Sök i Ratio Lex

Memorial med förslag till utredning angående riksdagens arbetsfoi-mer.

1930-04-07 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1930:21, Memorial med förslag till utredning angående riksdagens arbetsfoi-mer.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 21.

1

Nr 21.

Ankom till riksdagens kansli den 7 april 1930 kl. 5 e. m.

Konstitutionsutskottets memorial med förslag till utredning angående

riksdagens arbetsfoi-mer.

Vid ett stort antal tillfällen särskilt under senare år lia förslag framställts

om utredning rörande omläggning av riksdagens arbetsformer. Beträffande

dessa förslag och särskilt det svenska utskottsväsendets utveckling under senare

tid hänvisar utskottet till nedan lämnade, huvudsakligen ur konstitutionsutskottets

utlåtande nr 16 vid 1929 års riksdag hämtade historiska redogörelse.

Det svenska utskottsväsendet har som bekant en för vårt land säregen karaktär

med sekelgamla anor. Den nuvarande organisationen tillkom, med förebilder

från frihetstiden och den gustavianska tiden, i allt väsentligt genom

1810 års riksdagsordning. Ärendenas fördelning mellan de med ledamöter

från samtliga stånd sammansatta utskotten fastslogs sålunda i grundlag. Den

bärande principer vid denna fördelning var, att varje utskott skulle bereda en

grupp ärenden, i vilka det tillkom riksdagen att besluta på grund av en viss i

grundlagarna fastslagen konstitutionell befogenhet. Konstitutionsutskottet

skulle således handhava den förberedande handläggningen av ärenden, som

tillkom riksdagen i enlighet med dess befogenhet att medverka vid grundlagsstiftningen,

ävensom handhava den konstitutionella kontrollen över Konungens

rådgivare. Statsutskottet skulle handlägga ärenden, som härrörde ur

riksdagens statsregleringsmakt, och bevillningsutskottet ärenden, som härrörde

ur dess beskattningsmakt. Bankoutskottet skulle utgöra riksbankens

överstyrelse och handlägga frågor rörande riksbanken, som ju var rikets ständers

bank. Lagutskottet skulle bereda ärenden beträffande den allmänna lagstiftningen,

i vilken riksdagen obligatoriskt skulle medverka enligt § 87 regeringsformen.

Allmänna besvärs- och ekonomiutskottet slutligen skulle förbereda

ärenden på den ekonomiska lagstiftningens område, på vilket område

riksdagen endast hade befogenhet att göra framställningar och önskningar, å

vilka Kungl. Maj :t gjorde det avseende, honom för gott syntes. Det blev alltså

den formella synpunkten av ärendenas konstitutionella natur och icke den

reala synpunkten av deras materiella samhörighet, som blev avgörande vid

ärendenas fördelning å de olika utskotten.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 5 sami. 13 käft. (Nr Sif)

Historik.

Utskottsväsendet

i

1810 års

riksdagsordning.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets memorial Nr 21.

1866 års

riksdagsordning.

Tillfälliga

utskott införas.

Diskussion

och f örslag

ang. de tillfälliga

utskotten

under

1800- talet.

1866 års riksdagsordning bibehöll i allt väsentligt den gamla utskottsorganisationen

oförändrad, med nödig anpassning till det nya representationsskicket.

Under representationsreformens beredning och förhistoria hade frågan

örn riksdagens bildande och sammansättning helt dominerat och frågan örn

riksdagsarbetets inre organisation varit förhållandevis litet under övervägande.

Den enda mera betydelsefulla förändringen på förevarande område, som

genomfördes med den nya riksdagsordningen, var det gamla allmänna besvärsoch

ekonomiutskottets avskaffande samt ersättande med tillfälliga utskott, utsedda

icke såsom alla andra utskott från riksdagens olika avdelningar, stånd

eller kamrar, utan av vardera kammaren för sig. Som motiv för denna reform

anfördes endast, att ett ovillkorligt stadgande örn uppdrag åt samma personer

att utreda alla de olikartade frågor, som förut tillhört besvärs- och ekonomiutskottet,

vore olämpligt och att det i stället borde överlämnas åt kamrarna

att för dylika frågor tillsätta tillfälliga utskott till det antal, som kunde finnas

vara av nöden.

Förslag örn de tillfälliga utskottens avskaffande hava flera gånger varit

under riksdagens prövning. Redan 1869 framfördes det första reformförslaget

beträffande de tillfälliga utskotten genom motion i andra kammaren, däri föreslogs,

att även dessa utskott skulle bliva gemensamma för båda kamrarna, vilket

förslag emellertid avvisades av riksdagen. År 1880 föreslog konstitutionsutskottet

i enlighet med en då väckt motion de tillfälliga utskottens avskaffande

och ersättande med ett ekonomiutskott, bestående av 24 ledamöter. Detta förslag

vann understöd av nya riksdagsordningens skapare, friherre de Geer, som

medgav, att de tillfälliga utskotten icke fullt motsvarat de förväntningar, som

han för sin del fäst vid denna inrättning. Första kammaren anslöt sig till konstitutionsutskottets

uppfattning, varemot andra kammaren avslog utskottets

hemställan. En motion vid 1890 års riksdag med i huvudsak samma förslag,

som konstitutionsutskottet framfört år 1880, rönte samma öde som motionen

sistnämnda år. Konstitutionsutskottet tillstyrkte förslaget med vissa ändringar,

och utskottets hemställan vann första kammarens bifall men avslogs av andra

kammaren.

De skäl, vilka anfördes till förmån för de tillfälliga utskottens avskaffande,

voro i huvudsak följande. Man framhöll, att de tillfälliga utskotten icke, såsom

från början varit ämnat, tillsatts ett för varje fråga, i vilket utskott då en speciell

sakkunskap uti den förevarande frågan kunde bliva företrädd. I stället

hade redan de första åren av det nya riksdagsskicket utvecklat sig den praxis,

att vardera kammaren under första delen av riksdagen tillsatt ett visst antal

tillfälliga utskott, mellan vilka sedermera samtliga frågor av beskaffenhet att

böra behandlas av tillfälliga utskott fördelats. De tillfälliga utskotten hade

sålunda icke kommit att få en personbesättning, som var speciellt skickad för

de uppgifter, vilka förelädes utskottet. Vidare framhölls, att systemet med

successiv behandling i de olika kamrarna och därmed följande behandling i olika

tillfälliga utskott ofta beredde stor omgång och onödigt dubbelarbete. Ett sådant

system försvårade också sammanjämkning mellan kamrarnas olika meningar.

Vidare framhölls, att genom det tillfälliga utskottssystemet samma fråga

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 21.

3

ena året, till exempel i anledning av en motion med begäran örn utredning, behandlades

av tillfälligt utskott samt ett annat år, då proposition avlåtits i frågan,

behandlades i något av de ständiga utskotten, vilket medförde bristande

kontinuitet i frågornas behandling. Vidare gjordes gällande, att principerna för

fördelningen av frågor mellan de tillfälliga utskotten inbördes och även mellan

tillfälliga utskott och ständiga utskott varit mycket svävande och att samma

fråga ena året hänvisats till ett utskott för att ett annat år utan synbar anledning

hänvisas till ett annat utskott. Man framhöll även, att det överhuvud måste

anses olämpligt att vid riksdagsfrågornas beredning använda två olika system,

ett med samtidig behandling i kamrarna efter beredning av gemensamma utskott,

ett annat med successiv behandling i kamrarna efter beredning av för

vardera kammaren särskilt tillsatta utskott.

Det kan här anmärkas, att under de första årtiondena av det nya riksdagsskickets

tid en ofta häftig strid örn de tillfälliga utskottens lagliga kompetensområde

försiggick. Särskilt var härvidlag fråga örn till vilket slags utskott

skulle hänvisas dels sådana motioner, vilka delvis tillhörde ständigt och delvis

tillfälligt utskotts kompetensområde, dels ock sådana motioner, vilka innefattade

förslag att avlåta skrivelse med begäran örn utredning eller dylikt i lagfråga

eller annan fråga, som därest konkret förslag förelegat skulle gått till ständigt

utskott. Först 1890 erkändes av båda kamrarna principiellt, att dylika motioner

borde gå till ständigt utskott, men även senare har praxis varit något

svävande. Från motionärers sida praktiserades också mycket ofta att framtvinga

hänvisning till ständigt utskott genom att i motionen begära ett anslag för utredning

i ämnet eller formulera en lagtext endast i nämnda syfte, utan avsikt

att få densamma antagen. Principerna för fördelningen av frågorna har också

växlat högst väsentligt under olika perioder. Tidtals har funnits en tendens att

utvidga de tillfälliga utskottens kompetensområde, tidtals åter en tendens att

inskränka detsamma.

Som skäl emot de tillfälliga utskottens avskaffande framhölls, att, enär

de tillfälliga utskotten saknade sekreterare och kansli, de utgjorde en skola för

yngre riksdagsmän, som där utbildades i formellt hänseende, varigenom det också

bleve möjligt att upptäcka förmågorna bland de nykomna riksdagsmännen.

Vidare gjordes det gällande, att det vore olämpligt, att till ett utskott sammanföra

alla de skiftande frågor, som bereddes i de tillfälliga utskotten, och att beredningen

i det gamla allmänna besvärs- och ekonomiutskottet ju en gång befunnits

högst olämplig och därför utdömts. Gentemot detta skäl för de tillfälliga

utskottens bibehållande anfördes i sin ordning, att på grund av den utveckling,

som ägt rum beträffande de tillfälliga utskottens tillsättande, och den permanens,

som de i själva verket erhållit, samma skäl i viss mån kunde åberopas

även emot de tillfälliga utskotten, sådana dessa blivit, samt att ett gemensamt

utskott, motsvarande det gamla besvärs- och ekonomiutskottet, kunde bliva

bättre än de tillfälliga utskotten, örn det fördelade sig på avdelningar. — De

tillfälliga utskotten togos emellanåt även i försvar mera principiellt, såsom i

ett konstitutionsutskottsutlåtande av år 1870 i anledning av fråga till vilket

utskott, vissa motioner skulle hänvisas. Det framhölls i detta utskottsbetänkan
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets memorial Nr 21.

de, att för förberedande utredning av större spörsmål, där ett omedelbart resultat

såsom vid beslut i budgetfrågor ej erfordrades, den successiva behandlingen

i kamrarna med särskild beredning inom vardera vore ägnad att befordra behörig

utredning och förekomma förhastade beslut i de föreliggande frågorna,

varjämte omogna förslag genast vid deras framträdande kunde förkastas.

^utskott m Omkring sekelskiftet kom frågan örn utskottsväsendets omorganisation åter

väsendets före * riksdagen och nu i större sammanhang. Det är icke längre fråga blott

omorganisa- om de tillfälliga utskottens existensberättigande, utan andra problem börja komsekelskif

tet ma 1 förgrunden. Det alltmera hopade arbetsmaterialet hade gjort det svårt för

vissa av riksdagens ständiga utskott att inom skälig tid hinna bearbeta detsamma.

Vidkommande de tillfälliga utskotten framlades mlotionsvis såväl år 1899

som 1900 förslag örn deras avskaffande och ersättande med två eller tre ständiga

utskott. I avseende å de ständiga utskotten föreslogs i motioner nämnda år en

delning av de mest arbetstyngda utskotten, stats-, bevillnings- och lagutskotten,

i vartdera två utskott. Även förslag örn en mera genomgripande omorganisation

sågo vid denna tid dagen. I motioner 1898 och 1899 förslogs, att de ständiga

utskotten skulle vara ett konstitutions-, ett stats-, ett banko-, ett beskattnings-,

två lag-, ett ekonomi- och ett granskningsutskott. Det kan nämnas, att

även tidigare, nämligen åren 1869 och 1895, föreslagits inrättande av, förstnämnda

år ett granskningsutskott och sistnämnda år ett revisionsutskott, hos vilket

riksdagens kontrollerande och granskande befogenheter, som vore splittrade

å konstitutions- och statsutskotten, skulle sammanföras, vilka förslag emellertid

av riksdagen avvisats. — År 1900 framkom ett nytt uppslag, som tog sikte

såväl på frågan örn de ständiga utskottens omorganisation som de tillfälliga utskottens

avskaffande. Sålunda framhölls i en motion i andra kammaren, att

den gamla ordningen med ett allmänt besvärs- och ekonomiutskott befunnits

oduglig och att detta mångsysslande utskott icke vore att önska åter. I stället

behövdes flera nya ständiga utskott. För att erhålla en rationell arbetsfördelning

emellan utskotten föreslogs, att den gamla formella indelningsgrunden övergåves

och att utskottens arbetsområden bestämdes efter mera reella grunder. Det

föreslogs sålunda inrättandet av ett konstitutions-, ett stats-, ett riksgälds-, ett

tull-, ett bevillnings-, ett banko-, ett lag-, ett kommunal-, ett socialpolitiskt och

ett ekonomiutskott. Stats regleringen föreslogs skola kvarbliva hos statsutskottet,

varemot alla lagstiftningsfrågor och beskattningsfrågor efter sin natur skulle

delas på de övriga utskotten. De år 1898 och 1899 väckta motionerna avstyrktes

av konstitutionsutskottet och avvisades av riksdagen. I anledning av de år

1900 väckta motionerna föreslog emellertid konstitutionsutskottet dels det arbetstyngda

lagutskottets uppdelning på två utskott, dels ock möjlighet att tillsätta

särskilda utskott även för frågor, som eljest skulle tillkomma tillfälligt

utskotts behandling. Detta konstitutionsutskottets förslag liksom de i ämnet

väckta motionerna blevo emellertid av riksdagen avslagna.

1907 års Frågan, huru de ständiga utskottens arbetsbörda skulle kunna lättas, blev

förslag6'' emellertid under de första åren av 1900-talet alltmera aktuell och föranledde

Jordbruks- år 1907 tillsättande av kommitterade för utredning angående åtgärder för beutskottet

in
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 21.

5

redande av lättnad i riksdagens arbete. Dessa kommitterade, som samma år artets

avgåvo betänkande i frågan, försökte råda bot på de förefintliga missförhål- fördelning

landena utan någon genomgripande förändring i riksdagens arbetsordning. Be- mellan de

träffande de tillfälliga utskotten gingo de kommitterade in för desammas bi- utskotten.

behållande och gjorde en sammanfattning av de skäl, vilka anförts till förmån

för dessa utskott, vilken sammanfattning sedermera åberopats vid de flesta

tillfällen, då fråga örn de tillfälliga utskottens avskaffande senare varit före.

Utöver vad tidigare anförts till förmån för de tillfälliga utskotten framhöllo

de kommitterade, att dessa utskott vore särskilt lämpliga med hänsyn till andra

kammaren och dess stora ledamotsantal. I denna kammare väcktes nämligen

ett betydligt större antal motioner tillhörande tillfälligt utskott än i medkammaren,

varför de andrakammarledamöter, vilke icke erhållit plats i ständigt

utskott, kunde tagas i anspråk för dessa motioners utredning.

Det problem, som för de kommitterade framstod som det centrala, var emellertid

att bereda lättnad för de båda mest arbetstyngda utskotten, nämligen

statsutskottet och lagutskottet. I sådant ändamål föreslogo de kommitterade,

att från statsutskottet skulle till det föga belastade bankoutskottet överflyttas

dels riksgäldsärenden, dels ock pensionsärenden, d. v. s. dåvarande tionde huvudtiteln.

Härigenom sönderbröts visserligen budgetbehandlingens enhetlighet,

men då de kommitterade ansågo, att denna huvudtitel icke nämnvärt inverkade

på statsregleringen i dess helhet men var mycket tidsödande att behandla, funno

de fördelarna av en sådan utbrytning överväga olägenheterna. För lagutskottets

vidkommande överflyttades därifrån kommunallagstiftningen och vissa

andra mindre lagstiftningsfrågor till konstitutionsutskottet samt banklagstiftningen

till bankoutskottet. Emellertid funno de sakkunniga dessa lättnader

för stats- och lagutskotten icke tillräckliga. De kommitterade avvisade tanken

på dessa båda utskotts uppdelning på två vardera, enär därigenom budgetbehandlingens

och lagstiftningsarbetets enhetlighet alltför mycket skulle sättas

i fara. De kommitterade funno den lämpligaste utvägen vara att från vart

och ett av de båda nämnda utskotten utbryta en enhetlig grupp ärenden, vilka

grupper kunde sammanföras hos ett nytt utskott. I sådant hänseende funno

de kommitterade jordbruksärendena lämpa sig för utbrytning till ett nytt utskott,

jordbruks- och domänutskottet. Dit överflyttades från statsutskottet jordbrukets

huvudtitel samt från lagutskottet skogslagstiftning, lagstiftning örn

jakt och fiske samt angående vägar och skjutsväsende ävensom lagstiftning rörande

vattenrättsförhållanden och skifteslagstiftning. Den sönderdelning av

budgetarbetet och lagstiftningsarbetet, som härigenom skedde, ansågo de kommitterade

nödvändig och icke ägnad att sätta stats- och lagutskottens sammanhållande

verksamhet på sina områden alltför mycket i fara. Däremot motiverades

jordbruksutskottets inrättande icke med någon önskan att låta modernäringen

erhålla sitt eget utskott. De kommitterades förslag genomfördes i

allt väsentligt definitivt vid 1909 års riksdag, dock att det nya utskottet kom

att benämnas allenast jordbruksutskottet.

Genom jordbruksutskottets inrättande infördes en ny princip beträffande

arbetsfördelningen mellan utskotten, i det ärendenas materiella natur på denna

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets memorial Nr 21.

Motion 1908.

De tillfälliga

utskotten

få

sekreterare

1912.

Förslag ang.

utskottens

omorganisation

1914—

1916.

Förslag örn

budgetarbetet

1915.

punkt blev avgörande. Härigenom hava emellertid den formella indelningsgrunden

och den reella kommit att skära varandra i de nu gällande reglerna för

arbetets organisation.

När de kommitterades förslag behandlades vid 1908 års riksdag, avvisades

samtidigt en motion av i huvudsak samma innebörd som den år 1900 väckta

och här ovan refererade motionen örn en genomgripande utskottsomorganisation,

innebärande de tillfälliga utskottens avskaffande och en ny indelning av

de ständiga utskottens arbetsområden efter materiella grunder.

År 1912 genomfördes den förändringen beträffande de tillfälliga utskotten,

att dessa fingo utse sekreterare liksom de ständiga utskotten. Härmed bortföll

i viss mån ett av de tidigare anförda skälen för de tillfälliga utskottens

bibehållande, nämligen att de tjänade till skola för de yngre riksdagsmännen

och beredde dessa tillfälle att utmärka sig genom föredragning och författande

av utlåtande i ärendena.

Förslag till genomgripande förändringar på ifrågavarande område framfördes

åter vid 1914, 1915 och 1916 års riksdagar. En och samme motionär i

andra kammaren framlade vid samtliga dessa riksdagar likartade projekt. De

båda sistnämnda åren föreslogs sålunda, att de ständiga utskottens antal skulle

bliva femton. Samtliga riksdagsmän skulle fördelas på dessa utskott och suppleantinstitutionen

avskaffas, varigenom alla riksdagsmän skulle beredas likvärdigt

arbete i utskotten. På grund av kamrarnas olika ledamotsantal skulle emellertid

på detta sätt andra kammaren erhålla större representation i utskotten än

första kammaren. Samtliga dessa motioner avstyrktes av konstitutionsutskottet

och avslogos av riksdagen. Sista året frågan var före, 1916, ansåg emellertid

andra kammaren, att riksdagsskrivelse borde avlåtas med begäran om utredning

angående åtgärder för undanröjande av de olägenheter, som vidlådde

riksdagsarbetets organisation.

År 1915 hemställde konstitutionsutskottet med anledning av två motioner,

att riksdagen skulle begära, att Kungl. Majit ville låta verkställa en allsidig

utredning angående de åtgärder, som kunna påkallas till vinnande av ökad

planmässighet och enhetlighet i riksdagens statsregleringsarbete. I konstitutionsutskottets

utlåtande berördes dels en del i motionerna upptagna förslag,

som utskottet icke biträdde, dels framlade utskottet vissa synpunkter för en

utredning. I förra avseendet avstyrkte utskottet tanken på en provisorisk

budgetbehandling. Likaledes avstyrkte utskottet ett förslag, enligt vilket enskilda

motionärers framställningar örn nya eller ökade skatter eller örn nya

anslag i princip skulle upptagas till behandling först efter statsverkspropositionen.

I avseende å de möjligheter, som den föreslagna utredningen skulle taga

i betraktande, anförde utskottet, att frågor angående nya eller förhöjda skatter

borde behandlas först när kännedom vunnits angående de nya eller ökade behov,

som det gällde att fylla. Dessutom anfördes, att med vissa mellanrum översiktliga

memorial över statsregleringsverksamhetens fortskridande borde avlåtas

till riksdagen av vederbörande utskott. Frågan örn ändrade former för

budgetarbetets avslutande borde ägnas särskild uppmärksamhet. Slutligen yttrades,

att större samarbete borde åstadkommas mellan de budgetberedande ut
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 21.

7

skotten, särskilt stats- och bevillningsutskotten. Om icke formen med sammansatt

utskott ansåges lämplig, borde någon annan form, varigenom samverkan

utskotten emellan erhölle en officiell gestaltning, utfinnas.

Mot utskottets förslag reserverade sig tio ledamöter. Utskottets förslag bifölls

av andra kammaren utan votering men avslogs av den första med 7 6 röster

mot 47, vadan frågan förföll. Den ledande synpunkten i kritiken av utskottets

förslag var, att utskottet icke tillräckligt klart angivit de riktlinjer, som utredningen

borde följa.

Från nu berörda tidsskede kunna även nämnas två interpellationsdebatter,

åren 1913 och 1916, under vilka riksdagsarbetets organisation tämligen ingående

diskuterades. Bland annat ifrågasattes vid dessa debatter de tillfälliga utskottens

avskaffande.

Den sålunda alltjämt aktuella frågan föranledde år 1916 tillsättandet av

en ny kommitté för utredning angående åtgärder för beredande av lättnad i

riksdagens arbete. Denna kommitté föreslog lika litet som 1907 års kommitté

några mera ingripande förändringar å förevarande område. Kommittén avvisade

med hänvisning till de år 1907 anförda motiven tanken på avskaffande

av de tillfälliga utskotten. Beträffande utskottsarbetets organisation föreslogo

de sakkunniga endast lagutskottets uppdelning på två utskott, vilka tillsammans

skulle ha att fördela de på lagutskotts behandling ankommande ärendena.

I samband därmed skulle från jordbruksutskottet till lagutskott återföras

de år 1909 till förstnämnda utskott överförda lagstiftningsfrågorna rörande

vattenrättsförhållanden samt skifte och därmed sammanhängande spörsmål.

Kommitténs förslag antogs av riksdagen 1917 och blev efter nya val

till andra kammaren definitivt antaget 1918. Det är att märka, att genom

lagutskottens befogenhet att sig emellan fördela ärendena en ny princip på arbetsfördelningens

omåde infördes.

Frågan örn de tillfälliga utskottens avskaffande, som icke berörts 1917 och

1918, kom vid 1921 års riksdag åter under behandling genom motion i första

kammaren, däri föreslogs dessa utskotts ersättande med ett ständigt utskott.

Konstitutionsutskottet, som hänvisade till de gamla skälen för de tillfälliga

utskottens bibehållande och ansåg, att dessa utskott på ett i regel tillfredssällande

sätt berett på dem ankommande ärenden, avstyrkte motionen, som

också avslogs av kamrarna. Från flera håll gjordes emellertid därvid gällande,

att frågan örn riksdagsarbetets omorganisation behövde tagas upp i

större sammanhang.

Så skedde påföljande år, 1922. De kommittéer, som arbetat på en omläggning

av statens räkenskapsväsen och budgetåret, hade framkastat tanken på

en omorganisation även av budgetarbetet inom riksdagen för ernående av snabbare

och mera tillfredsställande resultat. Sålunda ifrågasattes, att varje huvudtitel

i huvudsak skulle beredas av ett särskilt utskott, vilket skulle handhava

också andra, med respektive huvudtitel materiellt sammanhörande frågor,

även om dessa icke direkt berörde budgeten. Det kunde nämligen med

skäl sättas i fråga, örn det vore lämpligt, att samma ärende på olika stadier,

allteftersom ett anslag begärdes eller icke, behandlades av olika utskott. För

Interpellationer

1913

och 1916.

1916 års

kommittéförslag.

Lagutskottet

delas.

Förslag örn

de tillfälliga

utskotten

1921.

Förslag

om riksdagsarbetets

omorganisation

1922.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets memorial Nr 21.

sammanhållning av budgetarbetet borde samtliga utskottsförslag i budgetfrågor

underställas överprövning av en finansdelegation inom riksdagen.

I viss anslutning till dessa kommittéförslag väcktes vid 1922 års riksdag

två motioner i första kammaren, avseende åstadkommande av en enhetlig och

planmässig budgetbehandling inom riksdagen. I en av dessa motioner framställdes

förslag jämväl om utskottsarbetets omorganisation i allmänhet, bland

annat avskaffande av de tillfälliga utskotten. Konstitutionsutskottet hemsällde,

att riksdagen skulle begära utredning rörande de åtgärder, som kunde

påkallas till vinnande av ökad planmässighet i riksdagens arbete i överensstämmelse

med de riktlinjer, utskottet angivit. Utskottet ställde sig emellertid avvisande

till vissa av de i motionerna framförda uppslagen. Sålunda ansåg utskottet,

att en föreslagen preliminär budgetbehandling, som skulle medföra

möjlighet att efter denna behandling göra jämkning i olika poster för uppnående

av enhetlighet och jämvikt, icke borde införas. Vidare ställde sig utskottet

avvisande mot ett framkastat förslag, att kamrarna skulle hava olika

antal ledamöter i utskotten för att därigenom råda bot på arbetslösheten bland

en del andrakammarledamöter. Likaså avvisades förslaget om de tillfälliga

utskottens avskaffande under hänvisning till det året förut avgivna utlåtandet.

Utskottet ställde sig även avvisande till tanken på att återflytta jordbruksärendena

till statsutskottet. Utskottet ansåg, att även örn detta, särskilt

ur synpunkten av den likformiga behandlingen av anslagsfrågor, kunde erbjuda

vissa fördelar, den viktiga ställning jordbruksnäringen intoge och det

inbördes sammanhang, som bestode mellan olika spörsmål rörande denna näring,

utgjorde övervägande skäl för jordbruksutskottets bibehållande.

De positiva riktlinjer, utskottet angav för en reformering, gingo likväl, i anslutning

till motionernas grundtankar, i huvudsak ut på åstadkommandet av

enhetlighet i budgetbehandlingen. Sålunda önskade utskottet åstadkomma närmare

samarbete mellan stats- och bevillningsutskotten i budgetfrågor. Vidare

föreslog utskottet, att regelbundna redogörelser för budgetarbetets fortgång

skulle upprättas och göras tillgängliga för riksdagens samtliga ledamöter.

Dessutom ansåg utskottet, att man borde taga under övervägande tionde huvudtitelns

återförande till statsutskottet. Å andra sidan framhölls i utskottets

betänkande, att frågor rörande de af färsdrivande verken utom lönefrågor

— enär medlen för dessa verk till stor del anskaffades genom upplåning

— skulle kunna överföras till bankoutskottet, som redan förut hade hand örn

riksgäldsverket och därmed sammanhängande upplåningsfrågor. Konstitutionsutskottets

förslag, mot vilket i olika detaljer åtskilliga reservationer avgåvos,

avslogs emellertid av båda kamrarna, av första kammaren med 75 röster

mot 46, av den andra utan votering. Det erkändes visserligen allmänt, att

det förelåge ett behov av en viss omorganisation av riksdagsarbetet, men starka

betänkligheter framfördes gentemot de riktlinjer, som utskottet angivit för

en utredning.

Förslag om Sedermera upptogs frågan örn riksdagsarbetets omorganisation vid 1928 års

arbetets"riksdag i anledning av två inom andra kammaren väckta motioner. Konstituorganisation

tionsutskottet tillstyrkte med anledning av motionerna en utredning rörande

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 21.

9

erforderliga ändringar i gällande bestämmelser örn utskottens sammansättning

och arbetsuppgifter ävensom i samband därmed rörande de åtgärder i övrigt,

som kunde vara ägnade att främja en sund utveckling av riksdagens arbetsformer.

Utskottet avhöll sig emellertid från att giva några närmare direktiv

för en sådan utredning utan nöjde sig med att framhålla vissa problem,

som borde tagas under omprövning. Som sådana problem angav utskottet

frågorna örn de tillfälliga utskottens ställning, örn en förbättrad organisation

av de ständiga utskotten och en bättre fördelning av ärendena mellan desamma,

örn enhetlig behandling av budget- och lagstiftningsfrågor samt slutligen örn

möjligheten att bereda så mångå som möjligt av riksdagens ledamöter tillfälle

att deltaga i ärendenas beredning i ständigt utskott. Utskottet framhöll, att

reformarbetet på förevarande område måste ske med varsam hand och icke

sträckas längre än utvecklingen och förhållandena påkallade. Utskottets

hemställan bifölls av andra kammaren men avslogs, örn än med knapp majoritet

(52 röster mot 44), av första kammaren.

Vid 1929 års riksdag kom ånyo frågan örn en omläggning av riksdagens ar- Förslag om

betssätt upp genom flera motionsvis framförda förslag. I sitt utlåtande rö- ^tds^omrande

dessa förslag erinrade konstitutionsutskottet örn frågans tidigare be- organisation

handling, särskilt därom att utskottets år 1928 framlagda förslag icke vunnit 1929''

riksdagens bifall. Utskottet anförde vidare bland annat följande:

»Konstitutionsutskottet har också i år ägnat frågan en ingående behandling,

och en av utskottet tillsatt delegation har versktällt en så grundlig utredning,

som med hänsyn till den knappa tiden varit möjligt. Emellertid hava några

nya uppslag, ägnade att bringa frågan i annat läge än förra året, icke framkommit,

och utskottet har icke trott sig kunna för en utredning giva några bestämda

direktiv, vilka kamrarna för närvarande kunde väntas godkänna. Ehuru

det inom riksdagen torde liksom inom utskottet råda en bestämd mening, att

i vissa hänseenden riksdagsarbetet behövde omorganiseras, gå likväl meningarna

starkt isär, på vad sätt denna omorganisation skulle ske.

Riksdagens budgetberedning torde sålunda lida av en viss brist på enhetlighet

och överskådlighet samt budgetarbetets avslutning vara behäftad med

vissa olägenheter, vilka kunna erhålla reel betydelse. En mängd förslag örn

budgetarbetets reformering föreligga även, men dessa gå delvis i rakt motsatt

riktning mot varandra. Att den tillfälliga utskottsorganisationen icke

för närvarande är fullt tillfredsställande torde också vara allmänt erkänt, men

örn bristerna härvidlag skola avhjälpas genom att avskaffa de tillfälliga utskotten

eller tvärtom genom att öka dessas arbetsområde är omtvistat. Liknande

motsättningar i uppfattning göra sig gällande även beträffande andra

riksdagsorganisatoriska spörsmål.»

Med hänvisning till det sålunda anförda och särskilt under åberopande av,

att första kammaren år 1928 avvisat utskottets utredningskrav, fann sig utskottet,

»med vidhållande av sin uppfattning, att frågan örn riksdagsarbetets

organisation är förtjänt av den största uppmärksamhet», böra hemställa örn

avslag å de i ämnet väckta motionerna. Vid utskottets utlåtande är fogad en

av sju ledamöter undertecknad reservation med hemställan örn en sådan utred
Bihang

till riksdagens protokoll 1980. 5 sami. 13 käft. (Nr 21.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets memorial Nr 21.

Yttrande.

ning, som utskottet föregående år föreslagit. Utskottets hemställan bifölls i

båda kamrarna, i första kammaren dock först efter votering och med knapp

majoritet (59 röster mot 52).

Även i år föreligga till utskottets behandling flera motioner, som ur olika

synpunkter beröra spörsmålet om riksdagsarbetets organisation. Beträffande

innehållet i dessa motioner, som av utskottet behandlas i särskilda utlåtanden,

vill utskottet i detta sammanhang endast erinra, att i motionen 1: 204 föreslås

vissa mindre förändringar i riksdagens arbetsformer, att motionen 1: 242 går

ut på en ökning av antalet ledamöter i statsutskottet och att i motionen II: 398

hemställes örn utredning bland annat rörande de ändringar i riksdagens arbetsformer,

som erfordras för ernående av större planmässighet och effektivitet i

riksdagsarbetet. Därjämte har frågan om riksdagsarbetets ordnande i motionerna

1:239 och 240 vid årets riksdag, varöver utskottet avgivit särskilda utlåtanden,

sammankopplats med vissa andra och mera omfattande frågor.

Av nu givna redogörelse har det synts utskottet med full tydlighet

framgå ej blott, att inom riksdagen förefinnes ett utbrett missnöje med nuvarande

anordning av riksdagsarbetet och de för detta arbete gällande formerna,

utan också att ingen möjlighet finnes att uppnå ett bättre sakernas

tillstånd, såframt ej frågan örn riksdagsarbetets lämpliga anordnande överlämnas

till en av erfarna representanter för de olika utskotten och i övrigt

allsidigt sammansatt kommitté för en förutsättningslös utredning.

Det ligger i sakens natur att konstitutionsutskottet, som icke kan äga tillräcklig

kännedom om och erfarenhet från bland annat arbetet inom övriga utskott,

icke heller kan vara i stånd att uppdraga annat än helt allmänna riktlinjer för en

omläggning, men erfarenheten visar å andra sidan till fullo, att dylika allmänna

riktlinjer för frågans lösning praktiskt sakna värde och betydelse, i den mån

det ej tillika vore utskottet möjligt att på förhand i detalj påvisa, huru deras

genomförande skulle komma att i olika avseenden verka med hänsyn till

frågor, som för det nuvarande utskottsarbetet anses vara av central betydelse.

Under sådana förhållanden och då konstitutionsutskottet finner det angeläget

både att frågan upptages till prövning i god tid före nästa nya ordinarie

val till andra kammaren, så att dess lösning icke uppskjutes tills missnöjet

vuxit sig ännu starkare, och att redan från utredningsarbetets början samtliga

utskotts erfarenheter tillgodogöras för detta arbete, men ingen lämplig

form härför ges under pågående riksdag, återstår efter utskottets mening endast

den utväg, varpå utskottet ovan riktat uppmärksamheten. Denna utväg

synes vara desto lämpligare, som det kan tänkas visa sig möjligt att

utan större rubbningar åstadkomma en mera tillfredsställande arbetsorganisation,

därest målsmän för de olika utskotten samtidigt ställas inför uppgiften

att anvisa det sätt, varpå jämkningar, som kunde av arbetet inom övriga utskott

eller eljest påkallas, efter deras mening bäst borde åstadkommas. Konstitutionsutskottet

anser självklart, att Kungl. Maj:t vid kommitténs tillsättande

kommer att taga skälig hänsyn även till denna synpunkt.

Utskottet har i främsta rummet velat fästa avseende vid utskottsarbetets

planmässiga ordnande. Utredningen bör dock icke begränsas härtill utan även

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 21.

11

omfatta andra uppslag, som äga samband med riksdagsarbetet och kunna befinnas

vara av beskaffenhet att kunna leda till större planmässighet och effektivitet.

Med stöd av vad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att

Kungl. Majit, med beaktande av ovan angivna synpunkter,

ville låta verkställa en utredning angående de ändringar i

grundlag och andra författningar, som må finnas nödiga för ett

mera ändamålsenligt anordnande av lagtima riksdags arbeten,

och före löpande andrakammarvalperiods utgång för riksdagen

framlägga de förslag, vartill utredningen må föranleda.

Stockholm den 7 april 1930.

På konstitutionsutskottets vägnar:

C. A. REUTERSKIÖLD.

Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Strömberg*, David Bergstrom, Thulin, Stendahl,

O. W. Hansson, Vennerström, Sundberg, Mellén, Granström, Engberg*, Gustafson

i Kasenberg, Hallén, Forssell, Laurén, Karlsson i Vadstena, Fast, Petersson i

Broaryd*, Björck i Kristianstad och Mosesson.

Ej närvarande vid memorialets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1930:185 Skrivelse till Konungen i anledning av konstitutionsutskottets memorial med förslag till utredning angående riksdagens arbetsformer. 4 s. 1 i texten