Utlåtande i anledning av Kungl. Mai ds proposition angående vissa med förslag till sinnessjuklag m. m. sammanhängande frågor jämte en i ämnet väckt motion.
1929-05-29 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1929:159, Utlåtande i anledning av Kungl. Mai ds proposition angående vissa med förslag till sinnessjuklag m. m. sammanhängande frågor jämte en i ämnet väckt motion.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 159.
1
Nr 159.
Ankom till riksdagens kansli den 29 maj 1929 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Mai ds proposition angående vissa
med förslag till sinnessjuklag m. m. sammanhängande
frågor jämte en i ämnet väckt motion.
(3:e avd.)
Uti en till riksdagen avlåten, den 8 februari 1929 dagtecknad proposition,
nr 89, vilken hänvisats till statsutskottets förberedande behandling, har
Kungl. Maj:t, under åberopande av statsrådsprotokollet över socialärenden
för nämnda dag, föreslagit riksdagen att
dels föreskriva, att vad i gällande avlöningsbestämmelser eller eljest av
riksdagen godkända stadganden finnes föreskrivet beträffande statens hospital
och asyler skall från och med den 1 januari 1931 avse statens sinnessjukhus;
dels besluta, att nu befintliga befattningar såsom hospitalsläkare av l:a
och 2:a klass, respektive såsom syssloman av l:a, 2:a och 3:e klass, skola
från och med den 1 januari 1931 upptagas under de ändrade benämningarna
förste och andre läkare, respektive intendent av l:a, 2:a och 3:e klass;
dels ock godkänna följande stadganden att, utöver av 1925 års riksdag
godkända särskilda bestämmelser beträffande tjänstemän vid ifrågavarande
anstalter, från och med den 1 januari 1931 lända till efterrättelse beträffande
bemälda tjänstemän, nämligen:
»Vid sinnessjukhus anställd befattningshavare, som åtnjuter tjänstebostad,
må icke där mot betalning till vård mottaga sinnessjuk eller sinnesslö.
Läkare eller intendent, som icke åtnjuter tjänstebostad, är pliktig att vara
boende i närheten av vederbörande sinnessjukhus.»
Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.
I sammanhang med förevarande proposition har utskottet till behandling
förehaft en inom andra kammaren av herr G. Andersson i Rasjön m. fl.
väckt motion, nr 366, vari föreslagits, att riksdagen vid behandling av
Kungl. Maj:ts proposition nr 89 måtte i frågan om ersättning åt sinnessjukhusdirektionernas
ledamöter uttala, att till sådan ledamot, som för deltagande
i direktionssammanträde eller för inställelse vid anstalten, som i
direktionens ärenden eljest påkallas, icke äger uppbära Iraktamentsersättning
enligt allmänna resereglementet, måtte utgå ett dagtraktamente av 6 kronor.
Till stöd för sitt förslag hava motionärerna anfört följande:
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 6 samt. 86 häft. (Nr 159 — 160.)
1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 159.
»Bland de spörsmål, som framförts i Kungl. Ma.j:ts proposition, nr 89,
såsom sammanhängande med förslaget till ny sinnessjuklag, märkes även
frågan om traktamentsersättning åt ledamöterna i sinnessjukhusens direktioner.
Efter en redogörelse för gällande bestämmelser och för sinnesjuksakkunnigas
förslag i ämnet föreslår departementschefen i enlighet med de
sakkunnigas mening, att resekostnads- och traktamentsersättning till ifrågavarande
ledamöter skall utgå efter allmänna resereglementet (reseklass I B).
Samtidigt erinras i propositionen om, att förslag till nytt resereglemente förelagts
riksdagen, varuti bland annat föreslås, att traktamentsersättning för
dag icke skall åtnjutas för förrättning, som endast krävt frånvaro från
bostads- eller tjänstgöringsort under högst 6 dagtimmar i följd. Det antages,
att ifrågavarande begränsning i rätten till traktamentsersättning skall i viss
mån inverka på kostnaderna för här omliandlade ersättningar.
Ett tillämpande av allmänna resereglementets bestämmelser rörande resekostnads-
och traktamentsersättning för här åsyftade befattningshavare innebär,
att dessa i regel icke erhålla någon som helst ersättning för tidsspillan
och besvär. De flesta ledamöterna i sinnessjukhusdirektionerna äro naturligt
nog boende i sådan närhet av anstalterna, att traktamentsersättning icke
utgår på grund av stadgandena i 17 paragraf 1 mom. i resereglementet.
Därest det nu för riksdagen framlagda förslaget till nytt resereglemente
antages, kommer sannolikt även en del av de direktionsledamöter, vilka
tidigare kunnat erhålla traktamentsersättning, att gå miste om denna på
grund av de ifrågasatta nya bestämmelserna i 2 mom. av ovannämnda paragraf
i resereglementet.
Systemet att vissa förtroendemän i det allmännas tjänst skola uppoffra
tid och arbetskraft utan någon som helst gottgörelse har på de flesta områden
kommit ur bruk. Det förefaller därföre lämpligt att i sammanhang
med införande av den nya sinnessjuklagen jämväl frågan om en rimlig
ersättning till ledamöterna i direktionerna för sinnessjukhusen upptages till
prövning. På närliggande områden, exempelvis vid landstingens sjukhusväsende,
lämnas numera som regel gottgörelse till även sådana ledamöter
av styrelser och direktioner, vilka äro bosatta å sammanträdesorten eller på
så nära avstånd från denna, att ersättning icke utgår enligt resereglementet.
Det synes vara ett rättvist och billigt krav, att staten på liknande sätt i
någon mån gottgör dem, som oftast med stort nit nedlägga ett intresserat
arbete som ledamöter i sinnessjukhusdirektionerna.
Enklast torde saken ordnas så, att i den kungl. kungörelse, som utfärdas
i saken, inflöte en bestämmelse av innehåll, att traktamentsersättning med
ett visst belopp, förslagsvis 6 kronor, tillerkändes ifrågavarande ledamöter,
även för de fall, då traktamentsersättning icke utgår enligt allmänna resereglementet.
I betraktande av det begränsade antal befattningshavare det
här gäller, lärer statens merutgifter vid en sådan anordning komma att
stanna vid ett mycket måttligt belopp. Vi vilja i detta sammanhang erinra,
att i motiveringen till Kungl. Maj:ts proposition nr 40 med förslag till all
-
Statsutskottets utlåtande Nr 159. 3
mänt resereglemente förutsatts (sid. 17), att frågor om traktamentsersättning
till vissa befattningshavare lämpligen skall kunna regleras genom särskilda
föreskrifter.»
Vid granskning av förevarande proposition bar utskottet ansett sig böra
i huvudsak ansluta sig till de synpunkter, departementschefen framfört.
I vissa avseenden har utskottet dock funnit sig icke kunna biträda departementschefens
mening.
Enligt 20, 34, 39 och 50 §§ i det för innevarande riksdag framlagda förslaget
till sinnessjuklag m. m. skulle medicinalstyrelsen hava att handlägga
vissa ärenden rörande utskrivning samt förhör vid domstol angående å
sinnessjukhus intagna personer. Vid sådan handläggning skulle enligt förslaget
medicinalstyrelsen jämlikt 2 § i detsamma bestå av — förutom chefen
för den byrå, till vars handläggning ärendet hör, samt ytterligare en byråchef,
i vars ställe dock generaldirektören själv kunde inträda — en av
psykiatrerna i medicinalstyrelsens vetenskapliga råd ävensom två av
Konungen särskilt utsedda lekmannaledamöter. Till nämnda psykiatrer
skall enligt redan gällande föreskrifter för varje inställelse utgå ett arvode
av 40 kronor eller, om ifrågavarande psykiater åtnjuter särskilt årsarvode,
ett arvode av 30 kronor. För de båda lekmannaledamöterna har jämväl
ett arvode av 40 kronor för varje inställelse ansetts böra bestämmas.
Jämlikt riksdagens numera fattade beslut i fråga om sagda lagförslag
skola berörda ärenden handläggas av en särskild nämnd (sinnessjuknämnden),
bestående av fem ledamöter, varav chefen för medicinalstyrelsen skall
vara självskriven. Av övriga ledamöter skola två vara i sinnessjukvård
särskilt kunniga läkare och en vara eller hava varit ordinarie innehavare
av domarämbete. Vid sådant förhållande torde riksdagen icke nu böra yttra
sig i arvodesfrågan utan lärer därmed kunna anstå, tills frågan ånyo upptages
till prövning från Kungl. Maj:ts sida. I detta sammanhang vill utskottet
hava uttalat, att utskottet icke tagit ståndpunkt till frågan om anställande
av en föredragande för förenämnda ärenden.
I meromnämnda lagförslag har förutsatts, att större sinnesjukhus skulle
uppdelas på flera avdelningar med särskilda sjukvårdsläkare. Frågan om
en sådan uppdelning har, såsom i propositionen erinrats, i ett speciellt fall
förut varit föremål för riksdagens prövning, varvid riksdagen, med hänsyn
till att förslaget till lag om vård av sinnessjuka då icke prövats, avslog
Kungl. Maj-.ts framställning i ämnet. Ehuru utskottet numera, då spörsmålet
i fråga upptages helt generellt, lika med departementschefen anser, att nya
överläkartjänster böra inrättas vid de större av statens sinnessjukhus, har
utskottet dock icke kunnat ansluta sig till departementschefens mening, att
de ifrågasatta nya tjänsterna böra i lönehänseende fullt likställas med överläkare
av 2:a klass, vilka senare handhava såväl sjukvårdsledningen som
den administrativa ledningen vid respektive hospital.
Lämpligheten av den förordade indragningen av sekreterarbefattningarna
Utskottets
yttrande.
4
Statsutskottets utlåtande Nr 159.
hos direktionerna har utskottet ansett likaledes kunna ifrågasättas. Av skäl,
medicinalstyrelsen i denna fråga anfört, synes utskottet fog föreligga för
att den nuvarande anordningen bibehålies.
Vad vidare angår spörsmålet om traktamentsersättning åt direktionsledamöter,
delar utskottet den i förberörda motion framförda meningen, att sådan
ledamot, vilken för deltagande i direktionssammanträde eller för inställelse
vid anstalt, som i direktionens ärenden eljest påkallas, icke äger
uppbära traktamentsersättning enligt allmänna resereglementet, bör erhålla
visst dagtraktamente.
Enligt Kungl. Maj:ts nu förevarande förslag skulle befattningarna såsom
syssloman av l:a, 2:a och 3:e klass i samband med sinnessjuklagens trädande
i kraft den 1 juli 1931 upptagas under de ändrade benämningarna
intendent av l:a, 2:a och 3:e klass. I likhet med vad 1902 års löneregleringskommitté
på sin tid beträffande denna fråga ansåg, har utskottet icke
funnit bärande skäl föreligga för förändringarna ifråga.
Utskottet får slutligen uttala önskvärdheten av att riksdagen vid förnyat
föreläggande för riksdagen av de spörsmål, som i propositionen berörts och
som föranlett erinringar från utskottets sida, måtte få del av det förslag
till stadga angående sinnessjukvården i riket, som då kan vara inom socialdepartementet
uppgjort.
Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
I:o) att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts
förevarande proposition
a) föreskriva, att vad i gällande avlöningsbestämmelser
eller eljest av riksdagen godkända stadganden finnes
föreskrivet beträffande statens hospital och asyler skall
från och med den 1 januari 1931 avse statens sinnessjukhus
;
b) besluta, att nu befintliga befattningar såsom hospitalsläkare
av l:a och 2:a klass skola från och med den
1 januari 1931 upptagas under de ändrade benämningarna
förste och andre läkare;
c) godkänna följande stadganden att, utöver av 1925
års riksdag godkända särskilda bestämmelser beträffande
tjänstemän vid ifrågavarande anstalter, från och med
den 1 januari 1931 lända till efterrättelse beträffande
bemälda tjänstemän, nämligen:
»Vid sinnessjukhus anställd befattningshavare, som
åtnjuter tjänstebostad, må icke där mot betalning till
vård mottaga sinnessjuk eller sinnesslö.
Läkare eller syssloman, som icke åtnjuter tjänstebo
-
Statsutskottets utlåtande Nr 159.
5
stad, är pliktig att vara boende i närheten av vederbörande
sinnessjukhus.»
samt
II:o) att herr Anderssons i Rasjön m. fl. motion II: 366,
må anses besvarad genom vad utskottet ovan anfört.
Stockholm den 29 maj 1929.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, Olof Olsson, O. Bergqvist,
J. Nilsson i Malmö, C. P. V. Nilsson i Gränebo, C. A. Carlsson i Gävle, N. J. M.
Svensson i Kompersmåla, C. I. Asplund, E. A. Lundell, D. A. Petrén och O. A. Ernfors;
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, A. Wiklund i Brattfors, P. Nilsson
i Bonarp, C. R. Jansson i Falun, P. M. Olsson i Blädinge, A. Å:son Törnkvist i Karlskrona,
B. F:son Holmgren, E. J. Wigforss, J. Olofsson i Digernäs, G. Strindlund, O. Andersson i
Höör och J. Jönsson i Revinge.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1929:303 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vissa med förslag till sinnessjuklag m. m. sammanhängande frågor jämte en i ämnet väck s. 11 i texten