Sök i Ratio Lex

Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1930!1931 av utgifterna under riksstatens femte huvudtitel, innefattande anslagen till socialdepartementet.

1930-03-28 · 134 sidor, varav 130 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 130 av 134 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1930:5, Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1930!1931 av utgifterna under riksstatens femte huvudtitel, innefattande anslagen till socialdepartementet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

1

Nr 5.

Ankom till riksdagens kansli den 29 mars 1930 kl. 1 e. m.

Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1930!1931

av utgifterna under riksstatens femte huvudtitel,

innefattande anslagen till socialdepartementet.

(3:e avd.)

Departementet.

l:o) I den till riksdagen den 3 januari 1930 avlåtna propositionen (nr 1)

angående statsverkets tillstånd och behov för budgetåret 1930/1931 har Kungl.

Maj:t i avseende å femte huvudtiteln, innefattande anslagen till socialdepartementet,

föreslagit riksdagen (punkt 1 av det vid propositionen fogade utdraget

av statsrådsprotokollet över socialärenden nämnda dag) att

dels från och med den 1 juli 1930 från övergångsstat till ordinarie stat

för socialdepartementet återföra den å förstnämnda stat uppförda kanslirådsbefattningen;
dels

godkänna de av departementschefen i sagda statsrådsprotokoll förordade

förslagen till ordinarie avlöningsstat och till övergångsstat för socialdepartementet;
dels

ock i riksstaten upptaga det ordinarie förslagsanslaget till departementets

avdelning av Kungl. Maj:ts kansli med oförändrat belopp, 245,500

kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 6—14 i statsrådsprotokollet.

I 1926 ars statsverksproposition framlades för riksdagen förslag örn indragningar

av personal i statsdepartementen m. m. i syfte huvudsakligen

att ernå besparingar i förvaltningskostnaderna.

Beträffande socialdepartementet innebar det under femte huvudtiteln

(punkt 1) framlagda förslaget, att i avseende å de ordinarie tjänsterna

följande reduceringar skulle vidtagas, nämligen av kansliråd från 5 till 3, av

förste kanslisekreterare från 6 till 4, av andre kanslisekreterare från 4 till 3,

av kanslibiträden från 3 till 2 och av expeditionsvakter likaledes från 3 till 2.

Sammanlagt skulle sålunda minskningen av antalet ordinarie tjänster utgöra 7,

därav 2 kanslirådstjänster.

Av de till indragning föreslagna två kanslirådstjänsterna avsåg den ena

befattningen såsom föreståndare för departementets regeringsrättsbyrå; in
*)

Hänvisar till punkt i statsrådsprotokollet.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 6 sami. 5 haft. (Nr Ö.) sol ao 1

Departementets

avdelning

av Kungl.

Maj:ts kansli.

[1-°)]

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

dragningen av denna tjänst — ävensom av en förste kanslisekreterarbefattning

— sammanhängde med de ändringar beträffande föredragningen i regeringsrätten,

vilka ingingo såsom ett led i Kungl. Maj:ts förevarande organisationsförslag.

Den andra kanslirådsbefattningen ansågs kunna uteslutas såsom

följd av samtidigt ifrågasatt decentralisering i lämplig omfattning av handläggningen

av vissa ärenden samt under förutsättning av viss omgruppering

av ärendena mellan departementets byråer. Yidkommande decentraliseringen

framhölls, att inom socialdepartementet påginge utredning angående möjligligheten

av att till medicinalstyrelsens avgörande överlämna frågor örn utnämning

av provinsialläkare och överläkare vid hospital och asyler samt

örn tilldelande av apoteksprivilegier. Därutöver ansågos en del grupper av

såväl till sin art som med avseende å handläggningens omfattning mindre

betydande ärenden kunna avskiljas från Kungl. Maj:ts handläggning.

I den skrivelse (nr 245), vari 1926 års riksdag anmälde sina beslut i anledning

av Kungl. Maj:ts förenämnda organisationsförslag jämte i ämnet

väckta motioner, anförde riksdagen beträffande de av Kungl. Majit sålunda

för socialdepartementets del ifrågasatta decentralisationsåtgärderna, att riksdagen

med anledning av den igångsatta utredningen icke velat för det dåvarande

uttala något omdöme örn desamma. Riksdagen hade emellertid icke

kunnat undgå att ställa sig något tveksam gentemot omfattningen av de

föreslagna personalindragningarna, allra helst som riksdagen icke på frågans

dåvarande stadium vore fullt övertygad örn lämpligheten av samtliga de

åtgärder. till lättande av arbetsbördan, som man i form av decentralisation

avsett skola vidtagas. Särskilt gällde detta i fråga örn utnämning till högre

tjänster. Efter övervägande av de på saken inverkande omständigheterna

hade riksdagen likväl icke, med undantag för vad sålunda anförts beträffande

vissa utnämningsfrågor ävensom för frågor örn tilldelande av apoteksprivilegier,

velat motsätta sig Kungl. Maj:ts förslag, i avseende å vilket riksdagen icke

funnit skäl vidtaga annan avvikelse än som följde av riksdagens — från

Kungl. Maj:ts förslag i viss omfattning avvikande — beslut i fråga örn

regeringsrättsföredragningens anordnande, nämligen Att den av Kungl. Majit

föreslagna ordinarie staten för socialdepartementet utökades med en förste

kanslisekreterarbefattning.

Riksdagens beslut innebar överförande å övergångsstat av bland annat

två kanslirådstjänster inom socialdepartementet. Då Kungl. Majit genom

brev den 18 juni 1926 fastställde av riksdagen godkända avlönings- och

övergångsstater för departementet, vidtog Kungl. Majit emellertid, med stöd

av riksdagens bemyndigande beträffande övergången till den nya organisationen,

härutinnan den ändringen, att endast en kanslirådsbefattning överfördes

till övergångsstat, medan den andra tjänsten överflyttades till indragningsstat.

Den befattningshavare, som överfördes till övergångsstat, var

enligt av Kungl. Majit i samma brev meddelat beslut kanslirådet å departementets

dåvarande andra byrå — byrån för hälso- och sjukvårdsärenden.

I avseende å departementets ordinarie personal har efter år 1926 icke

vidtagits annan ändring än att i samband med 1927 års riksdags beslut an
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

3

gående viss omändring beträffande statsdepartementens registratorstjänster

m. m. den dåvarande registratorstjänsten i departementet från och med den

1 juli 1927 överflyttats till övergångsstat.

1928 års riksdag fastställde följande stater för socialdepartementet, att

tillämpas från och med budgetåret 1928/1929:

A- Ordinarie avlöningsstat. Kronor

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag............................. 175,200

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag 45,200

Ersättning till sakkunniga biträden åt statens inspektör för fattigvård

och barnavård ........................................................................ 6.000

Summa kronor 226,400

B. Övergångsstat.

Avlöningar, förslagsanslag ........................................................ kronor 19,100

I enlighet därmed uppfördes det ordinarie förslagsanslaget till departementets

avdelning av Kungl. Maj:ts kansli i riksstaten för budgetåret

1928/1929 med ett belopp av (226,400 + 19,100) 245,500 kronor.

Efter den år 1926 genomförda personalorganisationen handläggas socialdepartementets

mål och ärenden — frånsett de till statssekreterarens avdelning

och regeringsrättsbyrån hörande — å tre byråer, nämligen byrån för

sociala ärenden i allmänhet samt för ärenden angående hälso- och sjukvård,

byrån för lantregering och kommunala ärenden samt byrån för fattigvårdsoch

barnavårdsärenden. Av dessa byråer har byrån för lantregering och

kommunala ärenden — oaktat kraftigt ökad arbetsbörda, bland annat på grund

av att enligt regeringsrättens beslut till behandling av Kungl. Majit i statsrådet

överförts de talrika besvärsmålen angående länsstyrelses beslut rörande

lön åt fjärdingsman — samma ordinarie personal, frånsett biträdespersonal,

som före omorganisationen, nämligen 1 kansliråd, 1 förste kanslisekreterare

och 1 andre kanslisekreterare. A fattigvårds- och barnavårdsbyrån är motsvarande

personal ävenledes densamma som före personalindragningarna,

nämligen 1 kansliråd, tillika statens fattigvårds- och barnavårdsinspektör,

samt 1 förste kanslisekreterare, tillika assistent hos nämnde inspektör. Till

följd av det starkt växande arbetet å sistnämnda byrå — orsakat icke minst

av den ökade omfattning, vari råd, upplysningar och yttranden inhämtas

från inspektionen — har förutom byråns vanliga personal en av departementets

andre kanslisekreterare under senare tid haft sin huvudsakliga

tjänstgöring förlagd till denna byrå. Yad angår byrån för sociala ärenden i

allmänhet samt för hälso- och sjuJcvårdsärenden, består denna för närvarande

i realiteten av två självständigt arbetande avdelningar med var sin chef, i

det att den ena — för sociala ärenden i allmänhet — förestås av ett kansliråd

å ordinarie stat, medan den andra — för hälso- och sjukvårdsärenden

— står under ledning av det å övergångsstat uppförda kanslirådet. Dessa

två avdelningar motsvara alltså i själva verket de båda förutvarande byråerna

för sociala ärenden i allmänhet samt för ärenden angående hälso- och sjuk
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

vård. Medan de två byråerna före omorganisationen vardera disponerade

1 förste och 1 andre kanslisekreterare, är byråpersonalen däremot för närvarande

reducerad till 1 förste kanslisekreterare, indelad till tjänstgöring å

förenämnda avdelning för sociala ärenden i allmänhet, samt 1 andre kanslisekreterare

med arbetsuppgifter hänförliga till hälso- och sjukvårdsärenden.

Efter det departementschefen erinrat örn vad sålunda förekommit, har

departementschefen (sid. 9—11) återgivit sitt anförande i sistlidet års statsverksproposition

(femte huvudtiteln, punkt 1) beträffande frågan, huru beredningen

och föredragningen av ärendena angående hälso- och sjukvård borde

ordnas, sedan i början av budgetåret 1930/1931 det å övergångsstat kvarstående

kanslirådet uppnådde pensionsåldern.

Departementschefen ansåg, att det, såvitt då kunde bedömas, vore ofrånkomligt,

att medicinalärendena i fortsättningen handlades å en särskild byrå

under en egen byråchef, ehuru man åtminstone tills vidare syntes kunna

åtnöja sig med den reducerade byråpersonal i övrigt, som efter 1926 års

tjänstindragningar stöde till förfogande.

Då det emellertid möjligen kunde ur olika synpunkter anses önskvärt att

under ännu någon tid inhämta erfarenhet angående lämpligheten av den nuvarande

byråorganisationen, i vad den avsåge handläggningen av sociala ärenden

i allmänhet samt av hälso- och sjukvårdsärenden, och följaktligen även

dröja med uppförandet å departementets ordinarie avlöningsstat av en kanslirådstjänst

såsom ersättning för den å övergångsstat uppförda kanslirådsbefattningen,

ansåg departementschefen sig böra ifrågasätta ett fortsatt bibehållande

även under budgetåret 1929/1930 av dåvarande personalorganisation.

Detta förutsatte emellertid, att det till övergångsstat överförda kanslirådet

efter uppnådd pensionsålder kvarstode i tjänst under nämnda budgetår.

Därtill vore ifrågavarande befattningshavare villig.

Därest nyss avsedda kansliråd skulle hava avgått vid uppnådd pensionsålder,

hade, anförde departementschefen vidare, övergångsstatens slutsumma

kunnat minskas. På grund av den uppfattning, departementschefen uttalat,

fann han sig emellertid böra utgå från att någon ändring av departementets

övergångsstat icke skedde under budgetperioden 1929/1930. A andra sidan

syntes, under förutsättning att den sålunda avsedda anordningen läte sig

genomföra, icke behöva för berörda budgetår ifrågasättas någon höjning av

sistnämnda stat.

I sin skrivelse den 5 juni 1929, nr 291, lämnade riksdagen utan erinran

vad som i statsverkspropositionen anförts i anslutning till förslaget örn bibehållande

i tjänst under budgetåret 1929/1930 av det å övergångsstat uppförda

kanslirådet även efter den tidpunkt, då han uppnådde pensionsåldern,

samt upptog för budgetåret 1929/1930 det ordinarie förslagsanslaget till

socialdepartementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli med oförändrat belopp,

245,500 kronor, samtidigt med att departementets ordinarie avlöningsstat

och övergångsstat bibehöllos vid den lydelse, de erhållit från och med

perioden 1928/1929.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

5

Sedan innehavaren av den å socialdepartementets övergångsstat uppförda

kanslirådsbefattningen förklarat sig villig att kvarstå i tjänst till och med

den 30 juni 1930, har Kungl. Majit genom beslut den 14 juni 1929 förklarat

sig vilja låta med avsked för nämnde tjänsteman anstå intill sagda den 30

juni.

Vid beräknande av behovet av medel under förevarande anslag för budgetåret

1930/1931 har departementschefen till en början framhållit, att arbetets

omfattning, såväl vad angår socialdepartementet i dess helhet som beträffande

de till medicinalväsendet hörande grupperna, visade en betydande

stegring, samt därefter anfört följande:

»Riktigheten av den förra året av mig uttalade uppfattningen örn att medicinalärendena

i fortsättningen ofrånkomligen måste såsom hittills handläggas

å en särskild avdelning under en egen byråchef har således bekräftats av erfarenheten

under det gångna året. De förutsättningar i fråga örn decentralisation

av stora grupper av ärenden, från vilka man år 1926 utgick vid prövningen

av personalbehovet, kunde icke förverkligas. Någon inskränkning i

de nu arbetande tjänstemännens antal synes alltså icke möjlig. Då den för

innevarande budgetår tillämpade provisoriska anordningen med bibehållande

i tjänst av den i pensionsåldern inträdde innehavaren av kanslirådsbefattningen

å övergångsstat icke vidare bör påräknas, torde därför fran och med

nästa budgetår nämnda befattning böra återföras till den ordinarie staten,

en åtgärd, som ju icke medför ökade statsutgifter.

Utöver i nu angivna hänseende anser jag mig icke beträffande nästa budgetår

böra ifrågasätta någon ändring i avseende å socialdepartementets personal.

Jag vill emellertid erinra örn att riksdagen vid behandlingen förra

året (skrivelse nr 289) av ett framlagt förslag rörande vissa besparingsåtgärder

i avseende å socialstyrelsens organisation (proposition nr 206/ ansåg sig i

huvudsak böra uppskjuta ett ståndpunktstagande till förslaget, till dess vissa

spörsmål kunde erhålla sin lösning i samband därmed. Bland dessa spörsmål

omnämnde riksdagen en motionsvis framkommen fråga örn förflyttning till

socialstyrelsen av fattigvårds- och barnavårdsärendenas handläggning och

överförande i samband därmed från socialdepartementet av den för dessa

ärenden inom departementet anlitade personalen, främst fattigvårds- och

barnavårdsinspektören.

I samband med behandlingen av socialstyrelsens medelsbehov för nästa

budgetår kommer jag att närmare beröra sistnämnda fråga. Redan här

vill jag emellertid nämna, att förberedande åtgärder vidtagits för utredning

av ifrågavarande spörsmål, som dock lämpligen synes böra bedömas i

samband med vissa andra frågor rörande omfattningen av socialstyrelsens

arbetsområde, vilka äro beroende av blivande lagstiftning eller av annan

orsak ännu svävande. Den ändring beträffande socialdepartementets personalbestånd,

som en överflyttning av fattigvårds- och barnavårdsärendenas centrala

handläggning skulle medföra, lärer därför icke kunna inverka på

anslagsbehov och personalstater för budgetåret 1930/1931. Huru än handläggningen

av sagda ärendesgrupper framdeles kommer att ordnas, kan detta

för övrigt icke komma att inskränka omfattningen av de ärenden, som det

tillkommer den — nu å två skilda avdelningar arbetande — byrån för sociala

ärenden i allmänhet samt för hälso- oell sjukvårdsärenden att handlägga.»

Departementschefen har vidare erinrat, att, såsom chefen för justitiedepartementet

anfört, portvaktssysslan i kanslihuset från och med den 1 ok
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Utskottets

yttrande.

tober 1929 icke vidare innehades av en befattningshavare i socialdepartementet

utan av en expeditionsvakt i justitiedepartementet, samt att i följd

härav det med nyssnämnda syssla förenade arvodet — 400 kronor för år —

från berörda tidpunkt bestredes från det under andra huvudtiteln uppförda

anslaget till justitiedepartementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli. Med

hänsyn härtill skulle kunna ifragasättas att från och med nästa budgetår med

400 kronor minska vederbörande delpost under posten till avlöningar till

icke-ordinarie befattningshavare m. m. inom den ordinarie staten för socialdepartementet.

Då emellertid denna delpost sedan flera år vore synnerligen

hårt belastad, har någon dylik reducering ansetts icke kunna vidtagas.

Vid bifall till Kungl. Majis förslag örn återförande av den nu å övergångsstat

uppförda kanslirådsbefattningen till den ordinarie staten skulle

staterna för socialdepartementet från och med budgetåret 1930/1931 erhålla

följande utseende:

A Ordinarie avlöningsstat.

Kronor.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag.............................. 186,600

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag 45,200

Ersättning till sakkunniga biträden åt statens inspektör för fattigvård

och barnavård.............................................................................. 0 oqO

Summa kronor 237,800

B. Övergångsstat.

Avlöningar, förslagsanslag............................................................ kronor 7,700

Anslaget till socialdepartementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli skulle,

såsom av det föregående framgår, i avseende å storleken icke beröras av

den föreslagna överflyttningen av belopp mellan de båda staterna utan fortfarande

upptagas till 245,500 kronor.

Såsom av redogörelsen i ärendet framgår, innebär Kungl. Maj:ts förevarande

förslag om återförande till ordinarie stat från och med nästkommande budgetårs

ingång av den nu å övergångsstat uppförda kanslirådsbefattningen ett

upphävande i viss mån av den organisation av socialdepartementet, som

i överensstämmelse med Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning genomfördes

vid 1926 års riksdag.

Visserligen lämnade sistlidet års riksdag efter utskottets förslag utan

erinran Kungl. Majis då gjorda framställning örn bibehållande i tjänst under

innevarande budgetår av ifrågavarande å övergångsstat uppförda befattningshavare,

men därmed får givetvis icke tagas för självfallet, att riksdagen frångick

sin förut i likhet med Kungl. Majit intagna ståndpunkt, att befattningen

ifråga bör kunna genom organisatoriska förändringar inom departementet

indragas.

Aven örn utskottet funnit vissa omständigheter hava anförts, som kunna

anses tala för Kungl. Majis i nu ifrågavarande hänseende framlagda förslag,

har utskottet dock i betraktande av den korta tid, som förflutit, sedan riksdagen

i enlighet med Kungl. Majis förslag beslöt indragning av berörda be
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

fattning, ansett ytterligare erfarenhet om den nya organisationens verkningar

böra vinnas, innan en åtgärd sådan som den av Kungl. Majit nu ifrågasätta

vidtages. Med hänsyn härtill har det synts utskottet försiktigast, att

riksdagen nu icke binder sig för en förstärkning av departementets ordinarie

personal genom att återföra ifrågavarande kanslirådsbefattnmg till ordinarie

stat. Då utskottet emellertid med hänsyn till departementets nuvarande

arbetsbörda funnit medel erforderliga jämväl under nästkommande

budgetår för avlönande av en befattningshavare i kansliråds tjänsteställning

å avdelningen för hälso- och sjukvårdsärenden, vill utskottet förorda, att det

härför nödiga beloppet, 10,020 kronor, (29:e löneklassen) anvisas såsom extra

anslag till förstärkning av departementets arbetskrafter. I den man medel

erfordras för befattningshavarens uppflyttning i löneklass, synes det icke

vara påkallat att därtill anvisa särskilda anslagsmedel, utan medgivande

synes lämpligen böra lämnas, att vad som eventuellt kan erfordras för avlöningsförhöjningar

får utgå av departementets förslagsanslag till avlöningar

till icke-ordinarie befattningshavare m. m. „

Vad Kungl. Majit i övrigt under förevarande punkt föreslagit, har icke

givit utskottet anledning till erinran.

Vid bifall till vad utskottet sålunda förordat, skulle departementets ordinarie

avlöningsstat, nu slutande å 226,400 kronor, bibehållas oförändrad,

under det att övergångsstaten skulle, i överensstämmelse med vad Kung .

Majit föreslagit, upptagas med 7,700 kronor. Det ordinarie förslagsanslaget

till socialdepartementets avdelning av Kungl. Majits kansli, nu 240,000

kronor, skulle alltså bestämmas till 234,100 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts, får utskottet alltså hemställa,

att riksdagen må

a) avslå Kungl. Majits förslag, i vad det avser återförande

från och med den 1 juli 1930 från övergångsstat till ordinarie

stat för socialdepartementet av den å förstnämnda stat uppförda

kanslirådsbefattningen;

b) godkänna följande förslag till ordinarie avlöningsstat och

till övergångsstat för socialdepartementet, att tillämpas från

och med den 1 juli 1930:

A. Ordinarie avlöningsstat.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag.....

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m.,

förslagsanslag.................................................;..........

Ersättning till sakkunniga biträden åt statens inspektor

för fattigvård och barnavård.......................................

Summa kronor

Kronor.

175,200

45,200

6,000

226,400

B- Övergångsstat.

Avlöningar, förslagsanslag........................

kronor 7,700

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ersättning

för inspektions-

och

upplysningsarbete

med

avseende d

spädbarnsoch

förlossningshem.

[2-]

° Statsutskottets utlåtande Nr 5.

c) minska det ordinarie förslagsanslaget till departementets

avdelning av Kungl. Maj:ts kansli, nu 245,500 kronor, med 11 400

kronor till 234,100 kronor;

d) till förstärkning av arbetskrafterna å departementets avdelning

av Kungl. Maf.ts kansli bevilja för budgetåret 1930/1931

ett extra anslag av 10,020 kronor; samt

eLmedgiva’ möjligen erforderliga medel till avlöningsförhöjningar

åt den befattningshavare, som må komma att anställas

med anlitande av det under d) omförmälda anslaget,

må utgå av förslagsanslaget till avlöningar till icke-ordinarie

befattningshavare m. m.

. 2:o) Kuilgl- Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 2) att till ersättning för

inspektions- och upplysningsarbete med avseende å spädbarns- och förlossningshem

för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra anslag av 3,000 kronor.

Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till sid. 15—19 i

statsrådsprotokollet.

I 1929 års statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkt 1) begärdes

höjning av det ordinarie anslaget till socialdepartementets avdelning av

Kungl. Maj:ts kansli med 3,000 kronor eller från 245,500 till 248,500 kronor.

Den sålunda äskade höjningen sammanhängde med förslag örn anordnande

av särskild kontroll m. m. i avseende å spädbarns- och förlossningshem.

Vid frågans anmälan till 1929 års statsverksproposition yttrade departementschefen

därom bland annat, att en på initiativ av statens inspektör

för fattigvård och barnavård igångsatt allmän undersökning rörande förhållandena

vid privata förlossnings- och spädbarnshem redan genom sina dittills

föreliggande resultat syntes hava ådagalagt, att betänkliga missförhållanden

i många fall vöre rådande vid dylika hem ej blott i avseende å beskaffenheten

av den vård, som i hemmen lämnades mödrar och barn, utan även på

grund av där mångenstädes förekommande hänsynslösa utnyttjande i vinningssyfte

av det nödläge, varuti mödrarna, ofta fattiga eller ensamstående,

befunne sig.

I skrivelse den 5 juni 1929, nr 291, anförde riksdagen, bland annat, att

riksdagen behjärtade de synpunkter, som föranlett ifrågavarande medelsäskande,

samt att riksdagen holle före, att undersökningen i fråga skyndsamt

borde slutföras och att erforderliga föreskrifter borde åvägabringas i

syfte att uppnå en fortlöpande betryggande kontroll å ifrågavarande område.

Enligt riksdagens mening talade starka sakliga skäl för att de fortsatta

undersökningarna och bearbetningen av dessas resultat bedreves under nära

samverkan mellan medicinalstyrelsen samt statens inspektör för fattigvård

och barnavård.

Mot storleken av det för ändamålet i fråga beräknade beloppet syntes

riksdagen icke vara något att erinra. Med hänsyn till anslagsbehovets tillfälliga

karaktär ansåge riksdagen emellertid, att beloppet borde utgå såsom

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr ö. 9

ett extra anslag, att ställas till Kungl. Majits förfogande och användas på

sätt Kungl. Majit funne lämpligt.

I avseende å den framtida fortlöpande kontrollen ville riksdagen slutligen

hava uttalat, att densamma med hänsyn till beskaffenheten av den verksamhet,

som skulle bliva föremål för övervakning, torde böra normalt genomföras

med anlitande av vederbörande tjänsteläkare efter direktiv från medicinalstyrelsen.

I anslutning till det anförda anmälde riksdagen bland annat, att riksdagen

till beredande av ersättning för inspektions- och upplysningsarbete i avseende

å verksamheten vid spädbarns- och förlossningshem för budgetåret

1929/1930 anvisat ett extra anslag av 3,000 kronor.

Sedan statens inspektör för fattigvård och barnavård enligt uppdrag framlagt

förslag rörande grunder för användande av berörda anslag å 3,000 kronor

till ifrågasatta sociala inspektioner, bemyndigade Kungl. Majit genom brev

den 27 juli 1929 chefen för socialdepartementet att tillkalla en eller — därest

så skulle finnas erforderligt — flera personer för att i egenskap av sociala

experter, efter samråd med statens inspektör för fattigvård och barnavård,

deltaga i inspektions- och upplysningsarbete i avseende å verksamheten vid

spädbarns- och förlossningshem under budgetåret 1929/1930.

Därjämte lämnades föreskrifter rörande dagarvode samt ersättning för

telefonsamtal m. m.

Till bestridande av dagarvoden och expenskostnader anvisades ett belopp

av högst 2,500 kronor att utgå ur förevarande anslag av 3,000 kronor. Slutligen

meddelades stadganden i fråga örn experts gottgörelse för av uppdraget

föranledda resor. På grund av det chefen för socialdepartementet genom

nyssberörda brev den 27 juli 1929 givna bemyndigandet uppdrog departementschefen

samma dag åt ledamoten av Malmö barnavårdsnämnd, kyrkoherden

K. H. V. Isberg att i egenskap av social expert deltaga i förevarande

inspektions- och upplysningsarbete.

Yid anmälan av nu förevarande anslagsäskande har departementschefen

anfört, att den engångsundersökning, som igångsatts av tjänsteläkarna och

den sociala experten, ännu icke kunnat lämna material vare sig i den omfattning

eller i det bearbetade skick, att det kunde tjäna som underlag för ett

ståndpunktstagande i avseende å riktlinjerna för en fortlöpande statlig kontroll

m. m. beträffande förevarande spädbarns- och förlossningshem. Härtill

komme, att denna fråga syntes böra prövas i samband med behandlingen

av det av vederbörande sakkunniga den 26 september 1929 avgivna betänkande

angående moderskapsskydd, vilken behandling icke komme att företagas

vid årets riksdag. På grund härav syntes den nu pågående undersökningen

av och provisoriska kontrollen över spädbarns- och förlossningshemmen

böra fortsättas jämväl under nästa budgetår. Aven ur synpunkten av

att inspektionsverksamheten under sin fortgång givetvis i många fall ledde

till avlägsnande av missförhållanden syntes det icke välbetänkt att avbryta

densamma.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Utskottets

yttrande.

Social
styrelsen.

Social
styrelsens
verksamhet.

[3 o. 4.]

Förlikningsmän

för medling

i arbetstvister

m. m.

[5.]

Arbets
domstolen.

[6.]

Särskilda

skiljedomare i

arbetstvister.

[7-]

Offentliga

arbetsförmedlingen

i riket.

[8.]

I anslutning till vad utskottet uttalade i samband med behandlingen av

förevarande anslagskrav vid 1929 års riksdag, finner sig utskottet böra uttrycka

sin bestämda förväntan, att den nu pågående undersökningen av

spädbarns- och förlossningshemmen under instundande budgetår slutföres i

syfte att frågan om den fortlöpande kontrollens anordning må bliva föremål

för prövning av 1931 års riksdag.

Då storleken av det äskade anslagsbeloppet icke givit utskottet anledning

till erinran, får utskottet alltså hemställa,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår

ägt rum, till ersättning för inspektions- och upplysningsarbete nied

avseende å spädbarns- och förlossningshem för budgetåret 1930/1931

anvisa ett extra anslag av 3,000 kronor.

Sociala verk och inrättningar.

3:o) Beträffande Kungl. Maj:ts förslag angående ordinarie förslagsanslaget

till socialstyrelsen (punkt 3) samt extra anslaget till socialstyrelsens verksamhet

(punkt 4) kommer utskottet att framdeles under riksdagen avgiva

utlåtande; vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen

anmäla.

4:o) Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning

(punkt 5) och under hänvisning till vad statsrådsprotokollet (sid. 24)

i ämnet innehåller, får utskottet hemställa,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår

ägt rum, till förlilcningsmän för medling i arbetstvister m. m.

för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag av

95,000 kronor.

5:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 6) och under hänvisning

till vad statsrådsprotokollet (sid. 24—28) i ämnet innehåller, hemställer utskottet,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår

ägt rum, till arbetsdomstolen för budgetåret 1930/1931 anvisa ett

extra förslagsanslag av 51,000 kronor.

6:o) På grund av Kungl. Maj:ts förslag (punkt 7) och under hänvisning till

vad statsrådsprotokollet (sid. 28) i ämnet innehåller, hemställer utskottet,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår

ägt rum, till särskilda skiljedomare i arbetstvister för budgetåret

1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag av 4,000 kronor.

7:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 8) att till offentliga arbetsförmedlingen

i riket m. m., att utgå enligt av departementschefen i stats
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

11

rådsprotokollet över socialärenden den 3 januari 1930 förordade ändrade

grunder, för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag av 240,000

kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 28—31 i åberopade statsrådsprotokollet.

Från och med år 1906 har riksdagen beviljat extra förslagsanslag till befrämjande

och organiserande av den offentliga arbetsförmedlingen i riket. Sedan

ett antal år tillbaka hava vidare beviljats medel till bidrag till resekostnader

för medellösa arbetssökande, som av arbetsförmedlingsanstalt anvisats arbete

å annan ort än där de vistas. Rubriken i riksstaten för anslag till sistnämnda

ändamål var under senare tid medellösa arbetssökandes resor. För ernående av

budgetteknisk förenkling hava från och med budgetåret 1927/1928 medel till

nyssberörda två ändamål i riksstaten anvisats under ett gemensamt anslag med

rubriken offentliga arbetsförmedlingen i riket m. m. Sistnämnda anslag beräknades

för sagda period till 240,000 kronor. Dess storlek har därefter —

med hänsyn till belastningssiffrorna för de särskilda budgetåren — ansetts

kunna lämnas oförändrad, detta ehuru ett i 1928 års statsverksproposition

(femte huvudtiteln, punkt 7) framlagt och av riksdagen godkänt förslag örn

statligt understöd till specialanordningar för arbetsförmedling åt ungdom

beräknades kunna verka ökning i belastningen med högst 10,000 kronor,

med vilket belopp understödet till sådana anordningar sammanlagt, för år

räknat, skulle tills vidare få utgå.

Gällande föreskrifter angående understöd av statsmedel till befrämjande

och organiserande av den offentliga arbetsförmedlingen återfinnas i kungörelse

den 30 juni 1916 (nr 320) med däri genom kungörelser den 16 maj 1918

(nr 278) och den 8 juni 1928 (nr 193) gjorda ändringar.

Kungl. Maj:ts nu föreliggande förslag innebär viss utvidgning av möjligheterna

att från anslaget lämna understöd åt den offentliga arbetsförmedlingen.

Beträffande denna fråga har socialstyrelsen anfört i huvudsak följande:
Statens

arbetslöshetskommission hade, efter samråd med styrelsen, på

hösten åren 1927 och 1928 föranstaltat, att tjänstemän vid arbetsförmedlingen

i några fall blivit satta i tillfälle att beresa sina verksamhetsområden. Dessa

resor, som åsyftat att söka uppspåra det så att säga latenta behovet av arbetskraft

på landsbygden och att anvisa sålunda vunna arbetstillfällen åt

arbetslösa, hade närmast utgjort ett led i kommissionens strävanden att söka

motverka arbetslöshet. Resorna hade också bekostats av kommissionen. De

hade lett till goda, i vissa fall utmärkta resultat.

Uppenbart vore emellertid, att dylika resor kunde vara välbehövliga jämväl

ur synpunkten av den offentliga arbetsförmedlingens egna uppgifter.

I allt fall funne styrelsen det önskvärt, att styrelsen kunde bereda tjänstemän

vid den offentliga arbetsförmedlingen tillfälle att, då skäl därtill förefunnes,

i förmedlingssyfte beresa sina verksamhetsområden.

Dylika resor borde enligt sakens natur i regel åsyfta att tillgodose landsbygdens

behov av arbetskraft. Styrelsen, som författningsenligt ägde disponera

medel ur arbetsförmedlingsanslaget bland annat till bestridande av

kostnader »för de särskilda anordningar, som vidtagits för arbetsförmedling

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Utskottets

yttrande.

för landsbygdens behov», ansåge sig med hänsyn därtill redan nu med stöd

av dessa bestämmelser behörig att bestrida kostnaderna för resor av ifrågavarande

slag. Innan så skedde, hade styrelsen emellertid velat anmäla

denna sin uppfattning, för den händelse Kungl. Maj:t skulle pröva saken

vara av beskaffenhet att lämpligen böra bringas till riksdagens kännedom.

Örn spörsmålet i allt fall skulle föranleda framställning till riksdagen,

kunde det förtjäna övervägas, örn ej styrelsens behörighet i sammanhang

därmed borde utvidgas därhän, att styrelsen, efter prövning i varje särskilt

fall, finge bevilja den offentliga arbetsförmedlingen ersättning ur arbetsförmedlingsanslaget

för resor, som dess tjänstemän prövades böra företaga i

förmedlingssyfte jämväl i fall, där resorna ej avsåge landsbygden.

liese- och traktamentsersättningen, som borde utgå under hänsyn tagen

till vederbörande tjänstemans tjänsteställning, syntes lämpligen böra beräknas

högst enligt de grunder, som angåves i klass II C i gällande resereglemente.

Departementschefen har i frågan uttalat, att lian ansåge den sålunda föreslagna

utvidgningen för bidrags lämnande praktisk och lämplig och har därför

tillstyrkt en ändring av gällande bidragsbestämmelser i sådant hänseende.

Kåtten till dylikt statligt understöd syntes emellertid — såsom socialstyrelsen

även förutsatt — böra erhålla en begränsad omfattning. Sålunda borde frågor

örn understöd av ifrågavarande slag samt beloppet därav prövas ur skälighetssynpunkt

samt från fall till fall. Å andra sidan syntes förmånen av understöd

böra kunna tillgodonjutas både då resorna avsett arbetsförmedling å landet

och då de åsyftat dylik förmedling i stad. Understödet borde utgå med

ledning av den rese- och traktamentsersättning, som till befattningshavaren

utbetalats, dock under iakttagande att gottgörelse icke finge lämnas med högre

belopp, än som enligt gällande allmänna resereglemente skulle kunnat utgå

för resa i statens ärende och i intet fall efter förmånligare grunder än dem,

som vore förenade med rese- och traktamentsklass IIC av samma reglemente.

Föreskrifterna i ämnet borde utfärdas av Kungl. Maj:t att träda i tillämpning

från och med den 1 juli 1930.

Beträffande anslagets användning i övrigt har någon ändring icke ifrågasatts.

Vad angår anslagets belopp för nästkommande budgetår, har departementschefen

uttalat, att anslaget i avvaktan på erfarenhet örn de konsekvenser

för belastningen, som ett genomförande av den föreslagna utvidgningen av

rätten till understöd för arbetsförmedlingsanstalterna komme att medföra,

syntes böra uppföras med samma belopp som för närvarande eller 240,000

kronor.

Mot Kungl. Maj:ts förevarande förslag örn utvidgad dispositionsrätt till

ifrågavarande anslag har utskottet icke kunnat undgå att hysa viss tveksamhet.

Då emellertid den föreslagna utvidgningen är avsedd att tillgodose

vissa praktiska krav, som göra sig gällande vid den offentliga arbetsförmedlingens

bedrivande, har utskottet icke velat motsätta sig framställningen.

Med hänsyn till svårigheten av att överblicka de ekonomiska konsekvenserna

av ett bifall till förslaget har utskottet dock funnit försiktigheten bjuda,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5. 13

att visst begränsat belopp ställes till socialstyrelsens förfogande för ändamålet.

Utskottet får förorda, att nämnda belopp bestämmes till högst 2,000

kronor för nästkommande budgetår.

På grund av vad sålunda anförts och då utskottet icke haft något att

erinra mot storleken av det under förevarande punkt äskade an slagsbeloppet,

får utskottet hemställa,

att riksdagen må till offentliga arbetsförmedlingen i riket m. m.,

att utgå enligt av utskottet förordade ändrade grunder, för

budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag av 240,000

kronor.

8:o) Beträffande Kungl. Maj:ts förslag angående anslag till bekämpande av

arbetslösheten (punkt 9) kommer utskottet att framdeles under riksdagen

avgiva utlåtande; vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen

anmäla.

9:o) I fråga örn två likalydande motioner, väckta, den ena, nr 108, inom

första kammaren av herr G. Möller m. fl. och den andra inom andra kammaren,

nr 186, av herr P. A. Hansson i Stockholm m. fl. angående anslag

till utförande av produktiva offentliga arbeten kommer utskottet att framdeles

under riksdagen avgiva utlåtande; vilket utskottet skolat härigenom

för riksdagen

anmäla.

10:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 10) att

dels besluta, att antalet ordinarie befattningar vid yrkesinspektionen skall

från och med den 1 juli 1930 vara bestämt på följande sätt:

Lönegrad

9 yrkesinspektörer.................................................................................... B 28

1 skogs- och flottledsinspektör............................................................... B 27

1 yrkesinspektris .................................................................................... B 26

9 yrkesinspektörsassistenter ................................................................. B 21

2 yrkesinspektrisassistenter.................................................................... B 18

18 underinspektörer ........................................................................... B 16;

dels föreskriva, att av riksdagen i''samband med lönereglering godkända särskilda

bestämmelser beträffande yrkesinspektör skola från och med den 1

juli 1930 i tillämpliga delar gälla jämväl beträffande befattningen såsom

skogs- och flottledsinspektör;

dels godkänna följande stat för yrkesinspektionen, att tillämpas från och

med budgetåret 1930/1931:

Stat.

Kronor.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ........................... 282,400

Yikariatsersättningar, förslagsanslag ..................................................... 2,000

Kontorskostnader m. m....................................................................... 17,100

Bekämpande

av arbetslösheten.

[9.]

Motioner

angående

anslag till

utförande av

produktiva

arbeten.

Yrkesinspek
tionen.

[10.]

Summa kronor 301,500

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

dels oclc lioja det ordinarie förslagsanslaget till yrkesinspektionen, nu

291,500 kronor, med 10,000 kronor till 301,500 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 38—52 i

statsrådsprotokollet.

Det ordinarie förslagsanslaget till yrkesinspektionen är i gällande riksstat

uppfört med 291,500 kronor. Genom brev den 12 juni 1925 Ilar Kungl. Maj:t

bestämt antalet ordinarie befattningar vid yrkesinspektionen från och med

den 1 juli 1925 på följande sätt.

Befattning Lönegrad

9 yrkesinspektörer................................................................................... B 28

1 yrkesinspektris ................................................................................... B 26

9 yrkesinspektörsassistenter .................................................................. B 21

2 yrkesinspektrisassistenter ................................................................. B 18

18 underinspektörer ................................................................................ B 16

Vidare har Kungl. Maj:t genom samma brev fastställt följande stat för

yrkesinspektionen att tillämpas från och med budgetåret 1925/1926:

Stat. Kronor.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag .......................... 272,400

Vikariatsersättningar, förslagsanslag ...................................................... 2,000

Kontorskostnader m. m.......................................................................... 17,100

Summa kronor 291,500

Utöver det ordinarie anslaget till yrkesinspektionen har alltsedan den

nuvarande yrkesinspektionens tillkomst eller från och med år 1913 för varje

budgetperiod varit anvisat ett extra anslag till upprätthållande av inspektioner^

verksamhet. Sistnämnda anslag har från och med budgetperioden

1927/1928 varit upptaget med 74,800 kronor. Från detta anslag utgår från

och med år 1920 bland annat avlöning till en specialinspektör, vilkens huvudsakliga

uppgift är att öva tillsyn över skogsarbetarnas m. fl. bostadsförhållanden.

För användningen av det för löpande budgetår anvisade anslaget har

Kungl. Maj:t genom brev den 14 juni 1929 fastställt följande stat.

Kronor.

Avlöningar samt vikariats- och övertidsersättningar till icke-ordinarie

befattningshavare ävensom ersättning till experter och för tillfällig

skrivhjälp, högst .................................................................................... 59,040

Förstärkning av den i yrkesinspektionens ordinarie stat upptagna anslagsposten

till kontorskostnader m. m., förslagsvis........................... 15,760

Summa kronor 74,800

Kungl. Maj:ts nu framlagda förslag innebär dels uppförande å ordinarie

stat i lönegraden B 27 av omförmälda specialinspektör under benämningen

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

skogs- och fiottledsinspektör — nu tillhörande lönegraden B 24 dels ock

anställande såsom biträde åt inspektören av en extra assistent med avlöning

enligt 20:e lönegraden för extra ordinarie tjänstemän.

Vid bifall till vad sålunda föreslagits bör beträffande det ordinarie anslaget

till yrkesinspektionen enligt vanliga anslagsberäkningsprinciper en ökning ske

av den i den ordinarie staten för yrkesinspektionen ingående anslagsposten

till avlöningar till ordinarie tjänstemän, nu å 272,400 kronor, med 10,000

kronor, ungefärligen motsvarande lönen i näst högsta löneklassen för lönegraden

B 27, varigenom posten skulle komma att uppgå till 282,400 kronor.

Statens slutsumma, nu 291,500 kronor, skulle på grund härav ökas till 301,500

kronor, med vilket belopp alltså det ordinarie förslagsanslaget till yrkesinspektionen

från och med nästkommande budgetar upptagits.

Det nuvarande extra anslaget till yrkesinspektionens verksamhet bör vid bifall

till samma förslag å ena sidan minskas med det belopp å 8,124 kronor, som

motsvarar det för specialinspektörens nuvarande avlöning upptagna beloppet,

men å andra sidan ökas med det belopp, som behöves för avlöning till en

extra ordinarie assistent i 20:e lönegraden, eller 5,304 kronor. Anslaget,

som för innevarande budgetår är upptaget till 74,800 kronor, skulle i följd

härav kunna nedsättas med (8,124 — 5,304) 2,820 kronor och alltså i avrundat

tal upptagas till 72,000 kronor.

I fråga örn anslag till yrkesinspektionens verksamhet har framställning

gjorts under nästföljande punkt.

I samband med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet till behandling

förehaft en inom andra kammaren av herrar E. Ericsson i Sörsjön

och N. Olsson i Ködningsberg väckt motion, nr 315, vari hemställts, att riksdagen

måtte besluta att till yrkesinspektionens verksamhet för budgetåret

1930/1931 anvisa ett extra anslag av 75,400 kronor.

Till stöd för sitt förslag hava motionärerna anfört följande:

»Vid 1929 års riksdag väcktes av ledamöter i riksdagens andra kammare

en motion, vari föreslogs, att befattningen som skogs- och llottledsinspektör

skulle uppföras å ordinarie stat och i lönehänseende likställas med mspektörsbefattning.

Motionärerna framhöllo därvid, att det var av stor vikt att

genom tryggande i lönehänseende av denna inspektörsbefattning kunna

för densamma få bibehålla en person med. de kvalifikationer för denna

tjänst, som den nuvarande innehavaren ansågs vara i besittning av. Därigenom

erhåller uppenbarligen också vilket måste anses riktigt - inspektören

en fastare och mera oberoende ställning, icke allenast gentemot

de lokala tillsyningsorganen, utan även ifråga om förhållandet mellan arbetare

och arbetsgivare. ,

Ehuru förenämnda motion ej föranledde någon åtgärd från riksdagens

sida på sätt som motionärerna föreslagit, är det dock med tillfredsställelse

som nu kan konstateras, att den ändå möjligen medverkat till att Kungl.

Majit till innevarande års riksdag hemställer, att befattningen som skogsoch

flottledsinspektör uppföres å ordinarie stat.

Förutom den nu nämnda motionen väcktes även en annan motion av

samma ledamöter i andra kammaren, i vilken föreslogs, att riksdagen skulle

besluta att i skrivelse till Kungl. Majit anhålla om utredning och förslag

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

till stärkande av skogs- oell fiottledshiirbärgeslagen samt den i samband

därmed utövade yrkesinspektionens effektivitet samt fortast möjligt för

riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kunde ge anledning.

Den av motionärerna begärda utredningen blev också av riksdagen beslutad.

En av de viktigaste förutsättningarna för att en lagstiftning, som tillkommit

i syfte att tillrättalägga missförhållandena å ett visst område, skall

kunna ernå detta ligger nog däri, att man på samma gång skapar organ,

vilkas uppgift är att utöva kontroll över efterlevnaden av lagen. Utan sådan

kontroll bli lagstiftningar ofta endast paragrafer utan egentligt värde oell

alldeles särskilt är detta förhållandet på de områden, där gynnsamma betingelser

för lagens saboterande äro tillfinnandes.

Orsaken till att den år 1919 tillkommna skogs- och flottledshärbärgeslagstiftningen

ej fyllt sin uppgift på sätt, som enligt lagens mening var ämnat,

är nog att söka i den bristande kontrolllen över dess efterlevnad, varigenom

det getts möjlighet att i stor utsträckning sätta den ur funktion och sålunda

undkomma verkningarna av densamma. Den bristande kontrollen återigen

bär sin grund däri att tillräcklig inspektionspersonal för kontrollens utövande

ej ställts till förfogande. För att förstå detta, torde behöva erinras

därom, att i vårt land tages årligen till användning cirka 10,000 härbärgen

enbart för _ skogsdrivningarna. Men då man ställer detta vid sidan av det

jämförelsevis ringa antal härbärgen, som årligen bliva föremål för inspektion,

är det ej svårt att därur utläsa den brist, som ifråga örn inspektionens effektivitet

föreligger. Till stöd för detta åberopas tillgänglig officiell redogörelse

över förrättad inspektion av härbärgen och stallar under åren 1921—1927,

av vilken framgår, att i medeltal under dessa år inspekterades endast 441

härbärgen och 259 stallar.

Den hittills utförda inspektionen har på grund av otillräcklig inspektionspersonal

huvudsakligen skett efter därom till skogs- och flottledsinspektören

från arbetarhåll inkommen anmälan. Men det är ej tillfyllest, att inspektion

av härbärgen sker endast i sådana fall, då anmälan gjorts. Skall syftet med

denna lagstiftning vinnas, så är det av utomordentligt stor vikt, att inspektion

av härbärgen kommer till utförande i långt större utsträckning än som

tidigare varit fallet. Anmälan bör alltså inte ensamt vara förutsättningen

för att inspektion skall komma ifråga, utan bör i detta hänseende en omläggning

ske på så sätt, att en fortlöpande inspektion kommer till utförande

oberoende av huruvida anmälan därom skett eller ej, och för detta erfordras,

att nödigt antal assistenter ställes till skogs- och flottledsinspektörens

förfogande. Det är så mycket mer skäl därtill, som erfarenheten visar, att

det inte är uteslutande de mest bristfälliga härbärgena, som anmälas för

inspektion, utan exempel kunna framdragas, vilka bestyrka riktigheten av

att härbärgen i ännu mera bristfälligt skick än sådana, som efter skedd anmälan

blivit av vederbörande myndighet förklarade otjänliga och hälsofarliga

och med anledning därav utdömda, komma till användning. På grund av

vissa inverkande orsaker är ett sådant tillstånd möjligt.

Skogsarbetaibefolkningen har under en längre tid levat under ett snart

sagt olidligt ekonomiskt betryck. Föreliggande officiella siffror utvisa, att

gruppen skogsarbetare är den enda arbetargrupp i vårt land, som fått sina

reallöner försämrade sedan år 1913. Därjämte förmärkes också en alltmera

tilltagande arbetslöshet inom de egentliga skogsarbetarområdena i landet.

Skogsarbetsgivarna utöva genom den makt, som kapital, förfogandet över

produktionsmedlen samt en effektiv organisation förlänar dem över de av

skogsarbetet för sin utkomst beroende, en ekonomisk press, som inte endast

håller dessa nere i ett tillstånd av ekonomisk utarmning, utan denna makt

medverkar också till att sätta skogs- och flottledshärbärgeslagstiftningen ur

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

17

funktion, och att denna lags annars mycket lovvärda syfte att bereda skogsarbetarna

tjänliga bostäder äventyras. Sålunda är det möjligt att genom

utnyttjandet av dessa ekonomiska maktmedel komma utom lagens räckvidd,

vilket skulle kunna förhindras, om kontrollen över dess efterlevnad skärptes.

Det är nämligen så, att många skogsarbetare av rädsla för repressalier från

skogsarbetsgivarnas sida draga sig för att anmäla ett härbärge för inspektion,

huru befogat detta annars kunde vara. Följden kan nämligen bliva

den, att när ett hälsovådligt härbärge anmälts och detta medfört härbärgets

utdömande, vilket åsamkat arbetsgivaren kostnader för reparation eller nybyggnad,

så yppa sig sedermera svårigheter för dem, som tagit detta initiativ

att hos arbetsgivaren få utföra något mera arbete. Arbetskraften har efter ett

sådant tilltag blivit mindre begärlig än den möjligen tidigare varit. Alla

arbetsgivare kunna dock inte brytas över en kam med avseende å villigheten

eller ovilligheten att ställa sig till efterrättelse skogs- och flottledshärbärgeslagens

föreskrifter. Medan mot den ena inga större anmärkningar

kunna göras, är det däremot påtagligt, att en annan utnyttjar alla till buds

stående medel för att undkomma lagens verkningar. Sålunda kan man

konstatera, att med nuvarande ineffektiva kontroll över lagens efterlevnad,

beror det i många fall ej så mycket på lagens innebörd utan fastmer på

sämre eller bättre vilja hos vederbörande arbetsgivare vilka härbärgen, som

komma att tillhandahållas. Det är påtagligt att rättvisa måste skipas

även i detta hänseende, ty det kan icke vara riktigt att den, som visar

uppenbar likgiltighet för lagens helgd, skall formligen åtnjuta en örn än

självtilldelad premiering genom utnyttjandet av de ekonomiska maktresurserna,

medan en annan med större respekt för lagen av denna anledning

inte kan tillgodogöra sig samma ekonomiska fördel som den andre. Skall

skogs- och flottledshärbärgeslagens syfte nås, så måste den lucka, som den

nuvarande bristande kontrollen över lagens efterlevnad onekligen utgör,

tilltäppas. Biträden till nödigt antal måste därför ställas till skogs- och

flottledsinspektörens förfogande, varigenom det ges möjlighet att utföra en

fortlöpande inspektion av härbärgen och stallar i skogarna. Anmälan bör

alltså inte ensamt utgöra förutsättningen för att inspektionen skall komma

till stånd.

Därjämte torde det även vara så, att inspektionen måste forceras i hastigare

tempo under tiden efter sedan avverkningsplatserna för kommande

säsong äro kända samt härbärgen och stallar iordningställda. Ehuru det

visserligen i många fall är nödvändigt, så torde det dock vara mindre lämpligt

att förrätta flertalet inspektioner under vintertiden sedan manskapet

inflyttat, utan bör inspektion i största möjliga omfattning utföras innan inflyttning

skett.

I ovannämnda motion vid 1929 års riksdag föreslogs, att fyra biträden

eller underinspektörer voro nödvändiga för att en verkligt effektiv inspektion

skulle kunna ske, men i den till årets riksdag avlämnade statsverkspropositionen

under femte huvudtiteln föreslår Kungl. Maj:t att endast en

assistent flir denna inspektionsverksamhet skall tillsättas.

I skrivelse av den 28 september 1929 har socialstyrelsen med avseende

å åtgärder till höjande av skogs- oell fiottledshärbärgeslagarnas effektivitet

framhållit, att en ökad inspektionsverksamhet, vilken är nödvändig för

vinnande av denna effektivitet, ofrånkomligen förutsätter en förstärkning

av den personal, som är anförtrodd att utföra inspektions verksamheten,

samt att den erforderliga personalökningen bör komma till stånd genom

en förstärkning av yrkesinspektionens arbetskrafter å hithörande område.

Styrelsen föreslår i anslutning härtill, dels att hos skogs- och flottledsinspektören

från och med den 1 juli 1930 tillsvidare anställes en assistent å extra

Bihang till riksdagens protokoll Wiil). 6 sami. f) haft. (Nr B.) lini au 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Utskottets

yttrande.

stat, dels ock att styrelsen måtte beredas möjlighet att till ytterligare biträde

åt nämnda inspektör tillsvidare under en tid av fem månader årligen anställa

en extra befattningshavare. Ehuru detta förslag till utökning av personal

för inspektionsverksamheten inte kan anses tillfyllest för utövande av den

nödvändiga kontrollen över lagens efterlevnad, och som till hälften understiger

den personalutökning, som motionärerna vid 1929 års riksdag ansågo

vara behövlig, så innebär ju socialstyrelsens förslag en förbättring jämförd

med Kungl. Majits förslag.

Då någon utökning av personal för ifrågavarande inspektionsverksamhet

utöver det av socialstyrelsen föreslagna antalet knappast kan vara möjligt

ernå vid innevarande riksdag, vilja undertecknade stanna vid detta förslag

och varmt förorda detsamma till antagande. Genom den ehuru ringa utökning

av inspektionspersonal, som förslaget innebär, nödvändiggöres emellertid

att det under femte huvudtiteln upptagna extra anslaget till yrkesinspektionens

verksamhet liöjes från 72,000 kronor till 75,400 kronor.»

I likhet med departementschefen anser utskottet den av socialstyrelsen

förebragta utredningen rörande den tillsynsverksamhet, som äger rum enligt

skogs- och fiottledshärbärgeslagarna, giva vid handen, att denna verksamhet

icke för närvarande kan utövas i den omfattning, som med hänsyn till

lagarnas syfte och verksamhetens betydelse måste anses önskvärd. För

höjande av inspektionens effektivitet torde för den skull åtgärder böra

vidtagas.

Kungl. Majit har nu i berörda hänseende föreslagit, att skogs- och fiottledsinspektören

måtte tilldelas kvalificerat biträde vid fullgörande av honom

åliggande arbetsuppgifter. Enligt Kungl. Majits förslag skulle detta biträde

utgöras av en extra assistent med avlöning enligt 20:e lönegraden för extra

ordinarie tjänstemän. Socialstyrelsen har emellertid ansett denna förstärkning

icke vara till fyllest utan har därjämte hemställt, att medel måtte beredas

för anställande av ytterligare ett biträde åt nämnde inspektör tillsvidare

under en tid av fem månader årligen. Såsom av förenämnda motion

framgår, har denna mening ock omfattats av motionärerna.

Utskottet ansluter sig ävenledes till den uppfattningen, att för vinnande

av nödig effektivitet av nu ifrågavarande inspektionsverksamhet den av socialstyrelsen

föreslagna och av motionärerna förordade arbetsförstärkningen är

erforderlig. Mot den föreslagna placeringen av assistentbefattningen har

utskottet för sin del icke haft något att erinra, och det synes utskottet, att

lönen till den för tjänstgöring under viss del av året avsedda befattningshavaren

bör, i överensstämmelse med vad allmänna civilförvaltningens lönenämnd

föreslagit, bestämmas att utgå enligt löle lönegraden för extra ordinarie

tjänstemän. Vid bifall till detta utskottets förslag erfordras en höjning

av det av Kungl. Majit äskade anslaget till yrkesinspektionens verksamhet.

Denna höjning har synts utskottet böra bestämmas till i avrundat

tal 3,000 kronor.

Vad angår Kungl. Majits förslag om uppförande å ordinarie stat av befattningen

såsom skogs- och flottledsinspektör, har utskottet med den erfarenhet,

som numera vunnits angående nämnde inspektörs verksamhet, funnit

skäl föreligga för tillerkännande åt honom av den fastare ställning, som

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

19

särskilda hänseenden tillkommer ordinarie befattningshavare. Utskottet tillstyrker

alltså Kungl. Maj:ts förslag härutinnan. Beträffande lönegradsplaceringen

för befattningshavaren ifråga har utskottet dock, med beaktande

jämväl av vad lönenämnden i ärendet anfört, ansett sig böra föreslå en lägre

lönegrad än Kungl. Maj:ts förslag innebär. Även med hänsyn tagen till de

tjänsteåligganden, som under senare åren pålagts skogs- och flottledsinspektören

— nu å extra stat placerad i lönegraden B 24 — har utskottet ansett

en lön enligt lönegraden B 26 vara tillfyllest. — Vid bifall härtill kan anslagsposten

för avlöningar till ordinarie tjänstemän nedsättas med i runt tal

500 kronor eller till 281,900 kronor och ordinarie förslagsanslaget till yrkesinspektionen

bestämmas till 301,000 kronor.

Utskottet, som i övrigt icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag

och under nästföljande punkt hemställer örn anslag till yrkesinspektionens

verksamhet, får alltså nu hemställa,

att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

förslag

a) besluta, att antalet ordinarie befattningar vid yrkesinspektionen

skall från och med den 1 juli 1930 vara bestämt

på följande sätt:

Lönegrad

9 yrkesinspektörer ..................................................>••• B 28

1 skogs- och flottledsinspektör................................... B 26

1 yrkesinspektris ........................................................... B 26

9 yrkesinspektörsassistenter.......................................... B 21

2 yrkesinspektrisassistenter.......................................... B 18

18 underinspektörer......................................................... B 16

b) föreskriva, att av riksdagen i samband med lönereglering

godkända särskilda bestämmelser beträffande yrkesinspektör

skola från och med den 1 juli 1930 i tillämpliga delar

gälla jämväl beträffande befattningen såsom skogs- och flottledsinspektör;
c)

godkänna följande stat för yrkesinspektionen, att tilllämpas

från och med budgetåret 1930/1931:

Stat.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag

Vikariatsersättningar, förslagsanslag...........................

Kontorskostnader m. ..............................................

Kronor.

281,900

2,000

17,100

Summa kronor 301,000

samt

d) höja det ordinarie förslagsanslaget till yrkesinspektionen,

nu 291,500 kronor, med 9,500 kronor till 301,000 kronor.

ll:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 11) att till yrkesinspek- Yrkesinspektionens

verksamhet för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra anslag av 72,000 Verksamhtt.

kronor. [11.]

s. 20 Kontrollera mot PDF

Föreningen

för arbetarskydd

i

Stockholm.

[12.]

Utskottets

yttrande.

Arbetsrädet.

[13.]

20 Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Under hänvisning till vad utskottet under nästföregående punkt anfört,

får utskottet hemställa,

att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och

herrar Ericssons i Sörsjön och Olssons i Rödningsberg motion

II: 315 till yrkesinspektionens verksamhet förbudgetåret 1930/1931

anvisa ett extra anslag av 75,000 kronor.

12:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 12) att till föreningen

för arbetarskydd i Stockholm för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra anslag

av 6,000 kronor.

I fråga örn utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till sid. 53—56 i

statsrådsprotokollet.

Alltsedan år 1907 har föreningen för arbetarskydd i Stockholm åtnjutit

statsbidrag. Detta bidrag har till och med budgetåret 1925/1926 uttryckligen

anvisats såsom bidrag till bestridande av kostnaderna för en av föreningen

anordnad permanent utställning härstädes av skyddsanordningar mot olycksfall

och ohälsa i arbetet. Beträffande bidragets belopp under tiden till och

med budgetåret 1928/1929 må hänvisas till den redogörelse, som i detta hänseende

lämnats i statsverkspropositionen till 1929 års riksdag (femte huvudtiteln,

punkt 10).

Anslaget, som för innevarande budgetår höjdes från 3,000 till 6,000 kronor,

har nu för nästkommande budgetår föreslagits att utgå med oförändrat

belopp.

Utskottet har uppmärksammat, att av de bidrag, ifrågavarande förening

för år 1929 fått mottaga från enskilda sammanslutningar, det från ömsesidiga

socialförsäkringsbolagens förening utgående beloppet utgjort allenast

600 kronor. Detta belopp har synts utskottet anmärkningsvärt ringa, då

det borde ligga i nämnda förenings intresse att effektivt understödja den

verksamhet, föreningen för arbetarskydd främjar.

Under uttalande härav får utskottet, som icke haft något att erinra mot

storleken av det nu föreslagna anslagsbeloppet, hemställa,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår

ägt rum, till föreningen för arbetarskydd i Stockholm för budgetåret

1930/1931 anvisa ett extra anslag av 6,000 kronor.

13:o) Beträffande Kungl. Majlis förslag angående anslag till arbetsrädet

(punkt 13) kommer utskottet att framdeles linder riksdagen avgiva utlåtande;

vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen

anmäla.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

21

14:o) Kungl. Majit laar föreslagit riksdagen (punkt 14) att till upplysningsverksamhet

i emigrationsfrågor för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra

anslag av 10,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 68—77 i statsrådsprotokollet.

Upplysnings~

verksamhet 1

emigrations’

frågor.

[14.]

Genom remiss den 5 december 1914 uppdrog Kungl. Majit åt socialstyrelsen

att inkomma med utredning och förslag till förändrad lagstiftning

rörande emigrationen ävensom till de därmed sammanhängande åtgärder i

övrigt, vilka kunde finnas påkallade.

Innan detta uppdrag hunnit fullgöras, anhöll riksdagen genom skrivelse

den 30 maj 1923 (nr 203), att Kungl. Majit måtte låta närmare undersöka

på vad sätt staten lämpligen borde stödja de emigrerande medborgarna och

medverka till att minska deras risker för den framtida utkomsten i det

främmande landet. Genom beslut den 15 juni samma år anbefallde Kungl.

Majit socialstyrelsen att verkställa utredning och avgiva förslag i det av

riksdagen sålunda angivna hänseendet.

Den 14 januari 1928 inkom härefter socialstyrelsen i anledning av de

sålunda erhållna uppdragen med betänkande och förslag rörande vissa åtgärder

beträffande emigrationen. De i nämnda betänkande framlagda förslagen

innefatta dels ny lagstiftning angående utvandrares befordran m. m.,

dels åtgärder till förbättrad upplysningstjänst beträffande utvandring och

dels anordningar för eller stöd åt hjälpverksamhet för svenska invandrare i

främmande länder.

Över socialstyrelsens berörda betänkande inhämtades yttranden från länsstyrelserna

samt beskickningar och konsulat i vissa transoceana länder ävensom

från ett antal andra myndigheter och korporationer. De sålunda infordrade

yttrandena förelågo under hösten 1928.

Departementschefen har nu anfört, att han vid det övervägande, han då

ägnat frågan, kommit till den uppfattningen, att endast den del av betänkandet,

som avsåg upplysningsverksamhet i utvandringsfrågor, omedelbart

borde föranleda åtgärder. I fråga örn den gällande emigrationslagstiftningen

förelåge visserligen en del brister, men innan ny lagstiftning genomfördes,

syntes det böra undersökas, huruvida desamma icke kunde i administrativ

väg avhjälpas. Spörsmålet örn hjälpverksamhet i främmande länder hade

befunnits alltjämt vara alltför outrett i viktiga hänseenden, för att några

positiva åtgärder skulle kunna ifrågasättas. •

Med denna ståndpunkt har departementschefen inskränkt sig till att i

korthet redogöra för vad socialstyrelsens förslag och de däröver avgivna utlåtandena

innehålla beträffande den ifrågasatta upplysningsverksamheten.

För innehållet härav må hänvisas till sid. 69 och 70 i statsrådsprotokollet.

Sedan härefter, bland annat, upplysts, att ett större antal sakkunniga

eller för berörda fråga intresserade personer ur olika kretsar kallats till

sammanträde inför departementschefen för överläggning i ämnet, har departementschefen

meddelat, att han genom skrivelse den 18 april 1929 hänvänt

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

sig till institutet för svensk utlandstjänst — vilken institution har till uppgift

att förmedla anställning utomlands för högskolebildade och därmed

jämförliga personer — och riksföreningen för svenskhetens bevarande i utlandet

med anhållan om upplysning under hand, huruvida och under vilka

förutsättningar nämnda institutioner ägde möjlighet och vore villiga att

tjänstgöra såsom organ för upplysningsverksamhet av i en upprättad promemoria

skisserad beskaffenhet.

Efter det svar härå lämnats (sid. 72 och 73 i statsrådsprotokollet) samt

inom socialdepartementet utarbetats en den 11 november 1929 dagtecknad

promemoria i ämnet, anmodades socialstyrelsen den 16 i samma månad att

avgiva förnyat yttrande i frågan. Styrelsens yttrande återfinnes å sid. 74—

76 i statsrådsprotokollet.

Departementschefen har sammanfattat sin ståndpunkt till spörsmålet sålunda

:

»Av den lämnade redogörelsen framgår, att det råder en ganska allmän

mening därom att en upplysningsverksamhet i rent objektiva former rörande

förhållanden, som sammanhänga med emigrationen, ur olika synpunkter måste

vara till gagn och att den därför bör utsträckas att avse även andra kategorier

än deni, som nu i sådant syfte tillgodoses. Till denna uppfattning har

jag redan under ett tidigare skede av ärendets behandling i princip anslutit

mig. Det måste ur alla synpunkter vara önskvärt, att de svenskar, som

bestämma sig för att utvandra till främmande land, varit i tillfälle att fatta

sitt beslut under så fullständig kännedom som möjligt örn de förhållanden,

som de ha att möta i det nya hemlandet, i den trakt där de ämna slå sig ner

och i sitt yrke. Långt ifrån att en dylik upplysningsverksamhet kan väntas i

stort sett uppmuntra till utvandring, är det väl snarare sannolikt, att de upplysningar,

som kunna lämnas, ofta bliva sådana, att förut befintliga, mera obestämda

förhoppningar på förbättrade villkor i utlandet efterträdas av en viss betänksamhet.

Emellertid må här ytterligare understrykas vad som under ärendets

behandling gång på gång betonats, nämligen att en upplysningsverksamhet

sådan som den nu ifrågasatta endast bör avse att tillhandagå med faktiska

uppgifter och att den således bör vara fullkomligt opartisk och objektiv.

Härmed sammanhänger även, att de upplysningar som lämnas böra vara

grundade på så fullständiga och väl kontrollerade uppgifter som möjligt.

Några råd i ena eller andra riktningen böra icke lämnas, och några speciella

anställningar i utlandet böra icke förmedlas.

Då jag sålunda anser, att en upplysningsverksamhet i nu antytt syfte

bör komma till stånd, kan jag i allt väsentligt ansluta mig till den uppfattning

i fråga om verksamhetens anordnande, som framlagts i socialstyrelsens

sista utlåtande. Sålunda anser jag det obetingat vara att föredraga, att

verksamheten icke bedrives av statliga organ och i statens namn. Det gjorda

erbjudandet från institutet för svensk utlandstjänst synes alltså böra antagas.

Givetvis hade det med hänsyn till effektiviteten av verksamheten

varit önskvärt, att det årsbelopp örn 25,000 kronor, som institutets styrelse

ansett nödvändigt för en effektiv upplysningsverksamhet, kunnat ställas till

förfogande. Ur andra synpunkter torde det emellertid vara lämpligt, att

verksamheten till en början bedrives mera försöksvis för att sedermera utvecklas,

så vida erfarenheten kan därtill föranleda. Jag anser mig således

böra tillstyrka ett anslag å allenast 10,000 kronor. Huruvida den begränsning

i verksamheten, som måste följa av anslagsbeloppets nedskärning, bör ske

på sätt som ifrågasatts i socialdepartementets promemoria, det vill säga så

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

23

att verksamheten inskränkes till vissa länder av särskild betydelse i förevarande

sammanhang, eller — såsom socialstyrelsen förordat pa sådant

sätt att verksamheten avser alla invandringsländer men att materialanskaffningen

och bearbetningen därav verkställes i mera begränsad omfattning,

är en fråga, till vilken det först efter närmare vunnen erfarenhet torde vara

lämpligt att taga ståndpunkt. I denna liksom i andra punkter torde det

kunna överlåtas åt institutets styrelse att träffa avgörande. I likhet med

socialstyrelsen anser jag nämligen, att några i detalj gående direktiv för

institutets verksamhet icke på nuvarande stadium böra lämnas; liksom socialstyrelsen

vill i detta sammanhang också jag erinra, att vissa ledamöter i

institutets styrelse ävensom revisorerna utses av chefen för socialdepartementet,

vartill kommer, att då institutets stadgar inkomma till Kungl. Majit

för godkännande, granskning därav bör ske med beaktande även av förevarande

förslag. Bidraget skulle enligt det anförda lämnas under allenast

det villkor, att institutet förbunde sig att, i den mån så vore möjligt utan

intrång på institutets nuvarande verksamhet samt utan att kostnaderna överskrede

statsanslaget, tillmötesgå hänvändelser örn upplysningar i emigrationsfrågor

jämväl från personer tillhörande andra kategorier än dem, för vilka

institutets informationstjänst hittills varit avsedd, ävensom insamla material

för dylik upplysningsverksamhet. Dessutom torde böra föreskrivas, att institutets

styrelse skall hava att årligen till chefen för socialdepartementet

saint socialstyrelsen avgiva berättelse över sin verksamhet i förevarande hänseende.

»

Emigrationsfrågan har såsom bekant sedan länge varit föremål för statsmakternas

intresse. Vidlyftiga utredningar hava verkställts på detta område,

men de brister, som vidlåda den gällande emigrationslagstiftningen, hava

ännu icke avhjälpts. Delvis sammanhänger detta för visso därmed, att förhållandena

på området i hög grad växla från tid till annan. Vad som vid

en tidpunkt framstått som det främsta intresset har sålunda vid en annan

tidpunkt fått träda i bakgrunden.

Av de i socialstyrelsens betänkande den 14 januari 1928 framlagda förslagen

örn dels ny lagstiftning angående utvandrares befordran m. m. dels

åtgärder till förbättrad upplysningstjänst beträffande utvandring och dels

anordningar för eller stöd åt hjälpverksamhet för svenska invandrare i främmande

länder har Kungl. Majit nu pa anförda skäl ansett, att endast den

del av betänkandet, som avser upplysningsverksamhet i utvandringsfrågor,

bör föranleda omedelbara åtgärder.

Ehuru utskottet behjärtat syftet med de i detta avseende redan vidtagna

och nu föreslagna åtgärderna, har utskottet dock icke kunnat undgå att ställa

sig synnerligen tveksamt mot att staten — särskilt under nuvarande konjunkturer

— skulle i enlighet med Kungl. Majits förslag till enskild institutions

förfogande ställa medel för verksamheten ifråga. Det har förefallit utskottet

angeläget, att, innan man slår in på den av Kungl. Majit anvisade

vägen för upplysningsarbetets bedrivande, ytterligare undersökning verkställes,

huruvida det icke vore möjligt att genom en ändamålsenlig organisation

av arbetet hos vederbörande statsorgan åstadkomma, att denna verksamhet

bedrives genom något av statens ämbetsverk. Utskottet vill erinra

örn, att 1923 års riksdag beträffande frågan, huruvida statens rådgivande och

Utskottet*

yttrande.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Statens

byggnads
byrå.

[15.]

Riks
för

säkring sanstaltens

verksamhet

[16.]

övervakande verksamhet på nu berörda område bör utövas av en för ändamålet

särskilt utsedd kommission eller, vilket riksdagen för sin del fann under

då förhandenvarande förhållanden lämpligast, genom utvidgning av något redan

då befintligt statligt organs, väl företrädesvis socialstyrelsens, uppgifter, ansåg

denna fråga böra bero på resultaten av den av riksdagen då föreslagna

undersökningen.

I betraktande härav och med hänsyn till de konsekvenser i kostnadshänseende

ett bifall till Kungl. Maj:ts förslag otvivelaktigt komme att medföra,

har utskottet funnit sig för närvarande böra avstyrka förslaget ifråga.

Utskottet hemställer alltså,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning icke må vinna

riksdagens bifall.

15:o) Beträffande Kungl. Maj:ts förslag angående anslag till statens byggnadsbyrå

(punkt 15) samt en beträffande denna fråga inom andra kammaren

av herr K. Ward väckt motion, nr 202, kommer utskottet att framdeles

under riksdagen avgiva utlåtande; vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen
anmäla.

16:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 16) att till riksförsäkringsanstaltens

verksamhet för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag

av 1,405,000 kronor.

Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till sid. 82 — 89 i

statsrådsprotokollet.

För upprätthållande av riksförsäkringsanstaltens verksamhet har riksdagen

i enlighet med Kungl. Majits förslag för budgetåret 1929/1930 beviljat, utöver

det ordinarie anslaget, ett extra förslagsanslag av 1,385,000 kronor.

Motsvarande anslag utgjorde för budgetåret 1926/1927 1,346,000 kronor, för

budgetåret 1927/1928 1,325,000 kronor samt för budgetåret 1928/1929 1,360,000

kronor.

För användningen av de för budgetåret 1929/1930 anvisade medlen till

förevarande ändamål har Kungl. Majit genom brev den 14 juni 1929 fastställt

följande stat (för jämförelse angivas inom parentes de belopp, som

voro upptagna i staten för budgetåret 1928/1929):

1929/1930 (1928/1929)

avlöningar och vikariatsersättningar till icke-ordinarie

befattningshavare, ersättningar till sakkunniga,

personliga lönetillägg m. m., högst kronor 865,000 (860,000)

hyra, kostnad för uppvärmning, belysning och

städning, resekostnads- och traktamentsersättningar,

rättegångskostnader, kostnad för läkarundersökning

och anskaffande av läkarbetyg,

då sådant ej skall av arbetsgivare eller av

annat anslag bekostas, samt andra dylika

s. 25 Kontrollera mot PDF

tStatsutskottets utlåtande Nr 5. 25

1929/1930 (1928/1929)

kostnader, tryckningskostnader samt kostnader

för prenumeration å tidningar och tidskrifter,

inköp av böcker, anskaffande och

underhåll av inventarier, för skrivmaterialier,

telefoner och telegram, annonsering m. m.,

förslagsvis ........................... kronor 220,000 *) (220,000)

kostnad för ortsombuden samt andra dylika kostnader,

förslagsvis ............................................. » 300,000 (280,000)

omkostnader för förvaltningen av riksförsäkringsanstaltens

fonder (däri inberäknat avlöning

till en icke-ordinarie befattningshavare i 21

lönegraden, avdelning B, i löneplanen och

ett extra ordinarie skrivbiträde ävensom arvoden

och ersättning till särskilda ledamöter

jämte suppleanter vid behandling inom anstalten

av frågor rörande fondförvaltningen),

förslagsvis ........................................................ » 16,500 (16,500)

Summa kronor 1,401,500 (1,376,500)

Såsom framgår av de anförda siffrorna, överstiger statens slutsumma med

16,500 kronor det beviljade anslaget. Detta sammanhänger därmed, att

utöver det extra anslaget till upprätthållande av anstaltens verksamhet för

varje budgetår till anstalten utbetalas visst belopp av anstaltens olycksfallsförsäkringsfonds

medel såsom ersättning till statsverket för anstaltens bestyr

med förvaltningen av nämnda fond. Berörda belopp är genom brev den 6

maj 1927 tillsvidare fixerat till 16,500 kronor.

Kungl. Maj:ts nu förevarande förslag innebär, att samtliga fyra poster i

staten skulle höjas för nästkommande budgetår.

Anslagsposten omkostnader för förvaltningen av riksförsäkringsanstaltens

fonder föreslås höjd från 16,500 kronor till 22,000 kronor, vilken ökning

väsentligen är betingad dels av anstaltens ökade arbete med fondförvaltningen,

dels av vederbörande befattningshavares rätt till avlöningsförhöjning,

dels ock av de ständigt växande förvaringsavgifterna för deponerade värdehandlingar.

Höjningen kommer att i viss mån motsvaras av en besparing å

anslagsposten till avlöningar m. m. Ett bifall till Kungl. Maj:ts förslag i

denna del förutsätter, att det belopp av 16,500 kronor, som enligt förut

omförmälda brev den 6 maj 1927 för närvarande för varje budgetår skall

från riksförsäkringsanstaltens olycksfallsförsäkringsfond utbetalas till anstalten

såsom ersättning till statsverket för anstaltens bestyr med fondförvaltningen,

från och med nästa budgetår höjes till 22,000 kronor.

Anslagsposten till avlöningar m. m. har föreslagits att höjas med 6,000

kronor eller från 865,(XX) kronor till 871,000 kronor. Denna höjning beror

dels på beräknade avlöningsförhöjningar, dels ökade personalkostnader till

följd av borttagandet från och med den 1 januari 1929 av bestämmelserna

*) I detta belopp ingår ett belopp av 500 kronor, som i staten för budgetåret 1928/1929

såsom särskild anslagspost upptogs för kostnader för läkarundersökning lii. m.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande Nr O.

Utskottet*

yttrande.

Förs ikring sr

Adeta

verksamhet.

[17.]

i olycksfallsförsäkringslagen om elen s. k. karenstiden, dels ock att lagen den

14 juni 1929 (nr 131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar ansetts medföra

i någon mån ökat personalbehov.

Posten till hyra m. m., som för innevarande budgetår är upptagen till

220,000 kronor, skulle enligt Kungl. Maj:ts förslag ökas till 224,000 kronor.

Höjningen är i huvudsak föranledd därav, att man under nästa budgetår

ansett sig böra räkna med ökade resekostnads- och traktamentsersättningar,

vilka utgifter bestridas från förevarande anslagspost.

Slutligen har anslagsposten till kostnad för ortsombuden m. m. med hänsyn,

bland annat, till den slutliga belastningssiffran för budgetåret 1928/1929

föreslagits att höjas från 300,000 kronor till 310,000 kronor.

Enligt Kungl. Maj:ts sålunda framlagda förslag skulle den extra staten

för riksförsäkringsanstalten för budgetåret 1930/1931 beräknas till 1,427,000

kronor. Av detta belopp skall emellertid, i överensstämmelse med vad förut

anförts, en summa av 22,000 kronor motsvaras av omkostnaderna för förvaltningen

av riksförsäkringsanstaltens fonder samt bestridas av olycksfallsförsäkringsfondens

medel. Det extra förslagsanslaget till riksförsäkringsanstaltens

verksamhet har alltså beräknats till 1,405,000 kronor.

Utskottet, som funnit den föreslagna höjningen av förevarande anslag

tillfyllest motiverad, får alltså hemställa,

att riksdagen må till riksförsäkringsanstaltens verksamhet för

budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag av 1,405,000

kronor.

17:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 17) att till försäkringsrådets

verksamhet för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag

av 44,600 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 89—91 i åberopade statsrådsprotokollet.

För budgetåret 1928/1929 anvisades, utöver det ordinarie förslagsanslaget

till försäkringsrådet, ett extra förslagsanslag av 41,600 kronor för upprätthållande

av rådets verksamhet. I riksstaten för budgetåret 1929/1930 är för

samma ändamål upptaget ett extra förslagsanslag av 44,600 kronor.

Genom beslut den 14 juni 1929 har Kungl. Majit fastställt följande stat

för användningen av sistnämnda anslag:

avlöningar och vikariatsersättningar åt icke-ordinarie befattningshavare,

högst.................................................................... kronor 20,400

ersättning till sakkunniga, arvode till suppleant för ledamot i

försäkringsrådet, vilken representerar arbetsgivarna eller

arbetarna, m. m., förslagsvis .................................................. » 15,500

resekostnads- och traktamentsersättningar, förslagsvis ............ » 1,000

kostnad för uppvärmning, belysning och städning, tryckningskostnader

samt kostnader för prenumeration å tidskrifter,

för inköp av böcker, för anskaffning och underhåll av inventarier

m. m., förslagsvis...................................................... » 7,700

Summa kronor 44,600

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

27

Beträffande ifrågavarande anslag innebär Kungl. Majda förevarande förslag,

att anslagsposten till ersättning till sakkunniga m. m. skulle med hänsyn

till storleken av det för budgetåret 1928/1929 för ifrågavarande ändamål utbetalade

beloppet ävensom till den alltjämt fortgående ökningen av antalet

besvärsmål höjas för nästa budgetår med 2,000 kronor eller från 15,500 kronor

till 17,500 kronor.

På grund av besparing å anslaget i dess helhet för budgetåret 1928/1929

har dock anslaget, oaktat höjningen av sagda anslagspost, ansetts kunna

bibehållas vid dess nuvarande belopp, 44,600 kronor.

Mot den föreslagna höjningen av anslagsposten till ersättning åt sak- utskottets

kunniga m. m., vilken, som nämnts, icke föranleder någon ökning av anslaget Jttrandei

dess helhet, har utskottet icke haft något att erinra. Utskottet delar de

av departementschefen uttalade betänkligheterna i fråga örn den på senare

år starkt stegrade balansen av oavgjorda mål hos försäkringsrådet, men

anser i likhet med departementschefen och försäkringsrådet, att erfarenheterna

av den senast gjorda personalökningen böra avvaktas, innan några

ytterligare åtgärder vidtagas.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår

ägt runi, till försäkringsrådets verksamhet för budgetåret 1930/1931

anvisa ett extra förslagsanslag av 44,600 kronor.

18:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 18) att höja det ordinarie Kostnader enförslagsanslaget

till kostnader enligt 19 § i lagen örn försäkring för olycks- lagen om förfall

i arbete m. m., nu 240,000 kronor, med 15,000 kronor till 255,000 säkring för

olycksfall t

kronor. arbete m. m.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 91—93 i statsrådsprotokollet.

Det under riksstatens femte huvudtitel uppförda förslagsanslaget till bestridande

av kostnader enligt 19 § i lagen örn försäkring för olycksfall i

arbete m. m. avser huvudsakligen medel, som skola av statsverket förskjutas

i anledning av arbetsgivares försumlighet att på föreskrivet sätt erlägga

honom påförda försäkringsavgifter.

Enligt bestämmelserna i § 4 mom. 5 av förordningen den 31 mars 1922

(nr 130) angående uppbörd av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten

jämlikt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete åligger det anstalten

att särskilt för varje län uppgöra förteckningar över de avgifter, vilka

icke blivit i föreskriven ordning erlagda, samt överlämna dessa förteckningar

till vederbörande länsstyrelser. Sedan detta skett, hava länsstyrelserna att

från ifrågavarande anslag låta till riksförsäkringsanstalten utanordna avgifternas

belopp samt verkställa indrivning av avgifterna i föreskriven ordning.

Vid indrivningen inflytande belopp tillgodoföras sedermera samma anslag

(kungörelse den 31 mars 1922, nr 132, § 2).

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottets

yttrande.

Dödsfallsersättningar

i

anledning av

livförsäkring

i samband

med lån ur

statens egnahemslånefond.

[19.]

Till och med budgetåret 1928/1929 hade motsvarande anslag rubriken kostnader

enligt 19 och 37 §§ i lagen örn försäkring för olycksfall i arbete.

Genom lag den 24 maj 1928 (nr 135) örn ändring i vissa delar av olycksfallsförsäkringslagen

blevo emellertid ditintills gällande särbestämmelser beträffande

den s. k. karenstiden upphävda, varvid 37 § i olycksfallsförsäkringslagen

förklarades skola upphöra att gälla. Förstnämnda lag trädde i kraft

den 1 januari 1929, dock att anspråk, som grundades å olycksfall, vilket

inträffat dessförinnan, skulle bedömas enligt äldre lag.

Från och med den 1 januari 1929 bestridas i följd härav från förevarande

anslag i huvudsak endast kostnaderna enligt 19 § i olycksfallsförsäkringslagen

men därjämte de kostnader, som enligt nyssnämnda övergångsbestämmelse

till 1928 års lagändring ännu kunna drabba statsverket därigenom att

riksförsäkringsanstalten i anledning av olycksfall, som inträffat senast den

31 december 1928, i arbetsgivares ställe utgiver vissa ersättningar i sådana

fall, som avsågos i den numera upphävda 37 §.

Ifrågavarande anslag — som på grund av berörda lagändring från och

med innevarande budgetår erhållit sin nuvarande rubrik — beräknades för

budgetåret 1926/1927 till 100,000 kronor, för budgetåret 1927/1928 till 125,000

kronor samt för vartdera av budgetåren 1928/1929 och 1929/1930 till 240,000

kronor.

Av statsrådsprotokollet inhämtas, att i samband med borttagande ur

olycksfallsförsäkringslagen av särbestämmelserna rörande karenstiden premierna

till riksförsäkringsanstalten blivit höjda från och med 1 januari 1929.

Ökningen i restantierna av denna anledning — vilken ökning endast i mindre

omfattning gjort sig gällande under budgetåret 1928/1929 — har i de för

1929 års statsverksproposition av riksförsäkringsanstalten uppgjorda beräkningarna

uppskattats till 50,000 kronor för budgetåret 1929/1930. För budgetåret

1930/1931 har av samma anledning räknats med en ytterligare ökning

i restantierna av 50,000 kronor, varav emellertid så stor del antages inflyta

vid indrivningarna, att endast en summa motsvarande 30 % av beloppet

eller alltså 15,000 kronor beräknas komma att slutligen belasta anslaget.

På grund härav föreslås ifrågavarande anslag att för budgetåret 1930/1931

höjas nied 15,000 kronor till 255,000 kronor.

Utskottet, som ej funnit något att erinra mot den av Kungl. Majit föreslagna

höjningen av förevarande anslag, får alltså hemställa,

att riksdagen må höja det ordinarie förslagsanslaget till

kostnader enligt 19 § i lagen om försäkring för olycksfall i

arbete rn. m., nu 240,000 kronor, med 15,000 kronor till 255,000

kronor.

19:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 19) att till dödsfallsersättningar

i anledning av livförsäkring i samband med lån ur statens

egnahemslånefond för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag

av 1,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 93 och 94 i statsrådsprotokollet.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

29

Till bestridande av riksförsäkringsanstaltens dödsfallsersättningar i anledning

av livförsäkring i samband med lån ur statens egnahemslånefond bär

sedan ett flertal år i riksstaten upptagits ett extra förslagsanslag. Ändamålet

med anslaget är att sätta anstalten i tillfälle att jämlikt bestämmelserna

i kungörelse den 30 juni 1920 (nr 509) angående särskilda villkor och

bestämmelser för livförsäkring å personer, som erhålla lån ur statens egnahemslånefond,

utbetala ifrågavarande dödsfallsersättningar, innan de premier

influtit, som enligt beräkningarna skola täcka dödsfallsersättningarna.

Anslaget beräknades för budgetåret 1927/1928 — liksom för de två närmast

föregående budgetåren — till 5,000 kronor men har från och med budgetåret

1928/1929 nedsatts till 3,000 kronor.

Då anslaget under de senaste åren anlitats endast i mycket obetydlig

omfattning, har detsamma ansetts kunna nedsättas till nu föreslaget belopp.

Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må till dödsfallsersättningar i anledning av

livförsäkring i samband med lån ur statens egnahemslånefond

för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag av

1,000 kronor.

20:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 20) att höja det ordinarie

förslagsanslaget till statens bidrag till fiskares försäkring, nu 50,000

kronor, med 10,000 kronor till 60,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 94 och 95 i statsrådsprotokollet.

Förslagsanslaget till bestridande av statens bidrag till fiskares försäkring

har för de tre senast förflutna budgetperioderna utgått med respektive

40,000, 45,000 och 45,000 kronor samt för budgetåret 1929/1930 upptagits

till 50,000 kronor.

Den nu föreslagna höjningen av anslaget är föranledd av att antalet försäkrade

fiskare ökats.

Utskottet, som ej haft något att erinra mot Kungl. Majlis förslag, får

hemställa,

att riksdagen må höja det ordinarie förslagsanslaget till statens

bidrag till fiskares försäkring, nu 50,000 kronor, med 10,000

kronor till 60,000 kronor.

21:o) Beträffande Kungl. Maj:ts förslag angående ordinarie förslagsanslaget

till sjukkasseväsendets befrämjande (punkt 21) samt extra förslagsanslaget

till sjukkassor, som meddela moderskapsunderstöd (punkt 22), kommer utskottet

att framdeles under riksdagen avgiva utlåtande; vilket utskottet skolat

härigenom för riksdagen

anmäla.

Statens bidrag

till

fiskares

försäkring.

[20.]

Utskottets

yttrande

Sjukkasseväsendets

befrämjande.

Sjukkassor,

som meddela

moderskaps - understöd

[21 o. 22.]

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Pensions - s ty reisen.

[23.]

22:o) Kungl. Majit Ilar föreslagit riksdagen (punkt 23)

dels medgiva, att befattningen såsom generaldirektör och chef för pensionsstyrelsen

må från och med den 1 juli 1930 i avlöningsreglementet den 22

juni 1921 (nr 451 ; jfr 1925 nr 270) för befattningshavare vid statsdepartement

och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, upptagas bland

de i 5 § 1 mom. första stycket angivna befattningar, vilka tillsättas genom

förordnande på viss tid mot arvode för år räknat av 19,000 kronor;

dels och godkänna följande stat för pensionsstyrelsen, att tillämpas från

och med budgetåret 1930/1931:

Stat.

Kronor.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ........................... 618,000

Yikariatsersättningar, förslagsanslag ..................................................... 21,000

Arvode till generaldirektörens ställföreträdare....................................... 1,000

Summa kronor 640,000

dels och höja det ordinarie förslagsanslaget till pensionsstyrelsen, nu

638.000 kronor, med 2,000 kronor till 640,000 kronor.

Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till sid. 98—100 i

statsrådsprotokollet.

Det ordinarie förslagsanslaget till pensionsstyrelsen är i riksstaten för

innevarande budgetår upptaget till 638,000 kronor, vilket belopp överensstämmer

med slutsumman av den för styrelsen gällande, genom Kungl. Maj:ts

brev den 29 maj 1925 fastställda staten.

Enligt vad statsrådsprotokollet utvisar, hade vid tidpunkten för statsverkspropositionens

avlåtande fråga uppkommit om viss ändring i denna

stat på grund därav, att styrelsens chef anmält sin avsikt vara att begära

avsked från befattningen på lämplig tidpunkt i början av år 1930.

Avlöningen till generaldirektören och chefen för pensionsstyrelsen utgår i

form av lön enligt lönegraden A 3 i gällande avlöningsreglemente, d. v. s.

med 17,040 kronor örn året. Härtill kommer från anslaget till pensionsstyrelsens

verksamhet m. m. ett årligt belopp örn 4,000 kronor, vilket tillerkänts

honom såsom en personlig löneförmån i hans egenskap av förste innehavare

av ifrågavarande befattning. Befattningen är för närvarande en av de chefsbefattningar,

som skola tillsättas genom fullmakt.

Kungl. Majit har nu, såsom nämnts, föreslagit, att chefsbefattningen hos

pensionsstyrelsen måtte från och med den 1 juli 1930 upptagas bland de

i 5 § 1 morn., första stycket, i avlöningsreglementet omförmälda befattningar,

vilka tillsättas genom förordnande på viss tid, med ett årligt arvode av

19.000 kronor. Det personliga lönetillägget förutsättes därvid skola bortfalla.

Tiden för förordnandet föreslås, i överensstämmelse med vad som i

allmänhet gäller för övriga befattningar av enahanda art, till sex år.

Beträffande staten för pensionsstyrelsen föranleder ett bifall tillKungl.Majits

förslag, att anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän skulle höjas

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr <5.

31

i runt tal med 2,000 kronor eller till 618,000 kronor. I följd härav skulle

ock det ordinarie anslaget till styrelsen höjas med samma belopp eller till

640,000 kronor. I övrigt har anledning icke synts föreligga till ändring av

styrelsens stat eller till ökning av det ordinarie anslaget.

Utskottet, som i likhet med departementschefen ansett skäl föreligga för

ändrad tjänsteställning för chefen för pensionsstyrelsen, har funnit sig böra

tillstyrka Kungl. Maj:ts förevarande förslag och hemställer alltså,

att riksdagen må

a) medgiva, att befattningen såsom generaldirektör och

chef för pensionsstyrelsen må från och med den 1 juli 1930 i

avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451; jfr 1925 nr 270)

för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra

verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, upptagas bland

de i 5 § 1 mom. första stycket angivna befattningar, vilka tillsättas

genom förordnande på viss tid mot arvode för år räknat

av 19,000 kronor;

b) godkänna följande stat för pensionsstyrelsen, att tillämpas

från och med budgetåret 1930/1931:

Stat.

Kronor.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ... 618,000

Vikariatsersättningar, förslagsanslag .............................. 21,000

Arvode till generaldirektörens ställföreträdare ............ 1,000

Summa kronor 640,000

samt

c) höja det ordinarie förslagsanslaget till pensionsstyrelsen,

nu 638,000 kronor, med 2,000 kronor till 640,000 kronor.

23:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 24) att till pensionsstyrelsens

verksamhet m. m. för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag

av 650,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 101—105 i statsrådsprotokollet. I

I statsverkspropositionen till 1929 års riksdag föreslog Kungl. Majit, att

riksdagen måtte till pensionsstyrelsens verksamhet m. m. för budgetåret

1929/1930 anvisa ett extra förslagsanslag av 657,000 kronor.

Beloppets storlek hade därvid beräknats under förutsättning att riksdagen

godkände Kungl. Majits samtidigt framlagda förslag att från och med budgetåret

1929/1930 höja det belopp, som av den allmänna pensionsförsäkringsfondens

medel varje budgetår utbetalades till pensionsstyrelsen såsom ersättning

till statsverket för styrelsens bestyr med fondens förvaltning, från

50,000 kronor till 65,000 kronor.

Sammanlagt skulle alltså under budgetåret 1929/1930 ett belopp av 722,000

kronor stå till förfogande för upprätthållande av pensionsstyrelsens verksamhet

m. m.

Utskottets

yttrande.

Pensionsstyrelsens

verksamhet

m. m.

[24.]

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Sistnämnda belopp hade i statsverkspropositionen beräknats på följande

sätt:

lönetillägg till generaldirektören.............................................. kronor 4,000

ersättning till sakkunniga hos styrelsen.................................... > 5,000

avlöningar och vikariatsersättningar till icke-ordinarie befattningshavare

hos styrelsen m. m., förslagsvis....................... » 356,000

ersättning åt styrelsens ombud, förslagsvis................. » 90,000

resekostnads- och traktamentsersättning åt nämnda ombud,

förslagsvis ................................................................................ » 140,000

resekostnads- och traktamentsersättning åt styrelsen samt

dess sakkunniga, förslagsvis .................................................. > 6,000

städning av styrelsens lokaler, värme och belysning m. m.,

förslagsvis ................................................................................» 28,000

skrivmaterialier, telefon, böcker, bindning av kontorsböcker

m. m., förslagsvis ................................................................... » 26,000

tryckningskostnader, förslagsvis .............................................. » 45,000

inköp av inventarier, inklusive skriv- och räknemaskiner, förslagsvis.

.................................................................................... » 11,000

utgifter för fastigheterna samt diverse utgifter, förslagsvis ... » 11,000

Summa kronor 722,000

Riksdagen biföll vad Kungl. Majit sålunda föreslagit såväl beträffande

ersättningen till pensionsstyrelsen från den allmänna pensionsförsäkringsfonden

som ock beträffande här ifrågavarande anslag. Genom brev den 27

juni 1929 har Kungl. Majit därefter fastställt stat för pensionsstyrelsens

verksamhet m. m. i enlighet med riksdagens beslut, vilken stat alltså slutar

på (657,000 + 65,000) 722,000 kronor. I staten bestämdes de olika anslagsposternas

belopp i enlighet med nyss återgivna beräkning.

Enligt Kungl. Majits nu framlagda förslag skulle den extra staten för

pensionsstyrelsens verksamhet m. m. komma att uppgå till ett sammanlagt

belopp av 723,000 kronor, motsvarande slutsumman i den nuvarande staten

— 722,000 kronor — okad med 10,000 kronor, utgörande höjning av posten

till avlöningar och vikariatsersättningar till icke-ordinarie befattningshavare

m. m., men minskad dels med det för lönetillägg till generaldirektören nu

upptagna beloppet 4,000 kronor, dels ock med 5,000 kronor, motsvarande

sänkning av posten till resekostnads- och traktamentsersättning åt styrelsens

ombud.

Från omförmälda summa av 723,000 kronor har emellertid ansetts böra

avräknas ett belopp av 8,000 kronor, motsvarande vad som kan antagas inflyta

till anslaget för pensionsstyrelsens verksamhet m. m. såsom bidrag till bestridande

av omkostnaderna för den frivilliga pensionsförsäkringen. Därjämte

skulle enligt Kungl. Majits förslag avdragas ett lielopp av 65,000 kronor, som

liksom för innevarande budgetår borde tillföras anslaget såsom ersättning

för pensionsstyrelsens arbete med den allmänna fondförvaltningen. På

grund härav har anslaget för nästa budgetår föreslagits till (723,000 —

8,000 — 65,000) 650,000 kronor eller till 7,000 kronor mindre än för löpande

budgetår.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 3.

33

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft en inom andra

kammaren av herrar 0. Olsson i Kullenbergstorp och F. 0. Ericson i

Boxholm vackt motion, nr 197, däri hemställts, att riksdagen, vid bifall till

vad Kungl. Majit under femte huvudtiteln (punkt 24) hemställt, ville uttala

sig förutsätta, att åtgärder böra av Kungl. Majit vidtagas i syfte åvägabringa,

att pensionsfondfullmäktige vid medelsplaceringar i enskilda bankinstitut

likställa Jordbrukarbanken med de nu av fullmäktige anlitade bankföretagen.

Till stöd för sitt förslag hava motionärerna anfört följande:

^Tinder punkt 24 i statsverkspropositionen femte huvudtitel hemställer

Kungl. Majit bland annat, att för bestridande av kostnaderna för den del

av pensionsstyrelsens verksamhet, som avser förvaltningen av pensionsförsäkringsfonden,

ett belopp av 65,000-kronor måtte av fondmedel förbudgetåret

1930—1931 utbetalas till pensionsstyrelsen. Någon anledning till

erinran mot detta Kungl. Majits förslag synes oss icke föreligga. Yid

behandlingen av detta spörsmål anse vi dock av riksdagen bör uppmärksammas,

att i samband med fondförvaltningen pensionsstyrelsen och dess

fondfullmäktige,'' i enlighet med av Kungl. Majit lämnat bemyndigande, äga

att i enskilda banker placera penningmedel till betydande belopp. Ifrågavarande

medgivande är av Kungl. Majit lämnat med hänsyn till att fondmedlen

i största möjliga omfattning böra göras räntebärande, och skulle

eljest medlen, i avbidan på fast placering, innestå i riksbanken utan någon

som helst räntegottgörelse.

Evad det gäller medelsplaceringen i enskilda banker har av Kungl. Majit

till pensionsfondfullmäktige icke lämnats annan föreskrift än att medlen skola

placeras i bank, vars bolagsordning blivit av Kungl. Majit fastställd samt

vars grund- och reservfonder skola irppgå till ett sammanlagt belopp av

minst 5 miljoner kronor.

Yid verkställandet av medelsplaceringarna i de enskilda bankerna hava

pensionsfondfullmäktige koncentrerat dessa på de fyra storbankerna (Skand.

Kredit A.-B., Sv. Handelsbanken, Stockholms ensk. bank och Göteborgsbanken)

samt Stockholms Intecknings Garanti A.-B. I ett par fall hava

mindre belopp dessutom placerats i andra bankföretag.

Då riksdagen föregående år hade att taga ställning till en del A.-B. Jordbrukarbanken

berörande spörsmål, framfördes i riksdagen motionsvis yrkande

örn, att riksdagen skulle uttala sig för, att åtgärder skulle av Kungl. Majit

vidtagas i syfte att de statliga monopolföretagen skulle hava sina kontanta

penningmedel innestående i den statsägda Jordbrukarbanken. Bankoutskottet,

som behandlade ifrågavarande motioner, uttalade, att ifrågavarande företags

medelsplaceringar borde av företagens ledningar bedömas från rent affärsmässiga

utgångspunkter, vadan det icke synts bankoutskottet lämpligt att

riksdagen meddelade några direktiv i sådant hänseende. Emellertid framhölls

i utlåtandet, att det syntes utskottet, att vid rent affärsmässigt bedömande

medelsplacering i Jordbrukarbanken borde tagas under övervägande

likaväl som placering i annan bank.

Vad i detta fall anfördes rörande affärsmässiga utgångspunkter vid fattandet

av beslut örn medelsplaceringar, kan icke i samma omfattning gälla

beträffande pensionsförsäkringsfonden. För förvaltningen av nämnda fond

hava nämligen fondfullmäktige att i första hand följa de förvaltningen fastställda

bestämmelserna. Inom ramen av dessa hava sedan fondfullmäktige

att på bästa sätt handhava förvaltningen. Att härvid även affärsmässiga

synpunkter böra beaktas iir naturligt. Det kan dock ifrågasättas, huruvida

några sådana synpunkter kunnat giva anledning till fondfullmäktiges åtgärd

Bihang till riksdagens protokoll 1930. G sami. 3 haft. (Nr 5.) goi 3o 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Utskottets

yttrande.

att icke godtaga den av staten själv ägda Jordbrukarbanken såsom ett av

de bankinstitut, vari fondens medel placeras. Då staten själv äger denna

bank, borde ur ren säkerhetssynpunkt densamma kunna fullt likställas med

de nu anlitade bankerna, och de ränteförmåner, som erhållas hos dessa,

torde även kunna erhållas hos Jordbrukarbanken. Motiven för pensionsfondfullmäktiges

åtgärd torde följaktligen vara att söka i andra orsaker.

Det belopp, pension sförsäkringsfonden har innestående i enskilda banker,

torde i allmänhet överstiga tio millioner kronor, varför lätt inses den synnerliga

betydelse för de gynnade bankinstituten, som ifrågavarande insättningar

lia. Det skulle då också starkt kunna ifrågasättas, huruvida icke de

statliga myndigheterna borde verkställa sådana fördelaktiga placeringar i det

av staten själv ägda bankföretaget. Då det emellertid kan vara för pensionsfondfullmäktige

fördelaktigt att hava möjlighet knyta förbindelser med även

andra banker än den statsägda, vilja vi icke gå så långt som att framställa

ett yrkande örn, att samtliga pensionsförsäkringsfondens i enskilda banker

placerade medel skola innestå i Jordbrukarbanken, utan inskränka oss till,

att samma förmånliga ställning, som nu tillkommer endast de fem nämnda

bankerna, även bör komma Jordbrukarbanken till del.

En ytterligare omständighet, som synes oss böra i detta sammanhang

beaktas, är Jordbrukar bankens ställning såsom en kreditinstitution för det

svenska jordbruket. I dessa tider, då jordbrukets ekonomiskt svåra förhållanden

äro allmänt kända och särskilda åtgärder från statens sida övervägas

för detsammas stödjande, är det naturligt, att starka krav ställas även

å Jordbrukarbanken såsom det enskilda kreditinstitut, som härvid i främsta

rummet anlitas. Klart är, att Jordbrukarbanken vid sin kreditgivning bör

förfara med den största varsamhet och att statsmakterna böra tillse att icke

onödiga risker tagas utan i dess ställe en sund bankrörelse bedrives. Det

torde dock ankomma på andra härför avsedda myndigheter att reglera omfattningen

av Jordbrukarbankens rörelse, vadan pensionsfondfullmäktige icke

torde hava anledning att ingå i ett övervägande av hithörande förhållanden.

I dess ställe torde det, med hänsyn tagen till pensionsförsäkringsfondens

kapitalbildning genom sammanskott av kapital av landets samtliga invånare,

bland vilka den svenska jordbrukareklassen utgör en betydande del, endast

vara rättvist att någon del även placeras så, att den blir stödjande för denna

samhällsgrupp.»

Mot Kungl. Maj:ts under förevarande punkt framlagda förslag har utskottet

icke haft något att erinra.

Yad angår det motionsvis framställda yrkandet därom, att fullmäktige för

pensionsförsäkringsfonden vid medelsplaceringar i enskilda bankinstitut

måtte likställa jordbrukarbanken med de nu av fullmäktige anlitade bankföretagen,

har utskottet, med beaktande av jordbrukarbankens ställning, funnit

skäl anförda till, att sagda bank icke försättes i ogynnsammare läge än övriga

av fullmäktige anlitade bankföretag, och på denna grund ansett sig böra

biträda motionärernas yrkande.

Utskottet hemställer alltså,

I:o) att riksdagen må till pensionsstyrelsens verksamhet m, m.

för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag av

650,000 kronor; samt

II:o) att riksdagen må med bifall till herrar Olssons i

Kullenbergstorp och Ericsons i Boxholm ovanberörda motion,

II: 197, uttala, att riksdagen förutsätter, att åtgärder av Kungl.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

35

Maj:t vidtagas i syfte att åvägabringa, att fullmäktige för pensionsförsäkringsfonden

beträffande medelsplaceringar i enskilda

bankinstitut likställa jordbrukarbanken med de hittills av fullmäktige

anlitade bankföretagen.

24:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 25) att dels till statens

kostnad för pensionstillägg och understöd enligt lagen om allmän pensionsförsäkring

för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag av 43,000,000

kronor, dels ock medgiva, att av nämnda förslagsanslag må gäldas kostnaden

för statens bidrag till den jämlikt pensionsförsäkringslagen anordnade, på

frivilliga avgifter grundade försäkringen.

Beträffande utredningen får utskottet hänvisa till sid. 105—112 i statsrådsprotokollet.

Enligt 10 § i lagen örn allmän pensionsförsäkring den 30 juni 1913 bestrides

kostnaden för de jämlikt samma lag utgående pensionstilläggen till

3/4 av staten och till */4 av landstingen och kommunerna. Detsamma gäller

i fråga om understöd, som i enlighet med 33 § i nämnda lag utgå till personer,

vilka icke erlagt pensionsavgift och alltså icke kunna erhålla pensionstillägg.

Genom lag den 8 juni 1915 örn övergångsbestämmelser i anledning av

lagen den 30 juni 1913 inbegrepos i rätten till understöd enligt 33 § i sistnämnda

lag vissa kategorier av personer, som på grund av särskilda övergångsförhållanden

ej innefattats under den ursprungliga lagen. Å andra

sidan gjordes genom 1915 års lag den inskränkningen i pensionsrätten enligt

lagen den 30 juni 1913, att beloppet av pensionstillägg, understöd och ökning

därav jämväl för dem, som under åren 1919—1929 förvärvade sådan rätt,

bestämdes till 90 i stället för 100 procent av i sistnämnda lag eljest stadgat

belopp.

Efter år 1915 hava vidtagits vissa ändringar i lagen örn allmän pensionsförsäkring

och lagen örn övergångsbestämmelser, vilka ändringar medfört

ökning av kostnaderna för pensionstillägg och understöd enligt båda de

omförmälda lagarna.

Härutinnan må hänvisas till den redogörelse, som finnes införd i 1926

års statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkt 31, sid. 90).

Anslag för statens andel i kostnaden för pensionstillägg och understöd

enligt lagen om allmän pensionsförsäkring hade för innevarande budgetår

av pensionsstyrelsen äskats med 41.4 miljoner kronor, varav 100,000 kronor

beräknats för styrelsens s. k. sjukvårdande uppgifter, d. v. s. för sådana

åtgärder till förebyggande eller hävande av invaliditet, som avses i 8 och

12 §§ i pensionsförsäkringslagen. I en senare ingiven promemoria från

pensionsstyrelsen anfördes, att det begärda anslagsbeloppet kunde nedsättas

med 300,000 kronor. Kungl. Majit och riksdagen sänkte emellertid på av

departementschefen anförda skäl (femte huvudtiteln sid. 95) anslaget av statsmedel

med ytterligare 100,000 kronor eller till 41 miljoner kronor.

Statens kostnad

för pensionstillägg

och understöd

enligt lagen

om allmän

pensionsförsäkring.

[25.]

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Utskottets

yttrande.

Åtgärder till

förebyggande

och hävande

av invaliditet.

[26.]

Efter att hava redogjort för pensionsstyrelsens beräkning av anslagsbehovet

för nästkommande budgetår har departementschefen för egen del anfört

i huvudsak följande:

»Vid behandlingen av motsvarande anslagsfråga i fjolårets statsverksproposition

anförde jag, att det uppenbarligen icke vore lämpligt att, medan

pensionsförsäkringskommitténs utredningsarbete pågår, vidtaga några modifikationer

vare sig i materiellt eller i organisatoriskt hänseende av gällande

regler angående försäkringen och att man för den skull vid anslagsberäkningen

hade att utgå från försäkringstekniska kalkyler rörande medelsbehovet

under ifrågavarande tid med tillämpning av sagda regler. Vad sålunda

anförts, äger tillämpning även detta år. Pensionsförsäkringskommitténs

arbete pågår alltjämt, och resultaten därav kunna icke föreligga å

sådan tid, att de kunna få inverkan på storleken av statens utgifter för pensionsförsäkringen

under nästa budgetår.

Följaktligen bör man vid anslagsberäkningen utgå från pensionsstyrelsens

uppskattning. Mot den omläggning av beräkningsgrunderna, som nu skett,

synes mig intet vara att erinra, detta särskilt med hänsyn därtill, att erfarenhet

nu vunnits från flera år av i huvudsak oförändrade lagbestämmelser och relativt

konstant inkomstnivå. Det vill emellertid synas, som örn anslagshöjningen

skulle kunna begränsas till samma belopp som förra budgetåret eller

2.000. 000 kronor, i följd varav anslaget skulle komma att utgå med jämnt

43.000. 000 kronor. I detta belopp skulle då ingå en summa av 1U0,000 kronor,

avsedd till bidrag från statsverket till pensionsstyrelsens sjukvårdande verksamhet.

Såsom jag torde få tillfälle att under nästföljande punkt närmare

utveckla, anser jag nämligen, att jämväl under nästkommande budgetår bör

till detta ändamål utgå bidrag av statsmedel med sistnämnda belopp.

I det av mig förordade anslagsbeloppet torde även kunna ingå statens

utgifter för den jämlikt pensionsförsäkringslagen anordnade, på frivilliga

avgifter grundade försäkringen.»

Utskottet har icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förevarande

förslag och får alltså hemställa,

att riksdagen må

a) till statens kostnad för pensionstillägg och understöd enligt

lagen om allmän pensionsförsäkring för budgetåret 1930/1931

anvisa ett extra förslagsanslag av 43,000,000 kronor; samt

b) medgiva, att av nämnda förslagsanslag må gäldas kostnaden

för statens bidrag till den jämlikt pensionsförsäkringslagen

anordnade, på frivilliga avgifter grundade försäkringen.

25:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 26) att av det förslagsanslag,

som kan komma att för budgetåret 1930/1931 beviljas till statens

kostnad för pensionstillägg och understöd enligt lagen örn allmän pensionsförsäkring,

må för åtgärder till förebyggande och hävande av invaliditet jämlikt

de föreskrifter, som av Kungl. Majit meddelas, av pensionsstyrelsen

under samma budgetår disponeras ett belopp av högst 100,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 113—120 i åberopade statsrådsprotokollet.

Alltsedan år 1914 hava varje år statsmedel ställts till pensionsstyrelsens

förfogande för vidtagande jämlikt de föreskrifter, som av Kungl. Majit med
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

37

delades, av åtgärder till förebyggande och hävande av invaliditet. Från och

med år 1921 hava för sådant ändamål kommit till användning jämväl överskottsmedel

ur pensionsförsäkringsfonden. Rörande de belopp, som under de

särskilda åren anvisats, och de grunder, som därvid tillämpats, har en utförlig

redogörelse lämnats i förra årets statsverksproposition (femte huvudtiteln, sid.

105). Här må endast erinras, attavpensionsförsäkringsfondens överskottsmedel

vid särskilda tillfällen överförts avsevärda belopp att bokföras såsom en särskild

fond, benämnd fonden för sjukvårdande uppgifter, men förvaltas tillsammans med

den allmänna pensionsförsäkringsfonden. Bidraget av statsmedel till den sjukvårdande

verksamheten har alltsedan 1 januari 1923 utgått efter 100,000 kronor

för varje år, respektive budgetår. — Hen sjukvårdande verksamheten sönderfaller

i två delar, nämligen dels den s. k. individuella verksamheten, d. v. s.

vård, yrkesutbildning m. m. åt av styrelsen utsedda personer, vilka kunna

väntas komma att genom dylika åtgärder återvinna eller bibehålla arbetsförmågan,

och dels annan verksamhet, som avser att i pensionsförsäkringens

intresse förebygga eller häva arbetsoförmåga eller befordra folkhälsan. Kostnaderna

för den individuella verksamheten hava enligt pensionsstyrelsen

från verksamhetens början till och med juni 1929 uppgått till 9,273,762 kronor

10 öre, därav för budgetåret 1928/1929 1,309,426 kronor 81 öre. Kostnaderna

för annan än individuell verksamhet utgjorde för nyssnämnda budgetår 174,635

kronor. I vad den individuella verksamheten avser sjukvård, lämnas den

huvudsakligen dels på vissa väsentligen med medel från pensionsförsäkringsfonden

upprättade kuranstalter, dels på särskilda vid allmänna lasarett enligt

avtal med pensionsstyrelsen upprättade sjukvårdsavdelningar.

Under förevarande punkt har departementschefen redogjort för framkommet

förslag att inom ramen för pensionsstyrelsens sjukvårdande verksamhet

anordna en försöksverksamhet i syfte att uppnå vidgad erfarenhet rörande

organiserad folktandvård.

I statsrådsprotokollet har härvid omnämnts, att tillkallade sakkunniga den

30 april 1928 avlämnat betänkande angående ordnande av folktandvård, vilket

betänkande jämte däröver avgivna yttranden överlämnats till de jämlikt

Kungl. Maj:ts bemyndigande den 12 mars 1929 tillkallade sakkunniga för

utredning rörande den slutna kroppssjukvården i riket. Enligt vad sistnämnda

sakkunniga meddelat, borde emellertid frågan örn genomförande av

en ordnad folktandvård eller vidtagande av åtgärder för att förbereda ett

genomförande därav icke lämpligen upptagas till fristående behandling.

Med hänsyn till sjukvårdssakkunnigas sålunda uttalade uppfattning har det

synts nu icke böra ifrågakomma att till definitivt avgörande upptaga förslaget

om folktandvårdens ordnande, men departementschefen har ansett, att

av de medel, som från pensionsförsäkringsfonden avsatts till bestridande av

kostnader för åtgärder, ägnade att i pensionsförsäkringens intresse förebygga

eller häva arbetsoförmåga eller befordra folkhälsan, visst belopp bör

för innevarande budgetår ställas till pensionsstyrelsens förfogande såsom

bidrag till bestridande av kostnaderna för försöksverksamhet på folktandvårdens

område. Departementschefen har vidare uttalat, att, örn resultaten

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Utskottets

yttrande.

Ersättning till

postverket för

pensionsutb

et alnina ar.

[27.]

av verksamheten bleve gynnsamma, medel även under nästa budgetår borde

för ändamålet på motsvarande sätt anvisas.

Vad slutligen angår storleken av det belopp av statsmedel, som för nästa

budgetår bör ställas till pensionsstyrelsens förfogande till åtgärder till förebyggande

och hävande av invaliditet, har det synts departementschefen

uppenbart, att det nu lika litet som tidigare kunde vara lämpligt att, medan

kommittéutredningen angående pensionsförsäkringen påginge, vidtaga någon

ändring i den ställning, som statsmakterna under de senare åren intagit till

frågan örn bidrag av statsmedel till pensionsstyrelsens sjukvårdande verksamhet.

Departementschefen har för den skull förordat, att för nästa budgetår

måtte till dylika åtgärder beräknas ett belopp av högst 100,000 kronor, att

utgå av anslaget till statens kostnad för pensionstillägg och understöd enligt

lagen örn allmän pensionsförsäkring.

Beträffande frågan örn disponerande för åtgärder till förebyggande och

hävande av invaliditet av ett belopp å högst 100,000 kronor av anslaget till

statens kostnad för pensionstillägg och understöd enligt lagen örn allmän

pensionsförsäkring ansluter sig utskottet till den av departementschefen uttalade

uppfattningen, att avvikelse nu icke bör ske från den av statsmakterna

beträffande statens understödjande av ifrågavarande verksamhet under senare

åren intagna ståndpunkten. Beloppet i fråga bör sålunda bestämmas i överensstämmelse

med det föreliggande förslaget. Utskottet har dock vid prövning

av detta spörsmål ansett sig böra ifrågasätta, huruvida icke, vid jämförelse

mellan sagda belopp och de medel, som för ändamålet bestridas ur pensionsförsäkringsfonden,

sistnämnda medel tagas i anspråk i alltför stor omfattning.

Vad angår spörsmålet örn användande av fondmedel för försöksverksamhet

på folktandvårdens område, vill utskottet framhålla, att det synes utskottet

ock kunna ifrågasättas, huruvida icke genom utökning av styrelsens sjukvårdsverksamhet

jämväl till detta område verksamheten i fråga måste anses

erhålla en alltför stor omfattning. Utskottet förutsätter, att denna fråga

kommer att prövas ej blott av de den 12 mars 1929 tillkallade sjukvårdssakkunniga

utan jämväl av pensionsutredningen.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att av det förslagsanslag, som för

budgetåret 1930/1931 beviljas till statens kostnad för pensionstillägg

och understöd enligt lagen örn allmän pensionsförsäkring,

må för åtgärder till förebyggande och hävande av invaliditet

jämlikt de föreskrifter, som av Kungl. Majit meddelas, av pensionsstyrelsen

under samma budgetår disponeras ett belopp

av högst 100,000 kronor.

26:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 27) att till ersättning

till postverket för pensionsutbetalningar för budgetåret 1930/1931 anvisa ett

extra förslagsanslag av 265,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 121 i statsrådsprotokollet.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

39

För ifrågavarande ändamål har 1929 års riksdag för innevarande budgetar

anvisat ett extra förslagsanslag av 245,000 kronor. Nu föreslagen höjning

av anslaget till 265,000 kronor är grundad på vissa inom pensionsstyrelsen

och generalpoststyrelsen gjorda beräkningar rörande antalet pensionsutbetalningar

under år 1930.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag, hemställer

alltså,

att riksdagen ina till ersättning till postverket för pensionsutbetalningar

för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag

av 265,000 kronor.

27:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 28) att till ersättning

till häradsskrivarna för pensionsförteckningar för budgetåret 1930/1931 an- varna fBr

visa ett extra förslagsanslag av 54,000 kronor. yensions
Utredningen

i ämnet återfinnes å sid. 122 i statsrådsprotokollet. j?

För beredande av ersättning till häradsskrivarna för upprättande av de i

14 § av lagen om allmän pensionsförsäkring omförmälda förteckningarna hava

förslagsanslag av riksdagen beviljats från och med år 1914. Under en följd

av år har anslaget upptagits till 50,000 kronor.

Med anledning av att antalet personer, som skola upptagas i ifrågavarande

förteckningar, enligt gjorda beräkningar, kommer att ökas, har anslaget

för nästkommande budgetår ansetts böra höjas till 54,000 kronor.

Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må till ersättning till häradsskrivarna för pensionsförteckningar

för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag

av 54,000 kronor.

28:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 29) att

dels godkänna det av departementschefen i statsrådsprotokollet förordade

förslaget till stat för statens tvångsarbetsanstalter, att tillämpas från och med

budgetåret 1930/1931;

dels ock nedsätta det ordinarie förslagsanslaget till statens tvångsarbetsanstalter,

nu 613,400 kronor, med 5,100 kronor till 608,300 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 123—136

i statsrådsprotokollet. I

I enlighet med Kungl. Majits förslag har 1929 års riksdag höjt det

ordinarie förslagsanslaget till statens tvångsarbetsanstalter från 588,000 kronor

med 25,400 kronor till 613,400 kronor.

I samband därmed har riksdagen godkänt följande stat för statens tvångsarbetsanstalten

att tillämpas från och med budgetåret 1929/1930:

Statens

tvångsarbets
anstalter.

[29.]

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Stat.

A. Avlöningsstat.

Tvångsarbetsanstalten å Svartsjö.

k i- • ''ii ,. . Kronor.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag.............................. 181,000

Vikariatsersättningar, förslagsanslag......................................................... 20 000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag 48,000

Tvångsarbetsanstalten i Landskrona.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag............................. 65,000

Vikariatsersättningar, förslagsanslag ..................................................... 4 000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag 45,300

B. Omkostnadsstat.

Tvångsarbetsanstalten å Svartsjö.

Övriga kostnader för driften, förslagsanslag......................................... 105,700

Tvångsarbetsanstalten i Landskrona.

Övriga kostnader för driften, förslagsanslag.......................................... 144 400

Summa kronor 613,400

Till bestridande av statens kostnader för alkoholister vid de med respektive

tvångsarbetsanstalter förenade alkoholistanstalterna vid Svartsjö och i Landskrona

har riksdagen för budgetåret 1929/1930 beviljat ett extra anslag av

27.000 kronor att utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel. Av sistnämnda

belopp hava 25,000 kronor avsetts för alkoholistanstalten vid Svartsjö och

2.000 kronor för alkoholistanstalten i Landskrona.

Vad först avlöning sstaten för tvångsarbetsanstalterna angår, har Kungl.

Maj:t icke föreslagit ändring i någon av de i staten ingående posterna.

Vidkommande däremot omkostnadsstaten föreslås ökning av anslaget till

övriga kostnader för driften vid Svartsjöanstalten med 5,800 kronor, medan

motsvarande anslag till Landskronaanstalten ansetts kunna nedsättas med

10,900 kronor.

Beräkningen för budgetåret 1930/1931 av anslagsposten till övriga kostnader

för driften vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö inom den ordinarie

staten för statens tvångsarbetsanstalter är baserad på kalkyler för en detaljerad

omkostnadsstat, gemensam för förstnämnda tvångsarbetsanstalt och

alkoholistanstalten vid Svartsjö, vilken stats utgifts- och inkomstposter beräknats

väsentligen med ledning av de verkliga utgifterna och inkomsterna

under budgetåret 1928/1929.

Det belopp av statsmedel, som för budgetåret 1930/1931 skulle erfordras

för driften av tvångsarbetsanstalten och den därmed förenade alkoholistanstalten

vid Svartsjö, har uppskattats till 136,500 kronor. Av sagda belopp

hava 111,500 kronor ansetts böra komma å tvångsarbetsanstalten och samma

belopp som för budgetåret 1929/1930 eller 25,000 kronor å alkoholistanstalten.

Sistnämnda belopp anses böra såsom en fast post upptagas å inkomstsidan

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

41

i den gemensamma omkostnadsstaten för de båda anstalterna vid Svartsjö

samt bestridas från ett särskilt anslag till statens vårdanstalter för alkoholister

vid Svartsjö och i Landskrona. Sistnämnda anslag — vilket liksom för

innevarande budgetår synts böra utgå av rusdrycksmedelsfonden — behandlas

under punkt 32 i statsrådsprotokollet. För täckande av återstoden av det

erforderliga statsbidraget har anslagsposten till övriga kostnader för driften

vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö inom den ordinarie staten för statens

tvångsarbetsanstalter från och med nästa budgetår upptagits till 111,500

kronor.

Beträffande omkostnadsstaten, i vad den avser Landskronaanstalten, har

beräknats, att såsom statens tillskott för nästkommande budgetår skulle

krävas ett belopp av 135,500 kronor. Av det erforderliga statsbidraget har

ett belopp av 2,000 kronor ansetts böra bestridas från det extra anslag till

kostnader för vårdanstalterna för alkoholister vid Svartsjö och i Landskrona,

vilket i det följande kommer att behandlas, samt såsom en fast post upptagas

å inkomstsidan i den blivande detaljerade omkostnadsstaten för de

båda anstalterna i Landskrona.

Den återstående delen av beloppet, 135,500 kronor, eller 133,500 kronor

har föreslagits att täckas på det sätt, att anslagsposten till övriga kostnader

för driften inom den ordinarie staten för tvångsarbetsanstalterna beträffande

anstalten i Landskrona upptages till sist angivna summa.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle sålunda den ordinarie staten för statens

tvångsarbetsanstalter från och med budgetåret 1930/1931 erhålla följande

utseende:

Stat.

A. Avlöningsstat.

Tvångsarbetsanstalten å Svartsjö. Kronor.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag.............................. 181,000

Yikariatsersättningar, förslagsanslag......................................................... 20,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag 48,000

Tvångsarbetsanstalten i Landskrona.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag............................ 65,000

Yikariatsersättningar, förslagsanslag......................................................... 4,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag 45,300

B. Omkostnadsstat.

Tvångsarbetsanstalten å Svartsjö.

Övriga kostnader för driften, förslagsanslag ........................................ 111,500

Tvångsarbetsanstalten i Landskrona.

Övriga kostnader för driften, förslagsanslag......................................... 133,500

Summa kronor 608,300

I sammanhang med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet till

behandling förehaft två likalydande motioner, väckta, den ena, nr 117, inom

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets utlåtande Nr: 5.

Utskottet*

yttrande.

Utvidgning

av tvångsarbetsanstalten

i

Landskrona.

[30.]

Frälsningsarméns

räddningshem.

[31-]

första kammaren av herr TJ. Leander m. fl. oell den andra, nr 217, inom

andra kammaren av herrar H. Weibull och A. Vougt, däri hemställts, det

riksdagen ville medgiva, att direktören vid statens tvångsarbetsanstalt i

Landskrona måtte från och nied den 1 juli 1930 komma i åtnjutande av en

tillfällig löneförbättring av 960 kronor per år.

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt förslag, får utskottet

hänvisa till motionerna.

Vad Kungl. Majit i skilda hänseenden föreslagit under förevarande punkt,

har icke föranlett till erinran från utskottets sida.

Vad däremot motionärernas yrkande angår, vill utskottet framhålla, att

enligt utskottets mening frågan örn eventuell ändrad placering i lönehänseende

för direktören vid Landskronaanstalten — vare sig genom lönetillägg

eller annorledes — icke kan bedömas, förrän det väntade förslaget till ny

lösdrivarlagstiftning blivit slutligt prövat. Med hänsyn härtill och i betraktande

av de konsekvenser, ett bifall till motionärernas förslag skulle

kunna komma att medföra, får utskottet avstyrka förslaget ifråga.

Utskottet hemställer alltså,

I:o) att riksdagen må

a) godkänna det av departementschefen i statsrådsprotokollet

över socialärenden den 3 januari 1930 förordade förslaget

till stat för statens tvångsarbetsanstalten att tillämpas från

och med budgetåret 1930/1931; samt

b) nedsätta det ordinarie förslagsanslaget till statens

tvångsarbetsanstalten, nu 613,400 kronor, med 5,100 kronor till

608,300 kronor; ävensom

Illo) att herrar Leanders m. fl. samt Weibulls och Vougts

motioner, I: 117 och II: 217, icke må vinna riksdagens bifall.

29:o) Beträffande Kungl. Majis förslag angående anslag till utvidgning

av tvångsarbetsanstalten i Landskrona m. m. (punkt 30) kommer utskottet

att framdeles under riksdagen avgiva utlåtande; vilket utskottet skolat härigenom

för riksdagen

anmäla.

30:o) Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Majis därom gjorda framställning

(punkt 31) och under hänvisning till vad statsrådsprotokollet (sid.

137 och 138) i ämnet innehåller, hemställer utskottet,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår

ägt rum, till frälsningsarméns räddningshem för budgetåret

1930/1931 anvisa ett extra anslag av 6,000 kronor.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

43

31 :o) På grund av Kungl. Maj:ts förslag (punkt 32) och under hänvisning

till vad statsrådsprotokollet (sid. 138 och 139) i ämnet innehåller, får utskottet

hemställa,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår

ägt rum, till statens vårdanstalter för alkoholister vid Svartsjö

och i Landskrona för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra

anslag, att utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel, av

27,000 kronor.

32:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 33) att

dels godkänna följande stat för statens vårdanstalt å Yenngarn för alkoholister,

att tillämpas från och med budgetåret 1930/1931:

Stat.

A. Avlöningsstat. Kronor.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag.............................. 65,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., jörslagsanslag 21,000

B. Omkostnadsstat.

Övriga kostnader för driften, förslagsanslag............. 35,000

Summa kronor 121,000

dels ock nedsätta det ordinarie förslagsanslaget till statens vårdanstalt å

Yenngarn för alkoholister, att utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel,

nu 123,000 kronor, med 2,000 kronor till 121,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 139—143 i statsrådsprotokollet. I

I huvudsaklig överensstämmelse med av Kungl. Majit i 1927 års statsverksproposition

(femte huvudtiteln, punkt 28) framlagt förslag har riksdagen

beslutat, bland annat, att statens vårdanstalt för alkoholister skall från och

med den 1 juli 1927 vara definitivt förlagd till Yenngarn. I samband därmed

bestämde riksdagen, att anstalten skulle från samma tidpunkt uppföras

på ordinarie stat och att avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451) för

befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande

den civila statsförvaltningen, skulle äga tillämpning å befattningshavare vid

anstalten. Från och med budgetåret 1927/1928 har även i riksstaten uppförts

ett ordinarie förslagsanslag med rubriken statens vårdanstalt å Venngarn

för alkoholister. Anslaget var upptaget för budgetåret 1927/1928 till 129,700

kronor och för budgetåret 1928/1929 till 127,000 kronor. I riksstaten för

innevarande budgettermin är anslaget bestämt till 123,000 kronor, att utgå

av statsverkets fond av rusdrycksmedel.

Rörande anslagets användning har riksdagen godkänt följande stat, att

tillämpas från och med budgetåret 1929/1930.

Statens vårdanstalter

för

alkoholister

vid Svartsjö

och i Landskrona.

[32.]

Statens

vårdanstalt å

Venngarn för

alkoholister.

[33.]

s. 44 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

44

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Stat.

Avlöningar

Avlöningar

A. Avlöningsstat.

till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ...........................

till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag

Kronor.

65.000

21.000

B. Omkostnadsstat.

Övriga kostnader för driften, förslagsanslag.........................................

37,000

Summa kronor 120,000

Genom beslut den 27 juni 1929 har Kungl. Majit fastställt detaljerad omkostnadsstat

för anstalten, att lända till efterrättelse under budgetåret

1929/1930. Denna omkostnadsstat slutar å ett belopp av 112,000 kronor,

varav 75,000 kronor beräknas inflyta såsom vårdavgifter, beklädnadsavgifter,

kassaöverskott å jordbruks- och verkstadsdrift, hyror samt ersättning för

försäljning av bränsle och elektrisk energi och återstoden, 37,000 kronor,

utgör statens tillskott, att utgå från den i förutberörda ordinarie stat till

samma belopp upptagna anslagsposten till övriga kostnader för driften.

Kungl. Majis förslag beträffande avlöningsstaten innebär ingen ändring

av nu utgående belopp.

Omkostnadsstaten har däremot, såsom av det föregående framgår, ansetts

kunna minskas med 2,000 kronor, i följd varav föreslagits nedsättning av

anslaget till ifrågavarande anstalt med sistnämnda belopp.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Majis förslag, får

alltså hemställa,

att riksdagen må

a) godkänna följande stat för statens vårdanstalt å Venngarn

för alkoholister, att tillämpas från och med budgetåret

1930/1931:

Stat.

A. AvlÖningSStat. Kronor.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag...... 65,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m..

förslagsanslag.................................................................. 21,000

B. Omkostnadsstat.

Övriga kostnader för driften, förslagsanslag .................. 35,000

Summa kronor 121,000

samt

b) nedsätta det ordinarie förslagsanslaget till statens vårdanstalt

å Venngarn för alkoholister, att utgå av statsverkets

fond av rusdrycksmedel, nu 123,000 kronor, med 2,000 kronor

till 121,000 kronor.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr u.

45

33:o) Kungl. Majit Ilar föreslagit riksdagen (punkt 34) att för anordnande Paviljong vid

av en paviljong vid statens vårdanstalt å Yenngarn för alkoholister i huvud- s anstalt å

saklig överensstämmelse med av arkitekten A. Tengelin uppgjorda, den 20 Venngarn för

september 1929 dagtecknade ritningar för budgetåret 1930/1931 anvisa ett alkoko^erextra

reservationsanslag, att utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel, *- av 134,000 kronor.

Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till sid. 144—153 i

statsrådsprotokollet.

Av statsrådsprotokollet inhämtas, att den ifrågavarande paviljongen, som

beräknats för 28 vårdplatser, avsetts att uppföras i trä för att i görligaste

mån nedbringa kostnaderna för densammas anordnande.

Avsikten är att bedriva arbetena i sådan takt, att byggnaden kan vara

färdig omkring den 1 juli 1931.

Med hänsyn till sistnämnda omständighet har hela det erforderliga anslaget

ansetts böra anvisas för budgetåret 1930/1931 men det oaktat erhålla

karaktär av reservationsanslag.

I analogi med vad som skett i vissa liknande fall har föreslagits, att anslaget

måtte bestridas från statsverkets fond av rusdrycksmedel.

Såsom av utredningen i ärendet framgår, har platsbristen å de allmänna utskottets

anstalterna för manliga alkoholister samt avsaknaden av möjlighet att å TttrandeYenngarn

i önskvärd mån särskilja olika kategorier av klientelet och därigenom

erhålla önskvärd individualisering av vården föranlett framläggandet av förevarande

förslag örn uppförande av en ny paviljong vid Yenngarn. Örn nödvändigheten

av en dylik utvidgning och förbättring av Yenngarnsanstalten

har utskottet ock blivit övertygat.

Enligt det framlagda byggnadsförslaget skulle den nya paviljongen uppföras

av trä. Om lämpligheten härav har utskottet dock icke kunnat undgå

att hysa tveksamhet. Då det gäller uppförande av nybyggnader vid en anstalt

sådan som den ifrågavarande, där en del av de intagna tidvis måste hållas

instängda, synes eldfaresynpunkten i hög grad böra beaktas. På grund

härav och efter ingående överläggningar, bland annat med arkitekten hos

byggnadsstyrelsen A. Tengelin, som uppgjort ritningarna till paviljongen,

har utskottet kommit till den bestämda uppfattningen, att en nybyggnad av sten

vid anstalten måste anses äga så stora företräden framför en träbyggnad, att

utskottet funnit sig böra förorda det förstnämnda alternativets genomförande.

Visserligen ställa sig byggnadskostnaderna vid bifall till utskottets

förslag högre än vid uppförandet av en träbyggnad, men för

denna merkostnad, som, enligt vad under överläggningarna framkommit, bör

kunna begränsas till 31,000 kronor, synes till fullo erhållas vederlag genom

de fördelar en byggnad av sten i stället för av trä måste anses skänka,

bland annat därigenom att underhållskostnaderna för en stenbyggnad ställa

sig obetingat lägre än motsvarande kostnader för en träbyggnad. För möjliggörande

av att paviljongen i fråga må kunna uppföras på sätt utskottet

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

sålunda förordat, får alltså utskottet, som i övrigt icke haft något att erinra

mot vad Kungl. Maj:ts förevarande förslag innebär, tillstyrka, att ett belopp

av 165.000 kronor för ändamålet beviljas.

Under hänvisning till det anförda hemställer förty utskottet,

att riksdagen må för anordnande av en paviljong vid statens

vårdanstalt å Venngarn för alkoholister i huvudsaklig överensstämmelse

med av arkitekten A. Tengelin uppgjorda, den 20

september 1929 dagtecknade ritningar med däri av utskottet

förordad ändring för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra

reservationsanslag, att utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel,

av 165,000 kronor.

Ov riga anslag

till alkoholistvården.

[35.]

34:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 35) att

dels till främjande av nykterlietsnämndernas verksamhet m. m. för budgetåret

1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag av 40,000 kronor;

dels till bidrag till erkända och enskilda alkoholistanstalters driftkostnader

för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag av 150,000

kronor;

dels till statens kostnader för farliga alkoholister m. m. för budgetåret

1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag av 5,000 kronor;

dels till resor vid tvångsinternering av alkoholister för budgetåret 1930/1931

anvisa ett extra förslagsanslag av 10,000 kronor;

dels till interneringskostnader i vissa fall för budgetåret 1930/1931 anvisa

ett extra förslagsanslag av 4,000 kronor;

samtliga anslag att utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel;

dels ock medgiva, att av nyssnämnda anslag till bidrag till erkända och

enskilda alkoholistanstalters driftkostnader må kunna till erkända alkoholistanstalten

Hemmet Gunnarskog för vård av kvinnliga alkoholister samt, därest

denna anstalt nedlägges, efter särskild prövning av Kungl. Majit till annan

erkänd alkoholistanstalt med samma syfte för budgetåret 1930/1931 utgå

bidrag till driftkostnaderna med ej mindre ett belopp av 1 krona för dag

och vårdplats än även ett belopp för vårddag, som med 1 krona understiger

det till övriga erkända alkoholistanstalter utgående statsbidraget.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 153—165 i åberopade statsrådsprotokollet.

Är 1921 beviljade riksdagen (skrivelse nr 382) med anledning av väckta

motioner till understöd åt nykterhetsnämnderna samt till åtgärder avseende

att främja den uppgift, som åligger dessa nämnder, dels å tilläggsstat för

år 1921 ett förslagsanslag, högst, å 50,000 kronor, dels ock å 1922 års riksstat

ett förslagsanslag, högst, å 100,000 kronor, bägge anslagen att utgå av

statsverkets fond av rusdrycksmedel. Av det förra anslaget återgick ett belopp

av 25,974 kronor, vilket ej disponerades. Det senare anslaget åter fick

enligt särskilda medgivanden disponeras för de avsedda ändamålen jämväl

under de följande åren.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr <5.

47

I anledning av Kungl. Maj:ts förslag i statsverkspropositionen till 1926

års riksdag (femte huvudtiteln, punkt 26) har nämnda års riksdag (skrivelse

nr 270)

dels till främjande av nykterhetsnämndernas verksamhet m. m. beviljat

ett anslag, att utgå enligt av Kungl. Majit fastställda grunder, av 150,000

kronor och därav för budgetåret 1926/1927 såsom extra reservationsanslag

anvisat 45,000 kronor, att utgå ur statsverkets fond av rusdrycksmedel;

dels till erkända och enskilda alkoholistanstalters driftkostnader för budgetåret

1926/1927 anvisat ett extra förslagsanslag av 135,000 kronor;

dels till statens kostnader för farliga alkoholister m. m. för budgetåret

1926/1927 anvisat ett extra förslagsanslag av 5,000 kronor;

dels till anordnande av erkända alkoholistanstalter för budgetåret 1926/1927

anvisat ett extra reservationsanslag av 15,000 kronor;

dels [ock bland annat medgivit, att av nyssnämnda anslag till erkända

och enskilda alkoholistanstalters driftkostnader skulle kunna till erkända

alkoholistanstalten Hemmet Gunnarskog för budgetåret 1926/1927 utgå bidrag

till driftkostnaderna med ej mindre ett belopp av en krona för dag och vårdplats

än även ett belopp för vårddag, som med en krona understege det

till övriga erkända alkoholistanstalter utgående statsbidraget.

Riksdagens beslut beträffande ifrågavarande anslag ävensom övriga i riksstaten

uppförda medel till alkoholistvården innebar viss omläggning av den

statliga verksamheten med avseende å denna vård. Denna omläggning skedde

i syfte att åstadkomma en mera effektiv tillämpning av lagstiftningen rörande

alkoholistvården än tidigare. Beträffande den närmare innebörden av denna

omläggning må hänvisas till statsverkspropositionen till 1926 års riksdag

(femte huvudtiteln, sid. 43—67 samt 76—83) ävensom till riksdagens förenämnda

skrivelse nr 270 år 1926.

I årets statsverksproposition har i stora drag erinrats örn de huvudsakliga

riktlinjerna för omläggningen ävensom vad i samband därmed yttrades

i 1926 års statsverksproposition och riksdagsskrivelse.

1 sistberörda skrivelse framhöll riksdagen bland annat, att riksdagen ansett

sig böra i huvudsak godtaga vad som i statsverkspropositionen föreslagits

för avhjälpande av de brister, som påtagligen vore till finnandes i

avseende å tillämpningen av lagstiftningen angående alkoholistvården. Då

det syntes vara nödvändigt att den av nykterhetsnämnderna bedrivna verksamheten

planlades för en ej alltför kort period, hade riksdagen icke velat

motsätta sig att medel till främjande av denna verksamhet beviljades fölen

tid av fyra år.

Till samtliga omförmälda ändamål, för vilka anslag uppfördes för budgetåret

1926/1927, hava anslag även anvisats för vart och ett av de tre därpå

följande budgetåren, dock att för innevarande budgetår intet anslag anvisats

till bidrag till anordnande, av erkända alkoholistanstalter. För budgetåren

1927/1928 och 1928/1929 uppfördes anslaget härtill med samma belopp som

för 1926/1927 eller med 15,000 kronor.

Av det utav 1926 års riksdag beviljade anslaget å 150,000 kronor till fram
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

jaerde av nykterhetsnämndernas verksamhet m. m. Ilar — såsom särskilda reservationsanslag

— utöver förut berörda belopp av 45,000 kronor för perioden

1926/1927 anvisats ett belopp av 35,000 kronor för vart och ett av budgetåren

1927/1928, 1928/1929 och 1929/1930, vadan anslaget numera i sin helhet

blivit ställt till disposition.

Anslaget till bidrag till erkända och enskilda alkoholistanstalters driftkostnader

utgick även under budgetåren 1927/1928 och 1928/1929 med 135,000

kronor, men höjdes för budgetåret 1929/1930 till 150,000 kronor. I samband

härmed ma erinras, att medgivande i fråga örn tillämpning av vissa

särskilda beräkningsgrunder för driftbidrag åt erkända alkoholistanstalten

Hemmet Gunnarskog av innehåll, motsvarande det som för budgetåret

1926/1927 lämnades av 1926 års riksdag, av senare riksdagar givits i avseende

å de därpå följande budgetperioderna.

Anslaget till statens kostnader för farliga alkoholister har under de tre

budgetåren 1927/1928—1929/1930 bibehållits vid samma belopp som det för

perioden 1926/1927 beviljade eller 5,000 kronor.

Förevarande an slagskomplex har från och med budgetåret 1928/1929 utökats

med två anslag, nämligen med dels ett extra förslagsanslag till resor

vid tvång sinternering av alkoholister och dels ett dylikt anslag till interneringskostnader

i vissa fall. Det förra anslaget har varje gång uppförts med 10,000

kronor, det senare med 4,000 kronor.

Av de tidigare i komplexet ingående anslagen utgick före budgetåret

1928/1929 endast anslaget till främjande av nykterhetsnämndernas verksamhet

m. m. av statsverkets fond av rusdrycksmedel. Från och med sistnämnda

period hava samtliga tidigare anslag ävensom de då för första gången anvisade

anslagen anvisats att utgå av samma fond.

Beträffande tillkomsten av nyssnämnda två nya anslag ävensom anledningen

till den vidtagna förändringen med avseende å sättet för hithörande

kostnaders gäldande får utskottet hänvisa till statsverkspropositionen till

1928 års riksdag (femte huvudtiteln, sid. 136—143), till vederbörande vid

samma riksdag väckta motioner (I: 86 och I: 190 samt II: 170 och II: 326)

ävensom till 1928 års riksdags skrivelse nr 5 A punkt 22.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 25 september 1929 har socialstyrelsen

lämnat en redogörelse för dispositionen av de medel, som från och med år

1921 anvisats till främjande av nykterhetsnämndernas verksamhet m. m., vilken

redogörelse återfinnes å sid. 158 i statsrådsprotokollet, samt framlagt följande

plan (sid. 160) för medels disponerande för ifrågavarande ändamål under

budgetåret 1930/1931.

Kronor.

Konferenser och kurser samt resebidrag ............................................... 8,000

Tidskrift för nykterhetsnämnderna................................................. 4,000

Understöd åt nykterhetsnämndssammanslutningar................................. 8,000

» » nykterhetsnämnder ............................................ 15,000

Tjänsteman i socialstyrelsen ............................................................... 8,000

Summa kronor 43,000

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

49

Vid bedömande av förevarande anslagsfråga bär departementschefen till

en början framhållit, bland annat, att vid beviljandet år 1926 för en fyraårsperiod

framåt av anslaget å 150,000 kronor till främjande av nykterhetsnämndernas

verksamhet m. m. såväl av Kungl. Maj.t i statsverkspropositionen

som från riksdagens sida uttryckligen knöts en förhoppning, att

detta endast skulle hava karaktären av en provisorisk anordning och att

medel till ändamålet alltså icke skulle behöva efter periodens utgång ställas

till förfogande.

Då det löpande budgetåret utgör det sista inom fyraårsperioden, gäller

det därför att taga definitiv ställning till spörsmålet, huruvida från statsverket

även efter denna periods utgång bör utgå medel till understödjande

av nykterlietsnämndernas verksamhet. I likhet med socialstyrelsen har departementschefen

funnit, att denna fråga bör slutligt avgöras först samtidigt

med att ståndpunkt intages till ifrågasatt revision av vissa delar av alkoholistvårdslagstidningen.

Departementschefen har vidare anslutit sig till

styrelsens uppfattning, att statligt understöd till främjande av nykterhetsnämndernas

verksamhet m. m. bör såsom ett provisorium utgå även under

budgetåret 1930/1931 samt godtagit den av styrelsen upprättade planen för

medlens disponerande, med undantag därav att av socialstyrelsen ifrågasatt

löneförhöjning för den för hithörande ärenden avsedde tjänstemannen icke

ansetts böra ifrågakomma. I enlighet härmed skulle det av socialstyrelsen

för nästa budgetår beräknade totalbeloppet av 43,000 kronor kunna reduceras

med i runt tal 500 kronor. Denna omständighet har dock icke ansetts utgöra

tillräcklig anledning att minska på det av socialstyrelsen, under förutsättning

att befintlig reservation på omkring 3,000 kronor finge anlitas,

begärda anslaget av 40,000 kronor. Anslaget har i analogi med det år

1926 till motsvarande syfte beviljade synts böra erhålla natur av reservationsanslag.

Anslaget till bidrag till erlända och enskilda alkoholistanstalters driftkostnader

har av departementschefen beräknats till samma belopp som för innevarande

budgetår, eller 150,000 kronor. Departementschefen har härvid

uttalat, att driftbidrag till erkända alkoholistanstalten Hemmet Gunnarskog

även för nästkommande budgetår böra få utgå enligt de grunder, som under

en följd av budgetterminer tillämpats. Därest denna anstalt skulle nedläggas,

bör enligt departementschefen efter Kungl. Maj:ts beprövande motsvarande

förmån kunna beredas annan allmän anstalt, som kan komma

att bedriva dylik verksamhet.

Yad beträffar anslaget till statens kostnader för farliga alkoholister, baldera

för nästkommande budgetår upptagits med oförändrat belopp, 5,000

kronor.

Till bidrag till anordnande av erkända alkoholistanstalter hava för åren

1916—1922, för budgetåret 1923/1924 ävensom för var och en av budgetperioderna

1924/1925, 1926/1927, 1927/1928 och 1928/1929 anvisats särskilda

reservationsanslag. Dessa hava utgjort för vart och ett av åren 1916—1918

30,000 kronor, för vart och ett av åren 1919—1922 ävensom budgetåren

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 6 sami. 5 haft. (Nr 5.) 6oi 8o 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr <5.

Utskottets

yttrande.

50

1923/1924 oell 1924/1925 10,000 kronor samt för vart och ett av de tre senast

förflutna budgetåren 15,000 kronor. För budgetåret 1929/1930 beviljades

med hänsyn till förefintliga reservationer icke några medel för ändamålet

(se riksdagens skrivelse nr 5 A år 1929, punkt 28).

Socialstyrelsen har framhållit, att för närvarande under anslaget funnes

reservationer till ett belopp av omkring 33,700 kronor. Härav syntes, enligt

vad som kunde bedömas, komma att utanordnas ett belopp av omkring

3,500 kronor under den närmaste tiden (Hemmet Älvgården). Den återstående

behållningen bleve alltså omkring 30,000 kronor.

Under åberopande av den rådande bristen på vårdplatser har styrelsen

hemställt örn en förstärkning av de till ändamålet disponibla medlen genom

äskande för nästa budgetår av ett anslag å 15,000 kronor.

Med hänvisning bland annat till det föreliggande förslaget örn utvidgning

av den statliga alkoholistanstalten vid Venngarn har departementschefen

emellertid uttalat, att förberörda belopp å 30,000 kronor borde vara tillräckligt

för att inom ramen av gällande bestämmelser tillgodose behovet av

medel till statsbidrag för budgetperioderna 1929/1930 och 1930/1931. Departementschefen

har därför avstyrkt socialstyrelsens förslag örn uppförande i

riksstaten för sistnämnda budgetår av ett anslag å 15,000 kronor till bidrag

till anordnande av erkända alkoholistanstalter.

Anslagen till resor vid tvångsinternering av alkoholister samt till interneringskostnader

i vissa fall hava föreslagits att upptagas med oförändrade

belopp, eller med 10,000 respektive 4,000 kronor.

Samtliga de under förevarande punkt behandlade anslagen skulle jämväl

under budgetåret 1930/1931 utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel.

I sammanhang med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet till

behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta, den ena, nr 109, i första kammaren

av herr J. Bergman m. fl. och den andra, nr 183, inom andra kammaren av

herr A. Olsson i Gävle m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta

om höjning till 120,000 kronor av det å femte huvudtiteln under avdelningen

alkoholistvård upptagna reservationsanslaget å 40,000 kronor till befrämjande

av nykterhetsnämndernas verksamhet m. m. under budgetåret 1930/1931,

dels ock en av herr A. Petrén inom första kammaren väckt motion, nr 25,

vari hemställts, att riksdagen måtte å riksstaten för budgetåret 1930/1931 å

femte huvudtiteln under avdelningen Alkoholistvård uppföra ett reservationsanslag

å 15,000 kronor till bidrag till anordnande av erkända alkoholistanstalter,

att utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel.

I fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina förslag, får utskottet

hänvisa till motionerna.

De beslut örn anslag till alkoholistvården, som fattades år 1926, inneburo,

såsom i statsrådsprotokollet erinrats, en viss omläggning av verksamheten

på detta område i syfte att åstadkomma en mera effektiv tillämpning av

hithörande lagstiftning. Beträffande anslaget å 150,000 kronor till främjande

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

51

av nykterhetsnämndernas verksamhet m. m. uttalades emellertid den förhoppningen,

att dylika medel icke skulle bliva erforderliga efter utgången

av den fyraårsperiod, varför anslaget beviljades. Då berörda period går till

ända med utgången av innevarande budgetår, gäller det för den skull att avgöra,

huruvida även därefter understöd bör utgå från statsverket för understödjande

av nykterhetsnämndernas verksamhet.

I likhet med departementschefen har utskottet härvid funnit, att ett definitivt

ståndpunktstagande till denna fråga lämpligen bör uppskjutas i avvaktan

på resultatet av pågående revision av alkoholistvårdlagstiftningen.

Då emellertid de gynnsamma erfarenheterna från den efter 1926 bedrivna

verksamheten otvivelaktigt giva vid handen, att statligt understöd till främjande

av nykterhetsnämndernas verksamhet bör utgå även under nästkommande

budgetår, har utskottet ansett sig böra tillstyrka, att medel för ändamålet

beviljas. Kungl. Maj:t har nu i detta hänseende — under förutsättning

att beräknad reservation å 3,000 kronor må tagas i anspråk — äskat ett

belopp av 40,000 kronor, under det att, såsom förut nämnts, motionsvis

ifrågasatts, att beloppet måtte bestämmas till 120,000 kronor.

Vid prövning av vad sålunda föreslagits, har utskottet funnit starka skäl

tala för, att en höjning vidtages i det av Kungl. Maj:t begärda beloppet.

Utskottet har funnit ådagalagt, att ifrågavarande anslag i viktiga avseenden

möjliggjort ett betydligt effektivare arbete på alkoholistvårdens område än

som tidigare kunnat bedrivas. I ovanberörda motioner, I: 109 och II: 183,

har, som det synts utskottet, med fog framhållits åtskilliga omständigheter,

som göra ett ökat understöd från statens sida motiverat. Sålunda har påpekats,

att kännedomen örn den rätta tillämpningen av alkoholistvårdslagstiftningen

ännu vore mycket bristfällig hos många av landets nykterhetsnämnder,

att därför upplysningsverksamhet i olika former vore i hög grad

av behovet påkallad samt att nämnderna i många fall saknade erforderliga

medel för verksamhetens bedrivande.

Utan att uttala sig örn storleken av de belopp, som böra tillerkännas de

olika verksamhetsgrenarna, har utskottet ansett sig böra tillstyrka, att till

främjande av nykterhetsnämndernas verksamhet m. m. under nästkommande

budgetår anslås ett belopp av 60,000 kronor, att av Kungl. Majit efter förslag

av socialstyrelsen fördelas. Anslaget torde — liksom övriga här ifrågavarande

anslag till alkoholistvården — utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel.

Detta utskottets förslag innebär vid jämförelse med det av Kungl.

Majit äskade beloppet en höjning av anslaget med 50 procent.

Under erinran om att enligt bestämmelsen i § 2 i kungörelsen den 12

november 1926, nr 456, angående understöd av statsmedel åt nykterhetsnämnder

understöd ej må överstiga 500 kronor och ej heller halva belopjret

av de utgifter, som nämnden visar sig hava under vederbörande år

ått vidkännas för fullgörande av sina uppgifter, vill utskottet i detta sammanhang

ifrågasätta, huruvida det icke bör tagas under övervägande, att

understöd må utgå till nämnderna i mindre bärkraftiga kommuner med större

andel än berörda stadgande medgiver.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Vad härefter angår anslag till bidrag till anordnande av erkända alkoholistanstalter

har, såsom av den lämnade redogörelsen framgår, departementschefen

avstyrkt socialstyrelsens förslag örn uppförande i riksstaten för budgetåret

1930/1931 av ett anslag å 15,000 kronor för detta ändamål. Såsom skäl

för sitt ståndpunktstagande härutinnan har departementschefen anfört, att

till bidrag till anordnande av erkända alkoholistanstalter för innevarande

och nästa budgetperiod i form av reservationer å tidigare disponibelt anslag

finnes tillgängligt ett belopp av omkring 30,000 kronor samt att förslagframlagts

örn utvidgning av den statliga alkoholistanstalten vid Venngarn,

vilket skulle betyda en utökning inom en nära framtid av vårdmöjligheterna

för manliga alkoholister å allmänna anstalter med 28 platser.

Motionsvis har emellertid, såsom förut angivits, yrkats att ett dylikt anslag

å 15,000 kronor måtte uppföras å riksstaten.

Då utskottet nu haft att taga ställning till berörda spörsmål, har utskottet,

som beaktat, att jämväl departementschefen ansett tillgången på vårdplatser

vid erkända alkoholistanstalter väl knapp, av skäl, socialstyrelsen och motionären

anfört, icke velat motsätta sig, att anslag till nyssnämnda belopp anvisas

för nästkommande budgetår. Utskottet får i detta sammanhang erinra

därom, att ledningen för hemmet Gunnarskog ifrågasatt, att hemmets verksamhet

under närmaste tiden skulle upphöra. Skulle så ske, torde annan

anstalt böra anordnas för samma ändamål, så att vård må kunna beredas

även för kvinnliga alkoholister. Enligt utskottets mening är bristen på vårdplatser

å allmänna alkoholistanstalter nu så kännbar, att de tillfällen att öka

platsantalet, som kunna yppa sig och befinnas lämpliga, vare sig fråga är

om ordnandet av nya eller utvidgandet av redan befintliga erkända anstalter,

böra tillvaratagas.

Då utskottet i övrigt icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag,

får utskottet alltså hemställa,

att riksdagen må,

I:o) i anledning av Kungl. Majis förevarande förslag samt

herrar Bergmans m. fl. och Olssons i Gävle m. fl. motioner, 1:109

och II: 183, ävensom med bifall till herr Petréns motion, I: 25,

a) till främjande av nykterhetsnämndernas verksamhet m. m.

för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslagav

60,000 kronor;

b) till bidrag till erkända och enskilda alkoholistanstalters driftkostnader

för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag

av 150,000 kronor;

c) till statens kostnader för farliga alkoholister m. m. för budgetåret

1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag av 5,000 kronor;

d) till bidrag till anordnande av erkända alkoholistanstalter för

budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag av

15,000 kronor;

e) till resor vid tvång sinternering av alkoholister för budgetåret

1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag av 10,000 kronor; samt

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

53

f) till interneringsJcostnader i vissa fall förbudgetåret 1930/1931

anvisa ett extra förslagsanslag av 4,000 kronor;

samtliga anslag att utgå av statsverkets fond av rusdrycksrnedel;

ävensom

II:o) medgiva, att av nyssnämnda anslag till, bidrag till erkända

och enskilda alkoliolistanstalters driftkostnader må kunna

till erkända alkoliolistanstalten Hemmet Gunnarskog för vård

av kvinnliga alkoholister samt, därest denna anstalt nedlägges,

efter särskild prövning av Kungl. Majit till annan erkänd

alkoholistanstalt med samma syfte för budgetaret 1930/1931

utgå bidrag till driftkostnaderna med ej mindre ett belopp av

1 krona för dag och vårdplats än aven ett belopp för vårddag,

som med 1 krona understiger det till övriga erkända

alkoholistanstalter utgående statsbidraget.

35:o) I enlighet med Kungl. Majis föreslag (punkt 36) hemställer utskottet,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår

ägt rum, till statsinspéktion av fattigvård och barnavård för

budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra anslag av 49,650 kronor.

36:o) Med anledning av Kungl. Majis därom gjorda framställning (punkt

37) och under hänvisning till vad statsrådsprotokollet (sid. 167 och 168) i

ämnet innehåller, får utskottet hemställa,

att riksdagen må nedsätta det ordinarie förslagsanslaget till

fattigvård och barnavård i allmänhet, nu 1,750,000 kronor, med

50,000 kronor till 1,700,000 kronor.

37:o) På grund av Kungl. Majis därom gjorda framställning (punkt 38)

och under hänvisning till vad statsrådsprotokollet (sid. 168—170) i ämnet

innehåller, hemställer utskottet,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår

ägt rum, till svenska fattigvårds- och barnavårds förbundet för

budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra anslag av 16,500 kronor.

38:o) Med tillstyrkande av bifall till vad Kungl. Majit föreslagit riksdagen

(punkt 39) och under hänvisning till vad statsrådsprotokollet (sid. 170—174) i

ämnet innehåller, får utskottet hemställa,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår

ägt rum, till bidrag till driftkostnaderna vid arbetshem för

budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag av 110,000

kronor.

Statsinspektion

av

fattigvård och

barnavård.

[36.J

Fattigvård

och

barnavård i

allmänhet.

[37.]

Svenska

fattigvårds
och
barnavårdsför

bundet.

[38.]

Bidrag

till driftkostnaderna

vid arbetshem.

[39.]

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Barnhusen.

[40.]

Skydds
uppfostran.

[41.]

Framställning

från

Stockholms

kyrkliga

skyddshemsförening.

39:o) Beträffande Kungl. Maj:ts förslag angående ordinarie anslaget till

barnhusen (punkt 40) kommer utskottet att framdeles under riksdagen avgiva

utlåtande; vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen

anmäla.

40:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 41) att

dels höja det ordinarie förslagsanslaget till skyddsuppfostran, nu 440,000

kronor, med 40,000 kronor till 480,000 kronor;

dels medgiva, att från nämnda anslag må utgå hyra m. m. samt ersättning

för icke belagda platser m. m. i en planerad nybyggnad vid ett av Stockholms

kyrkliga skyddshemsförening anordnat skyddshem för flickor, ävensom

i ett nytt dylikt skyddshem, avsett att anordnas av Stockholms stadsmission,

allt i enlighet med av departementschefen i statsrådsprotokollet

över socialärenden den 3 januari 1930 angivna grunder;

dels och medgiva, att för anordnande av ifrågavarande skyddshemsavdelning

och skyddshem må, i huvudsak på de i avtalsförslagen angivna villkoren,

beviljas lån till Stockholms kyrkliga skyddshemsförening med högst

82,000 kronor och till Stockholms stadsmission med högst 100,000 kronor.

Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till sid. 223—235

i statsrådsprotokollet.

Från och med budgetåret 1925/1926 har under femte huvudtiteln varit

uppfört ett ordinarie förslagsanslag till skyddsuppfostran.

Från detta anslag bestridas dels till barnavårdsnämnder och skyddshem

utgående statsbidrag jämlikt kungörelsen den 8 maj 1925 (nr 131) örn statsbidrag

till vissa kostnader enligt lagen örn samhällets barnavård m. m., dels

de hyresbelopp m. m., den fyllnad av statsmedel samt de ersättningar för

icke belagda platser, vilka enligt av riksdagen godkända avtal med vissa

enskilda institutioner örn anordnande av skyddshem skola bestridas av statsmedel,

dels bidrag — till belojDp av 41,100 kronor — till avlöningar åt vissa

befattningshavare vid ett av dessa skyddshem, nämligen åkerbrukskolonien

Hall, dels ock arvode till skyddshemsinspektören. En närmare redogörelse

i dessa hänseenden återfinnes i 1928 års statsverksproposition (femte huvudtiteln,

punkt 40).

Innan departementschefen gått in på frågan örn anslagsbehovet för ifrågavarande

ändamål för budgetåret 1930/1931, har departementschefen till behandling

upptagit föreliggande förslag från Stockholms kyrkliga skyddshemsförening

och Stockholms stadsmission örn utvidgning av de skyddshem

av den i 43 § 2 och 3 mom. i lagen om samhällets barnavård avsedda beskaffenhet,

vilka enligt med staten redan träffade avtal drivas av dessa institutioner.

Härvid har först redogörelse lämnats för det från Stockholms kyrkliga

skyddshemsförening inkomna förslaget och för den med nämnda förening redan

träffade överenskommelsen i förenämnda ämne.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

55

I skrivelse den 17 april 1928, nr 116, i anledning av Kungl. Majis proposition

nr 67 angående lån för anordnande av skyddshem för flickor nr. m.

anmälde riksdagen, bland annat, att riksdagen bland utgifter för kapitalökning

under rubriken fonden för låneunderstöd anvisat såsom reservationsanslag

till lån för anordnande av skyddshem för flickor m. m. ett belopp

av 245,000 kronor, därav 100,000 kronor avsetts till lån åt Stockholms

kyrkliga skyddshemsförening för inrättande av ett skyddshem för högst 20

sådana vanartade flickor, som avses i 43 § 2 mom. i förenämnda lag.

Sedan Kungl. Maji därefter genom beslut den 10 augusti 1928 godkänt

plan för berörda skyddshem, har Kungl. Maji genom brev den 24 november

1928 fastställt överenskommelse mellan Kungl. Maji och kronan samt

Stockholms kyrkliga skyddshemsförening rörande skyddshemmets anordnande

å fastigheten med beteckningen V4 mantal Hornö nr 1 med undantag

för avsöndrade områden (Hornö l1) i Vallby socken av Uppsala län.

Hemmet har i december 1928 öppnats för sin verksamhet. Het innefattar

20 platser.

I skrivelse, dagtecknad i augusti 1929, har skyddshemsföreningen anfört,

att det visat sig icke vara möjligt att för det lånfångna beloppet erhålla en

i alla avseenden lämplig egendom med fullt tillräckliga byggnader eller att

å en i övrigt lämplig egendom verkställa alla de nybyggnader och nyinredningar,

som egentligen vore behövliga för en fullt rationell skötsel av anstalten.

Samtidigt med att föreningen gjort hemställan örn anslag för avhjälpande

av vissa angivna brister, har föreningen emellertid ock framlagt

en plan för verksamhetens utvidgning. En särskild omständighet hade nämligen

föranlett styrelsen att överväga, huruvida icke en i visst avseende ny

form av skyddshem borde försöksvis upprättas. Bland de flickor, som mottagits

som elever på Hornö, befunne sig icke mindre än 5 unga mödrar,

varjämte för en sjätte inträde begärts. Dessa mödrar skulle således under

en tidrymd av 2, kanske 3 år leva fullständigt skilda från sina barn och

sannolikt som en följd härav förlora en stor del av sitt intresse och sina

moderskänslor för dem.

Styrelsen hade tänkt sig, att en särskild byggnad skulle uppföras, där 8

mödrar med barn skulle mottagas. Varje mor skulle för sig och sitt barn

hava ett eget rum. På dagen skulle barnen vistas i ett dagrum med veranda,

och en av mödrarna skulle i tur och ordning och under överinseende av

detta nya lilla hems ledarinna, som naturligen borde vara väl kunnig i barnavård,

tillse och vårda dem, medan de övriga mödrarna deltoge i de vanliga

arbetena inom skyddshemmet.

Ekonomiskt sett behövde driften av detta nya hem icke kräva särskilda

anordningar. Mödrarna skulle mottagas som andra skyddshemselever, och

vanliga avgifter från vederbörande barnavårdsnämnd skulle alltså utgå jämte

statsbidraget. Vad barnen beträffade, Ange de barnavårdsnämnder, som ville

begagna sig av den utväg, som här erbjödes, till skyddshemmet erlägga en

avgift, motsvarande vanlig fosterlega.

Skyddshemsföreningen har framlagt förslagsritningar dels till reparation

och nyinredning av en på Hornö befintlig gammal byggnad i avsikt att där

s. 56 Kontrollera mot PDF

Framställning

från

Stockholms

stadsmission.

56 Statsutskottets utlåtande Nr 5.

bereda plats för en rättarbostad om två rum och kök, gästrum och bagarstuga,

rum för strykning och mangling samt en arbetssal för vävnad, dels

till en ny skyddshemsbyggnad med 8 elevrum, 2 lärarinnerum, sjukrum,

dagrum, arbetssal, kök med utrymme för måltidernas intagande, badrum,

isoleringsrum och källare. Enligt infordrat kostnadsförslag skulle kostnaden

för de föreslagna arbetenas utförande komma att uppgå till 70,000

kronor, vartill för inköp av möbler till den nya byggnaden bomme 12,000

kronor.

I enlighet härmed har förslag till avtal mellan Kungl. Maj.t och kronan

samt skyddshemsföreningen upprättats angående ytterligare ett lån av statsmedel

till föreningen å högst 82,000 kronor för ifrågavarande reparations

verkställande m. m. samt för uppförande av en nybyggnad vid skyddshemmet

ifråga.

I avtalsförslaget, som finnes intaget å sid. 226 och 227 i statsrådsprotokollet,

bestämmes, bland annat, att nybyggnaden är avsedd för 8 elever, i

första hand unga mödrar med barn, vilka mödrar omhändertagits för skyddshemsvård

enligt 43 § 2 mom. barnavårdslagen, ävensom eljest, i mån av utrymme,

flickor, som avses i sagda lagrum. Vidare stadgas, bland annat, följande:
Staten

erlägger för den nya delen av skyddshemmet en årlig hyra, motsvarande

det räntebelopp, föreningen har att å det enligt avtalet erhållna

statslånet for år erlägga, jämte två procent å nedlagda byggnadskostnader för

den nya byggnaden som ersättning för underhåll och värdeminskning. Härvid

må nämnda byggnadskostnader beräknas till högst 70,000 kronor.

Föreningen äger för varje i den nya delen av skyddshemmet intagen elev

eller villkorligt utskriven elev, som varit intagen i sagda del av skyddshemmet

uppbara den skyddshem savgift och det statsbidrag, vartill skyddshem

i allmänhet äro berättigade. Härutöver äger föreningen att för varje intaget

barn av vederbörande barnavårdsnämnd uppbära ett belopp, som föreningens

styrelse ager bestämma, men bör detta belopp icke överstiga skälig fosterlega.

»kulle skyddshemsavgift och statsbidrag enligt gällande föreskrifter för

skyddshemmet i dess helhet — avgifter för barn till å skyddshemmet intagna

mödrar däri icke inberäknade — icke uppgå till sammanlagt 1 200

kronor årligen för varje elev, erhåller föreningen fyllnad av statsmedel. ’

Därest. underhallsdagarnas antal vid den nya delen av hemmet under

något år icke uppgår till 2,920 (=8 X 365), är föreningen berättigad till ersättning

av statsmedel med 1 krona 6o öre x —k ,r '''') för varje dag, var
med

det verkliga antalet underhåll sdagar understigit 2,920. Härvid skall, i

fråga örn mödrar med barn, moder och barn anses som en elev. I

I statsrådsprotokollet har härefter behandlats det från Stockholms stadsmission

inkomna förslaget till utvidgning av det skyddshem av i 43 § 3 mom.

i lagen örn samhällets barnavård avsedd beskaffenhet, som drives av Stockholms

stadsmission enligt med staten träffat avtal.

I skrivelse den 19 maj 1926, nr 235, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

nr 124 angående anslag till skyddsuppfostran m. m. anmälde riksdagen,

bland annat, att riksdagen bland utgifter för kapitalökning under

rubriken låneunderstöd anvisat såsom reservationsanslag till lån till Stock
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5. 57

holms stadsmission för anordnande av ifrågavarande skyddshem ett belopp

av 145,000 kronor.

Genom brev den 26 november 1926 fastställde Kungl. Majit därefter överenskommelse

mellan Kungl. Majit och kronan samt stadsmissionen rörande

skyddshemmets anordnande.

För ändamålet tillerkändes stadsmissionen genom berörda överenskommelse

förut omförmälda lån av statsmedel å högst 145,000 kronor, av vilket

belopp 105,000 kronor avsågo uppförandet av erforderliga byggnader för

skyddshemmet, 10,000 kronor inköp av inventarier samt 30,000 kronor fastigheten

med åbyggnader och inventarier, mot det att till säkerhet för lånet

lämnades inteckningar å lånesumman med bästa förmånsrätt i skyddshemsfastigheten.

I sin förenämnda skrivelse den 17 april 1928, nr 116, har riksdagen vidare

anmält, att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts omförmälda proposition

nr 67 medgivit, att för anordnande av berörda skyddshem finge till Stockholms

stadsmission, utöver förut erhållet lån, beviljas ett lån å ytterligare

10,000 kronor att utgå av det av riksdagen samtidigt anvisade reservationsanslaget

å 245,000 kronor till lån för anordnande av skyddshem för flickor m. m.

Genom brev den 1 juni 1928 fastställde därefter Kungl. Majit överenskommelse

mellan Kungl. Majit och kronan samt stadsmissionen att gälla

såsom tillägg till förberörda genom brev den 26 november 1926 fastställda

överenskommelse.

Hemmet, som är beläget i Skarvik i Södermanlands län, öppnade i december

1927 sin verksamhet.

I skrivelse till Kungl. Majit har styrelsen för Stockholms stadsmission

nu anfört, bland annat, att, då hemmet vore det enda i sitt slag för hela

Sverige och då klientelet vore av sådan art, att utskrivning av elev sällan

kunde förekomma före fyllda 20 eller 21 år, det syntes styrelsen oundgängligen

nödvändigt, att verksamheten utbyggdes med ytterligare ett hem. Detta

vore erforderligt även ur den synpunkten, att man på det nuvarande hemmet

nödgades mottaga flickor ur mycket skilda åldersklasser, från 8 upp till 20 år.

Det nya hemmet måste nybyggas. Byggnadskostnaderna jämte kostnader

för inventarier, planering m. m. syntes enligt säkra kalkyler från föregående

bygge icke komma att understiga 140,000 kronor. Av egna medel såge sig

stadsmissionen icke i stånd att insätta mer än 40,000 kronor i företaget,

varför ett statslån på 100,000 kronor vore nödvändigt för planens realiserande.

Hemmet borde kunna inrättas för 25 elever och den sammanlagda

platssiffran å såväl det gamla som det nya hemmet skulle härigenom bliva 50.

I det förslag till avtal mellan Kungl. Majit och kronan, som upprättats

och återfinnes å sid. 230 och 231 i statsrådsprotokollet, stadgas, att Stockholms

stadsmission för uppförande och inredande m. m. av ytterligare ett

skyddshem för högst 25 sådana vanartade flickor, som avses i 43 § 3 mom.

barnavårdslagen, skulle erhålla ett statslån å högst 100,000 kronor. I avtalsförslaget

återfinnes vidare i huvudsak likartade bestämmelser som i avtalet

med förenämnda skyddshemsförening.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Utskottet»

yttrande.

Departementschefen har tillstyrkt, att avtal i huvudsaklig överensstämmelse

med de föreliggande förslagen måtte åvägabringas samt i anslutning

härtill förordat, att Stockholms kyrkliga skyddshemsförening och Stockholms

stadsmission måtte tilldelas de i förslagen till avtal omförmälda statslånen

å respektive 82,000 kronor och 100,000 kronor.

I enlighet med vad statskontoret i avgivet utlåtande föreslagit hava lånebeloppen

ansetts böra i riksstaten upptagas såsom ett gemensamt reservationsanslag

att utgå av lånemedel bland utgifter för kapitalökning under

rubriken »Låneunderstöd».

Till de skyddshem, vilka enligt de sålunda föreslagna avtalen skulle komma

till stånd, hava enligt bestämmelserna i kungörelsen den 8 maj 1925 om

statsbidrag till vissa kostnader enligt lagen örn samhällets barnavård m. m.

statsbidrag beräknats utgå från det under riksstatens femte huvudtitel upptagna

ordinarie förslagsanslaget till skyddsuppfostran. Från samma anslag

hava ansetts böra utgå även de hyresbelopp m. m., den fyllnad av statsmedel

samt de ersättningar för icke belagda platser, vilka enligt berörda avtalsförslag

skola bestridas av statsmedel, såsom för närvarande sker enligt de

av riksdagen tidigare godkända avtalen av motsvarande slag. Hemställan i

sistnämnda hänseenden har synts böra göras hos riksdagen. Ett bifall till

vad sålunda föreslagits har emellertid icke ansetts påkalla höjning av nämnda

anslag för budgetåret 1930/1931.

Slutligen har i statsrådsprotokollet behandlats frågan om beloppet av anslaget

till skyddsuppfostran för budgetåret 1930/1931.

För vartdera av budgetåren 1926/1927 och 1927/1928 var ifrågavarande

anslag upptaget till 466,000 kronor. På grund av belastningssiffran för budgetåret

1926/1927 sänktes anslaget för budgetåret 1928/1929 till 380,000 kronor.

För innevarande budgetår höjdes anslaget till 440,000 kronor. Enligt beräkningar,

som återfinnas å sid. 234 och 235 i statsrådsprotokollet, har anslaget

för nästkommande budgetår ansetts böra höjas med 40,000 kronor

till 480,000 kronor.

Den i ärendet förebragta utredningen har synts utskottet till fullo ådagalägga,

att det tillgängliga antalet platser å de skyddshem, varom nu är

fråga, är otillräckligt. Behovet av att ett ytterligare antal dylika platser

beredes lärer för den skull vara uppenbart. Vad särskilt angår den föreslagna

utvidgningen av Stockholms kyrkliga skyddshemsförenings verksamhet,

vilken icke kommer att medföra någon ökning i statens bidragsskyldigliet

eller inkräkta på verksamheten i övrigt, har utskottet i likhet med departementschefen

funnit denna utvidgning innebära stora fördelar för såväl de

unga mödrarnas uppfostran som en rationell vård av deras barn. Utskottet,

som icke funnit något att erinra mot de framlagda avtalsförslagen eller mot

beräkningen av det anslag, varom fråga är, har alltså ansett sig böra biträda

vad Kungl. Majit under förevarande punkt föreslagit och hemställer sålunda,

att riksdagen må

a) höja det ordinarie förslagsanslaget till skyddsuppfostran,

nu 440,000 kronor, med 40,000 kronor till 480,000 kronor;

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

59

b) medgiva, att från nämnda anslag må utgå hyra m. m.

samt ersättning för icke belagda platser m. m. i en planerad

nybyggnad vid ett av Stockholms kyrkliga skyddshemsförening

anordnat skyddshem för flickor, ävensom i ett nytt dylikt skyddshem,

avsett att anordnas av Stockholms stadsmission, allt i

enlighet med av departementschefen i statsrådsprotokollet över

socialärenden den 3 januari 1930 angivna grunder; samt

c) medgiva, att för anordnande av ifrågavarande skyddshemsavdelning

och skyddshem må, i huvudsak på de i avtalsförslagen

angivna villkoren, beviljas lån till Stockholms kyrkliga

skyddshemsförening med högst 82,000 kronor och till Stockholms

stadsmission med högst 100,000 kronor.

Medicinalstaten samt hälso- och sjukvården.

41:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 42) att Medicinal
dels

besluta, att antalet ordinarie befattningar i medicinalstyrelsen skall styren.

från och med den 1 juli 1930 vara bestämt på följande sätt: L ‘J

Lönegrad

1 generaldirektör, arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet..............—

1 överinspektör för sinnessjukvården i riket, arvode enligt 5 § i av
-

löningsreglementet ................................................................................... —

2 byråchefer............................................................................................... B 30

5 medicinalråd............................................................................................... B 30

1 statsinspektör över köttkontrollen i riket ............................................. B 29

1 kontrollant av hospitalens ekonomiska förvaltning............................ B 26

1 sekreterare (å medicinalbyrån)................................................................. B 26

1 kamrerare .................................................................................................. B 24

3 sekreterare............................................................................................... B 24

1 kassör ...................................................................................................... B 21

3 notarier .................................................................................................... B 21

1 inspektris över sjuksköterskeväsendet ................................................... B 20

1 kansliskrivare............................................................................................ B 11

1 förste expeditionsvakt ............................................................................. B 7

4 kanslibiträden......................................................................*..................... B 7

2 expeditionsvakter................................................................................... B 5

4 kontorsbiträden....................................................................................... B 4

1 skrivbiträde ............................................................................................. B 2

Anni. 1. Den i lönegraden B 26 uppförda sekreterarelinsten sänkes vid inträdande

ledighet till lönegraden B 24.

Anin. 2. Kassörsbefattningen i lönegraden B 21 utbytes vid inträffande ledighet mot

en likabenämnd befattning i lönegraden B 11.

Anm. 3. En kanslibiträdesbefattning utbytes vid inträffande ledighet mot en kontorsbiträdesbefattning.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

dels godkänna det av departementschefen förordade förslaget till ordinarie

avlöningsstat för medicinalstyrelsen, att tillämpas från och med budgetåret

1930/1931;

dels oek höja det ordinarie förslagsanslaget till medicinalstyrelsen, nu

344,400 kronor, med 24,600 kronor till 369,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 236—246 i statsrådsprotokollet.

Före budgetåret 1928/1929 var det ordinarie förslagsanslaget till medicinalstyrelsen

uppfört med ett belopp av 366,000 kronor. Därjämte var i riksstaten

upptaget ett extra anslag till medicinalstyrelsens verksamhet å 23,000

kronor. Från och med nämnda budgetår hava anslagen nedsatts till 344,400,

respektive 21,000 kronor. Denna minskning har möjliggjorts genom vissa förenklingar

och besparingar i avseende å medicinalstyrelsens organisation,

varom förslag av Kungl. Maj:t framlades i proposition nr 122 till 1928 års

riksdag och som vunno riksdagens godkännande (skrivelse nr 241). Kungl.

Maj:ts förslag var i sin tur i väsentliga delar grundat på ett av 1926 års

besparingssakkunniga den 26 november 1927 avgivet betänkande.

Bland de frågor, som under behandlingen av spörsmålet örn besparingar

i medicinalstyrelsens organisation utförligt diskuterades, var även den, huruvida

den särskilda avdelning för apoteksärenden, vilken alltsedan år 1920

funnits inom medicinalstyrelsen, skulle kunna indragas eller sammanslås

med någon annan byrå. För behandlingen ur besparingssynpunkt av denna

fråga redogjordes utförligt vid äskandet av anslag till medicinalstyrelsen i

1929 års statsverksproposition. Till den då lämnade redogörelsen (femte

huvudtiteln, sid. 182; 186—187; 195) torde få hänvisas. Här må endast erinras,

att det resultat, vartill departementschefen —- sedan besparingssakkunniga

frånträtt sin tidigare, motsatta ståndpunkt — i likhet med medicinalstyrelsen

kom, var, att verkligt behov förelåge av att apoteksbyrån bibehölles

såsom självständig avdelning under en chef, vilken genom speciell utbildning

hade förutsättningar att fullt behärska det stora fackområde, som

apoteksväsendet och detsamma närstående frågor representera. Departementschefen

ansåg för den skull, att apoteksbyrån fortfarande borde äga

bestånd. Mot denna uppfattning uttalade riksdagen icke någon erinran.

I enlighet härmed utgår för närvarande från det extra anslaget till medicinalstyrelsens

verksamhet avlöning till en byråchef, en s. k. apotekaramanuens

och ett extra ordinarie kontorsbiträde, samtliga tjänstgörande å

apoteksbyrån. A denna byrå tjänstgör därjämte en å medicinalstyrelsens

ordinarie stat uppförd notarie.

Enligt Kungl. Maj:ts nu framlagda förslag skulle apoteksbyrån från och

med nästkommande budgetår uppföras å ordinarie stat. Detta föranleder

dels ändring av förteckningen å styrelsens ordinarie tjänstemän, dels uteslutande

av det extra anslaget till medicinalstyrelsens verksamhet, dels ock

ökning av anslagsposterna till avlöningar till ordinarie tjänstemän samt till

avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare, vetenskapliga rådet, veteri
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

61

närrådet m. m. Den förra posten skulle ökas med 12,500 kronor och den

senare med 8,500 kronor.

Vidare innebär Kungl. Maj:ts förslag, att till avlöning för en från och

med ingången av år 1931 inrättad befattning såsom inspektör för sinnesslöanstalterna

för nästkommande budgetår skulle beräknas ett belopp av 1,750

kronor — därav arvode 1,000 kronor oell ersättning för minskad avlöning

750 kronor — att utgå från anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie

befattningshavare, vetenskapliga rådet, veterinärrådet m. m. samt att föi utökning

av medicinalstyrelsens vetenskapliga rad med en medlem, föieträdande

pediatrik och barnavård, samma anslagspost måtte ökas med ytterligare

1,000 kronor.

Kungl. Majit har i detta sammanhang föreslagit, att medicinalstyrelsens

veterinärråd i dess nuvarande form och sammansättning skulle upphöra och

det vetenskapliga rådet i stället utökas med medlemmar, som tillförde medicinalstyrelsen

erforderlig sakkunskap inom vederbörliga vetenskapsgrenar

och verksamhetsfält å det veterinära området. En dylik omorganisation

har åtminstone icke tills vidare ansetts kräva ökade medel till vetenskapliga

rådet. Däremot har föreslagits, att benämningen å vederbörande post inom

styrelsens ordinarie stat genom uteslutande av »veterinärrådet» från och

med nästa budgetår ändlös till »avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare,

vetenskapliga rådet m. m.». I anslutning härtill föreslås ock att

ifrågavarande delpost under sagda huvudpost från samma tidpunkt benämnes

»vetenskapliga rådet».

Slutligen har föreslagits, att två icke-ordinarie expeditionsvakter hos medicinalstyrelsen

beredas avlöning såsom extra ordinarie expeditionsvaktei,

vilket beräknats medföra en höjning av posten till avlöningar till icke-oidinarie

befattningshavare, vetenskapliga rådet m. m. med 816 kronor.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle alltså posten till avlöningar till ordinarie

tjänstemän inom den ordinarie staten från och med budgetåret 1930/1931

höjas med 12,500 kronor eller från 239,200 till 251,700 kronor samt posten

till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare, vetenskapliga rådet m. m.

under samma stat från och med sagda budgetår ökas med (8,500 + 1,750 +

1,000 + 816) 12,066 kronor eller från 86,100 till, i avrundat tal, 98,200

kronor. Slutsumman för den ordinarie staten i vilken även ingår en

post å 1,000 kronor till arvode till generaldirektörens ställföreträdare —

skulle alltså bliva 350,900 kronor.

Övergångsstaten för nästkommaande budgetår har ansetts böra upptagas

till oförändrat belopp, 25,300 kronor.

Styrelsens ordinarie avlöningsstat skulle salunda fran och med budgetaret

1930/1931 erhålla följande utseende.

Ordinarie avlöningsstat.

Kronor.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag .........................

Arvode till generaldirektörens ställföreträdare................................

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare, vetenskapliga rådet

m. m., förslagsanslag................................................................v v.

251,700

1,000

98,200

Summa kronor 350,900

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Utskottets

yttrande.

Vid beräkningen av anslaget för innevarande budgetår har avdrag gjorts

nied belopp motsvarande lönen — i runt tal 7,200 kronor — för en å övergångsstat

uppförd notarie, detta med hänsyn till att innehavaren av notariebefattningen

bestritt stadigvarande förordnande å tjänst inom annat ämbetsverk.

Då anledning ansetts föreligga till antagande, att lönen vid ifrågavarande

notariebefattning icke heller efter ingången av nästa budgetår behöver

belasta det ordinarie anslaget till medicinalstyrelsen, har från och med budgetåret

1930/1931 detta anslag synts kunna beräknas till (350,900 + 25,300 —

7,200) 369,000 kronor.

Vidkommande först Kungl. Maj:ts förslag om överförande från och med

nästa budgetårs ingång av medicinalstyrelsens apoteksbyrå till ordinarie

stat har utskottet funnit de åligganden, som numera påvila chefen för sagda

byrå, vara av den omfattning och art, att skäl tala för att bereda innehavaren

av befattningen i fråga ordinarie anställning. En härför talande omständighet

synes ock ligga däri, att förevarande tjänsteman är den, vilken inom

styrelsen närmast har att handlägga de på apotekens ekonomi djupt ingripande

ärenden, som beröra revideringar av medicinaltaxan och i samband

därmed stående, alltjämt aktuella frågor angående nedbringande av läkemedelspriserna.

Härtill kommer, att man vid tjänstens ordinarieblivande kan

förvänta, att innehavaren av befattningen kommer att betrakta densamma

såsom en sluttjänst och sålunda icke som en övergångspost, avsedd att

meritera för erhållande av privilegium å något av de större apoteken. Utskottet

biträder alltså Kungl. Maj:ts förslag i denna del.

Vad däremot angår förslaget örn arvode m. m. till en inspektör för vissa

sinnesslöanstalter, har utskottet icke kunnat undgå att hysa stor tveksamhet

mot en uppdelning av inspektionsverksamheten på det område, varom här

är fråga. Utskottet förutsätter, att frågan örn centralisering av denna verksamhet

tages under förnyat övervägande. I avvaktan härå har utskottet

emellertid ansett sig icke böra motsätta sig Kungl. Maj:ts förslag örn beräknande

av visst årsarvode och ersättning för mistade löneförmåner åt inspektören,

dock att årsarvodet synts utskottet böra begränsas till 1,500 kronor

och ersättningen för mistade löneförmåner nedsättes till 1,200 kronor.

Vid bifall härtill kan posten för avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare

m. m. reduceras med 400 kronor.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, innebär Kungl. Maj:ts förslag

vidare, bland annat, höjning av den i nyssnämnda post ingående delposten

för bestridande av kostnaderna för vetenskapliga rådet och veterinärrådet,

nu 18,000 kronor, med 1,000 kronor till 19,000 kronor. Detta förslag

är föranlett av att vetenskapliga rådet utökats nied en medlem, företrädande

pediatrik och barnavård. Aven örn utskottet jämväl här hyst tveksamhet

örn nödvändigheten av denna utökning, har utskottet dock, vid det

förhållande att ifrågavarande medlem redan är utsedd, icke velat motsätta

sig förslaget ifråga.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

63

I övrigt Ilar Kungl. Maj:ts förslag icke givit utskottet anledning till erinran,

dock att utskottet med hänsyn till ett av Kungl. Majit den 7 mars

1930 meddelat beslut om en å övergångsstat uppförd notaries överflyttning

till ordinarie stat funnit övergångsstaten böra minskas med 7,200 kronor.

Under hänvisning till vad sålunda anförts, får utskottet alltså hemställa,

att riksdagen må

a) besluta, att antalet ordinarie befattningar i medicinalstyrelsen

skall från och med den 1 juli 1930 vara bestämt på

följande sätt:

Lönegrad.

1 generaldirektör, arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet —

1 överinspektör för sinnessjukvården i riket, arvode enligt

5 § i avlöningsreglementet.........................................

2 byråchefer .......................................................................

5 medicinalråd ...................................................................

1 statsinspektör över köttkontrollen i riket.....................

1 kontrollant av hospitalens ekonomiska förvaltning......

1 sekreterare (å medicinalbyrån) .......................................

1 kamrerare..........................................................................

3 sekreterare ........................................................................

1 kassör................................................................................

3 notarier..................................<.........................................

1 inspektris över sjuksköterskeväsendet.......................

1 kansliskrivare ................................................................

1 förste expeditionsvakt......................................................

4 kanslibiträden .................................................................

2 expeditionsvakter ...........................................................

4 kontorsbiträden .............................................................

1 skrivbiträde.......................................................................

Anm. 1. Den i lönegraden B 26 uppförda sekreterare ansten sänkes vid

inträffande ledighet till lönegraden B 24.

Anm. 3. Kassörsbefattningen i lönegraden B 21 utbytes vid inträffande

ledighet mot en likabenämnd befattning i lönegraden B 11.

Anm. 3. En kanslibiträdesbefattning utbytes vid inträffande ledighet

mot en kontorsbiträdesbefattning.

B 30

B 30

B 29

B 26

B 26

B 24

B 24

B 21

B 21

B 20

B 11

B 7

B 7

B 5

B 4

B 2

b) besluta, att å övergångsstat skola från och med den 1 juli

1930 vara upptagna följande befattningar, nämligen:

Lönegrad.

1 byråveterinär

1 ombudsman

B 26

B 24

c) godkänna följande förslag till ordinarie avlöningsstat och

övergångsstat för medicinalstyrelsen, att tillämpas från och med

budgetåret 1930/1931:

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Ordinarie avlöningsstat.

Kronor.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag...... 251,700

Arvode till generaldirektörens ställföreträdare............... 1,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare, vetenskapliga

rådet m. m., förslagsanslag........................... 97,800

Summa kronor 350,500

Övergångsstat.

Avlöningar, förslagsanslag ............................................... 18,100

samt

d) höja det ordinarie förslagsanslaget till medicinalstyrelsen,

nu 344,400 kronor, med 24,200 kronor till 368,600 kronor.

Sinnessjuk- 42:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 43) att till sinnessjuknämnden.

nämnden för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag av8,000kronor.

L -J Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 247—253 i statsrådsprotokollet.

Enligt 2 § i den av 1929 års riksdag antagna sinnessjuklagen, vilken

promulgerats den 19 september 1929 (nr 321), skola vissa i lagen närmare

angivna frågor angående utskrivning från sinnessjukhus m. m. behandlas av

en särskild nämnd, sinnessjuknämnden. Denna nämnd skall bestå av fem

ledamöter. Chefen för medicinalstyrelsen är självskriven ledamot av nämnden.

Övriga ledamöter ävensom en eller flera suppleanter för envar av ledamöterna

utses av Konungen för en tid av fem kalenderår. Av de särskilt

utsedda ledamöterna skola två vara i sinnessjukvård särskilt kunniga läkare.

Av de båda övriga må ingendera vara läkare och skall den ene vara eller

hava varit ordinarie innehavare av domarämbete. Suppleant för särskilt utsedd

ledamot skall uppfylla de för ledamoten stadgade behörighetsvillkoren.

Suppleant för chefen för medicinalstyrelsen skall vara läkare men må ej

vara sinnessjukläkare.

Närmare föreskrifter angående nämndens verksamhet äro meddelade i en

av Kungl. Majit den 19 september 1929 (nr 330) för nämnden utfärdad instruktion.

Beträffande nu ifrågavarande förslag har i statsrådsprotokollet till en början

lämnats en redogörelse för en inom socialdepartementet upprättad promemoria

rörande de årliga kostnaderna för sinnessjuknämndens verksamhet.

I denna promemoria har i huvudsak anförts följande:

1926 års sinnessjuksakkunniga — vilka i sitt den 2 juni 1927 avgivna

betänkande med förslag till lag örn sinnessjuka och örn undersökning angående

sinnesbeskaffenhet m. m. föreslagit inrättande av en självständig

sinnessjuknämnd — hade hemställt, att nämndens ordförande skulle äga

uppbära ett arvode av 1,000 kronor samt envar av nämndens övriga ledamöter

ett arvode av 750 kronor. Enligt Kungl. Majits proposition den 8

februari, 1929 (nr 89) angående vissa med förslag till sinnessjuklag m. m.

sammanhängande frågor skulle nämnden inordnas i medicinalstyrelsen, och

till var och en av de särskilt förordnade ledamöterna skulle utgå arvode

efter 40 kronor per sammanträde eller med samma belopp som gällde för

ledamöter av styrelsens vetenskapliga råd. Då man räknade med 25 sammanträden

örn året, skulle årsarvodet komma att uppgå till 1,000 kronor.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

65

Da enligt sinnessjuklagen nämnden erhållit den av de sakkunniga föreslagna

självständiga ställningen, syntes man i viss mån böra återgå till avlöning

i form av årsarvode. Därför talade också, att det förutsattes, att

ledamöterna skulle även mellan sammanträdena utföra ett avsevärt arbete.

På sätt nyligen bestämts beträffande de sakkunniga hos pensionsstyrelsen

syntes det emellertid vara lämpligt att låta viss del av avlöningen utgå i

form av ersättning för varje sammanträde. Beloppet av årsarvodet syntes

i avbidan på erfarenhet om arbetets blivande omfång icke böra sättas lägre

än till 500 kronor örn året, vartill borde komma ett dagarvode av 20 kronor

för sammanträdesdag. Då antalet sammanträden, såsom nämnts, beräknats

till 25, skulle sammanlagda ersättningen för varje ledamot komma att uppgå

till [500 + (25 X 20)] 1,000 kronor örn året. För ordföranden tillkomme vissa

särskilda arbetsuppgifter, varjämte på honom ankomme att svara för arbetets

behöriga gång. Fördenskull föresloges, att arvodet till ordföranden höjdes

åtminstone till 1,000 kronor årligen jämte dagarvode enligt nyss angivna

grunder. Nämnda års- och dagarvoden syntes böra utgå såväl då ledamot

eller ordförande vore tjänsteman hos medicinalstyrelsen eller eljest anställd

i statens tjänst, som då så icke vore förhållandet.

I nämndens instruktion förutsattes, att ordförande och ledamot skulle

kunna för olika i densamma angivna ändamål företaga resor till annan ort

än Stockholm. För dylika resor syntes, jämte ersättning enligt resereglemente!

efter samma rese- och traktamentsklass, till vilken medlemmarna av

styrelsens vetenskapliga råd vore hänförda, böra utgå dagarvode med det

nyss angivna beloppet av 20 kronor för förrättningsdag.

Ersättningen till suppleanterna syntes böra utgå i form av dagarvode med

det i omförmälda proposition beräknade beloppet 40 kronor per dag. Sammanlagda

nettokostnaden för ersättningen till suppleanter syntes icke behöva

beräknas till mer än 500 kronor årligen. Summan av utgifter till ledamöter

och suppleanter —• oavsett arvode vid förrättningar utom Stockholm —

skulle alltså bliva (4 X 500) 2,000 + 1,000 + (5 X 25 X 20) 2,500 + 500 kronor

eller 6,000 kronor.

Hos nämnden skulle vara anställd en sekreterare med huvudsaklig uppgift

att föredraga alla på nämndens prövning ankommande ärenden, att föra

protokoll vid nämndens sammanträden samt att draga försorg örn erforderlig

expedition. Sekreteraren syntes, såsom anfördes i nyssnämnda proposition,

så vitt nu kunde beräknas, icke komma att bliva sysselsatt med göromål

mer än högst linder en tid, som motsvarade 3 arbetsdagar i veckan, sammanträdesdagarna

inberäknade. Med hänsyn därtill syntes sekreteraren böra

anställas som extra ordinarie tjänsteman med avlöning i form av årsarvode.

Då i propositionen hade förutsatts, att ifrågavarande tjänsteman skulle, örn

han tillika bleve föredragande i medicinalstyrelsens rättspsykiatriska nämnd

och alltså ordinarie befattningshavare i medicinalstyrelsen — en fråga som

icke då kunde lösas — placeras i lönegraden B 28, syntes arvodet lämpligen

böra bestämmas till ungefär hälften av lönen enligt nämnda lönegrad, eller

till 5,000 kronor årligen, vartill borde komma dyrtidstillägg enligt de grunder,

som gällde för nyreglerade verk.

För renskrift och därmed jämförligt arbete syntes, åtminstone för det första

året, kunna anlitas personal i medicinalstyrelsens skrivcentral, varför något

särskilt belopp icke nu syntes behöva beräknas härför.

I vissa fall kunde, såsom antytts, nämnden komma att sammanträda utom

Stockholm. Vidare kunde ledamot av nämnden erhålla uppdrag att utom

Stockholm verkställa viss undersökning. Slutligen kunde ledamot av nämnden

eller nämndens sekreterare erhålla uppdrag att å nämndens vägnar övervara

av nämnden påkallat förhör vid domstol angående å sinnessjukhus in
Iiihang

till riksdagens protokoll Idot). 6 sami. f) höft. (Nr 5.) ooi so 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

tagen person. De rese- och arvodeskostnader, som för dylika fall kunde

uppkomma, syntes tills vidare överslagsvis böra beräknas till 2,000 kronor

årligen.

För nämndens expenser syntes böra upptagas ett belopp av 1,000 kronor.

Med några lokalkostnader för nämnden syntes, då lokal skulle tillhandahållas

nämnden genom medicinalstyrelsen, icke vara att räkna. De årliga

kostnaderna för nämnden — inräknat dyrtidstillägg till sekreteraren — skulle

alltså bliva:

Arvoden till ledamöter och suppleanter ............... kronor 6,000

Arvode till sekreteraren jämte dyrtidstillägg ...... » 5,700

Resekostnader............................................................ » 2,000

Expenser m. m......................................................... » 1,000

Summa kronor 14,700

Sinnessjuknämnden skulle träda i verksamhet den 1 januari 1931. Ett

anslag — förslagsvis under rubriken sinnessjuknämnden — syntes för nu

ifrågavarande ändamål böra från och med budgetåret 1930/1931 upptagas

under riksstatens femte huvudtitel. För berörda budgetår torde, i enlighet

med nyss antydda beräkningar, anslaget böra upptagas till hälften av (14,700

— 700) 14,000 kronor eller 7,000 kronor och givas formen av extra anslag.

Med hänsyn till att anslaget även vore avsett för bestridande av resekostnader,

torde detsamma böra erhålla förslagsanslags natur. Det syntes böra

ankomma på Kungl. Majit att i sinom tid fastställa stat rörande användningen

av anslaget i huvudsaklig anslutning till de i promemorian sålunda

angivna riktlinjerna.

Över nämnda promemoria hava medicinalstyrelsen och statskontoret avgivit

särskilda utlåtanden (sid. 250 och 251 i statsrådsprotokollet).

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»Med hänsyn till svårigheterna att för närvarande beräkna omfattningen

av det arbete, som kan komma att åligga sinnessjuknämnden, synes det mig

lämpligt att, i varje fall tills vidare, på sätt i omförmälda promemoria föreslagits

bestämma avlöningen till ordföranden och övriga ledamöter i nämnden

att utgå delvis i form av årsarvode och delvis i form av dagarvode för varje

dag, då sammanträde med nämnden bevistats. De i nämnda hänseenden i

promemorian föreslagna arvodesbeloppen, mot vilka de hörda myndigheterna

icke haft något att erinra, anser jag mig böra förorda.

Ej heller mot de ifrågasatta arvodena till suppleanterna har jag något

att invända.

Yad härefter beträffar frågan örn avlöning till sekreteraren kan jag på de

av statskontoret anförda skälen icke för närvarande ansluta mig till medicinalstyrelsens

förslag örn inrättande av en för sinnessjuknämnden och rättspsykiatriska

nämnden gemensam sekreterartjänst. Med anledning av vad

medicinalstyrelsen anfört angående svårigheterna att för det i promemorian

föreslagna årsarvodet av 5,000 kronor erhålla en väl kvalificerad sekreterare, må

erinras att, medan enligt 1926 års sakkunnigas stadgeförslag det skulle åligga

sekreteraren att föredraga alla på nämnden ankommande ärenden, det enligt

s. 67 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

67

den numera av Kungl. Majit utfärdade instruktionen för nämnden åligger

sekreteraren att föredraga på nämnden ankommande ärenden, i den mån ej

ordföranden annorledes bestämmer. Möjlighet finnes således att, örn så

skulle visa sig erforderligt, bereda sekreteraren viss lättnad i arbetet genom

någon minskning av hans föredragningsskyldighet. Yad medicinalstyrelsen

anfört synes mig emellertid böra föranleda, att det föreslagna arvodet något

höjes, förslagsvis till 6,000 kronor. Å detta arvode lärer böra utgå dyrtidstillägg

enligt de för nyreglerade verk gällande grunderna.

Ersättningar och arvoden under resor för sammanträden, undersökningar

och domstolsförhör utom Stockholm torde böra utgå enligt de i promemorian

angivna grunderna. Det sammanlagda årliga beloppet av ifrågavarande resekostnader

har i promemorian uppskattats till 2,000 kronor, medan medicinalstyrelsen

räknat med ett belopp av 3,000 kronor. Jag ansluter mig i denna

del till styrelsens förslag.

För expenser m. rn. torde det, på sätt i promemorian föreslagits, vara tillräckligt

att för närvarande räkna med ett belopp av 1,000 kronor. Jag utgår

därvid från att medicinalstyrelsens ämbetslokaler kunna utan särskild kostnad

anlitas för nämndens behov.

För renskrift och expeditionsgöromål har i promemorian icke beräknats

särskilt belopp. Detta synes mig också riktigt, då kostnaderna härför lämpligen

torde kunna bestridas från den i medicinalstyrelsens avlöningsstat

upptagna anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare

m. m. Därest denna post i följd härav skulle visa sig otillräcklig, torde

det få ankomma på Kungl. Majit att av tillgängliga medel anvisa erforderligt

belopp till förstärkning av posten. I avbidan på erfarenhet härutinnan

synes alltså denna post för närvarande icke böra höjas.

I enlighet med det anförda skulle kostnaderna för sinnessjuknämnden

för helt budgetår räknat — frånsett dyrtidstillägget till sekreteraren — kunna

uppskattas på följande sätt.

Arvoden till ledamöter och suppleanter .................................... kronor 6,000

Arvode till sekreteraren ............................................................... » 6,000

Resekostnader................................................................................. » 3,000

Expenser m. m............................................................................... » 1,000

Summa kronor 16,000

Kostnaderna för sinnessjuknämnden skulle således komma att uppgå

till sammanlagt 16,000 kronor årligen. Dessa kostnader torde, såsom i

promemorian föreslagits, böra bestridas från ett nytt under femte huvudtiteln

uppfört extra förslagsanslag med rubriken sinnessjuknämnden. Då

nämnden skall träda i verksamhet först den 1 januari 1931, torde anslagsbehovet

för nästa budgetår icke behöva beräknas till högre belopp än 8,000

kronor.» I

I likhet med departementschefen har utskottet ansett lämpligt, att avlöningen

till ordföranden och övriga ledamöter i sinnessjuknämnden be
-

Utskottets

yttrande.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Statens

bakterio
logiska
laboratorium.

[44.]

stämmes att utgå delvis i form av årsarvode och delvis i form av dagarvode

för de dagar, då sammanträde med nämnden bevistats. Mot de föreslagna

arvodesbeloppen har utskottet ej heller funnit skäl till erinran. — De ifrågasatta

arvodena till suppleanterna tillstyrker ock utskottet.

Beträffande däremot frågan örn sekreterarens arvode har utskottet, innan

närmare erfarenhet vunnits rörande omfattningen av den arbetsbörda, som

kan komma att påvila honom, funnit arvodet böra bestämmas till ett lägre

belopp än Kungl. Majit ifrågasatt. Utskottet vill för sin del föreslå, att

sagda arvode bestämmes till samma belopp som medicinalrådsassistentens

avlöning eller 4,200 kronor. Likaså har det synts utskottet, att posten

för resekostnader bör i avvaktan på erfarenhet örn den kommande belastningen

å denna post reduceras till 2,000 kronor.

I övrigt har utskottet icke haft något att erinra mot vad Kungl. Majit

föreslagit.

Vid bifall till utskottets förslag kan det för nästkommande budgetår för

ifrågavarande ändamål äskade anslaget nedsättas till 6,600 kronor.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må till sinnessjuknämnden för budgetåret 1930''

1931 anvisa ett extra förslagsanslag av 6,600 kronor.

43:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 44) att

dels godkänna det av departementschefen i statsrådsprotokollet över socialärenden

den 3 januari 1930 förordade förslaget till stat för statens bakteriologiska

laboratorium, att tillämpas från och med budgetåret 1930/1931;

dels ock höja det ordinarie förslagsanslaget till statens bakteriologiska

laboratorium, nu 152,800 kronor, med 23,000 kronor till 175,800 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 253—257 i statsrådsprotokollet.

I samband med genomförande från och med den 1 juli 1926 av definitiv

lönereglering för befattningshavare vid statens bakteriologiska laboratorium

fastställdes för laboratoriet följande stat, att gälla från och med ingången av

budgetåret 1926/1927.

Stat.

A. Avlöningsstat. Kronor.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag.............................. 40,600

Vikariatsersättningar, förslagsanslag......................................................... 1 200

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m......................... 66,000

.. . B. Omkostnadsstat.

Övriga kostnader för driften .................................................................. 65,000

Summa kronor 172,800

För budgetåren 1926/1927 och 1927/1928 uppfördes också i riksstaten ett

ordinarie förslagsanslag under rubriken statens bakteriologiska laboratorium

med ett belopp, motsvarande statens slutsumma eller 172,800 kronor.

Kungl. Majit fastställer — på sätt vid behandlingen avförslaget angående

den nu gällande staten förutsattes (se 1926 års statsverksproposition, femte

s. 69 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

69

huvudtiteln, sid. 137) — för varje budgetperiod en detaljerad omkostnadsstat

i avseende å användningen av den i staten upptagna posten till övriga

kostnader för driften. På inkomstsidan har därvid uppförts på grund av beredning

av vaccin, tillverkning av sera m. m. inflytande medel.

För budgetåret 1928/1929 (se femte huvudtiteln, punkt 43) vidtogs sådan

ändring, att posten till övriga kostnader för driften sänktes med 20,000

kronor eller till 45,000 kronor. Såsom motiv härför framhölls huvudsakligen,

att inkomsten av beredning av vaccin, tillverkning av sera m. m. inom den

detaljerade omkostnadsstaten syntes kunna beräknas 20,000 kronor högre än

tidigare. Den ordinarie statens slutsumma bestämdes i anslutning härtill

från och med budgetåret 1928/1929 till 152,800 kronor, och anslaget till

statens bakteriologiska laboratorium är även för innevarande budgetperiod

upptaget till detta belopp.

Kungl. Maj:ts nu föreliggande förslag innefattar vissa ändringar i avseende

å den ordinarie staten för och anslaget till statens bakteriologiska

laboratorium från och med nästa budgetår.

För överflyttning av kostnaderna för lönerna m. m. för två å laboratoriet

numera anställda extra ordinarie kanslibiträden från anslagsposten till övriga

kostnader för driften till anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare

m. m. har sålunda föreslagits, att sistberörda post måtte

ökas med 6,000 kronor till 72,000 kronor. Höjningen motväges emellertid

av en minskning med 5,000 kronor av posten till övriga kostnader för

driften.

Sistnämnda post har dock å andra sidan av andra orsaker ansetts böra höjas.

Till stöd härför har framhållits, att nettoutgifterna under laboratoriets omkostnadsstat

under de senaste åren ökats, vilket ansetts sammanhänga med att

stegringen av laboratoriets inkomster av serum- och vaccinförsäljning samt

av influtna avgifter för vissa prov m. m. relativt sett icke varit stor, medan

å andra sidan laboratoriets arbetsuppgifter betydligt ökat i omfattning.

Ökningen av anslagsposten har emellertid — med hänsyn bland annat till

omförmälda överflyttning av lönerna för två extra ordinarie kanslibiträden

till anslagsposten till icke-ordinarie befattningshavare m. m. — ansetts kunna

begränsas till 17,000 kronor och posten har alltså upptagits till 62,000

kronor.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle sålunda den ordinarie staten för statens

bakteriologiska laboratorium från och med budgetåret 1930/1931 erhålla

följande utseende:

Stat.

A. Avlöningsstat. Kronor.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag.............................. 40,600

Vikariatsersättningar, förslagsanslag......................................................... 1,200

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m...................... 72,000

B. Omkostnadsstat.

Övriga kostnader för driften, förslagsanslag.......................................... 62,000

Summa kronor 175,800

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Utskottets

yttrande.

Statens

farmaceutiska

laboratorium.

[45.]

Förste

provinsialläkare

och

provinsialläkare.

[46.]

Det ordinarie anslaget till statens bakteriologiska laboratorium skulle i

enlighet härmed höjas med 23,000 kronor eller från 152,800 kronor till

175,800 kronor.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag, får

alltså hemställa,

att riksdagen må

a) godkänna det av departementschefen i statsrådsprotokollet

över socialärenden för den 3 januari 1930 förordade förslaget

till stat för statens bakteriologiska laboratorium, att tillämpas

från och med budgetåret 1930/1931; samt

b) höja det ordinarie förslagsanslaget till statens bakteriologiska

laboratorium, nu 152,800 kronor, med 23,000 kronor till 175,800

kronor.

44:o) På grund av Kungl. Maj:ts förslag (punkt 45) och under hänvisning

till vad statsrådsprotokollet (sid. 258) i ämnet innehåller, får utskottet hemställa,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår

ägt rum, till statens farmaceutiska laboratorium för budgetåret

1930/1931 anvisa ett extra anslag av 24,500 kronor.

45:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 46) att

dels bestämma antalet provinsialläkare från och med den 1 juli 1930 till

306 och från och med den 1 januari 1931 till 311;

dels godkänna det av departementschefen förordade förslaget till stat för

förste provinsialläkare och provinsialläkare, att tillämpas från och med budgetåret

1930/1931;

dels ock höja det ordinarie förslagsanslaget till förste provinsialläkare

och provinsialläkare, nu 2,942,500 kronor, med 81,000 kronor till 3,023,500

kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 258—262 i statsrådsprotokollet.

Genom beslut vid 1926 års riksdag genomfördes definitiv lönereglering

för förste provinsialläkare och provinsialläkare. Beträffande grunderna för

denna lönereglering må hänvisas till Kungl. Maj :ts proposition nr 74 och

riksdagens skrivelse nr 191 nämnda år.

I samband med löneregleringen uppfördes i riksstaten under rubriken

förste provinsialläkare och provinsialläkare ett ordinarie förslagsanslag med

ett belopp, motsvarande slutsumman i den av riksdagen godkända nja staten

för förste provinsialläkare och provinsialläkare.

Vid löneregleringen bestämdes antalet förste provinsialläkare till 24 och

antalet provinsialläkare till 271.

I enlighet med riksdagens beslut har Kungl. Majit den 21 maj 1926 utfärdat

avlöningsreglemente för förste provinsialläkare och provinsialläkare

s. 71 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

71

(sv. förf.-saml. nr 177). Genom brev den 29 juni 1926 bär Kungl. Majit

vidare fastställt fördelning av provinsialläkartjänsterna i riket å de i nyssnämnda

avlöningsreglemente uti löneplanen under avdelning B upptagna

lönegrupperna för provinsialläkare, vilken fördelning länder till efterrättelse

från och nied ingången av budgetåret 1926/1927.

Jämlikt beslut av 1927, 1928 oell 1929 års riksdagar Ilar antalet provinsialläkare

ökats, i samband varmed vidtagits såväl ändringar av den i staten

upptagna anslagsposten till avlöningar till förste provinsialläkare och provinsialläkare

som höjning av här ifrågavarande anslag. Avén av annan

anledning hava de båda sista åren vissa ändringar skett i dessa hänseenden.

Den därefter från och med ingången av budgetåret 1929/1930 gällande

staten för förste provinsialläkare och provinsialläkare är av följande lydelse:

Stat. Kronor.

Avlöningar till förste provinsialläkare och provinsialläkare, förslagsanslag

................................................................................................ 2,677,600

Vikariatsersättningar, förslagsanslag .................................................. 200,000

Arvoden till biträdande förste provinsialläkare................................ 11,600

Expeditionslokal, skrivbiträde och övriga expenser för förste provinsialläkare

...................................................................................... 53,300

Summa kronor 2,942,500.

Det ordinarie förslagsanslaget till förste provinsialläkare och provinsialläkare

är i anslutning härtill i riksstaten för budgetåret 1929/1930 uppfört

med 2,942,500 kronor.

Den för nästkommande budgetår föreslagna staten för förste provinsial
-

läkare och provinsialläkare är av följande utseende:

Stat. Kronor.

Avlöningar till förste provinsmJakare och provinsialläkare, förslagsanslag

......................................................................................... 2,758,600

Vikariatsersättningar, förslagsanslag...................................................... 200,000

Arvoden till biträdande förste provinsialläkare ................................ 11,600

Expeditionslokal, skrivbiträde och övriga expenser för förste provinsialläkare

................................................................. 53,300

Summa kronor 3,023,500

Mot Kungl. Maj:ts förevarande förslag, som avser fullföljande av 1916

års provinsialläkarkommittés på sin tid framlagda plan i fråga om antalet

ordinarie provinsialläkardistrikt, har utskottet icke funnit skäl till erinran

och hemställer alltså,

att riksdagen må

a) bestämma antalet provinsialläkare från och med den

1 juli 1930 till 306 och från och med den 1 januari 1931 till

311;

Utskottets

yttrande.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Flyttningsbidrag

åt vissa

provinsialläkare.

[47.]

Tillfälliga

lönetillägg

åt vissa

provinsialläkare.

[48.]

T) yr Vid stillä g g

åt vissa extra

provinsialläkare.

[49.]

Utbildningskurs

för rättsob

ducenter.

Statens

sinnessjuk
hus.

[50 o. 51.]

Motioner om

ökning av

sjukvårdspersonalen

vid statens

sinnessjukhus.

b) godkänna det av departementschefen i statsrådsprotokollet

över socialärenden den 3 januari 1930 förordade förslaget

till stat för förste provinsialläkare och provinsialläkare,

att tillämpas från och med budgetåret 1930/1931; samt

c) höja det ordinarie förslagsanslaget till förste provinsialläkare

och provinsialläkare, nu 2,942,500 kronor, med 81,000

kronor till 3,023,500 kronor.

46:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 47) hemställer utskottet,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår

ägt rum, till flyttningsbidrag åt vissa provinsialläkare förbudgetåret

1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag av 2,000 kronor,

47:o) På grund av Kungl. Majis därom gjorda framställning (punkt 48)

och under hänvisning till vad statsrådsprotokollet (sid. 263 och 264) i ämnet

innehåller, hemställer utskottet,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår

ägt rum, till tillfälliga lönetillägg åt vissa provinsialläkare för

budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra anslag av 4,200 kronor.

48:o) Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Majis förslag (punkt 49) får

utskottet hemställa,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår

ägt rum, till dyrtidstillägg åt vissa extra provinsialläkare för

budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag av 1,000

kronor.

49:o) Beträffande Kungl. Majis förslag om anslag till utbildningskurs för

rättsobducenter (punkt 50) samt till statens sinnessjukhus (punkt 51) kommer

utskottet att framdeles under riksdagen avgiva utlåtanden; vilket utskottet

skolat härigenom för riksdagen

anmäla,

50:o) Beträffande två likalydande motioner, väckta, den ena, nr 37, inom

första kammaren av herr E. Berling och den andra, nr 84, inom andra kammaren

av herrar G. Karlsson i Vadstena och J. H. Blomquist, ävensom en av

sistnämnda motionärer väckt motion, nr 303, angående ökning av personalen

vid statens sinnessjukhus kommer utskottet att framdeles tinder riksdagen

avgiva utlåtande; vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen

anmäla.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

73

51:o) Beträffande Kungl. Majda förslag angående anslag till liospitalsbyggnader

(punkt 52) kommer utskottet att framdeles under riksdagen avgiva

utlåtande; vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen

anmäla.

52:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 53) att höja det ordinarie

förslagsanslaget till anstalter för obildbara sinnesslöa, nu 625,000 kronor,

med 135,000 kronor till 760,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 303—305 i statsrådsprotokollet.

Under femte huvudtiteln, avdelningen medicinalstaten samt hälso- och

sjukvården, äro uppförda särskilda ordinarie förslagsanslag till vissa slag av

icke statliga vårdanstalter, nämligen anstalter för obildbara sinnesslöa, anstalter

för bildbara sinnesslöa, som icke äro fallandesjuka, och epileptikeranstalter.

Statsbidrag till ifrågavarande anstalter utgå enligt grunder, som innefattas

dels i kungörelse av den 24 oktober 1919 (nr 658) angående understöd

av statsmedel åt anstalter för obildbara sinnesslöa, med däri genom kungörelser

den 11 april 1924 (nr 146) och den 18 juni 1927 (nr 210) gjorda

ändringar, dels ock i kungörelse av den 24 oktober 1919 (nr 659) angående

understöd av statsmedel åt anstalter för bildbara sinnesslöa, som icke äro

fallandesjuka, och åt epileptikeranstalter, med däri genom kungörelser den

9 november 1922 (nr 526), den 11 april 1924 (nr 147) och den 18 juni 1927

(nr 211) gjorda ändringar.

Beträffande statsbidragens belopp och de ändringar, som härutinnan vidtagits,

må hänvisas till de redogörelser i ämnet, som lämnats vad angår

tiden till och med år 1926 i statsverkspropositionen till 1926 års riksdag

(femte huvudtiteln, punkt 63) och vad angår tiden därefter i 1928 års statsverksproposition

(femte huvudtiteln, sid. 199). Här må endast erinras, att

statsbidragen utgå med vissa för olika kategorier av å anstalterna intagna

sinnesslöa och fallandesjuka bestämda belopp för halvår, respektive lästermin.

Enligt riksräkenskapsverkets budgetredovisning har belastningen under

budgetåret 1928/1929 utgjort, för anslaget till anstalter för obildbara sinnesslöa

733,866 kronor, för anslaget till anstalter för bildbara sinnesslöa, som

icke äro fallandesjuka, 791,038 kronor, samt för anslaget till epileptikeranstalter

162,202 kronor.

De nu föreslagna förhöjningarna av berörda anslag äro föranledda av att

antalet bidragsberiittigade platser ökats.

Utskottet har icke funnit skäl till erinran mot beräkningen av förevarande

och de under de två nästföljande punkterna äskade anslagen till anstalter

för bildbara sinnesslöa, som icke äro fallandesjuka, samt till epileptikeranstalter.

Utskottet hemställer alltså under denna punkt,

Hospilals
byggnader.

[52.]

Anstalter för

obildbara

sinnesslöa.

[53.]

Utskottets

yttrande

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

att riksdagen må lioja det ordinarie förslagsanslaget till anstalter

för obildbara sinnesslöa, nu 625,000 kronor, med 135,000

kronor till 760,000 kronor.

Anstalter för

bildbara sinnesslöa,

som

icke äro

fallandesjuka.

[54.]

53:o) Under hänvisning till vad utskottet under nästföregående punkt anfört,

får utskottet i överensstämmelse med vad Kungl. Majit föreslagit (punkt

54) hemställa,

att riksdagen må höja det ordinarie förslagsanslaget till anstalter

för bildbara sinnesslöa, som icke äro fallandesjuka, nu

750,000 kronor, med 70,000 kronor till 820,000 kronor.

Epileptiker
anstalter.

[55.]

54:o) Under åberopande av vad utskottet anfört under punkt 52, får utskottet

i enlighet med Kungl. Majda förslag (punkt 55) hemställa,

att riksdagen må höja det ordinarie förslagsanslaget till epileptikeranstalter,

nu 145,000 kronor, med 30,000 kronor till

175,000 kronor.

Statens

uppf ostrings

anstalt för

sinnesslöa

gossar.

[56.]

Till upprätthållande av verksamheten vid statens uppfostringsanstalt för

■sinnesslöa gossar å Salbohed har 1929 års riksdag, i anledning av Kungl.

Majits framställning, för budgetåret 1929/1930 anvisat dels till avlöningar

och vikariatsersättningar m. m. ett extra anslag av 27,000 kronor, dels ock

till bidrag till driftkostnader i övrigt ett extra förslagsanslag av 30,400

kronor.

Genom brev den 10 maj 1929 har Kungl. Majit fastställt avlönings- och

omkostnadsstater för anstalten för budgetåret 1929/1930.

Avlöningsstaten har följande utseende:

55:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 56) att för budgetåret

1930/1931 anvisa

dels till avlöningar och vikariatsersättningar m. m. vid statens uppfostringsanstalt

för sinnesslöa gossar ett extra anslag av 27,200 kronor;

dels ock till bidrag till driftkostnader i övrigt vid nämnda anstalt ett extra

förslagsanslag av 34,000 kronor.

I fråga örn utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till sid. 306—310

i statsrådsprotokollet.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5. 75

Avlöningsstat.

Lön

Pen-

Tjänst-

Oredu-

cerat

»löne-

avgift

Redu-

cerat

görings-

pen-

ningar

Summa

belopp

svarande

belopp

belopp

1

Efter 5 år kan lönen böjas

med 400 kronor, efter 10

1 föreståndare..............

2,300

100

2,200

1,200

3,400

år med ytterligare 400

\ kronor och efter 15 år

med än ytterligare 400

1 kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas

med 300 kronor, efter 10

1 lärare.......................

1,600

50

1,550

1,000

2,550

år med ytterligare 300

kronor och efter 15 år

med än ytterligare 300

kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas

med 250 kronor, efter 10

1 räkenskapsförare ......

1,400

50

1,350

800

2,150\

år med ytterligare 250

1 lärarinna..................

1,400

50

1,350

800

2,150/

\ kronor och efter 15 år

med än ytterligare 250

1 kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas

1 arbetsledare..............

1,000

25

975

500

1,475\

med 100 kronor och efter

5

5,000

125

4,875

2,500

7,375/

10 år med ytterligare 100

kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas

med 50 kronor och efter

1 husmoder.................

700

25

675

—

675

10 år med ytterligare 50

\ kronor. Därjämte fri kost

I och tvätt samt möblerad

Till vikariatsersättnin-

I bostad.

gar, extra personal,

tjänstepersonal och

7,225

ålderstillägg..............

—

—

—

—

Summa kronor

—

_

—

—

27,000

Anmärkningar.

1. Samtliga befattningshavare erhålla fri bostad eller hyresersättning, fri uppvärmning

(eller bränsle) samt, om elektriskt ljus införts, fri belysning. Huggning och sågning av

bränsle ävensom armatur och lampor för elektrisk belysning bekostas dock av befattningshavaren.

2. Husmodern äger under semester rätt till kontant ersättning för kost med det belopp

för dag, vartill kosthållet för henne beräknats.

3. Därest föreståndare eller lärare äger delaktighet i statsunderstödd pensionsanstalt,

hö avlöningen med mot pensionsavgift svarande belopp.

Kungl. Maj:ts nu framlagda förslag innebär, att avlöningsstaten skulle

höjas till 27,200 kronor. Denna ökning är föranledd av motsedda kostnader

för ålderstillägg åt vissa befattningshavare.

Enligt det i statsrådsprotokollet förordade förslaget till omkostnadsstat

skulle denna för nästkommande budgetår erhålla följande utseende (för jämförelse

angivas motsvarande poster i nu gällande omkostnadsstat):

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Utskottets

yttrande.

Utgifter.

Utspisning för personalen (6 st. å kronor 1: 50 per dag), för- slagsvis ............................................. . . /

Stat för

1929/1930

Beräkning för

1930/1931

3,285

3.285

Utspisning för eleverna (55 st. å 80 öre per dag), förslags- vis .............................................

16,060

16,060

Beklädnad och sängkläder, förslagsvis

6,000

_

6,000

_

Undervisning, förslagsvis ....................................

500

_

500

__

Hälso- och. sjukvård, förslagsvis ..............

2,800

_

2,200

_

Eldning, belysning och elektrisk kraft, förslagsvis

9,100

_

8,500

_

Renhållning, förslagsvis ..........................

1,000

_

1,000

_

Byggnader, förslagsvis............

3,000

_

3,000

_

Inventarier, förslagsvis ....................

l) 2,000

_

7,000

_

Arbetens bedrivande, förslagsvis ...

400

400

_

Elevbelöningar, förslagsvis......................

550

_

550

_

Idrotts- och lekmateriel, förslagsvis ......

350

_

350

__

Expenser och diverse, förslagsvis....................................

S,955

—

8,755

—

Summa kronor

54.000

57,600

Inkomster.

Avgifter för 4 epileptiska elever å 800 kronor, förslagsvis......

Avgifter för 51 icke-epileptiska elever å 400 kronor, förslagsvis

3.200

3,200

20,400

_

20,400

_

Statens tillskott, förslagsvis ...............................................

30,400

—

34,000

—

Summa kronor

54,000

_

57,600

— |

*) Av detta belopp avsågos 1,000 kronor till bestridande av kostnaderna för inläggning

av linoleummattor i vissa av anstaltens lokaler.

Såsom av sammanställningen framgår, skulle vid bifall till Kungl. Maj:ts

förslag posten för inventarier böjas med 5,000 kronor, under det att posterna

för hälso- och sjukvård, eldning, belysning och elektrisk kraft samt expenser

och diverse skulle minskas med respektive 600, 600 och 200 kronor.

Vad angår posten för hälso- och sjukvård må erinras, att sjukvården vid

Salbohedsanstalten ansetts böra handhavas av överläkaren vid Badanstalten

mot ett arvode av — frånsett ersättning för resor enligt gällande resereglemente

— 1,200 kronor.

Kungl. Maj:ts förevarande förslag beträffande avlönings- och omkostnadsstaten

för Salbohedsanstalten hava icke föranlett erinran från utskottets sida.

Vad angår det för handhavande av sjukvården vid sagda anstalt ifrågasatta

arvodet till överläkaren å Salaanstalten, har detta synts utskottet väl avvägt.

Förutom fria resor eller ersättning för resor i förekommande fall torde

sålunda överläkarens ersättning för handhavande av nämnda sjukvård böra

bestämmas till 1,200 kronor. Ersättning härutöver — i form av traktamente

eller eljest — bör sålunda icke få ifrågakomma.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må för budgetåret 1930/1931 anvisa

a) till avlöningar oell vikariatsersättning ar m. m. vid statens

uppfostringsanstalt för sinnesslöa gossar ett extra anslag av

27,200 kronor; samt

b) till Indrag till driftkostnader i övrigt vid nämnda anstalt

ett extra förslagsanslag av 34,000 kronor.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

77

56:o) Kungl. Maj:t Ilar föreslagit riksdagen (punkt 57) att för budgetåret

1930/1931 anvisa

dels till avlöningar och vikariatsersättningar m. m. vid statens uppfostringsanstalt

för sinnesslöa flickor ett extra anslag av 12,400 kronor;

dels ock till bidrag till driftkostnader i övrigt vid nämnda anstalt ett extra

förslagsanslag av 10,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 311—314 i statsrådsprotokollet.

Till uppehållande av verksamheten vid statens uppfostringsanstalt för sinnesslöa

flickor i Vänersborg har 1929 års riksdag, i anledning av Kungl.

Maj :ts förslag, för budgetåret 1929/1930 anvisat dels till avlöningar och

vikariatsersättningar m. m. ett extra anslag av 12,400 kronor, dels ock till

bidrag till driftkostnader i övrigt ett extra förslagsanslag av 10,000 kronor.

Genom brev den 10 maj 1929 har Kungl. Maj:t fastställt avlöningsoch

omkostnadsstater för anstalten för budgetåret 1929/1930. Avlöningsstaten

är av följande utseende:

Avlöningsstat.

1

Lön

Tjänst-

görings-

pen-

ningar

Oredu-

cerat

belopp

Pen-

sions-

avgift

mot-

svarande

Kedu-

cerat

belopp

Summa

belopp

1 föreståndarinna.........

1,650

50

1,600

800

2,400

1 handarbetslärarinna...

1,150

50

1,100

650

1,7501

1 d:o...........................

1,150

50

1,100

650

1,7501

1,000

25

975

500

1,475

Personligt lönetillägg åt

föreståndarinnan Elin

Gunnarsson...............

—

—

—

—

300

Till vikariatser3ättnin-

gar, extra personal,

tjänstepersonal och

ålderstillägg samt för

förande av räkenska-

perna .....................

—

—

—

—

4,725

Summa kronor

—

—

—

12,400

Efter 5 år kan lönen höjas

med 300 kronor, efter 10

år med ytterligare 300

kronor oell efter 15 år

med än ytterligare 300

kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas

med 200 kronor, efter 10

år med ytterligare 200

kronor och efter 15 år

med än ytterligare 200

kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas

med 100 kronor och efter

10 år med ytterligare 100

kronor.

Anmärkning ar:

1. Föreståndarinna, handarbetslärarinna och vaktmästare erhålla fri bostad, fri uppvärmning

samt elektrisk belysning. Armatur och lampor för elektrisk belysning bekostas

dock av befattningshavaren.

2. Därest föreståndarinna eller handarbetslärarinna äger delaktighet i statsunderstödd

pensionsanstalt, höjes avlöningen med mot pensionsavgift svarande belopp.

Statens uppfostringsanstalt

för

sinnesslöa

flickor.

[57.]

s. 78 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

78 Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Beträffande avlöningsstaten har någon ändring icke ifrågasatts för nästkommande

budgetår.

Enligt det i statsrådsprotokollet förordade förslaget till omkostnadsstat

skulle denna stat för sagda budgetår erhålla följande utseende (för jämförelse

angivas även motsvarande belopp i den för budgetåret 1929/1930 fastställda

staten):

Omkostnadsstat.

Stat för

Beräkning för

1929/1930.

1930/1931.

Utgifter.

Utspisning för personal (6 st. å kronor 1:20 per dag),

förslagsvis ...............................

2,845

—

2,630

_

Utspisning för eleverna (36 st. å 65 öre per dag), för-

slagsvis ...............................................

9,855

—

8,540

—

Beklädnad och sängkläder, förslagsvis ...........

1,600

—

1,600

—

Undervisning, förslagsvis .............................................

200

—

200

—

Hälso- och sjukvård, förslagsvis.................. .....

2,000

—

2,000

—

Eldning, belysning och elektrisk kraft, förslagsvis ..

3,500

—

3,500

—

Renhållning, förslagsvis...............................................

900

—

900

—

Byggnader, » ..........................

2,800

—

4,000

—

Inventarier, » ......................

1,000

—

1,000

—

Arbetens bedrivande, förslagsvis ...............................

550

—

550

—

Elevbelöningar, » .............

360

—

360

—

Idrotts- och lekmateriel, »

100

—

100

—

Expenser och diverse, » ..................................

1,890

—

1,420

—

Summa kronor

27,600

—

26,800

Inkomster.

Avgifter för 6 epileptiska elever å 800 kronor, förslagsvis

6,400

_

4,800

_

Avgifter för 30 icke epileptiska elever å 400 kronor, för-

slagsvis ........................................

11,200

—

12,000

—

Statens tillskott, förslagsvis..........................................

10,000

—

10,000

—

Summa kronor

27,600

—

26,800

—

Yad utgiftssidan beträffar, innebär det nu föreliggande förslaget, att med

hänsyn till nedsatta utspisningskostnader för personal och elever — för personalen

från kronor 1: 30 till 1: 20 per dag och för eleverna från 75 öre till 65

öre per dag — anslagsposterna för sagda ändamål skulle nedsättas från 2,845

respektive 9,855 kronor till 2,630 respektive 8,540 kronor, att posten för

byggnader skulle höjas från 2,800 kronor till 4,000 kronor samt att posten

för expenser skulle nedsättas från 1,890 kronor till 1,420 kronor.

I fråga örn omkostnadsstaten har sådan ändring föreslagits, att den högre

vårdavgiften skulle beräknas endast för 6 i stället för nu för 8 elever och den

lägre avgiften för 30 i stället för nu för 28 elever.

Då utskottet icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förevarande

förslag, får utskottet hemställa,

s. 79 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

79

att riksdagen må för budgetåret 1930/1931 anvisa

a) till avlöningar och vikariatsersättningar m. m.. viå statens

uppfostringsanstalt för sinnesslöa flickor ett extra anslag av 12,400

kronor; samt

b) till bidrag till driftkostnader i övrigt vid nämnda anstalt

ett extra förslagsanslag av 10,000 kronor.

57:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning (punkt 58)

och under hänvisning till vad statsrådsprotokollet (sid. 314 och 315) i ämnet

innehåller, hemställer utskottet,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår

ägt rum, till understöd åt spetälskesjukas familjer m. m. för

budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra anslag av 3,000 kronor.

58:o) Beträffande Kungl. Maj:ts förslag örn anslag till bidrag till uppförande

eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter (punkt 59) kommer

utskottet att framdeles under riksdagen avgiva utlåtande; vilket utskottet

skolat härigenom för riksdagen

anmäla.

59:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 60) att

dels höja det ordinarie förslagsanslaget till bidrag till driftkostnaderna

för tuberkulossjukvårdsanstalter, nu 3,700,000 kronor, med 600,000 kronor

till 4,300,000 kronor;

dels ock godkänna den av departementschefen förordade ändringen i grunderna

för anslagets användning.

Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till sid. 317—321

i statsrådsprotokollet.

Det ordinarie förslagsanslaget till bidrag till driftkostnaderna för tuberkulossjukvårdsanstalter

var för budgetåren 1926/1927, 1927/1928 och 1928/1929

upptaget till 2,950,000, respektive 3,200,000 och 3,500,000 kronor och är i

riksstaten för budgetperioden 1929/1930 uppfört med 3,700,000 kronor.

De jämlikt riksdagens beslut stadgade villkoren för åtnjutande av bidrag

från nämnda anslag innefattas i kungörelse den 28 juni 1918 (nr 494) med

däri genom kungörelser den 7 juli 1921 (nr 384), den 11 april 1924 (nr 145)

och den 6 juni 1929 (nr 121) gjorda ändringar.

Beträffande bidragsbeloppens storlek och de förändringar, som härutinnan

vidtagits under de senaste åren m. m., må hänvisas till den redogörelse,

som i statsverkspropositionen till 1926 års riksdag (femte huvudtiteln, punkt

72) lämnats i ämnet. Här må endast erinras, att bidragen utgå med vissa

bestämda belopp för varje underhållsdag å de olika slagen av anstalter.

Vidare är att märka, att riksdagen — i samband med beviljande av statsbidrag

till uppförande av s. k. centralsanatorier i Norrbottens och Jämtlands

län samt till, bland annat, utvidgning av centralsanatorium i Västerbottens

Understöd åt

spetälskesjukas
familjer

rrv. m.

[58.]

Bidrag till

uppförande

eller inrättande

av

tuberkulossjukvårdsanstalter.

[59.]

Bidrag till

driftkostnaderna

för

tuberkulossjukvårdsanstalter.

[60.]

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Statsutskottet» utlåtande Nr 5.

län — medgivit, att driftkostnadsbidrag till nämnda anstalter Hnge under

bestämd kortare tid utgå enligt vissa förmånligare grunder än de eljest gällande.

Då emellertid dessa byggnadsarbeten ännu icke äro fullbordade, bär

driftbidrag enligt nämnda grunder hittills ej utbetalats.

Innan departementschefen ingått på spörsmålet örn behovet av medel till

ifrågavarande ändamål för nästa budgetår, har departementschefen till behandling

upptagit en uppkommen fråga örn viss ändring i sättet för utbetalande

av driftbidragen till tuberkulossjukvårdsanstalter.

Enligt § 4 i 1918 års kungörelse angående ifrågavarande bidrag utbetalas

bidragen till vederbörande anstalter halvårsvis i efterskott.

I en till Kungl. Majit ingiven skrift har emellertid Västlcustsanatoriernas

samorganisation hemställt örn sådan ändring av gällande bestämmelser, att

driftbidragen till de tre kustsanatorierna å Styrsö, vid Apelviken och i Barkåkra

finge utbetalas Qvartalsvis i efterskott. Till stöd för framställningen

har anförts, att, medan flertalet tuberkulossjukvårdsanstalter vore länsanstalter,

berörda kustsanatorier ägdes och dreves av enskilda föreningar, som

till sitt förfogande hade mycket begränsade rörelsekapital. Bestämmelserna

örn driftbidragens utbetalning halvårsvis beredde därför dessa föreningar

stora svårigheter med uppehållande av kustsanatoriernas drift under årets

andra och fjärde kvartal. Ofta måste föreningarna under nämnda kvartal

upptaga tillfälliga lån, vilka återbetalades så snart statsbidragen under därpå

följande kvartal lyftats. Därest statsbidragen finge uppbäras kvartalsvis,

skulle dessa olägenheter bortfalla.

Till följd av remiss har medicinalstyrelsen häröver avgivit utlåtande den

28 november 1928. Styrelsen har däri förklarat sig icke hava något att erinra

mot bifall till framställningen men framhållit, att under det budgetår,

varunder den ifrågasatta ändringen skulle börja att tillämpas, belastningen

å vederbörande anslag bomme att ökas med ett belopp motsvarande driftbidraget

för ett kvartal till berörda anstalter eller med omkring 110,000

kronor.

Även statskontoret har i ett den 14 december 1928 avgivet utlåtande tillstyrkt

framställningen.

I fråga örn den sålunda föreslagna förändringen i sättet för utbetalande

av driftbidragen till tuberkulossjukvårdsanstalter har departementschefen anfört

följande:

»Då den föreslagna ändringen för kustsanatoriernas del säkerligen skulle

vara till stor fördel och densamma för statsverket ur kostnadssynpunkt

huvudsakligen skulle medföra allenast en förskjutning i belastningen av de

olika årens anslag, anser jag mig böra förorda den föreliggande framställningen.

Ändringen lärer allenast böra avse nuvarande eller blivande anstalter,

som med hänsyn till där lämnad behandling — oberoende av anstaltens

läge — kunna hänföras till kustsanatoriernas kategori, medan motsvarande

anledning till ändrade utbetalningsföreskrifter beträffande andra anstalter

icke förefinnes. Såsom medicinalstyrelsen påpekat, skulle ändringen för

s. 81 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

81

budgetåret 1930/1931 komma att medföra en kostnadsökning motsvarande

driftbidraget för ett kvartal till ifrågavarande anstalter. De driftbidrag, som

avse tiden 1 januari—31 mars 1931, komma nämligen vid bifall till ändringsförslaget

att belasta anslaget för budgetåret 1930/1931, under det att de med

nu gällande bestämmelser först skulle falla på budgetåret 1931/1932.

I övrigt förutsätter jag — i likhet med medicinalstyrelsen och i enlighet

med uttalanden av 1924 och 1926 års riksdagar — att statsbidrag av ifrågavarande

slag även under nästkommande budgetår skola utgå efter nu gällande

grunder. Vad angår förut berörda centralsanatorier i Norrbottens, Västerbottens

och Jämtlands län skall driftbidrag givetvis utgå i överensstämmelse

med riksdagens i ämnet fattade särskilda beslut. En från Jämtlands läns

landsting inkommen framställning örn ändring i de särskilda grunderna för

driftbidrag till centralsanatoriet i länet torde jag få tillfälle att senare i

annat sammanhang behandla. Ett blivande ställningstagande därtill torde

icke komma att inverka på anslagsbelastningen för nästa budgetår.»

Vad beträffar behovet av anslag för budgetåret 1930/1931 till driftkostnaderna

vid tuberkulossjukvårdsanstalterna har departementschefen anfört:

»Medicinalstyrelsen har beräknat anslagsbehovet för nämnda budgetår under

förutsättning av maximibeläggning till ett belopp av 4,382,174 kronor 5 öre.

På anförda skäl har styrelsen ansett sig kunna förorda en nedsättning av

detta belopp till 4,200,000 kronor, vilket motsvarar en reduktion av maximisiffran

med 4.18 %. Såsom framgår av det föregående, räknades vid behandlingen

i 1929 års statsverksproposition av frågan örn anslagsbehovet för

innevarande budgetår allenast med en reduktion av 2 %. Med hänsyn till

vad medicinalstyrelsen anfört synes nedsättningen för nästa budgetår kunna

göras något större, dock enligt min mening icke större än till ungefär 3 %.

I följd härav skulle anslaget för budgetåret 1930/1931 kunna upptagas till

omkring 4,250,000 kronor. Emellertid torde det erfarenhetsmässigt kunna

förväntas, att färdigställandet av vissa i medicinalstyrelsens kalkyler medtagna

nya anstalter kommer att i någon män fördröjas, så att vårdbidrag

därtill icke, såsom medicinalstyrelsen beräknat, kommer att under budgetåret

1930/1931 utgå för helt år. Ett återförande av anslagssumman till det

av medicinalstyrelsen förordade beloppet 4,200,000 kronor synes på denna

grund vara berättigat. Till sistnämnda belopp bör emellertid läggas ett belopp

av omkring 110,000 kronor, motsvarande den beräknade tillfälliga belastningsökningen

vid bifall till förslaget om ändring i sättet för utbetalning av driftbidragen

till kustsanatorierna. Det erforderliga bidragsbeloppet skulle alltså

— med viss avrundning nedåt — kunna uppskattas till 4,300,000 kronor.»

Vad angår den under förevarande punkt föreslagna ändringen i sättet

för utbetalande av driftbidrag till kustsanatorierna, har utskottet funnit vad

som till stöd härför anförts motivera en dylik åtgärd. Utskottet tillstyrker

alltså den av departementschefen förordade ändringen härutinnan.

Då anledning till jämkning av det av Kungl. Majit under förevarande

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 6 sami. 5 häjt. (Nr 5.)

Utskottets

yttrande.

C01 30 G

s. 82 Kontrollera mot PDF

Folk
sanatorierna.

[61.]

Trissa

arbeten vid

Österåsens

folksanatorium.

[62.]

82 Statsutskottets utlåtande Nr 5.

punkt äskade anslagsbeloppet icke synts utskottet föreligga, får utskottet

alltså hemställa,

att riksdagen må

a) höja det ordinarie förslagsanslaget till bidrag till driftkostnaderna

för tuberkulossjukvårdsanstalter, nu 3,700,000 kronor,

med 600,000 kronor till 4,300,000 kronor;

samt

b) godkänna den av departementschefen i statsrådsprotokollet

över socialärenden den 3 januari 1930 förordade ändringen i

grunderna för anslagets användning.

60:o) På grund av Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning (punkt 61)

och under hänvisning till vad statsrådsprotokollet (sid. 321 och 322) i ämnet

innehåller, hemställer utskottet,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår

ägt rum, till folksanatorierna för budgetåret 1930/1931 anvisa

ett extra anslag av 150,000 kronor.

61 :o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 62) att till vissa arbeten

vid Österåsens folksanatorium för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra

reservationsanslag av 145,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 322—330 i statsrådsprotokollet. I

I skrivelse den 20 september 1927 hemställde överstyrelsen för folksanatorierna,

att för utförande av vissa ändrings- och förbättringsarbeten

inom folksanatorierna vid Österåsen, Hålahult och Spenshult måtte beviljas

ett anslag av 850,000 kronor, att utgå med 450,000 kronor under budgetåret

1928/1929 samt med 200,000 kronor under vardera av budgetperioderna

1929/1930 och 1930/1931.

Vid anmälan den 4 januari 1928 av berörda skrivelse — statsverkspropositionen,

femte huvudtiteln, punkt 60 — anförde föredragande departementschefen,

att de ifrågasatta arbetena i stor omfattning syntes vara av den beskaffenhet,

att de inom en nära framtid borde komma till utförande för att

sätta sanatorierna i tidsenligt skick. Med hänsyn till de krav, som ett bifall

till av departementschefen på andra punkter framställda förslag komme

att ställa å statskassan, ansåg denne sig emellertid i avseende å budgetåret

1928/1929 blott kunna i inskränkt omfattning tillstyrka bidrag till förevarande

ändamål. Endast i vad förslaget avsåge modernisering av köksavdelningen

vid Österåsens sanatorium, vilket arbete syntes vara av den

brådskande beskaffenhet, att det borde i första rummet komma till utförande,

fann departementschefen sålunda medel för budgetåret i fråga kunna

avses. Kostnaderna för detta arbetes utförande hade i överstyrelsens framställning

beräknats komma att uppgå till 150,610 kronor.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

83

Med hänsyn till att förslaget rörande arbeten för modernisering m. m. av

köksavdelningen vid Österåsens sanatorium då vore föremål för granskning

av 1927 års besparingsnämnd blev emellertid — på departementschefens förslag

— vederbörligt belopp för verkställande av arbetena i fråga endast förberedelsevis

beräknat i riksstatsförslaget för perioden 1928/1929.

Sedan 1927 års besparingsnämnd den 31 januari 1928 avgivit det begärda

utlåtandet, avlät Kungl. Majit den 17 februari samma år proposition, nr 85,

till riksdagen, uti vilken proposition — förutom annat, som i detta sammanhang

ej är av intresse — hemställdes, att till vissa arbeten inom köksavdelningen

vid Österåsens folksanatorium måtte för budgetåret 1928/1929 anvisas

ett extra reservationsanslag av 140,000 kronor.

I skrivelse den 17 april 1928, nr 115, anmälde riksdagen, bland annat, att

riksdagen i anledning av propositionen och en i ämnet väckt motion till

vissa arbeten inom köksavdelningen vid ifrågavarande sanatorium anvisat ett

extra reservationsanslag av 145,000 kronor.

De arbeten vid österåsens sanatorium, vilkas utförande nu ifrågasatts, äro

det sista ledet i genomförandet av den plan, som uppgjorts för att sätta

nämnda anstalt i tidsenligt skick. Kostnaderna belöpa sig å 215,670 kronor.

Med hänsyn till de synnerligen betydande utgifter, som för bidrag till

anordnande av tuberkulossjukvårdsanstalter — och särskilt för uppförande av

centralsanatorier inom Västerbottens och Norrbottens län — i följd av tidigare

riksdagsbeslut torde komma att drabba statsverket under nästa budgetår, har departementschefen

emellertid ansett sig nödsakad att beträffande bidrag till här

förevarande arbeten för nämnda period förorda en begränsning till sådana arbeten,

vilka äro mest trängande och vilka även böra utföras i ett sammanhang.

Vid granskning av de föreslagna arbetena ur nu angivna synpunkter har departementschefen

funnit, att med bidrag till uppförande av ett nytt boställshus

samt till reparation och modernisering av ett gammalt boställshus ännu bör

kunna något anstå. Däremot har bidrag redan för nästa budgetår’’ synts

böra utgå till verkställande av planerade arbeten med dels ändringar och tillbyggnader

av vårdpaviljongernas sanitäravdelningar, dels reparation av dagrummen

och dels omläggning av värmesystemet. Bidrag i här förordade fall

hava ansetts böra — i form av särskilt reservationsanslag — utgå med det

belopp, vartill de sammanlagda kostnaderna för arbetenas utförande beräknats

eller (51,000 + 3,270 + 92,100) 146,370 kronor, lämpligen avrundat till

145,000 kronor.

De ändrings- m. fl. arbeten vid Österåsens sanatorium, vartill medel för

nästkommande budgetår äskas, hava synts utskottet av behovet påkallade

och av beskaffenhet att snarast böra komma till utförande.

Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts förslag härutinnan får alltså

utskottet, som icke haft något att erinra mot de för ändamålet beräknade

kostnaderna, hemställa,

att riksdagen må till vissa arbeten vid Österåsens follcsanatorium

för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag

av 145,000 kronor.

Utskottets

yttrande.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Understödjande

aldis

pens ärverksamhet.

[63.]

Utskottets

yttrande.

Behandling

av medellösa

lupuspatienter

från

landsorten.

[64.]

62:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 63) att till understödjande

av dispensärverksamhet för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag

av 450,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 330—332 i statsrådsprotokollet.

Till statsbidrag för understödjande av dispensärverksamhet har riksdagen

beviljat extra förslagsanslag alltsedan år 1914. För budgetåren 1927/1928

och 1928/1929 utgjorde anslaget 380,000 kronor, respektive 390,000 kronor.

I riksstaten för budgetperioden 1929/1930 är anslaget uppfört med 420,000

kronor.

Gällande föreskrifter för användningen av anslag till förevarande ändamål

äro — i anslutning till av riksdagen godkända grunder — meddelade i kungörelse

den 8 maj 1925 (nr 329) med däri genom kungörelse den 10 maj

1929 (nr 84) gjord ändring. Genom berörda ändring infördes ett stadgande

av innebörd att, där ett centralt organ inrättats för ledning av flera till

statsbidrag berättigade dispensärers verksamhet, statsbidrag må kunna utgå

även till bestridande av å sådant organ direkt belöpande utgifter i samma

utsträckning och på enahanda villkor, som gälla i avseende å dispensär.

I detta sammanhang må även bringas i erinran, att Kungl. Majit genom

brev sistnämnda dag — samtidigt med att anslaget för budgetåret 1929/1930

ställdes till medicinalstyrelsens förfogande — anbefallde styrelsen att på

lämpligt sätt fästa vederbörandes uppmärksamhet på betydelsen av frågan,

huruvida och i vad mån genom central ledning av dispensärvård och liknande

omvårdnad av tuberkulossjuka — exempelvis genom s. k. tuberkulosnämnd

— kunde vinnas fördelar ur vårdsynpunkt samt besparingar såsom

följd av effektivare utnyttjande av anställd personal eller på annat sätt.

Den nu föreslagna anslagsökningen är föranledd av, att anslaget överskridits.

Belastningen för budgetåret 1928/1929 utgör omkring 445,000

kronor.

Då utskottet icke funnit skäl till erinran mot Kungl. Majits förslag, får

utskottet alltså hemställa,

att riksdagen må till understödjande av dispensärverksamhet

för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag av

450,000 kronor.

63:o) I enlighet med Kungl. Majits förslag (punkt 64) och under hänvisning

till vad statsrådsprotokollet (sid. 332) i ämnet innehåller, hemställer

utskottet,

att riksdagen må nedsätta det ordinarie förslagsanslaget till

behandling av medellösa lupuspatienter från landsorten, nu 70,000

kronor, med 10,000 kronor till 60,000 kronor.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

85

64:o) Beträffande Kungl. Maj:ts förslag (punkt 65) angående höjning av

det ordinarie förslagsanslaget till bidrag till resor för vissa patienter vid

radiumhemmet i Stockholm kommer utskottet att framdeles under riksdagen

avgiva utlåtande; vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen

anmäla.

65:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 66) att till bidrag till

uppförande, inrättande eller inlösen av epidemisjukhus för budgetåret

1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag av 500,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 333 och 334 i statsrådsprotokollet.

Anslag till bidrag till uppförande, inrättande eller inlösen av epidemisjukhus

hava i riksstaten upptagits från och med år 1921.

I ämnet gällande bestämmelser återfinnas i kungörelse den 7 september

1920 (nr 667) med däri genom kungörelse den 18 juni 1927 (nr 257) gjord

ändring.

Anslaget, som städse haft karaktären av förslagsanslag, utgick för budgetåret

1928/1929 med 750,000 kronor och är i riksstaten för budgetåret 1929/1930

upptaget till 600,000 kronor.

I jämförelse med det för innevarande budgetår anvisade anslaget innebär

sålunda Kungl. Majits förevarande förslag en nedsättning av anslaget med

100,000 kronor.

Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Majlis förslag får utskottet hemställa,

att riksdagen må till bidrag till uppförande, inrättande eller

inlösen av epidemisjukhus för budgetåret 1930/1931 anvisa ett

extra förslagsanslag av 500,000 kronor.

66:o) På grund av Kungl. Majits därom gjorda framställning (punkt 67)

och under hänvisning till vad statsrådsprotokollet (sid. 334 och 335) i ämnet

innehåller, hemställer utskottet,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår

ägt rum, till bidrag till driften av epidemisjukhus för budgetåret

1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag av 750,000 kronor.

67:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 68) att till bidrag till

uppförande m. m. av hem för kroniskt sjuka för budgetåret 1930/1931 anvisa

ett extra reservationsanslag av 450,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 335—339 i statsrådsprotokollet.

Alltsedan år 1927 har riksdagen beviljat medel till bidrag till uppförande

m. m. av hem för kroniskt sjuka. Sålunda anvisade riksdagen för nämnda

ändamål för budgetåret 1927/1928 ett extra förslagsanslag av 225,000 kronor,

för budgetåret 1928/1929 ett extra reservationsanslag av 300,000 kronor och

för budgetåret 1929/1930 ett extra reservationsanslag av 200,000 kronor.

Bidrag till

resor för

vissa patienter

vid

radiumhemmet

i

Stockholm.

[65.]

Bidrag till

uppförande,

inrättande

eller inlösen

av epidemisjukhus.

[66.]

Bidrag till

driften av

epidemisjukhus.

[67.]

Bidrag till

uppförande

m. m. av hem

för kroniskt

sjuka.

[68.]

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

I ämnet gällande bestämmelser återfinnas i kungörelse den 27 juni 1927

(nr 245) med däri genom kungörelse den 10 maj 1929 (nr 83) gjord ändring.

Rörande det huvudsakligaste innehållet i 1927 års kungörelse lämnades en

i-edogörelse i den till 1928 års riksdag avlåtna statsverkspropositionen, femte

huvudtiteln, sid. 266—267, till vilken redogörelse må hänvisas. Här må

endast framhållas dels att enligt § 2 mom. 2 i 1927 års kungörelse statsbidrag

icke må sammanlagt utgå för flera sjukplatser än: för stad, som icke

deltager i landsting, en på varje tal av tvåtusen av stadens invånare och för

landstingsområde en på varje tusental av landstingsområdets invånare, dock

att i intetdera fallet vid beräkning av det antal sjukplatser, för vilket statsbidrag

sålunda högst må sammanlagt utgå, hänsyn skall tagas till anstalter,

som äro avsedda för vård av sjuka från hela riket utan företräde för sjuka

från viss eller vissa kommuner eller från visst landstingsområde, dels och

att statsbidrag icke kan utgå för anstalter, som anordnats före den 1 januari

1927.

Efter inhämtande av riksdagens medgivande i ämnet (se 1929 års statsverksproposition,

femte huvudtiteln, sid. 309, och riksdagens skrivelse den

3 maj 1929 nr 5 A, punkt 59) har emellertid Kungl. Majit genom brev till

vissa länsstyrelser den 10 maj 1929 förklarat, att för anordnandet av vissa

före 1926 års utgång inrättade landstingsanstalter för kroniskt sjuka finge

i den utsträckning brevet angåve utgå statsbidrag från ifrågavarande anslag

med hälften av de belopp, som jämlikt gällande bestämmelser kunnat för

ändamålet i statsbidrag utbetalas, därest anstalterna anordnats efter ingången

av år 1927. I sammanhang därmed har Kungl. Majit genom omförmälda

kungörelse den 10 maj 1929 — likaledes efter hörande av 1929 års riksdag

— gjort ett tillägg till förenämnda § 2 mom. 2, däri förordnats, att vid beräkning

av det antal sjukplatser, för vilket statsbidrag enligt 1927 års kungörelse

högst må sammanlagt utgå inom visst landstingsområde, hänsyn

skall tagas till de platser för vård av kroniskt sjuka, vilka icke innefattas

under bestämmelserna i sistnämnda kungörelse men för vilka likväl, enligt

särskilt av Kungl. Majit i enlighet med av riksdagen lämnat medgivande

fattat beslut, bidrag må hava utgått från ifrågavarande anslag.

Det av riksdagen för budgetåret 1929/1930 beviljade anslaget av 200,000

kronor ställdes genom brev till medicinalstyrelsen den 10 maj 1929 till

styrelsens förfogande att användas i enlighet med de i brevet och nyssnämnda

kungörelser meddelade föreskrifterna. Därvid framhöll Kungl. Majit

för medicinalstyrelsen angelägenheten av att det vid handläggning av ärenden

angående statsbidrag till uppförande eller inrättande av hem för kroniskt

sjuka toges under övervägande dels huruvida hem, till vilket bidrag ifrågasattes,

skulle erhålla en för rationell drift lämplig storlek, dels oclc, vad anginge

hem inom landstingsområde, huruvida och med vilket platsantal hemmet

— ur synpunkten dels av en i möjligaste män jämn fördelning å landstingsområdets

samtliga invånare av det genom gällande folkmängd sregel begränsade

antalet statsunderstödda sjukplatser för ifrågavarande ändamål, dels

ock av platsens lämplighet ur kommunikationssynpunkt — borde ifrågakomma

till erhållande av statsbidrag.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

87

Vid anmälan av frågan om anslag för nu ifrågavarande ändamål för nästkommande

budgetår bar departementschefen anfört följande:

»Då systemet med statsbidrag för uppförande eller inrättande av hem för

kroniskt sjuka samt till driften av sådana hem infördes och det därvid bestämdes,

att bidrag skulle kunna utgå såväl till landsting som till kommuner

och kommunalförbund, föranleddes detta tydligen därav, att man var

oviss örn, i vilken utsträckning benägenhet skulle finnas för inrättande av

dylika hem, och alltså ville understödja strävanden från olika håll i dylikt

hänseende. Emellertid har det visat sig, att intresset för upprättandet av

hem för kroniskt sjuka inom stora delar av riket varit mycket livligt, så att

till och med på sina håll viss konkurrens örn statsbidragen uppstått mellan

landsting å ena sidan och kommuner eller kommunsammanslutningar å den

andra sidan eller mellan kommuner eller kommunsammanslutningar inbördes.

En granskning av upprättade förteckningar över de hem, till vilka

byggnads- eller driftbidrag lämnats, ger också vid handen, att följden blivit

olikheter i förevarande hänseende, som knappast kunna anses betingade av

sakens natur. Inom somliga landstingsområden förekomma sålunda övervägande

landstingsanstalter, under det att i andra län bidrag utgått till

kommunala hem i sådan utsträckning, att med hänsyn till gällande s. k.

folkmängdsregel utrymme knappast finnes för några för större områden avsedda,

av landsting eller kommunalförbund anordnade, statsunderstödda anstalter.

Dessa förhållanden voro anledningen till den anmaning, som Kungl.

Majit, på sätt nyss anförts, i brev den 10 maj 1929 riktade till medicinalstyrelsen.

Då saken är av stor vikt, har jag här ytterligare velat fästa uppmärksamheten

på berörda förhållanden. Det vill synas, som örn länsstyrelserna

efter samråd med medicinalstyrelsen borde kunna, där så icke redan

skett, påkalla landstingens och kommunernas intresse för ett mera

rationellt ordnande av frågan inom de särskilda landstingsområdena.

Beträffande härefter anslagsberäkningen för nästa budgetår, lärer man,

vad angår de av medicinalstyrelsen omförmälda statsbidrag örn tillhopa högst

374,000 kronor, vilka beviljats under budgetåret 1927/1928 men icke hunnit

då utbetalas, av i 1929 års statsverksproposition anförda skäl (femte huvudtiteln

sid. 316—317) böra utgå från att desamma avföras från det för berörda

budgetår anvisade förslagsanslaget till uppförande m. m. av hem för

kroniskt sjuka. I följd härav torde, på sätt medicinalstyrelsen också gjort,

vid beräkning av här ifrågavarande anslagsbehov kunna bortses från detta

belopp. Statens kostnader under nästa budgetår för anordnande av hem for

kroniskt sjuka har av medicinalstyrelsen beräknats till dels 102,oOO kronor

för statsbidrag till vid tidpunkten för ingivande av styrelsens skrivelse antingen

redan av Kungl. Majit beviljade eller av medicinalstyrelsen tillstå rkta,

men av Kungl. Majit ännu icke slutgiltigt behandlade ansökningar om dylikt

bidrag och dels 189,000 kronor för statsbidrag till av medicinalstyrelsen vid

samma tidpunkt ännu icke slutgiltigt behandlade bidragsansökningar, vilka

syntes vara av beskaffenhet att kunna bifallas. Mot dessa beiäkningar bär

jag icke någon erinran att framställa.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Utskottets

yttrande.

Bidrag

till driften

av hem för

kroniskt

sjuka.

[69.]

Vad beträffar medicinalstyrelsens uppskattning av medelsbehovet för anordnande

av sådana anstalter, för vilka anskaffningsbidrag ännu icke begärts,

får jag erinra, att styrelsens beräkning uppgjorts före landstingens

lagtima sammanträden år 1929. Med hänsyn därtill hava till komplettering

av denna beräkning efter avslutande av nämnda sammanträden införskaffats

uppgifter rörande av landstingen fattade beslut beträffande upprättande av

hem för kroniskt sjuka. Med ledning av de från landstingen erhållna uppgifterna

har inom socialdepartementet beräknats, att i nu avsedda fall statsbidrag

under budgetåret 1930/1931 skulle kunna komma att erfordras för i runt

tal 40 sjukplatser i nyuppförda byggnader samt för 70 platser i av vederbörande

landsting inredda, för ändamålet inköpta byggnader. För samtliga

nämnda platser, rörande vilka beslut av landstingen redan fattats, skulle

alltså beräknas bidrag med ett sammanlagt belopp av (40 X 1,500 + 70 X 1,000)

130,000 kronor. Det torde emellertid vara nödvändigt, att utöver detta belopp

ytterligare medel beräknas, nämligen för mötande av krav på bidrag

till hem, vilka kunna komma att anordnas av kommuner eller kommunalförbund

eller som må beslutas av landsting år 1930 och som kunna bliva

färdiga till avsyning före utgången av budgetåret 1930/1931. För sistnämnda

ändamål beräknades i fjolårets statsverksproposition ett belopp av 30,000

kronor, och med samma summa synes böra räknas för nästkommande budgetår.

Anslagsbehovet för sist omförmälda två anstaltsgrupper skulle således

kunna uppskattas till sammanlagt 160,000 kronor.

Enligt dessa beräkningar skulle alltså anslaget för anskaffningsbidrag under

nästa budgetår böra upptagas till (102,500 + 189,000 + 160,000) 451,500

eller, i avrundat tal, till 450,000 kronor.»

Utskottet delar departementschefens mening därom, att länsstyrelserna

böra, där så icke redan skett, efter samråd med medicinalstyrelsen påkalla

landstingens och kommunernas intresse för ett mera rationellt ordnande av

frågan örn uppförande eller inrättande av hem för kroniskt sjuka.

Under uttalande härav och då utskottet icke funnit anledning till erinran

mot beräkningen av nu ifrågavarande anslag, får utskottet hemställa,

att riksdagen må till bidrag till uppförande m. m. av hem för

kroniskt sjuka för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag

av 450,000 kronor.

68:o) Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning

(punkt 69) och under hänvisning till vad statsrådsprotokollet (sid.

339 och 340) i ämnet innehåller, hemställer utskottet,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår

ägt rum, till bidrag till driften av hem för kroniskt sjuka för

budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag av 750,000

kronor.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

89

69:o) Kungl. Maj:t Ilar föreslagit riksdagen (punkt 70) att Kliniker vid

dels, med uteslutande ur riksstaten av det under avdelningen sjukvårds- vanföreanstalanstalterna,

underavdelningen vanföreanstalter, uppförda ordinarie förslags- r7n ]

anslaget till kliniker vid vanföreanstalterna i Stockholm, Göteborg och

Hälsingborg, under samma avdelning och underavdelning med rubriken kliniker

vid vanföreanstalter uppföra ett ordinarie förslagsanslag av 160,000

kronor;

dels och godkänna de av departementschefen förordade grunderna för sistnämnda

anslags användning.

I fråga örn utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till sid. 341—343 i

statsrådsprotokollet.

I riksstaten för innevarande budgetår äro följande för vanföreväsendet

avsedda ordinarie förslagsanslag uppförda med här angivna belopp, nämligen

till kliniker vid vanföreanstalterna i Stockholm, Göteborg och Hälsingborg

med 136,000 kronor, till polikliniker vid nämnda vanföreanstalter

med 15,000 kronor, till underhåll av skol- och uppfostringshem för vanföra

med 70,000 kronor samt till de i Stockholm, Göteborg och Hälsingborg inrättade

undervisningsanstalterna för vanföra m. m. med 140,000 kronorIfrågavarande

anslag voro för budgetåret 1928/1929 upptagna till respektive

124,000, 15,000, 70,000 och 123,000 kronor.

Gällande grunder för åtnjutande av bidrag från ifrågavarande anslag äro

godkända av 1924 års riksdag och av Kungl. Maj:t fastställda genom brev

den 11 april 1924. De innebära, att statsbidrag från anslagen må tills vidare

utgå med följande belopp:

till vanföreanstalternas kliniker, per dag och patient........... kronor 2:15

» poliklinikerna, per anstalt och kvartal.............................. » 1,250: —

» skol- och uppfostringshemmen, per dag och elev............ » 2: —

» undervisningsanstalternas interna elever, per elev och

månad .............................................................................. » 54: —

» undervisningsanstalternas externa elever, per elev och

månad, högst ................... » 21: —

Tillika finnas bestämmelser meddelade angående det högsta antal vårdplatser

å kliniker samt skol- och uppfostringshem, för vilket statsbidrag må

utgå vid de särskilda anstalterna.

I 1927 års statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkt 64) framlades

förslag om viss minskning av bidragen till ifrågavarande kliniker samt skolock

uppfosfringsliem. I betraktande av att bidragen så nyligen som genom

beslut av 1924 års riksdag undergått sänkning ansåg emellertid 1927 års

riksdag, att bidragen icke åter borde beskäras (riksdagens skrivelse nr 5 A,

punkt 56).

I samband med beslutet örn inrättande av en ny vanföreanstalt i Härnösand

förutsattes, att statsbidrag till dess drivande skulle utgå efter samma

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Utskottets

yttrande.

grunder, som gällde beträffande de redan befintliga vanföreanstalterna.

Med hänsyn härtill hava benämningarna av ifrågavarande anslag ansetts böra

ändras så att därav framginge, att anslagen ej enbart vore avsedda för de förut

befintliga anstalterna. Anslaget till de i Stockholm, Göteborg och Hälsingborg

anordnade undervisningsanstalterna för vanföra m. m. syntes i detta

samband böra erhålla en beteckning, som bättre än den nuvarande angåve

dessa undervisningsanstalters speciella karaktär och samtidigt utvisade skillnaden

mellan ifrågavarande undervisningsanstalter samt skol- och uppfostringshemmen

för vanföra. De fyra anslagen syntes framdeles böra benämnas

kliniker vid vanföreanstalter, polikliniker vid vanföreanstalter, skol- och

uppfostringshem för vanföra samt yrkesskolor för vanföra m. m.

Det först nämnda av dessa anslag har nu föreslagits att höjas med 24,000

kronor. Anledningen härtill är, att antalet klinikplatser vid vanföreanstalterna

i Stockholm och Hälsingborg ökats eller komme att ökas. Någon höjning

av anslaget på grund av Härnösandsanstaltens tillkomst har däremot ansetts

icke vara behövlig.

Anslagen till polikliniker vid vanföreanstalterna och till underhåll av skolocli

uppfostringshem för vanföra hava ansetts böra bibehållas vid sina nuvarande

belopp å respektive 15,000 och 70,000 kronor. Visserligen har belastningen

å sistnämnda anslag under budgetåret 1928/1929 allenast utgjort

58,774 kronor, men då under hösten 1929 tillkommit 5 nya platser vid skoloch

uppfostringsavdelningen å vanföreanstalten i Stockholm, vore en ökning

av utgifterna å detta anslag att förutse.

I samband med utvidgningen av vanföreanstalten i Göteborg hade avsetts,

att platsantalet å därvarande yrkesskolor skulle ökas med 30. Ehuru Kungl.

Majit ännu icke medgivit statsbidrag för dessa nya elevplatser, borde man

räkna med att belastningen å anslaget till yrkesskolor för vanföra (undervisningsanstalter

för vanföra) såsom en följd av platsökningen kunde komma

att stiga med omkring 15,000 kronor. Då utgifterna å anslaget under den

senast förflutna budgetterminen uppgått till omkring 150,000 kronor, syntes

anslaget för nästa budgetperiod böra upptagas till lägst sistnämnda belopp.

Utskottet, som icke funnit skäl till erinran vare sig mot de föreslagna

förändringarna i avseende å rubrikerna å förevarande och de under punkterna

70—72 här nedan omförmälda anslagen eller mot storleken av de

äskade anslagsbeloppen och grunderna för deras användning, får alltså under

denna punkt hemställa,

att riksdagen må,

a) med uteslutande ur riksstaten av det under avdelningen

sjukvårdsanstalterna, underavdelningen vanföreanstalter, uppförda

ordinarie förslagsanslaget till kliniker vid vanföreanstalterna

i Stockholm, Göteborg och Hälsingborg, under samma

avdelning och underavdelning med rubriken kliniker vid van
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

91

föreanstalter uppföra ett ordinarie förslagsanslag av 160,000

kronor; samt

b) godkänna de av departementschefen i statsrådsprotokollet

över socialärenden den 3 januari 1930 förordade grunderna för

sistnämnda anslags användning.

70:o) Under åberopande av vad utskottet under nästföregående punkt Polikliniker

anfört, får utskottet hemställa, Anstalter?

att riksdagen må, [71.]

a) med uteslutande ur riksstaten av det under avdelningen

sjukvårdsanstalterna, underavdelningen vanföreanstalter, uppförda

ordinarie förslagsanslaget till polikliniker vid vanföreanstalterna

i Stockholm, Göteborg och Hälsingborg, under samma

avdelning och underavdelning med rubriken polikliniker vid

vanföreanstalter uppföra ett ordinarie förslagsanslag av 15,000

kronor; samt

b) godkänna de av departementschefen i statsrådsprotokollet

över socialärenden den 3 januari 1930 förordade grunderna för

sistnämnda anslags användning.

71:o) Under hänvisning till vad utskottet under punkt 69 anfört hemställer

utskottet,

att riksdagen må,

a) med uteslutande ur riksstaten av det under avdelningen

sjukvårdsanstalterna, underavdelningen vanföreanstalter, uppförda

ordinarie förslagsanslaget till underhåll av skol- och uppfostringshem

för vanföra, under samma avdelning och underavdelning

med rubriken skol- och uppf Östr ing shem för vanföra

uppföra ett ordinarie förslagsanslag av 70,000 kronor; samt

b) godkänna de av departementschefen i statsrådsprotokollet

över socialärenden den 3 januari 1930 förordade grunderna

för sistnämnda anslags användning.

Skol■ och

uppfostringsringshem

för

vanföra.

[72.]

72:o) Under åberopande av vad utskottet under punkt 69 anfört, får

utskottet hemställa,

att riksdagen må,

a) med uteslutande ur riksstaten av det under avdelningen

sjukvårdsanstalterna, underavdelningen vanföreanstalter, uppförda

ordinarie förslagsanslaget till de i Stockholm, Göteborg

och Hälsingborg inrättade undervisningsanstalterna för vanföra

m. m., under samma avdelning och underavdelning med

rubriken yrkesskolor för vanföra m. m. uppföra ett ordinarie

förslagsanslag av 150,000 kronor; samt

b) godkänna de av departementschefen i statsrådsprotokollet

över socialärenden den 3 januari 1930 förordade grunderna för

sistnämnda anslags användning.

Yrkesskolor

för vanföra

ra. ra.

[73.]

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Vanföreanstalt

i

Härnösand.

[74.]

73:o) Kungl. Majit lian föreslagit riksdagen (punkt 74) att till vanföreanstalt

i Härnösand för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag

av 475,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 344—347 i statsrådsprotokollet.

Med bifall till en den 22 februari 1927 avlåten proposition, nr 137, beslöt

riksdagen, bland annat, att dels medgiva, att det för Hemsö kustartillerikår

ursprungligen avsedda kasernetablissementet i Härnösand finge för en beräknad

kostnad av högst 960,000 kronor omändras till vanföreanstalt i huvudsaklig

överensstämmelse med av arkitekten K. Giiettler i augusti 1926 för

ett såsom alternativ betecknat förslag uppgjorda ritningar, dels och till vanföreanstalt

i Härnösand för budgetåret 1927/1928 anvisa ett extra reservationsanslag

av 75,000 kronor.

För budgetåret 1928/1929 beviljades ett fortsatt anslag för ändamålet å

200.000 kronor. Därvid beräknades, att återstoden av den kalkylerade kostnadssumman

skulle fördelas på budgetåren 1929/1930 och 1930/1931.

Sedan med en för den blivande anstaltens skötande bildad förening

— föreningen för bistånd åt vanföra i Norrland — träffats överenskommelse

örn anstaltens drivande, anbefallde Kungl. Majit genom brev den 16 mars

1928 byggnadsstyrelsen att i samråd med medicinalstyrelsen och föreningen

för bistånd åt vanföra i Norrland låta i huvudsaklig överensstämmelse med

av arkitekten Giiettler i augusti 1926 uppgjorda ritningar för en kostnad av

högst 960,000 kronor utföra erforderliga byggnadsarbeten för ifrågavarande

kasernetablissements omändring till vanföreanstalt, därvid byggnadsstyrelsen

skulle äga att efter samråd med medicinalstyrelsen och nyssnämnda förening

företaga de smärre ändringar i ritningarna, som kunde visa sig behövliga

eller lämpliga och av medicinalstyrelsen efter föreningens hörande godkändes

samt icke medförde ökning av kostnaden.

I överensstämmelse med förslag från medicinalstyrelsen äskades i 1929

års statsverksproposition fortsättningsvis ett extra reservationsanslag av

450.000 kronor till vanföreanstalt i Härnösand. Riksdagen biföll detta

förslag (skrivelse nr 5 A, punkt 63). Genom beslut den 10 maj 1929 ställde

Kungl. Majit det sålunda beviljade anslaget till byggnadsstyrelsens förfogande.

I skrivelse den 18 april 1929 hade emellertid byggnadsstyrelsen anmält,

att anbud införskaffats å utförandet av byggnads- och planeringsarbetena m. m.

i enlighet med ett av arkitekten Giiettler upprättat, reviderat förslag, åskådliggjort

å av honom upprättade nya, den 31 oktober 1928 och den 2 mars 1929

dagtecknade ritningar. Vidare hade efter verkställda specialutredningar upprättats

ritningar och kostnadsberäkningar m. m. rörande värme- och sanitärtekniska

installationer, maskinell utrustning, elektriska anläggningar och kylanläggning.

De sålunda verkställda närmare utredningarna hade givit vid

handen, att det icke vore möjligt att begränsa kostnaderna för byggnadsföretaget

till det av riksdagen godkända beloppet av 960,000 kronor, trots

att avsevärda inskränkningar och förenklingar beträffande själva byggnads
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

93

arbetet genomförts i det reviderade förslaget. Enligt en i byggnadsstyrelsens

skrivelse framlagd kostnadsberäkning skulle ombyggnadsföretaget kräva ett

sammanlagt belopp av 1,204,000 kronor, i vilket belopp dock inräknats närmare

angivna belopp för utförande av vissa kompletterande, såsom nödvändiga

ansedda arbeten och anordningar.

Med anledning av innehållet i byggnadsstyrelsens ifrågavarande skrivelse

föreslog Kungl. Majit uti en den 10 maj 1929 avlåten proposition, nr 237,

riksdagen att — med ändring av vad 1927 års riksdag bestämt — medgiva,

att omändringen till vanföreanstalt av ifrågavarande kasernetablissement

finge ske i huvudsaklig överensstämmelse med förberörda av arkitekten

Guettler upprättade, den 31 oktober 1928 och den 2 mars 1929 dagtecknade

ritningar och för en beräknad kostnad av högst 1,200,000 kronor. I denna

proposition återfinnes en sammanfattande redogörelse för ärendets tidigare

behandling, till vilken redogörelse må hänvisas.

Sedan riksdagen i skrivelse den 1 juni 1929, nr 271, anmält, att riksdagen

med hänsyn till i ärendet förekommande omständigheter ansett sig böra

bifalla Kungl. Majits ifrågavarande förslag, har Kungl. Majit genom brev

den 14 juni 1929 föreskrivit, att etablissementets omändring till vanföreanstalt

skulle ske i huvudsaklig överensstämmelse med sistberörda ritningar

och för en beräknad kostnad av högst 1,200,000 kronor. I samband därmed

har stadgats, att det skulle åligga byggnadsstyrelsen att beträffande utförande

av omändringsarbetena — utöver vad i sådant hänseende i brevet den 16

mars 1928 föreskrivits — vidtaga alla de åtgärder, vilka utan åsidosättande

av det med omändringen avsedda ändamålet vore ägnade att begränsa kostnaderna

för arbetenas utförande. Härvid hade styrelsen särskilt att taga

under omprövning, huruvida icke i anslutning till den uppfattning i ämnet,

som kommit till synes i den till 1927 års riksdag avlåtna propositionen nr 137

(s. 31), det i styrelsens skrivelse den 18 april 1929 till administrationskostnader,

arkitekt- och kontrollantarvode m. m. beräknade beloppet av 79,000

kronor skulle kunna något reduceras, och hade byggnadsstyrelsen att i samband

med äskande av fortsatt anslag till ifrågavarande omändringsarbetens

utförande inkomma med redogörelse för de åtgärder, styrelsen i det angivna

besparingssyftet vidtagit eller avsåge att vidtaga.

Av det sålunda anförda framgår, att av de beräknade kostnadeima för

vanföreanstaltens uppförande hittills anvisats 725,000 kronor och att det nu

äskade anslaget alltså utgör slutbeloppet för anstaltens färdigställande.

Förevarande förslag har utskottet ansett sig böra tillstyrka. Utskottet

vill emellertid på given anledning hava uttalat, att enligt utskottets mening

arkitektarvodet synes hava beräknats väl högt.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må till vanföreanstalt i Härnösand för budgetåret

1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag av 475,000

kronor.

Utskottets

yttrande.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Bidrag till

resor för vanföra

jämte

vårdare.

[75.]

Utskottets

yttrande.

Eugenia
hemmet.

[76.]

74:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 75)

dels höja det ordinarie förslagsanslaget till bidrag till resor för vanföra

jämte vårdare, nu 120,000 kronor, med 10,000 kronor till 130,000 kronor;

dels ock godkänna den av departementschefen förordade ändringen i grunderna

för anslagets användning.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 348 i statsrådsprotokollet.

Det ordinarie förslagsanslaget för bidrag till resor för vanföra jämte vårdare

var i riksstaten för budgetåret 1926/1927 uppfört med 90,000 kronor.

Bestämmelser rörande ifrågavarande statsbidrag äro meddelade i kungörelse

den 1 december 1914 (nr 459) med däri genom kungörelser den 29

augusti 1919 (nr 578) och den 7 maj 1926 (nr 173) gjorda ändringar.

I överensstämmelse med beslut av 1927 års riksdag hava genom kungörelse

den 6 maj 1927 (nr 150) bestämmelserna utsträckts att från och med

den 1 juli 1927 i tillämpliga delar gälla jämväl beträffande resor, som av vanföra

jämte vårdare företagas till och från anstalten Eugeniahemmet i Stockholm.

På grund av den därigenom motsedda ökningen i utgifterna från

anslaget samt belastningssiffran för budgetåret 1925/1926 blev anslaget från

och med budgetåret 1927/1928 höjt till 105,000 kronor.

Med hänsyn till belastningssiffran för perioden 1927/1928 — 123,877 kronor

— ävensom till väntad ökning under budgetåret 1929/1930 av antalet klinikpatienter

vid vanföreanstalterna höjdes anslaget från och med sistnämnda

budgetår till 120,000 kronor.

Den nu äskade förhöjningen är föranledd av ökade utgifter å anslaget.

Vad beträffar den föreslagna ändringen i anslagets användning, avser

denna, att statsbidrag av här ifrågavarande slag må kunna utgå redan under

nästa budgetår även för resor till den blivande vanföreanstalten i Härnösand

eller i samband med densamma anordnat skol- och uppfostringsliem.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag, får

alltså hemställa,

att riksdagen må

a) höja det ordinarie förslagsanslaget till bidrag till resor

för vanföra jämte vårdare, nu 120,000 kronor, med 10,000 kronor

till 130,000 kronor;

samt

b) godkänna den av departementschefen i statrådsprotokollet

över socialärenden den 3 januari 1930 förordade ändringen i

grunderna för anslagets användning.

75:o) På grund av Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning (punkt 76)

och linder hänvisning till vad statsrådsprotokollet (sid. 349) i ämnet innehåller,

hemställer utskottet,

s. 95 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

95

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår

ägt rum, till Eugeniahemmet för budgetåret 1930/1931 anvisa ett

extra anslag av 5,000 kronor.

76:o) Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts förslag (punkt 77) oell

under hänvisning till vad statsrådsprotokollet (sid. 351 och 352) i ämnet

innehåller, får utskottet hemställa,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår

ägt rum, till lindring i mindre bemedlade patienters å landsbygden

sjukvårdskostnader för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra

förslagsanslag av 60,000 kronor.

77:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 78) att till bidrag för

anställning av distriktssköterskor, att utgå enligt av departementschefen förordade

ändrade grunder, för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag

av 220,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 353—355 i statsrådsprotokollet.

Riksdagen har alltsedan år 1919 anvisat ett extra förslagsanslag till

beredande av bidrag för anställning av distriktssköterskor. För vartdera av

budgetåren 1927/1928 och 1928/1929 har anslaget uppförts med 190,000 kronor

men höjdes för innevarande period till 195,000 kronor.

Bestämmelser angående statsbidrag till avlöning åt distriktssköterskor

hava meddelats genom kungörelse den 30 april 1920 (nr 234). I denna författning

hava därefter ändringar vidtagits genom kungörelser den 26 september

1921 (nr 556), den 23 januari 1922 (nr 50), den 8 juni 1923 (nr 196)

och den 8 maj 1925 (nr 330). Därjämte har genom kungörelse den 16 oktober

1925 (nr 418) föreskrivits viss ändring i övergångsbestämmelserna till

författningen i fråga. Statsbidragets belopp är 500 kronor örn året för

varje distriktssköterskebefattning; dock utgår bidrag allenast för tid, då

befattningen uppehälles av ordinarie innehavare eller av vikarie med viss

minimikompetens.

Den nu föreslagna höjningen av anslaget sammanhänger med att antalet

bidragsberättigade sjuksköterskebefattningar ökats.

Det föreliggande förslaget innebär ock, att villkoren för statsbidrag till

avlöning åt distriktssköterskor skulle från och med år 1931 skärpas på det

sätt, att de komme att jämväl innefatta skyldighet för distriktssköterska att,

där fattigvårdssamhälle inom sköterskedistriktet det krävde, biträda den, som

vid allmän sjukvårdsanstalt handhade hjälpverksamhet för sinnessjuka.

Vad Kungl. Majit under förevarande punkt föreslagit riksdagen, har utskottet

funnit sig böra tillstyrka och hemställer alltså,

att riksdagen må till bidrag för anställning av distriktssköterskor•,

att utgå enligt av departementschefen i statsrådspro
-

Lindring

i mindre

bemedlade

patienters å

landsbygden

sjukvårdskostnader.

[77.]

Bidrag för

anställning

av distriktssköterskor.

[78.]

Utskottets

yttrande.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Dyrtidslijälp

åt distriktssköterskor.

[79.]

Utskottets

yttrande.

tokollet över socialärenden den 3 januari 1930 förordade ändrade

grunder, för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag

av 220,000 kronor.

78:o) Kungl. Majit Ilar föreslagit riksdagen (punkt 79) att till dyrtidslijälp åt

distriktssköterskor, att utgå enligt av departementschefen förordade ändrade

grunder, för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag av 1,500

kronor.

Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till sid. 355 och

356 åberopade statsrådsprotokollet.

Dyrtidslijälp åt distriktssköterskor har utgått alltsedan år 1920. Anslagen

för detta ändamål utgjorde till en början 100,000 kronor för år, men med

hänsyn till minskad belastning har successiv anslagsnedsättning ägt rum.

För vartdera av budgetåren 1927/1928 och 1928/1929 har anslaget uppförts

med endast 2,000 kronor. I riksstaten för innevarande period är anslagsbeloppet

ytterligare sänkt till 1,500 kronor.

Nuvarande bestämmelser för åtnjutande av ifrågavarande dyrtidslijälp äro

innefattade uti kungörelse den 7 maj 1926 (nr 172) med däri genom kungörelse

den 6 maj 1927 (nr 148) gjord ändring. Till sitt innehåll motsvara

bestämmelserna de under en följande punkt (82) omförmälda föreskrifterna

örn dyrtidshjälp åt distriktsbarnmorskor m. fl. Sålunda undantagas från dyrtidshjälps

åtnjutande distriktssköterskor och barnmorskor, vilka under näst

föregående kalenderår haft inkomst, dyrtidshjälp av statsmedel ej inberäknad,

av 1,500 kronor eller därutöver. Dyrtidshjälpen utgår med det belopp, varmed

den inkomst — dyrtidshjälp av statsmedel ej inberäknad — som distriktssköterska,

respektive barnmorska, åtnjutit under näst föregående kalenderår,

understiger 1,500 kronor, dock i intet fall med högre belopp än

200 kronor.

Den nu föreslagna ändringen i villkoren för dyrtidshjälpens utgående

innebär, att vid uppskattning av distriktssköterskas inkomst jämväl skall

bortses från sådant särskilt statsbidrag (ödemarkstillägg) enligt kungörelsen

den 15 juni 1923 (nr 227) angående statsbidrag till åtgärder för åstadkommande

av förbättrad sjukvård inom rikets ödemarksområden med däri sedermera

gjorda tillägg, som distriktssköterska inom ödemarksområde må hava

uppburit för samma år.

Den föreslagna ändringen i grunderna för ifrågavarande dyrtidshjälps åtnjutande

Ilar utskottet funnit sig böra tillstyrka.

Då storleken av det äskade anslaget — utgörande samma belopp, som för

innevarande budgetår anvisats — ej heller givit utskottet anledning till

erinran, får utskottet alltså hemställa,

att riksdagen må till dyrtidshjälp åt distriktssköterskor, att

utgå enligt av departementschefen i statsrådprotokollet över

socialärenden den 3 januari 1930 förordade ändrade grunder,

för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag av

1,500 kronor.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

97

79:o) På grund av Kungl. Maj:ts förslag (punkt 80) oell under hänvisning till

vad statsrådsprotokollet (sid. 356—358) i ämnet innehåller, hemställer utskottet,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår

ägt rum, till stipendier för deltagande i kurs för utbildande

av instrulctionsslcötersTcor och husmödrar vid sjukhus för budgetåret

1930/1931 anvisa ett extra anslag av 4,000 kronor.

80:o) I anledning av Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning (punkt 81)

och under åberopande av vad statsrådsprotokollet (sid. 358—360) i ämnet

innehåller, får utskottet hemställa,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår

ägt rum, till bidrag till avlöning åt distriktsbarnmorskor och

reservbarnmorskor för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag

av 690,000 kronor.

81:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 82) att till dyrtidshjälp

åt distriktsbarnmorskor m. fl., att utgå enligt av departementschefen förordade

ändrade grunder, för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag

av 100,000 kronor.

I fråga örn utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till sid. 360—362 i

statsrådsprotokollet.

Till dyrtidshjälp åt distriktsbarnmorskor och vissa av kommun fast anställda

barnmorskor hava anslag beviljats från och med år 1920. Anslagsbeloppet

utgjorde till en början 400,000 kronor för år men har sedermera

successivt minskats. För budgetåret 1925/1926 utgjorde anslaget 250,000

kronor.

Ett av Kungl. Majit för 1926 års riksdag (proposition nr 20) framlagt och

av riksdagen godkänt förslag rörande bland annat höjning av löneförmånerna

för distriktsbarnmorskor beräknades medföra en minskning i kostnaderna

för dyrtidshjälp åt distriktsbarnmorskor m. fl., så att dessa kostnader skulle

kunna nedbringas till ett årsbelopp av omkring 100,000 kronor. För vartdera

av budgetåren 1927/1928 och 1928/1929 har i anslutning till denna

beräkning anslaget upptagits till 100,000 kronor. För budgetåret 1929/1930

har anslaget — i anslutning till vissa av medicinalstyrelsen gjorda belastningsberäkningar

(se 1929 års statsverksproposition, femte huvudtiteln,

punkt 75) — uppförts med 115,000 kronor.

Nu gällande bestämmelser för åtnjutande av ifrågavarande dyrtidshjälp

äro innefattade i kungörelse den 18 juni 1926 (nr 239) med däri genom

kungörelse den 6 maj 1927 (nr 149) gjord ändring. Enligt dessa bestämmelser

skall, bland annat, från åtnjutande av dyrtidstillägg undantagas barnmorska,

som näst föregående kalenderår haft inkomst, dyrtidshjälp av statsmedel

ej inberäknad, av 1,500 kronor eller därutöver. På grund av denna

bestämmelse uteslutas från dyrtidstillägg de flesta distriktsbarnmorskor, och

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 6 sami. 5 käft. (Nr 5.) goi so 7

Stipendier

för deltagande

i kurs för

utbildande av

instruktionssköterskor

och

husmödrar

vid sjukhus.

[80.]

Bidrag till

avlöning åt

distriktsbarnmorskor

och

reservbarnmorskor.

[81.]

Dyrtidshjälp

åt distriktsbarnmorskor

m. fi.

[82.]

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Statsutskottets utlåtande Nr ö.

Utskottets

yttrande.

Skyddskoppympning

en.

[83.]

kungörelsen kar alltså huvudsakligen betydelse för de kommunalt anställda

barnmorskorna. Vidare är stadgat, att dyrtidshjälp av statsmedel utgår med

det belopp, varmed den inkomst — dyrtidshjälp av statsmedel ej inberäknad

— som barnmorska åtnjutit under näst föregående kalenderår, understiger

1,500 kronor, dock i intet fall med högre belopp än 200 kronor.

Utgifterna från förenämnda, för budgetåret 1927/1928 anvisade anslag utgjorde

142,679 kronor. Från motsvarande anslag för budgetåret 1928/1929

hava 109,377 kronor utanordnats.

Enligt ett av medicinalstyrelsen nu framlagt förslag skulle bestämmelserna

örn rätt att erhålla dyrtidshjälp ändras så, att dyrtidshjälp komme att

utgå med det belopp, varmed den inkomst — dyrtidshjälp och ödemarJcstillägg

av statsmedel ej inberäknade — som barnmorska åtnjutit under näst föregående

kalenderår, understege 1,500 kronor, dock i intet fall med högre

belopp än 200 kronor. För ernående av det med styrelsens förslag avsedda

syftet har departementschefen emellertid ansett ändring av motsvarande innehåll

böra ske även beträffande förenämnda stadgande örn att barnmorskor,

som komma över viss inkomstgräns, äro helt uteslutna från dyrtidshjälp av

statsmedel. Ifrågavarande stadganden i kungörelsen angående dyrtidshjälp

böra alltså enligt departementschefens mening jämkas så, att ödemarkstilllägg

av statsmedel i intet fall skall medräknas vid årsinkomstens bestämmande.

Under hänvisning till utskottets under punkt 78 här ovan gjorda uttalande

angående anslag till dyrtidshjälp åt distriktssköterskor får utskottet, som ej

heller haft något att erinra mot förevarande förslag, hemställa,

att riksdagen må till dyrtidshjälp åt distr iktebär timor skor m. fl.,

att utgå enligt av departementschefen i statsrådsprotokollet

över socialärenden den 3 januari 1930 förordade ändrade grunder,

för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag

av 100,000 kronor.

82:o) Kungl. Hajd har föreslagit riksdagen (punkt 83) att höja det ordinarie

förslagsanslaget till skyddskoppympningen, nu 120,000 kronor, med

20,000 kronor till 140,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 363 och 364 i statsrådsprotokollet.

Det ordinarie förslagsanslaget till skyddskoppympningen var i riksstaterna

för budgetåren 1924/1925 och 1925/1926 uppfört med 290,000 kronor. Utgifterna

från anslaget uppgingo för förstnämnda budgetår till 242,086 kronor.

Genom proposition nr 104 till 1926 års riksdag föreslog Kungl. Majit

riksdagen att antaga förslag till lag örn ändrad lydelse av vissa delar av

lagen den 2 juni 1916 (nr 180) örn skyddskoppympning. Detta förslag avsåg

bland annat vissa åtgärder i syfte att nedbringa statens utgifter för skyddskoppympning

och efterbesiktning av ympade. Riksdagen biföll Kungl. Majis

förslag, vilket trädde i kraft den 1 januari 1927.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

99

De sålunda beslutade åtgärderna väntades komma att medföra en kostnadsminskning,

som jämte beräknad utgiftsminskning på grund av det år

1925 utfärdade nja resereglementets verkningar antogs komma att uppgå

till omkring 100,000 kronor för år räknat. Med ledning av denna beräkning

sänktes anslaget för budgetåren 1926/1927 och 1927/1928 med respektive

50,000 kronor och 100,000 kronor i förhållande till belastningssiffran (242,086

kronor) för budgetperioden 1925/1926 och upptogs alltså för budgetperioden

1927/1928 till 140,000 kronor. Med samma belopp upptogs anslaget för

budgetåret 1928/1929. För innevarande budgetår utgör anslaget 120,000

kronor.

Den nu föreslagna höjningen av anslaget är föranledd av den genomsnittliga

belastningen å detsamma under de två senast förflutna budgetåren.

Utskottet har ansett sig böra tillstyrka Kungl. Maj:ts förevarande förslag

och hemställer alltså,

att riksdagen må höja det ordinarie förslagsanslaget till skyddskoppympningen,

nu 120,000 kronor, med 20,000 kronor till 140,000

kronor.

83:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 84) att till förbättrad

sjukvård inom rikets ödemarksområden för budgetåret 1930/1931 anvisa ett

extra reservationsanslag av 31,000 kronor.

Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till sid. 365—367 i

statsrådsprotokollet.

För ifrågavarande ändamål är för innevarande budgetår beviljat ett extra

reservationsanslag å 44,000 kronor.

Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Majits förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må till förbättrad sjukvård inom rikets ödemarksområden

för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag

av 31,000 kronor.

84:o) I enlighet med vad Kungl. Majit föreslagit riksdagen (punkt 85) och

under hänvisning till vad statsrådsprotokollet (sid. 368—372) i ämnet innehåller,

får utskottet hemställa,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår

ägt rum, till sjuktransporter med flygplan för budgetåret 1930/1931

anvisa ett extra reservationsanslag av 45,000 kronor.

85:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 86) att till vissa anordningar

för sjuktransporter med flygplan i Boden för budgetåret 1930/1931

anvisa ett extra reservationsanslag av 7,500 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 372—374 i statsrådsprotokollet.

Utskottets

yttrande.

Förbättrad

sjukvård

inom rikets

ödemarksområden.

[84.]

Sjuktransporter

med flygplan.

[85.]

Vissa

anordningar

för sjuktransporter

med flygplan

i Boden.

[86.]

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Statsutskottets utlåtande Nr ö.

Utskottets

yttrande.

Understöd åt

J. Henriksson

för odling

av ''medicinalväxter

m. vfi.

[87.]

Då utskottet ansett sig böra tillstyrka Kungl. Majis förevarande förslag,

hemställer utskottet alltså,

att riksdagen må till vissa anordningar för sjuktransporter med

flygplan i Boden för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag

av 7,500 kronor.

86:o) Kungl. Maji har föreslagit riksdagen (punkt 87) att till understöd

åt J. Henriksson för odling av medicinalväxter m. m. för budgetåret 1930/1931

anvisa ett extra anslag av 2,000 kronor.

I fråga örn utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till sid. 375 och

376 i statsrådsprotokollet.

Under tiden 1913—1923 har staten årligen lämnat bidrag till en av rektorn

J. Henriksson i Rostock bedriven verksamhet för odling av frön för uppdragande

av medicinalväxter ävensom för meddelande av undervisning i

medicinalväxters odling och insamlande. Medan under de första åren Kungl.

Majit beviljade understöden av tillgängliga medel, anvisade riksdagen, på

därom av Kungl. Majit gjorda framställningar, från och med år 1918 till

och med budgetåret 1923/1924 särskilda anslag för ändamålet, vilka anslag

från och med år 1919 till och med år 1922 utgingo med 3,000 kronor för år.

I riksstaten för budgetåret 1923/1924 upptogs för samma ändamål ett anslag

av 2,500 kronor avsett för Henrikssons verksamhet under kalenderåret 1923.

Från och med budgetåret 1924/1925 har av allmänna sparsamhetsskäl något

statsunderstöd till ifrågavarande verksamhet icke mera äskats hos riksdagen.

I vid 1926, 1927 och 1929 års riksdagar väckta motioner hemställdes, att

understöd för verksamheten måtte beviljas Henriksson, men dessa motioner

tillstyrktes icke av de utskott, vilka behandlade motionerna, och vunno ej

heller riksdagens bifall. Denna ståndpunkt föranleddes emellertid av särskilda

omständigheter. Sålunda framhöll 1926 års jordbruksutskott vid behandling

av denna fråga (se utskottets utlåtande nr 29), att det lämpligast

borde ankomma på Kungl. Majit att efter vederbörlig framställning pröva,

huruvida verksamheten jämväl i fortsättningen borde av staten understödjas,

samt att Kungl. Majit icke syntes sakna möjlighet att av till disposition

stående medel anvisa det belopp, som kunde befinnas skäligt, eller eventuellt

göra den framställning i ämnet till riksdagen, som kunde anses av

förhållandena betingad. 1927 års jordbruksutskott uttalade i samma fråga

(se utskottets utlåtande nr 57), att utskottet alltjämt skänkte den av Henriksson

bedrivna verksamheten sitt erkännande men att en av Henriksson i ämnet

gjord framställning icke föranlett någon Kungl. Majits åtgärd, vid vilket

förhållande utskottet icke ville föreslå beviljande av bidrag. Slutligen anförde

1929 års statsutskott vid behandling av den i ämnet väckta motionen

(se utskottets utlåtande nr 5 A, punkt 79), att enligt vad utskottet inhämtat

Henriksson från och med den 1 april 1929 erhållit anställning i privat tjänst

och där beretts tillfälle att fortsätta sin verksamhet. Vid sådant förhållande

s. 101 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

101

funne utskottet, som för visso skänkte den av Henriksson bedrivna verksamheten

sitt erkännande, det icke vara nödigt, att staten ånyo trädde

understödjande emellan för verksamhetens fortsatta bedrivande.

Vid anmälan inför Kungl. Maj:t av nu förevarande anslagsäskande har

departementschefen anfört följande:

»Den verksamhet för odling och insamling av medicinalväxter m. m., vilken

under en lång följd av år bedrivits av rektorn Henriksson, synes mig vara

av den betydelse för det allmänna, att den bör — på sätt tidigare skett —

av staten ekonomiskt understödjas. I verksamheten ingår även att lämna

muntliga och skriftliga råd och upplysningar i ämnet, att där så önskas

däri hålla föreläsningar samt att sommartid leda en kurs i medicinalväxtodling.

Jag får därför förorda, att för nästa budgetår för ändamålet i riksstaten

upptages ett extra anslag, vars storlek dock torde kunna begränsas

till 2,000 kronor. För anslagets utgående synas böra i huvudsak gälla av

medicinalstyrelsen föreslagna villkor, vilka överensstämma med av Kungl.

Maj:t i sådant hänseende förut meddelade föreskrifter.»

Utskottet har ansett sig böra tillstyrka, att medel för främjande av den

verksamhet, varom här är fråga, ånyo beredas å riksstaten. Då storleken

av det äskade anslagsbeloppet ej heller givit utskottet anledning till erinran,

får utskottet alltså hemställa,

att riksdagen må till understöd åt J. Henriksson för odling

av medicinalväxter rn. m. för budgetåret 1930/1931 anvisa ett

extra anslag av 2,000 kronor.

Överståthållarämbetet och landsstaten.

87:o) Beträffande Kungl. Maj:ts förslag angående ordinarie förslagsanslaget

till Överståthållarämbetet (punkt 88) kommer utskottet att framdeles under

riksdagen avgiva utlåtande; vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen

anmäla.

88:o) I två likalydande motioner, väckta, den ena, nr 75, inom första

kammaren av herrar G. W. Roos och 31. Hellberg och den andra, nr 135,

inom andra kammaren av herrar B. Christenson och G. A. Björkman har

hemställts, att riksdagen ville för sin del förklara, att den för landshövding,

som den 30 juni 1925 var innehavare av dylik befattning, medgivna rätten

att under vissa förutsättningar intill den 1 juli 1930 bibehålla av honom

vid förstnämnda tidpunkt innehavda uppdrag såsom ordförande eller ledamot

i styrelse för bankaktiebolag eller solidariskt bankbolag eller såsom funktionär

i dylikt bolag må utsträckas att gälla tillsvidare, intill dess nya allmänna

bestämmelser angående civil tjänstemans rätt att med sin befattning förena

enskilt uppdrag varda gällande, dock längst till den 1 juli 1932.

Utskottets

yttrande.

Överståth

allar änib etet.

[88.]

Motioner

angående

landshövdings

rätt att bibehålla

uppdrag

såsom ordförande

eller

ledamot i

styrelse för

bankaktiebolag

eller

solidariskt

bankbolag

771. m.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Utskottets

yttrande.

Befattningshavare

vid

länsstyrelserna.

[89.]

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt förslag, får utskottet

hänvisa till motionen nr 75 i första kammaren.

Såsom i motionerna erinrats, beslöt 1925 års riksdag i samband med den

då genomförda löneregleringen för landshövdingarna att av billighetsskäl

medgiva, att den, som den 30 juni 1925 vore innehavare av landshövdingebefattning,

finge i den utsträckning, förhållandena det tilläto, med ämbetet

förena uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för bankaktiebolag

eller solidariskt bankbolag eller såsom funktionär i dylikt bolag, dock högst

intill den 1 juli 1930.

Enligt motionärernas förslag skulle den sålunda för ifrågavarande förmåns

åtnjutande fixerade tidpunkten utsträckas att gälla tillsvidare, intill dess nya

allmänna bestämmelser angående civil tjänstemans rätt att med sin befattning

förena enskilt upjrdrag varda gällande, dock högst intill den 1 juli 1932.

Utskottet har icke funnit skäl föreligga för ett frångående av 1925 års

riksdags beslut och får alltså hemställa,

att herrar Boos’ och Hellbergs samt Christensons och

Björkmans ovanberörda motioner, I: 75 och II: 135, icke må till

någon riksdagens åtgärd föranleda.

89:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 89) att

dels besluta, att vid länsstyrelsen i Stockholms län skall från och med

den 1 juli 1930 inrättas en befattning såsom länsnotarie av lia klass;

dels godkänna de av departementschefen förordade förslagen till ordinarie

avlöningsstat samt till övergångsstat för befattningshavare vid länsstyrelserna,

att tillämpas från och med budgetåret 1930/1931;

dels och höja det ordinarie förslagsanslaget till befattningshavare vid länsstyrelserna,

nu 4,046,600 kronor, med 35,600 kronor till 4,082,200 kronor.

Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till sid. 378—398 i

statsrådsprotokollet.

Av det nu uppförda ordinarie förslagsanslaget till befattningshavare vid länsstyrelserna

motsvarar ett belopp av 4,035,500 kronor slutsumman av den för

befattningshavare vid länsstyrelserna från och med budgetåret 1929/1930

gällande ordinarie avlöningsstaten, medan återstoden eller 11,100 kronor motsvarar

slutsumman av den från och med samma budgetår gällande övergångsstaten

för befattningshavare vid länsstyrelserna.

Ben av riksdagen godkända ordinarie avlöningsstaten för befattningshavare

vid länsstyrelserna, vilken av Kungl. Majit fastställts genom brev den 10 maj

1929, är av följande utseende:

s. 103 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

103

Ordinarie avlöningsstat.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag...........................

Yikariatsersättningar, förslagsanslag......................................................

Avlöningsförstärkning till landssekreterare och landskamrerare,

förslagsanslag.......................................................................................

Personligt lönetillägg till landssekreterare och landskamrerare,

förslagsanslag................................>......................................................

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag

...................................................................................................

Sakkunniga till biträde vid utredningar m. m.................................

Summa kronor

Kronor.

2,660,000

50.000

124,000

61,500

1,125,000

15.000

4,035,500.

Enligt Kungl. Maj:ts nu föreliggande förslag skulle ändringar vidtagas i avseende

å anslagsposterna till avlöningar till ordinarie tjänstemän, till personligt lönetillägg

till landssekreterare och landskamrerare och till avlöningar till ickeordinarie

befattningshavare m. m. Därjämte har föreslagits, att visst belopp

till bestridande av ersättningar till sakkunniga inventeringsbiträden åt landsfogdarna

m. m. skall i form av särskild anslagspost inordnas under nyssnämnda

stat samt följaktligen även bestridas från förevarande ordinarie förslagsanslag.

Den ifrågsatta ändringen av anslagsposten till avlöningar till ordinarie

tjänsteman är föranledd därav, att en länsnotarie av l:a klass (lönegraden

B 24) föreslagits till inrättande vid länsstyrelsen i Stockholms län. Yid

bifall härtill skulle sagda anslagspost höjas med 8,580 kronor till 2,668,580

kronor, eller i avrundat tal 2,668,600 kronor.

Beträffande härefter anslagsposten till personligt lönetillägg till landssekreterare

och landskamrerare innebar 1925 års beslut i samband med löneregleringen

för befattningshavare vid länsstyrelserna, att ordinarie landssekreterare

eller ordinarie landskamrerare, som övergått till den nya lönestaten

och vilkens sammanlagda avlöning, tillfällig löneförbättring däri inbegripen,

i medeltal under åren 1920—1924 jämte under samma tid i medeltal uppburna

sportler överstigit vederbörandes avlöning, däri inberäknad avlöningsförstärkning,

för budgetåret 1925/1926, skulle tilldelas personligt lönetillägg,

motsvarande berörda överskott, dock högst 5,400 kronor för år räknat, med

iakttagande att det sålunda bestämda personliga lönetillägget skulle avskrivas

med en niondel från och med den 1 juli 1926, med ytterligare en niondel å

det ursprungliga beloppet från och med den 1 juli 192 i o. s. v., sa att hela

beloppet vore avskrivet med utgången av juni manad 1934.

Förutom genom nu nämnda successiva avskrivning skall enligt gällande

grunder det särskilda personliga lönetillägget minskas, i den mån tjänstemannens

avlöning till följd av uppflyttning till högre löneklass ökas utöver

den nyss angivna sammanlagda avlöningen omedelbart efter övergången till

den nya lönestaten.

Denna anslagspost, som med hänsyn till sin natur årligen undergått minskning

och med vilken man endast behöver räkna till och med budgetåret

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

1933/1934, har för nästkommande budgetår synts kunna ytterligare nedsättas

med samma belopjD, varmed nedsättning ägde rum för innevarande budgetår,

eller alltså med 15,500 kronor. På grund härav har anslagsposten nu upptagits

till 46,000 kronor.

Anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. rn. be-''

stämdes fran och med budgetåret 1928/1929 till 1,125,000 kronor, vilket innebar

en höjning i förhållande till föregående budgetår. Höjningen förorsakades

huvudsakligen därav, att medlen för avlönande av icke-ordinarie personal

vid länsstyrelserna från och med budgetåret 1928/1929 skulle i sin

helhet beräknas inom anslaget till befattningshavare vid länsstyrelserna i

stället för att, såsom dittills varit fallet, uppdelas på nämnda anslag och

femte huvudtitelns allmänna expensanslag. Det förutsattes, att den närmare

fördelningen av anslagspostens belopp skulle ankomma på Kungl. Majit i

samband med anvisande från anslagsposten av medel till de särskilda länsstyrelserna,

därvid ett belopp av förslagsvis 40,000 kronor borde reserveras

till Kungl. Maj:ts disposition för mötande av eventuella behov av anslagsförstärkningar

under löpande budgetår.

Enligt vad av statsrådsprotokollet framgår, utgör emellertid summorna

av de hittills under budgetåret anvisade beloppen 1,120,840 kronor. Skillnaden

mellan detta belopp och anslagspostens totalbelopp utgör 4,160 kronor.

Sistnämnda summa utgör alltså hela det belopp, som nu står till Kungl.

Maj:ts disposition för mötande av de krav, som av särskilda anledningar

kunna uppkomma på förstärkning under löpande budgetår av de till länsstyrelsernas

förfogande ställda beloppen.

Efter att hava angivit, att länsstyrelserna för avlöningar till icke-ordinarie

befattningshavare m. m. för nästkommande budgetår begärt tillhopa 1,252,575

kronor, har departementschefen i fråga örn höjning av denna anslagspost

anfört följande:

»Den ökning detta belopp innebär i förhållande till anslagspostens nuvarande

belopp bär i stor utsträckning angivits vara påkallad därav, att länsstyrelserna

genom författningar av skilda slag belastats med nya arbetsuppgifter.

I första hand hava — förutom den nya lagstiftningen på vägväsendets

område — åberopats lagstiftningen örn trafikförsäkring å motorfordon

och lagen örn tillsyn över de stiftelser, av vilka den förstnämnda trätt i tilllämpning

fran och med den 1 juli 1929 och den andra från och med den

1 januari innevarande år. Vidare hava av tidigare författningar, som successivt

ökat länsstyrelsernas arbetsbörda, åberopats brandstadgan, lagen örn

samhällets barnavård, lagen örn polisväsendet i riket, lagen örn rätt i vissa

fall för nyttjanderättsliavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område,

lagen örn delning av jord på landet, kungörelsen med vissa bestämmelser

angående skjutvapen och ammunition, kommunalskattelagen och därmed

sammanhängande författningar, med Hera. Därjämte har påpekats, bland

annat, att antalet automobilärenden till följd av automobiltrafikens uppsving

kraftigt ökats.

Vad angår frågan örn medel till de nya arbetskrafter hos länsstyrelserna,

s. 105 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

105

som erfordras på grund av vägorganisationens omläggning, får jag erinra, att

chefen för kommunikationsdepartementet, på sätt närmare framgår av protokollet

över kommunikationsärenden för denna dag angående anslagen till

kommunikationsdepartementet, givit sitt förord till statskontorets förslag, att

det ökade anslagsbehovet för nyssnämnda ändamål skulle tillgodoses ur anslag

under sjätte huvudtiteln. I anledning härav torde vid bedömande av

frågan örn storleken av ifrågavarande anslagspost hänsyn ej behöva tagas

till berörda kostnader.

Jag ber att härefter få närmare ingå på frågan angående storleken av det

belopp, vartill förevarande anslagspost bör upptagas för nästkommande budgetår.

Yad då först angår anslagsbehovet för grundavlöningar till icke-ordinarie

befattningshavare vid länsstyrelserna biträder jag efter granskning

av länsstyrelsernas medelsäskanden statskontorets åsikt, att det för innevarande

budgetår utgående beloppet å omkring (1,035,000 + 34,840 + 1,000)

1,071,000 kronor bör vara tillräckligt för tillgodoseende av detta behov. Den

mindre höjning, som på vissa håll må böra äga rum, torde sålunda kunna

kompenseras genom motsvarande nedsättningar hos andra länsstyrelser. Någon

höjning av det till fördelning på länsstyrelserna avsedda beloppet finner jag

därför ej motiverad. Jag har härvid tagit hänsyn även till den ökning i utgifterna

under ifrågavarande anslagspost, som kan föranledas av mitt förslag

i det följande angående beredande av möjlighet för landsfogdarna med flera

att anlita sakkunniga biträden vid inventeringsförrättningar. I detta sammanhang

må understrykas det av statskontoret påpekade förhållandet, att de

faktiska utgifterna till grundavlöningar för budgetåret 1928/1929 ej uppgått till

mer än 1,003,218 kronor. Att jag det oaktat funnit någon sänkning av summan

av anvisade belopp icke böra företagas, beror på den ökning i länsstyrelsernas

arbetsbörda, som under senare år tillkomna författningar medfört eller komma

att medföra. Vad härefter anslagsbehovet till avlöning sförhöjning ar beträffar,

torde behov av ändring i det för detta ändamål nu beräknade beloppet, 50,000

kronor, icke finnas. Under nu nämnda förutsättningar skulle alltså, örn ifrågavarande

anslagspost för avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m.

bibehålies vid oförändrat belopp, 1,125,000 kronor, till Kungl. Maj:ts disposition

för mötande av oförutsedda behov stå ett belopp av allenast 4,000 kronor.

Som förut berörts har det ursprungligen förutsatts, att denna reservation

skulle utgöra omkring 40,000 kronor. Jag finner lämpligt, att reservationens

storlek alltjämt uppgår till sistnämnda belopp, och föreslår som följd härav

en ökning för detta ändamål av förevarande anslagspost med 36,000 kronor

eller till 1,161,000 kronor.»

Såsom ovan antytts, innebär det föreliggande förslaget slutligen, att visst

belopp, förslagsvis 10,000 kronor, skulle ställas till förfogande för bestridande

av ersättningar till sakkunniga inventeringsbiträden åt landsfogdarna eller

befattningshavare, som förordnats att i landsfogdes ställe förrätta inventeringar,

att utgå i form av särskild anslagspost linder den ordinarie avlöningsstaten

till befattningshavare vid länsstyrelserna. I fråga örn den närmare

utredningen härutinnan tillåter sig utskottet hänvisa till sid. 390—397

i statsrådsprotokollet.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Utskottets

yttrande.

Vid bifall till råd sålunda i skilda hänseenden förordats skulle staten för

befattningshavare vid länsstyrelserna från och nied den 1 juli 1930 erhålla

följande utseende:

Ordinarie avlöningsstat. Kronor.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag........................... 2,668,600

Yikariatsersättningar, förslagsanslag...................................................... 50,000

Avlöningsförstärkning till landssekreterare oell landskamrerare, förslagsanslag

.......................................................................................... 124,000

Personligt lönetillägg till landssekreterare och landskamrerare, förslagsanslag

.......................................................................................... 46,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag 1,161,000

Sakkunniga till biträde vid utredningar m. m.................................. 15,000

Sakkunniga inventeringsbiträden åt landsfogdarna m. 11., förslagsanslag.

.................................. 10,000

Summa kronor 4,074,600.

Den för befattningshavare vid länsstyrelserna gällande övergångsstaten,

som fastställts av Kungl. Majit genom brev den 10 maj 1929, är av följande

lydelse:

Tjänst-

.

Lön

görings-

penningar

Summa

1 lanträntmästare i Blekinge

län....................................

2.500

1.000

o, 500

]

1 lanträntmästare i Västernorr- lands län...........................

2,500

1,300

3.800

1 Efter 5 år kan lönen höjas

1 lanträntmästare i Norrbot-

( med 500 kronor.

tens län ..........................

2.500

1.300

3,800

i

''

Summa kronor

7,500

3,600

11,100

Sedan innehavaren av lanträntmästarbefattningen i Blekinge län numera

avlidit, bör från och med budgetåret 1930/1931 nämnda befattning uteslutas

ur övergångsstaten och statens slutsumma nedsättas med 3,500 kronor till

7,600 kronor, därav lön 5,000 kronor och tjänstgöringspenningar 2,600 kronor.

I enlighet med vad sålunda anförts skulle anslaget till befattningshavare

vid länsstyrelserna för nästkommande budgetår bestämmas till (4,074,600 +

7,600) 4,082,200 kronor och alltså ökas med 35,600 kronor i förhållande till

nuvarande beloppet 4,046,600 kronor.

Vid prövning av förevarande anslagsäskande har utskottet i likhet med

statskontoret kommit till den uppfattningen, att en besparingsundersökning

för länsstyrelsernas vidkommande snarast bör igångsättas.

Såsom skäl för sin mening härutinnan har statskontoret åberopat det nu

föreliggande, omfattande anslagskravet från länsstyrelsernas sida samt alldeles

särskilt den väntade ökningen i länsstyrelsernas arbetsuppgifter. Först

genom en dylik undersökning kunde det enligt statskontorets förmenande

bliva utrönt, i vad mån tillkomsten av de nya ämbetsuppgifterna för läns
-

s. 107 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

107

styrelserna krävde anställande av ytterligare personal, oell statskontoret funne

sig dessförinnan böra motsätta sig inrättandet av nya ordinarie befattningar.

Till denna statskontorets mening ansluter sig utskottet. Utskottet kan sålunda

icke tillstyrka det nu framlagda förslaget örn nyinrättande av en länsnotarietjänst

av l:a klass i Stockholms län.

Slutligen torde ock i detta sammanhang böra beaktas, att tillräckliga motiv

icke synas föreligga för ett frångående av den förut av riksdagen hävdade

åsikten, att frågan örn inrättandet av nya ordinarie befattningar bör på en

gång upptagas till prövning beträffande samtliga länsstyrelser.

På grund av den ställning, utskottet sålunda intagit till berörda fråga,

lärer anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän för nästkommande

budgetår böra upptagas med oförändrat belopp, 2,660,000 kronor.

Yad däremot angår beräkningen av anslagsposterna till personligt lönetillägg

till landssekreterare och landskamrerare samt till avlöningar till ickeordinarie

befattningshavare, har utskottet ansett sig böra biträda Kungl.

Majlis förslag härutinnan.

Då utskottet slutligen funnit framställningen örn medels anvisande för

anlitande i större omfattning, än vad hittills varit fallet, av sakkunniga inventeringsbiträden

åt landsfogdarna m. fi. välbetänkt samt icke haft något

att erinra mot storleken av det härför äskade beloppet eller mot vad Kungl.

Majit i övrigt föreslagit, får utskottet alltså hemställa,

att riksdagen må

a) avslå Kungl. Majits förslag örn inrättande vid länsstyrelsen

i Stockholms län från och med den 1 juli 1930 av en befattning

såsom länsnotarie av lia klass;

b) godkänna följande förslag till ordinarie avlöningsstat samt

till övergångsstat för befattningshavare vid länsstyrelserna, att

tillämpas från och med budgetåret 1930/1931:

Ordinarie avlöningsstat. Kronor

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ... 2,660,000

Vikariatsersättningar, förslagsanslag............................. 50,000

Avlöningsförstärkning till landssekreterare och landskamrerare,

förslagsanslag .......................................... 124,000

Personligt lönetillägg till landssekreterare och landskamrerare,

förslagsanslag .......................................... 46,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m.,

förslagsanslag............................................................... 1,161,000

Sakkunniga till biträde vid utredningar m. m.......... 15,000

Sakkunniga inventeringsbiträden åt landsfogdarna

m. fl., förslagsanslag ...................... 10,000

Summa kronor 4,066,000

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Fögderiförvaltningarna.

Vikariatstrsättning

ar

vid fögderiförvaltningarna.

[90o.91.]

Ortstillägg till

landsfogden

i Göteborgs

och Bohus

län.

[92.]

Ersättning åt

lappfogdar

m. m.

[93.]

Övergångsstat.

Tjänst-

'' '' -.......

Lön

görings-

penningar

Summa

1 lanträntmästare i Väster-

norrlands län..................

2,500

1,300

3.800

1 Efter 5 år kan lö-

1 lanträntmästare i Norr- bottens län...................

2,500

1,300

3.800

/ nen höjas med

1 500 kronor.

Summa kronor

5,000

2,600

7,600

samt

e) höja det ordinarie förslagsanslaget till befattningshavare

vid länsstyrelserna, nu 4,046,600 kronor, med 27,000 kronor till

4,073,600 kronor.

90:o) Beträffande Kungl. Maj:ts förslag angående dels ordinarie förslagsanslaget

till fögderiförvaltningarna (punkt 90) och dels ordinarie förslagsanslaget

till vikariatsersättningar vid fögderiförvaltningarna (punkt 91) kommer

utskottet att framdeles under riksdagen avgiva utlåtanden; vilket utskottet

skolat härigenom för riksdagen

anmäla.

91 :o) På grund av Kungl. Maj:ts förslag (punkt 92) och under hänvisning

till vad statsrådsprotokollet (sid. 399 och 400) i ämnet innehåller, hemställer

utskottet,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår

ägt rum, till ortstillägg till landsfogden i Göteborgs och Bohus län

för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra anslag av 200 kronor.

92:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 93) att till ersättning

åt lappfogdar m. m. för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag

av 50,600 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 400—402 i statsrådsprotokollet.

Alltsedan år 1891 har riksdagen anvisat extra anslag till ersättning åt

juridiskt biträde åt de svenska lapparna i Norge samt till lappfogdar och

lappförmän m. m. Förevarande anslag, som under senare år haft rubriken

ersättning åt lappfogdar m. m., har reservationsanslags karaktär. Anslagsbeloppet

utgjorde från och med år 1921 till och med budgetåret 1926/1927

— inräknat ett å tilläggsstat för år 1921 beviljat förstärkningsanslag —

43,550 kronor för år. I samband med beslut vid 1927 års riksdag örn medgivande

av visst provisoriskt avlöningstillägg åt lappfogdarna samt örn beräknande

av medel för ökning av expensersättningen till nämnda tjänstemän

höjdes anslaget för perioden 1927/1928 till 46,350 kronor (se 1927 års statsverksproposition,

femte huvudtiteln, punkt 86, samt riksdagens skrivelse

nr 5 A, punkt 77).

Anslaget, som för budgetåret 1928/1929 upptogs till 48,500 kronor, är för

innevarande budgetperiod uppfört med 50,600 kronor. Anslagsbehovet beräknades

på följande sätt.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

109

Kronor

Arvoden till fyra lappfogdar (4 X 5,500)................................................... 22,000

Provisoriskt avlöningstillägg till lappfogden i Jämtlands län och. till var

och en av de två lappfogdarna i Norrbottens län (3 X 500)............ 1,500

Arvode till ett biträde, gemensamt för de två lappfogdarna i Norrbottens

län ................................................................................................ 3,600

Gottgörelse till de fyra lappfogdarna för inköp av skrivmaterialier,

blanketter o. d. (4 X 300) .................................................................... 1,200

Juridiskt biträde till de svenska lapparna i Norge ............................. 6,300

Ersättning och gratifikation åt ordningsmän inom lappbyarna och åt

lappförmän ............................................................. 14,500

Summa kronor 49,100

Med hänsyn väsentligen till önskvärdheten att erhålla viss marginal å

anslaget — särskilt sistnämnda post är svår att exakt beräkna — höjdes

ifrågavarande summa med 1,500 kronor till 50,600 kronor.

För budgetåret 1930/1931 hava nu från förevarande anslag beräknats utgifter

i huvudsak till samma ändamål och med enahanda belopp som för

innevarande budgetår. Dock har icke upptagits något belopp till provisoriskt

avlöningstillägg till lappfogden i Norrbottens norra lappfogdedistrikt,

enär den under år 1929 förordnade innehavaren av tjänsten i nämnda distrikt,

i motsats till sin företrädare, icke berättigats att uppbära dylikt tillägg. Det

motsvarande gäller lappfogdebefattningen i Jämtlands län. Den tidigare

tjänstinnehavaren har den 31 december 1929 erhållit avsked, och hans efterträdare

har icke tillerkänts avlöningstillägg. Anslaget har alltså av dessa

skäl ansetts kunna reduceras med sammanlagt 1,000 kronor.

Då emellertid å andra sidan viss ersättning — högst 800 kronor — ansetts

böra beredas lappfogden i Västerbottens län för hållande av skrivbiträde

å lappfogdekontoret, har anslaget för nästkommande budgetår synts

böra bestämmas till (50,600 —1,000 + 800) 50,400 kronor. Denna obetydliga

divergens har dock icke synts departementschefen utgöra anledning till

ändring av anslagets nuvarande belopp.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag i

ämnet, får alltså hemställa,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår

ägt rum, till ersättning åt lappfogdar m. m. för budgetåret

1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag av 50,600

kronor.

93:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 94) att till kostnader i

anledning av val av landstingsmän m. fl. år 1930 för budgetåret 1930/1931

anvisa ett extra förslagsanslag av 100,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 403 i statsrådsprotokollet.

I riksstaten för budgetåret 1926/1927 upptogs ett extra förslagsanslag å

70,000 kronor till bestridande av de kostnader för anlitande vid länsstyrelserna

av extra arbetskrafter m. m., som kunde uppstå i samband med

Utskottets

yttrande.

Kostnader i

anledning av

val av

landstingsmän

m. fl.

Ar 1930.

[94.]

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

förrättande år 1926 av allmänna val av landstingsman samt kommunal- och

municipalfullmäktige (se 1926 års statsverksproposition, femte huvudtiteln,

punkt 101 samt riksdagens skrivelse nr 5 Å, punkt 81, samma år). Kostnaderna

för valens kungörande bestredos då till största delen från annat

anslag.

Under år 1930 skola förrättas nya allmänna val av nyss omförmälda slag.

I anledning härav har ett anslag för ändamålet ansetts böra anvisas å

budgeten för perioden 1930/1931. Med ledning av vissa från länsstyrelserna

infordrade uppgifter angående kostnaderna år 1926 ävensom angående de

belopp, som för nästa år ansetts erforderliga därför, har anslaget synts böra

uppföras med 100,000 kronor. Härvid har förutsatts, att från anslaget skulle

bestridas såväl kostnaderna för extra personal hos länsstyrelserna och för

förhyrande, där så erfordrades, av särskild lokal för röstsammanräkningarna

och liknande kostnader som även — i analogi med vad som föreskrevs i

fråga örn 1928 års andrakammarval — utgifterna för valens kungörande.

Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må till kostnader i anledning av val av landstingsmän

m. fl. år 1930 för budgetåret 1930/1931 anvisa ett

extra förslagsanslag av 100,000 kronor.

Polisväsendet.

Polisväsendet 94:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 95) att till polisväsen*

det i riket för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag av 2,190,000

Lyö-J kronor.

Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till sid. 403—413 i

statsrådsprotokollet.

De med 1925 års omorganisation av polisväsendet sammanhängande anslagsfrågorna

behandlades av Kungl. Majit i den till nämnda års riksdag

avlåtna propositionen nr 59 och av riksdagen i skrivelse nr 266, därvid riksdagen

åberopade innehållet i andra särskilda utskottets av riksdagen godkända

utlåtande nr 4. På sätt närmare framgår av dessa handlingar, ansågs

för budgetåret 1925/1926 böra upptagas ett anslag till »polisväsendet i

riket» med ett belopp av 1,480,000 kronor för användning i huvudsaklig

överensstämmelse med i nyssnämnda utskottsutlåtande angivna eller förordade

grunder.

Nämnda anslag var i riksstaten för budgetåret 1926/1927 upptaget med

1.750.000 kronor. För budgetåret 1927/1928 var anslaget upptaget till

1.640.000 kronor och för budgetperioden 1928/1929 till 1,800,000 kronor.

I riksstaten för budgetåret 1929/1930 är anslaget uppfört med 1,960,000

kronor.

De utgifter till olika ändamål, som skulle bestridas från anslaget till

polisväsendet i riket, beräknades för budgetåret 1929/1930 på sätt framgår

av följande tablå:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 0.

lil

Den lokala polisorganisationen å landsbygden.................... kronor

Retroaktiva pensionsavgifter för extra polismän och fjärdingsman

å landsbygden.............................................................. »

Landstingens polisväsen............................................................ »

Reservpolisorganisationen........................................................ »

Kriminalpolisorganisationen..................................................... »

Polisskola ..................................................................................

Tidningen »Polisunderrättelser» .............................................

Centralbyrån för fingeravtryck ................................................

Gränskontroll............................................................................

Till användning enligt förut gällande grunder ............... »

350.000

42.000

46,250

261,900

240.000

60.000

60,000

24.000

30.000

845.000

Summa kronor 1,959,150

Anslaget avrundades uppåt till 1,960,000 kronor.

Vid behandlingen av frågan örn anslag till polisväsendet i riket för nästkommande

budgetår har någon ändring icke ifrågasatts beträffande posterna

retroaktiva pensionsavgifter för extra polismän och fjärdingsman å landsbygden,

landstingens polisväsen, kriminalpolisorganisationen, polisskola, centralbyrån för

fingeravtryck och gränskontroll. Dessa poster hava sålunda för budgetåret

1930/1931 upptagits med samma belopp som för innevarande år.

Yad angår posten den lokala polisorganisationen å landsbygden har denna

post, med hänsyn till att statsbidraget enligt den av riksdagen godtagna

planen för genomförande av 1925 års polislagstiftning skulle ökas med 70,000

kronor för vart och ett av vissa övergångsår, föreslagits att höjas från 350,000

kronor till 420,000 kronor.

I fråga örn posten till reservpolisorganisationen är ock en ökning ifrågasatt.

Ökningen är föranledd av att Stockholm och Jönköping på grund av

stegring av folkmängden äro skyldiga tillhandahålla ytterligare 1 reservpolisman

vardera. Någon annan anledning till ändring av förevarande anslagspost

än nyss angivna förhållanden har ej ansetts föreligga. Posten har följaktligen

för nästa budgetår beräknats till (261,900 + 2,400) 264,300 kronor.

Även anslagsposten för utgivande av tidningen »Polisunderrättelser» har

föreslagits att höjas med ett mindre belopp eller 5,000 kronor. Denna ökning

är beroende på att nytt avtal träffats mellan arbetsgivare och arbetare

inom boktryckerifacket.

Yad slutligen beträffar beräkningen av det belopp av anslaget till polisväsendet,

som bör utgå enligt förut gällande grunder, har detta med hänsyn

till storleken av utgifterna från sagda anslag under budgetåret 1928/1929

ansetts böra bestämmas till 995,000 kronor.

I enlighet med det anförda skulle beräkningen av anslaget till polisväsendet

i riket för budgetåret 1930/1931 te sig på sätt framgår av följande tablå:

Den lokala polisorganisationen å landsbygden ..................... kronor 420,000

Retroaktiva pensionsavgifter för extra polismän och fjär
dingsmän

å landsbygden..................................................... » 42,000

Landstingens polisväsen............................................................ » 46,250

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Statsutskottets utlåtande Nr J.

Utskottets

yttrande.

Vissa ersättningar

åt

befattningshavare

vid

polis- och

åklagarväsendet.

[96.]

Reservpolisorganisationen..............................................

......... kronor 264,300

Kriminalpolisorganisationen..........................................

........... » 240,000

Polisskola..........................................................................

.......... » 60,000

Tidningen »Polisunderrättelser» ..................................

.......... » 65,000

Centralbyrån för fingeravtryck......................................

......... » 24.000

Gränskontroll..................................................................

.......... » 30,000

Till användning enligt förut gällande grunder..........

......... » 995,000

Summa kronor 2,186,550

Med någon avrundning har anslaget med dessa utgångspunkter ansetts

kunna bestämmas till 2,190,000 kronor, vilket belopp, i jämförelse med anslaget

för budgetåret 1929/1930 å 1,960,000 kronor, innebär en ökning med

230,000 kronor.

Yad Kungl. Majit under förevarande punkt i skilda hänseenden föreslagit

riksdagen, har utskottet funnit sig böra tillstyrka.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må till •polisväsendet i rilcet för budgetåret

1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag av 2,190,000 kronor.

95:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 96) att till vissa ersättningar

åt befattningshavare vid polis- och åklagarväsendet, att utgå enligt

av departementschefen förordade ändrade grunder, för budgetåret 1930/1931

anvisa ett extra förslagsanslag av 870,000 kronor.

I fråga örn utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till sid. 413—415 i

statsrådsprotokollet.

Anslaget till vissa ersättningar åt befattningshavare vid polis- och

åklagarväsendet, som för första gången upptogs i riksstaten för budgetåret

1925/1926, har för budgetåret 1928/1929 beräknats till 725,000 kronor och för

innevarande budgetår uppskattats till 800,000 kronor.

Angående anslagets användning äro bestämmelser meddelade i kungörelse

den 26 juni 1925 (nr 342) angående ersättning åt befattningshavare vid polisoch

åklagarväsendet för vissa av deras verksamhet föranledda utgifter m. m.

Därjämte bestridas från och med budgetåret 1926/1927 från förevarande anslag

jämväl de ersättningar, som tillkomma landsfiskalerna jämlikt kungörelsen

den 17 september 1851 (nr 31) angående ersättning till länsmän och

nämndemän i de fall, då flera härader hava gemensam tingstad i brottmål.

Kungörelsen den 26 juni 1925 har två gånger undergått ändring, varigenom

ramen för anslagets användning något utvidgats. Sålunda har genom

kungörelse den 7 maj 1926 (nr 176) landsfiskal tillerkänts resekostnadsersättning

för tjänsteresa, företagen för verkställande av inventering hos landsfiskalen

underställt exekutionsbiträde. Vidare har genom kungörelse den

19 september 1929 (nr 339) — i samband med utfärdande av ny sinnessjuklag

— landsfiskal tillerkänts ersättning för tjänsteresa för åtgärd, som ankommer

s. 113 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

113

på honom enligt nämnda lag. Sistberörda kungörelse träder dock först i

tillämpning samtidigt med den nja sinnessjuklagen eller den 1 januari 1931.

Fråga Ilar nu uppkommit örn en ytterligare ändring i 1925 års berörda

kungörelse.

Enligt nämnda kungörelse utgår resekostnadsersättning till landsfiskal,

bland annat, för tjänsteresa, som företagits för undersökning eller utredning

enligt lagen den 14 juni 1918 örn fattigvården eller lagen den 6 juni 1924

örn samhällets barnavård eller för handräckning enligt någon av dessa

lagar.

Det nu föreliggande förslaget innebär, att i kungörelsen skulle intagas

stadgande örn rätt för landsfiskal att uppbära motsvarande ersättning jämväl

för tjänsteresor i och för undersökningar och utredningar i frågor rörande

mantalsskrivning.

Vad denna fråga beträffar, har departementschefen anfört följande:

»För min del finner jag det skäligt, att landsfiskal för ifrågavarande resor

tillerkännes enahanda rätt till resekostnadsersättning, som han enligt de för

anslaget fastställda grunderna åtnjuter för vissa andra tjänsteresor för närliggande

ändamål, särskilt i fattigvårds- och barnavårdsärenden. Av omförmälda

från landsfiskalerna infordrade uppgifter framgår med tydlighet, att

nämnda befattningshavares kostnader för resor i mantalsskrivningsärenden

flerstädes uppgå till avsevärda belopp. En påtaglig stegring har därutinnan

inträffat under senare år, delvis beroende på de ändringar i fattigvårdslagen,

som vidtagits för att minska antalet fattigvårdsprocesser. De skäl, som av

några länsstyrelser anförts emot förevarande förslag, synas mig icke böra

vara avgörande. Frågan synes icke äga den principiella eller praktiska betydelse

eller det sammanhang med spörsmålet örn lönereglering för landsfiskalerna,

att den ej kan avgöras utan samband med dylik reglering. Införandet

av rätt för landsfiskalerna till resekostnadsersättning i nu avsedda

fall skulle säkerligen också medföra gynnsamma verkningar beträffande mantalsskrivningsärendenas

behandling. Jag tillstyrker därför bifall till framställningen.

Ratten till ifrågavarande förmån torde böra tillerkännas landsfiskalerna

från och med ingången av nästa budgetår. Det lärer ankomma

på Kungl. Majit att vid bifall till detta förslag utfärda föreskrift i ämnet.»

I fråga om anslagsberäkningen har departementschefen anfört, att belastningen

å anslaget under sistförfluten budgetåret utgjort 839,046 kronor.

Anslagsbehovet för budgetåret 1930/1931 syntes böra beräknas med utgångsP

un k t från nämnda belopp samt med hänsynstagande dels till den kostnadsökning

som föranleddes av förenämnda kungörelse den 19 september 1929,

dels ock till den föreslagna ändringen i grunderna för anslagets användning.

Kostnaderna för ersättning till landsfiskal för tjänsteresor för vidtagande av

åtgärder enligt sinnessjuklagen hade tidigare (se Kungl. Majis proposition

nr 89/1929 sid. 47) beräknats till 5,000 kronor för budgetår. Då, såsom

nyss nämnts, sistnämnda kungörelse komme att träda i kraft först den 1

januari 1931, kunde densamma för nästa budgetår antagas medföra en merutgift

av allenast 2,500 kronor. Kostnaderna för ersättande av landsfiskalernas

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 6 sami. 5 höft. (Nr 5.) 601 30 8

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Utskottets

yttrande.

Särskild polisverksamhet

för uppdagande

av

olovlig införsel

av

spritdrycker

m. m.

[97.]

Utbildningskurs

i kriminalteknik

m. m.

[98.]

tjänsteresor i mantalssbrivningsärenden läte sig icke med någon bestämdhet

beräkna, men syntes med ledning av från landsfiskalerna infordrade uppgifter

kunna approximativt uppskattas till 30,000 kronor för budgetår. På grund

liärav borde förevarande anslag för nästkommande budgetår upptagas till

(839,046 + 2,500 + 30,000) 871,546 kronor eller i avrundat tal 870,000 kronor.

I likhet med departementschefen har utskottet ansett skäligt, att sådan

ändring vidtages i kungörelsen den 26 juni 1925 angående ersättning åt befattningshavare

vid polis- och åklagarväsendet för vissa av deras verksamhet

föranledda utgifter m. m., att landsfiskal må för resor, varom nu är fråga,

tillerkännas samma rätt till resekostnadsersättning, som han enligt de för

anslaget fastställda grunderna äger uppbära för vissa andra tjänsteresor för

närliggande ändamål. Enligt utskottets mening synes berörda fråga, såsom

ock departementschefen framhållit, icke äga det sammanhang med spörsmålet

örn landsfiskalernas lönereglering, att den ej kan avgöras utan samband med

dylik reglering.

Utskottet, som sålunda funnit sig böra förorda genomförandet av ifrågavarande

ändring i grunderna för anslagets användning och icke haft något

att erinra mot beräkningen av anslaget för nästkommande budgetår, får

alltså hemställa,

att riksdagen må till vissa ersättningar åt befattningshavare

vid polis- och åklagarväsendet, att utgå enligt av departementschefen

i statsrådsprotokollet över socialärenden den 3 januari

1930 förordade ändrade grunder, för budgetåret 1930/1931 anvisa

ett extra förslagsanslag av 870,000 kronor.

96:o) Beträffande Kungl. Maj:ts förslag angående anslag till särskild polisverksamhet

för uppdagande av olovlig införsel av spritdrycker m. m. (punkt

97) kommer utskottet att framdeles under riksdagen avgiva utlåtande; vilket

utskottet skolat härigenom för riksdagen

anmäla.

97:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 98) att till utbildningskurs

i kriminalteknik m. m. för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag

av 31,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 418—434 i statsrådsprotokollet.

Sedan chefen för socialdepartementet jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande

den 9 november 1928 tillkallat dels nuvarande hovrättspresidenten K. J. D.

Schlyter att inom socialdepartementet biträda med utredning av frågan örn

förbättrad utbildning i kriminaltekniska och andra hänseenden för landsfogdar

och landsfiskaler ävensom rörande ändrade behörighetsvillkor för

sistnämnda befattningshavare, dels ock landsfiskalen E. W. Ohlin att såsom

representant för landsfiskalskåren biträda vid utredningens verkställande,

s. 115 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

115

hava till Kungl. Majit inkomna framställningar i detta ämne överlämnats till

Schlyter för att av honom bearbetas vid fullgörande av hans sakkunniguppdrag.

I anledning därav har Schlyter efter samråd med Ohlin och med

hans instämmande med skrivelse den 15 oktober 1929 i avbidan på utredningens

slutförande framlagt förslag örn anordnande av en huvudsakligen

för nuvarande och blivande åklagare och ledare av brottmålsundersökningar

avsedd utbildningskurs i kriminal teknik m. m., som vore avsedd att årligen

återkomma.

Det av presidenten Schlyter föreslagna programmet för dylika kurser är

följande:

Gemensamt för hela landet anordnas tills vidare några år framåt i Stockholm

genom statens försorg en kurs, omfattande omkring 6 veckor och förlagd

till tiden 1 juli—15 augusti. För den händelse Stockholms högskolas

stats- och rättsvetenskapliga fakultet är villig åtaga sig kursens anordnande,

lämnas detta uppdrag åt fakulteten. Denna bör i så fäll utse en huvudledare

för kursen samt den eller de biträdande lärare, som kunna anses

erforderliga. Huvudledaren handhar all undervisning med undantag av undervisning

i rättsmedicin, som meddelas å Karolinska institutets rättsmedicinska

institution. Ät fakulteten anförtros att närmare bestämma, vilka olika

ämnen kursen bör omfatta, undervisningens form och dylikt. Kursen bör

lämpligen omfatta dels för alla kursdeltagare gemensamma föreläsningar,

hållna i högskolans lokaler, och dels praktiska övningar, delvis förlagda till

polishuset, vid vilka övningar kursdeltagarna uppdelas i parallellavdelningar

örn högst 30 medlemmar. Till deltagande i denna kurs skulle i första hand

av länsstyrelserna i vart och ett av rikets 24 län utses en tjänstgörande

landsfiskal, som därom hos länsstyrelsen gjort ansökning och som av länsstyrelsen

anses skickad att tillgodogöra sig undervisningen. Det förutsättes,

att länsstyrelserna företrädesvis böra utse yngre landsfiskaler, som kunna

bliva lämpliga såsom åklagare vid en eventuell omorganisation av landsfiskalskåren.

Skulle i något län ingen landsfiskal vara villig eller lämplig

att mottaga förordnande till kursen, bör länsstyrelsen i stället kunna utse

någon lämplig extra landsfiskal eller landsfiskalsaspirant, därvid bör fordras,

att vederbörande avlagt för erhållande av landsfiskalstjänst erforderlig examen.

Eventuellt kan i dylikt fall en annan länsstyrelse få utse flera deltagare.

Dessutom skulle var och en av länsstyrelserna i 6 län, som Kungl. Majit varje

år bestämmer, äga att till deltagande i kursen förordna en därtill villig kriminalkonstapel

bland de i 6 § i lagen örn polisväsendet i riket omförmälda

kriminalpolismän, som äro avsedda företrädesvis för tjänstgöring på landsbygden.

För dessa 30 deltagare skulle kursen närmast anordnas, och för

dem skulle av statsmedel utgå stipendier samt arvoden till lärarna. Härutöver

borde varje år efter ansökning hos fakulteten eller socialdepartementet

tillträde till kursen mot en till kursens ledare utgående avgift beredas

ett begränsat antal, lämpligen högst 30, ytterligare deltagare. Även

för dem, som på detta sätt skulle erhålla tillträde till kursen, torde böra uppställas

krav på tidigare tjänstgöring eller någon avlagd examen eller tentamen,

t. ex. beträffande juris studerande tentamen i straffrätt. Till dessa platser

borde emellertid i första hand komma i åtanke åklagare eller polismän i städerna,

vilka av kommunala organ blfvit utsedda att på kommuns bekostnad

deltaga i kursen. — Schlyters tanke hade varit, att örn detta program genomfördes,

under loppet av 5 ä 6 år kursen skulle hinna genomgås av så stort

antal åklagare på landsbygden, att om under tiden en arbetsfördelning genomfördes

mellan sådana landsfiskaler, som uteslutande syssla med åklagar- och

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

polisverksamhet, oell sådana som handhava uppbörds- och indrivningsväsendet,

efter nämnda tidrymd åklagarväsendet på landsbygden, åtminstone i

södra och mellersta Sverige, i huvudsak skulle omkänderhavas av personer,

som erhållit den med kursen avsedda utbildningen.

Yad därefter angår kostnaderna för de sålunda föreslagna kurserna, har

presidenten Schlyter i sin skrivelse framlagt följande kostnadsberäkning.

För anskaffande av vissa erforderliga materialier kan enligt införskaffade

upplysningar beräknas ett belopp av omkring 2,000 kronor. Detta är emellertid

till väsentlig del en engångskostnad, varför denna del av kostnaden följande

år torde komma att uppgå till vida lägre belopp. Arvode till kursens lärare

skulle dels utgå av statsmedel och dels utgöras av inflytande kursavgifter.

Då omfattningen av huvudledarens arbete delvis beror på deltagarnas antal,

skulle ersättningen till honom lämpligen kunna ordnas så, att han av statsmedel

uppbär 1,500 kronor, motsvarande 50 kronor för varje statsstipendierad

deltagare, samt av var och en av de övriga deltagarna en kursavgift av likaledes

50 kronor. Sammanlagda arvodet skulle då, örn kursen erhåller 60

deltagare, uppgå till 3,000 kronor men stanna vid mindre belopp, i den mån

färre än 30 avgiftsskyldiga deltaga i kursen. Dock torde under första året,

då kursen skall organiseras, huvudledaren böra av staten garanteras ett sammanlagt

arvode av 3,000 kronor, även för den händelse de extra deltagarna

skulle bliva färre än 30. Läraren i rättsmedicin skulle, uteslutande av statsmedel,

uppbära ett arvode av 500 kronor.

Yid avvägande av det stipendium, som bör utgå till de av länsstyrelserna

utsedda 30 deltagarna, utgår Schlyter från att dessa deltagare böra åtnjuta

ersättning för resekostnad, ersättning för det avdrag å dem tillkommande

avlöningsförmåner, som de på grund av tjänstledighet under kurstiden måste

vidkännas, samt dessutom någon ersättning för av vistelsen i Stockholm föranledda

utgifter. Reselius hind se rsätt ning torde för landsfiskalernas del i en

lighet med resereglemente^ böra utgå efter II klass biljettpris och för extra

landsfiskaler, aspiranter och kriminalkonstaplar efter priserna för resa i III

klass. Örn man utgår från att en landsfiskal från varje län kommer att förordnas,

skulle resekostnaden för dessa komma att uppgå till omkring 1,375

kronor. Kesekostnaden för sex kriminalkonstaplar upptages till Vt av resekostnaden

i III klass för en person för varje län, således omkring 225 kronor.

Landsfiskal skall vid ledighet till sin vikarie avstå tillhopa omkring 200

kronor i månaden av honom tillkommande tjänstgöringspenningar, förvaltningsbidrag

och dyrtidstillägg, således för 6 veckor omkring 300 kronor.

För 24 landsfiskaler skulle således i detta hänseende utbetalas ersättning

för mistade avlöningsförmåner med omkring 7,200 kronor. Örn i stället för

landsfiskaler extra landsfiskaler eller aspiranter komma att förordnas, kan

den ersättning för förlorade avlöningsförmåner, som även i detta fäll efter

länsstyrelsernas beprövande bör utgå, bliva väsentligt lägre. Motsvarande

ersättningsbelopp till 6 kriminalkonstaplar torde approximativt kunna beräknas

till 900 kronor. Vad slutligen angår den ersättning, som bör utgå för

utgifter i Stockholm, anser Schlyter denna böra bestämmas till 10 kronor örn

dagen för landsfiskaler samt 8 kronor örn dagen för de övriga av ifrågavarande

deltagare eller således för 42 dagar i normala fall omkring 12,100

kronor. Till vaktmästare, städning och dylikt i högskolans lokaler, som förutsättas

gratis upplåtna, bör reserveras ett belopp av förslagsvis 200 kronor.

Med den sålunda gjorda beräkningen skulle således kostnaden första året

för den ifrågasatta kursen uppgå till följande belopp:

s. 117 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

117

Kronor.

Materialier ............................................................................................. 2,000: —

Arvoden åt lärare (1,500 + 500).......................................................... 2,000: —

Resekostnader (1,375 + 225)................................................................. 1,600: —

Ersättningar för förlorade avlöningsförmåner (7,200 + 900)............ 8,100: —

Ersättning för utgifter i Stockholm .................................................. 12,100: —

Diverse kostnader ............ 200: —

eller således till bojia kronor 26,000

Härutöver skulle ytterligare någon kostnad uppstå för statsverket genom

utbetalande av andel i avlöningen åt dem, som under kursdeltagarnas tjänstledighet

förordnas till deras vikarier. Den förestående kostnaden, 26,000

kronor, torde böra täckas genom motsvarande böjning av det under samma

huvudtitel upptagna förslagsanslaget till polisväsendet i riket.

Över presidenten Schlyters ifrågavarande förslag hava yttranden infordrats

från Överståthållarämbetet och länsstyrelserna i samtliga län — av vilka

myndigheter flertalet bifogat yttranden från vederbörande landsfogdar —

från statskontoret, från kanslern för rikets universitet efter hörande av karolinska

mediko-kirurgiska institutets lärarkollegium, från Stockholms högskolas

styrelse och dess stats- och rättsvetenskapliga fakultet. Härjämte

hava yttranden inkommit från styrelsen för föreningen Sveriges landsfiskaler,

styrelsen för föreningen Sveriges stadsfiskaler samt vissa lokala sammanslutningar

av landsfiskaler eller extra landsstatstjänstemän.

I fråga örn innebörden av dessa yttranden får utskottet hänvisa till sid.

423—428 i statsrådsprotokollet.

För möjliggörande av en närmare uppfattning rörande den undervisning,

som skulle lämnas vid de ifrågasatta kurserna, har departementschefen anmodat

två på området sakkunniga personer, länsnotarien i Jämtlands län

E. Fontell och doktor Harry Söderman att uppgöra ett preliminärt förslag

till plan för en kurs av den av Schlyter föreslagna omfattningen. Den av

Fontell och Söderman med anledning härav uppgjorda, helt preliminära

planen upptager ett flertal iimnen med angivande av den tid, som skulle

ägnas däråt dels i form av föreläsningar, dels såsom seminarieövningar.

Förslagsplanen i fråga återfinnes å sid. 428 och 429 i statsrådsprotokollet.

Beträffande presidenten Schlyters förslag har departementschefen anfört

följande:

»Förslaget synes mig vara ägnat att i betydlig utsträckning avhjälpa en

av de svåraste bristerna i nu rådande förhållanden. Denna uppfattning

har också kommit till synes i de avgivna utlåtandena, i vilka så gott som

allmänt förordats anordnande av kurser i huvudsaklig överensstämmelse

med förslaget. Visserligen är det sant, att dessa kurser, såsom från en del

håll påpekats, skulle bliva så korta, att några mera djupgående kunskaper

knappast därvid kunna inhämtas. Kurserna skulle dock medföra den väsentliga

fördelen, att landsfiskaler och andra, då de hava att verkställa den

första undersökningen rörande ett brott, icke stå handfallna inför den på
-

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

komna uppgiften utan åtminstone äga insikt örn det förfarande, som erfordras

för att förebygga, att spår utplånas eller indicier förstöras, innan mera kompetent

undersökningspersonal hinner komma tillstädes. En annan anmärkning,

som icke kan frånkännas visst berättigande, är, att kurserna med det föreslagna

antalet deltagare icke på lång tid skulle kunna bereda utbildning åt

annat än ett mindre antal av åklagarna på landsbygden och kriminalpolispersonalen.

Emellertid må beaktas, att det under alla förhållanden måste

anses innebära en fördel, att inom varje län finnas åtminstone några tjänstemän,

vilka erhållit ifrågavarande utbildning och vilka alltså vid förekommande

behov även inom andra delar av länet än deras egna tjänsteområden skulle

kunna utan dröjsmål anlitas, där så prövades nödigt.

Ehuru man icke får göra sig alltför stora förhoppningar örn verkningarna

av de föreslagna kurserna, finner jag likväl på de i det föregående anförda

skälen, att dylika kurser böra genom statens försorg anordnas, till en början

försöksvis under nästa budgetår. Beträffande kursernas omfattning, programmet

för desamma, sättet för utseende av deltagare m. m. kan jag i huvudsak

ansluta mig till presidenten Schlyters förslag. Börande vissa särskilda punkter

må emellertid anföras följande.

Vid kursernas anordnande torde man böra noggrant fasthålla, att de böra

få en i möjligaste mån praktisk karaktär. Vidare bör man hålla i åtanke,

att meningen med kurserna icke på något sätt kan vara att genom desamma

ersätta eller begränsa landsfiskalsexamen. Örn man under kurserna skulle

försöka medhinna undervisning i alla de ämnen, som tarvas för utbildande

av dugliga åklagare och polischefer, skulle antingen kurserna bliva för långvariga

för att lämpa sig för deltagande av tjänstgörande landsfiskaler eller

ock undervisningen bliva av så ytlig beskaffenhet, att den medförde ringa

eller intet gagn. Det gäller här endast att undanröja särskilt väsentliga

brister i den nuvarande polisorganisationen. Av vad sålunda anförts följer,

att kurserna icke, såsom från något håll föreslagits, böra omfatta så rent

teoretiska ämnen som straffrätt och processrätt. Detta utesluter naturligen

icke att, för den händelse kurserna, såsom jag i det följande kommer att

förorda, anordnas vid Stockholms högskola, viss kontakt lämpligen bör sökas

med den vid högskolan i dylika ämnen meddelade undervisningen.

Vad angår den lämpligaste förläggningen av kurserna hava, såsom av det

föregående framgått, meningarna varit ganska delade. Då på sina håll ett

förläggande av kurserna till Stockholms högskola kraftigt avstyrkts, torde

detta emellertid oftast hava berott på ett missförstånd. Det rör sig här örn

en ren lämplighetsfråga, och kursernas innehåll är avsett att bliva detsamma,

var än kurserna komma att förläggas. Detsamma gäller även lärarkrafterna;

det synes varken möjligt eller lämpligt att för sådant ändamål anlita lärare

vid högskolan. De skäl, som tala för en förläggning dit, äro enligt mitt förmenande

huvudsakligen, att man därigenom utan särskild kostnad skulle vinna

en noggrann och sakkunnig tillsyn över kurserna samt lämpliga lokaler för

desamma. Vidare bör uppmärksammas, att det får anses önskvärt, att juris

studerande vid högskolan, i den mån plats å kurserna kan beredas, begagna sig

s. 119 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

119

av tillfället att erhålla någon kännedom i här behandlade ämnen. I detta sammanhang

är att märka, att på stats- och rättsvetenskapliga fakultetens initiativ

dylik kurs för juris studerande redan där förekommit, och att det ifrågasatts

att vid högskolan ordna en samling av erforderligt undervisningsmaterial.

Härtill kommer slutligen, att det visat sig möta bestämda svårigheter att

anordna kurserna i deras helhet i anslutning till polisskolan.

På sålunda anförda skäl biträder jag den uppfattningen, att kurserna böra

anordnas vid Stockholms högskola. Härav torde följa, att de skola stå under

tillsyn av stats- och rättsvetenskapliga fakulteten därstädes, lämpligen genom

en av densamma utsedd inspektor, därvid fakulteten bör hava att granska

förslag till undervisningsplan. Det torde däremot böra förbehållas Kungl.

Majit att fastställa undervisningsplanen samt att utse erforderliga lärare vid

kurserna ävensom att förordna kursledare.

Även med den förordade förläggningen av kurserna till Stockholms högskola

bör man givetvis i erforderlig omfattning utnyttja de lärarkrafter och

det undervisningsmaterial, som finnas vid polisskolan. Enligt vad jag inhämtat,

torde några svårigheter härutinnan icke behöva möta under förutsättning

att undervisningen, i den mån den anknytes till polisskolan, ställes

tinder dennas ledning. I vilken omfattning kursdeltagarna böra deltaga i

praktiskt polisarbete är ett spörsmål, som torde få upptagas till övervägande,

sedan klarhet vunnits örn de allmänna dragen av undervisningsplanen.

Den huvudsakliga undervisningen lärer böra ankomma på en person med

praktisk och teoretisk skolning i kriminalteknik och närliggande ämnen. I

vad mån för speciella ämnen särskilda lärare böra anlitas är en fråga, som

icke för närvarande kan slutligt avgöras. Såsom torde komma att framgå

av det följande, spelar detta spörsmål icke någon väsentlig roll i ekonomiskt

hänseende. Till kursledare bör förordnas någon av lärarna.

Delade meningar hava även kommit till synes i frågan huruvida vid avslutande

av en kurs betygssättning av deltagarna skall förekomma. Vad

angår de deltagare, som — visserligen efter frivillig anmälan — skulle

erhålla förordnande att deltaga i kursen, torde det icke vara lämpligt att

meddela betyg, utan torde endast intyg böra utfärdas, huruvida vederbörande

nöjaktigt bevistat kursen eller icke. Annorlunda kan möjligen förhållandet

ställa sig beträffande dem, som endast efter egen anmälan genomgått kurserna.

Även detta spörsmål torde emellertid tills vidare hållas öppet.

Då kurserna anordnas på statens bekostnad, bör av dem, som på grund

av erhållet förordnande deltaga däri, fordras, att de nöjaktigt bevista kursen.

Till kontroll häröver synas böra meddelas vissa bestämmelser angående rätt

att lyfta stipendium och resebidrag. I sådant hänseende torde, i analogi med

vad som gäller exempelvis rörande stipendier för deltagande i medicinska

fortsättningskurser m. m., föreskrivas, att stipendiebelopp ma utbetalas nied

hälften vid kursens början och andra hälften sedan den av stats- och rättsvetenskapliga

fakulteten utsedde inspektor!! med ledning av nyssnämnda

intyg från kursledaren prövat och godkänt stipendiatens deltagande i kursen.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Godkänt deltagande i kurs skulle även vara förutsättning för utfående av

tillerkänt resebidrag.

Yad angår kursdeltagarnas antal och sättet för deras utseende föreligger

frågan, huruvida nian bör, såsom förslagsställaren förordat, utgå från att

till deltagande i kursen under första året skall utses en åklagare från varje

län och därutöver visst antal kriminalpolismän eller örn kursdeltagarna redan

från början skola fördelas på olika delar av landet, allt efter behovet i skilda

hänseenden. Med min uppfattning örn kursernas rätta natur och betydelsen

därav följer, att jag anser det böra i första hand eftersträvas, att i varje län

finnes åtminstone en åklagare med den avsedda utbildningen. Jag ansluter

mig därför till presidenten Schlyters förslag. Beträffande senare kurser bör

det däremot, såsom även förslagsställaren torde hava avsett, ifrågakomma att

lämna visst företräde åt län av större omfattning och med större antal landsfiskaler

eller att koncentrera deltagandet på de delar av landet, där särskilt

starkt behov framträtt.

En sak, som i detta sammanhang bör övervägas, är huruvida, såsom i

ett yttrande föreslagits, landsfogdar böra äga möjlighet att närvara vid kursen.

Jag förordar, att en dylik möjlighet beredes på det sätt, att det antal platser

å kursen, som skulle förbehållas åklagare på landet, utfylles genom landsfiskaler

eller landsfogdar.

Liksom det beträffande landsfiskaler bör tillses, att till deltagande i kurserna

i första hand ifrågakomma sådana, som kunna antagas komma att med

framgång aspirera på ombildade åklagartjänster efter en blivande reform

härutinnan, bör det emellertid naturligen beträffande landsfogdarna iakttagas,

att deltagandet begränsas till sådana, som ännu hava en längre tid att tjänstgöra,

något som för närvarande endast gäller beträffande ett ringa antal av dem.

En annan framställd anmärkning avser fördelningen över huvud av kursplatserna

mellan åklagare och kriminalpolismän. Av det förut anförda

lärer följa, att enligt min mening vid första årets kurs 24 platser, en för

varje län, reserveras för åklagare, så att endast 6 platser i den obligatoriska

kursen skulle stå öppna för kriminalpolismän. Beträffande senare kurser

däremot bör det övervägas att jämka nyssnämnda siffror i förhållande till

varandra. Endast erfarenheten torde i detta fall kunna lämna nödigt material

för ett slutligt bedömande. Jämväl frågan örn lämpligaste tiden på året för

kurserna torde tills vidare få hållas öppen.

Såsom redan antytts, böra de landsfiskaler, vilka skulle förordnas att deltaga

i kurserna, utses bland de aspiranter, vilka frivilligt anmält sig, på det

sätt att länsstyrelsen utväljer den eller dem, som anses kunna bäst tillgodogöra

sig kursen och vilkas deltagande däri är ur allmän synpunkt mest

önskvärt. Vad angår deltagarna i den helt frivilliga kursen torde de efter motsvarande

grunder böra inom ramen för platstillgången utses av chefen för

socialdepartementet. Redan i detta sammanhang må anmärkas, att jag ur

olika synpunkter icke kan anse lämpligt, att av de frivilliga kursdeltagarna

skulle utkrävas en avgift, avsedd att delvis täcka avlöningen åt lärarkrafterna.

Därest dessa avgifter bortfalla, torde de önskemål, som framförts av för
-

s. 121 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

121

eningen Sveriges stadsfiskal, bliva i viss omfattning tillgodosedda. Att

helt likställa stadsfiskalerna med landsfiskalerna låter sig naturligen icke

göra, då kurserna framför allt föranledas av ett behov av förbättrad polisorganisation

på landsbygden.

Aven enligt min mening bör dagersättningen under vistelsen i Stockholm

till de statsstipendierade kursdeltagarna bestämmas högre än enligt det föreliggande

förslaget. En enkel linje att följa i detta avseende är att låta traktamentet

utgå i enlighet med bestämmelserna i resereglemente! Enligt detta

utgår traktamente för dygn med 19 kronor för landsfogde och 13 kronor för

landsfiskal. Med landsfiskaler synas i förevarande hänseende böra likställas

de, som innehava stadigvarande förordnande på vakanssatta landsfiskalstjänster

eller som eljest enligt gällande bestämmelser uppehålla landsfiskalstjänst

mot åtnjutande av full avlöning. Traktamentet enligt lägsta traktamentsklassen

i resereglementet utgör 10 kronor för dygn; detta belopp torde

böra utgå till statsstipendierade kursdeltagare, som ej på grund av sin tjänsteställning

vid resor i tjänsten hava rätt till högre ersättning.

Till landsfogdar, landsfiskaler och sådana landsfiskalsvikarier, som nyss

nämnts, torde i enlighet med förslaget därjämte böra utgå ersättning för

mistade avlöningsförmåner och förvaltningsbidrag. Jämväl andra statsstipendierade

deltagare än de nu nämnda böra uppbära ersättning för förlorade

avlöningsförmåner enligt länsstyrelsens beprövande i varje särskilt fall.

I förhållande till den tidigare kostnadsberäkningen medför vad sålunda

förordats beträffande storleken av dagersättning åt landsfiskalerna och andra

förordnade kursdeltagare en sammanlagd kostnadshöjning med omkring 3,500

kronor. Örn, såsom i det föregående ifrågasatts, även landsfogdar skulle förordnas

att deltaga i kursen, skulle kostnaden för varje landsfogde komma

att uppgå till omkring 1,200 kronor.

Vad angår kostnadsberäkningen i övrigt må anföras följande. I överensstämmelse

med det föregående torde hela det avsedda arvodet åt huvudläraren

böra utgå av statsmedel, varför den beräknade posten till arvoden åt

lärare bör höjas med 1,500 kronor. Därest en del av de uppgifter, som i första

hand tänkts skola ankomma på huvudläraren, skulle komma att överlämnas

till speciallärare, synes detta knappast behöva medföra någon total kostnadsökning

utan endast en överflyttning av viss del av huvudlärarens arvode

på andra vederbörande lärarkrafter. Däremot torde man böra beräkna visst

mindre belopp för anlitande — på sätt i det föregående föreslagits — av

lärare vid polisskolan för undervisning i speciella iimnen, demonstrationer,

praktiska övningar o. s. v. För sådana ändamål torde böra upptagas ett

belopp av 500 kronor. Därest, såsom jag nu förordat, kurserna bliva avgiftsfria

även för icke statsstipendierade deltagare, innebär detta för högskolans

lärjungar, särskilt örn dessa få en viss förmånsrätt att uttagas till kursdeltagare,

en sådan fördel, att det torde kunna förutsättas, att någon särskild

kostnad för städning, belysning och uppvärmning av erforderliga lokaler

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Utskottets

yttrande.

icke kommer att debiteras kurserna. Det för sådant ändamål upptagna beloppet

av 200 kronor synes följaktligen kunna bortgå.

Därest man icke räknar med att landsfogdar komma att deltaga i kursen,

något som i varje fall för närvarande sällan torde ifrågakomma, skulle — oavsett

vikariatsersättningar — kostnaderna för kursen under det första året

kunna beräknas till följande belopp:

Kronor.

materialier (väsentligen engångskostnad)................................................... 2,000

arvoden åt lärare (3,000 + 500 + 500) ...................................... ............... 4,000

resekostnader................................................................................................ 1,600

ersättningar för förlorade avlöningsförmåner......................................... 8,100

ersättning för utgifter i Stockholm (12,100 + 3,500) .............................. 15,600

Summa kronor 31,300

Då anslaget för ändamålet torde böra erhålla förslagsanslags karaktär,

synes detsamma kunna något avrundas, förslagsvis till 31,000 kronor.

Slutligen vill jag anmäla, att jag förvissat mig örn att stats- och rättsvetenskapliga

fakulteten vid Stockholms högskola icke har något att erinra mot

de jämkningar, som här föreslagits i förhållande till presidenten Schlyters

förslag och fakultetens yttrande däröver.»

I sammanhang med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet till

behandling förehaft en inom första kammaren av herr K. J. Ekman väckt

motion, nr 78, vari hemställts, att riksdagen ville besluta att till utbildningskurs

i kriminalteknik m. m. för åklagare och polismän såväl i städerna som

på landsbygden för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag av

45,000 kronor.

I fråga örn de skäl, motionären anfört till stöd för sitt förslag, får utskottet

hänvisa till motionen.

Av den i förevarande ämne lämnade utredningen har utskottet kommit

till den uppfattningen, att, även örn vissa anmärkningar hava framställts

mot det framlagda förslaget, övervägande skäl dock tala för anordnande

genom statens försorg av de kurser, varom här är fråga, till en början försöksvis

under nästkommande budgetår. Utskottet vill alltså, i likhet med

vad som kommit till synes i flertalet av de i ärendet avgivna yttrandena,

uttala sig för, att medel för anordnande av en dylik kurs under det kommande

budgetåret ställas till Kungl. Maj:ts förfogande.

Yad i ärendet förordats beträffande kursernas omfattning, programmet för

desamma, sättet för utseende av deltagare m. m., har icke föranlett erinran

från utskottets sida. Utskottet har sålunda icke funnit skäl föreligga, att

statsbidrag tillerkännes stadsfiskalerna, och kan alltså ej biträda motionärens

yrkande.

Även i avseende å de uppgjorda kostnadsberäkningarna har utskottet

ansett sig kunna i huvudsak biträda det av Kungl. Majit framlagda förslaget,

s. 123 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

123

I ett hänseende har utskottet dock funnit sig böra förorda en avvikelse från

detsamma. Detta gäller dagsersättningen under vistelsen i Stockholm till

de statsstipendierade kursdeltagarna. Jämlikt Kungl. Maj:ts förslag skulle

denna ersättning utgå i enlighet med bestämmelserna i resereglemente! och

sålunda för dygn utgöra 19 kronor för landsfogde och 13 kronor för landsfiskal

och skulle med landsfiskaler i förevarande hänseende likställas de,

som innehava stadigvarande förordnande på vakanssatta landsfiskalstjänster

eller som eljest enligt gällande bestämmelser uppehålla landsfiskalstjänst

mot åtnjutande av full avlöning. Till statsstipendierade kursdeltagare, som

ej på grund av sin tjänsteställning vid resor i tjänsten hade rätt till högre

traktamente, skulle ersättningen utgå med 10 kronor för dygn. Utskottet kar

icke funnit tillräckliga motiv för en dylik differentiering av kursdeltagarnas

ersättning, utan utskottet har för sin del ansett, att ersättningen bör utgå

med enahanda belopp till varje kursdeltagare, oavsett vilken befattningsliavargrupp,

han tillhör, samt att sagda ersättning bör bestämmas till 13 kronor

för dygn. Den sålunda förordade ändringen i Kungl. Maj:ts förslag synes

icke böra föranleda jämkning av det av Kungl. Majit äskade anslagsbeloppet.

Under åberopande av det anförda får utskottet alltså hemställa,

att riksdagen må, med anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

förslag och med avslag å herr K. J. Ekmans ovanberörda

motion, I: 78, i vad densamma skiljer sig från Kungl. Majlis

förslag, till utbildningskurs i kriminaltelcnik m. m. för budgetåret

1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag av 31,000 kronor.

Diverse.

98:o) Beträffande Kungl. Majda förslag (punkt 99) angående anslag till

utgifter för gammalsvenskbyborna kommer utskottet att framdeles.under

riksdagen avgiva utlåtande; vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen

anmäla.

99:o) I enlighet med Kungl. Majlis förslag (punkt 100) hemställer utskottet,

att riksdagen må nedsätta det ordinarie förslagsanslaget till

rese- och traktamentspenningar, nu 525,000 kronor, med 25,000

kronor till 500,000 kronor.

100:o) Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Marits förslag (puukt 101)

och under hänvisning till vad statsrådsprotokollet (sid. 437 och 438) i ämnet

innehåller, får utskottet hemställa,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår

ägt rum, till utredning angående allmänna pensionsförsäkringen

för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag

av 100,000 kronor.

Utgifter

för gammalsvenskbyborna.

[99.]

Rese- och

traktamentsp

eunina ar.

[100.]

Utredning

angående

allmänna

pensionsför
säkringen.

[101.]

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Skrivmaterialier

och expenser,

ved m. m.

[102.]

Motion om

anslag till

hindrande av

inom

Korpilombolo

socken genom

smittosam

hästsjukdom

uppkommen

nöd.

Tillfällig

löneförbättring

för

viss personal

inom den

civila statsförvaltningen.

Dyrtid stillägg

åt

befattningshavare

i

statens tjänst.

[103 och

“ 104.]

Trycknings
kostnader.

[105.]

Utskottets

yttrande.

101 :o) På grund av Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning (punkt 102)

och under åberopande av vad statsrådsprotokollet (sid. 438 och 439) i ämnet

innehåller, hemställer utskottet,

'' att riksdagen må nedsätta det ordinarie förslagsanslaget till

sTcrivmaterialier och expenser, reel m. m-, nu 1,175,000 kronor,

med 175,000 kronor till 1,000,000 kronor.

102:o) Beträffande en inom andra kammaren av herr 0. W. Lövgren väckt

motion, nr 267, örn anslag till hindrande av inom Korpilombolo socken

genom smittosam hästsjukdom uppkommen nöd kommer utskottet att framdeles

under riksdagen avgiva utlåtande; vilket utskottet skolat härigenom

för riksdagen

anmäla.

103:o) Beträffande Kungl. Maj:ts förslag angående anslag till tillfällig löneförbättring

för viss personal inom den civila statsförvaltningen (punkt 103)

samt till dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst (punkt 104) kommer

utskottet att framdeles under riksdagen avgiva utlåtanden; vilket utskottet

skolat härigenom för riksdagen

anmäla.

104:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 105) att höja det ordinarie

förslagsanslaget till tryckningskostnader, nu 260,123 kronor, med

1,201 kronor till 261,324 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 440 i statsrådsprotokollet.

I samband med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet till behandling

förehaft en inom första kammaren av herr A. Thorberg väckt motion,

nr 110, vari föreslagits, att riksdagen ville besluta öka det under femte huvudtiteln

upptagna förslagsanslaget till tryckningskostnader med 2,000 kronor

samt i skrivelse till Kungl. Majit hemställa, att publikationen Yrkesinspektionens

verksamhet fortfarande måtte utgivas i väsentligen samma skick som

hittills.

I fråga örn de skäl, motionären anfört till stöd för sitt förslag, får utskottet

hänvisa till motionen.

Yad angår motionärens yrkande, har utskottet visserligen icke kunnat

undgå att finna de i motionen anförda skälen värda beaktande. Då det

emellertid synts utskottet i första hand böra ankomma på Kungl. Majit att

s. 125 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

125

taga ställning till frågan, huruvida och i vilken omfattning den ifrågavarande

publikationens utgivande bör återupptagas, och kostnaderna härför torde

kunna bestridas utan höjning av det av Kungl. Majit äskade anslaget, har

utskottet funnit sig icke böra biträda motionen.

Då Kungl. Majlis förslag icke föranlett erinran från utskottets sida, får

utskottet alltså hemställa,

I:o) att riksdagen må, med bifall till Kungl. Majis förslag

och med avslag å herr Thorbergs motion, 1:110, i vad densamma

avser anslag till nu ifrågavarande ändamål, höja det

ordinarie förslagsanslaget till tryckningskostnader, nu 260,123

kronor, med 1,201 kronor till 261,324 kronor; dock att i anslaget

må göras den jämkning, som kan erfordras för utjämnande

av huvudtitelns slutsumma; samt

Illo) att vad i övrigt i motionen yrkats må anses besvarat

genom vad utskottet anfört.

Övriga ordinarie anslag.

105:o) Beträffande övriga ordinarie anslag, som i riksstaten för innevarande

budgetår äro uppförda under femte huvudtiteln, har någon ändring icke

ifrågasatts.

Utskottet hemställer,

att samtliga de ordinarie anslag under femte huvudtiteln,

vilka icke här ovan blivit särskilt omförmälda, må i riksstaten

för budgetåret 1930/1931 uppföras med oförändrade belopp.

Stockholm den 28 mars 1930.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar ,7. L. Widell, Olof Olsson, O. Bergqvist, E. J.

G. Rosén, N. J. M. Svensson i Kompersmåla, C. I. Asplund, P. A. Bergström, K. E.

Andersson i Eliantorp, G. Kobb, O. A. Ernfors, I. Hj. E. Pauli och K. A. W.

Björck;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, C. R. Jansson i Falun,

S. Bengtsson i Norup, P. M. Olsson i Blädinge, A. Å:son Törnkvist i Karlskrona,

B. Esson Holmgren, .7. Olofsson i Digernäs, O. E. F. Järte, O. Andersson i Höör,

G. Strindlund, P. C. Jonsson i Eskilstuna och G. Persson i Falla;

med undantag därav att i behandlingen av punkterna 89—105 deltagit herr

V. V. Sandivall i stället för herr Järte.

Övriga

ordinarie

anslag.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Reservationer:

vid punkt 10 (yrkesinspektionen) av herrar Bergqvist, Svensson i Kompersmåla,

Ernfors, Anderson i Råstock, Holmgren och Järte, vilka ansett, att utskottets

hemställan bort hava följande lydelse:

att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

förslag

a) besluta, att antalet ordinarie befattningar vid yrkesinspektionen

skall från och med den 1 juli 1930 vara bestämt

på följande sätt:

Lönegrad.

1 skogs- och flottledsinspektör............................................. B 27

b) föreskriva, att-------skogs- och flottleds
inspektör;
c)

godkänna följande stat för yrkesinspektionen, att tilllämpas

från och med budgetåret 1930/1931:

Stat.

Kronor.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag...... 282,400

Vikariatsersättningar, förslagsanslag................................. 2,000

Kontorskostnader m. m................................................. 17,100

Summa kronor 301,500

samt

d) höja det ordinarie förslagsanslaget till yrkesinspektionen,

nu 291,500 kronor, med 10,000 kronor till 301,500 kronor;

vid punkt 23 (pensionsstyrelsens verksamhet) av herr Kobb;

vid punkt 89 (befattningshavare vid länsstyrelserna) av herrar Widell,

Bergqvist, Svensson i Kompersmåla, Anderson i Råstock, Jansson i Falun och

Sandwall, vilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hava följande

lydelse:

»Vid prövning av förevarande anslagsäskande har utskottet uppmärksammat,

att statskontoret ansett tidpunkten nu vara lämpad för igångsättande av en

besparingsundersökning för länsstyrelsernas vidkommande.

Utskottet delar för visso den uppfattningen, att besparingsarbetet inom

statsförvaltningen snarast må utsträckas till länsstyrelserna och med hänsyn

härtill kan givetvis ifrågasättas lämpligheten av att, intill dess detta arbete

verkställts och länsstyrelsernas organisation underkastats prövning av statsmakterna,

vid denna förvaltningsgren inrätta nya ordinarie befattningar.

Emellertid har utskottet, som, vad det nu framlagda förslaget örn inrättande

av en ny ordinarie tjänst hos länsstyrelsen i Stockholms län angår,

s. 127 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

127

sökt bilda sig ett omdöme om den arbetsbörda, som påvilar länsstyrelsen

i sagda län, icke kunnat undgå att finna styrkt, att behov av trängande och

stadigvarande art föreligger för inrättande av en ny tjänst å ordinarie stat

därstädes. Aven med beaktande av de skäl, som under senare år anförts

mot inrättande av nya ordinarie tjänster vid länsstyrelserna, har utskottet

sålunda ansett de för Kungl. Maj:ts förslag i nu angivna hänseende framlagda

motiven vara av den art, att förslaget ifråga rimligtvis icke kan avböjas.

Utskottet tillstyrker alltså sådan ändring i 1925 års riksdags beslut

örn antalet ordinarie befattningshavare vid länsstyrelserna, att en länsnotarietjänst

av l:a klass (lönegraden B 24) må från och med nästkommande budgetår

nyinrättas i Stockholms län.

Yad angår beräkningen av anslagsposterna till personligt lönetillägg till

landssekreterare och landskamrerare samt till avlöningar till icke-ordinarie

befattningshavare, har utskottet ansett sig böra biträda Kungl. Maj:ts förslag

härutinnan.

Då utskottet-----alltså hemställa,

att riksdagen må

a) besluta, att vid länsstyrelsen i Stockholms län skall från

och med den 1 juli 1930 inrättas en befattning såsom länsnotarie

av Ira klass;

b) godkänna de av chefen för socialdepartementet i statsrådsprotokollet

över socialärenden den 3 januari 1930 förordade

förslagen till ordinarie avlöningsstat samt till övergångsstat för

befattningshavare vid länsstyrelserna, att tillämpas från och

med budgetåret 1930/1931; samt

c) höja det ordinarie förslagsanslaget till befattningshavare

viel länsstyrelserna, nu 4,046,600 kronor, med 35,600 kronor till

4,082,200 kronor. »

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

1

Verkliga utgifter.

V. Femte huvudtiteln. Socialdepartementet.

.... .

Ordinarie

Extra

anslag

anslag

Kronor

Kronor

A. Departementet.

1

Departementschefen .......................................................

24,000

2

Departementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli, för-

slagsanslag ....................................................................

234,100

3

Förstärkning av arbetskrafterna å departementets av-

delning av Kungl. Maj:ts kansli ...............................

10,02oj

4

Ersättning för inspektions- och upplysningsarbete med

avseende å spädbarns- och förlossningshem ............

3,000[

Säger för departementet

258,100

1 3,020

B. Sociala verk och inrättningar.

Socialstyrelsen:

1

Socialstyrelsen, förslagsanslag ....................................

* 331,600

2

Socialstyrelsens verksamhet ........................................

* 208,000

Arbetsfred, arbetsförmedling, arbetarskydd m. m.:

3

Förlikningsman för medling i arbetstvister m. m.,

förslagsanslag ............................................................

95,000

4

Arbetsdomstolen, förslagsanslag....................................

51,000

5

Särskilda skiljedomare i arbetstvister, förslagsanslag

4,000

6

Offentliga arbetsförmedlingen i riket m. m., förslags-

anslag ........................................................................

240,000

7

Bekämpande av arbetslösheten, reservationsanslag ...

*2,000,000

8

Yrkesinspektionen, förslagsanslag................................

301,000

9

Yrkesinspektionens verksamhet....................................

75,000

10

Föreningen för arbetarskydd i Stockholm ................

6,000

11

Arbetsrådet, förslagsanslag............................................

* 56,000

12

Sveriges deltagande i den internationella arbetsorga-

nisationens konferens, förslagsanslag ....................

20,000

13

Statens byggnadsbyrå....................................................

* 20,000

321,000

2,547,000

Olycksfallsförsäkring:

14

Riksförsäkringsanstalten, förslagsanslag........................

245,200

15

Riksförsäkringsanstaltens verksamhet, förslagsanslag

1,405,000

16

Försäkringsrådet, förslagsanslag....................................

83,600

17

Försäkringsrådets verksamhet, förslagsanslag ............

44,600

18

Kostnader enligt 19 § i lagen örn försäkring för

olycksfall i arbete m. m., förslagsanslag................

255,000

19

Dödsfallsersättningar i anledning av livförsäkring i

samband med lån ur statens egnahemslånefond,

förslagsanslag ............................................................

1,000

20

Statens bidrag till fiskares försäkring, förslagsanslag

60,000

643,800

| 1,450,600

* Av Kungl. Maj:t löreslaget belopp, varom utlåtande framdeles kommer att avgivas.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. G sami. 5 haft. {Nr 5.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Ordinarie

Extra

anslag

anslag

Kronor

Kronor

Sjukförsäkring:

21

Sjukkasseväsendets befrämjande, förslagsanslag ........

*3,670,000

22

Sjukkassor, som meddela moderskapsunderstöd, för-

slagsanslag ...............................................................

* 210,000

Allmänna pensionsförsäkringen:

23

Pensionsstyrelsen, förslagsanslag ................................

640,000

24

Pensionsstyrelsens verksamhet m. m., förslagsanslag

650,000

25

Statens kostnad för pensionstillägg och understöd

enligt lagen om allmän pensionsförsäkring, förslags-

anslag ........................................................................

43,000,000

26

Ersättning till postverket för pensionsutbetalningar,

förslagsanslag ............................................................

265,000

27

Ersättning till häradsskrivarna för pensionsförteck-

ningar, förslagsanslag................................................

54,000

640,000

43,969,000

Åtgärder beträffande lösdrivare m. fl.:

28

Statens tvångsarbetsanstalter, förslagsanslag................

608,300

29

Utvidgning av tvångsarbetsanstalten i Landskrona

m. m., reservationsanslag ........................................

* 43,000

30

Frälsningsarméns räddningshem ................................

6,000

Alkoholistvård:

608,300

49,000

31

Statens vårdanstalter för alkoholister vid Svartsjö

och i Landskrona, att utgå av statsverkets fond

av rusdrycksmedel...................................................

27,000

32

Statens vårdanstalt å Venngarn för alkoholister, för-

slagsanslag, att utgå av statsverkets fond av rus-

drycksmedel ............................................................

121,000

33

Paviljong vid statens vårdanstalt å Venngarn för

alkoholister, reservationsanslag, att utgå av stats-

|

verkets fond av rusdrycksmedel ............................

165,0001

34

Främjande av nykterhetsnämndemas verksamhet

m. m., reservationsanslag, att utgå av statsverkets

fond av rusdrycksmedel ........................................

60,000

35

Bidrag till erkända och enskilda alkoholistanstalters

driftkostnader, förslagsanslag, att utgå av stats-

verkets fond av rusdrycksmedel ............................

150,000

36

Statens kostnader för farliga alkoholister m. m., för-

slagsanslag, att utgå av statsverkets fond av rus-

drycksmedel ............................................................

5,000

37

Bidrag till anordnande av erkända alkoholistanstalter,

reservationsanslag, att utgå av statsverkets fond av

rusdrycksmedel ........................................................

15,000

38

Resor vid tvångsinternering av alkoholister, förslags-

anslag, att utgå av statsverkets fond av rusdrycks-

medel ........................................................................

10,000

39

Interneringskostnader i vissa fall, förslagsanslag, att

utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel

4,000

121,000|

436,000

* Av Kungl. Maj:t föreslaget belopp, varom utlåtande framdeles kommer att avgivas.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

3

Ordinarie

Extra

anslag

anslag

Kronor

Kronor

Fattigvård och barnavård:

40

Statsinspektion av fattigvård och barnavård ............

49,650

41

Fattigvård och barnavård i allmänhet, förslagsanslag

1,700,000

42

Fattigvård och barnavård för lappar, förslagsanslag

100,000

43

Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet ........

16,500

44

Bidrag till driftkostnaderna vid arbetshem, förslags-

anslag ........................................................................

110,000

45

Barnhusen ...................................................................

* 115,830

46

Skyddsuppfostran, förslagsanslag ................................

• 480,000

2,395,830

176,150

Säger för sociala verk och inrättningar

8,731,530

49,045,75oj

C. Medicinalstaten saint hälso- och sjukvården.

|

Medicinalstyrelsen med dithörande stater.

Medicinalstyrelsen m. m.:

1

Medicinalstyrelsen, förslagsanslag ................................

368,600

2

Sinnessjuknämnden, förslagsanslag ............................

6,600

Statsmedicinska anstalten:

3

Statens bakteriologiska labora-

torium, förslagsanslag ............ 175,800

4

Statens rättskemiska laboratorium,

förslagsanslag............................ 26,250

5

Statens farmaceutiska laborato-

rium ........................................ 24,500

202,050

24,500

Provinsialläkarstaten:

6

Förste provinsialläkare och pro-

vinsialläkare, förslagsanslag ... 3,023,500

7

Flyttningsbidrag åt vissa provin-

sialläkare, förslagsanslag ....... 2,000

8

Tillfälliga lönetillägg åt vissa

provinsialläkare........................ 4,200

9

Avlöning åt civila läkarstipen-

diater, förslagsanslag................ 5,000

10

Bidrag till extra provinsialläkares

avlönande, förslagsanslag ........ 20,000

11

Dyrtidstillägg åt vissa extra pro-

vinsialläkare, förslagsanslag .... 1,000

12

Utbildningskurs för rättsobdu-

center, förslagsanslag................ *10,000

3,048,500

17,200

3,619,150

48,300

* Av Kungl. Maj:t löreslaget belopp, varom utlåtande tramdeles kommer att avgivas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Ordinarie

Extra

anslag

anslag

Kronor

Kronor

Sjukvårdsanstalterna.

Sinnessj ukvårdsanstalterna:

13

Statens sinnessjukhus, förslags-

anslag....................................*

10,300,000

14

Hospitalsbyggnader, reserva-

tionsanslag............................

* 4,700,000

15

Bidrag till sinnessjukvården i

Stockholm, Göteborg och

Malmö, för slag samlag ........

1,300,000

16

Anstalter för obildbara sinnes-

slöa, förslagsanslag ............

760,000

17

Anstalter för bildbara sinnes-

slöa, som icke äro fallande- sjuka, förslagsanslag............

820,000

18

Epileptikeranstalter, förslags-

anslag....................................

175,000

19

Avlöningar och vikariatsersätt-

ningar m. m. vid statens

uppfostringsanstalt för sin- nesslöa gossar ....................

27,200

20

Bidrag till driftkostnader i öv-

rigt vid statens uppfostrings- anstalt för sinnesslöa gossar,

förslagsanslag........................

34,000

21

Avlöningar och vikariatsersätt-

ningar m. m. vid statens

uppfostringsanstalt för sin- nesslöa flickor ....................

12,400

22

Bidrag till driftkostnader i öv-

rigt vid statens uppfostrings- anstalt för sinnesslöa flickor,

förslagsanslag........................

10,000

13,355,000

4,783,600

Övriga egentliga sjukvårdsanstal-

ter:

23

Lasaretts underhåll ................

15,774

24

Underhåll av Järvsö sjukhus

för spetälska.......................

23,500

25

Understöd åt spetälskesjukas

familier m. m.....................

3,000

26

Bidrag till uppförande eller

inrättande av tuberkulos- sjukvårdsanstalter, reserva- tionsanslag ............................

*1,400,000

27

Bidrag till driftkostnaderna för

tuberkulossjukvårdsanstal- ter, förslagsanslag................

4,300,000

Av Kungl. Majit föreslaget belopp, varom utlåtande framdeles kommer att avgivas.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

5

Ordinarie

Extra

anslag

anslag

Kronor

Kronor

28

Bidrag till resor för vissa

patienter vid kustsanato- rierna, förslagsanslag ........

65,000

29

Folksanatorierna ....................

150,000

30

Vissa arbeten vid Österåsens

folksanatorium, reservations- anslag....................................

145,000

31

Understödjande av dispensär-

verksamhet, förslagsanslag..

450,000

32

Behandling av medellösa lupus-

patienter från landsorten,

förslagsanslag........................

60,000

33

Radiumhemmets i Stockholm

poliklinik ............................

15,000

34

Radiumhemmets i Stockholm

klinik, förslagsanslag............

25,000

35

Bidrag till resor för vissa

patienter vid radiumhemmet

i Stockholm, förslagsanslag

* 70,000

36

Bidrag till uppförande, inrät-

tande eller inlösen av epide- misjukhus, förslagsanslag ....

500,000

37

Bidrag till driften av epidemi-

sjukhus, förslagsanslag.......

750,000

38

Bidrag till uppförande m. m.

av hem för kroniskt sjuka,

reservationsanslag ................

450,000

39

Bidrag till driften av hem för

kroniskt sjuka, förslagsanslag

750,000

4,574,274

4,598,000

Vanföreanstalter:

: 40

Kliniker vid vanföreanstalter,

förslagsanslag........................

160,000

i 41

Polikliniker vid vanföreanstal-

ter, förslagsanslag................

15,000

42

Skol- och uppfostringshem för

vanföra, förslagsanslag ........

70,000

43

Yrkesskolor för vanföra m. m.,

förslagsanslag........................

150,000

44

Vanföreanstalt i Härnösand,

reservationsanslag ................

475,000

45

Bidrag till resor för vanföra

jämte vårdare, förslagsanslag

130,000

46

Eugeniahemmet........................

5,000

525,000

480,000

18,454,274

9,861,600

* Av Kungl. Majit föreslaget belopp, varom utlåtande framdeles kommer att avgivas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

&

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Ordinarie

Extra

anslag

anslag

Kronor

Kronor

Hälsovård i allmänhet.

47

Allmän hälso- och sjukvård, förslagsanslag....................

800,000

48

Lindring i mindre bemedlade patienters å landsbygden

sjukvårdskostnader, förslagsanslag ............................

60,000

49

Statens skola för utbildning av distriktssköterskor ....

24,000

50

Bidrag för anställning av distriktssköterskor, förslags-

''

anslag ............................................................................

220,000

51

Dyrtidshjälp åt distriktssköterskor, förslagsanslag ........

1,500

52

Stipendier för deltagande i kurs för utbildande av

i

instruktionssköterskor och husmödrar vid sjukhus

4,000

| 53

Bidrag till avlöning åt distriktsharnmorskor och re-

servbarnmorskor, förslagsanslag ................................

690,000

I 54

Dyrtidshjälp åt distriktsharnmorskor m. fl., förslagsanslag

100,000

I DD

Barnmorskeundervisningenoch barnbördshusen, förslags-

anslag ...........................................................................

105,000

56

Skyddskoppympningen, förslagsanslag ............................

140,000

57

Karantänsanstalten på Känsö ........................................

17,600

58

Resestipendier åt vissa läkare, reservationsanslag........

12,000

59

Svenska läkarsällskapet....................................................

1,500

60

Internationella hälsovårdsbyrån i Paris, förslagsanslag

6,750

61

Förbättrad sjukvård inom rikets ödemarksområden,

reservationsanslag ........................................................

31,000

62

Sjuktransporter med flygplan, reservationsanslag ........

45,000

63

Vissa anordningar för sjuktransporter med flygplan i

Boden, reservationsanslag ............................................

7,500

64

Understöd åt J. Henriksson för odling av medicinal-

växter m. m.................................................................

2,000

1,106,850

1,161,000

Säger för medicinalstaten samt hälso- och sjukvården

23,180,274

11,070,900

D. Överståthållarämbetet och landsstaten.

i 1

Överståthållarämbetet, förslagsanslag ............................

* 137,422

2

Landshövdingarna ............................................................

509,000

3

Befattningshavare vid länsstyrelserna, förslagsanslag....

4,073,600

4

Fögderiförvaltningarna, förslagsanslag ............................

* 2,375,000

5

Vikariatsersättningar vid fögderiförvaltningarna, förslags-

anslag ............................................................................

* 300,000

6

Ortstillägg till landsfogden i Göteborgs och Bohus län

200

7

Ersättning åt lappfogdar m. m., reservationsanslag........

50,600

8

Kostnader i anledning av val av landstingsman m. fl.

år 1930, förslagsanslag ...............................................

100,000

Säger för Överståthållarämbetet och landsstaten

7,395,022

150,800

* Av Kungl. Majit föreslaget belopp, varom utlåtande framdeles kommer att avgivas.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

7

Ordinarie

Extra

anslag

anslag

Kronor

Kronor

E. Polisväsendet.

1

Polisväsendet i riket, förslagsanslag................................

2,190,000

2

Vissa ersättningar åt befattningshavare vid polis- och

åklagarväsendet, förslagsanslag....................................

870,000

3

Särskild polisverksamhet för uppdagande av olovlig

införsel av spritdrycker m. m., att utgå av statsver-

kets fond av rusdrycksmedel ....................................

* 135,000

4

Utbildningskurs i kriminalteknik m. m., förslagsanslag

31,000

Säger för polisväsendet

3,226,000

F. Diverse.

1

Utgifter för gammalsvenskbyborna, reservationsanslag

* 250,000

2

Ålderstillägg, förslagsanslag ............................................

400,000

3

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag...........

500,000

4

Kommittéer och utredningar genom sakkunniga, reser-

vationsanslag ................................................................

150,000

5

Utredning angående allmänna pensionsförsäkringen,

reservationsanslag .......................................................

100,000

6

Extra utgifter, reservationsanslag....................................

100,000

7

Skrivmaterialier och expenser, ved m. m., förslagsanslag

1,000,000

8

Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den

civila statsförvaltningen, förslagsanslag ....................

* 523,000

9

Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst, för-

slagsanslag ....................................................................

*5,250,000

10

Tryckningskostnader, förslagsanslag................................

261,324

Säger för diverse

2,411,324

6,123,000

Summa

41,976,250

69,629,470

* Av Kungl. Maj:t föreslaget belopp, varom utlåtande framdeles kommer att avgivas.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1930:390 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under femte huvudtiteln gjorda framställning angående anslaget till tryckningskos s. 1 i texten
  2. Rskr. 1930:5a Skrivelse till Konungen i anledning av vissa i statsverkspropositionen gjorda framställningar rörande utgifterna för budgetåret 1930H931 under riksstatens femte s. 1 i texten