Sök i Ratio Lex

Statsutskottets utlåtande Nr 86

1929-04-30 · 42 sidor, varav 42 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 42 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1929:86, Statsutskottets utlåtande Nr 86

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

1

Nr 86.

Ankom till riksdagens kansli den 30 april 1929 kl. 12 m.

U tlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående anslag

till kammarkollegium för budgetåret 1929/1930 jämte i

ämnet väckta motioner.

(3:e avd.)

I den till riksdagen avlåtna, den 4 januari 1929 dagtecknade propositionen

(nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov för budgetåret

1929/1930 har Kungl. Maj:t under sjunde huvudtiteln (punkterna 3 och 4

av det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet över flnansärenden

nämnda dag) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i

ämnet, i riksstaten beräkna dels ordinarie förslagsanslaget till kammarkollegium

till 302,100 kronor dels ock till upprätthållande av kammarkollegii

verksamhet för budgetåret 1929/1930 ett extra anslag av 34,500

kronor.

Sedermera har Kungl. Maj:t i en till riksdagen avlåten, den 7 mars

1929 dagteeknad proposition, nr 212, vilken hänvisats till statsutskottets

förberedande behandling, under åberopande av det vid propositionen bilagda

utdraget av statsrådsprotokollet över finansärenden samma dag — med

tillkännagivande, att förslag om anvisande av anslag å extra stat till

kammarkollegii verksamhet icke komme att föreläggas riksdagen, i följd

varav medel för berörda ändamål ej vidare behövde beräknas å riksstaten

för budgetåret 1929/1930 — föreslagit riksdagen att

dels besluta, att antalet ordinarie befattningar i kammarkollegium skall

från och med den 1 juli 1929 vara bestämt på följande sätt:

Befattning Lönegrad

1 generaldirektör ........................................................................................... A 3

4 kammarråd.................................................................................................... B 30

1 förste advokatfiskal .................................................................................... B 28

1 andre advokatfiskal .................................................................................... B 27

2 förste arkivarier........................................................................................... B 26

5 sekreterare ................................................................................................... B 26

2 fiskaler .......................................................................................................... B 21

5 notarier........................................................................................................... B 21

1 registrator .................................................................................................... B 14

1 förste expeditionsvakt ............................................................................... B 7

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 6 sand. 45 haft. (Nr 86.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Statsutskottets utlåtande Nr 86.

Befattning Lönegrad

2 kanslibiträden................................................................................................ ® 7

3 expeditionsvakter ........................................................................................ B 5

7 kontorsbiträden ............................................................................................ ®

Anm. Andre advokatfiskalstjänsten, lönegrad B 27, skall vid inträffande ledighet

nedflyttas i lönegraden B 26.

dels besluta, att å övergångsstat för kammarkollegium skall från och

med den 1 juli 1929 uppföras en befattning som förste arkivarie för lantmäteriutredningar

i lönegraden B 26;

dels godkänna följande stater för kammarkollegium, att tillämpas från

och med den 1 juli 1929:

A. Ordinarie avlöningsstat.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ............ kronor 242,500

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag

.................................................................................... *_^5,100

Summa kronor 277,600,

B. Övergångsstat.

Avlöning, förslagsanslag................................................................ kronor 9,500;

dels minska det ordinarie förslagsanslaget till kammarkollegium, nu

302,100 kronor, med 15,000 kronor till 287,100 kronor.

Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokollet.

Kammar Under rubriken »Kammarkollegium» äro i riksstaten för innevarande

koilegii budgetår uppförda dels ett ordinarie förslagsanslag till kammarkollegium

anslag, stat d 302iioO kronor, dels ock ett extra anslag till kammarkollegii verksamorganisation,

het med 34,500 kronor.

Den nu gällande ordinarie avlöningsstaten för kammarkollegium har

följande utseende:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ....

Vikariatsersättningar, förslagsanslag ................................

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m.

Benskrivnings- och tryckningskostnad, förslagsanslag

kronor 261,100

» 6,700

» 31,300

» 3,000

Summa kronor 302.100.

Jämlikt Kungl. Maj:ts brev den 1 juni 1928 må — i överensstämmelse

med vad riksdagen härutinnan medgivit — med anlitande av extra anslaget

till kammarkollegii verksamhet tillsvidare under tiden 1 juni 1928

—30 juni 1929 vara anställda följande befattningshavare, nämligen: 1 extra

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

3

kammarråd, 1 extra advokatfiskal, 1 extra sekreterare och 1 extra kontorsbiträde.

Beträffande användningen i övrigt av berörda anslag har Kungl.

Maj:t förklarat, att kammarkollegium må därav, i mån av behov, utbetala

högst 2,500 kronor för beredande av ersättning åt semestervikarier för

ifrågavarande befattningshavare och åt tillfälliga biträden ävensom högst

3,000 kronor för beredande av arvode åt ett vattentekniskt biträde.

Enligt nuvarande organisation består kammarkollegium av en generaldirektör

såsom chef och såsom ledamöter sex kammarråd. Å ordinarie staten

äro uppförda fem kammarråd; för den sjätte kammarrådstjänsten äro, såsom

ovan nämnts, medel anvisade å extra stat.

En av kollegii ledamöter är på grund av stadgande i vattenlagen tillika

ledamot i vattenöverdomstolen.

De till kammarkollegium hörande ärendena fördelas å rotlar, en för varje

kammarråd. Hos kollegium finnas följande kontor: ett advokatfiskalskontor

för handläggning av de på kammarkollegii advokatfiskalsämbete ankommande

ärenden; fyra arkivkontor för utredningar, ett av kontoren särskilt

för lantmäteriutredningar; samt ett registratorskontor för de till kollegium

inkommande ärendenas registrering m. m.

Den i ämbetsverket anställda personalen framgår av följande tablå:

1 generaldirektör (A 3)

Rotlarna:

5 kammarråd (B 30)

1 extra kammarråd (B 30)

5 sekreterare (B 26)

1 extra sekreterare (B 26)

3 notarier (B 21)

5 kontorsbiträden (B 4)

1 extra kontorsbiträde (B 4)

Advokatfiskalskontoret:

1 förste advokatfiskal (B 28)

1 andre advokatfiskal (B 27)

1 extra advokatfiskal (B 27)

2 fiskaler (B 21)

1 kanslibiträde (B 7)

1 kontorsbiträde (B 4)

Arkivkontoren:

4 förste arkivarier (B 26), därav 1 för lantmäteriutredningar

1 halvtidstjänstgörande förste amanuens med arkivteknisk utbildning (18:e

lönegraden)

1 kanslibiträde (B 7)

2 e. o. kontorsbiträden (4:e lönegraden)

1 extra befattningshavare (4:e lönegraden)

s. 4 Kontrollera mot PDF

Kammarkollegii

ärnbetsbefattning.

4 Statsutskottets utlåtande Nr 86.

1 registrator (B 21)

1 kontorsbiträde (B 4)

1 förste expeditionsvakt

3 expeditionsvakter (B I

1 e. o. expeditionsvakt

Registratorskontoret :

Renskrivning:

Vaktpersonal:

(B 7)

)

5:e lönegraden)

Utöver den under arkivkontoren upptagna förste amanuensen, vilken är

avsedd för den arkivaliska vården av de i kollegium förvarade handlingarna,

finnas anställda sex förste amanuenser. Av dessa äro tre tjänstlediga; de

tre övriga uppehålla ordinarie tjänst i ämbetsverket. Dessutom äro i kollegium

anställda ett antal extra befattningshavare, för närvarande 18, av vilka

flertalet bestrida mer eller mindre långvariga förordnanden å amanuensbefattning

eller å ordinarie eller extra tjänst i verket.

Enligt § 1 i den för kammarkollegium gällande instruktionen den 31

december 1921 (nr 847) med däri senare vidtagna ändringar — kungörelserna

den 18 juni 1925 (nr 234), den 17 december 1926 (nr 532), den 4

januari 1927 (nr 4) samt den 2 november 1928 (nr 435) — åligger det kammarkollegium

i allmänhet att handlägga frågor av kameral natur eller som

angå den allmänna hushållningen; att hava inseende och vård över den

fasta egendom, varom i instruktionen närmare förmäles; samt att i den

ordning författningarna stadga eller Kungl. Maj:t för särskilda fall föreskriver

ombesörja ärenden, som angå förvärvande åt eller avhändande från

staten eller allmän inrättning av äganderätt till fastighet. Kollegium har

även att med uppmärksamhet följa alla de förhållanden, å vilka den inom

området för kollegii verksamhet varande kamerala och ekonomiska lagstiftningen

äger inflytande, samt, när kollegium finner allmänt och enskilt gagn

och bästa så fordra, till Kungl. Maj:t avgiva framställningar och förslag

till ändring, jämkning eller upphävande av de i dessa ämnen gällande författningar

och föreskrifter.

Den ganska allmänt hållna beskrivning av området för kammarkollegii

förvaltning, som sålunda lämnas i instruktionens § 1, giver knappast någon

föreställning om de arbetsuppgifter,1 som åvila ämbetsverket. I §§ 2—5 i

instruktionen återfinnas mera detaljerade föreskrifter angående de ämbetsåligganden,

som tillhöra kammarkollegium. Ett fullständigt återgivande

av dessa föreskrifter skulle i detta sammanhang bliva för vidlyftigt. Det

synes vara tillräckligt att här allenast erinra om vissa huvudgrupper av

de frågor, som handläggas i kollegium.

I fråga om ärenden av kameral natur har kammarkollegium att pröva

och avgöra jordeboksärenden och därmed sammanhängande spörsmål samt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 8(i.

5

ärenden angående lotsningsbesväret och om de förmåner, rättigheter eller

skyldigheter i övrigt, som åtfölja jorden. Till kammarkollegium höra vidare

besvärsmål om markegångstaxa, om avsöndring av jord eller lägenhet

från egendom under enskild äganderätt och om avgäld för sådan avsöndring

ävensom om fördelning av odlingslån (lån från statens avdikningslånefond).

Kammarkollegium har även att enligt i vattenlagen meddelade

stadganden och i samband därmed utfiirdade föreskrifter föra talan för det

allmänna i vattenmål samt att till Kungl. Maj:t avgiva utlåtanden i vattenfråga,

berörande allmänna intressen. Kollegium åligger tillika att jämlikt

föreskrifter i lagen den 13 juni 1919 om ordning och villkor för ändring

i kommunal och ecklesiastik indelning taga befattning med frågor rörande

ändring i landets kommunala eller kyrkliga indelning samt att till Kungl.

Maj:t avgiva utlåtanden om förändring i landets administrativa, kommunala

eller kyrkliga indelning. Kollegium har att pröva och avgöra besvärsmål

om, huru och till vad belopp prästerskapets och kyrkobetjäningens löningsrättigheter

på landet ävensom i stad, då frågan tillika rör landet, skola

utgöras, samt att till Kungl. Maj:t avgiva utlåtanden om ordnande av

prästerskapets avlöning och vad därmed äger sammanhang.

Den fasta egendom, över vilken kollegium äger vård och inseende, utgöres

av till civil- och ecklesiastikstaterna upplåtna boställen, hemman och

lägenheter, skogsstatens boställen därifrån likväl undantagna; till civila

och kyrkliga behov och ändamål i övrigt anslagna hemman och lägenheter,

med undantag av akademi- och barnhushemman samt till andra inrättningar

och stiftelser upplåtna egendomar, å vilka inseendet tillkommer särskild

styrelse; under åborätt upplåtna kronohemman, lägenheter och nybyggen;

Vadstena krigsmaushuskassas egendom; samt den statens fasta

egendom i övrigt, i avseende varå icke är annorlunda stadgat. I fråga om

denna fasta egendom har kammarkollegium huvudsakligen att tillse, att

egendomen icke användes eller disponeras emot därom givna föreskrifter

samt att hålla hand över att enligt givna föreskrifter syn och besiktning

förrättas å landsstatsboställe och uppgifter däröver insändas till kollegium

ävensom att vidtaga de åtgärder till bevakande av kronans rätt, som i

anledning av verkställd syn eller besiktning må erfordras. Dessutom har

kammarkollegium att pröva och avgöra vissa ärenden i fråga om förvaltningen

av denna egendom, såsom angående avsöndring på obestämd tid till

allmänt, kommunalt eller ecklesiastikt ändamål av jord eller lägenhet (dock

ej från åbohemman eller nybyggen), om upplåtelse av sten- eller kalkbrott,

grustäkt m. m. på boställe samt om användande av avgift för sådan upplåtelse,

om användande av ersättningsmedel för jord, intrång eller men i

nyttjanderätt, m. m. Kollegium har även att pröva och avgöra vissa besvärsmål,

som hänföra sig till den kollegium underställda egendomen, exempelvis

om stadgad åborätt, angående avsöndring av jord eller lägenhet på

viss tid eller på livstid, om bortförande av foder, in. m.

Beträffande förvärvande åt eller avhändande från staten eller allmän in
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

Sättet för

ärendenas

avgörande.

rättning av äganderätt till fast egendom tillhör kollegium: att verkställa

av Kungl. Maj:t i något av berörda avseenden meddelad föreskrift; att bevilja

och avsluta skatteköp om hemman eller lägenhet, som må av kollegium

till skatte försäljas; att pröva och avgöra, huruvida och med vad villkor

försäljning under skattemannarätt av Danviks hospital tillhörigt hemman

eller lägenhet må äga rum; att fastställa skatteköpeskilling för hemman eller

lägenhet, varom Kungl. Maj:ts hefallningshavande äger avsluta skatteköp;

att i enlighet med vad därom finnes för vissa fall särskilt stadgat pröva

och avgöra ärenden angående försäljning av kyrklig jord; att pröva och avgöra

hesvärsmål om rättighet och företrädesrätt till skatteköp, om nybygges

omförande till skatte och villkor därvid i avseende å ägarens rätt till skogen;

samt att till Kungl. Maj:t avgiva utlåtanden i frågor av hithörande beskaffenhet.

Kammarkollegium åligger även att å plats, som av Kungl. Maj:t godkännes,

under fyra olika lås förvara och vårda rikets regalier och dyrbarheter

i enlighet med däröver uppgjorda förteckningar; att förvara de förteckningar

över den staten tillhöriga, i kungl. slotten och hovstallet befintliga

lösa egendom, vilka skola till kollegium insändas; samt att förvara

åtkomsthandlingarna till de för statsverkets räkning inlösta frälseräntor och

till den under kollegii vård ställda fasta egendom, som blivit för statsverkets

räkning förvärvad, ävensom till annan staten eller allmän inrättning tillhörig

sådan egendom, i den mån åtkomsthandlingarna till denna egendom

redan blivit eller på grund av särskilt meddelade föreskrifter bliva till

kollegium överlämnade.

De kammarkollegium tillhörande ärendena skola enligt § 11 i instruktionen

för ämbetsverket i allmänhet avgöras antingen i plenum av generaldirektören

och ledamöterna gemensamt eller på särskilda divisioner, bestående

av generaldirektören och två ledamöter eller av tre ledamöter, hland vilka

den äldste är ordförande, eller ock av generaldirektören i närvaro av en

ledamot.

I plenum avgöras enligt § 12 i instruktionen huvudsakligen ärenden angående

utfärdande, förklaring, ändring eller upphävande av författningar;

allmänna föreskrifter, som det tillkommer kollegium att utfärda; rikets regalier

och dyrbarheter; verkets organisation och arbetsordning; personal-och

ekonomiärenden; samt annan fråga, som generaldirektören finner lämpligen

böra avgöras i plenum.

På division skola enligt §> 13 i instruktionen, i den mån icke enligt nyss

anförda stadgande avgörandet bör äga rum i plenum, avgöras ärenden, som

angå Kungl. Maj:ts brev eller remiss, framställning eller utlåtande till

Kungl. Maj:t (dock icke i anledning av besvär över generaldirektörens

beslut); besvär, som hos kollegium anföras över myndigheters beslut; vissa

uppräknade grupper av ärenden, som kollegium äger pröva och avgöra;

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 86. 7

annan fråga, vilken generaldirektören finner skäl göra till föremål för

samfällt yttrande.

Av generaldirektören avgöres, enligt $ 14 i instruktionen, i närvaro av

den ledamot, till vars rotel ärendet hör, annat ärende än de i §§ 12 och 13

avsedda.

Jämföres uppräkningen i §§ 12 och 13 av ärenden, vilka handläggas i

plenum eller på division, med stadgandena i §§ 2—5 i instruktionen, framgår,

att endast i ett fåtal av hithörande ärendesgrupper beslutanderätten

förbehållits generaldirektören ensam. Den enda av berörda ärendesgrupper,

som ur arbetssynpunkt äger någon praktisk betydelse, torde vara ärenden

angående fastställande av det i 19 § 4:o i lagen den 9 december 1910 om

reglering av prästerskapets avlöning omförmälda skogsmedelsbeloppet.

Det av Kungl. Maj:t i den nu föreliggande propositionen framlagda förslaget

angående anslag till kammarkollegium för nästkommande budgetår

grundar sig på ett av 1926 års besparingssakkunniga den 18 februari 1929

avgivet utlåtande i fråga om besparingar och förenklingar i ämbetsverket,

över detta förslag hava infordrade yttranden avgivits av kammarkollegium

den 1 mars 1929 samt av lantmäteristyrelsen och domänstyrelsen, i vad

dessa ämbetsverks förvaltningsområden angår, den 23 respektive den 28

februari 1929.

Besparingssakkunniga hava i sitt utlåtande till en början upptagit till

granskning de olika grupper av ärenden, som falla inom kollegii arbetsområde.

I fråga om besparingssakkunnigas redogörelse och förslag härutinnan

tillåter sig utskottet hänvisa till sid. 9—19 i statsrådsprotokollet.

Här må endast erinras, att besparingssakkunniga funnit sig böra vid sitt

bedömande av frågan om kammarkollegii organisation lämna åsido de

möjligheter till mera vittgående förändringar beträffande kammarkollegii

ställning inom förvaltningen, som kunna komma att framgå ur den

fortsatta utredningen rörande de ecklesiastika avlöningsförhållandena

och därmed sammanhängande spörsmål om förvaltningen av den såsom

prästerliga avlöningstillgångar disponerade jorden. Vid sitt övervägande

av de föreliggande organisationsfrågorna hava de sakkunniga följaktligen

ansett sig böra i huvudsak utgå från nu rådande förhållanden på detta

område.

Efter att hava lämnat berörda redogörelse och förslag hava de sakkunniga

till behandling upptagit frågan om förändring i sättet för ärendenas avgörande

bos kollegium.

Såsom den föregående redogörelsen utvisar, handlägges det övervägande

antalet ärenden i kammarkollegium i kollegial ordning, antingen såsom

pleniärenden med generaldirektören och (i regel) samtliga ledamöter såsom

deltagande eller på division, bestående av generaldirektören och två leda
-

Besparings
sakkunnigas
utlåtande.

Kammar
kollegii
ämbets
befattning.

Ändring i

sättet för

ärendenas avgörande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

möter eller av tre ledamöter. Den praktiskt taget enda ärendesgrupp, i vilken

beslutanderätten tillkommer generaldirektören, är, såsom nämnts, frågor om

beräkningen av skogsavkastningen vid ecklesiastika boställen (ärenden enligt

19 § 4:o) i prästlöneregleringslagen), vilka enligt de sakkunnigas framställda

förslag icke längre böra ankomma på kammarkollegii handläggning.

Frågan om sättet för ärendenas avgörande i kammarkollegium var föremål

för övervägande under förarbetena till den år 1908 beslutade omorganisationen

av ämbetsverket. Härom hava de sakkunniga i korthet erinrat

följande:

»1902 års löneregleringskommitté hemställde i sitt ovannämnda den 18

november 1903 avgivna betänkande angående reglering av löneförhållandena

m. m. vid kammarkollegium,

att, med undantag för nedan angivna ärenden, den kollegiala formen för

ärendenas handläggning i kammarkollegium måtte upphöra och beslutanderätten

överlämnas åt verkets chef; dock med skyldighet för föredragande

ledamoten att, om hans åsikt icke överensstämde med det av chefen fattade

beslutet, låta till protokoll anteckna sin skiljaktiga mening;

att av kollegium samfällt skulle behandlas och avgöras ärenden, som anginge:

verkets organisation; nya författningars utfärdande eller redan befintligas

förklarande, ändring eller upphävande; allmänna föreskrifter, som

det tillkomme kollegium att utfärda; besvär, som hos kollegium anfördes

över underordnade myndigheters beslut; befordringar, undantagandes sådan,

som avsåge återbesättande av ledig kammarrådsbefattning; extra ordinarie

tjänstemäns och vaktbetjäntes antagande; bestämmande av arvoden åt

amanuenser ävensom av gottgörelse åt andra extra ordinarie tjänstemän

och tillfälliga biträden samt åt extra ordinarie vaktbetjänte; avsked, tjänstebetyg,

förordnanden ävensom tjänstledighet, med undantag av semester;

tjänstemäns och betjäntes fel och försummelser i tjänsten; rikets regalier och

dyrbarheter; samt andra frågor, vilka kollegii chef funne skäl att göra till

föremål för samfällt avgörande; och

att i behandlingen och avgörandet av dessa ärenden skulle deltaga chefen

samt föredraganden och minst en av de övriga ledamöterna.

Såsom representant för kammarkollegium hade i löneregleringskommitténs

arbete deltagit dåvarande kammarrådet, sedermera generaldirektören Hj.

Nehrman. I det särskilda yttrande, som denne inom kommittén avgav,

gjorde han icke någon erinran mot kommittéförslaget på denna punkt.

Kammarkollegium förklarade sig emellertid i sitt den 29 april 1904 avgivna

yttrande över kommittéförslaget på det bestämdaste avstyrka vad

kommittén i förevarande del föreslagit. I en vid utlåtandet fogad skiljaktig

mening uttalade kammarrådet Nehrman beträffande nu ifrågavarande

spörsmål bland annat, att han, under förutsättning att, såsom kommitténs

förslag innebure, kollegium genom avskiljandet från dess befattning av det

stora flertalet besvärsmål i huvudsak skulle förlora sin karaktär av administrativ

domstol, icke kunde finna anledning till bibehållande för ämbetsverket

av den kollegiala formen för ärendenas föredragning och avgörande

i vidare mån än kommittén hemställt; dock att, för den händelse

kollegium skulle — såsom kommittén jämväl föreslagit — ombetros att i sista

instans avgöra vissa besvärsmål, det syntes bliva nödigt stadga, att i behandlingen

och avgörandet av dessa besvärsmål skulle deltaga, förutom

chefen, kollegii samtliga ledamöter. Härtill fogade emellertid kammarrådet

Nehrman den anmärkningen, att det beträffande de mål, vilkas hänskjutande

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr Sfi. 9

till avgörande i plenum .skulle ankomma på chefen, sannolikt nog kommu

att inträffa, att vad kommittén avsett såsom undantag i själva verket eller

lika mycket eller till och med mera bleve regel.

Föredragande departementschefen anslöt sig i den vid 1908 års riksdag

framlagda propositionen angående omorganisation av kammarkollegium i

huvudsak till ämbetsverkets uppfattning. I den utförliga motivering, som

departementschefen lämnade för sin ståndpunkt, framhölls, efter en översikt

av de ärenden, som komme att bibehållas hos kammarkollegium, såsom

ovedersägligt, att om än en del av dessa ärenden kunde utan olägenhet

överlämnas åt chefens avgörande, det stora flertalet av desamma vore av

den art, att eu mera mångsidig prövning, än som under en sådan handläggning

i allmänhet kunde förväntas komma ärendena till del, vore väl

av behovet påkallad. 1 sakens natur syntes departementschefen ligga, att

den s. k. styrelseformen bäst ägnade sig för sådana verk, vilkas huvudsakliga

uppgifter vore av mera direkt praktisk natur och vilka därför för

sin ändamålsenliga organisation framför allt fordrade en kraftig, enhetlig

ledning samt snabbhet i ärendenas behandling. Flertalet av de ärenden,

som även därefter skulle tillhöra kammarkollegium, vore emellertid av

annan art och detta icke blott i de fall, då desamma vore att hänföra till

egentliga besvärsmål, utan även i övrigt. Även efter genomförandet av

omorganisationen kunde nämligen kammarkollegii ämbetsverksamhet väsentligen

rubriceras såsom varande av administrativt-judiciell natur. Detta behövde

emellertid icke nödvändigtvis utesluta, att i fråga om en del ärenden

anordningen med chefen såsom ensam beslutande och en ledamot såsom

föredragande kunde utan egentlig olägenhet användas. Detta rörde dock

utan tvivel ett jämförelsevis mindre antal eller i varje fall i förhållande

till arbetsbördan i dess helhet relativt mindre betydande grupper av ärenden.

Under det att löneregleringskommittén föreslagit, att i samband med beslut

om inskränkning av den kollegiala formen för ärendenas avgörande

hos kollegium måtte bestämmas, att kollegii blivande chef skulle benämnas

generaldirektör, upptogs i 1908 års proposition såsom ämbetsverkets chef

en president. Statsutskottet anförde, bland annat, att ehuruväl den kollegiala

förvaltningsformen givetvis borde bibehållas beträffande vissa mål, hade utskottet

ansett, att kollegium kunde i viss mån likställas med statskontoret

samt att med avseende härå kollegii chef borde liksom chefen för statskontoret

benämnas generaldirektör och erhålla samma löneförmåner som

chefen för sistnämnda ämbetsverk. I den av utskottet framlagda och av

riksdagen antagna staten upptogs chefen i enlighet härmed såsom generaldirektör.

»

Enligt den efter 1908 års omorganisation utfärdade instruktionen för

ämbetsverket den 26 maj 1909 (nr 40) inskränktes användningen av den

kollegiala formen beträffande icke pleniärenden till behandlingen av de

kollegium tillhörande ärenden, som anginge: kungl. brev eller remiss samt

framställning eller utlåtande till Kungl. Maj:t (dock ej i anledning av besvär

över generaldirektörens beslut); besvär, som hos kollegium anfördes

över myndigheters beslut; frågor, som avsåges i § 2 l:o och 2:o (jordeboksoch

därmed sammanhängande ärenden) ävensom i § 4 2:o—5:o (skatteköp

m. m.) eller vilka generaldirektören fann skäl göra till föremål för samfällt

avgörande. Däremot ägde generaldirektören beslutanderätten i samtliga

sådana i § 3 i instruktionen angivna ärenden rörande den under kollegii

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Statsutskottets utlåtande Nr 86.

vård ställda egendomens förvaltning, vilka det tillkom kollegium att i första

hand pröva och avgöra. Till dylika ärenden hörde en till antalet mycket

betydande ärendesgrupp, nämligen frågor om avsöndring av jord eller lägenhet

på viss tid eller livstid. Sistberörda ärendesgrupp decentraliserades

emellertid från den 1 mars 1922 till länsstyrelserna (kungörelsen den 31

december 1921, nr 849).

I samband med överlämnandet till länsstyrelserna att i första hand avgöra

sistberörda ärenden decentraliserades vissa förvaltningsärenden rörande

den under kollegii vård ställda egendomen från Kungl. Maj:t till kammarkollegium,

nämligen ärenden angående avsöndring på obestämd tid till allmänt,

kommunalt eller ecklesiastikt ändamål av jord eller lägenhet; om

upplåtelse av sten- eller kalkbrott, sand-, grus-, sten- eller lertag, torvmosse

eller annan dylik lägenhet pa boställe, sa ock om användandet av avgift

för sådan upplåtelse; om tillstånd till utarrendering av ecklesiastik boställsjord,

som enligt äldre bestämmelser ej är avsedd för utarrendering; samt

om användande av ersättningsmedel för jord, intrång eller men i nyttjanderätt.

Genom stadgande i 1921 års instruktion bestämdes, att dessa ärenden

skulle handläggas kollegialt.

Då det nu gällt att i besparingssyfte undersöka, huruvida några förenklingar

i arbetet i kammarkollegium må kunna äga rum, hava enligt besparingssakkunnigas

mening skäl förelegat att till förnyat övervägande upptaga

frågan om en begränsning av den kollegiala förvaltningsformen. I detta

hänseende hava de sakkunniga anfört följande:

»Vid en granskning av de ärenden, som inom kammarkollegium underkastas

kollegial handläggning, förefaller det beträffande vissa av dessa

ärenden alldeles uppenbart, att de icke till sin sakliga innebörd äro av beskaffenhet

att kräva en dylik behandlingsform. Detta synes i första rummet

gälla sådana löpande ärenden rörande förvaltningen av den under kammarkollegii

vård och inseende stående fasta egendomen, vilka det tillkommer

kollegium att i första hand avgöra. Såsom exempel härpå torde kunna

anföras de nyss angivna, år 1921 till kammarkollegium från Kungl. Maj:t

decentraliserade ärendesgrupperna. Men detsamma synes de sakkunniga i

allmänhet gälla beträffande sådana förvaltningsärenden rörande ifrågavarande

egendom, i vilka kollegium har att efter remiss avgiva utlåtande

till Kungl. Maj:t. För att taga endast ett exempel, kan det knappast

finnas tillräcklig anledning, att kammarkollegii utlåtande i fråga om

framdragande av en elektrisk högspänningsledning å ett prästerligt löneboställe

eller ett landsfiskalsboställe skall, såsom nu är fallet, kräva deltagande

av generaldirektören och två kammarråd — eller i generaldirektörens

frånvaro tre kammarråd — vilka genom omröstning skola avgöra

ärendet, medan det utlåtande, som kommerskollegium har att avgiva

rörande meddelande av koncession å den elektriska anläggningen i dess

helhet jämte, eventuellt, fråga om expropriation av enskild mark för ledningens

framdragande, i regel avlates efter beslut av den a kommerskollegii

industribyrås elektriska sektion anställde byrådirektören ensam utan föredragning

för generaldirektören, över huvud taget synes det föga lämpligt

att upprätthålla en sådan regel som den nu gällande, att samtliga framställ
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 8(>.

11

ningar eller utlåtanden till Kungl. Maj:t skola, oavsett ärendets sakliga

beskaffenhet, behandlas i kollegial ordning.

Men även beträffande åtskilliga andra grupper av ärenden föreligga enligt

de sakkunnigas förmenande bestämda skäl att icke längre bibehålla den

kollegiala handläggningen. Så är fallet exempelvis med jordeboksärendena

och därmed sammanhängande spörsmål samt en mängd ecklesiastika lönefrågor,

i vilka kammarkollegii utlåtande plägar av Kungl. Maj:t inhämtas.

Vid övervägande av frågan, var gränsen bör sättas mellan den kollegiala

förvaltningsformen och de ärenden, i vilka beslutanderätten överlämnas åt

ämbetsverkets chef, hava besparingssakkunniga för sin del stannat vid att

förorda, att det av löneregleringskommittén på sin tid framställda förslaget

härutinnan i huvudsak genomföres. Lika med löneregleringskommittén hava

de sakkunniga även ansett, att beträffande de ärenden, vilka fortfarande skola

handläggas kollegialt, bör föreskrivas, att i deras avgörande skola deltaga

chefen samt föredraganden och minst en av de övriga ledamöterna. Den

nuvarande formen för plenibehandling, enligt vilken samtliga ledamöter

skola deltaga i avgörandet, synes alltså icke böra stadgas såsom obligatorisk

för viss eller vissa ärendesgrupper.

I ett hänseende synes en ytterligare förenkling utöver den av löneregleringskommittén

föreslagna böra ifrågakomma. De sakkunniga syfta härvid

på personalärendena, vilka enligt kommitténs förslag samtliga skulle

handläggas kollegialt. Enligt besparingssakkunnigas mening böra de löpande,

mindre betydelsefulla personalfrågorna, såsom angående kortare tjänstledigheter

och förordnanden under dylika ledigheter — liksom löpande ärenden

rörande verkets ekonomi — överlämnas åt avgörande av chefen i närvaro

av föredraganden. De sakkunniga få härvid erinra om att enligt gällande

arbetsordningar för de särskilda hovrätterna presidenten äger i närvaro av

allenast föredraganden ensam fatta beslut i frågor om tjänstledighet (där

dessa ej angå underdomare eller i domsaga anställd biträdande domare eller

förste eller andre notarie) samt i övrigt i vissa ärenden av ekonomisk eller

administrativ natur.

Enligt besparingssakkunnigas övertygelse, vilken grundas bland annat

på en jämförelse mellan arbetsformei-na i kammarkollegium och i övriga

av de sakkunniga undersökta ämbetsverk, skulle upphörandet av den kollegiala

förvaltningsformen komma att medföra ganska betydande möjligheter

till förenkling av arbetet i kammarkollegium. Ty icke nog med att den

kollegiala handläggningen enligt sin egen natur under längre tid binder

ledamöterna vid sessionsbordet och även därutöver tager dem i anspråk förbehandlingen

av ärenden, vilka icke ankomma på deras egen föredragning.

Det förefaller även, som om med en alltför vidsträckt tillämpning av det

kollegiala systemet skulle följa en viss benägenhet för att i övrigt bibehålla

tyngre och omständligare arbetsformer, än som av ärendenas egen beskaffenhet

oundgängligen betingas.»

Besparingssakkunniga hava härefter till behandling upptagit frågan om

överlämnande till ledamot eller annan tjänsteman av beslutanderätten i

vissa ärenden.

Enligt stadgande i instruktionen äger ledamot att av vederbörande myndigheter

och tjänstemän infordra de upplysningar och yttranden, som må

erfordras för förekommande ärendens utredning och avgörande. Härutöver

har någon rätt att i förekommande ärenden utan föredragning i kollegium

Överlämnande

till ledamot

eller annan

tjänsteman av

beslutanderätten

i vissa

ärenden.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Överflyttande

av föredragning

a andra

tjänstemän än

kammarråden.

12 Statsutskottets utlåtande Nr 86.

meddela beslut icke tillerkänts ledamöterna. Under erinran härom hava de

sakkunniga yttrat:

»Delvis lärer väl detta sammanhänga med den i ämbetsverket förhärskande

kollegiala förvaltningsformen. Enligt besparingssakkunnigas mening böra,

efter förebild av vad som ägt rum inom vissa andra centrala ämbetsverk,

till avgörande av vederbörande ledamot eller annan tjänsteman överlämnas

sådana grupper av löpande ärenden, som äro av den likformiga och enkla

beskaffenhet, att desamma kunna handläggas mera rutinmässigt. För att

bereda ämbetsverket möjlighet till en dylik decentralisation av beslutanderätten

torde ett medgivande härtill böra införas i instruktionen. Vid avfattningen

härav synes kunna i tillämpliga delar tagas till mönster stadgandet

i § 18 mom. 1 i instruktionen för kommerskollegium (den 23 oktober

1925, nr 446), där det heter bland annat:

''För befordrande av syftet att behörigen utnyttja arbetskrafterna med

särskild hänsyn till deras kompetens och kvalifikationer i övrigt må kollegium

överlämna åt vederbörande byråchef liksom ock åt sektionschef eller med

sådan enligt § 27 jämställd tjänsteman eller förste byråingenjör, förste

aktuarie eller redaktör i egenskap av adjungerad ledamot att avgöra viss

grupp av ärenden, vilka ankomma på kollegii handläggning, —- — —.

För visst fall må dock generaldirektören, om synnerliga skäl föreligga,

förordna, att till sådan grupp hörande ärende skall handläggas i den ordning,

som eljest är stadgad.

Kollegii beslut om överflyttande å enskild befattningshavare av befogenhet

att avgöra viss grupp av ärenden anmäles hos Kungl. Maj:t.’

Inom kommerskoliegium har decentralisation av beslutanderätten till

vederbörande byråchef eller andra tjänstemän ägt rum i mycket stor utsträckning,

och erfarenheterna av denna anordning torde inom sagda ämbetsverk

endast hava varit gynnsamma. Även inom kammarkollegium synes

en dylik förenklad form för vissa ärendens handläggning kunna med fördel

komma till användning. För att nämna ett exempel torde frågor om

användande av ersättningsmedel för jord, intrång eller men i nyttjanderätt

i allmänhet kunna — då icke någon principfråga beröres i ärendet —

avgöras av vederbörande ledamot utan föredragning inför generaldirektören.

Detsamma torde gälla vissa jordeboksärenden. Det synes böra ankomma

på chefen för ämbetsverket att bestämma, vilka ärendesgrupper böra på

nu angivet sätt överlämnas till avgörande av ledamot eller underordnad

tjänsteman.»

Vidare hava av besparingssakkunniga ifrågasatts överflyttande av föredragning

å andra tjänstemän än kammarråden. Visserligen förekomme

nu, att advokatfiskal, sekreterare eller förste arkivarie föredroge vissa ärenden

eller grupper av sådana, varvid befattningshavaren emellertid icke

inginge såsom ledamot och icke ägde rättighet eller skyldighet att anteckna

från beslutet avvikande mening, och kollegium hade även erhållit Kungl.

Maj:ts bemyndigande att — därest med stöd av § 21 i den för ämbetsverket

gällande instruktion föredragningen av vissa ärenden eller grupper av

ärenden överflyttades på advokatfiskal, sekreterare eller förste arkivarie hos

kollegium — förordna sådan föredragande att i stället för en av kollegii

ledamöter deltaga i avgörandet av de mål och ärenden, som av honom före
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 86. 13

drogos, men dessa anordningar hade kommit till ganska obetydlig användning.

Angående möjligheten att i större utsträckning överllytta föredragning å

andra tjänstemän än kammarråden hava besparingssakkunniga yttrat följande:
»Samtliga

ordinarie sekreterare och törste arkivarier i kammarkollegium —

om förste arkivarien för lantmä ter iutredningar undantages, tillhopa åtta —

placerades i samband med den vid 1925 års riksdag beslutade uppflyttningen

i lönegrad av vissa tjänster, som tillhört förutvarande andra normalgraden,

i 26:e lönegraden. De särskilda förutsättningar, som i allmänhet borde

krävas för uppflyttning av tjänster i denna lönegrad, karakteriserades av

allmänna civilförvaltningens lönenämnd, som i utlåtande den 9 november

1923 framlade förslag i ämnet, sålunda. De uppgifter, vilka vore förenade

med befattningen, borde i viss mån närma sig dem, som eljest tillkomme

en byrådirektör. Härvid syntes särskilt avseende böra fästas vid det förhållandet,

huruvida med en befattning vore förenad föredragningsskyldighet

med ledamots ansvar i vederbörande verksstyrelse. Förekomme en dylik

skyldighet i större omfattning och beträffande ärenden av mera krävande

art, syntes i allmänhet tjänsten vara av beskaffenhet att böra hänföras till

den högre lönegraden. Enahanda syntes ock vara förhållandet i fråga om

tjänst, med vilken vore förenad föreståndarskap direkt under verkschefen

för en mera betydande avdelning av verket, dock under förutsättning tilllika,

att för tjänstens behöriga skötande måste fordras högre teoretisk utbildning,

i allmänhet grundad på specialstudier. En dylik högre tjänsteställning

syntes även undantagsvis kunna anses befogad för vissa tjänster,

vilka visserligen icke kunde hänföras till någon av nyss antydda kategorier,

men dock, med hänsyn till särskilda kvalifikationer och krävande arbetsuppgifter,

vore att anse som fullt jämförliga med sådana tjänster, som förut

nämnts. Mot de sålunda angivna fordringarna hade Kungl. Maj:t och

riksdagen icke något att erinra.

Vad särskilt angår de i kammarkollegium anställda sekreterarna, synes

man också vid frågans behandling hava utgått från att dessa speciellt i

fråga om föredragningsskyldighet uppfyllt dessa förutsättningar. Lönenämnden

yttrade nämligen i sitt nyssnämnda utlåtande beträffande sekreterartjänsterna

i kammarkollegium följande: ’Med den ombildning av vissa

förutvarande notarietjänster i kammarkollegium till sekreterarbefattningar,

som vidtogs i samband med den år 1919 beslutade omorganisationen av

verket, åsyftades icke allenast att bereda ledamöterna bättre kvalificerad

arbetshjälp utan lika mycket att kunna å innehavarna av dessa befattningar

överflytta en självständig föredragningsskyldighet i ledamots ställe. Med

särskild hänsyn till nödvändigheten att bereda kammarråden tillfälle att

mera ostört ägna sig åt beredningen av ofta inom kollegiet förekommande

synnerligen vidlyftiga ärenden, har ock, enligt vad lönenämnden inhämtat,

åt sekreterarna i stor utsträckning uppdragits att i kammarråds ställe såsom

adjungerade ledamöter föredraga ärenden i kollegiet.’

I enlighet med de krav, som på andra håll inom förvaltningen uppställas

på till 26:e lönegraden hänförda sekreterare, böra sekreterarna i kammarkollegium

i full utsträckning tagas i anspråk för föredragning. Det nu i

stor omfattning praktiserade förfarandet, att kammarråden föredraga praktiskt

taget samtliga ärenden, medan sekreterarna till en del tagas i anspråk

för biträde vid ärendenas utredning men framför allt sysselsättas med upp
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Statsutskottets utlåtande Nr 86.

sättning av koncept till utgående expeditioner, åtminstone delvis av ganska

enkel beskaffenhet, kan icke anses förenligt med sekreterarnas höga löneställning.

Det synes icke heller överensstämmande med de grundsatser, som

i allmänhet tillämpats vid det administrativa arbetets anordnande inom

andra ämbetsverk, att kammarkollegium organiseras så, att samtliga ärendens

föredragning, oavsett deras kvalitet, i stort sett förbehålles ledamöter

i byråchefsgrad. En rationell uppdelning av föredragningsskyldigheten

mellan de i 30:e lönegraden uppförda ledamöterna och sekreterarna torde

också med stor fördel kunna inom kammarkollegium åvägabringas. Föredragningen

av en mängd ärenden av mera löpande beskaffenhet bör härvid

uppdragas åt sekreterarna, varigenom kammarråden få ökad tid för handläggningen

av vidlyftigare och mera krävande ärenden.

En grupp av ärenden, som nu föredrages av kammarråd men som lämpligen

kan uppdragas åt föredragning av sekreterare, är personal- och ekonomiärendena.

Med hänsyn till dessa ärendens ganska stora antal skulle härigenom

en ingalunda oväsentlig lättnad i arbetet för vederbörande kammarråd

inträda. . „

Även advokatfiskalerna och förste arkivarierna böra givetvis i fråga om

vissa ärendes grupper tagas i anspråk såsom föredragande.

För föredragning synes för övrigt i vissa fall kunna anlitas även tjänstemän

i lägre ställning än de nu nämnda befattningshavarna. Skulle det

ovan upptagna förslaget om överflyttande från kammarkollegium till domänstyrelsen

av ärenden rörande fastställande av skogsmedelsbelopp enligt 19 $

4:o) prästlöneregleringslagen icke vinna beaktande, utan dessa ärenden kvarbliva

i kollegium, torde desamma böra inför generaldirektören föredragas av

tjänstemän i underordnad ställning, amanuens eller notarie, för såvitt icke

beslutanderätten i dylika mål anses böra uppdragas åt vederbörande ledamot

eller annan tjänsteman.

Då sekreterare eller annan tjänsteman föredrager ärende, bör han, vad

detta ärende beträffar, ingå såsom ledamot i kollegium. En bestämmelse

av motsvarande innehåll finnes i flera ämbetsverks instruktioner och torde

vara en ovillkorlig förutsättning för att anordningen med särskilda föredragande

skall medföra de fördelar, som därmed åsyftas. Även i sådana fall,

då sekreterare eller annan tjänsteman föredrager ärende, som skall avgöras

kollegialt, bör han deltaga i ärendets avgörande. Att föredragande i lägre

löneställning än byråchefsgrad på dylikt sätt deltager i avgörandet tillsammans

med ledamöter i nämnda grad är ingalunda okänt pa andra hall i

centralförvaltningen. Enligt stadgande i instruktionen för statskontoret (den

17 december 1920, nr 871, med ändringar enligt kungörelsen den 31 december

1921, nr 795) skall, då annan tjänsteman än statskommissarie föredrager

ärende i statskontorets styrelse, denne tjänsteman, vad sådant ärende beträffar,

ingå såsom ledamot i styrelsen. Något undantag linnes härvid icke

stadgat för ärenden, som skola behandlas och avgöras i kollegial ordning.

Inom riksräkenskapsverket skall (enligt instruktionen den 27 juni 1927, nr

280) i behandlingen av anmärkningsmål, jämte generaldirektören och en

byråchef, såsom föredragande deltaga vederbörande revisionskommissarie

(26:e lönegraden) eller i vissa fall en förste revisor (24:e lönegraden). Avgörandet

i dessa mål, där riksräkenskapsverket fungerar såsom administrativ

domstol, fattas genom omröstning mellan de i beslutet deltagande. Exemplen

skulle kunna ytterligare utökas.»

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

15

Sedan besparingssakkunniga härefter ingått på frågor om inskränkning i

diarieföringen samt förenkling av protokollsföringen och uppsättning av

utgående expeditioner samt framlagt vissa förslag härutinnan (sid. 27—30)

ävensom i korthet redogjort för tillkomsten av kollegii nuvarande organisation,

hava besparingssakkunniga framlagt vissa förslag om personalindragningar

i kollegium.

Besparingssakkunniga hava härvid till en början erinrat, att kammarkollegium

i yttrande den 29 mars 1923 beträffande antalet ärenden i ämbetsverket

uttalat, att man sannolikt för framtiden kunde räkna med inkommande

ärenden till ett antal ej understigande 4,000 för år, utom jordregisterärenden.

Enligt vad de sakkunniga upplyst, hade de inkommande

ärendena, inberäknat sistnämnda ärendesgrupp — vilken numera till sin frekvens

vore ganska ringa — under senare år med obetydliga växlingar hållit sig

omkring nämnda siffra. Sammanlagda antalet ärenden i kammarkollegium

vore alltså, åtminstone om man anställde en jämförelse med vissa andra

centrala ämbetsverk, icke så synnerligen stort. En dylik statistik, avseende

blott det totala antalet diarieförda ärenden, sade ju dock i och för sig ganska

litet. Av större vikt vore ärendenas kvalitet, som icke läte mäta sig i

siffror.

Det hade vid undersökning av de å rotlarna förekommande ärendesgrupperna

förefallit de sakkunniga, som om en viss förskjutning i fråga om arbetsuppgifterna

inom kollegium ägt rum, så att de tunga och komplicerade ärenden

angående utredning och bedömande av administrativt rättsliga spörsmål,

vilka ännu under tiden närmast före 1919 års omorganisation till så

stor del satte sin prägel på kammarkollegii verksamhet, numera intoge en

mindre framträdande plats i ämbetsverket. En dylik utveckling syntes vara

ganska förklarlig, då ifrågavarande spörsmål till betydande del hade sin

grund i äldre rättsförhållanden, vilka så småningom avvecklades. De flesta

av de vidlyftiga och svårlösta frågor, vilka uppkommo vid genomförandet

av den genomgripande omläggning av hela det prästerliga avlöningsväsendet

och förvaltningen av prästlönejorden, som innefattades i 1910 års lagstiftning

på detta område, syntes också enligt de sakkunnigas mening numera

fått sin lösning. I stället hade denna lagstiftnings genomförande för

kammarkollegii del haft i sitt följe en mängd löpande förvaltningsärenden

av föga invecklad beskaffenhet. Härmed hade de sakkunniga ingalunda

velat förneka, att ärenden av mera komplicerad natur alltjämt till ett ej

ringa antal förekomma i kollegium. Men huvudparten av de inkommande

ärendena syntes dock utgöras av frågor av betydligt enklare slag.

Besparingssakkunniga hava beträffande rotelindelningen och antalet kammarråd

anfört följande:

»Såvitt de sakkunniga kunnat bedöma, är arbetet för närvarande rätt

ojämnt fördelat mellan de olika rotlarna. Beträffande vissa rotlar har det

Diarieföring,

protokollsfäring

m. m.

Personal
indragningar.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

synts de sakkunniga tydligt, att förekommande arbetsuppgifter numera icke

äro av den omfattning och den kvalitet, att de kunna anses motsvara en

skälig arbetsmängd för den anställda personalen. Härvid hava de sakkunniga

icke förbisett, att för tillfället en viss förstärkning av kollegii arbetskrafter

vunnits därigenom, att den av kollegii ledamöter, som tillika är

ledamot av vattenöverdomstolen, under sin tjänstledighet för offentligt uppdrag

själv fullgör de med ledamotskapet i vattenöverdomstolen förenade

göromålen; åt hans vikarie har till följd härav kunnat i viss utsträckning

överlämnas föredragningen av ärenden tillhörande andra rotlar, varigenom

arbetslättnad å dessa vunnits. Även med beaktande av detta mera tillfälliga

förhållande anse de sakkunniga sitt nyss uttalade omdöme äga giltighet.

Om också den på extra stat uppförda roteln, till vilken de s. k. indelningsärendena

äro förlagda, särskilt i betraktande av dessa ärendens merendels

ganska invecklade och vidlyftiga beskaffenhet torde, såsom arbetet nu är

organiserat, höra till de mera arbetstyngda rotlarna i kollegium, hava besparingssakkunniga

dock kommit till den uppfattningen, att det skulle vara

möjligt att genom eu lämplig fördelning av arbetet mellan övriga rotlar

bereda rum även för indelningsärendena — ävensom för andra frågor, som

hänförts till den extra ledamotens föredragning — på någon av de ordinarie

rotlarna och förty helt indraga den extra roteln.

Emellertid synes man icke böra stanna vid en dylik åtgärd. De sakkunniga

hava i det föregående påvisat, hurusom vissa till kollegii handläggning

hörande ärenden kunna väntas inom en nära framtid komma att nedgå

till antalet eller helt eller delvis försvinna. Vidare hava i ett par hänseenden

framförts av ämbetsverket självt tidigare väckta förslag, åsyftande

inskränkning av de till kollegium hörande arbetsuppgifterna. Men härutöver

hava de sakkunniga föreslagit vissa med hänsyn till sina verkningar

delvis ganska ingripande omläggningar av arbetet i kollegium, i syfte att

åstadkomma en höjning av ar be t seffektiviteten i ämbetsverket, nämligen begränsning

av den kollegiala handläggningen, överlämnande av beslutanderätt

utan föredragning till vederbörande ledamot eller underordnad tjänsteman, anlitande

i ökad utsträckning av sekreterare och andra tjänstemän för självständig

föredragning samt inskränkning av protokollsföringen och viss förenkling

av konceptens avfattning. Om dessa åtgärder i förenklande riktning genomföras

och om vidare arbetet i kollegium även i övrigt anordnas så, att de

skilda befattningshavarnas arbetsförmåga fullt utnyttjas med hänsyn till

deras kompetens, så att enklare göromål icke uppdragas åt personal med

högre utbildning än som arbetets beskaffenhet kräver, kan verksamheten i

kollegium enligt besparingssakkunnigas mening koncentreras på ett färre antal

ordinarie ledamöter än det nuvarande.»

Vid frågans övervägande hava de sakkunniga för sin del funnit, att kollegium

nu borde organiseras på fyra byråer, envar under ledning av ett

kammarråd. Vad byråindelningen anginge, borde den ännu i vissa fall kvarstående

fördelningen av ärendena mellan ledamöterna efter de län, från vilka

ärendena inkomme, helt övergivas och ärendena fördelas efter frågornas

sakliga innebörd. Liksom det nu vore generaldirektören förbehållet att fördela

göromålen mellan ledamöterna, syntes ärendenas uppdelning mellan

byråerna böra få ankomma på generaldirektören.

Å varje byrå borde anställas, utom kammarrådet, en sekreterare, en notarie

och ett kontorsbiträde jämte erforderlig amanuenspersonal.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr Sfi.

17

Emellertid liava de sakkunniga ansett det bliva behövligt att utöver de på

byråerna inplacerade sekreterarna bibehålla ytterligare eu sekreterartjänst.

Innehavaren av denna befattning skulle hava till uppgift att biträda ämbetsverkets

cdief med förekommande utredningar samt att föredraga ärenden,

som för sådant ändamål efter generaldirektörens bestämmande överlämnades

till honom från byrå, som vore i behov av ökade arbetskrafter för föredragning.

Dessutom skulle åt denne sekreterare uppdragas föredragningen

för hela ämbetsverket av personal- och ekonomiärendena, vilka icke syntes

behöva hänföras till någon särskild byrå. De sakkunniga hava dock med

bestämdhet framhållit, att arbetet icke borde organiseras så, att föredragningen

av personal- och ekonomiärendena betraktades såsom den väsentliga delen

av denne befattningshavares arbetsuppgifter, utan det borde tillses, att hans tid

till övervägande grad upptoges av andra, mera kvalificerade göromål. Under

annan förutsättning hade en så hög löneställning som 26:e lönegraden för

ifrågavarande tjänsteman synts de sakkunniga icke kunna försvaras.

Vid ett genomförande av de sakkunnigas organisationsförslag i förevarande

del skulle — bortsett från biträdespersonalen — ett ordinarie och ett

extra kammarråd samt en extra sekreterare komma att indragas. Däremot

skulle notariernas antal utökas från tre till fyra.

Beträffande härefter personalen å advokatfiskalskontoret upptog den år

1909 genomförda organisationen, liksom även den före omorganisationen

gällande staten för kammarkollegium, en advokatfiskal med avlöning efter

dåvarande andra normalgraden. Såsom biträde åt denne tjänstgjorde en

amanuens. Under hänvisning till arbetets tillväxt utökades personalen från

början av år 1912 med en extra advokatfiskal. Till biträde åt advokatfiskalerna

anställdes från och med den 1 april 1914 ett kvinnligt extra

skrivbiträde, som från och med år 1917 erhöll avlöning, motsvarande lönen

i den dåvarande högre biträdesgraden. Från och med den 1 juli 1916 anställdes

vidare å advokatfiskalskontoret två extra tjänstemän i dåvarande

första lönegraden med benämning fiskaler. I fråga om de skäl, som på sin

tid anfördes vid det första anställandet av extra advokatfiskalen och fiskalerna,

må hänvisas till dels propositionen nr 153 till 1912 års riksdag, dels

statsverkspropositionen till 1916 års riksdag, sjunde huvudtiteln, sid. 13_

17, dels ock propositionen nr 205 till 1916 års riksdag, sid. 20—26 samt

36-39.

Vid den år 1919 beslutade omorganisationen av ämbetsverket uppfördes

såväl extra advokatfiskalen som de två fiskalerna och skrivbiträdet å kollegii

ordinarie stat. Av de båda advokatfiskalerna bibehölls en — med benämning

andre advokatfiskal — i dåvarande andra normalgraden, medan en

under benämning förste advokatfiskal uppflyttades i högre tjänsteställning

med en begynnelseavlöning av 6,800 kronor eller samma belopp, som utgick

till vissa tjänstemän, vilka intogo en mellanställning mellan andra och

tredje normalgraden.

Dihang till riksdagens protokoll 1929. 6 sand. 45 hå/t. (Nr 86.)

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Statsutskottets utlåtande Nr 86.

Från och med den 1 oktober 1918 har emellertid å advokatfiskalskontoret

funnits anställd ytterligare en extra advokatfiskal, vilkens befattning icke

berördes av omorganisationen. Anställandet av sistnämnda befattningshavare

motiverades med den ökning av arbetet å advokatfiskalskontoret, som uppstod

till följd av den nya vattenlagens tillkomst.

I samband med uppflyttning i lönegrad av vissa tjänster, tillhörande förutvarande

andra normalgraden, placerades andre advokatfiskalstjänsten enligt

beslut vid 1925 års riksdag i 27:e lönegraden. Härvid förutsattes emellertid,

att den rätt till aktoratsarvode, som förut tillkommit andre advokatfiskalen,

skulle bortfalla. Från och med den 1 juli 1926 hänfördes även extra advokatfiskalen

till 27:e lönegraden, varvid likaledes den honom dittills tillkommande

rätten till aktoratsarvode upphörde. Förste advokatfiskalstjänsten inordnades

vid 1921 års lönereglering för statsdepartementen m. fl. verk, tillhörande

civilförvaltningen, i 18:e lönegraden, enligt nu gällande löneplan motsvarande

lönegrad B 28. Innehavaren av denna tjänst har bibehållits vid rätt till

aktoratsarvode, så länge han kvarstår i tjänsten.

Enligt gällande instruktion för ämbetsverket har advokatfiskalsämbetet

att tillse, bevaka och utföra kronans rätt och talan i alla de till kollegii

befattning hörande ärenden, där kronans rätt är i fråga och som till ämbetets

handläggning i följd av Kungl. Maj:ts föreskrift höra eller av kollegium

eller justitiekanslersämbetet remitteras, eller varuti ämbetet utan remiss

finner sig befogat anställa ämbetstalan, ävensom beträffande allmänna arvsfondens

rätt och i de andra mål och ärenden, där sådant enligt givna säiskilda

föreskrifter blivit kollegii advokatfiskal uppdraget. Härjämte åligger

ämbetet att i övrigt ställa sig till efterrättelse vad justitiekanslersämbetet

enligt dess instruktion kan anbefalla advokatfiskalsämbetet.

Advokatfiskalsämbetet har ock att, enligt vad därom är särskilt stadgat

utföra kollegii talan i vattenmål.

Advokatfiskalerna företräda med lika befogenhet advokatfiskalsämbetet.

På framställning av vederbörande advokatfiskal äger generaldirektören

eller justitiekanslersämbetet förordna någon av kollegii fiskaler att i advokatfiskalens

ställe iakttaga inställelse för bevakande av ämbetets talan vid domstolar,

ämbetsmyndigheter och förrättningssammanträden. År fråga om

kronans rätt och kan ej å ort utom Stockholm ämbetets talan lämpligen

utföras och bevakas av advokatfiskalen själv eller, efter vad nu är sagt,

någon av fiskalerna, äger advokatfiskalen hos justitiekanslersämbetet eller

vederbörande länsstyrelse begära förordnande för särskilt ombud.

De frågor, till vilka advokatfiskalernas ämbetsverksamhet hänför sig, äro

till allra största delen sådana, vilka falla inom området för kollegii egen

ämbetsbefattning.

Vid den undersökning av arbetet å advokatfiskalskontoret, som besparingssakkunniga

företagit, hava de sakkunniga av skäl, för vilka redogörelse

lämnats å sid. 35 — 38 i statsrådsprotokollet, kommit till den uppfattningen,

att de å kontoret förekommande mera kvalificerade göromålen icke vore a-v

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

19

större omfattning, än att desamma utan svårighet kunde utföras av två

advokatiiskaler, då dessutom å kontoret vore anställda två juridiskt utbildade

tjänstemän i 21:a lönegraden. Enär alltså enligt de sakkunnigas mening

extra advokatfiskalens befattning hädanefter kunde undvaras, hava de sakkunniga

hemställt, att för tiden efter den 1 juli 1929 medel för anställande

i kammarkollegium av en extra advokatliskal icke vidare måtte anvisas.

Mellan förste och andre advokatfiskalen borde enligt de sakkunniga en

arbetsfördelning komma till stånd, som till den förres avdelning i allmänhet

förläde de mest maktpåliggande ärendena. En dylik uppdelning av arbetet

förutsattes av 1902 års löneregleringskommitté vid tillstyrkande av förste

advokatliskalstjänstens uppflyttning i den högre löneställningen. Besparingssakkunniga

hade varit i tillfälle att taga del av ett utav förste advokatfiskalen

i kammarkollegium upprättat förslag till arbetsfördelning under

förutsättning, att endast två advokatfiskaler funnes i kollegium anställda.

Av detta förslag syntes framgå, att en dylik arbetsfördelning utan svårighet

kunde åvägabringas.

Genomfördes en dylik uppdelning, syntes de sakkunniga tillräcklig anledning

icke längre föreligga, att andre advokatfiskalen vore placerad i högre löneställning

än de i kollegium anställda sekreterarna och förste arkivarierna.

Det har i detta sammanhang erinrats, att före 1919 års omorganisation advokatfiskalen

i kammarkollegium atnjöte avlöning efter dåvarande andra normalgraden.

De sakkunniga hava därför föreslagit, att befattningen såsom andre

advokatfiskal måtte hänföras till lönegraden B 26.

Vad härefter arkivkontoren beträffar, hava besparingssakkunniga erinrat,

att sedan gammalt i kammarkollegium funnits anställd en arkivarie,

som hade vården om kollegii i kammararkivet förvarade äldre handlingar

(i stort sett härstammande från tiden före år 1700) samt verkställde utredningar

företrädesvis med ledning av dessa handlingar. Kollegii övriga arkivhandlingar

förvarades till huvudsaklig del å det s. k. aktuariekontoret, som

förestods av en aktuarie. Denne hade även att ombesörja vissa utredningsuppgifter.

På grund av beslut vid 1914 års förra riksdag förändrades

aktuarietjänsten, vilken tillhört första normalgraden, från och med år 1915

till en arkivarietjänst, i likhet med den redan befintliga placerad i andra

normalgraden. Med hänsyn till behovet av ökad personal för utredningsgöromål

inrättades samtidigt en ny tjänst i andra normalgraden, likaledes

benämnd arkivarie. Kammarkollegium hade ansett sistberörda tjänst böra,

med upptagande av en äldre tjänstetitel inom kollegium, benämnas kamrerare.

Beträffande den utredning, som förebragtes i fråga om tjänsternas

behövlighet, torde få hänvisas till statsverkspropositionen vid 1914 års förra

riksdag, sjunde huvudtiteln, sid. 4—22.

Vid 1919 års omorganisation uppfördes på ordinarie stat en arkivarie för

lantmäteriutredningar.

I huvudsaklig överensstämmelse med av Kungl. Maj:t i propositionerna

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Statsutskottets utlåtande Nr 86.

nr 287 och 294 framlagda förslag beslöts vid 1921 års riksdag, att kammararkivet

skulle överflyttas på riksarkivets stat och dess förvaltning övertagas

av riksarkivet; de i kammarkollegii egentliga ämbetslokaler förvarade

arkivalierna skulle däremot bibehållas under kollegii förvaltning. Härigenom

befriades den förut i kammararkivet anställde arkivarien, vilken bibehölls

å kollegii stat, från befattningen med arkivets vård. De i kollegium anställda

arkivarierna erhöllo enligt den vid 1921 års riksdag godkända

staten för kollegium benämningen förste arkivarie.

Vid 1919 års omorganisation hade medel å extra stat anvisats för anställande

å andra arkivkontoret av en notarie — den s. k. utredningsnotarien

— med åliggande, bland annat, att biträda arkivarien a detta

kontor med utredningar av enklare beskaffenhet samt tillhandagå forskare

och andra, som besökte arkivkontoret, med upplysningar. I samband med

ordnandet av frågan om kollegii arkivs ställning blev denna notarietjänst

enligt beslut av 1921 års riksdag uppförd å kollegii ordinarie stat. Numera

har befattningen placerats till tjänstgöring å rotlarna.

Förste arkivarie åligger enligt stadgande i instruktionen huvudsakligen

att på grund av de handlingar och kartor, som finnas hos kollegium eller

vartill han eljest kan bereda sig tillgång, verkställa undersökningar och

avgiva yttranden i ärenden, som till honom av kollegium eller någon dess

ledamot för sådant ändamål remitteras, samt att ombesörja vården av de

till hans kontor hörande arkivalierna.

De fyra förste arkivarierna förestå var och en sitt s. k. arkivkontor.

Den för lantmäteriutredningar anställde förste arkivarien förestår fjärde

arkivkontoret. Ärenden, som anses böra göras till föremål för undersökning

genom förste arkivarie, remitteras av kollegium eller vederbörande ledamot

till visst arkivkontor, varefter förste arkivarien framlägger utredningsresultatet

i ett skriftligt tjänstememorial.

Å andra arkivkontoret förvaras de arkivhandlingar, som förut tillhörde

aktuariekontoret. Där föras även jordeböckerna. Å sagda arkivkontor äro

placerade, utom vederbörande förste arkivarie, en arkivtekniskt utbildad

förste amanuens, ett kanslibiträde samt tre extra ordinarie kontorsbiträden.

Å övriga s. k. arkivkontor förekommer icke — annat än i undantagsfall —

någon annan personal än den förste arkivarie, som förestår kontoret.

På grund av det ovan återgivna stadgandet i instruktionen angående

förste arkivariernas ämbetsbefattning åligger förste arkivarien å andra arkivkontoret

att ombesörja vården av större delen av de i kollegium förvarade

arkivalierna. Någon arkivteknisk utbildning kräves dock icke av honom.

Arkivaliernas vård handhaves också huvudsakligen av den nyssnämnde

förste amanuensen med biträde av ett av kontorsbiträdena. Övriga förste

arkivarier hava icke under sin vård nagra handlingar, med undantag för

de till vederbörande arkivkontor hörande koncept och diarier. Med hänsyn

till nu berörda förhållanden hava besparingssakkunniga ansett ifrågavarande

befattningshavares tjänstetitel något oegentlig.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

21

Vad till en början angår den för lantmäteriutredningar avsedda lorste

arkivarietjänsten (fjärde arkivkontoret), hava besparingssakkunniga yttrat,

att han visserligen syntes delvis kunna hämta material för sina undersökningar

ur kammarkollcgii egna handlingar men syntes diirjämte i betydande

omfattning betjäna sig av de kartor och handlingar, som förvarades i lantmäteristyrelsens

arkiv. Besparingssakkunniga hade inför den ifrågavarande

anordningen icke kunnat undgå att hysa betänkligheter av samma art som

de av löneregleringskommittén i dess tidigare, här omnämnda utlåtande

anförda. Det ur principiell synpunkt riktigaste vore enligt de sakkunnigas

mening, att de utredningar och yttranden i lantmäteritekniskt hänseende,

som kunde krävas för behandling av de i kammarkollegium förekommande

ärendena, erhölles genom samarbete med lantmäteristyrelsen. Enär de

utredningsuppgifter, som förekomme å fjärde arkivkontoret, åtminstone för

närvarande syntes giva förste arkivarien full sysselsättning, syntes det,

framhålla de sakkunniga, icke utan vidare få antagas, att lantmäteristyrelsen

kunde utan förstärkning av arbetskrafterna övertaga dessa utredningsuppgifter.

Denna fråga borde dock givetvis ses i samband med andra spörsmål

rörande lantmäteristyrelsens organisation. Då besparingssakkunniga icke

varit i tillfälle att närmare undersöka arbetsförhållandena i lantmäteristyrelsen,

hava de sakkunniga icke kunnat bedöma, på vad sätt ett överflyttande

till styrelsen av ifrågavarande arbetsuppgifter kunde komma att påverka

personalbehovet i styrelsen. Med hänsyn till de principiella synpunkter, som

ovan blivit antydda, hava de sakkunniga dock funnit sig böra föreslå, att

den för lantmäteriutredningar avsedda förste arkivarietjänsten i kammarkollegium

överfördes på övergångsstat för att vid inträffande ledighet å

tjänsten indragas.

Beträffande övriga arkivkontor hava de sakkunniga föreslagit, att en

förste arkivarietjänst måtte utbytas mot en notariebefattning med åliggande

att självständigt utföra enklare utredningsuppgifter.

Vidkommande kammarkollegii registratorskontor hava de sakkunniga

anfört, att, i likhet med vad som skett beträffande registratorerna i vissa

andra centrala ämbetsverk, registratorsbefattningen i kammarkollegium syntes

böra placeras i 14:e lönegraden. Därest diarieföringen i kollegium förenklades

i överensstämmelse med vad de sakkunniga förordat, syntes emellertid

övriga å registratorskontoret förekommande göromål icke kunna bereda

registratorn full sysselsättning. En lämplig lösning av denna organisationsfråga

syntes de sakkunniga kunna vinnas, om registratorskontoret sammanfördes

med arkivkontoret. Registratorn kunde då, med bibehållande av

kvarstående registrators- och kassagöromål — däribland även avlöningslistornas

upprättande — övertaga den närmaste ledningen av på arkivkontoret

förekommande registrerings- och anteckningsgöromål. Särskilt förefölle

denna anordning de sakkunniga lämplig, om till arkivkontoret komme

att förläggas förandet av en föreslagen liggare över statens fasta egendom

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

För placering å kollegii rotlar äro nu avsedda fem ordinarie och ett

medelst anslag å extra stat avlönat kontorsbiträde. Då på var och en av

de föreslagna fyra byråerna syntes böra anställas ett kontorsbiträde, frigjordes

två kontorsbiträden från sina nuvarande uppgifter. För att bereda

generaldirektören och den utom byråorganisationen ställde sekreteraren tillgång

till hjälp med renskrivnings- och expeditionsgöromål syntes inskränkningen

av biträdespersonalen böra begränsas till det å extra stat anställda

kontorsbiträdet.

Jämväl å arkivkontoret har enligt de sakkunniga någon begränsning av

biträdespersonalen synts kunna genomföras, om registratorns arbetskraft på

antytt sätt utnyttjas för vissa där förekommande göromål. De sakkunniga

hava därför föreslagit, att ett av de extra ordinarie kontorsbiträdena å

andra arkivkontoret måtte indragas.

Beträffande vaktpersonalen hava de sakkunniga icke funnit anledning

föreslå någon förändring.

Sammansatt- I enlighet med vad de sakkunniga sålunda föreslagit skulle följande för"Tesparingsändringar

med avseende å de å kammarkollegii ordinarie stat nu uppförda

sakkunniga ordinarie befattningarna vidtagas:

ändHngTrna» 1 kammarrådstjänst samt befattningen såsom förste arkivarie för lant
kammarkoi-

mäteriutredningar skulle indragas;

°Itd:rie andre advokatfiskalstjänsten, lönegrad B 27, skulle sänkas till lönegrad B 26;

1 befattning såsom förste arkivarie (B 26) skulle utbytas mot 1 notarietjänst

(B 21);

ytterligare 1 notarietjänst (B 21) skulle uppföras å staten;

den i 21:a lönegraden uppförda registratorsbefattningen skulle utbytas

mot en likabenämnd befattning i lönegraden B 14.

I fråga om genomförandet av dessa förslag hava besparingssakkunniga

yttrat följande:

»Då två kammarrådstjänster för närvarande äro vakanta, kan den till indragning

föreslagna kammarrådsbefattningen från och med den 1 juli 1929

avföras ur staten.

Befattningen såsom förste arkivarie för lantmäteriutredningar torde böra

uppföras på övergångsstat för att vid inträffande ledighet å befattningen

indragas.

Av övriga åtta ordinarie befattningar i 26:e lönegraden äro för närvarande

två vakanta. Av de sex ordinarie innehavarna av dylika tjänster

uppnår en den 30 mars 1929 pensionsåldern. Det föreslagna utbytet av en

förste arkivarietjänst mot en notariebefattning kan följaktligen genomföras

från och med den 1 juli 1929.

Vad andre advokatfiskalstjänsten angår, synes övergången lämpligen böra

ordnas så, att tjänsten kvarstår å ordinarie staten i nuvarande lönegrad

men att till staten fogas en anmärkning av innehåll, att befattningen skall

vid inträffande ledighet nedflyttas i lönegraden B 26.

Ordinarie innehavaren av registratorsbefattningen har fullmakt, icke å

viss tjänst, utan å befattning i kollegium i 21:a lönegraden. Av de till

l

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

23

21:a lönegraden hörande befattningarna är en fiskalstjänst för närvarande

vakant. Enligt de sakkunnigas förslag skulle vidare tillkomma två nya

tjänster i denna lönegrad. Det bör alltså icke möta någon svårighet att

redan från och med ingången av nästa budgetår vidtaga det föreslagna utbytet

av den nuvarande registratorstjänsten mot eu befattning i 14:e lönegraden.

»

I fråga om anslagsberäkningen för budgetåret 1929/1930 anföra besparingssakkunniga

följande:

»Anslaget till avlöningar till ordinarie tjänstemän torde i anslutning härtill

böra för budgetåret 1929/1930 beräknas till 242,544 kronor eller i avrundat

belopp 242,500 kronor. Sedan den föreslagna nedflyttningen i lönegrad

av andre advokatfiskalstjänsten genomförts, torde anslaget böra minskas

till 242,100 kronor.

Till avlöning vid den å övergångsstat uppförda tjänsten torde böra beräknas

ett belopp av i runt tal 9,500 kronor.

I enlighet med det förfarande, som under senare år tillämpats vid fastställande

av nya avlöningsstater för statsdepartementen och vissa centrala

ämbetsverk, torde det särskilda anslaget till vikariatsersättningar — för

innevarande budgetår 6,700 kronor — böra bortfalla. Samtliga vikariatskostnader

för uppehållande av ordinarie tjänster skola i sådant fall jämlikt

kungörelsen den 18 juni 1926 (nr 269) bestridas från anslaget till avlöningar

till ordinarie tjänstemän.

I ordinarie staten för kammarkollegium finnas även upptagna dels ett

anslag till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., för närvarande

bestämt till 31,300 kronor, dels ett förslagsanslag till renskrivningsoch

tryckningskostnad, för innevarande budgetår beräknat till 3,000 kronor.

Vid sidan av den ordinarie staten är för budgetåret 1928/1929 anvisat ett

extra anslag till kammarkollegii verksamhet å 34,500 kronor. Med anlitande

av detta anslag äro anställda vissa i det föregående omnämnda befattningshavare,

nämligen 1 extra kammarråd, 1 extra advokatfiskal, 1 extra sekreterare

och 1 extra kontorsbiträde. Av anslaget må vidare enligt Kungl.

Maj:ts medgivande användas ett belopp av högst 3,000 kronor för beredande

av arvode åt ett vattentekniskt biträde. De från sistnämnda anslag avlönade

befattningarna skola enligt de sakkunnigas i det föregående framställda förslag

med utgången av innevarande budgetår indragas. Vid sådant förhållande

synes den nyssberörda posten å 3,000 kronor åt ett vattentekniskt

biträde lämpligen kunna inräknas i anslaget till avlöningar till icke-ordinarie

befattningshavare m. m. Härigenom undviker man nämligen att för nästa

budgetår upptaga något anslag å extra stat till kammarkollegii verksamhet.

Då behov av vattentekniskt biträde jämväl för framtiden synes föreligga,

torde några betänkligheter mot ett dylikt förfarande icke behöva möta.

Vad angår det ovannämnda förslagsanslaget till renskrivnings- och tryckningskostnad,

synes detta anslag — i anslutning till den anordning, som

vid fastställande år 1928 av ny stat för statskontoret vidtogs beträffande

ett i staten för detta ämbetsverk uppfört förslagsanslag till renskrivningskostnad

— böra inräknas i anslaget till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare

m. m. Ehuru ifrågavarande anslag, vilket så gott som

uteslutande tages i anspråk för avlönande av viss biträdespersonal, för närvarande

lärer överskridas — utgifterna å detsamma uppgingo budgetåret

1927/1928 till 5,210 kronor mot beräknade 3,000 kronor — hava de sak
-

Anslags
beräkning.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

kunniga dock ansett, att anslaget till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare

vid inräknande av ifrågavarande post icke bör höjas med högre

belopp än 3,000 kronor.

Då besparingssakkunniga i det föregående föreslagit indragning av ett

extra ordinarie kontorsbiträde, torde anslaget till avlöningar till icke-ordinarie

befattningshavare av denna anledning böra minskas med, i avrundat

belopp, 2,200 kronor.

I enlighet med vad nu anförts, synes anslaget till avlöningar till ickeordinarie

befattningshavare m. m. böra för budgetåret 1929/1930 beräknas

till (31,300 + 3,000 + 3,000 — 2,200 =) 35,100 kronor.

I överensstämmelse med det förfaringssätt, som tillämpats beträffande anslagen

till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare i statsdepartementen

och vissa centrala ämbetsverk, torde ifrågavarande anslag å kollegii stat

böra beräknas med uppdelning å tre särskilda poster, en till grundavlöningar

till extra ordinarie tjänstemän, en till extra befattningshavare, tillfällig

personal, renskrivning, övertidsersättning m. m. samt en till avlöningsförhöjningar

till extra ordinarie tjänstemän m. m. Sistnämnda post bör erhålla

förslagsanslags natur.

De icke-ordinarie befattningshavarna i kammarkollegium erhålla för närvarande

i betydande omfattning sin avlöning genom vikariat å ordinarie

eller extra tjänster i ämbetsverket. Jämväl i fortsättningen torde i viss utsträckning

avlöningarna till den icke-ordinarie personalen i ämbetsverket

komma att bestridas genom vikariat å ordinarie tjänster. Under hänsynstagande

härtill hava de sakkunniga funnit sig böra beräkna de poster, som

skola ingå i ifrågavarande anslag, på följande sätt:

Grundavlöningar till extra ordinarie tjänstemän, högst kronor 25,200

Avlöningsförhöjningar till extra ordinarie tjänstemän m. m.,

förslagsvis........................................................................................ » 2,500

Extra befattningshavare m. m..................................................... »___7,400

Summa kronor 35,100.

I det till extra befattningshavare m. m. upptagna beloppet hava inräknats

arvode till bibliotekarie med 300 kronor, utgifter för nattvakt med

1,050 kronor, kostnader för det vattentekniska biträdet med 3,000 kronor

samt den ovannämnda posten till renskrivnings- och tryckningskostnad med

3,000 kronor.

I anslutning till vad sålunda blivit anfört skulle ordinarie avlöningsstaten

för kammarkollegium för budgetåret 1929/1930 erhålla följande utseende

:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ............ kronor 242,500

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. in., förslagsanslag

................................................................................ »_35,100

Summa kronor 277,600.

På sätt ovan angivits bör vidare övergångsstaten bestämmas sålunda:

Avlöning, förslagsanslag.................................................................. kronor 9,500.

Ordinarie förslagsanslaget till kammarkollegium — för närvarande upp
-

taget till 302,100 kronor — bör följaktligen för budgetåret 1929/1930 bestämmas

till 287,100 kronor.»

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr SO.

25

Vad angår de besparingar, som skulle uppstå vid ett genomförande av de

av besparingssakkunniga föreslagna organisationsändringarna, hava de sakkunniga

beräknat, att den årliga minskningen i personalkostnader kunde

uppskattas till, i avrundat belopp, 43,400 kronor, frånsett dyrtidstillägg,

eller, om dyrtidstillägg inberäknades, något över 50,000 kronor.

Med hänsyn till vad de sakkunniga anfört angående sambandet mellan

förslaget om indragning av förste arkivarien för lantmäteriutredningar och

frågan om personalbehovet i lantmäteristyrelsen har den minskning i staten

för kammarkollegium, som bleve en följd av genomförandet av nyssnämnda

förslag, av de sakkunniga icke uppförts såsom en utgiftsminskning.

I utlåtande den 1 mars 1929 — återgivet å sid. 47—50 i statsrådsprotokollet

—- bar kammarkollegium i huvudsak tillstyrkt besparingssakkunnigas

förslag, dock att kollegium ansett, att något utbyte av en förste arkivarietjänst

mot en notariebefattning helst icke borde vidtagas.

Två ledamöter av kollegium, kammarråden friherre von Otter och Wohlin,

hava emellertid vid ärendets behandling anmält avvikande mening.

I fråga om innebörden av dessa reservationer tillåter sig utskottet hänvisa

till sid. 51—57 i statsrådsprotokollet.

Lantmäteristyrelsen, som, enligt vad förut nämnts, den 23 februari 1929

avgivit utlåtande i ärendet, har därvid i avseende å de föreslagna personalindragningarna

endast yttrat sig angående den för lantmäteriutredningar

avsedda förste arkivarietjänsten. Styrelsen har härutinnan tillstyrkt besparingssakkunnigas

förslag.

Domänstyrelsen har i sitt förberörda utlåtande den 28 februari 1929 ej

framställt erinran mot besparingssakkunnigas förslag i de delar, varöver

sagda styrelse yttrat sig.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»Vid sitt bedömande av frågan om kammarkollegii organisation hava

besparingssakkunniga, enligt vad i det föregående framhållits, funnit sig

icke böra taga hänsyn till de möjligheter till mera vittgående förändringar

beträffande kammarkollegii ställning inom förvaltningen, som kunna komma

att framgå ur den för närvarande pågående utredningen av frågan om nya

grunder för lagstiftningen om prästerskapets avlöning samt dispositionen

och förvaltningen av prästlönejorden. I detta avseende delar jag de sakkunnigas

uppfattning. Det lärer vara uteslutet att nu förutse, till vilka

resultat den fortsatta utredningen av berörda vittomfattande spörsmål kan

leda. Tidpunkten för dessa spörsmåls slutliga lösning torde ej heller för

närvarande kunna med någon säkerhet bedömas. Att i avvaktan på en dylik

lösning uppskjuta ställningstagandet till de nu framkomna förslagen om

vissa förändringar i kammarkollegii organisation finner jag så mycket mindre

böra ifrågakomma, som vissa ej obetydliga besparingar i personalkostnader

synas omedelbart stå att vinna på den av de sakkunniga anvisade vägen.

Ämbetsverkens

yttranden.

Departe
mentschefen.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

I den historiska översikt, jag inledningsvis lämnat, bär erinrats, hurusom

en väsentlig begränsning i kammarkollegii verksamhet på det kamerala

området inträdde genom grundskatternas avskrivande och indelningsverkets

upphävande. Visserligen förekomma alltjämt till behandling i ämbetsverket

åtskilliga frågor, som hava sin grund i äldre rättsförhållanden

beträffande skyldigheter och besvär, som vilade å själva jorden, eller rättigheter,

som åtföljde densamma, men tydligt är, att i den mån dylika äldre

rättsförhållanden avvecklas frekvensen av hithörande ärenden nedgår.

I de sakkunnigas utlåtande hava särskilt omnämnts vissa grupper av

ärenden, som till följd av nyligen genomförd lagstiftning eller av annan

anledning kunna förväntas komma att minskas till antalet eller helt försvinna.

Hit höra besvärsmål om jordavsöndring samt om rustnings- och

roteringsbesvärens värde. Efter genomförande av det för innevarande ars

riksdag framlagda, med viss mindre ändring av riksdagen bifallna förslaget

till lag om kronans förmånsrätt för avdikningslån kommer vidare kammarkollegii

befattning med granskning och anteckning i jordeboken av länsstyrelsernas

utslag rörande fördelning av dylika lån att upphöra. I sammanhang

härmed hava de sakkunniga även uttalat sig för att kammarkollegii

ställning såsom mellaninstans i besvärsmål angående fördelning av avdikningslån

måtte upphöra. Till detta uttalande vill jag, efter samråd med

chefen för jordbruksdepartementet, lämna min anslutning. Den sålunda

ifrågasatta förändrinaen lorde böra genomföras i samband med utfärdande

av den nya instruktion för ämbetsverket, som vid bifall till det förslag jag

här framlägger lärer komma att erfordras.

De sakkunniga hava vidare ifrågasatt, huruvida efter jord registrets uppläggande

anledning föreligger att fortfarande föra jordeboken, samt hemställt,

att frågan om jordebokens fortsatta förande måtte göras till föremål

för utredning. Denna hemställan har vunnit understöd från såväl kammarkollegium

som lantmäteristyrelsen. För min del har jag icke något att

erinra mot att en dylik utredning åvägabringas men är icke för närvarande

beredd att yttra mig rörande sättet för dess verkställande.

I anslutning till av kammarkollegium tidigare framlagda förslag hava

de sakkunniga hemställt, att ärenden angående fastställande av skogsmedelsbelopp

enligt 19 § 4:o) prästlöneregleringslagen samt ärenden om utbyte av

byggnadsvirke vid boställe mot annat lämpligare slag av virke eller annat

byggnadsämne m. m. måtte överlämnas för avgörande till domänstyrelsen.

Dessa förslag hava av sistnämnda ämbetsverk tillstyrkts. Efter samråd

med cheferna för ecklesiastik- och jordbruksdepartementen har jag funnit

mig böra förorda bifall till vad sålunda föreslagits. Förslagen torde böra

genomföras i samband med utfärdande av ny instruktion för kammarkollegium.

Den av de sakkunniga i detta sammanhang berörda frågan om

förenklad metod vid de här avsedda beloppens fastställande är — såsom vid

förslagets behandling inom kammarkollegium anmärkts — för närvarande

föremål för utredning inom domänstyrelsen, som jämlikt Kungl. Maj:ts

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr SO. 27

remiss den 16 juni 1926 har att gemensamt med kammarkollegium yttra

sig i denna fråga.

Jämväl i ett annat avseende hava de sakkunniga upptagit ett av kammarkollegium

framställt förslag rörande inskränkning av ämbetsverkets arbetsuppgifter,

nämligen i fråga om upphörande av den nu å kollegii advokatfiskalsämbete

vilande skyldigheten med avseende å granskning av markegångstaxorna.

Då den ifrågasatta åtgärden kräver ändring i förordningen

den 2 juni 1911 angående grunderna och sättet för markegångsprisens bestämmande

och förslag i detta ämne icke lärer hinna föreläggas innevarande

års riksdag, torde förevarande spörsmål vid ett senare tillfälle få

för Kungl. Maj:t anmälas.

Enligt vad de sakkunniga upplyst avser en mycket betydande del av de

åtkomsthandlingar till kronans fasta egendom, som granskas och förvaras

å kammarkollegii advokatfiskalskontor, förvärv av fastigheter för domänverkets

räkning. De sakkunniga hava hemställt om föreskrift i syfte att bestyret

med granskning och förvaring av ifrågavarande åtkomsthandlingar måtte

överflyttas till domänstyrelsen. Detta förslag, vilket i de avgivna yttrandena

lämnats utan erinran, har jag, efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet,

ansett mig böra biträda. Lika med de sakkunniga finner

jag det nämligen ur olika synpunkter riktigast, att ett affärsdrivande verk

som domänstyrelsen självt bär ansvaret och kostnaderna för vården av

äganderättshandlingarna rörande den egendom, som är ställd under dess

förvaltning. Frågan om den lämpliga tidpunkten för den ifrågavarande

överflyttningen torde vid ett senare tillfälle få anmälas för Kungl. Maj:t.

Den i kammarkollegii utlåtande väckta frågan om överlämnande till byggnadsstyrelsen

av vården av äganderättshandlingarna beträffande fastigheter,

som stå under denna styrelses'' förvaltning, torde få i annat sammanhang

upptagas till behandling.

Efter en redogörelse för behandlingen av frågan om den rättsliga vården

av kronans fasta egendom hava de sakkunniga slutligen uttalat, att de ansett

det böra upptagas till övervägande, huruvida advokatfiskalsämbetet i

kammarkollegium borde bibehållas vid sin befattning med la g fartsansökningar,

som förklarats vilande. Denna fråga har ytterligare utvecklats av

kammarkollegium i dess över förslaget avgivna utlåtande. Kollegium har

därvid ansett den ifrågasatta utredningen böra komma till stånd. Utan att

taga någon ställning till själva saken förutsätter jag, att kammarkollegium

A^erkställer den utredning i frågan, kollegium anser påkallad, och till Kungl.

Maj:t inkommer med det förslag, vartill ämbetsverket må finna anledning.

Vad angår kammarkollegii arbetsformer hava besparingssakkunniga främst

upptagit till behandling frågan om förenkling av sättet för ärendenas avgörande

i ämbetsverket.

Såsom redan erinrats, avgöras ärendena i kollegium för närvarande med

mycket få undantag kollegialt antingen i plenum av generaldirektören och

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande Nr 66.

samtliga ledamöter eller på division, bestående av generaldirektören och två

ledamöter eller av tre ledamöter. Besparingssakkunniga hava nu föreslagit,

att den kollegiala förvaltningsformen måtte inskränkas och ämbetsverkets

chef bliva ensam beslutande i huvudparten av de på kollegium ankommande

ärendena.

Från den redogörelse för denna frågas utveckling, som i det föregående

lämnats, ber jag först att få erinra, att 1902 års löneregleringskommitté

redan år 1903 föreslog en dylik förändring beträffande formen för ärendenas

handläggning i kammarkollegium. Denna förändring avstyrktes av

ämbetsverket. En ledamot av kollegium, dåvarande kammarrådet, sedermera

generaldirektören och chefen för ämbetsverket Nehrman, vilken såsom representant

för verket deltagit i löneregleringskommitténs arbete, gav dock

sin anslutning till kommitténs förslag på denna punkt. Vid framläggande

till 1908 års riksdag av proposition rörande omorganisation av kammarkollegium

uttalade föredragande departementschefen sig för ett bibehållande

i huvudsak av den kollegiala formen; i enlighet härmed upptog propositionen

såsom chef för ämbetsverket en president. Riksdagen vidtog häri

den ändringen,! att i spetsen för ämbetsverket, i enlighet med vad löneregleringskommittén

föreslagit, ställdes en generaldirektör. Enligt den år

1909 av Kungl. Maj:t utfärdade instruktionen bibehölls emellertid i väsentliga

delar det kollegiala systemet, men beträffande samtliga sådana i § 3 i instruktionen

angivna ärenden rörande den under kollegii vård ställda egendomens

förvaltning, vilka det tillkom kollegium att i första hand pröva och avgöra,

var beslutanderätten överlämnad åt generaldirektören ensam. Numera handläggas

dock även åtskilliga dylika förvaltningsärenden, i vilka beslutanderätten

genom senare vidtagna författningsändringar överflyttats från Kungl.

Maj:t till kammarkollegium, i kollegial ordning.

Det torde icke med fog kunna bestridas, att systemet med en chef såsom

ensam beslutande efter rådplägning med en eller flera av verkets ledamöter

medför mindre omgång än den kollegiala förvaltningsformen och därför i

allmänhet befordrar ett snabbare avgörande av ärendena. Detta har givetvis

varit en av anledningarna till att man beträffande centralförvaltningen

i så stor utsträckning som skett övergått till nämnda system för ärendenas

handläggning. Besparingssakkunniga hava också på grundval av en jämförelse

mellan arbetsformerna i kammarkollegium och i övriga av de sakkunniga

undersökta ämbetsverk uttalat, att upphörandet av den kollegiala

förvaltningsformen komme att medföra ganska betydande möjligheter till

förenkling i arbetet. Det har även förefallit de sakkunniga, som om med

en alltför vidsträckt tillämpning av det kollegiala systemet skulle följa en

viss benägenhet att i övrigt bibehålla tyngre och omständligare arbetsformer,

än som av ärendenas egen beskaffenhet oundgängligen betingades.

För min del anser jag i likhet med de sakkunniga tiden nu vara inne

att jämväl för kammarkollegii vidkommande genomföra en inskränkning

av det kollegiala systemets användning. Enligt vad de sakkunniga fram
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

29

hållit och ämbetsverket självt i sitt utlåtande vitsordat möter en dylik förändring

icke något hinder i beskaffenheten av de ärenden, som numera

ankomma på kammarkollegium. Den farhåga, som i ärendet uttalats, att

ämbetsverket, om det kollegiala systemet övergåves, icke skulle kunna upprätthålla

sin auktoritet, torde icke bestyrkas av erfarenheterna från de stora

och viktiga grenar av statsförvaltningen, inom vilka iirendena avgöras av

vederbörande verkschef efter rådplägning med en eller flera av verkets

ledamöter. Alldeles oavsett den form för ärendenas avgörande, som väljes,

kommer ju kammarkollegium även i fortsättningen att i realiteten förfoga

över samma speciella sakkunskap beträffande kollegii förvaltningsområde,

vilken i själva verket utgör grunden för ämbetsverkets ställning inom förvaltningen.

-Då jag alltså tillstyrker, att användningen av det kollegiala systemet i

kammarkollegium i väsentliga delar inskränkes, har jag därmed ingalunda

velat förneka, att det beträffande vissa ärendesgrupper i verket kan vara

befogat att bibehålla det kollegiala avgörandet. Att vissa ärenden alltjämt

skulle genom stadgande i instruktionen vara liänskjutna till behandling i

kollegial ordning hava också de sakkunniga förutsatt. Även om man biträder

den allmänna ståndpunkt, jag här intagit till frågan, kan man givetvis

på enstaka punkter stanna i olika meningar om var gränsen bör gå

mellan kollegialt behandlade ärenden och ärenden, som överlämnas till

chefens avgörande. De sakkunniga hava för sin del hemställt, att löneregleringskommitténs

på sin tid framställda förslag i denna del måtte i

huvudsak genomföras. Häremot har jag i princip intet att invända. Utformandet

i detalj av bestämmelserna rörande sättet för ärendenas avgörande

torde emellertid böra ske först i samband med utarbetande av ny instruktion

för ämbetsverket. I sammanhang därmed torde även böra tagas under

övervägande, huruvida tillräcklig anledning föreligger att genom stadgande

i instruktionen bereda ämbetsverket möjlighet att i viss begränsad omfattning

till ledamot eller annan tjänsteman överlämna befogenhet att utan

föredragning för chefen besluta i vissa grupper av ärenden.

Av de sakkunnigas utredning framgår, att andra tjänstemän än kammarråden

i mycket ringa utsträckning tagas i anspråk för föredragning i ämbetsverket.

De sakkunniga hava emellertid påvisat, hurusom, vad särskilt

sekreterarna angår, självständig föredragningsskyldighet utgjort en av förutsättningarna

för sekreterartjänsternas uppflyttning från 24:e till 26:e lönegraden.

I anslutning härtill hava besparingssakkunniga uttalat, att det nu

i ämbetsverket i stor utsträckning praktiserade förfarandet, att sekreterarna

till en del tagas i anspråk för biträde vid ärendenas utredning men framför

allt sysselsättas med uppsättning av koncept till utgående expeditioner,

åtminstone delvis av ganska enkel beskaffenhet, icke kan anses förenligt

med sekreterarnas löneställning. Det har icke heller synts de sakkunniga

stå i överensstämmelse med de grundsatser, som i allmänhet tillämpats vid

det administrativa arbetets anordnande inom andra ämbetsverk, att samt
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

liga ärendens föredragning oavsett deras kvalitet i stort sett förbehålles ledamöter

i byråchefsgrad. Till dessa synpunkter kan jag giva min anslutning.

Vid organisationsfrågans bedömande synes man därför böra utgå ifrån att

självständig föredragningsskyldighet beträffande vissa grupper av ärenden

ålägges såväl sekreterarna som, i den mån så visar sig lämpligt, andra

tjänstemän i verket.

Vad beträffar de förut återgivna uttalandena av de sakkunniga rörande

diarie- och protokollsföring m. m. i ämbetsverket förutsätter jag, att vad de

sakkunniga bärutinnan anfört ta ges under övervägande av ämbetsverket

och att de förenklingar i hithörande göromåls anordnande, som kunna visa

sig möjliga, genom ämbetsverkets försorg åvägabringas, i den mån föreskrifter

härutinnan icke finnas böra meddelas i instruktionen för ämbetsverket.

Jag övergår härefter till att behandla frågan om kammarkollegii organisation.

Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen för den nuvarande

organisationens tillkomst, minskades år 1909 antalet kammarråd från sex

till fyra. Vid 1919 års omorganisation bestämdes kammarrådens antal till

fem. Samtidigt inrättades fem sekreterartjänster, varvid dock fyra av de

sex dittillsvarande notariebefattningarna indrogos. Bedan påföljande år

tillkom ytterligare en rotel med ett extra kammarråd och en extra sekreterare.

Efter en granskning av arbetet å de olika rotlarna hava besparingssakkunniga

kommit till den slutsatsen, att det är möjligt att genom en lämplig

fördelning av arbetet bereda rum även för de till extra kammarrådets föredragning

hörande ärendena — i främsta rummet ärenden rörande ändringar

i den kommunala indelningen — på någon av de ordinarie rotlarna och att

den extra roteln följaktligen nu kan indragas. Förslaget om indragning av

den extra roteln har ock tillstyrkts av ämbetsverket ävensom, med viss

tvekan, av reservanterna inom verket.

På sätt i det föregående erinrats, hava emellertid besparingssakkunniga

föreslagit vissa förenklingar i arbetet i kollegium ävensom anlitande i ökad

utsträckning av sekreterare och andra tjänstemän för föredragning. Med

hänsyn härtill och i övrigt på grund av sina iakttagelser rörande arbetsförhållandena

i ämbetsverket hava de sakkunniga ansett, att jämväl en av

de ordinarie kammarrådstjänsterna kan undvaras. Enligt de sakkunnigas

förslag skulle kammarkollegium organiseras på fyra byråer, var och en

under ledning av ett kammarråd. Varje byrå skulle utrustas med en sekreterare,

en notarie och ett kontorsbiträde jämte erforderlig amanuenspersonal.

Härutöver skulle bibehållas ytterligare en sekreterartjänst. I fråga om

byråindelningen hava de sakkunniga ansett den ännu i vissa fall kvarstående

fördelningen av ärendena mellan ledamöterna efter de län, från

vilka ärendena inkomma, böra helt övergivas och ärendena fördelas efter

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

31

frågornas sakliga innebörd. I övrigt hava de sakkunniga icke närmare

ingått på frågan om ärendenas uppdelning mellan byråerna. Det sålunda

framlagda organisationsförslaget har förordats i ämbetsverkets utlåtande.

Tillika har ämbetsverkets chef i sitt förut återgivna särskilda uttalande

uttryckligen förklarat sig anse den av de sakkunniga i denna del föreslagna

organisationen tillräcklig. Även jag finner mig kunna biträda detta förslag.

Den förebragta utredningen synes mig nämligen hava ådagalagt, att om de

nyss berörda åtgiirderna i förenklande riktning med avseende å ämbetsverkets

arbetssätt genomföras och om personalen medelst en rationell arbetsfördelning

fullt utnyttjas efter sin kompetens, verksamheten i kollegium

numera kan organiseras på fyra byråer med den personalutrustning, som i

förslaget avses. Då jag icke vill motsätta mig, att utöver de för byråerna

avsedda befattningshavarna en sekreterare med vissa särskilda arbetsuppgifter

bibehålies, tillstyrker jag alltså, att för ifrågavarande delar av kammarkollegii

organisation uppföras å staten — bortsett från biträdespersonalen,

till vilken jag senare återkommer — fyra kammarråd (B 30), fem sekreterare

(B 26) och fyra notarier (B 21). Såsom en följd härav komma en ordinarie

och en extra kammarrådstjänst samt en extra sekreterarbefattning att

indragas, varemot en notariebefattning tillkommer.

Vad advokatfiskalskontoret beträffar har, såsom framgår av den förut

lämnade redogörelsen, personalen å denna avdelning av ämbetsverket högst

väsentligt utvidgats efter genomförandet av 1908 års, på förslag av löneregleringskommittén

grundade, organisation. Medan enligt denna organisation

kontorets personal utgjordes av en advokatfiskal och en amanuens, tjänstgöra

nu å kontoret tre advokatfiskaler, två fiskaler, två befattningshavare

i biträdesgrad och i regel en amanuens. Besparingssakkunniga hava efter

en granskning av arbetet å advokatfiskalskontoret, sådana förhållandena

numera gestalta sig och med hänsyn tagen jämväl därtill, att vissa arbetsuppgifter

— bland andra ärenden angående avdikningslån och granskning

av domänverkets äganderättshandlingar — bortfalla, kommit till den uppfattningen,

att en inskränkning av personalen å kontoret nu kan företagas.

I sådant hänseende hava de sakkunniga föreslagit, att den advokatfiskalstjänst,

som till förstärkning av de ordinarie arbetskrafterna för närvarande

finnes uppförd å extra stat, efter utgången av innevarande budgetår icke

bibehålies. Denna uppfattning om personalbehovet å advokatfiskalskontoret

har vunnit anslutning från ämbetsverkets sida. Av vad i reservationerna

till ämbetsverkets utlåtande anförts har jag icke blivit övertygad om den

extra advokatfiskalstjänstens fortsatta behövlighet, och jag finner därför anledning

saknas att för nästkommande budgetår äska medel å extra stat till

dylik förstärkning av personalen å advokatfiskalskontoret.

Besparingssakkunniga hava även hemställt, att en sådan fördelning av

arbetsuppgifterna mellan förste och andre advokatfiskalen måtte genomföras,

att till den förres handläggning i allmänhet hänföras de mest maktpåliggande

ärendena. Enligt vad de sakkunniga framhållit förutsattes vid förste advokat
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Statsutskottets utlåtande Nr 86.

fiskalstjänstens uppflyttning i lönehänseende år 1919, att en dylik arbetsfördelning

skulle kunna komma till stånd. I samband härmed hava de

sakkunniga föreslagit, att andre advokatfiskalstjänsten måtte placeras i 26:e

lönegraden i stället för, såsom nu, i 27:e lönegraden. Även detta förslag

finner jag mig böra biträda.

I fråga om arkivkontorens organisation hava besparingssakkunniga till

en början hemställt, att befattningen såsom förste arkivarie för lantmäteriutredningar

måtte överföras pa övergångsstat för att vid inträffande ledighet

å befattningen indragas. Detta förslag har tillstyrkts av såväl kammarkollegium

som lantmäteristyrelsen. På sätt sistnämnda ämbetsverk framhållit,

har, sedan den ifrågavarande tjänsten år 1919 uppfördes å kammarkollegii

ordinarie stat, i lantmäteristyrelsen inrättats en särskild byrå med

uppgift att ombesörja lantmäteriutredningar åt domstolar och administrativa

myndigheter. Förutsättningarna för tjänstens behövlighet synas därför

numera i viss mån vara andra än vid tjänstens inrättande. En omständighet

av väsentlig betydelse vid den föreliggande frågans bedömande

synes mig ock vara, att kammarkollegium i sitt utlåtande förklarat sasom

sin bestämda uppfattning, att inom en snar framtid full sysselsättning icke

kan beredas befattningshavaren i fråga inom kollegium. Då vidare lantmäteristyrelsen

upplyst, att styrelsen kan övertaga utförandet av ifrågavarande

lantmäteriutredningar utan annan förstärkning av arbetskrafterna

än, eventuellt, anställande av en amanuens, uppstår även genom den föreslagna

åtgärden en ej obetydlig besparing i personalkostnader. Under sådana

förhållanden synes mig de sakkunnigas förslag i denna del böra

genomföras.

Härutöver hava de sakkunniga föreslagit, att en av de för kamerala utredningar

avsedda, i 26:e lönegraden placerade förste arkivarierna måtte utbytas

mot en notarie i 21:a lönegraden. På denna punkt har kammarkollegium

uttalat sig för ett bibehållande av nuvarande organisation under

framhållande av att de olika arkivariernas uppgifter vore av huvudsakligen

samma valör. Kollegium har även betonat den stora betydelse, de ifragavarande

tjänstemännens arbete har för ämbetsverket såsom utredningsverk.

För min del har jag icke ansett mig böra i förevarande avseende frångå

besparingssakkunnigas förslag. Även vid bifall till detta förslag kommer

proportionen mellan tjänster i 26:e och 21:a lönegraden att ur ämbetsverkets

synpunkt ställa sig förmånlig, i det att den av de sakkunniga föreslagna

staten upptager — frånsett advokatfiskalskontoret — sju befattningar i 26:e

och fem befattningar i 21:a lönegraden. Jag vill ock erinra, att enligt 1908

års organisation den motsvarande personalen utgjordes av en tjänsteman tillhörande

dåvarande andra normalgraden (arkivarie) och sju tjänstemän i första

normalgraden (sex notarier och en aktuarie).

I förevarande sammanhang hava de sakkunniga uttalat, att de båda förste

arkivarierna och den för utredningsuppgifter avsedda notarien borde sammanföras

till ett arkivkontor. Därest för vissa ärendens utredning så an
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr SB.

33

såges lämpligt, borde befattningshavare å arkivkontoret kunna enligt generaldirektörens

bestämmande för någon tid placeras å viss byrå för fullgörande

av utredningsuppgifter under byråchefens ledning. Till vad de sakkunniga

sålunda anfört torde hänsyn få tagas vid fastställande av ny instruktion

för ämbetsverket.

Registratorstjänsten lärer, i enlighet med vad som skett beträffande registratorerna

i vissa andra centrala ämbetsverk, böra placeras i 14:e lönegraden.

Då de å registratorskontoret förekommande göromålen efter den av de

sakkunniga förordade förenklingen av diarieföringen icke synts kunna bereda

registratorn full sysselsättning, hava de sakkunniga ansett en lämplig

lösning kunna vinnas, om registratorskontoret sammanfördes med arkivkontoret,

varvid registratorn kunde övertaga den närmaste ledningen av på

arkivkontoret förekommande registrerings- och anteckningsgöromål. Jag

förutsätter, att i överensstämmelse med vad de sakkunniga sålunda ifrågasatt

eller på annat sätt sådana anordningar träffas, att registratorns arbetskraft

fullt utnyttjas.

Beträffande de ordinarie biträdesbefattningarna i ämbetsverket föreslå de

sakkunniga icke någon förändring. Såsom en följd av den extra rotelns

indragning kan ett kontorsbiträde, vars avlöning bestrides av det å extra

stat uppförda anslaget, indragas. Härutöver föreslå de sakkunniga indragning

av ett extra ordinarie kontorsbiträde å andra arkivkontoret. Mot vad

sålunda föreslagits har jag icke något att erinra.

Vad angår övergången till den nya staten har jag redan föreslagit, att

förste arkivarien för lantmäteriutredningar skall uppföras å övergångsstat.

Beträffande andre advokatliskalstjänsten torde övergången lämpligen kunna

ordnas så, att tjänsten får kvarstå å den ordinarie staten i nuvarande lönegrad,

B 27, men att till staten fogas en anmärkning av innehåll, att befattningen

skall vid inträffande ledighet nedflyttas i lönegraden B 26. Övriga

i det föregående föreslagna förändringar beträffande de ordinarie befattningarna

å kollegii stat lära, på sätt de sakkunniga närmare utvecklat,

med hänsyn till förefintliga vakanser kunna utan vidare genomföras från

och med nästkommande budgetårs ingång. Från den ordinarie staten böra

i enlighet härmed avföras en kammarrådstjänst och en befattning såsom

förste arkivarie; däremot böra å staten uppföras ytterligare två notarietjänster,

varjämte registratorsbefattningen bör upptagas i lönegraden B 14.

Den nu gällande ordinarie avlöningsstaten för kammarkollegium har

följande utseende:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ............ kronor 261,100

Vikariatsersättningar, förslagsanslag ................................... :> 6,700

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m......... » 31,300

Renskrivnings- och tryckningskostnad, förslagsanslag............ » 3,000

Summa kronor 302,100.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 6 samt. 45 häft. (Nr 86.)

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

Vad först angår anslaget till avlöningar till ordinarie tjänstemän torde

detta, då jag i det föregående icke förordat någon avvikelse från de sakkunnigas

förslag beträffande de ordinarie befattningarna i ämbetsverket,

böra upptagas med det av de sakkunniga beräknade beloppet av i runt tal

242,500 kronor. Härtill kommer ett belopp av 9,500 kronor, avsett till avlöning

vid den till uppförande å övergångsstat föreslagna tjänsten. I enlighet

med det förfarande, som under senare år tillämpats beträffande uppställningen

av staterna för departementen och vissa centrala ämbetsverk,

torde det särskilda vikariatsersättningsanslaget böra utgå ur staten och samtliga

vikariatskostnader för uppehållande av ordinarie befattningar bestridas

från anslaget till avlöningar till ordinarie tjänstemän.

Den nu såsom ett särskilt förslagsanslag upptagna posten å 3,000 kronor

till renskrivnings- och tryckningskostnad torde, på sätt de sakkunniga föreslagit,

böra inräknas i anslaget till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare

m. m. Att låta den ifrågavarande anslagsposten, vilken enligt vad

upplyst blivit så gott som uteslutande tages i anspråk för avlönande av viss

biträdespersonal, kvarstå orubbad, synes icke stå i överensstämmelse med de

under senare år tillämpade principerna för beräknande av medel för avlöningar

till icke-ordinarie befattningshavare i statsdepartementen och de

centrala ämbetsverken.

I detta sammanhang har kammarkollegium i sitt utlåtande berört frågan

om bestridande av vissa tryckningskostnader för ämbetsverkets behov. Kollegium

har därvid i första hand tänkt sig att för bestridande av dylika kostnader

anlita expensanslaget, men, därest detta icke skulle anses böra ifrågakomma,

hemställt, att ett belopp av 2,500 kronor för år ställes till kollegii

förfogande för ändamålet. Av principiella skäl kan jag icke tillstyrka, att

de från huvudtitelns allmänna expensanslag anvisade medlen må tagas i

anspråk för bestridande av tryckningskostnader. I den mån behov för ämbetsverket

uppkommer att erhålla medel för bestridande av utgifter för

tryckning, torde dylika medel kunna tillhandahållas ämbetsverket från

sjunde huvudtitelns anslag till tryckningskostnader.

I anslaget till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. skulle

enligt de sakkunnigas förslag, utom nyssnämnda post till renskrivningsoch

tryckningskostnad, inräknas ett belopp av 3,000 kronor för beredande

av arvode åt ett vattentekniskt biträde, vilket belopp nu ingår i det å extra

stat anvisade anslaget. Med hänsyn till den föreslagna indragningen av ett

extra ordinarie kontorsbiträde hava de sakkunniga vidare ansett anslaget

höra minskas med 2,200 kronor. Då i övrigt någon förändring icke föreslagits

beträffande storleken av de för icke-ordinarie befattningshavare avsedda

avlöningsmedlen, har ifrågavarande anslag av de sakkunniga beräknats

till (31,300 + 3,000 + 3,000 — 2,200 =) 35,100 kronor. I överensstämmelse

med det förfaringssätt, som kommit till användning beträffande anslagen

till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare i statsdepartementen

och vissa centrala ämbetsverk, har anslaget ansetts böra uppdelas

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

35

i tre särskilda poster, nämligen en till grundavlöningar till extra ordinarie

tjänstemän, en till extra befattningshavare, tillfällig personal, renskrivning,

övertidsersättning in. in. samt en till avlöningsförhöjningar till extra ordinarie

tjänstemän m. m. Sistnämnda post skulle erhålla förslagsanslags

natur. Mot den av de sakkunniga föreslagna beräkningen av anslaget i

fråga är från min sida icke något att erinra. Givetvis bör, i enlighet med

vad som förutsatts vid genomförandet år 1926 för statsdepartementens del

av den här avsedda omläggningen, hinder icke möta för ämbetsverket att

från anslagsposten till grundavlöningar till extra ordinarie tjänstemän avlöna

även extra befattningshavare, till vilka enligt gällande bestämmelser

avlöningsförhöjning ej må utgå.

Vid bifall till vad jag i det föregående hemställt behöver något extra

anslag till kammarkollegii verksamhet icke längre upptagas.»

I sammanhang med Kungl. Majrts förevarande förslag har utskottet till

behandling förehaft två motioner, väckta, den ena inom första kammaren,

nr 283, av herrar Olof Olsson och S. Linders och den andra inom andra

kammaren, nr 426, av herr Bj. Holmgren.

I den förstnämnda motionen har hemställts, att riksdagen ville företaga

sådan ändring i Kungl. Maj:ts proposition, nr 212, att kammarrådens antal

bestämmes till fem.

I den senare motionen har yrkats, att riksdagen med avslag å Kungl.

Maj:ts proposition, nr 212, för budgetåret 1929/1930 ville bevilja de medel

å ordinarie och extra stat, som erfordras för uppehållande av kammarkollegii

verksamhet i enlighet med den av kammarrådet von Otter vid kammarkollegii

utlåtande fogade reservationen.

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina förslag, får

utskottet hänvisa till motionerna.

Då utskottet nu går att angiva sin ställning till Kungl. Maj:ts före- utskottets

varande förslag, får utskottet till en början framhålla, att utskottet vid yttrande.

bedömande av frågan om kammarkollegii organisation, i likhet med departementschefen

och 1926 års besparingssakkunniga, ansett, att hänsyn icke bör

tagas till de möjligheter till mera omfattande förändringar beträffande

kollegii ställning inom förvaltningen, som kunna bliva en följd av den för

närvarande pågående utredningen av frågan om nya grunder för lagstiftningen

om prästerskapets avlöning samt dispositionen och förvaltningen av

prästlönejorden. Såsom departementschefen anfört, kan nämligen nu icke

förutses, till vilka resultat den fortsatta utredningen av berörda spörsmål

kan komma att leda, och tidpunkten för deras slutliga lösning synes ej

heller för närvarande kunna med någon säkerhet bedömas. Härtill kommer

ock, att, med hänsyn till de besparingar för statsverket, som genom en

ändrad organisation kunna ernås redan från och med nästkommande budgetår,

uppskov med ståndpunktstagande till förslaget icke synes böra ske.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

Kärnpunkten i Kungl. Maj:ts nu föreliggande förslag, såvitt det rör organisatoriska

förändringar i kammarkollegium, utgör frågan om förenkling

av sättet för ärendenas avgörande.

Såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår, avgöras ärendena i

kammarkollegium för närvarande antingen i plenum av generaldirektören

ock ledamöterna gemensamt eller på särskilda divisioner, bestående av generaldirektören

ock två ledamöter eller av tre ledamöter, bland vilka den äldste

är ordförande, eller ock av generaldirektören i närvaro av en ledamot.

I plenum avgöras enligt § 12 i instruktionen för kammarkollegiet huvudsakligen

ärenden angående utfärdande, förklaring, ändring eller upphävande

av författningar, allmänna föreskrifter, som det tillkommer kollegium att

utfärda; rikets regalier ock dyrbarheter; verkets organisation och arbetsordning;

personal- och ekonomiärenden; samt annan fråga, som generaldirektören

finner lämpligen böra avgöras i plenum.

På division skola enligt § 13 i instruktionen, i den mån icke enligt nyss

anförda stadgande avgörandet bör äga rum i plenum, avgöras ärenden, som

angå Kungl. Maj:ts brev eller remiss, framställning eller utlåtande till

Kungl. Maj:t (dock icke i anledning av besvär över generaldirektörens beslut);

besvär, som hos kollegium anföras över myndigheters beslut; vissa

uppräknade grupper av ärenden, som kollegium äger pröva och avgöra;

annan fråga, vilken generaldirektören finner skäl göra till föremål för samfällt

yttrande.

Av generaldirektören avgöres, enligt § 14 i instruktionen, i närvaro av

den ledamot, till vars rotel ärendet hör, annat ärende än de i §§ 12 och 13

avsedda.

Jämföres uppräkningen i §§ 12 och 13 av ärenden, vilka handläggas i

plenum eller på division, med stadgandena i §§ 2—5 i instruktionen, framgår,

att endast i ett fåtal av hithörande ärendesgrupper beslutanderätten

förbehållits generaldirektören ensam. Den enda av berörda ärendesgrupper,

som ur arbetssynpunkt äger någon praktisk betydelse, torde, såsom i statsrådsprotokollet

framhållits, vara ärenden angående fastställande av det i

19 § 4:o i lagen den 9 december 1910 om reglering av prästerskapets avlöning

omförmälda skogsmedelsbeloppet.

I överensstämmelse med vad besparingssakkunniga förordat, innebär Kungl.

Maj:ts förslag, att den kollegiala förvaltningsformen inskränkes och att

ämbetsverkets chef blir ensam beslutande i huvudparten av de på kollegium

ankommande ärenden.

Såsom av redogörelsen i ärendet framgår, hava besparingssakkunniga för

sin del upptagit det av 1902 års löneregleringskommitté på sin tid framställda

förslaget härutinnan, vilket förslag innebar,

att, med undantag för nedan angivna ärenden, den kollegiala formen för

ärendenas handläggning i kammarkollegium måtte upphöra och beslutanderätten

överlämnas åt verkets chef; dock med skyldighet för föredragande

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr SO.

37

ledamoten att, om hans åsikt icke överensstämde med det av chefen fattade

beslutet, låta till protokoll anteckna sin skiljaktiga mening;

att av kollegium samfällt skulle behandlas och avgöras ärenden, som

anginge: verkets organisation; nya författningars utfärdande eller redan

befintligas förklarande, ändring eller upphävande; allmänna föreskrifter,

som det tillkomme kollegium att utfärda; besvär, som hos kollegium anfördes

över underordnade myndigheters beslut; befordringar, undantagandes

sådan, som avsåge återbesättande av ledig kammarrådsbefattning; extra

ordinarie tjänstemäns och vaktbetjiintes antagande; bestämmande av arvoden

åt amanuenser ävensom av gottgörelse åt andra extra ordinarie tjänstemän

och tillfälliga biträden samt åt extra ordinarie vaktbetjänte; avsked,

tjänstebetyg, förordnanden ävensom tjänstledighet, med undantag av

semester; tjänstemäns och betjäntes fel och försummelser i tjänsten; rikets

regalier och dyrbarheter; samt andra frågor, vilka kollegii chef funne skäl

att göra till föremål för samfällt avgörande; och

att i behandlingen och avgörandet av dessa ärenden skulle deltaga chefen

samt föredraganden och minst en av de övriga ledamöterna.

I ett hänseende hava besparingssakkunniga ansett en ytterligare förenkling

kunna ifrågakomma. Enligt besparingssakkunnigas mening böra

nämligen de löpande, mindre betydelsefulla personalfrågorna, såsom angående

kortare tjänstledigheter och förordnanden under dylika ledigheter

liksom löpande ärenden rörande verkets ekonomi — överlämnas till

avgörande av chefen i närvaro av föredraganden.

De skäl, som i allmänhet kunna anföras för och emot det kollegiala behandlingssättet

i jämförelse med den form för ärendenas behandling, enligt

vilka dessa, åtminstone i flertalet fall, avgöras av en ensam beslutande

chef, hava vid skilda tillfällen — då frågor förelegat om omreglering av

andra ämbetsverk — framhållits och debatterats och framgå för övrigt av

statsrådsprotokollet. Utskottet har därför ansett det icke vara nödigt att i

förevarande sammanhang närmare ingå på detta spörsmål.

Då utskottet nu haft att i det fall, varom fråga är, taga ståndpunkt till

de skäl, som å ena sidan framförts till stöd för Kungl. Maj:ts förslag i fråga

om förändrad ordning beträffande sättet för ärendenas avgörande hos

kammarkollegium och å andra sidan åberopats för ett bibehållande i huvudsak

av nu gällande ordning i detta hänseende, har utskottet efter ingående

övervägande funnit sig böra i princip icke motsätta sig, att i enlighet med

Kungl. Maj:ts förslag den kollegiala handläggningen begränsas. Enligt

utskottets uppfattning torde emellertid vissa av7 de ärenden, i vilka

beslutanderätten ansetts böra överlämnas åt ämbetsverkets chef, med hänsyn

till ärendenas egenartade beskaffenhet samt deras såväl allmänna som

ock för enskilda och korporationer stora reella betydelse alltjämt böra

bibehållas vid kollegial handläggning. Så är till en början enligt utskottets

förmenande förhållandet med ärenden angående ändring i landets

kommunala och ecklesiastika indelning samt ärenden, vari det på grund av

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets utlåtande Nr &6.

remiss eller eljest ankommer på kollegiet att avgiva utlåtande till Kungl.

Maj:t eller domstol, med undantag dels för ärenden angående boställhavares

utbyte av husbehovsved mot ersättning i penningar, angående

ersättning till boställsarrendator för skatt, som denne erlagt för i arrendet

ej ingående skogsmark, samt angående framdragande av elektrisk ledning

över boställsmark, ävensom andra dylika partiella nyttjanderätter av mindre

betydelse, dels ock andra av Kungl. Maj:t efter kollegiets hörande bestämda

grupper av ärenden, som regelmässigt äro av mindre räckvidd och enkel

beskaffenhet samt förekomma i relativt stort antal, vilka samtliga synas

böra avgöras av chefen i närvaro av föredraganden. Då fråga är om

avgivande av utlåtande i anledning av besvär över beslut, som enligt § 14

i nu gällande instruktion meddelats av generaldirektören, torde ock, såsom

nu är fallet, beslutanderätten alltjämt böra förbehållas generaldirektören.

Besvärsmål torde däremot självfallet böra vara föremål för kollegial handläggning.

Kollegial handläggning synes utskottet ytterligare böra förekomma beträffande

vissa ärenden, hänförande sig till äldre under avveckling stående

bestämmelser om rättsförhållanden. Utskottet åsyftar härvid ärenden angående

hemmans rätta mantal; hemmans eller lägenhets indelning till lotsning,

lotshemmans utbyte, förmåner och friheter samt skyldigheter; förmåner,

rättigheter eller skyldigheter i övrigt, som åtfölja hemman, jord eller

lägenhet på grund av dess särskilda natur och egenskap, där frågan icke

är av beskaffenhet att böra i annan ordning behandlas, samt ärenden angående

skattläggning, där ej sådant äger rum i sammanhang med avvittring.

Till nämnda grupp av ärenden, som hänföra sig till äldre, under avveckling

stående bestämmelser om rättsförhållanden, synes ock utskottet

böra räknas ärenden angående förvärv åt eller avhändande från staten eller

allmän inrättning av äganderätt till fast egendom, vilka avse beviljande

och avslutande av skatteköp om hemman eller lägenhet, som må av kollegiet

till skatte försäljas, prövning och avgörande huruvida och med vad

villkor försäljning under skattemannarätt av. Danviks hospital tillhörigt

hemman eller lägenhet må äga rum samt fastställande av skatteköpeskilling

för hemman eller lägenhet, varom Kungl. Maj:ts befallningshavande

äger avsluta skatteköp.

I anledning av det av besparingssakkunniga gjorda uttalandet, att den

nuvarande formen för plenibehandling, enligt vilken samtliga ledamöter

skola deltaga i avgörandet, icke bör stadgas såsom obligatorisk för viss

eller vissa ärendesgrupper, får utskottet slutligen i detta sammanhang såsom

sin mening framhålla, att, därest vid företagande av visst ärende till

avgörande av chefen i närvaro av en ledamot eller vid kollegial handläggning

i mindre plenum skulle visa sig, att chefen eller i sistnämnda fall

majoriteten finner ärendet böra avgöras på sätt, som innebär frångående

av tidigare intagen ståndpunkt, ärendet torde böra hänskjutas till plenum.

Av vad sålunda anförts framgår, att utskottet icke kunnat i vidare mån

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 8(1.

39

än nu angivits biträda de motionsvis väckta förslagen om ett bibehållande

i huvudsak av den kollegiala handläggningen inom kollegium.

Utskottet har härefter till behandling förehaft frågan om indragning av

vissa befattningar hos kollegium samt de i samband därmed stående frågorna

dels om utbyte av en förste arki vari ebefattning mot en notarietjänst och

av en nu till 21:a lönegraden hänförd registratorsbefattning mot en likabenämnd

befattning i 14:e lönegraden, dels om uppförande å ordinarie stat

av en ny notarie tjänst, dels ock om sänkning av andra ad vokatfi skalst jänsten

från 27:e till 26:e lönegraden.

Beträffande frågan om indragning av vissa befattningar hos kollegium

innebär Kungl. Maj:ts förslag, vad angår kollegii ordinarie stat, att en nu

vakant kammarrådstjänst skulle från och med nästkommande budgetårs intrång

avföras ur staten samt att befattningen såsom förste arkivarie för

lantmäteriförrättningar skulle uppföras å övergångsstat för att vid inträffande

ledighet å befattningen indragas. Vidare skulle samtliga de från

kollegii extra anslag avlönade befattningarna — ett extra kammarråd,

en extra advokatliskal, en extra sekreterare och ett extra kontorsbiträde —

indragas med utgången av innevarande budgetår.

Såsom ovan nämnts, har i motionen I: 283 hemställts, att någon minskning

i det nuvarande antalet ordinarie kammarrådsbefattningar icke måtte

äga rum, och i motionen II: 426 har yrkats, att riksdagen måtte bevilja de

medel å ordinarie och extra stat, som skulle erfordras för uppehållande av

kammarkollegii verksamhet i enlighet med den av kammarrådet von Otter

vid kammarkollegii utlåtande fogade reservationen.

Då utskottet haft att taga ställning till nu berörda spörsmål, har utskottet,

vad först angår frågan om indragning av de härtill föreslagna befattningarna,

vid bortseende från den av utskottet ovan ifrågasatta utsträckta omfattningen

av kollegial handläggning beträffande vissa ärenden, ansett skäl

icke föreligga för ett frångående av Kungl. Maj:ts, av besparingssakunniga

förordade och av kammarkollegium tillstyrkta förslag härutinnan. Men

även med hänsyn tagen till vad utskottet förordat i fråga om den kollegiala

handläggningen, har utskottet, särskilt i betraktande av den föredragningsskyldighet,

som enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle komma att påvila sekreterarna

— en föredragningsskyldighet, som står i överensstämmelse med de

krav, som ansetts böra uppställas för sekreterarnas placering i 26:e lönegraden

— funnit tillräckliga skäl icke föreligga för ändring av det förslag,

Kungl. Maj:t framlagt. I varje fall synes utskottet försiktigheten bjuda,

att, innan erfarenhet vunnits om verkningarna av de i skilda hänseenden

ifragasatta åtgärderna i förenklande riktning med avseende å kammarkollegii

arbetssätt, någon ändring i den personaluppsättning, Kungl. Maj:t

ansett till fyllest för arbetets bedrivande i ämbetsverket, icke bör komma

ifråga.

Beträffande Kungl. Maj:ts förslag om utbyte dels av en förste arkivariebefattning

mot en notarietjänst och dels av den nu till 21 :a lönegraden

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

hänförda registratorsbefattningen mot en likabenämnd befattning i 14:e

lönegraden har utskottet icke haft något att erinra mot förslagen härutinnan.

Utskottet har även ansett sig höra tillstyrka uppförande å ordinarie stat av

ytterligare en notarietjänst, och då den föreslagna nedflyttningen i lönegrad

av andre advokatfiskalstjänsten synts utskottet motiverad, har utskottet ock

i detta hänseende anslutit sig till Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet, som sålunda i fråga om kollegii personalsammansättning till

alla delar tillstyrkt vad Kungl. Maj:t föreslagit, kan aliså icke biträda de

motionsvis gjorda yrkandena härutinnan.

Vad slutligen angår de av Kungl. Maj:t föreslagna övergångsanordningarna

till den nya staten, de framlagda förslagen till stater för kammarkollegium

och anslagsberäkningarna, hava dessa förslag icke givit utskottet

anledning till erinran.

På grund av vad sålunda anförts och då utskottet i övrigt ej haft något

att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag, får utskottet alltså hemställa,

att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

förslag och med avslag å herrar Olof Olssons

och Linders’ samt herr B. Holmgrens ovanberörda motioner,

1:283 och II: 426, i vad desamma skilja sig från

Kungl. Majtts förslag,

a) besluta, att antalet ordinarie befattningar i kammarkollegium

skall från och med den 1 juli 1929 vara

bestämt på följande sätt:

Befattnins

1 generaldirektör ...........

4 kammarråd...................

1 förste advokatfiskal ...

1 andre advokatfiskal. ..

2 förste arkivarier .......

5 sekreterare ...................

2 fiskaler..........................

5 notarier .......................

1 registrator ...................

1 förste expeditionsvakt

2 kanslibiträden ..........

3 expeditionsvakter .......

7 kontorsbiträden...........

Lönegrad

A 3

B 30

B 28

B 27

B 26

B 26

B 21

B 21

B 14

B 7

B 7

B 5

B 4;

Anm. Andre advokatfiskalstjänsten, lönegrad B 27, skall

vid inträffande ledighet nedflyttas i lönegraden B 26.

b) besluta, att å övergångsstat för kammarkollegium

skall från och med den 1 juli 1929 uppföras en befatt
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

41

ning som förste arkivarie för lantmäteriutredningar i

lönegraden B 26;

c) godkänna följande stater för kammarkollegium, att

tillämpas från och med den 1 juli 1929:

A. Ordinarie avlöningsstat.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsanslag ........................................ kronor 242,500

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare

m. m., förslagsanslag............... » 35,100

Summa kronor 277,600.

B. övergångsstat.

Avlöning, förslagsanslag ........................ kronor 9,500;

samt

d) minska det ordinarie förslagsanslaget till kammarkollegium,

nu 302,100 kronor, med 15,000 kronor

till 287,100 kronor.

Stockholm den 30 april 1929.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, J. L. Widell, O. Bergqvist,

C. P. V. Nilsson i Gränebo, C. A. Carlsson i Gävle, P. A. Dahl, K. V. Rydén, N. J.

M. Svensson i Kompersmåla, C. I. Asplund, P. A. Bergström och K. A. W. Björck;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, C. R. Jansson i Falun, O. Olsson

i Kullenbergstorp, L. J. Carlsson-Frostcrud, B. F:son Holmgren, J. Olofsson i Digernäs, S.

Persson i Fritorp, O. Nilsson i Örebro, O. E. F. Järte, A. Danielsson, C. A. Anderson i Storegården

och P. C. Jonsson i Eskilstuna.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 6 sand. 45 haft. (Nr 86.)

4

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

Reservationer:

1) av herr Dahl, som ansett att utskottets motivering bort hava följande

lydelse:

»Då utskottet nu går att angiva — — — ingå på detta spörsmål.

Då utskottet nu haft att i det fall---handläggningen begränsas.

Enligt utskottets mening kan det ifrågasättas, huruvida förändring i ärendenas

behandling lämpligen bör genomföras i så vid omfattning, som besparingssakkunniga

föreslagit. Utan att ingå i närmare granskning av detta förslag

anser sig utskottet böra förorda, att vid utarbetande av ny instruktion

för ämbetsverket en detaljerad prövning av ärendenas uppdelning må ske,

med särskild hänsyn därtill, att grupper av ärenden, som äro av beskaffenhet

att kunna anses vara av synnerlig reell betydelse ur allmän synpunkt

eller för enskilda eller korporationer, fortfarande förbehållas kollegial prövning.

I anledning av — — — utskottet alltså hemställa,»

2) av herr Holmgren.

Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1929

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1929:162 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till kammarkollegium för budgetåret 1929/1930 jämte i ämnet väckta motioner. s. 14 i texten