Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående beredande av särskild ersättning åt visst indelt manskap.

1929-05-03 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1929:89, Utlåtande i anledning av väckt motion angående beredande av särskild ersättning åt visst indelt manskap.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande AV 811.

1

Nr S9.

Ankom till riksdagens kansli den 3 maj 1929 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående beredande

av särskild ersättning åt visst indelt manskap.

(l:a avd.)

Uti eu inom andra kammaren av herr II. K. V. Bäcklund m. fl. väckt

motion (nr 310) liar hemställts, att indelt manskap, som på grund av

vissa omständigheter i samband med den nya härorganisationens genomforande

icke kunnat beredas fortsatt ständig tjänstgöring, måtte för den

tid, de icke varit inkallade, beredas särskild ersättning efter de grunder,

som arméförvaltningens civila departement i utlåtande den 20 november

1928 föreslagit.

Till stöd för sin framställning hava motionärerna anfört följande:

»Vid indragningen av de i 1925 års försvarsbeslut bestämda truppförbanden

blev den indelta personalen, som ännu kvarstod i tjänst vid

dessa, för redovisning överförd till kvarvarande truppförband, varest de

ha att fullgöra dem årligen åliggande minsta tjänstgöring. De hava alltså

icke på grund av försvarsbeslutet meddelats avsked, endast transporterats

till andia truppförband, vartill de givetvis liksom andra personalkategorier

äro skyldiga jämlikt riksdagens beslut år 1927 angående förflyttning till

andra truppförband.

Vissa av dessa till de kvarvarande truppförbanden transporterade indelta

hade emellertid vid sina förutvarande truppförband varit beordrade till

ständig tjänstgöring under längre eller kortare tid, men kunde de icke alla

erhålla dylik tjänstgöring vid de nya truppförbanden, enär det för respektive

truppförband bestämda antalet tjänstgöringsdagar icke medgåve kommendering

till ständig tjänstgöring av alla de indelta, vilka tidigare varit

inkommenderade till dylik tjänstgöring endera vid det nu egna truppförbandet

eller det, de tidigare tillhört. Dessa måste alltså söka sin huvudsakliga

utkomst pa den civila arbetsmarknaden.

Da de emellertid pa grund av den nya härordningens genomförande

ansågo sig ha blivit tillskyndade ekonomisk förlust, ha de i ett flertal fall

! t)11 Kungl- Maj:t gjorda framställningar hemställt om att få komma i

åtnjutande av endera sådan avslcedsersättning, som tillerkänts fast anställda

furirer in. fl. eller ock förhöjd pension, då de erhålla avsked. Av Kungl.

Maj.t ha\a dessa framställningar remitterats till arméförvaltningens civila

departement för avgivande av utlåtande, huruvida åt de sökande borde

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 6 samt. 47 käft. (Nr 89—93.) ssc 29 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 89.

utverkas pension eller annat underhåll utöver vad som eljest tillkomma

dem på grund av innehavd anställning vid armén.

Med anledning härav har civila departementet verkställt utredning beträffande

hela armén berörande i tjänst kvarstående indelt manskap, som

under de senare åren varit inbeordrat till ständig tjänstgöring, men pa

grund av den nya härordningen med därav följande inskränkning i antalet

tjänstgöringsdagar för indelt manskap icke vidare kan paräkna inkallelse

till dylik tjänstgöring. Resultatet av denna utredning visar att vid

tiden för utredningens verkställande inom hela armén fanns 18 man bland

det indelta manskapat, som på antytt sätt berörts av den nya härorganisationens

genomförande. En av departementet upprättad tabla visar, att

av dessa 18 voro (den 1 januari 1928) 3 under 50 år, 11 i åldern mellan

50—60 år, 3 mellan 60 —70 år och en över 70 år. Till ständig tjänst

hava dessa varit inbeordrade: i 7 fall mellan 6—10 ar, 9 fall mellan

10—15 år och i två fall över 20 år.

Civila departementet erinrade i sitt avgivna yttrande om den vid 1927

års riksdag i andra kammaren väckta motionen nr 209, vari hemställdes

om vissa förmåner för indelt personal, som på ovan angivet sätt blevo

lidande på grund av den nya härordningens genomförande, samt också om

behandlingen i riksdagen av nämnda motion, varav framgått, att riksdagen

förutsatte, att omförmälda indelta skulle bibehållas i tjänstgöring, något

som dock icke blivit fallet beträffande ovan angivna 18 indelta, enär antalet

tjänstgöringsdagar för indelt manskap, som tilldelats vissa i den

nya härorganisationen ingående truppförband, visat sig icke förslå för

inbeordrande till ständig tjänstgöring av här ifrågavarande manskap.

Civila departementet ansåg, att de ovan berörda 18 indelta soldaterna

borde hållas skadeslösa för de ekonomiska förluster, som förorsakats desamma

till följd av de inträdda förändringarna i arméns organisation, och

syntes det departementet som om bästa och riktigaste sättet för ernående

av full rättvisa i här påpekade förhållanden vore att dels bereda ifrågavarande

manskap tillfälle att snarast möjligt återinträda i tjänstgöring, i

den mån detta med hänsyn till manskapets tjänstbarliet lät sig göra, dels

och med skäliga belopp gottgöra manskapet de förluster, som åsamkats

detsamma genom att det icke inkallats till tjänstgöring under vissa tidsperioder

av år 1928 och eventuellt 1929. En dylik lösning av frågan

ansåg sig departementet så mycket hellre böra förorda, som statsutskottet,

enligt vad som framgår av dess utlåtande nr 41/1927 över ovanberörda

motion, icke syntes hava ifrågasatt annat, än att här ifrågavarande manskap

skulle få fortsätta att tjänstgöra som vanligt jämväl efter den nya

härorganisationens genomförande. Någon risk för att ifrågavarande manskap

vid eventuell inkommendering till ständig tjänstgöring icke skulle

kunna beredas lämplig sysselsättning skulle enligt civila departementet

icke föreligga, enär bristen på handräckningsmanskap oupphörligen gjorde

sig påmind.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 8,0. g

Vad anginge den ersättning, som enligt ovan syntes böra tillerkännas

har ifrågavarande manskap såsom kompensation för den minskning i inkomster,

det fått vidkännas till följd av att det icke varit inkallat till

tjänstgöring under vissa tidsperioder efter 1 januari 1928, föreslog civila

departementet, att ersättningen för denna tid måtte få utbetalas i form av

gratifikationer, vilkas storlek förslagsvis borde uppgå till för månad räknat

i av den kontanta avlöning (lön, dagavlöning, dagavlöningstillägg jämte

dyrtidstillägg), manskapet uppburit i medeltal för månad under första'' lialvaret

1927. Kostnaderna härav beräknades av departementet till omkring

13,000 kronor och ansågos kunna bestridas av lantförsvarets anslag till

extra utgifter.

Genom beslut den 7 december 1928 har Kungl. Maj:t medgivit, att

utöver fornt bestämt antal tjänstgöringsdagar för indelt manskap ytterligare

ett visst antal må disponeras för att ovanberörda manskap må kunna inkallas

till tjänstgöring. Vad beträffade den gjorda framställningen om

beredande av särskild ersättning åt manskapet för den tid, det icke varit

inkallat, föranledde denna icke någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

De av försvarsbeslutets genomförande berörda indelta soldater, vilka icke

kunde i eu följd beredas fortsatt ständig tjänstgöring, hava därigenom ånyo

kunnat inkallas, men hava de däremot icke erhållit någon ersättning för

den tid de icke varit inkommenderade. Sådan synes de dock böra tillerkännas,

tv givetvis hava de tillskyndats svårigheter, då de under längre eller

kortare tid icke på grund av regementsindragningarna — varit inbeordrade

till tjänstgöring. Statsutskottet synes ju också i dess förut berörda

utlåtande nr 41/1927 ha förutsatt, att något uppehåll i deras inkallelse

icke skulle komma att ske, och då det berörda manskapet givetvis

ansett sig kunna bygga på, vad som däri uttalats och som kommit till

deras kännedom, så hava de icke liaft anledning att i förväg skaffa sig

arbete på den civila arbetsmarknaden, något som för övrigt under alla

forhållanden ar for dem värre än för flertalet andra arbetssökande dels

enar de äro komna till hög ålder och dels också emedan de äro bundna

vid små torp och därför i åtminstone första hand söka arbete i närheten

av dessa.

Då riksdagen icke torde hava avsett, att här ifrågavarande personal

skulle på satt som ovan relaterats erhålla uppehåll i sin ständiga tjänstgöring,

få vi härmed föreslå, att riksdagen må besluta, —____».

Utskottet har ansett sig böra tillstyrka, att indelt manskap på sätt

av arméförvaltningens civila departement föreslagits, beredes ersättning i

det i motionen avsedda hänseende, och torde ersättningen böra utgå från

lantförsvarets avlöningsanslag.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må i anledning av herr Bäcklunds m. fl.

förevarande motion IT: 310 medgiva, att i motionen an
-

Utskottets

yttrande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr~ 89.

givet indelt manskap, som i samband med den nya härorganisationens

genomförande icke kunnat beredas fortsatt

ständig tjänstgöring, må för den tid, de icke varit inkallade,

från lantförsvarets avlöningsanslag beredas särskild

ersättning efter de grunder, som arméförvaltningens civila

departement i utlåtande den 20 november 1928 föreslagit.

Stockholm den 3 maj 1929.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, J. L. Widell,

Olof Olsson, O. Bergqvist, J. Nilsson i Malmö. G. P. V. Nilsson i Gränebo, P. A.

Dahl, N. J. M. Svensson i Kompersmåla, C. I. Asplund, P. A. Bergström och D.

Hansén; .

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Rastock, P. Nilsson i Bonarp,

L J Garlsson-Frosterud, A. Å:son Törnkvist i Karlskrona, B. F:son Holmgren, ,1.

Olofsson i Digernäs, S. Persson i Fritorp, O. Nilssoni i Örebro, G. Strindlund, G. A.

Anderson i Storegården, J. Jönsson i Revinge och K. S. V. Ward.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1929:163 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angaende beredande av särskild ei''sättning åt visst indelt manskap. s. 1 i texten