Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under åttonde huvudtiteln, punkt 241, gjorda framställning angående understöd till obemedlade och mindre bemedlade elever vid statsunderstödda skolor för husmodersutbildning jämte fyra i ämnet väckta motioner.

1930-04-04 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1930:101, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under åttonde huvudtiteln, punkt 241, gjorda framställning angående understöd till obemedlade och mindre bemedlade elever vid statsunderstödda skolor för husmodersutbildning jämte fyra i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 101.

1

Nr 101.

Ankom till riksdagens kansli den 4 april 1930 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen

under åttonde huvudtiteln, punkt 241, gjorda framställning

angående understöd till obemedlade och mindre bemedlade

elever vid statsunderstödda skolor för husmodersutbildning

jämte fyra i ämnet väckta motioner.

(2:a avd.)

I den till riksdagen den 3 januari 1930 avlåtna propositionen angående

statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1930/1931 har Kungl. Majit

under åttonde huvudtiteln (punkt 241 av vid propositionen fogat utdrag av

statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag) föreslagit riksdagen

att till understöd åt obemedlade och mindre bemedlade elever vid

statsunderstödda skolor för husmodersutbildning anvisa för budgetåret 1930/

1931 ett extra förslagsanslag av 40,000 kronor att utgå enligt nu gällande

grunder.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till omförmälda

statsrådsprotokoll, sid. 591—605.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av

herr J. Sandén m. fl. (nr 55) och den andra inom andra kammaren av herr

B. Mogård (nr 79), i vilka motioner hemställts, att riksdagen till understöd

åt obemedlade och mindre bemedlade elever vid statsunderstödda kommunala

och enskilda skolor för yrkesundervisning måtte anvisa för budgetåret

1930/1931 ett extra förslagsanslag av 200,000 kronor, att användas i överensstämmelse

med av skolöverstyrelsen angivna grunder och i enlighet med

de närmare bestämmelser, Kungl. Majit finner gott föreskriva,

dels en inom första kammaren av herr A. Thorberg väckt motion (nr 137),

vari hemställts, att riksdagen måtte till understöd åt obemedlade och mindre

bemedlade elever vid statsunderstödda kommunala och enskilda skolor för

yrkesundervisning med heldagsundervisning och sammanhängande kurs av

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 6 sami. 43 käft. (Nr 101 102.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 101.

minst fem månaders längd för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag

av 200,000 kronor att utgå i huvudsaklig överensstämmelse med

i motionen angivna grunder och enligt de närmare bestämmelser, Kungl.

Maj:t må finna gott föreskriva,

dels ock en inom första kammaren av fröken Kerstin Hesselgren väckt

motion (nr 142), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att till understöd

åt obemedlade och mindre bemedlade elever vid statsunderstödda skolor

för husmodersutbildning anvisa för budgetåret 1930/1931 ett extra förslagsanslag

av 50,000 kronor att utgå enligt i motionen angivna grunder.

Beträffande de av motionärerna till stöd för deras framställningar andraga

skälen får utskottet hänvisa till motionerna.

Under åtskilliga år har riksdagen till understöd åt obemedlade och

mindre bemedlade elever vid statsunderstödda enskilda skolor för husmodersutbildning

beviljat medel å extra stat. För budgetåret 1927/1928 anvisades

för ändamålet ett förslagsanslag av 25,000 kronor och utsträcktes

anslaget samtidigt att omfatta elever även vid statsunderstödda kommunala

skolor för husmodersutbildning. För vartdera av budgetåren 1928/1930

har anslaget utgjort 30,000 kronor. Bestämmelser angående anslagets användning

hava meddelats i kungörelse den 20 maj 1927, nr 178.

I två vid 1928 års riksdag väckta likalydande motioner hemställdes, att

riksdagen för budgetåret 1928/1929 måtte anvisa ett extra förslagsanslag av

130,000 kronor att i huvudsaklig överensstämmelse med i motionerna angivna

grunder och enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t funne gott

föreskriva, användas till understöd åt behövande elever vid statsunderstödda

kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning, samt att denna

stipendieverksamhet måtte anordnas med särskild hänsyn till de unga arbetslösa.

I motionerna anfördes bland annat följande:

Ungdomsarbetslösheten vore för landet en mycket allvarlig fråga. Särskilt

vore den ett viktigt problem för landsbygdens industrikommuner, där

färre tillfällen till mera mångsidig yrkesutbildning gåves än i städerna och

där den offentliga arbetsförmedlingen icke ägde samma möjlighet att utveckla

sin gagneliga verksamhet som i de stora städerna. Det kunde vidare

starkt ifrågasättas, örn samarbetet mellan den offentliga arbetsförmedlingen

och skolan verkligen komme att medföra någon effekt, därest icke den ungdomliga

arbetskraften gjordes mera anpassbar efter de olika möjligheterna

å arbetsmarknaden. I det hänseendet hade en rationellt bedriven yrkesundervisning

säkerligen stor betydelse. En verkligt effektiv arbetsförmedling

i fråga om unga arbetslösa syntes därför böra kombineras med ökade möjligheter

att bereda dem yrkesutbildning. Föga hade emellertid åtgjorts för

att möjligggöra för mindre bemedlade eller obemedlade, till vilka de unga

arbetslösa i det övervägande antalet fall torde böra räknas, att bevista de

statsunderstödda anstalterna för yrkesundervisning. Bland dessa anstalter

vore det blott skolorna för husmodersutbildning, till vilka anslag för detta

ändamål utginge. Såsom ett betydelsefullt led i samhällets strid mot den

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 101.

3

oförvållade arbetslöshetens onda borde ordnas en statlig stipendieverksamhet

för att bereda möjlighet för obemedlade unga arbetslösa att förskaffa sig

yrkesutbildning. En sådan stipendieverksamhet torde kunna organiseras på

olika sätt och genom redan förefintliga statliga organ. Ett nära samarbete

mellan skolöverstyrelsens yrkesskolavdelning och de densamma underordnade

yrkesundervisningsanstalterna å ena sidan samt statens arbetslöshetskommission

jämte de lokala arbetslöshetskommittéerna och den offentliga arbetsförmedlingen

å den andra torde sålunda lätt låta sig åvägabringa för stipendiemedlens

riktiga fördelning.

I skrivelse den 1 juni 1928, nr 274, anförde riksdagen:

I en ej ringa utsträckning har det allmänna hittills tillgodosett kraven på

stipendier och understöd åt elever inom de teoretiska undervisningsanstalterna,

medan de behov, som i motsvarande hänseenden finnas inom läroanstalterna

för praktisk yrkesutbildning, rönt föga uppmärksamhet, Ej minst

med hänsyn härtill har riksdagen funnit de synpunkter, som i ovanberörda

motioner gjorts gällande, vara värda ett närmare beaktande och förtjänta

att tagas under noggrann omprövning. Emellertid innefattar den av motionärerna

berörda frågan ett spörsmål av vittutseende beskaffenhet och omfattande

ekonomisk innebörd, i följd varav riksdagen ansett, att vidare åtgärder

för främjande av syftemålet uppenbarligen böra föregås av en ingående

utredning, huruvida och under vilka former samt i vilken utsträckning

ifrågavarande understödjande verksamhet lämpligen bör bedrivas från det

allmännas sida. Riksdagen, som finner en dylik utredning böra igångsättas,

vill dock, utan att nu i vidare mån, uttala sig i ämnet, framhålla, att stipendieverksamheten

i fråga bör, därest densamma anses böra komma till

stånd, inskränka sig att avse allenast elever vid kommunala anstalter för

yrkesundervisning.

Riksdagen får alltså, i anledning av ovanberörda motioner, anhålla, det

Kungl. Majit täcktes låta verkställa utredning, huruvida och under vilka

former samt i vilken utsträckning understöd åt behövande elever vid statsunderstödda

kommunala anstalter för yrkesundervisning må ifrågakomma,

samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill sagda utredning må giva

anledning.

Sedan skolöverstyrelsen den 14 juni 1928 anbefallts att verkställa utredning

i det av riksdagen angivna hänseendet samt till Kungl. Majit inkomma

med det förslag i ämnet, vartill utredningen kunde giva anledning, har

överstyrelsen den 31 augusti 1928 avgivit sådant förslag. Överstyrelsen har

därvid anfört bland annat följande:

I skrivelse den 15 juni 1921 framhöll riksdagen under punkten 211, liksom

i annat sammanhang under punkten 186, att frågan örn statens stipendieverksamhet

borde närmare utredas. I anledning härav uppdrog Kungl.

Majit åt skolöverstyrelsen och lantbruksstyrelsen att gemensamt verkställa

ifrågavarande utredning och inkomma med de förslag i ämnet, vartill utredningen

kunde giva anledning, varpå ämbetsverken i skrivelse den 23

november 1922 avgåvo sålunda anbefallda utredning och förslag.

I nämnda skrivelse framhöllo de båda styrelserna beträffande stipendiebeloppens

storlek, att de skäl, som vid 1921 års riksdag föranledde förslag

örn husmodersskolornas likställande i stipendiehänscende med folkhögskolorna,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 101.

syntes fortfarande principiellt äga oförminskad giltighet, och att stipendiebeloppen

vid övriga yrkesutbildningsanstalter, som enligt styrelsernas förslag

borde komma i åtnjutande av elevunderstöd, borde i enlighet med vad i

1921 års statsverksproposition föreslagits bestämmas till samma storlek som

vid husmodersskolorna. Styrelserna förordade, att ifrågavarande stipendiebelopp

beräknades till 35 respektive 20 kronor för läsmånad vilka belopp

efter införande av 3 behovsgrader emellertid jämkades till 35, 25 och 15

kronor för läsmånad, en modifikation, som styrelserna ansåge lämplig med

hänsyn till stipendiernas fördelning men ej skulle medföra någon förändring

i kostnaderna.

Likaledes i fråga örn vilka elever som skola komma i åtnjutande av stipendium,

indelningen i olika behovsgrader, hänsynen till elevernas möjlighet

att under skoltiden bo i hemmet, nödvändiga resekostnader o. s. v. samt i

avseende å sättet för stipendieutdelningen utgingo styrelserna ifrån att samma

bestämmelser, sönå avses för folkhögskolorna med flera, skulle i tillämpliga

delar gälla även vid anstalterna för yrkesundervisning.

Med tillämpning av ovan angivna grunder beräknade styrelserna, att det

för ifrågavarande yrkesutbildningsanstalter inberäknat husmodersskolorna

erforderliga stipendieanslaget skulle uppgå till sammanlagt 130,000 kronor.

Skolöverstyrelsens och lantbruksstyrelsens nu omnämnda utredning och

förslag hava emellertid icke lett till de åsyftade åtgärderna.

Den av motionärerna angivna tanken, att man skulle söka bereda arbetslös

ungdom tillfälle till yrkesutbildning, finner skolöverstyrelsen synnerligen

beaktansvärd. Denna tanke har också redan i någon mån vunnit tillämpning.

Sålunda har arbetslöshetskommissionen lämnat bidrag till ett antal

utbildningskurser, växlande under olika år med hänsyn till arbetslöshetens

omfattning. Dessutom ha på förslag av lokala arbetslöshetskommittéer kurser

för arbetslösa blivit inrättade vid redan befintliga skolor.

Det synes icke möta något hinder, att liknande, eventuellt mera omfattande

åtgärder vidtagas i större utsträckning och erhålla understöd av statsmedel

enligt de bestämmelser, som gälla i fråga örn statsbidrag till kommunala

och enskilda anstalter för yrkesutbildning i allmänhet. Önskligt

vore emellertid, att en utökning av anstalterna för yrkesundervisning just

med hänsyn till den rådande arbetslösheten i särskilda fall kunde underlättas

genom något ytterligare bidrag från det allmänna. En sådan utökning

vore säkerligen välkommen även med hänsyn till yrkeslivets stigande

behov av yrkesutbildad arbetskraft. Huruvida "detta bör beredas genom

understöd av manufakturförlagslånefondens räntemedel, varifrån dock i

varje fall endast mycket begränsade belopp lära kunna vara att påräkna,

eller på annat sätt, exempelvis genom bidrag från anslaget till arbetslöshetens

bekämpande, anser sig skolöverstyrelsen icke kunna bedöma. Det

bunde möjligen också tänkas, att riksdagen medgåve Kungl. Majit rätt till

avvikelse från de för understöd till kommunala och enskilda anstalter gällande

bestämmelserna, så att, då det gäller kurser för arbetslösa, större bidrag

kunde beviljas, men då det i allmänhet torde förhålla sig så, att å

ena sidan redan befintliga kurser delvis besökas av arbetslösa och å andra

sidan kurser för arbetslösa väl även borde vara tillgängliga för andra, som

kunde vilja begagna desamma, så synes det bliva svårt att göra någon

åtskillnad i berörda avseende. Skolöverstyrelsen finner sig för den skull

icke kunna förorda en dylik åtgärd, men överstyrelsen anser frågan örn extra

bidrag i syfte att underlätta tillkomsten av yrkesutbildningskurser för arbets
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 101.

5

lösa vara av sådan vikt, att den borde särskilt utredas av den eller de myndigheter,

som handlägga ärenden rörande arbetslöshetens bekämpande.

Beträffande åtgärder för att göra det möjligt för arbetslösa att deltaga i

berörda kurser finner skolöverstyrelsen uppenbart, att beredandet av ekonomiskt

understöd är en av de viktigaste. Dylikt understöd torde redan nu

kunna utgå i form av arbetslöshetsunderstöd enligt härför gällande bestämmelser.

Bortsett från stipendierna åt elever vid seminarierna, hava stipendier hittills

kommit huvudsakligen den ungdom till del, vars framtida levnadsbana

kunnat väntas komma att ligga inom jordbruket och dess binäringar.

Däremot hava utom i få undantagsfall stipendier icke funnits att tillgå

för den ungdom, som av förhållandena är hänvisad till övriga arbetsområden.

Statens räntefria studielån äro visserligen tillgängliga inom vitt skilda

utbildningsgrenar, men det torde vara uppenbart, att dylika lån endast

undantagsvis kunna bliva anlitade för den utbildning och av den ungdom,

varom här är fråga.

Skolöverstyrelsen anser, att ifrågavarande stipendier böra beredas åt behövande

elever, som för vinnande av viss yrkesutbildning deltaga i någon

härför avsedd statsunderstödd kurs, oavsett om de behövande äro att betrakta

såsom arbetslösa eller ej. Detta utesluter givetvis icke, att vid stipendiernas

utdelande företräde gives åt unga arbetslösa, för så vitt icke dessa redan åtnjuta

erforderligt understöd från annat håll. Någon särskild bestämmelse örn

sådant företräde synes dock knappast behövlig, enär det torde ligga i sakens

natur, att de myndigheter, som få sig anförtrott att utdela stipendierna,

böra tillse, att de mest behövande eleverna, under i övrigt lika omständigheter,

främst komma i åtanke. Det synes även otvivelaktigt, att understöden

skola särskilt främja de arbetslösas yrkesutbildning och därigenom underlätta

för dem att erhålla arbetsanställning, alltså bidraga till att efter hand

minska arbetslösheten.

Då det måhända kunde anses oegentligt, att den, som bevistar en skola

för vinnande av viss utbildning, skulle betraktas såsom arbetslös, och det

för övrigt vore olämpligt, örn han såsom sådan skulle vara skyldig att antaga

eventuellt efter kursens påbörjande erbjudet arbete, innan kursen avslutats,

så torde det vara bäst, att den arbetslöse, som vinner inträde i viss

kurs och kommer i åtnjutande av erforderligt stipendium för deltagande i

denna, icke anses som arbetslös och alltså i regel ej får uppbära arbetslöshetsunderstöd

för den tid, kursen pågår. För att den arbetslöse likväl icke

skall ställas utan existensmedel, i händelse stipendieunderstödet ej kan erhållas

genast vid kursens början, torde han emellertid böra få behålla honom

eventuellt tilldelat arbetslöshetsunderstöd, intill dess frågan örn stipendietilldelningen

hinner bliva avgjord, så att han kan utbekomma behövligt understöd

av stipendiemedel. Med hänsyn härtill bör beträffande stipendiat, som

åtnjuter arbetslöshetsunderstöd, vederbörande skolmyndighet skyndsamt underrätta

arbetslöslietsmyndigheten om tilldelandet av stipendiet och tillse, att

stipendieunderstöd icke får åtnjutas förr, än arbetslöshetsunderstödet upphört.

I avseende å den arbetslöses skyldighet att inställa sig å arbetsförmedlingen

för styrkande av sin arbetslöshet torde böra medgivas, att sådan

inställelse kan ersättas av intyg från vederbörande kursföreståndare angående

den arbetslöses nöjaktiga deltagande i undervisningen.

Behovet av stipendieunderstöd föreligger givetvis huvudsakligen i fråga

om deltagandet i kurser av sådan beskaffenhet och omfattning, att delta
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 101.

gandet kräver ett mera avsevärt avbrott i förvärvsarbetet. Sålunda anser

skolöverstyrelsen att, liksom även tidigare föreslagits, stipendieunderstöden

böra begränsas till kurser med lieldagsundervisning och av exempelvis minst

fem månaders längd. Beträffande arbetslös, som deltager i förekommande

aftonkurs eller kortare dagkurs, synes lämpligast, att erforderligt understöd

utgår till honom såsom arbetslös, för så vitt sådant ur arbetsmarknadssynpunkt

prövas böra utgå.

Enär det ur utbildningssynpunkt måste anses likgiltigt, örn den ifrågavarande

kursen är kommunal eller enskild, alldenstund den i varje fall,

för att bliva statsunderstödd, måste fylla de härför bestämda kraven och

dessutom stå under skolöverstyrelsens inspektion, anser överstyrelsen, att

ifrågavarande stipendier böra kunna utgå till behövande elever likaväl vid

enskilda som vid kommunala anstalter för yrkesundervisning. I avseende

härå må erinras, att, såsom här förut relaterats, anslaget till stipendier åt

elever vid husmodersskolorna från början avsåg endast enskilda sådana

skolor och först år 1927 gjordes tillgängligt även för elever vid kommunala.

Beträffande storleken av de stipendier, som skulle komma i fråga, anser

skolöverstyrelsen, att, såsom även i föregående utredningar framhållits, dessa

i regel böra beräknas efter samma grunder vid nu ifrågavarande undervisningsanstalter

som vid folkhögskolorna och lantmannaskolorna m. fl., nämligen

med högst 30 kronor för obemedlad och högst 15 kronor för mindre

bemedlad för månad. Då detta understöd i fråga örn verkligt obemedlade

arbetslösa torde vara otillräckligt för att möjliggöra ett deltagande i kursen,

synes nödvändigt, att understödet i dylika fall skulle kunna ökas, dock högst

till ett belopp, som svarar mot det arbetslöshetsunderstöd, personen i fråga möjligen

eljest kunde erhålla.

Aven i avseende på formerna för understödens beviljande anser skolöverstyrelsen,

att de bestämmelser, som gälla angående utdelningen av elevstipendier

vid folkhögskolorna, kunna tjäna till ledning. Motsvarande bestämmelser

gälla även för utdelning av nuvarande understöd åt elever vid skolor

för husmodersutbildning. I de fall högre understödsbelopp än de ovan angivna

skulle komma i fråga, torde framställning därom böra prövas och

avgöras av Kungl. Majit.

Vad slutligen angår storleken av det anslagsbelopp, som skulle bliva behövligt,

anser skolöverstyrelsen, att anslagsbehovet för budgetåret 1929/1930

ej bör beräknas lägre än till 200,000 kronor. Att anslaget bör vara förslagsanslag,

har förut framhållits. Genom anvisande av nu ifrågavarande

anslag skulle det förutvarande anslaget till understöd åt elever vid kurser

för husmodersutbildning bliva obehövligt.

Under åberopande av vad sålunda anförts har överstyrelsen hemställt, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att anvisa ett extra förslagsanslag av

200,000 kronor att i huvudsaklig överensstämmelse med av överstyrelsen

ovan angivna grunder och i enlighet med de närmare bestämmelser, Kungl.

Majit funne gott föreskriva, utgå som understöd åt obemedlade och mindre

bemedlade elever vid statsunderstödda kommunala och enskilda skolor för

yrkesundervisning med heldagsundervisning och sammanhängande kurs av

minst fem månaders längd.

Härjämte har överstyrelsen hemställt om föranstaltande av sådan utredning,

som i det föregående antytts, i syfte att bereda särskilt understöd för

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 101.

7

att underlätta upprättandet av kurser för arbetslösa, där för dem lämpliga

och tillräckliga undervisningsanstalter icke förefunnes.

Över skolöverstyrelsens förslag hava utlåtanden avgivits av statens arbetslöshetskommission

och av socialstyrelsen.

Arbetslöshetskommissionen har anfört bland annat följande:

I vad mån det låter sig göra att, med understöd från det allmänna åt

elever vid yrkesbetonade skolor, i det stora hela bidraga till förverkligande

av önskemålet i fråga, undandrager sig kommissionens bedömande. Det

torde vara opåkallat att från kommissionens sida framhålla den fara, som

städse torde vara förknippad med dylik understödsverksamhet. Likaväl som

ett på ett håll beviljat understöd kan stimulera intresset för yrkesutbildning,

kunna nämligen på ett eller kanske på flera hall meddelade avslag å ansökningar

örn understöd slappa hågen för sådan utbildning. Det lärer ligga i

sakens natur, att yrkesutbildningen i sin helhet ej kan baseras på en understödslinje,

så att det behov av utkomst, som gör sig gällande under utbildningstiden,

mera allmänt skulle kunna tillgodoses genom understöd från

stat eller kommun. Kommissionen får erinra, att liknande synpunkt framförts

av kommerskollegium, socialstyrelsen och skolöverstyrelsen i ämbetsverkens

den 10 mars 1927 avgivna gemensamma utlåtande i lärlingsfrågan.

Ehuruväl yrkesutbildning måste betraktas som ett av de bästa medlen

till förebyggande av arbetslöshet och ehuru kommissionen för egen del författningsenligt

ägt och äger att vidtaga åtgärder i sådant syfte — såsom i

det följande visas hava sådana åtgärder också vidtagits i viss utsträckning

— synes den i remitterade förslaget framskymtande sammankopplingen

mellan å ena sidan den av skolöverstyrelsen föreslagna understödsverksamheten

och å andra sidan arbetslösheten, enkannerligen bland ungdomen,

samt den statliga arbetslöshetspolitiken ägnad ingiva betänklighet.

Att börja med må sålunda framhållas, att den omständigheten, att yrkesutbildning

är att anse såsom ett betydelsefullt medel till förebyggande av

arbetslöshet, i och för sig ingalunda är tillräckligt att motivera, att arbetslöshetsanslaget

under kommissionens medverkan disponeras för ändamålet.

Med lika stort fog kunde ett anlitande av anslaget i fråga påräknas för

snart sagt varje näringspolitiskt reformförslag, vars genomförande kunde

lända näringslivet till båtnad och därmed indirekt kunde leda till ökade

utkomstmöjligheter för arbetskraften.

Huvuduppgiften för kommissionen är att i mån av konstaterat behov

bereda arbetslösa förvärvsarbete vid härför anordnade arbeten eller, i vissa

fall, kontant understöd. Ehuru det ej må förnekas, att utvikningar i kommissionens

verksamhet i vissa fall synts motiverade och även vidtagits,

synes det dock riktigt och nödvändigt, att den statliga arbetslöshetspolitik,

som kommissionen företräder, ävensom användningen av härför anvisade

medel hållas inom en begränsad ram.

En väsentlig grundsats är vidare, att hjälpverksamheten avbrytes i samma

ögonblick, som den arbetslöse kan erhålla arbete i öppna marknaden, och

är det därvid inom näringslivet sig yppande behov, som bliva utslagsgivande.

Nu berörda grundsats kan icke upprätthållas vid den medverkan tran

kommissionens sida, som föreslås i remitterade förslaget, enligt vilken i

stället kursens längd eller den tidrymd, under vilken understöd ur det förordade

anslaget ännu ej stått att erhålla, blir utslagsgivande för arbetslös
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 101.

hetshjälpens varaktighet. Erfarenheten visar, att kurser för personer, som

åtnjutit kontant arbetslöshetshjälp, lämpligen låtit sig anordna allenast under

sådana perioder eller på sådana speciella orter, att man haft anledning förutsätta,

att kursdeltagarna ej haft utsikt erhålla arbete på öppna marknaden

under den tid, kursen pågått. Det är att befara, att den synpunkten,

som kommissionen har att bevaka, nämligen att arbetslöshetshjälp skall indragas,

då arbete på öppna marknaden kan beredas, esomoftast skulle råka

i konflikt med synpunkten av utbildningens planmässiga fullföljande under

viss tid (exempelvis enligt förslaget fem månader).

Örn man förknippade arbetslöshetshjälp och metodisk yrkesutbildning med

varandra, komme det allmänna att i viss utsträckning, större ju mera omfattande

hjälpverksamheten bleve, dirigera yrkesvalet under utövande av ett

icke obetydligt tvång, såtillvida att utbildning i viss riktning uppställdes

såsom villkor för arbetslöshetshjälpen. Även örn det kan anses önskvärt,

att det allmänna söker råda och vägleda vid yrkesvalet, kan det ifrågasättas,

huruvida det allmänna bör påtaga sig ansvaret för att på något sätt tvångsvis

dirigera arbetskraften in på vissa yrkesområden.

Framhållas må, att det här rör sig örn en längre tids metodisk yrkesutbildning

inom ett visst område, under det att det vid de av kommissionen

anordnade kurserna huvudsakligen gällt att under obestämd tid, då vederbörande

eljest i allt fall skulle gått sysslolösa, söka bibringa den arbetslöse

eller att hos honom förkovra vissa allmänt nyttiga kunskaper eller färdigheter.

Dessa kurser varken äro eller kunna betraktas såsom ett led i den

allmänna yrkesundervisningen.

Arbetslöshetshjälpen är till sin natur i första hand avsedd för den vuxna

arbetskraften. Den yrkesutbildning, som åsyftas i remitterade förslaget, är

till sin natur avsedd i första hand för minderåriga. Det kan för övrigt

ifrågasättas, om det är psykologiskt lämpligt och riktigt att den unge startar

sin utbildning för livet i känslan av att vara arbetslös understödstagare.

Slutligen må erinras, att det ingalunda får anses självfallet, att just den

arbetslöse är den mest skickade för fortsatt yrkesutbildning.

Med hänsyn till det anförda avstyrker kommissionen remitterade förslaget,

i vad det avser att med varandra i någon form sammanföra frågorna

örn den allmänna, planmässiga yrkesutbildningen och hjälpverksamheten

för arbetslösa.

Vad sedan angår skolöverstyrelsens förslag örn utredning angående åtgärder

för underlättande av tillkomsten av yrkesutbildningskurser för arbetslösa

får kommissionen först hänvisa till den verksamhet, som i detta avseende

bedrivits genom dess försorg. Sammanlagt har av Kungl. Majit från

arbetslöshetsanslaget anvisats 375,000 kronor för ändamålet, varav 56,400

kronor icke förbrukats.

Intet hinder föreligger att under en tid eller i en ort, då mera avsevärd

arbetslöshet råder, bereda de arbetslösa tillfälle att utbilda sig i olika yrken,

i den mån vederbörande kommuner äro villiga att påtaga sig kostnaderna

härför med undantag av lärår- och ledarearvoden, vilka, som ovannämnts,

efter kommissionens prövning kunna utgå av statsmedel. Då kommunernas

kostnader för lokal, ljus och dylikt till stor del torde kunna presteras in

natura, synes någon ändring i sättet för statsbidragets beräknande ej böra

ifrågakomma, isynnerhet som det ofta lyckats att intressera arbetsgivare och

andra att bestå maskiner, råvaror m. m.

En utredning örn förevarande spörsmål på sätt skolöverstyrelsen föreslagit

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 101.

9

synes icke vara av behovet påkallad, vilket givetvis ej utesluter lämpligheten

av att överläggningar mellan styrelsen och kommissionen äga rum rörande

eventuellt planerande av nya kurser för de arbetslösa.

Statens arbetslöshetskommission får med åberopande av det anförda avstyrka

bifall till framställningen i denna del.

Socialstyrelsen har principiellt anslutit sig till vad kommissionen anfört.

Departementschefen har framhållit, att vad statens arbetslöshetskommission

i ärendet anfört syntes honom tydligt ådagalägga, att ett sammanförande

i här avsedd form av frågorna örn den allmänna yrkesutbildningen

och hjälpverksamheten för arbetslösa icke borde förekomma. Likaledes har

departementschefen förklarat sig dela kommissionens och socialstyrelsens

mening, att den av skolöverstyrelsen föreslagna utredningen i syfte att bereda

särskilt understöd för att underlätta upprättandet av kurser för arbetslösa,

där för dem lämpliga och tillräckliga undervisningsanstalter icke förefinnas,

ej torde vara erforderlig.

Yad beträffade skolöverstyrelsens förslag örn utsträckning av statens stipendieverksamhet

till kommunala och enskilda yrkesutbildningsanstalter i

allmänhet hade, framhåller departementschefen vidare, yrkanden i enahanda

syfte tidigare framförts av överstyrelsen (1926 års åttonde huvudtitel, punkten

185, 1927 års åttonde huvudtitel, punkten 214, samt 1928 års åttonde

huvudtitel, punkten 219), utan att dock föranleda någon åtgärd från statsmakternas

sida. Ej heller nu vore omständigheterna sådana, att en dylik

för statsverket ur ekonomisk synpunkt ganska betungande utvidgning kunde

ske. Departementschefen tillstyrker därför allenast, att för budgetåret 1930/

1931 anslag utverkas till stipendier åt elever vid kommunala och enskilda

skolor för husmodersutbildning att utgå enligt samma grunder som under

nu löpande budgetår.

En höjning av anslagsbeloppet syntes emellertid vara erforderlig. För

vinnande av bättre överensstämmelse med de verkliga utgifterna torde anslagsbeloppet

för nästkommande budgetår böra bestämmas till 40,000 kronor.

I motionerna I: 55 och II: 79 har framhållits, att, ehuru arbetslösheten

numera icke torde vara av fullt lika stor omfattning som tidigare, dock

enligt motionärernas uppfattning alltjämt behov av förebyggande åtgärder

gentemot detta samhällsonda förelåge. Och såsom en synnerligen god förebyggande

åtgärd måste utan tvivel en lämpligt anordnad yrkesutbildning

betraktas. En praktisk arbetsutbildning torde för industriens ungdom vara

lika betydelsefull som för jordbrukets. Det allmänna hade redan upprättat

en rad av yrkesskolor, till vilka dock unga, obemedlade arbetare icke kunde

komma. Genom en i överensstämmelse med skolöverstyrelsens plan anordnad

understöds- och stipendieverksamhet skulle även här de ekonomiska

hindren för tillträdet i betydande mån raseras.

I motionen I: 137 har erinrats, att statens arbetslöshetskommission i sitt

utlåtande, vartill sedermera socialstyrelsen principiellt anslutit sig, på anförda

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 101.

skäl avstyrkt skolöverstyrelsens förslag i vad det avsåge att med varandra

i någon form sammanföra frågorna om den allmänna planmässiga yrkesutbildningen

och hjälpverksamheten för arbetslösa. Skulle denna ståndpunkt

befinnas böra bliva avgörande för och vid frågans fortsatta behandling, ville

motionären fästa uppmärksamheten därå att —- såsom jämväl torde tydligt

framgå av skolöverstyrelsens upprepade utredningar, skrivelser och förslag

i ämnet — skolöverstyrelsen ingalunda ansett ett dylikt sammanförande

önskvärt, men att det för befrämjandet av yrkesutbildningen och dess

utveckling vore av synnerlig vikt, att statens stipendieverksamhet snarast

möjligt utsträcktes att gälla behövande elever vid kommunala och enskilda

anstalter för yrkesundervisning i allmänhet och i av överstyrelsen förut

föreslagen omfattning, oavsett om de behövande eleverna vore att betrakta såsom

arbetslösa eller ej. Under erinran att 1929 års riksdag beslutat, att de

elever vid folkhögskolorna, som prövades vara i behov av stipendier, skulle,

allt efter sina ekonomiska förhållanden, fördelas i tre behovsgrader, för

vilka stipendierna skulle beräknas till högst respektive 45 kronor, 25 kronor

och lo kronor för elev och läsmånad, har i motionen föreslagits, att samma

beräkningsgrunder för de stipendier, som nu äro i fråga, må komma till

tillämpning. Med avseende å det för ändamålet erforderliga anslagsbeloppet

finner motionären emellertid icke anledning att, innan någon tids erfarenhet

härutinnan vunnits, föreslå någon ändring i förhållande till överstyrelsens

förslag.

Slutligen har i motionen I: 142 erinrats, att 1929 års riksdag med anledning

av motion i ärendet beslutat, att de elever vid folkhögskolorna, som

prövades vara i behov av stipendier, skulle alltefter sina ekonomiska förhållanden

fördelas i tre behovsgrader, för vilka stipendierna skulle beräknas

till högst respektive 45 kronor, 25 kronor och 15 kronor för elev och läsmånad

i stället för då gällande två behovsgrader med respektive 30 kronor

och 15 kronor. Skulle ett under nionde huvudtiteln framlagt förslag, att

bestämmelserna rörande stipendiebeloppen och behovsgraderna för elevstipendier

vid lantmannaskolor, lanthushållsskolor m. fl. borde ändras i enahanda

riktning som vid folkhögskolorna, vinna riksdagens bifall, så skulle

därmed och genom fjolårets beslut angående folkhögskolorna den kvinnliga

lantungdomen beredas väsentligt förbättrade möjligheter att skaffa sig husmoderlig

utbildning. Däremot ställde det sig i detta avseende vida sämre

för städernas och industrisamhällenas kvinnliga ungdom, som än så länge

torde vara i väsentlig grad hänvisad till de enskilda skolorna för husmodersutbildning

jämte ett fåtal kommunala skolor av samma typ, vid vilka

stipendierna utginge med avsevärt lägre belopp — 10, högst 20 kronor per

månad. En omläggning av stipendierna i enlighet med reglerna för folkhögskolorna

skulle även medföra, att man genom de tre behovsgraderna

finge större möjlighet att bättre anpassa stipendiernas storlek efter elevernas

skiftande ekonomiska ställning och möjliggöra ett mera ekonomiskt hand
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 101.

11

havande av stipendiemedlen från myndigheternas sida. Någon väsentlig

ökning av stipendieanslaget torde därför ej behöva beräknas för här föreslagna

ändring i stipendiebelopp och behovsgrader. Ett förslagsanslag av

50,000 kronor torde fullt kunna motsvara de ökade krav, som därmed skulle

ställas på anslaget. Betydelsen av att den kvinnliga ungdomen erliölle

husmoderlig utbildning hade så ofta framhållits och erkänts, att det syntes

vara en ofrånkomlig skyldighet för samhället att på allt sätt underlätta

denna ungdoms möjligheter att förskaffa sig dylik utbildning, och då hittills

framkomna förslag huvudsakligast tagit upp saken ur lantungdomens synpunkt,

hade motionären ansett det vara lämpligt att bringa även skolor för

städernas och industrisamhällenas ungdom i riksdagens åtanke.

Enligt utskottets uppfattning kunna, sakligt sett, knappast några bärande skäl

anföras, varför staten, som sedan många år tillbaka genom elevstipendier underlättat

möjligheterna till utbildning vid folk- och småskoleseminarier, folkhögskolor,

lantmanna- och lanthushållsskolor samt husmodersskolor, skulle undandraga

dem, som vid yrkesundervisningsanstalter av annan art önska vinna sin

utbildning, liknande hjälp. I regel befinna sig de unga, som äro hänvisade

till dessa läroanstalter för sin vidareutbildning, i torftiga ekonomiska omständigheter,

som göra det svårt för dem att under någon längre tid genom

bevistande av skola vara uteslutna från möjlighet till arbetsförtjänst. Det

torde därför icke kunna råda något tvivel örn att behovet av statsstipendier

bland denna kategori av ungdomen är stort och allmänt utbrett. En annan

sida av förevarande spörsmål, som jämväl förtjänar beaktas, är den, att

dylika stipendier även kunna utgöra ett medel att öka förvärvsdugligheten

och samtidigt bereda nyttig sysselsättning åt en hel del ungdom, som icke

kunnat vinna anställning i yrke. Detta betyder emellertid icke, att utskottet

anser stipendieverksamheten böra på något sätt sammankopplas med frågan

om arbetslöshetsunderstöd. Tvärtom synes det utskottet, i likhet med de i

ärendet hörda myndigheterna, att någon sammanblandning härutinnan icke

bör ske, utan att dessa båda former av statlig hjälpverksamhet böra hållas

åtskilda, vilket givetvis icke hindrar, att avsaknaden av arbetsanställning

kommer att vid stipendietilldelningen inverka på bedömandet av vederbörande

elevs ekonomiska ställning.

Utskottet finner sig alltså böra på ovan anförda skäl förorda, att riksdagen

nu beviljar anslag till stipendier åt obemedlade och mindre bemedlade

elever vid statsunderstödda yrkesundervisningsanstalter. I avseende å

omfattningen av en sådan stipendieverksamhet anförde, på sätt förut nämnts,

1928 års riksdag såsom sin uppfattning, att den borde inskränkas till att

avse endast de kommunala skolorna. Den numera verkställda mera ingående

utredningen i ämnet och de ytterligare upplysningar, utskottet därutöver

förskaffat sig rörande elevernas ekonomiska förhållanden och de vid

de enskilda statsunderstödda skolorna utgående lärjungeavgifterna, hava

Utskottets

yttrande.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 101.

emellertid övertygat utskottet om att en dylik begränsning icke kan anses

befogad. Behovet av elevstipendier är säkerligen minst lika stort vid de

enskilda skolorna som vid de kommunala, oell det må vidare framhållas,

att staten sedan många år anslagit medel till stipendier vid statsunderstödda

enskilda husmodersskolor. Utskottet har med hänsyn till nu angivna förhållanden

ansett sig böra föreslå, att stipendierna må kunna utgå till elever

vid såväl kommunala som enskilda läroanstalter för yrkesundervisning, under

förutsättning att dessa läroanstalter äro statsunderstödda. Den av skolöverstyrelsen

förordade bestämmelsen, att endast skolor med heldagsundervisning

och sammanhängande kurs om minst fem månaders längd härvid böra

ifrågakomma, synes utskottet lämplig.

A ad i övrigt angår de villkor oell bestämmelser, som böra gälla för ifrågavarande

stipendiers utgående, synes det utskottet, att de för folkhögskolestipendierna

stadgade föreskrifterna böra lända till efterrättelse även för

dessa skolors elever. Enligt 1929 års riksdags beslut genomfördes vid folkhögskolorna

en uppdelning av eleverna i tre behovsgrader och stipendiebeloppen

bestämdes till respektive högst 45, 25 och 15 kronor. Sammalunda

synes utskottet böra bliva förhållandet vid yrkesundervisningsanstalterna.

Utskottet hänför då till dessa anstalter även husmodersskolorna,

vilka hittills åtnjutit särskilt anslag för ändamålet men som hädanefter torde

böra erhålla sina stipendiemedel från samma anslag som övriga yrkesutbildningsanstalter.

Fastställandet av stipendiebeloppen till respektive 45, 25

och 15 kronor innebär för husmodersskolorna en höjning av stipendierna

på sätt i motionen I: 142 yrkats. Utskottet har för sin del icke kunnat

finna några giltiga skäl att ifråga örn stipendiebeloppens storlek göra någon åtskillnad

mellan de olika slagen av yrkesutbildningsanstalter, och då utskottet

kommit till den uppfattningen, att för sistnämnda anstalters elever beloppen

45, 25 och 15 kronor kunna anses skäliga, böra alltså även husmodersskolornas

lärjungar komma i åtnjutande härav.

Uppdelningen i tre behovsgrader i stället för de förutvarande två genomfördes

för att de myndigheter, som handhava stipendiernas utdelning, skulle

kunna bättre anpassa stipendiernas storlek efter elevernas skiftande ekonomiska

förhållanden. Utskottet vill inskärpa vikten av att prövningen härutinnan

göras så samvetsgrant som möjligt med stöd av bl. a. utav trovärdiga

personer bestyrkta redogörelser för elevernas ekonomi och övriga

personliga förhållanden, såsom fallet nu är vid folkhögskolorna och husmodersskolorna,

och att hänsyn därvid tages till alla de faktorer, som rimligen

böra inverka på frågan, såsom huruvida eleven har tillfälle att under

skoltiden vistas i sitt hem eller hos anhöriga, huruvida elever måste vidkännas

resekostnader för att kunna bevista skolan, huruvida elevavgifter

utgå och dessas storlek, huruvida i skolan mat erhålles utan ersättning och

dylikt.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 101. 13

Närmare föreskrifter angående stipendiernas utgående torde få ankomma

på Kungl. Maj:t att meddela.

Stipendieanslaget torde, på sätt av skolöverstyrelsen och jämväl i de föreliggande

motionerna föreslagits, böra erhålla förslagsanslags natur. Givetvis

är det svårt att nu någorlunda exakt beräkna, huru stort belopp som för

ändamålet kan vara behövligt för budgetåret 1930/1931. Utskottet anser

sig dock kunna utgå från att den av skolöverstyrelsen angivna summan,

200,000 kronor, skall visa sig tillfyllest och vill därför föreslå, att anslaget

bestämmes till detta belopp.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen må, i anledning av Kungl. Majda förslag

och herrar Sandéns m fl., Mogårds och Thorbergs samt

fröken Hesselgrens ovannämnda motioner (I: 55, II: 79, I:

137 och I: 142), till stipendier åt obemedlade och mindre

bemedlade elever vid statsunderstödda kommunala och enskilda

anstalter för yrkesundervisning med heldagsundervisning

och sammanhängande kurs av minst fem månaders

längd anvisa för budgetåret 1930/1931 ett extra förslagsanslag

av 200,000 kronor att utgå i överensstämmelse med

de av utskottet ovan angivna grunder och enligt de närmare

bestämmelser i övrigt, Kungl. Majit finner gott meddela.

Stockholm den 4 april 1930.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, J. L. Widell, Olof

Olsson, O. Bergqvist, C. P. V. Nilsson i Gränebo, E. J. G. Rosén, K. V. Rydén, E. A.

Lundell, Oscar Olsson, A. Thelin och K. A. W. Björck;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, C. R. Jansson i Falun, P. Nilsson

i Bonarp, 8. Bengtsson i Norup, L. J. Carlsson-Frosterud, P. M. Olsson i Blädinge,

A. Å:son Törnkvist i Karlskrona, B. F:son Holmgren, J. Olofsson i Digernäs, G. Strindlund,

P. C. Jonsson i Eskilstuna och F. V. Sandevall.

Reservation

av herrar Strindlund och Jonsson i Eskilstuna.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1930:165 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under åttonde huvudtiteln, punkt 241, gjorda framställning angående understöd til s. 1 i texten