Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition angående viss ärlig ledighet för häradsskrivarna.
1930-04-28 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1930:128, Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition angående viss ärlig ledighet för häradsskrivarna.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 128.
31
Nr 128.
Ankom till riksdagens kansli den 28 april 1930 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition angående
viss ärlig ledighet för häradsskrivarna.
(3:e avd.)
Uti en till riksdagen avlåten, den 14 mars 1930 dagtecknad proposition, nr
206, vilken hänvisats till statsutskottets förberedande behandling, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att medgiva, att häradsskrivare
må tills vidare, under av departementschefen angivna förutsättningar,
äga att utan kostnad för statsverket årligen erhålla ledighet för enskilda angelägenheter
under en tid av 20 dagar intill det år, under vilket vederbörande
uppnår 40 år, samt av 30 dagar för tid därefter, med rätt för honom att uppbära
samtliga de med tjänsten förenade inkomsterna med undantag för den del
därav, vilken enligt träffad överenskommelse skall utgå till vikarien.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet.
Vid 1917 års riksdag fattades, efter förslag av Kungl. Majit (proposition
nr 211) beslut angående omorganisation av fögderiförvaltningarna och lönereg
-
lering för tjänstemännen därstädes. Enligt detta beslut — med därtill senare
gjort tillägg — utgå till häradsskrivare enligt stat avlöningsförmåner med
följande belopp och enligt här angivna grunder.
Lön .................................................... kronor 2,600
Tjänstgöringspenningar.................................• • • ■ !> BOOO
Eörvaltningsbidrag, 150 kronor för varje påbörjat 5,000-tal invånare
i distriktet.
Ålderstillägg, efter 5 års tjänstgöring ...................... » 500
och efter 10 års tjänstgöring, ytterligare........ » 500
Ortstillägg utgår till var och en av häradsskrivarna i Västernorrlands, Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län med 200 kronor.
Häradsskrivare uppbär dessutom sedan år 1920 tillfällig löneförbättring,
som för närvarande utgår med 850 kronor, därav 550 kronor anses motsvara
lön och 300 kronor tjänstgöringspenningar.
Härutöver hava häradsskrivarna givetvis åtnjutit dyrtidstillägg enligt i sådant
hänseende vid olika tider gällande föreskrifter.
De äga därjämte att uppbära vissa sportler.
Häradsskrivare är icke berättigad till semester.
I kungörelse den 14 juni 1917 (nr 472) angående villkor och bestämmelser
för åtnjutande av de från 1918 års början fastställda avlöningsförmånerna för
32
Statsutskottets utlåtande Nr 128.
landsstaten Ilar föreskrivits, bland annat, dels att tjänstgöringspenningar få
uppbäras endast för den tid, befattningshavare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit
semester, samt att tjänstgöringspenningarna för tid, då han eljest varit
från tjänstgöring befriad, skola utgå till den, som uppehållit befattningen,
dels ock att den som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning äger uppbära
hela lönen jämte ortstillägg, där sådant förekommer, men att den, som
undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda
uppdrag eller i behörig ordning avstänges från tjänstgöring eller eljest
är lagligen förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten
frånträda även annan avlöningsförmån än tjänstgöringspenningar, i den
mån sådant för befattningens uppehållande erfordras eller eljest prövas skäligt.
Enligt nämnda kungörelse skall alltså den, som vikarierar å häradsskrivarbefattning,
under alla förhållanden uppbära de med befattningen förenade
tjänstgöringspenningarna. Angående ersättning till vikarie för häradsskrivare
är i övrigt att märka följande.
I avvaktan på blivande lönereglering för häradsskrivarna tillsättas lediga
häradsskrivartjänster sedan ett antal år icke med ordinarie innehavare utan
allenast medelst förordnande tills vidare. Vid meddelande av dylikt förordnande
har alltid föreskrivits, att vikarien å befattningen skall åtnjuta samtliga de
med den lediga tjänsten förenade avlöningsförmånerna med undantag av ett
belopp motsvarande vad ordinarie innehavare av tjänsten skulle hava att erlägga
såsom avgift för egen pensionering. Beträffande ersättning till andra
vikarier för häradsskrivare har Kungl. Majit utfärdat bestämmelser genom
cirkulär till länsstyrelserna den 26 mars och den 30 december 1926 samt den 11
november 1927. En redogörelse för berörda cirkulär, genom vilka grunderna för
vikariatsersättningarna samt deras bestridande från vederbörande anslag reglerats,
återfinnes i Kungl. Maj :ts proposition nr 107 till innevarande års riksdag
(sid. 5—6). Såsom i nämnda proposition anförts, har oklarhet rått rörande
huruvida dessa cirkulär borde tillämpas vid vikariat av annan anledning än
semester eller sjukdom. Oavsett detta torde i stor utsträckning hava förekommit,
att häradsskrivare vid ledighet från tjänsten träffat avtal med sin vikarie angående
dennes vikariatsersättning. Bestämmelserna i nämnda cirkulär hava
alltså i dylika fall icke tillämpats.
Genom brev till länsstyrelserna den 31 januari 1930 har Kungl. Majit meddelat
vissa bestämmelser angående skyldighet för befattningshavare vid fögderiförvaltning
att vid ledighet av annan anledning än sjukdom eller semester avstå
vissa avlöningsförmåner, vilka bestämmelser från och med den 1 mars
1930 lända till efterrättelse vid tillämpningen av nyssnämnda kungörelse. Enligt
dessa bestämmelser är regeln den, att ordinarie tjänsteman vid fögderiförvaltning
skall vid ledighet av annan anledning än sjukdom eller semester
vara skyldig att — utöver tjänstgöringspenningar med därtill hörande tillfällig
löneförbättring samt i förekommande fall förvaltningsbidrag — avstå
hela den honom eljest tillkommande lönen, inberäknat ålderstillägg men frånsett
ortstillägg, jämte till lönen hörande tillfällig löneförbättring. Vid ledighet
av sådan anledning, som avses i 2 §, avdelning A—C, i kungörelsen den 26 juni
Statsutskottets utlåtande Nr 128.
33
1925 (nr 357) med tilläggsbestämmelser till avlöningsreglementet den 22 juni
1921 (nr 451) för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk,
tillhörande den civila statsförvaltningen, äger dock länsstyrelsen medgiva, att
den tjänstledige må av lönen jämte ålderstillägg samt å lönen belöpande tillfällig
löneförbättring uppbära ett belopp motsvarande högst en tredjedel av
samtliga de med tjänsten förenade avlöningsförmånerna, Enligt brevet skall
vad sålunda föreskrivits jämväl äga tillämpning å den, som förordnats att innehava
ordinarie befattning vid fögderiförvaltning mot åtnjutande av därmed
förenade löneförmåner med undantag av ett belopp motsvarande vad ordinarie
innehavare av tjänsten har att erlägga för egen pensionering. Samtidigt med
utfärdandet av nämnda brev har Kungl. Majit i proposition (nr 107) föreslagit
riksdagen att förklara hinder icke möta för att nyssnämnda tre cirkulär tilllämpas
äveu vid andra vikariat än på grund av semester eller sjukdom. Bestämmelserna
i berörda brev den 31 januari 1930 innebära bland annat, att
häradsskrivare vid ledighet för enskilda angelägenheter i allmänhet måste avstå
samtliga honom tillkommande avlöningsförmåner frånsett ortstillägg.
Kungl. Maj :ts nu förevarande förslag grundar sig på en av styrelsen för
Sveriges häradsskrivarförening gjord framställning i ämnet,
I denna framställning har anförts, att bestämmelserna i brevet den 31 januari
1930 — med hänsyn därtill att häradsskrivarna icke ägde åtnjuta någon semester
— för nämnda befattningshavares del syntes synnerligen hårda. Frågan örn
semester åt häradsskrivarna hade därmed blivit aktuell men syntes på grund av
med densamma förknippade omständigheter icke omedelbart kunna lösas. Å
andra sidan måste det enligt föreningen anses rättvist, att även häradsskrivare
med deras huvudsakligen till tjänsterummet förlagda arbete bereddes tillfälle
till semesterliknande ledighet på rimliga villkor.
Under åberopande härav har styrelsen för häradsskrivarföreningen hemställt.
att Kungl. Majit måtte bemyndiga länsstyrelserna att — utan hinder
av bestämmelserna i brevet den 31 januari 1930 eller tidigare utfärdade föreskrifter
— årligen under högst 45 dagar bevilja häradsskrivare mot semester
svarande ledighet, under förutsättning att mellan häradsskrivaren och dennes
vikarie avtal kunde träffas angående vikariens avlöningsförmåner under
vikariatet och att detta avtal bleve av vederbörande länsstyrelse godkänt. Enligt
vad styrelsen inhämtat hade ett dylikt förfaringssätt dittills tillämpats
inom de flesta län utan att därav försports någon olägenhet och utan att därigenom
någon som helst kostnad drabbat statsverket. Framställningen åsyftar,
att häradsskrivaren skulle berättigas uppbära samtliga de med tjänsten förenade
inkomster, vilka icke på grund av avtalet skola tillkomma vikarien.
Över framställningen i fråga hava statskontoret och allmänna civilförvaltningens
lönenämnd avgivit särskilda utlåtanden. Beträffande innehållet av
dessa utlåtanden får utskottet hänvisa till sid. 4 och 5 i statsrådsprotokollet.
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 6 sami. 54 haft. (Nr 126—128.) *20 ao 3
34
Statsutskottets utlåtande Nr 128.
Departementschefen har i ärendet anfört, bland annat, följande:
»Såsom framgår av det anförda intaga för närvarande landsfiskaler och
häradsskrivare så till vida en särställning bland statstjänstemannen, som ingendera
av dessa befattningshavargrupper är berättigad till semester. Beträffande
landsfiskalerna har emellertid, på sätt myndigheterna framhållit, på min hemställan
i proposition till årets riksdag härutinnan föreslagits en ändring av
innebörd att landsfiskal skulle, i avvaktan på blivande lönereglering för landsfiskalerna,
från och med den 1 juli 1930 tillerkännas rätt att på statsverkets
bekostnad åtnjuta årlig semester av 20 dagar intill det år, under vilket han
fyller 40 år, och av 30 dagar för tid därefter. Tillräcklig anledning att, i avbidan
på kommande lönereglering för häradsskrivarna, nu föreslå införande
av semesterrätt även för dessa befattningshavare har, bland annat med hänsyn
till storleken av de inkomster i tjänsten, vilka häradsskrivarna i allmänhet uppbära,
icke synts mig föreligga. Häradsskrivarföreningens nu ingivna framställning
går emellertid icke ut på att häradsskrivarna skulle tillerkännas någon
verklig semesterrätt utan avser endast att bereda dem möjlighet att erhålla viss
tids årlig ledighet för enskilda angelägenheter utan skyldighet för dem att
därunder avstå större del av dem tillkommande avlöningsförmåner, än som
skulle utgå till vikarien. Denna förmån skulle för dem motsvara den befattningshavare
i allmänhet tillkommande semesterrätten. Med hänsyn härtill och
då den föreslagna anordningen icke skulle för statsverket medföra ökad kostnad,
finner jag mig kunna tillstyrka åtgärder i framställningens syfte. Jag har därvid
även beaktat, att häradsskrivarna i år komma att underkastas viss inkomstminskning,
i anledning av att riksdagen godkänt ett av Kungl. Maj:t framlagt
förslag örn nedsättning av ersättningen för röstlängders upprättande från 50
till 40 öre för uppslag.
Jag anser alltså, att häradsskrivarna böra i avbidan på lönereglering tills
vidare —• under i framställningen angivna förutsättningar — tillförsäkras
viss tids årlig ledighet för enskilda angelägenheter med rätt för dem att under
dylik ledighet åtnjuta samtliga med tjänsten förenade inkomster utom den del
därav, som enligt träffat avtal tillkommer vikarien. Givetvis bör därutöver möjlighet
finnas för dem att med avstående av lön enligt brevet den 31 januari
1930 erhålla ytterligare ledighet för enskilda angelägenheter. Vidkommande
omfattningen av den nu förordade ledigheten kan jag emellertid icke biträda
framställningen utan håller — i likhet med de i ämnet hörda myndigheterna —
före, att ledigheten bör bliva av samma längd som den för landsfiskalerna föreslagna
semestertiden, d. v. s. alltefter vederbörandes levnadsålder 20 eller 30
dagar årligen. Kätt till sådan ledighet torde böra tillkomma såväl ordinarie
häradsskrivare som den, vilken förordnats att innehava ordinarie häradsskrivartjänst
mot åtnjutande av därmed förenade löneförmåner med undantag av pensionsavgift
motsvarande belopp.
Principen örn tillerkännande av nämnda rätt för häradsskrivarna lärer böra
underställas riksdagens prövning. Rätten torde böra träda i kraft snarast möjligt
efter det riksdagens beslut anmälts för Kungl. Maj:t, och under år 1930
torde få uttagas hela ledighetstiden, oaktat de ifrågasatta reglerna icke bliva
Statsutskottets utlåtande Nr 128.
35
gällande under hela året. Närmare bestämmelser i ämnet synes det böra ankomma
på Kungl. Majit att utfärda. Därvid lära böra meddelas föreskrifter
till förhindrande av att länsstyrelserna godkänna avtal mellan häradsskrivaren
och vederbörande vikarie, enligt vilket vikariens ersättning skulle bliva
oskäligt låg. I likhet med statskontoret anser jag, att dylik ersättning endast
i särskilda undantagsfall bör få understiga ett belopp, motsvarande de med
liäradsskrivartjänsten förenade tjänstgöringspenningarna, därtill hörande tillfällig
löneförbättring ävensom å tjänstgöringspenningarna och löneförbättringen
belöpande dyrtidstillägg. Å andra sidan bör beaktas — något som för övrigt
är en förutsättning för hela den nu ifrågasatta anordningen — att häradsskrivarnas
arbete, ssmnerligen forcerat och maktpåliggande under vissa perioder,
dessemellan är av mindre omfattning och enklare beskaffenhet.
Vid bifall till mitt förslag i ämnet måste givetvis för häradsskrivarnas vidkommande
visst tillägg göras till brevet den 31 januari 1930, varjämte viss
jämkning i kungörelsen den 14 juni 1917 bliver erforderlig.»
Såsom av statskontorets utlåtande i ärendet framgår, har statskontoret ansett,
att med hänsyn till de inkomster, som enligt nu gällande lönereglering tillkomma
häradsskrivarna — framförallt i form av sportler — anledning icke
förefinnes att på statsverkets bekostnad lämna dem någon ytterligare förmån
och även den nu föreslagna formen för beredande av semesterledighet åt befattningshavarna
ifråga har synts statskontoret ur principiell synpunkt
knappast vara tillfredsställande. Statskontoret har dock, med hänsyn till att de
billighetsskäl. som departementschefen åberopat för beredandet av semester åt
landsfiskalerna, i viss mån syntes kunna göras gällande även beträffande häradsskrivarna
och de personer, som förordnats att uppehålla vakanta häradsskrivarbefattningar,
icke velat motsätta sig, att häradsskrivarna tilldelas den förmån,
varom nu är fråga.
Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har för sin del uttalat, att, med
hänsyn till att tjänsteman vid fögderiförvaltning enligt bestämmelserna i brevet
den 31 januari 1930 kunde vid ledighet av annan anledning än sjukdom i vissa
fall få behålla en del av de honom enligt stat tillkommande löneförmånerna —
högst en tredjedel — samt särskilt de avsevärda extra inkomster, som i tjänsten
tillfölle häradsskrivarna, någon tvekan kunde råda, huruvida det under nuvarande
förhållanden kunde anses erforderligt att vidtaga åtgärder för beredande
åt häradsskrivarna av förmån av semester eller däremot svarande ledighet. Även
lönenämnden har emellertid, i betraktande av att Kungl. Majit förelagt innevarande
års riksdag förslag om beredande av semester åt landsfiskalerna, ansett
billighetsskäl föreligga för att häradsskrivarna berättigades erhålla viss mot
semester svarande årlig ledighet.
Den tveksamhet beträffande beredande åt häradsskrivarna av den föreslagna
förmånen, varåt såväl statskontoret som civila lönenämnden givit uttryck, har
synts utskottet fullt befogad. I motsats till de hörda myndigheterna Ilar utskottet
emellertid ansett tillräckliga skäl icke föreligga för ett tillerkännande åt
befattningshavarna av förmånen ifråga.
Utskottets
yttrande
-
36
Statsutskottets utlåtande Nr 128.
Redan den omständigheten att man nu, då förslag till ny lönereglering för
häradsskrivarna inom en snar framtid torde komma att föreläggas riksdagen,
skulle införa en ny form av ledighet för denna befattningshavargrupp, har föranlett
utskottet att ställa sig avvisande mot förslaget. Billighetsskälen hava ej
heller synts utskottet alltför tungt vägande. Häradsskrivarna måste nämligen,,
åtminstone i allmänhet, vid jämförelse med andra statstjänstemän genom sina
sportelinkomster anses intaga en relativt gynnsam ställning i avlöningshänseende
och de torde vara i tillfälle att så ordna sitt arbete, att de kunna utan
nämnvärd kostnad bereda sig mot semester svarande ledighet. Erinras må, att
för häradsskrivarna icke föreligger skyldighet till sju timmars daglig tjänstgöring
å tjänsterummet. Med anledning av att förenämnda myndigheter såsom
skäl för beredande åt häradsskrivarna av nu ifrågavarande förmån åberopat den
omständigheten, att förslag framlagts för innevarande års riksdag örn tillerkännande
av semester åt landsfiskalerna, vill utskottet slutligen framhålla, att enligt
utskottets förut i dag avgivna utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition,
nr 107, angående anslag till fögderiförvaltningarna m. m. det avgörande
för utskottets tillstyrkande av sagda förslag varit den betydelse ifråga
om kontrollen över landsfiskalernas sätt att fullgöra sina åligganden, införandet
av semesterrätt för dem otvivelaktigt komme att medföra.
Under åberopande av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att Kungl. Maj:ts förevarande proposition icke må vinna riksdagens
bifall.
Stockholm den 28 april 1930.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Närvarande: se under utlåtandet nr 126.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1930.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1930:207 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående viss årlig ledighet för häradsskrivarna. s. 1 i texten