Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Mai ds proposition med förslag till allmänt resereglemente jämte i ämnet väckta motioner.

1929-04-19 · 36 sidor, varav 34 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 34 av 36 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1929:71, Utlåtande i anledning av Kungl. Mai ds proposition med förslag till allmänt resereglemente jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 71.

1

Nr 71.

Ankom till riksdagens kansli den 19 april 1929 kl. 5 e. in.

Utlåtande i anledning av Kungl. Mai ds proposition med förslag till

allmänt resereglemente jämte i ämnet väckta motioner.

(l:a avd.)

Uti en till riksdagen avlåten, den 18 januari 1929 dagtecknad proposition

(nr 40), vilken hänvisats till förberedande behandling av statsutskottet, har

Kungl. Maj:t, under åberopande av det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet

över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen godkänna

följande

Förslag

till

Allmänt .resereglemente.

Härigenom förordnas som följer:

1 $•

Vid resa inom riket för förrättning i statens ärenden äger vederbörande

förrättningsman, i den mån ej annorlunda är eller varder stadgat, åtnjuta

resekostnads- och traktamentsersättning enligt bestämmelserna i detta

reglemente.

Erfordras särskilda föreskrifter för tillämpningen av reglementet eller

finnes resekostnads- och traktamentsersättning för vissa grupper av befattningshavare

vid resor inom riket böra utgå med lägre belopp än i detta

reglemente sägs, äger Kungl. Maj:t därom förordna.

2 §.

1 mom. Resekostnadsersättning jämlikt detta reglemente utgår i enlighet

med vad för nedannämnda färdsätt och reseklasser finnes angivet.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 6 samt. 38 häft. (Nr 71.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 71.

.

Färdsätt

Klass

Klass II

Klass III

t\ Avgift för 1 plats

Järnväg........................\ i I klass

/1 Avgift för enskild hytt

Fartyg .......................\''medhögst21iggplatser

Luftfartyg .................. I Avgift Iör \ P|aJs

P 8 f\ Avgift för 1 plats

j Omnibus ....................\i samt 10 öre per km.

fl Avgift för 1 person

i Taxeautomobil ............|j samt 10 öre per km.

i Annan automobil............ 40 öre per km.

/j Lega för 1 häst samt

Hästskjuts ..................jo öre per km.

1 Annat färdsätt än ovan

nämnts ..................... 30 öre per km.

Avgift för 1 plats

i II klass

^Avgift för hyttplats

Avgift för 1 plats

Avgift för 1 plats

Avgift för 1 plats

samt 10 öre per km.

Avgift för 1 person

samt 10 öre per km.

40 öre per km.

Lega för 1 häst samt

10 öre per km.

30 öre per km.

| Avgift för 1 plats

i III klass

j Avgift för salongsplats]

j Avgift för 1 plats

Avgift för 1 plats

j Avgift för 1 plats

■ samt 10 öre per km.

: Avgift för 1 person

samt 10 öre per km.

40 öre per km.

Lega för 1 häst samt

10 öre per km.

30 öre per km.

Vid resa på järnväg utgår icke ersättning för avgift till högre vagnsklass

än som verkligen använts. .....

Med fartyg avses i detta reglemente farkost, som är underkastad sjovardig
hetsbesiktning

av fartygsinspektionen. Vid resa å fartyg utgår icke ersättning

för dyrare plats än som verkligen använts.

Till omnibus hänföres automobil i regelbunden persontrafik (s. k. linje
trafik).

Med taxeautomobil avses automobil, som med vederbörligt tillstånd användes

i annan yrkesmässig trafik än s. k. linjetrafik. Avgift för taxeautomobil

beräknas efter den lägsta fastställda taxa, som för resan kunnat

ifrågakomma. . , , ....

Lega för häst utgår med det för orten fastställda maximibeloppet av dylik

lega för kilometer räknat.

Har förrättningsman nödgats för transportmedlet vidkännas kostnad till högre

belopp än den sammanlagda ersättning, som enligt ovanstående bestämmelser

tillkommer honom, eller är i fråga om hästskjuts maximilega icke för

viss ort bestämd, äger han undfå gottgörelse för vad han visar sig hava

utgivit. . , ,

2 mom. Traktamentsersättning jämlikt detta reglemente utgar i enlighet

med någon av nedannämnda traktamentsklasser.

Traktamentsklaaser

För dag

» natt

A

B

C

I)

E

F

16 kronor

9 »

14 kronor

8 »

12 kronor

7

10 kronor

6 »

8 kronor

5

6 kronor

4 »

25 kronor

22 kronor

19 kronor

16 kronor

13 kronor

10 kronor

Dygnet räknas från klockan 0.

Med dag avses i detta reglemente tiden mellan klockan 6 och klockan

24, med natt den övriga delen av dygnet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 71.

.‘i

3 %.

KungL MaJ;t bestämmer, till vilken rese- och traktamentsklass förrättmngsman

är att hänföra.

Den befattning, i utövning varav förrättning äger rum, men icke annan

tjänstegrad, tjänsteklass, fullmakt eller värdighet är bestämmande i fråga

om den ersättning, som skall utgå.

Den, som förordnas att uppehålla högre befattning än han själv innehar,

åtnjuter under resa för tillträdande av förordnandet ersättning efter den befattning,

han sålunda har att bestrida, varemot vid återresa ersättning utgår

efter hans egen befattning.

.till förrättning må icke förordnas eller kommenderas någon av högre

tjänstegrad eller tjänsteklass än ärendets vikt fordrar.

4 §.

Resekostnads- och traktamentsersättning utgår med hänsyn tagen till den

väg och det färdsätt, som för resan verkligen använts, dock att ersättningen

icke må tillgodonjutas med sammanlagt högre belopp än som skulle hava utgått,

därest förrättningsmannen begagnat sig av den väg och det färdsätt, som med

avseende å resans ändamål samt för åstadkommande av minsta sammanlagda

rese- och traktamentskostnad eller eljest varit lämpligast. Vid beräknandet

av denna sammanlagda kostnad må hänsyn tagas jämväl till sådan förmån,

som förrattnmgsmannen vid sistnämnda färdsätt ägt åtnjuta och kunnat

begagna, varjämte må tagas i beräkning ej blott traktamente, även om

sådant icke av statsmedel utgår till förrättningsmannen, utan ock, i det

fall att förrättningsmannen äger avgiftsfritt anlita järnväg, fartyg, luftfartyg,

spårväg eller omnibus, den resekostnadsersättning, som vid färd

med sådant fortskaffningsmedel skulle hava tillkommit honom, om avgiftsfrihet

icke förelegat.

Förrättningsman är icke på grund av bestämmelserna i detta reglemente

pliktig att färdas med luftfartyg.

Därest av vederbörande myndighet för viss resa eller särskilda slags resor

icke annorlunda föreskrives, är förrättningsman icke skyldig att färdas med

omnibus i annat fall än då han samma dag, han avreser från en ort, dit

återkommer.

Har förrättningsman att verkställa flera förrättningar i följd, böra de därav

föranledda resorna, såvitt lämpligen ske kan, så anordnas, att kostnaden för

statsverket i största möjliga mån nedbringas.

5 %.

Resekostnadsersättning utgår icke för färd, som ej överstiger 1 kilometer.

Vid resa med annat fortskaffningsmedel än järnväg, fartyg, spårväg eller

omnibus utgår resekostnadsersättning allenast för färd, som äger rum utom

stads, köpings eller därmed jämförligt samhälles planlagda område. Företages

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Statsutskottets utlåtande Nr 71.

med ett och samma fortskaffningsmedel färd mellan ett planlagt område och

ort, belägen mer än 1 kilometer utanför samma område, utgår dock ersättning

jämväl för den del av färden, som äger rum inom det planlagda området.

6 *.

Resekostnadsersättning utgår icke för längre väg än som verkligen tillryggalagts,

där ej enligt gällande taxa avgift erlagts för viss minimiväglängd.

I dylikt fall må jämväl kilometerpenningar beräknas för samma

väglängd.

* Vid beräkning av resekostnadsersättning enligt detta reglemente räknas

överskjutande del av kilometer sasom hel kilometer.

7 *.

Om till kostnadens nedbringande tur- och retur- eller annan dylik biljett

kunnat användas och detta låtit sig på förhand beräkna, må resekostnadsersättning

icke utgå med högre belopp än som vid användande av sådan

biljett skolat tillkomma förrättningsmannen.

8 §.

1 mom. Hava vid förrättningsresa två eller flera i samma förrättning

deltagande personer att färdas samma väg och användes därvid icke fortskaffningsmedel,

som tillhör eller disponeras av någon av förrättningsmännen,

skall den främste bland förrättningsmännen, där sådant låter sig göra och

befinnes ägnat att nedbringa resekostnaden, anskaffa för samtliga förrättningsmän

erforderliga fortskaffningsmedel. Det ankommer å nämnde förrättningsman

att meddela i sammanhang med resan erforderliga bestämmelser

såsom rörande färddeltagarnas fördelning på åkdon eller båtar m. m.

Resekostnadsersättning utgår i dylikt fall med vad som verkligen utgivits,

däri inbegripet styrkta utgifter för hämtning av skjuts, åkdonslega,

heställningspenningar och väntpenningar, samt förskjutes för samtliga föirättningsmän

av främste förrättningsmannen. Därjämte äger en vai föirättningsman

uppbära en ersättning av 10 öre per kilometer.

2 mom. Om vid gemensam färd användes fortskaffningsmedel, som tillhör

eller disponeras av någon av förrättningsmännen, äger denne därför åtnjuta

gottgörelse, om fortskaffningsmedlet utgöres av automobil, enligt för taxeautomobil

gällande taxa samt i annat fall med, förutom resekostnadsersättning

för egen resa enligt 2 § 1 mom., 10 öre per kilometer för varje medresande

förrättningsman. Till envar av sistnämnda förrättningsmän utgår

i sådant fall en resekostnadsersättning av 10 öre per kilometer.

9 §.

Där ej enligt gällande taxa förrättningsman är befriad från erläggande av

bro-, väg- eller färjavgift, är han berättigad till gottgörelse för av honom

erlagd dylik avgift.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 71. 5

10 §.

Nödgas förrättningsman vid förrättning företaga särskild resa för erhållande

av nattkvarter, äger han därför åtnjuta ersättning enligt bestämmelserna

i detta reglemente, dock icke med högre belopp än som motsvarar

dubbelt traktamente för en natt och i intet fall med mera än 12 kronor.

Om eljest avväg tages eller uppehåll sker för enskild angelägenhet, skall

resekostnads- och traktamentsersättning beräknas, såsom hade förrättningen

eller resan fortgått utan dylikt avbrott.

11 §•

För plats i sovvagn utgår gottgörelse endast om förrättningsman nattetid

begagnat sådan plats.

12 §.

Har resande för färd från förrättningsställe använt samma fortskaffningsmedel

som för ditresan och för väntningen måst utgiva gottgörelse, är han

berättigad till ersättning för vad han styrker sig hava utgivit i väntpenningar,

dock icke med högre belopp än som motsvarar den ökning i honom

tillkommande resekostnadsersättning, som skulle hava föranletts av nytt

fortskaffningsmedels anlitande.

13 §.

Resekostnadsersättning utgår icke för sådan förflyttning till fots eller

medelst resdon, drivet av förrättningsmannen personligen, som till följd av

förrättnings natur måste äga rum under själva förrättningen.

14 §.

Har förrättningsman måst vidkännas särskild kostnad för befordran av

redskap, instrument eller annan dylik icke personlig utrustning, som han

för förrättnings verkställande behövt medföra, äger han, därest vikten av

sådan utrustning uppgår till minst 5 kilogram, undfå ersättning dels vid

färd å järnväg för erlagd avgift för inskrivning av sagda utrustning såsom

resgods, dels ock för vad han styrker sig därutöver hava i sådant avseende

utgivit.

Förrättningsman, som vid förflyttning till fots måst anlita vägvisare eller

för forsling av tält, proviant eller annan nödvändig utrustning använda

bärare, äger undfå ersättning för vad han styrker sig hava för sådant ändamål

utgivit, dock högst med 50 öre per kilometer.

15 §.

Då förrättningsman avgiftsfritt använder kronans transportmedel; då han

eljest färdas avgiftsfritt å järnväg, fartyg, luftfartyg, spårväg eller omnibus;

då, utom i fall som avses i 8 §, transportmedel enligt gällande bestämmelser

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 71.

kostnadsfritt tillliandahålles honom; eller då biljett för resan genom vederbörande

myndighet utan kostnad för förrättningsmannen anskaffas, utgår

icke resekostnadsersättning.

16 §.

Ersättning för resa till förrättning må beräknas från förrättningsmannens

bostad, stationeringsort eller annan plats inom hans tjänstgöringsområde,

där han i tjänsteärende befinner sig, eller ock från ort, där han för fullgörande

av allmänt uppdrag vistas; och gäller motsvarande för resa från

förrättningsstället.

Om förrättningsman före en förrättnings början i enskilda angelägenheter

uppehåller sig å annan ort än nu sagts, utgår ersättning, såsom om resa

företagits från förrättningsmannens stationeringsort eller, om sådan icke är

för honom bestämd, från hans hostad.

Förrättningsman, som är bosatt utom sitt tjänstgöringsområde, vare ej

berättigad till ersättning för färd mellan bostaden och tjänstgöringsområdets

gräns. Är förrättningsman, som ej har visst tjänstgöringsområde, bosatt

utom den vanliga tjänstgöringsorten, äger han icke åtnjuta ersättning för

färd mellan bostaden och tjänstgöringsorten.

Om förrättningsman före en förrättnings början till följd av annat allmänt

uppdrag uppehåller sig å förrättningsstället, njute han ej ersättning för resa

dit. Ersättning må ej heller beräknas för resa från förrättningsstället, om

förrättningsmannen efter förrättningens slut på grund av allmänt uppdrag

där kvarstannar.

17 §.

1 mom. Traktamentsersättning må icke åtnjutas för förrättning, som utföres

å förrättningsmannens bostads- eller tjänstgöringsort eller på avstånd

ej överstigande 3 kilometer därifrån eller, beträffande stad, köping eller

därmed jämförligt samhälle, från gränsen för det planlagda område, inom

vilket förrättningsmannen har sin bostad eller tjänstgöring.

Ej heller må, där ej Kungl. Maj:t för särskild grupp av befattningshavare

annorlunda förordnar, sådan ersättning åtnjutas för förrättning, som endast

krävt frånvaro från bostads- eller tjänstgöringsorten under högst 6 dagtimmar

i följd.

2 mom. Traktamente för dag må endast beräknas för den tid, varunder

förrättningsman varit frånvarande från bostads- eller tjänstgöringsorten,

sålunda att frånvaro, som räckt mer än 6 men högst 18 dagtimmar, räknat

från tidpunkten för resas anträdande, ersättes med ett traktamente, frånvaro,

som räckt mer än 18 men högst 36 dagtimmar, med två traktamenten o. s. v.

3 mom. Vistas förrättningsman för förrättning på samma plats längre

tid i följd än 15 dygn, minskas traktamentsersättningen från och med

sextonde dygnet för den, som är familjeförsörjare, med hälften och för annan

med två tredjedelar.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 71.

7

Vistelsen u samma plats anses icke bliva avbruten därigenom, att förrättningsmannen

för enskild angelägenhet uppehåller sig å annan ort.

18 §.

Då förrättningsman på grund av gällande bestämmelse erhåller kostnadsfri

inkvartering, utgår icke traktamente för natt. Ej heller utgår sådant traktamente

i de fall, då förrättningsman på statens bekostnad innehar sovplats

å järnväg eller liggplats å fartyg; dock att vad nu sagts icke skall gälla

beträffande natt, under vilken förrättningsman ankommer till eller avreser

från förrättnings- eller överliggningsort.

19 §.

Inträffar under resa eller förrättning uppehåll genom naturhinder eller

styrkt sjukdom eller av annan giltig anledning, må traktamentsersättning utgå

även för den tid, varunder uppehållet ägt rum, dock högst under 14 dygn.

Förrättningsman, som är berättigad till traktamentsersättning, äger åtnjuta

sådan jämväl för helgdagar, som han i anledning av förrättning tillbringar

utom bostads- eller tjänstgöringsorten.

20 §.

Då under samma resa företagas två eller flera förrättningar, för vilka

kostnaden utgår av olika anslag eller medel, skall resekostnads- och traktamentsersättningen

för förrättningarna fördelas i förhållande till den gottgörelse,

som för varje särskild förrättning bort utgå, därest förrättningarna

ägt rum var för sig.

21 §.

Till befattningshavare, vilken för förrättning äger uppbära arvode av den,

som påkallat förrättningen, må icke av statsmedel utgå traktamente för

dygn, som använts allenast till dylik förrättning. Om sådan förrättningsman

under ett dygn verkställer både resa och förrättning, äger han att av

statsmedel åtnjuta fyllnad i arvodet, så att ersättningen i sin helhet för

dygn räknat kommer att uppgå till fullt traktamente enligt detta reglemente.

22 §.

Därest förrättningsman för reseutgifters bestridande är i behov av förskott,

må, på därom gjord ansökan, lämpligt sådant kunna av vederbörande myndighet

lämnas honom.

23 §.

I räkning å resekostnads- och traktamentsersättning skall uppgivas:

resans ändamål;

författning, instruktion eller särskilt förordnande, på grund varav förrättningen

ägt rum;

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Statsutskottets utlåtande Nr 71.

tiden för avresa och återkomst samt de dagar, under vilka förrättning

och resor företagits;

det för varje del av resan använda fortskaffningsmedlet, den vagnsklass

å tåg eller plats å fartyg, i vilken resan företagits, och numret å taxeautomobil,

som använts; ävensom

tilläventyrs uppburet förskott till reseutgifternas bestridande.

Vid sådan gemensam färd, som avses i 8 §, skall den främste bland förrättningsmännen

i sin reseräkning lämna uppgift å deltagarna i färden.

När förrättning ägt rum på grund av skriftligt förordnande, bör detta i

huvudskrift eller bestyrkt avskrift bifogas räkningen.

Befattningshavare, vilken för förrättning äger uppbära arvode av enskilda

men av statsmedel undfår ersättning för resekostnaden, skall vid sina räkningar

foga dagböcker, så uppställda, att ur dem erhålles upplysning om

dagen och timmen för varje förrättnings början och slut.

24 $.

Bäkning å resekostnads- och traktamentsersättning bör, där hinder icke

möter, vara till vederbörande myndighet inkommen inom tre månader efter

det resan eller förrättningen avslutats, eller, om förrättningsmannen avgiver

reseräkningar kvartalsvis, inom tre månader efter kvartalets utgång; dock

skall, därest förskott enligt 22 § uppburits, räkning avgivas inom den kortare

tid, som av vederbörande myndighet må fastställas.

25 §.

Såsom tjänstefel anses, om mot bättre vetande i reseräkning lämnas oriktig

uppgift i syfte att utbekomma högre ersättning än som enligt detta reglemente

bör utgå.

26 §.

Om resekostnads- och traktamentsersättning vid resor i statens ärenden

utom rikets gränser förordnar Kungl. Maj:t.

Därest förrättningsman vid resa utom riket tillerkännes högre traktamente

än i detta reglemente sägs, skall vid färd från land, där lägre traktamente

uppbäres, till land, där högre sådant utgår, det högre traktamentet uppbäras

från och med den dag, respektive natt, varunder ankomsten till hamn eller

station i det senare landet ägt rum, och vid färd i omvänd riktning traktamentet

efter enahanda grund nedsättas.

Detta reglemente träder i kraft den 1 juli 1929.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 71.

9

Vidare hava till utskottet remitterats följande motioner i ämnet, nämligen,

dels motionerna inom första kammaren,

nr 220 av herr C. 1. Asplund, vilken hemställt, att riksdagen måtte vid

2, 5, 10 och 17 paragraferna av förslaget till allmänt resereglemente för sin

del besluta ändringar på sätt i motionen för en var av dessa paragrafer

närmare angivits;

nr 222 av herr K. F. Mellén, vilken hemställt, att riksdagen ville i samband

med beslutet i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 40 med förslag

till allmänt resereglemente uttala önskvärdheten och angelägenheten

därav, att ledamöter i ägodelningsrätt, nämndemän och godemän vid syner

eller andra förrättningar uppflyttas i högre traktamentsklass; samt

nr 223 av herr J. H. T. Julin, däruti hemställts, att riksdagen ville för

sin del besluta sådan ändring i det i Kungl. Maj:ts proposition nr 40 framlagda

förslaget till allmänt resereglemente, att dels traktamentsersättningen

jämlikt 2 § 2 mom. förhöjes med två kronor för dygn, varav en krona för

natt och en krona för dag, dels ock att i 17 § 1 mom. andra stycket samt

i samma paragraf 2 mom. siffran 6 ändras till 3;

dels ock motionerna inom andra kammaren,

nr 339 av herrar J. M. Skoglund och G. Persson i Palla, vilka hemställt,

att riksdagen vid antagandet av Kungl. Maj:ts förslag till allmänt resereglemente

måtte ur detta utesluta 3:dje stycket i § 4;

nr 342 av herr B. F. Holmgren, vilken hemställt, att riksdagen ville

besluta att 14 § av förslag till allmänt resereglemente i Kungl. Maj:ts

proposition nr 40 måtte efter första stycket erhålla ett tillägg av följande

lydelse: »Kungl. Maj:t förordnar om ersättning för befordran av effekter

tillhörande personlig utrustning»;

nr 344 av herrar E. E. Andersson i Stockholm och A. K. F. Spångberg,

vilka hemställt, att resekostnadsersättning skall utgå enligt de grunder, som

i Kungl. Maj ds proposition angivits för klass II;

att traktamentsersättning skall utgå med 10 kronor för dag och 6 kronor

för natt;

att 17 § mom. 1 ändras enligt följande: »Traktamentsersättning må--

ej överstigande 4 kilometer — — — från centrum av det planlagda —

--eller tjänstgöring» samt

att det icke må införas restriktioner, som föranleda ekonomiska förluster

för tjänstemännen, då de ha att fullgöra i tjänsten givna uppdrag;

nr 345 av herr C. A. Forssell m. fl., vilka gjort samma framställning

som i motionen I: 223; samt

nr 346 av herr E. A. Hage, vilken hemställt, att riksdagen måtte i § 17

eller annan paragraf i reglementsförslaget införa en bestämmelse därom,

att nattraktamente vid resas påbörjande eller avslutande endast utgår i det

fall, att minst 2 timmar (eller annan tid som utskottet anser lämplig) av

natten använts för resan;

Motioner.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj it 8

förslag.

10 Statsutskottets utlåtande Nr 71.

att till sista punkten i § 18 i reglementsförslaget lägges följande stadgande:

»såvida avgift för nattlogi av honom erlagts»;

att riksdagen i samband med behandlingen av ovanstående proposition

måtte göra det uttalandet — både med hänsyn till att riksdagen i största

utsträckning bör bestämma om resereglementets utformning samt med hänsyn

till att besparingssynpunkten i vissa avseenden redan kommit i tillämpning

vid utformandet av det nu föreliggande förslaget att de s. k. besparingsreglementen,

som gälla för vissa statsverk, utformas så, att de giva befattningshavarna

lägre ersättning vid resor än vad som i allmänna resereglementet

stadgas endast i undantagsfall, då verkligt starka skäl för undantagsbestämmelsers

tillskapande kunna anföras.

Ifråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,

får utskottet hänvisa till motionerna.

Departemenschefen har i fråga om utfärdandet av nytt allmänt resereglemente

anfört följande:

»Sedan Kungl. Maj:t, i överensstämmelse med riksdagens beslut, den 18 juni

1925 utfärdat allmänt resereglemente att gälla under tiden från och med

den 1 augusti 1925 till och med den 30 juni 1927 (sv. förf.-saml. nr 354

år 1925), föreslog Kungl. Maj:t i proposition nr 190 till 1927 års riksdag,

att riksdagen måtte godkänna ett inom finansdepartementet utarbetat förslag

till allmänt resereglemente att utan tidsbegränsning gälla från och med

den 1 juli 1927. o

Uti sin i anledning härav till Kungl. Maj:t avlåtna skrivelse, nr 184,

anförde riksdagen, bland annat, följande:

Riksdagen hade till en början till behandling upptagit frågan, huruvida

ett allmänt resereglemente lämpligen nu borde definitivt antagas. 1 detta

hänseende borde då först framhållas, att jämförelsevis obetydlig erfarenhet

stått att vinna beträffande det år 1925 antagna provisoriska reglementet,

vilket icke varit i tillämpning under mera än ett och ett halvt ar. Redan

denna omständighet gjorde, att man måste ställa sig tveksam, huruvida de

genom nämnda reglemente införda nya grunderna för rese- och traktamentsersättningens

beräknande kunde anses hava blivit tillräckligt provade. Resdagen

hade även uppmärksammat, att från de olika ämbetsverk, som hatt att

yttra sig rörande erfarenheterna av reglementet, ett flertal erinringar framställts

i fråga om lämpligheten av de grunder, på vilka detsamma byggde.

I det framlagda förslaget hade emellertid till behandling upptagits endast en

ringa del av de sålunda gjorda erinringarna. Även detta förhållande syntes

riksdagen tala för att man ännu någon tid borde vänta med att definitivt

antaga ett allmänt resereglemente. Det viktigaste och enligt riksdagens

mening avgörande skälet för uppskov med frågan vore emellertid, att

någon mera tillförlitlig erfarenhet icke kunde, av utredningen i ärendet

att döma, anses föreligga rörande det ekonomiska utfallet av 192o ars reglemente

vid jämförelse med det tidigare gällande resereglementet av ar 19U7.

Vid sitt ståndpunktstagande hade riksdagen jämväl tagit hänsyn till det

förhållande, att, såsom departementschefen meddelat, frågan om enhetliga

automobiltaxor i de olika länen vore under omprövning, ävensom att kom
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 71.

11

munikationsväsendet för närvarande befunne sig i stark utveckling, omständigheter,

vilka båda talade för ett uppskov tillsvidare med frågan.

Riksdagen ansåge alltså, att 1925 års resereglemente fortfarande provisoriskt

borde gälla, och funne för sin dol giltighetstiden böra bestämmas till ytterligare

två år, räknat från den 1 juli 1927. 1929 års riksdag syntes iilltsa

böra till prövning upptaga frågan om antagande av nytt allmänt resereglemente.

Detta uteslöte dock icke, att riksdagen på vissa punkter ansett sig

böra vidtaga sådana ändringar i det gällande provisoriska reglementet, vilka

synts riksdagen vara påkallade med hänsyn till redan vunnen erfarenhet.

Riksdagen förutsatte, att den utredning, som komme att av Kungl. Maj:t

verkställas för förberedande av förslag till 1929 års riksdag till nytt resereglemente,

framför allt upptoge fragan om de ekonomiska verkningarna

av reglementet. Därjämte ville riksdagen framhålla önskvärdheten av att

de anmärkningar mot reglementet, som nu blivit gjorda och framdeles kunde

komma att framställas av vederbörande myndigheter, upptoges till en mera

fullständig och ingående granskning än som i samband med föreliggande

förslag syntes hava varit fallet. Detta funne riksdagen vara så mycket

mera påkallat, som vederbörande befattningshavare och ämbetsverk härigenom

kunde erhålla ett beaktansvärt stöd vid tolkningen av reglementets

olika bestämmelser, och sålunda både vederbörande förrättningsmiin vinna

lättnad vid reseräkningarnas uppställande och arbetet hos ämbetsverken och

revisionsmyndigheterna vid räkningarnas granskning förenklas.

I anslutning till vad sålunda anförts anmälde riksdagen i sin ifrågavarande

skrivelse, att riksdagen för sin del antagit ett vid skrivelsen fogat

förslag till allmänt resereglemente. Detta förslag blev den 18 juni 1927 av

Kungl. Maj:t fastställt att, i enlighet med riksdagens beslut, gälla under

tiden från och med den 1 juli 1927 till och med den 30 juni 1929 (sv.

förf.-saml. nr 243 år 1927). Samma dag utfärdades tillika kungörelse med

tilläggsbestämmelser till allmänna resereglenientet (nr 244). Denna kungörelse,

som erhöll enahanda giltighetstid som resereglementet, innehåller

bestämmelser om olika förrättningsmäns fördelning å de särskilda rese- och

traktamentsklasserna i reglementet.

Genom beslut den 8 juli 1927 anbefallde därefter Kungl. Maj:t ett stort

antal myndigheter — nämligen fångvårdsstyrelsen, arméförvaltningen, marinförvaltningen,

sjökarteverket, riksförsäkringsanstalten, medicinalstyrelsen,

socialstyrelsen, pensionsstyrelsen, generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen,

vattenfallsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen,

statskontoret, kammarrätten, riksräkenskapsverket, generaltullstyrelsen,

kontrollstyrelsen, skolöverstyrelsen, domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen,

lantmäteristyrelsen, stuteriöverstyrelsen, chefen för rikets allmänna

kartverk, chefen för Sveriges geologiska undersökning, kommerskollegium,

lotsstyrelsen, statens meteorologisk-hydrograliska anstalt och samtliga länsstyrelser

— att senast den 31 augusti 1928 till finansdepartementet inkomma

med

dels yttrande, huruvida och i vilka avseenden erfarenheten visat, att ändringar

i gällande allmänna resereglemente jämte tilläggsbestämmelser syntes

vara av behovet påkallade,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 71.

dels ock uppgift för varje särskild grupp av förrättningsmän å det sammanlagda

belopp, som av vederbörande myndighet eller densamma underordnade

förvaltningar under tiden 1 juli 1927—30 juni 1928 utbetalts för

a) resekostnadsersättning,

b) traktamentsersättning,

e) eventuellt förekommande förrättningsarvoden,

varvid skulle angivas, från vilka anslag eller andra medel kostnaderna i

fråga avförts.

Sedermera anbefallde Kungl. Maj:t genom beslut den 30 september 1927

vederbörande myndigheter att senast den 10 oktober 1928 inkomma med

uppgifter enligt visst formulär angående de under tiden 1 oktober 1927—

30 september 1928 utbetalda beloppen av rese- och traktamentsersättningar

för förrättningar i statens ärenden till följande grupper av förrättningsmän,

nämligen befattningshavare hos fångvårdsstyrelsen, befattningshavare,

tjänstgörande å arméförvaltningens artilleri-, fortifikations- och intendentsdepartement,

befattningshavare, tjänstgörande i marinförvaltningen, fattigvårdskonsulenter,

förste provinsialläkare och provinsialläkare, landsfiskaler,

befattningshavare i väg- och vattenbyggnadsdistrikten, befattningshavare

hos vattenfallsstyrelsen, befattningshavare, tjänstgörande i kontrollstyrelsen,

befattningshavare hos vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien, riksantikvariens

ombud, folkskolinspektörer, lantmäteripersonal, sysselsatt med

lantmäteriförrättningar, personal, anställd hos rikets allmänna kartverk, befattningshavare

hos Sveriges geologiska undersökning samt befattningshavare

hos kommerskollegium och elektriska inspektionen.

Samtliga sålunda infordrade yttranden och uppgifter hava numera inkommit;

varjämte flygstyrelsen på särskild anmodan avgivit yttrande angående

enligt erfarenheten erforderliga ändringar i resereglementet och uppgift å

för flygvapnets räkning utbetalda resekostnads- och traktamentsersättningar

under budgetåret 1927/1928.

Vidare har trafiktjänstemännens riksförbund i skrivelse den 22 december

1928 anfört vissa önskemål i avseende å den definitiva utformningen av

resereglementet med därtill hörande tilläggsbestämmelser.

Såsom av det föregående framgår, utgår giltighetstiden för det nuvarande

allmänna resereglementet den 30 juni 1929. Med hänsyn härtill måste

frågan om motsvarande bestämmelser för tiden därefter underställas innevarande

års riksdag.

Till en början gäller det härvid att avgöra, huruvida det nuvarande

reglementet — med de ändringar, som anses böra däri vidtagas — bör

förlänas definitiv giltighet eller under ytterligare tid framåt tilläggas provisorisk

karaktär.

Ett av de skäl, 1927 års riksdag anförde till stöd för fortsatt provisorium,

var den jämförelsevis obetydliga erfarenhet, som — med hänsyn till den

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 71. 13

korta tid, 1925 års resereglemente varit i tillämpning — stått att vinna

rörande de genom nämnda reglemente införda nya grunderna för resekostnadsoch

traktamentsersättningarnas beräknande. Detta skäl har uppenbarligen

nu icke motsvarande betydelse. Dä 1927 års reglemente i fråga om grunderna

för ersättningarnas beräknande i allt väsentligt överensstämmer med

1925 års, måste nämligen dessa grunder anses hava blivit tillräckligt prövade.

Av de i ärendet avgivna yttrandena torde ock få anses framgå, att reglementet

i stort sett fyllt sin uppgift väl. Itiktigheton av denna uppfattning

lärer icke jävas av den omständigheten, att en del erinringar, vilka i det

följande torde få upptagas till närmare skärskådande, framställts mot olika

detalj bestämmelser i reglementet.

Såsom det viktigaste och enligt riksdagens mening avgörande skälet för

det år 1927 beslutade uppskovet med antagande av definitivt resereglemente

angav riksdagen, att någon mera tillförlitlig erfarenhet icke förelåg rörande

det ekonomiska utfallet av 1925 års reglemente vid jämförelse med det

tidigare gällande resereglementet av år 1907. Med anledning härav torde

följande förtjäna framhållas i fråga om möjligheten att bestämma de ekonomiska

verkningarna av de nya resereglementena.

Ett sätt att beräkna desamma vore att efter de nya bestämmelserna omräkna

i enlighet med 1907 års reglemente uppgjorda och likviderade reseräkningar.

Naturligtvis ställer det sig ogörligt att så förfara med samtliga

under ett år ingivna reseräkningar, men även omdebitering av räkningar,

omfattande en eller annan procent av totalsumman reseersättning, skulle

medföra ett synnerligen omfattande arbete. Det är dessutom klart, att man

på ett än så omsorgsfullt gjort urval av räkningar för sistnämnda ändamål

svårligen kan grunda nagra slutsatser om kostnadsändringar för övriga räkningar.

Man behöver härvid blott tänka på den olika proportion, i vilken

för skilda befattningshavare resekostnadsersättning och traktamentsersättning

ingå i reseersättningen. För budgetåret 1927/1928 uppgingo sålunda exempelvis

för statsgeodeterna resekostnadsersättningarna till 16,400 kronor och traktamentsersättningarna

till 11,400 kronor, medan motsvarande siffror för statskartograferna

voro 8,200 kronor och 29,400 kronor. Vidare är att märka, att

man vid omdebitering av ersättningarna icke blott har att räkna med den rent

siffermässiga förändringen i ersättningstaxorna. Kunskap måste jämväl föreliSSe-

om de rent lokala förhållandena i och för bestämmandet av den väg och

det fäidsätt, för vilken ersättning skall utgå, liksom det för omräkning av

traktamentsersättningen är nödvändigt att veta tidpunkten för resans början

och slut. Kännedom om dessa förhållanden torde blott delvis kunna erhållas.

Vid en omräkning måste jämväl lämnas ur sikte de förändringar, som ett nytt

resereglemente kan medföra på sådana rent faktiska omständigheter, som äro

av betydelse för storleken av reseersättning, såsom färdsätt etc.

En annan metod att utröna de ekonomiska verkningarna av de nya resereglementena

skulle kunna tänkas vara att göra en jämförelse mellan be
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 71.

lastningen under olika år å de anslag i riksstaten, som äro avsedda enbart

för utgifter för rese- och traktamentsersättning. En sådan jämförelse torde

emellertid — förutom av det skäl, som gäller beträffande den nedan angivna

tredje tänkbara utvägen — icke kunna lämna tillfredsställande resultat på

den grund, att utgifter för reseersättningar i ett stort antal fall överflyttats

mellan olika riksstatsanslag efter den 1 juli 1925.

Den tredje tänkbara utvägen för bestämmande av de ekonomiska verkningarna

vore att för varje grupp befattningshavare uträkna de å densamma

belöpande ersättningarna för något år före och efter tillkomsten av

de nya reglementena. Denna utväg är emellertid behäftad med den bristfälligheten,

att den kostnadsändring, som på detta sätt kan konstateras, icke

utan vidare kan hänföras till omgestaltningar i ersättningstaxorna eller

andra bestämmelser i resereglementena. Densamma utesluter nämligen hänsynstagande

till den förskjutning, som kan hava inträtt i de rent faktiska,

för de sammanlagda resekostnadernas storlek bestämmande förhållandena. Förskjutning

kan sålunda hava skett i det antal färdmil, som årligen faller på

en viss grupp befattningshavare, denna förskjutning må nu vara att hänföra

till ändrat antal befattningshavare, ändrad tjänsteskyldighet, ändring i bestämmelserna

om för vilka resor ersättning utgår, inrättandet av nya eller

omläggning av äldre förbindelselinjer, exempelvis genom upprättandet av

omnibusrouter, anläggning av järnvägar och nya vägar etc. Ändringar i

fråga om traktamentsersättningar kunna jämväl vara beroende på växlingar i

färdliastiglieten, vilken ju i sin tur är bestämd av bland annat det färdsätt,

som kommer till användning. Omkastningar i färdsättet komma givetvis

alltid att återspegla sig i kostnaderna för tjänsteresor. Man behöver därvid

blott tänka på den allt mer och mer framskridande automobiliseringen,

vare sig denna tager sig uttryck i anskaffande av egna motorfordon eller

i tillkomsten av bilar i allmän trafik.

Låter man emellertid undersökningen omfatta exempelvis budgetåret

1924/1925 å ena och något senare budgetår å andra sidan, skulle ju kunna

sägas, att de faktiska förhållanden, som sålunda berörts, kunna antagas

under mellanliggande tid hava hållit sig konstanta, och att man alltså

utan större felkalkylering kan bortse från den inverkan, växlingar i

desamma haft på kostnadsändringen. Detta antagande håller dock icke

streck exempelvis beträffande en i kostnadshänseende så betydelsefull grupp

som landsfogdar, landsfiskaler, polis- och fjärdingsmän. Kostnaderna för

landsfogdars och landsfiskalers tjänsteresor utgjorde för budgetåret 1924/

1925 417,000 kronor. För budgetåret 1927/1928 torde enligt verkställd

utredning resekostnaderna för samma befattningshavare hava uppgått till

545,000 kronor. För polismäns och fjärdingsmäns resor, för vilka kostnaderna

för kalenderåret 1922 tidigare beräknats uppgå till 17,000 kronor,

utgjorde motsvarande kostnader enligt omförmälda utredning för budgetåret

1927/1928 113,000 kronor. Givetvis medför emellertid den omgestaltning

av polisväsendet på landet, som genomfördes från och med den 1 januari

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 71.

15

1926, liksom den avsevärda utökning, som därvid vidtogs i rätten till ersättning

för tjänsteresor, att det är omöjligt att avgöra, i vad mån kostnadsökningen

för hithörande befattningshavare är att hänföra till införandet av

de nya resereglementena.

På grund av de organisatoriska förändringar, som senare tider vidtagits

beträffande försvarsväsendet, ligger i öppen dag, att man icke heller beträffande

de högst betydande kostnader, som falla på detta förvaltningsområde,

kan draga några slutsatser om de nya reglementenas inverkan.

Vid sammanställning av å viss grupp befattningshavare belöpande resekostnader

för tid före och efter tillkomsten av de nya resereglementena

har man även att taga i betraktande den inverkan, som vid sidan av allmänna

resereglementet för befattningshavarna införda bestämmelser kunna

hava utövat. Sålunda har man beträffande rikets allmänna kartverk att

räkna med det inflytande, de år 1926 vidtagna ändringarna i de för verket

gällande specialbestämmelser kunna haft, ett inflytande vars noggrannare

bestämmande näppeligen är möjligt. Motsvarande förhållande gör sig gällande

beträffande lantmätarna, lantbruksingenjörerna och domänverket.

Beträffande sistnämnda verk torde jämväl hänsyn böra tagas till de personalindragningar,

som på senare tid vidtagits inom verket.

För de affärsdrivande verkens del har man att taga i betraktande de växlingar

i driftens omfattning, som bero av ekonomiska konjunkturer, nyanläggningar

av järnvägar, telegraflinjer och elektriska ledningar samt andra

driftsändringar, faktorer vilkas inverkan icke heller torde kunna närmare

bestämmas.

Vid veterinärstaten har man att beakta den större eller mindre utsträckning,

i vilken kreaturssjukdomar kunna hava förekommit.

Allt som allt torde man sålunda kunna påstå, att det beträffande ovan

berörda grupper befattningshavare — i kostnadshänseende synnerligen betydelsefulla

— icke låter sig göra att åvägabringa någon tillförlitlig utredning

om de ekonomiska verkningarna av de nya resereglementena vid jämförelse

med 1907 års reglemente. Beträffande vissa andra grupper har

jag emellertid låtit uppgöra en jämförande tablå, i samband varmed på

grundval av myndigheternas uppgifter upprättats sammanställningar över

samtliga resekostnader under tiden 1 september 1925—31 augusti 1926

och tiden 1 juli 1927—30 juni 1928 samt över resekostnadsersättningens

fördelning på olika färdsätt och traktamentsersättningens fördelning på

dag- och nattraktamenten för vissa befattningshavargrupper för tiden 1

oktober 1927—30 september 1928. Omförmälda tablå och sammanställningar

torde få såsom bilagor 1—3 fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende.

Ytterligare, om ock mera i förbigående, åberopade 1927 års riksdag till

stöd för sitt ståndpunktstagande i hithörande del, att frågan om enhetliga

automobiltaxor i de olika länen vore under omprövning, ävensom att kom
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Statsutskottets utlåtande Nr 71.

munikationsväsendet befunne sig i stark utveckling. Vad automobiltaxorna

beträffar, måste tyvärr konstateras, att den önskade enhetligheten ännu icke

kunnat åvägabringas. Frågan om åtgärder i denna riktning är, enligt vad

jag erfarit av chefen för kommunikationsdepartementet, fortfarande under

beredning i nämnda departement. Denna frågas inverkan på resereglementet

synes mig emellertid icke vara av den beskaffenhet, att ur denna synpunkt

ytterligare uppskov bör äga rum med antagandet av ett definitivt resereglemente.

Vad åter kommunikationsväsendets utveckling angår, torde det få

anses uteslutet att enbart med hänsyn till denna utveckling i längden fortsätta

med provisorium på förevarande område.

överhuvud torde det, på sätt riksräkenskapsverket i sitt yttrande framhållit,

förhålla sig så, att, å ena sidan, beteckningen »definitiv» i detta ords egentliga

bemärkelse knappast kan användas om en utvecklingens lag så starkt

underkastad författning som ett resereglemente, men att, å andra sidan, tillräcklig

anledning att låta det resereglemente, som skall efterträda det nu

gällande, erhålla blott provisorisk karaktär, icke kan anses föreligga.

I överensstämmelse med denna min uppfattning har jag låtit inom finansdepartementet

uppgöra förslag till allmänt resereglemente att utan tidsbegränsning

gälla från och med den 1 juli 1929.

Uti 1927 års proposition med förslag till allmänt resereglemente uttalade

föredragande departementschefen, att behov förelåge av utvidgade och kompletterande

bestämmelser angående befattningshavaren rätt att företaga tjänsteresor,

angående åtgärder för tjänsteresors rationella planläggning och angående

s. k. besparingsreglementen för vissa grupper av befattningshavare.

Utfärdandet av sådana bestämmelser ankomme å Kungl. Maj:t. Innan en

närmare reglering kunde ske, syntes emellertid med hänsyn till de skiftande

förhållanden, som på detta område vore för handen, en ingående utredning

vara oundgängligen nödvändig. Denna utredning borde med det snaraste

igångsättas. I sin förenämnda skrivelse i ämnet anförde riksdagen, bland

annat, att riksdagen med tillfredsställelse tagit del av departementschefens

uttalande om att en utredning i berörda hänseenden skulle åvägabringas.

Enligt riksdagens mening vore det emellertid önskvärt, att en undersökning

samtidigt komme till stånd, i vad mån det kunde anses lämpligt att ur allmänna

resereglementet helt och hållet utbryta sådana grupper befattningshavare,

vilka hade att under längre tidsperioder stadigvarande företaga förrättningar,

eller för vilka traktamentsersättningen jämväl kunde anses i viss

mån innefatta ersättning för det under förrättningen utförda arbetet. Det

ville nämligen synas riksdagen, som om åtskilliga skäl kunde anföras för att

i det allmänna resereglementet intaga bestämmelser beträffande huvudsakligen

allenast sådana extra förrättningar i statens ärenden, som tid efter annan

måste företagas för fullgörande av särskilda uppdrag, under det att i ett

särskilt reglemente eller på annat sätt föreskrifter meddelades angående er
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Statsutskottets utlåtande Nr 71.

sättning för sådana förrättningar, vilka det ålägo befattningshavare att utföra

såsom ett direkt led i tjänsteutövningen.

Mter därtill av Ivungl. Maj:t erhållet bemyndigande tillkallade min företrädare

i ämbetet den 27 juni 1927 numera generaldirektören K. Levinson

att såsom sakkunnig inom finansdepartementet verkställa ifrågavarande utredning.

Resultatet av utredningen föreligger i ett av den sakkunnige den

31 nästlidne december avgivet utlåtande, vilket torde få såsom bilaga 4

fogas till statsrådsprotokollet i förevarande ärende.

J detta utlåtande (sid. 5) anföres med avseende å nyssnämnda, av riksdagen

berörda fråga om allmänna resereglementets tillämpningsområde, bland annat,

att det för närvarande torde förhålla sig så, att ersättning utgår för

envar tjänsteresa i enlighet med sagda reglementes grunder, såvida särskilda

bestämmelser icke i en eller annan form meddelats om att ersättning ej

skall utgå eller skall utgå enligt andra normer. Som enligt den sakkunniges

mening någon erinran knappast syntes kunna göras mot den praxis,

som sålunda utvecklat sig, ifrågasätter den sakkunnige en i överensstämmelse

därmed ändrad utformning av allmänna resereglementets bestämmelser,

i samband varmed lian framhåller, att befattningshavares rätt att företaga

tjänsteresor alltfort måste bliva beroende av innehållet i instruktioner eller

andra dylika föreskrifter.

Beträffande särskilt sådana befattningshavare, för vilka traktamentsersättningen

i viss mån innefattar ersättning för det under förrättningen utförda

arbete^ påvisar den sakkunnige (sid. 21—22 i utlåtandet) att, då ersättningsfrågan

för dessas vidkommande regleras eller kan regleras genom särskilda

föreskrifter, hänsyn till dem ej behöver tagas vid utformningen av

allmänna resereglementet.

Då jag delar den sakkunniges syn på förevarande fråga, har jag funnit

mig böra förorda en lösning av densamma i enlighet med hans förslag. Jag

föreslai alltsa, att i allmänna resereglementet uttryckligen angives, att reglementets

ersättningsbestämmelser skola tillämpas i fråga om tjänsteresor,

med avseende å vilka ej annat särskilt är eller varder stadgat, samt att i

samband därmed, förutom ersättningsgrunderna, även ersättningsrätten fastslås

i reglementet. Formellt sett står visserligen den sålunda förordade anordningen

av reseersättningsbestämmelserna icke i överensstämmelse med

det av 1927 års riksdag gjorda uttalandet i ämnet. I sak torde emellertid

skillnaden vara skäligen oväsentlig, förutsatt att ersättningarna enligt allmänna

resereglementet i görligaste mån avpassas efter de verkliga resekostnaderna.

För tillgodoseende av sistnämnda synpunkt anser jag mig, såsom

av det följande kommer att framgå, böra förorda vissa ändringar i de nuvarande

bestämmelserna beträffande såväl resekostnads- som traktamentsersättning.

Vad angår de i berörda sakkunnigutlåtande avhandlade frågorna om planläggning

av tjänsteresor och om s. k. besparingsreglementen för vissa grup
Bihang

till riksdagens protokoll 1929. Ii sand. 38 haft. (Nr 71.) o

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 71.

Utskottets

yttrande.

per av befattningshavare, torde jag framdeles, sedan vederbörande myndigheter

blivit hörda, få underställa dessa frågor Kungl. Maj ds prövning.»

Beträffande motiveringen till de särskilda paragraferna får utskottet hänvisa

till åberopade statsrådsprotokollet.

Utskottet vill till en början till behandling upptaga frågan, huruvida det

allmänna resereglementet nu bör av riksdagen definitivt antagas eller om

ytterligare någon tids erfarenhet bör avvaktas, innan så sker. De betänkligheter

mot ett slutgiltigt avgörande av frågan, som vid 1925 och ] 927 års

riksdagar förefunnos, göra sig visserligen till en del fortfarande gällande,

men i stort sett lärer man numera hava vunnit så pass omfattande erfarenhet

i fråga om resereglementets utformning och tillämpning, att något

hinder icke längre bör möta mot ett definitivt antagande av reglementet.

Såsom departementschefen framhållit, föreligga åtskilliga svårigheter att

göra några fullt tillförlitliga jämförelser i ekonomiskt hänseende mellan de

provisoriska reglementena, 1907 års resereglemente samt Kungl. Majds förevarande

förslag. Dock synas i flera hänseenden ganska bestämda slutsatser

kunna dragas av de numera verkställda ekonomiska beräkningarna (jfr särskilt

bil. 2 och 3 vid propositionen). Man torde därav jämväl kunna erhålla

en ganska god uppfattning om den ekonomiska innebörden av Kungl. Majds

förslag vid jämförelse med äldre bestämmelser. Vad de olika färdsätten

beträffar, synes det knappast kunna förutsättas, att härutinnan under denärmaste

åren skola inträffa några mera väsentliga förändringar på kommunikationsväsendets

område, vilka kunna komma att föranleda jämkningar

i resereglementets föreskrifter. På grund härav har utskottet ansett sig

kunna tillstyrka Kungl. Majds förslag, att det allmänna resereglementet

nu definitivt antages av riksdagen.

Vad därefter beträffar vissa med resereglementet sammanhängande frågor,

vilka tidigare behandlats av riksdagen och nu berörts av den särskilt tillkallade

sakkunuige, vill utskottet framhålla, att utskottet icke anser nödvändigt,

att några föreskrifter rörande tjänsteresors planläggning meddelas i reglementet,

men att i allt fall detta spörsmål givetvis bör ägnas stor uppmärksamhet.

Det torde, såsom den sakkunnige anfört, vara förtjänt att tagas under

övervägande, huruvida det icke, bland annat för vinnande av en ändamålsenlig

lösning av denna fråga, kan vara lämpligt att utsträcka tillämpningen av den

redan nu i flera fall genomförda anordningen med särskilda reseanslag för

vissa myndigheter och befattningshavaregrupper. Härigenom lärer nämligen

vederbörande myndighet få särskild anledning att mera ingående befatta

sig med resornas planmässiga ordnande. Även frågan om fastställandet av

särskilda förrättningsarvoden för vissa grupper av förrättningsmän synes

icke böra lämnas åsido, ehuru utskottet i likhet med departementschefen och

den sakkunnige anser, att denna angelägenhet icke behöver lösas i samband

med behandlingen av det allmänna resereglementet. De krav på uppflytt
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

1!)

Statsutskottets utlåtande Nr 71.

ning i högre traktamentsklass, som tid efter annan göra sig gällande för

hithörande förrättningsmannagrupper, torde i själva verket till stor del hava

sin grund i bristen på föreskrifter i nämnda hänseende. Utskottet förutsätter

emellertid, att även detta spörsmål av Kungl. Ma j: f tages under

omprövning.

Utskottet övergår härefter till behandling av reglementsförslagets särskilda

paragrafer och kommer därvid att yttra sig över de motionsvis gjorda

yrkandena på ändringar i Kungl. Maj:ts förslag. De paragrafer, som icke

här nedan beröras, föranleda icke något uttalande från utskottets sida.

1 §.

I samband med denna paragraf har utskottet till behandling upptagit det

i motionen II: 346 väckta förslaget, att riksdagen måtte göra det uttalandet,

»att de s. k. besparingsreglementen, som gälla för vissa statsverk, utformas

så, att de giva befattningshavarna lägre ersättning vid resor än vad som i

allmänna resereglementet stadgas endast i undantagsfall, då verkligt starka

skäl för undantagsbestämmelsers införande kunna anföras.» Utskottet, som

utgår från att Kungl. Maj:t kommer att begagna den rätt, som enligt 1 §,

andra stycket, skulle tillkomma Kungl. Maj:t, med försiktighet och med

iakttagande av såväl statsverkets som vederbörande befattningshavares belättigade

intiessen, kan icke finna det vara pakallat, att några direktiv

härutinnan lämnas av riksdagen.

Det i motionen 11:344 framställda yrkandet, »att det icke må införas

restriktioner, som kunna föranleda ekonomiska förluster för tjänstemännen»,

är till sin innebörd skäligen oklart. Emellertid lärer man kunna antaga,

att Kungl. Maj:ts förslag, särskilt med de jämkningar utskottet föreslagit

beträffande 17 %, icke kommer att medföra sådana konsekvenser. Utskottet

har alltså ansett ifrågavarande yrkande icke böra föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Utskottet har intet att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag.

2 § 1 mom.

Utöver de i nu gällande reglemente förekommande färdsätten, enligt vilka

iesekostnadsersättning skall utgå, har i Kungl. Maj:ts förslag upptagits även

omnibus, för vilket färdsätt avgift i samtliga reseklasser beräknas för en

en plats jämte 10 öre per kilometer. I övrigt ansluter sig förslaget i huvudsak

till nu fastställda bestämmelser.

Utskottet har funnit tvivelaktigt, huruvida tillräckliga skäl föreligga för

upptagandet av omnibus såsom särskilt färdsätt. Med hänsyn till vad departementschefen

anfört och då någon erfarenhet rörande verkningarna av

begagnandet av omnibus icke står att vinna, med mindre detta fortskaffningsmedel

upptages i reglementet, har utskottet, som tidigare avstyrkt förslag

i sådant hänseende, dock icke velat motsätta sig Kungl. Maj:ts nu

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Statsutskottets utlåtande Nr 71.

gjorda framställning. I betraktande av den inskränkning i skyldigheten

att använda omnibus, som av Kungl. Maj:t i 4 § föreslagits, torde de tidigare

angivna betänkligheterna hava mist åtminstone en del av sin betydelse.

Visserligen hyser utskottet tvekan, huruvida sistberörda begränsning kan

anses vara i allo fullt lämplig, men då på annat sätt bestämda inskränk^

ningar — närmast då att göra skyldigheten att använda omnibus beroende

av den tillryggalagda väglängden — torde stöta på vissa praktiska svårigheter,

har utskottet dock stannat vid att förorda Kungl. Maj:ts förslag.

Särskilt med hänsyn till att omnibus ofta kan begagnas i stället för järnväg

har utskottet i fråga om användning av omnibus ansett, att i § 4 bör införas

bestämmelse om valfrihet för förrättningsman att oberoende av resekostnaderna

i dylikt fall begagna järnväg, därest icke härigenom högre traktamentsersättning

skulle komma att utgå. Med den ståndpunkt, utskottet sålunda

intagit, följer, att utskottet icke kan tillstyrka den i motionen II: 339 föreslagna

utsträckningen av skyldigheten att begagna omnibus. Härtill återkommer

utskottet emellertid här nedan.

Utskottet vill i detta sammanhang betona, att uppmärksamhet bör ägnas

den omständigheten, att på grund av föreskrifterna i 4 § taxeautomobil i

vissa fall kan komma till användning i stället för omnibus. Allenast då

vederbörandes tjänstgöring måste anses sådant kräva, bör taxeautomobil

därvid få tagas i anspråk.

Därest de erfarenheter, som komma att erhållas genom införandet av

omnibus såsom särskilt färdsätt och i fråga om de begränsningar, som Kungl.

Maj:t och utskottet därvid föreslagit, icke bliva gynnsamma, förutsätter utskottet,

att Kungl. Maj:t framlägger det förslag till ändring av reglementet,

som härav må påkallas.

Det i motionen II: 344 gjorda yrkandet, att endast en reseklass, nämligen

klass II enligt Kungl. Maj:ts förslag, skall tillämpas vid resekostnadsersättningens

beräknande, har utskottet icke ansett sig böra tillstyrka.

Då utskottet anser den för annan automobil beräknade kostnaden av 40

öre per kilometer vara skälig, har utskottet icke velat tillstyrka det i motionen

1:220 väckta förslaget, att därjämte ersättning med 10 öre per kilometer

skall utgå vid användandet av dylikt färdsätt. Ej heller finner sig

utskottet kunna tillstyrka det i samma motion gjorda yrkandet om upptagande

av fotvandring som särskilt färdsätt med en ersättning av 50 öre

per kilometer.

Beträffande momentets sista stycke har utskottet ansett önskvärt, att föreskriften

om att förrättningsman, då maximilega i fråga om hästskjuts icke

blivit för viss ort bestämd, skall undfå gottgörelse för vad han visar sig

hava utgivit, kompletteras med en bestämmelse därom, att han i varje fall

äger beräkna legan efter 30 öre per kilometer. Härtill bör i enlighet med

Kungl. Maj:ts förslag komma ersättning med 10 öre per kilometer.

I övrigt har utskottet icke funnit anledning till erinran mot den av

Kungl. Maj:t föreslagna formuleringen av momentet.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 71.

21

2 § 2 mom.

Kungl. Maj:ts förslag innebär en allmän höjning av nattraktamentena

med 1 krona för varje traktamentsklass. I motionerna 1:223, II: 344 och

11: 345 hava föreslagits vissa jämkningar uti de föreslagna traktamentsbeloppen.

De motionsvis påyrkade jämkningarna anser sig utskottet icke

kunna förorda, utan vill utskottet, som redan år 1927 framhöll, att skäl

förefunnes för den av Kungl. Maj:t nu ifrågasatta förhöjningen, tillstyrka

Kungl. Majrts förslag ifråga om traktamentenas storlek.

Rörande traktamentsersättningens fördelning har i motionen 1: 220 yrkats

den förändring i Kungl. Maj:ts förslag, att den ifrågasatta förhöjningen av

1 krona för dygn skall beräknas å dagtraktamentet i stället för å nattraktamentet.

Såsom av det ovanstående framgår, har utskottet funnit sig böra

tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag om ökning av nattraktamentet. Någon anledning

att på grund av sistberörda motion företaga jämkning i dagtraktamentet

föreligger enligt utskottets mening icke.

3 §.

Denna paragraf innefattar bland annat medgivande för Kungl. Maj:t att

bestämma, till vilken rese- och traktamentsklass förrättningsman är att

hänföra.

I motionen I: 222 har föreslagits, att riksdagen måtte uttala önskvärdheten

av, att ledamöter i ägodelningsrätt, nämndemän och godemän vid

syner eller andra förrättningar uppflyttas i högre traktamentsklass. Utskottet,

som här ovan framhållit, att spörsmålet om särskilda arvoden för vissa

grupper av förrättningsmän bör tagas under omprövning av Kungl. Maj:t,

men att detta spörsmål icke behöver lösas i samband med frågan om allmänt

resereglemente, har'' icke ansett skäl föreligga för att riksdagen nu

skulle göra något ytterligare uttalande beträffande det i motionen angivna

spörsmålet.

4 §.

I motionen II: 339 bär hemställts, att den av Kungl. Maj:t föreslagna

bestämmelsen, att förrättningsman icke skall vara skyldig att färdas med

omnibus i annat fall, än då han samma dag, han avreser från en ort,

dit återkommer, måtte utgå ur paragrafen. Såsom ovan under 2 § 1 mom.

nämnts, har utskottet icke funnit sig kunna tillstyrka ifrågavarande förslag.

Beträffande förevarande paragraf får utskottet hänvisa till vad som på

nyss nämnda ställe i utskottets yttrande anförts rörande begagnandet i visst

fall av omnibus. Härav föranledes ett tillägg till 4 §.

Då någon tvekan möjligen kan anses råda, huruvida med nyssnämnda

bestämmelse ifråga om anlitande av omnibus avses allenast själva färden

med omnibus, har utskottet velat uttala den meningen, att bestämmelsen

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Statsutskottets utlåtande Nr 71.

måste anses avse resan i dess helhet. Någon förändring i den föreslagna

avfattningen synes av denna anledning icke behöva vidtagas.

5

I motionen I: 220 har påyrkats, att paragrafens andra stycke, som innehåller

föreskrift om beräkning av resekostnadsersättning i vissa fall vid

färd utom planlagt område, skall utgå. Utskottet, som icke delar nämnda

uppfattning, och som finner förslaget ägnat att medföra oberäkneliga

ekonomiska konsekvenser, har ansett sig höra avstyrka motionen och tillstyrka

paragrafens upptagande i reglementet i enlighet med Kungl. Maj:ts

förslag.

8 §•

Förevarande paragraf innehåller bestämmelserna om samåkning mellan i

samma förrättning deltagande personer samt om skyldighet för den främste

av förrättningsmännen att ordna dylik samåkning.

Utskottet har velat uttala, att noggrann kontroll bör utövas däröver, att

förrättningsmän icke genom olika rubricering av förrättningens ändamål

undandraga sig att deltaga i samåkning, då de faktiskt skola deltaga i

samma förrättning. I skyldigheten för den främste av förrättningsmännen

att anordna samåkning synes även böra ingå att lämna underrättelse till

de i förrättningen deltagande härom, sa att samakningen om möjligt kan

börja redan vid resans anträdande.

Bestämmelserna i 2 mom., att förrättningsmän, som äger eller disponerar

vid samåkning använd automobil, skall erhålla gottgörelse enligt gällande

automobiltaxa, synes kunna giva anledning till den tolkningen, att han

icke skulle äga uppbära kilometerpenningar. Då någon ändring i nu

gällande föreskrifter enligt vad motiven till paragrafen utvisa icke synes

hava varit avsedd, bör ett förtydligande av bestämmelserna ske. Sista

meningen i samma moment kan möjligen på grund av uttrycket »i sådant

fall» föranleda misstolkning därhän, att resekostnadsersättning icke utgår

vid resa med automobil. Jämväl i anledning härav lärer ett förtydligande

böra göras, vilket lämpligen synes kunna ske på sådant sätt, att föreskrifterna

om kilometerpenningar utbrytas ur 1 och 2 mom. samt sammanföras

under ett nytt 3 mom.

10 §.

Denna paragraf innehåller bestämmelser om ersättning till förrättningsman,

som nödgas företaga särskild resa för erhållande av nattkvarter.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag erhåller han därvid ersättning för resan enligt

reglementets bestämmelser, dock icke med högre belopp, än som motsvarar

dubbelt traktamente för en natt, och i intet fall med mera än tolv kronor.

I anledning av ett av länsstyrelsen i Kristianstads län väckt förslag,

vilket upptagits i motionen 1:220, och som avser fastställande av ett och

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 71. 23

summa maximibelopp för alla traktamentsklasser, bär utskottet velat förorda

den jämkningen i Kungl. Maj:ls förslag, att maximibeloppet, utan hänsyn

till dubbelt traktamente för en natt, fastställes till ett belopp av tolv kronor.

Denna ersättning skulle alltså kunna utgå även för traktamentsklasserna

E och F.

14 §.

Förevarande paragraf innehåller enligt Kungl. Maj:ts förslag bestämmelserna

om transport av icke personlig utrustning. Departementschefen har

därvid icke ansett att, i enlighet med av vissa myndigheter därom framställda

förslag, i reglementet bör införas bestämmelse om rätt till ersättning även

för personlig utrustning vid koinmendering och tjänstgöring, framför allt

i fråga om försvaret tillhörande personal.

Motionsvis har nu yrkats (11:342), att efter första stycket i paragrafen

måtte införas ett tillägg med bemyndigande för Kungl. Maj:t att medgiva

ersättning för befordran av effekter tillhörande personlig utrustning. I anslutning

till den ståndpunkt, som utskottet i viss mån intog redan vid behandling

vid 1927 års riksdag av motsvarande stadgande, anser sig utskottet

böra tillstyrka motionen. Det måste nämligen anses obilligt, att icke sådana

befattningshavare, som nödgas för sin tjänstgöring medföra personlig utrustning,

icke skola undfå ersättning för härav föranledda kostnader. Utskottet

har därför vid paragrafen fogat ett tillägg av nämnda innehåll.

17 §.

Paragrafen innehåller närmare bestämmelser om åtnjutande av traktamentsersättning.

I förhållande till tidigare gällande bestämmelser har viss

begränsning skett i rätten att erhålla traktamentsersättning vid kortare förrättningar,

varvid bl. a. föreslagits, att förrättningsman, som varit frånvarande

från bostads- eller tjänstgöringsorten under sex timmar eller kortare

tid, skulle uteslutas från rätten att erhålla traktamente.

I motionen 1:220 har föreslagits viss utsträckning av rätten till traktamentsersättning

vid kortare resor utom planlagt område, varvid utgångspunkten

för resan skulle räknas från förrättningsmannens bostad. Samtidigt

har i fråga om begränsningen till 6 dagtimmar yrkats, att ersättning

måtte få utgå, även om natten delvis använts till resan, och att alltså

någon skillnad icke borde göras mellan dag- och nattimmar. Slutligen har

i samma motion föreslagits, att den i paragrafens tredje moment intagna

föreskriften om minskning av traktamentsersättningen vid förrättning på

samma plats under längre tid i följd än 15 dygn skulle utgå ur paragrafen.

I motionerna 1:223 samt 11:345 har föreslagits, att den av Kungl. Maj:t

föreslagna, ovan berörda begränsningen till 6 timmar i stället fastställes

till 3 timmar.

1 motionen II: 344 har hemställts, att den förändring i Kungl. Maj:ts förslag

måtte vidtagas, att traktamentsersättning icke kominer att åtnjutas för

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande Nr 71.

förrättning, som utföres på avstånd ej överstigande fyra kilometer från

förrättningsmannens bostads- eller tjänstgöringsort eller i vissa fall från

centrum av det planlagda område, inom vilket förrättningsmannen har sin

bostad eller tjänstgöring.

Slutligen har i motionen II: 346 påyrkats, att i reglementet måtte införas

en bestämmelse därom, att nattraktamente vid resas påbörjande eller avslutande

endast utgår i det fall, att två timmar av natten använts för resan.

Vad då först beträffar frågan om den av Kungl. Maj:t föreslagna inskränkningen

i rätten till traktamentsersättning vid kortare resor, har utskottet

i likhet med vissa motionärer funnit densamma icke vara fullt skälig och

lämplig. Det synes nämligen utskottet, som om steget vore väl långt mellan

de nu gällande föreskrifterna, enligt vilka helt dagtraktamente åtnjutes vid

förrättningar, som draga en tid av 6 dagtimmar eller därunder, till det

föreslagna stadgandet, enligt vilket ingen som helst traktamentsersättning

skulle utgå i dylikt fall. Utskottet har därför velat i anslutning till ett

av statskontoret framlagt förslag förorda, att vid förrättningar av nämnda

utsträckning halvt dagtraktamente tillerkännes vederbörande. I anslutning

till vad som yrkats i motion 1:220 har utskottet vidare velat tillstyrka

den ändringen i Kungl. Maj:ts förslag, att den i mom. 2 intagna bestämmelsen

om beräkningen av dagtraktamentet med hänsyn till det antal dagtimmar,

som tagits i anspråk för förrättningen, utgår ur paragrafen. I stället

för de båda nu omhandlade av Kungl. Maj:t föreslagna bestämmelserna

synes böra meddelas föreskrift om att förrättningsman, som nödgats vara

frånvarande från sin bostads- eller tjänstgöringsort under högst 6 timmar

av dagen, erhåller halft dagtraktamente. På grund av motionen II: 346 har

utskottet slutligen ansett lämpligt, att i paragrafen införes bestämmelse

därom, att nattraktamente allenast utgår om minst en timme av natten

behövt tagas i anspråk för förrättningen. Med hänsyn till nattraktamentets

särskilda karaktär lärer en sådan inskränkning i rätten till nattraktamente

icke kunna anses oskälig. I anslutning till ett i motionen 1:220

framställt yrkande vill utskottet vidare föreslå, att bestämmelse om begränsning

i traktamentsersättningen vid förrättning på samma plats under längre

tid i följd än 15 dygn icke upptages i allmänna resereglementet, utan

beredes plats i vederbörliga besparingsreglementen. I övrigt har utskottet

icke funnit skäl föreligga att tillstyrka de motionsvis väckta förslagen.

18 $.

Beträffande det i motionen II: 346 framställda förslaget att förrättningsman,

som på statens bekostnad innehar sovplats å järnväg eller liggplats å

fartyg, skall äga uppbära nattraktamente för natt, under vilken han ankommer

till eller avreser från förrättnings- eller överliggningsort, såvida avgift

för nattlogi av honom erlagts, har utskottet, under erinran om vad utskottet

under nästföregående paragraf yttrat, funnit sig med hänsyn till de avsevärda

svårigheter, som komma att göra sig gällande vid styrkandet av

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande A''/ 71,

25

ifrågavarande utgift, böra avstyrka motionen och i stället tillstyrka Kungl.

Maj:ts förslag. Med hänsyn till det av utskottet föreslagna stadgandet i

17 § om viss begränsning i rätten till nattraktamente har utskottet föreslagit

ett tillägg till förevarande paragraf.

26 §.

Denna paragraf innehåller bland annat bestämmelse om att Kungl. Maj:t

förordnar om resekostnads- och traktamentsersättning i statens ärenden utom

rikets gränser. Utskottet vill i samband härmed hava uttalat, att enligt

utskottets mening kostnaderna för resor utom landet icke böra bestridas av

de under de särskilda huvudtitlarna upptagna anslagen till rese- och traktamentspenningar.

I anslutning till vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

a) att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

proposition samt herr B. Holmgrens motion

(II: 342) ävensom med avslag å de av herrar Skoglund

och Persson i Falla samt Andersson i Stockholm och

Spångberg väckta motionerna (II: 339 och 344) må för

sin del antaga det vid detta utlåtande såsom hilaga fogade

förslag till allmänt resereglemente;

b) att de av herrar Asplund, Julin, Forssell m. fl. och

Hage väckta motionerna (1:220 och 223 samt II: 345

och 346), i den mån de icke kunna anses besvarade genom

vad utskottet här ovan anfört, icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda; samt

c) att den av herr Mellén väckta motionen (1:222)

icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 19 april 1929.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande Nr 71.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar A. C. Lindblad, J. L. Widell, O. Bergqvist, ./. Nilsson i

Malmö, P. A. Dahl, C. I. Asplund, Oscar Olsson, E. A. Lnndell, K. E. Andersson i Eliantorp,

G. Kobb, D. Hansén och I). A. V. Björck;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, P. H. Olsson i Blädinge, B. F:son

Holmgren, J. Olofsson i Digernäs, O. Nilsson i Örebro, A. Danielsson, G. Slrindlund, O.

Andersson i Höör, C. .4. Anderson i Storegården, G. Persson i Falla, K. S. 4''. Word och A.

Norsell.

Reservationer:

vid 2 § 1 mom. av herrar Asplund och Hansén, vilka ansett, att motiveringen

hort hava följande lydelse:

»Utöver de i nu---gjorda framställning. Ett av de skäl, som

tidigare'' föranlett utskottet att avstyrka upptagandet av omnibus såsom särskilt

färdsätt, har varit, att den vagnmateriel, som stått till förfogande,

ofta icke varit fullt tillfredsställande. Då härutinnan numera en väsentlig

förbättring i allmänhet inträtt, synes detta skäl icke längre vara av samma

betydelse som förut. Dock anser utskottet, att förrättningsmän endast

skola äga skyldighet att begagna sådana omnibuslinjer, som drivas av

statsmyndighet, eller ock av vederbörande länsstyrelse (överståthållarämbete)

prövats vara av beskaffenhet att böra användas för tjänsteresor.

Med hänsyn härtill och i betraktande av den inskränkning — — —

Kungl. Maj:ts förslag. Till undvikande av att för färd med annan

omnibus än sådan, som i behörig ordning godkänts för tjänsteresor, kommer

att utgå ersättning såsom för färd med »annan automobil» eller 40

öre per kilometer, vilket måste anses för högt, anser utskottet, att i förevarande

moment bör införas särskild bestämmelse om den ersättning, som

i sådant fall bör utgå; och synes densamma skäligen böra sättas till

samma belopp som för »annat färdsätt» eller 30 öre per kilometer. Vidare

har utskottet med hänsyn till att omnibus ofta kan begagnas i stället för

järnväg i fråga om användning — — — må påkallas.

I detta sammanhang har utskottet velat uttala, att utskottet förutsätter,

att Kungl. Maj:t tillser, att förteckningar å sådana omnibuslinjer, som

skola komma till användning vid tjänsteresor, på lämpligt sätt utarbetas

för att vara tillgängliga för vederbörande förrättningsmän och revisionsmyndigheter.

Det i motionen II: 344 — — — av momentet;»

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 71. 27

samt att i anslutning härtill fjärde stycket bort hava följande lydelse:

»Till omnibus hänföres automobil i regelbunden persontraf ik (s. k. linjetrafik)

å linje, som antingen trafikeras av statsmyndighet eller som av

vederbörande länsstyrelse (överståthållarämbetet) prövats vara av beskaffenhet

att böra begagnas vid resor, som i detta reglemente avses. För färd

med annan automobil i regelbunden persontrafik än ovan sägs, utgår ersättning

såsom för annat färdsätt.»

vid 2 § 2 mom. av herr Asplund, som ansett att motiveringen hort hava

följande lydelse:

»Kungl. Maj:ts förslag — — — av traktamentena — — — storlek.»

Rörande---nattraktamentet. Då departementschefen ansett den

föreslagna höjningen av traktamentsbeloppen rimlig, i all synnerhet om

hänsyn tages till att traktamentet vore avsett att bestrida jämväl kostnaderna

för transport av reseffekter, vill utskottet tillstyrka, att höjningen

göres å dagtraktamentet i stället för å nattraktamentet, varigenom

den kan tillfalla även den resande, som på grund av 18 § eller av annan

anledning icke åtnjuter nattraktamente. I anslutning härtill böra de i

tabellen införda siffrorna: för dag 16, 14, 12, 10, 8, 6 kronor höjas till

resp. h, 15, 13, 11, 9, 7 kronor och för natt 9, 8, 7, 6, 5, 4 kronor sänkas

till 8, 7, 6, 4 och 3 kronor.

På grund av vad sålunda anförts, har reservanten ansett, att momentet

bort hava följande lydelse:

»2 mom. Traktamentsersättning jämlikt detta reglemente utgår i enlighet

med någon av nedannämnda traktamentsklasser.

Traktamen

t s k 1 a s g e r

-7

A

T. | C

IJ j E

F

Kör dag ..................

17 kronor

15 kronor | 13 kronor |

11 kronor 9 kronor

7 kronor

» natt ..................

8 »

7 » 1 6 »

5 » j 4 »

3 »

Tillhopa för dygn

25 kronor

22 kronor 19 kronor

16 kronor '' 13 kronor

10 kronor

Dygnet räknas från klockan 0.

Med dag avses i detta reglemente tiden mellan klockan 6 och klockan

24, med natt den övriga delen av dygnet.»

vid 4 § av herrar Asplund, Olsson i Blädinge och Persson i Falla, vilka

i anslutning till herrar Skoglunds och Perssons i Falla motion II: 239 ansett,

att fjärde stycket angående inskränkning i skyldigheten att använda omnibus

hort ur paragrafen utgå.

vid 5 § av herr Asplund, som ansett, att motiveringen bort hava följande

lydelse:

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande Nr 71.

»I motionen I: 220 — ---skall utgå. Utskottet kan ej tillstyrka en

sådan strykning, som skulle innebära en mycket stor utvidgning av rätten

till ersättning för färd även enbart inom planlagt område och 1 kilometer

rayon därutanför och kunna medföra oberäkneliga ekonomiska konsekvenser.

Men med hänsyn till vad de myndigheter anfört, som yttrat sig över

nämnda paragraf, vill emellertid utskottet föreslå, att ur sista meningen

uteslutas orden ''med ett och samma fortskaffningsmedel’, varigenom ersättning

för färd mellan planlagt område och ort belägen mer än 1 kilometer

utanför samma område må, i likhet med vad fallet är beträffande färd,

som helt ligger utom sådant område, beräknas från resans utgångspunkt

och fram till förrättningsstället.»

samt att i anslutning härtill andra stycket bort hava följande lydelse:

»Vid resa ----område. Företagets färd---området.»

vid 14 § av herr Asplund, som ansett, att tredje stycket bort hava följande

lydelse:

»Förrättningsman, som måst anlita vägvisare — — — kilometer.»

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 71.

29

Bilaga.

Statsutskottets förslag

till

Allmänt resercglemente.1

Härigenom förordnas som följer:

1 *■

Vid resa inom riket för förrättning i statens ärenden äger vederbörande

förrättningsman, i den mån ej annorlunda är eller varder stadgat, åtnjuta

resekostnads- och traktamentsersättning enligt bestämmelserna i detta

reglemente.

Erfordras särskilda föreskrifter för tillämpningen av reglementet eller

finnes resekostnads- och traktamentsersättning för vissa grupper av befattningshavare

vid resor inom riket böra utgå med lägre belopp än i detta

reglemente sägs, äger Kungl. Maj:t därom förordna.

2 §.

1 mom. Resekostnadsersättning jämlikt detta reglemente utgår i enlighet

med vad för nedannämnda färdsätt och reseklasser finnes angivet.

Färdsätt

Klass I

Klass 11

Klass III

Järnväg ................

1

Avgift för 1 plats

Avgift för 1 plats

Avgift för 1 plats

.......1

i I klass

i 11 klass

i III klass

fartyg ................

.......!

Avgift för enskild hytt

med högst 2 liggplatser

jAvgift för hyttplats

Avgift för salongsplats

Luftfartyg .............

Avgift för 1 plats

Avgift för 1 plats

Avgift för 1 plats

Spårväg ................

Avgift för 1 plats

Avgift för 1 plats

Avgift för 1 plats

Omnibus .............

/

Avgift för 1 plats

Avgift för 1 plats

Avgift för 1 plats

.......\

samt 10 öre per km.

samt 10 öre per km.

samt 10 öre per km.

Taxeautomobil.......

I

Avgift för 1 person

Avgift för 1 person

Avgift för 1 person

.......1

samt 10 öre per km-

samt 10 öre per km.

samt 10 öre per km.

Annan automobil...

40 öre per km.

40 öre per km.

40 öre per km.

.......;

I.ega för 1 häst samt

Lega för 1 häst samt

Lega för 1 häst samt

i

10 öre per km.

10 öre per km.

10 öre per km.

Annat färdsätt än

ovani

nämnts .............

......./

30 öre per km.

30 öre per km.

30 öre per km.

Vid resa på järnväg utgår icke ersättning för avgift till högre vagnsklass

än som verkligen använts.

Med fartyg avses i detta reglemente farkost, som är underkastad sjövärdiglietsbesiktning

av fartygsinspektionen. Vid resa å fartyg utgår icke

ersättning för dyrare plats än som verkligen använts.

1 Ändringar i Kungl. Maj:ts förslag kursiverade.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Statsutskottets utlåtande Nr 71.

Till omnibus hänföres automobil i regelbunden persontrafik (s. k.

linjetrafik).

Med taxeautomobil avses automobil, som med vederbörligt tillstånd användes

i annan yrkesmässig trafik än s. k. linjetrafik. Avgift för taxeautomobil

beräknas efter den lägsta fastställda taxa, som för resan kunnat

ifrågakomma.

Lega för häst utgår med det för orten fastställda maximibeloppet av dylik

lega för kilometer räknat.

Har förrättningsman nödgats för transportmedlet vidkännas kostnad till

högre belopp än den sammanlagda ersättning, som enligt ovanstående bestämmelser

tillkommer honom, eller är i fråga om hästskjuts maximilega

icke för viss ort bestämd, äger han undfå gottgörelse för vad han visar sig

hava utgivit, i sistnämnda fall dock minst med 30 öre per kilometer.

2 mom. Traktamentsersättning jämlikt detta reglemente utgår i enlighet

med någon av nedannämnda traktamentsklasser.

TraktamentskJasser

A

15

C

D

K

V

För dag..................... 16 kronor j

» natt.....................! 9 » 1

14 kronor 1

8 »

12 kronor

7 »

10 kronor I

6 ''•*>

8 kronor

5 *

6 kronor

| 4 »

Tillhopa för dygn 25 kronor j

22 kronor

19 kronor

16 kronor 13 kronor

10 kronor

Dygnet räknas från klockan 0.

Med dag avses i detta reglemente tiden mellan klockan 6 och klockan

24, med natt den övriga delen av dygnet.

3 §.

Kungl. Maj:t bestämmer, till vilken rese- och traktamentsklass förrättningsman

är att hänföra.

Den befattning, i utövning varav förrättning äger rum, men icke annan

tjänstegrad, tjänsteklass, fullmakt eller värdighet är bestämmande i fråga

om den ersättning, som skall utgå.

Den, som förordnas att uppehålla högre befattning än han själv innehar

åtnjuter under resa för tillträdande av förordnandet ersättning efter den befattning,

han sålunda har att bestrida, varemot vid återresa ersättning utgår

efter hans egen befattning.

Till förrättning må icke förordnas eller kommenderas någon av högre

tjänstegrad eller tjänsteklass än ärendets vikt fordrar.

4 §•

Resekostnads- och traktamentsersättning utgår med hänsyn tagen till den

väg och det färdsätt, som för resan verkligen använts, dock att ersättningen

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 71. 31

icke må tillgodonjutas med sammanlagt högre belopp än som skulle hava utgått

därest förrättningsmannen begagnat sig av den väg och det färdsätt, som med

avseende å resans ändamål samt för åstadkommande av minsta sammanlagda

rese- och traktamentskostnad eller eljest varit lämpligast. Vid beräknandet

av denna sammanlagda kostnad må hänsyn tagas jämväl till sådan förmån,

som förrättningsmannen vid sistnämnda färdsätt ägt åtnjuta och kunnat

begagna, varjämte må tagas i beräkning ej blott traktamente, även om

sådant icke av statsmedel utgår till förrättningsmannen, utan ock, i det

fall att förrättningsmannen äger avgiftsfritt anlita järnväg, fartyg, luftfartyg,

spårväg eller omnibus, den resekostnadsersättning, som vid färd

med sådant fortskaffningsmedel skulle hava tillkommit honom, om avgiftsfrihet

icke förelegat.

Föi rättningsman är icke på grund av bestämmelserna i detta reglemente

pliktig att färdas med luftfartyg.

I fall där järnväg kan användas i stället för omnibus, är förrättningsmannen

berättigad, att begagna sig av förstnämnda färdsätt, därest icke

härigenom traktamentsersättning en blir högre än om omnibus använts.

Därest av vederbörande myndighet för viss resa eller särskilda slags resor

icke annorlunda föreskrives, är förrättningsman icke skyldig att färdas med

omnibus i annat fall än då han samma dag, han avreser från en ort, dit

återkommer.

Har förrättningsman att verkställa flera förrättningar i följd, böra de därav

iöranledda resorna, såvitt lämpligen ske kan, så anordnas, att kostnaden för

statsverket i största möjliga mån nedbringas.

5 §.

Resekostnadsersättning utgår icke för färd, som ej överstiger 1 kilometer.

Vid resa med annat fortskaffningsmedel än järnväg, fartyg, spårväg eller

omnibus utgår resekostnadsersättning allenast för färd, som äger rum utom

stads, köpings eller därmed jämförligt samhälles planlagda område. Företages

med ett och samma fortskaffningsmedel färd mellan ett planlagt område och

ort, belägen mer än 1 kilometer utanför samma område, utgår dock ersättning

jämväl för den del av färden, som äger rum inom det planlagda området.

6 §.

Resekostnadsersättning utgår icke för längre väg än som verkligen tillryggalagts,

där ej enligt gällande taxa avgift erlagts för viss minimiväghingd.

I dylikt fall må jämväl kilometerpenningar beräknas för samma

väglängd.

Vid beräkning av resekostnadsersättning enligt detta reglemente räknas

överskjutande del av kilometer såsom hel kilometer.

7 §.

Om till kostnadens nedbringande tur- och retur- eller annan dylik biljett

kunnat användas och detta låtit sig på förhand beräkna, må resekostnads
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Statsutskottets utlåtande Nr 71.

ersättning icke utgå med högre belopp än som vid användande av sådan

biljett skolat tillkomma förrättningsmannen.

8 §.

1 mom. Hava vid förrättningsresa två eller flera i samma förrättning

deltagande personer att färdas samma väg och användes därvid icke fortskaffningsmedel,

som tillhör eller disponeras av någon av förrättningsmannen,

skall den främste bland förrättningsmannen, där sådant låter sig göra och

befinnes ägnat att nedbringa resekostnaden, anskaffa för samtliga förrättningsmän

erforderliga fortskaffningmedel. Det ankommer å nämnde förrättningsman

att meddela i sammanhang med resan erforderliga bestämmelser

såsom rörande färddeltagarnas fördelning på åkdon eller båtar m. m.

Itesekostnadsersättning utgår i dylikt fall med vad som verkligen utgivits,

däri inbegripet styrkta utgifter för hämtning av skjuts, åkdonslega,

beställningspenningar och väntpenningar, samt förskjutes för samtliga förrättningsmän

av främste förrättningsmannen.

2 mom. Om vid gemensam färd användes fortskaffningsmedel, som tillhör

eller disponeras av någon av förrättningsmännen, äger denne därför åtnjuta

gottgörelse, om fortskaffningsmedlet utgöres av automobil, enligt för taxeautomobil

gällande taxa samt i annat fall med, förutom resekostnadsersättning

för egen resa enligt 2 § 1 mom., 10 öre per kilometer för varje medresande

förrättningsman.

3 mom. Vid resa, varom i denna paragraf är fråga, äger envar förrättningsman

uppbära en ersättning av 10 öre per kilometer.

9 *.

Där ej enligt gällande taxa förrättningsman är befriad från erläggande av

bro-, väg- eller färjavgift, är han berättigad till gottgörelse för av honom

erlagd dylik avgift.

10 §.

Nödgas förrättningsman vid förrättning företaga särskild resa för erhållande

av nattkvarter, äger han därför åtnjuta ersättning enligt bestämmelserna

i detta reglemente, dock icke med högre belopp än 12 kronor.

Om eljest avväg tages eller uppehåll sker för enskild angelägenhet, skall

resekostnads- och traktamentsersättning beräknas, såsom hade förrättningen

eller resan fortgått utan dylikt avbrott.

11 §•

För plats i sovvagn utgår gottgörelse endast om förrättningsman nattetid

begagnat sådan plats.

12 §.

Har resande för färd frän förrättningsställe använt samma fortskaffningsmedel

som för ditresan och för väntningen måst utgiva gottgörelse, är han

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 71.

33

berättigad till ersättning för vad han styrker sig hava utgivit i väntpenningar,

dock icke med högre belopp än som motsvarar den ökning i honom

tillkommande resekostnadsersättning, som skulle hava föranletts av nytt

fortskaffningsmedels anlitande.

13 §.

Resekostnadsersättning utgår icke för sådan förflyttning till fots eller

medels resdon, drivet av förrättningsmannen personligen, som till följd av

förrättnings natur måste äga rum under själva förrättningen.

14 §.

Har förrättningsman måst vidkännas särskild kostnad för befordran av

redskap, instrument eller annan dylik icke personlig utrustning, som han

för förrättnings verkställande behövt medföra, äger han, därest vikten av

sådan utrustning uppgår till minst 5 kilogram, undfå ersättning dels vid

färd å järnväg för erlagd avgift för inskrivning av sagda utrustning såsom

resgods, dels ock för vad han styrker sig därutöver hava i sådant avseende

utgivit.

Om ersättning för befordran av effekter, tillhörande personlig utrustning,

förordnar Kungl. Maj.t.

Förrättningsman, som vid förflyttning till fots måst anlita vägvisare eller

för forsling av tält, proviant eller annan nödvändig utrustning använda

bärare, äger undfå ersättning för vad han styrker sig hava för sådant ändamål

utgivit, dock högst med 50 öre per kilometer.

15 §.

Då förrättningsman avgiftsfritt använder kronans transportmedel; då han

eljest färdas avgiftsfritt å järnväg, fartyg, luftfartyg, spårväg eller omnibus;

då, utom i fall som avses i 8 §, transportmedel enligt gällande bestämmelser

kostnadsfritt tillhandahålles honom; eller då biljett för resan genom vederbörande

myndighet utan kostnad för förrättningsmannen anskaffas, utgår

icke resekostnadsersättning.

16 §.

Ersättning för resa till förrättning må beräknas från förrättningsmannens

bostad, stationeringsort eller annan plats inom hans tjänstgöringsområde,

där han i tjänsteärende befinner sig, eller ock från ort, där han för fullgörande

av allmänt uppdrag vistas; och gäller motsvarande för resa från

förrättningsstället.

Om förrättningsman före en förrättnings början i enskilda angelägenheter

uppehåller sig å annan ort än nu sagts, utgår ersättning, såsom om resa

företagits från förrättningsmannens stationeringsort eller, om sådan icke är

för honom bestämd, från hans bostad.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 6 samt. 38 höft. (Nr 71.) 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Statsutskottets utlåtande Nr 71.

Förrättningsman, som är bosatt utom sitt tjänstgöringsområde, vare ej

berättigad till ersättning för färd mellan bostaden och tjänstgöringsområdets

gräns. Är förrättningsman, som ej har visst tjänstgöringsområde, bosatt

utom den vanliga tjänstgöringsorten, äger han icke åtnjuta ersättning för

färd mellan bostaden och tjänstgöringsorten.

Om förrättningsman före en förrättnings början till följd av annat allmänt

uppdrag uppehåller sig å förrättningsstället, njute han ej ersättning för resa

dit. Ersättning må ej heller beräknas för resa från förrättningsstället, om

förrättningsmannen efter förrättningens slut på grund av allmänt uppdrag

där kvarstannar.

17 §.

1 mom. Traktamentsersättning må icke åtnjutas för förrättning, som utföres

å förrättningsmannens bostads- eller tjänstgöringsort eller på avstånd

ej överstigande 3 kilometer därifrån eller, beträffande stad, köping eller

därmed jämförligt samhälle, från gränsen för det planlagda område, inom

vilket förrättningsmannen har sin bostad eller tjänstgöring.

2 mom. Traktamente för dag må endast beräknas för den tid, varunder

förrättningsman varit frånvarande från bostads- eller tjänstgöringsorten,

samt utgår för dag, varunder frånvaron omfattat högst 6 timmar, med

hälften av det i 2 § 2 mom. upptagna beloppet.

Traktamente för natt utgår icke, därest förrättningsmannen varit frånvarande

från bostads- eller tjänstgöringsorten högst 1 timme av natten.

is;§-

Då förrättningsman på grund av gällande bestämmelse erhåller kostnadsfri

inkvartering, utgår icke traktamente för natt. Ej heller utgår sådant

traktamente i de fall, då förrättningsman på statens bekostnad innehar sovplats

å järnväg eller liggplats å fartyg; dock att vad nu sagts icke skall

gälla beträffande natt, under vilken förrättningsman mellan klockan 1 och

klockan 5 ankommer till eller avreser från förrättnings- eller överliggningsort.

19 §.

Inträffar under resa eller förrättning uppehåll genom naturhinder eller

styrkt sjukdom eller av arman giltig anledning, må traktamentsersättning

utgå även för den tid, varunder uppehållet ägt rum, dock högst under 14 dygn.

Förrättningsman, som är berättigad till traktamentsersättning, äger åtnjuta

sådan jämväl för helgdagar, som han i anledning av förrättning tillbringar

utom bostads- eller tjänstgöringsorten.

20 §.

Då under samma resa företagas två eller flera förrättningar, för vilka

kostnaden utgår av olika anslag eller medel, skall resekostnads- och trakta
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 71. 35

mentsersättningen för förrättningarna fördelas i förhållande till den gottgörelse,

som för varje särskild förrättning bort utgå, därest förrättningarna

ägt rum var för sig.

21 §.

Till befattningshavare, vilken för förrättning äger uppbära arvode av den,

som påkallat förrättningen, må icke av statsmedel utgå traktamente för

dygn, som använts allenast till dylik förrättning. Om sådan förrättningsman

under ett dygn verkställer både resa och förrättning, äger han att av

statsmedel åtnjuta fyllnad i arvodet, så att ersättningen i sin helhet för

dygn räknat kommer att uppgå till fullt traktamente enligt detta reglemente.

22 §.

Därest förrättningsman för reseutgifters bestridande är i behov av förskott

må, på därom gjord ansökan, lämpligt sådant kunna av vederbörande myndighet

lämnas honom.

23 $.

I räkning å resekostnads- och traktamentsersättning skall uppgivas:

resans ändamål;

författning, instruktion eller särskilt förordnande, på grund varav förrättningen

ägt rum;

tiden för avresa och återkomst samt de dagar, under vilka förrättning

och resor företagits;

det för varje del av resan använda fortskaffningsmedlet, den vagnsklass

å tåg eller plats å fartyg, i vilken resan företagits, och numret å taxeautomobil,

som använts; ävensom

tilläventyrs uppburet förskott till reseutgifternas bestridande.

Vid sådan gemensam färd, som avses i 8 §, skall den främste bland förrättningsmännen

i sin reseräkning lämna uppgift å deltagarna i färden.

När förrättning ägt rum på grund av skriftligt förordnande, bör detta i

huvudskrift eller bestyrkt avskrift bifogas räkningen.

Befattningshavare, vilken för förrättning äger uppbära arvode av enskilda

men av statsmedel undfår ersättning för resekostnaden, skall vid sina räkningar

foga dagböcker, så uppställda, att ur dem erhålles upplysning om

dagen och timmen för varje förrättnings början och slut.

24

Räkning å resekostnads- och traktamentsersättning bör, där hinder icke

möter, vara till vederbörande myndighet inkommen inom tre månader efter

det resan eller förrättningen avslutats, eller, om förrättningsmannen avgiver

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Statsutskottets utlåtande Nr 71.

reseräkningar kvartalsvis, inom tre månader efter kvartalets utgång; dock

skall, därest förskott enligt 22 § uppburits, räkning avgivas inom den kortare

tid, som av vederbörande myndighet må fastställas.

25 §.

Såsom tjänstefel anses, om mot bättre vetande i reseräkning lämnas oriktig

uppgift i syfte att utbekomma högre ersättning än som enligt detta reglemente

bör utgå.

26 §.

Om resekostnads- och traktamentsersättning vid resor i statens ärenden

utom rikets gränser förordnar Kungl. Maj:t.

Därest förrättningsman vid resa utom riket tillerkännes högre traktamente

än i detta reglemente sägs, skall vid färd från land, där lägre traktamente

uppbäres, till land, där högre sådant utgår, det högre traktamentet uppbaras

från och med den dag, respektive natt, varunder ankomsten till hamn eller

station i det senare landet ägt rum, och vid färd i omvänd riktning traktamentet

efter enahanda grund nedsättas.

Detta reglemente träder i kraft den 1 juli 1929.

Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1929.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1929:136 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till allmänt resereglemente jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten