Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds ''proposition angående täckande medelst automobilskattemedel av kostnader för vissa säkerhetsanordningar vid. järnvägskorsningar jämte en i ämnet, väckt, motion.

1929-03-15 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1929:31, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds ''proposition angående täckande medelst automobilskattemedel av kostnader för vissa säkerhetsanordningar vid. järnvägskorsningar jämte en i ämnet, väckt, motion.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 31.

I

Nr 31.

Ankom till riksdagens kansli den 15 mars 1929 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds ''proposition angående

täckande medelst automobilskattemedel av kostnader

för vissa säkerhetsanordningar vid. järnvägskorsningar

jämte en i ämnet, väckt, motion.

(4:e avd.)

Uti en till riksdagen den 1 februari 1929 avlåten proposition, nr 33, vilken

hänvisats till statsutskottets förberedande behandling, har Kungl. Maj:t, under

åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden

för nämnda dag, föreslagit riksdagen medgiva, att till

bestridande av kostnaderna för vissa jämlikt kungörelsen den 23 maj 1924

(nr 318) angående varningsmärken och säkerhetsanordningar in. in. vid korsningar

i samma plan mellan järnväg och väg vidtagna anordningar må utgå

bidrag enligt de i statsrådsprotokollet förordade grunder, beträffande säkerhetsanordningar

vid järnvägskorsningar å stads område av utjämningsandelen

av städernas automobilskattemedel och i fråga om sådana anordningar vid järnvägskorsningar

å landsbygden av de särskilda länens automobilskattefonder.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokollet.

I anledning av förevarande proposition har herr 0. Olsson i Kullenbergstorp

rn. fl. i en inom andra kammaren väckt, till statsutskottet hänvisad

motion, nr 354, hemställt, att riksdagen måtte, vid bifall till Kungl. Maj:ts

proposition nr 33 angående bidrag till bestridande av kostnaderna för vissa

jämlikt kungörelsen den 23 maj 1924 (nr 318) vidtagna anordningar, besluta

sådan ändring i Kungl. Maj:ts förslag, att bidraget för varje särskilt fall må

begränsas till högst hälften av den kostnad, för vilken bidraget utgår.

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sin framställning,

får utskottet hänvisa till motionen.

För att erhålla såvitt möjligt enhetliga, efter den tilltagande automobiltrafiken

å vägarna anpassade bestämmelser utfärdade Kungl. Maj:t den

23 maj 1924 kungörelse (nr 318) angående varningsmärken och säkerhetsanordningar

m. m. vid korsningar i samma plan mellan järnväg och

väg. Med uppsättande av föreskrivna varningsmärken medgavs sedermera

uppskov till den 1 oktober 1925 och med genomförandet av övriga i kungörelsen

föreskrivna säkerhetsanordningar beviljades anstånd till den 1 oktober

1926, utom i vad angick korsning mellan järnväg och enskild väg, i vilket

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 6 sand. 24 häft. (Nr 31.) oo7 29

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Statsutskottets utlåtande Nr 31.

avseende anståndet utsträcktes till den 1 oktober 1927. Enligt berörda kungörelse

åligger det järnvägs innehavare att i enlighet med närmare angivna

bestämmelser vid korsning i samma plan mellan järnväg och väg dels uppsätta

och i fullgott skick underhålla varningsmärken och i förekommande

fall säkerhetsanordningar, dels ock fullgöra viss bevakning. I kungörelsen

utsäges emellertid, att vad sålunda förordnats icke har avseende å frågan,

vem som slutligen skall vidkännas kostnaderna för vidtagande av omförmälda

åtgärder.

Inom kommunikationsdepartementet utarbetades i början av år 1928 en

promemoria angående täckande medelst automobilskattemedel av kostnader

för de i nämnda kungörelse den 23 maj 1924 föreskrivna anordningar.

Över promemorian infordrades yttranden från samtliga länsstyrelser, järnvägsstyrelsen

samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen efter Svenska jiirnvägsföreningens

hörande.

I detta sammanhang må jämväl nämnas, att överrevisorerna för granskning

av statens trafikerade järnvägars samt statens järnvägsbyggnaders räkenskaper

och förvaltning för år 1927 i sin i september 1928 avgivna berättelse

beträffande nu ifrågavarande kostnader, med hänsyn till de icke obetydliga

belopp, som här vore i fråga, framhållit önskvärdheten ur statens järnvägars

synpunkt av att spörsmålet om kostnadernas slutliga bestridande snart

vunne sin lösning och att därvid statsbaneföretaget icke betungades med

utgifter, som hänförde sig till de med automobilismens starka utveckling

ändrade förhållandena med avseende å vägtrafiken.

I utlåtande häröver har järnvägsstyrelsen kraftigt understrukit detta uttalande

av överrevisorerna.

I skrivelse den 13 oktober 1928 till statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet

hava de jämlikt av Kungl. Maj:t givet bemyndigande

den 18 november 1927 tillkallade järnvägsekonomisaJckunniga framlagt förslag

angående täckande av kostnaderna för vissa anordningar vid korsning mellan

järnväg och väg ävensom hemställt, att ärendet måtte bringas till avgörande

vid 1929 års riksdag.

Över järnvägsekonomisakkunnigas förslag hava yttranden avgivits av

överståtliållarämbetet, samtliga länsstyrelser, järnvägsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

Svenska järnvägsföreningen, Svenska vägföreningen, Svenska

vägstyrelsernas förbund och Kungl. automobilklubben. De myndigheter,

vilka förut avgivit yttranden över ovannämnda inom kommunikationsdepartementet

utarbetade promemoria, hava nu i stort sett vidhållit sina däri

gjorda uttalanden. Beträffande frågan, huruvida bidrag av automobilskattemedel

över huvudtaget borde utgå för ändamålet, har Svenska vägstyrelsernas

förbund ställt sig avvisande.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»De säkerhetsanordningar, som järnvägarna blivit ålagda utföra enligt kungörelsen

den 23 maj 1924, hava i stort sett betingats av automobiltrafikens

kraftiga utveckling. Det synes vid sådant förhållande uppenbart, att det ej

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande År ,''H.

3

kiijj anses ined rättvisa och billighot förenligt, att järnvägarna själva skola

slutligen alltigenom vidkännas do i förovarando hänseenden uppkomna kostnaderna.

I kungörelsen liar jämväl uttryckligen stadgats, att densamma icke

bär avseende å frågan om kostnadsfördelningen.

Det i omförmälda promemoria framlagda förslaget kan icke; göra anspråk

pa att utgöra en ur teoretisk synpunkt uttömmande lösning av förevarande

spörsmål. En sådan lärer icke kunna åstadkommas utan en invecklad lagstiftning,

vilken dock näppeligen skulle kunna givas retroaktiv verkan. Att

ovan berörda förslag emellertid är ägnat att tillgodose ett starkt behov,

framgår av det alldeles övervägande gillande, varmed det mottagits av de

myndigheter och övriga vederbörande, som yttrat sig.

De i kungörelsen avsedda anordningarna bestå i dels uppsättande av s. k.

kiyssmärken, dels anordnande, allt efter olika förhållanden, av grindar eller

bommar med bevakning'', ljussignaler och ringklockor.

I avseende a kryssmärkena anser jag, i likhet med vad i promemorian uttalats,

någon ersättning ej böra ifrågakomma. Likaledes delar jag den i promemorian

uttalade uppfattningen, att järnvägarna själva böra få''vidkännas kostnaderna

för de anordningar av ifrågavarande slag, som medföra besparing i

bevakningskostnader. Det må erinras, att, — — __________

järnvägsstyrelsen förklarat sig icke vilja ifrågasätta att erhålla ersättning för

sistnämnda kostnader.

Beträffande övriga anordningar synes det skäligt, att ersättning utgår i den

man de orsakats av vägintresset. Härvid torde man hava att välja mellan

det i promemorian föreslagna förfaringssättet att i varje särskilt fall uppskatta

järnvägsintressets och vägintressets andelar i kostnaderna eller att,

såsom i en del yttranden föreslagits, verkställa fördelningen efter en på förhand

bestämd kvot. Sistnämnda förfarande skulle onekligen medföra en betydande

förenkling av ersättningsärendenas handläggning. Med hänsyn till

den växlande anpart, som i de särskilda fallen torde komma på respektive

intressen, synes ett sådant summariskt förfarande, hur lämpligt det i och för

sig må vara. knappast vara ur rättvisans synpunkt tillfredsställande. Även

om det får antagas, att järnvägsintressets och vägintressets andelar skola

visa sig i allmänhet stanna omkring proportionen 1: 2, torde det vara påkallat,

att möjlighet till justeringar hålles öppen och att alltså prövningen

sker från fall till fall. Hos Kungl. Maj:t torde dock ersättningsfrågorna böra

om möjligt avgöras på eu gång för större grupper.

I ett utlåtande har ifrågasatts, att den del av kostnaden för säkerhetsanordning,

som beräknades falla å vägintresset, ej skulle helt gäldas av automobilskattemedel

utan till någon del. exempelvis en tredjedel, av de väghållningsskyldiga.

I vanliga fall anses det ju av synnerlig vikt, att de väghållnmgsskyldiga

själva få vidkännas viss andel i väghållningskostnaden, för att

ej sparsamhetsintresset skall slappas. Samma skäl föreligger ej här, då det

är järnvägens innehavare, som uncler vederbörlig kontroll har att ombesörja

arbetet och väl i regel får själv vidkännas någon del av kostnaden. Skulle

i något fall onödigt dyrbara anordningar hava kommit till användning, lärer

det lätteligen observeras vid ärendets prövning och bidraget i motsvarande

män nedsättas. Vidare måste hållas i minnet, att syftet med förevarande

förslag är att genom godvilliga uppgörelser undvika rättegångar, och dylika

uppgörelser underlättas uppenbarligen i hög grad, om, på sätt jag vill förorda,

vägintressenternas andel av kostnaderna helt täckes av automobilskattemedel.

Som villkor för utbekommande av kostnadsbidrag bör uppställas

att järnvägen avgiver förbindelse att avstå från anspråk på ersättning av

vederbörande vägintressenter.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 31.

Enligt promemorian skulle bidrag utgå även för anordningar vid korsningar

med enskild väg, som allmänneligen befares. I de flesta fall torde dessa

anordningar hava orsakats av automobiltrafiken. Det synes skäligt att, dä

så är fallet, bidrag av automobilskattemedel får utgå i enahanda omfattning

som för anordningar vid korsning med allmän väg. Såsom i promemorian

framhållits, är detta också påkallat såväl med hänsyn till svårigheterna att

utfå någon del av kostnaderna hos intressenterna i den enskilda vägen som

för eu rättvis fördelning mellan vägintressenterna inbördes av deras kostnadsandel.

Yad i övrigt beträffar den omfattning, vari bidrag av automobilskattemedel

bör beredas, synes bidraget böra begränsas till att avse engångskostnaderna

för sådana anordningar enligt berörda kungörelse den 23 maj 1924, som betingats

av förhållandena vid tiden för kungörelsens ikraftträdande. Icke minst

i betraktande av den till sin storlek mycket ovissa statsutgift, som en vidsträcktare

rätt till ersättning skulle innebära, samt svårigheten att med be

stämdhet kunna påräkna, att medel härför skola finnas tillgängliga, torde

det vara lämpligt att stanna vid den nu föreslagna gränsen. ^

De närmare bestämmelserna angående förfarandet torde få ankomma pa

Kungl. Maj:t att meddela. För ingivande av ansökning om bidrag torde

viss tid böra utsättas. Det torde lämpligen kunna föreskrivas, att sådan

ansökning, ställd till Kungl. Maj:t, skall vara ingiven till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

före den 1 januari 1930.

Enligt den i promemorian verkställda kostnadsberäkningen antogs det till

fördelning mellan vägintresset och järnvägsintresset ifrågakommande beloppet,

omkring 2,450,000 kronor, komma att med omkring två tredjedelar eller i runt

tal 1,600,000 kronor falla på vägintresset. Häremot har en länsstyrelse samt

järnvägsstyrelsen gjort gällande, att säkerhetsanordningarna framkallats av automobiltrafiken

i högre grad än den sålunda beräknade kostnadsfördelningen

utmärkte, i följd varav den å vägintresset fallande kostnadsandelen alltså skulle

hava beräknats för lågt. I enahanda riktning har väg- och vattenbyggnads - styrelsen uttalat sig. Såsom redan i förenämnda promemoria antytts, lärer

det icke vara möjligt att på förhand bilda sig eu säker uppfattning i förevarande

avs6encl.6

På sätt i promemorian föreslagits, torde ifrågavarande kostnadsandel.

i den män den avser korsning å stads område och således skall täckas av

städernas andel i automobilskattemedel, böra utgå av utjämningsandelen. I

fråga om anordning vid korsning å landsbygden torde den böra utgå ur

vederbörande läns automobilskattefond. Skulle därvid något läns fond i

högre grad betungas, lärer, såsom i promemorian anförts, skälig hänsyn därtill

få tagas vid utjämningsandelens fördelning. Enligt verkställda beräkningar

torde av de under budgetåret 1929/1930 inflytande automobilskattemedlen

på städernas utjämningsandel komma 1,464,000 kronor och på länens

automobilskattefonder 14,088,000 kronor. Landsbygdens utjämningsandel

beräknas komma att uppgå till 4,392,000 kronor. Därest vägintressets andel

i nu berörda kostnader skulle komma att väsentligt överstiga yad som beräknats

eller eljest medföra eu med hänsyn till övriga ändamåls behöriga

tillgodoseende för stark belastning av ifrågavarande medelstillgångar, lärer

den utvägen få anlitas att fördela kostnaderna på flera år, något som även

kan bliva nödvändigt på den grund, att prövningen av ifrågavarande ärenden

måste taga en avsevärd tid i anspråk.

För genomförandet av nu ifrågasatta åtgärder synes ändring av gällande

förordning om fördelning av automobilskattemedel icke vara erforderlig. >

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 31. 5

Medan i den inom kommunikationsdepartementet tidigare uppgjorda promemorian

ifrågasatts, att järnvägsintressets och vägintressets andelar i kostnaderna

för ifrågavarande säkerhetsanordningar skulle utgå efter en verkställd

uppskattning i varje särskilt fall, har i eu del avgivna yttranden föreslagits,

att fördelningen skulle verkställas efter eu på förhand bestämd genomsnittlig

beräkningsgrund. Vid sitt ståndpunkttagande till frågan har departementschefen

framhållit, att även om det finge antagas att järnvägsintressets

och vägintressets andelar i allmänhet skulle stanna omkring proportionen

1 :2, det dock syntes påkallat att möjlighet till justeringar hölles öppen och

att alltså prövningen skedde från fall till fall, varvid dock ersättningsfrågorna

borde om möjligt avgöras på en gång för större grupper.

Utskottet vill för sin del tillstyrka, att automobilskattemedlen må tagas i

anspråk för nu angivna ändamål. Det hade tvivelsutan varit önskligt, att

de grunder, efter vilka ifrågavarande bidrag från automobilskattemedel skall

beräknas, kunnat erhålla en klarare utformning än det i propositionen framlagda

förslaget innebär. Såsom jämväl framhållits i den i ämnet väckta

motionen, synes det dock synnerligen svårt att komma fram till några mera

bestämda normer för dessa bidrags beviljande.

I motionen har nu yrkats den ändring i Kungl. Maj:ts förslag, att bidraget

av automobilskattemedel för varje särskilt fall må begränsas till högst

hälften av den kostnad, för vilken bidraget utgår. Utskottet har emellertid

funnit sig icke böra frångå den i propositionen angivna norm, efter vilken

ifrågavarande kostnader i allmänhet skola fördelas mellan järnvägsintresset

och vägintresset, och får alltså avstyrka bifall till motionen.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

proposition och med avslag å den av herr Olsson i Rullenbergstorp

m. fl. i ämnet väckta motionen (II: 354), medgiva,

att till bestridande av kostnaderna för vissa jämlikt kungörelsen

den 23 maj 1924 (nr 318) angående varningsmärken och

säkerhetsanordningar m. m. vid korsningar i samma plan mellan

järnväg och väg vidtagna anordningar må utgå bidrag enligt

de i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden den 1

februari 1929 förordade grunder, beträffande säkerhetsanordningar

vid järnvägskorsningar å stads område av utjämningsandelen

av städernas automobilskattemedel och i fråga om sådana

anordningar vid järnvägskorsningar å landsbygden av de

särskilda länens automobilskattefonder.

Stockholm den 15 mars 1929.

Utskottets

yttrande.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 31.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, Olof Olsson,

O. Bergqvist, J. Nilsson i Malmö, O. P. V. Nilsson i Gränebo, C. A. Carlsson i

Gävle, P. A. Dahl, K. V. Rydén, C. I. Asplund, E. A. Lundell och O. A. Ernfors;

från andra kammaren: herrar A. Wiklund i Brattfors, P. Nilsson i Bonarp,

C. R. Jansson i Falun, S. Bengtsson i Norup, O. Olsson i Kullenbergstorp, L. J.

Carlsson-Frosterud, P. M. Olsson i Blädinge, O. Nilsson i Örebro, E. G. E. Eriksson

i Stockholm, A. Danielsson, C. A. Anderson i Storegården och P. C. Jonsson i

Eskilstuna.

Reservation

av herrar Nilsson i Gränebo, Bengtsson i Norup, Olsson i Kullenbergstorp

och Olsson i Blädinge, vilka ansett, att utskottet bort tillstyrka den av herr

Olsson i Kullenbergstorp m. fl. i ämnet väckta motionen.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1929.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1929:120 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående täckande medelst automobilskattemedél av kostnader för vissa säkerhetsanordningar vid s. 15 i texten