Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrade villkor för lån till skyddshemmet åkerbrukskolonien Hall.

1929-05-07 · 17 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1929:97, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrade villkor för lån till skyddshemmet åkerbrukskolonien Hall.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr [17.

Nr 97.

Ankom till riksdagens kansli den 7 maj 1929 kl. 1 e. in.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

ändrade villkor för lån till skyddshemmet

åkerbrukskolonien Hall.

(3:e avd.)

I en till riksdagen avlåten, den 25 februari 1929 dagtecknad proposition,

nr 140, vilken hänvisats till statsutskottets förberedande behandling, har

Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att medgiva sådan

ändring i de föreningen till minné av Konung Oscar I och Drottning

Josephina aren 1925 och 1926 beviljade lån av statsmedel, som i sagda

statsrådsprotokoll förordats.

Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokollet.

Föreningen till minne av Konung Oscar I och Drottning Josephina stiftades

år 1873. Enligt de av föreningen år 1874 antagna stadgarna, vilka

senast år 1927 undergått ändringar, har föreningen till ändamål att på framställning

av barnavårdsnämnd eller styrelse för annat skyddshem i enlighet

med lagen om samhällets barnavård för vård och uppfostran mottaga dels

vanartade gossar under femton år, vilka på grund av vanartens beskaffenhet

anses böra intagas icke i vanligt, av landsting eller stad, som icke deltager

i landsting, drivet skyddshem eller skyddshemsavdelning utan i dylik,

av staten eller annan upprättad anstalt, som avses i 43 § 2 mom. i nämnda

lag, dels sådana vanartade gossar, som på grund av kroppslig sjukdom eller

psykisk undermålighet anses böra intagas i sådant för vanartade av detta

slag avsett skyddshem eller skyddshemsavdelning, varom förmäles i 43 § 3

mom. samma lag, dels och vanartade gossar över femton år, vilka anses böra

intagas i skyddshem eller skyddshemsavdelning, som i förstnämnda lagrum

avses. Föreningens skyddshem skall förvaltas i enlighet med särskilt av

Konungen fastställt reglemente. Därjämte har föreningen till syftemål

att under vissa angivna förutsättningar bispringa frigivna fångar (§ i). Föreningens

angelägenheter ombesörjas av en styrelse, bestående av fem personer,

av vilka Konungen utser tre samt föreningen bland sina ledamöter

väljer två. Dessa senare väljas för en tid av fyra år. Föreningen utser

därjämte för lika lång tid suppleanter (§ 3).

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 6 samt. 50 häft. (Nr 97.)

Föreningens

och anstaltens

ändamål, tidigare

beviljade

statsunderstöd

m. m.

833 29 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 97.

Såsom fråmsta uppgift för sin verksamhet satte föreningen redan från

början uppfostrandet av vanartad ungdom i en härför lämplig anstalt. Sedan

för detta ändamål egendomen Hall i närheten av Södertälje inköpts, öppnades

därstädes föreningens anstalt åkerbrukskolonien Hall år 1876.

Den 24 oktober 1879 fastställde Kungl. Maj:t första gången reglemente

för denna anstalt. Nu gällande reglemente är av Kungl. Maj:t utfärdat den

29 juni 1926.

Enligt detta reglemente har kolonien till ändamål att på framställning av

barnavårdsnämnd eller styrelse för annat skyddshem i enlighet med lagen

om samhällets barnavård för vård och uppfostran mottaga sådana vanartade

gossar, varom, enligt vad nyss angivits, förmäles i föreningens stadgar (§ 1).

Ledningen av skyddshemmets angelägenheter utövas av föreningens styrelse

(§ 2>- • • TT

Tidigare har av staten lämnats understöd till åkerbrukskolonien Hall på

flera olika sätt.

Anslag å riksstaten beviljades redan år 1884. För sagda år samt för vart

och ett av de följande åren till och med år 1891 anvisade riksdagen ett belopp

av 15,000 kronor.

Från och med år 1903 fick ifrågavarande anstalt en bestämdare ställning

och inordnades bland de inrättningar, som under namn av skyddshem avsågos

i den av 1902 års riksdag antagna, av Kungl. Maj:t den 13 juni 1902 (nr 67)

utfärdade lagen angående uppfostran åt vanartade och i sedligt avseende

försummade barn, vilken trädde i kraft den 1 januari 1903 och gällde till

den 1 januari 1926, då lagen om samhällets barnavård trädde i tillämpning.

1902 års riksdag medgav, att till styrelse för skyddshem till bestridande

av kostnaderna för varje på grund av lagen angående uppfostran åt vanartade

och i sedligt avseende försummade barn i skyddshemmet intaget barns vård

finge utgå ett årligt statsbidrag av 100 kronor för den tid, skyddslingen

vårdades i skyddshemmet.

I överensstämmelse med riksdagens nyssnämnda beslut utfärdade Kungl.

Maj:t den 13 juni 1902 kungörelse angående statsbidrag till uppfostringsanstalter

för vanartade och i sedligt avseende försummade barn (nr 67 s. 20).

Vid 1917 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att till täckande av

under år 1916 uppkommen brist i räkenskaperna för åkerbrukskolonien Hall

på extra stat för år 1918 anvisa ett förslagsanslag, högst 15,000 kronor,

med rätt för Kungl. Maj:t att redan under år 1917 låta förskottsvis av

tillgängliga medel utanordna sagda belopp.

Riksdagen beviljade anslaget. Vid anmälan av sitt beslut härom (skrivelse

nr 8, punkt 210) framhöll riksdagen, att riksdagen icke kunnat undgå att

hysa betänkligheter mot att giva ifrågavarande anstalt ett så avsevärt statsunderstöd,

detta på grund av den befarade följden, att ett bifall kunde föranleda

liknande anspråk från andra skyddshem. Åkerbrukskolonien Halls

särställning såsom en anstalt för grövre vanartade, som icke kunde hänvisas

till övriga skyddshem, hade dock föranlett riksdagen att ej lata nämnda

betänkligheter vara avgörande. Riksdagen hade därför beviljat det begärda

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 1)7.

3

anslaget men ville framhålla, att den lijiilp, som därigenom bereddes anstalten,

måste betraktas såsom eu tillfällig nödhjälp, vilken ej för framtiden finge

verka prejudicerande.

Till täckande av under år 1919 uppkommen brist i räkenskaperna för

åkerbrukskolonien anvisade emellertid 1921 års riksdag i enlighet med därom

av Kung]. Maj:t framlagt förslag på tilläggsstat för år 1921 ett förslagsanslag,

högst 31,500 kronor.

Dessförinnan — i skrivelse till Kungl. Maj:t den 5 mars 1920 — hade

föreningen erbjudit staten att övertaga åkerbrukskolonien och egendomen

Hall. Kragan härom uppskots dock tills vidare. Visserligen föreslog

fattigvårdslagstiftningskommittéu i sitt den 19 april 1921 avgivna betänkande

angående den offentliga barnavården, att staten själv skulle anordna

eller åtminstone helt ansvara för driftkostnaderna vid anstalter för

de grupper av vanartade, som enligt lagförslaget borde uppfostras avskilda

från andra vanartade i särskilda skyddshem, och kommittén ifrågasatte i samband

härmed statsförvärv av åkerbrukskolonien Hall enligt av föreningen

gjort erbjudande. I propositionen nr 150 till 1924 års riksdag framlades

emellertid eu i viss mån ny plan till lösning av nyssnämnda spörsmål, i det

att anordnandet av nya statsanstalter ansågs böra undvikas och i stället hela

den uppfostringsverksamhet, varom här vore fråga, anförtros åt ett antal

föreningar och stiftelser i av dem redan tillhöriga eller för ändamålet anordnade

anstalter. Denna plan, som vann riksdagens godkännande, har

sedermera fullföljts genom slutande av överenskommelser mellan staten samt

dylika föreningar och stiftelser i nämnda syfte.

Förslaget till överenskommelse med ifrågavarande förening avsåg omhändertagande

av manliga vanartade till ett antal av omkring 235, eventuellt

260. Sedan förslaget i huvudsak vunnit godkännande av 1925 års riksdag,

blev den definitiva överenskommelsen sluten den 12 juni 1925.

Denna överenskommelse är av följande lydelse.

1. Föreningen åtager sig att från ingången av år 1926 å sitt skyddshem

åkerbrukskolonien Hall för skyddsuppfostran mottaga

a) till det antal, som koloniens nuvarande byggnader medgiva, dels vanartade

gossar under 15 år, vilka på grund av vanartens beskaffenhet anses

böra intagas i skyddshem eller skyddshemsavdelning, som avses i 43 §

2 mom. i lagen om samhällets barnavård, dels ocfc sådana vanartade, som på

grund av kroppslig sjukdom eller psykisk undermålighet anses böra intagas

i skyddshem eller skyddshemsavdelning, varom förmäles i 43 § 3 mom.

i samma lag, samt

b) intill 50 vanartade över 15 år, vilka anses böra intagas i skyddshem

eller skyddshemsavdelning, som avses i 43 § 2 mom. nämnda lag.

2. a) För elever av sistnämnda kategori uppför föreningen i enlighet med

av Kungl. Maj:t godkänd plan nödiga byggnader å ett till jordbrukskolonien

hörande jordområde vid Långängen, som avfattats å två av distriktslantmätaren

O. A. Lindén år 1925 upprättade kartor och innehåller 3 hektar

54 ar 10 kvadratmeter.

b)^ För uppförande av nämnda byggnader beviljar Kungl. Maj:t föreningen

ett lan av statsmedel a 200,000 kronor att uppbäras och åtnjutas under följande

villkor, nämligen:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Statsutskottets utlåtande Nr 91.

att av lånebeloppet den 31 juli 1925 utbetalas 125,000 kronor för uppförande

av nybyggnader för 25 elever samt återstående beloppet 75,000 kronor,

då antalet elever av ifrågavarande kategori stigit över 25 och Kung].

Maj:t på anmälan av föreningen förklarat hinder ej möta för uppförande av

nybyggnader för ytterligare 25 elever,

att till säkerhet för lånet lämnas i föreningens fastigheter 1 mantal Hall

nr 1, 1 mantal Hall nr 2, 1 mantal Hall nr 3, 1 mantal Håga nr 1 och 1

mantal Hågelby nr 1 i Östertälje socken meddelade inteckningar å tillhopa

200.000 kronor, liggande närmast efter 200,000 kronor,

att föreningen vid lyftande av ovannämnda belopp av 125,000 kronor och

75.000 kronor avlämnar av föreningen utfärdade förbindelser å dessa belopp

jämte sådana inteckningar, som förut angivits, till motsvarande belopp,

att ränta å lyftat lånebelopp efter en räntefot av fem procent skall erläggas

första gången den 31 december 1925 och sedan halvårsvis varje år

den 30 juni och 31 december, till dess lånet blivit till fullo guldet,

samt att lånet skall återgäldas i sammanhang därmed att förevarande avtal

upphör att gälla utan att nytt avtal träffas mellan staten och föreningen

rörande användningen av de i a) avsedda byggnaderna; dock att, om förevarande

avtal upphör till följd av uppsägning från statens sida utan att nytt

avtal rörande nämnda byggnaders användande träffas mellan staten och föreningen,

dessa byggnader jämte det i a) omförmälda jordområdet skola övertagas

av staten mot återställande av de för lanet utfärdade förbindelser

jämte till säkerhet därför lämnade inteckningar, därvid den fastighet, som

sålunda skall överlämnas till staten, icke ma vara besvärad av någon inteckning.

3. För de i mom. 2 avsedda nybyggnaderna erlägger staten årlig hyra,

som, då nybyggnader för 25 elever tagits i bruk, uppgår till 8,750 kronor,

och, sedan nybyggnader för ytterligare 25 elever tagits i bruk, till 14,000

kronor. Hyran erlägges halvårsvis i förskott, första gången den 31 december

1925.

4. Föreningen äger för varje i skyddshemmet intagen eller därifrån villkorligt

utskriven elev uppbära den skyddshemsavgift och det statsbidrag,

vartill skyddshem i allmänhet äro berättigade.

5. Sedan av de i mom. 2 avsedda nybyggnader sådana för 25 elever

tagits i bruk, är föreningen berättigad till ersättning av statsmedel med 700

kronor för år räknat för varje ej belagd plats. Sedan nybyggnader för ytterligare

25 elever tagits i bruk, erhåller föreningen ersättning av statsmedel

med 500 kronor för år räknat för en var av ifrågavarande 50 platser, som

icke är belagd. Ersättning enligt detta moment utgår endast för de tider

av året, då plats icke är belagd.

6. Denna överenskommelse gäller till den 1 januari 1936, då densamma

upphör, i händelse uppsägning från någondera sidan skett minst ett år före

nämnda dag. Sker ej sådan uppsägning, förblir överenskommelsen gällande

i ytterligare 10 år och så vidare på enahanda villkor.

Av nämnda överenskommelse framgår, att i gengäld för de förpliktelser

till omhändertagande av vissa kategorier vanartade, som föreningen gentemot

staten åtagit sig, staten måst tillförsäkra föreningen särskilda förmåner, nämligen

ett lån å 200,000 kronor till uppförande av anstaltsbyggnader för intill

50 vanartade elever över 15 år, årlig hyra uppgående till 8,750 kronor eller

14,000 kronor efter det nybyggnader för 25, respektive 50 dylika elever tagits

i bruk, samt ersättning för obelagda platser inom dessa byggnader enligt

närmare angivna grunder. Lånet skulle atnjutas i tva poster, den ena a

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 97.

5

125.000 kronor omedelbart och återstående 75,000 kronor, då elevantalet stigit

över 25 och i anledning därav nybyggnader för ytterligare 25 elever planerades.

Nyssnämnda s. k. hyresbelopp voro beräknade efter 7 % å 125,000, respektive

200,000 kronor. Av lånet har hittills endast den första posten å 125,000

kronor uppburits, och hyran utgår följaktligen med 8,750 kronor.

Föreningen äger därjämte på sätt i avtalet särskilt angivits att för varje

å skyddshemmet intagen eller därifrån utskriven elev uppbära den skyddshemsavgift

och det statsbidrag, vartill skyddshem i allmänhet äro berättigade.

Sistberörda belopp utgå jämlikt kungörelsen den 8 maj 1925 (nr 131). Enligt

denna kungörelse äger styrelse för skyddshem att för skyddshemselev uppbära

årligt statsbidrag, om eleven uppfostras inom skyddshemmet med 200

kronor, och om han uppfostras utom detsamma med 50 kronor eller det

lägre belopp, vartill i någotdera fallet kostnaden uppgått (§ 2). Vidare

äger styrelse för skyddshem att av vederbörande barnavårdsnämnd för skyddshemselev,

uppfostrad inom hemmet, uppbära årlig skyddshemsavgift med

1.000 kronor och för skyddshemselev uppfostrad utom hemmet med 300

kronor eller det lägre belopp, vartill i någotdera fallet kostnaden uppgått

efter avdrag av statsbidraget (§ 7).

Medan föreningen under hösten 1924 för sin del godkände det preliminära

förslaget till nyss återgivna avtal, fann sig föreningen emellertid samtidigt

nödgad att anhålla om statligt understöd för uppehållande av sin dittills

bedrivna verksamhet.

I skrivelse den 25 oktober 1924 ingick nämligen föreningen till Kungl.

Maj:t med framställning om utverkande hos riksdagen av ett extra statsbidrag

å 50,000 kronor. Såsom motiv härför anförde föreningen huvudsakligen,

att vissa under åren 1923—1924 utförda större förbättrings- och moderniseringsarbeten

dragit en kostnad av 92,000 kronor, vartill kommit underhållsarbeten

om 48,000 kronor, eller tillhopa 140,000 kronor. På grund härav

samt med hänsyn till betydande minskning av elevavgifterna genom nedgång

i elevantalet hade för täckande av uppkomna brister ej blott föreningens

fonderade kontanta medel måst helt tagas i anspråk utan föreningen även

nödgats upptaga lån till belopp av omkring 160,000 kronor. Ehuru anstalten

numera kunde anses vara i gott och tidsenligt skick, måste dock,

om ej den ekonomiska ställningen upphjälptes, stora svårigheter möta för

att anstalten skulle kunna'' på ett tillfredsställande sätt fylla sin dittillsvarande

och sin nya uppgift.

Genom beslut den 2 januari 1925 fann emellertid Kungl. Maj:t den gjorda

framställningen icke föranleda någon vidare åtgärd.

I skrivelse den 31 augusti 1925 gjorde föreningen ånyo framställning om

bistånd från statens sida. Föreningen hemställde därvid, att Kungl. Maj:t

ville av riksdagen utverka dels ett anslag å 50,000 kronor till avbetalning å

föreningens skulder, dels ett förslagsanslag å högst 50,000 kronor såsom bidrag

till upprätthållande av verksamheten vid åkerbrukskolonien Hall under

budgetåret 1926/1927. Därest sistnämnda yrkande icke skulle bifallas, anhöll

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 97.

föreningen, att Kungl. Maj:t ville föreslå 1926 års riksdag att av föreningen

inköpa dess lantegendom Hall med där anlagda åkerbrukskoloni jämte döda

och levande inventarier för en kontant köpesumma av 500,000 kronor och

på de villkor i övrigt, varom överenskommelse kunde träffas. Till stöd för

sin framställning anförde föreningen huvudsakligen, att densamma för att

hålla kolonien i gång och i det skick, som dess uppgift betingade, måst

anlita sina under tidernas lopp genom testamenten och gåvor samlade penningefonder

och dessutom upptaga lån å tillhopa omkring 200,000 kronor

mot inteckning i koloniens fastigheter. Föreningen saknade möjligheter att

utöver statsbidragen och elevavgifterna uppbringa de medel, som erfordrades

för driften och underhållet. Yad elevavgifterna beträffade, komme dessa

— som tidigare, förutom statsbidraget å 200 kronor, uppgått till 1,025 kronor —- på grund av berörda kungörelse den 8 maj 1925 (nr 131) att nedsättas

så att desamma tillika med statsbidraget utgjorde 1,200 kronor. Härtill

komme, att det vore att befara, att elevantalet på grund av den nja barnavårdslagens

bestämmelser nedginge, så att kolonien än mindre än för tillfället

kunde fullt utnyttjas men dock måste hålla i det närmaste lika stor

tjänstemannapersonal med samma avlöningar. Om statsmakterna funne sig

böra lämna föreningen utan understöd, funne föreningen sig nödgad att gå

i författning om anstaltens försäljning med undantag för den mindre del,

som erfordrades för driften av den nya anstalt för äldre elever, vilken föreningen

genom avtalet den 12 juni 1925 förbundit sig att uppehålla.

I anledning av föreningens sistberörda framställning tillkallade dåvarande

chefen för s o c i al d ep ar t e in e n tet, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, tre sakkunniga

med uppgift att biträda med verkställande av en undersökning angående

föreningens ekonomiska ställning och lantegendomen Halls tillstånd,

skötsel och värde.

De sakkunniga avgåvo den 9 december 1925 yttrande jämte förslag i

ämnet.

I sitt yttrande föreslogo de sakkunniga på skäl, för vilka närmare redogjorts

i proposition till 1926 års riksdag (nr 124), ett bispringande av föreningen

från statens sida i form av dels statslån och dels årligt statsbidrag. Här må

beträffande innehållet i de sakkunnigas yttrande blott nämnas, att enligt av

dem verkställd utredning föreningens verkliga skuldsumma den 31 oktober

1925 borde anses hava utgjort 332,521 kronor 33 öre. Enligt av de sakkunniga

verkställd beräkning kunde värdet av egendomen och åkerbrukskolonien

Hall, inklusive för jordbruket nödvändiga hus och yttre inventarier samt

skyddshemmets inventarier, uppskattas till 1,000,859 kronor 99 öre. Häri

ingick egendomen med jordbrukets hus och inventarier med omkring 525,000

kronor. Enligt av de sakkunniga förslagsvis uppgjord stat, som intagits i

nyssnämnda proposition, kunde anstaltens inkomster och utgifter väntas

balansera vid ett beräknat genomsnittligt elevantal av 200.

Yad den erforderliga statshjälpen beträffar ansågo de sakkunniga, att det

begärda statslånet icke kunde sättas till lägre belopp än 350,000 kronor. I

fråga om säkerhet, räntefot m. in. tänkte sig de sakkunniga, att de grunder,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 1)7. 7

som fastställts beträffande det tidigare, i avtalet den 12 juni 1925 omförmälda

statslånet å 200,000 kronor, i tillämpliga delar borde följas.

Av sistberörda avtal framgår, att till säkerhet för det däri omnämnda

statslånet skulle lämnas inteckningar meddelade i föreningens fastigheter 1

mantal Hall nr 1, 1 mantal Hall nr 2, 1 mantal Hall nr 3, 1 mantal Håga

nr 1 och 1 mantal Hågelby nr 1 i Östertälje socken å tillhopa 200,000 kronor,

liggande närmast efter 200,000 kronor, samt att ränta å lyftat lånebelopp

skulle erläggas efter eu räntefot av fem procent.

I yttrande över det av de sakkunniga avgivna förslaget anförde statskontoret,

bland annat, att, då det föreslagna låneunderstödet i främsta rummet

skulle användas till betalning av föreningens skulder, de inteckningar i föreningens

fasta egendom, som lämnats såsom säkerhet för vissa av dessa skulder,

borde till statsverket överlämnas såsom säkerhet för det nya låneunderstödet.

Därjämte borde, ansåg statskontoret, föreningen, som för det redan beviljade

låneunderstödet till statskontoret avlämnat inteckningar i fastigheterna å tillhopa

125,000 kronor, tillförbindas att till säkerhet för dels det nya låneunderstödet,

dels ock det belopp av 125,000 kronor av det redan beviljade understödet,

som skulle användas för ett första utbyggande av anstalten enligt

avtalet den 12. juni 1925, avlämna ytterligare inteckningar i fastigheterna till

belopp, som erfordrades för att hela inteckningssäkerheten skulle uppgå till

(125,(XX) + 350,000) 475,000 kronor, allt med bästa förmånsrätt.

Vad därefter det årliga bidraget beträffar, skulle detsamma, enligt de sakkunnigas

förslag, lämnas dels såsom ytterligare hyresbidrag och dels såsom avlöningsbidrag.

Hyresbidraget skulle utgå för de lokaler inom de nuvarande anstaltsbyggnaderna

vid åkerbrukskolonien Hall, som avsåges för de i mom. 1 a)

av förberörda överenskommelse den 12 juni 1925 omförmälda eleverna, d. v. s.

vissa vanartade under 15 år samt vissa med kroppslig sjukdom eller psykisk

undermålighet behäftade vanartade. Lönebidraget skulle användas till avlöningar

till sådana befattningshavare vid anstalten, på vilka uppfostringsarbetet

i huvudsak vilade. Det nya hyresbidraget föreslogs till 24,500 kronor — motsvarande

7 % å det föreslagna lånebeloppet 350,000 kronor — och avlöningsbidraget

till högst 41,160 kronor, allt för år räknat. Vid beräknandet av

storleken av det för anstalten nödvändiga årliga understödet utgingo de sakkunniga,

som framgått av vad nyss nämndes, från att ett medeltal elever av

200 kunde påräknas.

I sitt förberörda yttrande påpekade statskontoret, att, därest så hög medelbeläggning

som 200 platser under något år icke uppnåddes, anstaltens inkomster

icke komme att uppgå till beräknade belopp, medan utgifterna givetvis icke

kunde i motsvarande grad nedbringas. På grund därav syntes det icke vara

uteslutet, att ytterligare bidrag för uppehållande av anstaltens verksamhet

komme att erfordras.

Vid ärendets föredragning i statsrådet den 12 februari 1926 (se propositionen

nr 124 år 1926) anförde dåvarande chefen för socialdepartementet

bland annat, att han funnit de av de sakkunniga för statslånet samt hyres
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr U7.

och avlöningsbidragen föreslagna beloppen övertygande motiverade och väl

avvägda, varför lian förordade, att föreningen lämnades statligt understöd i

sålunda angivna former och med i varje fall föreslagna belopp. I fråga om

räntefot, säkerhet m. m. för lånet gav han jämväl de sakkunnigas förslag sin

anslutning, dock med den jämkning som av statskontoret föreslagits i syfte

att bereda inteckningssäkerhet med bästa rätt för såväl lånet å 350,000 kronor

som det belopp å 125,000 kronor av det äldre lånet, vilket skulle användas

för ett första utbyggande av anstalten enligt överenskommelsen den

12 juni 1925.

I anslutning härtill avlät Kungl. Maj:t proposition till 1926 års riksdag

(nr 124).

Propositionen vann i huvudsak riksdagens godkännande (skrivelse nr 235

år 1926). Riksdagen anförde emellertid bland annat följande.

Ehuru riksdagen för närvarande ansett sig böra godkänna den av departementschefen

föreslagna formen för det statliga ingripandet, hade riksdagen,

som ävenledes funnit någon begränsning av det ifrågasatta lånebeloppet

icke böra ske, därest en effektiv hjälp nu skulle lämnas föreningen, likväl

icke kunnat undgå att finna starka skäl tala för att staten inköpte egendomen

och helt övertoge verksamheten vid densamma. Riksdagen ville

erinra, att föreningen så sent som den 31 augusti 1925 i skrivelse till

Kungl. Maj:t hemställt, att staten måtte inköpa Hall med där anlagda åkerbrukskoloni

jämte döda och levande inventarier för en kontant köpesumma

av 500,000 kronor och på de villkor i övrigt, som kunde komma att träffas.

Till de villkor, departementschefen föreslagit för lånets erhållande och mot

vilka riksdagen icke haft något att erinra, syntes därför enligt riksdagens

mening böra läggas det förbehåll, att staten skulle äga rätt att inköpa egendomen

för den köpesumma, som i berörda skrivelse stipulerats. Givetvis

borde därvid det ifrågasatta nya lånet av statsmedel gå i avräkning å köpeskillingen.

Villkoren för det årliga statsbidragets åtnjutande hade icke givit

riksdagen anledning till erinran.

Det må här tilläggas, att i statsutskottets utlåtande i frågan gjorts ett

uttalande till förmån för mera omedelbart statsinköp av anstalten, vilket

uttalande emellertid uteslöts i riksdagsskrivelsen.

Genom brev den 29 juni 1926 beviljade härefter Kungl. Maj:t på de villkor,

departementschefen föreslagit, med tillägg av det av riksdagen föreslagna

förbehållet föreningen ett lån av statsmedel å 350,000 kronor. Villkoren äro

av följande lydelse.

1. Vid lyftande av ifrågavarande lånebelopp å 350,000 kronor, vilket må

äga rum efter ingången av budgetåret 1926/1927, skall föreningen avlämna

dels av föreningen utfärdad förbindelse å detta belopp, dels ock ej mindre

till säkerhet för nämnda lånebelopp än även till ytterligare säkerhet för det

belopp å 125,000 kronor, som föreningen uppburit av det i ovannämnda

överenskommelse den 12 juni 1925 omförmälda statslån å 200,000 kronor, i

föreningens fastigheter 1 mantal Hall nr 1, 1 mantal Hall nr 2, 1 mantal

Hall nr 3, 1 mantal Håga nr 1 och 1 mantal Hågelby nr 1 i Östertälje

socken meddelade inteckningar å tillhopa 350,000 kronor, gällande med bästa

förmånsrätt, frånsett dels Kungl. Maj:t och kronan, såsom ägare av Älvkarleby

vattenfall och därinvid belägna fastigheter, till säkerhet för kraftledningsservitut

enligt kontrakt den 12 april 1921 mellan vattenfallsstyrelsen

opaginerad Kontrollera mot PDF

statsutskottets utlåtande Nr 07.

!)

ocli föreningen beviljad inteckning, dels ock till säkerhet för ovanberörda

lånebelopp å 125,000 kronor redan avlämnade inteckningar å sistnämnda

belopp.

2. Iliinta å lyftat lånebelopp skall efter en räntefot av fem procent erläggas

första gången den 31 december 1926 och sedan halvårsvis varje år

den 30 juni och den 31 december, till dess lånet blivit till fullo guldet.

3. Staten — som enligt mom. .2 b) i förenämnda överenskommelse den

12 juni 1925 skall, därest överenskommelsen upphör till följd av uppsägning

från statens sida utan att nytt avtal träffas rörande användningen av de i

mom. 2 a) i överenskommelsen avsedda byggnader, övertaga dessa byggnader

jämte det för byggnadernas uppförande avsedda, under samma mom. 2 a)

närmare omförmälda, till jordbrukskolonien hörande jordområde om 3 hektar

54 ar 10 kvadratmeter mot återställande av den för det föreningen för uppförande

av ifrågavarande byggnader beviljade statslånet å 200,000 kronor utfärdade

förbindelsen jämte till säkerhet därför lämnade inteckningar — skall

äga att för en köpesumma av 500,000 kronor och på de villkor i övrigt, som

må kunna träffas, inköpa här ovan omförmälda fem fastigheter, med undantag

av nyssberörda jordområde om 3 hektar 54 ar 10 kvadratmeter med

därå uppförda byggnader — vilka fastigheter, var och en om ett mantal,

tillhopa utgöra egendomen Hall — med å egendomen anlagd åkerbrukskoloni

jämte döda och levande inventarier, varvid statslånet å 350,000 kronor

må gå i avräkning å köpeskillingen; skolande följaktligen vad i denna

punkt föreskrivits icke verka rubbning i omförmälda bestämmelser angående

statens övertagande av viss del av egendomen i överenskommelsen den

12 juni 1925.

Samtidigt medgav Kungl. Maj:t enligt riksdagens beslut, att hyra finge

utgå med 24,500 kronor årligen samt bidrag till avlöningar med sammanlagt

41.100 kronor.

I skrivelse den 9 februari 1929 har nu ifrågavarande förening gjort framställning

i syfte att bereda föreningen ytterligare medel till understödjande

av dess verksamhet vid åkerbrukskolonien Hall.

I skrivelsen meddelar föreningen till en början, att säkerhet för de bekomna

lånebeloppen om tillhopa 475,000 kronor med 5 procent årlig ränta

lämnats till statsverket i form av inteckningar i lantegendomen Hall med

underlydande gårdar till enahanda belopp, gällande med bästa förmånsrätt.

Yidare framhåller föreningen, att lantegendomen vore bevillningstaxerad

till 305,000 kronor, vartill komme för såg och kvarn ett värde av 4,000 kronor,

tillsammans 309,000 kronor, en summa, som med 166,000 kronor understege

sagda inteckningars belopp. Värdet av den å egendomen uppförda uppfostringsanstaltens

byggnader, Hågakoloniens nybyggnad inräknad, uppginge

emellertid till en summa, som betydligt överstege skillnaden mellan taxeringsvärdet

å lantegendomen och statsverkets intecknade fordran. Anstaltsbyggnaderna

vore nämligen brandförsäkrade för 562,100 kronor, vilket för lantegendomen

och anstalten tillsammantagna innebure ett fastighetsvärde av

871.100 kronor.

Härefter har föreningen meddelat, att institutionen efter infriandet av

äldre skulder råkat i ytterligare gäld. Till förklaring härav har föreningen

anfört följande.

Förevarande

framställning.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 97.

Efter det 1926 års riksdagsbeslut med den 1 juli samma år trätt i kraft,

hade elevantalet, som vid inkomstberäkningarnas uppgörande av de sakkunniga

upptagits till 200, i själva verket utgjort i medeltal för tiden

juli 1926—juni 1927 .................. 164

juli 1927—juni 1928 .................. 182

juli—december 1928.................... 166

Elevavgifterna, som enligt beräkningen antagits skola för dessa två och

ett halft år uppgå till sammanlagt...................................... kronor 600,000: —

hade emellertid i följd av elevantalets nedgång stannat vid » 515,252: —

utvisande ett underskott av................................................... kronor 84,748: —

Av räkenskaperna för samma tid, under vilken bland annat en äldre byggnad

i lägenheten »Strandhem» omändrats till uppfostringshem för efterblivna

minderåriga för en kostnad av 19,826 kronor, kunde inhämtas, att

gälden den 31 december 1928 uppgått till 88,985 kronor. Denna gäld vore

huvudsakligen en följd av underskottet i elevavgifter.

Härefter har föreningen anfört:

Elevantalet vid Hall hade under den gångna delen av nu löpande år

varit nere i 148, och som någon väsentlig ökning i detta antal icke kunde

med någon säkerhet påräknas — åtminstone icke av stadigvarande art —

vore det för koloniens styrelse uppenbart, att kraftiga åtgärder måste vidtagas

för att kunna för framtiden vinna jämvikt mellan utgifter och inkomster.

Först och främst måste anstalten på ett eller annat sätt söka befrielse från

den nu föreliggande svävande skuld, som -— mestadels utgörande varuskuld,

delvis mot växelaccept — i avsevärd grad fördyrade och tyngde driften.

Yidare måste ett om än anspråkslöst driftskapital för jordbruket göras tillgängligt,

och samtidigt vore nödvändigt att söka genomföra en eller annan

omorganisation inom förvaltningen i syfte att göra besparingar och möjligen

öka inkomsterna.

Beträffande först denna omorganisation funne föreningen visserligen pa

grund av det minskade elevantalet en eller annan tjänsteindragning kunna

äga rum. Men med avseende å behovet av ökad tillsyn och yrkesundervisning

i fråga om såväl de äldre och mera svårartade som de efterblivna elever,

vilka allt mera övervägde inom beläggningen vid Hall, torde icke stor besparing

på denna väg kunna vinnas. Däremot vågade föreningen hysa förhoppning,

att genom de äldre och arbetsdugligare elevernas metodiska yrkesutbildning

efter deras olika lust och fallenhet ett bättre tillgodogörande av

deras arbetskrafter skulle kunna ske. Så länge eleverna huvudsakligen tillhört

barnaåldern och följaktligen skolstudierna kräft mycket av deras tid,

hade endast ringa utbyte kunnat vinnas av deras arbete i koloniens praktiska

sysslor. Mestadels hade dessa varit förbundna med jordbruket, vilket

för utförande av vanligt mansdagsverke kräft ett flertal minderårigas förenade

krafter.

I och med tillgången på äldre, fysiskt mera utbildade elever kunde nu

en omläggning ske. Jordbruket behövde allenast ett ringare antal av dem,

övervägande sådana, som vore hemmahörande å landsbygden och ämnade

ägna sig åt lantmännens yrke. En förenkling bleve härigenom möjlig i

egendomens skötsel. Denna kunde drivas såsom en självständig affär och

borde såsom sådan kunna bära sig själv utan tillskott i avlöningar in. in.

från uppfostringsanstalten. Lantegendomen och anstalten komme härefter

icke i annat förhållande till varandra, än att den sistnämnda mot viss ersättning

tillhandahölle elever såsom jordbruksarbetare och att lantegendomen

kunde avsätta produkter till anstalten mot vanlig betalning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 07.

II

Eu plan i denna riktning samt eu därpå grundad inkomst och utgiftsstat

hade av anstaltens tillförordnade föreståndare, direktören Pehrling vid

Stockholms stads uppfostringsanstalt å Skrubba, uppgjorts med ledning av

erfarenheterna från nämnda uppfostringsanstalt, där det för Hall ifrågasatta

systemet redan några år med framgång tillämpats. Efter omläggningen

skulle enligt Pehrlings beräkning ett årligt överskott i anstaltens räkenskaper

uppkomma, tillräckligt för amortering och förräntning av ett lån, varmed

anstaltens nyssnämnda svävande skuld kunde avlyftas och tillika något förlagskapital

för jordbruket vinnas.

Då föreningen vid gjord framställning till pensionsstyrelsen erfarit, att

för belåning i dess kassor såsom säkerhet icke kunde godkännas inteckningliggande

till förmånsrätten efter de inteckningar å 475,000 kronor, som av

staten innehades, torde icke heller från annan allmän kassa eller från bank

erhållas lån mot senare inteckning.

Det statsändamål, för vilket anstalten arbetade, syntes berättiga staten

att uppvärdera anstalten såsom säkerhetsobjekt efter andra grunder, än som

från enbart ekonomisk synpunkt av penningplacerande verk beaktades. Att en

sådan uppfattning hystes av Kungl. Maj:t och riksdagen framginge redan

därav, att staten såsom säkerhet mottagit inteckning liggande högt ovanom

lantegendomen Halls taxeringsvärde. Enär såsom tidigare anförts lantegendomen

och anstaltsbyggnaderna tillsammans borde anses äga ett värde av

871,100 kronor, vilket helt kunde i statens hand utnyttjas, förefölle det

föreningen, som om för staten skulle finnas fullgod säkerhet för ytterligare

lånehjälp till anstalten. Härvid förbisåge föreningen icke, att statsmakterna

år 1925 utfäst sig att giva anstalten ett lån av 75,000 kronor utöver de redan

av densamma bekomna, vilket lån finge lyftas i händelse ännu en logementsbyggnad

vid Håga komme till utförande. Men i så fall tillkomme denna byggnad

såsom ökning i säkerheten, i det att hela fastighetsvärdet torde bliva

minst 946,100 kronor.

Anstaltens inkomst- och utgiftsstat för räkenskapsåret juli 1928—juni 1929

hade utgått från en på elevantalet nästföregående år baserad beräkning av

180 elever, givande i avgifter 216,000 kronor; och hade i följd därav upptagits

eu väntad behållning för året av 38,000 kronor. Vid sådant förhållande

saknade föreningen under terminen för ingivande av anslagsäskanden

till innevarande års riksdag anledning att till Kungl. Maj:t ingå med anhållan

om understöd till anstaltens verksamhet. Först sedan den oväntade

stora nedgången i elevantalet till omkring 150 efter årsskiftet inträtt, medförande

efter all sannolikhet en minskning i elevavgifter för löpande kalenderåret

av 36,000 kronor, hade föreningen funnit sig manad att till Kungl.

Maj:t hänvända sig med hemställan om hjälp.

Då det torde vara uteslutet att nu, sedan Kungl. Maj:ts förslag till budget

för nästa räkenskapsår kommit under riksdagens behandling, kunna utverka

direkt anslag av statsmedel, hade föreningen i stället tänkt sig andra möjligheter.

För erhållande av de behövliga medlen för anstaltens drivande har föreningen

härefter framlagt tre alternativa förslag.

Det första av dessa förslag innebär, att anstalten skulle tillerkännas en

andel i någon lotteridragning till behövligt belopp av 100,000 kronor. Anstalten

skulle sålunda bliva befriad från återbetalningsskyldighet.

Därest anstaltens uppgift befunnes icke vara av sådan kulturbärande beskaffenhet,

att den berättigade till andel i lotterimedel, har föreningen i sitt

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 97.

Avgivna

yttranden.

andra förslag hemställt, att staten skulle medgiva ett utbyte av inteckningar

i egendomen Hall med underlydande fastigheter på det sätt, att med bästa

rätt eller med förmånsrätt inom exempelvis hälften eller två tredjedelar av

lantegendomens taxeringsvärde liggande inteckningar å tillhopa 100,000 kronor

finge till anstalten återställas mot överlämnande till statsverket av inteckningsförbindelser

med rätt efter övriga, som av staten innehades.

Läte sig icke heller detta göra, har föreningen såsom en tredje utväg

föreslagit, att Kungl. Maj:t måtte utverka medgivande för riksgäldskontoret

att ikläda statsverket garanti för ett lån till föreningen å det behövliga beloppet,

100,000 kronor med ränta.

Över framställningen hava yttranden avgivits av fullmäktige i riksgäldskontoret

och av statskontoret, socialstyrelsen, statens inspektör för fattigvård

och barnavård samt skyddshemsinspektören.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava anfört, bland annat, att därest det ej

läte sig göra att genom lotterimedel tillföra föreningen erforderligt kapital

— något, varom fullmäktige ej kunde uttala sig — syntes det fullmäktige

knappast återstå annan lämplig utväg än att för föreningen utverka ett statsanslag

utan återbetalningsskyldighet. Då man syntes böra utgå från att

föreningen ej komme att bliva i stånd att förränta och amortera ytterligare

lån, kunde fullmäktige nämligen ej förorda någon av de två utvägar för

anskaffande åt föreningen av ett lån å 100,000 kronor, som föreningen ifrågasatt.

Enär det syntes vara oundvikligt, att staten trädde emellan för att

bispringa föreningen, ville fullmäktige sålunda — under förutsättning att

lotterimedel ej kimde komma till användning — tillstyrka en framställning

till riksdagen angående ett anslag till föreningen å 100,000 kronor att utgå

av andra statsinkomster än lånemedel.

I sitt yttrande har statskontoret, med hänsyn till uttalande av 1926 års

riksdag i sammanhang med beviljandet av det senaste lånet för åkerbrukskoloniens

räkning (riksdagens skrivelse nr 235 år 1926), därav statskontoret bland

annat funnit framgå, att staten knappast någonsin torde komma att utkräva

sina fordringar hos företaget, ansett sig böra tillstyrka att, därest Kungl.

Maj:t icke skulle finna skäl medgiva föreningen rätt till erforderlig andel i

genom lotteri anskaffade medel, den gjorda framställningen bifölles på det

sätt, att av för närvarande i statens hand befintliga inteckningar i fastigheten

sådana med bästa rätt till ett belopp av 100,000 kronor finge utlämnas till

föreningen i utbyte mot inteckningar till motsvarande belopp, i avseende å

förmånsrätten belägna efter dem, som nu av staten innehades. Då emellertid

föreningens nuvarande statslån beviljats av riksdagen mot säkerhet av botteninteckningar,

ansåge statskontoret, att riksdagens medgivande till det ifrågasatta

utbytet av inteckningar borde inhämtas.

Socialstyrelsen har i sitt yttrande anfört, att styrelsen ej ville motsätta

sig bifall till någotdera av de alternativt uppställda förslagen. Det syntes

emellertid föga sannolikt, att varaktig och effektiv hjälp skulle vinnas med

att staten inskränkte sig till att medverka till de svävande skuldernas fonde
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 07. 13

ring. Vad åter angiuge den ifrågasatta lotterivägen syntes denna icke fullt

tilltalande. Med hänsyn till såväl hjälpbehovets natur som syftet med den

sökta hjälpen syntes den principiellt riktigaste samt praktiskt lämpligaste

och effektivaste anordningen vara, att för ändamålet hos riksdagen utverkades

ett anslag å 100,000 kronor, att ställas till förfogande utan ränte- eller

återbetalningsskyldighet, utom för det fall att anstalten av föreningen nedlades,

avyttrades eller användes för annat ändamål, för så vitt icke detta

blivit iiv Kungl. Maj:t godkänt. Till säkerhet för fullgörande av sådan eventuell

betalningsplikt syntes föreningen böra ställa till förfogande intecknad

skuldförbindelse. Föreningen hade emellertid planer å bane till vissa omläggningar

av driften, för vilkas genomförande behov av viss driftskredit

torde kunna yppa sig. I den mån sådan kredit erfordrades, syntes rimligen

böra tillses, att föreningen för ändamålet finge förfoga över belåningsbar

inteckningssäkerhet.

Statens inspektör för fattigvård och barnavård har tillstyrkt, att genom

Kungl. Maj ds åtgöranden åkerbrukskolonien Hall måtte erhålla det äskade

beloppet.

Jämväl skyddshemsinspektören har i sitt yttrande förordat, att ekonomiskt

understöd i en eller annan form måtte utgå till åkarbrukskolonien.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»Såsom i vissa av de avgivna yttrandena framhållits, är det uppenbart,

att åkerbrukskolonien Hall fyller ett i hög grad allmännyttigt syfte och att

den utgör ett nödvändigt led i den organisation av skyddshem, på vilken

1924 års barnavårdslag vilar i fråga om vårdnaden av vanartade barn. Därest

anstalten på grund av ekonomiska svårigheter eller av annan anledning

skulle komma att nedläggas av föreningen, måste det följaktligen bliva nödvändigt

att på ett eller annat sätt, närmast genom statens försorg, skaffa eu

ersättning därför.

Med denna utgångspunkt synes det klart, att staten måste ingripa för

att avhjälpa det ekonomiska nödläge, i vilket föreningen, främst till följd

av den opåräknade nedgången i antalet elever, för närvarande ovedersägligen

befinner sig med hänsyn till den iråkade svävande skulden av nära 90,000

kronor. Den kreditform, som här måst komma till användning, är icke blott

i hög grad olämplig för en inrättning av ifrågavarande natur; den innebär

därjämte ett betungande av rörelsen med onödigt höga ränteutgifter. En

liknande uppfattning har också kommit till uttryck i de yttranden, som

avgivits i ärendet.

Tillika har emellertid i dessa yttranden framhållits, att ett beviljande av

den nu begärda hjälpen icke innebär någon garanti för att anstalten skall

kunna ekonomiskt bestå utan ytterligare bistånd från det allmänna. Det är

icke möjligt att i sakens nuvarande läge bedöma, huruvida något måste åtgöras

i detta hänseende och i så fall i vilken form ytterligare hjälp bör

lämnas. Redan nu må dock framhållas, att den utväg, som först i sista

hand bör tillgripas, enligt min mening är anstaltens övertagande av staten.

Departements
chefen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 97.

Som skäl mot en sådan åtgärd åberopades i 1926 års proposition i fråga

om lån till anstalten, bland annat, att ett dylikt övertagande skulle innefatta

ett avsteg från den av statsmakterna godtagna grundsatsen, att de för tilllämpning

av barnavårdslagen erforderliga centrala anstalterna borde inrättas

och drivas av därtill lämpliga organisationer med understöd från statens

sida. Denna uppfattning delar jag till fullo.

Yad överhuvud angår åtgärder för eventuellt erforderlig hjälp till anstalten

må vidare framhållas att, såsom av den lämnade redogörelsen framgår,

anstaltsledningen har sin uppmärksamhet riktad på behovet av omläggningar

av rörelsen i skilda hänseenden. Sålunda har förslag framlagts om ett rationellt

skiljande av skyddshemmets och lantegendomens förvaltning och

ekonomi, en åtgärd, som enligt förslaget skulle kunna väntas medverka till

ett ekonomiskt bättre resultat än för närvarande och medföra balans i räkenskaperna

även med ett elevantal av endast 150. De sålunda framlagda förslagen

hava ännu icke kunnat bliva föremål för närmare granskning, och det

är följaktligen icke möjligt att nu bedöma, huruvida de gjorda beräkningarna

äro hållbara; i vissa hänseenden torde tvekan kunna råda därom. Eu undersökning

härav bör emellertid göras, och därest förslagen befinnas lämpliga,

synas verkningarna av deras genomförande under någon tid böra avvaktas,

innan ståndpunkt fattas till frågan om ytterligare åtgärder från statens sida.

I detta sammanhang vill jag härjämte understryka vad som anförts i

fattigvårds- och barnavårdsinspektörens yttrande därom att utredning pågår

även rörande viss omläggning av driften vid själva skyddshemmet, bland

annat i syfte att undersöka möjligheterna för eu utvidgad yrkesutbildning

för eleverna och en förbättrad gruppering av dem. En viss omgruppering

torde komma att försöksvis genomföras redan under den närmaste tiden.

Även dessa omständigheter tala för att med det definitiva ståndpunktstagandet

till frågan om ytterligare statsåtgärder för understöd åt anstalten får

tills vidare anstå; en dylik omläggning måste nämligen alltid kräva vissa

engångskostnader. Jag saknar följaktligen anledning att nu ingå på närmare

behandling av de i yttrandena framlagda förslagen rörande mera permanent

statsunderstöd. Dock må nämnas, att starka skäl otvivelaktigt kunna anföras

för socialstyrelsens förslag, att anstalten —- icke blott som nu för vissa

utan för alla — obelagda platser skulle erhålla en ersättning, motsvarande

de av elevantalet väsentligen oberoende allmänna omkostnaderna, i den mån

de belöpa på dessa platser. En sådan form av bidrag har, såsom påpekats,

bland annat tillämpats i avtal med andra enskilda sammanslutningar rörande

upprättande av skyddshem.

Då jag alltså vill förorda, att genom beslut redan nu hjälp med det

begärda beloppet beredes anstalten till konvertering av dess svävande skuld

och till erhållande av ett mindre kapital, avsett att användas för den planerade

omläggningen av jordbruksdriften, återstår att bedöma, i vilken form eu

dylik hjälp bör lämnas. Avgörandet härav försvåras av att framställningen

i ämnet inkommit så sent som den 11 februari 1929, något som dock delvis

förklaras av att det först efter den starka nedgången av elevantalet på ny
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr i)7.

IT)

aret synes hava blivit för föreningens styrelse klart, att den efter band uppkomna

bristen icke skulle kunna täckas utan statshjälp. Av nära liggande

skäl anser jag emellertid bidrag av lotterimedel icke böra ifrågakoinma i ett

fall som detta. Närmast till hands hade då tydligen legat, att hjälpen lämnats

antingen i form av ett anslag å riksstaten eller såsom ett lån att utgå av

lånemedel. Med hänsyn till den sena tidpunkten torde emellertid avgörande

betänkligheter ur budgetsynpunkt möta mot båda dessa utvägar. Då det

vidare av principiella skäl icke kan tillstyrkas, att staten här skulle ikläda

sig garanti för ett lån hos pensionsförsäkringsfonden, är den lösning, som

återstår, den som alternativt föreslagits av anstaltsstyrelsen och av statskontoret

förordats, nämligen att staten, som för hittills beviljade lån har

inteckning med bästa förmånsrätt i ifrågavarande fastigheter, skulle medgiva

sådan nedsättning av denna säkerhet, att föreningen finge en botteninteckning

a 100,000 kronor disponibel för belåning å annat håll, närmast hos pensionsförsäkringsfonden.

Härigenom skulle föreningen erhålla eu lämplig

kreditmöjlighet, något som den för närvarande saknar, och nya statsmedel

skulle icke behöva anlitas.

Emellertid kan mot eu lösning enligt detta förslag uppenbarligen i och

för sig göras vissa invändningar. Dessa synas mig dock knappast behöva

vara avgörande. Även efter den ifrågasatta nedflyttningen kommer statens

sammanlagda inteckningssäkerhet, som motsvarar ett belopp av 475,000

kronor, att ligga långt inom gränsen för anstaltens uppskattade värde, varvid

emellertid bör bemärkas, att detta värde icke är ett affärsvärde utan

värdet av anstalten såsom av staten eller annan driven för sitt nuvarande

ändamål. A idare må framhållas att, enligt vad som framgår av det föregående,

föreningen förbundit sig att, därest staten så önskar, överlåta

anstalten till statsverket för ett pris av 500,000 kronor. Å denna köpeskilling

skall avräknas lånet av år 1926 å 350,000 kronor men däremot

icke det år 1925 beviljade lånet å 125,000 kronor. Detta motsvaras av den

s. k. Hågakolonien, vilken enligt det sistnämnda år slutna avtalet får av

staten övertagas mot avskrivning av sist omförmälda lån. Även efter den

ifrågasatta nedflyttningen av säkerheten kommer följaktligen lånet å 350,000

kronor att ligga inom den köpesumma av 500,000 kronor, som år 1926

var föremål för övervägande. Därest staten vid ett eventuellt övertagande

av anstalten skulle dels åtaga sig betalningsansvaret för det nu ifrågasatta

lånet hos pensionsförsäkringsfonden å 100,000 kronor, dels mot köpeskillingen

kvitta lånesumman 350,000 kronor, skulle följaktligen nyssnämnda

köpesumma ändock icke komma att överskridas.

På sålunda anförda skäl anser jag mig, med hänsyn till nödvändigheten

av att hjälp snarast bringas anstalten, kunna förorda den sist behandlade

lösningen av frågan. Denna utväg skulle alltså innebära eu sådan ändring

i de för redan lämnade statslån gällande villkoren, att säkerheten därför,

som för närvarande består av inteckningar med bästa förmånsrätt vad angår

penninginteckningar, förändras till inteckningar med förmånsrätt näst efter

100,000 kronor. Till en sådan ändring av villkoren torde riksdagens medgivande

böra inhämtas.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

Ig Statsutskottets utlåtande Nr 97.

Av den i den föreliggande frågan gjorda utredningen framgår uppenbarligen,

att Oscar-Josepliina-föreningen och det av föreningen drivna skyddshemmet

åkerbrukskolonien Hall nu åter befinna sig i sådant ekonomiskt

trångmål, att verksamheten vid skyddshemmet allvarligt äventyras, därest

icke hjälp i en eller annan form snarast lämnas.

Såsom känt är och i statsrådsprotokollet framhållits, utgör åkerbrukskolonien

Hall, såsom skyddsliemsverksamlieten nu är ordnad, ett nödvändigt

led i den organisation av skyddshem, på vilken 1924 års barnavårdslag vilar

beträffande vårdnaden av vanartade barn. I fråga om denna anstalts nödvändighet

uttalade ock 1926 års riksdag, att på grund av det obestridliga

värde, åkerbrukskolonien måste anses äga för skyddsuppfostringsverksamheten,

ett nedläggande, lielt eller delvis, av densamma givetvis skulle innebära

ett svårt avbräck för barnavårdssaken i riket och riksdagen framhöll

det erkännansvärda uti föreningens strävan att utbygga och modernisera

ifrågavarande anstalt efter tidens krav, oaktat föreningen härvid mast tillsätta

de under årens lopp erhållna kapitaltillgångarna. Skulle föreningen

nu på grund av sina ånyo iråkade ekonomiska svårigheter eller av annan

anledning nödgas nedlägga anstalten, uppstår givetvis den situationen, att

staten måste på ett eller annat sätt skaffa ersättning för densamma. Vid

sådant förhållande finner utskottet sig böra förorda, att staten åter träder

hjälpande emellan.

'' Enligt vad statsrådsprotokollet utvisar, har anstaltsstyrelsen i fråga om

sättet för erhållande av de behövliga medlen för anstaltens fortsatta bedrivande

framlagt tre alternativa förslag. Det första av dessa förslag innebär,

att anstalten skulle tillerkännas en andel i någon lotteridragning till behövligt

belopp av 100,000 kronor, varigenom anstalten sålunda skulle bliva befriad

från återbetalningsskyldighet för beloppet. Det andra förslaget är av

den innebörd, att staten skulle medgiva ett utbyte av inteckningar i egendomen

Hall med underlydande fastigheter på det sätt, att med bästa rätt

eller förmånsrätt inom exempelvis hälften eller två tredjedelar av lantegendomens

taxeringsvärde liggande inteckningar å tillhopa 100,000 kronor finge till

anstalten återställas mot att till statsverket överlämnades inteckningsförbindelser

med rätt efter övriga, som av staten innehades. Såsom en tredje utväg

har från föreningens sida ifrågasatts, att Kungl. Maj:t skulle utverka

medgivande för riksgäldskontoret att ikläda statsverket garanti för ett lån

till föreningen å det behövliga beloppet, 100,000 kronor med ränta.

Av de sålunda ifrågasatta alternativen har departementschefen på anförda

skäl i likhet med statskontoret förordat, att staten, som till säkerhet för

hittills beviljade lån har inteckningar med bästa förmånsrätt i ifrågavarande

egendom, skulle medgiva sådan nedsättning av denna säkerhet, att föreningen

finge en botteninteckning å 100,000 kronor disponibel för belåning å annat

håll, närmast hos pensionsförsäkringsfonden.

Ehuru utskottet ej kunnat undgå att hysa betänklighet emot den betydande

statshjälp, som nu ifrågasättes, utan att samtidigt prövning verkställes

om anstaltens framtida drift och ställning, har utskottet, sasom ovan

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 97. J7

nämnts, med hänsyn till det föreliggande trängande behovet av statshjälp

ej velat motsätta sig, att dylik hjälp iiven nu beredes anstalten. Vad beträffar

formen för densamma, kan utskottet emellertid icke förorda Kungl.

Maj.ts framställning härutinnan, utan utskottet anser sig böra ansluta sig

till riksgäldsfullmäktiges förslag, att statshjälpen beredes i form av ett anslag

till föreningen å 100,000 kronor att utgå av andra statsinkomster än lånemedel.

Anslaget torde dock böra anvisas såsom lån mot inteckning i enlighet

med principer, som förut tillämpats.

Såsom av statsrådsprotokollet framgår, beror det ekonomiska nödläge,

vari föreningen kommit, huvudsakligen på den opåräknade nedgången i antalet

elever vid anstalten. I anledning härav anser utskottet, att i samband

med de i statsrådsprotokollet omförmälda undersökningarna i fråga om

omläggning av anstaltens skötsel i skilda hänseenden, vilkas igångsättande

synts utskottet påkallat, det bör tagas under övervägande, huru anstalten i

händelse av försatt ringa beläggning bör på lämpligaste sätt utnyttjas. Utskottet

vill slutligen erinra om sitt vid 1926 års riksdag gjorda uttalande

i denna fråga.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet alltså hemställa,

att riksdagen må

a) medgiva att till föreningen till minne av Konung Oscar I

och Drottning Josephina må, under de villkor utskottet ovan

förordat, beviljas ett lån å 100,000 kronor; samt

b) bland utgifter för kapitalökning, rubriken fonden för låneunderstöd,

till lån åt nämnda förening anvisa ett reservationsanslag

av 100,000 kronor, att utgå av andra statsinkomster än

lånemedel.

Stockholm den 7 maj 1929.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVAKNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. G. Lindblad, J. L.

Widell, Olof Olsson, O. Bergqvist, J. Nilsson i Malmö, C. P. V. Nilsson i Gränebo,

C. A. Carlsson i Gävle, P. A. Dahl, JV. J. M. Svensson i Kompersmåla, D. A.

Petrén och K. A. TF. Björck;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, A. Wiklund i Brattfors,

P. Nilsson i Bonarp, C. Ii. Jansson i Falun, S. Bengtsson i Norup, O. Olsson i

Kullenbergstorp, L. J. Carlsson-Frosterud, P. M. Olsson i Blädinge, A. Ä:son Törnkvist

i Karlskrona, B. F:son Holmgren, E. J. Wigforss och J. Olofsson i Digernäs.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 6 saml. 50 häft. (Nr 97.)

883 29 2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1929:180 Skrivelse till Konungen i anledning av KungL May.ts proposition angående ändrade villkor för lån till skyddshemmet åkerbrukskolonien Hall. s. 14 i texten