Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen framställda förslag angående beräkningen av statens inkomst från Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1929-05-28 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1929:148, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen framställda förslag angående beräkningen av statens inkomst från Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 148.

1

Nr 148.

Ankom till riksdagens kansli den 28 maj 1929 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen

framställda förslag angående beräkningen av statens inkomst

från Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag m. m. jämte i

ämnet väckta motioner.

(4:e avd.)

I den till riksdagen den 4 januari 1929 avlåtna propositionen (nr 1) angående

statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1929/1930 har

Kungl. Maj:t, under åberopande av det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet

över finansärenden samma dag, (Inkomsterna. Statens produktiva

fonder) föreslagit riksdagen upptaga inkomsttiteln »statens aktier», i vad

angår statens aktier i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, på följande sätt:

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag ................................ 13,850,000 kronor.

Vidare har Kungl. Maj:t i omförmälda proposition, under åberopande av

statsrådsprotokollet över finansärenden nämnda dag, (utgifter för kapitalräkning,

bil. 3) föreslagit riksdagen att till avbetalning av statsskulden anvisa

visst belopp, varav för avsättning till fonden för statsskuldens amortering,

bland annat, ett förslagsanslag å 1,800,000 kronor av statens inkomst från

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokoll »inkomsterna» sid. 34 ävensom »utgifter för kapitalökning»

sid. 1—30 samt bil. 3 sid. 10 och 13.

I samband med Kungl. Maj:ts förevarande båda förslag har .utskottet till

behandling förehaft vissa i fråga om de så kallade malminkomsterna inom

riksdagen väckta motioner.

Sålunda har i två inom första kammaren av herr C. 1. Asplund väckta

motioner föreslagits,

dels i motionen'' 1:141, att riksdagen ville för sin del besluta att i riksstaten

för budgetåret 1929/1930 upptaga under B. Inkomster av statens

produktiva fonder, II. Statens aktier, 1. Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag

11,700,000 kronor;

dels ock i motionen 1:142, att riksdagen ville beträffande användningen

av de inkomster, som tillföras staten från malmbrytningen i LuossavaaraKiirunavaara

aktiebolags gruvor i Norrbottens län besluta

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 6 samt. 81 håft. (Nr 148—149.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 148.

Beräkningen

av malminkomsten.

A) för budgetåret 1929/1930 bevilja ett anslag av en miljon kronor att

användas till täckande av de förluster, som kunna uppstå för statens järnvägar

genom en ytterligare nedsättning av fraktsatserna från övre Norrland

för träkol och andra för sydligare landsdelars industri nödvändiga råvaror,

vilka eljest icke kunna finna ekonomisk användning;

B) under förklaring, att de i statsverkspropositionen under »utgifter för

kapitalökning» framställda förslag och uttalanden om berörda inkomsters

användning icke synts riksdagen tillfredsställande, hos Kungl. Maj:t anhålla

om utredning, omfattande berörda medels användande icke blott till avbetalning

å statsskulden, utan även i produktionsfrämjande och kapitalbildande

syfte, därvid järnhanteringens och andra näringars tillgodoseende med billig

kraft och billiga råvaror torde särskilt beaktas.

Vidare har i motionen nr 191 i samma kammare av herr C. Lindhagen

föreslagits, att riksdagen måtte

l:o) hos Kungl. Maj:t begära förslag, att det fortgående uttömmandet av

malmkapitalet i det stora norrbottniska malmfältet omvandlas i varaktigt

produktivt kapital genom disponerandet av statens vinstandelar i sin helhet

i sådant syfte, exempelvis genom nyodlingar för bildandet av nya jordbruk;

2:o) i avvaktan på detta avgörande provisoriskt avsätta hela den i årets

statsverksproposition beräknade vinstandelen till framtida disposition.

Slutligen hava herrar F. O. Ericson i Boxholm och C. J. Högström

en inom andra kammaren väckt motion, nr 249, under åberopande av motiveringen

i ovan angivna, av herr Asplund väckta motion 1:142 gjort en

hemställan, likalydande med den i sistnämnda motion.

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,

får utskottet hänvisa till motionerna.

Beträffande beräkningen av inkomsten å statens aktier i LuossavaaraKiirunavaara

aktiebolag har riksräkenskapsverket anfört följande:

»Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag. För nedanstående budgetår har

utdelningen från detta bolag sammanlagt beräknats till och influtit med

följande belopp:

Beräknad

inkomst

Behållen

inkomst

Stegring

kronor

kronor

kronor

Budgetåret 1923/1924 ..........

.......... 3,390,000

2,960,918

—

» 1924/1925 ..........

.......... 3,290,000

3,007,516

46,598

» 1925/1926 .........

........... 3,642,500

3,838,939

831,423

» 1926/1927 ..........

.......... 4,405,000

5,076,630

1,237,691

» 1927/1928 ..........

.......... 5,650,000

5,265,924

189,294

» 1928/1929 ..........

.......... 6,000,000

—

—

Det av 1927 års riksdag antagna förslaget till avtal mellan staten och

Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag m. fl. innebär helt nya bestämmelser

rörande malmbrytningens storlek samt beräkningen av royalty och

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 148. 3

vinstutdelning in. in. ävensom bortfallande av den tidigare uppdelningen

av inkomsttiteln.

I skrivelse till riksräkenskaps verket den 3 november 1928 har Luossavaara—Kiirunavaara

aktiebolag beträffande den statsverket tillkommande

royaltyn meddelat, att om bortfraktningen av malm från gruvorna i

Kiiruna, Luossavaara och Malmberget under bokföringsåret 1928/1929

kommo att enligt beräkning uppgå till 7,800,000 ton, den staten härå tillkommande

royaltyn å 1 krona 50 öre per ton skulle utgöra 11,700,000 kronor

att inbetalas till statsverket den 30 september 1929.

I avseende å den inkomst av vinstutdelning, som statsverket kan påräkna

från bolaget under budgetåret 1929/1930, har bolaget i skrivelse till riksräkenskapsverket

den 5 innevarande månad meddelat, att om reservfonden

tages i anspråk för det gångna årets förlust — såsom av styrelsen föreslagits

— för räkenskapsåret 1928/1929 kan beräknas uppstå en utdelningsbar

nettovinst för staten såsom preferensaktieägare av cirka 2,150,000 kronor,

vilket belopp i så fall är att inbetala till statsverket i december 1929.

Riksräkenskapsverket har i överensstämmelse med de av bolaget sålunda

verkställda beräkningarna upptagit utdelning i Luossavaara—Kiirunavaara

aktiebolag till 13,850,000 kronor.»

Departementschefen har ej funnit anledning till erinran mot den sålunda

gjorda beräkningen, enligt vilken alltså ifrågavarande inkomstpost skulle

upptagas till 13,850,000 kronor.

I samband med sin prövning av Kungl. Maj:ts förslag om nytt malm- Avsättning av

avtal uttalade 1927 års riksdag som önskligt, att en avsevärd del av statens ^aimfnkominkomster

från malmbolaget årligen måtte användas till avbetalning av sten.

oräntabla delar av det lånekapital, som funnes nedlagt i statens järnvägsanläggningar;

ett sådant förfarande stode, framhöll riksdagen, också i överensstämmelse

med den enligt riksdagens mening beaktansvärda grundsats,

som bland annat kommit till uttryck i statskontorets utlåtande, nämligen

den att inkomster, uppkomna genom en exploatering av landets naturtillgångar,

som innebure en konsumtion av själva kapitalet, icke borde i sin

helhet tagas i anspråk för statens löpande utgifter.

I skrivelse den 1 juni 1928, nr 256, har riksdagen — under uttalande

av tvekan om lämpligheten av en utsträckning, på sätt departementschefen

ifrågasatt, av fondens för statsskuldens amortering användning till en så

vittutseende uppgift som att möjliggöra nedskrivning av det i affärsverken

placerade lånekapitalet — vidare anfört följande:

»Vad särskilt angår statens järnvägar, synes i anslutning till 1927 års

riksdags uttalade uppfattning avbetalning av oräntabla delar av lånekapitalet

böra beredas från de inflytande malminkomsterna utan att därvid

anlitas den av departementschefen antydda omvägen, att nämnda inkomster

först tillföras fondens för statsskuldens amortering. I detta avseende må

erinras om det direkta samband som det nya malmavtalet, med däri ingående

garanti om vissa låga fraktsatser för malmtransporterna, äger med

frågan om avkastningen från statsbanorna. Den fraktfyllnad, som statens

järnvägar sålunda skulle äga tillgodoräkna sig, har uppskattats till omkring

10,000,000 kronor. I statens järnvägar investerat kapital beräknas uppgå

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 149.

till i runt tal 1,100 miljoner kronor, varav cirka 900 miljoner utgöra lånemedel.

Av detta kapital har nu järnvägsstyrelsen ansett önskligt, att 240

miljoner kronor avskrivas, därav 180 miljoner nedlagt i vissa norrländska

banor och 60 miljoner kronor utgörande överkapitalisering av andra statsbaneanläggningar.

Riksdagen måste för sin del — utan att taga ställning

till skäligheten av själva de angivna beloppen — redan av nyss angivna

skäl finna rimligt, att statens järnvägar få tillgodoräkna sig viss anpart

av mervinsten från malmbolaget.

Riksdagen vill för sin del uttala sig för ett genomförande av det av

järnvägsstyrelsen ifrågasatta förfarandet, att viss del av statens järnvägars

oräntabla lånekapital avlyftes från statens järnvägar och i riksgäldskontorets

räkenskaper uppföres såsom en särskild fond, lämpligen benämnd

»statens järnvägars avskrivningsfond», som förräntas och efterhand amorteras

med statens utdelning från malmbolaget. Vid avvägningen av själva

kapitalbeloppet bör dock tagas i betraktande, huruvida icke med hänsyn

till faktiskt verkställda amorteringar på äldre statslån, som använts till

täckning av anslag till statens järnvägar, ifrågavarande avskrivningsbelopp

kan minskas.

Med fasthållande alltså av den vid nästföregående års riksdag uttalade

uppfattningen, att en del av statens inkomster från de norrländska malmfälten

bör användas till avbetalningen av oräntabla delar av lånekapitalet

i statsbanorna, anser riksdagen frågan om grunderna för tillförandet av

medel till och användningen av fonden för statsskuldens amortering böra

göras till föremål för ytterligare överväganden. Härvid bör tillses, att

dessa grunder erhålla en sådan utformning, att trygghet vinnes för dels en

lämpligt avvägd amortering av statsskulden, dels ock uppfyllande av den

förutsättning, som får anses ligga till grund för 1926 års riksdags beslut

beträffande rusdrycksmedlens användning för tiden till 1 juli 1932, nämligen

att dessa till den del de tillföras fonden för statsskuldens amortering

i första hand skola användas för nedbringande av det i lånefonderna investerade

lånemedelskapitalet.

I de i ämnet väckta motionerna har framhållits önskvärdheten av att en

del av malmvinsten måtte komma till direkt användning för främjande av

ny kapitalbildning i landet. I detta avseende innefatta motionerna också

en del i och för sig beaktansvärda uppslag. Sålunda har pekats på de vid

årets riksdag från skilda håll väckta förslagen om anslag för skogsodling

å kalmarker, för nyodlingar, för Norrlands kolonisering och elektrifiering

m. m. Utan att nu taga ställning till de sålunda i olika avseenden framförda

uppslagen anser sig riksdagen dock böra ytterligare framhålla den

uppfattning av förevarande fråga, som innebäres i riksdagens uttalande i

ämnet år 1927 eller att merinkomsterna av en förökad exploatering av

landets malmkapital böra givas eu sådan användning, att själva kapitalet

icke konsumeras.

Under åberopande av vad riksdagen sålunda i olika avseenden anfört, får

riksdagen

a) anmäla, att riksdagen beslutat att i riksstaten för budgetåret 1928/1929

under statens aktier upptaga inkomsten från Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag till ett belopp av 6,000,000 kronor;

b) i anledning av de i ämnet väckta motionerna (1:186 och II: 240) hos

Eders Kungl. Maj:t anhålla om utredning rörande dels användningen av

ifrågavarande inkomster, dels ock grunderna för statsskuldens amortering

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 148. 5

jämte andra därmed sammanhängande frågor, med beaktande av ovan angivna

synpunkter.»

I anledning av denna skrivelse hava utlåtanden avgivits av järnvägsstyrelsen,

statskontoret och riksräkenskapsverket ävensom fullmäktige i riksgäldskontoret.

Järnvägsstyrelsen har förordat och föreslagit dels att ett belopp av 100

miljoner kronor i riksgäldskontorets bokföring, med hänsyn till redan verkställda

amorteringar, avföres såsom statens järnvägars kapital av lånemedel,

och dels att ett belopp av ytterligare 140 miljoner kronor i riksbokföringen

och i riksgäldskontorets bokföring överföres från statens järnvägars kapital

av lånemedel till en »avskrivningsfond för statens järnvägar». Som följd

av dessa åtgärder kunde därefter ett belopp av 240 miljoner kronor i statens

järnvägars räkenskaper avföras från kapitalskuld av lånemedels natur.

Statskontoret har anfört bland annat följande:

»Vid bedömandet av frågan huru inkomsterna på grund av 1927 års

malmavtal lämpligen höra komma till användning synes man enligt statskontorets

mening böra utgå från att statsverket i första hand erhåller skälig

ränta på det kapital, som staten äger i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag.

Statens aktier i nämnda bolag äro för närvarande bokförda till ett värde

av 100,000,000 kronor och skälig ränta på detta kapital torde kunna beräknas

utgöra 5 procent å det bokförda värdet eller 5,000,000 kronor. Ifrågavarande

belopp, vilket under alla förhållanden för framtiden torde kunna

årligen påräknas, synes böra tagas i anspråk för finansiering av de löpande

utgifterna å riksstaten. Då beloppet allenast motsvarar skälig utdelning å

statens aktier i bolaget, kan ett sådant förfarande ej anses innebära exploatering

av själva malmkapitalet och då avkastningen av detta statens aktiekapital

hittills kunnat påräknas för finansiering av löpande utgifter, kan

det måhända möta svårighet att undvara ett sådant tillskott till budgetens

inkomstsida.

Vad åter angår den merinkomst från malmbolaget som överskjuter förenämnda

belopp å 5,000,000 kronor, vill statskontoret med hänsyn till vad

1928 års riksdag anfört rörande nedskrivning av det i statens järnvägar

nedlagda oräntabla lånekapitalet m. m. föreslå, att denna merinkomst tillföres

tvenne fonder, vilka enligt statskontorets mening böra erhålla namn

av ''statens järnvägars särskilda avskrivningsfond’ och ''statsverkets kapitalbildningsfond’.

Lämpligen synes hälften av denna återstående inkomst

böra tillgodoföras vardera fonden. Då man enligt vad statskontoret inhämtat

torde kunna räkna med att statens inkomster på grund av malmavtalet

under budgetåret 1929/1930 komma att utgöra omkring 11,000,000 och då

de därefter torde uppgå till minst 15,000,000 kronor årligen, skulle i så fall

vardera fonden komma att under nästkommande budgetår tillföras 3,000,000

kronor och under följande budgetår åtminstone 5,000,000 kronor årligen.

Avsättningen till fonderna synes böra å riksstaten förslagsvis beräknas och

fonderna sedermera tillföras de belopp, som, sedan den verkliga inkomsten

från malmbolaget blivit känd, enligt ovan berörda förslag böra tillkomma

vardera fonden.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ — - - - - - - - - -»-

Riksräkenskapsverket har, på anförda skäl, på det bestämdaste avstyrkt

en sådan anordning vid återbetalningen av de oräntabla lånemedlen i statens

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 148.

järnvägar, att fonden formellt nedskrives med det till återbetalning avsedda

beloppet samt i detta avseende vidare anfört följande:

»Riksräkenskapsverket anser fördenskull, att en annan utväg bör sökas i

avseende å den bokföringsmässiga avvecklingen av det i statens järnvägar

nedlagda lånekapitalet. Det förfaringssätt, enligt vilket man på lämpligaste

sätt synes kunna lösa detta spörsmål, har redan angivits av 1926 års riksdag,

som ju alternativt uttalat sig för att ersätta’ lånekapitalet med andra

statsinkomster. I avseende å det rent tekniska förfaringssättet vid denna

omvandling av lånemedel till andra statsinkomster torde först böra iakttagas,

att i riksstaten för respektive budgetår såsom avbetalning å statsskulden

uppföres det anslag, som bör utgå för ändamålet. Med anlitande

av de riksgäldskontoret sålunda tillgodoförda anslagsmedlen beredes kontoret

möjlighet att antingen genom återköp av utelöpande obligationer direkt

minska statsskulden eller genom minskad upplåning hålla statsskulden nere.

För vinnande av ökad klarhet i fråga om det oersatta lånemedelsbeloppet

kan riksgäldskontoret — på sätt redan tillämpas i avseende å vissa tillgångar

— inom linjen redovisa beloppet, vilket bör successivt minskas i

överensstämmelse med de i riksstaterna uppförda och riksgäldskontoret tillgodoförda

avbetalningsanslagen.»

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava anfört bland annat följande:

»I sitt i april 1925 till Eders Kungl. Maj:t avgivna yttrande över socialiseringsnämndens

förslag rörande statens järnvägar som allmänt affärsverk

uttalade fullmäktige, att, därest det visade sig omöjligt för statens järnvägar

att förränta hela det investerade lånekapitalet, det enligt fullmäktiges mening

vore det rationellaste att medelst anvisande av skattemedel verkställa

fortlöpande amorteringar å detsamma, intill dess det nedbringats till lämplig

storlek. Detta förfaringssätt överensstämde bäst med de uttalanden, som

gång efter annan gjorts å svenska statens vägnar i samband med upptagandet

av utländska statslån och som i hög grad bidragit till att i utlandet

öka förtroendet för svenska statens finansiella ställning, nämligen att dess

upplåning skett endast för produktiva ändamål.

Fullmäktige, som alltjämt vidhålla sitt berörda uttalande, hava således

ej något att erinra mot en nedskrivning av statens järnvägars lånekapital

i den mån detta kan anses oräntabelt; och utgå fullmäktige därvid från, att

det av järnvägsstyrelsen ifrågasatta beloppet, 240 miljoner kronor, är riktigt

avvägt, ehuru fullmäktige sakna möjlighet att ingå i någon närmare prövning

därav.

Såsom framgår av en inom riksgäldskontoret tidigare under innevarande

år verkställd utredning, som här bilägges, kunna av hittills gjorda amorteringar

å av riksgäldskontoret upptagna statslån ett belopp av 100 miljoner

kronor anses vara disponibelt för avskrivning av det i statens järnvägar

nedlagda lånekapitalet. Detta belopp kan således utan vidare avföras från

statens järnvägars lånekapital, men bör givetvis alltjämt kvarstå i statens

järnvägars fond.

I detta sammanhang anse sig fullmäktige böra fästa Eders Kungl. Maj:ts

uppmärksamhet å, att ett belopp av 17.7 8 miljoner kronor, utgörande enligt

ovan omförmälda utredning av telegrafverket till riksgäldskontoret inbetalda

överskottsmedel, kan avföras från telegrafverkets lånekapital.

Den del av statens järnvägars lånekapital, som behövde återbetalas, skulle,

efter fråndragande av ovannämnda 100 miljoner kronor, uppgå till 140 miljoner

kronor. För genomförande härav bör enligt fullmäktiges mening

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Statsutskottets utlåtande Nr 148.

sistnämnda belopp avskiljas från berörda lånekapital och överföras till eu i

statens järnvägars fond ingående särskild fond, lämpligen benämnd ''statens

järnvägars avskrivningsfond’. Denna transaktion, som innebär en överflyttning

från lånekapital till skattekapital, skulle således ej inverka på

slutsumman av statens järnvägars fond. Då någon återbetalning på eu gång

av ifrågavarande lånekapital givetvis är utesluten, måste det till berörda

avskrivningsfond överförda kapitalet förräntas och amorteras genom anslag

å riksstaten. Möjlighet härtill torde kunna beredas genom de ökade statsinkomster,

som komma att bliva en följd av 1927 års avtal mellan staten

och malmbolagen. Riksdagens samma år uttalade önskemål om dessa ökade

inkomsters användning till avsevärd del för ifrågavarande ändamål skulle

då bliva tillgodosett.»

För egen del har departementschefen, under erinran att 1928 års riksdag

närmast syntes ställt mot varandra den för budgetåret 1927/1928 beräknade

utdelningen å statens aktier i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag av 5.6 5

miljoner kronor samt den inkomst från malmbolaget av 14.5 miljoner kronor,

som beräknades i 1928 års statsverksproposition, ehuru densamma på grund

av gruvkonflikten av riksdagen sedermera nedsattes, vidare anfört följande:

»Bland de hörda myndigheterna råda delvis ganska olika meningar

rörande omfattningen av de malminkomster, som böra avses för de olika

specialändamålen. Riksgäldsfullmäktige hava givit uttryck åt den uppfattningen,

att de ökade statsinkomster, som komma att bliva en följd

av 1927 års avtal mellan staten och malmbolaget, skulle ej blott medgiva,

att 8.5 9 miljoner kronor om året kunde tagas i anspråk för förräntning

och amortering under 30 års tid av ett oräntabelt lånekapital i statens järnvägar

å 140 miljoner kronor utan även möjliggöra tillgodoseende av riksdagens

önskan om användande av en del av malminkomsterna i produktionsfrämjande

syfte. Även järnvägsstyrelsen förutsätter, att de ökade malminkomsterna

medgiva en amortering av statens järnvägars oräntabla lånekapital

i samma utsträckning, som riksgäldsfullmäktige antagit. Statskontoret

synes hava såsom ett slag av merinkomst betraktat all den utdelning

från ''malmbolaget, vilken stiger utöver räntan på det bokförda värdet

av statens aktier i bolaget. Enligt denna beräkningsgrund skulle för allmänna

budgetutgifter få disponeras ett belopp av 5 miljoner kronor, medan

återstoden av malminkomsten — enligt beräkningarna för nästa budgetår

8.8 5 miljoner kronor — skulle till lika delar användas dels för nedskrivning

av statsjärnvägarnas lånekapital och dels för fondering i kapitalbildningssyfte.

Riksräkenskapsverket, som av principiella skäl avstyrkt specialanvändning

av malminkomsterna, har slutligen velat såsom merinkomst,

disponibel för annat än allmänna budgetändamål, betrakta högst den del av

inkomsterna enligt 1927 års avtal, som kan överskjuta vad som skolat inflyta

enligt de äldre överenskommelserna.

Enligt riksräkenskapsverkets förslag skulle, såsom nämnts, merinkomsten

beräknas utgöra skillnaden mellan å ena sidan inkomsten enligt 1927 års

avtal och å andra sidan den inkomst, som skulle hava tillflutit staten enligt

de äldre avtalen. Den ovan återgivna siffran 12.6 6 miljoner kronor för utdelningen

enligt de äldre avtalen skulle sålunda, om man håller sig till den

för nästkommande budgetår beräknade inkomsten, svara mot 13.8 5 miljoner

kronor efter det nya avtalet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 148.

Ett annat sätt för beräkningen av merinkomsten är att till grund för

denna lägga det nya malmavtalet, tillämpat på kvantiteterna bruten och

bortfraktad malm enligt dels de äldre avtalen och dels den nu gällande

överenskommelsen. Merinkomsten blir enligt detta beräkningssätt den del

av inkomsten enligt 1927 års avtal, som belöper på den brutna merkvantiteten,

d. v. s. den kvantitet, som på grund av det nya avtalet brutits utöver

vad som vid tillämpning av de gamla överenskommelserna hade blivit fallet.

Då sålunda för nästkommande budgetår inkomsttiteln beräknats till ett belopp

av 13.8 5 miljoner kronor, vilket baserats på en utfraktning av 7.8 miljoner

ton, skulle med tillämpning av samma vinstandel per ton å den äldre brytningskvantiteten

uppstå en inkomst för staten av 12.0 2 miljoner kronor.

Därest statens andel i vinsten antages komma att uppgå till dels samma

belopp per ton, som erhålles vid den av malmbolaget beräknade inkomsten

för staten under budgetåret 1929/1930, och dels respektive 2 kronor, 2 kronor

25 öre och 2 kronor 50 öre per ton, ställer sig statens utdelning å den enligt

de gamla avtalen beräknade brytningen och en brytning av respektive 7.8,

8 och 8.5 miljoner ton sålunda:

Bortfraktad malm

(ton)

Statens utdelning (kronor)

Vinstandel

= 1929/30

Vinstandel

2: — kr.

per ton

Vinstandel

2: 2 5 kr.

per ton

Vinstandel j

2: 60 kr.

per ton

6,770,000..........................................

12,021,090

13,540,000

15,232,500

16,925,000 !

7,800,000.........................................

13,850,000

15,600,000

17,550,000

19,500,000 |

8,000,000..........................................

14,205,128

16,000,000

18,000,000

20,000,000 |

8,500,000..........................................

15,092,949

17,000.000

19,125,000

21,250,000 i

Det torde böra erinras, att vid behandlingen inom riksdagen 1927 av

propositionen om malmavtalet beräknades, att bortfraktningen av malm efter

det nya avtalet genomsnittligt ej skulle komma att överstiga 8 miljoner ton,

ehuru avtalet medgiver en maximiutfraktning av 9 miljoner ton. Vad

statens utdelning beträffar må framhållas, att en vinstandel staten till

godo av 2 kronor 50 öre per ton uppnås från och med år 1933 vid en företagarevinst

(efter skatter och avskrivningar) av 5 kronor per ton. Enligt

malmbolagets beräkningar av inkomsterna för budgetåren 1928/1929 och 1929/

1930 skulle vinsten bliva något lägre än 5 kronor per ton. Vid malmavtalets

upprättande antogs emellertid, att företagarevinsten efterhand skulle stiga.

För egen del finner jag mig böra i fråga om sättet för bestämmandet av

den s. k. merinkomsten ansluta mig till den sist utvecklade beräkningsmetoden.

Den omständigheten, att staten erhållit delvis förmånligare ersättningsvillkor

i det nya avtalet, utgör givetvis icke i och för sig skäl att betrakta

den av sådan anledning ökade inkomsten såsom en ’merinkomst av en förökad

exploatering av landets malmkapital’. Det avgörande måste enligt min

mening vara själva ökningen av de brutna kvantiteterna. Att härvid såsom

utgångsläge för jämförelsen räkna med den inkomst, som vid fortsatt tilllämpning

av de äldre kontrakten skulle hava tillflutit staten, möter emellertid

svårigheter och blir knappast rättvisande. Då samma inkomst per ton

bruten malm måste'' läggas till grund för jämförelsen, bör fördenskull det

nya malmavtalets bestämmelser rörande statens vinstandel användas såsom

underlag för beräkningen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 148.

9

Mod hänsyn till svårigheten att med någon grad av sannolikhet beräkna,

huru statens utdelning från malmbolaget kommer att utveckla sig, synes

det vara skäl att icke låta det avgörande, som nu skall träffas, avse en

alltför långt utsträckt tidrymd. En lämplig slutpunkt tills vidare synes

vara år 1936. För ep längre tid framåt kan ej såsom utgångspunkt för

fastställandet av brytningskvantiteten enligt de äldre avtalen användas ovan

angivna siffra 6.7 7 miljoner ton. Vid behandlingen inom riksdagen av 1927

års malmavtal förutsattes, att vid tillämpning av de äldre överenskommelserna

malmbrytningen efter 1936 skulle successivt ökas för att från och med

1940 i genomsnitt bliva 8 miljoner ton per år. Med beaktande jämväl av

de talrika ändringar och tillägg, som efterhand gjorts i de äldre malmavtalen,

synes erfarenheten ock giva vid handen, att även om nu en plan för

inkomstanvändningen skulle upprättas för en längre tid framåt, densamma

med tämligen stor visshet ganska snart komme att bliva föremål för jämkningar.

Huru bör förfaras för tiden efter 1936 får alltså framdeles tagas

under närmare övervägande.

Vid tillämpande av det sålunda förordade beräkningssättet skulle merinkomsten

— från en för nästa budgetår nu beräknad summa av i avjämnat

tal 1.8 miljoner kronor — stiga efterhand som brytningen ökas och höjda

priser å den försålda malmen erhållas. Enligt min mening fylla de merinkomster,

som på detta sätt kunna framkomma, skäliga anspråk på att

ersätta den malmkvantitet, som på grund av 1927 års malmavtal kommer

att uttagas utöver den, som skulle hava brutits, därest de äldre avtalen

varit i tillämpning.»

Bedan av 1926 års riksdag har beträffande statens järnvägar och statens

vattenfallsverk uttalats, att om å ena sidan det framstode som en faktor av

stor betydelse för landets ekonomiska liv, att trafiktaxorna ej bleve onormalt

betungande, man dock å andra sidan ur statsfinansiell synpunkt måste fasthålla

kraven på förräntning av det nedlagda kapitalet, åtminstone i vad

detta vore att hänföra till lånemedel. Ansvaret för att dessa båda betingelser

uppfylldes finge i första hand anses åvila vederbörande verksstyrelser.

I betraktande av senaste årtiondets enastående ekonomiska omkastningar

syntes dock förklarligt om härvid statsmakternas medverkan till

genomförande av vissa nedskrivningsåtgärder påkallades. I sin skrivelse

rörande det nya malmavtalet framhöll 1927 års riksdag, under erinran om

dessa uttalanden, önskvärdheten av att en avsevärd del av statens inkomster

från malmbolaget årligen bleve använd till avbetalning av oräntabla delar

av det lånekapital, som nedlagts i statens järnvägsanläggningar, varigenom

ränteanspråken på statens järnvägar i motsvarande mån skulle minskas.

Dessa synpunkter hava ytterligare utvecklats av 1928 års riksdag.

Trots att transportavgifterna vid statens järnvägar alltjämt måste hållas

på en nivå med över 100 procent överstigande 1913 års taxor, kunna dock förräntningskraven

ej i fråga om det upplånade kapitalet för närvarande uppfyllas.

Bokförda värdet av statsbaneegendomen vid 1928 års utgång uppgick

till 1,120 miljoner kronor, varav 915 miljoner kronor beräknats utgöra

lånemedel. För täckande av räntan å detta belopp, uppskattad till 43.5

miljoner kronor, beräknas vad 1929 beträffar finnas — under förutsättning

Utskottets

yttrande.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 148.

av oförändrade taxor — tillgängligt ett överskott av 40.5 miljoner kronor.

Den uppkommande bristen i förräntningen skulle alltså uppgå till 3 miljoner

kronor. Enligt de av Kungl. Maj:t hösten 1928 givna direktiven för

taxeutredningen skulle den blivande taxan få beräknas medföra en ytterligare

inkomstminskning av 8.5 miljoner kronor, varvid alltså ovannämnda

brist skulle stiga till 11.5 miljoner kronor.

Huvudanledningen till att statens järnvägar för närvarande uppvisa ett

så otillfredsställande ekonomiskt resultat, får anses vara, att dessa belastas

med visst oräntabelt kapital, nämligen dels sådant som nedlagts i vissa

banor, vilka ej giva någon avkastning, dels ock sådant som under krisåren

med då rådande abnormt låga penningvärde investerats i vissa statsbaneanläggningar.

Järnvägsstyrelsen har funnit förhållandena motivera, att 240 miljoner

kronor, utgörande dylikt överkapital, avskrivas. 1928 års riksdag har —

utan att dock taga ställning till själva skäligheten av det sålunda angivna

beloppet — uttalat sig för att viss del av mervinsten från malmbolaget

tages i anspråk för detta ändamål. I samband härmed förordade riksdagen,

att berörda avskrivning tekniskt ordnades sålunda, att det för avskrivning

beräknade beloppet bleve uppfört såsom en särskild fond, lämpligen benämnd

statens järnvägars avskrivningsfond, som skulle förräntas och amorteras med

statens utdelning från malmbolaget.

I fråga om avskrivningens genomförande har riksgäldskontoret — utgående

ifrån att järnvägsstyrelsens beräkning bleve godtagen — anfört, att

av verkställda amorteringar å av riksgäldskontoret upptagna statslån ett

belopp av 100 miljoner kronor kunde anses vara disponibelt för avskrivning

av det i statens järnvägar nedlagda lånekapitalet, vilket belopp alltså omedelbart

kunde avföras från statens järnvägars lånekapital. Beträffande återstående

belopp, 140 miljoner kronor, hava fullmäktige förordat, att malminkomsterna

tagas i anspråk för förräntning och amortering under 30 år,

för vilket ändamål erfordrades en annuitet av 8.5 9 miljoner kronor.

Departementschefen har förordat den förstnämnda amorteringen med ett

belopp av 100 miljoner kronor, dock jämkat att motsvara det belopp, vartill

amorteringen uppginge vid slutet av budgetåret 1929/1930. I fråga om

malminkomsternas användande för avskrivning har departementschefen —

med betonande av ordalydelsen i riksdagens skrivelse 1928, däri kräves viss

användning av »merinkomsten av en förökad exploatering av landets malmkapital»

— uttalat den uppfattningen, att avgörande för beräkningen av

denna merinkomst borde vara ökningen av de brutna kvantiteterna. Enligt

viss beräkning fastställer departementschefen den för nästa budgetår disponibla

merinkomsten av malmbrytning till 1.8 miljoner kronor. För följande

år anser departementschefen på anförda grunder lämpligt att begränsa kalkylen

till en period till och med 1936, och det antagandet uttalas, att den intill

den nämnda tidpunkten samlade merinkomsten kunde beräknas till upp

emot ett tjugutal miljoner kronor. I vidare mån än sålunda angivits, av
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 148.

11

visar departementschefen användande av malminkomster för avskrivning av

statens järnvägars lånekapital.

Beträffande formen för avskrivningens genomförande erinrar departementschefen,

att omflyttning i statens järnvägars räkenskaper från lånekapital till

kapital uppkommet av andra statsinkomster av belopp, motsvarande förutberörda

amortering av statsskulden, lärer ankomma på Kungl. Maj:ts förfogande.

I fråga om malminkomsterna avstyrker departementschefen riksgäldsfullmäktiges

liksom ock statskontorets förslag om uppläggande av särskild

avskrivningsfond för statens järnvägar och förordar — i anslutning

till förslag av rik sräkenskaps ver ket — att avsättningarna ingå i fonden för

statsskuldens amortering samt att i statens järnvägars räkenskaper en uppdelning

sker av det investerade kapitalet i lånekapital och annat kapital.

Utskottet vill för sin del förorda, att en avskrivning av statens järnvägars

lånekapital verkställes vid utgången av år 1929 med beloppet av gjorda

amorteringar å statsskulden, vilket belopp i enlighet med riksgäldsfullmäktiges

förslag synes böra fastställas till 100 miljoner kronor.

Vad därefter angår omfattningen av järnvägskapitalets avskrivning medelst

användning för ändamålet av malminkomster, vill utskottet ej förneka, att

den av departementschefen återgivna satsen i 1928 års riksdagsskrivelse kan

giva formellt stöd åt den framställda meningen. Men utskottet vill hävda,

att det varit såväl utskottets som riksdagens mening att malminkomsten —

såsom jämväl torde bestyrkas av 1927 års riksdagsskrivelse i malmavtalsfrågan

— skulle, i vidsträcktare omfattning än som av departementschefen

föreslås, användas till avskrivning av statens järnvägars oräntabla kapital.

Det gäller då först att söka fastställa beloppet av detta oräntabla kapital.

Järnvägsstyrelsen har från vissa utgångspunkter, såsom ovan erinrats, kommit

till en summa av 240 miljoner kronor. Riksdagen 1928 har i sin skrivelse

i ämnet lämnat å sido frågan om skäligheten av denna beräkning, och de

numera i ärendet hörda ämbetsverken hava utgått från antagandet att beräkningen

blev godtagen. Det vill synas utskottet, som om — bortsett från

tidigare från järnvägsstyrelsen åberopade skäl, som hänförde sig till att

statens järnvägars intressen åsidosatts vid det nya malmavtalet — järnvägsstyrelsens

beräkning vunne stöd av det nuvarande driftresultatet sammanställt

med den inverkan, som måste förväntas av taxenedsättningen. Vid

beräkning av ränta å hela det nuvarande lånekapitalet, 915 miljoner kronor,

förefinnes enligt senaste driftresultat ett förräntningsunderskott av cirka 3

miljoner kronor. Taxenedsättningen beräknas av Kungl. Maj:t till 8.5

miljoner kronor för år. Bristen skulle vid nuvarande driftresultat alltså

komma att uppgå till omkring 11.5 miljoner kronor. Utskottet, som förutsätter

att riksdagen ej finner skäl att frångå sitt tidigare framställda krav

på järnvägskapitalets förräntning, anser alltså, att taxenedsättningens genomförande

bör förbindas med en nedsättning av statens järnvägars lånekapital

i vidare omfattning än departementschefen tillstyrkt. Enligt riksgäldskontorets

beräkning skulle för förräntning och amortering under 30 år av 140

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 148.

miljoner kronor erfordras en annuitet av 8.59 miljoner kronor på sätt framgår

av nedanstående tabell.

Plan lör amortering av 140,000,000 kronor under 30 år elter en räntefot av

4 ''/• procent.

i r

Annuitet

• ) ,v

Kapital-

Ränta

Kapital

återstod

1 ..............................

8,594,816

6,300,000

2,294,816

’

140,000,000

137,705,184

2 ..............................

8,594,816

6,196,733

2,398,083

135,307,101

3 ..............................

8,594,816

6,088,820

2,505,996

132,801,105 }

4 ..............................

8,594,816

5,976,050

2,618,766

130,182,339

5 ..............................

8,594,816

5,858,205

2,736,611

127,445,728

6 ..............................

8,594,816

5,735,058

2,859,758

124,585,970

7 ..............................

8,594,816

5,606,369

2,988,447

121,597,523 [

8 ..............................

8,594,816

5,471,889

3,122,927

118,474,596 l

9 ..............................

8,594,816

5,331,357

3,263,459

115,211,137

10 ..............................

8,594,816

5,184,501

3,410,315

111,800,822 i

11 ..............................

8,594,816

5,031,037

3,563,779

108,237,043 |

12 ..............................

8,594,816

4,870,667

3,724,149

104,512,894 r

13 ..............................

8,594,816

4,703,080

3,891,736

100,621,158

14 .............................

8,594,816

4,527,952

4,066,864

96,554,294

15 ..............................

8,594,816

4,344,943

4,249,873

92,304,421

16 ..............................

8,594,816

4,153,699

4,441,117

87,863,304

17 ..............................

8,594,816

3,953,849

4,640,967

83,222,337

18 ..............................

8,594,816

3,745,005

4,849,811

78,372,526

19 ..............................

8,594,816

3,526,764

5,068,052

73,304,474

20 ..............................

8,594,816

3,298,701

5,296,115

68,008,359

21 ..............................

8,594,816

3,060,376

5,534,440

62,473,919

22 ..............................

8,594,816

3,811,326

5,783.490

56,690,429

23 ..............................

8,594,816

2,551,069

6,043,747

50,646,682

24 ..............................

8,594,816

2,279,101

6,315,715

44,330,967

25 ..............................

8,594,816

1,994,894

6,599,922

37,731,045

26 .............................

8,594,816

1,697,897

6,896,919

30,834,126

27 ..............................

8,594,816

1,387,536

7,207,280

23,626,846

28 ..............................

8,594,816

1,063,208

7,531,608

16,095,238

29 ..............................

8,594,816

724,288

7,870,528

8,224,710

30 ..............................

8,594,822

370,112

8,224,710

— :

257,844,486

117,844,486

140,000,000

:

Ifrågavarande annuitet skulle ersätta den minskning i statens järnvägars

inkomster, som uppstår i följd av taxenedsättningen. En särskild beräkning

av räntedelen av denna annuitet bör ej påkallas, enär ju räntan inrymmes

s. 13 Kontrollera mot PDF

Stdtsutskottets utlåtande Nr 148.

13

under statsskuldsräntan. Endast avsättningen av respektive amorteringsbelopp

skulle bliva synlig i budgeten. Utskottet anser sig böra förorda, att

dylik avsättning framdeles beräknas, och föreslår alltså, att för budgetåret

1929/1930 upptages en avsättning för ifrågavarande kapitalamortering, i

runt tal beräknad till 2,300,000 kronor. Utskottet vill i detta sammanhang

vidare framhålla, att under nästa budgetår 1880 års statslån blir slutamorterat,

varav följer, att utgiften för annuitet för detta lån, 5.6 miljoner kronor,

kommer att utgå ur budgeten och sålunda bliva disponibel för annat amorteringssyfte.

I fråga om de skilda meningar, som yppats angående det tekniska genomförandet

av avskrivningen, inskränker sig utskottet till uttalande av önskemålet,

att den blivande anordningen skall tillgodose behovet av det investerade

kapitalets redovisning i full omfattning.

Statsverkets vinst för nästkommande budgetår från Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag har i statsverkspropositionen beräknats till 13,850,000 kronor.

Enligt utskottet från finansdepartementet tillhandakomna upplysningar bör

man dock ej räkna med ett högre vinstbelopp än 12,475,000 kronor, vilket

torde i riksstaten böra uppföras såsom inkomst av statens ifrågavarande

aktier.

Vad angår de av herr Asplund i hans motion I: 141 framförda erinringarna

emot beräkningen av malminkomsten, finner utskottet, att tillräckligt

underlag för en rubbning i övrigt av den gjorda beräkningen ej blivit

förebragt.

I fråga om de motionsvis framställda yrkandena å avsättning av malminkomster

för produktiva ändamål, får utskottet — med vidhållande i övrigt

av utskottets tidigare hävdade och av 1927 och 1928 års riksdagar godkända

uppfattning, att en avsevärd del av malminkomsterna skola användas för

produktiva ändamål — framhålla, att i den mån som ifrågavarande inkomster

tillgodokomma budgeten och möjligheten till kapitalinvestering utan

anlitande av lån därigenom ökas, motionärernas önskemål om förbrukade

kapitaltillgångars ersättande med annat produktionsfrämjande kapital böra

bliva i motsvarande mån tillgodosedda. Det av herr Asplund i hans motion

1:142 avhandlade spörsmålet om nedsättningar av fraktsatserna från övre

Norrland å träkol och andra för sydliga landsdelars industri erforderliga

råvaror får utskottet tillfälle ytterligare beröra i samband med taxefrågan

i allmänhet (utlåtande nr 149).

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

a) att riksdagen må,

1) i anledning av Kungl. Maj:ts förslag angående beräkning

av statens inkomst från Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag och herr Asplunds motion (I: 141) i

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 148.

riksstaten för budgetåret 1929/1930 under statens aktier

upptaga inkomsten från Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag

till ett belopp av 12,475,000 kronor;

2) i anledning av Kungl. Maj:ts förslag angående

avsättning till fonden för statsskuldens amortering av

viss del av statens inkomst från Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag, i riksstaten för budgetåret 1929/1930

under utgifter för kapitalökning och rubrik avbetalning

å statsskulden anvisa ett anslag av 2,300,000 kronor till

nedskrivning av statens järnvägars icke räntabla kapital;

samt

b) att de av herrar Asplund samt Ericson i Boxholm

och Högström ävensom av herr Lindhagen väckta motionerna

(I: 142 och 191 samt II: 249) må anses besvarade

genom vad utskottet här ovan anfört, de förstnämnda

båda motionerna, i vad desamma avse förnyad utredning

om malminkomsternas användning.

Stockholm den 28 maj 1929.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVAENZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, J. L. Widell, Olof

Olsson, O. Bergqvist, J. Nilsson i Malmö, P. A. Dahl, K. V. Rydén, N. J. M. Svensson i

Kompersmåla, C. I. Asplund, K■ E. Andersson i Eliantorp och G. Kobb; samt

från andra kammaren: herrar A■ Anderson i Råstock, A. Wiklund i Brattfors, P. Nilsson

i Bonarp, C. R. Jansson i Falun, S. Bengtsson i Norup, O. Olsson i Kullenbergstorp, P. M.

Olsson i Blädinge, A. A.son Törnkvist i Karlskrona, B. F:son Holmgren, E. J. Wigforss, J.

Olofsson i Digernäs och O. Nilsson i Örebro.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1929:287 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen framställda förslag angående beräkningen av statens inkomst från Luossavaara-Kiir s. 3 i texten