplan och kursplan med utgångspunkt

från den förutsättningen, att i skolans sex lägsta klasser genomgåtts samma

kurser som i sexklassig folkskola, samt att lärokursen i övrigt erhåller ungefär

samma karaktär, som den för närvarande har enligt undervisningsplanen. Detta

förslag tillgodoser de krav, som kunna uppställas med hänsyn till realskolans

inträdesfordringar. Vidare framlägges förslag till tim- och kursplan, vilket

på samma gång det tillgodoser nyssnämnda krav upptager ett främmande språk.

Slutligen har överstyrelsen uppgjort ett förslag, som särskilt betonar den praktiska

uppgiften.

I fråga om första B-formen framlägges ett förslag, som upptager särskild

undervisning för sjunde klassen i ämnen, där kursväxling nu förekommer med

undantag för ämnet kristendomskunskap. För första B-formen har dessutom

upptagits ett alternativ med anvisning, att den treåriga kursväxhngen kan

utbytas mot tvåårig i enlighet med vad som angives för den sexklassiga skolan.

Ett liknande alternativ har också framlagts beträffande skolor av andra Bformen.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

43

Såsom i det föregående angivits hava för A-formen framlagts tre olika läroplansalternativ

att användas i stället för den läroplan för sjuklassig A-skola,

som ingår i den allmänna undervisningsplanen. Gemensamt för samtliga dessa

tre alternativ är, att kursplanerna så avfattats, att lärokurserna för de sex

lägre klasserna bliva desamma som för motsvarande klasser i sexklassig Askola.

Vad timplanen angår, överensstämmer alternativ I nästan helt och hållet

med undervisningsplanen. Enda skillnaden är, att timtalet för ämnet geografi

minskats från 3 till 2, enär sjunde klassens nya geografikurs ansetts böra kunna

medhinnas på 2 veckotimmar. Den timme, som sålunda vunnits, har lagts

till modersmålet, närmare bestämt tal- och läsövningar, vilken gren av ämnet

sålunda kan erhålla samma timtal som i sjätte klassen.

För alternativ II har det gällt att få tid för ett främmande språk. Det är

givet, att i detta^ avseende ej gärna något annat språk än tyska eller engelska

kan komma i fråga. Timplanen lämnar valet öppet mellan dessa båda, men

det^är tydligt, att i läroplanen för ett särskilt skoldistrikt bör angivas, vilket

språk som skall läsas Skall ett i någon mån tillfredsställande resultat vinnas,

måste timtalet, da ämnet blott förekommer i en enda klass, vara jämförelsevis

stort. ^Med hänsyn till övriga ämnen har överstyrelsen dock icke ansett

sig kunna anslå mera än 6 timmar. Dessa hava vunnits på så sätt, att 3 timmar

tagits från geografi, som helt och hållet uteslutits, 1 timme från vardera av

ämnena modersmålet, naturkunnighet och historia. Att en timme ansetts

kunna tagas från modersmålet beror därpå, att detta ämne givetvis skulle hava

nytta av undervisningen i det främmande språket.

. Alternativ III skall ju särskilt tillgodose kravet på en praktisk inriktning av

sjunde klassens undervisning, överstyrelsen har redan betonat, att enligt

dess mening denna inriktning icke behöver taga sig uttryck på det sättet, att

det manuella arbetet får en avgjort dominerande ställning. Även en undervisning

av mera teoretisk art kan vara av praktiskt värde. Ur denna synpunkt har

överstyrelsen som nytt ämne upptagit ämnet bokföring med 2 veckotimmar.

Men dessutom har överstyrelsen funnit angeläget att i förslaget giva ämnena

slöjd och hushållsgöromål en stark ställning. Dessa båda ämnen äro ju icke

enligt folkskolestadgan obligatoriska inom folkskolan, men stadgan medgiver

rätt för skoldistrikten att giva dem obligatorisk karaktär, överstyrelsen utgår

ifrån, att denna möjlighet bör vara utnyttjad i fråga om sådana skolor, där

man önskar tillämpa en läroplan i huvudsaklig enlighet med alternativ III.

Vill man starkt betona ämnena slöjd och hushållsgöromål och därför giva dem

ett bredare^ utrymme, böra givetvis icke lärjungarna utan vidare kunna avhalla

sig från undervisningen i dessa ämnen. Då de åt dem anslagna timmarna

alltså skulle ingå i de obligatoriska veckotimmarna, har överstyrelsen i detta

fall räknat med en sammanlagd veckotimsumma av 34 eller samma tal, som i

regel plägar förekomma för vardera av fjärde, femte, sjätte och sjunde klasserna,

där slöjd förekommer.

Eftersom ämnet hushållsgöromål sålunda införes på timplanen som obligatoriskt

ämne, måste timplanen bliva olika för gossar och flickor. För gossarna

har överstyrelsen tänkt sig ett veckotimtal för ämnet slöjd av 8, d. v. s. dubbelt

så mycket, som eljest vanligen förekommer. Om man icke vill få alltför skiljaktiga

timplaner för gossar och för flickor, vilket skulle stå i strid mot folkskolans

enhetliga allmänbildande uppgift, måste givetvis ungefär lika stort

timtal för flickorna anslås åt slöjd och hushållsgöromål tillsammantagna. Närmast

till hands skulle det ju ligga att dela tiden lika mellan de båda ämnena.

Skall emellertid ämnet hushållsgöromål kunna erhålla en ställning, som verkligen

motsvarar ämnets stora praktiska värde, torde det vara nödigt att åt detsamma

anslå en hel skoldag. I sådant fall kan ej gärna beräknas lägre tim
-

De särskilda

läroplanstyperna.

1. A-formen.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

antal än 5. Vid sådant förhållande skulle för slöjden återstå endast 3 timmar,

vilket är mindre än vad som eljest plägar förekomma, överstyrelsen anser,

att ett lägre antal än 4 ej bör ifrågakomma och har upptagit detta tal i sitt exempel.

Om veckotimsumman för sjunde klassen skall vara densamma för gossar

och för flickor, måste ett timtal av 8 för slöjd för gossar och av_sammanlagt 9

för slöjd för flickor och hushållsgöromål medföra olikhet i timtal även på

någon annan punkt. Överstyrelsen har i sitt exempel låtit denna olikhet träffa

ämnet gymnastik med lek och idrott. Saken kan emellertid utan skada även

ordnas så, att flickorna få en veckotimme mera. Överstyrelsen vill erinra om

att den nya timplanen för den fyraåriga realskolans första klass, vilken i fråga

om åldersstadium motsvarar folkskolans sjunde klass, upptager en veckotimsumma

av 37.5 timmar, av vilka 27.5 äro anslagna åt kunskapsämnen och 10 åt

övningsämnen.

Utom den nyss antydda överflyttningen av timmar skulle med utgångspunkt

från de i undervisningsplanen angivna timtalen för sjunde klassen 6 timmar

behöva överföras från andra ämnen till bokföring samt slöjd och hushållsgöromål.

Av dessa timmar har i exemplet 1 timme tagits från räkning och

geometri, vilket ämne tydligen skulle få ett starkt stöd av undervisningen i

bokföring, 3 timmar från geografi samt 1 timme från vartdera av ämnena

naturkunnighet och historia, beträffande sistnämnda tre ämnen alltså samma

reduktion som enligt alternativ II.

Innan överstyrelsen lämnar frågan om timplanen för alternativ III, anser

sig överstyrelsen böra beröra en angelägenhet, som visserligen kan sägas ligga

något vid sidan av den utredning, varom här är fråga, men som icke torde

kunna i förevarande sammanhang lämnas helt å sido.. överstyrelsen syftar

på bestämmelserna angående statsbidrag för undervisning i slöjd i folkskola

(nådig kungörelse den 30 juni 1920, nr 572). I dessa bestämmelser har man

bland annat sökt skapa garantier för att ej statsbidrag skulle utgå för så

många undervisningstimmar i slöjd, att dessa timmar skulle kunna ersätta

timmar i andra ämnen och sålunda i själva verket dubbelt statsbidrag komme

att utgå. Detta syfte har man sökt vinna genom att bestämma dels ett

maximibelopp för det årliga statsbidraget för undervisning i slöjd, dels ett

maximital för antalet slöjdtimmar i veckan. Maximibeloppet har beräknats

efter ett medeltal av 4 slöjdtimmar i veckan, maximitalet för vecka har satts

till 6 timmar. Överstyrelsen anser sig icke i förevarande sammanhang böra

föreslå någon ändring i vad som sålunda är bestämt. Även enligt överstyrelsens

förslag skulle blott 4 slöjdtimmar ligga utanför den vanliga obligatoriska

undervisningstiden för vecka för folkskolans sjunde klass eller 30 timmar;

de övriga 4 timmarna för slöjd för gossar skulle erhållas genom minskning

i tid för andra ämnen. Vad överstyrelsen här velat fästa uppmärksamhet

vid är bestämmelsen om ett maximiantal av 6 slöjdtimmar för vecka.

Denna bestämmelse gäller tydligen det högsta antal, för vilket statsbidrag

får utgå, och avser egentligen icke att i och för sig reglera förhållandet mellan

tiden för slöjd och tiden för övriga ämnen. Om emellertid bestämmelsen

i fråga skulle anses lägga hinder i vägen för skoldistrikt, som tillämpar timplaner

med mera än 6 timmar i veckan för ämnet slöjd, att erhålla statsbidrag

för högst 6 timmar i veckan och 138 timmar för år, torde åtgärder böra vidtagas

för erforderliga ändringar i densamma.

överstyrelsen övergår nu till att något belysa de tre alternativen för Askola,

i vad de avse kursplanerna. I vissa avseenden gälla härvidlag samma

synpunkter i fråga om alla tre alternativen. I ämnena hembygdsundervisning,

arbetsövningar, teckning, sång, gymnastik med lek och idrott samt trädgårdsskötsel

hava inga avvikelser från den allmänna _ undervisningsplanen

gjorts. De båda förstnämnda ämnena förekomma icke i sjunde klassen och

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

45

beträffande de fyra andra har överstyrelsen icke ansett några ändringar påkallade

med hänsyn till de grunder, som vid alternativens uppgörande varit

för överstyrelsen bestämmande.

Beträffande vart och ett av ämnena kristendomskunskap, modersmålet

samt räkning och geometri har överstyrelsen upptagit samma lärokurs i samtliga

tre alternativ. De mindre jämkningar i förhållande till avfattningen i

den allmänna undervisningsplanen, som vidtagits, hava huvusakligen haft till

syfte att bringa kursfördelningen för de sex lägre klasserna i den sjuåriga

folkskolan till överensstämmelse med kursfördelningen för motsvarande klasser

i den sexåriga skolan. Visserligen komma timtalen för modersmålet samt

räkning och geometri icke att bliva desamma i alla tre alternativen, men olikheterna

motivera icke uteslutning av något kursmoment utan få komma till uttryck

i en större eller mindre utförlighet vid undervisningen.

I geografi, vilket ämne förekommer för sjunde klassen endast i alternativ I,

har upptagits dels allmän geografi, dels några viktigare främmande kulturländers

geografi, dels något om Sveriges kartverk, vilka kursmoment äro ägnade

att komplettera de föregående klassernas kurs på samma gång som de

böra kunna bidraga att åt undervisningen giva en praktisk inriktning.

_ I naturkunnighet har i sjunde klassen genom vissa kursmoments överflyttning

till sjätte klassen utrymme kunnat vinnas för behandling av några för

det praktiska livet synnerligen viktiga fysiska, kemiska och biologiska företeelser.

Härigenom vinnes också en god motsvarighet till kursen i ämnet inom

fortsättningsskolans första årskurs. Kursen är givetvis något utförligare i

alternativ I med dess 3 timmar för ämnet än i alternativ II och III, som för

detsamma hava blott 2 timmar.

Då kursen i Sveriges historia skulle vara genomgången i sjätte klassen,

upptager kursen för sjunde klassen berättelser och bilder ur allmänna historien

samt bilder från vart nuvarande samhällsliv, vilket senare kursmoment

givits, stort utrymme med hänsyn till att detsamma skall motsvara ett års

kurs i medborgarkunskap i fortsättningsskolan. Av samma skäl som nyss

angivits beträffande naturkunnighetskursen, blir kursen i historia mera begränsad

enligt alternativ II och III än enligt alternativ I; reduktionen bör

enligt överstyrelsens mening närmast träffa kursen i allmän historia.

..I fråga, om alternativ II har det gällt att utarbeta kurs för ett nytt ämne,

nämligen i främmande språk, överstyrelsen har vid avfattningen av mål och

kursfördelning i ämnet i tillämpliga delar tagit mönster från undervisningsplanen

för realskolan. Nagra metodiska anvisningar hava icke utarbetats.

Ett så omfattande arbete, som härför skulle erfordrats, synes icke motiverat,

då kursplanen ju har en mera tillfällig karaktär. Under alla omständigheter

synes det vara lämpligt att invänta de nya anvisningarna för realskolan.

Alternativ. III upptager, sasom i det föregående redan angivits, som nytt

ämne bokföring. Kursen i ämnet är uppgjord med hänsyn till vad som plägar

förekomma i högre folkskolor på motsvarande stadium.

I alternativ III har beträffande slöjd för flickor och hushållsgöromål,

fastän dessa ämnen, där givetvis måste tillerkännas särskild vikt, icke upptagits

någon vidlyftigare kurs än den, som förekommer i den allmänna undervisningsplanen,

enär tiden för ämnena icke blivit utökad utöver vad som brukar

förekomma i.en sjunde klass upptagande ifrågavarande ämnen. Däremot

har kursen i slöjd för gossar, vilket ämne skulle få ett fördubblat timtal i

jämförelse med vad eljest vanligen förekominer, väsentligen utökats. Liksom1

den allmänna undervisningsplanen lämnas möjlighet till val mellan träslöjd

och metallslöjd.

I det föregående bär redan angivits den visserligen starkt begränsade möj-o

ligheten att för sjunde klassen i en skola av första B-formen införa särskild

. B-formerna.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

Samman
fattning.

timplan och kursplan i vissa ämnen. Detta skulle gälla de ämnen, i vilka

kursväxling förekommer, alltså kristendomskunskap, geografi, naturkunnighet

och historia.

Överstyrelsen har emellertid varit tveksam, huruvida en sådan anordning

borde införas beträffande kristen domsunde rvisningen. Man har nästan alltid

velat undvika det störande moment, som tysta övningar under kristendomslektionerna

utgöra. Härtill kommer, att skoldistrikten jämlikt kungörelsen

den 29 juni 1921 (nr 372) angående vissa bestämmelser i fråga om tillämpningen

av kungörelsen den 31 oktober 1919 (nr 880) angående undervisningsplan

för rikets folkskolor äga rätt att i femte och sjätte klasserna av skola,

tillhörande första B-formen, anslå tre veckotimmar åt kristendomskunskap i

stället för två enligt undervisningsplanen. Skulle nu, där detta medgivande

utnyttjas, sjunde klassen ha särskild undervisning i ämnet, måste åt detta

anslås minst fyra timmar i veckan av lärarens omedelbara undervisning eller

mer än som eljest plägar förekomma i någon skolform. Det är tydligt, att

en sådan anordning skulle försvåra möjligheten att erhålla önskvärt antal

timmar för övriga ämnen. Det torde också kunna sägas, att ämnet vunne

mest på att de tre klasserna finge undervisas tillsammans, varigenom även

sjunde klassens lärjungar skulle erhålla två respektive tre timmars kristendomsundervisning

i veckan i stället för en, om sjunde klassen skulle hava

skild undervisning. Visserligen bleve det nödvändigt att införa tvåårig kursväxling,

om man ville, att barnen i de sex lägre klasserna av sjuklassig skola

skulle genomgå samma kurs som den, vilken tillhör den sexklassiga skolan.

Följden skulle bliva, att sjunde klassens lärjungar finge ånyo genomgå der

kurs i ämnet, som de varit med om i femte klassen. Men detta torde i före

varande fall icke behöva betraktas som någon större olägenhet. Särskilt gäller

detta om en förnyad genomgång av svårare bibeltexter samt av sammanfattningen

av den kristna tros- och livsåskådningen. Med hänsyn till nu anförda

omständigheter har överstyrelsen icke ansett sig böra i sitt exempel

upptaga särskild undervisning i kristendomskunskap för sjunde klassen. Därmed

är givetvis icke uteslutet, att i särskilda fall en sådan anordning kan medgivas.

Ändringarna i timplanen beröra alltså blott ämnena geografi, naturkunnighet

och historia. För vartdera ämnet upptagas 2 timmar för femte och sjätte

klassen och 1 timme för sjunde klassen. Detta blir visserligen en ökning för

ämnet geografi, men det synes vara rimligt, att sjunde klassen även i detta

ämne får en timmes särskild undervisning, så att de åt tysta övningar för

denna klass anslagna timmarna så långt möjligt begränsas. Antalet sådana

timmar blir i alla fall jämförelsevis stort.

I fråga om lärokursen för sjunde klassen i de tre ifrågavarande ämnena

har överstyrelsen tillämpat samma grunder som beträffande A-skolan, givetvis

med den begränsning, som betingats av det lägre timantalet.

För Bi-formen har vidare angivits ett alternativ av innebörd, att i ämnena

kristendomskunskap, geografi och naturkunnighet skulle införas tvåårig i stället

för treårig kursväxling. Eu dylik anordning medför givetvis, att barnen

komma att genomgå samma kurs i femte och sjunde klassen. En liknande

omläggning har icke upptagits för ämnet historia, enär i fråga om detta ämne

olikheten mellan sexårig och sjuårig skola icke synes vara av avgörande betydelse.

Beträffande B2-formen har upptagits endast ett exempel på avvikelser från

undervisningsplanen. Detta överensstämmer med alternativ II för Bi-formen.

Den uppfattning överstyrelsen i det föregående angivit i fråga om sjunde

folkskoleklassens ställning kan sammanfattas i följande punkter.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

47

1. överstyrelsen avstyrker en anordning, som skulle innebära att sjunde

klassen i sjuklassig folkskola av A-form skulle i sig fullständigt upptaga den

tvååriga fortsättningsskolans lärokurs och att skoldistrikt skulle befrias från

att upprätta fortsättningsskola för lärjungar, som avgått från sådan sjunde

klass.

2. överstyrelsen förordar, att för inträde i fyraårig realskola komma att

gälla samma fordringar, som fastställts för inträde i lägsta klassen av sexårig

^lärokurs vid kommunal flickskola, varigenom skulle undvikas vidtagande

av sådana förändringar i undervisningsplanen för sjuårig folkskola, som icke

vore önskvärda för folkskolans egen skull utan betingade uteslutande av hänsyn

till realskolan.

3. överstyrelsen förordar, att åt sjunde folkskoleklassen gives en friare

ställning i förhållande till övriga folkskoleklasser, i det att möjlighet beredes

skoldistrikten att efter prövning av skolöverstyrelsen erhålla en från den allmänna

undervisningsplanen avvikande, efter lokala önskemål och behov avpassad

läroplan för sjuklassig skola, varigenom undervisningen skulle kunna

erhålla en mera direkt anslutning till det medborgerliga och praktiska livet.

4. En författning i enlighet med av överstyrelsen framlagt förslag bör

utfärdas, genom vilken möjlighet till en friare ställning åt sjunde folkskoleklassen

medgives, och till ledning vid utarbetande av nya läroplaner för sjuklassig

folkskola bör, likaledes i enlighet med av överstyrelsen uppgjort förslag,

till undervisningsplanen för rikets folkskolor fogas ett tillägg, upptagande

olika typer av läroplaner för sjuklassig folkskola.

Stockholm den 19 oktober 1928.

Underdånigst

B. J:N BERGQVIST.

N. O. Bruce,

föredragande.

Sixten Carlborg. I

I avgörandet av detta ärende hava deltagit generaldirektören Bergqvist,

överdirektören Ealk, avdelningschefen undervisningsrådet Bruce, föredragande''

t. f. avdelningscheferna undervisningsråden Schenke och Hänninger, undervisningsråden

Björck, Nylund, Holmén samt t. f. undervisningsråden Engvall

Walh och Mattson.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

Bilaga.

Förslag

till

kungörelse angående särskild läroplan för sjuklassiga folkskolor.

Kungl. Maj:t har funnit gott förordna, som följer.

§ 1.

För sjuklassig folkskola må kunna fastställas läroplan, genom vilken sjunde

klassen i sådan skola i förhållande till skolans övriga klasser erhåller en mera

fristående ställning än den, som enligt undervisningsplanen för rikets folkskolor

tillkommer nämnda klass.

För sjunde klassen må i dylik läroplan kunna upptagas även andra läroämnen

än de, som angivas i § 12 mom. 2 folkskolestadgan, ävensom ur läroplanen

uteslutas ämnen, som jämlikt nämnda undervisningsplan eljest skulle förekomma

i klassen; dock att under alla omständigheter även för sjunde klassen skola

förekomma ämnena kristendomskunskap, modersmålet och räkning. Jämväl

må i sådan läroplan i fråga om timplaner och kursplaner kunna vidtagas större

avvikelser från undervisningsplanen för rikets folkskolor än vad som i detta

avseende är medgivet enligt föreskrifterna i kungörelsen den 31 oktober 1919

(nr 880) angående undervisningsplan för rikets folkskolor samt i kungörelsen

den 20 juni 1921 (nr 372) angående vissa bestämmelser i fråga om tillämpningen

av kungörelsen angående undervisningsplan för rikets folkskolor.

§ 2.

Läroplan, som i § 1 avses, skall, utan hinder av vad som föreskrives i § 10

mom. 3 av folkskolestadgan, prövas och godkännas av skolöverstyrelsen. För

sådant ändamål har domkapitlet att, sedan förslag till dylik läroplan inkommit

till domkapitlet från folkskolinspektören, med eget yttrande överlämna

samtliga handlingar i ärendet till överstyrelsen.

§ 3.

De exempel på timplaner och kursplaner för sjuklassig folkskola, som ingå

i det till denna kungörelse fogade tillägg till undervisningsplan för rikets

folkskolor skola, utan att vara för skoldistrikten bindande, tjäna till ledning

vid utarbetande av förslag till sådan läroplan, som i denna kungörelse avses.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

49

Tillagg till undervisningsplan för rikets folkskolor.

Sjuklassig folkskola.

A-FORMEN.

Alternativ I.

Sjuklassig skola med samma ämnen, som i Undervisningsplanen angivas.

Timplan.

Småskole-

stadiet

Folkskolestadiet

Sum-

ma

tim-

mar

Ämnen

L ä r a r-

och

lärjungetimmar

l:a

klas-

sen

2:a

klas-

sen

3:e

klas-

sen

4:e

klas-

sen

5:e

klas-

sen

6:e

klas-

sen

7:e

klas-

sen

Kristendomskunskap.........

Modersmålet:

2

2

2

2

2

2

2

14

Tal- och läsövningar .......

7

7

6

5

5

4

4

38

Skrivning och språklära......

4

5

5

5

5

5

5

34

Räkning och geometri........

3

4

4

5

5

5

5

31

Hembygdsnndervisning.......

3

3

4

—

—

10

Geografi.............

—

_

__

3

2

2

2

9

Naturkunnighet.........

—

—

—

2

3

3

3

11

Historia.............

—

—

—

2

2

3

3

10

19

21

21

24

24

24

24

157

Arbetsövningar.......

3

2

2

7

Teckning.........

—

—

—

l‘/2

2

2

2

7''/*

Sång...............

1

1

2

lVa

1

1

1

8''A

Gymnastik med lek och idrott .

1

2

3

3

3

3

3

18

Trädgårdsskötsel........

—

—

—

5

5

7

6

6

6

6

41

24

26

28

30

30

30

30

198

Slöjd..........

_

_

Hushållsgöromål..........

—

—

—

—

—

—

—

—

Kursplan.

Kristendomskunskap.

Mål.

Se Undervisningsplanen.

Kursfördelning.

Första—sjätte klassen.

Samma kursfördelning som i motsvarande klasser av sexklassig skola.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 6 samt. 58 häft. (Nr 110.)

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

Sjunde klassen.

Berättelser och skildringar avseende personer och händelser av belysande

betydelse i fråga om utvecklingen och gestaltningen av det religiösa och sedliga

livet under olika tider. I samband därmed läsning ur bibeln samt av lämplig

litteratur i övrigt såsom grundläggande och åskådliggörande moment i undervisningen.

I anslutning till kursens övriga delar: minnesord ur bibeln, psalmverser.

Anvisningar.

Se Undervisningsplanen.

Modersmålet.

Mål.

Se Undervisningsplanen.

Kursfördelning.

Första—sjätte klassen.

Samma kursfördelning som i motsvarande klasser av sexklassig skola.

Sjunde klassen.

Talövningar.

Enkla korta föredrag, utarbetade enligt av läraren givna anvisningar och

innehållande redogörelser och berättelser med ämnen hämtade från förut behandlade

områden eller från lärjungarnas egna iakttagelser och läsning, däribland

även sådant, som avser hembygdens förhållanden.

Läsning.

Läsning av stycken med klart och enkelt språk och av litterärt värde med

innehåll hämtat huvudsakligen från vårt folks diktning och andliga odling i

övrigt samt från naturen och arbetslivet.

Inlärande och uppläsning av verser och korta prosastycken utgörande urval

av det förut lästa.

Omläsning av ett mindre urval av stycken inlärda i de olika klasserna.

Skrivning.

Rättskrivning och inövning av uttryck och ordformer genom dels skrivning

ur minnet av inlärda texter, dels skrivning efter föresägning, jämväl avseende

övning av utan lärarens anvisning utsätta skiljetecken.

övningar för uppfattning av några oftare använda särskilda stilarter, bland

annat i samband dels med efterbildning efter förut avskrivna mönster av enkla

praktiska skrivelser, såsom brev, arbetsbetyg, intyg, ansökningar, skuldsedlar,

kontrakt, köpehandlingar, protokoll och protokollsutdrag, dels med avskrivning

av några få valda kortare stycken ur Sveriges rikes lag och Sveriges

grundlagar samt av någon kortare skrivelse till offentlig myndighet jämte

myndighetens svar därå.

Uppsatsövningar: enkla beskrivningar, redogörelser och berättelser med ämnen

hämtade bland annat från hembygdens förhållanden och barnens egna erfarenheter

i övrigt samt med stöd av en innehållsöversikt, uppsatt av lärjungarna

och granskad av läraren.

Välskrivning: vård av handstil i samband med alla skrivövningar; särskilda

övningar med användning av olika stilhöjd avseende regelbunden skrivstil, ledig

pennföring och efter olika stilhöjd avpassad hastighet; övningar i enkel

textning.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

51

Språklära.

Sammanfattande översikt av vad som förut inhämtats om satsbyggnaden,

orden och deras böjning, ljuden och deras beteckning samt om skiljetecknens

användning.

Anvisningar.

Se Undervisningsplanen.

Räkning och geometri.

Se Undervisningsplanen.

Mål.

Kursfördelning.

Första—sjätte klassen.

Samma kursfördelning som i motsvarande klasser av sexklassig skola.

Sjunde klassen.

... docent- och ränteuppgifter med användning, där så finnes ändamålsenligt,

jämväl av enkla ekvationer; användning av tabeller med tillämpning exempelvis

pa försäkringar och sammansatt ränta; utrikes mynt; växlar; andra räkneuppgifter,

valda med särskild hänsyn till det praktiska livets fordringar, i

irämsta rummet sådana, som ansluta sig till hemmets ekonomi och till näringslivet

i hembygden.

Särskilda huvudräkningsövningar.

övning i enklare bokföring och i samband därmed ifyllande av vanlig post-,

järnvägs- och ångbåtsblanketter samt uppgörande av enkel självdeklaration.

txeometnsk kurs, omfattande utom förut behandlade storheter något om

ellipser, pyramider,. koner och klot och huvudsakligen avseende storheternas

uppntnmg, beskrivning och mätning i förening med enkla praktiska beräkningar.

Enkla övningar i grafisk framställning.

Enkla fältmätningsövningar.

Se Undervisningsplanen.

Anvisningar.

Hembygdsun der visning med arbetsövningar.

Se Undervisningsplanen.

Geografi och Naturkunnighet.

Mål.

Se Undervisningsplanen.

Kurs fördelning.

Geografi.

Första—sjätte klassen.

Samma kursfördelning som i motsvarande klasser av sexklassig skola.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

Sjunde klassen.

Viktiga drag ur den allmänna fysiska geografien, såsom fördelning av land

ock hav, något om jordens utvecklingshistoria, om jordytans nuvarande förändringar,

om klimat och dess förutsättningar, om klimat- och växtbälten;

jordens råvarutillgångar och i anslutning därtill några huvuddrag ur den allmänna

kulturgeografien, några främmande kulturländer med särskild vikt

fäst vid näringslivet; något om Sveriges kartverk.

Naturkunnighet.

Första—sjätte klassen.

Samma kursfördelning som imotsvarande klasser av sexklassig skola.

Sjunde klassen.

Något om fasta kroppars jämvikt och rörelse, om vattnet och ångan som drivkraft

samt om förbränningsmotorer; något utförligare behandling av magnetismen

och elektriciteten med särskild hänsyn till dess praktiska användningar.

Några förut icke behandlade kemiska och biologiska företeelser, vilka äro

av betydelse för vårt lands och särskilt hembygdens näringsliv, såsom ämnesomsättningen

hos de levande varelserna och i samband därmed mikroorganismerna

och deras betydelse, de vanligaste berg- och jordarterna och deras användning

samt de viktigaste råvarorna och deras bearbetning och i samband

därmed några viktiga tekniska tillämpningar, t. ex. järnframställning, gastillverkning

och papperstillverkning, allt i den utsträckning förhållandena medgiva

grundat på av lärjungarna utförda försök.

Anvisningar.

Se Undervisningsplanen.

Historia.

Mål.

Se Undervisningsplanen.

Kursfördelning.

Första—sjätte klassen.

Samma kursfördelning som i motsvarande klasser av sexklassig skola.

Sjunde klassen.

Några berättelser och bilder ur den allmänna historien, särskilt sådana, som

belysa företeelser i Sveriges historia.

Några med historisk bakgrund framställda bilder från vårt nuvarande samhällsliv,

vilka äro ägnade att belysa viktiga sidor av statens styrelse och förvaltning

samt några av vår tids viktigare företeelser på samhällslivets^ område,

såsom i fråga om statsmaktens fördelning, om konungen och statsrådet, om

riksdagen (sammansättning och arbetssätt, rösträtt och valbarhet), om försvaret

och värnplikten, om den centrala förvaltningen, om länsstyrelsen och dess

verksamhetsområde och om rättsskipningen samt om emigrationen och nykterhetsrörelsen.

Anvisningar.

Se Undervisningsplanen.

Teckning.

Se Undervisningsplanen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

b 3

Sång.

Se Undervisningsplanen.

Gymnastik med lek och idrott.

Se Undervisningsplanen.

Trädgårdsskötsel.

Se Undervisningsplanen.

Slöjd för gossar.

Se Undervisningsplanen.

Slöjd för flickor.

Se Undervisningsplanen.

Hushållsgöromål.

Se Undervisningsplanen.

Alternativ II.

Sjuklassig skola med undervisning i ett främmande språk.

Timplan.

Småskole-

stadiet

Folkskolestadiet

Sum-

ma

tim-

mar

Ämnen

Lärar

och

lärjungetimmar

l:a

klas-

sen

2:a

klas-

sen

3:e

klas-

sen

4:e

klas-

sen

5:e

klas-

sen

6:e

klas-

sen

7:e

klas-

sen

Kristendomskunskap.........

2

2

2

2

2

2

2

14

Modersmålet:

Tal- och läsövningar........

7

7

6

5

5

4

3

37

Skrivning och språklära......

4

5

5

5

5

5

4

33

Tyska eller engelska språket.....

—

—

—

—

—

—

6

6

Räkning och geometri........

3

4

4

5

5

5

5

31

Hembygdsundervisning ........

3

3

4

—

—

—

—

10

Geografi..............

—

—

—

3

2

2

—

7

Naturkunnighet...........

—

—

—

2

3

3

2

10

Historia..............

—

—

—

2

2

3

2

9

19

21

21

24

24

24

24

157

Arbetsövningar..........•

3

2

2

—

—

—

—

7

Teckning..............

—

—

—

P/i

2

2

2

7 Vs

Sång................

1

1

2

l1/»

1

1

1

S''/i

Gymnastik med lek och idrott ....

1

2

3

3

3

3

3

18

Trädgårdsskötsel..........

5

5

7

6

6

6

6

41

24

26

28

30

30

30

30

198

Slöjd ...............

_

_

_

_

_

_

_

Hnshållsgöromål...........

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

Kursplan.

Kristendomskunskap.

Mål.

Se Undervisningsplanen.

Kursfördelning.

Första—sjätte klassen.

Samma kursfördelning som i motsvarande klasser av sexklassig skola.

Sjunde klassen.

Berättelser och skildringar avseende personer och händelser av belysande betydelse

i fråga om utvecklingen och gestaltningen av det religiösa och sedliga

livet under olika tider. I samband därmed läsning ur bibeln samt av lämplig

litteratur i övrigt såsom grundläggande och åskådliggörande moment i undervisningen.

I anslutning till kursens övriga delar: minnesord ur bibeln, psalmverser.

Anvisningar.

Se Undervisningsplanen.

Modersmålet.

Mål.

Se Undervisningsplanen.

Kursfördelning.

Första—sjätte klassen.

Samma kursfördelning som i motsvarande klasser av sexklassig skola.

Sjunde klassen.

Talövningar.

Enkla korta föredrag, utarbetade enligt av läraren givna anvisningar och

innehållande redogörelser och berättelser med ämnen hämtade från förut behandlade

områden eller från lärjungarnas egna iakttagelser och läsning, däribland

även sådant, som avser hembygdens förhållanden.

Läsning.

Läsning av stycken med klart och enkelt språk och av litterärt värde med innehåll

hämtat huvudsakligen från vårt folks diktning och andliga odling i

övrigt samt från naturen och arbetslivet.

Inlärande och uppläsning av verser och korta prosastycken utgörande urval

av det förut lästa.

Omläsning av ett mindre urval av stycken inlärda i de olika klasserna.

Skrivning.

Rättskrivning och inövning av uttryck och ordformer genom dels skrivning

ur minnet av inlärda texter, dels skrivning efter föresägning, jämväl avseende

övning att utan lärarens anvisning utsätta skiljetecken.

övningar för uppfattning av några oftare använda särskilda stilarter, bland

annat i samband dels med efterbildning efter förut avskrivna mönster av enkla

praktiska skrivelser, såsom brev, arbetsbetyg, intyg, ansökningar, skuldsedlar,

kontrakt, köpehandlingar, protokoll och protokollsutdrag, dels med avskrivning

av några få valda kortare stycken ur Sveriges rikes lag och Sveriges

grundlagar samt av någon kortare skrivelse till offentlig myndighet jämte

myndighetens svar därå.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

55

Uppsatsövningar: enkla beskrivningar, redogörelser och berättelser med

ämnen hämtade bland annat från hembygdens förhållanden och barnens egna

erfarenheter i övrigt samt med stöd av en innehållsöversikt, uppsatt av lärjungarna

och granskad av läraren.

Välskrivning: vård av handstilen i samband med alla skrivövningar; sär
skilda

övningar med användning av olika stilhöjd avseende regelbunden skrivstil,

ledig pennföring och efter olika stilhöjd avpassad hastighet; övningar i

enkel textning.

Språklära.

Sammanfattande översikt av vad som förut inhämtats om satsbyggnaden,

orden och deras böjning, ljuden och deras beteckning samt om skiljetecknens

användning.

Anvisningar.

Se Undervisningsplanen.

Tyska eller Engelska språket.

Sjunde klassen.

Mål.

Undervisningen i främmande språk i folkskolans sjunde klass har till uppgift

att giva barnen övning i språkets uttal samt bibringa dem någon förmåga

att läsa och förstå en lätt text på det främmande språket.

Lärokurs.

^ Uttals- och läsövningar; hör- och talövningar; det viktigaste av formläran,

någon syntax i anslutning till den lästa texten; tillämpningsövningar.

Räkning och geometri.

Mål.

Se Undervisningsplanen.

Knrsfördelning.

Första—sjätte klassen.

Samma kursfördelning som i motsvarande klasser av sexklassig skola.

Sjunde klassen.

Procent- och ränteuppgifter med användning, där så finnes ändamålsenligt,

jämväl av enkla ekvationer, användning av tabeller med tillämpning exempelvis

på försäkringar och sammansatt ränta; utrikes mynt; växlar; andra räkneuppgifter,

valda med särskild hänsyn till det praktiska livets fordringar, i

främsta rummet sådana, som ansluta sig till hemmets ekonomi och till näringslivet

i hembygden.

Särskilda huvudräkningsövningar.

övning i enklare bokföring och i samband därmed ifyllande av vanliga post-,

järnvägs- och ångbåtsblanketter samt uppgörande av enkel självdeklaration.

Geometrisk kurs, omfattande utom förut behandlade storheter något om

ellipser, pyramider, koner och klot och huvudsakligen avseende storheternas

uppritning, beskrivning och mätning i förening med enkla praktiska beräkningar.

Enkla övningar i grafisk framställning.

Enkla fältmätningsövningar.

Anvisningar.

Se Undervisningsplanen.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

Hembygdsundervisning med arbetsövningar.

Se Undervisningsplanen.

Geografi och Naturkunnighet.

Mål.

Se Undervisningsplanen.

Kursfördelning.

Geografi.

Första—sjätte klassen.

Samma kursfördelning som i motsvarande klasser av sexklassig skola.

Naturkunnighet.

Första—sjätte klassen.

Samma kursfördelning som i motsvarande klasser av sexklassig skola.

Sjunde klassen.

Något om fasta kroppars jämvikt och rörelse, om vattnet och ångan som drivkraft

samt om förbränningsmotorer; något utförligare behandling av viktiga

magnetiska och elektriska företeelser med särskild hänsyn till deras tillämpning

i det praktiska livet.

Några förut icke behandlade kemiska och biologiska företeelser, vilka äro av

betydelse för vårt lands och särskilt hembygdens näringsliv, såsom ämnesomsättningen

hos de levande varelserna och i samband därmed mikroorganismerna

och deras betydelse, de vanligaste berg- och jordarterna och deras användning

samt de viktigaste råvarorna och deras bearbetning, allt i den utsträckning förhållandena

medgiva grundat på av lärjungarna utförda försök.

Anvisningar.

Se Undervisningsplanen.

Historia.

Mål.

Se Undervisningsplanen.

Kursfördelning.

Första—sjätte klassen.

Samma kursfördelning som i motsvarande klasser av sexklassig skola.

Sjunde klassen.

Ett begränsat antal berättelser och bilder ur den allmänna historien, särskilt

sådana, som belysa företeelser i Sveriges historia.

Några med historisk bakgrund framställda bilder från vårt nuvarande samhällsliv,

vilka äro ägnade att belysa viktiga sidor av statens styrelse och förvaltning

samt några av vår tids viktigare företeelser på samhällslivets område,

såsom i fråga om statsmaktens fördelning, om konungen och statsrådet,

om riksdagen (sammansättning och arbetssätt, rösträtt och valbarhet), om försvaret

och värnplikten, om den centrala förvaltningen, om länsstyrelsen och

dess verksamhetsområde och om rättsskipningen samt om emigrationen och nykterhetsrörelsen.

Anvisningar.

Se Undervisningsplanen.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

57

Se Undervisningsplanen.

Se Undervisningsplanen.

Teckning.

Sång.

Gymnastik med lek och idrott.

Se Undervisningsplanen.

Trädgårdsskötsel.

Se Undervisningsplanen.

Slöjd för gossar.

Se Undervisningsplanen.

Slöjd för flickor.

Se Undervisningsplanen.

Hushållsgöromål.

Se Undervisningsplanen.

Alternativ III.

Sjuklassig skola med mera praktisk inriktning.

Timplau.

Småskole-

stadiet

Folkskolestadiet

Ämnen

Lärar

och lärjungetimmar

öumma

timmar

l:a

klas-

sen

2:a

klas-

sen

3:e

klas-

sen

4:e

klas-

sen

5:e

klas-

sen

6:e

klas-

sen

7:e klassen

G.

Fl.

G.

Fl.

Kristendomskunskap . .

Modersmålet:

2

2

2

2

2

2

2

2

14

14

Tal- och läsövningar .

7

7

6

5

5

4

3

3

37

37

Skrivning och språklära

4

5

5

5

5

5

5

5

34

34

Räkning och geometri .

3

4

4

5

5

5

4

4

30

30

Bokföring.......

—

—

—

—

—

—

2

2 1

2

2

Hembygdsnndervisning .

3

3

4

—

—

—

—

—

10

10

Geografi .......

—

—

—

3

2

2

—

—

7

7

Naturkunnighet ....

—

—

—

2

3

3

2

2

10

10

Historia .......

—

—

—

2

2

3

2

2

9

9

1!)

21

21

24

24

24

20

20

153

153

Arbetsövningar.....

3

2

2

_

_

_

_

.

7

7

Teckning .......

—

—

—

1V>

2

2

2

2

7 Va

7Vs

Sång.........

Gymnastik med lek och

1

1

2

1'',/s

1

1

1

1

8Vj

8 l/s

idrott ........

1

2

3

3

3

3

3

2

18

17

Trädgårdsskötsel ....

Slöjd.........

—

—

(4)

(4)

(4)

(4)

8

4

8 (16)

4 (16)

Hushållsgöromål ....

—

—

—

—

—

(4)1

—

5

—

5 (4

5

5

7 (4)

6 (4)

6 (4)

6 (4)

14

14

49 (16)49 (16)

24

26

28(4)

30 (4)

30 (4)

30 (4)

34

34

202(16)202(16)

1 Om hushållsgöromål förekommer i sjätte klassen, hör modifikation ske i timtalen för andra

ämnen, varför det för nämnda ämne eventnellt anslagna timtalet ej inräknats i timsummorna.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

Kursplan.

Kristendomskunskap.

Mål.

Se Undervisningsplanen.

Kursfördelning.

Första—sjätte klassen.

Samma kursfördelning som i motsvarande klasser av sexklassig skola.

Sjunde klassen.

Berättelser och skildringar avseende personer och händelser av belysande

betydelse i fråga om utvecklingen och gestaltningen av det religiösa och sedliga

livet under olika tider. I samband därmed läsning ur bibeln samt av

lämplig litteratur i övrigt såsom grundläggande och åskådliggörande moment

i undervisningen.

I anslutning till kursens övriga delar: minnesord ur bibeln, psalmverser.

Anvisningar.

Se Undervisningsplanen.

Modersmålet.

Mål.

Se Undervisningsplanen.

Kursfördelning.

Första—sjätte klassen.

Samma kursfördelning som i motsvarande klasser av sexklassig skola.

Sjunde klassen.

Talövningar.

Enkla korta föredrag, utarbetade enligt av läraren givna anvisningar och

innehållande redogörelser och berättelser med ämnen hämtade från förut behandlade

områden eller från lärjungarnas egna iakttagelser och läsning, däribland

även sådant, som avser hembygdens förhållanden.

Läsning.

Läsning av stycken med klart och enkelt språk och av litterärt värde med

innehåll hämtat huvudsakligen från vårt folks diktning och andliga odling i

övrigt samt från naturen och arbetslivet.

Inlärande och uppläsning av verser och korta prosastycken utgörande urval

av det förut lästa.

Omläsning av ett mindre urval av stycken inlärda i de olika klasserna.

Skrivning.

Rättskrivning och inövning av uttryck och ordformer genom dels skrivning

ur minnet av inlärda texter, dels skrivning efter föresägning, jämväl avseende

övning att utan lärarens anvisning utsätta skiljetecken.

övningar för uppfattning av några oftare använda särskilda stilarter, bland

annat i samband dels med efterbildning efter förut avskrivna mönster av enkla

praktiska skrivelser, såsom brev, arbetsbetyg, intyg, ansökningar, skuldsedlar,

kontrakt, köpehandlingar, protokoll och protokollsutdrag, dels med av
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

59

skrivning av några få valda kortare stycken ur Sveriges rikes lag och Sveriges

grundlagar samt av någon kortare skrivelse till offentlig myndighet jämte

myndighetens svar därå.

Uppsatsövningar: enkla beskrivningar, redogörelser och berättelser med

ämnen hämtade bland annat från hembygdens förhållanden och barnens egna

erfarenheter i övrigt samt med stöd av en innehållsöversikt, uppsatt av lärjungarna

och granskad av läraren.

Välskrivning: vård av handstilen i samband med alla skrivövningar; särskilda

övningar med användning av olika stilhöjd avseende regelbunden skrivstil,

ledig pennföring och efter olika stilhöjd avpassad hastighet; övningar i

enkel textning.

Språklära.

Sammanfattande översikt av vad som förut inhämtats om satsbyggnaden,

orden och deras böjning, ljuden och deras beteckning samt om skiljetecknens

användning.

Anvisningar.

Se Undervisningsplanen.

Räkning och geometri.

Mål.

Se Undervisningsplanen.

Kiirsfördelning.

Första—sjätte klassen.

Samma kursfördelning som i motsvarande klasser av sexklassig skola.

Sjunde klassen.

Procent- och ränteuppgifter med användning, där så finnes ändamålsenligt,

jämväl av enkla ekvationer; användning av tabeller med tillämpning exempelvis

på försäkringar och sammansatt ränta; utrikes mynt; växlar; andra räkneuppgifter,

valda med särskild hänsyn till det praktiska livets fordringar, i

främsta rummet sådana, som ansluta sig till hemmets ekonomi och till näringslivet

i hembygden.

Särskilda huvudräkningsövningar.

Geometrisk kurs, omfattande utom förut behandlade storheter något om ellipser,

pyramider, koner och klot och huvudsakligen avseende storheternas uppritning,

beskrivning och mätning i förening med enkla praktiska beräkningar.

Enkla övningar i grafisk framställning.

Enkla fältmätningsövningar.

Se Undervisningsplanen.

Anvisningar.

Bokföring.

Sjunde klassen.

Mål.

Undervisningen i bokföring i folkskolans sjunde klass har till uppgift dels

att hos lärjungarna väcka förståelse för de faktorer, som äro avgörande för en

familjs ekonomi, och därigenom mana dem till sparsamhet, dels att bibringa

dem någon färdighet i förande av anteckningar över en familjs inkomster och

utgifter och i utskrivande av vanligast förekommande affärshandlingar.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

Lärokurs.

Förande av kassabok över en familjs inkomster och utgifter för minst 3

månader jämte sammandrag därav; i anslutning därtill ifyllning av vanliga

blanketter för järnväg, fartyg, post och bank, utskrivning av räkningar, kvitton

m. m. samt uppgörande av en enkel självdeklaration.

Hembygdsundervisning med arbetsövningar.

Se Undervisningsplanen.

Geografi och Naturkunnighet.

Se Undervisningsplanen.

Mål.

Kursfördelning''.

Geografi.

Första—sjätte klassen.

Samma kursfördelning som i motsvarande klasser av sexklassig skola.

Naturkunnighet.

Första—sjätte klassen.

Samma kursfördelning som i motsvarande klasser av sexklassig skola.

Sjunde klassen.

Något om fasta kroppars jämvikt och rörelse, om vattnet och ångan som

drivkraft samt om förbränningsmotorer; något utförligare behandling av viktiga

magnetiska och elektriska företeelser med särskild hänsyn till deras tilllämpning

i det praktiska livet.

Några förut icke behandlade kemiska och biologiska företeelser, vilka äro

av betydelse för vårt lands och särskilt hembygdens näringsliv, såsom ämnesomsättningen

hos de levande varelserna och i samband därmed mikroorganismerna

och deras betydelse, de vanligaste berg- och jordarterna och deras användning

samt de viktigaste råvarorna och deras bearbetning, allt i den utsträckning

förhållandena medgiva grundat på av lärjungarna utförda försök.

Se Undervisningsplanen.

Anvisningar.

Historia.

Se Undervisningsplanen.

Mål.

Kursfördelning.

Första—sjätte klassen.

Samma kursfördelning som i motsvarande klasser av sexklassig skola.

Sjunde klassen.

Ett begränsat antal berättelser och bilder ur den allmänna historien, särskilt

sådana, som belysa företeelser i Sveriges historia.

Några med historisk bakgrund framställda bilder från vårt nuvarande samhällsliv,

vilka äro ägnade att belysa viktiga sidor av statens styrelse och för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

til

valtning samt några av vår tids viktigare företeelser på samhällslivets område,

såsom i fråga om statsmaktens fördelning, om konungen och statsrådet,

om riksdagen (sammansättning och arbetssätt, rösträtt och valbarhet), om försvaret

och värnplikten, om den centrala förvaltningen, om länsstyrelsen och

dess verksamhetsområde och om rättsskipningen samt om emigrationen och nykterhetsrörelsen.

Anvisningar.

Se Undervisningsplanen.

Teckning.

Se Undervisningsplanen.

Sång.

Se Undervisningsplanen.

Gymnastik med lek och idrott.

Se Undervisningsplanen.

Trädgårdsskötsel.

Se Undervisningsplanen.

Slöjd för gossar.

Mål.

Se Undervisningsplanen.

Kursfördelning.''?

Första—sjätte klassen.

Se Undervisningsplanen.

Sjunde klassen.

Alternativ I.

Träslöjd: förfärdigande av föremål med användande av förut inövade sammansättningar

jämte slitsning, olika slag av sinkning, svårare gradning och

tappning; svarvning; ytbehandling medelst betsning, bestrykning med polityr

och fernissa samt boning och polering; ornering i färg eller medelst siming

och snidning av sådana bland de förfärdigade arbetena, som äro lämpliga därtill.

Kännedom om de materialier, som användas samt om verktygens riktiga

användning och vård; iordningställande och skärpning av verktyg.

Alternativ II.

Metallslöjd: förfärdigande av föremål med användande huvudsakligen av

följande övningar: böjning av träd, klippning, falsning, bockning och drivning

av plåt, mejsling, filning och borrning, lättare smide, härdning och anlöpning,

nitning, lödning, gängning och svarvning.

Kännedom om de materialier, som användas, samt om verktygens riktiga

användning och vård; iordningställande och skärpning av verktyg.

t Slöjd, för flickor.

Se Undervisningsplanen.

Hushållsgöromål.

Se Undervisningsplanen.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

FÖRSTA B-FORMEN.

Alternativ I.

Timplan.

Ämnen

Småskolestadiet

Folkskolestadiet

Summa

lärjnnge-

timmar

Lärartimmar

Lärjungetimmar

Lärartimmmar

Lärjunge-

timmar

Lärartimmmar

Lärjnngetimmar

l:a

klassen

2:a

klassen

3:e

klas-

sen

4:e

klas-

sen

5:e

klas-

sen

6:e

klas-

sen

7:e

klas-

sen

Omedelbar nnderv.

Tysta övningar

Omedelbar underv.

Tysta övningar

Omedelbar underv. |

Tysta övningar |

Omedelbar underv. |

Tysta övningar |

Omedelbar underv. |

Tysta övningar |

Omedelbar underv. |

Tysta övningar |

Omedelbar underv. |

Tysta övningar |

Omedelbar underv.

Tysta övningar |

Hela antalet

Kristendomskunskap ....

2

2

—

2

—

2

2

—

2

—

2

2

—

2

—

2

—

14

—

14

Tal- och läsövningar... 1

16

_

6

—

6

5

_

5

_

5

3

i

3

1

3

2

31

4

35

Skrivning och språklära . /

\57s

—

57»

—

5

4

—

4

—

4

3

2

4

2

4

3

30

7

37

Räkning och geometri ....

4

3

—

3

—

4

4

—

4

—

4

4

2

4

1

4

2

26

5

31

Hembygdsundervisning . . .

3

3

—

3

—

1

1

—

1

—

—

—

—

—

—

—

—

8

—

8

Geografi..........

—

—

—

—

—

2

2

—

2

—

3

2

—

2

—

1

—

9

—

9

Naturkunnighet.......

—

—

—

—

—

2

2

—

2

—

3

2

—

2

—

1

—

9

—

9

Historia..........

—

—

—

2

2

—

2

—

3

2

—

2

—

1

—

9

—

9

23

197»

—

197»

—

24

22

—

22

—

24

18

5

19

4

16

7

136

16

152

Arbetsövningar.......

1

1

17»

1

17»

1

1

_

1

4

3

7

Teckning..........

—

—

—

—

—

1

1

—

1

—

1

1

1

1

1

1

1

5

3

8

Sång...........

1

1

—

1

—

1

1

—

1

—

2

2

—

2

—

2

—

10

—

10

Gymnastik med lek och idrott

1

l

—

1

—

3

3

—

3

—

3

3

—

3

—

3

—

17

—

17

Trädgårdsskötsel......

—

3

3

17»

3

17»

6

6

—

6

—

6

6

1

6

1

6

1

36

6

42

26

227»

17»

227»

17»

30

28

—

28

—

30

24

6

25

5

22

8

172

22

194

2

1

2

1

2

*8~

2

>8

30

1:

0

a

10

Slöjd...........

_

Hnshållsgöromål......

-

Kursplan.

Kristendomskunskap.

Mål.

Se Undervisningsplanen.

Kursfördelning:.

Första—fjärde klassen.

Se Undervisningsplanen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

(»3

Femte, sjätte och sjunde klassen.

Samma kursfördelning och kursväxling som för femte och sjätte klassen i

sexklassig skola.

Anm.^ Vardera av de båda årskurserna kommer sålunda att växelvis genomgas

i bada femte och sjunde klassen.

. . Anvisningar.

be Undervisningsplanen.

. Modersmålet.

Se Undervisningsplanen.

Räkning och geometri.

Se Undervisningsplanen.

Hembygdsundervisning med arbetsövningar.

Se Undervisningsplanen.

Geografi och Naturkunnighet.

Se Undervisningsplanen.

Kurs fördelning.

Geografi.

Första—sjätte klassen.

Samma kursfördelning som i motsvarande klasser av sexklassig skola.

Sjunde klassen.

Viktiga drag ur den allmänna fysiska geografien, såsom fördelning av land

och hav, nagot om jordens utvecklingshistoria, om jordytans nuvarande förändringar,

om klimatet och dess förutsättningar, om klimat- och växtbältenjordens

ravarutillgangar och i anslutning därtill några huvuddrag ur den allmänna

kulturgeografien.

Naturkunnighet.

Första—fjärde klassen.

Se Undervisningsplanen.

Femte och sjätte klassen.

andra^B formenfÖrdelning ^ ^ motsvarande klasser i sexklassig skola av

Sjunde klassen.

drivfe°£ T ?Sta nkr?p?ar* Jamvikt och rörelse, om vattnet och ångan som

fom förbränningsmotorer; några förut icke behandlade kemiska

Wh d k ••f?retrlser,« vilka1ar0 av betydelse för vårt lands och särskilt

anväbndnW%«mItn|Sliyv+?aS°f ^ vanllgasta berg- och jordarterna och deras

ÄffäS”” °Ch deraS »>''* - ‘äng,

Se Undervisningsplanen.

Anvisningar.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

Historia.

Se Undervisningsplanen.

Mål.

Kursfördelning.

Första—fjärde klassen.

Se Undervisningsplanen.

Femte och sjätte klassen.

Samma kursfördelning som för motsvarande klasser i sexklassig skola av

andra B-formen med undantag av kursmomentet: En och annan bild från vårt

nuvarande samhällsliv.

Sjunde klassen.

Några bilder från vårt nuvarande samhällsliv, vilka äro ägnade att belysa

viktiga sidor av statens styrelse och förvaltning samt några av vår tids viktigare

företeelser på samhällslivets område, såsom i fråga om statsmaktens

fördelning, om Konungen och statsrådet, om riksdagen (sammansättning och

arbetssätt, rösträtt och valbarhet), om försvaret och värnplikten, om den centrala

förvaltningen, om länsstyrelsen och dess verksamhetsområden och om

rättsskipningen samt om emigrationen och nykterhetsrörelsen.

Se Undervisningsplanen.

Teckning.

Se Undervisningsplanen.

Sång.

Gymnastik med lek och idrott.

Se Undervisningsplanen.

Trädgårdsskötsel.

Se Undervisningsplanen.

Slöjd för gossar.

Se Undervisningsplanen.

Slöjd för flickor.

Se Undervisningsplanen.

Hushållsgöromål.

Se Undervisningsplanen.

Alternativ II.

Till ledning vid uppgörande av läroplan tjäna undervisningsplanens timplan

och kursplan för sjuklassig skola av första B-formen, dock att kursfördelning

beträffande ämnena kristendomskunskap, geografi och naturkunnighet upp
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

Cd)

göres mod ledning av undervisningsplanens kursfördelning för sexklassig skola

av första B-formen, så att lärokursen i nämnda ämnen för femte, sjätte och

sjunde klassen fördelas på två år i stället för tre och alltså vardera av de

bägge årskurserna kommer att växelvis genomgås i både femte och sjunde

klassen.

ANDRÅ B-FORMEN.

Till ledning vid uppgörande av läroplan tjäna undervisningsplanens timplan

och kursplan för sjuklassig skola av första B-formen, dock att kursfördelning

beträffande ämnena kristendomskunskap, geografi och naturkunnighet uppgöres

med ledning av undervisningsplanens kursfördelning för sexklassig skola

av andra B-formen, så att lärokursen i nämnda ämnen för femte, sjätte och

sjunde klassen fördelas på två år i stället för tre och alltså vardera av de

bägge årskurserna kommer att växelvis genomgås i både femte och sjunde

klassen.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 6 sand. 58 häft. (Nr 110.)

5

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1929:214 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående fortsättning sskolan. s. 6 i texten