Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition^ angående biträdande av ackord med avseende å län från statens utlåning sfonder m. m.

1929-04-12 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1929:44, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition^ angående biträdande av ackord med avseende å län från statens utlåning sfonder m. m.

Dokumentets text

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande Nr 44.

Nr 44.

Ankom till riksdagens kansli den 12 april 1929 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition^ angående

biträdande av ackord med avseende å län

från statens utlåning sfonder m. m.

(4:e avd.)

Uti en till riksdagen den 15 februari 1929 avlåten proposition, nr 149,

vilken hänvisats till statsutskottets förberedande behandling, har Kungl.

Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden nämnda dag, föreslagit riksdagen att bemyndiga

Kungl. Maj:t att beträffande lån, som lämnats från statens under statskontorets

förvaltning stående utlåningsfonder eller från någondera av jämtländska

lappväsendets fond, Västerbottens lappfond eller Norrbottens lappfond

eller från pensionsförsäkringsfonden i vad angår lån, som lämnats för ändamål,

som avses i § 4 mom. 1 punkt 8 av reglementet angående förvaltningen

av nämnda fond, efter prövning av omständigheterna i varje föreliggande

fall biträda ackord i eller utom gäldenär eller löftesmäns konkurs

ävensom eljest vid gäldenär eller löftesmäns obestånd helt eller delvis eftergiva

långivarens rätt, med befogenhet för Kungl. Maj:t att beträffande viss

lånefond eller i särskilda fall uppdraga åt underordnad myndighet att besluta

i sådan fråga.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till aberopade

statsrådsprotokollet.

Uti en vid 1928 års riksdag inom andra kammaren av herr Röing väckt

motion nr 160 hemställdes, att riksdagen ville vidtaga åtgärder för att statskontoret

måtte bemyndigas att beträffande statens utlåningsfonder och manufakturförlagslånefonden

erhålla befogenhet att, efter noggrann prövning av

omständigheherna i varje särskilt fall, bevilja de gäldenärer, vilka avträtt

sin egendom till borgenärers förnöjande, ackord eller eftergift å deras skuld

så ock utom konkurs biträda överenskommelse mellan gäldenär och hans

fordringsägare om betalning av gäld.

Statsutskottet avgav utlåtande i ärendet efter inhämtande i vederbörlig

ordning av yttranden från statskontoret, fullmäktige i riksgäldskontoret och

fullmäktige i riksbanken och i enlighet med utskottets hemställan anhöll

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 18 april 1928, nr 127, om utredning

rörande mera tidsenliga grunder för reglering av statens fordringsanspråk

vid gäldenärs eller borgesmans inträffade obestånd.

Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 13 september 1928 har statskontoret framlagt

utredning och förslag i ämnet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande AV 44.

Departemrntxchcfrn liar till åberopade statsrådsprotokollet anfört följande:

>''Deu lånerörelse, som bedrives från statens utlåningsfonder, har efter

hand erhållit eu högst betydande omfattning. Flertalet av dessa utlåningsfonder

förvaltas av statskontoret, (livet år att, åven med eu noggrann

prövning vid lånens utlämnande, förluster i eu dylik lånerörelse icke kunna

helt undvikas. Om eu låntagares underlåtenhet att fullgöra sin förbindelse

beror på iråkat obestånd, finnes för närvarande, då riksdagens godkännande

erfordras för genomförandet av en ackordsuppgörelse, praktiskt taget ingen

annan möjlighet än att genom ett konkursförfarande söka likvid för fordringen,

ehuru uppenbarligen en reglering under hand mellan staten samt gäl(lenären

och hans övriga fordringsägare mången gång skulle kunna ligga i

samtliga parters intresse.

1 sin förevarande skrivelse har riksdagen framhållit såsom synnerligen

önskvärt, att en i möjligaste mån affärsmässig reglering och avveckling av

osäkra låneengagemang kan åstadkommas. Det har därför synts riksdagen

vara av vikt, att de för statskontoret i detta avseende gällande normerna

göras mera tidsenliga och bringas till närmare överensstämmelse med det

förfaringssätt, som eljest tillämpas såväl i allmänna affärslivet som ock beträffande

vissa statens affärsgrenar, exempelvis statens vattenfallsverk och

riksbanken. Enligt riksdagens mening borde dock övervägas, huruvida ej

den ifrågasatta befogenheten för statskontoret lämpligen bör på ett eller

annat sätt begränsas, exempelvis så, att i fall, då uppkommande förlust kan

väntas stiga till större belopp, ärendet underställes Kungl. Maj:t, som skulle

hava att antingen avgöra frågan eller, då så påfordras, hanskjuta densamma

till riksdagens prövning. I anslutning till ett yttrande av riksgäldsfullmäktige

^har riksdagen tillika ifrågasatt, om icke inom andra statens förvaltningsområden

liknande reglerande bestämmelser erfordras.

I sitt över riksdagens skrivelse avgivna utlåtande har statskontoret anfört,

bortsett från de av riksgäldskontoret förvaltade lånefonderna — inom

statens övriga förvaltningsområden eu lånerörelse av liknande slag som den,

vilken genom statskontoret bedrives från statens utlåningsfonder och manufakturförlagslånefonden,

icke synes ombesörjas av andra myndigheter än

kommerskollegium och pensionsstyrelsen samt i viss mån av länsstyrelserna

i Jämtlands, v ästerbottens och Norrbottens län. Vad angår den verksamhet

på området, som statskontoret självt utövar, har ämbetsverket i huvudsak

anslutit sig till de synpunkter, som innehållas i riksdagens skrivelse,

därvid statskontoret dock uttalat betänkligheter mot de begränsningar i

ämbets\ erkets tilltänkta befogenhet att bevilja ackord, som ifrågasatts. Tilllika

har statskontoret förordat, att samma rätt att medgiva ackord eller

eftergift, som komme att lämnas statskontoret, jämväl måtte tillerkännas

nyssnämnda myndigheter beträffande den lånerörelse av motsvarande slag,

som handhaves av dem, nämligen kommerskollegium i avseende å hantverksLm

ef onden, fullmäktige för förvaltningen av pensionsförsäkringsfonden, dock

endast i vad angår den del av fondens medel, som redovisas i lån till vissa

företag, agnade att i pensionsförsäkringens intresse befordra folkhälsan, länsstyrelsen

i Jämtlands län beträffande jämtländska lappväsendets fond, länsstyrelsen

i Västerbottens län beträffande Västerbottens lappfond och lånefonden

for mkop av renar samt länsstyrelsen i Norrbottens län beträffande

Västerbottens och Norrbottens nybygges- och bostadsförbättringslånefond,

JN orrbottens lappfond ävensom lånefonden för inköp av renar. Då det icke

kunde anses uteslutet, att även för andra myndigheter än de nu nämnda

behov kunde uppstå av förevarande befogenhet, har statskontoret slutligen

liragasatt, att sagda befogenhet måtte utverkas jämväl i fråga om annan

lånerörelse av liknande slag.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande Nr 44.

Utskottets

yttrande.

Vad i ärendet förekommit synes mig bestyrka behovet av mer tidsenliga

och smidiga former för träffande av ackordsuppgörelse i statens utlåningsrörelse.

Jag ansluter mig sålunda till uppfattningen, att fråga härom i regel

ej skall behöva underställas riksdagen. Uppenbart är, att den största förenklingen

i handläggningen av förevarande ärenden skulle vinnas, om befogenhet

att medgiva ackord tillerkändes vederbörande myndighet. Med

hänsyn till de betydelsefulla fiskaliska intressen, som äro knutna till statens

utlåningsrörelse, synes man likväl för närvarande, innan fastare regler för

förfarandet hunnit utbildas, böra stanna vid att i allmänhet lägga avgörandet

hos Kungl. Maj:t. Även med denna begränsning synes mig det av riksdagen

avsedda syftet i huvudsak vinnas, vartill kommer, att därigenom ^ tillfälle

beredes att i särskilda fall taga under övervägande att liänskjuta frågan till

riksdagens prövning. Givetvis förutsätter jag, att utredningen och förhandlingarna

med parterna skola ankomma på vederbörande myndighet. För

vinnande av enhetlighet i tillämpningen torde frågor av denna art av det

departement, till vilket ärendet hör, böra beredas gemensamt med finansdepartementet.

... "ij.

Även om sålunda enligt den mening, varåt jag givit uttryck, avgörandet

i allmänhet bör vara Kungl. Maj:t förbehållet, synes hinder ej. böra möta att,

om så prövas lämpligt, beträffande vissa lånefonder eller i särskilda fall

överlämna beslutanderätten åt underordnad myndighet. Det bemyndigande,

som i förevarande ämne bör utverkas av riksdagen, torde följaktligen böra

så avfattas, att denna möjlighet hålles öppen.

Yad angår den utlåningsrörelse, som det ifrågavarande bemyndigandet

bör avse, lärer, i anslutning till statskontorets uppfattning, böra i första

hand däri inbegripas statens under statskontorets förvaltning stående utlåningsfonder,

till vilka även höra följande i statskontorets skrivelse omförmälda

lånefonder, nämligen hantverkslånefonden, lånefonden för inköp av

renar samt Västerbottens och Norrbottens nybygges- och bostadsförbättringslånefond.

Tillika torde bemyndigandet böra omfatta de av statskontoret

jämväl särskilt omnämnda lappfonderna, jämtländska lappväsendets fond,

Västerbottens lappfond och Norrbottens lappfond, ävensom pensionsförsäkringsfonden,

dock endast i vad angår den del av fondens medel, som

redovisas i lån till vissa företag, ägnade att i pensionsförsäkringens intresse

befordra folkhälsan, d. v. s. lån som utlämnats för ändamål, som avses i § 4

inom. 1 punkt 8 i fondreglementet. Anledning att utsträcka bemyndigandet

till annan lånerörelse än nu nämnts synes mig ej föreligga. Vad angår

manufakturförlagslånefonden lärer Kungl. Maj:t med avseende därå redan äga

den befogenhet, varom fråga är. .

I detta sammanhang tillåter jag mig omnämna, att statskontoret i ett den

IT december 1927 avgivet utlåtande rörande ackord med avseende å eu

domänverkets fordran för virkesförsäljning ifragasatt, att framställning borde

göras till riksdagen om medgivande, att styrelserna för affärsverken och - vad statens reproduktionsanstalt beträffar — lantmäteristyrelsen må utöver

vad för närvarande gäller under vissa villkor äga eftergiva fordringsanspråk,

härledande sig från den respektive styrelse anförtrodda affärsrörelsen.

Till denna fråga, som torde gå utöver vad riksdagen i sin förevarande

skrivelse avsett, är jag icke beredd att i detta sammanhang taga ståndpunkt.

»

Kungl. Maj:ts förevarande förslag om bemyndigande att biträda ackord

eller eljest eftergiva långivarens rätt i statens lånerörelse avser i första hand

och huvudsakligen sådana lån, som lämnats från statens under statskontorets

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 44. 25

förvaltning stående utlåningsfonder. Beträffande de utlåningsfouder, vilka

förvaltas av riksgäldskontoret, torde fråga om motsvarande befogenhet för

fullmäktige i riksgäldskontoret bliva prövad i annan ordning. Utskottet vill

därjämte erinra, att även spörsmålet om eftergivande av fordringsanspråk,

liarledande sig från statens affärsrörelse, varit föremål för departementschefens

uppmärksamhet, utan att ståndpunkt därtill tagits i förevarande

sammanhang.

Mot Kungl. Maj:ts nu föreliggande förslag har utskottet intet att erinra

och får alltså hemställa,

att riksdagen må bemyndiga Kungl. Maj:t att beträffande

lån, som lämnats från statens under statskontorets förvaltning

stående utlåningsfonder eller från någon av jämtländska lappväsendets

fond, Västerbottens lappfond eller Norrbottens lappfond

eller från pensionsförsäkringsfonden i vad angår lån, som

lämnats för ändamal, som avses i § 4 inom. 1 punkt 8 av

reglementet angående förvaltningen av nämnda fond, efter prövning

av omständigheterna i varje föreliggande fall biträda

ackord i eller utom gäldenärs eller löftesmäns konkurs ävensom

eljest vid gäldenärs eller löftesmäns obestånd helt eller delvis

eftergiva långivarens rätt, med befogenhet för Kungl. Maj:t att

beträffande viss lånefond eller i särskilda fall uppdraga åt underordnad

myndighet att besluta i sådan fråga.

Stockholm den 12 april 1929.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Närvarande: Se under utlåtandet nr 42.

Bthang till riksdagens protokoll 1929. 6 samt. 29 häft. (Nr 42—44.)

721 29 3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1929:97 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående biträdande av ackord med avseende å lån från statens utlåning sfond er in. in. s. 1 i texten