Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående kostnaderna för folkskoleväsendet.

1930-05-28 · 46 sidor, varav 45 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 45 av 46 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1930:198, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående kostnaderna för folkskoleväsendet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 198.

1

Nr 198.

Ankom till riksdagens kansli den 28 maj 1930 kl. 11 f. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående kostnaderna

för folkskoleväsendet.

(2:a avel.)

I en inom första kammaren väckt motion, nr 4, vilken hänvisats till statsutskottet

för förberedande behandling, har herr J. Nilsson i Malmö hemställt,

att riksdagen behagade besluta att i skrivelse hos Kungl. Maj:t anhålla örn

en utredning, dels huruvida staten bör övertaga utgifterna till löner för alla

lärare vid de till folkskoleväsendet i landet hörande anstalter, dels huruvida

till sådana lärare hittills utgående naturaförmåner böra upphöra och ingå i

kontant lön liksom för tjänstemän i allmänhet.

Vidare har i två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren

av herr S. H. Kvarnzelius m. fl., nr 9, och den andra inom andra kammaren

av herr C. Ekman m. fl., nr 9, vilka motioner likaledes hänvisats till statsutskottet

för förberedande behandling, hemställts, att riksdagen måtte

a) för beredandet av utjämning av kostnaderna för uppehållandet av folkskoleväsendet

bevilja ett förslagsanslag å kronor 15,600,000 samt

b) godkänna i motionerna angivna grunder för anslagets fördelning.

Med hänsyn till det sakliga samband, som förefinnes mellan samtliga omförmälda

motioner, har utskottet ansett sig böra behandla dem i ett sammanhang.

I motionen 1:4 har erinrats, att staten för närvarande bidrager med 90 procent

av grundlönerna samt kommunerna med 10 procent. Staten bestrider dessutom

utgifterna till de åt lärarna utgående ålderstilläggen, medan utgifterna

till naturaförmånerna bränsle och bostad bestridas av kommunerna. Enligt

motionärens uppfattning borde det icke stanna härvid. Staten borde helt

tivertaga utgifterna till lärarlöner vid folkskolor och småskolor för både

grundlöner, ålderstillägg och naturaförmåner (bränsle och bostadsförmåner).

Därmed skulle avsevärda fördelar vinnas både för skolväsendet, staten, kommunerna

och lärarna. Motionären har erinrat, att han — i syfte att staten

skulle övertaga samtliga dessa utgifter —- under åren 1920, 1921 och 1922 väckt

motioner härom i riksdagen. Men ehuru dessa motioner vunnit anslutning från

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 6 sami. 91 haft. (Nr 198).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 198.

skilda håll, hade de dock icke vunnit majoritet. Från motståndarhåll hade

man icke ansett tiden mogen för en sådan reform. Sedan den tiden hade vissa

förhållanden inträffat, vilka bland annat borde medverka till en lösning av

frågan på det i motionen angivna sättet.

Med det nuvarande avlöningssystemet följde bland annat allt för stor olikhet

i lärarnas löner för olika orter. Under det stadskommunerna och större samhällen

i allmänhet under kristiden anslagit dyrtidstillägg åt sina lärare, hade

många av landsbygdens lärare måst vara utan dylikt. Detta hade haft till

följd, att rekryteringen till landsbygden blivit allt svårare, övertoge staten

alla utgifter till lärarnas avlöning, finge staten också möjlighet att direkt

utjämna den nu rådande olikheten i löneförmånerna. Lönerna kunde då utgå

efter en de verkliga levnadskostnaderna motsvarande dyrortsindelning. Därmed

utjämnade staten också vägen för rekryteringen. Landsbygden komme då icke

att stå i ogynnsammare ställning än städerna.

Genom en överflyttning på staten av lärareavlöningen finge kommunerna

också den lättnad, varav de vore i så stort behov. Kommunerna hade i allmänhet

mycket stora bördor att bära i ekonomiskt avseende. Och särskilt

under senare åren hade utgifterna vuxit till oerhörda belopp. Dessa utgifter

holle också snarare på att stabiliseras än att gå tillbaka. Kommunernas skulder

visade också en stark stegring. Det ekonomiska läget vore för kommunerna

synnerligen bekymmersamt. Medan staten kunde uppsöka nya skattekällor,

vore kommunerna hänvisade uteslutande till sina i vissa fall starkt begränsade

inkomstmöjligheter. Därtill borde genom en överflyttning på staten av lärarnas

avlöning det föråldrade avlöningssystemet med naturaförmåner (bränsle

och bostadsförmåner) avskaffas. Lärare borde liksom tjänstemän i allmänhet

erhålla bestämda löner. Hur och var de önskade anskaffa sin bostad bleve

liksom för andra medborgare deras egen sak. Visserligen ägde kommunerna

för närvarande en del bostäder, avsedda för lärare. Men dessa bostäder kunde

efter en beslutad ändring hyras ut till lärare mot avgifter, som de erlade till

kommunen. De skäl, som kunde anföras mot bostadsförmånen, talade även

för avskaffande av bränsleförmånen. Naturaförmånerna hade tillkommit under

en tid av mera primitiva förhållanden. Dessa förhållande existerade icke

längre. Med ändrade förhållanden borde naturaförmånerna också försvinna.

Med att dessa och andra naturaförmåner icke längre inginge i avlöningen,

skulle kommunerna också undgå det i många fall svåra uppdraget att få ersättningen

härför så rättvist avvägd, att den motsvarade den verkliga kostnaden.

Men därmed vunnes ytterligare en väsentlig fördel. Medan lärarnas

löneförhållanden hittills måst behandlas och avgöras — utom i riksdagen —- av landets alla kommuner, kunde de efter det staten övertagit utgifterna härför

endast avgöras på ett ställe, nämligen i riksdagen. Om staten övertoge alla

de kostnader, som voro förenade med avlöningen till lärarepersonalen vid

alla landets folkskolor, komme givetvis statens utgifter härför att väsentligt

''ökas. För att underlätta denna förändring skulle en övergångstid av t. ex.

10 år kunna tillämpas, under vilken kommunernas kostnader i detta avseende

successivt kunde överföras på staten.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 198.

3

I motionerna I: 9 och II: 9 har till stöd för de där framförda yttrandena anförts

huvudsakligen följande:

Fördelningen av de allmänna skattebördorna har under den senare tiden av

olika skäl tilldragit sig en allt mera stegrad och allsidig uppmärksamhet.

Den givna förklaringsgrunden därtill ligger i skatteförpliktelsernas ständiga

benägenhet att växa. I den mån samhället ingriper uppbyggande, reglerande

och omdanande på olika områden, föranleder detta ingripande ökade

kostnader och därav påkallade tillskott från det allmännas sida. Vare sig det

gäller utvidgad eller förbättrad undervisning, öppnade trafikmöjligheter inom

landet eller nyskapade förbindelser till främmande länder, tillsyn över eller

skydd för människors liv och hälsa, stöd åt näringslivet i alla dess växlande

förmer, ökad rättssäkerhet, humaniserad behandling av vårdbehövande i olika

levnadslägen m. m., blir i regel följden av varje reformåtgärd ett därmed förbundet

behov av medel för önskemålets realiserande. Skall den åsyftade förbättringen

ernås, erfordras att en eller annan kategori av skattebärare eller

samhället i dess helhet förpliktas att helt och hållet prestera eller delvis bidraga

till de oundgängliga ekonomiska förutsättningarna.

Huruvida denna bidragsskyldighet anses böra falla på ett lokalt begränsat,

större eller mindre, område, en särskild yrkesgrupp eller på rikets skattedragare

i allmänhet beror på — eller borde åtminstone bestämmas av — ändamålets

art och omfattning. I staten med dess underavdelningar, dels de i regel

på de äldre landskapen uppbyggda länen, dels primärkommunerna •— i allmänhet

socknar eller städer — äga lagstiftarna organ och kretsar för skilda

fall av olika förfaringssätt härutinnan. Statsmakterna fördela, i överensstämmelse

med den i varje fråga dominerande uppfattningen, de olika skyldigheterna

på — frånsett för speciella syften skapade institutioner — kommunerna,

landstingen och staten. De båda förstnämnda, mindre enheterna äro därvid

skyldiga att iakttaga och infria de förpliktelser, staten finner sig böra ålägga

dem. Grunderna för bidragspliktens utgörande bliva i regel i sammanhang

därmed fastställda, även om man kan tillägga att en icke allt för snävt tillmätt

självstyrelse lämnar de förpliktade en ganska stor rörelsefrihet vid bestämmandet

av sina egna, sammanlagda skattesatser.

Man skulle kunna tycka att, då det gäller ett allmänt ändamål, det vore

tämligen egalt, huruvida bestridandet av kostnaderna utportioneras styckevis

på de olika delarna eller om detta sker samfällt genom staten såsom representant

för det hela. Men så är dock ingalunda förhållandet. Skyldigheten att

i dylikt fall tillämpa föreskriften örn, att samma syfte bör förverkligas över

hela linjen på ett i stort sett likartat sätt, kan innebära en i förhållande till

bärkraften högst olika tunga för de å skilda orter under skiftande förhållanden

bosatta medborgarna. I en kommun eller bygd kan denna skatteskyldighet

bäras lätt och utan egentlig olägenhet. För en annan kan den betyda en överbelastning.

som, utom att den omedelbart kännes tryckande, på ett ödesdigert

sätt hindrar eller försvårar kommunens eller ortens växt och utveckling. Och

detta även därest det praktiska genomförandet av den reform, som framkallar

det ökade skattebehovet, sker med all tillbörlig varsamhet och omsikt.

Inför denna erfarenhet måste det framstå såsom synnerligen angeläget, att

samhälleliga uppgifter, vilka med rätta kunna betecknas såsom allmänna statsändamål,

i största möjliga utsträckning lösas på den enhetliga solidaritetens

och den gemensamma administrationens väg. Det är obestridligen lämpligast

att, å samtliga hit hörande områden, där icke särskilda skäl motivera ett annat

förfarande, den ekonomiska utjämningen får ske genom att staten generellt går

in för det åsyftade ändamålets tillgodoseende. Därigenom betryggas, utom

en jämnare kostnadsfördelning, att de vidtagna åtgärdernas verkningar erhålla

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 198.

en allmän och så långt görligt samtidig utsträckning, vilket i dylika fall måste

anses önskvärt och befogat.

Sedan långa tider tillbaka hava emellertid åtskilliga, uttryckligen såsom

statsändamål erkända uppgifter av denna art överlämnats åt de mindre enheterna,

särskilt åt kommunerna, att var för sig, med eller utan tillskott från

staten, söka lösa. Från början torde också åtskilliga anledningar därtill kunnat

åberopas. I den mån uppgifterna i fråga — exempelvis undervisning och

fattigvård, om vilkas egenskap av allmänt statsändamål aldrig någon tvekan

rått — genom skärpta fordringar och därav föranledda utvidgningar och påbyggnader

blivit allt mera omfattande, ha emellertid svårigheterna och orättvisorna

i denna utskiftning framträtt allt tydligare och obestridligare.

Statsmakterna hava också efter hand nödgats å vissa områden åvägabringa

ett utjämningsförfarande i syfte att bispringa de svårast ställda. Detta skedde

dock först efter det förslag därom motionsledes under många år blivit framförda

i riksdagen. Redan år 1904 gjordes det första yrkandet örn understöd

åt de särskilt skattetyngda kommunerna. Liknande förslag förnyades sedan

i oupphörligen återkommande motioner till och med år 1915. Efter det år 1916

en utredning igångsatts framlades år 1917 proposition (nr 308) i ärendet. Denna

blev också av riksdagen bifallen, dock med tillägg att viss bestämmelse

rörande jordbruksfastigheternas taxering skulle i förordningen örn statsunderstödet

införas.

Det sålunda fattade beslutet gick i huvudsak därpå ut, att, därest för en

kommun den sammanräknade kommunalskatten, landstings- och vägskatten

skulle för det löpande året överstiga 10 kronor pr 100 kronors inkomst, samt,

evad det gällde folkskole- och fattigvårdsutgifter, uttaxeringen överstege 4: 50

pr 100 kronors inkomst, understöd skulle erhållas efter en i förhållande till utdebiteringens

storlek anpassad stigande skala.

År 1921 omarbetades denna förordning, dock i en för de understödsbehövande

kommunerna ogynnsam riktning. Till de särskilt omnämnda, begränsade

utgiftsändamålen lades nu också de kyrkliga utgifterna, i sammanhang

varmed bidragsgränsen flyttades från 4: 50 till 5:50 pr bevillningskrona.

Dessa bestämmelser äro sedan dess i allt väsentligt gällande med den skillnaden

blott, att även stadskommuner, som befinna sig i ur skattesynpunkt liknande

belägenhet, numera kunna erhålla understöd från samma bidragsmedel.

Redan år 1918 överstego de faktiskt utgående statsunderstöden de beräknade.

I stället för i budgeten upptagna 600,000 kronor åtgingo 1,655,888 kronor.

Föregående riksdag beräknade, enligt Kungl. Maj :ts förslag, anslaget till

5,000.000 kronor. Såsom motiv för denna summa angavs den nyss nämnda omständigheten,

att numera även städerna äro delaktiga i utjämningsförfarandet.

Vid samma riksdag yrkade ett antal ledamöter av andra kammaren i avgiven

motion, att bidragsgrunderna för de understödsbehövande kommunerna skulle

göras förmånligare än de nu gällande. Så föreslogo motionärerna, att den högst

utgående bidragsprocenten skulle ökas från 50 till 60, samt att den stadgade

minimigränsen för vissa särskilt angivna utgiftsområden skulle sänkas från de

nu stadgade kronor 5:50 till det tidigare bestämda beloppet kronor 4:50.

Statsutskottet avstyrkte dock denna ändring. Därvid åberopades att de gällande

bestämmelserna inrymde »en vidsträckt befogenhet för Kungl. Majit att,

där särskilda skäl därtill äro, bevilja högre understöd än enligt de fastställda

huvudgrunderna normalt utgående». Vidare förklarade utskottet sig »icke

kunnat finna några hållpunkter för ett bedömande av de ekonomiska konsekvenser,

ett bifall skulle medföra», samt ansåg dessutom, att »verkningarna av de

vidtagna förändringarna på skattelagstiftningens område måste avvaktas innan

frågan kan närmare bedömas». Däremot underströks, att den »av 1928 års

riksdag påkallade utredningen av frågan örn en rationell utjämning av skatte
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 198.

5

trycket inom kommunerna» skulle »utan dröjsmål igångsättas», i vilket sammanhang

det i motionen berörda spörsmålet icke kunde »undgå att uppmärksammas».

Utskottets hemställan bifölls, dock först efter det motionärerna av den dåvarande

chefen för finansdepartementet i andra kammaren erhållit utfästelse

rörande såväl att den av 1928 års riksdag begärda utredningen skulle snarast

komma till stånd som också att den såsom den »större» betecknade »frågan om

förhållandet mellan staten och kommunerna i fråga örn deras utgifter för vissa

ändamål» borde »i någon lämplig form» — som dock icke för dagen kunde angivas

— »bliva föremål för prövning».

Sedan dess ha också åtgärder vidtagits i det sålunda angivna syftet. Den

18 okt. 1929 tillsatte nämligen Kungl. Majit en kommitté med uppdrag att inom

finansdepartementet »biträda med utredning av frågan om rationell utjämning

av skattetrycket inom kommunerna samt andra därmed sammanhängande spörsmål».

Som framgår av de riktlinjer, vilka i statsrådsyttrandet rörande denna utredning

förekomma, inrymmer det lämnade uppdraget båda de här ovan berörda

spörsmålen och åsyftar en synnerligen omfattande och mångsidig undersökning.

Sålunda ingå bland de upptagna utredningarna flera mycket invecklade

och svårlösta problem, bland vilka kunna nämnas den »nuvarande fördelningen

av samhället åliggande uppgifter mellan staten samt kommuner av olika ordning».

Här gäller det sålunda icke blott och icke ens i första hand att utröna,

hur, på grundval av den nu gällande samhällsorganisationen och den därtill anslutna

uppgiftsfördelningen, en mera rättvis kostnadsutjämning skall kunna

ske. Utan här går man in för en prövning, huruvida icke denna organisation

lämpligen bör i större eller mindre omfattning förändras och en ny uppgiftsoch

arbetsfördelning komma till stånd. Och utom studiet av det inhemska material,

som för arbetets belysning kan uppsamlas, anbefalles jämväl, att utredningsmännen

böra beakta »de erfarenheter rörande hithörande frågor, vilka

kunna hämtas från främmande länder, där motsvarande spörsmål äro aktuella».

Hur invecklade vart och ett av dessa områden kunna vara inses bl. a., när

man vidare finner att också, åtminstone i viss utsträckning, de nuvarande primärkommunernas

ställning och fortsatta existens i orubbat skick skall ifrågasättas

och prövas. »Jämväl spörsmålet om jämkningar i den kommunala indelningen

böra komma under övervägande», säges det i regeringsbeslutet, som på

den punkten motiveras med det förvisso i och för sig riktiga antagandet, att

»genom ett lämpligt sammanförande av skilda kommuner för olika ändamål

eller genom åstadkommande på annat sätt av vidgat kommunalt samarbete

skulle sannolikt en bättre ekonomisering och en jämnare utgiftsfördelning i

många fall stå att vinna».

Såvitt det nu låter sig bedömas, måste man därför förutsätta, att ganska

många år komma att förflyta, innan denna kommittéutredning kan föreligga

färdig, i sin tur vara behandlad av den mängd av myndigheter m. fl., som därav

bli berörda och därefter kunna föranleda något beslut i riksdagen. Även

om man räknar med den allra snabbaste arbetstakt är en sådan slutsats oundgänglig.

Frågan blir då, huruvida det är billigt och rimligt, att under den långa tid,

som sålunda måste förflyta, innan den tilltänkta omvandlingen kan tänkas vara

genomförd, man skall stanna vid den nu tillämpade skatteutjämningen? Undertecknade

hava underkastat den saken en ingående prövning och för sin del

kommit till det resultatet, att därvid kan och bör det icke få bero. Det gives

enligt vår mening oavvisliga skäl för. att någon provisorisk åtgärd vidtages,

som åtminstone i viss utsträckning tillmötesgår det krav på rättvisa, som de

svårast ställda skattebärarna i olika orter med all rätt önska se omedelbart

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 198.

förverkligat. Att bortse ifrån eller att slå dövörat till för en dylik begäran

skulle förvisso ur hela samhällets synpunkt vara oförsvarligt och skadligt.

I detta fall gäller det dock att finna tillfälligt användbara utvägar, sorn,

på samma gång de äga effekt, dock icke föregripa, försvåra eller omöjliggöra

de mera genomgående och slutgiltiga lösningar, som kunna tänkas bli en följd

av det nyss nämnda utredningsarbetets igångsättande. Likaledes måste de

provisoriska åtgärderna vara sådana, att de icke oförmånligt inverka på de

olika orternas förtänksamhet, sparsamhetsvilja och intresse av att för egen del

vidtaga så väl genomtänkta och klokt begränsade åtgärder som möjligt. Eljest

skulle man med skäl kunna invända, att det vore olämpligt och inkonsekvent

att på detta område äventyra större och mera betydelsefulla reformer för utsikten

att kunna göra smärre kortvariga förbättringar och framsteg.

Från dessa utgångspunkter torde den tidigare från vårt håll antydda men

aldrig på allvar upptagna eller undersökta planen att låta staten i större utsträckning

än hittills skett bekosta skolväsendet erbjuda en möjlighet till omedelbar

utjämning utan att ogynnsamma verkningar av nyss antydd art därmed

behöva vara förbundna. Vi syfta därmed på tanken, att staten skulle till kommunerna

utbetala ett visst årligt bidragsbelopp pr varje inom skoldistrikten

undervisat skolpliktigt barn. Genom ett sådant tillskott behövde ingen som

helst rubbning ske i den nuvarande organisationen varken för skolväsendet

eller beträffande kommunerna. De senare bibehålla okränkt sin hittillsvarande

bestämmanderätt över skolornas antal, belägenhet, byggnader och deras underhåll

m. m. De kommunala myndigheternas intresse av att iakttaga sparsamhet

och att vid skolärendenas behandling förfara med bästa möjliga ekonomiska

omsikt kvarstode i samma omfattning som hittills. Ingen utvidgad inspektionsskyldighet

behövde stadgas eller eljest ökad kontroll anordnas. Konstaterandet

av det undervisade barnantalet kan ske genom därom föreskriven uppgiftsskyldighet.

Och därest senare ett utbyte av denna bidragsform visar sig önskvärt

och lämpligt kunna dessa statsbidrag när som helst upphöra och ersättas med

den nya ordning, varom statsmakterna kunna ena sig. Man synes därför icke

gentemot ett dylikt förslag kunna tala örn ett olämpligt föregripande gentemot

en mera definitiv lösning.

Kostnaderna för skolväsendet, evad detta gäller folkskolor, uppdela sig för

närvarande mellan staten och kommunerna på det sättet, att staten betalar

90 % av lärarpersonalens grundlöner, samtliga ålderstillägg samt skillnaden

i grundlön mellan manlig och kvinnlig lärare, medan kommunerna äro skyldiga

att, utöver de återstående 10 % av grundlönerna, tillhandahålla lärarpersonalen

bostad och vedbrand eller däremot svarande ersättning samt att

uppföra och underhålla skolhusbyggnader, bekosta erforderliga inventarier

och viss undervisningsmaterial, värme, belysning och renhållning. Statens

tillskott under senare år har uppgått till omkring 74 miljoner kronor. Statistisk

årsbok 1929 angiver för det senaste år, för vilket fullständiga siffror

föreligga, nämligen år 1926, statsbidraget till kronor 74,026,038. Enligt

samma källa har kommunernas i budgeten upptagna bidrag uppgått till kronor

72,795,245 för sistnämnda år. (De för olika slag av kommuner specificerade

uppgifterna bilda sammanlagt ett något skiljaktigt tal eller kronor

72,830,074, men detta har, för den här avsedda belysningen, ingen betydelse.)

Statens och kommunernas anpart av kostnaderna för folkskoleväsendet visa

alltså för närvarande hän på ungefär ett hälftenbruk för vardera delägaren,

med tillskott, som i det närmaste motsvara varandra. Visserligen tillkomma

utöver nu nämnda belopp för staten vissa med skolväsendets ledning m. m. förenade

utgifter. Men även från kommunerna erfordras förvisso i stor utsträckning

åtgärder och tillskott, vilka icke bli synliga i de officiellt redovisade staterna.

I detta sammanhang torde sålunda kunna erinras örn att värdet av folk
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 198.

7

skolhusen och lärarbostäderna i nyss nämnda statistik uppgives för år 1926

till över 340 miljoner kronor, ett byggnadsbestånd, vars tillsyn m. m. ej sällan

utövas av andra än inom skolväsendet anställda personer.

Den breda marginal för kommunernas direkta deltagande i bestridandet av

kostnaderna för skolväsendet, som sålunda föreligger, är naturligtvis mer än

tillräcklig för att fyllandet av detta statsändamål skall kunna föranleda uppenbara

orättvisor olika orter och skattedragare emellan. Och detta så mycket

mera som kanske på intet annat område, så som på undervisningens, verkningarna

av på en ort och av en där bosatt folkgrupp gjorda utgifter ha så

stora utsikter att bli fruktbärande på andra orter och tillgodokomma helt andra

intressen än de med utgifterna belastade. Man behöver i detta avseende endast

erinra sig, hur i storstäderna en ständig inflyttning sker av arbetskrafter

i den bästa åldern. Deras uppfostran och undervisning lia ålegat den

ort, där de vistats under uppväxtåren. Orterna i fråga få i regel sökas ute

på vad man kallar den rena landsbygden och icke sällan inom kommuner med

synnerligen högt skattetryck. I sådana områden har man svårt att få någon

annan näring, än den till bygden oundgängligen knutna, att kvarstanna. Därav

följer också för dessa trakter en oupphörlig åderlåtning på rörligt, friskt

och arbetsdugligt folk. Till kustortema, fabrikssamhällena och städerna, enkannerligen

storstäderna går — i den mån den ej söker sig till främmande länder

— en ständig ström av unga människor, som anse sig sakna framtid i

den tillbakagående, hårt skattebelagda hemkommunen. Denna har fått bekosta

de utflyttades uppehälle, vård och skolundervisning så länge de varit

tärande och i behov av sin omgivnings stöd och hjälp. När de däremot stå

färdiga att bli närande, bli produktiva krafter och skattebärare, då bosättande

sig på annat håll. Inför denna utveckling måste kravet på staten att bestrida

huvudparten av kostnaderna för folkskoleväsendet anses synnerligen starkt

motiverat. Att på detta område kvarstå på status quo under hela den långa

tid, som dea här ovan omnämnda utredningen måste beräknas pågå, kan icke

vara vare sig lämpligt, rättvist eller av förhållandena påkallat.

Emellertid kvarstår till besvarande frågan, huruvida den av oss ifrågasatta

åtgärden -— utbetalande från statens sida av ett visst, årligt bidrag pr skolpliktigt

barn till kommunerna — skulle komma att innebära någon utjämning

av den omfattning och betydelse, att densamma kan förväntas uppväga

det arbete och de eventuella nackdelar, som därmed kunna befinnas förbundna.

Hur därmed förhåller sig torde framgå av följande statistiska belysning

hänförande sig till de senast offentliggjorda uppgifterna rörande barnantalet

och skattekraften, dels hos å ena sidan landsbygden sammanlagd, dels hos

städerna, sammanförda till en enhet. I närmast följande tabell angives barnantalet

i samtliga läns 1) landsbygd och 2) städer samt det belopp i pengar,

som ett årligt statsbidrag av 20 kronor pr skolbarn skulle utgöra.

Landsbygd

Städer

Antal barn

Kronor

Antal barn

Kronor

A) Folk- och småskolor........

497,977

9,959,540

162,719

3,254,380

B) Forts.-sk. och ersättningsskolor (alla

lärjungar, icke endast de i skolåldern

medräknade)............

96,780

1,935,600

24,383

487,660

Samma

594,757

11,895,140

187,102

3,742,040

Städer ................

3,742,040

Summa kronor

lo,<>.‘57,ISO

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 198.

I en i motionerna intagen tabell angives taxeringen till bevillmngen 1928 uttryckt

i miljoner kronor, dels inom de olika länens landsbygd, dels för de inom

de olika länen befintliga städerna, sammanförda i länsgrupper, dels för Stockholms

stad, varjämte de erhållna beloppen sammanräknats för, å ena sidan

landsbygden i dess helhet, å andra samtliga städer.

Som av denna tabell framgår, ägde stadskommunerna år 1928 enligt bevillning

staxeringen en beskattningsbar inkomst å 2.192,950,000 kronor mot landskommunernas

motsvarande belopp å 1,088,068,000 kronor. Med denna debiteringsgrund

ägde alltså städerna sammanlagt dubbelt högre skattekraft än

landsbygden i dess helhet. Att motsvarande siffror för den uppskattade inkomsten

voro respektive 3,142,499,000 och 2,098,065,000 visa därutinnan endast,

att för de beskattades existens nödvändiga inkomster i större omfattning

ingå i landsbygdens än i städernas totala inkomstbelopp. När vidare därtill

kommer att •— på sätt de bär ovan intagna tabellerna rörande folkskolebarnens

antal visa — landsbygden samtidigt ägde 594,757 skolpliktiga barn mot

städernas motsvarande 187,102 barn, åskådliggöres därmed, hur mycket tyngre

utgifterna för folkskoleväsendet nu träffa skattebärarna inom landsbygdskommunerna

än den drabbar motsvarande skatteförmåga i städerna. Under

förutsättning, att de kommunerna åvilande självkostnaderna för undervisning

tå antagas utgå till samma höjd pr barn i städer och landsbygd, åsamkar

enligt dessa siffror folkskoleväsendet landskommunerna en mer än sex gånger

tyngre börda pr samma skatteenhet än fallet är hos stadskommunerna.

Härvid är emellertid ytterligare att beakta, hurusom ■— enligt en starkt utbredd

uppfattning rörande skatteförmåga i förhållande till bärkraften — bidragsskyldigheten,

när det gäller ett så oomtvistligt statsändamål som det här

berörda, riktigare kommer till uttryck genom taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatten

än då den grundas på den hittills för vår kommunala beskattning

konstruerade »bevillningen». Hur det ställer sig med skattekraften

emellan städer och landskommuner enligt taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt,

angiva två i motionerna intagna tabeller, som angiva taxeringen

till inkomst- och förmögenhetsskatt, länsvis år 1928, särskilt för städerna

och särskilt för landsbygden samt för de båda skilda skattegrupperna uträknade

skattebeloppen.

Av dessa tabeller framgår, att det beskattningsbara beloppet enligt taxeringen

till inkomst- och förmögenhetsskatt för städerna utgjorde år 1928

1.800.517.000 kronor mot landsbygdens 660,752.000 kronor. Och den uträknade

skatten, som väl måste anses utgöra den allra mest tillförlitliga utgångspunkten

för bedömandet av de båda här mot varandra ställda enheternas skatteförmåga,

visade för städerna, — allt enligt statistisk orsbok 1929 -—-

117.968.000 kronor för stadskommunerna och endast 34,867,000 kronor för

landsbygden eller mindre än en tredjedel för denna senare. Enligt samma förutsättning

för jämförelsen av kostnaderna pr skolbarn som då det gällde en

dylik på bevillningstaxeringens grund, bli anspråken från folkskoleväsendet,

när resultatet av taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt får utgöra mätaren

på skattekraften, för landsbygdens skattebärare mer än tio gånger större

än för stadssamhällenas beskattningsobjekt. Under dylika förhållanden låter

det sig icke bestridas, att en snar ändring i fråga örn fördelningen av kostnaderna

teir denna del av det allmänna undervisningsväsendet måste anses vara

synnerligen påkallad.

Orsaken varför den hittillsvarande ordningen i detta avseende fått bestå är

uppenbarligen, att stora svårigheter varit och alltjämt äro förbundna med en

omläggning av formen för bestridandet av utgifterna i fråga. Därest kostnaderna

för byggandet av skolor m. m. överflyttats på statsverket, skulle de otvivelaktigt

hastigt springa upp till mycket stegrade belopp. Samtidigt måste

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 198.

9

den hittills gällande starkt utsträckta primärkommunala självbestämningsrätten

på detta område skarpt begränsas, för att icke säga helt upphävas, därest

staten här ensam skulle bära det ekonomiska ansvaret. Dessa båda omständigheter

jämte vissa andra synpunkter torde också alltjämt vara tillräckligt betydelsefulla

för att tanken på en omedelbar övergång till ett statens omhändertagande

av folkskoleväsendet i dess helhet icke nu kan ifrågasättas. Denna

möjlighet bör uppenbarligen skärskådas i sammanhang med skatteutjämningsspörsmålen

i övrigt. Så mycket angelägnare synes det därför vara att undersöka,

huruvida icke någon åtgärd erbjuder sig, som, utan att föregripa utredningen

rörande dessa frågors slutliga avgörande, likväl kunde innebära en akt

av ändamålsenlighet, rättvisa samt avsevärd lättnad för den tyngst drabbade

parten.

I dylikt avseende synes den här ovan skisserade planen, att staten för underlättande

av barnens undervisning utbetalar ett årligt bidrag, pr skolbarn

räknat, till de olika skoldistrikten, vara en acceptabel utväg. Därigenom förlora

icke dessa distrikt intresset att vart för sig organisera den stadgade skolpliktens

tillämpning på det ändamålsenligaste och likväl minst betungande sättet.

Anskaffning av lokaler m. m. kommer att ur den kommunala självstyrelsens

synpunkt befinna sig i samma läge som för närvarande. Ett temporärt

utnyttjande av denna bidragsform innebär heller icke något föregripande av

frågan om skatteutjämning, och ett eventuellt utbyte av denna anordning mot

annan sådan med samma syfte kan när som helst utan olägenhet företagas.

Beträffande slutligen betydelsen av en dylik åtgärd ur utjämnings synpunkt

möter det inga svårigheter att på grundval av föreliggande fakta angiva dess

verkningar. Enligt ovan refererade fördelningstal för 1928 hade, örn man utgår

ifrån att det erforderliga anslagsbeloppet. kronor 15,637,180, uttagits på

den direkta beskattningens grund, städerna fått bidraga därtill med kronor

12.069,794, medan landskommunernas tillskott begränsats till kronor 3,567,386.

I bidrag hade däremot landskommunerna fått uppbära 594,757 X 20 =

11.895,140 kronor, under det städerna erhållit 187,102 X 20 = 3,742,040 kronor.

Det slutliga belopp, varmed utjämningen av kostnaderna till detta statsändamål

skett mellan städer och landsbygd, hade alltså nämnda år belöpt sig

till 8,327,754 kronor, en nog så betydande förskjutning till den ojämförligt

svagast ställda partens och dess skattebärares stöd och hjälp.

Därmed förnekas dock icke, att ett större bidrag än 20 kronor pr skolpliktigt

barn kunnat med fog ifrågasättas. Vi ha dock trott oss böra stanna vid detta

belopp. Dels har man önskat med hänsyn till de belopp, som det här gäller,

gå fram med all varsamhet, dels har man icke velat riskera att någon kommun

skulle kunna uppvisas, hos vilken dess egna aktuella utgifter för skolväsendet

skulle understiga det för densamma ifrågakommande bidragsbeloppet. Det har

synts angeläget att de olika skoldistriktens intresse för en av ekonomisk omsikt

präglad skötsel alltjämt skulle kvarstå orubbad. I varje fall kan icke,

synes det oss, med skäl göras gällande mot vårt förslag, att icke det ernåeliga

resultatet vore mödan värt. Även med den måttfulla omfattning det omedelbara

utjämningskravet enligt denna motion erhållit, synes det ur effektivitetssynpunkt

äga fullt tillräcklig motivering och alltså även ur denna synpunkt

vara väl ägnat att vinna riksdagens bifall.

I detta sammanhang har, helt naturligt, icke kunnat åvägabringas utredning

rörande den förskjutning mellan kommunerna inbördes inom de båda stora

huvudgrupper, varmed det här gällt att röra sig. Företagna stickprov ha dock

ådagalagt att — med hänsyn till det såsom regel proportionellt stora antalet

barn i de ekonomiskt svårast ställda kommunerna i förhållande till deras skatteobjekt

— även med hänsyn till denna ömsesidighet en utjämningsåtgärd enligt

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 198.

här föreslagna linjer träffar på rätt sätt, utan att på något håll försvaga känslan

för det egna ansvaret.

Återstår därefter frågan om vilken form ett riksdagens beslut i enlighet med

den sålunda skisserade planen lämpligast bör givas. Från riksdagens sida

torde syftet kunna realiseras genom beviljandet av ett statsanslag med därtill

fogade grunder för bidragets fördelning. Det synes alltså icke erforderligt att

under riksdagens medverkan erhålla en förordning, ordagrant godkänd. Motionens

hemställan synes därför kunna begränsas till:

dels beviljandet av ett anslag till åvägabringandet av särskilt understöd åt

kommunerna för uppehållande av folkskoleväsendet,

dels godkännande av de grunder, enligt vilka detta bidrag må fördelas bland

skoldistrikten. Övriga erforderliga tillämpningsföreskrifter torde efter skolöverstyrelsens

hörande böra fastställas av Kungl. Majit.

De grunder för bidragets åtnjutande, som torde få anses erforderliga, synas

böra äga följande innehåll:

1) Bidraget skall, med iakttagande av vad här nedan sägs, utgå för varje

skolpliktigt barn med tjugo kronor för läsår.

2) Bidrag åtnjutes för folkskola, varmed jämväl avses folkskolas högre avdelning

samt fortsättningsskola och ersättningsskola, vilka av skoldistrikt upprätthållas.

3) Till grund för bidragets beräkning skall läggas antalet av de barn, som

vid utgången av nästföregående läsår varit skyldiga att inhämta undervisning

i sådan skola, som ovan nämnts, och ej till följd av undervisning vid offentlig

läroanstalt eller i enskild skola eller i hemmet äro befriade från skolgång.

4) Som villkor för erhållande av nu ifrågavarande bidrag skola i tillämpliga

delar gälla de föreskrifter, som äro meddelade angående statsbidrag till

avlöning åt lärare vid folk- och småskolor ävensom angående statsbidrag till

avlöning av lärare vid fortsättningsskola.

5) Rekvisition av bidraget, uppgjord enligt fastställt formulär, skall av

vederbörande skolråd eller skolstyrelse göras under augusti månad samt före

nämnda månads utgång för granskning avlämnas till vederbörande folkskoleinspektör.

6) Beträffande rekvisitionernas granskning och utbetalning av rekvirerade

medel skall i tillämpliga delar gälla vad angående statsbidrag till avlöning åt

lärare vid folk- och småskolor ävensom angående statsbidrag till avlönande av

lärare vid fortsättningsskola finnes föreskrivet.

7) I fråga örn tillämpningen av dessa grunder ankommer på Kungl. Majit

att utfärda de närmare bestämmelser, som må finnas erforderliga.

Till de under punkterna 2 och 3 upptagna bestämmelserna må framhållas:

Från rätt att åtnjuta ifrågavarande bidrag böra uppenbarligen uteslutas såväl

enskilda läroanstalter som ock sådana, som upprätthållas av särskilda stiftelser,

landsting eller staten. Bidrag kommer alltså icke att utgå till nomadskolor

eller till de särskilda uppfostringsanstalter, som avses i lagen örn samhällets

barnavård, varemot anledning icke torde föreligga att på nu antydda

grund från bidrag utesluta till ex. Skytteanska skolan i Tärna eller de skolor i

rikets nordligaste gränsorter, till vilka särskilda anslag äro anvisade.

För barn, som till följd av bestämmelserna i 37 och 38 §§ folkskolestadgan

icke åtnjuta undervisning i folkskola, synes bidrag icke böra utgå. Däremot

föreligga enligt vår mening icke tillräckliga skäl att vid bidragets beräkning

göra undantag för barn som — ehuru skolpliktiga i distriktets skolor — på

grund av sjukdom eller av annan orsak icke under större eller mindre del av

läsåret deltagit i undervisningen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 198.

11

Det kari ifrågasättas, huruvida icke Orsa kommun, där invånarna icke erlägga

personliga skatter, borde undantagas från rätt till bidrag. Då emellertid

skatter till statskassan på sätt som från kommuner i allmänhet gäller utgå

jämväl från Orsa, har det ansetts icke föreligga tillräckliga skäl att för denna

kommun stadga undantag.

Över ifrågavarande tre motioner hava yttranden i vederbörlig ordning inför- Utlåtanden,

skaffats från skolöverstyrelsen, varjämte över motionerna I: 9 och II: 9 dylika

yttranden införskaffats jämväl från skatteutjämningsberedningen och statskontoret.

Samtliga dessa yttranden äro såsom bilagor fogade vid detta utlåtande.

(Bil. A—D).

I avseende å motionen I: 4 har skolöverstyrelsen anfört bland annat följande:
Överstyrelsen

vill framhålla, att överstyrelsen för sin del icke vill tillstyrka

en utveckling i riktning mot folkskolans fullständiga förstatligande.

Frånsett de nackdelar detta skulle komma att föra med sig i både statsfinansiellt

och administrativt hänseende, skulle en sådan anordning, varigenom

folkskoleväsendet komme att i väsentliga avseenden undandragas det kommunala

och lokala intresset, säkerligen icke gagna den uppgift, som det åligger

folkskolan att tjäna. Härmed har överstyrelsen givetvis icke velat säga, att

statens övertagande av lärarlönerna i och för sig är liktydigt med folkskolans

fulla förstatligande. Men det är å andra sidan tämligen uppenbart, att en

utveckling i den riktningen, att det bleve staten som helt komme att svara

för dessa löner -—• icke såsom nu kommunen med bidrag av staten — måste

anses innebära ett betydelsefullt steg mot ett sådant mål.

Bland de skäl, som i motionen anföras till förmån för den föreslagna reformen,

nämnes den ekonomiska lättnad, varav kommunerna äro i stort behov.

Visserligen skulle en sådan lättnad åstadkommas genom statens övertagande

av lärarlönerna, liksom också därigenom en skatteutjämning i viss

utsträckning komme att äga rum. överstyrelsen vill emellertid i detta sammanhang

framhålla, att frågan örn en önskvärd skatteutjämning, som förvisso

måste ingå såsom ett led i varje strävan att åstadkomma en verklig

lindring i den skattebörda, som blir en följd av kommunerna pålagda uppgifter

av allmänt statlig karaktär, torde kunna vinna en tillfredsställande lösning

även med bibehållande av nuvarande form av statens bidragsskyldighet

till kostnaderna för folkskoleväsendet. Åtgärder i sådant syfte med särskild

hänsyn till ifrågavarande kostnader hava föreslagits i en annan inom riksdagen

väckt motion, över vilken överstyrelsen samtidigt härmed avgiver yttrande.

Det väsentliga skälet till det av motionären gjorda _ yrkandet på statens

övertagande av läraravlöningen i samband med indragningen av lärarnas naturaförmåner

är emellertid, enligt vad som framgår av såväl den nu föreliggande

som de båda förut nämnda tidigare väckta motionerna i ämnet, den

utjämning i nu rådande olikheter beträffande lärarnas löneförmåner, som enligt

motionärens mening skulle bliva en följd av att staten övertoge samtliga

utgifter för lärarnas avlöning. Motionären åsyftar den olikhet, som ligger

dels däri att vissa stadskommuner beviljat sin lärarpersonal någon löneförbättring

utöver den lagstadgade minimilönen, dels ook däri att icke alla kommuner

— i regeln städer och stadsliknande samhällen — äro i tillfälle att

lämna lärarna bostad och bränsle in natura.

Motionären betonar, att det för ifrågavarande kommuner vore en svår uppgift

att få ersättningen för dessa naturaförmåner så rättvist avvägd, att den

svarade mot den verkliga kostnaden. Denna svårighet synes icke böra över
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 198.

drivas. Enligt gällande boställsordning skall sådan ersättning utgå efter

ortens pris, och det torde vara att underskatta vederbörandes vilja oell förmåga,

örn man förutsätter att det skulle möta verkliga svårigheter att inom

ett samhälle taga reda på de faktiska hyresprisen för i boställsordningen angivna

bostadstyper.

Naturligtvis skulle det icke heller möta några svårigheter att för lärare i

städer och stadsliknande samhällen ersätta naturaförmånerna med kontant

lön. Vida allvarligare är utan tvivel frågan örn borttagande av naturaförmånerna

för landsbygdslärarna. Vid slutet av vårterminen 1926 tillhandahöllo

skoldistrikten över 18,000 lärarbostäder (18,474 kök och 36,499 rum).

Av dessa hade .omkring 5,000 tillkommit såsom nya bostadslägenheter under

de senaste 15 åren. Motionärens uttalade mening att det liksom för varje

annan medborgare bör vara en lärares ensak, hur och var han skaffar sig

bostad, är icke tillräckligt grundad i de verkliga förhållandena. Även beträffande

stora grupper statliga befattningshavare, exempelvis vid kommunikationsverken,

har det blivit nödvändigt för möjliggörande av tjänstens

uppehållande, att arbetsgivaren tillhandahåller bostad. Ett motsvarande förhållande

äger rum i fråga om det svenska prästerskapet. En dylik nödvändighet

föreligger ock beträffande det stora flertalet av folkskolans lärare.

Den som känner landsbygdsförhållandena i vårt vidsträckta, i stort sett glest

befolkade land vet, att de skoldistrikt kunna räknas i tusental, där bebyggelsen

är sådan, att det icke finnes någon garanti för att en lärare, framför

allt icke lärare med familj, har möjlighet att erhålla lämplig bostad. Det

ligger under sådana förhållanden uppenbarligen lika mycket i kommunernas

och skolans som i lärarpersonalens intresse, att tjänstebostäder tillhandahållas

i skolans omedelbara närhet. Mångfaldiga gånger hava också skoldistrikt

hos skolöverstyrelsen sökt uppskov med tillsättandet av ordinarie lärartjänster

särskilt vid nyinrättade skolor i avvaktan på anskaffandet av

tjänlig lärarbostad, detta med den motiveringen att befattningen omöjligen

kunde locka kompetenta sökande, så länge icke bostadsfrågan vore löst. Detta

är helt naturligt. Mycket allvarliga olägenheter skulle därför uppstå för

landsbygdens skolväsen, örn lärarbostäderna helt och hållet avkopplades från

löneförmånerna, och den av motionären förordade ordningen skulle i stället för

att, såsom han synes förmena, underlätta lärarrekryteringen på landsbygden

väsentligen försvåra densamma.

Motionären hänvisar till den utvägen, att de befintliga lärarbostäderna skulle

kunna uthyras till lärarna mot avgifter, som skulle erläggas till kommunen.

En mera enhetlig lösning efter denna linje skulle givetvis stå att ernå, örn

staten inlöste samtliga lärarbostäder. Såväl statsfinansiella som andra händer

torde emellertid omöjliggöra ett dylikt förstatligande. Men med kommunernas

fria dispositionsrätt över de hittillsvarande tjänstelägenhetema funnes

givetvis ingen garanti för att bostäderna alltid bomme att uthyras till

lärarna eller uthyras till priser,, som icke vore betingade av det tvångsläge,

vari läraren befunne sig. Onekligen vore det en ganska oförnuftig anordning

att genom en omläggning av lärarnas avlöningsförhållanden i den av motionären

önskade riktningen först lössläppa de kommunala lärarbostäderna i den

fria hyresmarknaden och sedan nödgas kräva en statlig tvångslagstiftning

såsom garanti för att. just lärarna finge företrädesrätt att hyra dessa bostäder

och hyra dem till rimliga priser. En annan fråga är, hur det under

sådana förhållanden skulle ordnas med underhållsskyldigheten, det bostället

tillhörande trädgårdslandet m. m.

Men även en annan sida av saken torde böra beaktas. Naturligtvis skulle

i åtskilliga fall inträffa, att särskilt ensamma lärare funne med sin fördel

förenligt att hyra bostad å annat håll än i skolbostaden. Det bleve i sådant

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 108.

13

fall icke alltid möjligt för kommunen att få denna senare uthyrd. Det kunde

också inträffa, att det bleve hyresgäster i de ofta i själva skolhuset inbinda

bostäderna, som icke vore önskvärda med hänsyn till ordning och trevnad i

och omkring skolan.

Ett synes i varje fall vara säkert, nämligen att en omläggning av avlöningssystemet

i den riktningen, att lärarbostäderna allmänt skulle avskaffas, komme

att öppna möjlighet till varjehanda stridigheter mellan lärarna och skoldistrikten,

som ytterst komme att lända skolan till förfång.

Slutligen får överstyrelsen erinra därom, att frågan örn folkskollärarkårens

avlöningsförmåner för närvarande ligger under utredning hos 1928 års lönekommitté.

Det synes då så mycket mindre påkallat, att riksdagen just nu

begär ytterligare en utredning angående folkskollärarkårens löneförmåner efter

i motionen angivna direktiv.

På grund av vad skolöverstyrelsen sålunda anfört finner sig Överstyrelsen

böra avstyrka elen föreliggande motionen.

Beträffande motionerna I: 9 och II: 9 innehålla de avgivna utlåtandena

huvudsakligen följande:

Skolöverstyrelsen har anfört: Att börja med vill Överstyrelsen såsom sin mening

uttala, att såväl den betydande omfattningen av de kommunala utgifterna

för folkskoleväsendet som den ojämnhet, med vilken dessa utgifter trycka de

skattskyldiga, göra det givetvis önskvärt att en lämplig utjämning härutinnan

blir genomförd. Överstyrelsen åsyftar härvid icke blott den åtskillnad i folkskolutgifternas

fördelning, som motionärerna närmast tagit sikte på, nämligen

mellan de stora kommunala huvudgrupperna städer och landsbygd, utan även

den stora olikheten i skattetrycket mellan de enskilda kommunerna. Överstyrelsen

är också övertygad därom, att en jämnare fördelning i nu nämnda hänseende

av utgifterna till folkskoleväsendet skulle icke blott innebära större

billighet och rättvisa i allmänhet utan i stort sett även medföra gynnsamma

verkningar i avseende på folkskoleväsendets ändamålsenliga underhåll och utveckling

på landsbygden.

Yad därefter angår den föreslagna formen för utjämningen, nämligen statens

utbetalande till kommunerna av ett visst årligt bidragsbelopp, framhålla

motionärerna att genom ett sådant tillskott ingen rubbning behövde ske i den

nuvarande organisationen varken för skolväsendet eller beträffande kommunerna.

De senare skulle okränkt bibehålla sin hittillsvarande bestämmanderätt

över sina skolor med deras byggnader och underhåll. Motionärerna framhålla

tillika de skäl, som syntes tala för att det för närvarande icke borde ifrågasättas,

att staten ensam skulle övertaga kostnaderna för folkskoleväsendet.

Det framhålles i sådant avseende, att en dylik utveckling sannolikt komme att

föra med sig en skarp begränsning eller ett totalt upphävande av den kommunala

självbestämningsrätten i fråga örn folkskoleangelägenheterna. överstyrelsen,

som i huvudsak delar denna uppfattning, har haft anledning att närmare

ingå på detta spörsmål i sitt samtidigt härmed avgivna yttrande över en

inom första kammaren väckt motion angående statens övertagande av utgifterna

till löner för folkskollärare med mera. De nu föreliggande motionerna

visa, att en önskvärd skatteutjämning beträffande folkskoleutgifterna icke med

nödvändighet behöver leda till statens övertagande av hela det ekonomiska ansvaret

för folkskolan, utan att denna utjämningsfråga kan lösas inom ramen

av de nuvarande grunderna för skolans underhåll, enligt vilka staten lämnar

bidrag till det kommunala folkskoleväsendet.

Det är med tillfredsställelse Överstyrelsen finner, att motionärerna såsom

en allmän grundsats för den nya bidragsform, som nu ifrågasättes, hävdat,

att den icke får vara ägnad att hos kommunerna försvaga känslan för det egna

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 198.

ansvaret, ävensom att såsom villkor för erhållande av bidraget skulle i tilllämpliga

delar gälla de föreskrifter, som äro meddelade angående statsbidrag

till avlöning åt lärare vid folk- och småskolor.

I motionerna framhålles, att det icke kunnat åvägabringas utredning rörande

den förskjutning mellan kommunerna inbördes inom de båda stora huvudgrupper,

varmed det här gällt att röra sig. Det vore emellertid enligt Överstyrelsens

mening önskligt, att man kunde finna en sådan form för bidraget, att skälig

skatteutjämning även mellan de olika kommunerna vunnes.

Vad som vid en prövning ur sådan S5mpunkt tämligen omedelbart framträder

är det förhållandet, att barnantalet i ett skoldistrikt icke kan vara en tillförlitlig

måttstock för kommunens utgifter i fråga örn skolväsendet. Men när

det nu är fråga om en skatteutjämning speciellt med hänsyn till det allmännas

utgifter för folkskoleväsendet, böra bidragen rimligtvis så nära som möjligt

stå i direkt förhållande till de kommunala utgifterna för detta ändamål.

Överstyrelsen vill erinra därom, att när statsbidrag först började att utgå till

folkskoleväsendet, understödet fördelades kommunerna emellan i förhållande

till folkmängden. Detta visade sig emellertid vara en felaktig fördelningsgrund,

enär statsbidragen icke kommo att motsvara kommunernas verkliga

prestationer i fråga örn folkskolors inrättande och de därmed förenade verkliga

kostnaderna. På grund av förslag av Kungl. Maj :t skedde därför genom

beslut av 1871 års riksdag en omläggning i grunderna för statens understödjande

av folkskoleväsendet på sådant sätt, att statsbidraget därefter skulle utgå

till skoldistrikten icke efter deras invånarantal utan efter antalet lärarekrafter.

Denna norm för statsunderstödet är ännu i dag gällande.

Visserligen är antalet skolpliktiga barn en säkrare mätare på utgiftsbehovet

för folkskolan inom en kommun än folkmängden. Men antalet lärare är

dock vida mer rättvisande härutinnan. Det måste helt naturligt så vara, ty

med varje ny läraravdelning följa ökade utgifter till kontant avlöning och lärarbostad,

till erforderliga undervisningslokaler och materiel, örn tvenne församlingar

hava vardera t. ex. 70 barn, och undervisningen i den ena uppehälles

genom en skola av B: 1-typ med tre lärarkrafter och i den andra medelst

en skola av C-typ (halvtidsläsande) med två lärarkrafter, kan det uppenbarligen

icke vara rättvist att bidraget i båda fallen skall utgå med lika stort

belopp (1,400 kronor), då den förstnämnda församlingen måst påtaga sig väsentligen

större kostnader för lärarlöner, bostäder, skollokaler och skolans utrustning

i övrigt än den sistnämnda. Man kan också tänka sig ett sådant fall,

att i vardera av två församlingar finnas tre lärarkrafter, med vilka undervisningen

bestrides i den ena församlingen för 72 barn och i den andra för 113

barn (exemplen tagna ur verkligheten). Det kan då icke vara sakligt motiverat,

att — med tämligen lika kostnader för skolväsendet i både församlingarna

— den ena erhåller i utjämningsbidrag 1,440 kronor och den andra 2,260 kronor

eller nära dubbla beloppet. Oavsett frågan örn heltids- och halvtidsläsning

kunna förhållandena ofta särskilt i glest befolkade bygder så gestalta sig, att

ett relativt litet barnantal med nödvändighet kräver flera lärarkrafter, än vad

eljest i allmänhet å mera tätt befolkade orter måste anses såsom normalt.

Överstyrelsen anser, att det därför vore riktigare att utjämningsbidraget

bomme att utgå i förhållande till antalet läraravdelningar i stället för efter

antalet barn. Med en sådan beräkningsgrund kunde syftet med det hela vinnas

på ett smidigare och mera ändamålsenligt sätt. Detta framgår närmare

av vid Överstyrelsens utlåtande fogade tabeller.

Tabellen i bil. 1 upptager dels den å sid. 7 i motionen förekommande tabellen

över barnantalet och därpå grundade bidragsbelopp för de särskilda länen,

dels ock de belopp, som skulle belöpa sig på varje län, örn totalbeloppet

enligt motionen, nämligen för folk- och småskolor 13,213,920 kronor, fördelas

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 198.

15

i förhållande till läraravdelningarna. Då dessa vid slutet av vårterminen

1927 (samma tidpunkt, vid vilken barnantalet enligt motionen är beräknat)

uppgingo till 26,715, komme på envar av dessa, med avrundade öretal, ett belopp

av 494 kronor 60 öre. Vad som närmast faller i ögonen är. att med detta

beräkningssätt utjämningen mellan de två stora huvudgrupperna landsbygd

och städer ytterligare förskjutes till landsbygdens förmån, i det att landsbygdens

bidrag komme att höjas från 9,959,540 kronor till 10,274,328 kronor,

eller i avrundat tal 315,000 kronor, då alltså bidragssumman till städerna

minskas med ett motsvarande belopp, varvid de mest betydande beloppen av

sådan minskning komma på storstäderna. De mest avsevärda ökningarna till

landsbygdens fördel komme i stort sett att falla på norrlandslänen, vilket också

från sakliga synpunkter med hänsyn till bebyggelseförhållanden och skattetungan

måste anses rättvist,

Bilagorna 2 och 3 giva möjlighet till en mera detaljerad jämförelse mellan

de båda olika beräkningsgrunderna för de särskilda kommunerna. Överstyrelsen

har valt örebro län samt Göteborgs och Bohus län, enär dessa komma

varandra ganska nära i fråga örn barnantalet på landsbygden men förete väsentliga

skiljaktigheter beträffande skolorganisationen. Å Örebro läns landsbygd

gingo vid slutet av vårterminen 1927 endast 1.4 % av barnen i halvtidsläsande

skolor, medan i Göteborgs och Bohus län motsvarande tal utgjorde icke

mindre än 58.3. Det synes icke rimligt, att Örebro län — det gäller fortfarande

landsbygden — med sitt något mindre barnantal men med ett 90-tal

flera läraravdelningar skulle få mindre bidrag än Göteborgs och Bohus län, då

skolväsendet i Örebro län uppenbarligen dragit långt större kostnader. Ett

närmare studium av bil. 2 och 3 torde otvetydigt lägga i dagen, att man genom

att räkna med läraravdelningar såsom grund för utjämningsbidragen erhåller

en mera rättvis fördelning även de särskilda kommunerna emellan än genom

att lägga barnantalet till grund härför. Även örn det i ett och annat enstaka

fall skulle kunna uppvisas, att särskilt med hänsyn till uttaxeringen inom en

kommun icke heller den av Överstyrelsen förordade metoden gåve full matematisk

rättvisa, torde det dock vara ofrånkomligt att den i stort sett, när det

gäller förhållandet mellan såväl landsbygd och städer som mellan de olika

länen och mellan de särskilda komunerna, ger ett långt mera tillförlitligt utslag

för det ändamål, varom nu är fråga, än den i motionen föreslagna beräkningsgrunden.

Även med hänsyn till rent praktiska synpunkter torde den av Överstyrelsen

förordade fördelningsgrunden äga företräde. Som bekant ägde ständig växling

rum i fråga örn barnantalet i en kommun med hänsyn till födelsefrekvensen,

inflyttningar och utflyttningar nied mera. Detta komme enligt motionärernas

förslag även att medföra motsvarande årliga växlingar i bidragets storlek, förändringar

vilka blott komme att medföra onödiga besvär och svårigheter i

fråga örn kontrollen, men som sakligt sett icke kunde anses motiverade, i fall

de icke vore av den betydenhet, att de medförde ändringar i de kommunala utgifterna.

Ofta förekomme det, att ett större eller mindre antal barn från ett

skoldistrikt erhölle undervisning i skolor inom ett annat distrikt. Av motionerna

framginge icke tydligt, vilket skoldistrikt i sådant fall skulle äga uppbära

bidraget för dessa barn. Tvister härom kunde lätteligen uppstå. Bidragets

utgående i förhållande till läraravdelningarna vore däremot ägnat att giva

större stabilitet åt detsamma, Växlingar komme att uppstå endast vid utökning

eller indragning av lärarkrafter, sålunda när de på grund av ökning eller minskning

i kostnaderna för skolväsendet vore fullt sakligt motiverade. Vid ett fullföljande

av den av Överstyrelsen föreslagna bidragslinjen torde det falla av

sig självt, att man icke borde räkna med ett så ojämnt tal för läraravdelning

som det av Överstyrelsen i de vid dess utlåtande fogade bilagorna använda,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 198.

kronor 494: 60. En avrundning uppåt till exempelvis 500 kronor skulle beträffande

folk- och småskolor giva en totalsumma av 13,357,500 kronor i stället

för i motionerna beräknade 13,213,920 kronor. Motionärerna hade föreslagit

att vid den nu ifrågasatta utjämningen av utgifterna för folkskolväsendet

hänsyn skulle tagas även till fortsättningsskolan. överstyrelsen ville för

sin del ifrågasätta, huruvida detta kunde anses sakligt motiverat. När det

gällde kostnaderna för skolväsendet, intoge fortsättningsskolan en helt annan

ställning än folkskolan, i det att staten på ett mera fullständigt sätt övertagit

utgifterna för fortsättningsskolorna. Staten betalade här hela lärarlönen, och

några särskilda utgifter för dessa skolor utöver städning och uppvärmning av

undervisningslokalerna samt anskaffande i vissa fall av någon undervisningsmateriel

förekomme i regeln icke på landsbygden. Det torde med hänsyn härtill

kunna sägas, att statens bekostande av fortsättningsskolan redan i stor utsträckning

innebure en sådan utjämning av kostnaderna för denna gren av skolväsendet,

som motionärerna med sitt förslag åsyftade. Ett extra statsbidrag

för varje barn i fortsättningsskolan skulle tydligen sannolikt i flertalet fall

betyda en gåva till kommunerna utan motsvarande kostnader från kommunens

sida för denna skola och alltså utgöra ett avsteg från den av motionärerna angivna

grundsatsen, att man vid bestämmande av beloppens storlek »icke velat

riskera att någon kommun skulle kunna uppvisa, hos vilken dess egna aktuella

utgifter för skolväsendet skulle understiga det för densamma ifrågakommande

bidragsbeloppet». Ville man vinna samma effektivitet i utjämningen i det

hela, som betecknades nied motionärernas slutsumma 15,600,000 kronor, syntes

det alltså vara en riktigare väg att — med beaktande av nämnda grundsats •—

höja bidragen för de i folkskolan befintliga läraravdelningarna. Överstyrelsens

här ovan angivna ändringsförslag i fråga örn beräkningsgrunden för utjämningsbidraget

krävde givetvis en motsvarande ändring i de i motionernas slutyrkande

upptagna punkterna. Mot de föreslagna grunderna i övrigt för bidragets

åtnjutande hade överstyrelsen intet att erinra.

S katt elit] anin iugsberedn in g en har — under erinran att varje ställningstagande

av statsmakterna på ett område, som vore föremål för utredning, måste,

även örn det betecknats såsom provisoriskt, antagas i viss mån försvåra en definitiv

lösning efter riktlinjer, som utredningen slutligen kunde komma att anvisa

såsom de mest lämpliga — framhållit, att de av beredningen sammanställda

siffrorna syntes utvisa bl. a., att i förhållande till summan av statsbidrag,

som — frånsett bidrag av skatteutjämningsmedel och (för städernas vidkommande)

tolagsersättningar och ersättningar för mistade brännvinsförsäljningsmedel

— för närvarande utginge till primärkommunerna, det extra bidraget

skulle betyda en ökning av vid pass 20 % för samtliga landskommuner och axvid

pass 13 % för samtliga städer, ävensom att statens andel i kommunernas

totalutgifter därigenom skulle stiga från 27 % till 33 % för landskommunerna

och från 6 % till 7 % för städerna. I icke oväsentlig grad komme ökningen säkerligen,

i vad anginge en del landskommuner, att kompenseras genom minskat

behov av skatteutjämningsbidrag enligt fastställda regler. Vidare gåve de

framkomna siffrorna vid handen, att nu utgående statsbidrag för folkskoleundervisningen

fördelade sig på samtliga landskommuner, å ena, och samtliga

städer, å andra sidan, med ungefär samma belopp per skolbarn eller med 93

respektive 96 kronor, samt att följaktligen ett extra statsbidrag av 20 kronor

för barn skulle innebära, att statsbidraget procentuellt bleve höjt för de förra

i ungefär samma grad som för de senare, nämligen med omkring 21 %. Givetvis

bleve däremot den procentuella ökningen mycket varierande, örn man jämförde

skilda kommuner med varandra. Därest statsmakterna, med hänsyn till

den sålunda relativt begränsade räckvidden av vad i motionen föresloges och till

förefintligt trängande behov av omedelbar skattelindring at vissa kommuner,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets -utlåtande Nr 198.

17

''funné anledning att i huvudsaklig överensstämmelse med motionen vidtaga åtgärd

utan att avvakta utredningsresultatet — vilket i förevarande avseende icke

torde kunna föreligga färdigt förrän tidigast i slutet av år 1931 — måste det

enligt beredningens mening vara för utredningsarbetet angeläget, att bestämmelser

meddelades, som på ett otvetydigt sätt läte åtgärden framstå för kommunerna

såsom ett provisorium av kort varaktighet.

Slutligen har statskontoret framhållit, att utgifterna för folkskoleväsendet

utgjorde en betydande tunga för kommunerna, och att åtminstone vissa av dem

torde vara i stort behov av lättnad i utgiftsbördan. Starka skäl syntes alltså

tala för att åtgärder vidtoges i den riktning, motionärerna avsett. Då emellertid

frågan örn ändrad fördelning mellan stat och kommun av kostnaderna för

folkskoleväsendet endast vore en del av det stora komplex av frågor örn ordnandet

av vissa ekonomiska mellanhavanden mellan staten och kommunerna,

vilket jämte en del andra spörsmål vore föremål för utredning av den s. k.

skatteutjämningsberedningen, kunde det måhända vara mindre lämpligt att nu

till särskild behandling upptaga de i motionerna framställda förslagen. Statskontoret

skulle för sin del anse önskvärt att sagda beredning sattes i tillfälle

att taga nämnda förslag under omprövning; och föreställde sig statskontoret,

att på detta sätt nu ifrågavarande och till äventyrs även andra därmed samhöriga

spörsmål skulle kunna föras fram till sin lösning utan någon större

tidsutdräkt.

Såsom i motionerna I: 9 och II: 9 framhållits, har frågan örn fördelningen

av de allmänna skattebördorna under senare tid tilldragit sig en alltmera stegrad

uppmärksamhet. Detta sammanhänger otvivelaktigt med dessa bördors

benägenhet att alltjämt växa. I synnerhet för de mindre bärkraftiga landskommunerna

hava härigenom vållats kännbara svårigheter, och från statsmakternas

sida hava också sedan åtskillig tid åtgärder vidtagits för att bereda

lättnad i dessa svårigheter och samtidigt åstadkomma en rättvisare fördelning

av bördorna. Genom det hittills praktiserade skatteutjämningsförfarandet

har onekligen åtskilligt vunnits. Att det härmed avsedda målet dock ej

helt kunnat nås, framgår bland annat av den ståndpunkt, som riksdagen såväl

år 1928 som år 1929 intagit till frågan örn en rationell utjämning av skattetrycket

inom kommunerna. De i detta hänseende gjorda framställningarna och

uttalandena hava resulterat i att Kungl. Maj:t den 18 oktober 1929 tillsatt en

kommitté, den s. k. skatteutjämningsberedningen, med uppdrag att inom finansdepartementet

biträda med utredning av frågan om rationell utjämning

av skattetrycket inom kommunerna samt andra därmed sammanhängande spörsmål.

Resultatet av denna utredning torde dock icke kunna förväntas föreligga

under den närmaste framtiden. I likhet med vad som i motionerna 1:9

och 11:9 framhållits, finner utskottet det icke vara billigt och rimligt, att

under den tid, som sålunda måste förflyta, innan den tilltänkta omvandlingen

kan tänkas vara genomförd, man skall låta sig nöjas med det nu tillämpade

skatteutjämningsförfarandet.

Med hänsyn härtill har utskottet funnit sig böra ansluta sig till den i nyssnämnda

motioner uttalade uppfattningen, att det gäller att finna tillfälligt

användbara utvägar, som, på samma gång de äga effekt, dock icke föregripa

den slutgiltiga lösningen av skatteutjämningsproblemet. Likaledes måste de

Bihang till riksdagens protokoll 1980. 6 sami. 91 haft. (Nr 198.) 2

Utskottets

yttrande.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 198.

provisoriska åtgärderna vara sådana, att de icke minska kommunernas eget

intresse av att iakttaga en klok återhållsamhet i fråga örn utgifter för olika

ändamål.

Bland de utgifter av mera allmän natur, som för närvarande mest tynga de

enskilda kommunerna, intaga kostnaderna för folkskoleväsendet ett av de främsta

rummen. Då det gäller att provisoriskt lätta och utjämna de kommunala

skattebördorna, ligger det därför mycket nära till hands att inrikta åtgärder

i sådant syfte just på detta utgiftsområde.

Härvid kan man gå fram på olika vägar.

En utväg har anvisats i herr Nilssons i Malmö motion (1:4), däri hemställts,

att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj :t anhålla örn utredning

dels huruvida staten hör övertaga utgifterna till löner för alla lärare vid de

till folkskoleväsendet i landet hörande anstalter, dels huruvida till sådana lärare

hittills utgående naturaförmåner böra upphöra och ingå i kontant lön.

Emot detta förslag kunna emellertid enligt utskottets förmenande vägande

invändningar anföras. Den av nämnda motionär ifrågasatta anordningen måste

uppenbarligen föra med sig ett avsevärt beskärande av den hittills gällande

kommunala självbestämningsrätten på detta område och berör sålunda ett

spörsmål av synnerligen invecklad och ömtålig natur. Härtill kommer vidare,

att frågan örn folkskollärarnas avlöningsförhållanden för närvarande befinner

sig under utredning av 1928 års lönekommitté. Enligt utskottets mening bör

man avvakta det resultat, vartill kommittén kan komma i här förevarande avseende.

Med hänsyn härtill och under hänvisning i övrigt till de skäl, som av

skolöverstyrelsen anförts mot berörda förslag, finner sig utskottet icke kunna

biträda det i motionen I: 4 gjorda yrkandet.

En annan utväg är den, som föreslås i motionerna 1: 9 och II: 9, nämligen

att till skoldistrikten skulle utgå ett bidrag av statsmedel för varje skolpliktigt

barn med 20 kronor för läsår. Genom ett sådant tillskott behövde ingen som

helst rubbning ske i den nuvarande organisationen varken för skolväsendet eller

beträffande kommunerna.

Skolöverstyrelsen har framhållit, att barnantalet i ett skoldistrikt icke kan

vara en tillförlitlig måttstock för kommunens utgifter i fråga örn skolväsendet.

Härutinnan vore antalet lärare vida mer rättvisande, enär med varje ny läraravdelning

följde ökade utgifter till kontant avlöning och lärarbostad samt till

erforderliga undervisningslokaler och materiel. Med hänsyn härtill har skolöverstyrelsen

föreslagit, att det ifrågasatta statsbidraget i stället borde utgå

med ett belopp av 500 kronor för läraravdelning och läsår.

Enligt utskottets uppfattning kunna starka skäl anföras såväl för motionärernas

som skolöverstyrelsens förslag. Under förhandenvarande förhållanden,

då det gäller att åstadkomma en provisorisk lösning av här föreliggande

fråga, har utskottet funnit sig böra framlägga ett förslag, som i sig upptagit

de båda sålunda framkomna alternativen. Utskottet vill nämligen förorda, att

såsom bidrag till skoldistriktens kostnader för folkskoleväsendet må utgå visst

belopp dels för skolpliktigt barn, dels ock för läraravdelning. Härigenom bi
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 198.

19

behålles den bärande grundtanken i motionärernas förslag på samma gång som

de skoldistrikt, som offrat mest på sitt skolväsen och fått detta ordnat på ett

efter ortens förhållanden ändamålsenligt sätt, erhålla ett ökat bidrag.

När det under nu angivna förutsättningar för utskottet gällt att avväga de

sålunda föreslagna bidragens storlek, har utskottet, jämväl med tanke på förslagets

ekonomiska betydelse för statsverket, ansett sig böra stanna vid att

förorda ett belopp av 5 kronor för skolpliktigt barn och 200 kronor för läraravdelning.

I motionerna 1:9 och 11:9 har föreslagits, att bidrag skulle åtnjutas för

folkskola, varmed jämväl avsåges folkskolas högre avdelning samt fortsättningsskola

och ersättningsskola, vilken av skoldistrikt upprätthålles. I likhet

med skolöverstyrelsen och på av densamma anförda skäl anser emellertid utskottet,

att här ifrågasatt statsbidrag icke bör gälla fortsättnings- och ersättningsskolorna

och däri skolpliktiga barn.

I övrigt finner sig utskottet kunna uttala sin anslutning till de i motionerna

framlagda grunderna för bidragens utgående. De närmare bestämmelser, som

bliva en följd härav, torde det få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela.

I fråga örn kostnaderna för de nu av utskottet ifrågasatta bidragen far utskottet

slutligen framhålla följande. Antalet lärjungar i folk- och småskolor

är enligt senast tillgängliga statistiska uppgifter, avseende slutet av redovisningsåret

1927—1928, å landsbygden 498,690 och i städerna 166,179 eller sammanlagt

664,869. Med ett statsbidrag av 5 kronor för barn skulle kostnaderna

härför uppgå till 3,324,345 kronor. Antalet läraravdelningar uppgår a

landsbygden till 20,992 och i städerna till 6,031 eller sammanlagt 27,023''. Med

ett statsbidrag av 200 kronor för läraravdelning skulle kostnaderna härför uppgå

till 5,504,600 kronor. Sammanlagda årliga kostnaden vid ett bifall till

utskottets nu framlagda förslag kan alltså uppskattas till (3,324,345 +

5,504,600=) 8,828,945 kronor eller i runt tal 8,800,000 kronor. Med hänsyn

härtill torde i riksstaten för budgetåret 1930/1931 under åttonde huvudtiteln

böra för ändamålet anvisas ett extra förslagsanslag av 8,800,000

kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må,

a) i anledning av herr Kvarnzelius’ m. fl. och herr C. Ekmans

m. fl. ovannämnda motioner (1:9 och 11:9) för beredande

av utjämning av kostnaderna för uppehållande av folkskoleväsendet

för budgetåret 1930/1931 under åttonde huvudtiteln

anvisa ett extra förslagsanslag av 8,800,000 kronor,

att utgå i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder,

som i nämnda motioner angivits, dock med iakttagande av de

ändringar härutinnan, som av utskottet ovan förordats, samt i

enlighet med de närmare villkor och bestämmelser, Kungl.

Majit kan finna gott föreskriva;

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 198.

b) avslå herr J. Nilssons i Malmö ovannämnda motion

(1:4).

Stockholm den 28 maj 1930.

»

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes behandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, J. L. Widell, Olof Olsson,

O. Bergqvist, J. Nilsson i Malmö, C. P. V. Nilsson i Gränebo, E. J. G. Rosén, N. J.

M. Svensson i Kompersmåla, K. V. Rydén, C. I Asplund, J. G. Walles och A. Thelin;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, A. Wiklund i Brattfors,

P. Nilsson i Bonarp, S. Bengtsson i Norup, O. Olsson i Kullenbergstorp, P.

M. Olsson i Blädinge A. Å:son Törnkvist i Karlskrona, B. F:son Holmgren, E. J.

Wigforss, J. Olofsson i Digernäs, O. Nilsson i örebro och P. C. Jonsson i Eskilstuna.

Reservationer:

1) av herrar Bergqvist, Svensson i Kompersmåla och Thelin, vilka ansett, att

utskottets yttrande och förslag bort hava följande lydelse:

>Vad först angår herr J. Nilssons i Malmö motion (I: 4) kunna enligt utskottets

förmenande vägande invändningar anföras mot densamma. Den av

nämnda motionär ifrågasatta anordningen måste uppenbarligen föra med sig

ett avsevärt beskärande av den kommunala självbestämningsrätten i fråga örn

folkskoleväsendet och berör sålunda ett spörsmål av synnerligen invecklad och

ömtålig beskaffenhet. Härtill kommer, att frågan örn folkskollärares avlöningsförhållanden

för närvarande befinner sig under utredning av 1928 års lönekommitté.

Enligt utskottets mening bör man avvakta det resultat, vartill kommittén

kan komma i här förevarande avseende. Med hänsyn härtill och under

hänvisning i övrigt till de skäl, som av skolöverstyrelsen anförts mot berörda

förslag, finner sig utskottet icke kunna biträda det i motionen I: 4 gjorda yrkandet.

Med avseende å herr Kvarnzelius’ m. fl. och herr C. Ekmans m. fl. motioner

(I: 9 och II: 9) vill utskottet till en början betona, att utskottet helt delar motionärernas

uppfattning om det önskvärda i att åtgärder snarast möjligt komma

till stånd i syfte att lätta de alltjämt växande kommunala skattebördorna, vilka

särskilt för landsbygdskommunerna kännas i hög grad tyngande, samt bereda

en lämplig utjämning av dessa utgifter.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 198.

21

Utskottet vill emellertid erinra om att Kungl. Majit den 18 oktober 1929 tillsatt

en kommitté, den s. k. skatteutjämningsberedningen, vilken till sin väsentliga

uppgift just har att utreda nyssnämnda spörsmål. Resultatet av dess verksamhet

torde inom icke alltför avlägsen framtid vara att förvänta. Under sådana

förhållanden kan utskottet icke finna annat, än att ett riksdagens beslut

i av motionärerna påyrkad riktning skulle innebära ett föregripande av dess

ställningstagande till den pågående utredningens resultat. Klart är nämligen

att, örn det av motionärerna ifrågasatta statsbidraget nu beviljas, det framdeles

skall bliva mycket svårt att härutinnan göra någon rubbning. Enligt

utskottets mening måste man, örn man ser denna fråga strängt sakligt, ställa

sig på den ståndpunkten, att det icke står i överensstämmelse med inom det

svenska statslivet eljest tillämpade i utskottets tycke sunda och kloka principer,

att medan ännu en av riksdagen själv påkallad nyligen igångsatt utredning

i ämnet pågår, utan att tillfälle beretts till en föregående noggrann och

allsidig prövning skrida till vittomfattande åtgärder på det område, som utgör

den arbetande utredningens föremål.

I den mån det för utskottet varit möjligt att på grundval av förhandenvarande

material intränga i det föreliggande förslaget och överväga dess natur och

verkningar har utskottet stärkts i sina betänkligheter mot att i sakens nuvarande

läge tillråda förslagets godtagande. Utskottet vill i sådant avseende fästa

uppmärksamheten på att förslaget ingalunda kan sägas medföra någon rationell

skatteutjämning utan verkar helt mekaniskt, vare sig man följer motionärerna

och låter understödets storlek bestämmas av antalet skolpliktiga barn eller

tillämpar den av skolöverstyrelsen ifrågasatta regeln örn understödets utmätande

efter antalet läraravdelningar. Förslaget tar nämligen ingen som helst

hänsyn till skattetryckets storlek inom vederbörande kommun. Örn av två

kommuner den ena har en utdebitering per inkomsthundrade av t. ex. 5 kronor

och den andra t. ex. 15 kronor men bägge hava lika antal barn resp. läraravdelningar

erhålla de i statsbidrag lika mycket. En mycket folkrik kommun med

stora ekonomiska resurser och följaktligen låga skatter erhåller större understöd

än en glest befolkad sådan med svag ekonomi och tyngande skattebördor.

Att på ett dylikt sätt använda väldiga summor av statsmedel synes knappast

kunna betecknas som planmässigt och välbetänkt. Någon rättvis fördelning

kan systemet under alla förhållanden ej sägas innebära.

Slutligen finner utskottet det ytterst betänkligt att belasta budgeten med

ett så betydande belopp som det, varom här är fråga, utan att det är i Kungl.

Maj :ts budgetsförslag beräknat.

Av nu anförda skäl har utskottet funnit sig icke kunna tillstyrka den i herr

Kvarnzelius’ m. fl. och herr C. Ekmans m. fl. motioner (I: 9 och II: 9) gjorda

yrkandena.

Utskottet hemställer, att riksdagen må

a) avslå herr Nilssons i Malmö ovannämnda motion (I: 4);

b) avslå herr Kvarnzelius’ m. fl. och herr C. Ekmans m. fl.

ovannämnda motioner (I: 9 och II: 9).

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande Nr 198.

2) av herrar Nilsson i Gränebo och Olsson i Kullenbergstorp, vilka ansett,

att per barn beräknat bidrag icke borde utgå, samt att utskottet bort tillstyrka

ett bidrag av 300 kronor för läraravdelning, och förty hemställa, att för ändamålet

måtte för budgetåret 1930/1931 anvisas ett extra förslagsanslag av

8,100,000 kronor;

3) av herr Nilsson i Malmö, som ansett, att utskottets utlåtande och förslag

i avseende å den av honom väckta motionen (I: 4) bort hava följande lydelse;

»Givetvis skulle den i herr Nilssons motion ifrågasatta anordningen innebära

en icke oväsentlig lättnad för kommunerna samtidigt som den skulle bidraga

till åstadkommande av enhetlighet med avseende å folkskollärarkårens

avlöningsförhållanden. Även örn mot berörda anordningar åtskilliga invändningar

kunna göras, synes dock förslaget, på sätt motionären yrkat, vara förtjänt

av närmare utredning. Tidpunkten härför synes nu vara lämplig, då samtidigt

utredning pågår örn lönereglering för folkskollärarkåren. Bägge spörsmålen

synas nämligen böra upptagas till prövning i ett sammanhang. Utskottet

anser sig alltså böra förorda motionen 1: 4.»

»Utskottet hemställer alltså

att riksdagen må, med bifall till herr J. Nilssons i Malmö

ovannämnda motion (I: 4) i skrivelse till Kungl. Majit anhålla

örn utredning, dels huruvida staten bör övertaga utgifterna

till löner för alla lärare vid de till folkskoleväsendet i riket

hörande anstalter, dels ock huruvida till sådana lärare hittills

utgående naturaförmåner böra upphöra och ingå i kontant lön

liksom för tjänstemän i allmänhet.»

4) av herr Widell;

5) av herr Anderson i Råstock;

6) av herr Holmgren.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 198.

23

Bilaga A.

Till riksdagens statsutskott.

Genom nådigt beslut den 7 februari 1930 har Kungl. Majit anbefallt skolöverstyrelsen

att till riksdagens statsutskott inkomma med av utskottet begärt

yttrande över bland annat en av herr Johan Nilsson i Malmö i första kammaren

väckt motion, nr 4, om statens övertagande av utgifterna till löner för folkskollärare

m. m.

Skolöverstyrelsen får i anledning härav anföra följande.

Motionären anhåller, att riksdagen behagade besluta örn utredning, dels huruvida

staten bör övertaga utgifterna till löner för alla lärare vid de till folkskoleväsendet

i landet hörande anstalter, dels huruvida till sådana lärare hittills

utgående naturaförmåner böra upphöra och ingå i kontant lön liksom för

tjänstemän i allmänhet. Såsom motionären framhåller, har han i liknande syfte

väckt motioner i riksdagens första kammare åren 1920 och 1921. Dessa motioner

blevo avstyrkta av första kammarens första tillfälliga utskott och av kammaren

avslagna år 1920 med 49 röster mot 42 och år 1921 med 78 röster

mot 28.

Vid frågans tidigare behandling framhölls av såväl vederbörande utskott som

under debatterna i första kammaren, att statens övertagande helt och hållet

av utgifterna för lärarlönerna till sina konsekvenser komme att innebära ett avsteg

från den hittills strängt fasthållna principen, att lärarna vid de till folkskoleväsendet

hörande läroanstalterna borde vara kommunernas tjänstemän men

icke statens. Visserligen hade motionären icke ifrågasatt, att kommunernas nuvarande

befogenheter i avseende å lärarnas tillsättning och entledigande m. m.

skulle upphöra med statens övertagande av lärarlönerna. Men otvivelaktigt

skulle, framhölls det, detta bliva följden, och därmed upprullades hela det tekniskt

svårlösta och i fråga om kostnaderna till sina konsekvenser vittomfattande

spörsmålet örn folkskoleväsendets förstatligande.

Utan att nu något djupare ingå på detta spörsmål vill överstyrelsen i detta

sammanhang blott framhålla, att överstyrelsen för sin del icke vill tillstyrka en

utveckling i riktning mot folkskolans fullständiga förstatligande. Frånsett de

nackdelar detta skulle komma att föra med sigi både statsfinansiellt och administrativt

hänseende, skulle en sådan anordning, varigenom folkskoleväsendet

komme att i väsentliga avseenden undandragas det kommunala och lokala

intresset, säkerligen icke gagna den uppgift, som det åligger folkskolan att

tjäna. Härmed har överstyrelsen givetvis icke velat säga, att statens övertagande

av lärarlönerna i och för sig är liktydigt med folkskolans fulla förstatligande.

Men det är å andra sidan tämligen uppenbart, att en utveckling i den

riktningen, att det bleve staten som helt komme att svara för dessa löner -— icke

såsom nu kommunen med bidrag av staten -—- måste anses innebära ett betydelsefullt

steg mot ett sådant mål.

Det är att märka, att en fördelning av folkskolekostnaderna i enlighet med

motionärens tankegång i stort sett skulle i avseende på fördelningen av det ekonomiska

ansvaret mellan stat och kommun giva folkskolorna samma ställning,

som nu intages av de allmänna läroverken. I fråga örn dessa betalar, som känt,

staten lärarlönerna, medan kommunen bestrider kostnaderna för undervisningslokalerna.

På sätt och vis skulle kommunernas bidragsskyldighet sträcka sig

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande Nr 198.

längre i fråga om statsläroverken, i det att det tillkommer läroverkskommun att

även tillhandahålla rektorsbostad eller giva rektor hyresersättning.

Med hänsyn till nu anförda omständigheter är det tydligt, att ett bifall till

motionen ofrånkomligen skulle innebära, att problemet örn folkskolans ställning

till stat och kommun måste i hela dess omfattning beaktas i en kommande utredning.

Bland de skäl, som i motionen anföras till förmån för den föreslagna reformen,

namnes den ekonomiska lättnad, varav kommunerna äro i stort behov.

Visserligen skulle en sådan lättnad åstadkommas genom statens övertagande

av lärarlönerna, liksom också därigenom en skatteutjämning i viss utsträckning

komme att äga rum. överstyrelsen vill emellertid i detta sammanhang

framhålla, att frågan örn en önskvärd skatteutjämning, som förvisso måste ingå

såsom ett led i varje strävan att åstadkomma en verklig lindring i den skattebörda,

som blir en följd av kommunerna pålagda uppgifter av allmänt statlig

karaktär, torde kunna vinna en tillfredsställande lösning även med bibehållande

av nuvarande form av statens bidragsskyldighet till kostnaderna för folkskoleväsendet.

Åtgärder i sådant syfte med särskild hänsyn till ifrågavarande

kostnader hava föreslagits i en annan inom riksdagen väckt motion, över vilken

överstyrelsen samtidigt härmed avgiver yttrande.

Det väsentliga skälet till det av motionären gjorda yrkandet på statens övertagande

av läraravlöningen i samband med indragningen av lärarnas naturaförmåner

är emellertid, enligt vad som framgår av såväl den nu föreliggande som

de båda förut nämnda tidigare väckta motionerna i ämnet, den utjämning i nu

rådande olikheter beträffande lärarnas löneförmåner, som enligt motionärens

mening skulle bliva en följd av att staten övertoge samtliga utgifter för lärarnas

avlöning. Motionären åsyftar den olikhet, som ligger dels däri att vissa

stadskommuner beviljat sin lärarpersonal någon löneförbättring utöver den lagstadgande

minimilönen, dels ock däri att icke alla kommuner — i regeln städer

och stadsliknande samhällen — äro i tillfälle att lämna lärarna bostad och

bränsle in natura.

_ Motionären betonar, att det för ifrågavarande kommuner vore en svår uppgift

att få ersättningen för dessa naturaförmåner så rättvist avvägd, att den

svarade mot den verkliga kostnaden. Denna svårighet synes icke böra överdrivas.

Enligt gällande boställsordning skall sådan ersättning utgå efter ortens

pris, och det torde vara att underskatta vederbörandes vilja och förmåga, örn

man förutsätter att det skulle möta verkliga svårigheter att inom ett samhälle

taga reda på de faktiska hyresprisen för i boställsordningen angivna bostadstyper.

Naturligtvis skulle det icke heller möta några svårigheter att för lärare i

städer och stadsliknande samhällen ersätta naturaförmånerna med kontant lön.

Vida allvarligare är utan tvivel frågan örn borttagande av naturaförmånerna

för landsbygdslärarna. Vid slutet av vårterminen 1926 tillhandahöllo skoldistrikten

över 18,000 lärarbostäder (18,474 kök och 36,499 rum). Av dessa

hade omkring 5,000 tillkommit såsom nya bostadslägenheter under de senaste

15 åren. Motionärens uttalade mening att det liksom för varje annan medborgare

bör vara en lärares ensak, hur och var handskaffär sig bostad, är icke tillräckligt

grundad i de verkliga förhållandena. Även beträffande stora grupper

statliga befattningshavare, exempelvis vid kommunikationsverken, har det blivit

nödvändigt för möjliggörande av tjänstens uppehållande, att arbetsgivaren

tillhandahåller bostad. Ett motsvarande förhållande äger rum i fråga om det

svenska prästerskapet. En dylik nödvändighet föreligger ock beträffande det

stora flertalet av folkskolans lärare. Den som känner landsbygdsförhållandena

i vårt vidsträckta, i stort sett glest befolkade land vet, att de skoldistrikt kunna

räknas i tusental, där bebyggelsen är sådan, att det icke finnes någon garanti

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 198.

25

för att en lärare, framför allt icke lärare med familj, har möjlighet att erhålla

lämplig bostad. Det ligger under sådana förhållanden uppenbarligen lika mycket

i kommunernas och skolans som i lärarpersonalens intresse, att tjänstebostäder

tillhandahållas i skolans omedelbara närhet. Mångfaldiga gånger hava också

skoldistrikt hos skolöverstyrelsen sökt uppskov med tillsättandet av ordinarie

lärartjänster särskilt vid nyinrättade skolor i avvaktan på anskaffande av tjänlig

lärarbostad, detta med den motiveringen att befattningen omöjligen kunde

locka kompetenta sökande, så länge icke bostadsfrågan vore löst. Detta är

helt naturligt. Mycket allvarliga olägenheter skulle därför uppstå för landsbygdens

skolväsen, om lärarbostäderna helt och hållet avkopplades från löneförmånerna,

och den av motionären förordade ordningen skulle i stället för att,

såsom han synes förmena, underlätta lärarrekryteringen på landsbygden väsentligen

försvåra densamma.

Motionären hänvisar till den utvägen, att de befintliga lärarbostäderna skulle

kunna uthyras till lärarna mot avgifter, som skulle erläggas till kommunen.

En mera enhetlig lösning efter denna linje skulle givetvis stå att ernå, örn staten

inlöste samtliga lärarbostäder. Såväl statsfinansiella som andra hinder torde

emellertid omöjliggöra ett dylikt förstatligande. Men med kommunernas fria

dispositionsrätt över de hittillsvarande tjänstelägenheterna funnes givetvis ingen

garanti för att bostäderna alltid komme att uthyras till lärarna eller uthyras

till priser som icke vore betingade av det tvångsläge, vari läraren befunne

sig. Onekligen vore det en ganska oförnuftig anordning att genom en omläggning

av lärarnas avlöningsförhållanden i den av motionären önskade riktningen

först lössläppa de kommunala lärarbostäderna i den fria hyresmarknaden och

sedan nödgas kräva en statlig tvångslagstiftning såsom garanti för att just lärarna

finge företrädesrätt att hyra dessa bostäder och hyra dem till rimliga

priser. En annan fråga är, hur det under sådana förhållanden skulle ordnas

med underhållsskyldigheten, det bostället tillhörande trädgårdslandet m. m.

Men även en annan sida av saken torde böra beaktas. Naturligtvis skulle i

åtskilliga fall inträffa, att särskilt ensamma lärare funne med sin fördel förenligt

att hyra bostad å annat håll än i skolbostaden. Det bleve i sådant fall

icke alltid möjligt för kommunen att få denna senare uthyrd. Det kunde också

inträffa, att det bleve hyresgäster i de ofta i själva skolhuset inrymda bostäderna,

som icke vore önskvärda med hänsyn till ordning och trevnad i och omkring

skolan.

Ett synes i varje fall vara säkert, nämligen att en omläggning av avlöningssystemet

i den riktningen, att lärarbostäderna allmänt skulle avskaffas, komme

att öppna möjlighet till varjehanda stridigheter mellan lärarna och skoldistrikten,

som ytterst komme att lända skolan till förfång.

Slutligen får överstyrelsen erinra därom, att frågan om folkskollärarkårens

avlöningsförmåner för nävarande ligger under utredning hos 1928 års lönekommitté.

Det har ju sedan länge ifrågasatts, att folkskollärarkåren i lönehänseende

skulle inpassas i det för statens befattningshavare gällande lönesystemet,

varvid sålunda även dessa lärares löner skulle komma att variera efter dyrortsgruppering.

Vid utredningen härom måste även naturaförmånerna bliva föremål

för beaktande. Med bibehållande av löneboställssystemet i huvudsaklig

enlighet med gällande boställsordning kunna därvid tvenne vägar tänkas framkomliga,

antingen — såsom 1921 års lärarlönekommitté förordat — att avlöningsförmånerna

liksom för närvarande utgå i dels kontant lön, dels naturaförmåner

eller ersättning för dessa, eller ock att totallönen bestämmes till ett

visst belopp och från detta avräknas värdet av naturaförmånerna, där sådana

tillhandahållas. I sina över 1921 års lönekommittés betänkande avgivna utlåtanden

förordade såväl socialstyrelsen som skolöverstyrelsen denna sistnämnda

linje såsom den mest konsekventa vid da kommunalt anställda lärarnas inpas
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande Nr 198.

sande i det statliga lönesystemet. Men hela detta spörsmål ligger, såsom

nämnts, på grund av Kungl. Maj :ts initiativ under förnyad utredning. Det synes

då så mycket mindre påkallat, att riksdagen just nu begär ytterligare en

utredning angående folkskollärarkårens löneförmåner efter i motionen angivna

direktiv.

På grund av vad skolöverstyrelsen sålunda anfört finner sig överstyrelsen

böra avstyrka den föreliggande motionen.

Stockholm den 18 februari 1930.

OTTO HOLMDAHL.

Sven Nylund.

j Gustaf Redelius.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 198.

27

Bilaga B.

Till riksdagens statsutskott.

Genom nådigt beslut den 7 februari 1930 har kungl. Majit anbefallt Skolöverstyrelsen

att till riksdagens statsutskott inkomma med av utskottet begärt

yttrande över bland annat två likalydande motioner, väckta den ena inom

första kammaren, nr 9, av herr Kvarnzelius m. fl. och den andra inom andra

kammaren, nr 9, av herr Ekman m. fl. örn anslag till utjämning av kostnaderna

för uppehållande av folkskoleväsendet.

Skolöverstyrelsen får i anledning härav anföra följande.

De föreliggande motionerna beröra icke en skolangelägenhet i vanlig mening.

Själva kärnpunkten i desamma är en fråga örn skatteutjämning. Av ett mera

vittomfattande problem, som rör de allmänna skattebördornas jämnare och

rättvisare fördelning i olika hänseenden, hava motionärerna upptagit en särskild

sida, nämligen spörsmålet örn en utjämning av kostnaderna för uppehållandet

av folkskoleväsendet. Och denna fråga har ytterligare begränsats

att avse i första hand en kostnadsutjämning i nämnda hänseende mellan å ena

sidan de mera ekonomiskt bärkraftiga stadssamhällena och å andra sidan de i

stort sett mindre skattekraftiga landskommunerna.

Det ligger i sakens natur, att Skolöverstyrelsen vid avgivande av utlåtande

Över de föreliggande motionerna icke funnit anledning att närmare ingå på

de mera allmänna synpunkter beträffande skatteutjämningsspörsmålet, vilka

inledningsvis beröras i motionerna, ej heller på frågan, huruvida överhuvudtaget

en provisorisk lösning av skatteutjämningsproblemet i den av motionärerna

föreslagna omfattningen omedelbarligen bör genomföras, överstyrelsen saknar

givetvis möjlighet att bedöma de statsfinansiella allmänna förutsättningarna

för de av motionären framförda önskemålens uppfyllande. Överstyrelsen

finner sig böra granska det föreliggande förslaget endast från de synpunkter,

som betingas därav, att det rör utgifterna för folkskoleväsendet, och sålunda

i den mån det på grund härav kan tänkas medföra vissa konsekvenser beträffande

samma skolväsende.

Att börja med vill överstyrelsen då såsom sin mening uttala, att såväl den

betydande omfattningen av de kommunala utgifterna för folkskoleväsendet

som den ojämnhet, med vilken dessa utgifter trycka de skattskyldiga,

göra det givetvis önskvärt att en lämplig utjämning ° härutinnan blir genomförd.

överstyrelsen åsyftar härvid icke blott den åtskillnad^ i folkskolutgifternas

fördelning, som motionärerna närmast tagit sikte på, nämligen

mellan de stora kommunala huvudgrupperna städer och landsbygd, utan även

den stora olikheten i skattetrycket mellan de enskilda kommunerna, överstyrelsen

är också övertygad därom, att en jämnare fördelning i nu nämnda hänseende

av utgifterna till folkskoleväsendet skulle icke blott innebära större

billighet och rättvisa i allmänhet utan i stort sett aven medföra gynnsamma

verkningar i avseende på folkskoleväsendets ändamålsenliga underhåll och utveckling

på landsbygden.

Yad därefter angår den föreslagna formen för utjämningen, nämligen statens

utbetalande till kommunerna av ett visst årligt bidragsbelopp, framhålla

motionärerna att genom ett sådant tillskott ingen rubbning behövde ske i den

nuvarande organisationen varken för skolväsendet eller beträffande kommunerna.

De senare skulle okränkt bibehålla sin hittillsvarande bestämmanderätt

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande Nr 10S.

över sina skolor med deras byggnader och underhåll. Motionärerna framhålla

tillika de skäl, som syntes tala för att det för närvarande icke borde ifrågasättas,

att° staten ensam skulle övertaga kostnaderna för folkskoleväsendet.

Det framhålles i sådant avseende, att en dylik utveckling sannolikt komme att

föra med sig en skarp begränsning eller ett totalt upphävande av den kommunala

självbestämningsrätten i fråga örn folkskoleangelägenhetema. Överstyrelsen,

som i huvudsak delar denna uppfattning, har haft anledning att närmare

ingå på detta spörsmål i sitt samtidigt härmed avgivna yttrande över en

inom första kammaren väckt motion angående statens övertagande av utgifterna

till löner för folkskollärare med mera. De nu föreliggande motionerna

visa, att en önskvärd skatteutjämning beträffande folkskoleutgifterna icke med

nödvändighet behöver leda till statens övertagande av hela det ekonomiska ansvaret

för folkskolan, utan att denna utjämningsfråga kan lösas inom ramen

av de nuvarande grunderna för skolans underhåll, enligt vilka staten lämnar

bidrag till det kommunala folkskoleväsendet.

Det är med tillfredsställelse Överstyrelsen finner, att motionärerna såsom

en allmän grundsats för den nya bidragsform, som nu ifrågasättes, hävdat,

att den icke får vara ägnad att hos kommunerna försvaga känslan för det egna

ansvaret, ävensom att såsom villkor för erhållande av bidraget skulle i tilllampliga

delar gälla de föreskrifter, som äro meddelade angående statsbidrag

till avlöning åt lärare vid folk- och småskolor.

I motionerna framhalles, att det icke kunnat åvägabringas utredning rörande

den förskjutning mellan kommunerna inbördes inom de båda stora huvudgrupper,

varmed det här gällt att röra sig. Det vore emellertid enligt överstyrelsens

mening önskligt, att man kunde finna en sådan form för bidraget, att skälig

skatteutjämning även mellan de olika kommunerna vunnes.

Vad som vid en prövning ur sådan synpunkt tämligen omedelbart framträder

är det förhållandet, att barnantalet i ett skoldistrikt icke kan vara en tillförlitlig

måttstock för kommunens utgifter i fråga om skolväsendet. Men när

det nu är fråga örn en skatteutjämning speciellt med hänsyn till det allmännas

utgifter för folkskoleväsendet, böra bidragen rimligtvis så nära som möjligt

stå i direkt förhållande till de kommunala utgifterna för detta ändamål.

Överstyrelsen vill erinra därom, att när statsbidrag först började att utgå till

folkskoleväsendet, understödet fördelades kommunerna emellan i förhållande

till folkmängden. Detta visade sig emellertid vara en felaktig fördelningsgrund,

_ enär statsbidragen icke kommo att motsvara kommunernas verkliga

prestationer i fråga om folkskolors inrättande och de därmed förenade verkliga

kostnaderna. På grund av förslag av Kungl. Majit skedde därför genom

beslut av 1871 års riksdag en omläggning i grunderna för statens understödjande

av folkskoleväsendet på sådant sätt, att statsbidraget därefter skulle utgå

till skoldistrikten icke efter deras invånarantal utan efter antalet lärarekrafter.

Denna norm för statsunderstödet är ännu i dag gällande.

Visserligen är antalet skolpliktiga barn en säkrare mätare på utgiftsbehovet

för folkskolan inom en kommun än folkmängden. Men antalet lärare är

dock vida mer rättvisande härutinnan. Det måste helt naturligt så vara, ty

med varje ny läraravdelning följa ökade utgifter till kontant avlöning och lärarbostad,

till erforderliga undervisningslokaler och materiel, örn tvenne församlingar

hava vardera t. ex. 70 barn, och undervisningen i den ena uppehälles

genom en skola av B: 1-typ nied tre lä rarkrafter och i den andra medelst

en skola av C-typ (halvtidsläsande) med två lärarkrafter. kan det uppenbarligen

icke vara rättvist att bidraget i båda fallen skall utgå med lika stort belopp

(1,400 kronor), då den förstnämnda församlingen måst påtaga sig väsentligen

större kostnader för lärarlöner, bostäder, skollokaler och skolans utrustning

i övrigt än den sistnämnda. Man kan också tänka sig ett sådant fall, att

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 108.

29

i vardera av två församlingar finnas tre lärarkrafter, med vilka undervisningen

bestrides i den ena församlingen för 72 barn och i den andra för 113 barn

(exemplen tagna ur verkligheten). Det kan då icke vara sakligt motiverat,

att -—- med tämligen lika kostnader för skolväsendet i båda församlingarna —

den ena erhåller i utjämningsbidrag 1,440 kronor och den andra 2,260 kronor

eller nära dubbla beloppet. Oavsett frågan örn heltids- och halvtidsläsning

kunna förhållandena ofta särskilt i glest befolkade bygder så gestalta sig, att

ett relativt litet barnantal med nödvändighet kräver flera lärarkrafter, än vad

eljest i allmänhet å mera tätt befolkade orter måste anses såsom normalt.

överstyrelsen anser, att det därför vore riktigare att utjämningsbidraget

komme att utgå i förhållande till antalet läraravdelningar i stället för efter

antalet barn. Med en sådan beräkningsgrund kunde syftet med det hela vinnas

på ett smidigare och mera ändamålsenligt sätt. Detta framgår närmare

av bifogade tabeller.

Tabellen i bil. 1 upptager dels den å sid. 7 i motionen förekommande tabellen

över barnantalet och därpå grundade bidragsbelopp för de särskilda länen,

dels ock de belopp, som skulle belöpa sig på varje län, örn totalbeloppet

enligt motionen, nämligen för folk- och småskolor 13,213,920 kronor, fördelas

i förhållande till läraravdelningarna. Då dessa vid slutet av vårterminen

1927 (samma tidpunkt, vid vilken barnantalet enligt motionen är beräknat)

uppgingo till 26,715, komme på envar av dessa, med avrundade öretal, ett belopp

av 494 kronor 60 öre. Vad som närmast faller i ögonen är, att med detta

beräkningssätt utjämningen mellan de två stora huvudgrupperna landsbygd

och städer ytterligare förskjutes till landsbygdens förmån, i det att landsbygdens

bidrag komme att höjas från 9,959,540 kronor till 10,274,328 kronor,

eller i avrundat tal 315,000 kronor, då alltså bidragssumman till städerna

minskas med ett motsvarande belopp, varvid de mest betydande beloppen av

sådan minskning komma på storstäderna. De mest avsevärda ökningarna tilt

landsbygdens fördel komme i stort sett att falla på norrlandslänen, vilket också

från sakliga synpunkter med hänsyn till bebyggelseförhållanden och skattetungan

måste anses rättvist.

Bilagorna 2 och 3 giva möjlighet till en mera detaljerad jämförelse mellan

de båda olika beräkningsgrunderna för de särskilda kommunerna, överstyrelsen

har valt örebro län samt Göteborgs och Bohus län, enär dessa komma

varandra ganska nära i fråga om barnantalet på landsbygden men förete väsentliga

skiljaktigheter beträffande skolorganisationen. Å Örebro läns landsbygd

gingo vid slutet av vårterminen 1927 endast 1.4 % av barnen i halvtidsläsande

skolor, medan i Göteborgs och Bohus län motsvarande tal utgjorde icke

mindre än 58.3. Det synes icke rimligt, att örebro län — det gäller fortfarande

landsbygden — med sitt något mindre barnantal men med ett 90-tal

flera läraravdelningar skulle få mindre bidrag än Göteborgs och Bohus län, då

skolväsendet i örebro län uppenbarligen dragit långt större kostnader. Ett

närmare studium av bil. 2 och 3 torde otvetydigt lägga i dagen, att man genom

att räkna med läraravdelningar såsom grund för utjämningsbidragen erhåller

en mera rättvis fördelning även de särskilda kommunerna emellan än genom

att lägga barnantalet till grund härför. Även om det i ett och annat

enstaka fall skulle kunna uppvisas, att särskilt med hänsyn till uttaxeringen

inom en kommun icke heller den av överstyrelsen förordade metoden gåva

full matematisk rättvisa, torde det dock vara ofrånkomligt att den i stort sett,

när det gäller förhållandet mellan såväl landsbygd och städer som mellan de

olika länen och mellan de särskilda kommunerna, ger ett långt mera tillförlitligt

utslag för det ändamål, varom nu är fråga, lin den i motionen föreslagna

beräkningsgrunden.

Även med hänsyn till rent praktiska synpunkter torde den av överstyrel
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande Nr 198.

sen förordade fördelningsgrunden äga företräde. Som bekant äger ständig

växling rum i fråga örn barnantalet i en kommun med hänsyn till födelsefrekvensen,

inflyttningar och utflyttningar med mera. Detta komme enligt motionärernas

förslag även att medföra motsvarande årliga växlingar i bidragets

storlek, förändringar vilka blott komme att medföra onödiga besvär och svårigheter

i fråga om kontrollen, men som sakligt sett icke kunde anses motiverade,

i fall de icke vore av den betydenhet, att de medförde ändringar i de kommunala

utgifterna. Ofta förekommer det, att ett större eller mindre antal barn

från ett skoldistrikt erhåller undervisning i skolor inom ett annat distrikt.

Av motionerna framgår icke tydligt, vilket skoldistrikt i sådant fall skulle

äga uppbära bidraget för dessa barn. Tvister härom kunde lätteligen uppstå.

Bidragets utgående i förhållande till läraravdelningama är däremot ägnat

att giva större stabilitet åt detsamma. Växlingar komme att uppstå endast

vid utökning eller indragning av lärarkrafter, sålunda när de på grund av

ökning eller minskning i kostnaderna för skolväsendet vore fullt sakligt motiverade.

Vid ett fullföljande av den av Överstyrelsen föreslagna bidragslinjen torde

det falla av sig självt, att man icke bör räkna med ett så ojämnt tal för läraravdelning

som det i bilagorna använda kronor 494: 60. En avrundning uppåt

till exempelvis 500 kronor skulle beträffande folk- och småskolor giva en

totalsumma av 13,357,500 kronor i stället för i motionerna beräknade

13,213.920 kronor.

Motionärerna hava föreslagit att vid den nu ifrågasatta utjämningen av utgifterna

för folkskolväsendet hänsyn skall tagas även till fortsättningsskolan.

Överstyrelsen vill för sin del ifrågasätta, huruvida detta kan anses sakligt

motiverat. När det gäller kostnaderna för skolväsendet, intager fortsättningsskolan

en helt annan ställning än folkskolan, i det att staten på ett mera fullständigt

sätt övertagit utgifterna för fortsättningsskoloma. Staten betalar

här hela lärarlönen, och några särskilda utgifter för dessa skolor utöver städning

och uppvärmning av undervisningslokalerna samt anskaffande i vissa

fall av någon undervisningsmateriell förekommer i regeln icke på landsbygden.

Det torde med hänsyn härtill kunna sägas, att statens bekostande av

fortsättningsskolan redan i stor utsträckning innebär en sådan utjämning av

kostnaderna för denna gren av skolväsendet, som motionärerna med sitt förslag

åsyfta. Ett extra statsbidrag för varje barn i fortsättningsskolan skulle

tydligen sannolikt i flertalet fall betyda en gåva till kommunerna utan motsvarande

kostnader från kommunens sida för denna skola och alltså utgöra ett

avsteg från den av motionärerna angivna grundsatsen (sid. 12), att man vid

bestämmande av beloppens storlek »icke velat riskera att någon kommun skulle

kunna uppvisa, hos vilken dess egna aktuella utgifter för skolväsendet skulle

understiga det för densamma ifrågakommande bidragsbeloppet». Vill man

vinna samma effektivitet i utjämningen i det hela. som betecknas. med motionärernas

slutsumma 15,600,000 kronor, synes det alltså vara en riktigare väg

att — med beaktande av nämnda grundsats -—• höja bidragen för de i ''folkskolan

befintliga läraravdelningama.

överstyrelsens här ovan angivna ändringsförslag i fråga örn beräkningsgrunden

för utjämningsbidraget kräver givetvis en motsvarande ändring

i de i motionernas slutyrkande upptagna punkterna. Mot de föreslagna grunderna

i övrigt för bidragets åtnjutande har Överstyrelsen intet att erinra.

Stockholm den 18 februari 1930.

OTTO HOLMDAHL.

Sven Nylund.

Gustaf Redelius.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 198.

31

Bilaga 1.

Utjäroningsbidragen enligt dels barnantalet, dels lärarardelningarna

inom samtliga län.

L a n d s b

y g d e

n

Städerna

Län

Barn-

antal

Kronor

Lärar-

avdel-

ningar

Kronor

Barn-

antal

Kronor

Lärar-

avdel-

ningar

Kronor

Stockholms . . .

22,856

457,120

980

484,708

4,670

93,400

195

96,447

Uppsala ....

12,391

247,820

485

239,881

2,314

46,280

88

43,525

Södermanlands .

15,252

305,040

612

302,695

5,701

114,020

215

106,339

Östergötlands . .

22,720

454,400

903

446,624

9,045

180,800

331

163,713

Jönköpings . . .

18,183

363,660

753

372,434

7,662

153,240

272

134,531

Kronobergs . . .

16,814

336,280

676

334,350

584

11,680

25

12,365

Kalmar ....

21,708

434,160

896

443,162

3,777

75,540

144

71,222

Gotlands ....

5,101

102,020

218

107,823

831

16,620

31

15,333

Blekinge ....

13,283

265,660

490

242,354

4,238

84,760

151

74,685

Kristianstads . .

28,199

563,980

1,042

515,373

2,291

45,820

88

43,525

Malmöhus . . .

32,194

643,880

1,287

636,550

22,564

451,280

819

405,077

Hallands ....

13,512

270,240

536

265,106

3,632

72,640

137

67,760

Göteborgs och

Bohus ....

20,951

419,020

749

370,455

25,519

510,380

886

438,216

Älvsborgs . . .

26,577

531,540

1,016

502,514

7,349

146,980

262

129,585

Skaraborgs . . .

21,297

425,940

841

415,959

4,147

82,940

155

76,663

Värmlands . . .

24,913

598,260

1,166

576,704

3,678

73,560

137

67,760

Örebro .....

19,209

384,180

840

415,464

3,691

73,820

132

65,287

Västmanlands

13,773

275,460

585

289,341

5,135

102,700

186

91,996

Kopparbergs . .

26,045

520,900

1,238

612,315

3,000

60,000

112

55,395

Gävleborgs . . .

26,892

537,840

1,123

555,436

5,420

108,400

197

97,436

Västernorrlands .

29,761

595,220

1,233

609,842

3,352

67,040

133

65,782

Jämtlands . . .

15,715

314,300

769

380,347

1,150

23,000

46

22,752

Västerbottens . .

25,863

517,260

1,155

571,263

1,063

21,260

43

21,268

Norrbottens . .

24,759

495,180

1,180

583,628

2,238

44,760

93

45,998

Summa

497,977

9,959,540

20,773

10,274,328

133,051

2,661,020

4,878

2,412,660

Stockholms stads

—

—

—

—

29,668

593,360

1,064

526,254

Summa

497,977

9,959,540

20,773

10,274,328

162,719

3,254,380

6,942

2,938,914

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande Nr 198.

Bilaga 2.

Örebro län.

Skoldistrikt

Barnantal

Kronor

Lärar-

avdelningar

Kronor

Landsbygden.

X 20 kr.

X 494.6 kr.

1. Almby..............

508

10,160

17

8,408

2 Mosjö...............

134

2,680

6

2,968

3. Täby...............

47

940

2

989

4. Vintrosa.............

206

4,120

9

4,451

5. Tysslinge.............

226

4,520

10

4,946

6. Eker...............

43

860

2

989

7. Ånsta och Längbro........

737

14,740

30

14,838

8. Asker..............

434

8,680

17

8,408

9. Boo...............

180

3,600

9

4,451

10. Ekeby..............

128

2,560

5

2,473

11. Gällersta.............

96

1,920

5

2,473

12. Lännäs..............

224

4,480

9

4,451

13. Sköllersta.............

294

5,880

12

5,935

14. St. Mellösa............

353

7,060

14

6,924

15. Norrbyås.............

106

2,120

4

1,978

16. Svennevad ............

157

3,140

9

4,451

17. Axberg..............

227

4,540

8

3,957

18. Hovsta..............

103

2,060

3

1,484

19. Glanshammar...........

223

4,460

8

3,957

20. Ringkarleby...........

55

1,100

3

1,484

21. Götlunda.............

311

6,220

12

5,935

22. Kil...............

185

3,700

10

4,946

23. Gräve ..............

42

840

2

989

24. Lillkyrka.............

154

3,080

6

2,968

i 25. Ödeby..............

59

1,180

2

989

26. Askersunds landsförsaml.......

310

6,200

16

7,914

27. Hallsberg.............

532

10,640

22

10,881

28. Hammar.............

544

10,880

27

13,354

29. Hardemo.............

157

3,140

8

3,957

30. Kumla..............

948

18,960

36

17,806

31. Lerbäck .............

521

10,420

25

12,365

32. Snavlunda.............

213

4,260

10

4,946

33. Ramundeboda...........

222

4,440

10

4,946

34. Edsberg.............

139

2,780

6

2,968

35. Hackvad.............

63

1,260

4

1,978

36. Knista..............

224

4,480

11

5,441

37. Hidinge.............

159

3,180

8

3,957

! 38. Kräklinge.............

84

1,680

5

2,473

39. Kvistbro.............

370

7,400

15

7,419

40. Skagershult............

162

3,240

6

2,968

41. Viby...............

427

8,540

15

7,419

42. Tångeråsa............

71

1,420

3

1,484

43. Fellingsbro............

777

15,540

30

14,838

44. Linde bergsförsaml.........

571

11,420

32

15,827

45. Guldsmedshyttan.........

546

10,920

25

12,365

46. Näsby..............

289

5,780

12

5,935

47. Ervalla..............

164

3,280

8

3,957

48. Ramsberg............

427

8,540

24

11,870

49. Nora bergsförsaml..........

588

11,760

31

15,333

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 198.

33

Skoldistrikt

Barnantal

Kronor

Lärar-

avdelningar

Kronor

50. Viker..............

173

3,460

8

3,957

51. Järnboås.............

123

2,460

8

3,957

52. Hjulsjö..............

292

5,840

15

7,419

53. Ljusnarsberg...........

1,027

20,540

52

25,719

54. Kopparbergs köping........

163

3,260

6

2,968

55. Grythyttan............

418

8,360

19

9,397

56. Hällefors.............

565

11,300

22

10,881

57. Karlskoga............

1,614

32,280

61

30,171

58. Degerfors.............

560

11,200

21

10,387

59. Bjurtjärn.............

222

4,440

10

4,946

60. Nysund.............

312

6,240

15

7,419

Summa

Städer.

19,209

884,180

840

Ökning

415,464

31,284

61. Örebro..............

3,028

60,560

101

49,955

62. Askersund............

166

3,320

7

3,462

63. Lindesberg............

247

4,940

12

5,935

64. Nora...............

250

5,000

12

5,935

Summa

3,691

73,820

132

Minskning

65,287

8,533

Hela länet.............

22,900

458,000

972

ökning

480,751

22,751

91 käft. (Nr 198)

Bihang till riksdagens protokoll 1930

6 sami.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande Nr 198.

Bilaga 3.

Göteborgs och Bohus län.

Skoldistrikt

Barnantal

Kronor

Lärar-

avdelningar

Kronor

Landsbygden.

1. Landvetter............

X 20 kr.

199

3,980

X 494,6 kr.

6

2,968

2. Härryda.............

189

3,780

4

1,978

3. Partille..............

785

15,700

32

15,827

4. Kållered.............

72

1,440

3

1,484

5. Råda...............

163

3,260

7

3,462

6. V. Frölunda............

1,331

26,620

44

21,762

7. Askim..............

174

3,480

8

3,957

8. Nya Varvet............

42

840

2

989

9. Styrsö ..............

322

6,440

16

7,914

10. Tuve...............

65

1,300

3

1,484

11. Torslanda.............

57

1,140

2

989

12. Öckerö..............

780

15,600

30

14,838

13. Säve ...............

204

4,080

8

3,957

14. Backa..............

299

5,980

11

5,441

15. Björlanda.............

85

1,700

5

2,473

16. Viken..............

34

680

2

989

17. Rödbo..............

54

1,080

3

1,484

18. Ytterby.............

123

2,460

5

2,473

19. Kareby..............

117

2,340

4

1,978

20. Romelanda............

212

4,240

7

3,462

21. Torsby..............

203

4,060

9

4,451

22. Harestad.............

84

1,680

3

1,484

23. Lycke..............

52

1,040

5

2,473

24. Hjärtum.............

436

8,720

11

5,441

25. Västerlanda............

236

4,720

7

3,462

26. Solberga.............

215

4,300

10

4,946

27. Jörlanda.............

195

3,900

7

3,462

28. Holta..............

105

2,100

3

1,484

29. Spekeröd.............

157

3,140

5

2,473

30. Ucklum.............

236

4,720

6

2,968

31. Ödsmål..............

191

3,820

6

2,968

32. Norum..............

182

3,640

7

3,462

33. Forshälla.............

280

5,600

9

4,451

34. Resteröd.............

42

840

2

989

i 35. Ljung..............

183

3,660

7

3,462

36. Grinneröd............

74

1,480

3

1,484

37. Bäve...............

201

4,020

8

3,957

38. Lane Ryr.............

212

4,240

8

3,957

39. Skredsvik.............

233

4,660

8

3,957

40. Herrestad.............

177

3,540

6

2,968

41. Högås..............

61

1,220

2

989

42. Bokenäs.............

126

2,520

5

2,473

43. Dragsmark............

80

1,600

2

989

44. Stenkyrka............

496

9,920

18

8,903

45. Klövedal.............

123

2,460

5

2,473

46. Valla...............

206

4,120

8

3,957

47. Klädesholmen...........

104

2,080

5

2,473

48. Rönnäng.............

189

3,780

7

3,462

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 198.

35

Skoldistrikt

Barnantal

Kronor

Lärar-

avdelningar

Kronor

49. Morlanda.............

442

8,840

12

5,935

50. Skaftö..............

364

7,280

16

7,914

51. Mollösund............

133

2,660

4

1,978

52. Käringö.............

60

1,200

3

1,484

53. Gullholmen............

83

1,660

3

1,484

54. Tegneby.............

194

3,880

8

3,957

55. Röra...............

185

3,700

6

2,968

56. Stala ...............

117

2,340

5

2,473

57. Nyckleby.............

204

4,080

6

2,968

58. Långelanda............

106

2,120

5

2,473

59. Torp...............

157

3,140

5

2,473

60. Foss...............

482

9,640

16

7,914

61. Håby..............

113

2,260

3

1,484

62. Svarteborg............

359

7,180

10

4,946

63. Bro...............

404

8,080

9

4,451

64. Brastad.............

556

11,120

11

5,441

65. Lyse...............

503

10,060

20

9,892

66. Tossene.............

612

12,240

23

11,376

67. Askum..............

375

7,500

14

6,924

68. Malmön.............

171

3,420

7

3,462

69. Berfendal.............

56

1,120

2

989

70. Kungshamn............

307

6,140

10

4,946

71. Smögen .............

199

3,980

8

3,957

72. Kville..............

654

13,080

24

11,870

73. Bottna..............

87

1,740

3

1,484

74. Svenneby.............

141

2,820

5

2,473

75. Krokstad.............

263

5,060

11

5,441

76. Hede...............

146

2,920

6

2,968

77. Sanne..............

70

1,400

4

1,978

78. Tanum..............

718

14,360

25

12,365

79. Gräbbestad............

61

1,220

4

1,978

80. Lur...............

252

5,040

8

3,957

81. Skee ...............

765

15,300

22

10,881

82. Tjärnö..............

249

4,980

11

5,441

83. Näsinge.............

196

3,920

6

2,968

84. Lommelanda...........

129

2,580

5

2,473

85. Hogdal..............

192

3,840

7

3,462

86. Naverstad............

344

6,880

13

6,430

87. Moo...............

105

2,100

5

2,473

Summa

Städer.

20,951

419,020

749

Minskning

370,453

48,567

1. Göteborg.............

21,238

424,760

723

357,596

2. Kungälv.............

194

3,880

8

3,957

3. Lysekil..............

465

9,300

19

9,397

4. Marstrand............

195

3,900

7

3,462

5. Strömstad............

271

5,420

10

4,946

6. Uddevalla............

1,274

25,480

51

25,225

7. Mölndal.............

1,882

37,640

68

33,633

Summa

25,519

510,380

886

Minskning

438,216

72,164

Hela länet..............

46,470

929,400

1,635

Minskning

808,669

120,731

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets utlåtande Nr 198.

Bilaga C.

Till Riksdagens statsutskott.

I skrivelse till Herr Statsrådet E. A. Beskow den 4 sistlidna februari har

riksdagens statsutskott nied stöd av 46 § riksdagsordningen anhållit, att statsrådet

behagade utverka Kungl. Maj:ts befallning till skatteutjämningsberedningen

att nied anledning av tvenne likalydande motioner, nr 9 i första kammaren

och nr 9 i andra kammaren, örn anslag till utjämning av kostnaderna

för uppehållande av folkskoleväsendet avgiva yttrande beträffande frågan

»örn och i vilken mån ett bifall till de i nämnda motioner framställda yrkandena

må komma att föregripa det åt beredningen anförtrodda utredningsuppdraget».

I enlighet härmed har beredningen genom nådig skrivelse den

7 sistlidna februari anbefallts att så skyndsamt som möjligt och senast den

10 dennes till utskottet inkomma med det sålunda begärda yttrandet.

Till fullgörande härav och då det sålunda icke torde ankomma på beredningen

att uttala sig örn lämpligheten att för ifrågavarande ändamål anvisa

medel i riksstaten för budgetåret 1930—1931 eller att i detta sammanhang

ingå i prövning av frågan, huruvida ett extra statsbidrag för folkskoleundervisningen

bör fördelas efter den grund, som i motionen föreslås, har beredningen

inskränkt sig till att låta sammanställa vissa siffror, varmed avses att

så vitt möjligt klarlägga, i vilken omfattning ett dylikt extra bidrag skulle

komma att öka statens andel i de kommunala utgifternas täckande och medföra

en annan fördelning än hittills mellan kommunerna av för ändamålet anvisade

statsmedel. Dessa siffror återfinnas i bilagda av beredningens sekreterare

upprättade promemoria — Bilaga 1 —.

Under erinran att varje ställningstagande av statsmakterna på ett område,

som är föremål för utredning, måste, även örn det betecknats såsom provisoriskt,

antagas i viss mån försvåra en definitiv lösning efter riktlinjer, som

utredningen slutligen kan komma att anvisa såsom de mest lämpliga, anser

beredningen sig böra framhålla, att de sammanställda siffrorna synas utvisa

bl. a., att i förhållande till summan av statsbidrag, som — frånsett bidrag av

skatteutjämningsmedel och (för städernas vidkommande) tolagsersättningar

och ersättningar för mistade brännvinsförsäljningsmedel -— för närvarande utgå

till primärkommunerna, det extra bidraget skulle betyda en ökning av vid

pass 20 % för samtliga landskommuner och av vid pass 13 % för samtliga städer,

ävensom att statens andel i kommunernas totalutgifter därigenom skulle

stiga från 27 % till 33 % för landskommunerna och från 6 % till 7 % för städerna.

I icke oväsentlig grad komme ökningen säkerligen, i vad angår en del

landskommuner, att kompenseras genom minskat behov av skatteutjämningsbidrag

enligt fastställda regler.

Vidare giva de i omförmälda P. M. framkomna siffrorna vid handen, att

nu utgående statsbidrag för folkskoleundervisningen fördelar sig på samtliga

landskommuner, å ena, och samtliga städer, å andra sidan, med ungefär

samma belopp per skolbarn eller med 93 respektive 96 kronor, samt att följaktligen

ett extra statsbidrag av 20 kronor för barn skulle innebära, att statsbidraget

procentuellt bleve höjt för de förra i ungefär samma grad som för

de senare, nämligen med omkring 21 %. Givetvis blir däremot den procentuella

ökningen mycket varierande, örn man jämför skilda kommuner med varandra.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 198.

37

Därest statsmakterna, med hänsyn till den sålunda relativt begränsade räckvidden

av vad i motionen föreslås och till förefintligt trängande behov av omedelbar

skattelindring åt vissa kommuner, finna anledning att i huvudsaklig

överensstämmelse med motionen vidtaga åtgärd utan att avvakta utredningsresultatet

— vilket i förevarande avseende icke lärer kunna föreligga

färdigt förrän tidigast i slutet av år 1931 —, måste det enligt beredningens

mening vara för utredningsarbetet angeläget, att bestämmelser meddelas, som

på ett otvetydigt sätt låta åtgärden framstå för kommunerna såsom ett provisorium

av kort varaktighet.

Stockholm den 7 mars 1930.

För Skatteutjämningsberedningen:

ERNST LYBERG.

Sven Odén.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets utlåtande Nr 198.

Bilaga 1.

P. M.

med beräkningar angående vissa ekonomiska verkningar av ett bifall

till riksdagsmotionerna örn anslag till utjämning av kostnaderna för

folkskoleväsendet.

dsbygd År 1926 utgjorde landskommunernas sammanlagda utgifter 214,361,602 kr.,

städer, därav för folkskoleväsendet 96,512,164 kr., och städernas sammanlagda utgifter

477,086,602 kr., därav för folkskoleväsendet 49,706,496 kr. De under samma

år utgående statsbidragen till primärkommunerna med bortseende från dels

bidrag till skattelindring, dels (för städernas vidkommande) tolagsersättningar

och ersättningar för mistade brännvinsförsäljningsmedel utgjorde för landskommunerna

57,840,755 kr., därav till folkskoleväsendet 55,439,180 kr. och

för städerna 29,427,736 kr., därav till folkskoleväsendet 17,949,406 kr. Inkomster,

varå kommunalutskylder utdebiterats, utgjorde år 1926 för landsbygden

1,504,987,000 kr. och för städerna 2,321,348,000 kr. Antalet lärjungar i folkskolor,

småskolor, fortsättningsskolor och ersättningsskolor under läsåret

1926—1927 uppgick på landsbygden till 594,757 och i städerna till 187,102,

vadan sålunda ett extra statsbidrag örn 20 kr. per barn i enlighet med motionärernas

förslag skulle innebära en ökning i statsbidragen om 11,895,140 kr.

för landskommunerna och 3,742,040 kr. för städerna.

Med utgångspunkt från de sålunda anförda siffrorna finner man,

att primärkommunernas nuvarande utgifter för folkskoleväsendet utgjorde

för landskommunerna 45.02 % och för städerna 10.42 % av respektive landskommunernas

och städernas totalutgifter;

att det nuvarande sammanlagda statsbidraget till primärkommunerna utgjorde

för landsbygden 26.98 % och för städerna 6.17 % av respektive landskommunernas

och städernas totalutgifter;

att ett extra statsbidrag i enlighet med motionärernas förslag skulle öka dessa

procenttal med respektive 5.55 och 0.78;

att det nuvarande statsbidraget till folkskoleväsendet utgjorde för landskommunerna

57.44 % men för städerna allenast 36.11 % av respektive landskommunernas

och städernas totalutgifter för ändamålet;

att ett extra statsbidrag i enlighet med motionärernas förslag skulle öka dessa

procenttal med respektive 12.32 och 7.51;

att det nuvarande statsbidraget till folkskoleväsendet utgjorde å landsbygden

3.68 % och i städerna 0.77 % av respektive inkomster, varå kommunalutskylder

utdebiterats;

att det extra statsbidraget skulle öka dessa procenttal med respektive 0.79

och 0.16;

att det extra statsbidraget skulle innebära en ökning av det nuvarande totala

statsbidraget till primärkommunema med 20.57 % för landsbygden och med

12.72 % för städerna; samt

att det extra statsbidraget skulle innebära en ökning av det nuvarande statsbidraget

till folkskoleväsendet med 21.46 % för landskommunerna och med ungeför

samma procenttal eller 20.85 ^!för städerna.

De anförda siffrorna giva vidare vid handen, att de nuvarande totala utgifterna

för folkskoleväsendet, per skolbarn räknat, utgjorde på landsbygden 162

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 10S.

39

kr. oell i städerna 266 kr., samt att det nuvarande statsbidraget till folkskoleväsendet

per skolbarn utgjorde 93 kr. på landsbygden och ungefär lika mycket

eller 96 kr. i städerna. Av de två sistnämnda siffrorna och av i det föregående

anförda relationstal framgår, att ett extra statsbidrag örn 20 kr. per barn skulle

innebära en höjning av det nuvarande statsbidraget till folkskoleväsendet för

landsbygden i ungefär samma grad som för städerna, nämligen med omkring

21 %. Däremot skulle givetvis för de särskilda kommunerna verkningarna av

ett extra statsbidrag enligt den föreslagna fördelningsgrunden icke bliva desamma,

som om det nuvarande bidraget för ändamålet höjdes med ett och samma

procenttal -—• jfr nedan —.

I det föregående anförda siffror avse år 1926. Siffrorna för år 1927 giva i

stort sett enahanda resultat — jfrTab. B här nedan —.

Vill man undersöka verkningarna av det ifrågasatta statsbidraget för landsbygden

inom vart och ett av de olika länen, torde man, enär länssiffror för elevantalet

icke finnas i tryck tillgängliga annat än i fråga örn folk- och småskolor,

nödgas utgå från att det extra statsbidraget skulle gälla allenast för eleverna

vid dessa skolor. Med en dylik utgångspunkt har bilagda Tab. A uppgjorts,

avseende år 1926 och meddelande uppgifter i absoluta tal angående inkomst,

varå kommunalutskylder utdebiterats, och angående sammanlagda utgifter för

folkskoleväsendet ävensom relationerna mellan sistnämnda utgifter och skatteunderlaget,

mellan det extra statsbidraget och skatteunderlaget samt mellan det

extra statsbidraget och utgifterna för folkskoleväsendet.

Av denna tabell framgår bl. a., att det extra statsbidraget i relation till summa

inkomst, varå kommunalutskylder utdebiterats, skulle för landsbygden i

dess helhet utgöra 0.66 %. Under denna siffra ligga framför allt motsvarande

tal för Stockholms läns landsbygd 0.32, Malmöhus läns landsbygd 0.50, Örebro

läns landsbygd 0.54, Kopparbergs läns landsbygd 0.57 och Uppsala läns landsbygd

0.59, medan däremot de högsta hithörande procenttalen återfinnas för

Blekinge läns landsbygd 1.09, för A^ästerbottens läns landsbygd 1.06, för Gotlands

läns landsbygd 0.89, för Kalmar samt Göteborgs och Bohus läns landsbygd

0.87 och för Hallands läns landsbygd 0.86.

Av tabellen framgår vidare, att det extra statsbidraget i relation till kommunernas

totalutgifter för folkskoleväsendet skulle för landsbygden i dess helhet

utgöra 10.32 %. Under detta tal ligga framför allt motsvarande tal för

Stockholms läns landsbygd 7.30, för Norrbottens läns landsbygd 8.61, för Kopparbergs

läns landsbygd 8.79, för Örebro läns landsbygd 9.48 och för Malmöhus

läns landsbygd 9.52. De högsta hithörande procenttalen återfinnas däremot för

Göteborgs och Bohus läns landsbygd 12.78, för Hallands läns landsbygd 12.33,

för Västerbottens läns landsbygd 11.83, för Kalmar läns landsbygd 11.78, för

Blekinge läns landsbygd 11.76, för Älvsborgs läns landsbygd 11.48, för Jönköpings

och Kristianstads läns landsbygd 11.37 samt för Skaraborgs läns landsbygd

11.34.

För att till slut erhålla en örn ock vag föreställning angående det föreslagna

extra statsbidragets ekonomiska verkningar i dc olika kommunerna har jag med

ledning av de kommunala utdebiteringssiffrorna för år 1927 uttagit ett tjugutal

landskommuner och städer med synnerligen högt skattetryck, ett tjugutal

kommuner med lågt skattetryck och ett tjugutal med normalt skattetryck.

Beträffande skattetrycket har därvid hänsyn tagits allenast till kommunalskatten

och landstingsskatten. För var och en av dessa kommuner ha ur kommunal

årsbok hämtats uppgifter angående skatteunderlag och debiteringssatser

samt ur primärmaterialet i statistiska centralbyrån uppgifter angående totalutgifterna

för folkskoleviisendet och statsbidragen till detsamma. Från skolöverstyrelsen

har vidare erhållits uppgifter örn antalet lärjungar i folk- och småskolor,

fortsättnings- och ersättningsskolor och med ledning därav har det extra

De olika

läner*

landsbygd.

De särskilda

kommunerna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

40

Statsutsleottets utlåtande Nr 198.

statsbidraget enligt motionärernas förslag beräknats. Detta bidrag har sedan

satts i relation till skatteunderlaget, till utgifterna för folkskoleväsendet oell

till det ordinarie statsbidraget till folkskoleväsendet. Samtliga dessa uppgifter,

avseende år 1927, hava sammanställts i bilagda Tab. B. I

Relationstalen för de olika kommunerna och kommungrupperna i denna tabell

torde böra jämföras med de motsvarande först i densamma meddelade talen

för samtliga landskommuner, för samtliga städer och för hela riket.

Fäster man sig i denna tabell allenast vid relationstalen för de olika grupperna

av kommuner, finner man, att relationstalen mellan det extra statsbidraget

och skatteunderlaget samt mellan det extra statsbidraget och de sammanlagda

folkskoleutgifterna äro högst för kommungruppen med högt skattetryck

och lägst för kommungruppen med lågt skattetryck, samt att hithörande relationstal

för kommungruppen med normalt skattetryck ligga emellan de motsvarande

talen för de båda ytterlighetsgrupperna. Särskilt stor är relativt

sett skillnaden mellan de procenttal för ytterlighetsgrupperna, som angiva relationen

mellan det extra statsbidraget och skatteunderlaget. Siffrorna bekräfta

sålunda, såsom väntat var, att det av motionärerna föreslagna extra bidraget

framför allt skulle bliva till nytta för de skattetyngda och ekonomiskt svaga

kommunerna och sålunda i stort sett verka skatteutjämnande. Vad däremot

angår relationerna mellan det extra statsbidraget och det nuvarande statsbidraget

till folkskoleväsendet, så förete de olika kommungrupperna inga större avvikelser

från varandra. Hithörande relationstal för kommunerna med högt

skattetryck är visserligen något högre än det för kommunerna med lågt skattetryck,

men högst är hithörande relationstal för kommunerna med normalt skattetryck

— jfr ovan sid. 2 —.

Ser man till relationstalen för de olika kommunerna var för sig, urskiljer

man naturligtvis samma tendenser, som ovan konstaterats i fråga örn kommungrupperna,

men man märker också icke så få avvikelser från dessa tendenser;

och det kan även i fråga örn relationerna mellan extra statsbidraget och skatteunderlaget

och framför allt mellan extra statsbidraget och de sammanlagda

folkskoleutgifterna hända, att procenttalet är lägre för en kommun tillhörande

gruppen kommuner med högt skattetryck än för en kommun tillhörande gruppen

kommuner med lågt skattetryck. Dessa avvikelser och växlingar äro ju rätt

naturliga, eftersom det kommunala skattetrycket betingas icke blott av skatteunderlag,

skolutgifter och antal barn i skolåldern utan även av en rad andra

faktorer.

Det högsta relationstalet mellan det extra statsbidraget och skatteunderlaget

utgör 3.14 % — för en landskommun i Blekinge län med osedvanligt högt skattetryck

—, det lägsta hithörande relationstalet är 0.04 — för Djursholms stad

med dess ovanligt låga skattetryck —.

Att den skatteutjämning, som det extra statsbidraget med därav följande

stegrad skatteplikt till staten är avsedd att åstadkomma, i väsentlig grad komme

att ökas på grund av statsskattens progressivitet och de stora inkomsternas

och förmögenheternas koncentrering till vissa oftast mindre skattetyngda kommuner

har redan av motionärerna framhållits.

Stockholm den 4 mars 1930.

SVEN ODÉN.

Sekreterare i skatteutjämningsberedningen.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 198.

41

Tab. A. Beräkningar angående det extra statsbidragets verkningar å

landsbygden, länsvis år 1926. (Det extra statsbidraget har beräknats

utgå allenast för barn i folk- och småskolor.)

Län

a) Inkomst,

varå kommunal- utskylder

utdebiterats,

kr.

b) Sammanlagda

utgifter för

folkskoleväsendet,

kr.

b i

% av

a

Det extra

statsbidraget

i % av

a

b

Stockholms.........

143,983,000

6,262,676

4,35

0.32

7.30

| Uppsala...........

42,295,000

2,230,326

5.27

0.59

11.11

Södermanlands .......

49,198,000

2,803,338

5.70

0.62

10.88

{ Östergötlands........

73,732,000

4,290,833

5.82

0.62

10.59

| Jönköpings..........

47,942,000

3,197,087

6,67

0.76

11.37

! Kronobergs.........

41,835,000

3,077,331

7.36

0.80

10.93

Kalmar...........

49,991,000

3,686,184

7.37

0.87

11.78

Gotlands...........

11,523,000

944,761

8.20

0.89

10.80

Blekinge...........

24,302,000

2,258,212

9.29

1.09

11.76

Kristianstads.........

70,599,000

4,961,541

7.03

0.80

11.37

Malmöhus..........

129,153,000

6,760,486

5.23

0.50

9.52

Hallands...........

31,272,000

2,191,957

7.01

0.86

12.33

Göteborgs och Bohus.....

48,338,000

3,279,531

6.78

0.87

12.78

Älvsborgs ..........

75,863,000

4,630,015

6.10

0.70

11.48

Skaraborgs..........

53,493,000

3,755,097

7.02

0.80

11.34

Värmlands..........

77,520,000

5,570,203

7.19

0.77

10.74

Örebro...........

71,573,000

4,053,878

5.66

0.54

9.48

Västmanlands........

43,397,000

2,755,240

6.35

0.63

10.00

Kopparbergs.........

91,705,000

5,923,959

6.46

0.57

8.79

Gävleborgs..........

82,731,000

5,181,836

6.26

0.65

10.38

Västernorrlands........

87,743,000

5,715,959

6.51

0.68

10.41

Jämtlands..........

41,599,000

2,856,720

6.87

0.76

11.00

Västerbottens........

48,665,000

4,374,170

8.99

1.06

11.83

Norrbottens.........

66,535,000

5,750,824

8.64

0.74

8.61

Landsbygd. Samtliga län . . .

1,504,987,000

96,512,164

6.41

0.66

10.32

Städer. » » ...

2,321,348,000

49,706,496

2.14

0.14

6.55

Hela riket..........

3,826,335,000

146,218,660

3.82

0.35

9.04

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets utlåtande Nr 198.

Tab. B. Beräkningar angående det extra statsbidragets verkningar inom vissa

kommuner år 1927.

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

Inkomst,

Debiterings- sats,

kr. per

100 kr.

inkomst,

kr.1

Utgifter

för

folkskole-

väsendet,

kr.

Stats-

Antal

lärj. i

folk- och

små- skolor

samt

forts.- och ers.- skolor

Extra

stats-

bidrag

enligt

motio-

nerna,

kr.

Kol

7 i % av

Kommun

varå

kommunal-

utskylder

utdebiterats,

kr.

bidrag

till

folkskole-

väsendet,

kr.

Kol.

2

Kol.

4

Kol.

5

Hela landsbygden . . .

1,544,159,802

9.31

95,974,450

55,790,501

594,757

11,895,140

0.77

12.39

21.32

Samtliga städer ....

2,386,657,000

9.54

48,509,556

17,889,845

187,102

3,742,040

0.16

7.71

20.92

Hela riket......

3,930,816,802

9.45

144,484,006

73,680,346

781,859

15,637,180

0.40

10.82

21.22

Vissa kommuner med

högt skattetryck

Järstad

Östergötl, län . . .

89,637

18.22

4,968

3,931

50

1,000

1.12

20.13

25.44

Högby

Kalmar län ....

208,377

15.60

25,315

19,967

263

5,260

2.52

20.78

26.34

Träkumla

Gotlands län ....

39,370

22.97

8,454

4,593

40

800

2.03

9.46

17.42

Torhamn

Blekinge län ....

272,886

23.24

42,252

31,252

429

8,580

3.14

20.31

27.45

Näsinge

Göt. o. Bohus län . .

240,261

17.30

18,365

11,682

196

3,920

1.63

21.34

33.56

Töllsjö

Älvsborgs län . . .

139,196

19.30

21,694

14,626

188

3,760

2.70

17.33

25.71

Roasjö.......

Älvsborgs län . . .

47,177

14.40

7,082

5,944

43

860

1.82

12.14

14.47

Varv

Skaraborgs län . . .

Ilsbo

Gävleborgs län . . .

103,690

26.74

13,035

8,268

103

2,060

1.99

15.80

24.92

97,450

16.65

13,805

7,750

88

1,760

1.81

12.75

22.71

Näs

Jämtlands län . . .

277,584

14.05

22,489

15,288

182

3,640

1.31

16.19

23.81

Töre

Norrbottens län : . .

903,233

21.74

118,341

83,629

723

14,460

1.60

12.22

17.29

Nedertorneå

Norrbottens län . . .

944,387

19.16

125,486

84,171

667

13,340

1.41

10.63

15.85

Korpilombolo

Norrbottens län . . .

389,675

23.14

103,808

82,280

465

9,300

2.39

8.96

11.30

Hrågav. lk. med högt

skattetr.......

3,752,923

14.05—26.74

525,094

373,381

3,437

68,740

1.83

13.09

18.41

Motala

Östergötl, län . . .

4,402,000

14.10

121,916

64,738

644

12,880

0.29

10.56

19.90

Skänninge

Östergötl, län . . .

1,202,000

12.20

39,575

18,137

241

4,820

0.40

12.18

26.58

Oskarshamn

Kalmar län ....

5,389,000

15.60

195,601

95,141

1,140

22,800

0.42

11.66

23.96

1 Kommunalskatt och landstingsskatt.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 198.

43

1

2

3

4

5

6

7

8

9 I

10

Inkomst,

Debiterings- sats,

kr. per

100 kr.

inkomst,

kr.1

Utgifter

för

folkskole-

väsendet,

kr.

Stats-

Antal

lårj. i

folk- och

små- skolor

samt

forts.- och ers.- skolor

Extra

stats-

bidrag

enligt

motio-

nerna,

kr.

Kol. 7 i % av

Kommun

varå

kommunal-

utskylder

utdebiterats,

kr.

bidrag

till

folkskole-

väsendet,

kr.

Kol.

2

Kol.

4

Kol.

5

Avesta

20.36

Kopparbergs län . .

Haparanda

Norrbottens län . . .

2,633,000

14.75

135,502

77,685

791

15,820

0.60

11.68

1,720,000

16.59

71,430

41,628

309

6,180

0.36

8.65

14.85

Ifrågav. st. med högt

skattetr.......

15,346,000

12.20—16.59

564,024

297,329

3,125

62,500

0.41

11.08

21.02

Ifrågav. lk. o. st. med

högt skattetr. . . .

19,098,923

12.20—26.74

1,089,118

670,710

6,562

131,240

0.69

12.05

19.57

Vissa kommuner med

lågt skattetryck

Hammarby

5,400

0.34

10.50

20.66

Stockholms län . . .

1,599,106

5.40

51,425

26,142

270

Öjaby

2,040

0.84

26.85

36.57

Kronobergs län . . .

244,141

5.15

7,598

5,578

102

Ravlunda

Kristianst, län . . .

289,390

5.05

11,385

6,838

64

1,280

0.44

11.24

18.72

Flädie

25.17

Malmöhus län . . .

426,757

6.50

10,550

5,005

63

1,260

0.30

11.94

Lunds ländsk.

Malmöhus län . . .

686,196

4.76

20,305

11,287

76

1,520

0.22

7.49

13.47

Törringe

760

0.46

8.89

14.03

Malmöhus län . . .

Övraby

Hallands län ....

163,923

4.56

8,546

5,417

38

412,672

4.60

12,518

9,134

68

1,360

0.33

10.86

14.89

Skallsjö

6,080

0.39

12.73

18.21

Älvsborgs län . . .

Nykyrka

Skaraborgs län . . .

1,552,554

4.60

47,779

33,387

304

689,282

4.81

13,911

9,676

110

2,200

0.32

15.81

22.74

Hömb

Skaraborgs län . . .

96,270

6.33

10.528

4,970

58

1,160

1.20

11.02

23.34

Lima

Kopparbergs län . .

1,066,890

4.05

77,653

48,025

329

6,580

0.62

8.47

13.70

Orsa

Kopparbergs län . .

4,549,069

2.251

199,409

124,706

960

19,200

0.42

9.63

15.40

Hemsö

0.09

7.75

10.76

Västernorrl. län . . .

1,164,940

5.06

12,902

9,296

50

1,000

Ifrågav. lk. med lågt

skattetr.......

12,941,190

2.25—6.50

484,509

299,461

2,492

49,840

0.39

10.29

16.64

Stockholm......

936,051,000

6.10

12,196,179

3,551,622

31,633

632,660

0.07

5.19

17.81

Djursholm

335

6,700

0.04

5.57

17.86

Stockholms län . . .

Uppsala

Uppsala län ....

16,847,000

5.70

120,195

37,513

37,226,000

6.70

670,626

247,672

1,993

39,860

0.11

5.94

16.09

Simrishamn

10.78

Kristianst, län . . .

2,768,000

6.30

54,568

27,435

294

5,880

0.21

21.43

Kungsbacka

30.892

16,718

186

3,720

0.20

12.04

22.25

Hallands län ....

1,828,000

5.75

Ifrågav. st. med lågt

skattetr.......

994,720,000

6.70—6.70

13,072,460

3,880,960

34,441

688,820

0.07

6.27

17.75

Ifrågav. lk. o. st. med

lågt skattetr.....

2.25—6.70

13,556,969

4,180,421

36,933

1 738,660

0.07

5.45

17.67

Endast landstingsskatt.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 ‘Statsutskottets utlåtande Nr ]9S.

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

Inkomst

Debiterings-

Utgifter

för

folkskole-

väsendet,

kr.

Stats-

Antal

lärj. i

folk- och

små- skolor

samt

forts.- och ers.- skolor

Extra

stats-

bidrag

eldigt

motio-

nerna,

kr.

Kol. 7 i % av

Kommun

varå

kommunal-

utskylder

utdebiterats,

kr.

sats,

kr. per

100 kr.

inkomst,

kr.

bidrag

till

folkskole-

väsendet,

kr.

Kol.

2

Kol.

4

Kol.

5

Vissa kommuner med

normalt skattetryck

Ytterjärna

Stockholms län . . .

454,584

8.30

25,012

11,629

107

2,140

0.47

8.56

18.40

Svinnegarn

Uppsala län ....

243,035

9.50

22,866

5,689

98

1,960

0.81

8.57

34.45

Frustuna

Södermanl, län . . .

1,477,857

9.20

60,057

40,874

436

8,720

0.59

14.52

21.33

i Drothem

Östergötl, län . . .

633,280

9.60

28,133

20,695

213

4,260

0.67

15.14

20.58

Gränna ländsk.

Jönköpings län . . .

636,329

9.90

39,414

21,100

332

6,640

1.04

16.85

31.47

Gotlands län ....

432,336

9.12

22,833

15,323

156

3,120

0.72

13.66

20.36

Malmöhus län . . .

371,339

8.60

13,514

8,395

106

2,120

0.57

15.69

25.31

! Tölö

Hallands län ....

365,320

9.50

23,834

17,194

233

4,660

1.28

19.55

27.10

Älvsborgs län . . .

2,358,808

9.60

107,117

47,842

478

9,560

0.41

8.92

19.98

j Ransäter

Värmlands län . . .

4,531,671

8.30

194,107

100,026

838

16,760

0.37

8.63

16.76

Grythyttan

örebro län.....

Hille

1,439,816

8.92

91,591

49,948

562

11,240

0.78

12.27

22.50|

Gävleborgs län . . .

1,056,591

9.oo

102,798

47,684

385

7,700

0.73

7.49

16.15

Hörnefors

Västerb, län ....

2,245,915

10.50

116,696

66,868

557

11,140

0.50

9.55

16.66

Ifrågav. lk. med norm.

skattetr.......

16,246,881

8.30—10.50

84<7,972

453,267

4,501

90,020

0.55

10.62

19.86

! Strängnäs

Södermanl, län . . .

4,429,000

8.95

55,095

25,235

310

6,200

0.14

11.25

24.57:

Linköping

Östergötl, län . . .

27,122,000

9.83

579,275

255,020

2,465

49,300

0.18

8.51

19.33

Kalmar län ....

16,634,000

9.70

356,413

164,494

1,670

33,400

0.20

9.37

20.30

Askersund

Örebro län.....

1,395,000

9.82

32,546

20,274

210

4,200

0.30

12.90

20.72

Sundsvall

Västernorrl. län . . .

21,250,000

8.95

434,936

164,959

1,734

34,680

0.16

7.97

21.02

Ifrågav. st. med norm.

skattetr.......

70,830,000

8.95—9.83

1,458,265

629,982

6,389

127,780

0.18

8.76

20.28|

Ifrågav. lk. o. st. med

norm. skattetr. . . .

87,076,881

8.30—10.50

2,306,237

1,083,249

10,890

217,800

0.25

9.44

20.01

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 198.

45

Hilaria D.

Till Riksdagens statsutskott.

Genom nådig remiss den 7 innevarande månad har Kungl. Majit efter av

Eder hos vederbörande ledamot av statsrådet gjord framställning anbefallt

statskontoret att avgiva yttrande över två lika lydande motioner, väckta, den

ena inom första kammaren, nr 9, av herr Kvarnzelius m. fl. och den andra inom

andra kammaren, nr 9, av herr Ekman m. fl., örn anslag till utjämning av

kostnaderna för uppehållandet av folkskoleväsendet; och får statskontoret till

åtlydnad härav anföra följande.

Uppenbart är, att kommunernas omkostnader för folkskoleväsendet under de

senaste åren ökats ansenligt. Särskilt har detta varit fallet med de kostnader,

som avsett byggnader för skollokaler och bostadslägenheter för lärarpersonalen.

Föreskrifterna i den nya stadgan angående folkundervisningen av år 1921 och

den år 1918 utfärdade boställsordningen för lärarpersonalen vid folk- och

småskolor torde i betydande mån hava föranlett berörda ökning.

Att de salunda stegrade kostnaderna hilva i hög grad betungande för många

kommuner, i synnerhet sådana där antalet skolpliktiga barn är stort, torde vara

otvivelaktigt. Vårt beaktande synes ock vara det av motionärerna påpekade

förhållandet, att vissa landskommuner, särskilt sådana, vilka sakna fabrikssamhällen

eller andra större befolkningscentra, hava att bestrida undervisningskostnaderna

för ett stort antal barn, som, när de bliva vuxna och i stånd

att bidraga till kommunens utgifter genom erläggande av utskylder, lämna

hemmet för att bosätta sig i städer eller andra större samhällen, där de anse

sig hava bättre möjligheter att finna sin utkomst.

Riksdagens uppmärksamhet har också redan tidigare blivit riktad på nu

förevarande fråga. I motioner, väckta vid 1924 års riksdag (nr 161/1 och

228/11), hemställdes nämligen, att riksdagen måtte vid fattande av beslut rörande

anslag till folkskoleväsendet anhålla, att Kungl. Majit måtte vidtaga

åtgärder för att omarbeta för folkundervisningen gällande författningar i

syfte att bereda kommunerna skälig trygghet mot att för folkskoleundervisningens

utveckling aläggas alltför tryckande ekonomiska bördor genom administrativa

myndigheters åtgärder. Dessa motioner föranledde emellertid ej

särskild åtgärd från riksdagens sida.

Såsom ovan framhållits utgöra utgifterna för folkskoleväsendet en betydande

tunga för kommunerna, och åtminstone vissa av dem torde vara i stort behov avlättnad

i utgiftsbördan. Starka skäl synas alltså tala för att åtgärder vidtagas

i den riktning, motionärerna avsett.

Da emellertid fragan örn ändrad fördelning mellan stat och kommun av kostnaderna

för folkskoleväsendet endast är en del av det stora komplex av frågor

om ordnandet av vissa ekonomiska mellanhavanden mellan staten och kommunerna,

vilket jämte en del andra spörsmål är föremål för utredning av den s. k.

skatteutjämningsberedningen, kan det måhända vara mindre lämpligt att nu

till särskild behandling upptaga de i motionerna framställda förslagen. Statskontoret

skulle för sin del anse önskvärt att sagda beredning sattes i tillfälle

att taga nämnda förslag under omprövning; och föreställer sig statskontoret,

ali pa detta sätt nu ifrågavarande och till äventyrs även andra därmed sam
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets utlåtande Nr 198.

höriga spörsmål skulle kunna förås fram till sin lösning utan någon större

tidsutdräkt.

I handläggningen av detta ärende hava, förutom undertecknade, deltagit

statskommissarierna friherre Leijonhufvud, Nissen och Spilhammar samt t. f.

statskommissarien Örtengren. Stockholm den 27 februari 1930.

A. E. M. ERICSSON.

Gustaf Alve.

Carl Peyron.

Stockholm 1930. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

301678

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1930:387 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående kostnaderna för folkskoleväsendet. s. 1 i texten