Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under åttonde huvudtiteln, punkt 241, gjorda framställning angående understöd till obemedlade och mindre bemedlade elever vid statsunderstödda skolor för husmodersutbildning jämte fyra i ämnet väckta motioner.
1930-04-04 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1930:101, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under åttonde huvudtiteln, punkt 241, gjorda framställning angående understöd till obemedlade och mindre bemedlade elever vid statsunderstödda skolor för husmodersutbildning jämte fyra i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 101.
1
Nr 101.
Ankom till riksdagens kansli den 4 april 1930 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
under åttonde huvudtiteln, punkt 241, gjorda framställning
angående understöd till obemedlade och mindre bemedlade
elever vid statsunderstödda skolor för husmodersutbildning
jämte fyra i ämnet väckta motioner.
(2:a avd.)
I den till riksdagen den 3 januari 1930 avlåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1930/1931 har Kungl. Majit
under åttonde huvudtiteln (punkt 241 av vid propositionen fogat utdrag av
statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag) föreslagit riksdagen
att till understöd åt obemedlade och mindre bemedlade elever vid
statsunderstödda skolor för husmodersutbildning anvisa för budgetåret 1930/
1931 ett extra förslagsanslag av 40,000 kronor att utgå enligt nu gällande
grunder.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till omförmälda
statsrådsprotokoll, sid. 591—605.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av
herr J. Sandén m. fl. (nr 55) och den andra inom andra kammaren av herr
B. Mogård (nr 79), i vilka motioner hemställts, att riksdagen till understöd
åt obemedlade och mindre bemedlade elever vid statsunderstödda kommunala
och enskilda skolor för yrkesundervisning måtte anvisa för budgetåret
1930/1931 ett extra förslagsanslag av 200,000 kronor, att användas i överensstämmelse
med av skolöverstyrelsen angivna grunder och i enlighet med
de närmare bestämmelser, Kungl. Majit finner gott föreskriva,
dels en inom första kammaren av herr A. Thorberg väckt motion (nr 137),
vari hemställts, att riksdagen måtte till understöd åt obemedlade och mindre
bemedlade elever vid statsunderstödda kommunala och enskilda skolor för
yrkesundervisning med heldagsundervisning och sammanhängande kurs av
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 6 sami. 43 käft. (Nr 101 102.) 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 101.
minst fem månaders längd för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag
av 200,000 kronor att utgå i huvudsaklig överensstämmelse med
i motionen angivna grunder och enligt de närmare bestämmelser, Kungl.
Maj:t må finna gott föreskriva,
dels ock en inom första kammaren av fröken Kerstin Hesselgren väckt
motion (nr 142), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att till understöd
åt obemedlade och mindre bemedlade elever vid statsunderstödda skolor
för husmodersutbildning anvisa för budgetåret 1930/1931 ett extra förslagsanslag
av 50,000 kronor att utgå enligt i motionen angivna grunder.
Beträffande de av motionärerna till stöd för deras framställningar andraga
skälen får utskottet hänvisa till motionerna.
Under åtskilliga år har riksdagen till understöd åt obemedlade och
mindre bemedlade elever vid statsunderstödda enskilda skolor för husmodersutbildning
beviljat medel å extra stat. För budgetåret 1927/1928 anvisades
för ändamålet ett förslagsanslag av 25,000 kronor och utsträcktes
anslaget samtidigt att omfatta elever även vid statsunderstödda kommunala
skolor för husmodersutbildning. För vartdera av budgetåren 1928/1930
har anslaget utgjort 30,000 kronor. Bestämmelser angående anslagets användning
hava meddelats i kungörelse den 20 maj 1927, nr 178.
I två vid 1928 års riksdag väckta likalydande motioner hemställdes, att
riksdagen för budgetåret 1928/1929 måtte anvisa ett extra förslagsanslag av
130,000 kronor att i huvudsaklig överensstämmelse med i motionerna angivna
grunder och enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t funne gott
föreskriva, användas till understöd åt behövande elever vid statsunderstödda
kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning, samt att denna
stipendieverksamhet måtte anordnas med särskild hänsyn till de unga arbetslösa.
I motionerna anfördes bland annat följande:
Ungdomsarbetslösheten vore för landet en mycket allvarlig fråga. Särskilt
vore den ett viktigt problem för landsbygdens industrikommuner, där
färre tillfällen till mera mångsidig yrkesutbildning gåves än i städerna och
där den offentliga arbetsförmedlingen icke ägde samma möjlighet att utveckla
sin gagneliga verksamhet som i de stora städerna. Det kunde vidare
starkt ifrågasättas, örn samarbetet mellan den offentliga arbetsförmedlingen
och skolan verkligen komme att medföra någon effekt, därest icke den ungdomliga
arbetskraften gjordes mera anpassbar efter de olika möjligheterna
å arbetsmarknaden. I det hänseendet hade en rationellt bedriven yrkesundervisning
säkerligen stor betydelse. En verkligt effektiv arbetsförmedling
i fråga om unga arbetslösa syntes därför böra kombineras med ökade möjligheter
att bereda dem yrkesutbildning. Föga hade emellertid åtgjorts för
att möjligggöra för mindre bemedlade eller obemedlade, till vilka de unga
arbetslösa i det övervägande antalet fall torde böra räknas, att bevista de
statsunderstödda anstalterna för yrkesundervisning. Bland dessa anstalter
vore det blott skolorna för husmodersutbildning, till vilka anslag för detta
ändamål utginge. Såsom ett betydelsefullt led i samhällets strid mot den
Statsutskottets utlåtande Nr 101.
3
oförvållade arbetslöshetens onda borde ordnas en statlig stipendieverksamhet
för att bereda möjlighet för obemedlade unga arbetslösa att förskaffa sig
yrkesutbildning. En sådan stipendieverksamhet torde kunna organiseras på
olika sätt och genom redan förefintliga statliga organ. Ett nära samarbete
mellan skolöverstyrelsens yrkesskolavdelning och de densamma underordnade
yrkesundervisningsanstalterna å ena sidan samt statens arbetslöshetskommission
jämte de lokala arbetslöshetskommittéerna och den offentliga arbetsförmedlingen
å den andra torde sålunda lätt låta sig åvägabringa för stipendiemedlens
riktiga fördelning.
I skrivelse den 1 juni 1928, nr 274, anförde riksdagen:
I en ej ringa utsträckning har det allmänna hittills tillgodosett kraven på
stipendier och understöd åt elever inom de teoretiska undervisningsanstalterna,
medan de behov, som i motsvarande hänseenden finnas inom läroanstalterna
för praktisk yrkesutbildning, rönt föga uppmärksamhet, Ej minst
med hänsyn härtill har riksdagen funnit de synpunkter, som i ovanberörda
motioner gjorts gällande, vara värda ett närmare beaktande och förtjänta
att tagas under noggrann omprövning. Emellertid innefattar den av motionärerna
berörda frågan ett spörsmål av vittutseende beskaffenhet och omfattande
ekonomisk innebörd, i följd varav riksdagen ansett, att vidare åtgärder
för främjande av syftemålet uppenbarligen böra föregås av en ingående
utredning, huruvida och under vilka former samt i vilken utsträckning
ifrågavarande understödjande verksamhet lämpligen bör bedrivas från det
allmännas sida. Riksdagen, som finner en dylik utredning böra igångsättas,
vill dock, utan att nu i vidare mån, uttala sig i ämnet, framhålla, att stipendieverksamheten
i fråga bör, därest densamma anses böra komma till
stånd, inskränka sig att avse allenast elever vid kommunala anstalter för
yrkesundervisning.
Riksdagen får alltså, i anledning av ovanberörda motioner, anhålla, det
Kungl. Majit täcktes låta verkställa utredning, huruvida och under vilka
former samt i vilken utsträckning understöd åt behövande elever vid statsunderstödda
kommunala anstalter för yrkesundervisning må ifrågakomma,
samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill sagda utredning må giva
anledning.
Sedan skolöverstyrelsen den 14 juni 1928 anbefallts att verkställa utredning
i det av riksdagen angivna hänseendet samt till Kungl. Majit inkomma
med det förslag i ämnet, vartill utredningen kunde giva anledning, har
överstyrelsen den 31 augusti 1928 avgivit sådant förslag. Överstyrelsen har
därvid anfört bland annat följande:
I skrivelse den 15 juni 1921 framhöll riksdagen under punkten 211, liksom
i annat sammanhang under punkten 186, att frågan örn statens stipendieverksamhet
borde närmare utredas. I anledning härav uppdrog Kungl.
Majit åt skolöverstyrelsen och lantbruksstyrelsen att gemensamt verkställa
ifrågavarande utredning och inkomma med de förslag i ämnet, vartill utredningen
kunde giva anledning, varpå ämbetsverken i skrivelse den 23
november 1922 avgåvo sålunda anbefallda utredning och förslag.
I nämnda skrivelse framhöllo de båda styrelserna beträffande stipendiebeloppens
storlek, att de skäl, som vid 1921 års riksdag föranledde förslag
örn husmodersskolornas likställande i stipendiehänscende med folkhögskolorna,
4
Statsutskottets utlåtande Nr 101.
syntes fortfarande principiellt äga oförminskad giltighet, och att stipendiebeloppen
vid övriga yrkesutbildningsanstalter, som enligt styrelsernas förslag
borde komma i åtnjutande av elevunderstöd, borde i enlighet med vad i
1921 års statsverksproposition föreslagits bestämmas till samma storlek som
vid husmodersskolorna. Styrelserna förordade, att ifrågavarande stipendiebelopp
beräknades till 35 respektive 20 kronor för läsmånad vilka belopp
efter införande av 3 behovsgrader emellertid jämkades till 35, 25 och 15
kronor för läsmånad, en modifikation, som styrelserna ansåge lämplig med
hänsyn till stipendiernas fördelning men ej skulle medföra någon förändring
i kostnaderna.
Likaledes i fråga örn vilka elever som skola komma i åtnjutande av stipendium,
indelningen i olika behovsgrader, hänsynen till elevernas möjlighet
att under skoltiden bo i hemmet, nödvändiga resekostnader o. s. v. samt i
avseende å sättet för stipendieutdelningen utgingo styrelserna ifrån att samma
bestämmelser, sönå avses för folkhögskolorna med flera, skulle i tillämpliga
delar gälla även vid anstalterna för yrkesundervisning.
Med tillämpning av ovan angivna grunder beräknade styrelserna, att det
för ifrågavarande yrkesutbildningsanstalter inberäknat husmodersskolorna
erforderliga stipendieanslaget skulle uppgå till sammanlagt 130,000 kronor.
Skolöverstyrelsens och lantbruksstyrelsens nu omnämnda utredning och
förslag hava emellertid icke lett till de åsyftade åtgärderna.
Den av motionärerna angivna tanken, att man skulle söka bereda arbetslös
ungdom tillfälle till yrkesutbildning, finner skolöverstyrelsen synnerligen
beaktansvärd. Denna tanke har också redan i någon mån vunnit tillämpning.
Sålunda har arbetslöshetskommissionen lämnat bidrag till ett antal
utbildningskurser, växlande under olika år med hänsyn till arbetslöshetens
omfattning. Dessutom ha på förslag av lokala arbetslöshetskommittéer kurser
för arbetslösa blivit inrättade vid redan befintliga skolor.
Det synes icke möta något hinder, att liknande, eventuellt mera omfattande
åtgärder vidtagas i större utsträckning och erhålla understöd av statsmedel
enligt de bestämmelser, som gälla i fråga örn statsbidrag till kommunala
och enskilda anstalter för yrkesutbildning i allmänhet. Önskligt
vore emellertid, att en utökning av anstalterna för yrkesundervisning just
med hänsyn till den rådande arbetslösheten i särskilda fall kunde underlättas
genom något ytterligare bidrag från det allmänna. En sådan utökning
vore säkerligen välkommen även med hänsyn till yrkeslivets stigande
behov av yrkesutbildad arbetskraft. Huruvida "detta bör beredas genom
understöd av manufakturförlagslånefondens räntemedel, varifrån dock i
varje fall endast mycket begränsade belopp lära kunna vara att påräkna,
eller på annat sätt, exempelvis genom bidrag från anslaget till arbetslöshetens
bekämpande, anser sig skolöverstyrelsen icke kunna bedöma. Det
bunde möjligen också tänkas, att riksdagen medgåve Kungl. Majit rätt till
avvikelse från de för understöd till kommunala och enskilda anstalter gällande
bestämmelserna, så att, då det gäller kurser för arbetslösa, större bidrag
kunde beviljas, men då det i allmänhet torde förhålla sig så, att å
ena sidan redan befintliga kurser delvis besökas av arbetslösa och å andra
sidan kurser för arbetslösa väl även borde vara tillgängliga för andra, som
kunde vilja begagna desamma, så synes det bliva svårt att göra någon
åtskillnad i berörda avseende. Skolöverstyrelsen finner sig för den skull
icke kunna förorda en dylik åtgärd, men överstyrelsen anser frågan örn extra
bidrag i syfte att underlätta tillkomsten av yrkesutbildningskurser för arbets
-
Statsutskottets utlåtande Nr 101.
5
lösa vara av sådan vikt, att den borde särskilt utredas av den eller de myndigheter,
som handlägga ärenden rörande arbetslöshetens bekämpande.
Beträffande åtgärder för att göra det möjligt för arbetslösa att deltaga i
berörda kurser finner skolöverstyrelsen uppenbart, att beredandet av ekonomiskt
understöd är en av de viktigaste. Dylikt understöd torde redan nu
kunna utgå i form av arbetslöshetsunderstöd enligt härför gällande bestämmelser.
Bortsett från stipendierna åt elever vid seminarierna, hava stipendier hittills
kommit huvudsakligen den ungdom till del, vars framtida levnadsbana
kunnat väntas komma att ligga inom jordbruket och dess binäringar.
Däremot hava utom i få undantagsfall stipendier icke funnits att tillgå
för den ungdom, som av förhållandena är hänvisad till övriga arbetsområden.
Statens räntefria studielån äro visserligen tillgängliga inom vitt skilda
utbildningsgrenar, men det torde vara uppenbart, att dylika lån endast
undantagsvis kunna bliva anlitade för den utbildning och av den ungdom,
varom här är fråga.
Skolöverstyrelsen anser, att ifrågavarande stipendier böra beredas åt behövande
elever, som för vinnande av viss yrkesutbildning deltaga i någon
härför avsedd statsunderstödd kurs, oavsett om de behövande äro att betrakta
såsom arbetslösa eller ej. Detta utesluter givetvis icke, att vid stipendiernas
utdelande företräde gives åt unga arbetslösa, för så vitt icke dessa redan åtnjuta
erforderligt understöd från annat håll. Någon särskild bestämmelse örn
sådant företräde synes dock knappast behövlig, enär det torde ligga i sakens
natur, att de myndigheter, som få sig anförtrott att utdela stipendierna,
böra tillse, att de mest behövande eleverna, under i övrigt lika omständigheter,
främst komma i åtanke. Det synes även otvivelaktigt, att understöden
skola särskilt främja de arbetslösas yrkesutbildning och därigenom underlätta
för dem att erhålla arbetsanställning, alltså bidraga till att efter hand
minska arbetslösheten.
Då det måhända kunde anses oegentligt, att den, som bevistar en skola
för vinnande av viss utbildning, skulle betraktas såsom arbetslös, och det
för övrigt vore olämpligt, örn han såsom sådan skulle vara skyldig att antaga
eventuellt efter kursens påbörjande erbjudet arbete, innan kursen avslutats,
så torde det vara bäst, att den arbetslöse, som vinner inträde i viss
kurs och kommer i åtnjutande av erforderligt stipendium för deltagande i
denna, icke anses som arbetslös och alltså i regel ej får uppbära arbetslöshetsunderstöd
för den tid, kursen pågår. För att den arbetslöse likväl icke
skall ställas utan existensmedel, i händelse stipendieunderstödet ej kan erhållas
genast vid kursens början, torde han emellertid böra få behålla honom
eventuellt tilldelat arbetslöshetsunderstöd, intill dess frågan örn stipendietilldelningen
hinner bliva avgjord, så att han kan utbekomma behövligt understöd
av stipendiemedel. Med hänsyn härtill bör beträffande stipendiat, som
åtnjuter arbetslöshetsunderstöd, vederbörande skolmyndighet skyndsamt underrätta
arbetslöslietsmyndigheten om tilldelandet av stipendiet och tillse, att
stipendieunderstöd icke får åtnjutas förr, än arbetslöshetsunderstödet upphört.
I avseende å den arbetslöses skyldighet att inställa sig å arbetsförmedlingen
för styrkande av sin arbetslöshet torde böra medgivas, att sådan
inställelse kan ersättas av intyg från vederbörande kursföreståndare angående
den arbetslöses nöjaktiga deltagande i undervisningen.
Behovet av stipendieunderstöd föreligger givetvis huvudsakligen i fråga
om deltagandet i kurser av sådan beskaffenhet och omfattning, att delta
-
6
Statsutskottets utlåtande Nr 101.
gandet kräver ett mera avsevärt avbrott i förvärvsarbetet. Sålunda anser
skolöverstyrelsen att, liksom även tidigare föreslagits, stipendieunderstöden
böra begränsas till kurser med lieldagsundervisning och av exempelvis minst
fem månaders längd. Beträffande arbetslös, som deltager i förekommande
aftonkurs eller kortare dagkurs, synes lämpligast, att erforderligt understöd
utgår till honom såsom arbetslös, för så vitt sådant ur arbetsmarknadssynpunkt
prövas böra utgå.
Enär det ur utbildningssynpunkt måste anses likgiltigt, örn den ifrågavarande
kursen är kommunal eller enskild, alldenstund den i varje fall,
för att bliva statsunderstödd, måste fylla de härför bestämda kraven och
dessutom stå under skolöverstyrelsens inspektion, anser överstyrelsen, att
ifrågavarande stipendier böra kunna utgå till behövande elever likaväl vid
enskilda som vid kommunala anstalter för yrkesundervisning. I avseende
härå må erinras, att, såsom här förut relaterats, anslaget till stipendier åt
elever vid husmodersskolorna från början avsåg endast enskilda sådana
skolor och först år 1927 gjordes tillgängligt även för elever vid kommunala.
Beträffande storleken av de stipendier, som skulle komma i fråga, anser
skolöverstyrelsen, att, såsom även i föregående utredningar framhållits, dessa
i regel böra beräknas efter samma grunder vid nu ifrågavarande undervisningsanstalter
som vid folkhögskolorna och lantmannaskolorna m. fl., nämligen
med högst 30 kronor för obemedlad och högst 15 kronor för mindre
bemedlad för månad. Då detta understöd i fråga örn verkligt obemedlade
arbetslösa torde vara otillräckligt för att möjliggöra ett deltagande i kursen,
synes nödvändigt, att understödet i dylika fall skulle kunna ökas, dock högst
till ett belopp, som svarar mot det arbetslöshetsunderstöd, personen i fråga möjligen
eljest kunde erhålla.
Aven i avseende på formerna för understödens beviljande anser skolöverstyrelsen,
att de bestämmelser, som gälla angående utdelningen av elevstipendier
vid folkhögskolorna, kunna tjäna till ledning. Motsvarande bestämmelser
gälla även för utdelning av nuvarande understöd åt elever vid skolor
för husmodersutbildning. I de fall högre understödsbelopp än de ovan angivna
skulle komma i fråga, torde framställning därom böra prövas och
avgöras av Kungl. Majit.
Vad slutligen angår storleken av det anslagsbelopp, som skulle bliva behövligt,
anser skolöverstyrelsen, att anslagsbehovet för budgetåret 1929/1930
ej bör beräknas lägre än till 200,000 kronor. Att anslaget bör vara förslagsanslag,
har förut framhållits. Genom anvisande av nu ifrågavarande
anslag skulle det förutvarande anslaget till understöd åt elever vid kurser
för husmodersutbildning bliva obehövligt.
Under åberopande av vad sålunda anförts har överstyrelsen hemställt, att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att anvisa ett extra förslagsanslag av
200,000 kronor att i huvudsaklig överensstämmelse med av överstyrelsen
ovan angivna grunder och i enlighet med de närmare bestämmelser, Kungl.
Majit funne gott föreskriva, utgå som understöd åt obemedlade och mindre
bemedlade elever vid statsunderstödda kommunala och enskilda skolor för
yrkesundervisning med heldagsundervisning och sammanhängande kurs av
minst fem månaders längd.
Härjämte har överstyrelsen hemställt om föranstaltande av sådan utredning,
som i det föregående antytts, i syfte att bereda särskilt understöd för
Statsutskottets utlåtande Nr 101.
7
att underlätta upprättandet av kurser för arbetslösa, där för dem lämpliga
och tillräckliga undervisningsanstalter icke förefunnes.
Över skolöverstyrelsens förslag hava utlåtanden avgivits av statens arbetslöshetskommission
och av socialstyrelsen.
Arbetslöshetskommissionen har anfört bland annat följande:
I vad mån det låter sig göra att, med understöd från det allmänna åt
elever vid yrkesbetonade skolor, i det stora hela bidraga till förverkligande
av önskemålet i fråga, undandrager sig kommissionens bedömande. Det
torde vara opåkallat att från kommissionens sida framhålla den fara, som
städse torde vara förknippad med dylik understödsverksamhet. Likaväl som
ett på ett håll beviljat understöd kan stimulera intresset för yrkesutbildning,
kunna nämligen på ett eller kanske på flera hall meddelade avslag å ansökningar
örn understöd slappa hågen för sådan utbildning. Det lärer ligga i
sakens natur, att yrkesutbildningen i sin helhet ej kan baseras på en understödslinje,
så att det behov av utkomst, som gör sig gällande under utbildningstiden,
mera allmänt skulle kunna tillgodoses genom understöd från
stat eller kommun. Kommissionen får erinra, att liknande synpunkt framförts
av kommerskollegium, socialstyrelsen och skolöverstyrelsen i ämbetsverkens
den 10 mars 1927 avgivna gemensamma utlåtande i lärlingsfrågan.
Ehuruväl yrkesutbildning måste betraktas som ett av de bästa medlen
till förebyggande av arbetslöshet och ehuru kommissionen för egen del författningsenligt
ägt och äger att vidtaga åtgärder i sådant syfte — såsom i
det följande visas hava sådana åtgärder också vidtagits i viss utsträckning
— synes den i remitterade förslaget framskymtande sammankopplingen
mellan å ena sidan den av skolöverstyrelsen föreslagna understödsverksamheten
och å andra sidan arbetslösheten, enkannerligen bland ungdomen,
samt den statliga arbetslöshetspolitiken ägnad ingiva betänklighet.
Att börja med må sålunda framhållas, att den omständigheten, att yrkesutbildning
är att anse såsom ett betydelsefullt medel till förebyggande av
arbetslöshet, i och för sig ingalunda är tillräckligt att motivera, att arbetslöshetsanslaget
under kommissionens medverkan disponeras för ändamålet.
Med lika stort fog kunde ett anlitande av anslaget i fråga påräknas för
snart sagt varje näringspolitiskt reformförslag, vars genomförande kunde
lända näringslivet till båtnad och därmed indirekt kunde leda till ökade
utkomstmöjligheter för arbetskraften.
Huvuduppgiften för kommissionen är att i mån av konstaterat behov
bereda arbetslösa förvärvsarbete vid härför anordnade arbeten eller, i vissa
fall, kontant understöd. Ehuru det ej må förnekas, att utvikningar i kommissionens
verksamhet i vissa fall synts motiverade och även vidtagits,
synes det dock riktigt och nödvändigt, att den statliga arbetslöshetspolitik,
som kommissionen företräder, ävensom användningen av härför anvisade
medel hållas inom en begränsad ram.
En väsentlig grundsats är vidare, att hjälpverksamheten avbrytes i samma
ögonblick, som den arbetslöse kan erhålla arbete i öppna marknaden, och
är det därvid inom näringslivet sig yppande behov, som bliva utslagsgivande.
Nu berörda grundsats kan icke upprätthållas vid den medverkan tran
kommissionens sida, som föreslås i remitterade förslaget, enligt vilken i
stället kursens längd eller den tidrymd, under vilken understöd ur det förordade
anslaget ännu ej stått att erhålla, blir utslagsgivande för arbetslös
-
8
Statsutskottets utlåtande Nr 101.
hetshjälpens varaktighet. Erfarenheten visar, att kurser för personer, som
åtnjutit kontant arbetslöshetshjälp, lämpligen låtit sig anordna allenast under
sådana perioder eller på sådana speciella orter, att man haft anledning förutsätta,
att kursdeltagarna ej haft utsikt erhålla arbete på öppna marknaden
under den tid, kursen pågått. Det är att befara, att den synpunkten,
som kommissionen har att bevaka, nämligen att arbetslöshetshjälp skall indragas,
då arbete på öppna marknaden kan beredas, esomoftast skulle råka
i konflikt med synpunkten av utbildningens planmässiga fullföljande under
viss tid (exempelvis enligt förslaget fem månader).
Örn man förknippade arbetslöshetshjälp och metodisk yrkesutbildning med
varandra, komme det allmänna att i viss utsträckning, större ju mera omfattande
hjälpverksamheten bleve, dirigera yrkesvalet under utövande av ett
icke obetydligt tvång, såtillvida att utbildning i viss riktning uppställdes
såsom villkor för arbetslöshetshjälpen. Även örn det kan anses önskvärt,
att det allmänna söker råda och vägleda vid yrkesvalet, kan det ifrågasättas,
huruvida det allmänna bör påtaga sig ansvaret för att på något sätt tvångsvis
dirigera arbetskraften in på vissa yrkesområden.
Framhållas må, att det här rör sig örn en längre tids metodisk yrkesutbildning
inom ett visst område, under det att det vid de av kommissionen
anordnade kurserna huvudsakligen gällt att under obestämd tid, då vederbörande
eljest i allt fall skulle gått sysslolösa, söka bibringa den arbetslöse
eller att hos honom förkovra vissa allmänt nyttiga kunskaper eller färdigheter.
Dessa kurser varken äro eller kunna betraktas såsom ett led i den
allmänna yrkesundervisningen.
Arbetslöshetshjälpen är till sin natur i första hand avsedd för den vuxna
arbetskraften. Den yrkesutbildning, som åsyftas i remitterade förslaget, är
till sin natur avsedd i första hand för minderåriga. Det kan för övrigt
ifrågasättas, om det är psykologiskt lämpligt och riktigt att den unge startar
sin utbildning för livet i känslan av att vara arbetslös understödstagare.
Slutligen må erinras, att det ingalunda får anses självfallet, att just den
arbetslöse är den mest skickade för fortsatt yrkesutbildning.
Med hänsyn till det anförda avstyrker kommissionen remitterade förslaget,
i vad det avser att med varandra i någon form sammanföra frågorna
örn den allmänna, planmässiga yrkesutbildningen och hjälpverksamheten
för arbetslösa.
Vad sedan angår skolöverstyrelsens förslag örn utredning angående åtgärder
för underlättande av tillkomsten av yrkesutbildningskurser för arbetslösa
får kommissionen först hänvisa till den verksamhet, som i detta avseende
bedrivits genom dess försorg. Sammanlagt har av Kungl. Majit från
arbetslöshetsanslaget anvisats 375,000 kronor för ändamålet, varav 56,400
kronor icke förbrukats.
Intet hinder föreligger att under en tid eller i en ort, då mera avsevärd
arbetslöshet råder, bereda de arbetslösa tillfälle att utbilda sig i olika yrken,
i den mån vederbörande kommuner äro villiga att påtaga sig kostnaderna
härför med undantag av lärår- och ledarearvoden, vilka, som ovannämnts,
efter kommissionens prövning kunna utgå av statsmedel. Då kommunernas
kostnader för lokal, ljus och dylikt till stor del torde kunna presteras in
natura, synes någon ändring i sättet för statsbidragets beräknande ej böra
ifrågakomma, isynnerhet som det ofta lyckats att intressera arbetsgivare och
andra att bestå maskiner, råvaror m. m.
En utredning örn förevarande spörsmål på sätt skolöverstyrelsen föreslagit
Statsutskottets utlåtande Nr 101.
9
synes icke vara av behovet påkallad, vilket givetvis ej utesluter lämpligheten
av att överläggningar mellan styrelsen och kommissionen äga rum rörande
eventuellt planerande av nya kurser för de arbetslösa.
Statens arbetslöshetskommission får med åberopande av det anförda avstyrka
bifall till framställningen i denna del.
Socialstyrelsen har principiellt anslutit sig till vad kommissionen anfört.
Departementschefen har framhållit, att vad statens arbetslöshetskommission
i ärendet anfört syntes honom tydligt ådagalägga, att ett sammanförande
i här avsedd form av frågorna örn den allmänna yrkesutbildningen
och hjälpverksamheten för arbetslösa icke borde förekomma. Likaledes har
departementschefen förklarat sig dela kommissionens och socialstyrelsens
mening, att den av skolöverstyrelsen föreslagna utredningen i syfte att bereda
särskilt understöd för att underlätta upprättandet av kurser för arbetslösa,
där för dem lämpliga och tillräckliga undervisningsanstalter icke förefinnas,
ej torde vara erforderlig.
Yad beträffade skolöverstyrelsens förslag örn utsträckning av statens stipendieverksamhet
till kommunala och enskilda yrkesutbildningsanstalter i
allmänhet hade, framhåller departementschefen vidare, yrkanden i enahanda
syfte tidigare framförts av överstyrelsen (1926 års åttonde huvudtitel, punkten
185, 1927 års åttonde huvudtitel, punkten 214, samt 1928 års åttonde
huvudtitel, punkten 219), utan att dock föranleda någon åtgärd från statsmakternas
sida. Ej heller nu vore omständigheterna sådana, att en dylik
för statsverket ur ekonomisk synpunkt ganska betungande utvidgning kunde
ske. Departementschefen tillstyrker därför allenast, att för budgetåret 1930/
1931 anslag utverkas till stipendier åt elever vid kommunala och enskilda
skolor för husmodersutbildning att utgå enligt samma grunder som under
nu löpande budgetår.
En höjning av anslagsbeloppet syntes emellertid vara erforderlig. För
vinnande av bättre överensstämmelse med de verkliga utgifterna torde anslagsbeloppet
för nästkommande budgetår böra bestämmas till 40,000 kronor.
I motionerna I: 55 och II: 79 har framhållits, att, ehuru arbetslösheten
numera icke torde vara av fullt lika stor omfattning som tidigare, dock
enligt motionärernas uppfattning alltjämt behov av förebyggande åtgärder
gentemot detta samhällsonda förelåge. Och såsom en synnerligen god förebyggande
åtgärd måste utan tvivel en lämpligt anordnad yrkesutbildning
betraktas. En praktisk arbetsutbildning torde för industriens ungdom vara
lika betydelsefull som för jordbrukets. Det allmänna hade redan upprättat
en rad av yrkesskolor, till vilka dock unga, obemedlade arbetare icke kunde
komma. Genom en i överensstämmelse med skolöverstyrelsens plan anordnad
understöds- och stipendieverksamhet skulle även här de ekonomiska
hindren för tillträdet i betydande mån raseras.
I motionen I: 137 har erinrats, att statens arbetslöshetskommission i sitt
utlåtande, vartill sedermera socialstyrelsen principiellt anslutit sig, på anförda
10
Statsutskottets utlåtande Nr 101.
skäl avstyrkt skolöverstyrelsens förslag i vad det avsåge att med varandra
i någon form sammanföra frågorna om den allmänna planmässiga yrkesutbildningen
och hjälpverksamheten för arbetslösa. Skulle denna ståndpunkt
befinnas böra bliva avgörande för och vid frågans fortsatta behandling, ville
motionären fästa uppmärksamheten därå att —- såsom jämväl torde tydligt
framgå av skolöverstyrelsens upprepade utredningar, skrivelser och förslag
i ämnet — skolöverstyrelsen ingalunda ansett ett dylikt sammanförande
önskvärt, men att det för befrämjandet av yrkesutbildningen och dess
utveckling vore av synnerlig vikt, att statens stipendieverksamhet snarast
möjligt utsträcktes att gälla behövande elever vid kommunala och enskilda
anstalter för yrkesundervisning i allmänhet och i av överstyrelsen förut
föreslagen omfattning, oavsett om de behövande eleverna vore att betrakta såsom
arbetslösa eller ej. Under erinran att 1929 års riksdag beslutat, att de
elever vid folkhögskolorna, som prövades vara i behov av stipendier, skulle,
allt efter sina ekonomiska förhållanden, fördelas i tre behovsgrader, för
vilka stipendierna skulle beräknas till högst respektive 45 kronor, 25 kronor
och lo kronor för elev och läsmånad, har i motionen föreslagits, att samma
beräkningsgrunder för de stipendier, som nu äro i fråga, må komma till
tillämpning. Med avseende å det för ändamålet erforderliga anslagsbeloppet
finner motionären emellertid icke anledning att, innan någon tids erfarenhet
härutinnan vunnits, föreslå någon ändring i förhållande till överstyrelsens
förslag.
Slutligen har i motionen I: 142 erinrats, att 1929 års riksdag med anledning
av motion i ärendet beslutat, att de elever vid folkhögskolorna, som
prövades vara i behov av stipendier, skulle alltefter sina ekonomiska förhållanden
fördelas i tre behovsgrader, för vilka stipendierna skulle beräknas
till högst respektive 45 kronor, 25 kronor och 15 kronor för elev och läsmånad
i stället för då gällande två behovsgrader med respektive 30 kronor
och 15 kronor. Skulle ett under nionde huvudtiteln framlagt förslag, att
bestämmelserna rörande stipendiebeloppen och behovsgraderna för elevstipendier
vid lantmannaskolor, lanthushållsskolor m. fl. borde ändras i enahanda
riktning som vid folkhögskolorna, vinna riksdagens bifall, så skulle
därmed och genom fjolårets beslut angående folkhögskolorna den kvinnliga
lantungdomen beredas väsentligt förbättrade möjligheter att skaffa sig husmoderlig
utbildning. Däremot ställde det sig i detta avseende vida sämre
för städernas och industrisamhällenas kvinnliga ungdom, som än så länge
torde vara i väsentlig grad hänvisad till de enskilda skolorna för husmodersutbildning
jämte ett fåtal kommunala skolor av samma typ, vid vilka
stipendierna utginge med avsevärt lägre belopp — 10, högst 20 kronor per
månad. En omläggning av stipendierna i enlighet med reglerna för folkhögskolorna
skulle även medföra, att man genom de tre behovsgraderna
finge större möjlighet att bättre anpassa stipendiernas storlek efter elevernas
skiftande ekonomiska ställning och möjliggöra ett mera ekonomiskt hand
-
Statsutskottets utlåtande Nr 101.
11
havande av stipendiemedlen från myndigheternas sida. Någon väsentlig
ökning av stipendieanslaget torde därför ej behöva beräknas för här föreslagna
ändring i stipendiebelopp och behovsgrader. Ett förslagsanslag av
50,000 kronor torde fullt kunna motsvara de ökade krav, som därmed skulle
ställas på anslaget. Betydelsen av att den kvinnliga ungdomen erliölle
husmoderlig utbildning hade så ofta framhållits och erkänts, att det syntes
vara en ofrånkomlig skyldighet för samhället att på allt sätt underlätta
denna ungdoms möjligheter att förskaffa sig dylik utbildning, och då hittills
framkomna förslag huvudsakligast tagit upp saken ur lantungdomens synpunkt,
hade motionären ansett det vara lämpligt att bringa även skolor för
städernas och industrisamhällenas ungdom i riksdagens åtanke.
Enligt utskottets uppfattning kunna, sakligt sett, knappast några bärande skäl
anföras, varför staten, som sedan många år tillbaka genom elevstipendier underlättat
möjligheterna till utbildning vid folk- och småskoleseminarier, folkhögskolor,
lantmanna- och lanthushållsskolor samt husmodersskolor, skulle undandraga
dem, som vid yrkesundervisningsanstalter av annan art önska vinna sin
utbildning, liknande hjälp. I regel befinna sig de unga, som äro hänvisade
till dessa läroanstalter för sin vidareutbildning, i torftiga ekonomiska omständigheter,
som göra det svårt för dem att under någon längre tid genom
bevistande av skola vara uteslutna från möjlighet till arbetsförtjänst. Det
torde därför icke kunna råda något tvivel örn att behovet av statsstipendier
bland denna kategori av ungdomen är stort och allmänt utbrett. En annan
sida av förevarande spörsmål, som jämväl förtjänar beaktas, är den, att
dylika stipendier även kunna utgöra ett medel att öka förvärvsdugligheten
och samtidigt bereda nyttig sysselsättning åt en hel del ungdom, som icke
kunnat vinna anställning i yrke. Detta betyder emellertid icke, att utskottet
anser stipendieverksamheten böra på något sätt sammankopplas med frågan
om arbetslöshetsunderstöd. Tvärtom synes det utskottet, i likhet med de i
ärendet hörda myndigheterna, att någon sammanblandning härutinnan icke
bör ske, utan att dessa båda former av statlig hjälpverksamhet böra hållas
åtskilda, vilket givetvis icke hindrar, att avsaknaden av arbetsanställning
kommer att vid stipendietilldelningen inverka på bedömandet av vederbörande
elevs ekonomiska ställning.
Utskottet finner sig alltså böra på ovan anförda skäl förorda, att riksdagen
nu beviljar anslag till stipendier åt obemedlade och mindre bemedlade
elever vid statsunderstödda yrkesundervisningsanstalter. I avseende å
omfattningen av en sådan stipendieverksamhet anförde, på sätt förut nämnts,
1928 års riksdag såsom sin uppfattning, att den borde inskränkas till att
avse endast de kommunala skolorna. Den numera verkställda mera ingående
utredningen i ämnet och de ytterligare upplysningar, utskottet därutöver
förskaffat sig rörande elevernas ekonomiska förhållanden och de vid
de enskilda statsunderstödda skolorna utgående lärjungeavgifterna, hava
Utskottets
yttrande.
12
Statsutskottets utlåtande Nr 101.
emellertid övertygat utskottet om att en dylik begränsning icke kan anses
befogad. Behovet av elevstipendier är säkerligen minst lika stort vid de
enskilda skolorna som vid de kommunala, oell det må vidare framhållas,
att staten sedan många år anslagit medel till stipendier vid statsunderstödda
enskilda husmodersskolor. Utskottet har med hänsyn till nu angivna förhållanden
ansett sig böra föreslå, att stipendierna må kunna utgå till elever
vid såväl kommunala som enskilda läroanstalter för yrkesundervisning, under
förutsättning att dessa läroanstalter äro statsunderstödda. Den av skolöverstyrelsen
förordade bestämmelsen, att endast skolor med heldagsundervisning
och sammanhängande kurs om minst fem månaders längd härvid böra
ifrågakomma, synes utskottet lämplig.
A ad i övrigt angår de villkor oell bestämmelser, som böra gälla för ifrågavarande
stipendiers utgående, synes det utskottet, att de för folkhögskolestipendierna
stadgade föreskrifterna böra lända till efterrättelse även för
dessa skolors elever. Enligt 1929 års riksdags beslut genomfördes vid folkhögskolorna
en uppdelning av eleverna i tre behovsgrader och stipendiebeloppen
bestämdes till respektive högst 45, 25 och 15 kronor. Sammalunda
synes utskottet böra bliva förhållandet vid yrkesundervisningsanstalterna.
Utskottet hänför då till dessa anstalter även husmodersskolorna,
vilka hittills åtnjutit särskilt anslag för ändamålet men som hädanefter torde
böra erhålla sina stipendiemedel från samma anslag som övriga yrkesutbildningsanstalter.
Fastställandet av stipendiebeloppen till respektive 45, 25
och 15 kronor innebär för husmodersskolorna en höjning av stipendierna
på sätt i motionen I: 142 yrkats. Utskottet har för sin del icke kunnat
finna några giltiga skäl att ifråga örn stipendiebeloppens storlek göra någon åtskillnad
mellan de olika slagen av yrkesutbildningsanstalter, och då utskottet
kommit till den uppfattningen, att för sistnämnda anstalters elever beloppen
45, 25 och 15 kronor kunna anses skäliga, böra alltså även husmodersskolornas
lärjungar komma i åtnjutande härav.
Uppdelningen i tre behovsgrader i stället för de förutvarande två genomfördes
för att de myndigheter, som handhava stipendiernas utdelning, skulle
kunna bättre anpassa stipendiernas storlek efter elevernas skiftande ekonomiska
förhållanden. Utskottet vill inskärpa vikten av att prövningen härutinnan
göras så samvetsgrant som möjligt med stöd av bl. a. utav trovärdiga
personer bestyrkta redogörelser för elevernas ekonomi och övriga
personliga förhållanden, såsom fallet nu är vid folkhögskolorna och husmodersskolorna,
och att hänsyn därvid tages till alla de faktorer, som rimligen
böra inverka på frågan, såsom huruvida eleven har tillfälle att under
skoltiden vistas i sitt hem eller hos anhöriga, huruvida elever måste vidkännas
resekostnader för att kunna bevista skolan, huruvida elevavgifter
utgå och dessas storlek, huruvida i skolan mat erhålles utan ersättning och
dylikt.
Statsutskottets utlåtande Nr 101. 13
Närmare föreskrifter angående stipendiernas utgående torde få ankomma
på Kungl. Maj:t att meddela.
Stipendieanslaget torde, på sätt av skolöverstyrelsen och jämväl i de föreliggande
motionerna föreslagits, böra erhålla förslagsanslags natur. Givetvis
är det svårt att nu någorlunda exakt beräkna, huru stort belopp som för
ändamålet kan vara behövligt för budgetåret 1930/1931. Utskottet anser
sig dock kunna utgå från att den av skolöverstyrelsen angivna summan,
200,000 kronor, skall visa sig tillfyllest och vill därför föreslå, att anslaget
bestämmes till detta belopp.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen må, i anledning av Kungl. Majda förslag
och herrar Sandéns m fl., Mogårds och Thorbergs samt
fröken Hesselgrens ovannämnda motioner (I: 55, II: 79, I:
137 och I: 142), till stipendier åt obemedlade och mindre
bemedlade elever vid statsunderstödda kommunala och enskilda
anstalter för yrkesundervisning med heldagsundervisning
och sammanhängande kurs av minst fem månaders
längd anvisa för budgetåret 1930/1931 ett extra förslagsanslag
av 200,000 kronor att utgå i överensstämmelse med
de av utskottet ovan angivna grunder och enligt de närmare
bestämmelser i övrigt, Kungl. Majit finner gott meddela.
Stockholm den 4 april 1930.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, J. L. Widell, Olof
Olsson, O. Bergqvist, C. P. V. Nilsson i Gränebo, E. J. G. Rosén, K. V. Rydén, E. A.
Lundell, Oscar Olsson, A. Thelin och K. A. W. Björck;
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, C. R. Jansson i Falun, P. Nilsson
i Bonarp, 8. Bengtsson i Norup, L. J. Carlsson-Frosterud, P. M. Olsson i Blädinge,
A. Å:son Törnkvist i Karlskrona, B. F:son Holmgren, J. Olofsson i Digernäs, G. Strindlund,
P. C. Jonsson i Eskilstuna och F. V. Sandevall.
Reservation
av herrar Strindlund och Jonsson i Eskilstuna.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1930:165 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under åttonde huvudtiteln, punkt 241, gjorda framställning angående understöd til s. 1 i texten