Memorial med förslag till utredning angående riksdagens arbetsfoi-mer.
1930-04-07 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1930:21, Memorial med förslag till utredning angående riksdagens arbetsfoi-mer.
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets memorial Nr 21.
1
Nr 21.
Ankom till riksdagens kansli den 7 april 1930 kl. 5 e. m.
Konstitutionsutskottets memorial med förslag till utredning angående
riksdagens arbetsfoi-mer.
Vid ett stort antal tillfällen särskilt under senare år lia förslag framställts
om utredning rörande omläggning av riksdagens arbetsformer. Beträffande
dessa förslag och särskilt det svenska utskottsväsendets utveckling under senare
tid hänvisar utskottet till nedan lämnade, huvudsakligen ur konstitutionsutskottets
utlåtande nr 16 vid 1929 års riksdag hämtade historiska redogörelse.
Det svenska utskottsväsendet har som bekant en för vårt land säregen karaktär
med sekelgamla anor. Den nuvarande organisationen tillkom, med förebilder
från frihetstiden och den gustavianska tiden, i allt väsentligt genom
1810 års riksdagsordning. Ärendenas fördelning mellan de med ledamöter
från samtliga stånd sammansatta utskotten fastslogs sålunda i grundlag. Den
bärande principer vid denna fördelning var, att varje utskott skulle bereda en
grupp ärenden, i vilka det tillkom riksdagen att besluta på grund av en viss i
grundlagarna fastslagen konstitutionell befogenhet. Konstitutionsutskottet
skulle således handhava den förberedande handläggningen av ärenden, som
tillkom riksdagen i enlighet med dess befogenhet att medverka vid grundlagsstiftningen,
ävensom handhava den konstitutionella kontrollen över Konungens
rådgivare. Statsutskottet skulle handlägga ärenden, som härrörde ur
riksdagens statsregleringsmakt, och bevillningsutskottet ärenden, som härrörde
ur dess beskattningsmakt. Bankoutskottet skulle utgöra riksbankens
överstyrelse och handlägga frågor rörande riksbanken, som ju var rikets ständers
bank. Lagutskottet skulle bereda ärenden beträffande den allmänna lagstiftningen,
i vilken riksdagen obligatoriskt skulle medverka enligt § 87 regeringsformen.
Allmänna besvärs- och ekonomiutskottet slutligen skulle förbereda
ärenden på den ekonomiska lagstiftningens område, på vilket område
riksdagen endast hade befogenhet att göra framställningar och önskningar, å
vilka Kungl. Maj :t gjorde det avseende, honom för gott syntes. Det blev alltså
den formella synpunkten av ärendenas konstitutionella natur och icke den
reala synpunkten av deras materiella samhörighet, som blev avgörande vid
ärendenas fördelning å de olika utskotten.
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 5 sami. 13 käft. (Nr Sif)
Historik.
Utskottsväsendet
i
1810 års
riksdagsordning.
1
2
Konstitutionsutskottets memorial Nr 21.
1866 års
riksdagsordning.
Tillfälliga
utskott införas.
Diskussion
och f örslag
ang. de tillfälliga
utskotten
under
1800- talet.
1866 års riksdagsordning bibehöll i allt väsentligt den gamla utskottsorganisationen
oförändrad, med nödig anpassning till det nya representationsskicket.
Under representationsreformens beredning och förhistoria hade frågan
örn riksdagens bildande och sammansättning helt dominerat och frågan örn
riksdagsarbetets inre organisation varit förhållandevis litet under övervägande.
Den enda mera betydelsefulla förändringen på förevarande område, som
genomfördes med den nya riksdagsordningen, var det gamla allmänna besvärsoch
ekonomiutskottets avskaffande samt ersättande med tillfälliga utskott, utsedda
icke såsom alla andra utskott från riksdagens olika avdelningar, stånd
eller kamrar, utan av vardera kammaren för sig. Som motiv för denna reform
anfördes endast, att ett ovillkorligt stadgande örn uppdrag åt samma personer
att utreda alla de olikartade frågor, som förut tillhört besvärs- och ekonomiutskottet,
vore olämpligt och att det i stället borde överlämnas åt kamrarna
att för dylika frågor tillsätta tillfälliga utskott till det antal, som kunde finnas
vara av nöden.
Förslag örn de tillfälliga utskottens avskaffande hava flera gånger varit
under riksdagens prövning. Redan 1869 framfördes det första reformförslaget
beträffande de tillfälliga utskotten genom motion i andra kammaren, däri föreslogs,
att även dessa utskott skulle bliva gemensamma för båda kamrarna, vilket
förslag emellertid avvisades av riksdagen. År 1880 föreslog konstitutionsutskottet
i enlighet med en då väckt motion de tillfälliga utskottens avskaffande
och ersättande med ett ekonomiutskott, bestående av 24 ledamöter. Detta förslag
vann understöd av nya riksdagsordningens skapare, friherre de Geer, som
medgav, att de tillfälliga utskotten icke fullt motsvarat de förväntningar, som
han för sin del fäst vid denna inrättning. Första kammaren anslöt sig till konstitutionsutskottets
uppfattning, varemot andra kammaren avslog utskottets
hemställan. En motion vid 1890 års riksdag med i huvudsak samma förslag,
som konstitutionsutskottet framfört år 1880, rönte samma öde som motionen
sistnämnda år. Konstitutionsutskottet tillstyrkte förslaget med vissa ändringar,
och utskottets hemställan vann första kammarens bifall men avslogs av andra
kammaren.
De skäl, vilka anfördes till förmån för de tillfälliga utskottens avskaffande,
voro i huvudsak följande. Man framhöll, att de tillfälliga utskotten icke, såsom
från början varit ämnat, tillsatts ett för varje fråga, i vilket utskott då en speciell
sakkunskap uti den förevarande frågan kunde bliva företrädd. I stället
hade redan de första åren av det nya riksdagsskicket utvecklat sig den praxis,
att vardera kammaren under första delen av riksdagen tillsatt ett visst antal
tillfälliga utskott, mellan vilka sedermera samtliga frågor av beskaffenhet att
böra behandlas av tillfälliga utskott fördelats. De tillfälliga utskotten hade
sålunda icke kommit att få en personbesättning, som var speciellt skickad för
de uppgifter, vilka förelädes utskottet. Vidare framhölls, att systemet med
successiv behandling i de olika kamrarna och därmed följande behandling i olika
tillfälliga utskott ofta beredde stor omgång och onödigt dubbelarbete. Ett sådant
system försvårade också sammanjämkning mellan kamrarnas olika meningar.
Vidare framhölls, att genom det tillfälliga utskottssystemet samma fråga
Konstitutionsutskottets memorial Nr 21.
3
ena året, till exempel i anledning av en motion med begäran örn utredning, behandlades
av tillfälligt utskott samt ett annat år, då proposition avlåtits i frågan,
behandlades i något av de ständiga utskotten, vilket medförde bristande
kontinuitet i frågornas behandling. Vidare gjordes gällande, att principerna för
fördelningen av frågor mellan de tillfälliga utskotten inbördes och även mellan
tillfälliga utskott och ständiga utskott varit mycket svävande och att samma
fråga ena året hänvisats till ett utskott för att ett annat år utan synbar anledning
hänvisas till ett annat utskott. Man framhöll även, att det överhuvud måste
anses olämpligt att vid riksdagsfrågornas beredning använda två olika system,
ett med samtidig behandling i kamrarna efter beredning av gemensamma utskott,
ett annat med successiv behandling i kamrarna efter beredning av för
vardera kammaren särskilt tillsatta utskott.
Det kan här anmärkas, att under de första årtiondena av det nya riksdagsskickets
tid en ofta häftig strid örn de tillfälliga utskottens lagliga kompetensområde
försiggick. Särskilt var härvidlag fråga örn till vilket slags utskott
skulle hänvisas dels sådana motioner, vilka delvis tillhörde ständigt och delvis
tillfälligt utskotts kompetensområde, dels ock sådana motioner, vilka innefattade
förslag att avlåta skrivelse med begäran örn utredning eller dylikt i lagfråga
eller annan fråga, som därest konkret förslag förelegat skulle gått till ständigt
utskott. Först 1890 erkändes av båda kamrarna principiellt, att dylika motioner
borde gå till ständigt utskott, men även senare har praxis varit något
svävande. Från motionärers sida praktiserades också mycket ofta att framtvinga
hänvisning till ständigt utskott genom att i motionen begära ett anslag för utredning
i ämnet eller formulera en lagtext endast i nämnda syfte, utan avsikt
att få densamma antagen. Principerna för fördelningen av frågorna har också
växlat högst väsentligt under olika perioder. Tidtals har funnits en tendens att
utvidga de tillfälliga utskottens kompetensområde, tidtals åter en tendens att
inskränka detsamma.
Som skäl emot de tillfälliga utskottens avskaffande framhölls, att, enär
de tillfälliga utskotten saknade sekreterare och kansli, de utgjorde en skola för
yngre riksdagsmän, som där utbildades i formellt hänseende, varigenom det också
bleve möjligt att upptäcka förmågorna bland de nykomna riksdagsmännen.
Vidare gjordes det gällande, att det vore olämpligt, att till ett utskott sammanföra
alla de skiftande frågor, som bereddes i de tillfälliga utskotten, och att beredningen
i det gamla allmänna besvärs- och ekonomiutskottet ju en gång befunnits
högst olämplig och därför utdömts. Gentemot detta skäl för de tillfälliga
utskottens bibehållande anfördes i sin ordning, att på grund av den utveckling,
som ägt rum beträffande de tillfälliga utskottens tillsättande, och den permanens,
som de i själva verket erhållit, samma skäl i viss mån kunde åberopas
även emot de tillfälliga utskotten, sådana dessa blivit, samt att ett gemensamt
utskott, motsvarande det gamla besvärs- och ekonomiutskottet, kunde bliva
bättre än de tillfälliga utskotten, örn det fördelade sig på avdelningar. — De
tillfälliga utskotten togos emellanåt även i försvar mera principiellt, såsom i
ett konstitutionsutskottsutlåtande av år 1870 i anledning av fråga till vilket
utskott, vissa motioner skulle hänvisas. Det framhölls i detta utskottsbetänkan
-
4
Konstitutionsutskottets memorial Nr 21.
de, att för förberedande utredning av större spörsmål, där ett omedelbart resultat
såsom vid beslut i budgetfrågor ej erfordrades, den successiva behandlingen
i kamrarna med särskild beredning inom vardera vore ägnad att befordra behörig
utredning och förekomma förhastade beslut i de föreliggande frågorna,
varjämte omogna förslag genast vid deras framträdande kunde förkastas.
^utskott m Omkring sekelskiftet kom frågan örn utskottsväsendets omorganisation åter
väsendets före * riksdagen och nu i större sammanhang. Det är icke längre fråga blott
omorganisa- om de tillfälliga utskottens existensberättigande, utan andra problem börja komsekelskif
tet ma 1 förgrunden. Det alltmera hopade arbetsmaterialet hade gjort det svårt för
vissa av riksdagens ständiga utskott att inom skälig tid hinna bearbeta detsamma.
Vidkommande de tillfälliga utskotten framlades mlotionsvis såväl år 1899
som 1900 förslag örn deras avskaffande och ersättande med två eller tre ständiga
utskott. I avseende å de ständiga utskotten föreslogs i motioner nämnda år en
delning av de mest arbetstyngda utskotten, stats-, bevillnings- och lagutskotten,
i vartdera två utskott. Även förslag örn en mera genomgripande omorganisation
sågo vid denna tid dagen. I motioner 1898 och 1899 förslogs, att de ständiga
utskotten skulle vara ett konstitutions-, ett stats-, ett banko-, ett beskattnings-,
två lag-, ett ekonomi- och ett granskningsutskott. Det kan nämnas, att
även tidigare, nämligen åren 1869 och 1895, föreslagits inrättande av, förstnämnda
år ett granskningsutskott och sistnämnda år ett revisionsutskott, hos vilket
riksdagens kontrollerande och granskande befogenheter, som vore splittrade
å konstitutions- och statsutskotten, skulle sammanföras, vilka förslag emellertid
av riksdagen avvisats. — År 1900 framkom ett nytt uppslag, som tog sikte
såväl på frågan örn de ständiga utskottens omorganisation som de tillfälliga utskottens
avskaffande. Sålunda framhölls i en motion i andra kammaren, att
den gamla ordningen med ett allmänt besvärs- och ekonomiutskott befunnits
oduglig och att detta mångsysslande utskott icke vore att önska åter. I stället
behövdes flera nya ständiga utskott. För att erhålla en rationell arbetsfördelning
emellan utskotten föreslogs, att den gamla formella indelningsgrunden övergåves
och att utskottens arbetsområden bestämdes efter mera reella grunder. Det
föreslogs sålunda inrättandet av ett konstitutions-, ett stats-, ett riksgälds-, ett
tull-, ett bevillnings-, ett banko-, ett lag-, ett kommunal-, ett socialpolitiskt och
ett ekonomiutskott. Stats regleringen föreslogs skola kvarbliva hos statsutskottet,
varemot alla lagstiftningsfrågor och beskattningsfrågor efter sin natur skulle
delas på de övriga utskotten. De år 1898 och 1899 väckta motionerna avstyrktes
av konstitutionsutskottet och avvisades av riksdagen. I anledning av de år
1900 väckta motionerna föreslog emellertid konstitutionsutskottet dels det arbetstyngda
lagutskottets uppdelning på två utskott, dels ock möjlighet att tillsätta
särskilda utskott även för frågor, som eljest skulle tillkomma tillfälligt
utskotts behandling. Detta konstitutionsutskottets förslag liksom de i ämnet
väckta motionerna blevo emellertid av riksdagen avslagna.
1907 års Frågan, huru de ständiga utskottens arbetsbörda skulle kunna lättas, blev
förslag6'' emellertid under de första åren av 1900-talet alltmera aktuell och föranledde
Jordbruks- år 1907 tillsättande av kommitterade för utredning angående åtgärder för beutskottet
in
-
Konstitutionsutskottets memorial Nr 21.
5
redande av lättnad i riksdagens arbete. Dessa kommitterade, som samma år artets
avgåvo betänkande i frågan, försökte råda bot på de förefintliga missförhål- fördelning
landena utan någon genomgripande förändring i riksdagens arbetsordning. Be- mellan de
träffande de tillfälliga utskotten gingo de kommitterade in för desammas bi- utskotten.
behållande och gjorde en sammanfattning av de skäl, vilka anförts till förmån
för dessa utskott, vilken sammanfattning sedermera åberopats vid de flesta
tillfällen, då fråga örn de tillfälliga utskottens avskaffande senare varit före.
Utöver vad tidigare anförts till förmån för de tillfälliga utskotten framhöllo
de kommitterade, att dessa utskott vore särskilt lämpliga med hänsyn till andra
kammaren och dess stora ledamotsantal. I denna kammare väcktes nämligen
ett betydligt större antal motioner tillhörande tillfälligt utskott än i medkammaren,
varför de andrakammarledamöter, vilke icke erhållit plats i ständigt
utskott, kunde tagas i anspråk för dessa motioners utredning.
Det problem, som för de kommitterade framstod som det centrala, var emellertid
att bereda lättnad för de båda mest arbetstyngda utskotten, nämligen
statsutskottet och lagutskottet. I sådant ändamål föreslogo de kommitterade,
att från statsutskottet skulle till det föga belastade bankoutskottet överflyttas
dels riksgäldsärenden, dels ock pensionsärenden, d. v. s. dåvarande tionde huvudtiteln.
Härigenom sönderbröts visserligen budgetbehandlingens enhetlighet,
men då de kommitterade ansågo, att denna huvudtitel icke nämnvärt inverkade
på statsregleringen i dess helhet men var mycket tidsödande att behandla, funno
de fördelarna av en sådan utbrytning överväga olägenheterna. För lagutskottets
vidkommande överflyttades därifrån kommunallagstiftningen och vissa
andra mindre lagstiftningsfrågor till konstitutionsutskottet samt banklagstiftningen
till bankoutskottet. Emellertid funno de sakkunniga dessa lättnader
för stats- och lagutskotten icke tillräckliga. De kommitterade avvisade tanken
på dessa båda utskotts uppdelning på två vardera, enär därigenom budgetbehandlingens
och lagstiftningsarbetets enhetlighet alltför mycket skulle sättas
i fara. De kommitterade funno den lämpligaste utvägen vara att från vart
och ett av de båda nämnda utskotten utbryta en enhetlig grupp ärenden, vilka
grupper kunde sammanföras hos ett nytt utskott. I sådant hänseende funno
de kommitterade jordbruksärendena lämpa sig för utbrytning till ett nytt utskott,
jordbruks- och domänutskottet. Dit överflyttades från statsutskottet jordbrukets
huvudtitel samt från lagutskottet skogslagstiftning, lagstiftning örn
jakt och fiske samt angående vägar och skjutsväsende ävensom lagstiftning rörande
vattenrättsförhållanden och skifteslagstiftning. Den sönderdelning av
budgetarbetet och lagstiftningsarbetet, som härigenom skedde, ansågo de kommitterade
nödvändig och icke ägnad att sätta stats- och lagutskottens sammanhållande
verksamhet på sina områden alltför mycket i fara. Däremot motiverades
jordbruksutskottets inrättande icke med någon önskan att låta modernäringen
erhålla sitt eget utskott. De kommitterades förslag genomfördes i
allt väsentligt definitivt vid 1909 års riksdag, dock att det nya utskottet kom
att benämnas allenast jordbruksutskottet.
Genom jordbruksutskottets inrättande infördes en ny princip beträffande
arbetsfördelningen mellan utskotten, i det ärendenas materiella natur på denna
6
Konstitutionsutskottets memorial Nr 21.
Motion 1908.
De tillfälliga
utskotten
få
sekreterare
1912.
Förslag ang.
utskottens
omorganisation
1914—
1916.
Förslag örn
budgetarbetet
1915.
punkt blev avgörande. Härigenom hava emellertid den formella indelningsgrunden
och den reella kommit att skära varandra i de nu gällande reglerna för
arbetets organisation.
När de kommitterades förslag behandlades vid 1908 års riksdag, avvisades
samtidigt en motion av i huvudsak samma innebörd som den år 1900 väckta
och här ovan refererade motionen örn en genomgripande utskottsomorganisation,
innebärande de tillfälliga utskottens avskaffande och en ny indelning av
de ständiga utskottens arbetsområden efter materiella grunder.
År 1912 genomfördes den förändringen beträffande de tillfälliga utskotten,
att dessa fingo utse sekreterare liksom de ständiga utskotten. Härmed bortföll
i viss mån ett av de tidigare anförda skälen för de tillfälliga utskottens
bibehållande, nämligen att de tjänade till skola för de yngre riksdagsmännen
och beredde dessa tillfälle att utmärka sig genom föredragning och författande
av utlåtande i ärendena.
Förslag till genomgripande förändringar på ifrågavarande område framfördes
åter vid 1914, 1915 och 1916 års riksdagar. En och samme motionär i
andra kammaren framlade vid samtliga dessa riksdagar likartade projekt. De
båda sistnämnda åren föreslogs sålunda, att de ständiga utskottens antal skulle
bliva femton. Samtliga riksdagsmän skulle fördelas på dessa utskott och suppleantinstitutionen
avskaffas, varigenom alla riksdagsmän skulle beredas likvärdigt
arbete i utskotten. På grund av kamrarnas olika ledamotsantal skulle emellertid
på detta sätt andra kammaren erhålla större representation i utskotten än
första kammaren. Samtliga dessa motioner avstyrktes av konstitutionsutskottet
och avslogos av riksdagen. Sista året frågan var före, 1916, ansåg emellertid
andra kammaren, att riksdagsskrivelse borde avlåtas med begäran om utredning
angående åtgärder för undanröjande av de olägenheter, som vidlådde
riksdagsarbetets organisation.
År 1915 hemställde konstitutionsutskottet med anledning av två motioner,
att riksdagen skulle begära, att Kungl. Majit ville låta verkställa en allsidig
utredning angående de åtgärder, som kunna påkallas till vinnande av ökad
planmässighet och enhetlighet i riksdagens statsregleringsarbete. I konstitutionsutskottets
utlåtande berördes dels en del i motionerna upptagna förslag,
som utskottet icke biträdde, dels framlade utskottet vissa synpunkter för en
utredning. I förra avseendet avstyrkte utskottet tanken på en provisorisk
budgetbehandling. Likaledes avstyrkte utskottet ett förslag, enligt vilket enskilda
motionärers framställningar örn nya eller ökade skatter eller örn nya
anslag i princip skulle upptagas till behandling först efter statsverkspropositionen.
I avseende å de möjligheter, som den föreslagna utredningen skulle taga
i betraktande, anförde utskottet, att frågor angående nya eller förhöjda skatter
borde behandlas först när kännedom vunnits angående de nya eller ökade behov,
som det gällde att fylla. Dessutom anfördes, att med vissa mellanrum översiktliga
memorial över statsregleringsverksamhetens fortskridande borde avlåtas
till riksdagen av vederbörande utskott. Frågan örn ändrade former för
budgetarbetets avslutande borde ägnas särskild uppmärksamhet. Slutligen yttrades,
att större samarbete borde åstadkommas mellan de budgetberedande ut
-
Konstitutionsutskottets memorial Nr 21.
7
skotten, särskilt stats- och bevillningsutskotten. Om icke formen med sammansatt
utskott ansåges lämplig, borde någon annan form, varigenom samverkan
utskotten emellan erhölle en officiell gestaltning, utfinnas.
Mot utskottets förslag reserverade sig tio ledamöter. Utskottets förslag bifölls
av andra kammaren utan votering men avslogs av den första med 7 6 röster
mot 47, vadan frågan förföll. Den ledande synpunkten i kritiken av utskottets
förslag var, att utskottet icke tillräckligt klart angivit de riktlinjer, som utredningen
borde följa.
Från nu berörda tidsskede kunna även nämnas två interpellationsdebatter,
åren 1913 och 1916, under vilka riksdagsarbetets organisation tämligen ingående
diskuterades. Bland annat ifrågasattes vid dessa debatter de tillfälliga utskottens
avskaffande.
Den sålunda alltjämt aktuella frågan föranledde år 1916 tillsättandet av
en ny kommitté för utredning angående åtgärder för beredande av lättnad i
riksdagens arbete. Denna kommitté föreslog lika litet som 1907 års kommitté
några mera ingripande förändringar å förevarande område. Kommittén avvisade
med hänvisning till de år 1907 anförda motiven tanken på avskaffande
av de tillfälliga utskotten. Beträffande utskottsarbetets organisation föreslogo
de sakkunniga endast lagutskottets uppdelning på två utskott, vilka tillsammans
skulle ha att fördela de på lagutskotts behandling ankommande ärendena.
I samband därmed skulle från jordbruksutskottet till lagutskott återföras
de år 1909 till förstnämnda utskott överförda lagstiftningsfrågorna rörande
vattenrättsförhållanden samt skifte och därmed sammanhängande spörsmål.
Kommitténs förslag antogs av riksdagen 1917 och blev efter nya val
till andra kammaren definitivt antaget 1918. Det är att märka, att genom
lagutskottens befogenhet att sig emellan fördela ärendena en ny princip på arbetsfördelningens
omåde infördes.
Frågan örn de tillfälliga utskottens avskaffande, som icke berörts 1917 och
1918, kom vid 1921 års riksdag åter under behandling genom motion i första
kammaren, däri föreslogs dessa utskotts ersättande med ett ständigt utskott.
Konstitutionsutskottet, som hänvisade till de gamla skälen för de tillfälliga
utskottens bibehållande och ansåg, att dessa utskott på ett i regel tillfredssällande
sätt berett på dem ankommande ärenden, avstyrkte motionen, som
också avslogs av kamrarna. Från flera håll gjordes emellertid därvid gällande,
att frågan örn riksdagsarbetets omorganisation behövde tagas upp i
större sammanhang.
Så skedde påföljande år, 1922. De kommittéer, som arbetat på en omläggning
av statens räkenskapsväsen och budgetåret, hade framkastat tanken på
en omorganisation även av budgetarbetet inom riksdagen för ernående av snabbare
och mera tillfredsställande resultat. Sålunda ifrågasattes, att varje huvudtitel
i huvudsak skulle beredas av ett särskilt utskott, vilket skulle handhava
också andra, med respektive huvudtitel materiellt sammanhörande frågor,
även om dessa icke direkt berörde budgeten. Det kunde nämligen med
skäl sättas i fråga, örn det vore lämpligt, att samma ärende på olika stadier,
allteftersom ett anslag begärdes eller icke, behandlades av olika utskott. För
Interpellationer
1913
och 1916.
1916 års
kommittéförslag.
Lagutskottet
delas.
Förslag örn
de tillfälliga
utskotten
1921.
Förslag
om riksdagsarbetets
omorganisation
1922.
8
Konstitutionsutskottets memorial Nr 21.
sammanhållning av budgetarbetet borde samtliga utskottsförslag i budgetfrågor
underställas överprövning av en finansdelegation inom riksdagen.
I viss anslutning till dessa kommittéförslag väcktes vid 1922 års riksdag
två motioner i första kammaren, avseende åstadkommande av en enhetlig och
planmässig budgetbehandling inom riksdagen. I en av dessa motioner framställdes
förslag jämväl om utskottsarbetets omorganisation i allmänhet, bland
annat avskaffande av de tillfälliga utskotten. Konstitutionsutskottet hemsällde,
att riksdagen skulle begära utredning rörande de åtgärder, som kunde
påkallas till vinnande av ökad planmässighet i riksdagens arbete i överensstämmelse
med de riktlinjer, utskottet angivit. Utskottet ställde sig emellertid avvisande
till vissa av de i motionerna framförda uppslagen. Sålunda ansåg utskottet,
att en föreslagen preliminär budgetbehandling, som skulle medföra
möjlighet att efter denna behandling göra jämkning i olika poster för uppnående
av enhetlighet och jämvikt, icke borde införas. Vidare ställde sig utskottet
avvisande mot ett framkastat förslag, att kamrarna skulle hava olika
antal ledamöter i utskotten för att därigenom råda bot på arbetslösheten bland
en del andrakammarledamöter. Likaså avvisades förslaget om de tillfälliga
utskottens avskaffande under hänvisning till det året förut avgivna utlåtandet.
Utskottet ställde sig även avvisande till tanken på att återflytta jordbruksärendena
till statsutskottet. Utskottet ansåg, att även örn detta, särskilt
ur synpunkten av den likformiga behandlingen av anslagsfrågor, kunde erbjuda
vissa fördelar, den viktiga ställning jordbruksnäringen intoge och det
inbördes sammanhang, som bestode mellan olika spörsmål rörande denna näring,
utgjorde övervägande skäl för jordbruksutskottets bibehållande.
De positiva riktlinjer, utskottet angav för en reformering, gingo likväl, i anslutning
till motionernas grundtankar, i huvudsak ut på åstadkommandet av
enhetlighet i budgetbehandlingen. Sålunda önskade utskottet åstadkomma närmare
samarbete mellan stats- och bevillningsutskotten i budgetfrågor. Vidare
föreslog utskottet, att regelbundna redogörelser för budgetarbetets fortgång
skulle upprättas och göras tillgängliga för riksdagens samtliga ledamöter.
Dessutom ansåg utskottet, att man borde taga under övervägande tionde huvudtitelns
återförande till statsutskottet. Å andra sidan framhölls i utskottets
betänkande, att frågor rörande de af färsdrivande verken utom lönefrågor
— enär medlen för dessa verk till stor del anskaffades genom upplåning
— skulle kunna överföras till bankoutskottet, som redan förut hade hand örn
riksgäldsverket och därmed sammanhängande upplåningsfrågor. Konstitutionsutskottets
förslag, mot vilket i olika detaljer åtskilliga reservationer avgåvos,
avslogs emellertid av båda kamrarna, av första kammaren med 75 röster
mot 46, av den andra utan votering. Det erkändes visserligen allmänt, att
det förelåge ett behov av en viss omorganisation av riksdagsarbetet, men starka
betänkligheter framfördes gentemot de riktlinjer, som utskottet angivit för
en utredning.
Förslag om Sedermera upptogs frågan örn riksdagsarbetets omorganisation vid 1928 års
arbetets"riksdag i anledning av två inom andra kammaren väckta motioner. Konstituorganisation
tionsutskottet tillstyrkte med anledning av motionerna en utredning rörande
Konstitutionsutskottets memorial Nr 21.
9
erforderliga ändringar i gällande bestämmelser örn utskottens sammansättning
och arbetsuppgifter ävensom i samband därmed rörande de åtgärder i övrigt,
som kunde vara ägnade att främja en sund utveckling av riksdagens arbetsformer.
Utskottet avhöll sig emellertid från att giva några närmare direktiv
för en sådan utredning utan nöjde sig med att framhålla vissa problem,
som borde tagas under omprövning. Som sådana problem angav utskottet
frågorna örn de tillfälliga utskottens ställning, örn en förbättrad organisation
av de ständiga utskotten och en bättre fördelning av ärendena mellan desamma,
örn enhetlig behandling av budget- och lagstiftningsfrågor samt slutligen örn
möjligheten att bereda så mångå som möjligt av riksdagens ledamöter tillfälle
att deltaga i ärendenas beredning i ständigt utskott. Utskottet framhöll, att
reformarbetet på förevarande område måste ske med varsam hand och icke
sträckas längre än utvecklingen och förhållandena påkallade. Utskottets
hemställan bifölls av andra kammaren men avslogs, örn än med knapp majoritet
(52 röster mot 44), av första kammaren.
Vid 1929 års riksdag kom ånyo frågan örn en omläggning av riksdagens ar- Förslag om
betssätt upp genom flera motionsvis framförda förslag. I sitt utlåtande rö- ^tds^omrande
dessa förslag erinrade konstitutionsutskottet örn frågans tidigare be- organisation
handling, särskilt därom att utskottets år 1928 framlagda förslag icke vunnit 1929''
riksdagens bifall. Utskottet anförde vidare bland annat följande:
»Konstitutionsutskottet har också i år ägnat frågan en ingående behandling,
och en av utskottet tillsatt delegation har versktällt en så grundlig utredning,
som med hänsyn till den knappa tiden varit möjligt. Emellertid hava några
nya uppslag, ägnade att bringa frågan i annat läge än förra året, icke framkommit,
och utskottet har icke trott sig kunna för en utredning giva några bestämda
direktiv, vilka kamrarna för närvarande kunde väntas godkänna. Ehuru
det inom riksdagen torde liksom inom utskottet råda en bestämd mening, att
i vissa hänseenden riksdagsarbetet behövde omorganiseras, gå likväl meningarna
starkt isär, på vad sätt denna omorganisation skulle ske.
Riksdagens budgetberedning torde sålunda lida av en viss brist på enhetlighet
och överskådlighet samt budgetarbetets avslutning vara behäftad med
vissa olägenheter, vilka kunna erhålla reel betydelse. En mängd förslag örn
budgetarbetets reformering föreligga även, men dessa gå delvis i rakt motsatt
riktning mot varandra. Att den tillfälliga utskottsorganisationen icke
för närvarande är fullt tillfredsställande torde också vara allmänt erkänt, men
örn bristerna härvidlag skola avhjälpas genom att avskaffa de tillfälliga utskotten
eller tvärtom genom att öka dessas arbetsområde är omtvistat. Liknande
motsättningar i uppfattning göra sig gällande även beträffande andra
riksdagsorganisatoriska spörsmål.»
Med hänvisning till det sålunda anförda och särskilt under åberopande av,
att första kammaren år 1928 avvisat utskottets utredningskrav, fann sig utskottet,
»med vidhållande av sin uppfattning, att frågan örn riksdagsarbetets
organisation är förtjänt av den största uppmärksamhet», böra hemställa örn
avslag å de i ämnet väckta motionerna. Vid utskottets utlåtande är fogad en
av sju ledamöter undertecknad reservation med hemställan örn en sådan utred
Bihang
till riksdagens protokoll 1980. 5 sami. 13 käft. (Nr 21.) 2
10
Konstitutionsutskottets memorial Nr 21.
Yttrande.
ning, som utskottet föregående år föreslagit. Utskottets hemställan bifölls i
båda kamrarna, i första kammaren dock först efter votering och med knapp
majoritet (59 röster mot 52).
Även i år föreligga till utskottets behandling flera motioner, som ur olika
synpunkter beröra spörsmålet om riksdagsarbetets organisation. Beträffande
innehållet i dessa motioner, som av utskottet behandlas i särskilda utlåtanden,
vill utskottet i detta sammanhang endast erinra, att i motionen 1: 204 föreslås
vissa mindre förändringar i riksdagens arbetsformer, att motionen 1: 242 går
ut på en ökning av antalet ledamöter i statsutskottet och att i motionen II: 398
hemställes örn utredning bland annat rörande de ändringar i riksdagens arbetsformer,
som erfordras för ernående av större planmässighet och effektivitet i
riksdagsarbetet. Därjämte har frågan om riksdagsarbetets ordnande i motionerna
1:239 och 240 vid årets riksdag, varöver utskottet avgivit särskilda utlåtanden,
sammankopplats med vissa andra och mera omfattande frågor.
Av nu givna redogörelse har det synts utskottet med full tydlighet
framgå ej blott, att inom riksdagen förefinnes ett utbrett missnöje med nuvarande
anordning av riksdagsarbetet och de för detta arbete gällande formerna,
utan också att ingen möjlighet finnes att uppnå ett bättre sakernas
tillstånd, såframt ej frågan örn riksdagsarbetets lämpliga anordnande överlämnas
till en av erfarna representanter för de olika utskotten och i övrigt
allsidigt sammansatt kommitté för en förutsättningslös utredning.
Det ligger i sakens natur att konstitutionsutskottet, som icke kan äga tillräcklig
kännedom om och erfarenhet från bland annat arbetet inom övriga utskott,
icke heller kan vara i stånd att uppdraga annat än helt allmänna riktlinjer för en
omläggning, men erfarenheten visar å andra sidan till fullo, att dylika allmänna
riktlinjer för frågans lösning praktiskt sakna värde och betydelse, i den mån
det ej tillika vore utskottet möjligt att på förhand i detalj påvisa, huru deras
genomförande skulle komma att i olika avseenden verka med hänsyn till
frågor, som för det nuvarande utskottsarbetet anses vara av central betydelse.
Under sådana förhållanden och då konstitutionsutskottet finner det angeläget
både att frågan upptages till prövning i god tid före nästa nya ordinarie
val till andra kammaren, så att dess lösning icke uppskjutes tills missnöjet
vuxit sig ännu starkare, och att redan från utredningsarbetets början samtliga
utskotts erfarenheter tillgodogöras för detta arbete, men ingen lämplig
form härför ges under pågående riksdag, återstår efter utskottets mening endast
den utväg, varpå utskottet ovan riktat uppmärksamheten. Denna utväg
synes vara desto lämpligare, som det kan tänkas visa sig möjligt att
utan större rubbningar åstadkomma en mera tillfredsställande arbetsorganisation,
därest målsmän för de olika utskotten samtidigt ställas inför uppgiften
att anvisa det sätt, varpå jämkningar, som kunde av arbetet inom övriga utskott
eller eljest påkallas, efter deras mening bäst borde åstadkommas. Konstitutionsutskottet
anser självklart, att Kungl. Maj:t vid kommitténs tillsättande
kommer att taga skälig hänsyn även till denna synpunkt.
Utskottet har i främsta rummet velat fästa avseende vid utskottsarbetets
planmässiga ordnande. Utredningen bör dock icke begränsas härtill utan även
Konstitutionsutskottets memorial Nr 21.
11
omfatta andra uppslag, som äga samband med riksdagsarbetet och kunna befinnas
vara av beskaffenhet att kunna leda till större planmässighet och effektivitet.
Med stöd av vad sålunda anförts, hemställer utskottet,
att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att
Kungl. Majit, med beaktande av ovan angivna synpunkter,
ville låta verkställa en utredning angående de ändringar i
grundlag och andra författningar, som må finnas nödiga för ett
mera ändamålsenligt anordnande av lagtima riksdags arbeten,
och före löpande andrakammarvalperiods utgång för riksdagen
framlägga de förslag, vartill utredningen må föranleda.
Stockholm den 7 april 1930.
På konstitutionsutskottets vägnar:
C. A. REUTERSKIÖLD.
Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Strömberg*, David Bergstrom, Thulin, Stendahl,
O. W. Hansson, Vennerström, Sundberg, Mellén, Granström, Engberg*, Gustafson
i Kasenberg, Hallén, Forssell, Laurén, Karlsson i Vadstena, Fast, Petersson i
Broaryd*, Björck i Kristianstad och Mosesson.
Ej närvarande vid memorialets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1930:185 Skrivelse till Konungen i anledning av konstitutionsutskottets memorial med förslag till utredning angående riksdagens arbetsformer. 4 s. 1 i texten