Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ytterligare statsbidrag till väghållning sdistrikt, särskilt betunqade av anläggningar, utförda under kristiden.

1929-04-30 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1929:87, Utlåtande i anledning av väckta motioner om ytterligare statsbidrag till väghållning sdistrikt, särskilt betunqade av anläggningar, utförda under kristiden.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

/Statsutskottets utlåtande Nr 87.

1

Nr 87.

Ankom till riksdagens kansli den 30 april 1929 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ytterligare

statsbidrag till väghållning sdistrikt, särskilt betunqade

av anläggningar, utförda under kristiden.

(4:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren, nr 126,

av herr D. Hansén m. fl. och den andra inom andra kammaren, nr 231, av herr

R. Selberg m. fl., har hemställts, att riksdagen måtte besluta, dels att i tilläggsbidrag

tdl foretag, som utfördes under kristiden, bevilja ett belopp av 700,000

kronor till fördelning efter samma grunder, som bestämdes av .1918 års riksdag,

dels ock att hos Kungl. Maj:t begära en fullständig utredning om den hittills

verkställda fördelningen samt om behovet av ytterligare tilläggsanslag för

samma ändamål.

I motionerna anföres bland annat följande:

»hor afl i nagon män minska de ekonomiska bekymmer, i vilka ett stort

antal valdistrikt inom landet rakade genom att utföra dömda och kontrakterade

vagbyggnader under den s. k. kristiden, då arbetskostnaderna stego på

ett högst ödesdigert satt beviljade 1918 ars riksdag ett tilläggsanslag om 5 miljoner

kronor, som skulle fa fördelas till vägföretagen efter vissa fastställda

grunder, nämligen pa den del, som översteg den beräknade kostnaden med mer

an 10 procent, till denna Överskjutande del skulle statsmedel utgå motsvarande

tXföret^efbestämt^0^ 8 ande1’ som det ursprungliga tidigare statsbidraget

Under de första åren beviljades tilläggsbidrag i allmänhet till det sålunda

angivna maximum, hedan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i september 1921

meddelat, att kraven pa anslaget visat sig så stora, att det år 1918 beviljade

beloppet av 5 000,000 kronor icke komme att förslå och att styrelsen därför

amnade iramdeles inkomma med begäran om ytterligare anslag för ändamålet

gjordes med anledning härav uti statsverkspropositionen till 1922 års riksdag

det uttalandet, att det vore i hög grad tveksamt, huruvida ytterligare anslag

linge paraknas, samt att fördelningen av dittills beviljade medel därför borde

sa anordnas, att vidare anslagskrav för ändamålet måtte kunna från stvrelsens

sida undvikas.

I följd av detta uttalande vidtog styrelsen från början av år 1922 en avseyard

minskning av tilläggsbidragens storlek, så att de därefter beviljades till

i medeltal blott 43 % av det högsta enligt do fastställda grunderna medgivna

beloppet, och under de påföljande två åren 1923 och 1924 förekom ingen tilldelning

från anslaget. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ansåg sig nämligen

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 6 saml. 46 haft. (Nr 87—88.) 817 sos 29 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

2 Statsutskottets utlåtande Nr 87,

böra reservera de återstående medlen, uppgående till 1,000,000 kronor, till dess

kraven på bidrag från alla härtill berättigade företag kunde överskådas.

Med föranledande av vid 1924 års riksdag avgivna motioner om beredande

av ytterligare tilläggsbidrag av ifrågavarande slag, förklarade riksdagen, att

det visserligen syntes komma att visa sig erforderligt, att ytterligare medel

bereddes för ändamålet, men att det dock krävdes en tillförlitligare överblick

över de totala anslagskraven än som för det dåvarande vore möjligt, innan det

syntes riksdagen möjligt att avgöra, under vilka former den tidigare beslutade

avvecklingen av ifrågavarande ersättning för kristidens kostnader skulle kunna

ske på ett rättvist sätt och utan alltför stora ökade utgifter för statsverket, och

fann sig riksdagen med hänsyn härtill icke kunna då anvisa nytt anslag för

ändamålet, utan anhöll allenast, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om utredning

rörande de grunder, som hädanefter borde följas vid tilldelandet av bidrag

från ifrågavarande anslag, samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill

utredningen kunde föranleda.

Den sålunda av riksdagen begärda utredningen verkställdes därefter av

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som fann, att det maximala medelsbehovet

för ändamålet, såväl ifråga om redan slutförda och av styrelsen godkända företag,

vilka ännu ej beviljats tilläggsbidrag, som beträffande då icke avslutade

företag, vilka ansågos kunna ifrågasättas till bidrags erhållande, uppginge till

5,363,000 kronor, om tilläggsbidrag skulle utgå till hela det belopp, som enligt

gällande bestämmelser högst kan ifrågakomma.

Vid överlämnandet av sagda utredning hade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

förklarat sig anse det vara synnerligen önskvärt, att åtminstone den

proportion å bidragen, som från början av år 1922 kunnat medgivas med i medeltal

43 %, även skulle kunna i medeltal bibehållas för de återstående företag,

som kunde ifrågakomma till bidrag, och har med denna inskränkning i

tilläggsbidragens storlek beräknat det utöver det redan tillgängliga beloppet

av 1,000,000 kronor behövliga ytterligare 1,500,000 kronor samt hemställt, att

för ändamålet måtte anvisas detta sistnämnda belopp. Därvid har styrelsen

förutsatt och framhållit, att vid bifall till styrelsens framställning skulle bidragen

utdelas med det av riksdagen förordade hänsynstagandet i de särskilda

fallen till vederbörande distrikts ekonomiska ställning, så att endast de ekonomiskt

hårdast betungade väghållningsdistrikten skulle kunna påräkna bidrag

med det enligt gällande författning medgivna högsta beloppet.

1925 års riksdag beviljade emellertid icke den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

såsom ytterligare erforderliga ansedda summan 1,500,000 kronor utöver

av 1918 års riksdag beviljade 5 miljoner kronor, utan har sedermera allenast

anvisat återstoden 1 miljon kronor av det senare beloppet, så att för nästkommande

budgetår icke finnas några medel tillgängliga för ovan angivna

ändamål.»

Till en början anser sig utskottet till frågans klarläggande böra erinra, att

sedan 1918 års riksdag beviljat ett engångsanslag av 5,000,000 kronor för beredande

av tilläggsbidrag på grund av prisstegringar under kristiden samt

detta belopp sedermera i olika poster i sin helhet anvisats, 1925 års riksdag

ytterligare för ändamålet ställt till förfogande 1,000,000 kronor. Detta skedde

för att mildra den ojämnhet i tilldelningen av medel, som inträtt genom att

under de första åren bidrag för merkostnadernas täckande i allmänhet bevil
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr S7.

3

.jacles med högsta medgivna belopp utan att hänsyn togs till vederbörande intressenters

ekonomiska bärkraft.1)

Vid framläggandet av Kung], Maj:ts förslag till 1925 års riksdag om beviljande

av ovannämnda ytterligare anslag å 1,000,000 kronor förutsatte departementschefen,

att medel ej vidare skulle äskas för ändamålet. En vid 1925

års riksdag väckt motion om beloppets höjning till 1,500,000 kronor avslogs

också av riksdagen.

Enligt vad från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uppgivits, har man under

de senaste åren vid tilläggsbidragens utanordnande sökt anpassa dessa efter

företagarnas olika ekonomiska bärkraft. Ytterligare återstår dock ett 40-tal

företag, som äro av beskaffenhet att kunna tilldelas tilläggsbidrag, men till

vilka dylikt bidrag ännu ej utanordnats. Till fördelning mellan dessa företag

finnes emellertid reserverat ett belopp av 330,400 kronor; enligt verkställda

beräkningar skulle detta belopp förslå för en tilldelning åt ifrågavarande

återstående företag med i genomsnitt något över 40 procent av

maximitilläggsbidraget eller samma procentsats, varmed bidraget under senare

åren i medeltal utgått.

Tvivelsutan har genom det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen under de

första åren tillämpade förfaringssättet att utan närmare prövning av vederbörande

intressenters olika ekonomiska bärkraft tilldela högsta möjliga statsbidrag

en del ekonomiskt svaga väghållningsdistrikt kommit i en ogynnsam

ställning.

/Vtt, på sätt motionärerna synas avse, ytterligare statsmedel skulle ställas

till förfogande för beredande av tilläggsbidrag för samtliga ifrågavarande vägan!

äggningar upp emot högsta medgivna belopp enligt de av riksdagen 1918

beslutade grunder, kan utskottet ej tillstyrka. Men det synes vara förtjänt av

övervägande, huruvida ej vissa synnerligen hårt betungade väghållningsdistrikt

skäligen kunde komma i åtnjutande av något tilläggsbidrag utöver de belopp,

som enligt ovan angivna beräkningsgrund av omkring 40 procent tillgodonjutits

eller avses att tilldelas. Den närmare utredning, som erfordras för

ställningstagande till spörsmålet om dylikt bistånd, lär ankomma på Kungl.

''I Mom. 1—3 av kungörelsen i ämnet (1918: 887) är av följande lydelse:

»Mom. 1. Tilläggsbidrag kan ifrågakomma beträffande företag, för vilka medel anvisats

från anslagen till bidrag för anläggning av nya samt förbättring eller omläggning av

backiga eller eljest mindre goda vägar, till understödjande av brobyggnader och, företrädesvis

mindre, hamnbyggnader samt upprensning av åar och farleder ävensom till anläggande

av enklare vägar i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län, under villkor,

att de verkliga kostnaderna för företagen på grund av under kristiden uppkomna allmänna

prisstegringar med minst tio procent överstiga de enligt fastställda arbetsplaner

beräknade.

Mom. 2. Ansökan om tilläggsbidrag skall ingivas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

samt vara åtföljd av räkenskaper, förda på sådant sätt, att den verkliga kostnaden för

vederbörande företag må kunna så noggrant som möjligt utrönas.

Mom. 3. Tilläggsbidrag må av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen beviljas till högst så

stor del av den på grund av föreuämnda prisstegringar uppkomna skillnaden mellan den

verkliga kostnaden för företaget, sådan denna kostnad efter granskning av förda räkenskaper

och dylikt kan godkännas, och den vid arbetsplanens fastställelse beräknade kostnaden,

ökad med tio procent, som det ursprungligen beviljade statsanslaget utgör av den

beräknade kostnadssumman. Vid bestämmande av tilläggsbidragets storlek skall hänsyn

tagas även till vederbörande intressenters ekonomiska kraft.»

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 87.

Maj:ts föranstaltande. I förevarande ordning finner utskottet sig ej kunna

tillstyrka ett tillmötesgående av motionen i vidare mån än att utskottet förordar

utredning i det angivna avseendet.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av förevarande av herr Hansén m. fl.

och herr Selberg m. fl. väckta motioner (I: 126 och II: 231), må

hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning, huruvida och i vad mån

ytterligare statsbidrag må ifrågakomma för väghållningsdistrikt,

som äro särskilt hårt betungade till följd av anläggningar, utförda

under kristiden.

Stockholm den 30 april 1929.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, J. L. Widell,

O. Bergqvist, C. P. V. Nilsson i Gränebo, P. A. Dahl, K. V. Rydén, N. J. M.

Svensson i Kompersmåla, C. I. Asplund, P. A. Bergström, D. Hansén och K. A. W.

Björck;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, C. R. Jansson i Falun,

O. Olsson i Kullenbergstorp, L■ J. Carlsson-Frosterud, B. F:son Holmgren, J. Olofsson

i Digernäs, S. Persson i Fritorp, O. Nilsson i Örebro, O. E. F. Järte, A. Danielsson,

C. A. Anderson i Storegården och P. C. Jonsson i Eskilstuna.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1929:178 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om ytterligare statsbidrag till väghdllnings - distnkt, särskilt betungade under kristiden. s. 9 i texten