Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående möjligheterna att utnyttja statens gruvegendom i Västerbotten.

4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1930:201, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående möjligheterna att utnyttja statens gruvegendom i Västerbotten.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr ''SOt.

t

Nr 201.

Afl korn till riksdagens kansli elén 2 juni 1030 kl. 4 e''. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående möjligheterna att

utnyttja statens gruvegendom i Västerbotten.

(3:e och 4:e avd.)

Uti Iva likalydande motioner, väckta, den ena, nr 28, inom första kammaren

av herr G. Möller m. 11. och den andra, nr 73, inom andra kammaren av herr

V. A. Hansson i Stockholm m. fl., har hemställts, att riksdagen måtte besluta i

skrivelse till Kungl. Maj :t • anhålla örn utredning angående möjligheterna att

utnyttja statens gruvegendom i Västerbotten och att Kungl. Majit därefter för

riksdagen framlägger förslag i ärendet.

Till stöd för sitt förslag hava motionärerna anfört följande:

»Den otillräckliga arbetstillgång, som under en längre tid förefunnits i landet

och ännu är för handen, gör det till en bjudande nödvändighet att alla

möjligheter att öka landets ekonomiskt lönande produktion tillvaratagas. I

den mån staten kan medverka härtill utan att åsidosätta sunda ekonomiska

principer bör detta givetvis ske.

Från skilda delar av Norrland meddelas om svårigheter att bereda befolkningen

en tillfredsställande utkomst. I motsats till på många andra håll i

landet, där de produktiva möjligheterna redan synas vara utnyttjade, anses

Norrland ännu kunna bjuda på en rik ekonomisk utveckling. Detta gäller

alla de områden av näringslivet, vilka baseras på tillvaron av naturtillgångar

i dessa trakter, alltså skogsbruk, jordbruk och bergsbruk.

Vad det norrländska bergsbruket beträffar pågår som bekant en betydande

exploateiing för export av i Norrbotten befintliga järnmalmstillgångar. Ett

utnyttjande i ännu större skala av dessa tillgångar för försäljning på utlandet

torde icke vara ändamålsenligt, och frågan örn förädling inom landet

av järnmalm från Norrbotten är ännu svävande. Annorlunda är däremot

förhållandet med avseende på de i de norra delarna av Västerbottens län

under de senare åren gjorda upptäckterna av svavelkis, kopparmalm, guldoch

silverförande arsenikmalm ävensom zink- och blymalmer med växlande

halter av silver. Malmtillgångarna synas vara förhållandevis betydande och

ge löften örn tillkomsten av en helt ny Bergslag. Exploateringen av fyndigheterna

är för något år sedan påbörjad av ett enskilt bolag, Skellefteå

gruvaktiebolag, vilket är ägare till bl. a. Bolidens malmfält. Bolaget har anlagt

järnvägsförbindelse mellan detta malmfält och statsbanan Bastuträsk—

Skeleftehamn . arnt vid banans ändpunkt uppfört ett smältverk, Rönnskär,

Bihang till riksdagens protokoll 1030. 0 sami. 01, haft. (Nr SOI—202.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr; ,201.

vilket inom kort kommer att tagas i bruk för sitt ändamål. Den mycket betydande

kapitalinvesteringen i gruvföretag, järnvägslinjer och smältverk tyder

på högt ställda förväntningar på det västerbottniska bergsbrukets möjligheter.

Inom det till arealen synnerligen vidsträckta malmförande området är staten

ägare till åtskilliga fyndigheter dels ensam och dels tillsammans med

enskilda gruvintressenter. Statens malmtillgångar anses delvis vara av stort

värde och en exploatering ekonomiskt lönande örn transportförhållandena

nöjaktigt ordnas. Men medan enskilda gruvägare påbörjat brytningen av

malmen eller vidtagit anstalter för gruvdrifts igångsättande, har arbetet på

statens gruvegendom hittills begränsats till uteslutande geologiska undersökningar.

Vid 1927 års riksdag var frågan örn utnyttjande av statens gruvegendom

i Västerbotten föremål för riksdagens behandling i anledning av en av Kungl.

Maj:t framlagd proposition, nr 230, vilken utmynnade i förslag till ett avtal

mellan staten och Skellefteå gruvaktiebolag, enligt vilket staten skulle till

gruvbolaget för en tid av 60 år överlåta utnyttjningsrätten av sin ifrågavarande

gruvegendom. Propositionen blev emellertid av riksdagen avslagen efter avstyrkande

av statsutskottet, som bl. a. anförde:

''Såsom motionsvis framhållits, hava undersökningarna av ovannämnda fyndigheter

ännu icke fortskridit så långt, att något mera tillförlitligt liegrepp

om deras omfattning och värde kunnat vinnas. Att under sådana förhållanden

nu fatta beslut för så lång framtid örn dispositionsrätten över ifrågavarande

gruvegendom synes utskottet icke vara välbetänkt och detta i all synnerhet

som staten enligt avtalet skulle bliva så gott som helt utestängd från möjligheten

till inflytande över att fyndigheterna på ett rationellt sätt exploateras.

Överhuvud hava inga garantier lämnats för att ifrågavarande mineraltillgångar

för framtiden nyttiggöras på ett lämpligt sätt. Härtill kommer att grunderna

för beräkningen av det staten tillkommande vederlaget för upplåtelsen av gruvfälten

synas för staten mindre fördelaktiga.’

I en av de av statsutskottet åberopade motionerna, 11:474, hemställdes,

förutom örn avslag å den kungliga propositionen, örn framläggande av nytt

förslag till utnyttjande av statens gruvegendom i Skelleftefältet, som bättre

än det då föreliggande tillgodosåge statens fiskaliska intressen och gåve staten

möjlighet att öva inflytande på gruvegendomens utnyttjande. Denna del av

motionsyrkandet blev icke föremål för någon riksdagens åtgärd och hade

alltså förfallit. Något nytt förslag örn hur statens malmtillgångar skola tillvaratagas

har sedermera icke förelagts riksdagen och veterligt icke heller varit

föremål för förberedande överväganden.

Då en förändring i läget sedan 1927 i vissa avseenden ägt rum, bör tidpunkten

vara inne att på nytt upptaga frågan till behandling. De av Statens

geologiska undersökning utförda malmletnings- och undersökningsarbetena

ha fortsatt även under de tre sista åren och en överblick i stora drag

bör ha vunnits örn beskaffenheten av statens gruvegendom. Ett av de skäl,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 201.

3

solli anfördes för avslag a 1927 års kungliga proposition, nämligen de då

verkställda undersökningarnas otillräcklighet, äger därför icke längre samma

styrka. ''Även på annat sätt har läget förändrats sedan år 1927. I den kungliga

propositionen hade frågan örn en järnvägslinje från norra stambanan

genom det malmförande området väster örn denna skjutits undan till en

oviss framtid med betonande av att järnvägsfrågan saknade aktualitet. I

förutnämnda motion framhölls detta som en svaghet i den kungliga propositionen,

enär tillkomsten av järnvägslinjen utgör förutsättningen för att statens

gruvegendom överhuvud skall kunna exploateras. Utvecklingen av Skellefteå

gruvaktiebolags verksamhet tyder på att järnvägsfrågan rätt snart kommer-

att tränga sig fram tili lösning. Malmtillgångarna öster örn stambanan

kunna vid ändamålsenlig brytning knappast tillgodose smältverkets hela behov

och därtill kommer att en effektiv guldutvinning ur Bolidemalmen uppges

-r ara beroende av att denna malm uppblandas med andra kopparrika malmsorter,

av vilka de mera betydande tillgångarna ligga väster örn stambanan, alltså

inom det område, där en järnvägslinje för malmtransporterna blir erforderlig.

Statens fyndigheter innehålla malm av för nyssnämnda blandning lämplig

sammansättning och äro delvis gynnsammare belägna än huvuddelen av de

enskilda gruvintressenternas fyndigheter med motsvarande malmsorter.

De malmer, som finnas i Västerbotten, äro av mycket olikartad sammansättning.

En del av dem äro högvärdiga och ge rikt metallutbyte, för vilket

avsättningssvårigheter icke torde föreligga. För biprodukter och en del malmsorter

torde däremot avsättning kunna vinnas först genom upparbetande av

marknad för dem. Det är känt, att de enskilda gruvägarna ägna mycken

omsorg åt denna sak, och de anstalter, som vidtagits för gruvbrytning och

malmförädling, tyda på en optimistisk bedömning av hithörande förhållanden.

Aven gruvägaren staten bör ägna uppmärksamhet åt marknadsläget och dess

utveckling och utnyttja de möjligheter till näringslivets förkovran, som tilläventyrs

kunna erbjuda sig. I elen mån statens gruvegendom kan tjäna

detta ändamål, bör den givetvis göras produktiv, och detta är alldeles särskilt

påkallat i en tid, då tillvaron av en kännbar arbetslöshet nödvändiggör de största

ansträngningar för att bereda medborgarna sysselsättning och utkomst.»

I likhet med motionärerna anser utskottet, att en förnyad utredning rörande

de här ifrågavarande fyndigheterna bör komma till stånd. I främsta rummet

synes denna böra avse erhållande av en möjligast uttömmande kännedom rörande

malmtillgångarnas sammansättning och brytningsvärde samt angående de med

en eventuell drift sammanhängande frågorna örn kapitalinvestering, transportförhållanden,

avsättningsmöjligheter o. s. v. Vidare synes en plan böra utarbetas

angående själva formen för fyndigheternas utnyttjande. I detta sammanhang

böra olika vägar undersökas och framför allt det sätt och de villkor utredas,

på vilka gruvdriften lämpligast kunde överlämnas åt enskilda. Huruvida

det förslag till en anordning av sistnämnda art, som innehölls i Kungl. Maj:ts

Utskottet»

yttrande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Stqtsutskotiels utlåtande Nr Sidi.

förslag till 1927 års riksdag, bär i huvudsak följas eller icke, må utredningen

visa.

Med åberopande av det anförda vill utskottet på det sätt biträda motionärernas

yrkande, att utskottet hemställer,

att riksdagen i anledning av herrar Möllers m. £1. och Hanssons

i Stockholm m. fl. förevarande motioner, 1: 28 och II: 73,

må i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning angående

brytningsvärdet av statens gruvegendom i Västerbotten, ävensom

rörande förutsättningarna och formen för utnyttjandet av

denna egendom, samt att Kungl. Majit därefter för riksdagen

framlägger förslag i ärendet.

Stockholm iden 2 juni 1931).

På statsutskottets vägnar:

£. K. KVARNZELIUS.

Vid förestående arendes slutbehandling inom utskottet heva närvarit:

från första kammaren: herrar 8. B. Kvarnzdiys, J. L. Widell, O. Bergqvist, J.

Nilsson i Malmö, K- V. Bydén, C- 1■ Asplund, Oscar Olsson, J. G. Walles, K- B.

Andersson i Eliantorp, O. A. Ernfors, D. Hansén och K. A. S. Nylander.

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, C. B. Jansson i Falun, 8.

Bengtsson i Norup, L. J. Carlsson-Frosterud, P. M. Olsson i Blädinge, B. F:so)i

Holmgren, E. J. Wigforss, J. Olofsson i Digernäs, O. E. F. Järle, O. Andersson i

Höör, F. V. Sandwall och J. E. Andersson i Ovanmyra.

Reservation

av herrar Nilssom i Malmö, Bydén, Asplund, Oscar Olsson, Walles, Anderson

i Råstock, Janssom i Falun, Carlsson-Frosterud, Wigforss och Andersson i

Höör, beträffande motiveringen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1930:400 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående möjligheterna att utnyttja statens gruvegendom i Västerbotten. s. 4 i texten