Utlåtande i anledning av väckta motioner om ytterligare statsbidrag till väghållning sdistrikt, särskilt betunqade av anläggningar, utförda under kristiden.
1929-04-30 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1929:87, Utlåtande i anledning av väckta motioner om ytterligare statsbidrag till väghållning sdistrikt, särskilt betunqade av anläggningar, utförda under kristiden.
Dokumentets text
/Statsutskottets utlåtande Nr 87.
1
Nr 87.
Ankom till riksdagens kansli den 30 april 1929 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om ytterligare
statsbidrag till väghållning sdistrikt, särskilt betunqade
av anläggningar, utförda under kristiden.
(4:e avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren, nr 126,
av herr D. Hansén m. fl. och den andra inom andra kammaren, nr 231, av herr
R. Selberg m. fl., har hemställts, att riksdagen måtte besluta, dels att i tilläggsbidrag
tdl foretag, som utfördes under kristiden, bevilja ett belopp av 700,000
kronor till fördelning efter samma grunder, som bestämdes av .1918 års riksdag,
dels ock att hos Kungl. Maj:t begära en fullständig utredning om den hittills
verkställda fördelningen samt om behovet av ytterligare tilläggsanslag för
samma ändamål.
I motionerna anföres bland annat följande:
»hor afl i nagon män minska de ekonomiska bekymmer, i vilka ett stort
antal valdistrikt inom landet rakade genom att utföra dömda och kontrakterade
vagbyggnader under den s. k. kristiden, då arbetskostnaderna stego på
ett högst ödesdigert satt beviljade 1918 ars riksdag ett tilläggsanslag om 5 miljoner
kronor, som skulle fa fördelas till vägföretagen efter vissa fastställda
grunder, nämligen pa den del, som översteg den beräknade kostnaden med mer
an 10 procent, till denna Överskjutande del skulle statsmedel utgå motsvarande
tXföret^efbestämt^0^ 8 ande1’ som det ursprungliga tidigare statsbidraget
Under de första åren beviljades tilläggsbidrag i allmänhet till det sålunda
angivna maximum, hedan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i september 1921
meddelat, att kraven pa anslaget visat sig så stora, att det år 1918 beviljade
beloppet av 5 000,000 kronor icke komme att förslå och att styrelsen därför
amnade iramdeles inkomma med begäran om ytterligare anslag för ändamålet
gjordes med anledning härav uti statsverkspropositionen till 1922 års riksdag
det uttalandet, att det vore i hög grad tveksamt, huruvida ytterligare anslag
linge paraknas, samt att fördelningen av dittills beviljade medel därför borde
sa anordnas, att vidare anslagskrav för ändamålet måtte kunna från stvrelsens
sida undvikas.
I följd av detta uttalande vidtog styrelsen från början av år 1922 en avseyard
minskning av tilläggsbidragens storlek, så att de därefter beviljades till
i medeltal blott 43 % av det högsta enligt do fastställda grunderna medgivna
beloppet, och under de påföljande två åren 1923 och 1924 förekom ingen tilldelning
från anslaget. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ansåg sig nämligen
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 6 saml. 46 haft. (Nr 87—88.) 817 sos 29 1
Utskottets
yttrande.
2 Statsutskottets utlåtande Nr 87,
böra reservera de återstående medlen, uppgående till 1,000,000 kronor, till dess
kraven på bidrag från alla härtill berättigade företag kunde överskådas.
Med föranledande av vid 1924 års riksdag avgivna motioner om beredande
av ytterligare tilläggsbidrag av ifrågavarande slag, förklarade riksdagen, att
det visserligen syntes komma att visa sig erforderligt, att ytterligare medel
bereddes för ändamålet, men att det dock krävdes en tillförlitligare överblick
över de totala anslagskraven än som för det dåvarande vore möjligt, innan det
syntes riksdagen möjligt att avgöra, under vilka former den tidigare beslutade
avvecklingen av ifrågavarande ersättning för kristidens kostnader skulle kunna
ske på ett rättvist sätt och utan alltför stora ökade utgifter för statsverket, och
fann sig riksdagen med hänsyn härtill icke kunna då anvisa nytt anslag för
ändamålet, utan anhöll allenast, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om utredning
rörande de grunder, som hädanefter borde följas vid tilldelandet av bidrag
från ifrågavarande anslag, samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill
utredningen kunde föranleda.
Den sålunda av riksdagen begärda utredningen verkställdes därefter av
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som fann, att det maximala medelsbehovet
för ändamålet, såväl ifråga om redan slutförda och av styrelsen godkända företag,
vilka ännu ej beviljats tilläggsbidrag, som beträffande då icke avslutade
företag, vilka ansågos kunna ifrågasättas till bidrags erhållande, uppginge till
5,363,000 kronor, om tilläggsbidrag skulle utgå till hela det belopp, som enligt
gällande bestämmelser högst kan ifrågakomma.
Vid överlämnandet av sagda utredning hade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
förklarat sig anse det vara synnerligen önskvärt, att åtminstone den
proportion å bidragen, som från början av år 1922 kunnat medgivas med i medeltal
43 %, även skulle kunna i medeltal bibehållas för de återstående företag,
som kunde ifrågakomma till bidrag, och har med denna inskränkning i
tilläggsbidragens storlek beräknat det utöver det redan tillgängliga beloppet
av 1,000,000 kronor behövliga ytterligare 1,500,000 kronor samt hemställt, att
för ändamålet måtte anvisas detta sistnämnda belopp. Därvid har styrelsen
förutsatt och framhållit, att vid bifall till styrelsens framställning skulle bidragen
utdelas med det av riksdagen förordade hänsynstagandet i de särskilda
fallen till vederbörande distrikts ekonomiska ställning, så att endast de ekonomiskt
hårdast betungade väghållningsdistrikten skulle kunna påräkna bidrag
med det enligt gällande författning medgivna högsta beloppet.
1925 års riksdag beviljade emellertid icke den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
såsom ytterligare erforderliga ansedda summan 1,500,000 kronor utöver
av 1918 års riksdag beviljade 5 miljoner kronor, utan har sedermera allenast
anvisat återstoden 1 miljon kronor av det senare beloppet, så att för nästkommande
budgetår icke finnas några medel tillgängliga för ovan angivna
ändamål.»
Till en början anser sig utskottet till frågans klarläggande böra erinra, att
sedan 1918 års riksdag beviljat ett engångsanslag av 5,000,000 kronor för beredande
av tilläggsbidrag på grund av prisstegringar under kristiden samt
detta belopp sedermera i olika poster i sin helhet anvisats, 1925 års riksdag
ytterligare för ändamålet ställt till förfogande 1,000,000 kronor. Detta skedde
för att mildra den ojämnhet i tilldelningen av medel, som inträtt genom att
under de första åren bidrag för merkostnadernas täckande i allmänhet bevil
-
Statsutskottets utlåtande Nr S7.
3
.jacles med högsta medgivna belopp utan att hänsyn togs till vederbörande intressenters
ekonomiska bärkraft.1)
Vid framläggandet av Kung], Maj:ts förslag till 1925 års riksdag om beviljande
av ovannämnda ytterligare anslag å 1,000,000 kronor förutsatte departementschefen,
att medel ej vidare skulle äskas för ändamålet. En vid 1925
års riksdag väckt motion om beloppets höjning till 1,500,000 kronor avslogs
också av riksdagen.
Enligt vad från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uppgivits, har man under
de senaste åren vid tilläggsbidragens utanordnande sökt anpassa dessa efter
företagarnas olika ekonomiska bärkraft. Ytterligare återstår dock ett 40-tal
företag, som äro av beskaffenhet att kunna tilldelas tilläggsbidrag, men till
vilka dylikt bidrag ännu ej utanordnats. Till fördelning mellan dessa företag
finnes emellertid reserverat ett belopp av 330,400 kronor; enligt verkställda
beräkningar skulle detta belopp förslå för en tilldelning åt ifrågavarande
återstående företag med i genomsnitt något över 40 procent av
maximitilläggsbidraget eller samma procentsats, varmed bidraget under senare
åren i medeltal utgått.
Tvivelsutan har genom det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen under de
första åren tillämpade förfaringssättet att utan närmare prövning av vederbörande
intressenters olika ekonomiska bärkraft tilldela högsta möjliga statsbidrag
en del ekonomiskt svaga väghållningsdistrikt kommit i en ogynnsam
ställning.
/Vtt, på sätt motionärerna synas avse, ytterligare statsmedel skulle ställas
till förfogande för beredande av tilläggsbidrag för samtliga ifrågavarande vägan!
äggningar upp emot högsta medgivna belopp enligt de av riksdagen 1918
beslutade grunder, kan utskottet ej tillstyrka. Men det synes vara förtjänt av
övervägande, huruvida ej vissa synnerligen hårt betungade väghållningsdistrikt
skäligen kunde komma i åtnjutande av något tilläggsbidrag utöver de belopp,
som enligt ovan angivna beräkningsgrund av omkring 40 procent tillgodonjutits
eller avses att tilldelas. Den närmare utredning, som erfordras för
ställningstagande till spörsmålet om dylikt bistånd, lär ankomma på Kungl.
''I Mom. 1—3 av kungörelsen i ämnet (1918: 887) är av följande lydelse:
»Mom. 1. Tilläggsbidrag kan ifrågakomma beträffande företag, för vilka medel anvisats
från anslagen till bidrag för anläggning av nya samt förbättring eller omläggning av
backiga eller eljest mindre goda vägar, till understödjande av brobyggnader och, företrädesvis
mindre, hamnbyggnader samt upprensning av åar och farleder ävensom till anläggande
av enklare vägar i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län, under villkor,
att de verkliga kostnaderna för företagen på grund av under kristiden uppkomna allmänna
prisstegringar med minst tio procent överstiga de enligt fastställda arbetsplaner
beräknade.
Mom. 2. Ansökan om tilläggsbidrag skall ingivas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
samt vara åtföljd av räkenskaper, förda på sådant sätt, att den verkliga kostnaden för
vederbörande företag må kunna så noggrant som möjligt utrönas.
Mom. 3. Tilläggsbidrag må av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen beviljas till högst så
stor del av den på grund av föreuämnda prisstegringar uppkomna skillnaden mellan den
verkliga kostnaden för företaget, sådan denna kostnad efter granskning av förda räkenskaper
och dylikt kan godkännas, och den vid arbetsplanens fastställelse beräknade kostnaden,
ökad med tio procent, som det ursprungligen beviljade statsanslaget utgör av den
beräknade kostnadssumman. Vid bestämmande av tilläggsbidragets storlek skall hänsyn
tagas även till vederbörande intressenters ekonomiska kraft.»
4
Statsutskottets utlåtande Nr 87.
Maj:ts föranstaltande. I förevarande ordning finner utskottet sig ej kunna
tillstyrka ett tillmötesgående av motionen i vidare mån än att utskottet förordar
utredning i det angivna avseendet.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen, i anledning av förevarande av herr Hansén m. fl.
och herr Selberg m. fl. väckta motioner (I: 126 och II: 231), må
hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning, huruvida och i vad mån
ytterligare statsbidrag må ifrågakomma för väghållningsdistrikt,
som äro särskilt hårt betungade till följd av anläggningar, utförda
under kristiden.
Stockholm den 30 april 1929.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, J. L. Widell,
O. Bergqvist, C. P. V. Nilsson i Gränebo, P. A. Dahl, K. V. Rydén, N. J. M.
Svensson i Kompersmåla, C. I. Asplund, P. A. Bergström, D. Hansén och K. A. W.
Björck;
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, C. R. Jansson i Falun,
O. Olsson i Kullenbergstorp, L■ J. Carlsson-Frosterud, B. F:son Holmgren, J. Olofsson
i Digernäs, S. Persson i Fritorp, O. Nilsson i Örebro, O. E. F. Järte, A. Danielsson,
C. A. Anderson i Storegården och P. C. Jonsson i Eskilstuna.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1929:178 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om ytterligare statsbidrag till väghdllnings - distnkt, särskilt betungade under kristiden. s. 9 i texten