Statsutskottets utlåtande Nr 86
1929-04-30 · 42 sidor, varav 42 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 42 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1929:86, Statsutskottets utlåtande Nr 86
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 86.
1
Nr 86.
Ankom till riksdagens kansli den 30 april 1929 kl. 12 m.
U tlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående anslag
till kammarkollegium för budgetåret 1929/1930 jämte i
ämnet väckta motioner.
(3:e avd.)
I den till riksdagen avlåtna, den 4 januari 1929 dagtecknade propositionen
(nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov för budgetåret
1929/1930 har Kungl. Maj:t under sjunde huvudtiteln (punkterna 3 och 4
av det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet över flnansärenden
nämnda dag) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i
ämnet, i riksstaten beräkna dels ordinarie förslagsanslaget till kammarkollegium
till 302,100 kronor dels ock till upprätthållande av kammarkollegii
verksamhet för budgetåret 1929/1930 ett extra anslag av 34,500
kronor.
Sedermera har Kungl. Maj:t i en till riksdagen avlåten, den 7 mars
1929 dagteeknad proposition, nr 212, vilken hänvisats till statsutskottets
förberedande behandling, under åberopande av det vid propositionen bilagda
utdraget av statsrådsprotokollet över finansärenden samma dag — med
tillkännagivande, att förslag om anvisande av anslag å extra stat till
kammarkollegii verksamhet icke komme att föreläggas riksdagen, i följd
varav medel för berörda ändamål ej vidare behövde beräknas å riksstaten
för budgetåret 1929/1930 — föreslagit riksdagen att
dels besluta, att antalet ordinarie befattningar i kammarkollegium skall
från och med den 1 juli 1929 vara bestämt på följande sätt:
Befattning Lönegrad
1 generaldirektör ........................................................................................... A 3
4 kammarråd.................................................................................................... B 30
1 förste advokatfiskal .................................................................................... B 28
1 andre advokatfiskal .................................................................................... B 27
2 förste arkivarier........................................................................................... B 26
5 sekreterare ................................................................................................... B 26
2 fiskaler .......................................................................................................... B 21
5 notarier........................................................................................................... B 21
1 registrator .................................................................................................... B 14
1 förste expeditionsvakt ............................................................................... B 7
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 6 sand. 45 haft. (Nr 86.) 1
2 Statsutskottets utlåtande Nr 86.
Befattning Lönegrad
2 kanslibiträden................................................................................................ ® 7
3 expeditionsvakter ........................................................................................ B 5
7 kontorsbiträden ............................................................................................ ®
Anm. Andre advokatfiskalstjänsten, lönegrad B 27, skall vid inträffande ledighet
nedflyttas i lönegraden B 26.
dels besluta, att å övergångsstat för kammarkollegium skall från och
med den 1 juli 1929 uppföras en befattning som förste arkivarie för lantmäteriutredningar
i lönegraden B 26;
dels godkänna följande stater för kammarkollegium, att tillämpas från
och med den 1 juli 1929:
A. Ordinarie avlöningsstat.
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ............ kronor 242,500
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag
.................................................................................... *_^5,100
Summa kronor 277,600,
B. Övergångsstat.
Avlöning, förslagsanslag................................................................ kronor 9,500;
dels minska det ordinarie förslagsanslaget till kammarkollegium, nu
302,100 kronor, med 15,000 kronor till 287,100 kronor.
Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.
Kammar Under rubriken »Kammarkollegium» äro i riksstaten för innevarande
koilegii budgetår uppförda dels ett ordinarie förslagsanslag till kammarkollegium
anslag, stat d 302iioO kronor, dels ock ett extra anslag till kammarkollegii verksamorganisation,
het med 34,500 kronor.
Den nu gällande ordinarie avlöningsstaten för kammarkollegium har
följande utseende:
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ....
Vikariatsersättningar, förslagsanslag ................................
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m.
Benskrivnings- och tryckningskostnad, förslagsanslag
kronor 261,100
» 6,700
» 31,300
» 3,000
Summa kronor 302.100.
Jämlikt Kungl. Maj:ts brev den 1 juni 1928 må — i överensstämmelse
med vad riksdagen härutinnan medgivit — med anlitande av extra anslaget
till kammarkollegii verksamhet tillsvidare under tiden 1 juni 1928
—30 juni 1929 vara anställda följande befattningshavare, nämligen: 1 extra
Statsutskottets utlåtande Nr 86.
3
kammarråd, 1 extra advokatfiskal, 1 extra sekreterare och 1 extra kontorsbiträde.
Beträffande användningen i övrigt av berörda anslag har Kungl.
Maj:t förklarat, att kammarkollegium må därav, i mån av behov, utbetala
högst 2,500 kronor för beredande av ersättning åt semestervikarier för
ifrågavarande befattningshavare och åt tillfälliga biträden ävensom högst
3,000 kronor för beredande av arvode åt ett vattentekniskt biträde.
Enligt nuvarande organisation består kammarkollegium av en generaldirektör
såsom chef och såsom ledamöter sex kammarråd. Å ordinarie staten
äro uppförda fem kammarråd; för den sjätte kammarrådstjänsten äro, såsom
ovan nämnts, medel anvisade å extra stat.
En av kollegii ledamöter är på grund av stadgande i vattenlagen tillika
ledamot i vattenöverdomstolen.
De till kammarkollegium hörande ärendena fördelas å rotlar, en för varje
kammarråd. Hos kollegium finnas följande kontor: ett advokatfiskalskontor
för handläggning av de på kammarkollegii advokatfiskalsämbete ankommande
ärenden; fyra arkivkontor för utredningar, ett av kontoren särskilt
för lantmäteriutredningar; samt ett registratorskontor för de till kollegium
inkommande ärendenas registrering m. m.
Den i ämbetsverket anställda personalen framgår av följande tablå:
1 generaldirektör (A 3)
Rotlarna:
5 kammarråd (B 30)
1 extra kammarråd (B 30)
5 sekreterare (B 26)
1 extra sekreterare (B 26)
3 notarier (B 21)
5 kontorsbiträden (B 4)
1 extra kontorsbiträde (B 4)
Advokatfiskalskontoret:
1 förste advokatfiskal (B 28)
1 andre advokatfiskal (B 27)
1 extra advokatfiskal (B 27)
2 fiskaler (B 21)
1 kanslibiträde (B 7)
1 kontorsbiträde (B 4)
Arkivkontoren:
4 förste arkivarier (B 26), därav 1 för lantmäteriutredningar
1 halvtidstjänstgörande förste amanuens med arkivteknisk utbildning (18:e
lönegraden)
1 kanslibiträde (B 7)
2 e. o. kontorsbiträden (4:e lönegraden)
1 extra befattningshavare (4:e lönegraden)
Kammarkollegii
ärnbetsbefattning.
4 Statsutskottets utlåtande Nr 86.
1 registrator (B 21)
1 kontorsbiträde (B 4)
1 förste expeditionsvakt
3 expeditionsvakter (B I
1 e. o. expeditionsvakt
Registratorskontoret :
Renskrivning:
Vaktpersonal:
(B 7)
)
5:e lönegraden)
Utöver den under arkivkontoren upptagna förste amanuensen, vilken är
avsedd för den arkivaliska vården av de i kollegium förvarade handlingarna,
finnas anställda sex förste amanuenser. Av dessa äro tre tjänstlediga; de
tre övriga uppehålla ordinarie tjänst i ämbetsverket. Dessutom äro i kollegium
anställda ett antal extra befattningshavare, för närvarande 18, av vilka
flertalet bestrida mer eller mindre långvariga förordnanden å amanuensbefattning
eller å ordinarie eller extra tjänst i verket.
Enligt § 1 i den för kammarkollegium gällande instruktionen den 31
december 1921 (nr 847) med däri senare vidtagna ändringar — kungörelserna
den 18 juni 1925 (nr 234), den 17 december 1926 (nr 532), den 4
januari 1927 (nr 4) samt den 2 november 1928 (nr 435) — åligger det kammarkollegium
i allmänhet att handlägga frågor av kameral natur eller som
angå den allmänna hushållningen; att hava inseende och vård över den
fasta egendom, varom i instruktionen närmare förmäles; samt att i den
ordning författningarna stadga eller Kungl. Maj:t för särskilda fall föreskriver
ombesörja ärenden, som angå förvärvande åt eller avhändande från
staten eller allmän inrättning av äganderätt till fastighet. Kollegium har
även att med uppmärksamhet följa alla de förhållanden, å vilka den inom
området för kollegii verksamhet varande kamerala och ekonomiska lagstiftningen
äger inflytande, samt, när kollegium finner allmänt och enskilt gagn
och bästa så fordra, till Kungl. Maj:t avgiva framställningar och förslag
till ändring, jämkning eller upphävande av de i dessa ämnen gällande författningar
och föreskrifter.
Den ganska allmänt hållna beskrivning av området för kammarkollegii
förvaltning, som sålunda lämnas i instruktionens § 1, giver knappast någon
föreställning om de arbetsuppgifter,1 som åvila ämbetsverket. I §§ 2—5 i
instruktionen återfinnas mera detaljerade föreskrifter angående de ämbetsåligganden,
som tillhöra kammarkollegium. Ett fullständigt återgivande
av dessa föreskrifter skulle i detta sammanhang bliva för vidlyftigt. Det
synes vara tillräckligt att här allenast erinra om vissa huvudgrupper av
de frågor, som handläggas i kollegium.
I fråga om ärenden av kameral natur har kammarkollegium att pröva
och avgöra jordeboksärenden och därmed sammanhängande spörsmål samt
Statsutskottets utlåtande Nr 8(i.
5
ärenden angående lotsningsbesväret och om de förmåner, rättigheter eller
skyldigheter i övrigt, som åtfölja jorden. Till kammarkollegium höra vidare
besvärsmål om markegångstaxa, om avsöndring av jord eller lägenhet
från egendom under enskild äganderätt och om avgäld för sådan avsöndring
ävensom om fördelning av odlingslån (lån från statens avdikningslånefond).
Kammarkollegium har även att enligt i vattenlagen meddelade
stadganden och i samband därmed utfiirdade föreskrifter föra talan för det
allmänna i vattenmål samt att till Kungl. Maj:t avgiva utlåtanden i vattenfråga,
berörande allmänna intressen. Kollegium åligger tillika att jämlikt
föreskrifter i lagen den 13 juni 1919 om ordning och villkor för ändring
i kommunal och ecklesiastik indelning taga befattning med frågor rörande
ändring i landets kommunala eller kyrkliga indelning samt att till Kungl.
Maj:t avgiva utlåtanden om förändring i landets administrativa, kommunala
eller kyrkliga indelning. Kollegium har att pröva och avgöra besvärsmål
om, huru och till vad belopp prästerskapets och kyrkobetjäningens löningsrättigheter
på landet ävensom i stad, då frågan tillika rör landet, skola
utgöras, samt att till Kungl. Maj:t avgiva utlåtanden om ordnande av
prästerskapets avlöning och vad därmed äger sammanhang.
Den fasta egendom, över vilken kollegium äger vård och inseende, utgöres
av till civil- och ecklesiastikstaterna upplåtna boställen, hemman och
lägenheter, skogsstatens boställen därifrån likväl undantagna; till civila
och kyrkliga behov och ändamål i övrigt anslagna hemman och lägenheter,
med undantag av akademi- och barnhushemman samt till andra inrättningar
och stiftelser upplåtna egendomar, å vilka inseendet tillkommer särskild
styrelse; under åborätt upplåtna kronohemman, lägenheter och nybyggen;
Vadstena krigsmaushuskassas egendom; samt den statens fasta
egendom i övrigt, i avseende varå icke är annorlunda stadgat. I fråga om
denna fasta egendom har kammarkollegium huvudsakligen att tillse, att
egendomen icke användes eller disponeras emot därom givna föreskrifter
samt att hålla hand över att enligt givna föreskrifter syn och besiktning
förrättas å landsstatsboställe och uppgifter däröver insändas till kollegium
ävensom att vidtaga de åtgärder till bevakande av kronans rätt, som i
anledning av verkställd syn eller besiktning må erfordras. Dessutom har
kammarkollegium att pröva och avgöra vissa ärenden i fråga om förvaltningen
av denna egendom, såsom angående avsöndring på obestämd tid till
allmänt, kommunalt eller ecklesiastikt ändamål av jord eller lägenhet (dock
ej från åbohemman eller nybyggen), om upplåtelse av sten- eller kalkbrott,
grustäkt m. m. på boställe samt om användande av avgift för sådan upplåtelse,
om användande av ersättningsmedel för jord, intrång eller men i
nyttjanderätt, m. m. Kollegium har även att pröva och avgöra vissa besvärsmål,
som hänföra sig till den kollegium underställda egendomen, exempelvis
om stadgad åborätt, angående avsöndring av jord eller lägenhet på
viss tid eller på livstid, om bortförande av foder, in. m.
Beträffande förvärvande åt eller avhändande från staten eller allmän in
-
6
Statsutskottets utlåtande Nr 86.
Sättet för
ärendenas
avgörande.
rättning av äganderätt till fast egendom tillhör kollegium: att verkställa
av Kungl. Maj:t i något av berörda avseenden meddelad föreskrift; att bevilja
och avsluta skatteköp om hemman eller lägenhet, som må av kollegium
till skatte försäljas; att pröva och avgöra, huruvida och med vad villkor
försäljning under skattemannarätt av Danviks hospital tillhörigt hemman
eller lägenhet må äga rum; att fastställa skatteköpeskilling för hemman eller
lägenhet, varom Kungl. Maj:ts hefallningshavande äger avsluta skatteköp;
att i enlighet med vad därom finnes för vissa fall särskilt stadgat pröva
och avgöra ärenden angående försäljning av kyrklig jord; att pröva och avgöra
hesvärsmål om rättighet och företrädesrätt till skatteköp, om nybygges
omförande till skatte och villkor därvid i avseende å ägarens rätt till skogen;
samt att till Kungl. Maj:t avgiva utlåtanden i frågor av hithörande beskaffenhet.
Kammarkollegium åligger även att å plats, som av Kungl. Maj:t godkännes,
under fyra olika lås förvara och vårda rikets regalier och dyrbarheter
i enlighet med däröver uppgjorda förteckningar; att förvara de förteckningar
över den staten tillhöriga, i kungl. slotten och hovstallet befintliga
lösa egendom, vilka skola till kollegium insändas; samt att förvara
åtkomsthandlingarna till de för statsverkets räkning inlösta frälseräntor och
till den under kollegii vård ställda fasta egendom, som blivit för statsverkets
räkning förvärvad, ävensom till annan staten eller allmän inrättning tillhörig
sådan egendom, i den mån åtkomsthandlingarna till denna egendom
redan blivit eller på grund av särskilt meddelade föreskrifter bliva till
kollegium överlämnade.
De kammarkollegium tillhörande ärendena skola enligt § 11 i instruktionen
för ämbetsverket i allmänhet avgöras antingen i plenum av generaldirektören
och ledamöterna gemensamt eller på särskilda divisioner, bestående
av generaldirektören och två ledamöter eller av tre ledamöter, hland vilka
den äldste är ordförande, eller ock av generaldirektören i närvaro av en
ledamot.
I plenum avgöras enligt § 12 i instruktionen huvudsakligen ärenden angående
utfärdande, förklaring, ändring eller upphävande av författningar;
allmänna föreskrifter, som det tillkommer kollegium att utfärda; rikets regalier
och dyrbarheter; verkets organisation och arbetsordning; personal-och
ekonomiärenden; samt annan fråga, som generaldirektören finner lämpligen
böra avgöras i plenum.
På division skola enligt §> 13 i instruktionen, i den mån icke enligt nyss
anförda stadgande avgörandet bör äga rum i plenum, avgöras ärenden, som
angå Kungl. Maj:ts brev eller remiss, framställning eller utlåtande till
Kungl. Maj:t (dock icke i anledning av besvär över generaldirektörens
beslut); besvär, som hos kollegium anföras över myndigheters beslut; vissa
uppräknade grupper av ärenden, som kollegium äger pröva och avgöra;
Statsutskottets utlåtande Nr 86. 7
annan fråga, vilken generaldirektören finner skäl göra till föremål för
samfällt yttrande.
Av generaldirektören avgöres, enligt $ 14 i instruktionen, i närvaro av
den ledamot, till vars rotel ärendet hör, annat ärende än de i §§ 12 och 13
avsedda.
Jämföres uppräkningen i §§ 12 och 13 av ärenden, vilka handläggas i
plenum eller på division, med stadgandena i §§ 2—5 i instruktionen, framgår,
att endast i ett fåtal av hithörande ärendesgrupper beslutanderätten
förbehållits generaldirektören ensam. Den enda av berörda ärendesgrupper,
som ur arbetssynpunkt äger någon praktisk betydelse, torde vara ärenden
angående fastställande av det i 19 § 4:o i lagen den 9 december 1910 om
reglering av prästerskapets avlöning omförmälda skogsmedelsbeloppet.
Det av Kungl. Maj:t i den nu föreliggande propositionen framlagda förslaget
angående anslag till kammarkollegium för nästkommande budgetår
grundar sig på ett av 1926 års besparingssakkunniga den 18 februari 1929
avgivet utlåtande i fråga om besparingar och förenklingar i ämbetsverket,
över detta förslag hava infordrade yttranden avgivits av kammarkollegium
den 1 mars 1929 samt av lantmäteristyrelsen och domänstyrelsen, i vad
dessa ämbetsverks förvaltningsområden angår, den 23 respektive den 28
februari 1929.
Besparingssakkunniga hava i sitt utlåtande till en början upptagit till
granskning de olika grupper av ärenden, som falla inom kollegii arbetsområde.
I fråga om besparingssakkunnigas redogörelse och förslag härutinnan
tillåter sig utskottet hänvisa till sid. 9—19 i statsrådsprotokollet.
Här må endast erinras, att besparingssakkunniga funnit sig böra vid sitt
bedömande av frågan om kammarkollegii organisation lämna åsido de
möjligheter till mera vittgående förändringar beträffande kammarkollegii
ställning inom förvaltningen, som kunna komma att framgå ur den
fortsatta utredningen rörande de ecklesiastika avlöningsförhållandena
och därmed sammanhängande spörsmål om förvaltningen av den såsom
prästerliga avlöningstillgångar disponerade jorden. Vid sitt övervägande
av de föreliggande organisationsfrågorna hava de sakkunniga följaktligen
ansett sig böra i huvudsak utgå från nu rådande förhållanden på detta
område.
Efter att hava lämnat berörda redogörelse och förslag hava de sakkunniga
till behandling upptagit frågan om förändring i sättet för ärendenas avgörande
bos kollegium.
Såsom den föregående redogörelsen utvisar, handlägges det övervägande
antalet ärenden i kammarkollegium i kollegial ordning, antingen såsom
pleniärenden med generaldirektören och (i regel) samtliga ledamöter såsom
deltagande eller på division, bestående av generaldirektören och två leda
-
Besparings
sakkunnigas
utlåtande.
Kammar
kollegii
ämbets
befattning.
Ändring i
sättet för
ärendenas avgörande.
8
Statsutskottets utlåtande Nr 86.
möter eller av tre ledamöter. Den praktiskt taget enda ärendesgrupp, i vilken
beslutanderätten tillkommer generaldirektören, är, såsom nämnts, frågor om
beräkningen av skogsavkastningen vid ecklesiastika boställen (ärenden enligt
19 § 4:o) i prästlöneregleringslagen), vilka enligt de sakkunnigas framställda
förslag icke längre böra ankomma på kammarkollegii handläggning.
Frågan om sättet för ärendenas avgörande i kammarkollegium var föremål
för övervägande under förarbetena till den år 1908 beslutade omorganisationen
av ämbetsverket. Härom hava de sakkunniga i korthet erinrat
följande:
»1902 års löneregleringskommitté hemställde i sitt ovannämnda den 18
november 1903 avgivna betänkande angående reglering av löneförhållandena
m. m. vid kammarkollegium,
att, med undantag för nedan angivna ärenden, den kollegiala formen för
ärendenas handläggning i kammarkollegium måtte upphöra och beslutanderätten
överlämnas åt verkets chef; dock med skyldighet för föredragande
ledamoten att, om hans åsikt icke överensstämde med det av chefen fattade
beslutet, låta till protokoll anteckna sin skiljaktiga mening;
att av kollegium samfällt skulle behandlas och avgöras ärenden, som anginge:
verkets organisation; nya författningars utfärdande eller redan befintligas
förklarande, ändring eller upphävande; allmänna föreskrifter, som
det tillkomme kollegium att utfärda; besvär, som hos kollegium anfördes
över underordnade myndigheters beslut; befordringar, undantagandes sådan,
som avsåge återbesättande av ledig kammarrådsbefattning; extra ordinarie
tjänstemäns och vaktbetjäntes antagande; bestämmande av arvoden åt
amanuenser ävensom av gottgörelse åt andra extra ordinarie tjänstemän
och tillfälliga biträden samt åt extra ordinarie vaktbetjänte; avsked, tjänstebetyg,
förordnanden ävensom tjänstledighet, med undantag av semester;
tjänstemäns och betjäntes fel och försummelser i tjänsten; rikets regalier och
dyrbarheter; samt andra frågor, vilka kollegii chef funne skäl att göra till
föremål för samfällt avgörande; och
att i behandlingen och avgörandet av dessa ärenden skulle deltaga chefen
samt föredraganden och minst en av de övriga ledamöterna.
Såsom representant för kammarkollegium hade i löneregleringskommitténs
arbete deltagit dåvarande kammarrådet, sedermera generaldirektören Hj.
Nehrman. I det särskilda yttrande, som denne inom kommittén avgav,
gjorde han icke någon erinran mot kommittéförslaget på denna punkt.
Kammarkollegium förklarade sig emellertid i sitt den 29 april 1904 avgivna
yttrande över kommittéförslaget på det bestämdaste avstyrka vad
kommittén i förevarande del föreslagit. I en vid utlåtandet fogad skiljaktig
mening uttalade kammarrådet Nehrman beträffande nu ifrågavarande
spörsmål bland annat, att han, under förutsättning att, såsom kommitténs
förslag innebure, kollegium genom avskiljandet från dess befattning av det
stora flertalet besvärsmål i huvudsak skulle förlora sin karaktär av administrativ
domstol, icke kunde finna anledning till bibehållande för ämbetsverket
av den kollegiala formen för ärendenas föredragning och avgörande
i vidare mån än kommittén hemställt; dock att, för den händelse
kollegium skulle — såsom kommittén jämväl föreslagit — ombetros att i sista
instans avgöra vissa besvärsmål, det syntes bliva nödigt stadga, att i behandlingen
och avgörandet av dessa besvärsmål skulle deltaga, förutom
chefen, kollegii samtliga ledamöter. Härtill fogade emellertid kammarrådet
Nehrman den anmärkningen, att det beträffande de mål, vilkas hänskjutande
Statsutskottets utlåtande Nr Sfi. 9
till avgörande i plenum .skulle ankomma på chefen, sannolikt nog kommu
att inträffa, att vad kommittén avsett såsom undantag i själva verket eller
lika mycket eller till och med mera bleve regel.
Föredragande departementschefen anslöt sig i den vid 1908 års riksdag
framlagda propositionen angående omorganisation av kammarkollegium i
huvudsak till ämbetsverkets uppfattning. I den utförliga motivering, som
departementschefen lämnade för sin ståndpunkt, framhölls, efter en översikt
av de ärenden, som komme att bibehållas hos kammarkollegium, såsom
ovedersägligt, att om än en del av dessa ärenden kunde utan olägenhet
överlämnas åt chefens avgörande, det stora flertalet av desamma vore av
den art, att eu mera mångsidig prövning, än som under en sådan handläggning
i allmänhet kunde förväntas komma ärendena till del, vore väl
av behovet påkallad. 1 sakens natur syntes departementschefen ligga, att
den s. k. styrelseformen bäst ägnade sig för sådana verk, vilkas huvudsakliga
uppgifter vore av mera direkt praktisk natur och vilka därför för
sin ändamålsenliga organisation framför allt fordrade en kraftig, enhetlig
ledning samt snabbhet i ärendenas behandling. Flertalet av de ärenden,
som även därefter skulle tillhöra kammarkollegium, vore emellertid av
annan art och detta icke blott i de fall, då desamma vore att hänföra till
egentliga besvärsmål, utan även i övrigt. Även efter genomförandet av
omorganisationen kunde nämligen kammarkollegii ämbetsverksamhet väsentligen
rubriceras såsom varande av administrativt-judiciell natur. Detta behövde
emellertid icke nödvändigtvis utesluta, att i fråga om en del ärenden
anordningen med chefen såsom ensam beslutande och en ledamot såsom
föredragande kunde utan egentlig olägenhet användas. Detta rörde dock
utan tvivel ett jämförelsevis mindre antal eller i varje fall i förhållande
till arbetsbördan i dess helhet relativt mindre betydande grupper av ärenden.
Under det att löneregleringskommittén föreslagit, att i samband med beslut
om inskränkning av den kollegiala formen för ärendenas avgörande
hos kollegium måtte bestämmas, att kollegii blivande chef skulle benämnas
generaldirektör, upptogs i 1908 års proposition såsom ämbetsverkets chef
en president. Statsutskottet anförde, bland annat, att ehuruväl den kollegiala
förvaltningsformen givetvis borde bibehållas beträffande vissa mål, hade utskottet
ansett, att kollegium kunde i viss mån likställas med statskontoret
samt att med avseende härå kollegii chef borde liksom chefen för statskontoret
benämnas generaldirektör och erhålla samma löneförmåner som
chefen för sistnämnda ämbetsverk. I den av utskottet framlagda och av
riksdagen antagna staten upptogs chefen i enlighet härmed såsom generaldirektör.
»
Enligt den efter 1908 års omorganisation utfärdade instruktionen för
ämbetsverket den 26 maj 1909 (nr 40) inskränktes användningen av den
kollegiala formen beträffande icke pleniärenden till behandlingen av de
kollegium tillhörande ärenden, som anginge: kungl. brev eller remiss samt
framställning eller utlåtande till Kungl. Maj:t (dock ej i anledning av besvär
över generaldirektörens beslut); besvär, som hos kollegium anfördes
över myndigheters beslut; frågor, som avsåges i § 2 l:o och 2:o (jordeboksoch
därmed sammanhängande ärenden) ävensom i § 4 2:o—5:o (skatteköp
m. m.) eller vilka generaldirektören fann skäl göra till föremål för samfällt
avgörande. Däremot ägde generaldirektören beslutanderätten i samtliga
sådana i § 3 i instruktionen angivna ärenden rörande den under kollegii
10 Statsutskottets utlåtande Nr 86.
vård ställda egendomens förvaltning, vilka det tillkom kollegium att i första
hand pröva och avgöra. Till dylika ärenden hörde en till antalet mycket
betydande ärendesgrupp, nämligen frågor om avsöndring av jord eller lägenhet
på viss tid eller livstid. Sistberörda ärendesgrupp decentraliserades
emellertid från den 1 mars 1922 till länsstyrelserna (kungörelsen den 31
december 1921, nr 849).
I samband med överlämnandet till länsstyrelserna att i första hand avgöra
sistberörda ärenden decentraliserades vissa förvaltningsärenden rörande
den under kollegii vård ställda egendomen från Kungl. Maj:t till kammarkollegium,
nämligen ärenden angående avsöndring på obestämd tid till allmänt,
kommunalt eller ecklesiastikt ändamål av jord eller lägenhet; om
upplåtelse av sten- eller kalkbrott, sand-, grus-, sten- eller lertag, torvmosse
eller annan dylik lägenhet pa boställe, sa ock om användandet av avgift
för sådan upplåtelse; om tillstånd till utarrendering av ecklesiastik boställsjord,
som enligt äldre bestämmelser ej är avsedd för utarrendering; samt
om användande av ersättningsmedel för jord, intrång eller men i nyttjanderätt.
Genom stadgande i 1921 års instruktion bestämdes, att dessa ärenden
skulle handläggas kollegialt.
Då det nu gällt att i besparingssyfte undersöka, huruvida några förenklingar
i arbetet i kammarkollegium må kunna äga rum, hava enligt besparingssakkunnigas
mening skäl förelegat att till förnyat övervägande upptaga
frågan om en begränsning av den kollegiala förvaltningsformen. I detta
hänseende hava de sakkunniga anfört följande:
»Vid en granskning av de ärenden, som inom kammarkollegium underkastas
kollegial handläggning, förefaller det beträffande vissa av dessa
ärenden alldeles uppenbart, att de icke till sin sakliga innebörd äro av beskaffenhet
att kräva en dylik behandlingsform. Detta synes i första rummet
gälla sådana löpande ärenden rörande förvaltningen av den under kammarkollegii
vård och inseende stående fasta egendomen, vilka det tillkommer
kollegium att i första hand avgöra. Såsom exempel härpå torde kunna
anföras de nyss angivna, år 1921 till kammarkollegium från Kungl. Maj:t
decentraliserade ärendesgrupperna. Men detsamma synes de sakkunniga i
allmänhet gälla beträffande sådana förvaltningsärenden rörande ifrågavarande
egendom, i vilka kollegium har att efter remiss avgiva utlåtande
till Kungl. Maj:t. För att taga endast ett exempel, kan det knappast
finnas tillräcklig anledning, att kammarkollegii utlåtande i fråga om
framdragande av en elektrisk högspänningsledning å ett prästerligt löneboställe
eller ett landsfiskalsboställe skall, såsom nu är fallet, kräva deltagande
av generaldirektören och två kammarråd — eller i generaldirektörens
frånvaro tre kammarråd — vilka genom omröstning skola avgöra
ärendet, medan det utlåtande, som kommerskollegium har att avgiva
rörande meddelande av koncession å den elektriska anläggningen i dess
helhet jämte, eventuellt, fråga om expropriation av enskild mark för ledningens
framdragande, i regel avlates efter beslut av den a kommerskollegii
industribyrås elektriska sektion anställde byrådirektören ensam utan föredragning
för generaldirektören, över huvud taget synes det föga lämpligt
att upprätthålla en sådan regel som den nu gällande, att samtliga framställ
-
Statsutskottets utlåtande Nr 8(>.
11
ningar eller utlåtanden till Kungl. Maj:t skola, oavsett ärendets sakliga
beskaffenhet, behandlas i kollegial ordning.
Men även beträffande åtskilliga andra grupper av ärenden föreligga enligt
de sakkunnigas förmenande bestämda skäl att icke längre bibehålla den
kollegiala handläggningen. Så är fallet exempelvis med jordeboksärendena
och därmed sammanhängande spörsmål samt en mängd ecklesiastika lönefrågor,
i vilka kammarkollegii utlåtande plägar av Kungl. Maj:t inhämtas.
Vid övervägande av frågan, var gränsen bör sättas mellan den kollegiala
förvaltningsformen och de ärenden, i vilka beslutanderätten överlämnas åt
ämbetsverkets chef, hava besparingssakkunniga för sin del stannat vid att
förorda, att det av löneregleringskommittén på sin tid framställda förslaget
härutinnan i huvudsak genomföres. Lika med löneregleringskommittén hava
de sakkunniga även ansett, att beträffande de ärenden, vilka fortfarande skola
handläggas kollegialt, bör föreskrivas, att i deras avgörande skola deltaga
chefen samt föredraganden och minst en av de övriga ledamöterna. Den
nuvarande formen för plenibehandling, enligt vilken samtliga ledamöter
skola deltaga i avgörandet, synes alltså icke böra stadgas såsom obligatorisk
för viss eller vissa ärendesgrupper.
I ett hänseende synes en ytterligare förenkling utöver den av löneregleringskommittén
föreslagna böra ifrågakomma. De sakkunniga syfta härvid
på personalärendena, vilka enligt kommitténs förslag samtliga skulle
handläggas kollegialt. Enligt besparingssakkunnigas mening böra de löpande,
mindre betydelsefulla personalfrågorna, såsom angående kortare tjänstledigheter
och förordnanden under dylika ledigheter — liksom löpande ärenden
rörande verkets ekonomi — överlämnas åt avgörande av chefen i närvaro
av föredraganden. De sakkunniga få härvid erinra om att enligt gällande
arbetsordningar för de särskilda hovrätterna presidenten äger i närvaro av
allenast föredraganden ensam fatta beslut i frågor om tjänstledighet (där
dessa ej angå underdomare eller i domsaga anställd biträdande domare eller
förste eller andre notarie) samt i övrigt i vissa ärenden av ekonomisk eller
administrativ natur.
Enligt besparingssakkunnigas övertygelse, vilken grundas bland annat
på en jämförelse mellan arbetsformei-na i kammarkollegium och i övriga
av de sakkunniga undersökta ämbetsverk, skulle upphörandet av den kollegiala
förvaltningsformen komma att medföra ganska betydande möjligheter
till förenkling av arbetet i kammarkollegium. Ty icke nog med att den
kollegiala handläggningen enligt sin egen natur under längre tid binder
ledamöterna vid sessionsbordet och även därutöver tager dem i anspråk förbehandlingen
av ärenden, vilka icke ankomma på deras egen föredragning.
Det förefaller även, som om med en alltför vidsträckt tillämpning av det
kollegiala systemet skulle följa en viss benägenhet för att i övrigt bibehålla
tyngre och omständligare arbetsformer, än som av ärendenas egen beskaffenhet
oundgängligen betingas.»
Besparingssakkunniga hava härefter till behandling upptagit frågan om
överlämnande till ledamot eller annan tjänsteman av beslutanderätten i
vissa ärenden.
Enligt stadgande i instruktionen äger ledamot att av vederbörande myndigheter
och tjänstemän infordra de upplysningar och yttranden, som må
erfordras för förekommande ärendens utredning och avgörande. Härutöver
har någon rätt att i förekommande ärenden utan föredragning i kollegium
Överlämnande
till ledamot
eller annan
tjänsteman av
beslutanderätten
i vissa
ärenden.
Överflyttande
av föredragning
a andra
tjänstemän än
kammarråden.
12 Statsutskottets utlåtande Nr 86.
meddela beslut icke tillerkänts ledamöterna. Under erinran härom hava de
sakkunniga yttrat:
»Delvis lärer väl detta sammanhänga med den i ämbetsverket förhärskande
kollegiala förvaltningsformen. Enligt besparingssakkunnigas mening böra,
efter förebild av vad som ägt rum inom vissa andra centrala ämbetsverk,
till avgörande av vederbörande ledamot eller annan tjänsteman överlämnas
sådana grupper av löpande ärenden, som äro av den likformiga och enkla
beskaffenhet, att desamma kunna handläggas mera rutinmässigt. För att
bereda ämbetsverket möjlighet till en dylik decentralisation av beslutanderätten
torde ett medgivande härtill böra införas i instruktionen. Vid avfattningen
härav synes kunna i tillämpliga delar tagas till mönster stadgandet
i § 18 mom. 1 i instruktionen för kommerskollegium (den 23 oktober
1925, nr 446), där det heter bland annat:
''För befordrande av syftet att behörigen utnyttja arbetskrafterna med
särskild hänsyn till deras kompetens och kvalifikationer i övrigt må kollegium
överlämna åt vederbörande byråchef liksom ock åt sektionschef eller med
sådan enligt § 27 jämställd tjänsteman eller förste byråingenjör, förste
aktuarie eller redaktör i egenskap av adjungerad ledamot att avgöra viss
grupp av ärenden, vilka ankomma på kollegii handläggning, —- — —.
För visst fall må dock generaldirektören, om synnerliga skäl föreligga,
förordna, att till sådan grupp hörande ärende skall handläggas i den ordning,
som eljest är stadgad.
Kollegii beslut om överflyttande å enskild befattningshavare av befogenhet
att avgöra viss grupp av ärenden anmäles hos Kungl. Maj:t.’
Inom kommerskoliegium har decentralisation av beslutanderätten till
vederbörande byråchef eller andra tjänstemän ägt rum i mycket stor utsträckning,
och erfarenheterna av denna anordning torde inom sagda ämbetsverk
endast hava varit gynnsamma. Även inom kammarkollegium synes
en dylik förenklad form för vissa ärendens handläggning kunna med fördel
komma till användning. För att nämna ett exempel torde frågor om
användande av ersättningsmedel för jord, intrång eller men i nyttjanderätt
i allmänhet kunna — då icke någon principfråga beröres i ärendet —
avgöras av vederbörande ledamot utan föredragning inför generaldirektören.
Detsamma torde gälla vissa jordeboksärenden. Det synes böra ankomma
på chefen för ämbetsverket att bestämma, vilka ärendesgrupper böra på
nu angivet sätt överlämnas till avgörande av ledamot eller underordnad
tjänsteman.»
Vidare hava av besparingssakkunniga ifrågasatts överflyttande av föredragning
å andra tjänstemän än kammarråden. Visserligen förekomme
nu, att advokatfiskal, sekreterare eller förste arkivarie föredroge vissa ärenden
eller grupper av sådana, varvid befattningshavaren emellertid icke
inginge såsom ledamot och icke ägde rättighet eller skyldighet att anteckna
från beslutet avvikande mening, och kollegium hade även erhållit Kungl.
Maj:ts bemyndigande att — därest med stöd av § 21 i den för ämbetsverket
gällande instruktion föredragningen av vissa ärenden eller grupper av
ärenden överflyttades på advokatfiskal, sekreterare eller förste arkivarie hos
kollegium — förordna sådan föredragande att i stället för en av kollegii
ledamöter deltaga i avgörandet av de mål och ärenden, som av honom före
-
Statsutskottets utlåtande Nr 86. 13
drogos, men dessa anordningar hade kommit till ganska obetydlig användning.
Angående möjligheten att i större utsträckning överllytta föredragning å
andra tjänstemän än kammarråden hava besparingssakkunniga yttrat följande:
»Samtliga
ordinarie sekreterare och törste arkivarier i kammarkollegium —
om förste arkivarien för lantmä ter iutredningar undantages, tillhopa åtta —
placerades i samband med den vid 1925 års riksdag beslutade uppflyttningen
i lönegrad av vissa tjänster, som tillhört förutvarande andra normalgraden,
i 26:e lönegraden. De särskilda förutsättningar, som i allmänhet borde
krävas för uppflyttning av tjänster i denna lönegrad, karakteriserades av
allmänna civilförvaltningens lönenämnd, som i utlåtande den 9 november
1923 framlade förslag i ämnet, sålunda. De uppgifter, vilka vore förenade
med befattningen, borde i viss mån närma sig dem, som eljest tillkomme
en byrådirektör. Härvid syntes särskilt avseende böra fästas vid det förhållandet,
huruvida med en befattning vore förenad föredragningsskyldighet
med ledamots ansvar i vederbörande verksstyrelse. Förekomme en dylik
skyldighet i större omfattning och beträffande ärenden av mera krävande
art, syntes i allmänhet tjänsten vara av beskaffenhet att böra hänföras till
den högre lönegraden. Enahanda syntes ock vara förhållandet i fråga om
tjänst, med vilken vore förenad föreståndarskap direkt under verkschefen
för en mera betydande avdelning av verket, dock under förutsättning tilllika,
att för tjänstens behöriga skötande måste fordras högre teoretisk utbildning,
i allmänhet grundad på specialstudier. En dylik högre tjänsteställning
syntes även undantagsvis kunna anses befogad för vissa tjänster,
vilka visserligen icke kunde hänföras till någon av nyss antydda kategorier,
men dock, med hänsyn till särskilda kvalifikationer och krävande arbetsuppgifter,
vore att anse som fullt jämförliga med sådana tjänster, som förut
nämnts. Mot de sålunda angivna fordringarna hade Kungl. Maj:t och
riksdagen icke något att erinra.
Vad särskilt angår de i kammarkollegium anställda sekreterarna, synes
man också vid frågans behandling hava utgått från att dessa speciellt i
fråga om föredragningsskyldighet uppfyllt dessa förutsättningar. Lönenämnden
yttrade nämligen i sitt nyssnämnda utlåtande beträffande sekreterartjänsterna
i kammarkollegium följande: ’Med den ombildning av vissa
förutvarande notarietjänster i kammarkollegium till sekreterarbefattningar,
som vidtogs i samband med den år 1919 beslutade omorganisationen av
verket, åsyftades icke allenast att bereda ledamöterna bättre kvalificerad
arbetshjälp utan lika mycket att kunna å innehavarna av dessa befattningar
överflytta en självständig föredragningsskyldighet i ledamots ställe. Med
särskild hänsyn till nödvändigheten att bereda kammarråden tillfälle att
mera ostört ägna sig åt beredningen av ofta inom kollegiet förekommande
synnerligen vidlyftiga ärenden, har ock, enligt vad lönenämnden inhämtat,
åt sekreterarna i stor utsträckning uppdragits att i kammarråds ställe såsom
adjungerade ledamöter föredraga ärenden i kollegiet.’
I enlighet med de krav, som på andra håll inom förvaltningen uppställas
på till 26:e lönegraden hänförda sekreterare, böra sekreterarna i kammarkollegium
i full utsträckning tagas i anspråk för föredragning. Det nu i
stor omfattning praktiserade förfarandet, att kammarråden föredraga praktiskt
taget samtliga ärenden, medan sekreterarna till en del tagas i anspråk
för biträde vid ärendenas utredning men framför allt sysselsättas med upp
-
14 Statsutskottets utlåtande Nr 86.
sättning av koncept till utgående expeditioner, åtminstone delvis av ganska
enkel beskaffenhet, kan icke anses förenligt med sekreterarnas höga löneställning.
Det synes icke heller överensstämmande med de grundsatser, som
i allmänhet tillämpats vid det administrativa arbetets anordnande inom
andra ämbetsverk, att kammarkollegium organiseras så, att samtliga ärendens
föredragning, oavsett deras kvalitet, i stort sett förbehålles ledamöter
i byråchefsgrad. En rationell uppdelning av föredragningsskyldigheten
mellan de i 30:e lönegraden uppförda ledamöterna och sekreterarna torde
också med stor fördel kunna inom kammarkollegium åvägabringas. Föredragningen
av en mängd ärenden av mera löpande beskaffenhet bör härvid
uppdragas åt sekreterarna, varigenom kammarråden få ökad tid för handläggningen
av vidlyftigare och mera krävande ärenden.
En grupp av ärenden, som nu föredrages av kammarråd men som lämpligen
kan uppdragas åt föredragning av sekreterare, är personal- och ekonomiärendena.
Med hänsyn till dessa ärendens ganska stora antal skulle härigenom
en ingalunda oväsentlig lättnad i arbetet för vederbörande kammarråd
inträda. . „
Även advokatfiskalerna och förste arkivarierna böra givetvis i fråga om
vissa ärendes grupper tagas i anspråk såsom föredragande.
För föredragning synes för övrigt i vissa fall kunna anlitas även tjänstemän
i lägre ställning än de nu nämnda befattningshavarna. Skulle det
ovan upptagna förslaget om överflyttande från kammarkollegium till domänstyrelsen
av ärenden rörande fastställande av skogsmedelsbelopp enligt 19 $
4:o) prästlöneregleringslagen icke vinna beaktande, utan dessa ärenden kvarbliva
i kollegium, torde desamma böra inför generaldirektören föredragas av
tjänstemän i underordnad ställning, amanuens eller notarie, för såvitt icke
beslutanderätten i dylika mål anses böra uppdragas åt vederbörande ledamot
eller annan tjänsteman.
Då sekreterare eller annan tjänsteman föredrager ärende, bör han, vad
detta ärende beträffar, ingå såsom ledamot i kollegium. En bestämmelse
av motsvarande innehåll finnes i flera ämbetsverks instruktioner och torde
vara en ovillkorlig förutsättning för att anordningen med särskilda föredragande
skall medföra de fördelar, som därmed åsyftas. Även i sådana fall,
då sekreterare eller annan tjänsteman föredrager ärende, som skall avgöras
kollegialt, bör han deltaga i ärendets avgörande. Att föredragande i lägre
löneställning än byråchefsgrad på dylikt sätt deltager i avgörandet tillsammans
med ledamöter i nämnda grad är ingalunda okänt pa andra hall i
centralförvaltningen. Enligt stadgande i instruktionen för statskontoret (den
17 december 1920, nr 871, med ändringar enligt kungörelsen den 31 december
1921, nr 795) skall, då annan tjänsteman än statskommissarie föredrager
ärende i statskontorets styrelse, denne tjänsteman, vad sådant ärende beträffar,
ingå såsom ledamot i styrelsen. Något undantag linnes härvid icke
stadgat för ärenden, som skola behandlas och avgöras i kollegial ordning.
Inom riksräkenskapsverket skall (enligt instruktionen den 27 juni 1927, nr
280) i behandlingen av anmärkningsmål, jämte generaldirektören och en
byråchef, såsom föredragande deltaga vederbörande revisionskommissarie
(26:e lönegraden) eller i vissa fall en förste revisor (24:e lönegraden). Avgörandet
i dessa mål, där riksräkenskapsverket fungerar såsom administrativ
domstol, fattas genom omröstning mellan de i beslutet deltagande. Exemplen
skulle kunna ytterligare utökas.»
Statsutskottets utlåtande Nr 86.
15
Sedan besparingssakkunniga härefter ingått på frågor om inskränkning i
diarieföringen samt förenkling av protokollsföringen och uppsättning av
utgående expeditioner samt framlagt vissa förslag härutinnan (sid. 27—30)
ävensom i korthet redogjort för tillkomsten av kollegii nuvarande organisation,
hava besparingssakkunniga framlagt vissa förslag om personalindragningar
i kollegium.
Besparingssakkunniga hava härvid till en början erinrat, att kammarkollegium
i yttrande den 29 mars 1923 beträffande antalet ärenden i ämbetsverket
uttalat, att man sannolikt för framtiden kunde räkna med inkommande
ärenden till ett antal ej understigande 4,000 för år, utom jordregisterärenden.
Enligt vad de sakkunniga upplyst, hade de inkommande
ärendena, inberäknat sistnämnda ärendesgrupp — vilken numera till sin frekvens
vore ganska ringa — under senare år med obetydliga växlingar hållit sig
omkring nämnda siffra. Sammanlagda antalet ärenden i kammarkollegium
vore alltså, åtminstone om man anställde en jämförelse med vissa andra
centrala ämbetsverk, icke så synnerligen stort. En dylik statistik, avseende
blott det totala antalet diarieförda ärenden, sade ju dock i och för sig ganska
litet. Av större vikt vore ärendenas kvalitet, som icke läte mäta sig i
siffror.
Det hade vid undersökning av de å rotlarna förekommande ärendesgrupperna
förefallit de sakkunniga, som om en viss förskjutning i fråga om arbetsuppgifterna
inom kollegium ägt rum, så att de tunga och komplicerade ärenden
angående utredning och bedömande av administrativt rättsliga spörsmål,
vilka ännu under tiden närmast före 1919 års omorganisation till så
stor del satte sin prägel på kammarkollegii verksamhet, numera intoge en
mindre framträdande plats i ämbetsverket. En dylik utveckling syntes vara
ganska förklarlig, då ifrågavarande spörsmål till betydande del hade sin
grund i äldre rättsförhållanden, vilka så småningom avvecklades. De flesta
av de vidlyftiga och svårlösta frågor, vilka uppkommo vid genomförandet
av den genomgripande omläggning av hela det prästerliga avlöningsväsendet
och förvaltningen av prästlönejorden, som innefattades i 1910 års lagstiftning
på detta område, syntes också enligt de sakkunnigas mening numera
fått sin lösning. I stället hade denna lagstiftnings genomförande för
kammarkollegii del haft i sitt följe en mängd löpande förvaltningsärenden
av föga invecklad beskaffenhet. Härmed hade de sakkunniga ingalunda
velat förneka, att ärenden av mera komplicerad natur alltjämt till ett ej
ringa antal förekomma i kollegium. Men huvudparten av de inkommande
ärendena syntes dock utgöras av frågor av betydligt enklare slag.
Besparingssakkunniga hava beträffande rotelindelningen och antalet kammarråd
anfört följande:
»Såvitt de sakkunniga kunnat bedöma, är arbetet för närvarande rätt
ojämnt fördelat mellan de olika rotlarna. Beträffande vissa rotlar har det
Diarieföring,
protokollsfäring
m. m.
Personal
indragningar.
16
Statsutskottets utlåtande Nr 86.
synts de sakkunniga tydligt, att förekommande arbetsuppgifter numera icke
äro av den omfattning och den kvalitet, att de kunna anses motsvara en
skälig arbetsmängd för den anställda personalen. Härvid hava de sakkunniga
icke förbisett, att för tillfället en viss förstärkning av kollegii arbetskrafter
vunnits därigenom, att den av kollegii ledamöter, som tillika är
ledamot av vattenöverdomstolen, under sin tjänstledighet för offentligt uppdrag
själv fullgör de med ledamotskapet i vattenöverdomstolen förenade
göromålen; åt hans vikarie har till följd härav kunnat i viss utsträckning
överlämnas föredragningen av ärenden tillhörande andra rotlar, varigenom
arbetslättnad å dessa vunnits. Även med beaktande av detta mera tillfälliga
förhållande anse de sakkunniga sitt nyss uttalade omdöme äga giltighet.
Om också den på extra stat uppförda roteln, till vilken de s. k. indelningsärendena
äro förlagda, särskilt i betraktande av dessa ärendens merendels
ganska invecklade och vidlyftiga beskaffenhet torde, såsom arbetet nu är
organiserat, höra till de mera arbetstyngda rotlarna i kollegium, hava besparingssakkunniga
dock kommit till den uppfattningen, att det skulle vara
möjligt att genom eu lämplig fördelning av arbetet mellan övriga rotlar
bereda rum även för indelningsärendena — ävensom för andra frågor, som
hänförts till den extra ledamotens föredragning — på någon av de ordinarie
rotlarna och förty helt indraga den extra roteln.
Emellertid synes man icke böra stanna vid en dylik åtgärd. De sakkunniga
hava i det föregående påvisat, hurusom vissa till kollegii handläggning
hörande ärenden kunna väntas inom en nära framtid komma att nedgå
till antalet eller helt eller delvis försvinna. Vidare hava i ett par hänseenden
framförts av ämbetsverket självt tidigare väckta förslag, åsyftande
inskränkning av de till kollegium hörande arbetsuppgifterna. Men härutöver
hava de sakkunniga föreslagit vissa med hänsyn till sina verkningar
delvis ganska ingripande omläggningar av arbetet i kollegium, i syfte att
åstadkomma en höjning av ar be t seffektiviteten i ämbetsverket, nämligen begränsning
av den kollegiala handläggningen, överlämnande av beslutanderätt
utan föredragning till vederbörande ledamot eller underordnad tjänsteman, anlitande
i ökad utsträckning av sekreterare och andra tjänstemän för självständig
föredragning samt inskränkning av protokollsföringen och viss förenkling
av konceptens avfattning. Om dessa åtgärder i förenklande riktning genomföras
och om vidare arbetet i kollegium även i övrigt anordnas så, att de
skilda befattningshavarnas arbetsförmåga fullt utnyttjas med hänsyn till
deras kompetens, så att enklare göromål icke uppdragas åt personal med
högre utbildning än som arbetets beskaffenhet kräver, kan verksamheten i
kollegium enligt besparingssakkunnigas mening koncentreras på ett färre antal
ordinarie ledamöter än det nuvarande.»
Vid frågans övervägande hava de sakkunniga för sin del funnit, att kollegium
nu borde organiseras på fyra byråer, envar under ledning av ett
kammarråd. Vad byråindelningen anginge, borde den ännu i vissa fall kvarstående
fördelningen av ärendena mellan ledamöterna efter de län, från vilka
ärendena inkomme, helt övergivas och ärendena fördelas efter frågornas
sakliga innebörd. Liksom det nu vore generaldirektören förbehållet att fördela
göromålen mellan ledamöterna, syntes ärendenas uppdelning mellan
byråerna böra få ankomma på generaldirektören.
Å varje byrå borde anställas, utom kammarrådet, en sekreterare, en notarie
och ett kontorsbiträde jämte erforderlig amanuenspersonal.
Statsutskottets utlåtande Nr Sfi.
17
Emellertid liava de sakkunniga ansett det bliva behövligt att utöver de på
byråerna inplacerade sekreterarna bibehålla ytterligare eu sekreterartjänst.
Innehavaren av denna befattning skulle hava till uppgift att biträda ämbetsverkets
cdief med förekommande utredningar samt att föredraga ärenden,
som för sådant ändamål efter generaldirektörens bestämmande överlämnades
till honom från byrå, som vore i behov av ökade arbetskrafter för föredragning.
Dessutom skulle åt denne sekreterare uppdragas föredragningen
för hela ämbetsverket av personal- och ekonomiärendena, vilka icke syntes
behöva hänföras till någon särskild byrå. De sakkunniga hava dock med
bestämdhet framhållit, att arbetet icke borde organiseras så, att föredragningen
av personal- och ekonomiärendena betraktades såsom den väsentliga delen
av denne befattningshavares arbetsuppgifter, utan det borde tillses, att hans tid
till övervägande grad upptoges av andra, mera kvalificerade göromål. Under
annan förutsättning hade en så hög löneställning som 26:e lönegraden för
ifrågavarande tjänsteman synts de sakkunniga icke kunna försvaras.
Vid ett genomförande av de sakkunnigas organisationsförslag i förevarande
del skulle — bortsett från biträdespersonalen — ett ordinarie och ett
extra kammarråd samt en extra sekreterare komma att indragas. Däremot
skulle notariernas antal utökas från tre till fyra.
Beträffande härefter personalen å advokatfiskalskontoret upptog den år
1909 genomförda organisationen, liksom även den före omorganisationen
gällande staten för kammarkollegium, en advokatfiskal med avlöning efter
dåvarande andra normalgraden. Såsom biträde åt denne tjänstgjorde en
amanuens. Under hänvisning till arbetets tillväxt utökades personalen från
början av år 1912 med en extra advokatfiskal. Till biträde åt advokatfiskalerna
anställdes från och med den 1 april 1914 ett kvinnligt extra
skrivbiträde, som från och med år 1917 erhöll avlöning, motsvarande lönen
i den dåvarande högre biträdesgraden. Från och med den 1 juli 1916 anställdes
vidare å advokatfiskalskontoret två extra tjänstemän i dåvarande
första lönegraden med benämning fiskaler. I fråga om de skäl, som på sin
tid anfördes vid det första anställandet av extra advokatfiskalen och fiskalerna,
må hänvisas till dels propositionen nr 153 till 1912 års riksdag, dels
statsverkspropositionen till 1916 års riksdag, sjunde huvudtiteln, sid. 13_
17, dels ock propositionen nr 205 till 1916 års riksdag, sid. 20—26 samt
36-39.
Vid den år 1919 beslutade omorganisationen av ämbetsverket uppfördes
såväl extra advokatfiskalen som de två fiskalerna och skrivbiträdet å kollegii
ordinarie stat. Av de båda advokatfiskalerna bibehölls en — med benämning
andre advokatfiskal — i dåvarande andra normalgraden, medan en
under benämning förste advokatfiskal uppflyttades i högre tjänsteställning
med en begynnelseavlöning av 6,800 kronor eller samma belopp, som utgick
till vissa tjänstemän, vilka intogo en mellanställning mellan andra och
tredje normalgraden.
Dihang till riksdagens protokoll 1929. 6 sand. 45 hå/t. (Nr 86.)
2
18 Statsutskottets utlåtande Nr 86.
Från och med den 1 oktober 1918 har emellertid å advokatfiskalskontoret
funnits anställd ytterligare en extra advokatfiskal, vilkens befattning icke
berördes av omorganisationen. Anställandet av sistnämnda befattningshavare
motiverades med den ökning av arbetet å advokatfiskalskontoret, som uppstod
till följd av den nya vattenlagens tillkomst.
I samband med uppflyttning i lönegrad av vissa tjänster, tillhörande förutvarande
andra normalgraden, placerades andre advokatfiskalstjänsten enligt
beslut vid 1925 års riksdag i 27:e lönegraden. Härvid förutsattes emellertid,
att den rätt till aktoratsarvode, som förut tillkommit andre advokatfiskalen,
skulle bortfalla. Från och med den 1 juli 1926 hänfördes även extra advokatfiskalen
till 27:e lönegraden, varvid likaledes den honom dittills tillkommande
rätten till aktoratsarvode upphörde. Förste advokatfiskalstjänsten inordnades
vid 1921 års lönereglering för statsdepartementen m. fl. verk, tillhörande
civilförvaltningen, i 18:e lönegraden, enligt nu gällande löneplan motsvarande
lönegrad B 28. Innehavaren av denna tjänst har bibehållits vid rätt till
aktoratsarvode, så länge han kvarstår i tjänsten.
Enligt gällande instruktion för ämbetsverket har advokatfiskalsämbetet
att tillse, bevaka och utföra kronans rätt och talan i alla de till kollegii
befattning hörande ärenden, där kronans rätt är i fråga och som till ämbetets
handläggning i följd av Kungl. Maj:ts föreskrift höra eller av kollegium
eller justitiekanslersämbetet remitteras, eller varuti ämbetet utan remiss
finner sig befogat anställa ämbetstalan, ävensom beträffande allmänna arvsfondens
rätt och i de andra mål och ärenden, där sådant enligt givna säiskilda
föreskrifter blivit kollegii advokatfiskal uppdraget. Härjämte åligger
ämbetet att i övrigt ställa sig till efterrättelse vad justitiekanslersämbetet
enligt dess instruktion kan anbefalla advokatfiskalsämbetet.
Advokatfiskalsämbetet har ock att, enligt vad därom är särskilt stadgat
utföra kollegii talan i vattenmål.
Advokatfiskalerna företräda med lika befogenhet advokatfiskalsämbetet.
På framställning av vederbörande advokatfiskal äger generaldirektören
eller justitiekanslersämbetet förordna någon av kollegii fiskaler att i advokatfiskalens
ställe iakttaga inställelse för bevakande av ämbetets talan vid domstolar,
ämbetsmyndigheter och förrättningssammanträden. År fråga om
kronans rätt och kan ej å ort utom Stockholm ämbetets talan lämpligen
utföras och bevakas av advokatfiskalen själv eller, efter vad nu är sagt,
någon av fiskalerna, äger advokatfiskalen hos justitiekanslersämbetet eller
vederbörande länsstyrelse begära förordnande för särskilt ombud.
De frågor, till vilka advokatfiskalernas ämbetsverksamhet hänför sig, äro
till allra största delen sådana, vilka falla inom området för kollegii egen
ämbetsbefattning.
Vid den undersökning av arbetet å advokatfiskalskontoret, som besparingssakkunniga
företagit, hava de sakkunniga av skäl, för vilka redogörelse
lämnats å sid. 35 — 38 i statsrådsprotokollet, kommit till den uppfattningen,
att de å kontoret förekommande mera kvalificerade göromålen icke vore a-v
Statsutskottets utlåtande Nr 86.
19
större omfattning, än att desamma utan svårighet kunde utföras av två
advokatiiskaler, då dessutom å kontoret vore anställda två juridiskt utbildade
tjänstemän i 21:a lönegraden. Enär alltså enligt de sakkunnigas mening
extra advokatfiskalens befattning hädanefter kunde undvaras, hava de sakkunniga
hemställt, att för tiden efter den 1 juli 1929 medel för anställande
i kammarkollegium av en extra advokatliskal icke vidare måtte anvisas.
Mellan förste och andre advokatfiskalen borde enligt de sakkunniga en
arbetsfördelning komma till stånd, som till den förres avdelning i allmänhet
förläde de mest maktpåliggande ärendena. En dylik uppdelning av arbetet
förutsattes av 1902 års löneregleringskommitté vid tillstyrkande av förste
advokatliskalstjänstens uppflyttning i den högre löneställningen. Besparingssakkunniga
hade varit i tillfälle att taga del av ett utav förste advokatfiskalen
i kammarkollegium upprättat förslag till arbetsfördelning under
förutsättning, att endast två advokatfiskaler funnes i kollegium anställda.
Av detta förslag syntes framgå, att en dylik arbetsfördelning utan svårighet
kunde åvägabringas.
Genomfördes en dylik uppdelning, syntes de sakkunniga tillräcklig anledning
icke längre föreligga, att andre advokatfiskalen vore placerad i högre löneställning
än de i kollegium anställda sekreterarna och förste arkivarierna.
Det har i detta sammanhang erinrats, att före 1919 års omorganisation advokatfiskalen
i kammarkollegium atnjöte avlöning efter dåvarande andra normalgraden.
De sakkunniga hava därför föreslagit, att befattningen såsom andre
advokatfiskal måtte hänföras till lönegraden B 26.
Vad härefter arkivkontoren beträffar, hava besparingssakkunniga erinrat,
att sedan gammalt i kammarkollegium funnits anställd en arkivarie,
som hade vården om kollegii i kammararkivet förvarade äldre handlingar
(i stort sett härstammande från tiden före år 1700) samt verkställde utredningar
företrädesvis med ledning av dessa handlingar. Kollegii övriga arkivhandlingar
förvarades till huvudsaklig del å det s. k. aktuariekontoret, som
förestods av en aktuarie. Denne hade även att ombesörja vissa utredningsuppgifter.
På grund av beslut vid 1914 års förra riksdag förändrades
aktuarietjänsten, vilken tillhört första normalgraden, från och med år 1915
till en arkivarietjänst, i likhet med den redan befintliga placerad i andra
normalgraden. Med hänsyn till behovet av ökad personal för utredningsgöromål
inrättades samtidigt en ny tjänst i andra normalgraden, likaledes
benämnd arkivarie. Kammarkollegium hade ansett sistberörda tjänst böra,
med upptagande av en äldre tjänstetitel inom kollegium, benämnas kamrerare.
Beträffande den utredning, som förebragtes i fråga om tjänsternas
behövlighet, torde få hänvisas till statsverkspropositionen vid 1914 års förra
riksdag, sjunde huvudtiteln, sid. 4—22.
Vid 1919 års omorganisation uppfördes på ordinarie stat en arkivarie för
lantmäteriutredningar.
I huvudsaklig överensstämmelse med av Kungl. Maj:t i propositionerna
20 Statsutskottets utlåtande Nr 86.
nr 287 och 294 framlagda förslag beslöts vid 1921 års riksdag, att kammararkivet
skulle överflyttas på riksarkivets stat och dess förvaltning övertagas
av riksarkivet; de i kammarkollegii egentliga ämbetslokaler förvarade
arkivalierna skulle däremot bibehållas under kollegii förvaltning. Härigenom
befriades den förut i kammararkivet anställde arkivarien, vilken bibehölls
å kollegii stat, från befattningen med arkivets vård. De i kollegium anställda
arkivarierna erhöllo enligt den vid 1921 års riksdag godkända
staten för kollegium benämningen förste arkivarie.
Vid 1919 års omorganisation hade medel å extra stat anvisats för anställande
å andra arkivkontoret av en notarie — den s. k. utredningsnotarien
— med åliggande, bland annat, att biträda arkivarien a detta
kontor med utredningar av enklare beskaffenhet samt tillhandagå forskare
och andra, som besökte arkivkontoret, med upplysningar. I samband med
ordnandet av frågan om kollegii arkivs ställning blev denna notarietjänst
enligt beslut av 1921 års riksdag uppförd å kollegii ordinarie stat. Numera
har befattningen placerats till tjänstgöring å rotlarna.
Förste arkivarie åligger enligt stadgande i instruktionen huvudsakligen
att på grund av de handlingar och kartor, som finnas hos kollegium eller
vartill han eljest kan bereda sig tillgång, verkställa undersökningar och
avgiva yttranden i ärenden, som till honom av kollegium eller någon dess
ledamot för sådant ändamål remitteras, samt att ombesörja vården av de
till hans kontor hörande arkivalierna.
De fyra förste arkivarierna förestå var och en sitt s. k. arkivkontor.
Den för lantmäteriutredningar anställde förste arkivarien förestår fjärde
arkivkontoret. Ärenden, som anses böra göras till föremål för undersökning
genom förste arkivarie, remitteras av kollegium eller vederbörande ledamot
till visst arkivkontor, varefter förste arkivarien framlägger utredningsresultatet
i ett skriftligt tjänstememorial.
Å andra arkivkontoret förvaras de arkivhandlingar, som förut tillhörde
aktuariekontoret. Där föras även jordeböckerna. Å sagda arkivkontor äro
placerade, utom vederbörande förste arkivarie, en arkivtekniskt utbildad
förste amanuens, ett kanslibiträde samt tre extra ordinarie kontorsbiträden.
Å övriga s. k. arkivkontor förekommer icke — annat än i undantagsfall —
någon annan personal än den förste arkivarie, som förestår kontoret.
På grund av det ovan återgivna stadgandet i instruktionen angående
förste arkivariernas ämbetsbefattning åligger förste arkivarien å andra arkivkontoret
att ombesörja vården av större delen av de i kollegium förvarade
arkivalierna. Någon arkivteknisk utbildning kräves dock icke av honom.
Arkivaliernas vård handhaves också huvudsakligen av den nyssnämnde
förste amanuensen med biträde av ett av kontorsbiträdena. Övriga förste
arkivarier hava icke under sin vård nagra handlingar, med undantag för
de till vederbörande arkivkontor hörande koncept och diarier. Med hänsyn
till nu berörda förhållanden hava besparingssakkunniga ansett ifrågavarande
befattningshavares tjänstetitel något oegentlig.
Statsutskottets utlåtande Nr 86.
21
Vad till en början angår den för lantmäteriutredningar avsedda lorste
arkivarietjänsten (fjärde arkivkontoret), hava besparingssakkunniga yttrat,
att han visserligen syntes delvis kunna hämta material för sina undersökningar
ur kammarkollcgii egna handlingar men syntes diirjämte i betydande
omfattning betjäna sig av de kartor och handlingar, som förvarades i lantmäteristyrelsens
arkiv. Besparingssakkunniga hade inför den ifrågavarande
anordningen icke kunnat undgå att hysa betänkligheter av samma art som
de av löneregleringskommittén i dess tidigare, här omnämnda utlåtande
anförda. Det ur principiell synpunkt riktigaste vore enligt de sakkunnigas
mening, att de utredningar och yttranden i lantmäteritekniskt hänseende,
som kunde krävas för behandling av de i kammarkollegium förekommande
ärendena, erhölles genom samarbete med lantmäteristyrelsen. Enär de
utredningsuppgifter, som förekomme å fjärde arkivkontoret, åtminstone för
närvarande syntes giva förste arkivarien full sysselsättning, syntes det,
framhålla de sakkunniga, icke utan vidare få antagas, att lantmäteristyrelsen
kunde utan förstärkning av arbetskrafterna övertaga dessa utredningsuppgifter.
Denna fråga borde dock givetvis ses i samband med andra spörsmål
rörande lantmäteristyrelsens organisation. Då besparingssakkunniga icke
varit i tillfälle att närmare undersöka arbetsförhållandena i lantmäteristyrelsen,
hava de sakkunniga icke kunnat bedöma, på vad sätt ett överflyttande
till styrelsen av ifrågavarande arbetsuppgifter kunde komma att påverka
personalbehovet i styrelsen. Med hänsyn till de principiella synpunkter, som
ovan blivit antydda, hava de sakkunniga dock funnit sig böra föreslå, att
den för lantmäteriutredningar avsedda förste arkivarietjänsten i kammarkollegium
överfördes på övergångsstat för att vid inträffande ledighet å
tjänsten indragas.
Beträffande övriga arkivkontor hava de sakkunniga föreslagit, att en
förste arkivarietjänst måtte utbytas mot en notariebefattning med åliggande
att självständigt utföra enklare utredningsuppgifter.
Vidkommande kammarkollegii registratorskontor hava de sakkunniga
anfört, att, i likhet med vad som skett beträffande registratorerna i vissa
andra centrala ämbetsverk, registratorsbefattningen i kammarkollegium syntes
böra placeras i 14:e lönegraden. Därest diarieföringen i kollegium förenklades
i överensstämmelse med vad de sakkunniga förordat, syntes emellertid
övriga å registratorskontoret förekommande göromål icke kunna bereda
registratorn full sysselsättning. En lämplig lösning av denna organisationsfråga
syntes de sakkunniga kunna vinnas, om registratorskontoret sammanfördes
med arkivkontoret. Registratorn kunde då, med bibehållande av
kvarstående registrators- och kassagöromål — däribland även avlöningslistornas
upprättande — övertaga den närmaste ledningen av på arkivkontoret
förekommande registrerings- och anteckningsgöromål. Särskilt förefölle
denna anordning de sakkunniga lämplig, om till arkivkontoret komme
att förläggas förandet av en föreslagen liggare över statens fasta egendom
22
Statsutskottets utlåtande Nr 86.
För placering å kollegii rotlar äro nu avsedda fem ordinarie och ett
medelst anslag å extra stat avlönat kontorsbiträde. Då på var och en av
de föreslagna fyra byråerna syntes böra anställas ett kontorsbiträde, frigjordes
två kontorsbiträden från sina nuvarande uppgifter. För att bereda
generaldirektören och den utom byråorganisationen ställde sekreteraren tillgång
till hjälp med renskrivnings- och expeditionsgöromål syntes inskränkningen
av biträdespersonalen böra begränsas till det å extra stat anställda
kontorsbiträdet.
Jämväl å arkivkontoret har enligt de sakkunniga någon begränsning av
biträdespersonalen synts kunna genomföras, om registratorns arbetskraft på
antytt sätt utnyttjas för vissa där förekommande göromål. De sakkunniga
hava därför föreslagit, att ett av de extra ordinarie kontorsbiträdena å
andra arkivkontoret måtte indragas.
Beträffande vaktpersonalen hava de sakkunniga icke funnit anledning
föreslå någon förändring.
Sammansatt- I enlighet med vad de sakkunniga sålunda föreslagit skulle följande för"Tesparingsändringar
med avseende å de å kammarkollegii ordinarie stat nu uppförda
sakkunniga ordinarie befattningarna vidtagas:
ändHngTrna» 1 kammarrådstjänst samt befattningen såsom förste arkivarie för lant
kammarkoi-
mäteriutredningar skulle indragas;
°Itd:rie andre advokatfiskalstjänsten, lönegrad B 27, skulle sänkas till lönegrad B 26;
1 befattning såsom förste arkivarie (B 26) skulle utbytas mot 1 notarietjänst
(B 21);
ytterligare 1 notarietjänst (B 21) skulle uppföras å staten;
den i 21:a lönegraden uppförda registratorsbefattningen skulle utbytas
mot en likabenämnd befattning i lönegraden B 14.
I fråga om genomförandet av dessa förslag hava besparingssakkunniga
yttrat följande:
»Då två kammarrådstjänster för närvarande äro vakanta, kan den till indragning
föreslagna kammarrådsbefattningen från och med den 1 juli 1929
avföras ur staten.
Befattningen såsom förste arkivarie för lantmäteriutredningar torde böra
uppföras på övergångsstat för att vid inträffande ledighet å befattningen
indragas.
Av övriga åtta ordinarie befattningar i 26:e lönegraden äro för närvarande
två vakanta. Av de sex ordinarie innehavarna av dylika tjänster
uppnår en den 30 mars 1929 pensionsåldern. Det föreslagna utbytet av en
förste arkivarietjänst mot en notariebefattning kan följaktligen genomföras
från och med den 1 juli 1929.
Vad andre advokatfiskalstjänsten angår, synes övergången lämpligen böra
ordnas så, att tjänsten kvarstår å ordinarie staten i nuvarande lönegrad
men att till staten fogas en anmärkning av innehåll, att befattningen skall
vid inträffande ledighet nedflyttas i lönegraden B 26.
Ordinarie innehavaren av registratorsbefattningen har fullmakt, icke å
viss tjänst, utan å befattning i kollegium i 21:a lönegraden. Av de till
l
Statsutskottets utlåtande Nr 86.
23
21:a lönegraden hörande befattningarna är en fiskalstjänst för närvarande
vakant. Enligt de sakkunnigas förslag skulle vidare tillkomma två nya
tjänster i denna lönegrad. Det bör alltså icke möta någon svårighet att
redan från och med ingången av nästa budgetår vidtaga det föreslagna utbytet
av den nuvarande registratorstjänsten mot eu befattning i 14:e lönegraden.
»
I fråga om anslagsberäkningen för budgetåret 1929/1930 anföra besparingssakkunniga
följande:
»Anslaget till avlöningar till ordinarie tjänstemän torde i anslutning härtill
böra för budgetåret 1929/1930 beräknas till 242,544 kronor eller i avrundat
belopp 242,500 kronor. Sedan den föreslagna nedflyttningen i lönegrad
av andre advokatfiskalstjänsten genomförts, torde anslaget böra minskas
till 242,100 kronor.
Till avlöning vid den å övergångsstat uppförda tjänsten torde böra beräknas
ett belopp av i runt tal 9,500 kronor.
I enlighet med det förfarande, som under senare år tillämpats vid fastställande
av nya avlöningsstater för statsdepartementen och vissa centrala
ämbetsverk, torde det särskilda anslaget till vikariatsersättningar — för
innevarande budgetår 6,700 kronor — böra bortfalla. Samtliga vikariatskostnader
för uppehållande av ordinarie tjänster skola i sådant fall jämlikt
kungörelsen den 18 juni 1926 (nr 269) bestridas från anslaget till avlöningar
till ordinarie tjänstemän.
I ordinarie staten för kammarkollegium finnas även upptagna dels ett
anslag till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., för närvarande
bestämt till 31,300 kronor, dels ett förslagsanslag till renskrivningsoch
tryckningskostnad, för innevarande budgetår beräknat till 3,000 kronor.
Vid sidan av den ordinarie staten är för budgetåret 1928/1929 anvisat ett
extra anslag till kammarkollegii verksamhet å 34,500 kronor. Med anlitande
av detta anslag äro anställda vissa i det föregående omnämnda befattningshavare,
nämligen 1 extra kammarråd, 1 extra advokatfiskal, 1 extra sekreterare
och 1 extra kontorsbiträde. Av anslaget må vidare enligt Kungl.
Maj:ts medgivande användas ett belopp av högst 3,000 kronor för beredande
av arvode åt ett vattentekniskt biträde. De från sistnämnda anslag avlönade
befattningarna skola enligt de sakkunnigas i det föregående framställda förslag
med utgången av innevarande budgetår indragas. Vid sådant förhållande
synes den nyssberörda posten å 3,000 kronor åt ett vattentekniskt
biträde lämpligen kunna inräknas i anslaget till avlöningar till icke-ordinarie
befattningshavare m. m. Härigenom undviker man nämligen att för nästa
budgetår upptaga något anslag å extra stat till kammarkollegii verksamhet.
Då behov av vattentekniskt biträde jämväl för framtiden synes föreligga,
torde några betänkligheter mot ett dylikt förfarande icke behöva möta.
Vad angår det ovannämnda förslagsanslaget till renskrivnings- och tryckningskostnad,
synes detta anslag — i anslutning till den anordning, som
vid fastställande år 1928 av ny stat för statskontoret vidtogs beträffande
ett i staten för detta ämbetsverk uppfört förslagsanslag till renskrivningskostnad
— böra inräknas i anslaget till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare
m. m. Ehuru ifrågavarande anslag, vilket så gott som
uteslutande tages i anspråk för avlönande av viss biträdespersonal, för närvarande
lärer överskridas — utgifterna å detsamma uppgingo budgetåret
1927/1928 till 5,210 kronor mot beräknade 3,000 kronor — hava de sak
-
Anslags
beräkning.
24
Statsutskottets utlåtande Nr 86.
kunniga dock ansett, att anslaget till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare
vid inräknande av ifrågavarande post icke bör höjas med högre
belopp än 3,000 kronor.
Då besparingssakkunniga i det föregående föreslagit indragning av ett
extra ordinarie kontorsbiträde, torde anslaget till avlöningar till icke-ordinarie
befattningshavare av denna anledning böra minskas med, i avrundat
belopp, 2,200 kronor.
I enlighet med vad nu anförts, synes anslaget till avlöningar till ickeordinarie
befattningshavare m. m. böra för budgetåret 1929/1930 beräknas
till (31,300 + 3,000 + 3,000 — 2,200 =) 35,100 kronor.
I överensstämmelse med det förfaringssätt, som tillämpats beträffande anslagen
till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare i statsdepartementen
och vissa centrala ämbetsverk, torde ifrågavarande anslag å kollegii stat
böra beräknas med uppdelning å tre särskilda poster, en till grundavlöningar
till extra ordinarie tjänstemän, en till extra befattningshavare, tillfällig
personal, renskrivning, övertidsersättning m. m. samt en till avlöningsförhöjningar
till extra ordinarie tjänstemän m. m. Sistnämnda post bör erhålla
förslagsanslags natur.
De icke-ordinarie befattningshavarna i kammarkollegium erhålla för närvarande
i betydande omfattning sin avlöning genom vikariat å ordinarie
eller extra tjänster i ämbetsverket. Jämväl i fortsättningen torde i viss utsträckning
avlöningarna till den icke-ordinarie personalen i ämbetsverket
komma att bestridas genom vikariat å ordinarie tjänster. Under hänsynstagande
härtill hava de sakkunniga funnit sig böra beräkna de poster, som
skola ingå i ifrågavarande anslag, på följande sätt:
Grundavlöningar till extra ordinarie tjänstemän, högst kronor 25,200
Avlöningsförhöjningar till extra ordinarie tjänstemän m. m.,
förslagsvis........................................................................................ » 2,500
Extra befattningshavare m. m..................................................... »___7,400
Summa kronor 35,100.
I det till extra befattningshavare m. m. upptagna beloppet hava inräknats
arvode till bibliotekarie med 300 kronor, utgifter för nattvakt med
1,050 kronor, kostnader för det vattentekniska biträdet med 3,000 kronor
samt den ovannämnda posten till renskrivnings- och tryckningskostnad med
3,000 kronor.
I anslutning till vad sålunda blivit anfört skulle ordinarie avlöningsstaten
för kammarkollegium för budgetåret 1929/1930 erhålla följande utseende
:
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ............ kronor 242,500
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. in., förslagsanslag
................................................................................ »_35,100
Summa kronor 277,600.
På sätt ovan angivits bör vidare övergångsstaten bestämmas sålunda:
Avlöning, förslagsanslag.................................................................. kronor 9,500.
Ordinarie förslagsanslaget till kammarkollegium — för närvarande upp
-
taget till 302,100 kronor — bör följaktligen för budgetåret 1929/1930 bestämmas
till 287,100 kronor.»
Statsutskottets utlåtande Nr SO.
25
Vad angår de besparingar, som skulle uppstå vid ett genomförande av de
av besparingssakkunniga föreslagna organisationsändringarna, hava de sakkunniga
beräknat, att den årliga minskningen i personalkostnader kunde
uppskattas till, i avrundat belopp, 43,400 kronor, frånsett dyrtidstillägg,
eller, om dyrtidstillägg inberäknades, något över 50,000 kronor.
Med hänsyn till vad de sakkunniga anfört angående sambandet mellan
förslaget om indragning av förste arkivarien för lantmäteriutredningar och
frågan om personalbehovet i lantmäteristyrelsen har den minskning i staten
för kammarkollegium, som bleve en följd av genomförandet av nyssnämnda
förslag, av de sakkunniga icke uppförts såsom en utgiftsminskning.
I utlåtande den 1 mars 1929 — återgivet å sid. 47—50 i statsrådsprotokollet
—- bar kammarkollegium i huvudsak tillstyrkt besparingssakkunnigas
förslag, dock att kollegium ansett, att något utbyte av en förste arkivarietjänst
mot en notariebefattning helst icke borde vidtagas.
Två ledamöter av kollegium, kammarråden friherre von Otter och Wohlin,
hava emellertid vid ärendets behandling anmält avvikande mening.
I fråga om innebörden av dessa reservationer tillåter sig utskottet hänvisa
till sid. 51—57 i statsrådsprotokollet.
Lantmäteristyrelsen, som, enligt vad förut nämnts, den 23 februari 1929
avgivit utlåtande i ärendet, har därvid i avseende å de föreslagna personalindragningarna
endast yttrat sig angående den för lantmäteriutredningar
avsedda förste arkivarietjänsten. Styrelsen har härutinnan tillstyrkt besparingssakkunnigas
förslag.
Domänstyrelsen har i sitt förberörda utlåtande den 28 februari 1929 ej
framställt erinran mot besparingssakkunnigas förslag i de delar, varöver
sagda styrelse yttrat sig.
Departementschefen har i ärendet anfört följande:
»Vid sitt bedömande av frågan om kammarkollegii organisation hava
besparingssakkunniga, enligt vad i det föregående framhållits, funnit sig
icke böra taga hänsyn till de möjligheter till mera vittgående förändringar
beträffande kammarkollegii ställning inom förvaltningen, som kunna komma
att framgå ur den för närvarande pågående utredningen av frågan om nya
grunder för lagstiftningen om prästerskapets avlöning samt dispositionen
och förvaltningen av prästlönejorden. I detta avseende delar jag de sakkunnigas
uppfattning. Det lärer vara uteslutet att nu förutse, till vilka
resultat den fortsatta utredningen av berörda vittomfattande spörsmål kan
leda. Tidpunkten för dessa spörsmåls slutliga lösning torde ej heller för
närvarande kunna med någon säkerhet bedömas. Att i avvaktan på en dylik
lösning uppskjuta ställningstagandet till de nu framkomna förslagen om
vissa förändringar i kammarkollegii organisation finner jag så mycket mindre
böra ifrågakomma, som vissa ej obetydliga besparingar i personalkostnader
synas omedelbart stå att vinna på den av de sakkunniga anvisade vägen.
Ämbetsverkens
yttranden.
Departe
mentschefen.
26
Statsutskottets utlåtande Nr 86.
I den historiska översikt, jag inledningsvis lämnat, bär erinrats, hurusom
en väsentlig begränsning i kammarkollegii verksamhet på det kamerala
området inträdde genom grundskatternas avskrivande och indelningsverkets
upphävande. Visserligen förekomma alltjämt till behandling i ämbetsverket
åtskilliga frågor, som hava sin grund i äldre rättsförhållanden
beträffande skyldigheter och besvär, som vilade å själva jorden, eller rättigheter,
som åtföljde densamma, men tydligt är, att i den mån dylika äldre
rättsförhållanden avvecklas frekvensen av hithörande ärenden nedgår.
I de sakkunnigas utlåtande hava särskilt omnämnts vissa grupper av
ärenden, som till följd av nyligen genomförd lagstiftning eller av annan
anledning kunna förväntas komma att minskas till antalet eller helt försvinna.
Hit höra besvärsmål om jordavsöndring samt om rustnings- och
roteringsbesvärens värde. Efter genomförande av det för innevarande ars
riksdag framlagda, med viss mindre ändring av riksdagen bifallna förslaget
till lag om kronans förmånsrätt för avdikningslån kommer vidare kammarkollegii
befattning med granskning och anteckning i jordeboken av länsstyrelsernas
utslag rörande fördelning av dylika lån att upphöra. I sammanhang
härmed hava de sakkunniga även uttalat sig för att kammarkollegii
ställning såsom mellaninstans i besvärsmål angående fördelning av avdikningslån
måtte upphöra. Till detta uttalande vill jag, efter samråd med
chefen för jordbruksdepartementet, lämna min anslutning. Den sålunda
ifrågasatta förändrinaen lorde böra genomföras i samband med utfärdande
av den nya instruktion för ämbetsverket, som vid bifall till det förslag jag
här framlägger lärer komma att erfordras.
De sakkunniga hava vidare ifrågasatt, huruvida efter jord registrets uppläggande
anledning föreligger att fortfarande föra jordeboken, samt hemställt,
att frågan om jordebokens fortsatta förande måtte göras till föremål
för utredning. Denna hemställan har vunnit understöd från såväl kammarkollegium
som lantmäteristyrelsen. För min del har jag icke något att
erinra mot att en dylik utredning åvägabringas men är icke för närvarande
beredd att yttra mig rörande sättet för dess verkställande.
I anslutning till av kammarkollegium tidigare framlagda förslag hava
de sakkunniga hemställt, att ärenden angående fastställande av skogsmedelsbelopp
enligt 19 § 4:o) prästlöneregleringslagen samt ärenden om utbyte av
byggnadsvirke vid boställe mot annat lämpligare slag av virke eller annat
byggnadsämne m. m. måtte överlämnas för avgörande till domänstyrelsen.
Dessa förslag hava av sistnämnda ämbetsverk tillstyrkts. Efter samråd
med cheferna för ecklesiastik- och jordbruksdepartementen har jag funnit
mig böra förorda bifall till vad sålunda föreslagits. Förslagen torde böra
genomföras i samband med utfärdande av ny instruktion för kammarkollegium.
Den av de sakkunniga i detta sammanhang berörda frågan om
förenklad metod vid de här avsedda beloppens fastställande är — såsom vid
förslagets behandling inom kammarkollegium anmärkts — för närvarande
föremål för utredning inom domänstyrelsen, som jämlikt Kungl. Maj:ts
Statsutskottets utlåtande Nr SO. 27
remiss den 16 juni 1926 har att gemensamt med kammarkollegium yttra
sig i denna fråga.
Jämväl i ett annat avseende hava de sakkunniga upptagit ett av kammarkollegium
framställt förslag rörande inskränkning av ämbetsverkets arbetsuppgifter,
nämligen i fråga om upphörande av den nu å kollegii advokatfiskalsämbete
vilande skyldigheten med avseende å granskning av markegångstaxorna.
Då den ifrågasatta åtgärden kräver ändring i förordningen
den 2 juni 1911 angående grunderna och sättet för markegångsprisens bestämmande
och förslag i detta ämne icke lärer hinna föreläggas innevarande
års riksdag, torde förevarande spörsmål vid ett senare tillfälle få
för Kungl. Maj:t anmälas.
Enligt vad de sakkunniga upplyst avser en mycket betydande del av de
åtkomsthandlingar till kronans fasta egendom, som granskas och förvaras
å kammarkollegii advokatfiskalskontor, förvärv av fastigheter för domänverkets
räkning. De sakkunniga hava hemställt om föreskrift i syfte att bestyret
med granskning och förvaring av ifrågavarande åtkomsthandlingar måtte
överflyttas till domänstyrelsen. Detta förslag, vilket i de avgivna yttrandena
lämnats utan erinran, har jag, efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet,
ansett mig böra biträda. Lika med de sakkunniga finner
jag det nämligen ur olika synpunkter riktigast, att ett affärsdrivande verk
som domänstyrelsen självt bär ansvaret och kostnaderna för vården av
äganderättshandlingarna rörande den egendom, som är ställd under dess
förvaltning. Frågan om den lämpliga tidpunkten för den ifrågavarande
överflyttningen torde vid ett senare tillfälle få anmälas för Kungl. Maj:t.
Den i kammarkollegii utlåtande väckta frågan om överlämnande till byggnadsstyrelsen
av vården av äganderättshandlingarna beträffande fastigheter,
som stå under denna styrelses'' förvaltning, torde få i annat sammanhang
upptagas till behandling.
Efter en redogörelse för behandlingen av frågan om den rättsliga vården
av kronans fasta egendom hava de sakkunniga slutligen uttalat, att de ansett
det böra upptagas till övervägande, huruvida advokatfiskalsämbetet i
kammarkollegium borde bibehållas vid sin befattning med la g fartsansökningar,
som förklarats vilande. Denna fråga har ytterligare utvecklats av
kammarkollegium i dess över förslaget avgivna utlåtande. Kollegium har
därvid ansett den ifrågasatta utredningen böra komma till stånd. Utan att
taga någon ställning till själva saken förutsätter jag, att kammarkollegium
A^erkställer den utredning i frågan, kollegium anser påkallad, och till Kungl.
Maj:t inkommer med det förslag, vartill ämbetsverket må finna anledning.
Vad angår kammarkollegii arbetsformer hava besparingssakkunniga främst
upptagit till behandling frågan om förenkling av sättet för ärendenas avgörande
i ämbetsverket.
Såsom redan erinrats, avgöras ärendena i kollegium för närvarande med
mycket få undantag kollegialt antingen i plenum av generaldirektören och
28
Statsutskottets utlåtande Nr 66.
samtliga ledamöter eller på division, bestående av generaldirektören och två
ledamöter eller av tre ledamöter. Besparingssakkunniga hava nu föreslagit,
att den kollegiala förvaltningsformen måtte inskränkas och ämbetsverkets
chef bliva ensam beslutande i huvudparten av de på kollegium ankommande
ärendena.
Från den redogörelse för denna frågas utveckling, som i det föregående
lämnats, ber jag först att få erinra, att 1902 års löneregleringskommitté
redan år 1903 föreslog en dylik förändring beträffande formen för ärendenas
handläggning i kammarkollegium. Denna förändring avstyrktes av
ämbetsverket. En ledamot av kollegium, dåvarande kammarrådet, sedermera
generaldirektören och chefen för ämbetsverket Nehrman, vilken såsom representant
för verket deltagit i löneregleringskommitténs arbete, gav dock
sin anslutning till kommitténs förslag på denna punkt. Vid framläggande
till 1908 års riksdag av proposition rörande omorganisation av kammarkollegium
uttalade föredragande departementschefen sig för ett bibehållande
i huvudsak av den kollegiala formen; i enlighet härmed upptog propositionen
såsom chef för ämbetsverket en president. Riksdagen vidtog häri
den ändringen,! att i spetsen för ämbetsverket, i enlighet med vad löneregleringskommittén
föreslagit, ställdes en generaldirektör. Enligt den år
1909 av Kungl. Maj:t utfärdade instruktionen bibehölls emellertid i väsentliga
delar det kollegiala systemet, men beträffande samtliga sådana i § 3 i instruktionen
angivna ärenden rörande den under kollegii vård ställda egendomens
förvaltning, vilka det tillkom kollegium att i första hand pröva och avgöra,
var beslutanderätten överlämnad åt generaldirektören ensam. Numera handläggas
dock även åtskilliga dylika förvaltningsärenden, i vilka beslutanderätten
genom senare vidtagna författningsändringar överflyttats från Kungl.
Maj:t till kammarkollegium, i kollegial ordning.
Det torde icke med fog kunna bestridas, att systemet med en chef såsom
ensam beslutande efter rådplägning med en eller flera av verkets ledamöter
medför mindre omgång än den kollegiala förvaltningsformen och därför i
allmänhet befordrar ett snabbare avgörande av ärendena. Detta har givetvis
varit en av anledningarna till att man beträffande centralförvaltningen
i så stor utsträckning som skett övergått till nämnda system för ärendenas
handläggning. Besparingssakkunniga hava också på grundval av en jämförelse
mellan arbetsformerna i kammarkollegium och i övriga av de sakkunniga
undersökta ämbetsverk uttalat, att upphörandet av den kollegiala
förvaltningsformen komme att medföra ganska betydande möjligheter till
förenkling i arbetet. Det har även förefallit de sakkunniga, som om med
en alltför vidsträckt tillämpning av det kollegiala systemet skulle följa en
viss benägenhet att i övrigt bibehålla tyngre och omständligare arbetsformer,
än som av ärendenas egen beskaffenhet oundgängligen betingades.
För min del anser jag i likhet med de sakkunniga tiden nu vara inne
att jämväl för kammarkollegii vidkommande genomföra en inskränkning
av det kollegiala systemets användning. Enligt vad de sakkunniga fram
-
Statsutskottets utlåtande Nr 86.
29
hållit och ämbetsverket självt i sitt utlåtande vitsordat möter en dylik förändring
icke något hinder i beskaffenheten av de ärenden, som numera
ankomma på kammarkollegium. Den farhåga, som i ärendet uttalats, att
ämbetsverket, om det kollegiala systemet övergåves, icke skulle kunna upprätthålla
sin auktoritet, torde icke bestyrkas av erfarenheterna från de stora
och viktiga grenar av statsförvaltningen, inom vilka iirendena avgöras av
vederbörande verkschef efter rådplägning med en eller flera av verkets
ledamöter. Alldeles oavsett den form för ärendenas avgörande, som väljes,
kommer ju kammarkollegium även i fortsättningen att i realiteten förfoga
över samma speciella sakkunskap beträffande kollegii förvaltningsområde,
vilken i själva verket utgör grunden för ämbetsverkets ställning inom förvaltningen.
-Då jag alltså tillstyrker, att användningen av det kollegiala systemet i
kammarkollegium i väsentliga delar inskränkes, har jag därmed ingalunda
velat förneka, att det beträffande vissa ärendesgrupper i verket kan vara
befogat att bibehålla det kollegiala avgörandet. Att vissa ärenden alltjämt
skulle genom stadgande i instruktionen vara liänskjutna till behandling i
kollegial ordning hava också de sakkunniga förutsatt. Även om man biträder
den allmänna ståndpunkt, jag här intagit till frågan, kan man givetvis
på enstaka punkter stanna i olika meningar om var gränsen bör gå
mellan kollegialt behandlade ärenden och ärenden, som överlämnas till
chefens avgörande. De sakkunniga hava för sin del hemställt, att löneregleringskommitténs
på sin tid framställda förslag i denna del måtte i
huvudsak genomföras. Häremot har jag i princip intet att invända. Utformandet
i detalj av bestämmelserna rörande sättet för ärendenas avgörande
torde emellertid böra ske först i samband med utarbetande av ny instruktion
för ämbetsverket. I sammanhang därmed torde även böra tagas under
övervägande, huruvida tillräcklig anledning föreligger att genom stadgande
i instruktionen bereda ämbetsverket möjlighet att i viss begränsad omfattning
till ledamot eller annan tjänsteman överlämna befogenhet att utan
föredragning för chefen besluta i vissa grupper av ärenden.
Av de sakkunnigas utredning framgår, att andra tjänstemän än kammarråden
i mycket ringa utsträckning tagas i anspråk för föredragning i ämbetsverket.
De sakkunniga hava emellertid påvisat, hurusom, vad särskilt
sekreterarna angår, självständig föredragningsskyldighet utgjort en av förutsättningarna
för sekreterartjänsternas uppflyttning från 24:e till 26:e lönegraden.
I anslutning härtill hava besparingssakkunniga uttalat, att det nu
i ämbetsverket i stor utsträckning praktiserade förfarandet, att sekreterarna
till en del tagas i anspråk för biträde vid ärendenas utredning men framför
allt sysselsättas med uppsättning av koncept till utgående expeditioner,
åtminstone delvis av ganska enkel beskaffenhet, icke kan anses förenligt
med sekreterarnas löneställning. Det har icke heller synts de sakkunniga
stå i överensstämmelse med de grundsatser, som i allmänhet tillämpats vid
det administrativa arbetets anordnande inom andra ämbetsverk, att samt
-
30
Statsutskottets utlåtande Nr 86.
liga ärendens föredragning oavsett deras kvalitet i stort sett förbehålles ledamöter
i byråchefsgrad. Till dessa synpunkter kan jag giva min anslutning.
Vid organisationsfrågans bedömande synes man därför böra utgå ifrån att
självständig föredragningsskyldighet beträffande vissa grupper av ärenden
ålägges såväl sekreterarna som, i den mån så visar sig lämpligt, andra
tjänstemän i verket.
Vad beträffar de förut återgivna uttalandena av de sakkunniga rörande
diarie- och protokollsföring m. m. i ämbetsverket förutsätter jag, att vad de
sakkunniga bärutinnan anfört ta ges under övervägande av ämbetsverket
och att de förenklingar i hithörande göromåls anordnande, som kunna visa
sig möjliga, genom ämbetsverkets försorg åvägabringas, i den mån föreskrifter
härutinnan icke finnas böra meddelas i instruktionen för ämbetsverket.
Jag övergår härefter till att behandla frågan om kammarkollegii organisation.
Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen för den nuvarande
organisationens tillkomst, minskades år 1909 antalet kammarråd från sex
till fyra. Vid 1919 års omorganisation bestämdes kammarrådens antal till
fem. Samtidigt inrättades fem sekreterartjänster, varvid dock fyra av de
sex dittillsvarande notariebefattningarna indrogos. Bedan påföljande år
tillkom ytterligare en rotel med ett extra kammarråd och en extra sekreterare.
Efter en granskning av arbetet å de olika rotlarna hava besparingssakkunniga
kommit till den slutsatsen, att det är möjligt att genom en lämplig
fördelning av arbetet bereda rum även för de till extra kammarrådets föredragning
hörande ärendena — i främsta rummet ärenden rörande ändringar
i den kommunala indelningen — på någon av de ordinarie rotlarna och att
den extra roteln följaktligen nu kan indragas. Förslaget om indragning av
den extra roteln har ock tillstyrkts av ämbetsverket ävensom, med viss
tvekan, av reservanterna inom verket.
På sätt i det föregående erinrats, hava emellertid besparingssakkunniga
föreslagit vissa förenklingar i arbetet i kollegium ävensom anlitande i ökad
utsträckning av sekreterare och andra tjänstemän för föredragning. Med
hänsyn härtill och i övrigt på grund av sina iakttagelser rörande arbetsförhållandena
i ämbetsverket hava de sakkunniga ansett, att jämväl en av
de ordinarie kammarrådstjänsterna kan undvaras. Enligt de sakkunnigas
förslag skulle kammarkollegium organiseras på fyra byråer, var och en
under ledning av ett kammarråd. Varje byrå skulle utrustas med en sekreterare,
en notarie och ett kontorsbiträde jämte erforderlig amanuenspersonal.
Härutöver skulle bibehållas ytterligare en sekreterartjänst. I fråga om
byråindelningen hava de sakkunniga ansett den ännu i vissa fall kvarstående
fördelningen av ärendena mellan ledamöterna efter de län, från
vilka ärendena inkomma, böra helt övergivas och ärendena fördelas efter
Statsutskottets utlåtande Nr 86.
31
frågornas sakliga innebörd. I övrigt hava de sakkunniga icke närmare
ingått på frågan om ärendenas uppdelning mellan byråerna. Det sålunda
framlagda organisationsförslaget har förordats i ämbetsverkets utlåtande.
Tillika har ämbetsverkets chef i sitt förut återgivna särskilda uttalande
uttryckligen förklarat sig anse den av de sakkunniga i denna del föreslagna
organisationen tillräcklig. Även jag finner mig kunna biträda detta förslag.
Den förebragta utredningen synes mig nämligen hava ådagalagt, att om de
nyss berörda åtgiirderna i förenklande riktning med avseende å ämbetsverkets
arbetssätt genomföras och om personalen medelst en rationell arbetsfördelning
fullt utnyttjas efter sin kompetens, verksamheten i kollegium
numera kan organiseras på fyra byråer med den personalutrustning, som i
förslaget avses. Då jag icke vill motsätta mig, att utöver de för byråerna
avsedda befattningshavarna en sekreterare med vissa särskilda arbetsuppgifter
bibehålies, tillstyrker jag alltså, att för ifrågavarande delar av kammarkollegii
organisation uppföras å staten — bortsett från biträdespersonalen,
till vilken jag senare återkommer — fyra kammarråd (B 30), fem sekreterare
(B 26) och fyra notarier (B 21). Såsom en följd härav komma en ordinarie
och en extra kammarrådstjänst samt en extra sekreterarbefattning att
indragas, varemot en notariebefattning tillkommer.
Vad advokatfiskalskontoret beträffar har, såsom framgår av den förut
lämnade redogörelsen, personalen å denna avdelning av ämbetsverket högst
väsentligt utvidgats efter genomförandet av 1908 års, på förslag av löneregleringskommittén
grundade, organisation. Medan enligt denna organisation
kontorets personal utgjordes av en advokatfiskal och en amanuens, tjänstgöra
nu å kontoret tre advokatfiskaler, två fiskaler, två befattningshavare
i biträdesgrad och i regel en amanuens. Besparingssakkunniga hava efter
en granskning av arbetet å advokatfiskalskontoret, sådana förhållandena
numera gestalta sig och med hänsyn tagen jämväl därtill, att vissa arbetsuppgifter
— bland andra ärenden angående avdikningslån och granskning
av domänverkets äganderättshandlingar — bortfalla, kommit till den uppfattningen,
att en inskränkning av personalen å kontoret nu kan företagas.
I sådant hänseende hava de sakkunniga föreslagit, att den advokatfiskalstjänst,
som till förstärkning av de ordinarie arbetskrafterna för närvarande
finnes uppförd å extra stat, efter utgången av innevarande budgetår icke
bibehålies. Denna uppfattning om personalbehovet å advokatfiskalskontoret
har vunnit anslutning från ämbetsverkets sida. Av vad i reservationerna
till ämbetsverkets utlåtande anförts har jag icke blivit övertygad om den
extra advokatfiskalstjänstens fortsatta behövlighet, och jag finner därför anledning
saknas att för nästkommande budgetår äska medel å extra stat till
dylik förstärkning av personalen å advokatfiskalskontoret.
Besparingssakkunniga hava även hemställt, att en sådan fördelning av
arbetsuppgifterna mellan förste och andre advokatfiskalen måtte genomföras,
att till den förres handläggning i allmänhet hänföras de mest maktpåliggande
ärendena. Enligt vad de sakkunniga framhållit förutsattes vid förste advokat
-
32 Statsutskottets utlåtande Nr 86.
fiskalstjänstens uppflyttning i lönehänseende år 1919, att en dylik arbetsfördelning
skulle kunna komma till stånd. I samband härmed hava de
sakkunniga föreslagit, att andre advokatfiskalstjänsten måtte placeras i 26:e
lönegraden i stället för, såsom nu, i 27:e lönegraden. Även detta förslag
finner jag mig böra biträda.
I fråga om arkivkontorens organisation hava besparingssakkunniga till
en början hemställt, att befattningen såsom förste arkivarie för lantmäteriutredningar
måtte överföras pa övergångsstat för att vid inträffande ledighet
å befattningen indragas. Detta förslag har tillstyrkts av såväl kammarkollegium
som lantmäteristyrelsen. På sätt sistnämnda ämbetsverk framhållit,
har, sedan den ifrågavarande tjänsten år 1919 uppfördes å kammarkollegii
ordinarie stat, i lantmäteristyrelsen inrättats en särskild byrå med
uppgift att ombesörja lantmäteriutredningar åt domstolar och administrativa
myndigheter. Förutsättningarna för tjänstens behövlighet synas därför
numera i viss mån vara andra än vid tjänstens inrättande. En omständighet
av väsentlig betydelse vid den föreliggande frågans bedömande
synes mig ock vara, att kammarkollegium i sitt utlåtande förklarat sasom
sin bestämda uppfattning, att inom en snar framtid full sysselsättning icke
kan beredas befattningshavaren i fråga inom kollegium. Då vidare lantmäteristyrelsen
upplyst, att styrelsen kan övertaga utförandet av ifrågavarande
lantmäteriutredningar utan annan förstärkning av arbetskrafterna
än, eventuellt, anställande av en amanuens, uppstår även genom den föreslagna
åtgärden en ej obetydlig besparing i personalkostnader. Under sådana
förhållanden synes mig de sakkunnigas förslag i denna del böra
genomföras.
Härutöver hava de sakkunniga föreslagit, att en av de för kamerala utredningar
avsedda, i 26:e lönegraden placerade förste arkivarierna måtte utbytas
mot en notarie i 21:a lönegraden. På denna punkt har kammarkollegium
uttalat sig för ett bibehållande av nuvarande organisation under
framhållande av att de olika arkivariernas uppgifter vore av huvudsakligen
samma valör. Kollegium har även betonat den stora betydelse, de ifragavarande
tjänstemännens arbete har för ämbetsverket såsom utredningsverk.
För min del har jag icke ansett mig böra i förevarande avseende frångå
besparingssakkunnigas förslag. Även vid bifall till detta förslag kommer
proportionen mellan tjänster i 26:e och 21:a lönegraden att ur ämbetsverkets
synpunkt ställa sig förmånlig, i det att den av de sakkunniga föreslagna
staten upptager — frånsett advokatfiskalskontoret — sju befattningar i 26:e
och fem befattningar i 21:a lönegraden. Jag vill ock erinra, att enligt 1908
års organisation den motsvarande personalen utgjordes av en tjänsteman tillhörande
dåvarande andra normalgraden (arkivarie) och sju tjänstemän i första
normalgraden (sex notarier och en aktuarie).
I förevarande sammanhang hava de sakkunniga uttalat, att de båda förste
arkivarierna och den för utredningsuppgifter avsedda notarien borde sammanföras
till ett arkivkontor. Därest för vissa ärendens utredning så an
-
Statsutskottets utlåtande Nr SB.
33
såges lämpligt, borde befattningshavare å arkivkontoret kunna enligt generaldirektörens
bestämmande för någon tid placeras å viss byrå för fullgörande
av utredningsuppgifter under byråchefens ledning. Till vad de sakkunniga
sålunda anfört torde hänsyn få tagas vid fastställande av ny instruktion
för ämbetsverket.
Registratorstjänsten lärer, i enlighet med vad som skett beträffande registratorerna
i vissa andra centrala ämbetsverk, böra placeras i 14:e lönegraden.
Då de å registratorskontoret förekommande göromålen efter den av de
sakkunniga förordade förenklingen av diarieföringen icke synts kunna bereda
registratorn full sysselsättning, hava de sakkunniga ansett en lämplig
lösning kunna vinnas, om registratorskontoret sammanfördes med arkivkontoret,
varvid registratorn kunde övertaga den närmaste ledningen av på
arkivkontoret förekommande registrerings- och anteckningsgöromål. Jag
förutsätter, att i överensstämmelse med vad de sakkunniga sålunda ifrågasatt
eller på annat sätt sådana anordningar träffas, att registratorns arbetskraft
fullt utnyttjas.
Beträffande de ordinarie biträdesbefattningarna i ämbetsverket föreslå de
sakkunniga icke någon förändring. Såsom en följd av den extra rotelns
indragning kan ett kontorsbiträde, vars avlöning bestrides av det å extra
stat uppförda anslaget, indragas. Härutöver föreslå de sakkunniga indragning
av ett extra ordinarie kontorsbiträde å andra arkivkontoret. Mot vad
sålunda föreslagits har jag icke något att erinra.
Vad angår övergången till den nya staten har jag redan föreslagit, att
förste arkivarien för lantmäteriutredningar skall uppföras å övergångsstat.
Beträffande andre advokatliskalstjänsten torde övergången lämpligen kunna
ordnas så, att tjänsten får kvarstå å den ordinarie staten i nuvarande lönegrad,
B 27, men att till staten fogas en anmärkning av innehåll, att befattningen
skall vid inträffande ledighet nedflyttas i lönegraden B 26. Övriga
i det föregående föreslagna förändringar beträffande de ordinarie befattningarna
å kollegii stat lära, på sätt de sakkunniga närmare utvecklat,
med hänsyn till förefintliga vakanser kunna utan vidare genomföras från
och med nästkommande budgetårs ingång. Från den ordinarie staten böra
i enlighet härmed avföras en kammarrådstjänst och en befattning såsom
förste arkivarie; däremot böra å staten uppföras ytterligare två notarietjänster,
varjämte registratorsbefattningen bör upptagas i lönegraden B 14.
Den nu gällande ordinarie avlöningsstaten för kammarkollegium har
följande utseende:
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ............ kronor 261,100
Vikariatsersättningar, förslagsanslag ................................... :> 6,700
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m......... » 31,300
Renskrivnings- och tryckningskostnad, förslagsanslag............ » 3,000
Summa kronor 302,100.
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 6 samt. 45 häft. (Nr 86.)
3
34
Statsutskottets utlåtande Nr 86.
Vad först angår anslaget till avlöningar till ordinarie tjänstemän torde
detta, då jag i det föregående icke förordat någon avvikelse från de sakkunnigas
förslag beträffande de ordinarie befattningarna i ämbetsverket,
böra upptagas med det av de sakkunniga beräknade beloppet av i runt tal
242,500 kronor. Härtill kommer ett belopp av 9,500 kronor, avsett till avlöning
vid den till uppförande å övergångsstat föreslagna tjänsten. I enlighet
med det förfarande, som under senare år tillämpats beträffande uppställningen
av staterna för departementen och vissa centrala ämbetsverk,
torde det särskilda vikariatsersättningsanslaget böra utgå ur staten och samtliga
vikariatskostnader för uppehållande av ordinarie befattningar bestridas
från anslaget till avlöningar till ordinarie tjänstemän.
Den nu såsom ett särskilt förslagsanslag upptagna posten å 3,000 kronor
till renskrivnings- och tryckningskostnad torde, på sätt de sakkunniga föreslagit,
böra inräknas i anslaget till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare
m. m. Att låta den ifrågavarande anslagsposten, vilken enligt vad
upplyst blivit så gott som uteslutande tages i anspråk för avlönande av viss
biträdespersonal, kvarstå orubbad, synes icke stå i överensstämmelse med de
under senare år tillämpade principerna för beräknande av medel för avlöningar
till icke-ordinarie befattningshavare i statsdepartementen och de
centrala ämbetsverken.
I detta sammanhang har kammarkollegium i sitt utlåtande berört frågan
om bestridande av vissa tryckningskostnader för ämbetsverkets behov. Kollegium
har därvid i första hand tänkt sig att för bestridande av dylika kostnader
anlita expensanslaget, men, därest detta icke skulle anses böra ifrågakomma,
hemställt, att ett belopp av 2,500 kronor för år ställes till kollegii
förfogande för ändamålet. Av principiella skäl kan jag icke tillstyrka, att
de från huvudtitelns allmänna expensanslag anvisade medlen må tagas i
anspråk för bestridande av tryckningskostnader. I den mån behov för ämbetsverket
uppkommer att erhålla medel för bestridande av utgifter för
tryckning, torde dylika medel kunna tillhandahållas ämbetsverket från
sjunde huvudtitelns anslag till tryckningskostnader.
I anslaget till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. skulle
enligt de sakkunnigas förslag, utom nyssnämnda post till renskrivningsoch
tryckningskostnad, inräknas ett belopp av 3,000 kronor för beredande
av arvode åt ett vattentekniskt biträde, vilket belopp nu ingår i det å extra
stat anvisade anslaget. Med hänsyn till den föreslagna indragningen av ett
extra ordinarie kontorsbiträde hava de sakkunniga vidare ansett anslaget
höra minskas med 2,200 kronor. Då i övrigt någon förändring icke föreslagits
beträffande storleken av de för icke-ordinarie befattningshavare avsedda
avlöningsmedlen, har ifrågavarande anslag av de sakkunniga beräknats
till (31,300 + 3,000 + 3,000 — 2,200 =) 35,100 kronor. I överensstämmelse
med det förfaringssätt, som kommit till användning beträffande anslagen
till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare i statsdepartementen
och vissa centrala ämbetsverk, har anslaget ansetts böra uppdelas
Statsutskottets utlåtande Nr 86.
35
i tre särskilda poster, nämligen en till grundavlöningar till extra ordinarie
tjänstemän, en till extra befattningshavare, tillfällig personal, renskrivning,
övertidsersättning in. in. samt en till avlöningsförhöjningar till extra ordinarie
tjänstemän m. m. Sistnämnda post skulle erhålla förslagsanslags
natur. Mot den av de sakkunniga föreslagna beräkningen av anslaget i
fråga är från min sida icke något att erinra. Givetvis bör, i enlighet med
vad som förutsatts vid genomförandet år 1926 för statsdepartementens del
av den här avsedda omläggningen, hinder icke möta för ämbetsverket att
från anslagsposten till grundavlöningar till extra ordinarie tjänstemän avlöna
även extra befattningshavare, till vilka enligt gällande bestämmelser
avlöningsförhöjning ej må utgå.
Vid bifall till vad jag i det föregående hemställt behöver något extra
anslag till kammarkollegii verksamhet icke längre upptagas.»
I sammanhang med Kungl. Majrts förevarande förslag har utskottet till
behandling förehaft två motioner, väckta, den ena inom första kammaren,
nr 283, av herrar Olof Olsson och S. Linders och den andra inom andra
kammaren, nr 426, av herr Bj. Holmgren.
I den förstnämnda motionen har hemställts, att riksdagen ville företaga
sådan ändring i Kungl. Maj:ts proposition, nr 212, att kammarrådens antal
bestämmes till fem.
I den senare motionen har yrkats, att riksdagen med avslag å Kungl.
Maj:ts proposition, nr 212, för budgetåret 1929/1930 ville bevilja de medel
å ordinarie och extra stat, som erfordras för uppehållande av kammarkollegii
verksamhet i enlighet med den av kammarrådet von Otter vid kammarkollegii
utlåtande fogade reservationen.
I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina förslag, får
utskottet hänvisa till motionerna.
Då utskottet nu går att angiva sin ställning till Kungl. Maj:ts före- utskottets
varande förslag, får utskottet till en början framhålla, att utskottet vid yttrande.
bedömande av frågan om kammarkollegii organisation, i likhet med departementschefen
och 1926 års besparingssakkunniga, ansett, att hänsyn icke bör
tagas till de möjligheter till mera omfattande förändringar beträffande
kollegii ställning inom förvaltningen, som kunna bliva en följd av den för
närvarande pågående utredningen av frågan om nya grunder för lagstiftningen
om prästerskapets avlöning samt dispositionen och förvaltningen av
prästlönejorden. Såsom departementschefen anfört, kan nämligen nu icke
förutses, till vilka resultat den fortsatta utredningen av berörda spörsmål
kan komma att leda, och tidpunkten för deras slutliga lösning synes ej
heller för närvarande kunna med någon säkerhet bedömas. Härtill kommer
ock, att, med hänsyn till de besparingar för statsverket, som genom en
ändrad organisation kunna ernås redan från och med nästkommande budgetår,
uppskov med ståndpunktstagande till förslaget icke synes böra ske.
36
Statsutskottets utlåtande Nr 86.
Kärnpunkten i Kungl. Maj:ts nu föreliggande förslag, såvitt det rör organisatoriska
förändringar i kammarkollegium, utgör frågan om förenkling
av sättet för ärendenas avgörande.
Såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår, avgöras ärendena i
kammarkollegium för närvarande antingen i plenum av generaldirektören
ock ledamöterna gemensamt eller på särskilda divisioner, bestående av generaldirektören
ock två ledamöter eller av tre ledamöter, bland vilka den äldste
är ordförande, eller ock av generaldirektören i närvaro av en ledamot.
I plenum avgöras enligt § 12 i instruktionen för kammarkollegiet huvudsakligen
ärenden angående utfärdande, förklaring, ändring eller upphävande
av författningar, allmänna föreskrifter, som det tillkommer kollegium att
utfärda; rikets regalier ock dyrbarheter; verkets organisation och arbetsordning;
personal- och ekonomiärenden; samt annan fråga, som generaldirektören
finner lämpligen böra avgöras i plenum.
På division skola enligt § 13 i instruktionen, i den mån icke enligt nyss
anförda stadgande avgörandet bör äga rum i plenum, avgöras ärenden, som
angå Kungl. Maj:ts brev eller remiss, framställning eller utlåtande till
Kungl. Maj:t (dock icke i anledning av besvär över generaldirektörens beslut);
besvär, som hos kollegium anföras över myndigheters beslut; vissa
uppräknade grupper av ärenden, som kollegium äger pröva och avgöra;
annan fråga, vilken generaldirektören finner skäl göra till föremål för samfällt
yttrande.
Av generaldirektören avgöres, enligt § 14 i instruktionen, i närvaro av
den ledamot, till vars rotel ärendet hör, annat ärende än de i §§ 12 och 13
avsedda.
Jämföres uppräkningen i §§ 12 och 13 av ärenden, vilka handläggas i
plenum eller på division, med stadgandena i §§ 2—5 i instruktionen, framgår,
att endast i ett fåtal av hithörande ärendesgrupper beslutanderätten
förbehållits generaldirektören ensam. Den enda av berörda ärendesgrupper,
som ur arbetssynpunkt äger någon praktisk betydelse, torde, såsom i statsrådsprotokollet
framhållits, vara ärenden angående fastställande av det i
19 § 4:o i lagen den 9 december 1910 om reglering av prästerskapets avlöning
omförmälda skogsmedelsbeloppet.
I överensstämmelse med vad besparingssakkunniga förordat, innebär Kungl.
Maj:ts förslag, att den kollegiala förvaltningsformen inskränkes och att
ämbetsverkets chef blir ensam beslutande i huvudparten av de på kollegium
ankommande ärenden.
Såsom av redogörelsen i ärendet framgår, hava besparingssakkunniga för
sin del upptagit det av 1902 års löneregleringskommitté på sin tid framställda
förslaget härutinnan, vilket förslag innebar,
att, med undantag för nedan angivna ärenden, den kollegiala formen för
ärendenas handläggning i kammarkollegium måtte upphöra och beslutanderätten
överlämnas åt verkets chef; dock med skyldighet för föredragande
Statsutskottets utlåtande Nr SO.
37
ledamoten att, om hans åsikt icke överensstämde med det av chefen fattade
beslutet, låta till protokoll anteckna sin skiljaktiga mening;
att av kollegium samfällt skulle behandlas och avgöras ärenden, som
anginge: verkets organisation; nya författningars utfärdande eller redan
befintligas förklarande, ändring eller upphävande; allmänna föreskrifter,
som det tillkomme kollegium att utfärda; besvär, som hos kollegium anfördes
över underordnade myndigheters beslut; befordringar, undantagandes
sådan, som avsåge återbesättande av ledig kammarrådsbefattning; extra
ordinarie tjänstemäns och vaktbetjiintes antagande; bestämmande av arvoden
åt amanuenser ävensom av gottgörelse åt andra extra ordinarie tjänstemän
och tillfälliga biträden samt åt extra ordinarie vaktbetjänte; avsked,
tjänstebetyg, förordnanden ävensom tjänstledighet, med undantag av
semester; tjänstemäns och betjäntes fel och försummelser i tjänsten; rikets
regalier och dyrbarheter; samt andra frågor, vilka kollegii chef funne skäl
att göra till föremål för samfällt avgörande; och
att i behandlingen och avgörandet av dessa ärenden skulle deltaga chefen
samt föredraganden och minst en av de övriga ledamöterna.
I ett hänseende hava besparingssakkunniga ansett en ytterligare förenkling
kunna ifrågakomma. Enligt besparingssakkunnigas mening böra
nämligen de löpande, mindre betydelsefulla personalfrågorna, såsom angående
kortare tjänstledigheter och förordnanden under dylika ledigheter
liksom löpande ärenden rörande verkets ekonomi — överlämnas till
avgörande av chefen i närvaro av föredraganden.
De skäl, som i allmänhet kunna anföras för och emot det kollegiala behandlingssättet
i jämförelse med den form för ärendenas behandling, enligt
vilka dessa, åtminstone i flertalet fall, avgöras av en ensam beslutande
chef, hava vid skilda tillfällen — då frågor förelegat om omreglering av
andra ämbetsverk — framhållits och debatterats och framgå för övrigt av
statsrådsprotokollet. Utskottet har därför ansett det icke vara nödigt att i
förevarande sammanhang närmare ingå på detta spörsmål.
Då utskottet nu haft att i det fall, varom fråga är, taga ståndpunkt till
de skäl, som å ena sidan framförts till stöd för Kungl. Maj:ts förslag i fråga
om förändrad ordning beträffande sättet för ärendenas avgörande hos
kammarkollegium och å andra sidan åberopats för ett bibehållande i huvudsak
av nu gällande ordning i detta hänseende, har utskottet efter ingående
övervägande funnit sig böra i princip icke motsätta sig, att i enlighet med
Kungl. Maj:ts förslag den kollegiala handläggningen begränsas. Enligt
utskottets uppfattning torde emellertid vissa av7 de ärenden, i vilka
beslutanderätten ansetts böra överlämnas åt ämbetsverkets chef, med hänsyn
till ärendenas egenartade beskaffenhet samt deras såväl allmänna som
ock för enskilda och korporationer stora reella betydelse alltjämt böra
bibehållas vid kollegial handläggning. Så är till en början enligt utskottets
förmenande förhållandet med ärenden angående ändring i landets
kommunala och ecklesiastika indelning samt ärenden, vari det på grund av
38
Statsutskottets utlåtande Nr &6.
remiss eller eljest ankommer på kollegiet att avgiva utlåtande till Kungl.
Maj:t eller domstol, med undantag dels för ärenden angående boställhavares
utbyte av husbehovsved mot ersättning i penningar, angående
ersättning till boställsarrendator för skatt, som denne erlagt för i arrendet
ej ingående skogsmark, samt angående framdragande av elektrisk ledning
över boställsmark, ävensom andra dylika partiella nyttjanderätter av mindre
betydelse, dels ock andra av Kungl. Maj:t efter kollegiets hörande bestämda
grupper av ärenden, som regelmässigt äro av mindre räckvidd och enkel
beskaffenhet samt förekomma i relativt stort antal, vilka samtliga synas
böra avgöras av chefen i närvaro av föredraganden. Då fråga är om
avgivande av utlåtande i anledning av besvär över beslut, som enligt § 14
i nu gällande instruktion meddelats av generaldirektören, torde ock, såsom
nu är fallet, beslutanderätten alltjämt böra förbehållas generaldirektören.
Besvärsmål torde däremot självfallet böra vara föremål för kollegial handläggning.
Kollegial handläggning synes utskottet ytterligare böra förekomma beträffande
vissa ärenden, hänförande sig till äldre under avveckling stående
bestämmelser om rättsförhållanden. Utskottet åsyftar härvid ärenden angående
hemmans rätta mantal; hemmans eller lägenhets indelning till lotsning,
lotshemmans utbyte, förmåner och friheter samt skyldigheter; förmåner,
rättigheter eller skyldigheter i övrigt, som åtfölja hemman, jord eller
lägenhet på grund av dess särskilda natur och egenskap, där frågan icke
är av beskaffenhet att böra i annan ordning behandlas, samt ärenden angående
skattläggning, där ej sådant äger rum i sammanhang med avvittring.
Till nämnda grupp av ärenden, som hänföra sig till äldre, under avveckling
stående bestämmelser om rättsförhållanden, synes ock utskottet
böra räknas ärenden angående förvärv åt eller avhändande från staten eller
allmän inrättning av äganderätt till fast egendom, vilka avse beviljande
och avslutande av skatteköp om hemman eller lägenhet, som må av kollegiet
till skatte försäljas, prövning och avgörande huruvida och med vad
villkor försäljning under skattemannarätt av. Danviks hospital tillhörigt
hemman eller lägenhet må äga rum samt fastställande av skatteköpeskilling
för hemman eller lägenhet, varom Kungl. Maj:ts befallningshavande
äger avsluta skatteköp.
I anledning av det av besparingssakkunniga gjorda uttalandet, att den
nuvarande formen för plenibehandling, enligt vilken samtliga ledamöter
skola deltaga i avgörandet, icke bör stadgas såsom obligatorisk för viss
eller vissa ärendesgrupper, får utskottet slutligen i detta sammanhang såsom
sin mening framhålla, att, därest vid företagande av visst ärende till
avgörande av chefen i närvaro av en ledamot eller vid kollegial handläggning
i mindre plenum skulle visa sig, att chefen eller i sistnämnda fall
majoriteten finner ärendet böra avgöras på sätt, som innebär frångående
av tidigare intagen ståndpunkt, ärendet torde böra hänskjutas till plenum.
Av vad sålunda anförts framgår, att utskottet icke kunnat i vidare mån
Statsutskottets utlåtande Nr 8(1.
39
än nu angivits biträda de motionsvis väckta förslagen om ett bibehållande
i huvudsak av den kollegiala handläggningen inom kollegium.
Utskottet har härefter till behandling förehaft frågan om indragning av
vissa befattningar hos kollegium samt de i samband därmed stående frågorna
dels om utbyte av en förste arki vari ebefattning mot en notarietjänst och
av en nu till 21:a lönegraden hänförd registratorsbefattning mot en likabenämnd
befattning i 14:e lönegraden, dels om uppförande å ordinarie stat
av en ny notarie tjänst, dels ock om sänkning av andra ad vokatfi skalst jänsten
från 27:e till 26:e lönegraden.
Beträffande frågan om indragning av vissa befattningar hos kollegium
innebär Kungl. Maj:ts förslag, vad angår kollegii ordinarie stat, att en nu
vakant kammarrådstjänst skulle från och med nästkommande budgetårs intrång
avföras ur staten samt att befattningen såsom förste arkivarie för
lantmäteriförrättningar skulle uppföras å övergångsstat för att vid inträffande
ledighet å befattningen indragas. Vidare skulle samtliga de från
kollegii extra anslag avlönade befattningarna — ett extra kammarråd,
en extra advokatliskal, en extra sekreterare och ett extra kontorsbiträde —
indragas med utgången av innevarande budgetår.
Såsom ovan nämnts, har i motionen I: 283 hemställts, att någon minskning
i det nuvarande antalet ordinarie kammarrådsbefattningar icke måtte
äga rum, och i motionen II: 426 har yrkats, att riksdagen måtte bevilja de
medel å ordinarie och extra stat, som skulle erfordras för uppehållande av
kammarkollegii verksamhet i enlighet med den av kammarrådet von Otter
vid kammarkollegii utlåtande fogade reservationen.
Då utskottet haft att taga ställning till nu berörda spörsmål, har utskottet,
vad först angår frågan om indragning av de härtill föreslagna befattningarna,
vid bortseende från den av utskottet ovan ifrågasatta utsträckta omfattningen
av kollegial handläggning beträffande vissa ärenden, ansett skäl
icke föreligga för ett frångående av Kungl. Maj:ts, av besparingssakunniga
förordade och av kammarkollegium tillstyrkta förslag härutinnan. Men
även med hänsyn tagen till vad utskottet förordat i fråga om den kollegiala
handläggningen, har utskottet, särskilt i betraktande av den föredragningsskyldighet,
som enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle komma att påvila sekreterarna
— en föredragningsskyldighet, som står i överensstämmelse med de
krav, som ansetts böra uppställas för sekreterarnas placering i 26:e lönegraden
— funnit tillräckliga skäl icke föreligga för ändring av det förslag,
Kungl. Maj:t framlagt. I varje fall synes utskottet försiktigheten bjuda,
att, innan erfarenhet vunnits om verkningarna av de i skilda hänseenden
ifragasatta åtgärderna i förenklande riktning med avseende å kammarkollegii
arbetssätt, någon ändring i den personaluppsättning, Kungl. Maj:t
ansett till fyllest för arbetets bedrivande i ämbetsverket, icke bör komma
ifråga.
Beträffande Kungl. Maj:ts förslag om utbyte dels av en förste arkivariebefattning
mot en notarietjänst och dels av den nu till 21 :a lönegraden
40
Statsutskottets utlåtande Nr 86.
hänförda registratorsbefattningen mot en likabenämnd befattning i 14:e
lönegraden har utskottet icke haft något att erinra mot förslagen härutinnan.
Utskottet har även ansett sig höra tillstyrka uppförande å ordinarie stat av
ytterligare en notarietjänst, och då den föreslagna nedflyttningen i lönegrad
av andre advokatfiskalstjänsten synts utskottet motiverad, har utskottet ock
i detta hänseende anslutit sig till Kungl. Maj:ts förslag.
Utskottet, som sålunda i fråga om kollegii personalsammansättning till
alla delar tillstyrkt vad Kungl. Maj:t föreslagit, kan aliså icke biträda de
motionsvis gjorda yrkandena härutinnan.
Vad slutligen angår de av Kungl. Maj:t föreslagna övergångsanordningarna
till den nya staten, de framlagda förslagen till stater för kammarkollegium
och anslagsberäkningarna, hava dessa förslag icke givit utskottet
anledning till erinran.
På grund av vad sålunda anförts och då utskottet i övrigt ej haft något
att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag, får utskottet alltså hemställa,
att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
förslag och med avslag å herrar Olof Olssons
och Linders’ samt herr B. Holmgrens ovanberörda motioner,
1:283 och II: 426, i vad desamma skilja sig från
Kungl. Majtts förslag,
a) besluta, att antalet ordinarie befattningar i kammarkollegium
skall från och med den 1 juli 1929 vara
bestämt på följande sätt:
Befattnins
1 generaldirektör ...........
4 kammarråd...................
1 förste advokatfiskal ...
1 andre advokatfiskal. ..
2 förste arkivarier .......
5 sekreterare ...................
2 fiskaler..........................
5 notarier .......................
1 registrator ...................
1 förste expeditionsvakt
2 kanslibiträden ..........
3 expeditionsvakter .......
7 kontorsbiträden...........
Lönegrad
A 3
B 30
B 28
B 27
B 26
B 26
B 21
B 21
B 14
B 7
B 7
B 5
B 4;
Anm. Andre advokatfiskalstjänsten, lönegrad B 27, skall
vid inträffande ledighet nedflyttas i lönegraden B 26.
b) besluta, att å övergångsstat för kammarkollegium
skall från och med den 1 juli 1929 uppföras en befatt
-
Statsutskottets utlåtande Nr 86.
41
ning som förste arkivarie för lantmäteriutredningar i
lönegraden B 26;
c) godkänna följande stater för kammarkollegium, att
tillämpas från och med den 1 juli 1929:
A. Ordinarie avlöningsstat.
Avlöningar till ordinarie tjänstemän,
förslagsanslag ........................................ kronor 242,500
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare
m. m., förslagsanslag............... » 35,100
Summa kronor 277,600.
B. övergångsstat.
Avlöning, förslagsanslag ........................ kronor 9,500;
samt
d) minska det ordinarie förslagsanslaget till kammarkollegium,
nu 302,100 kronor, med 15,000 kronor
till 287,100 kronor.
Stockholm den 30 april 1929.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, J. L. Widell, O. Bergqvist,
C. P. V. Nilsson i Gränebo, C. A. Carlsson i Gävle, P. A. Dahl, K. V. Rydén, N. J.
M. Svensson i Kompersmåla, C. I. Asplund, P. A. Bergström och K. A. W. Björck;
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, C. R. Jansson i Falun, O. Olsson
i Kullenbergstorp, L. J. Carlsson-Frostcrud, B. F:son Holmgren, J. Olofsson i Digernäs, S.
Persson i Fritorp, O. Nilsson i Örebro, O. E. F. Järte, A. Danielsson, C. A. Anderson i Storegården
och P. C. Jonsson i Eskilstuna.
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 6 sand. 45 haft. (Nr 86.)
4
42
Statsutskottets utlåtande Nr 86.
Reservationer:
1) av herr Dahl, som ansett att utskottets motivering bort hava följande
lydelse:
»Då utskottet nu går att angiva — — — ingå på detta spörsmål.
Då utskottet nu haft att i det fall---handläggningen begränsas.
Enligt utskottets mening kan det ifrågasättas, huruvida förändring i ärendenas
behandling lämpligen bör genomföras i så vid omfattning, som besparingssakkunniga
föreslagit. Utan att ingå i närmare granskning av detta förslag
anser sig utskottet böra förorda, att vid utarbetande av ny instruktion
för ämbetsverket en detaljerad prövning av ärendenas uppdelning må ske,
med särskild hänsyn därtill, att grupper av ärenden, som äro av beskaffenhet
att kunna anses vara av synnerlig reell betydelse ur allmän synpunkt
eller för enskilda eller korporationer, fortfarande förbehållas kollegial prövning.
I anledning av — — — utskottet alltså hemställa,»
2) av herr Holmgren.
Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1929
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1929:162 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till kammarkollegium för budgetåret 1929/1930 jämte i ämnet väckta motioner. s. 14 i texten