Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen framställda förslag angående beräkningen av statens inkomst från Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
1929-05-28 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1929:148, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen framställda förslag angående beräkningen av statens inkomst från Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 148.
1
Nr 148.
Ankom till riksdagens kansli den 28 maj 1929 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
framställda förslag angående beräkningen av statens inkomst
från Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag m. m. jämte i
ämnet väckta motioner.
(4:e avd.)
I den till riksdagen den 4 januari 1929 avlåtna propositionen (nr 1) angående
statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1929/1930 har
Kungl. Maj:t, under åberopande av det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet
över finansärenden samma dag, (Inkomsterna. Statens produktiva
fonder) föreslagit riksdagen upptaga inkomsttiteln »statens aktier», i vad
angår statens aktier i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, på följande sätt:
Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag ................................ 13,850,000 kronor.
Vidare har Kungl. Maj:t i omförmälda proposition, under åberopande av
statsrådsprotokollet över finansärenden nämnda dag, (utgifter för kapitalräkning,
bil. 3) föreslagit riksdagen att till avbetalning av statsskulden anvisa
visst belopp, varav för avsättning till fonden för statsskuldens amortering,
bland annat, ett förslagsanslag å 1,800,000 kronor av statens inkomst från
Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokoll »inkomsterna» sid. 34 ävensom »utgifter för kapitalökning»
sid. 1—30 samt bil. 3 sid. 10 och 13.
I samband med Kungl. Maj:ts förevarande båda förslag har .utskottet till
behandling förehaft vissa i fråga om de så kallade malminkomsterna inom
riksdagen väckta motioner.
Sålunda har i två inom första kammaren av herr C. 1. Asplund väckta
motioner föreslagits,
dels i motionen'' 1:141, att riksdagen ville för sin del besluta att i riksstaten
för budgetåret 1929/1930 upptaga under B. Inkomster av statens
produktiva fonder, II. Statens aktier, 1. Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag
11,700,000 kronor;
dels ock i motionen 1:142, att riksdagen ville beträffande användningen
av de inkomster, som tillföras staten från malmbrytningen i LuossavaaraKiirunavaara
aktiebolags gruvor i Norrbottens län besluta
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 6 samt. 81 håft. (Nr 148—149.)
1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 148.
Beräkningen
av malminkomsten.
A) för budgetåret 1929/1930 bevilja ett anslag av en miljon kronor att
användas till täckande av de förluster, som kunna uppstå för statens järnvägar
genom en ytterligare nedsättning av fraktsatserna från övre Norrland
för träkol och andra för sydligare landsdelars industri nödvändiga råvaror,
vilka eljest icke kunna finna ekonomisk användning;
B) under förklaring, att de i statsverkspropositionen under »utgifter för
kapitalökning» framställda förslag och uttalanden om berörda inkomsters
användning icke synts riksdagen tillfredsställande, hos Kungl. Maj:t anhålla
om utredning, omfattande berörda medels användande icke blott till avbetalning
å statsskulden, utan även i produktionsfrämjande och kapitalbildande
syfte, därvid järnhanteringens och andra näringars tillgodoseende med billig
kraft och billiga råvaror torde särskilt beaktas.
Vidare har i motionen nr 191 i samma kammare av herr C. Lindhagen
föreslagits, att riksdagen måtte
l:o) hos Kungl. Maj:t begära förslag, att det fortgående uttömmandet av
malmkapitalet i det stora norrbottniska malmfältet omvandlas i varaktigt
produktivt kapital genom disponerandet av statens vinstandelar i sin helhet
i sådant syfte, exempelvis genom nyodlingar för bildandet av nya jordbruk;
2:o) i avvaktan på detta avgörande provisoriskt avsätta hela den i årets
statsverksproposition beräknade vinstandelen till framtida disposition.
Slutligen hava herrar F. O. Ericson i Boxholm och C. J. Högström
en inom andra kammaren väckt motion, nr 249, under åberopande av motiveringen
i ovan angivna, av herr Asplund väckta motion 1:142 gjort en
hemställan, likalydande med den i sistnämnda motion.
I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,
får utskottet hänvisa till motionerna.
Beträffande beräkningen av inkomsten å statens aktier i LuossavaaraKiirunavaara
aktiebolag har riksräkenskapsverket anfört följande:
»Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag. För nedanstående budgetår har
utdelningen från detta bolag sammanlagt beräknats till och influtit med
följande belopp:
Beräknad
inkomst
Behållen
inkomst
Stegring
kronor
kronor
kronor
Budgetåret 1923/1924 ..........
.......... 3,390,000
2,960,918
—
» 1924/1925 ..........
.......... 3,290,000
3,007,516
46,598
» 1925/1926 .........
........... 3,642,500
3,838,939
831,423
» 1926/1927 ..........
.......... 4,405,000
5,076,630
1,237,691
» 1927/1928 ..........
.......... 5,650,000
5,265,924
189,294
» 1928/1929 ..........
.......... 6,000,000
—
—
Det av 1927 års riksdag antagna förslaget till avtal mellan staten och
Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag m. fl. innebär helt nya bestämmelser
rörande malmbrytningens storlek samt beräkningen av royalty och
Statsutskottets utlåtande Nr 148. 3
vinstutdelning in. in. ävensom bortfallande av den tidigare uppdelningen
av inkomsttiteln.
I skrivelse till riksräkenskaps verket den 3 november 1928 har Luossavaara—Kiirunavaara
aktiebolag beträffande den statsverket tillkommande
royaltyn meddelat, att om bortfraktningen av malm från gruvorna i
Kiiruna, Luossavaara och Malmberget under bokföringsåret 1928/1929
kommo att enligt beräkning uppgå till 7,800,000 ton, den staten härå tillkommande
royaltyn å 1 krona 50 öre per ton skulle utgöra 11,700,000 kronor
att inbetalas till statsverket den 30 september 1929.
I avseende å den inkomst av vinstutdelning, som statsverket kan påräkna
från bolaget under budgetåret 1929/1930, har bolaget i skrivelse till riksräkenskapsverket
den 5 innevarande månad meddelat, att om reservfonden
tages i anspråk för det gångna årets förlust — såsom av styrelsen föreslagits
— för räkenskapsåret 1928/1929 kan beräknas uppstå en utdelningsbar
nettovinst för staten såsom preferensaktieägare av cirka 2,150,000 kronor,
vilket belopp i så fall är att inbetala till statsverket i december 1929.
Riksräkenskapsverket har i överensstämmelse med de av bolaget sålunda
verkställda beräkningarna upptagit utdelning i Luossavaara—Kiirunavaara
aktiebolag till 13,850,000 kronor.»
Departementschefen har ej funnit anledning till erinran mot den sålunda
gjorda beräkningen, enligt vilken alltså ifrågavarande inkomstpost skulle
upptagas till 13,850,000 kronor.
I samband med sin prövning av Kungl. Maj:ts förslag om nytt malm- Avsättning av
avtal uttalade 1927 års riksdag som önskligt, att en avsevärd del av statens ^aimfnkominkomster
från malmbolaget årligen måtte användas till avbetalning av sten.
oräntabla delar av det lånekapital, som funnes nedlagt i statens järnvägsanläggningar;
ett sådant förfarande stode, framhöll riksdagen, också i överensstämmelse
med den enligt riksdagens mening beaktansvärda grundsats,
som bland annat kommit till uttryck i statskontorets utlåtande, nämligen
den att inkomster, uppkomna genom en exploatering av landets naturtillgångar,
som innebure en konsumtion av själva kapitalet, icke borde i sin
helhet tagas i anspråk för statens löpande utgifter.
I skrivelse den 1 juni 1928, nr 256, har riksdagen — under uttalande
av tvekan om lämpligheten av en utsträckning, på sätt departementschefen
ifrågasatt, av fondens för statsskuldens amortering användning till en så
vittutseende uppgift som att möjliggöra nedskrivning av det i affärsverken
placerade lånekapitalet — vidare anfört följande:
»Vad särskilt angår statens järnvägar, synes i anslutning till 1927 års
riksdags uttalade uppfattning avbetalning av oräntabla delar av lånekapitalet
böra beredas från de inflytande malminkomsterna utan att därvid
anlitas den av departementschefen antydda omvägen, att nämnda inkomster
först tillföras fondens för statsskuldens amortering. I detta avseende må
erinras om det direkta samband som det nya malmavtalet, med däri ingående
garanti om vissa låga fraktsatser för malmtransporterna, äger med
frågan om avkastningen från statsbanorna. Den fraktfyllnad, som statens
järnvägar sålunda skulle äga tillgodoräkna sig, har uppskattats till omkring
10,000,000 kronor. I statens järnvägar investerat kapital beräknas uppgå
4
Statsutskottets utlåtande Nr 149.
till i runt tal 1,100 miljoner kronor, varav cirka 900 miljoner utgöra lånemedel.
Av detta kapital har nu järnvägsstyrelsen ansett önskligt, att 240
miljoner kronor avskrivas, därav 180 miljoner nedlagt i vissa norrländska
banor och 60 miljoner kronor utgörande överkapitalisering av andra statsbaneanläggningar.
Riksdagen måste för sin del — utan att taga ställning
till skäligheten av själva de angivna beloppen — redan av nyss angivna
skäl finna rimligt, att statens järnvägar få tillgodoräkna sig viss anpart
av mervinsten från malmbolaget.
Riksdagen vill för sin del uttala sig för ett genomförande av det av
järnvägsstyrelsen ifrågasatta förfarandet, att viss del av statens järnvägars
oräntabla lånekapital avlyftes från statens järnvägar och i riksgäldskontorets
räkenskaper uppföres såsom en särskild fond, lämpligen benämnd
»statens järnvägars avskrivningsfond», som förräntas och efterhand amorteras
med statens utdelning från malmbolaget. Vid avvägningen av själva
kapitalbeloppet bör dock tagas i betraktande, huruvida icke med hänsyn
till faktiskt verkställda amorteringar på äldre statslån, som använts till
täckning av anslag till statens järnvägar, ifrågavarande avskrivningsbelopp
kan minskas.
Med fasthållande alltså av den vid nästföregående års riksdag uttalade
uppfattningen, att en del av statens inkomster från de norrländska malmfälten
bör användas till avbetalningen av oräntabla delar av lånekapitalet
i statsbanorna, anser riksdagen frågan om grunderna för tillförandet av
medel till och användningen av fonden för statsskuldens amortering böra
göras till föremål för ytterligare överväganden. Härvid bör tillses, att
dessa grunder erhålla en sådan utformning, att trygghet vinnes för dels en
lämpligt avvägd amortering av statsskulden, dels ock uppfyllande av den
förutsättning, som får anses ligga till grund för 1926 års riksdags beslut
beträffande rusdrycksmedlens användning för tiden till 1 juli 1932, nämligen
att dessa till den del de tillföras fonden för statsskuldens amortering
i första hand skola användas för nedbringande av det i lånefonderna investerade
lånemedelskapitalet.
I de i ämnet väckta motionerna har framhållits önskvärdheten av att en
del av malmvinsten måtte komma till direkt användning för främjande av
ny kapitalbildning i landet. I detta avseende innefatta motionerna också
en del i och för sig beaktansvärda uppslag. Sålunda har pekats på de vid
årets riksdag från skilda håll väckta förslagen om anslag för skogsodling
å kalmarker, för nyodlingar, för Norrlands kolonisering och elektrifiering
m. m. Utan att nu taga ställning till de sålunda i olika avseenden framförda
uppslagen anser sig riksdagen dock böra ytterligare framhålla den
uppfattning av förevarande fråga, som innebäres i riksdagens uttalande i
ämnet år 1927 eller att merinkomsterna av en förökad exploatering av
landets malmkapital böra givas eu sådan användning, att själva kapitalet
icke konsumeras.
Under åberopande av vad riksdagen sålunda i olika avseenden anfört, får
riksdagen
a) anmäla, att riksdagen beslutat att i riksstaten för budgetåret 1928/1929
under statens aktier upptaga inkomsten från Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag till ett belopp av 6,000,000 kronor;
b) i anledning av de i ämnet väckta motionerna (1:186 och II: 240) hos
Eders Kungl. Maj:t anhålla om utredning rörande dels användningen av
ifrågavarande inkomster, dels ock grunderna för statsskuldens amortering
Statsutskottets utlåtande Nr 148. 5
jämte andra därmed sammanhängande frågor, med beaktande av ovan angivna
synpunkter.»
I anledning av denna skrivelse hava utlåtanden avgivits av järnvägsstyrelsen,
statskontoret och riksräkenskapsverket ävensom fullmäktige i riksgäldskontoret.
Järnvägsstyrelsen har förordat och föreslagit dels att ett belopp av 100
miljoner kronor i riksgäldskontorets bokföring, med hänsyn till redan verkställda
amorteringar, avföres såsom statens järnvägars kapital av lånemedel,
och dels att ett belopp av ytterligare 140 miljoner kronor i riksbokföringen
och i riksgäldskontorets bokföring överföres från statens järnvägars kapital
av lånemedel till en »avskrivningsfond för statens järnvägar». Som följd
av dessa åtgärder kunde därefter ett belopp av 240 miljoner kronor i statens
järnvägars räkenskaper avföras från kapitalskuld av lånemedels natur.
Statskontoret har anfört bland annat följande:
»Vid bedömandet av frågan huru inkomsterna på grund av 1927 års
malmavtal lämpligen höra komma till användning synes man enligt statskontorets
mening böra utgå från att statsverket i första hand erhåller skälig
ränta på det kapital, som staten äger i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag.
Statens aktier i nämnda bolag äro för närvarande bokförda till ett värde
av 100,000,000 kronor och skälig ränta på detta kapital torde kunna beräknas
utgöra 5 procent å det bokförda värdet eller 5,000,000 kronor. Ifrågavarande
belopp, vilket under alla förhållanden för framtiden torde kunna
årligen påräknas, synes böra tagas i anspråk för finansiering av de löpande
utgifterna å riksstaten. Då beloppet allenast motsvarar skälig utdelning å
statens aktier i bolaget, kan ett sådant förfarande ej anses innebära exploatering
av själva malmkapitalet och då avkastningen av detta statens aktiekapital
hittills kunnat påräknas för finansiering av löpande utgifter, kan
det måhända möta svårighet att undvara ett sådant tillskott till budgetens
inkomstsida.
Vad åter angår den merinkomst från malmbolaget som överskjuter förenämnda
belopp å 5,000,000 kronor, vill statskontoret med hänsyn till vad
1928 års riksdag anfört rörande nedskrivning av det i statens järnvägar
nedlagda oräntabla lånekapitalet m. m. föreslå, att denna merinkomst tillföres
tvenne fonder, vilka enligt statskontorets mening böra erhålla namn
av ''statens järnvägars särskilda avskrivningsfond’ och ''statsverkets kapitalbildningsfond’.
Lämpligen synes hälften av denna återstående inkomst
böra tillgodoföras vardera fonden. Då man enligt vad statskontoret inhämtat
torde kunna räkna med att statens inkomster på grund av malmavtalet
under budgetåret 1929/1930 komma att utgöra omkring 11,000,000 och då
de därefter torde uppgå till minst 15,000,000 kronor årligen, skulle i så fall
vardera fonden komma att under nästkommande budgetår tillföras 3,000,000
kronor och under följande budgetår åtminstone 5,000,000 kronor årligen.
Avsättningen till fonderna synes böra å riksstaten förslagsvis beräknas och
fonderna sedermera tillföras de belopp, som, sedan den verkliga inkomsten
från malmbolaget blivit känd, enligt ovan berörda förslag böra tillkomma
vardera fonden.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ — - - - - - - - - -»-
Riksräkenskapsverket har, på anförda skäl, på det bestämdaste avstyrkt
en sådan anordning vid återbetalningen av de oräntabla lånemedlen i statens
6
Statsutskottets utlåtande Nr 148.
järnvägar, att fonden formellt nedskrives med det till återbetalning avsedda
beloppet samt i detta avseende vidare anfört följande:
»Riksräkenskapsverket anser fördenskull, att en annan utväg bör sökas i
avseende å den bokföringsmässiga avvecklingen av det i statens järnvägar
nedlagda lånekapitalet. Det förfaringssätt, enligt vilket man på lämpligaste
sätt synes kunna lösa detta spörsmål, har redan angivits av 1926 års riksdag,
som ju alternativt uttalat sig för att ersätta’ lånekapitalet med andra
statsinkomster. I avseende å det rent tekniska förfaringssättet vid denna
omvandling av lånemedel till andra statsinkomster torde först böra iakttagas,
att i riksstaten för respektive budgetår såsom avbetalning å statsskulden
uppföres det anslag, som bör utgå för ändamålet. Med anlitande
av de riksgäldskontoret sålunda tillgodoförda anslagsmedlen beredes kontoret
möjlighet att antingen genom återköp av utelöpande obligationer direkt
minska statsskulden eller genom minskad upplåning hålla statsskulden nere.
För vinnande av ökad klarhet i fråga om det oersatta lånemedelsbeloppet
kan riksgäldskontoret — på sätt redan tillämpas i avseende å vissa tillgångar
— inom linjen redovisa beloppet, vilket bör successivt minskas i
överensstämmelse med de i riksstaterna uppförda och riksgäldskontoret tillgodoförda
avbetalningsanslagen.»
Fullmäktige i riksgäldskontoret hava anfört bland annat följande:
»I sitt i april 1925 till Eders Kungl. Maj:t avgivna yttrande över socialiseringsnämndens
förslag rörande statens järnvägar som allmänt affärsverk
uttalade fullmäktige, att, därest det visade sig omöjligt för statens järnvägar
att förränta hela det investerade lånekapitalet, det enligt fullmäktiges mening
vore det rationellaste att medelst anvisande av skattemedel verkställa
fortlöpande amorteringar å detsamma, intill dess det nedbringats till lämplig
storlek. Detta förfaringssätt överensstämde bäst med de uttalanden, som
gång efter annan gjorts å svenska statens vägnar i samband med upptagandet
av utländska statslån och som i hög grad bidragit till att i utlandet
öka förtroendet för svenska statens finansiella ställning, nämligen att dess
upplåning skett endast för produktiva ändamål.
Fullmäktige, som alltjämt vidhålla sitt berörda uttalande, hava således
ej något att erinra mot en nedskrivning av statens järnvägars lånekapital
i den mån detta kan anses oräntabelt; och utgå fullmäktige därvid från, att
det av järnvägsstyrelsen ifrågasatta beloppet, 240 miljoner kronor, är riktigt
avvägt, ehuru fullmäktige sakna möjlighet att ingå i någon närmare prövning
därav.
Såsom framgår av en inom riksgäldskontoret tidigare under innevarande
år verkställd utredning, som här bilägges, kunna av hittills gjorda amorteringar
å av riksgäldskontoret upptagna statslån ett belopp av 100 miljoner
kronor anses vara disponibelt för avskrivning av det i statens järnvägar
nedlagda lånekapitalet. Detta belopp kan således utan vidare avföras från
statens järnvägars lånekapital, men bör givetvis alltjämt kvarstå i statens
järnvägars fond.
I detta sammanhang anse sig fullmäktige böra fästa Eders Kungl. Maj:ts
uppmärksamhet å, att ett belopp av 17.7 8 miljoner kronor, utgörande enligt
ovan omförmälda utredning av telegrafverket till riksgäldskontoret inbetalda
överskottsmedel, kan avföras från telegrafverkets lånekapital.
Den del av statens järnvägars lånekapital, som behövde återbetalas, skulle,
efter fråndragande av ovannämnda 100 miljoner kronor, uppgå till 140 miljoner
kronor. För genomförande härav bör enligt fullmäktiges mening
7
Statsutskottets utlåtande Nr 148.
sistnämnda belopp avskiljas från berörda lånekapital och överföras till eu i
statens järnvägars fond ingående särskild fond, lämpligen benämnd ''statens
järnvägars avskrivningsfond’. Denna transaktion, som innebär en överflyttning
från lånekapital till skattekapital, skulle således ej inverka på
slutsumman av statens järnvägars fond. Då någon återbetalning på eu gång
av ifrågavarande lånekapital givetvis är utesluten, måste det till berörda
avskrivningsfond överförda kapitalet förräntas och amorteras genom anslag
å riksstaten. Möjlighet härtill torde kunna beredas genom de ökade statsinkomster,
som komma att bliva en följd av 1927 års avtal mellan staten
och malmbolagen. Riksdagens samma år uttalade önskemål om dessa ökade
inkomsters användning till avsevärd del för ifrågavarande ändamål skulle
då bliva tillgodosett.»
För egen del har departementschefen, under erinran att 1928 års riksdag
närmast syntes ställt mot varandra den för budgetåret 1927/1928 beräknade
utdelningen å statens aktier i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag av 5.6 5
miljoner kronor samt den inkomst från malmbolaget av 14.5 miljoner kronor,
som beräknades i 1928 års statsverksproposition, ehuru densamma på grund
av gruvkonflikten av riksdagen sedermera nedsattes, vidare anfört följande:
»Bland de hörda myndigheterna råda delvis ganska olika meningar
rörande omfattningen av de malminkomster, som böra avses för de olika
specialändamålen. Riksgäldsfullmäktige hava givit uttryck åt den uppfattningen,
att de ökade statsinkomster, som komma att bliva en följd
av 1927 års avtal mellan staten och malmbolaget, skulle ej blott medgiva,
att 8.5 9 miljoner kronor om året kunde tagas i anspråk för förräntning
och amortering under 30 års tid av ett oräntabelt lånekapital i statens järnvägar
å 140 miljoner kronor utan även möjliggöra tillgodoseende av riksdagens
önskan om användande av en del av malminkomsterna i produktionsfrämjande
syfte. Även järnvägsstyrelsen förutsätter, att de ökade malminkomsterna
medgiva en amortering av statens järnvägars oräntabla lånekapital
i samma utsträckning, som riksgäldsfullmäktige antagit. Statskontoret
synes hava såsom ett slag av merinkomst betraktat all den utdelning
från ''malmbolaget, vilken stiger utöver räntan på det bokförda värdet
av statens aktier i bolaget. Enligt denna beräkningsgrund skulle för allmänna
budgetutgifter få disponeras ett belopp av 5 miljoner kronor, medan
återstoden av malminkomsten — enligt beräkningarna för nästa budgetår
8.8 5 miljoner kronor — skulle till lika delar användas dels för nedskrivning
av statsjärnvägarnas lånekapital och dels för fondering i kapitalbildningssyfte.
Riksräkenskapsverket, som av principiella skäl avstyrkt specialanvändning
av malminkomsterna, har slutligen velat såsom merinkomst,
disponibel för annat än allmänna budgetändamål, betrakta högst den del av
inkomsterna enligt 1927 års avtal, som kan överskjuta vad som skolat inflyta
enligt de äldre överenskommelserna.
Enligt riksräkenskapsverkets förslag skulle, såsom nämnts, merinkomsten
beräknas utgöra skillnaden mellan å ena sidan inkomsten enligt 1927 års
avtal och å andra sidan den inkomst, som skulle hava tillflutit staten enligt
de äldre avtalen. Den ovan återgivna siffran 12.6 6 miljoner kronor för utdelningen
enligt de äldre avtalen skulle sålunda, om man håller sig till den
för nästkommande budgetår beräknade inkomsten, svara mot 13.8 5 miljoner
kronor efter det nya avtalet.
8
Statsutskottets utlåtande Nr 148.
Ett annat sätt för beräkningen av merinkomsten är att till grund för
denna lägga det nya malmavtalet, tillämpat på kvantiteterna bruten och
bortfraktad malm enligt dels de äldre avtalen och dels den nu gällande
överenskommelsen. Merinkomsten blir enligt detta beräkningssätt den del
av inkomsten enligt 1927 års avtal, som belöper på den brutna merkvantiteten,
d. v. s. den kvantitet, som på grund av det nya avtalet brutits utöver
vad som vid tillämpning av de gamla överenskommelserna hade blivit fallet.
Då sålunda för nästkommande budgetår inkomsttiteln beräknats till ett belopp
av 13.8 5 miljoner kronor, vilket baserats på en utfraktning av 7.8 miljoner
ton, skulle med tillämpning av samma vinstandel per ton å den äldre brytningskvantiteten
uppstå en inkomst för staten av 12.0 2 miljoner kronor.
Därest statens andel i vinsten antages komma att uppgå till dels samma
belopp per ton, som erhålles vid den av malmbolaget beräknade inkomsten
för staten under budgetåret 1929/1930, och dels respektive 2 kronor, 2 kronor
25 öre och 2 kronor 50 öre per ton, ställer sig statens utdelning å den enligt
de gamla avtalen beräknade brytningen och en brytning av respektive 7.8,
8 och 8.5 miljoner ton sålunda:
Bortfraktad malm
(ton)
Statens utdelning (kronor)
Vinstandel
= 1929/30
Vinstandel
2: — kr.
per ton
Vinstandel
2: 2 5 kr.
per ton
Vinstandel j
2: 60 kr.
per ton
6,770,000..........................................
12,021,090
13,540,000
15,232,500
16,925,000 !
7,800,000.........................................
13,850,000
15,600,000
17,550,000
19,500,000 |
8,000,000..........................................
14,205,128
16,000,000
18,000,000
20,000,000 |
8,500,000..........................................
15,092,949
17,000.000
19,125,000
21,250,000 i
Det torde böra erinras, att vid behandlingen inom riksdagen 1927 av
propositionen om malmavtalet beräknades, att bortfraktningen av malm efter
det nya avtalet genomsnittligt ej skulle komma att överstiga 8 miljoner ton,
ehuru avtalet medgiver en maximiutfraktning av 9 miljoner ton. Vad
statens utdelning beträffar må framhållas, att en vinstandel staten till
godo av 2 kronor 50 öre per ton uppnås från och med år 1933 vid en företagarevinst
(efter skatter och avskrivningar) av 5 kronor per ton. Enligt
malmbolagets beräkningar av inkomsterna för budgetåren 1928/1929 och 1929/
1930 skulle vinsten bliva något lägre än 5 kronor per ton. Vid malmavtalets
upprättande antogs emellertid, att företagarevinsten efterhand skulle stiga.
För egen del finner jag mig böra i fråga om sättet för bestämmandet av
den s. k. merinkomsten ansluta mig till den sist utvecklade beräkningsmetoden.
Den omständigheten, att staten erhållit delvis förmånligare ersättningsvillkor
i det nya avtalet, utgör givetvis icke i och för sig skäl att betrakta
den av sådan anledning ökade inkomsten såsom en ’merinkomst av en förökad
exploatering av landets malmkapital’. Det avgörande måste enligt min
mening vara själva ökningen av de brutna kvantiteterna. Att härvid såsom
utgångsläge för jämförelsen räkna med den inkomst, som vid fortsatt tilllämpning
av de äldre kontrakten skulle hava tillflutit staten, möter emellertid
svårigheter och blir knappast rättvisande. Då samma inkomst per ton
bruten malm måste'' läggas till grund för jämförelsen, bör fördenskull det
nya malmavtalets bestämmelser rörande statens vinstandel användas såsom
underlag för beräkningen.
Statsutskottets utlåtande Nr 148.
9
Mod hänsyn till svårigheten att med någon grad av sannolikhet beräkna,
huru statens utdelning från malmbolaget kommer att utveckla sig, synes
det vara skäl att icke låta det avgörande, som nu skall träffas, avse en
alltför långt utsträckt tidrymd. En lämplig slutpunkt tills vidare synes
vara år 1936. För ep längre tid framåt kan ej såsom utgångspunkt för
fastställandet av brytningskvantiteten enligt de äldre avtalen användas ovan
angivna siffra 6.7 7 miljoner ton. Vid behandlingen inom riksdagen av 1927
års malmavtal förutsattes, att vid tillämpning av de äldre överenskommelserna
malmbrytningen efter 1936 skulle successivt ökas för att från och med
1940 i genomsnitt bliva 8 miljoner ton per år. Med beaktande jämväl av
de talrika ändringar och tillägg, som efterhand gjorts i de äldre malmavtalen,
synes erfarenheten ock giva vid handen, att även om nu en plan för
inkomstanvändningen skulle upprättas för en längre tid framåt, densamma
med tämligen stor visshet ganska snart komme att bliva föremål för jämkningar.
Huru bör förfaras för tiden efter 1936 får alltså framdeles tagas
under närmare övervägande.
Vid tillämpande av det sålunda förordade beräkningssättet skulle merinkomsten
— från en för nästa budgetår nu beräknad summa av i avjämnat
tal 1.8 miljoner kronor — stiga efterhand som brytningen ökas och höjda
priser å den försålda malmen erhållas. Enligt min mening fylla de merinkomster,
som på detta sätt kunna framkomma, skäliga anspråk på att
ersätta den malmkvantitet, som på grund av 1927 års malmavtal kommer
att uttagas utöver den, som skulle hava brutits, därest de äldre avtalen
varit i tillämpning.»
Bedan av 1926 års riksdag har beträffande statens järnvägar och statens
vattenfallsverk uttalats, att om å ena sidan det framstode som en faktor av
stor betydelse för landets ekonomiska liv, att trafiktaxorna ej bleve onormalt
betungande, man dock å andra sidan ur statsfinansiell synpunkt måste fasthålla
kraven på förräntning av det nedlagda kapitalet, åtminstone i vad
detta vore att hänföra till lånemedel. Ansvaret för att dessa båda betingelser
uppfylldes finge i första hand anses åvila vederbörande verksstyrelser.
I betraktande av senaste årtiondets enastående ekonomiska omkastningar
syntes dock förklarligt om härvid statsmakternas medverkan till
genomförande av vissa nedskrivningsåtgärder påkallades. I sin skrivelse
rörande det nya malmavtalet framhöll 1927 års riksdag, under erinran om
dessa uttalanden, önskvärdheten av att en avsevärd del av statens inkomster
från malmbolaget årligen bleve använd till avbetalning av oräntabla delar
av det lånekapital, som nedlagts i statens järnvägsanläggningar, varigenom
ränteanspråken på statens järnvägar i motsvarande mån skulle minskas.
Dessa synpunkter hava ytterligare utvecklats av 1928 års riksdag.
Trots att transportavgifterna vid statens järnvägar alltjämt måste hållas
på en nivå med över 100 procent överstigande 1913 års taxor, kunna dock förräntningskraven
ej i fråga om det upplånade kapitalet för närvarande uppfyllas.
Bokförda värdet av statsbaneegendomen vid 1928 års utgång uppgick
till 1,120 miljoner kronor, varav 915 miljoner kronor beräknats utgöra
lånemedel. För täckande av räntan å detta belopp, uppskattad till 43.5
miljoner kronor, beräknas vad 1929 beträffar finnas — under förutsättning
Utskottets
yttrande.
10
Statsutskottets utlåtande Nr 148.
av oförändrade taxor — tillgängligt ett överskott av 40.5 miljoner kronor.
Den uppkommande bristen i förräntningen skulle alltså uppgå till 3 miljoner
kronor. Enligt de av Kungl. Maj:t hösten 1928 givna direktiven för
taxeutredningen skulle den blivande taxan få beräknas medföra en ytterligare
inkomstminskning av 8.5 miljoner kronor, varvid alltså ovannämnda
brist skulle stiga till 11.5 miljoner kronor.
Huvudanledningen till att statens järnvägar för närvarande uppvisa ett
så otillfredsställande ekonomiskt resultat, får anses vara, att dessa belastas
med visst oräntabelt kapital, nämligen dels sådant som nedlagts i vissa
banor, vilka ej giva någon avkastning, dels ock sådant som under krisåren
med då rådande abnormt låga penningvärde investerats i vissa statsbaneanläggningar.
Järnvägsstyrelsen har funnit förhållandena motivera, att 240 miljoner
kronor, utgörande dylikt överkapital, avskrivas. 1928 års riksdag har —
utan att dock taga ställning till själva skäligheten av det sålunda angivna
beloppet — uttalat sig för att viss del av mervinsten från malmbolaget
tages i anspråk för detta ändamål. I samband härmed förordade riksdagen,
att berörda avskrivning tekniskt ordnades sålunda, att det för avskrivning
beräknade beloppet bleve uppfört såsom en särskild fond, lämpligen benämnd
statens järnvägars avskrivningsfond, som skulle förräntas och amorteras med
statens utdelning från malmbolaget.
I fråga om avskrivningens genomförande har riksgäldskontoret — utgående
ifrån att järnvägsstyrelsens beräkning bleve godtagen — anfört, att
av verkställda amorteringar å av riksgäldskontoret upptagna statslån ett
belopp av 100 miljoner kronor kunde anses vara disponibelt för avskrivning
av det i statens järnvägar nedlagda lånekapitalet, vilket belopp alltså omedelbart
kunde avföras från statens järnvägars lånekapital. Beträffande återstående
belopp, 140 miljoner kronor, hava fullmäktige förordat, att malminkomsterna
tagas i anspråk för förräntning och amortering under 30 år,
för vilket ändamål erfordrades en annuitet av 8.5 9 miljoner kronor.
Departementschefen har förordat den förstnämnda amorteringen med ett
belopp av 100 miljoner kronor, dock jämkat att motsvara det belopp, vartill
amorteringen uppginge vid slutet av budgetåret 1929/1930. I fråga om
malminkomsternas användande för avskrivning har departementschefen —
med betonande av ordalydelsen i riksdagens skrivelse 1928, däri kräves viss
användning av »merinkomsten av en förökad exploatering av landets malmkapital»
— uttalat den uppfattningen, att avgörande för beräkningen av
denna merinkomst borde vara ökningen av de brutna kvantiteterna. Enligt
viss beräkning fastställer departementschefen den för nästa budgetår disponibla
merinkomsten av malmbrytning till 1.8 miljoner kronor. För följande
år anser departementschefen på anförda grunder lämpligt att begränsa kalkylen
till en period till och med 1936, och det antagandet uttalas, att den intill
den nämnda tidpunkten samlade merinkomsten kunde beräknas till upp
emot ett tjugutal miljoner kronor. I vidare mån än sålunda angivits, av
-
Statsutskottets utlåtande Nr 148.
11
visar departementschefen användande av malminkomster för avskrivning av
statens järnvägars lånekapital.
Beträffande formen för avskrivningens genomförande erinrar departementschefen,
att omflyttning i statens järnvägars räkenskaper från lånekapital till
kapital uppkommet av andra statsinkomster av belopp, motsvarande förutberörda
amortering av statsskulden, lärer ankomma på Kungl. Maj:ts förfogande.
I fråga om malminkomsterna avstyrker departementschefen riksgäldsfullmäktiges
liksom ock statskontorets förslag om uppläggande av särskild
avskrivningsfond för statens järnvägar och förordar — i anslutning
till förslag av rik sräkenskaps ver ket — att avsättningarna ingå i fonden för
statsskuldens amortering samt att i statens järnvägars räkenskaper en uppdelning
sker av det investerade kapitalet i lånekapital och annat kapital.
Utskottet vill för sin del förorda, att en avskrivning av statens järnvägars
lånekapital verkställes vid utgången av år 1929 med beloppet av gjorda
amorteringar å statsskulden, vilket belopp i enlighet med riksgäldsfullmäktiges
förslag synes böra fastställas till 100 miljoner kronor.
Vad därefter angår omfattningen av järnvägskapitalets avskrivning medelst
användning för ändamålet av malminkomster, vill utskottet ej förneka, att
den av departementschefen återgivna satsen i 1928 års riksdagsskrivelse kan
giva formellt stöd åt den framställda meningen. Men utskottet vill hävda,
att det varit såväl utskottets som riksdagens mening att malminkomsten —
såsom jämväl torde bestyrkas av 1927 års riksdagsskrivelse i malmavtalsfrågan
— skulle, i vidsträcktare omfattning än som av departementschefen
föreslås, användas till avskrivning av statens järnvägars oräntabla kapital.
Det gäller då först att söka fastställa beloppet av detta oräntabla kapital.
Järnvägsstyrelsen har från vissa utgångspunkter, såsom ovan erinrats, kommit
till en summa av 240 miljoner kronor. Riksdagen 1928 har i sin skrivelse
i ämnet lämnat å sido frågan om skäligheten av denna beräkning, och de
numera i ärendet hörda ämbetsverken hava utgått från antagandet att beräkningen
blev godtagen. Det vill synas utskottet, som om — bortsett från
tidigare från järnvägsstyrelsen åberopade skäl, som hänförde sig till att
statens järnvägars intressen åsidosatts vid det nya malmavtalet — järnvägsstyrelsens
beräkning vunne stöd av det nuvarande driftresultatet sammanställt
med den inverkan, som måste förväntas av taxenedsättningen. Vid
beräkning av ränta å hela det nuvarande lånekapitalet, 915 miljoner kronor,
förefinnes enligt senaste driftresultat ett förräntningsunderskott av cirka 3
miljoner kronor. Taxenedsättningen beräknas av Kungl. Maj:t till 8.5
miljoner kronor för år. Bristen skulle vid nuvarande driftresultat alltså
komma att uppgå till omkring 11.5 miljoner kronor. Utskottet, som förutsätter
att riksdagen ej finner skäl att frångå sitt tidigare framställda krav
på järnvägskapitalets förräntning, anser alltså, att taxenedsättningens genomförande
bör förbindas med en nedsättning av statens järnvägars lånekapital
i vidare omfattning än departementschefen tillstyrkt. Enligt riksgäldskontorets
beräkning skulle för förräntning och amortering under 30 år av 140
12
Statsutskottets utlåtande Nr 148.
miljoner kronor erfordras en annuitet av 8.59 miljoner kronor på sätt framgår
av nedanstående tabell.
Plan lör amortering av 140,000,000 kronor under 30 år elter en räntefot av
4 ''/• procent.
i r
Annuitet
• ) ,v
Kapital-
Ränta
Kapital
återstod
1 ..............................
8,594,816
6,300,000
2,294,816
’
140,000,000
137,705,184
2 ..............................
8,594,816
6,196,733
2,398,083
135,307,101
3 ..............................
8,594,816
6,088,820
2,505,996
132,801,105 }
4 ..............................
8,594,816
5,976,050
2,618,766
130,182,339
5 ..............................
8,594,816
5,858,205
2,736,611
127,445,728
6 ..............................
8,594,816
5,735,058
2,859,758
124,585,970
7 ..............................
8,594,816
5,606,369
2,988,447
121,597,523 [
8 ..............................
8,594,816
5,471,889
3,122,927
118,474,596 l
9 ..............................
8,594,816
5,331,357
3,263,459
115,211,137
10 ..............................
8,594,816
5,184,501
3,410,315
111,800,822 i
11 ..............................
8,594,816
5,031,037
3,563,779
108,237,043 |
12 ..............................
8,594,816
4,870,667
3,724,149
104,512,894 r
13 ..............................
8,594,816
4,703,080
3,891,736
100,621,158
14 .............................
8,594,816
4,527,952
4,066,864
96,554,294
15 ..............................
8,594,816
4,344,943
4,249,873
92,304,421
16 ..............................
8,594,816
4,153,699
4,441,117
87,863,304
17 ..............................
8,594,816
3,953,849
4,640,967
83,222,337
18 ..............................
8,594,816
3,745,005
4,849,811
78,372,526
19 ..............................
8,594,816
3,526,764
5,068,052
73,304,474
20 ..............................
8,594,816
3,298,701
5,296,115
68,008,359
21 ..............................
8,594,816
3,060,376
5,534,440
62,473,919
22 ..............................
8,594,816
3,811,326
5,783.490
56,690,429
23 ..............................
8,594,816
2,551,069
6,043,747
50,646,682
24 ..............................
8,594,816
2,279,101
6,315,715
44,330,967
25 ..............................
8,594,816
1,994,894
6,599,922
37,731,045
26 .............................
8,594,816
1,697,897
6,896,919
30,834,126
27 ..............................
8,594,816
1,387,536
7,207,280
23,626,846
28 ..............................
8,594,816
1,063,208
7,531,608
16,095,238
29 ..............................
8,594,816
724,288
7,870,528
8,224,710
30 ..............................
8,594,822
370,112
8,224,710
— :
257,844,486
117,844,486
140,000,000
:
Ifrågavarande annuitet skulle ersätta den minskning i statens järnvägars
inkomster, som uppstår i följd av taxenedsättningen. En särskild beräkning
av räntedelen av denna annuitet bör ej påkallas, enär ju räntan inrymmes
Stdtsutskottets utlåtande Nr 148.
13
under statsskuldsräntan. Endast avsättningen av respektive amorteringsbelopp
skulle bliva synlig i budgeten. Utskottet anser sig böra förorda, att
dylik avsättning framdeles beräknas, och föreslår alltså, att för budgetåret
1929/1930 upptages en avsättning för ifrågavarande kapitalamortering, i
runt tal beräknad till 2,300,000 kronor. Utskottet vill i detta sammanhang
vidare framhålla, att under nästa budgetår 1880 års statslån blir slutamorterat,
varav följer, att utgiften för annuitet för detta lån, 5.6 miljoner kronor,
kommer att utgå ur budgeten och sålunda bliva disponibel för annat amorteringssyfte.
I fråga om de skilda meningar, som yppats angående det tekniska genomförandet
av avskrivningen, inskränker sig utskottet till uttalande av önskemålet,
att den blivande anordningen skall tillgodose behovet av det investerade
kapitalets redovisning i full omfattning.
Statsverkets vinst för nästkommande budgetår från Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag har i statsverkspropositionen beräknats till 13,850,000 kronor.
Enligt utskottet från finansdepartementet tillhandakomna upplysningar bör
man dock ej räkna med ett högre vinstbelopp än 12,475,000 kronor, vilket
torde i riksstaten böra uppföras såsom inkomst av statens ifrågavarande
aktier.
Vad angår de av herr Asplund i hans motion I: 141 framförda erinringarna
emot beräkningen av malminkomsten, finner utskottet, att tillräckligt
underlag för en rubbning i övrigt av den gjorda beräkningen ej blivit
förebragt.
I fråga om de motionsvis framställda yrkandena å avsättning av malminkomster
för produktiva ändamål, får utskottet — med vidhållande i övrigt
av utskottets tidigare hävdade och av 1927 och 1928 års riksdagar godkända
uppfattning, att en avsevärd del av malminkomsterna skola användas för
produktiva ändamål — framhålla, att i den mån som ifrågavarande inkomster
tillgodokomma budgeten och möjligheten till kapitalinvestering utan
anlitande av lån därigenom ökas, motionärernas önskemål om förbrukade
kapitaltillgångars ersättande med annat produktionsfrämjande kapital böra
bliva i motsvarande mån tillgodosedda. Det av herr Asplund i hans motion
1:142 avhandlade spörsmålet om nedsättningar av fraktsatserna från övre
Norrland å träkol och andra för sydliga landsdelars industri erforderliga
råvaror får utskottet tillfälle ytterligare beröra i samband med taxefrågan
i allmänhet (utlåtande nr 149).
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
a) att riksdagen må,
1) i anledning av Kungl. Maj:ts förslag angående beräkning
av statens inkomst från Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag och herr Asplunds motion (I: 141) i
14
Statsutskottets utlåtande Nr 148.
riksstaten för budgetåret 1929/1930 under statens aktier
upptaga inkomsten från Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag
till ett belopp av 12,475,000 kronor;
2) i anledning av Kungl. Maj:ts förslag angående
avsättning till fonden för statsskuldens amortering av
viss del av statens inkomst från Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag, i riksstaten för budgetåret 1929/1930
under utgifter för kapitalökning och rubrik avbetalning
å statsskulden anvisa ett anslag av 2,300,000 kronor till
nedskrivning av statens järnvägars icke räntabla kapital;
samt
b) att de av herrar Asplund samt Ericson i Boxholm
och Högström ävensom av herr Lindhagen väckta motionerna
(I: 142 och 191 samt II: 249) må anses besvarade
genom vad utskottet här ovan anfört, de förstnämnda
båda motionerna, i vad desamma avse förnyad utredning
om malminkomsternas användning.
Stockholm den 28 maj 1929.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVAENZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, J. L. Widell, Olof
Olsson, O. Bergqvist, J. Nilsson i Malmö, P. A. Dahl, K. V. Rydén, N. J. M. Svensson i
Kompersmåla, C. I. Asplund, K■ E. Andersson i Eliantorp och G. Kobb; samt
från andra kammaren: herrar A■ Anderson i Råstock, A. Wiklund i Brattfors, P. Nilsson
i Bonarp, C. R. Jansson i Falun, S. Bengtsson i Norup, O. Olsson i Kullenbergstorp, P. M.
Olsson i Blädinge, A. A.son Törnkvist i Karlskrona, B. F:son Holmgren, E. J. Wigforss, J.
Olofsson i Digernäs och O. Nilsson i Örebro.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1929:287 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen framställda förslag angående beräkningen av statens inkomst från Luossavaara-Kiir s. 3 i texten