Sök i Ratio Lex

Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1930 1931 av utgifterna under riksstatens sjätte huvudtitel, innefattande anslagen till kommunikationsdepartementet.

1930-03-07 · 72 sidor, varav 67 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 67 av 72 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1930:6, Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1930 1931 av utgifterna under riksstatens sjätte huvudtitel, innefattande anslagen till kommunikationsdepartementet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

1

Nr 6.

Ankom till riksdagens kansli den 8 mars 1930 kl. 1 e. m.

Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1930 1931

av utgifterna under riksstatens sjätte huvudtitel, innefattande

anslagen till kommunikationsdepartementet.

(4:e avd.)

Departementet.

l:o) Uti den till riksdagen den 3 januari 1930 avlåtna propositionen (nr 1)

angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1930/1931 har

Kungl. Majit i avseende å sjätte huvudtiteln, innefattande anslagen till

kommunikationsdepartementet, föreslagit riksdagen (punkt 1 av det vid propositionen

fogade statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för

samma dag) att till extra byråchef för tekniska ärenden för budgetåret

1930/1931 anvisa ett extra anslag av 12,000 kronor.

I enlighet med Kungl. Majits förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må till extra byråchef för tekniska ärenden för

. budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra anslag av 12,000 kronor.

2:o) Kungl. Majit har (punkt 2) föreslagit riksdagen att till ökad föredragning

i regeringsrätten för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra anslag

av 13,500 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 2—4 av åberopade statsrådsprotokollet.

Till ökad föredragning i regeringsrätten anvisades för innevarande budgetår

ett extra anslag av 27,000 kronor. Detta anslag var avsett till täckande

av kostnaderna för avlöning åt två extra föredragande, två amanuenser med

halvtidstjänstgöring och två extra kontorsbiträden, vilka arbetskrafter erfordrades

för den ökade föredragningen i regeringsrätten, efter det 1928 års

riksdag beslutat tillfällig ökning av regeringsrådens antal. Sedan till följd

av den ökade föredragningen antalet balanserade regeringsrättsmål nedbringats,

har nu en nedsättning av anslaget ansetts kunna äga runi med det fölen

extra föredragande och hans biträdande personal beräknade lieloppet eller

13,500 kronor.

*; Hänvisar till punkt i statsrådsprotokollet.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. fJ sami. 6 haft. (Nr 6.) tutao 1

Extra byråchef

för

tekniska

ärenden.

[1.]°)

Ökad föredragning

i

regeringsrätten.

[2-]

s. 2 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

Väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen

m. m.

[3-11-]

Väg- och broundersöknlngar.

[12.]

Byggande av

landsvägar

och vanliga

bygdevägar.

[13.]

2 Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottet, som ej funnit anledning till erinran mot Kungl. Majlis förslag,

hemställer,

att riksdagen må till ökad föredragning i regeringsrätten för

budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra anslag av 13,500 kronor.

Väg- och vattenbyggnadsväsendet.

3:o) Beträffande Kungl. Maj:ts förslag (punkterna 3—11) angående anslag

till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen m. m. samt till vägorganisationen i

länen har riksdagen redan fattat beslut; varom utskottet velat här

erinra.

Vägbyggnader och vägunderhåll.

4:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 12) hemställer utskottet,

att riksdagen må ur riksstaten utesluta det ordinarie reservationsanslaget

till väg- och broundersökningar.

5:o) Kungl. Majit har (punkt 13) föreslagit riksdagen att till byggande

av landsvägar och vanliga bygdevägar för budgetåret 1930/1931 anvisa ett

extra reservationsanslag av 4,500,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 59—63 av statsrådsprotokollet.

Rörande förevarande anslag har väckts ett flertal motioner.

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren, nr 26;

av herr I. Pauli och den andra inom andra kammaren, nr 60, av herrar A.

Andersson i Löbbo och E. Fast, har hemställts, att riksdagen måtte besluta

att med 700,000 kronor höja det av Kungl. Majit begärda anslaget för

byggande av landsvägar och vanliga bygdevägar, eller från 4,500,000 till

5,200,000 kronor.

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren, nr 51,

av herrar J. Clemedtson och N. Gabrielsson, och den andra inom andra

kammaren, nr 96, av herr E. Bengtsson i Kullen m. fl. har föreslagits, att

som anslag till byggande av landsvägar och vanliga bygdevägar för budgetåret

1930/1931 måtte anvisas ett extra reservationsanslag av 5 miljoner kronor.

I en inom andra kammaren av herr E. Berg m. fl. väckt motion, nr 99,

har hemställts, att till byggande av landsvägar och vanliga bygdevägar för

bugetåret 1930/1931 måtte anvisas ett extra reservationsanslag av 5,800,000

kronor; att statsbidraget till nybyggnader utgår med tre fjärdedelar eller

75 procent av den beräknade kostnaden samt att bidrag av förevarande anslag

jämväl må kunna utgå till fortsättande av sådana vägförbättringsarbeten,

vilka redan erhållit statsbidrag från anslaget.

I en inom andra kammaren av herr P. Bergström i Bäckland väckt motion,,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

3

nr 104, Ilar hemställts, att riksdagen måtte besluta att till byggandet av

landsvägar och vanliga bygdevägar för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra

reservationsanslag av 5,800,000 kronor samt att bidragsprocenten av ifrågavarande

anslag får utgå enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag

med tre fjärdedelar av den för vägföretag beräknade kostnaden.

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren, nr 50,

av herrar J. Clementson och N. Gabrielsson och den andra inom andra kammaren,

nr 95, av herr E. Bengtsson i Kullen m. fl., har föreslagits, att riksdagen

måtte besluta sådan ändring i gällande bestämmelser angående statsbidrag

till allmänna vägars byggande m. m., att statsbidrag må utgå med

högst tre fjärdedelar av den beräknade kostnaden.

Under nu förevarande punkt har utskottet vidare ansett sig böra till behandling

upptaga följande inom andra kammaren väckta motioner rörande

rätt att komma i åtnjutande av statsbidrag för marklösen m. m., nämligen

dels, nr 105, av herr O. E. Sandberg m. fl., vari yrkats, att riksdagen måtte

besluta sådan ändring i nu gällande bestämmelser beträffande statsbidrag

till marklösen, att vid byggandet av landsvägar, vanliga bygdevägar och

enkla bygdevägar och vid förbättring av för automobiltrafiken viktiga vägar

å landsbygden statsbidrag må utgå efter samina grunder som till kostnaderna

för vägföretaget i övrigt jämväl för lösen av mark så ock lösen av byggnad,

som befinnes hinderlig för vägs anläggning, breddning eller omläggning eller

vars undanskaffande kan vara angeläget för tillgodoseendet av trafiksäkerheten;

dels, nr 185, av herr E. Hultman, vari hemställts, att riksdagen må hos

Kungl. Majit hemställa örn sådan ändring av kungörelsen den 10 augusti

1928 (nr 327) angående statsbidrag till allmänna vägars byggande m. m., att

bidrag av automobilskattemedel till lösen av mark, som erfordras för omläggning

av väg, bestämmes alltid skola utgå med samma procent, som

fastställes för den i samband med marklösen stående vägomläggningen, eller

vidtaga annan för vinnande av berörda syfte erforderlig åtgärd.

dels och, nr 308, av herr C. Olsson i Berg m. fl., vari hemställts, att riksdagen

måtte besluta, att statsbidrag för marklösen vid byggande av landsvägar

och vanliga bygdevägar samt vid förbättring av för automobiltrafiken

särskilt viktiga vägar å landsbygden må utgå efter samma grunder som för

kostnaderna i övrigt.

Slutligen har synts utskottet under nu förevarande punkt böra behandlas

följande båda motioner om utredning rörande statens och motorina fikens deltagande

i kostnaderna för vägunderhållet, väckta den ena i första kammaren,

nr 203, av herr A. J. Granström och den andra i andra kammaren, nr 275,

av herr G. Olsson i Ramsta m. fl., däri hemställts, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Majit måtte begära en skyndsam utredning örn i vilken omfattning

och på vad sätt staten och motorfordonen, utöver vad därom är eller

kan bliva stadgat i väglagen, böra deltaga i vägväsendets skilda kostnader

för att större reda och bättre kontroll i fråga örn medlens fördelning och

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

användning må kunna uppnås oell framläggandet för riksdagen av de förslag,

vartill utredningen giver anledning.

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,

får utskottet hänvisa till motionerna.

Såsom bidrag till anläggning av nya samt förbättring eller omläggning

av backiga eller eljest mindre goda vägar anvisade riksdagen för vart och

ett av budgetåren 1924—1928 3,000,000 kronor. Till understödjande av

brobyggnader och, företrädesvis mindre, hamnbyggnader samt upprensning

av åar och farleder beviljades för budgetåret 1924/1925 700,000 kronor, för

budgetåret 1925/1926 850,000 kronor och för vartdera av budgetåren 1926—

1928 ett belopp av 1,000,000 kronor. Under den förändrade benämningen

»liggande av landsvägar, vanliga bygdevägar och broar» anvisades för

budgetåret 1928/1929 ett anslag av 4,500,000 kronor. Med samma belopp

4,500,000 kronor är anslaget uppfört även i riksstaten för nu löpande

budgetår.

Gällande bestämmelser beträffande bidrag från ifrågavarande anslag innefattas

i kungörelsen den 10 augusti 1928 (nr 327) angående statsbidrag till

allmänna vägars byggande m. m. Enligt dessa föreskrifter utgår statsbidrag

till byggande av landsvägar och vanliga bygdevägar med högst två tredjedelar

av den beräknade kostnaden.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har meddelat en sammanställning av

sifferuppgifter rörande inneliggande ansökningar örn statsbidrag samt under

de senaste åren beviljade medel. Denna sammanställning utvisar, att behovet

av statsbidrag till vanliga väg- och brobyggnader — sådant detta

behov framträder i skillnaden mellan å ena sidan begärda statsbidragsbelopp

enligt föreliggande ansökningar samt å andra sidan tillgänglig anslagssumma

— tidigare visat ständig ökning men under de senaste två budgetåren bringats

att sjunka med respektive 2,400,000 kronor och 1,400,000 kronor. Orsaken

härtill är, framhåller styrelsen, delvis ökningen av anslaget från och med

budgetåret 1928/1929 men främst överförandet av ett relativt stort antal

företag till automobilskattemedel.

Till belysande av anslagsbehovet för nästkommande budgetår har styrelsen

härefter anfört bland annat följande:

För de två senaste budgetåren hade i styrelsen legat inne ansökningar

om bidrag till nybyggnadsarbeten för en kostnad av omkring 30,000,000 kronor,

motsvarande ett till 2/3 av kostnaden beräknat statsbidrag av 20,000,000

kronor. Då av de för ifrågavarande ändamål beviljade anslagen i medeltal

omkring 3,500,000 kronor för vart och ett av de senaste budgetåren disponerats

för nybyggnadsarbeten, hade således anslagsbristen uppgått till omkring

16,500,000 kronor. För avarbetande av denna anslagsbrist under 10

år erfordrades, utöver förenämnda belopp av 3,500,000 kronor, i avrundat

tal 1,500,000 kronor per år, eller ett årsanslag av 5,000,000 kronor. Dessutom

erfordrades bidrag av förevarande anslag till fortsättande av sådana

vägförbättringsarbeten, vilka redan erhållit statsbidrag från anslaget. För

tillgodoseende av jämväl sistnämnda anslagsbehov beräknade styrelsen för

budgetåret 1930/1931 erforderligt ett belopp av 5,200,000 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Till ytterligare belysande av anslagsbehovet ville styrelsen framhålla, att

för 27 väg- och brobyggnadsföretag, avseende nyanläggningar, Kungl. Maj:t

eller styrelsen meddelat tillstånd till påbörjande utan att vederbörande därmed

ginge förlustiga möjligheten till statsbidrag; dessa företag representerade

sammanlagt en beräknad byggnadskostnad av 2,300,000 kronor, motsvarande

enligt gällande grunder ett statsbidrag av omkring 1,500,000 kronor. Härtill

komme företag, vilka redan erhållit statsbidrag; den för färdigställande av

dessa företag återstående kostnaden beräknades till 12,300,000 kronor, krävande

ett statsbidrag av 8,200,000 kronor. Hedan färdiga eller under arbete

varande väg- och broföretag beräknades således draga en kostnad av 14,600,000

kronor, motsvarande ett statsbidrag av omkring 9,700,000 kronor.

För att närmare kunna bedöma behovet av anslag till väg- och brobyggnadsarbeten

hade avsetts, att Iler år splaner skulle upprättas för varje län. Då

dylika planer emellertid ej beräknades kunna föreligga färdiga förrän under

år 1930, hade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, under antagande att länsstyrelserna

kunde meddela approximativa uppgifter örn erforderliga anslagsbelopp;

hos samtliga länsstyrelser anhållit örn dylika uppgifter. Enligt sålunda

inlämnade uppgifter skulle anslagsbehovet för samtliga län uppgå till

sammanlagt omkring 5,600,000 kronor, varvid statsbidrag beräknats utgå

med 2/3 av den beräknade kostnaden.

Styrelsen har härefter upptagit till behandling frågan örn ändring av

nu gällande grunder för storleken av statsbidrag till ifrågavarande

arbeten. Härom anföres i huvudsak följande:

Enligt utfärdade bestämmelser, som trätt i kraft den 1 september 1929,

utginge^ statsbidrag till förbättring av för automobiltrafiken särskilt viktiga

vägar å landsbygden av automobilskattemedlens länsfonder med högst tre

fjärdedelar av den beräknade kostnaden, där ej Kungl. Maj:t på grund av

särskilda skäl funne högre bidrag böra beviljas. Av nu förevarande anslag

utginge däremot statsbidrag med högst två tredjedelar av den beräknade

kostnaden. Medan i de sydligare delarna av landet vägnätet finge anses i

huvudsak utbyggt och vägbyggnadsarbetena därstädes sålunda i allmänhet

1T^8''jor(Jes av förbättringsarbeten, vore däremot behovet av nybyggnader

mycket starkt, framträdande i de nordligare delarna av landet. Till följd

härav skulle i statsbidragshänseende landets nordligare delar, med ofta i

ekonomiskt hänseende mindre bärkraftiga vägdistrikt, komma i en mera

ogynnsam ställning än övriga delar av landet. Vid sådant förhållande syntes

det vara med . rättvisa och billighet förenat, att statsbidrag jämväl till nybyggnader

utginge med tre fjärdedelar eller 75 procent av den beräknade

kostnaden.

Därest statsbidrag av ifrågavarande anslag utginge med 75 procent av den

beräknade kostnaden, skulle, yttrar styrelsen, den förut omnämnda anslagsbristen

a 16,500,000 kronor ökas till 19,000,000 kronor. Det belopp, som av

styrelsen beräknats erforderligt för budgetåret 1930/1931, skulle höjas från

5,200,000 kronor till 5,800,000 kronor. Utginge man från det belopp, som

länsstyrelserna för ifrågavarande ändamål beräknat erforderligt, finge av samma

anledning vidtagas en höjning från 5,600,000 kronor till 6,300,000 kronor.

Styrelsen Ilar slutligen föreslagit viss ändring i den nuvarande rubriken

a förevarande anslag. Då broar ingå i och utgöra delar av så gott som

varje väg och då ordet : broar» ej heller ingår i andra vägan slagstitlar, har

styrelsen funnit det böra utgå även ur nu ifrågavarande rubrik.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Kr 6.

Under åberopande av vad sålunda anförts Ilar styrelsen hemställt, att

till byggande av landsvägar och vanliga bygdevägar måtte för budgetåret

1930 1931 anvisas ett extra reservationsanslag av 5,800,000 kronor.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»Vad först angår storleken av statsbidraget till de vägbyggnadsarbeten,

som företrädesvis avses med förevarande anslag, torde måhända vissa skäl

kunna anses tala för det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framlagda förslaget

om en höjning av detta bidrag till samma andel, 75 procent, av kostnaden

för vederbörande arbete, som från och med den 1 september 1929 är

bestämd såsom allmän norm för de från automobilskattemedlens länsfonder

utgående bidragen till vägförbättringsarbeten. Berörda skäl synas likväl

icke vara av samma styrka som de, vilka föranlett den år 1929 vidtagna

höjningen av bidragsandelen från sistnämnda medel till vägförbättringsarbeten.

Det bör nämligen icke förbises, att dessa med bidrag av automobilskattemedel

utförda arbeten, vilka framtvingats av motorfordonstrafikens oerhörda

utveckling, oftast avse att möjliggöra och underlätta en automobiltrafik, som

endast till obetydlig del har lokal karaktär och sålunda är att beteckna som

huvudsakligen genomgående trafik, för vilken orten nödgas påtaga sig kostnaden.

Arbetena med omläggning och förbättring av befintliga vägar torde

därför icke kunna anses betingade av vederbörande orters eget behov i samma

utsträckning som fallet är med nyanläggningar. Härtill kommer, att det

finansiella läget icke medgiver den anslagsökning, som skulle’ erfordras för

att genomföra en höjning av bidragsprocenten från förevarande anslag utan

samtidig inskränkning av vägbyggnadsverksamheten. Med hänsyn till sålunda

antydda förhållanden anser jag mig icke hava tillräckliga skäl att nu

förorda en höjning av statsbidragets storlek i förhållande till kostnaden för

vederbörande arbete.

Vidkommande härefter anslagsbehovet till förevarande ändamål för nästkommande

budgetår utvisar den föregående redogörelsen, att en icke obetydlig

minskning i de totala medelsanspråken från anslaget i fråga blivit en

följd av den under senaste tiden företagna överflyttningen av bidrag till förbättringsarbeten

från detta anslag till automobilskattemedlen. Denna, överflyttning

bör givetvis fortgå, så att anslaget efter hand väsentligen frigöres

från bidrag till förbättringsarbeten. En sådan fortsatt överflyttning kommer

även utan direkt anslagshöjning att medföra en avsevärd successiv ökning

av de för nyanläggningar tillgängliga medlen. Till belysande härav ina omnämnas,

att av de för budgetåret 1928/1929 fördelade bidragen från förevarande

anslag, tillhopa 4,488,300 kronor, bidrag å icke mindre än 1,654,500

kronor avsett omläggning av befintliga vägar samt att av sistnämnda belopp

en avsevärd summa utgjort bidrag för påbörjande av nya omläggningsföretag.

Av det för innevarande budgetår hittills fördelade bidragsbeloppet, 4,678,100

kronor, har däremot endast en summa av 707,200 kronor beviljats till omläggningsarbeten;

detta belopp har uteslutande avsetts till fortsättande eller

fullbordande av redan igångsatta omläggningsföretag, medan intet bidrag

från anslaget beviljats till påbörjande av nya dylika företag. Av nu anförda

siffror framgår, att den berörda överflyttningen av vägförbättringsbidrag till

automobilskattemedel för innevarande budgetår medfört en ökning i medelstillgången

för nybyggnadsarbeten med ej mindre än omkring 950,000 kronor.

I betraktande härav synes mig någon höjning av anslaget för nästkommande

budgetår icke vara påkallad.

Taff väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit beträffande ändring av

anslagets rubrik ansluter sig till den terminologi, som användes såväl vid

rubriceringen av övriga väganslag som i gällande författning örn statsbidrag

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

till allmänna vägars byggande m. m. Förslaget föranleder därför icke någon

erinran från min sida.»

Med förevarande anslag till landsvägar oell vanliga bygdevägar jämte det

under punkt 6:o) bär nedan omförmälda anslaget till enkla bygdevägar

ävensom vissa i det följande angivna anslag finansieras — vid sidan av

automobilskattemedlen — pågående utbyggnad oell förbättring av landets

vägnät.

Att arbetet på det svenska vägnätets utbyggnad för närvarande utgör en

av de angelägnaste oell för landets fortsatta utveckling betydelsefullaste

samhällsuppgifterna lärer vara obestridligt. Motortrafikens raska framsteg

Ilar som bekant medfört en genomgripande omläggning av transportmetoderna.

Vägarna, framförallt landsvägarna, hava åter kommit att intaga en

framskjuten plats inom samfärdsel väsendet; i detta avseende må här endast

pekas på den ofantligt stegrade betydelse de olika landsdelarnas vägnät fått

för jordbrukets utveckling, enkannerligen för en bekväm och lönande avsättning

av jordbrukets produkter.

Att anslagen till vägväsendet under denna dess omdaningstid måste tillmätas

efter andra mått än tidigare, borde enligt utskottets mening vara för alla

och envar uppenbart. Visserligen må ej underskattas de möjligheter till vägnätets

modernisering, som öppnats genom automobilskattemedlen. Men vid

sidan härav lärer man jämväl få räkna med en ej oväsentlig ökning av de till

vägbyggnader och vägförbättringar sedan gammalt normalt utgående anslagen.

Nu närmast omliandlade anslag för byggnad av landsvägar och vanliga

bvgdevägar höjdes — efter att tidigare hava utgått med sammanlagt 4,000,000

kronor — för budgetåret 1928/1929 till 4,500,000 kronor, vilket sistnämnda

belopp jämväl beviljats för 1929/1930 och nu av Kungl. Majit föreslagits för

1930/1931. Med tagen hänsyn till den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

framlagda utredningen måste utskottet finna en höjning av anslaget vara

befogad. Utskottet tillstyrker, att detsamma för nästkommande budgetår

bestämmes till 5,000,000 kronor.

I väckta motioner har upptagits det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

framförda förslaget, att ifrågavarande bidrag till vägbyggnader måtte höjas från

nuvarande normalt utgående 2/3 till 3/4 (75 %) av kostnaderna eller samma

bidrag som numera från automobilskattemedel lämnas till vägförbättringsarbeten.

Utskottet anser visserligen skäl kunna anföras för en sådan höjning,

varigenom bland annat skulle vinnas en önskvärd överensstämmelse

mellan grunderna för tilldelningen av bidrag från nu ifrågavarande anslag

och från automobilskattemedlen. Hedan med nuvarande till l/3 begränsade

bidragsnorm föreligga emellertid svårigheter att å budgeten bereda täckning

för de stora kraven å statsunderstöd till nya vägbyggnader. Med hänsyn

härtill anser sig utskottet ej för närvarande kunna tillstyrka någon ändrad

bidragsnorm.

De av herrar Granström och Olsson i Ramsta m. fl. väckta frågorna rörande

omfattningen och lämpligaste sättet för statens, enkannerligen motor
-

Utskottets

yttrande■

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

trafikens deltagande i vägväsendets kostnader av skilda slag synas enligt

utskottets mening förtjäna beaktande.

Dessa motionsvis framförda spörsmål lära emellertid vara av beskaffenhet

att komma under utredning i samband med den igångsatta revisionen av

bestämmelserna örn väghållningsbesvärets utgörande på landet samt örn

städernas allmänna vägar, för vilket ändamål särskilda sakkunniga tillkallats.

Vid sådant förhållande lärer någon särskild framställning från riksdagen i

ämnet ej nu vara påkallad.

Vad nu sagts gäller ock den i vissa andra motioner omhandlade frågan

örn ändrade grunder för rätten till statsbidrag för marklösen.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

a) att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

förslag och de av herrar Pauli, Andersson i Löbbo och Fast,

Berg m. fl. och Bergström i Bäckland i ämnet väckta motionerna

(I: 26 och II: 60 ävensom II: 99 och 104), de båda sistnämnda

i vad de avse höjning av ifrågavarande anslag, samt

med bifall till herrar Clemedtsons och Gabrielssons samt Bengtssons

i Kullen m. fl. ovanberörda motioner (1:51 och II: 96),

må till byggande av landsvägar och vanliga bygdevägar för budgetåret

1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag av 5,000,000

kronor;

b) att ovannämnda av herrar Berg lii. fl. och Bergström i

Bäckland väckta motioner II: 99 och 104, i vad de avse höjning

av utgående statsbidrag till 75 procent, ävensom de av

herrar Clemedtson och Gabrielsson samt Bengtsson i Kullen

m. fl. väckta motionerna I: 50 och II: 95 ej må av riksdagen

bifallas;

c) att de av herrar Sandberg m. fl., Hultman och Olsson i

Berg lii. fl väckta motionerna II: 105, 185 och 308 angående

marklösen må anses besvarade med vad utskottet ovan anfört;

d) att de av herrar Granström och Olsson i Bamsta m. fl.

väckta motionerna I: 203 och II: 275 angående grunderna för

deltagandet i vägväsendets kostnader må anses besvarade nied

vad utskottet ovan anfört.

enkiTb**6åe ^m1^'' ^aj:^ kar (punkt 14) föreslagit riksdagen att till byggande av

vägar. enkla bygdevägar för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservations
[14

j anslag av 875,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 63—66 av åberopade statsrådsprotokollet.

Beträffande förevarande anslag har inom riksdagen väckts ett flertal

motioner.

Sålunda har i två likalydande motioner, väckta den ena inom första kamkammaren

av herrar J. Clemedtson och N. Gabrielsson, nr 52, och den andra

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

y

inom andra kammaren, nr 89, av herr 11. Lundquist i Rotebro m. ti., hemställts,

att till byggande av enklare bygdevägar för budgetåret 1930/1931

riksdagen måtte anvisa ett extra reservationsanslag av 1,000,000 kronor.

Vidare har i en inom andra kammaren av herr P. Bergström i Bäckland

väckt motion, nr 20, likaledes hemställts, att riksdagen måtte besluta att till

byggandet av enkla bygdevägar för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra

reservationsanslag av 1,000,000 kronor.

Ytterligare har i två likalydande motioner, väckta den ena inom första

kammaren, nr 184, av herr G. Bosén m. fl. och den andra inom andra kammaren,

nr 321, av herr Ad. Wiklund i Brattfors m. ti., hemställts, att riksdagen

måtte besluta att till byggande av enkla bygdevägar för budgetåret

1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag av 1,200,000 kronor.

Slutligen har i en inom andra kammaren av herr E. Berg m. fl. väckt

motion, nr 100, hemställts, att riksdagen måtte besluta att till byggande

av enklare bygdevägar för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag

av 2,800,000 kronor.

I fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,

får utskottet hänvisa till motionerna.

Anslag för anläggning av enklare vägar hava anvisats från och med år

1914 till en början avsedda för de nordligare länen men från och med år 1922

för hela landet. Anslagsbeloppet har för var och en av budgetperioderna

1924—1927 bestämts till 600,000 kronor, för vartdera av budgetåren 1927—

1929 till 700,000 kronor och för innevarande budgetår till 850,000 kronor.

Från och med budgetåret 1928/1929 utgår anslaget under den ändrade benämningen

»Byggande av enkla bygdevägar».

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har hemställt, att förevarande anslag måtte

för budgetåret 1930/1931 anvisas med 2,800,000 kronor. Styrelsen har i

detta sammanhang även upptagit frågan örn ökning av bredden å vägar av

ifrågavarande typ, med anledning varav yttranden inhämtats från länsstyrelserna

i samtliga län. Därvid hava några länsstyrelser, nämligen i Stockholms,

Östergötlands, Jönköpings, Kalmar, Gotlands och Malmöhus län, meddelat,

att enkla bygdevägar icke funnes inom respektive län, men förklarat

sig icke hava något att erinra mot det framlagda förslaget. Jämväl övriga

länsstyrelser hava i huvudsak uttalat sig för att en ökning av de enkla bygdevägarnas

bredd möjliggjordes, därvid emellertid länsstyrelserna i Hallands

och Skaraborgs län tillstyrkt en bredd av 5 meter.

Departementschefen har för egen del anfört följande:

»Erfarenheten från de gångna åren har visat, att inom vissa trakter av

landet trafikbehovet kunnat tillfredsställande tillgodoses med vägar av här

ifrågavarande enklare typ. Den jämförelsevis ringa vägbredden och den

enklare konstruktionen av dessa vägar hava medfört, att byggnadskostnaden

kunnat avsevärt begränsas. Jag vill i detta sammanhang erinra, att 1925

års riksdag (skrivelse nr 6 A, punkt 15) uttalat, att bredden av ifrågavarande

vägar i allmänhet torde kunna begränsas till 2.5—3 meter under förutsättning

att mötesplatser anlades i mån av behov, och i samband därmed framhållit,

att en framtida breddning av vägen vid en växande trafik borde underlättas

genom vägdikenas framdragande på tillräckligt avstånd från varandra.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr R.

Utskottets

yttrande.

Sedan sistnämnda år bär emellertid vägtrafiken undergått en betydande utveckling,

_ och numera torde i vissa fall läget vara sådant, att det med

hänsyn till förväntad trafikomfattning synes påkallat och ekonomiskt riktigt

att redan från början bygga en enkel bygdeväg bredare än hittills brukats;

större vägbredd än 4.5 meter torde dock icke behöva ifrågakomma och i

avseende å bredden av i dylika vägföretag ingående brobyggnader torde

någon jämkning av hittills tillämpade regler mera sällan vara erforderlig. Yad

väg- och _ vattenbyggnadsstyrelsen anfört örn bredden å enkla bygdevägar

synes mig alltså befogat. Jag vill emellertid framhålla angelägenheten av

att dylika frågor bliva grundligt prövade, så att den större vägbredden icke

kommer till användning i andra fall, än då uppenbara förutsättningar härför

föreligga, varjämte jag anser mig böra erinra att vad nu föreslagits givetvis

icke heller får leda till att företag av beskaffenhet att rätteligen böra utföras

enligt de för vanliga bygdevägar gällande bestämmelser och med statsbidrag

från därför avsedda medel överföras till ifrågavarande grupp av vägar. Därest

detta iakttages, torde tillämpningen av en större vägbredd än hittills åtminstone

icke nu behöva medföra någon nämnvärd kostnadsökning. Med

hänsyn härtill och jämväl av statsfinansiella skäl finner jag mig icke böra

tillstyrka större höjning av anslaget — som för innevarande budgetår ökats

med 150,000 kronor — än till 875,000 kronor.

Medan allmänna vägbyggnadsanslaget kommer till användning huvudsakligen

för anläggning av landsvägar och andra vägar av större betydelse för

allmänna samfärdseln, har anslaget till enkla bygdevägar tillkommit för

att nödtorftigt tillgodose behovet av kommunikationer inom befolkningsfattiga

trakter av riket. Enligt utskottets mening lärer det syfte, ifrågavarande

anslag avser att tjäna, få anses synnerligen behjärtansvärt och förtjänt

av statsmakternas alldeles särskilda stöd. Det stora gagnet av anslaget

har vitsordats av fackmyndigheten väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

som också framhållit, i vilken alltjämt växande grad anläggningen av en

dylik väg visat sig på allt sätt befrämja utvecklingen i de avlägset belägna

bygderna. På grundval av föreliggande anslagskrav har styrelsen uppskattat

anslagsbehovet för budgetåret 1930/1931 till 2,800,000 kronor.

Med tagen hänsyn härtill och med beaktande därjämte av de skäl, som

i ett flertal väckta motioner anförts till stöd för anslagets höjning utöver det

av Kungl. Maj: t föreslagna beloppet 875,000 kronor, har utskottet funnit

anslaget för nästkommande budgetår ej böra sättas lägre än till 1,200,000

kronor.

Yad departementschefen anfört rörande bredden på ifrågavarande enkla

bygdevägar, har ej givit utskottet anledning till erinran.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande förslag

och de av herrar Clemedtson och Gabrielsson, Lundquist

i Rotebro m. fl. och Bergström i Bäckland samt Berg m. fl. i

ämnet väckta motionerna (I: 52 och II: 20, 89 samt 100) ävensom

med bifall till de av herrar Bosén m. fl. och Wiklund i Brattfors

m. fl. ämnet väckta motionerna (I: 184 och II: 321) må till

byggande av enida bygdevägar för budgetåret 1930/1931 anvisa

ett extra reservationsanslag av 1,200,000 kronor.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6. 11

7:o) Kungl. Majit Ilar (punkt 15) föreslagit riksdagen att till byggande av

ödebygdsvägar i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands vägar,

samt vissa delar av Kopparbergs län för budgetåret 1930/1931 anvisa ett [15.]

extra reservationsanslag av 575,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 66—68 av åberopade statsrådsprotokollet.

I anledning av Kungl. Majis förevarande förslag bär i följande fyra motioner,

nämligen en inom första kammaren, nr 183, av herr G. Hosén m. fl.

samt tre inom andra kammaren, nr 7, av herrar E. Ericsson i Sörsjön och

N. Olsson i Rödingsberg; nr 101, av herr E. Berg m. fl., samt nr 322, av

herr A. Wiklund i Brattfors m. fl., hemställts, att riksdagen mätte besluta,

att till byggande av ödebygdsvägar i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands

och Västernorrlands samt vissa delar av Kopparbergs län för budgetåret

1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag av 900,000 kronor.

I fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,

får utskottet hänvisa till motionerna.

Till anläggning av ödebygdsvägar i de fyra nordligaste länen har riksdagen

från år 1918 anvisat anslag, till en början med 400,000 kronor för

år räknat, men sedan nedsatt, för budgetåret 1923/1924 till 385,000 kronor

samt för påföljande budgetår till 250,000 kronor. 1925 års riksdag vidtog

med anledning av väckta motioner för budgetåret 1925/1926 åter en höjning

av anslaget till 400,000 kronor; samtidigt godkändes en av riksdagen tidigare

ifrågasatt och av Kungl. Majit föreslagen utvidgning av anslagets användning

till även de nordligare delarna av Kopparbergs län. För budgetåren

1926_1930 har riksdagen anvisat respektive 400,000, 450,000, 500,000 och

550.000 kronor.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har lämnat vissa uppgifter till belysande

av de föreliggande behoven av anslag till ödebygdsvägar och beräknat ett

anslag av 600,000 kronor vara erforderligt för det planerade utbyggandet av

ödebygdsvägnätet. Styrelsen har vidare bland annat yttrat.

»Oaktat anslagen för ifrågavarande ändamål under de senaste budgetåren

utgått med för varje år högre belopp, hade dock anslagsbehovet till byggande

av ödebygdsvägar icke nedgått utan visade för senaste budgetaret en avsevärd

stegring. Bristen i ifrågavarande anslag, sådan denna brist framträdde

i skillnaden mellan tillgängligt anslagsbelopp och beräknad kostnad för arbeten

enligt inneliggande ansökningar, utgjorde sålunda för närvarande

2.540.000 kronor. Någon nedgång i anslagsbehovet syntes icke kunna förväntas

under de närmaste åren. För den förefintliga bristens avarbetande

under 10 år erfordrades, utöver förenämnda belopp av 600,000 kronor ett

ytterligare belopp av i avrundat tal 300,000 kronor eller sammanlagt 900,000

kronor.»

Yiig- och vattenbyggnadsstyrelsen har sålunda hemställt, att för ändamålet

måtte för nästkommande budgetår anvisas ett anslag av 900,000 kronön

Departementschefen har för egen del i ärendet anfört följande:

> Anslaget till ödebygdsvägar för innevarande budgetår bär fördelats med

180.000 kronor till Norrbottens län, 175,000 kronor till Västerbottens Ian,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

Byggande

av enskilda

vägar

[16.]

1 - Statsutskottets utlåtande Nr 6.

1kronor tiU Jämtlands län, 30,000 kronor till Västernorrlands län oell

20,000 kronor till Kopparbergs län.

Den lämnade utredningen visar, att behovet av medel för byggande av

odebygds vägar, oaktat den under senare år successivt vidtagna ökningen

av anslaget, är i stegring. Höjning av anslagsbeloppet synes därför även för

nästkommande budgetår böra ske. Av statsfinansiella skäl kan lag dock icke

tillstyrka större anslagsökning än till 575,000 kronor.»

Enligt gällande författning äro ifrågavarande ödebygdsvägar avsedda att

dragas fram över fjäll, genom stora skogar och i andra trakter, där en väganlaggmng

bliver utav en avsevärd längd, dock utan att i övrigt äga den

för en landsväg eller bygdeväg nödiga förutsättningen, nämligen att vara fölallmänna

samfärdseln nyttig och nödig.

Det stora behovet av anslag till förevarande ändamål har vitsordats ej

endast av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen utan även av vederbörande länsstyrelser

liksom ock av ett stort antal motionärer.

Föi egen del vill utskottet erinra örn de behjärtansvärda samfärdseluppgifter,

ifrågavarande ödebygdsvägar avse att fylla. Dessa väganläggningars

tillkomst ar sålunda av en utomordentlig betydelse för en ej sällan talrik

och i stora byar bosatt jordbrukarbefolkning, som under nuvarande, all utveckling

hämmande isolering har att draga sig fram under synnerligen svåra

livsbetingelser.

Goda. skäl synas kunna anföras för en höjning av det utav Kungl. Majit

föreslagna anslagsbeloppet. Utskottet vill tillstyrka, att förevarande anslag

till ödebygdsvägar för nästkommande budgetår bestämmes till 800,000 kronor.

Detta belopp innebär visserligen en ej oväsentlig ökning i jämförelse med

vad som för innevarande budgetår beviljats, men understiger dock med

100,000 kronor det belopp, vars anvisande väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

funnit motiverat och önskligt.

Under åberopande härav hemställer utskottet,

att riksdagen må, i anledning av Kungl. Majis förevarande

förslag och de av herrar Rosén m. fl., Ericsson i Sörsjön och

Olsson i Rödningsberg, Berg lii. fl. samt Wiklund i Brattfors

m. fl. i ämnet väckta motionerna (I: 183 samt II: 7, 101 och

322), till byggande av ödebygdsvägar i Norrbottens, Västerbottens.

Jämtlands och Västernorrlands samt vissa delar av Kopparbergs

län för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslagav

800,000 kronor.

8:o) Kungl. Maji har (punkt 16) föreslagit riksdagen att till byggande av

enskilda utfartsvägar för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag

av 300,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 68 — 72 av åberopade statsrådsprotokollet.

I.

I. anledning av Kungl. Majis förevarande framställning havn väckts åtskilliga

motioner.

Sålunda Ilar inom första kammaren av herr G. Bosén m. fl. i motionen

nr 88 och inom andra kammaren av herr E. Lindmark m. fl. i motionen nr

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

13

145 hemställts, att riksdagen måtte besluta att till byggande av enskilda

utfartsvägar för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag av

000,000 kronor.

Vidare hava inom andra kammaren herr E. Ericsson i Sörsjön m. fl. i

motionen nr 21 och herr E. Berg m. fl. i motionen nr 102 hemställt att till

byggande av enskilda utfartsvägar för budgetåret 1930/1931 anvisas ett extra

reservationsanslag av 450,000 kronor.

Inom andra kammaren har av herr P. Bergström i Bäckland i motionen

nr 13 hemställts, att riksdagen måtte besluta att till byggandet av enskilda

utfartsvägar för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag av

400.000 kronor.

Slutligen har inom samma kammare av herrar J. Weijne och A. Andersson

i Löbbo i motionen nr 61 hemställts, att riksdagen till byggande av enskilda

utfartsvägar för budgetåret 1930/1931 anvisar ett extra reservationsanslag av

350.000 kronor.

I fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,

får utskottet hänvisa till motionerna.

Anslag till anläggning av utfartsvägar hava av riksdagen anvisats allt

sedan år 1918, till en början avsedda blott för de fyra nordligaste länen

men från och med budgetåret 1925/1926 med vidgad användning för hela

Norrland samt Dalarna och Värmland. Anslaget har för vartdera av budgetåren

1925—1927 upptagits till 225,000 kronor samt för budgetåret 1927/1928

till 275,000 kronor med vidgad användning för anläggning av utfartsvägar

jämväl i norra delarna av Örebro län. För de senaste två budgetåren har

anslaget utgått under den ändrade benämningen »Byggande av enskilda utfartsvägar

i Norrland, Dalarna, Värmland och norra delarna av Örebro län».

Anslagsbeloppet har för sistnämnda två budgetår utgjort respektive 275,000

och 300,000 kronor.

I anledning av väckta motioner anhöll 1929 års riksdag hos Kungl. Majit

örn övervägande rörande en utsträckning av ifrågavarande anslags användning

jämväl till vissa andra trakter av riket.

Med hänsyn till det ådagalagda stora behovet av ökade anslag inom samtliga

de nordliga länen har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ansett sig böra för dessa

län förorda en avsevärd höjning av anslaget, nämligen till 400,000 kronor.

Därjämte har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen tillstyrkt anslagets utsträckning

till att avse samtliga län. I fråga örn det ytterligare medelsbehov,

som vid bifall till detta förslag skulle uppstå, har styrelsen anfört, att

under budgetåret 1930/1931 ansökningar örn statsbidrag till anläggning av

Utfartsvägar endast i mindre omfattning kunde antagas bliva slutligt behandlade

av länsstyrelserna i de sydligare länen. För nämnda budgetår

syntes därför endast en mindre ökning av ifrågavarande anslag vara erforderlig.

Styrelsen bär i sådant avseende föreslagit ett belopp av 50,000 kronor.

I överensstämmelse med vad sålunda anförts har styrelsen hemställt, att

för byggande av enskilda utfartsvägar måtte för budgetåret 1930/1931 anvisas

ett extra reservationsanslag av 450,000 kronor.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

14 Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Departementschefen har anfört följande:

Det för budgetåret 1929 1930 tillgängliga anslaget till ifrågavarande ändamål

har av Kungl. Majit fördelats nied 85,000 kronor till vartdera av Norrbottens

och Västerbottens län, 55,000 kronor till Jämtlands län, 25,000

kronor till Västernorrlands län, 15,000 kronor till vart och ett av Gävleborgs,

Kopparbergs och Värmlands län samt 5,000 kronor till Örebro län.

Såsom av den föregående redogörelsen framgår, har förevarande anslag,

som åsyftar att genom ett mindre statsbidrag möjliggöra för befolkningen i

avlägset liggande byar eller gårdar att själv åstadkomma vägförbindelse

med de allmänna trafiklederna, tillkommit med tanke på de särskilda förhållandena

i övre Norrland med dess stora avstånd och glesa befolkning

samt därav följande svårigheter att skaffa utfartsvägar. Sedermera har anslagets

användning, på sätt förut nämnts, utsträckts till ytterligare vissa

delar av riket med i stort sett likartade förhållanden. Såsom riksdagen

framhållit, torde emellertid även inom andra delar av landet än de sålunda

nu statsbidragsberättigade på vissa håll finnas områden, där enahanda förhållanden

kunna motivera bidrag av allmänna medel för åstadkommande av

utfartsvägar. Jag anser mig därför böra tillstyrka väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

förslag, att anslagets användning må under i allmänhet gällande

villkor utsträckas att avse även de delar av riket, till vilka bidrag för närvarande

icke kunna beviljas. Liksom fallet nu är beträffande Gävleborgs,

Kopparbergs och Värmlands samt norra delarna av Örebro län torde därvid

beträffande de nytillkommande landsdelarna prövning av fråga örn statsbidrag

till visst arbete böra verkställas av Kungl. Majit. Vid denna prövning torde

man få utgå från att statsunderstöd bör medgivas endast för sådana företag,

som äro av trängande behov påkallade och som eljest icke skulle kunna

bringas till utförande. Vidare synas i allmänhet endast utfartsvägar av mera

avsevärd längd böra för nu ifrågavarande län komma i fråga till erhållande

av statsbidrag.

De ändrade författningsbestämmelser, som vid bifall till förslaget bliva

erforderliga, torde böra utfärdas av Kungl. Majit.

Vad angår anslagets storlek för nästkommande budgetår, synes visserligen

någon höjning av detsamma vara önskvärd. Av statsfinansiella skäl kan jag emellertid

icke tillstyrka högre belopp än det för innevarande budgetår beviljade.

Jag räknar därvid även med att den utvidgade användningen av anslaget icke

skall under det första budgetåret komma att medföra någon nämnvärd belastning

av anslaget, enär därav föranledda statsbidragsansökningar i allmänhet

icke torde under samma budgetår hinna bringas under Kungl. Majlis

prövning. Anslaget torde alltså böra fastställas till 300,000 kronor.»

I motsats till de i väglagen omtalade »allmänna vägarna», dit även ovannämnda

»enkla bygdevägar» i allmänhet äro att hänföra, samt ödebygdsvägarna,

vilka genom 1919 års lag örn ödebygdsvägar i vissa hänseenden blivit jämställda

med allmänna vägar, anses nu ifrågavarande utfartsvägar ur samfärdselsynpunkt

icke vara av sådan beskaffenhet att kommunala bidrag till deras

anläggande eller underhåll tvångsvis kunna av vederbörande kommuner uttagas.

Utfartsvägarna äro sålunda av enskild vägs natur, och ett understödjande

av desamma från statens sida har motiverats med de säregna och

svåra samfärdselförhållanden, som råda inom vissa delar av landet.

Avsikten med förevarande anslag är — såsom jämväl departementschefen

framhållit — att uppmuntra eller överhuvud göra det möjligt för befolkningen

i avlägset liggande byar eller gårdar att själv bryta väg fram till de allmänna

trafiklederna.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

15

Statsbidrag utgår vanligen blott nied V4—7j av totalkostnaden, varvid

förutsattes att jämväl vederbörande landsting i viss omfattning lämnar understöd.

Såsom härav framgår, är statens ekonomiska uppoffring i detta

fall jämförelsevis begränsad. Trots detta bär, enligt vad av skilda myndigheter

vitsordats, anslaget under sin omkring tioåriga tillvaro gjort det möjligt

att inom vissa vanlottade trakter tillgodose de mest trängande vägbehoven

i betydligt större utsträckning än tidigare; allmänt erkännes, att anslaget

visat sig vara till stort gagn för vägväsendets och jordbrukets utveckling.

gärdet av att på detta sätt kunna lämna jordbruket även i de ogynnsammast

ställda trakterna av landet ett verksamt stöd lärer under nuvarande

tidsförhållanden ej böra underskattas.

Utskottet vill tillstyrka, att anslaget för nästkommande budgetår bestämmes

till 450,000 kronor. En höjning av anslaget synes utskottet desto mera

välmotiverad, sedan rätten att erhålla bidrag från detsamma utsträckts till

även de sydligare delar av riket, som med avseende å stora avstånd och

befolkningens gleshet äro att jämställa med Norrland.

Enligt ett av departementschefen gjort uttalande skulle uti ifrågavarande

sydliga landsdelar endast utfartsvägar av mera avsevärd längd komma i fråga

till erhållande av statsbidrag. I anledning härav föranlåtes utskottet framhålla,

att vid tilldelning av bidrag till en utfartsväg frågan örn våglängden ej

ensam bör tillmätas avgörande betydelse; hänsyn måste tagas jämväl till andra

faktorer såsom nyttan och behovet av anläggningen samt svårigheterna för

vederbörande intressenter att själva kunna bära anläggningskostnaderna.

Under åberopande härav hemställer utskottet,

att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

förslag och de av herrar Bergström i Bäckland, Ericsson i

Sörsjön m. fl., Weijue och Andersson i Löbbo samt Berg m. fl.

i ämnet väckta motionerna (II: 13, 21, 61 och 102) ävensom

med bifall till de av herrar Bosén m. fl. och Lindmark m. fl.

i ämnet väckta motionerna (I: 88 och II: 145), till byggande

av enskilda utfartsvägar för budgetåret 1930/1931 anvisa ett

extra reservationsanslag av 450,000 kronor.

9:o) Kungl. Maj:t har (punkt 17) föreslagit riksdagen att till byggande av

tillfartsvägar till Inlandsbanan för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag

av 325,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 70—77 av åberopade statsrådsprotokollet.

I anledning av Kungl. Majis förevarande framställning hava väckts åtskilliga

motioner.

Sålunda har i motionen nr 79 inom första kammaren herr L. Tjällgren

m. fl. hemställt, att riksdagen måtte besluta att höja anslaget för tillfartsvägar

till Inlandsbanan från av Kungl. Maji föreslagna 325,000 kronor till

375,000 kronor samt att därav må utgå 50,000 kronor för byggande av väg

på södra sidan av Tåsjön från Järvnäset till Norrby och den därifrån utgå
-

Byggande av

tillfartsvägar

till Inlandsbanan.

[17.]

s. 16 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

16

ende allmänna vägen till Inlandsbanan, allt i Tåsjö socken av Västernorrlands

län.

Vidare bär i motionen nr 146 inom andra kammaren herr N. V. Sandström

m. fl. hemställt, att riksdagen med förklaring att hinder ej möter fördelaktighet

i anslaget för byggande av tillfartsvägar till Inlandsbanan för

dylika tillfartsvägar inom Västernorrlands län måtte för beredande av bidrag

till det ifrågasatta vägföretaget inom Tåsjö socken höja det för budgetåret

1930/1931 begärda extra reservationsanslaget från 325,000 till 375,000 kronor.

Ytterligare hava i motionen nr 115 inom första kammaren herrar O. Bergqvist

och I). Hansén hemställt, att riksdagen måtte höja det av Kungl. Maji

i statsverkspropositionen föreslagna extra reservationsanslaget för budgetåret

1930/1931 för byggande av tillfartsvägar till Inlandsbanan med 100,000

kronor, varigenom vägbyggnaden Arjeplog—Slagnäs skulle få det anslagsbelopp

å 150,000 kronor, som för nämnda år förordats av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Slutligen har i två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren,

nr 182, av herr G. Bosén m. fl. och den andra inom andra kammaren,

nr 214, av herr E. Hage m. fl., hemställts, att riksdagen måtte besluta

att till byggande av tillfartsvägar till Inlandsbanan för budgetåret 1930/1931

anvisa ett extra reservationsanslag av 700,000 kronor.

I fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,

får utskottet hänvisa till motionerna,

Riksdagen har tili anläggning av tillfartsvägar västerifrån till Inlandsbanan

anvisat för budgetåret 1926/1927 150,000 kronor, för budgetåret 1927/1928

100,000 kronor, för budgetåret 1928/1929 250,000 kronor samt för innevarande

budgetår 300,000 kronor eller sammanlagt 800,000 kronor.

Med avseende å tillfartsvägarnas anläggning och underhåll samt i fråga

örn bidrag från förevarande anslag skola gällande bestämmelser om ödebygdsvägar

lända till efterrättelse, dock att vissa vägar eller vägdelar må,

därest väg- och vattenbyggnadsstyrelsen efter samråd med vederbörande länsstyrelse

så prövar lämpligt, utföras efter för enklare vägar gällande tekniska

bestämmelser.

På sätt i statsverkspropositionerna för åren 1927 och 1928 omförmälts, halväg-

och vattenbyggnadsstyrelsen upprättat plan för ifrågavarande arbeten.

I nämnda plan har räknats med en arbetstid av 10 år och ett årligt anslag

av 300,000 kronor.

I sin skrivelse den 5 september 1929 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

gjort framställning örn anslag till förevarande ändamål för budgetåret 1930/1931.

Styrelsen framhåller till en början, att, i den mån tillfartsvägarna komme

att utföras efter de för enkla bygdevägar gällande bestämmelserna, vägbredden

borde utökas i överensstämmelse med vad styrelsen därom anfört vid

behandling av sistnämnda vägtyp.

Styrelsen omnämner därefter, att arbete för närvarande påginge med en

väg inom Norrbottens län samt två vägar inom vartdera av Västerbottens

och Jämtlands län. Enligt byggnadsplanen vore avsett att under budget
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

17

året 1929/1930 påbörja ytterligare en väg inom vartdera av Norrbottens och

Västerbottens län. linder budgetåret 1930/1931 skulle enligt planen, under

förutsättning av ett anslag av 300,000 kronor, Norrbottens län erhålla 70,000

kronor, Västerbottens län 160,000 kronor och Jämtlands län 70,000 kronor.

Styrelsen har i detta sammanhang berört frågan örn utförande i snabbare

takt än hittills beräknats av en av de i planen upptagna vägarna, nämligen

vägen Luspen—Slussfors i Västerbottens län. Styrelsen har därvid förordat,

att anslaget höjdes i sådan omfattning, att till väganläggningen

Luspen—Slussfors, utöver de i byggnadsplanen upptagna beloppen, kunde

utgå ytterligare 50,000 kronor under vart och ett av budgetåren 1930/1933,

varigenom vägarbetet skulle bliva slutfört under år 1933 eller tre år tidigare

än förut avsetts.

Beträffande ATägen Arjeplog—Slagnäs har styrelsen i skrivelsen den 5

september 1929 omnämnt, att för utförande av denna anläggning numera

förelåge ett vederbörligen granskat förslag, enligt vilket byggnadskostnaderna

beräknades uppgå till 1,317,000 kronor. Då de väghållningsskyldigas bidrag

sannolikt komme att belöpa sig till Vio av kostnaderna eller 131,700 kronor,

skulle sålunda i statsbidrag erfordras ett belopp av 1,185,300 kronor. Till

väganläggningen syntes i statsanslag lämpligen böra utgå för budgetåret

1930/1931 150,000 kronor samt under vart och ett av därpå följande budgetår

200,000 kronor intill dess vägen bleve färdigställd. Arbetet skulle då kunna

slutföras under år 1936.

Enligt vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen sålunda beräknat skulle för

budgetåret 1930/1931 erfordras 300,000 kronor för byggande av tillfartsvägar

enligt den ursprungliga byggnadsplanen, 50,000 kronor till vägen Luspen—

Slussfors utöver det i byggnadsplanen upptagna beloppet samt 150,000 kronor

för väganläggningen Arjeplog—Slagnäs eller sammanlagt 500,000 kronor.

I detta sammanhang har departementschefen anmält fråga örn utförande

av en väganläggning inom Tåsjö socken i Västernorrlands län. Framställning

i ämnet har gjorts av länsstyrelsen, som förklarat sig hysa den uppfattningen,

att vägen vore synnerligen nödig och nyttig — i detta avseende

har framhållits, att befolkningen på södra sidan örn Tåsjön norr örn Järnnäset

för närvarande saknar vägförbindelse och för att komma fram till allmän

väg först måste passera över sjön — ävensom att densamma borde

betraktas såsom tillfartsväg till Inlandsbanan. Länsstyrelsen har hemställt,

att medel för vägens utförande måtte snarast möjligt anvisas. I sådant avseende

har länsstyrelsen föreslagit, att ett belopp av minst 100,000 kronor

årligen måtte beviljas, varigenom vägen, för vilken skulle erfordras statsbidrag

av omkring 420,000 kronor, skulle kunna färdigställas på en tid av omkring

fyra år.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i avgivet utlåtande erinrat, att Västernorrlands

län hittills ej varit delaktigt i förevarande anslag, vilket torde

hava berott på att vid anslagets tillkomst behov därav för länets vidkommande

ej ansetts föreligga. Genom förevarande vägs utförande syntes emellertid

sådana ändamål få anses bliva tillgodosedda, som avsåges med anslaget.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 6 sami. 6 haft. (Nr 6.) 491 30 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

På grund härav och med hänsyn till föreliggande skäl i övrigt har styrelsen

tillstyrkt, att vägen måtte komma till utförande såsom tillfartsväg till Inlandsbanan.

Med hänsyn till omfattningen av arbetena med tillfartsvägar i

de län, som hittills blivit delaktiga av anslaget, har styrelsen emellertid

funnit det av länsstyrelsen ifrågasatta årliga beloppet för närvarande böra

begränsas till 50,000 kronor, vilken summa styrelsen dock ansett nödvändig

för arbetets ändamålsenliga bedrivande.

Departementschefen har för egen del anfört följande:

»Vad först beträffar den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen berörda frågan

örn bredden å förevarande tillfartsvägar, torde vad jag i det föregående anfört

rörande bredden å enkla bygdevägar äga tillämpning jämväl med avseende

å vägar, tillhörande nu avhandlade grupp, i den mån dessa utföras

enligt reglerna för enkla bygdevägar. Jag åberopar alltså vad jag i berörda

sammanhang yttrat i nämnda fråga.

Vidkommande anslag till de av statsmakterna hittills beslutade tillfartsvägarna

synas starka skäl tala för att i möjlig mån förkorta den ursprungligen

beräknade tiden för färdigställande av vägen Luspen—Slussfors, vars utförande

otvivelaktigt är av synnerlig betydelse för därav berörda orter.

Statsfinansiella hänsyn lägga dock hinder i vägen för anvisande av medel

till påskyndande av arbetet i den omfattning, som från vägdistriktets sida

ifrågasatts eller som föreslagits av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. I syfte

att möjliggöra företagets bedrivande i något hastigare tempo än hittills vill

jag emellertid för nästkommande budgetår tillstyrka en höjning av förevarande

anslag till 325,000 kronor. Jag förutsätter härvid, att medel till vägen

Arjeplog—Slagnäs för nämnda budgetår icke kunna beredas med större belopp

än som till denna anläggning anvisats för innevarande budgetperiod.

Vad slutligen angår det ifrågasatta vägföretaget i Tåsjö socken, synas

visserligen skäl kunna anföras för denna vägs utförande såsom tillfartsväg

till Inlandsbanan. Medel lära dock icke för närvarande kunna avses till

detta arbete.»

utskottets Med ifrågavarande tillfartsvägar till Inlandsbanan har avsetts, förutom

yttrande. tillgodose de behjärtansvärda samfärdselsyften, som väganläggningar

genom dessa avlägsna gränstrakter i allmänhet tjäna, också att åstadkomma

kompletterande föreningslänkar mellan Inlandsbanan och omkringliggande

bygd. Såsom redan tidigare uttalats i en till 1918 års riksdag avlåten proposition,

nr 418, angående vägbyggnader i Norrland, fordras oundgängligen

dylika vägkommunikationer för att Inlandsbanans trafikmöjligheter skola

kunna utnyttjas.

Vägarbetenas bedrivande i alltför långsam takt förminskar i motsvarande

grad nyttan av banbygget för de landsdelar, den genomlöper, samt också

för landet i övrigt. Överhuvud måste, såsom i väckta motioner framhållits,

ett dröjsmål med ifrågavarande vägnäts fullbordan anses oekonomiskt.

Från dessa utgångspunkter finner utskottet goda skäl kunna anföras för

en höjning i det av Kungl. Maj:t föreslagna anslagsbeloppet.

Utskottet tillstyrker, att anslaget för nästkommande budgetår bestämmes

till 500,000 kronor. Härigenom har i första hand avsetts att bereda tillfälle

till igångsättning av den i väckta motioner omförmälda vägbyggnaden utmed

Tåsjön i Västernorrlands län men också att tillgodose de likaledes motionsvis

framförda kraven på större anslag till den nya vägen från Arjeplog till

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6. 19

Inlandsbanan ävensom att i övrigt öppna möjlighet till ett något snabbare

bedrivande av arbetena på Inlandsbanans tillfartsvägar.

Under åberopande härav hemställer utskottet,

att riksdagen må, i anledning av Kungl. Majis förevarande

förslag och de av herrar Tjällgren m. fl., Bergqvist och Hansén,

Bosén m. fl. och Hage m. fl. samt Sandström m. fl. i ämnet

väckta motionerna (I: 79 och 115, 1:182 och II: 214 samt II: 146)>

till byggande av tillfartsvägar till Inlandsbanan för budgetåret

1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag av 500,000

kronor.

10:o) I enlighet med Kungl. Majis förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må till anläggning av enkel bygdeväg från

Areavaara över Huuki till Kicksisvaara i Norrbottens län för

budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag av

70,000 kronor.

ll:o) Kungl. Maji har (punkt 19) föreslagit riksdagen att till tilläggsbidrag

till vissa väganläggnings- och brobyggnads- m. fl. företag utöver förut

för ändamålet beviljade medel, för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra

reservationsanslag av 100,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 78—85 av åberopade statsrådsprotokollet.

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren, nr 181,

av herr I). Hansén m. fl. och den andra inom andra kammaren, nr 319, av

herr E. Selberg m. fl., har hemställts, att riksdagen måtte till tilläggsbidrag

till vissa väganläggnings- och brobyggnads- m. fl. företag till fördelning efter

samma grunder, som bestämdes av 1918 års riksdag, utöver förut för ändamålet

beviljade medel, för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag

av 3,664,600 kronor.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sin framställning,

får utskottet hänvisa till motionen I: 181.

I syfte att den från och med krigsåren inträdda avsevärda ökningen av

kostnaderna för med statsbidrag understödda väg-, bro- och hamnanläggningsföretag

icke skulle komma att helt belasta vederbörande intressenter,

beslöt 1918 års lagtima riksdag på Kungl. Majis framställning att för beredande

av tilläggsbidrag till vissa sådana företag bevilja ett belopp av

5,000,000 kronor. Detta belopp har sedermera i olika poster i sin helhet

av riksdagen anvisats.

De företag, för vilka ifrågavarande bidrag avsetts, tillhöra dem, till vilka

medel anvisats från de dåvarande anslagen till bidrag för anläggning av nya

samt förbättring eller omläggning av backiga eller eljest mindre goda vägar,

till understödjande av brobyggnader och, företrädesvis mindre, hamnbyggnader

samt upprensning av åar och farleder ävensom till anläggning av

enklare vägar i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län.

Väganlägg
ning
Areavaara—

Kicksisvaara.

[18.]

Tilläggsbidrag

till

vissa väganläggningsocb

brobyggnads-

m. fl.

företag.

[19.]

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Enligt de för dispositionen av förevarande anslag fastställda grunderna —

innefattade i kungörelsen den 11 oktober 1918 (nr 887) angående tilläggsbidrag

till vissa med statsbidrag understödda väganläggningsföretag m. m. —

bunde tilläggsbidrag till visst företag utgå å den del av den verkliga kostnaden,

som översköte den enligt fastställd arbetsplan beräknade kostnaden,

ökad med en tiondel. Å sålunda överskjutande belopp kunde bidrag utgå

med högst samma andel, vartill tidigare statsbidrag till företaget bestämts.

Till en början beviljades tilläggsbidrag av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

i allmänhet till det sålunda angivna maximum. Kraven på anslaget visade

sig emellertid mycket stora, och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen meddelade

i skrivelse den 8 september 1921, att det år 1918 beviljade beloppet örn

5,000,000 kronor icke komrne att förslå, varför styrelsen ämnade framdeles

inkomma med begäran örn ytterligare anslag för ändamålet. Med anledning

härav gjordes i statsverkspropositionen till 1922 års riksdag det uttalandet,

att det vore i hög grad tveksamt, huruvida ytterligare anslag finge påräknas,

samt att fördelningen av dittills beviljade medel därför borde så anordnas,

att Udare anslagskrav för ändamålet måtte kunna från styrelsens sida undvikas.

I enlighet med detta uttalande vidtog styrelsen från början av år

1922 en avsevärd minskning av tilläggsbidragens storlek, så att desamma

därefter beviljades till i medeltal blott 43 jmocent av det högsta medgivna

beloppet. Under åren 1923 och 1924 förekom icke någon ny tilldelning från

anslaget, enär väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ansåg sig böra reservera då

återstående medel, till dess kraven på bidrag från alla därtill berättigade

företag kunde överskådas.

I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag beviljade 1925 års riksdag för beredande

av tilläggsbidrag till ifrågavarande företag, utöver förut för ändamålet

anvisade medel, ett belopp av 1,000,000 kronor. En inom riksdagen

väckt motion örn anslagsbeloppets höjande till 1,500,000 kronor avslogs av

riksdagen.

I anledning av väckta motioner anhöll 1929 års riksdag hos Kungl. Majit

örn utredning, huruvida och i vad mån ytterligare statsbidrag kunde ifrågakomma

för väghållningsdistrikt, som vore särskilt hårt betungade till följd

av anläggningar, utförda under kristiden.

^ ^ utredningen i ärendet har väg- och va t ten bygg nudsstgrelsen uppdelat

här ifråga\ arande företag i två grupper. Grupp I avsåge företag, som vore

slutförda samt av styrelsen godkända och vilka hittills kommit i åtnjutande

av tilläggsbidrag. Grupp II avsåge dels sådana företag, som blivit slutförda

och godkända men ännu ej kommit i åtnjutande av tilläggsbidrag, dels och

sådana företag, som ännu ej godkänts men vore berättigade att erhålla tillläggsbidrag.

För bada grupperna skulle, för att möjliggöra högsta medgivna

tilläggsbidrag, erfordras 3,664,600 kronor. Styrelsens förslag innebär emellertid,

att det ytterligare tilläggsbidraget skall avse endast vägdistrikt med

en vägskatt per fyrk av 35 öre och däröver, sålunda att sammanlagda tillläggsbidraget

borde vid här efteråt angivna skattesiffror uppbringas till följande

procent av maximitilläggsbidraget:

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

21

Vägskatt per fyrk,

öre.

Sammanlagt tilläggs- bidrag i procent av

m aximitilläggsbidraget.

35—44

55

45—54

65

55 —

75

Medelsbehovet skalle då sammanlagt utgöra 300,000 kronor utöver det

belopp av 330,400 kronor, som redan funnes reserverat till företagen inom

grupp II. Styrelsen har sålunda hemställt örn anvisande för budgetåret

1930/1931 av ett anslag för ändamålet å 300,000 kronor.

Departementschefen har för egen del i ärendet anfört följande:

»Såsom av den föregående redogörelsen framgår, har för ifrågavarande

ändamål tidigare anvisats ett belopp av sammanlagt 6,000,000 kronor. Vid

framläggandet år 1925 av förslag örn beviljande av det senast beslutade anslaget

å 1,000,000 kronor förutsattes, att ytterligare medel för ändamålet icke

skulle ifrågakomma. Ett motionsvis väckt förslag örn sistnämnda anslags

höjande till av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen begärt belopp av 1,500,000

kronor blev också av riksdagen avslaget.

Nu har emellertid riksdagen ansett det förtjäna övervägas, huruvida ej

vissa synnerligen hårt betungade väghållningsdistrikt kunde komma i åtnjutande

av något tilläggsbidrag utöver de belopp, under senare år motsvarande

omkring 40 procent av maximitilläggsbidraget, som utdelats eller avsåges

att utdelas.

I likhet med riksdagen finner jag för egen del det icke kunna förnekas

att, till följd av det under de första åren av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

tillämpade förfaringssättet vid beviljande av tilläggsbidrag, vissa ekonomiskt

svaga väghållningsdistrikt försatts i ett förhållandevis ogynnsamt

läge. Visst fog torde därför kunna anses föreligga för att medel beredas i

syfte att möjliggöra någon ytterligare utdelning av tilläggsbidrag till de

väghållningsdistrikt, vilka i ekonomiskt hänseende äro sämst ställda. I betraktande

av den utav riksdagen antydda begränsningen av ett eventuellt

ytterligare tilläggsbidrag till att avse endast synnerligen hårt betungade

distrikt samt med hänsyn även till det rådande statsfinansiella läget, vilket

nödvändiggör stark återhållsamhet i fråga om nya anslag, finner jag mig

emellertid härvidlag icke kunna gå så långt som av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

föreslagits. I stället har jag ansett mig böra beräkna medel

för ändamålet med utgångspunkt därifrån, att endast vägdistrikt med en

vägskatt per fyrk under år 1929 av 45 öre och däröver böra tillerkännas

ytterligare bidrag samt att dessa bidrag böra avvägas på sådant sätt, att

sammanlagda tilläggsbudget för vederbörande företag kommer att motsvara,

för distrikt med en vägskatt per fyrk av 45—49 öre 55 procent samt

för distrikt med en vägskatt per fyrk av 50 öre och däröver 65 procent av

högsta medgivna tilläggsbidrag. Enligt dessa grunder, vilka synas mig

ägnade att i skälig omfattning tillgodose det av riksdagen angivna syftet med

ett ytterligare tilläggsbidrag, skulle, såvitt angår företag inom grupp I, endast

ett antal hårt betryckta vägdistrikt i Alvsborgs, Västernorrlands, Jämtlands,

Västerbottens och Norrbottens län komma i åtnjutande av ytterligare

bidrag. Sammanlagda kostnaden för dessa ytterligare bidrag skulle — fortfarande

med avseende endast å företag inom grupp I — uppgå till omkring

96,500 kronor. Kostnaden för ytterligare bidrag enligt motsvarande grunder

till företag inom grupp II kan för närvarande icke med full tillförlitlighet

beräknas. Emellertid torde tillgång till sist avsedda bidrag kunna beredas

av redan anvisade anslagsbelopp. Efter tilldelning av bidrag till företagen

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottets

yttrande.

inom grupp II enligt förut angivna fördelningsgrund av i medeltal omkring

40 procent utav högsta medgivna tilläggsbidrag kan nämligen av förenämnda

reserverade summa å 330,400 kronor väntas återstå ett belopp, som beräknas

förslåjämväl till ytterligare bidrag för företag inom denna grupp. För att härvidlag

bereda erforderlig säkerhetsmarginal lärer emellertid det anslag, som jag för

nästkommande budgetår vill förorda, lämpligen böra avrundas till 100,000kronor.

Vid bifall till detta förslag skulle summan av förut erhållna och nu avsedda

ytterligare tilläggsbidrag komma att motsvara för landet i dess helhet

i genomsnitt 65 procent i stället för enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

förslag 67 procent av maximibidragens totalsumma.

Det ifrågasatta anslagsbeloppet torde böra erhålla reservationsanslags

karaktär.»

Till en början anser sig utskottet till frågans klarläggande böra erinra,

att sedan 1918 års riksdag beviljat ett engångsanslag av 5,000,000 kronor för

beredande av tilläggsbidrag på grund av prisstegringar under kristiden samt

detta belopp sedermera i olika poster i sin helhet anvisats, 1925 års riksdag

ytterligare för ändamålet ställt till förfogande 1,000,000 kronor. Detta skedde

för att mildra den ojämnhet i tilldelningen av medel, som inträtt genom att

under de första åren bidrag för merkostnadernas täckande i regel beviljats

med högsta medgivna belopp. Till stöd härför kunde dock av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

åberopas, att vid statsmakternas ställningstagande år

1918 till frågan det förutsattes, att ifrågavarande tilläggsbidrag skulle utgå

efter i genomsnitt samma procentsats, varmed det ursprungliga statsbidraget

tidigare beviljats (d. v. s. i allmänhet två tredjedelar av kostnaden). Med

hänsyn till att även under normala förhållanden en merkostnad i förhållande

till de ursprungliga kalkylerna ej sällan plägar uppkomma — för vilken merkostnad

intet meranslag lämnas — ansågs dock, att 10 % av merkostnaden

borde fråndragas vid tilläggsbidragets beräkning. Därjämte förutsattes emellertid

hänsynstagande till vederbörande vägdistrikts ekonomiska bärkraft,

vilket också uttryckligen angavs i 1918 års kungörelse i ämnet. Något sådant

hänsynstagande skedde dock, såsom ovan nämnts, under de första åren

icke. Tvärtom voro de av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen utfärdade direktiven

sådana, att vägdistrikten hade anledning räkna med maximitilläggsbidraget

såsom det normalt utgående.

Oavsett vad som sålunda förelupit med avseende å statsmakternas tidigare

ställningstaganden i frågan och väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tillvägagångssätt

vid tidigare beviljade medels fördelning, lärer det enligt utskottets

mening framstå som en billig fordran, att staten bestrider sin skäliga

anpart av kostnaderna för ifrågavarande under kristiden utförda anläggningar,

i regel vägföretag till nytta för den allmänna samfärdseln. Örn redan

den tredjedel av kostnaden för en väganläggning, som ett vägdistrikt hittills

normalt haft att vidkännas, i många fall anses synnerligen betungande, måste

detta i ännu större utsträckning vara förhållandet beträffande vägarbeten,

som planlagts före kriget eller i varje fall innan någon större prisstegring

hunnit göra sig gällande, men genomförts under följande år med då förefintliga

abnormt uppdrivna pris. An mera kännbara bliva ifrågavarande

kapitalutlägg, då vägdistrikten härför nödgats ikläda sig skuld, som måste

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

23

betalas efter elen numera åter inträdda lägre prisnivån, ett förhållande, som

i och för sig kunde tänkas motivera ett högre statligt tilläggsbidrag än det

ursprungligen avsedda.

I verkligheten har dock ej ens den år 1918 föreslagna grunden för dessa tillläggsbidrags

beräkning kunnat upprätthållas. På grund av de förefintliga medlens

otillräcklighet har en allmän inknappning i tilldelningen av anslag

under de sista åren ägt rum, långt under vad som år 1918 angavs som normalt

och vad som vederbörande vägdistrikt — på grund bland annat av

tidigare direkt från den anslagsbeviljande myndigheten väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

gjorda meddelanden -—- också haft befogad anledning räkna

med. Sålunda har en stor del vägdistrikt, oftast de svagast ställda, fått

åtnöjas med ett statligt bidrag av allenast cirka 25 procent för den inträdda

merkostnaden (d. v. s. omkring 40 procent av maximitilläggsbidraget).

Att märka bratt den uppkomna merkostnaden åifrågavarande kristidsarbeten

ofta varit högst betydande. Ej sällan torde kostnadsökningen uppgå till det

dubbla av det belopp, varmed man i den ursprungligen fastställda planen räknat.

Yid nu angivna förhållanden kan utskottet ej tillstyrka någon nedsättning

i det belopp av 300,000 kronor, som av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

för ändamålet begärts. Även detta belopp mäste anses knappt tilltaget.

Men genom detsammas beviljande skulle åtminstone beträffande de hårdast

betungade väghällningsdistrikten kunna i ej oväsentlig grad undanröjas

ojämnheterna och orättvisorna vid det ursprungliga anslagets fördelning.

Någon höjning av detta belopp, 300,000 kronor, anser sig utskottet å andra

sidan ej kunna förorda med hänsyn till den så sent som 1929 av riksdagen

i frågan intagna ståndpunkten. Enligt vad riksdagen då uttalade borde anvisande

av ytterligare medel endast ifrågakomma, i den mån detta vore erforderligt

för åstadkommande av visst begränsat ytterligare bistånd till

de hårdast betungade väghällningsdistrikten. Genom att nu 300,000 kronor

beviljas skulle dock bliva möjligt att tillförsäkra distrikt med en vägskatt

av 35—44 öre ett tilläggsbidrag, uppgående till 55 % av det ursprungligen

tänkta maximitilläggsbidraget. För vägdistrikt, betungade av ännu högre

vägskatt, bliver nämnda procentsats än högre; vid en vägskatt av 55 öre

eller däröver kommer den att uppgå till 15%.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

förslag och de av herrar Hansén m. fl. och Selberg m. fl. i

ämnet väckta motionerna (1:181 och 11:319) till tilläggsbidrag

till vissa väganläggnings- och brobyggnads- m. fl. företag, utöver

förut för ändamålet beviljade medel, för budgetåret 1930/1931

anvisa ett extra reservationsanslag av 300,000 kronor.

12:o) Kungl. Maj:t har (punkt 20) föreslagit riksdagen

dels till förbättring och underhåll av för automobiltrafiken viktiga gator

och vägar i städerna för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag

av 8,138,000 kronor, att direkt utgå av automobilskattemedel;

dels och antaga följande

Förbättring

och underhåll

av för

automobiltrafiken

viktiga gator

och vägar

1 städerna.

[20.]

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Förslag

till

Förordning1

om fördelning av automobilskattemedel.

Härigenom förordnas som följer:

1 §''

De under visst budgetår jämlikt förordningarna örn automobilskatt, örn

särskild skatt å automobilgummiringar och örn särskild skatt å bensin och

motorsprit eller jämlikt de särskilda bestämmelser, Konungen enligt 18 § i

förstnämnda förordning må hava meddelat, influtna skattemedlen (automobilskattemedel)

skola i räkenskaperna från vederbörande anslag under riksstatens

sjätte huvudtitel omföras till en särskild, av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

förvaltad fond, benämnd statens automobilskattemedelsfond.

Från nämnda fond skola i första hand bestridas dels hälften av de enligt

gallan de lagar angående väghållningsbesvärets utgörande på landet samt örn

ödebygdsvägar utgående statsbidragen till vägunderhåll och vinterväghållning,

dels vad av automobilskattemedel skall utgå i avlöning åt vägingenjörer,

biträdande vägingenjörer och vägingenjörsassistenter, dels ock vad som,

jämlikt i sådant avseende gällande bestämmelser, av de enligt förenämnda

förordning örn särskild skatt å bensin och motorsprit influtna medlen skall

ställas till lantbruksstyrelsens förfogande att användas till fiskerinäringens

befrämjande.

Av återstående skattemedel skola tjugu procent tillfalla rikets städer för

att användas till dessas gatu- och väghållning samt åttio procent landsbygden

för att användas företrädesvis till förbättring och underhåll av för den allmänna

samfärdseln särskilt betydelsefulla vägar och broar.

2§-

Av städerna tillkommande andel av skattemedlen skola åttio procent fördelas

mellan de särskilda städerna i förhållande till de belopp, som från

dem influtit i automobilskatt.

Angående fördelningen av återstående tjugu procent förordnar Konungen.

3 §•

1 mom. Av landsbygdens andel av skattemedlen fördelas åttiofem procent

på följande sätt:

a) Till väghållningsdistrikt, vars samtliga vägar övertagits till underhåll

medelst vägkassan, utgår bidrag med fyrtiofem procent av distriktets verkliga

kostnad för vägunderhåll och vinterväghållning under nästföregående kalenderår,

dock allenast därest vägunderhållet hela det året ålegat vägkassan;

och skall därvid i nämnda kostnad jämväl inbegripas all förvaltningskostnad,

som icke uppenbarligen avser byggande av väg.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

25

Till grund för beräknandet av ovan berörda verkliga kostnad skola läggas

på föreskrivet sätt förda och granskade räkenskaper. Försummar väghållningsdistrikt

att förebringa nöjaktig utredning örn storleken av samma kostnad,

må, i den ordning Konungen bestämmer, väghållningsdistriktets rätt

till nu omförmält bidrag förklaras förverkad.

b) Yad av omförmälda åttiofem procent återstår skall tillgodokomma de

särskilda länen i förhållande till de belopp, som influtit i automobilskatt

från respektive läns landsbygd, därvid iakttages, att Kalmar läns landstingsområden

betraktas såsom särskilda län.

2 mom. Av återstående femton procent må ett belopp, motsvarande högst

en halv procent av landsbygdens andel av skattemedlen, enligt Konungens

förordnande användas till understödjande av sådana forsknings- och undersökningsarbeten,

som anses i synnerlig grad befrämja ett ändamålsenligt

användande av ifrågavarande skattemedel, och återstoden mellan länen fördelas

på sätt Konungen förordnar.

4§-

Konungen eller, efter Konungens bestämmande, underordnad myndighet

äger att av skattemedel, som enligt 3 § 1 mom. b) och 2 mom. skola tillgodokomma

visst län, årligen bevilja bidrag till förbättring av för automobiltrafiken

särskilt viktiga vägar och broar inom länet.

Av skattemedel, som nyss sagts, äger ock Konungen årligen bevilja bidrag

till underhåll av sådana av vederbörande vägkassa underhållna vägar

och broar, vilkas underhåll på grund av automobiltrafik i synnerlig grad

försvåras, ävensom till sådan vinterväghållning, som är till särskilt gagn för

automobiltrafiken.

Yad av länet tillkommande skattemedel ej åtgår till beviljade bidrag skall

besparas, intill dess sålunda uppkommet överskott bliver i enahanda ordning

utdelat eller örn dess användning annorledes förordnas.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1930, från och med vilken dag

förordningen den 28 maj 1926 (nr 161) örn fördelning av automobilskattemedel

upphör att gälla; dock att beträffande bidrag, som avses i 3 § 1

mom. a), de äldre bestämmelserna skola fortfarande gälla intill fördelningen

av de under budgetåret 1930/1931 inflytande skattemedlen.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 85—110 av åberopade statsrådsprotokollet.

I

I samband med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har i följande inom

riksdagen väckta motioner hemställts,

dels av herr E. B. Andersson m. fl. (motionen I: 48) och av herr O. Jeppsson

m. fl. (den likalydande motionen II: 87), att riksdagen måtte besluta, att den

av Kungl. Majit i årets statsverksproposition under sjätte huvudtiteln före
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Höjning av

vägdistriktens

direkta underhållsbidrag.

slagna Förordning om fördelning av automobilskattemedel antages med den

ändring, att 3 § 1 mom. a) får följande lydelse:

3§-

1 mom. Av landsbygdens andel av skattemedlen fördelas åttiofem procent

på följande sätt: a) Till väghållningsdistrikt, vars samtliga vägar övertagits

till underhåll medelst vägkassan, utgår bidrag med femtio procent av

distriktets verkliga kostnad — —--—-----— — ■—---

förklaras förverkad;

dels av herr N. Gabrielsson m. fl. (motionen I: 49), att riksdagen ville hos

Kungl. Maj:t hemställa örn sådan ändring av Kungl. Maj:ts kungörelse den

10 augusti 1928 (nr 327) angående statsbidrag till allmänna vägars byggande

m. m., att kostnaden för utförande av i motionen omnämnda vägarbeten

kommer att helt bekostas av automobilskattemedel, eller vidtaga de andra

åtgärder, som för vinnande av samma syfte kunna befinnas erforderliga;

dels ock av herr C. P. Olsson i Mellerud m. fl. (motionen II: 83), att riksdagen

måtte besluta, att för vägdistrikt, vars samtliga vägar övertagits till

underhåll medelst vägkassan, höja det direkta bidraget till vägunderhållet

till 55 % av vägdistriktets verkliga kostnad för vägunderhåll och vinterväghållning.

I fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,

får utskottet hänvisa till motionerna.

I samband härmed får utskottet erinra, att under punkt 5:o) här ovan

avgivits yttrande över en av herr E. Hultman väckt motion II: 185 angående

ökat bidrag från automobilskattemedel för marklösen. I

I avseende å en väckt fråga örn ytterligare höjning av vägdistriktens underhållsbidrag

har departementschefen under hänvisning till en lämnad översikt

anfört följande:

»Av den lämnade översikten framgår, att en betydande ökning av bidragen

till vägunderhåll och vinterväghållning under de senaste åren ägt rum. Ett

kraftigt stöd har härigenom givits vägdistrikten vid bärandet av de ökade

bördor, som den hastigt stegrade automobiltrafiken och den därav betingade

omdaningen av landets vägväsen pålagt distrikten. På grund av underhållsbidragens

starka ökning har även inträtt en avsevärd förskjutning i förhållandet

mellan å ena sidan summan av dessa bidrag och å andra sidan de

medel, som stå till förfogande för arbeten med vägförbättringar.

Alltjämt faller likväl på vägdistrikten en avsevärd underhållstunga, vars

storlek i väsentlig mån betingas av motorfordonstrafiken och som visar

tendens att fortfarande stiga. Härtill kommer den på vägdistrikten belöpande,

för distriktens ekonomi ofta ganska betydande anparten av kostnaderna fölen

mångfald, jämväl av motorfordonstrafikens utveckling väsentligen betingade

arbeten med vägförbättringar av olika slag. Vägbeskattningen är också —

även örn den de sista åren i stort sett minskats något — fortfarande i flertalet

vägdistrikt synnerligen hög. Av landets 379 vägdistrikt hade under år

1929 232 en vägskatt per fyrk av över 20 öre, 84 distrikt hade en skatt

av över 30 öre per fyrk, och i 34 distrikt översteg vägskatten 40 öre per

fyrk. Motsvarande siffror utgjorde för år 1927 respektive 309, 163 och 69.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

27

Att önskemål om lättnad i vägdistriktens ekonomiska börda genom ytterligare

ökning av det till distrikten utgående direkta underhållsbidraget från

skilda håll framkommit och jämväl funnit uttryck inom riksdagen, är under

im angivna förhållanden förklarligt.

Hedan av sålunda antydda skäl skulle jag för min del finna någon ytterligare

höjning av det direkta underhållsbidraget vara önskvärd. En omständighet,

som i sin mån bidrager att framhäva behovet av en dylik höjning, ligger

vidare däri, att man för framtiden synes böra räkna med en större hastighet

för motorfordon än för närvarande. I det förslag till ny förordning örn

motorfordon, som framlagts av 1927 års motorfordonssakkuniga och som för

närvarande är under behandling inom kommunikationsdepartementet, har föreslagits

ett borttagande av nuvarande hastighetsbestämmelser för vanliga

personautomobiler i trafik å landsbygden samt avsevärda höjningar av nuvarande

maximihastighet för de kategorier av automobiler, beträffande vilka

fri hastighet ej skulle medgivas. Även örn det måhända icke visar sig möjligt

att i detta avseende gå fullt så långt, som de sakkunniga ifrågasatt, lära

dock — så vitt nu kan bedömas — väsentliga lättnader i gällande föreskrifter

beträffande maximihastighet böra äga rum. Givet är att en genomgående

ökning av motorfordonens hastighet måste vara ägnad att medföra

större slitning av vägarna och därmed även ökad kostnad för vägunderhållet.

Mot en ny höjning av det direkta underhållsbidraget kan givetvis invändas,

att en sådan skulle ytterligare inkräkta på den anpart av automobilskattemedlen,

som är avsedd för förbättringsarbeten. Jag är ingalunda

främmande för denna synpunkt. Såsom jag vid frågans behandling år 1929

antydde, är det naturligen av stor betydelse att automobilskattemedlen i

tillräcklig utsträckning användas för åtgärder till förbättring och förstärkning

av befintliga vägar, vilka åtgärder bidraga att nedbringa kostnaderna såväl

för vägarnas underhåll som för motorfordonens drift samt vilka även öka

trafiksäkerheten. Men å andra sidan bör — på sätt jag i nyssnämnda sammanhang

jämväl betonade — ej heller förbises, att även ett förbättrat vägunderhåll

i och för sig är av den största betydelse för trafiken tack vare

den minskning i slitnings- och driftkostnader för fordonen, som därav möjliggöres.

Det må ock framhållas, att under de senaste åren över hela

landet utförts ett mycket omfattande vägförbättringsarbete, varigenom en

betydande höjning av vägarnas standard åstadkommits. Härtill kommer

att, därest riksdagen godkänner vad jag i det följande ämnar förorda beträffande

sättet för gäldande i vissa fall av kostnaderna för bidrag till s. k.

varaktiga vägbeläggningar, en minskning i belastningen å länsfonderna med

därav följande ökning av medelstillgången för andra arbeten skulle uppstå

utan motsvarande ökning i belastningen å de för vägunderhåll avsedda

medlen.

Vid övervägande av samtliga nu antydda omständigheter och i betraktande

tillika av den avsevärda stegring i inkomsterna av automobilskattemedlen,

som beräknats för nästkommande budgetår, har jag ansett ytterligare

höjning av vägdistriktens direkta underhållsbidrag kunna ifrågakomma.

Jag finnér mig böra tillstyrka, att bidraget bestämmes till 45 i stället för,

såsom nu gäller 40 procent, av den verkliga underhållskostnaden.

Till en översikt över verkningarna av detta förslag på fördelningen av

automobilskattemedlen återkommer jag i det följande, sedan jag behandlat

vissa övriga förslag av natur att kunna påverka fördelningen. Hedan nu må

emellertid nämnas, att härvid skulle till fördelning på länsfonderna återstå

ungefär lika stort belopp, som enligt förut återgivna beräkningar belöper på

dessa fonder för budgetåret 1929/1930.»

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

>Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Av den nya

vägorganisationen

påkallade

ändringar.

Statsbidrag

till varaktiga

vägbeläggningar.

Vad härefter angår de ändringar i förordningen om fördelning av automobilskattemedel,

som påkallas för genomförande av den år 1929 beslutade nya

vägorganisationen, bär väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i skrivelse den 14

september 1929 framlagt förslag i detta hänseende.

Efter redogörelse för styrelsens förslag och däröver avgivna yttranden

har departementschefen för egen del anfört följande:

»Av vad jag i samband med behandlingen av anslagen till den lokala

vägorganisationen yttrat och föreslagit framgår, att jag — i anslutning till

vad riksdagen härutinnan anfört — icke finner andra kostnader för nämnda

organisation än avlöningarna till vägingenjörer, biträdande vägingenjörer

och vagingen j Örsås sisten ter böra bestridas av automobilskattemedel. ''Mot

sa-kliga innebörden .av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag beträffande

1 § i förordningen har jag i övrigt ingen erinran. På sätt riksrakenskapsverket

föreslagit, torde emellertid i denna paragraf böra intagas

en föreskrift rörande omföring av de inflytande automobilskattemedlen från

vederbörande utgiftsanslag till den år 1929 beslutade automobilskattemedelsfonden.

I förordningens 3 § 1 mom. a) torde böra intagas bestämmelse örn den

av mig nyss förordade höjningen utav vägdistriktens direkta underhållsbidrag

från 40 till 45 procent av verkliga underhållskostnaden.

I anslutning till vad som vid beslutet örn den nya vägorganisationen förutsatts

med avseende å prövningen av ärenden rörande bidrag till förbättringsarbeten

torde 4 § i förordningen böra erhålla sådan avfattning, att beslut

örn dylika bidrag må kunna meddelas antingen av Kungl. Majit eller

ock, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, av underordnad myndighet. Närmare

föreskrifter härutinnan torde böra meddelas i administrativ väg. I enlighet

med den ståndpunkt jag förut intagit, torde bestämmelserna i sistnämnda

paragraf örn det extra underhållsbidraget böra bibehållas.

Vidkommande väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag örn en ny paragraf,

innefattande en allmän regel rörande användningen av städerna tillfallande

automobilskattemedel, tillåter jag mig fästa uppmärksamheten därå,

att i 1 § av förordningen redan är upptaget ett allmänt stadgande i detta

hänseende, nämligen att ifrågavarande, medel av städerna skola »användas

för dessas gatu- och väghållning». Vid sådant förhållande synes den av

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagna bestämmelsen icke vara här

erforderlig utan densamma lärer lämpligen fortfarande böra bibehållas i en

administrativ författning med närmare tillämpningsföreskrifter beträffande

fördelningen av automobilskattemedel.

. Av vad här anförts framgår, att ändringar erfordras i flertalet av förordningens

paragrafer. Vid sådant förhållande synes det vara lämpligast, att

en helt ny förordning utfärdas med upphävande av den nu gällande. I anslutning

till det anförda och med iakttagande av vissa här icke särskilt berörda

redaktionella jämkningar torde denna förordning böra erhålla den lydelse,

som längre fram angives.

Den nya förordningen lärer böra träda i kraft den 1 juli 1930, dock att

beträffande vägdistriktens direkta underhållsbidrag den föreslagna höjningen

givetvis bör erhålla tillämpning först vid fördelningen av de under budgetåret

1930/1931 inflytande automobilskattemedlen.»

Slutligen har departementschefen behandlat frågan örn sättet för bestridande

av bidrag av automobilskattemedel till s. k. varaktiga vägbeläggningar

(vägbanans stensättning, beläggning med betong, asfalt och dylikt).

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6. 29

Efter redogörelse för vad i ärendet tidigare förekommit har departementschefen

för egen del anfört följande:

»Uppenbarligen är det förenat med stora svårigheter att på förevarande

område ernå en klar begreppsbestämning. Erågan, huruvida varaktiga vägbeläggningar

ur strängt saklig synpunkt äro att anse såsom vägförbättringar

eller såsom underhåll av väg, synes emellertid icke vara av avgörande betydelse,

då det gäller att avväga statens ställning i fråga örn formen för

bidrag till dessa åtgärder. Även örn ur rent teknisk synpunkt fog kan synas

finnas för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens åsikt, att de varaktiga beläggningarna

principiellt böra betraktas såsom vägförbättringsåtgärder, lära dock,

enligt vad erfarenheten numera givit vid handen, sådana omständigheter

kunna föreligga, som av praktiska hänsyn göra det påkallat, att åtgärderna

i fråga med avseende å sättet för deras finansiering betraktas såsom likställda

med vägunderhåll.

Det har nämligen visat sig, att ett strängt fasthållande vid regeln att de

varaktiga beläggningarna i bidragshänseende böra anses såsom vägförbättringar

kan vålla svårigheter för åstadkommande av dylika beläggningar i

fall, där sådana äro av behovet påkallade samt även ur allmän ekonomisk

synpunkt önskvärda. Från länens automobilskattefonder kunna bidrag till

större dylika arbeten vanligen icke beredas på en gång, utan bidragen måste

i regel fördelas på ett flertal år, och då dessa arbeten —• i motsats till vad

fallet är med större vägförbättringsarbeten i egentlig mening — kunna utföras

inom en jämförelsevis kort tidrymd, blir följden den, att vägdistrikten

måste under den tid, som förflyter intill dess bidraget till fullo utbetalts,

utan bidrag bestrida utgiften för ränta å de lån, som måste upptagas för

anläggningskostnadens gäldande. Givet är, att detta avsevärt begränsar möjligheterna

för vägdistrikten att utföra varaktiga beläggningar. Intresset härför

måste också naturligen bliva mindre i samma män som bidraget till

kostnaderna för vanligt grusunderhåll ökas. Yid bifall till vad jag i det

föregående ifrågasatt skulle sistnämnda, årligen utgående bidrag uppgå till

samma andel av kostnaden, som — i regel med fördelning på åtskilliga år

—- i normala fall högst kan påräknas såsom bidrag för förbättringsarbeten.

Om däremot varaktiga beläggningar finge, på sätt i Stockholms län tidigare

skett, betraktas såsom »kapitaliserat underhåll», skulle vägdistrikten

erhålla årliga bidrag såväl till amortering som till räntor å erforderliga lån

för beläggningarnas utförande. Härigenom skulle distriktens initiativ kunna

påräknas och dylika arbeten alltså lättare kunna komma till utförande, då

de ur ekonomisk synpunkt äro påkallade.

Det huvudsakliga skäl, som anförts gentemot ett förfaringssätt av sist avsedda

innebörd -— nämligen att, örn bidrag av underhållsmedel utginge till

ränta och amortering av lån för varaktiga beläggningar, omfattningen av ett

läns arbeten av ifrågavarande art skulle inverka på storleken av övriga läns

automobilskattefonder genom minskning av det belopp), som stöde till förfogande

för fördelning å länens automobilskattefonder — synes, såsom reservanterna

i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen påpekat, i själva verket förlora

sin betydelse, därest dylika bidrag beviljas endast i de fall, då årskostnaden

för vanligt grusunderhåll visas vara lika stor som eller större än den annuitet,

som erfordras för gäldande av ränta och amortering å erforderligt

lån under amorteringstiden, jämte den ärliga kostnaden för beläggningens

underhåll under samma tid. Härvid förutsättes tillika, att den i värjo särskilt

fall bestämda, verkliga amorteringstiden, vilken alltså lägges till grund

för kostnadsjämförelsen, icke får göras längre än beläggningens beräknade

livslängd, samt att de framlagda kostnadsuppgifterna bliva omsorgs
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

fullt prövade, irman dylik fråga avgöres. Under dessa förutsättningar kan

förfaringssättet i fråga uppenbarligen icke medföra minskning av det på

länsfonderna fördelbara beloppet. Tvärtom måste det, därest den årliga

kostnaden för grusunderhåll är större än summan av annuiteten å lånet för

varaktig beläggning oell underhållskostnaden för beläggningen, medföra en

minskning av det tidigare utgående underhållsbidraget och därmed en ökning

av det på länsfonderna fördelbara belojipet. Uppenbart är, att berörda förfaringssätt

i dylika fall är till ekonomisk fördel icke blott för vägdistrikten

utan jämväl för statsverket; i sistnämnda hänseende må framhållas, att förfaringssättet

medför en minskad belastning även å det anslag av allmänna

statsmedel, från vilket hälften av de enligt väglagen utgående underhållsbidragen

bestrides.

Härtill kommer, att efter allt att döma varaktiga beläggningar på vägar

med stark trafik, samtidigt som de borteliminera den på sina håll besvärande

dammplågan, möjliggöra en icke obetydlig nationalekonomisk vinst

till följd av minskad slitning av motorfordonen samt reducerad bensinåtgång

för desamma. Utländska försök synas giva vid handen, att särskilt i sistnämnda

hänseende en avsevärd besparing vinnes genom varaktiga beläggningar.

Med hänsyn till vad nu anförts och i betraktande jämväl av att hela den

behandlade frågan genom den senast vidtagna och nu föreslagna ytterligare

höjningen av vägdistriktens direkta underhållsbidrag kommit i ett uti viss

mån ändrat läge, vid vilket förhållande utsikten minskats att ur länsfonderna

erhålla tillräckliga medel för mera kostsamma permanentbeläggningsarbeten,

har jag ansett mig böra tillstyrka, att möjlighet beredes att i fall,

där nyss angivna förutsättningar föreligga, lämna medgivande för vägdistrikten

att till annuiteten å lån för varaktiga beläggningar erhålla bidrag såsom

till kostnad för vägunderhåll. Dylikt medgivande torde före arbetets igångsättande

böra lämnas av Kungl. Maj:t. För vinnande av erforderlig garanti

för att arbetet även ur teknisk synpunkt grundas på i alla avseenden riktiga

förutsättningar torde jämväl böra stadgas, att plan för arbetet skall fastställas

av Kungl. Maj:t. Vägdistrikt, som önskar utföra varaktig beläggning och

därtill erhålla bidrag av underhållsmedel, bör alltså hava att hos Kungl.

Majit göra ansökning örn tillstånd härtill samt om godkännande av plan för

arbetet. Önskar vägdistrikt för arbetets utförande upptaga lån, för vilket

Kungl. Majlis tillstånd erfordras, bör ansökan därom göras samtidigt med

framställning om medgivande till annuitetens inräknande i underhållskostnaden

samt om godkännande av plan för arbetet för att vid ärendenas beredning

inom respektive departement frågan i dess helhet skall kulina överskådas.

Då det uppenbarligen är av stor vikt, att utförandet av varaktiga beläggningar

underkastas vederbörlig kontroll, torde dylikt arbete böra ställas under

tillsyn av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen eller vederbörande vägingenjör.

Vill vägdistrikt under andra förutsättningar än de här angivna utföra varaktig

beläggning, bör däremot företaget behandlas på samma sätt som

vanlig vägförbättring och bidrag till dylikt arbete utgå från länets automobilskattefond.

Detsamma torde i allmänhet också böra bliva förhållandet

i sådana fall, då visserligen förenämnda förutsättningar äro för handen men

beläggningsarbetet är av så ringa omfattning, att kostnadsbidraget utan att

lägga hinder i vägen för beviljande av bidrag till andra nödvändiga arbeten

kan utgå från länsfonden med uppdelning allenast på ett fåtal år.

För genomförande av vad sålunda ifrågasatts torde bland de till kungörelsen

den 22 oktober 1927 (nr 383) angående dispositionen av anslag till vägunderhållet

på landet m. m. fogade anvisningarna rörande beräkningen av

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

31

de till vägliållningsdistrikten utgående bidragen till vägunderhåll och vinterväghållning

böra införas en bestämmelse av huvudsaklig innebörd att Kungl.

Majit må, när särskilda skäl därtill äro och statsbidrag eljest ej ifrågasättes

till arbetet, medgiva att bidrag beräknas å annuitet för lån, som upptages

för utförande av varaktig beläggning av vägbana. I administrativ väg torde

vidare böra meddelas bestämmelser angående sättet för ansökning örn dylikt

medgivande, den utredning som i sådant ärende bör förebringas, kontroll å

arbetet m. m. Måhända torde ock av Kungl. Majit eller väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

böra utgivas tekniska anvisningar rörande arbeten av

förevarande art.

Därest riksdagen icke framställer erinran mot vad här ifrågasatts, har

jag för avsikt att hos Kungl. Majit tillstyrka utfärdande av bestämmelser i

anslutning tili det anförda.

Genom vad nu förordats ernås givetvis icke någon slutgiltig lösning av

frågan örn varaktiga beläggningar i dess helhet. För ett ståndpunktstagande

härutinnan synes tidpunkten näppeligen ännu vara inne utan ytterligare

erfarenhet av motorfordonstrafikens utveckling böra avvaktas. Aven ett beslut

av den mera begränsade räckvidd, som jag här ifrågasatt, torde dock

kunna bliva av en icke oväsentlig betydelse för utvecklingen av vägväsendet,

i vad det avser landets mest trafikerade huvudvägar. Särskilt med hänsyn

till de pågående förberedelserna för upprättande av flerårsplaner för de olika

länen synes det ock vara av vikt, att ett dylikt beslut nu kommer till stånd.»

Sedan departementschefen sålunda behandlat de olika frågor, som inverka

på den huvudsakliga fördelningen av automobilskattemedlen m. m., har han

meddelat en beräkning av nämnda fördelning för budgetåret 1930/1931. Med

förut angivna utgångspunkter skulle denna fördelning te sig på följande sätt:

1930/1931 års automobilsJcattemedel.

Till vägunderhåll m. m.

enligt väglagen (15 % å

verklig resp. uppskattad

kostnad för år 1929)

6,000,000 kr.

47,000,000 kr.

Avlöning åt vägingenjörer, Återstod att fördelas mellan

biträdande vägingenjörer städer och landsbygd

och vägingeniörsassistenter 40,690,000 kr.

310,000 kr.

Städernas totala andel (20 %)

8,138,000 kr.

Landsbygdens totala andel (80 %)

32,552,000 kr.

Utjärnningsandelen (15 %) Återstående andel (85 %)

4,882,800 kr. 27,669,200 kr.

Vägdistriktens direkta Länens ordinarie andelar

underhållsbidrag (45 % å 8,994,200 kr.

verklig kostnad för år 1930)

18,675,000 kr.

Underhållsbidragen skulle alltså utgöra sammanlagt 24,675,000 kronor,

medan på länens automobilskattefonder skulle fördelas, efter avdrag av

medel till forskningsarbeten, omkring 13,700,000 kronor.

I enlighet med denna beräkning skulle anslagen av automobilskattemedel

samt det av allmänna statsmedel utgående anslaget till bidrag till vägunderhållet

på landet m. m. för nästkommande budgetår upptagas på följande sätt:

Automobilskattemedlens

uppdelning å

anslag.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

TJtskottets

yttrande.

Yägingenjörer, biträdande vägingenjörer och vägingenjörs
assistenter

......................................................................... kronor 310,000

Förbättring och underhåll av för automobiltrafiken viktiga

gator och vägar i städerna ................................................ » 8,138,000

Förbättring och underhåll av för automobiltrafiken viktiga

vägar å landsbygden............................................................ » 32,552,000

Bidrag till vägunderhållet på landet m. m............................ » 6,000,000

Ytterligare bidrag till vägunderhållet på landet m. m....... » 6,000,000.

Utskottet tillstyrker departementschefens förslag, att det extra bidraget

från automobils/cattemedel till vägarnas underhåll på landsbygden höjes till 45

procent. Inräknat det ordinarie underhållsbidraget på 30 procent enligt

väglagen skulle alltså 75 procent av kostnaderna för underhållet falla på

staten och 25 procent på vederbörande vägliållningsskyldiga. De motionsvis

framställda yrkandena örn ytterligare höjning av detta bidrag kan utskottet

ej biträda.

I avseende å frågan örn varaktiga beläggningar får utskottet anföra följande.

En vägs permanentbeläggning (med gatsten, cementbetong, asfalt eller

annat mera bestående beläggningsmateriel) är, som allmänt torde vara känt,

ett synnerligen kapitalkrävande arbete, vilket ej sällan för vederbörande vägdistrikt

gör låns upptagande erforderligt. Mot att hänföra utgifterna för ett

så omfattande företag till vanlig underhållskostnad måste därför självklart

tvekan hysas. Så sent som år 1928 har också riksdagen — i anslutning till

ett av vederbörande departementschef i statsverkspropositionen då gjort uttalande

— som sin mening framhållit, att dylika arbeten vore i bidragshänseende

att betrakta, ej som underhållsarbeten utan som vägförbättringsföretag,

till vilka statsbidrag endast finge utgå i den för dylika förbättringsarbeten

stadgade ordning.

För egen del måste utskottet — lika med väg- och vatten byggnadsstyrelsen

— anse de sålunda anförda betänkligheterna alltjämt äga sitt berättigande.

Örn utskottet det oaktat ej velat motsätta sig ett frångående av den

sålunda tidigare intagna ståndpunkten, har detta i huvudsak skett med hänsyn

till följande omständigheter.

Bestämmande vid statsmakternas tidigare ställningstagande i frågan lärer

bland annat hava varit det förhållandet, att arbeten, hänförliga till vägarnas

underhåll (exempelvis grusning m. m.), i motsats till vägförbättringsf öre tagen,

i allmänhet ej äro föremål för någon statlig förhandsgranskning med avseende

å deras planläggning m. m. Enligt det nu framlagda förslaget förutsättes,

vad permanentbeläggningarna beträffar, dylik granskning även örn

kostnaderna för desamma betraktas som underhållsutgifter. Yägdistrikt, som

önskar att i underhållskostnad inräkna kostnaderna för lån, upptaget för

varaktiga beläggningar, skulle sålunda vara skyldigt att låta planen för beläggningsarbetet

underkastas statlig granskning och fastställelse, allt i överensstämmelse

med vad som sker beträffande de statsunderstödda vägförbättringsföretagen.

Härigenom uppnås alltså en önskvärd kontroll över ar
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6. 33

betet såväl i tekniskt avseende som beträffande dess ekonomiska förutsättningar.

Ett annat förhållande, vartill hänsyn också bör tagas, är önskvärdheten

av att den till vägförbättringsarbeten avsedda delen av automobilskattemedlen

må kunna i största möjliga utsträckning disponeras för andra vägförbättringsarbeten

än permanentbeläggningar. Som bekant kommer denna

vägförbättringsarbetenas anpart i automobilskattemedlen — vilken redan tidigare

åtminstone inom vissa län varit knapp i förhållande till de alltjämt

stegrade behoven — att ytterligare nedskäras, efterhand som beslutade ökningar

i underhållsbidragens procentsats hinna träda i kraft. Det underhållsbidrag,

varmed man för budgetåret 1928/1929 hade att räkna, utgjorde

allenast 55 % (varav 25 % i extra bidrag av automobilskattemedel); enligt

Kungl. Maj:ts av utskottet tillstyrkta förslag kommer motsvarande procentsats

att för budgetåret 1930/1931 uppgå till 75 % (varav 45 % i extra bidrag

av automobilskattemedel). Till vägförbättringsarbeten stodo under budgetåret

1928/1929 i runt tal 19,000,000 kronor till förfogande, medan motsvarande

siffra för budgetåret 1930/1931 kunnat beräknas till allenast cirka

13,500,000 kronor till följd av höjningarna i underhållsbidraget.1)

För att i någon mån motverka den sålunda inträdda minskningen i tillgängligt

anslag till vägförbättringar under en tid, då hela vårt vägväsen är

statt i kraftig utveckling, framstår självfallet som önskvärt, att ytterligare

medel må kunna frigöras genom att åtminstone en del av utgifterna för

permanentbeläggningar överflyttas från vägförbättringarnas andel i automobilskattemedlen

till underhållsandelen. Detta bör dock endast få ske i

sådana fall, då underhållskostnaderna, enkannerligen statens andel i dessa

kostnader, ej härigenom ökas, d. v. s. att permanentbeläggning ej förutsättes

äga rum, förrän vinsten härav är säker och påtaglig. Såsom exempel

härå må anföras det av två reservanter i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen angivna

tänkta fallet, att ett väghållningsdistrikt för underhåll av en grusad huvudväg

nu har en utgift på 100,000 kronor örn året, men denna kostnad efter

genomförd varaktig beläggning bevisligen kan nedbringas till 80,000 kronor

(däri inbegripet ränta och amortering å upptaget lån samt kostnad för deli

nya beläggningens underhåll).

Vid lämnande av ett medgivande örn inräknande av permanentbeläggiiingskostnader

i vägunderhållet måste alltså enligt utskottets mening vissa begränsningar

vidtagas. För att beläggningskostnaden må med avseende å

ränta och amortering betraktas som underhåll, bör sålunda först och främst

fordras, att medgivande härtill av Kungl. Majit lämnats. Från vägdistriktets

sida bör härvid förebringas tillförlitlig utredning örn å ena sidan verkliga

kostnaden för vanligt underhåll, d. v. s. vägens makadamisering och gräsning

samt övriga löpande utgifter av beskaffenhet att rätteligen böra påföras

underhållet, och å andra sidan motsvarande kostnader efter vägens

permanentbeläggning, innefattande jämväl vad som erfordras för gäldande av

ränta och amortering å för ändamålet upptaget lån. Amorteringstiden bör

1 För budgetåret 1929/1930 kan likaledes förbättringsarbetenas anpart beräknas till cirka

13,500,000 kronor. Underhållsbidraget uppgår till 70 % (varav 40 % i extra bidrag av automobilskattemedel).

Bihang till riksdagens protokoll WHO. ti sami. 0 käft. (Nr 6.)

491 30 ,‘3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

ej få tillmätas längre än som med en försiktig beräkning av tiden för beläggningens

bestånd kan anses rättmätigt. Ifrågavarande kalkyler böra verifieras

oell som riktiga betecknas, förutom av vederbörande vägingengör, jämväl av

väg- oell vattenbyggnadsstyrelsen. Utredning bör ock förebringas därom,

att vägen ej endast beträffande förefintlig trafik utan ock i fråga om läge

och sträckning är av sådan beskaffenhet, att den lämpligen bör permanentbeläggas.

Innan arbetet igångsättes, måste alltså rätningar av kurvor, omläggningar

av vägens sträckning med hänsyn till järnvägskorsningar och

broombyggnader samt andra förbättrings- och utvidgningsåtgärder av olika

slag vara företagna. I den mån statsbidrag kräves även till dessa förbättrings-

och utvidgningsåtgärder bör detta utgå från vederbörande läns ordinarie

andel i automobilskattemedlen (den s. k. länsfonden).

I den mån ansökning även erfordras örn tillstånd att för arbetet upptaga

lån, bör dylik ansökning göras samtidigt med framställningen örn här ovan

avsedda medgivande, detta med hänsyn till att vägdistriktets möjligheter att

ekonomiskt gå i land med företaget må kulina prövas.

Under sålunda angivna förutsättningar och på de villkor, som i övrigt i

statsverkspropositionen angivits, vill utskottet tillstyrka rätt för Kungl. Majit

att medgiva, att ränta och amortering å för varaktig beläggning av vägbana

upptaget lån må inräknas bland övrig underhållskostnad. Utskottet anser

sig dock härvid böra ytterligare erinra örn angelägenheten av en allsidig

och ingående prövning av ifrågavarande, i ekonomiskt avseende i allmänhet

tämligen vittutseende ärenden örn tillstånd till vägars permanentbeläggning,

på det att största grad av säkerhet må kunna vinnas för att de erforderliga

betingelserna härför föreligga.

I ovannämnda inom första kammaren av herr Gabrielsson m. fl. väckta

motion har påyrkats, att kostnaderna för vägförbättringsarbeten, påkallade av

automobiltrafiken, måtte helt bekostas av automobil skattemedel. För närvarande

utgår i regel statsbidrag av automobilskattemedel för dylika vägarbeten med

75 %. Återstoden måste, såsom motionärerna framhållit, täckas av vederbörande

vägliållningsskyldiga, ehuru dessa oftast ej hava något större direkt

intresse av vägens ombyggnad.

Dessa motionsvis framhållna synpunkter lära enligt utskottets mening ej

kunna frånkännas berättigande, i all synnerhet som de vägliållningsskyldiga

— trots utgående statligt underhållsbidrag av 70 % (hädanefter enligt utskottets

förslag 75 %) — ofta hava att vidkännas en betungande kostnad även

för vägarnas löpande underhåll.

Att nu fastslå någon för de väghållningsskyldiga mera gynnsam allmän

norm för det statliga förbättringsbidragets beräkning anser dock utskottet

ej tillrådligt. Ifrågavarande ombyggnadsarbeten utföras för närvarande lokalt

med vägdistriktet som beslutande företagare och med staten allenast

som bidragsgivande och i viss mån även kontrollerande part. Så länge

detta system tillämpas, måste det enligt utskottets mening anses både rimligt

och välbetänkt, att vederbörande vägdistrikt har att bära åtminstone

någon del av det ekonomiska ansvaret för ifrågakommande förbättringsarbeten,

även örn dessa obestridligen i huvudsak betingas av motortrafiken.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

35

Erinras må, att i undantagsfall, exempelvis vid mera genomgripande ombyggnadsarbeten

å större genomfartsvägar, statsbidrag kunnat erhållas med

ända upp till 90 % av kostnaderna.

Ifrågavarande motionsvis väckta spörsmål lärer principiellt sett vara av

samma natur som de under punkt 5:o) bär ovan berörda frågorna rörande

den omfattning, vari staten och motorväsendet böra deltaga i vägbördan,

och alltså av beskaffenhet att kunna komma under omprövning i samband

med pågående revision av bestämmelserna örn väghållningsbesvärets utgörande

på landet m. m.

Under åberopande av vad i det föregående anförts får utskottet hemställa,

I. att riksdagen må

a) till förbättring och underhåll av för automobiltrafiken viktiga

gator och vägar i städerna för budgetåret 1930/1931 anvisa

ett extra förslagsanslag av 8,138,000 kronor, att direkt utgå av

automobilskattemedel;

b) med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande förslag och med

avslag å de av herrar E. B. Andersson m. fl. och O. Jeppson

m. fl. samt C. P. Olsson i Mellerud m. fl. i ämnet väckta

motionerna (I: 48 samt II: 87 och 83), i vad de skilja sig från

Kungl. Maj:ts förslag, antaga följande

Förslag

till

Förordning

om fördelning av automobilskattemedel.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

De under visst budgetår jämlikt förordningarna örn automo

bilskatt, örn särskild skatt å automobilgummiringar och om

särskild skatt å bensin och motorsprit eller jämlikt de särskilda

bestämmelser, Konungen enligt 18 § i förstnämnda förordning

må hava meddelat, influtna skattemedlen (automobilskattemedel)

skola i räkenskaperna från vederbörande anslag

under riksstatens sjätte huvudtitel omföras till en särskild, av

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förvaltad fond, benämnd statens

automobilskattemedelsfond.

Från nämnda fond skola i första hand bestridas dels hälften

av de enligt gällande lagar angående väghållningsbesvärets utgörande

på landet samt örn ödebygdsvägar utgående statsbidragen

till vägunderhåll och vinterväghållning, dels vad av

automobilskattemedel skall utgå i avlöning åt vägingenjörer,

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

biträdande vägingenjörer och vägingenjörsassistenter, dels ock

vad som, jämlikt i sådant avseende gällande bestämmelser, av

de enligt förenämnda förordning om särskild skatt å bensin

och motorsprit influtna medlen skall ställas till lantbruksstyrelsen

förfogande att användas till fiskerinäringens befrämjande.

Av återstående skattemedel skola tjugu procent tillfalla rikets

städer för att användas till dessas gatu- och väghållning

samt åttio procent landsbygden för att användas företrädesvis

till förbättring och underhåll av för den allmänna samfärdseln

särskilt betydelsefulla vägar och broar.

2 §•

Av städerna tillkommande andel av skattemedlen skola åttio

procent fördelas mellan de särskilda städerna i förhållande till

de belopp, som från dem influtit i automobilskatt.

Angående fördelningen av återstående tjugu procent förordnar

Konungen.

3§-

1 mom. Av landsbygdens andel av skattemedlen fördelas

åttiofem procent på följande sätt:

a) Till väghållningsdistrikt, vars samtliga vägar övertagits

till underhåll medelst vägkassan, utgår bidrag med fyrtiofem

procent av distriktets verkliga kostnad för vägunderhåll och

vinterväghållning under nästföregående kalenderår, dock allenast

därest vägunderhållet hela det året ålegat vägkassan; och

skall därvid i nämnda kostnad jämväl inbegripas ali förvaltningskostnad,

som icke uppenbarligen avser byggande av väg.

Till grund för beräknandet av ovan berörda verkliga kostnad

skola läggas på föreskrivet sätt förda och granskade räkenskaper.

Försummar väghållningsdistrikt att förebringa nöjaktig

utredning örn storleken av samma kostnad, må, i den

ordning Konungen bestämmer, väghållningsdistriktets rätt till

nu omförmält bidrag förklaras förverkad.

b) Yad av omförmälda åttiofem procent återstår skall tillgodokomma

de särskilda länen i förhållande till de belopp,

som influtit i automobilskatt från respektive läns landsbygd,

därvid iakttages, att Kalmar läns landstingsområden betraktas

såsom särskilda län.

2 morn. Av återstående femton procent må ett belopp, motsvarande

högst en halv procent av landsbygdens andel av

skattemedlen, enligt Konungens förordnande användas till

understödjande av sådana forsknings- och undersökningsarbeten,

som anses i synnerlig grad befrämja ett ändamålsenligt

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6. 37

användande av ifrågavarande skattemedel, oell återstoden mellan

länen fördelas på sätt Konungen förordnar.

4§-

Konungen eller, efter Konungens bestämmande, underordnad

myndighet äger att av skattemedel, som enligt 3 § 1 mom. b)

och 2 mom. skola tillgodokomma visst län, årligen bevilja

bidrag till förbättring av för automobiltrafiken särskilt viktiga

vägar och broar inom länet.

Av skattemedel, som nyss sagts, äger ock Konungen årligen

bevilja bidrag till underhåll av sådana av vederbörande vägkassa

underhållna vägar och broar, vilkas underhåll på grund

av automobiltrafik i synnerlig grad försvåras, ävensom till

sådan vinterväghållning, som är till särskilt gagn för automobiltrafiken.

Vad av länet tillkommande skattemedel ej åtgår till beviljade

bidrag skall besparas, intill dess sålunda uppkommet överskott

bliver i enahanda ordning utdelat eller örn dess använd"

ning annorledes förordnas.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1930, från och

med vilken dag förordningen den 28 maj 1926 (nr 161) örn

fördelning av automobilskattemedel upphör att gälla; dock

att beträffande bidrag, som avses i 3 § 1 mom. a), de äldre

bestämmelserna skola fortfarande gälla intill fördelningen av

de under budgetåret 1930/1931 inflytande skattemedlen.

II. att den av herr Gabrielsson m. fl. i ämnet väckta

motionen (1:49) må anses besvarad med vad utskottet ovan

anfört.

13:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 21) får utskottet hemställa,

att riksdagen må till förbättring och underhåll av för automobiltrafiken

viktiga vägar å landsbygden för budgetåret 1930/1931

anvisa ett extra förslagsanslag av 32,552,000 kronor, att direkt

utgå av automobilskattemedel.

14:o) Kungl. Majit har (punkt 22) föreslagit riksdagen att höja det ordinarie

förslagsanslaget till bidrag till vägunderhållet på landet m. m., nu

5,400,000 kronor, med 600,000 kronor till 6,000,000 kronor.

I samband med förevarande punkt har utskottet ansett sig böra till behandling

upptaga en av herrar A. Pehrsson i Bramstorp och J. Nilsson i Hörby

inom andra kammaren väckt motion, nr 139, vari hemställts, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Majit måtte anhålla örn sådan ändring av

Kungl. Maj:ts kungörelse den 22 oktober 1927 (nr 383), att där avsett stats
-

Förbättrlng

och underhåll

av för

automobiltrafiken

viktiga vägar

å landsbygden.

[21.]

Bidrag till

vägunderhållet

på

landet.

[22.]

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottets

yttrande.

Ytterligare

bidrag till

vägunderhållet

på

landet.

[23.]

Statsverkets

andel i kostnaden

för

vägdelningar.

[24.]

Understöd åt

synnerligt

betungade

väghållnings

distrikt.

[25.]

bidrag utanordnas så snart ske kan efter ingången av september månad till

vederbörande vägstyrelse.

I fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sin framställning,

får utskottet hänvisa till motionen.

Kostnaderna för bestridande av ordinarie underhållsbidraget av 30 procent

enligt väglagen hava för nästkommande budgetår beräknats uppgå till 12,000,000

kronor, varav enligt tidigare fastslagen norm 6,000,000 kronor skulle utgå av

automobilskattemedel och 6,000,000 kronor på vanligt sätt uppföras å budgeten.

Kungl. Maj:ts förevarande förslag har ej givit utskottet anledning till erinran.

Körande sistnämnda belopp gör utskottet framställning under nästföljande

punkt.

Det motionsvis framförda önskemålet att ifrågavarande ordinarie underhållsbidrag

å 30 procent må kunna utanordnas till vägdistrikten tidigare på

hösten än för närvarande förtjänar enligt utskottets mening beaktande.

Frågan är dock redan föremål för Kungl. Maj:ts uppmärksamhet, vadan

någon särskild framställning från riksdagen i ämnet ej synes erforderlig.

Under åberopande härav hemställer utskottet,

a) att riksdagen må höja det ordinarie förslagsanslaget till

bidrag till vägunderhållet på landet rn. ni., nu 5,400,000 kronor,

med 600,000 kronor till 6,000,000 kronor;

b) att den av herrar Pehrsson i Bramstorp och Nilsson i

Hörby i ämnet väckta motionen II: 139 må anses besvarad med

vad utskottet ovan anfört.

15:o) I anslutning till vad under punkten 14:o) anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må höja det ordinarie förslagsanslaget till

ytterligare bidrag till vägunderhållet på landet rn. to., att direkt

utgå av automobilskattemedel, nu 5,400,000 kronor, med 600,000

kronor till 6,000,000 kronor.

16:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 24) hemställer utskottet,

att riksdagen må till statsverkets andel i kostnaden för vågdelningar

för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag

av 1,000 kronor.

17:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 25) hemställer utskottet,

att riksdagen må till understöd åt synnerligt betungade väghållning

sdistrikt för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag

av 200,000 kronor.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

39

Hamnar och farleder.

18:o) Beträffande Kungl. Maj:ts förslag om anvisande av anslag till statens

fiskehamnar (punkt 26), statsunderstödda fiskehamnar (punkt 27), liandelsliamnar

oell farleder (punkt 28), upprensning av norra inloppet till Fårösund

(punkt 29) och underhåll av fiskehamnar (punkt 30) ävensom åtskilliga i

dessa ämnen väckta motioner kommer utskottet att framdeles under riksdagen

avgiva utlåtande; vilket utskottet velat härigenom för riksdagen

anmäla.

V ägtrafikväsendet.

Statens

fiskehamnar.

Stats
understödda
fiskehamnar.

Handelshamnar

och

farleder.

Försöksarheten

för

upprensning

av norra Inloppet

till

Fårösund.

Underhåll av

fiskehamnar.

[26—30.]

19:o) Kungl. Maid har (punkt 31) föreslagit riksdagen att höja det ordi- Bidrag tili

nari reservationsanslaget till bidrag till vissa kommumkationsandamal, nu munikations
30,

000 kronor, med 5,000 kronor till 35,000 kronor. ändamål.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 139—141 av åberopade statsrads- [31.]

protokollet.

Under titeln »Vägar och kommunikationer» har under en följd av år

varit i riksstaten uppfört ett ordinarie reservationsanslag av 20,000 kronor.

Med uteslutande av nämnda anslag upptog 1928 års riksdag i riksstaten

under titeln: »Bidrag till vissa kommunikationsändamål» ett ordinarie reservationsanslag

å 20,000 kronor. För innevarande budgetår utgår anslaget

med ett till 30,000 kronor förhöjt belopp.

De utgifter, som avföras från ifrågavarande anslag, utgöras bland annat

av bidrag till ångbåts- och motorbåtstrafik å olika insjöar i Norrland, av

medel till avlönande av åborna å fjällstugorna vid vissa kommunikationsleder,

av Sveriges bidrag till den ständiga internationella föreningen för

frågor rörande vägväsendet samt av bidrag till den internationella luftfartskommissionen.

För täckande av dessa utgifter under nästkommande budgetår

har någon ökning av anslaget icke synts erfordras.

Däremot föreslås en ökning av anslaget i syfte att från detsamma må

kunna beredas bidrag till broar eller andra erforderliga anordningar å isvägar

av enskild natur för övergång av isränna, som upptagits för sjöfarten.

Departementschefen har anfört bland annat följande:

»Med hänsyn till den omfattning, som vinter sjöfarten fått, och i betraktande

jämväl av att denna sjöfart numera ofta kräver bredare isrännor än förr,

vilket givetvis medfört behov av mera kostsamma anordningar för vägtrafikens

framförande, synes det skäligt, att även i fråga örn de enskilda isvägarna

statsbidrag till dessa anordningar må kunna lämnas. Sådant bidrag

torde emellertid böra beredas allenast i fråga örn enskilda isvägar, som äro

av mera allmänt intresse, exempelvis sådana som förbinda öar med fastlandet.

Vidare torde bidrag böra utgå endast i den mån icke understöd

från annat håll, vare sig kommunalt eller enskilt, erhålles eller finnes skä
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottets

yttrande.

Bidrag till

skjutsentreprenader.

[32.]

Registrering

av motorfordon

m. m.

Besiktning

av motorfordon.

[33 o. 34.]

Understöd av

regelbunden

luftfart m. m.

[35.]

Belysningsanordningar

å Bulltofta

flygplats.

[36.]

ligen böra lämnas, i vilket avseende utredning givetvis får ske i varje särskilt

fall. Bidrag torde böra få lämnas såväl för anläggning som drift och

underhåll, dock att alltid skall tillses, att icke dyrbarare anordningar vidtagas

än som för förbindelsens upprätthållande oundgängligen krävas. Bidrag

synes böra få utgå med högst hälften av totalkostnaden eller alltså

efter enahanda norm, som gäller beträffande anläggning av enskilda utfartsvägar.

Det är givetvis vanskligt att, innan någon erfarenhet vunnits, bedöma

medelsbehovet för ifrågavarande ändamål. Tillsvidare synes för ändamålet

böra beräknas ett belopp av 5,000 kronor.

Det torde ligga närmast till hands, att dessa bidrag få utgå av anslaget

till bidrag till vissa kommunikationsändamål, från vilket redan utgå understöd

till vissa enskilda kommunikationsföretag.

Yid bifall till vad jag sålunda föreslagit skulle alltså anslaget behöva

höjas med 5,000 kronor till 35,000 kronor.»

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förevarande

förslag, får hemställa,

att riksdagen må höja det ordinarie reservationsanslaget till

bidrag till vissa kommunikationsändamål, nu 30,000 kronor, med

5,000 kronor till 35,000 kronor.

20:o) I enlighet med Kungl. Majis förslag (punkt 32) hemställer utskottet,

att riksdagen må minska det ordinarie förslagsanslaget till

bidrag till skjutsentreprenader, nu 70,000 kronor, med 20,000

kronor till 50,000 kronor.

21:o) Beträffande Kungl. Majis förslag angående registrering av motorfordon

m. m. (punkt 33) och angående besiktning av motorfordon (punkt 34)

kommer utskottet att framdeles under riksdagen avgiva utlåtande; vilket utskottet

skolat härigenom för riksdagen

anmäla.

Luftfartsväsendet.

22:o) Beträffande Kungl. Majis förslag (punkt 35) angående understöd av

regelbunden luftfart lii. m. kommer utskottet att framdeles under riksdagen

avgiva utlåtande; vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen

anmäla.

23:o) Kungl. Maji har (punkt 36) föreslagit riksdagen att till belysningsanordningar

å Bulltofta flygplats för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra

reservationsanslag av 20,500 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 145—148 av åberopade statsrådsprotokollet.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

41

Med anledning av ansökning av aktiebolaget Aerotransport om ett belopp

å 50,000 kronor för anordnande av belysning å Bulltofta flygplats föreslog

Kungl. Majit i statsverkspropositionen till 1929 års riksdag, att för nämnda

ändamål måtte anvisas ett anslag av 50,000 kronor. Detta Kungl. Marits

förslag blev av riksdagen bifallet.

I skrivelse den 18 september 1929 Ilar aktiebolaget Aerotransport erinrat,

att bolaget ursprungligen tänkt sig, att erforderlig belysning för möjliggörande

av flygplans landning under mörker å Bulltoftafältet skulle åstadkommas

genom ett transportabelt flodljus av Svenska aktiebolaget Gasaccumulators

konstruktion. I den ursprungliga kostnadsplanen hade därför upptagits

18,900 kronor.

Aktiebolaget Aerotransport bär nu anhållit, att Lös riksdagen måtte begäras

ett fyllnadsanslag av 35,000 kronor för möjliggörande av en fast flodljusinstallation

å Bulltofta flygplats.

Departementschefen bar i ärendet anfört följande:

»För att vid mörker vägleda flygarna bade aktiebolaget Aerotransport under

den tid, då luftfart förra vintern ägde rum mellan Malmö oell kontinenten, från

arméförvaltningen lånat en å en lastvagn placerad strålkastare. Då Bulltoftafältet

var uppblött eller täckt med snödrivor, visade det sig emellertid svårt

att föra fram strålkastaren till det ställe, där den borde vara placerad för

att belysa en landnings- eller startsträcka. Förflyttning av en strålkastare

skulle möjligen bliva lättare, örn, såsom cliefen för generalstaben antytt, den

bleve placerad på en traktor. Enligt vad sakkunniga personer meddelat

skulle dock svårigheterna därigenom icke belt och hållet undanröjas. För

att vid ett flygjflans ankomst i rätt tid få en strålkastare eller ett flodljus

fram till vederbörlig jdats skulle personal ständigt behöva hållas i beredskap.

Underhållet av rörliga flodljus blir även dyrare än vidmakthållandet

av fasta sådana. Då vidare en elektrisk kabel ändock måste nedläggas i

marken på flygplatsen för att förse gränsmarkeringsljusen med elektrisk

energi, torde ett system med fasta flodljus i längden bliva billigare än rörliga

flodljus.

De flesta utländska flygplatser äro också försedda med fasta flodljus, och

där rörliga sådana förekomma, lära vissa svårigheter vid deras användning

hava yppat sig.

Största avseende bör fästas vid det av chefen för generalstaben givna

förordet för rörliga flodljus. A andra sidan har flygstyrelsen bestämt uttalat

sig för systemet med fasta ljus såsom varande det ändamålsenligaste. Jag vill

därför icke motsätta mig, att för belysning av Bulltofta flygplats användas fasta

flodljus. Aktiebolaget Aerotransport har ansett, att härför skulle behövas

ett tilläggsanslag av 35,000 kronor. Inom kommunikationsdepartementet hava

för att nedbringa kostnaden för belysningsanordningarna föreslagits vissa

förenklingar, vilka aktiebolaget Aerotransport ansett sig kunna godtaga.

Belysningen av hus och andra förefintliga hinder för flygning skulle sålunda

något minskas, och i stället för fem fasta flodljus skulle anbringas blott

fyra. Härigenom kan tilläggsanslaget nedbringas till 20,500 kronor. När

de pågående planeringsarbetena å Bulltofta flygplats slutförts, varmed dock

torde dröja ännu några år, blir det emellertid antagligen nödvändigt att anbringa

ännu ett flodljus.

Vid preliminära underhandlingar med vederbörande kommunala myndighet

i Malmö har ställts i utsikt, att staden skall bekosta nedläggning av kablar

samt erforderlig transformatorstation.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottets

yttrande.

Bidrag till

uppförande

av en hangar

vid Stockholms

stads

flyghamn vid

Lindarängen.

[37.]

Byggnads
styrelsens
verksamhet.

[38.]

Jag anser mig alltså böra tillstyrka att, utöver det av riksdagen till belysningsanordningar

å Bulltofta flygplats beviljade anslaget å 50,000 kronor,

för ändamålet anvisas ytterligare 20,500 kronor.»

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må till belysningsanordningar å Bulltofta flygplats

för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslagav

20,500 kronor.

24:o) I enlighet med Kungl. Majlis förslag (punkt 37) och under erinran

att statsbidrag till ifrågavarande hangar må enligt medgivande av 1929 års

riksdag utgå med högst 244,000 kronor, varav 50,000 kronor redan av riksdagen

anvisats, hemställer utskottet,

att riksdagen må till bidrag till uppförande av en hangar

vid Stockholms stads flyghamn vid Lindarängen för budgetåret

1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag av 100,000 kronor.

Byggnadsväsende^

25:o) Kungl. Majit har (punkt 38) föreslagit riksdagen att till byggnadsstyrelsens

verksamhet för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra anslag av

95,200 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 149—153 av åberopade statsrådsprotokollet.

I det ordinarie förslagsanslaget å 256,300 kronor till byggnadsstyrelsen

ingår en post å 67,000 kronor till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare

m. m. Utöver det ordinarie anslaget har riksdagen till upprätthållande

av byggnadsstyrelsens verksamhet sedan flera år tillbaka anvisat ett

extra anslag, senast för budgetåret 1929/1930 till belopp av 90,700 kronor.

Sistnämnda anslag är avsett till avlöningar, i den mån den ordinarie anslagsposten

icke förslår, till icke-ordinarie befattningshavare och tillfälliga arbetsbiträden

å styrelsens samtliga byråer utom byggnadsbyrån, beträffande vars

icke-ordinarie befattningshavare kostnaderna för avlöningar jämlikt medgivande

av riksdagen påföras anslagen för de av byggnadsstyrelsen omhänderhavda

byggnadsföretagen enligt grunder, som fastställas av Kungl. Majit.

I skrivelse den 30 augusti 1929 har byggnadsstyrelsen gjort framställningom

anslag till upprätthållande av styrelsens verksamhet för budgetåret 1930/

1931.

Styrelsen meddelar till en början, att avlöningarna till icke-ordinarie befattningshavare

å styrelsens samtliga byråer med undantag av byggnadsbyrån

under nu löpande budgetår beräknas komma att uppgå till i runt tal

142,000 kronor, avlöningsförhöjningar inräknade. För nästkommande bud
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

43

getår beräknar styrelsen, att avlöningarna till samma personal med hänsyn

till invänta ålderstillägg komma att uppgå till omkring 144,500 kronor.

För sistnämnda budgetår bär styrelsen emellertid ansett någon ökningav

personalen vara erforderlig, nämligen med en ny befattning å styrelsens

kamrerarkontor, vilken skulle benämnas notarie oell med hänsyn till det

ansvarsfulla arbete, som skulle anförtros honom, avlönas enligt 21:a lönegraden,

avdelning B, i den uti kungörelsen den 6 juni 1925 (nr 270) intagna

löneplanen, med tillämpning av 33 § i kungörelsen den 26 juni 1925 (nr 356).

Till avlönande av den sålunda föreslagna nya arbetskraften skulle för

budgetåret 1930/1931 erfordras ett belopp av 6,048 kronor.

Till bestridande av kostnaderna för gratifikationer åt tjänstgörande arkitekter

utom stat, avlöning åt den tekniske inspektören vid de kungl, teatrarna,

tillfälliga biträden m. m. har styrelsen för nästkommande budgetår beräknat

ett oförändrat belopp av 16,000 kronor.

För samtliga nu angivna kostnader skulle alltså för budgetåret 1930/1931

erfordras ett sammanlagt belopp av (144,500 + 6,048 + 16,000) 166,548 eller

i runt tal 166,500 kronor. Då den å styrelsens stat upptagna anslagsposten

till avlöningar åt icke-ordinarie befattningshavare uppgår till 67,000 kronor,

skulle alltså till upprätthållande av styrelsens verksamhet för nästa budgetår

behövas ett extra anslag av 99,500 kronor.

I anledning av styrelsens förslag örn medel för inrättande av en ny befattning

å styrelsens kamrerarkontor hava utlåtanden inhämtats av riksräkenskapsverket

och allmänna civilförvaltningens lönenämnd.

Departementschefen har anfört följande:

»Såsom lönenämnden antytt, torde visserligen en fortsatt utveckling av

byggnadsstyrelsens under de senaste åren avsevärt stegrade byggnadsverksamhet

samt en ytterligare ökning av det under styrelsens vård stående

fastighetsbeståndet sannolikt inom en ej avlägsen framtid komma att kräva

anställande av en särskild befattningshavare å styrelsens kamrerarkontor,

avsedd huvudsakligen för kassörsgöromål. För närvarande synas emellertid

tillräckliga skäl icke vara förebragta vare sig för bifall till styrelsens förslag

örn inrättande av en ny befattning å extra stat i lönegraden B 21 eller för

anställande, på sätt i de avgivna utlåtandena alternativt ifrågasatts, av ett

icke-ordinarie biträde i kanslibiträdesgraden. Med den nuvarande omfattningen

av arbetet å kamrerarkontoret och i avvaktan på den granskning ur

bésparingssynpunkt, som — i likhet med vad som ägt rum i fråga örn åtskilliga

andra verk — torde böra verkställas även beträffande byggnadsstyrelsens

organisation och personalbestånd, synes det mig vara tillfyllest

att för beredande av någon förstärkning av styrelsens icke-ordinarie arbetskrafter

beräkna en höjning med förslagsvis 2,000 kronor av de medel, som

stå till förfogande för avlönande av icke-ordinarie befattningshavare hos styrelsen.

I anslutning till vad riksräkenskapsverket yttrat torde möjlighet

vidare föreligga att bereda kamreraren viss lättnad i arbetsbördan genom

att i lämplig utsträckning pålägga den nuvarande förste amanuensen å kamrerarkontoret

självständigt ansvar för av honom fullgjord saklig granskning

av räkningar m. m.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottets

yttrande.

Läns
arkitekter.

[39.]

Utskottets

yttrande.

Byggnader

och

reparationer.

I enlighet med vad jag nu anfört och då jag i övrigt ej har något att

erinra mot vad byggnadsstyrelsen beräknat vill jag tillstyrka, att förevarande

anslag för nästkommande budgetår ökas dels för avlöningsförhöjningar med

2,500 kronor, dels ock för nyssnämnda förstärkning av arbetskrafterna med

2,000 kronor och alltså bestämmes till 95,200 kronor.»

Under hänvisning till den av departementschefen lämnade utredningen

får utskottet hemställa,

att riksdagen må till byggnadsstyrelsens verksamhet för budgetåret

1930/1931 anvisa ett extra anslag av 95,200 kronor.

26:o) Kungl. Majit har (punkt 39) föreslagit riksdagen att till länsarkitekter

för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra anslag av 62,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 153—155 av åberopade statsrådsprotokollet.

Det extra anslaget till länsarkitekter höjdes för budgetåret 1929/1930 från

52,000 kronor till 57,000 kronor. Med denna förhöjning avsågs att bestrida

kostnaderna för ökande av antalet länsarkitektsbefattningar från nio till tio.

Efter anmälan av byggnadsstyrelsens förslag örn länsarkitektsinstitutionens

utvidgande till att omfatta samtliga län, för vilket ändamål skulle erfordras

ytterligare två länsarkitektbefattningar, har departementschefen anfört följande:

»Erfarenheterna från de län, där för närvarande länsarkitekter verka,

tala för en sådan utveckling; i vissa fall har, såsom den lämnade redogörelsen

visar, länsarkitektens verksamhet redan nått den omfattning, att

anställande av fackkunnigt biträde — såsom redan tidigare skett i Stockholms

län — ifrågasatts. För närvarande anser jag mig emellertid endast

kunna såtillvida förorda en fortsatt utbyggnad av ifrågavarande institution,

att från och med nästkommande budgetår ytterligare en länsarkitektsbefattning

inrättas. Det torde böra ankomma på Kungl. Majit att, sedan riksdagens

beslut i anslagsfrågan föreligger, fatta beslut örn placeringen av den

nya befattningen, varvid särskilt avseende synes böra fästas vid föreliggande

svårigheter att kunna påräkna annan sakkunskap på de områden, varom

här är fråga. Arvodet till den nya länsarkitekten torde böra bestämmas

till 5,000 kronor, vilket skulle föranleda en höjning av anslaget med motsvarande

belopp till 62,000 kronor.»

I enlighet med Kungl. Maj;ts förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må till länsarkitekter för budgetåret 1930/1931

anvisa ett extra anslag av 62,000 kronor.

27:o) I förslaget till riksstat för budgetåret 1930/1931 har Kungl. Majit

upptagit ordinarie reservationsanslaget till byggnader och reparationer med

oförändrat belopp, 525,000 kronor (sid. 156—158 av statsrådsprotokollet.)

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

45

Det ordinarie reservationsanslaget till byggnader oell reparationer, som

för budgetåret 1925/1926 var uppfört med 450,000 kronor, liöjdes med hänsyn

till ökningen av kronans under byggnadsstyrelsens vård ställda fastighetsbestånd

från och med budgetåret 1926/1927 till 500,000 kronor. Från

och med innevarande budgetår har anslaget av samma anledning ytterligare

höjts till 525,000 kronor.

Till förstärkning av det ordinarie anslaget hava under flera år anvisats

särskilda extra anslag, för budgetåren 1926/1930 till belopp av respektive

600,000, 800,000, 850,000 och 800,000 kronor.

Jämlikt medgivande av statsmakterna hava av vart och ett av de för ifrågavarande

ändamål under sistnämnda fyra budgetår sålunda tillgängliga beloppen,

respektive 1,100,000, 1,300,000, 1,350,000 och 1,325,000 kronor, ett

belopp av 50,000 kronor tagits i anspråk för sådana restaureringsarbeten å

Kalmar och Läckö slott, vilka ansetts oundgängligen nödvändiga till förhindrande

av ytterligare förstörelse av nämnda slott. Det förutsattes vid

denna frågas behandling år 1926, att ifrågavarande restaureringsarbeten skulle

fördelas på flera år samt att kostnaderna för arbetena skulle påföras förevarande

anslag, därvid, efter utredning av byggnadsstyrelsen, för varje år

visst maximibelopp skulle fastställas.

I skrivelse den 26 juni 1929 har byggnadsstyrelsen anmält behovet av anslag

till byggnader och reparationer för budgetåret 1930/1931. Därvid

har styrelsen på anförda skäl hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att för budgetåret 1930/1931 dels upptaga det ordinarie reservationsanslaget

till byggnader och reparationer till oförändrat belopp 525,000 kronor

dels och till förstärkning av samma anslag anvisa ett extra anslag av 815,000

kronor.

Sedermera har byggnadsstyrelsen med skrivelse den 16 oktober 1929 överlämnat

planer rörande nödvändiga restaureringsarbeten å Kalmar och

Läckö slott under budgetåret 1930/1931 och därom anfört huvudsakligen:

Dylika planer hade på styrelsens uppdrag uppgjorts beträffande Kalmar

av tjänstgörande arkitekten hos styrelsen, professorn Martin Olsson samt

beträffande Läckö slott av intendenten hos styrelsen Arland Noreen. Enligt

dessa planer komme de arbeten, som under nämnda budgetår skulle utföras

vid Kalmar slott och som beräknades draga en kostnad av 30,000 kronor, att

i huvudsak omfatta fortsättande av restaureringsarbetena i rummen nr 39,

3972. 40, 41 och 42, fortsatt reparation av norra och södra postejerna och

av vallarnas murverk, framtagning och konservering av borggårdsfasadernas

målade putsornering samt diverse andra utvändiga reparationer. Arbetena

å Läckö slott under samma tid skulle bestå i konserveringsarbeten i rummen

nr 122—124, 199, 201—207 och 126 samt beräknades betinga en kostnad av

20,0(K) kronor.

Över de sålunda upprättade arbetsplanerna hade riksantikvarien avgivit

yttranden och däri tillstyrkt utförande av de föreslagna arbetena. Med anledning

av att riksantikvarien i yttrandet angående arbetena å Läckö slott

ifrågasatt lämpligheten av att i föreslagen omfattning verkställa kompletteringar

av takdekorationer i rummen nr 201 och 206 å Läckö ville byggnadsstyrelsen

meddela, att styrelsen givetvis hade för avsikt att utföra dessa

arbeten i samråd med riksantikvarien. Vissa övriga av riksantikvarien ut
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

Förstärkning

av reservationsanslaget

till byggnader

ock

reparationer.

[40.]

Restaurering

av rikssalen

å Stockkolms

slott m. m.

[41.]

46 Statsutskottets utlåtande Nr 6.

talade önskemål rörande ledning av arbetena m. m. lomme byggnadsstyrelsen

jämväl att iakttaga.

Departementschefen ''har i ärendet anfört följande:

»Mot de av byggnadsstyrelsen framlagda planerna för restaureringsarbeten

å Kalmar och Läckö slott under nästkommande budgetår har jag intet att

erinra. Jag tillstyrker därför, att till dessa ändamål för nämnda budgetår

avses ett belopp av sammanlagt 50,000 kronor.

Enligt byggnadsstyrelsens förslag skulle för budgetåret 1930/1931 till

byggnader och reparationer erfordras ett sammanlagt belopp av 1,340,000

kronor, vilket innebär en ökning i förhållande till det för innevarande budgetår

tillgängliga anslagsbeloppet med 15,000 kronor. I den begärda totala

anslagssumman äro inräknade såväl nyssnämnda belopp av 50,000 kronor

för fortsatt restaurering av Kalmar och Läckö slott som ock erforderliga

anslagsmedel, 30,000 kronor, för slutförande av fasadreparationerna å Arvfurstens

palats i Stockholm inom ramen av den år 1929 uppskattade totala

kostnaden härför.

Mot vad byggnadsstyrelsen sålunda föreslagit har jag i stort sett intet

att erinra. Dock synes mig förstärkningsanslaget böra jämkas nedåt till

samma belopp som för innevarande budgetår eller 800,000 kronor. En dylik

jämkning synes även i betraktande av de numera något stegrade reparationskostnaderna

vara befogad med hänsyn därtill, att i anslaget för innevarande

budgetår inräknats ett belopp till vissa arbeten inom tekniska skolans

byggnad i Stockholm, vilka arbeten sakna motsvarighet i den nu föreliggande

beräkningen för nästkommande budgetår.»

Utskottet, som tillstyrker, att för ifrågavarande ändamål beviljas, utöver

det ordinarie reservationsanslaget till oförändrat belopp, det av Kungl.

Maj:t äskade extra anslaget å 800,000 kronor, får under nu förevarande punkt

hemställa,

att riksdagen må i riksstaten upptaga det ordinarie reservationsanslaget

till byggnader och reparationer med oförändrat

belopp 525,000 kronor.

28:o) Under åberopande av vad som anförts under nästföregående punkt

hemställer utskottet,

att riksdagen må till förstärkning av reservationsanslaget till

byggnader och reparationer för budgetåret 1930/1931 anvisa ett

extra anslag av 800,000 kronor.

29:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 41) och under erinran,

att ifrågavarande anslag utgör återstoden av vad som enligt en av 1929 års

riksdag godkänd plan bör för ändamålet anvisas, får utskottet hemställa,

att riksdagen må till restaxtrering av rikssalen å Stockholms

slott m. m. för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag

av 118,000 kronor.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

47

30:o) Kungl. Majit bär (punkt 42) föreslagit riksdagen att till nybyggnad

för Kungl. Marits kansli för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag

av 900,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 159—163 av åberopade statsrådsprotokollet.

Genom beslut vid 1928 oell 1929 års riksdagar bär den sedan lång tid

tillbaka på dagordningen stående frågan om nya lokaler för Kungl. Maj :ts

kansli bragts till en lösning.

Kostnaderna för byggnadsföretaget beräknades i propositionen nr 177 till

1929 års riksdag komma att uppgå till 4,875,000 kronor. För arbetenas

bedrivande under budgetåret 1929/1930 beräknades ett belopp av 400,000

kronor vara erforderligt. Detta belopp skulle utgå ur fonden för anordnande

av lokaler för statens ämbetsverk i huvudstaden.

I skrivelse den 29 augusti 1929 har byggnadsstyrelsen gjort framställning

örn beredande av medel för budgetåret 1930/1931 till fortsättande av arbetena

å ifrågavarande nybyggnadsföretag.

Styrelsen har därvid —- efter omnämnande, att rivningen av det gamla

polishuset ävensom av det forna rannsakningsfängelset beräknades vara slutförd

under loppet av oktober 1929 samt att huvudritningarna till byggnadsföretaget

inom den närmaste tiden komme att överlämnas till Kungl. Majit

— framhållit, att enligt den tilltänkta arbetsplan, som byggnadsstyrelsen

framlagt med skrivelse den 28 februari 1929 och som återgivits i propositionen

nr 177 till 1929 års riksdag (sid. 9), grundläggningsarbete^ för

byggnadens västra parti skulle påbörjas under hösten 1929 och denna byggnadsdel

i sin helhet vara färdig för inflyttning omkring den 1 juli 1932.

Efter omflyttningen från det nuvarande kanslihuset till det nyuppförda västra

partiet av det nya kanslihuset, vilken omflyttning beräknades taga högst tre

månader i anspråk, skulle under hösten 1932 igångsättas arbetena för uppförande

av byggnadens östra parti, som beräknades stå färdigt under sommaren

1935.

Styrelsen har vidare erinrat, att styrelsen i sin berörda skrivelse den 28

februari 1929 beräknat, att av den uppskattade totalkostnaden för byggnadsföretaget,

4,875,000 kronor, 400,000 kronor borde finnas tillgängliga under

budgetåret 1929/1930 samt återstoden med ungefär lika belopp lämpligen

fördelas på därefter följande fem budgetår. Då nu av riksdagen redan anvisats

400,000 kronor, skulle alltså 4,475,000 kronor ungefär lika fördelas på

budgetåren 1930/1935. För arbetets bedrivande under budgetåret 1930/1931

erfordrades sålunda ett belopp av 895,000 kronor eller avrundat 900,000

kronor.

På grund av vad sålunda anförts har byggnadsstyrelsen hemställt, att till

fortsättande av nybyggnad för Kungl. Majits kansli måtte för budgetåret

1930/1931 anvisas ett belopp av 900,000 kronor.

Nybyggnad

för Kungl.

Mårts kansli.

[42.]

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottets

yttrande.

Ämbetsbyggnad

å

tomterna

nr 8 och 9

i kvarteret

Grönlandet

södra 1

Stockholm.

[43.]

Departementschefen har i ärenclet anfört följande:

»Bivningen av gamla polishuset och rannsakningsfängelset har numera i

huvudsak avslutats. Genom beslut den 22 november 1929 har Kungl. Majit

uppdragit åt byggnadsstyrelsen att i enlighet med av styrelsen uppgjorda

huvudritningar låta uppföra de i den nya kanslihusbyggnaden ingående två

flygelbyggnaderna samt ställt till styrelsens förfogande återstoden av det för

innevarande budgetår för arbetenas bedrivande anvisade medelsbeloppet.

Medel för fortsättande av arbetena å byggnadsföretaget torde nu böra

beredas i den omfattning, som påkallas för fullföljande av den i 1929 års

proposition framlagda arbetsplanen. Byggnadsstyrelsens i sådant syfte framställda

förslag örn anvisande för nästkommande budgetår av ett belopp av

900.000 kronor anser jag mig böra biträda. Emellertid vill jag, utöver vad

byggnadsstyrelsen anfört i fråga örn kostnadsberäkningen, erinra därom, att

i den för företaget beräknade kostnaden inbegripits det av 1928 års riksdag

till vissa utredningar rörande nybyggnaden beviljade anslagsbeloppet av

60.000 kronor.

De erforderliga medlen torde böra beviljas å budgeten såsom särskilt

reservationsanslag.»

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må till nybyggnad för Kungl. Maj:ts kansli för

budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag av

900,000 kronor.

31 :o) Kungl. Majit har (punkt 43) föreslagit riksdagen att till ämbetsbyggnad

å tomterna nr 8 och 9 i kvarteret Grönlandet södra i Stockholm

för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag av 900,000

kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 163—171 av åberopade statsrådsprotokollet.

Sistlidet års riksdag anvisade för budgetåret 1929/1930 ett extra reservationsanslag

av 25,000 kronor för utredningar rörande ämbetsbyggnad å tomterna

nr 8 och 9 i kvarteret Grönlandet södra i Stockholm m. m. Detta

beslut tillkom i samband med frågan örn beredande av andra lokaler åt de

statsinstitutioner, främst riksförsäkringsanstalten, vilka äro förlagda till de

för statsverkets räkning förhyrda utrymmena i fastigheten med adressnummer

23 och 25 vid Vasagatan och 29 vid Tunnelgatan i Stockholm eller det

s k. Auditorium.

Byggnadsstyrelsen har i skrivelse den 14 november 1929 omförmält, att

styrelsen, efter samråd med riksförsäkringsanstalten, uppdragit åt tjänstgörande

arkitekten hos styrelsen S. Lewerentz att efter erforderlig utredning

upprätta fullständiga ritningar till ifrågavarande nybyggnad. Utredningen

hade numera fortskridit så långt, att skissritningar till byggnadsföretaget

i dess helhet förelåge utarbetade. Arbetet med upprättande av

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

49

huvudritningar kunde emellertid icke slutföras förrän till våren 1930, men

skissritningarna vore så utarbetade, att de kunnat läggas till grund för erforderliga

kostnadsberäkningar.

Styrelsen har vidare omnämnt, att utredning påginge rörande anskaffandet

av nya lokaler för etnografiska museet, som måste avflytta från sina

nuvarande lokaler redan under hösten 1930, därest den planerade nybyggnaden

skulle hinna bliva färdigställd till den 1 april 1932, då statsverkets

lokalförhyrningar i Auditoriebyggnaden skulle upphöra. Emellertid hade

denna utredning ännu icke hunnit slutföras på grund av att styrelsen icke

kunnat erhålla bestämt besked från vederbörande militära myndigheter rörande

möjligheten att bereda museet erforderligt utrymme inom vissa kasernetablissement

i huvudstaden. Styrelsen komme emellertid att snarast möjligt

till Kungl. Maj:t framlägga förslag i denna lokalfråga.

Det nu upprättade skissförslaget till ämbetsbyggnad i kvarteret Grönlandet

södra — vilket förslag, omfattande 14 ritningar, fogats vid styrelsens

skrivelse — ansluter sig i huvudsak till de av styrelsen i förenämnda skrivelse

den 27 september 1928 angivna riktlinjerna med avseende å byggnadsföretaget.

Nybyggnaden skulle omfatta sex våningar jämte delvis inredd

vind samt källarutrymmen.

Den föreslagna nybyggnaden är avsedd att uppföras såsom en s. k. skelettbyggnad

i järn och betong utom vad beträffar gatufasader och brandmurar

i tomtgränserna, vilka skulle uppföras i tegel. Byggnaden skulle

förses med brandsäkra bjälklag samt, såsom förut framhållits, med tak i

brandsäker konstruktion. I övrigt skulle byggnaden utföras efter de normer,

som tillämpats beträffande senast uppförda ämbetsbyggnader i huvudstaden.

Enligt en inom byggnadsstyrelsen verkställd beräkning skulle kostnaderna

för byggnadsföretaget, därest dubbla källarvåningar komme till utförande,

uppgå till 1,700,000 kronor. Dessa kostnader fördela sig på följande sätt:

Kronor.

Byggnadsarbeten ................................................................................... 1,270,000

Inredningsarbeten .............................................................................. 40,000

Värmeledning........................................................................................ Hiojooo

Vatten- och avloppsledningar samt sanitär inredning........................ 70,000

Elektriska belysnings- och svagströmsledningar................................. 32,000

Elektriska hissar .............................................. 34,000

Ritningar, kontroll och administration samt oförutsedda utgifter

(omkring 12 %)............................................................................ 154,000

Summa 1,700,000

Denna kostnadssumma bör, framhåller styrelsen, givetvis minskas med

det redan beviljade beloppet å 25,000 kronor till utredningar i här förevarande

fråga. Det för byggnadsföretaget erforderliga anslagsbeloppet skulle

alltså uppgå till 1.675,000 kronor. Diirest nybyggnaden skall hinna färdigställas

till den 1 april 1932, böra enligt styrelsen 900,000 kronor vara tillgängliga

under budgetåret 1930/1931 samt återstoden eller 775,000 kronor

under budgetåret 1931/1932.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 0 sami. 0 haji. (Nr 0.)

nu an 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

På grund av vad sålunda anförts har byggnadsstyrelsen hemställt, att till

uppförande, i huvudsaklig överensstämmelse med förenämnda skissförslag,

av en ämbetsbyggnad å tomterna nr 8 och 9 i kvarteret Grönlandet södra

måtte för budgetåret 1930/1931 anvisas ett extra reservationsanslag å 900,000

kronor.

I utlåtande den 10 december 1929 har riksförsäkringsanstalten förklarat

sig intet hava att erinra mot det föreliggande skissförslaget.

Departementschefen har anfört följande:

»På sätt förutsatts såväl i 1929 års statsverksproposition som ock av

samma års riksdag, torde förhyrningen av lokaler för statsverkets räkning i

Auditorium böra upphöra vid utgången av nu löpande hyresperiod eller den

1 april 1932. För att möjliggöra detta lärer, såsom jämväl av statsmakterna

förutsatts, böra uppföras en ny ämbetsbyggnad å de staten tillhöriga

tomterna nr 8 och 9 i kvarteret Grönlandet södra i Stockholm, varigenom

dessa värdefulla tomter även skulle bliva bättre utnyttjade än vad hittills

varit fallet.

En förutsättning för berörda tomters användning på sålunda föreslaget

sätt är emellertid, att nya lokaler beredas för etnografiska museets samlingar,

vilka äro inrymda i de nuvarande byggnaderna å tomterna i fråga.

Denna fråga torde senare i dag komma att upptagas av chefen för ecklesiastikdepartementet.

Det av byggnadsstyrelsen framlagda förslaget till nybyggnad å tomterna

i fråga ansluter sig i huvudsak till de riktlinjer, som av styrelsen antytts

i dess skrivelse den 27 september 1928 och som återgivits i fjolårets statsverksproposition.

Förslaget synes mig ägnat att giva en tillfredsställande

lösning av den föreliggande frågan. De nu föreslagna avvikelserna från det

år 1928 skisserade byggnadsprogrammet finner jag vara väl motiverade. Att,

då grundförhållandena å byggnadsplatsen möjliggöra en sådan anordning,

inrätta dubbla källarvåningar samt att redan från början utföra byggnadens

takkonstruktion på sådant sätt, att vindsvåningen kan utnyttjas^ lärer få

anses vara ur praktiska och ekonomiska synpunkter fördelaktigt. Yad angar

utnyttjandet av källarvåningarna, har i förslaget i den ena av dessa våningar

upptagits en lokal å omkring 325 kvadratmeter för demonstration av anordningar

för arbetarskydd m. m., avsedd att disponeras för den permanenta

arbetarskyddsutställning, som uppehälles av den statsunderstödda föreningen

för arbetarskydd i Stockholm. Efter att hava samrått med chefen för socialdepartementet

vill jag emellertid framhålla, att spörsmålet örn dispositionen

av förevarande lokaiutrymmen för närvarande torde böra hållas öppet, emedan

förslag väckts örn en lösning av arbetarskyddsutställningens lokalfråga på

annat sätt än genom förläggning till förevarande byggnad. Skulle utställningen

icke komma att inrymmas i nybyggnaden, lärer utrymmet i fråga

utan svårighet kunna utnyttjas på annat sätt, antingen till statligt ändamål

eller genom uthyrning. Frågan örn hyresersättning för lokalerna, därest de

upplåtas till arbetarskyddsföreningen, sammanhänger — såsom riksförsäkringsanstalten

framhållit — med frågan örn lämplig form för statens understödjande

av föreningens verksamhet och lärer icke i detta sammanhang behöva

avgöras.

Huvuddelen av utrymmet i den nya byggnaden avses för riksförsäkringsanstalten,

som utom arkivlokaler å drygt 500 kvadratmeter i den ena källarvåningen

skulle erhålla en nyttig golvyta av, inberäknat vissa reservutrym
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

51

men, 3,600 kvadratmeter eller omkring 1,000 kvadratmeter mer än vad anstalten

för närvarande disponerar. Vid granskning av den utredning, som

förebragts angående den beräknade dispositionen av anstaltens lokaler, bär

jag i likhet med byggnadsstyrelsen kommit till den uppfattningen, att någon

minskning av anstaltens beräknade lokalutrymmen icke lämpligen kan ifrågasättas.

Därest emellertid framdeles, på grund av ändrad organisation eller

av annan anledning, anstaltens lokalbehov skulle minskas, kunna ledigblivande

lokaler utan svårighet tagas i anspråk för andra statsinstitutioners

behov.

Såsom av utredningen framgår, skulle för en del av de statsinstitutioner,

vilka utom riksförsäkringsanstalten nu äro inrymda i Auditorium, i bottenvåningen

av den nya byggnaden beredas lokaler, upptagande en golvyta, av

sammanlagt omkring 500 kvadratmeter. För dem av ifrågavarande institutioner,

vilka icke kunna inrymmas i det nya ämbetsliuset, har byggnadsstyrelsen

tänkt sig kunna bereda utrymme dels i den statens järnvägar tillhöriga

fastigheten Vasagatan 3 (kvarteret Pensionären), dels ock i postverkets

fastighet i kvarteret Brunkhuvudet. Mot vad härutinnan anförts har

jag intet att erinra.

I enlighet med vad jag här uttalat vill jag tillstyrka, att en nybyggnad

på förevarande tomter i kvarteret Grönlandet södra kommer till stånd i

huvudsaklig överensstämmelse med de föreliggande skissritningarna.

Enligt den framlagda kostnadsberäkningen skulle nybyggnaden, vilken inklusive

arkivlokaler i vinds- och källarvåningarna komme att innehålla en

nyttig golvyta av tillhopa inemot 6,500 kvadratmeter, draga en kostnad av

1,700,000 kronor, däri inräknat det anslag å 25,000 kronor, som för innevarande

budgetår anvisats till utredning av byggnadsfrågan. Hyresvärdet å

lokalerna har, med utgångspunkt från byggnadskostnad och tomtvärde, beräknats

till sammanlagt 152,500 kronor eller omkring 40,000 kronor mindre

än den årliga hyra, som nu erlägges för de till omfattningen avsevärt mindre

lokalerna i Auditorium. Kostnadsberäkningarna hava ej givit mig anledning

till erinran. För byggnadskostnadernas bestridande torde medel i form av

reservationsanslag böra upptagas under sjätte huvudtiteln. Då byggnaden

för att möjliggöra avveckling av förhyrningen i Auditorium måste vara

färdig att tagas i bruk före den 1 april 1932, lärer, såsom byggnadsstyrelsen

föreslagit, ett anslagsbelopp av 900,000 kronor böra anvisas för nästkommande

budgetår.»

Under hänvisning till den i ärendet lämnade utredningen får utskottet

tillstyrka Kungl. Maj:ts förevarande förslag.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må till ämbetsbyggnad å tomterna nr 8 och 9 i

kvarteret Grönlandet södra i Stockholm för budgetåret 1930/1931

anvisa ett extra reservationsanslag av 900,000 kronor.

32:o) Kungl. Majit har (punkt 44) föreslagit riksdagen att för örn- och tillbyggnad

av residensbyggnaden i Nyköping för budgetåret 1930/1931 anvisa

ett extra reservationsanslag av 20,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 171—175 av åberopade statsrådsprotokollet.

Utskottets

yttrande.

Om- ocb tillbyggnad

av

residensbyggnaden

1

Nyköping.

[44.]

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

I skrivelse den 22 juni 1929 har länsstyrelsen i Södermanlands län gjort

framställning örn vidtagande av åtgärder för tillgodoseende av länsstyrelsens

behov av tillräckliga och tidsenliga lokaler.

I sin framställning har länsstyrelsen anfort, att tillgängliga tjänstelokaler

i länsresidenset i Nyköping numera vore både otillräckliga och otjänliga.

Mellan landskansliets olika lokaler förefunnes för närvarande ej inre förbindelse,

varför automobilavdelningens personal måste passera över residensets

bakgård för att ernå förbindelse med landskansliet i övrigt. Landsfogdens

tjänsterum och vissa övriga tjänstelokaler för landskansliet vore så fuktiga

och mörka, att de i sitt nuvarande skick vore otjänliga såsom arbetslokaler.

Landskansliets utrymmen vore helt utnyttjade, och någon möjlighet att bereda

tjänstelokaler för den vägingenjör, som komrne att anställas från och med

den 1 juli 1930, funnes icke, liksom ej heller för en länsarkitekt, när sådan

bleve anställd för länet. Å landskontoret vore trångboddheten synnerligen

besvärlig. Vissa befattningshavare måste sålunda anvisas plats i arkivlokalerna,

som dels vore mörka och dels otjänliga som arbetslokaler, då städningen

helt naturligt ej kunde bliva tillräckligt effektiv.

Byggnadsstyrelsen, som avgivit utlåtande den 21 oktober 1929, har anfört,

att styrelsen, som till fullo kunde vitsorda det trängande behovet för länsstyrelsen

av utökade och förbättrade lokaler, låtit verkställa utredning rörande

det lämpligaste sättet för lösandet av denna fråga. Därvid hade styrelsen

ansett sig i detta sammanhang böra taga hänsyn till jämväl lantmäterikontorets

i länet lokalbehov. För kontoret förhyrdes för närvarande lokaler

i enskild fastighet intill den 1 oktober 1936. Man syntes kunna utgå ifrån

att inom icke avlägsen framtid mera ändamålsenliga lokaler komme att erfordras

för lantmäterikontoret. En förläggning av detta till residenset syntes

styrelsen dock icke tillrådlig med hänsyn till länsstyrelsens framtida behov

av utvidgning. Lantmäterikontorets lokalfråga syntes med andra ord böra

lösas genom nybyggnad å annan plats.

I avseende å den av byggnadsstyrelsen vidtagna utredningen har styrelsen

yttrat:

Resultatet av den nu verkställda utredningen för lösandet av länsstyrelsens

lokalfråga åskådliggjordes å skrivelsen bilagda ritningar. Enligt detta förslag

skulle länsstyrelsen, som för närvarande disponerade 515 kvadratmeter

nyttig golvareal, fördelade på 19 tjänsterum, jämte 165 kvadratmeter arkivlokaler,

komma att disponera 36 tjänsterum örn sammanlagt 865 kvadratmeter

golvyta. Arkivlokalerna upptoge 255 kvadratmeter. Härjämte avsåges

vindarna å de tillbyggda flyglarna bliva uppförda på sådant sätt, att inom

dessa vid framdeles uppträdande behov kunde inredas reservutrymmen örn

ungefär 350 kvadratmeter. Utrymmesökningarna hade vunnits i huvudsak

genom utökning av de båda flyglarna med en rumsbredd inåt gårdssidan

samt genom en större tillbyggnad av den sålunda breddade östra flygeln

på stallbyggnadens plats och genom en mindre tillbyggnad av den västra

flygeln.

Vid förslagets utarbetande hade beaktats den av länsstyrelsen framhållna

olägenheten, att landskontorets lokaler i bottenvåningen saknade inre förbindelse.

Landshövdingens kök och tjänarrum skulle sålunda flyttas från

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

53

bottenvåningen oell för detta ändamål hittills använda utrymmen utnyttjas

till tjänstelokaler. Genom en mindre ombyggnad av huvudtrappan till landshövdingens

bostad hade åstadkommits en inre förbindelse mellan bottenvåningens

östra och västra delar förmedelst en genomgående korridor, som

vindel- den ombyggda trappan nedsänkts några steg. I samband härmed vore

nya entréer upptagna från Stora torget, en på vardera sidan av huvudingången.

Mittentrén bibehölles för landshövdingens boställsvåning.

Fördelningen av de olika lokalerna framginge närmare av ritningarna.

Landskontoret komme att disponera hela bottenvåningen och landskansliet

den östra delen av gamla våningen en trappa upp jämte utrymmena en

trappa upp i tillbyggnaden. Det vore att märka, att på grund av tomtmarkens

starka stigning tjänstelokaler i tillbyggnaden kunde anordnas först

i våningen en trappa upp, under det att bottenvåningens lokaler endast

lämpade sig för arkiv och dylikt. I stället för den nuvarande sessionssalen,

som vore för liten, hade anordnats en ny i flygeln utefter Hospitalsgatan.

Landshövdingen erhölle ersättning för de till länsstyrelsen avstådda utrymmena

i bottenvåningen genom anordnande av kök och tjänarrum i våningen

en trappa upp i den breddade västra flygeln. En ny kökstrappa

anordnades från gården.

Den östra flygelns tillbyggnad, där automobilavdelningen skulle förläggas,

avslutades med ett trapparti, som förmedlade tillträde till undervarande

arkivrum samt till i vinden förlagda två bostadslägenheter örn vardera två

rum och kök, avsedda den ena för länsstyrelsens förste expeditionsvakt

samt den andra för landshövdingens personliga betjäning i ersättning för

bostadslägenheten en trappa upp i västra flygeln. Takvåningen i den östra

flygeln utfördes så, att den framdeles skulle kunna anordnas med reservlokaler,

vilka genom en trappa sattes i förbindelse med landskansliets lokaler

i våningen en trappa upp. Inkörsporten från Hospitalsgatan bibehölles, och

från denna bereddes tillträde till ett uppackningsrum samt arkivrummen. Intill

porten anordnades ett garage med tillträde från gatan. Under de breddade

delarna av flyglarna anordnades källare och till den östra förlädes nytt

pannrum med kolförråd, till vilken panncentral anslötes såväl det nuvarande

värmesystemet som värmeledningen i de nya lokalerna. I den västra flygelns

källare anordnades ny tvättstuga.

Länsstyrelsen hade för sin del godkänt det sålunda uppgjorda förslaget,

såsom framginge av påteckning å ritningarna.

Kostnaderna för förslagets genomförande hade av byggnadsstyrelsen be
-

räknats till 395,000 kronor enligt följande fördelning:

Förstärkning av grunden under den nuvarande byggnaden kronor 22,000

Tillbyggnadsarbeten ..................................................................... 215,000

Förändringsarbeten inom den nuvarande byggnaden ............ » 75,500

Värme-, vatten- och avloppsledningar ...................................... » 36,000

Elektriska ledningar ................................................................. » 5,000

Ritningar, arvoden, administration och oförutsedda utgifter... » 41,500

Summa kronor 395,000

Arbetena i fråga beräknades kunna utföras under loppet av två år.

På grund av vad sålunda anförts hemställer byggnadsstyrelsen, att för

anordnande av förbättrade lokaler för länsstyrelsen i Södermanlands län

inom länsresidenset i Nyköping i huvudsaklig överensstämmelse med det

av styrelsen framlagda förslaget måtte beviljas ett anslag av 395,000 kronor

och därav för budgetåret 1930/1931 anvisas ett belopp av 195,000 kronor.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottets

yttrande.

Elektrisk

värmeledning

i Gripsholms

slott.

[45.]

Inköp av

tomt samt

uppförande

därå av nybyggnad

för

lantmäterikontoret

i

Kronobergs

län.

[46.]

Departementschefen bär anfört följande:

»Av utredningen i ärendet torde framgå, att lokalerna för länsstyrelsen

i Södermanlands län äro otillräckliga och delvis olämpligt belägna. Vissa

av utrymmena synas även vara otjänliga för sitt ändamål. Ett starkt behov

föreligger alltså av förbättrade lokalförhållanden.

Genom utförande av den av byggnadsstyrelsen föreslagna örn- och tillbyggnaden,

vilket förslag länsstyrelsen för sin del godkänt, skulle länsstyrelsens

lokalfråga bliva på ett tillfredsställande sätt löst. De avsevärda reservutrymmen,

som vid förslagets genomförande komme att vinnas, skulle bereda möjlighet att

tillgodose även framtida behov av utvidgade tjänstelokaler. Då sålunda den

framlagda planen synes mig ändamålsenlig och de gjorda kostnadsberäkningarna

icke givit anledning till erinran, vill jag tillstyrka, att förslaget

kommer till utförande.

Av statsfinansiella skäl synes dock för budgetåret 1930/1931 endast ett

mindre belopp kunna avses för ändamålet. Emellertid har framhållits, att det

även under sådan förutsättning vore av betydelse för länsstyrelsen, att frågan

underställdes 1930 års riksdag. Vid bifall till förslaget skulle nämligen

därigenom möjliggöras, att de tidskrävande arbetena med detaljritningars

upprättande ävensom övriga förarbeten hunne slutföras på sådan tid, att

det egentliga byggnadsarbetet i motsats till vad eljest bleve fallet skulle

kunna påbörjas omedelbart efter det att medel härtill beviljats av påföljande

riksdag. Anledning synes mig föreligga att tillmötesgå detta önskemål även

med hänsyn till angelägenheten av att så vitt möjligt fördela kostnaderna

för tillgodoseende av vissa statliga lokalbehov. Såsom jag i det följande

får tillfälle närmare angiva, föreligger nämligen ett antal framställningar

i nämnda hänseende, vilka synas snart nog få underställas riksdagen och

torde komma att föranleda en icke oväsentlig budgetbelastning.

För nästkommande budgetår kan jag icke förorda anslag för nu ifrågavarande

ändamål till högre belopp än 20,000 kronor.»

Då en snar ombyggnad av ifrågavarande länsresidens synes oundviklig,

får utskottet, med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag, hemställa,

att riksdagen må för om- och tillbyggnad av residensbyggnaden

i Nyköping för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag

av 20,000 kronor.

33:o) Beträffande Kungl. Maj:ts förslag (punkt 45) angående elektrisk

värmeledning i Gripsholms slott har riksdagen redan fattat beslut; varom

utskottet velat härigenom

erinra.

34:o) Kungl. Majit har (punkt 46) föreslagit riksdagen att till inköp av

tomt samt uppförande därå av nybyggnad för lantmäterikontoret i Kronobergs

län för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag av 90,000

kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 181—185 av åberopade statsrådsprotokollet.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

55

Sedan lantniäteristyrélsen i skrivelse den 18 oktober 1928 gjort framställning

i fråga om beredande av nya lokaler för lantmäterikontoret i Kronobergs

län, Ilar byggnadsstyrelsen i utlåtande den 10 oktober 1929 eftei

undersökning av olika möjligheter till ny förläggning av lantmäterikontoret

— anfört följande:

Byggnadsstyrelsen hade i skrivelse till drätselkammaren i Växjö den 18

juni 1929 framställt förfrågan rörande eventuell överlåtelse till statsverket

av en staden tillhörig tomt nr 5 i kvarteret Gripen. Med skrivelse den 18

september 1929 hade drätselkammaren till byggnadsstyrelsen overiamnat

utdrag av protokoll vid stadsfullmäktiges sammanträde den 30 augusti 1929,

enligt vilket stadsfullmäktige förklarat sig villiga att till statsverket försälja

ett å en av stadsingenjören Alrik Runhammar den 1 augusti 1929 upprattad

karta angivet område örn ungefär 1,400 kvadratmeter av tomten nr 5 i kvarteret

Gripen att avskiljas till särskild tomt och upplåtas för uppförande av

nybyggnad, inrymmande lokaler för Kronobergs, läns lantmätenkontor, mot

ett pris av 25,000 kronor samt de villkor i övrigt, drätselkammaren kunde

finna lämpligt fastställa. ,..

Tomten i fråga hade ett för ändamalet synnerligen fördelaktigt lage i

hörnet av Nygatan och Linnégatan — den senare en av stadens huvudgator

— samt på endast ett kvarters avstånd från länsresidenset. Enligt

uppgift vöre grundförhållandena goda och tomtens storlek lämplig tor ny
grundval

av från lantmäteristyrelsen lämnad uppgift angående utrymmesbehovet

hade i samråd med lantmäteristyrelsen inom byggnadsstyrelsen

uppgjorts sex skissritningar till nybyggnaden, vilka godkants av

lantmäteristyrelsen. Enligt detta ritningsförslag skulle kontoret komma att

i huvudsak " innehålla ett visningsrum för allmänheten, arkivutrymme med

en ytvidd av omkring 200 kvadratmeter, erforderliga rum for overlantmatare,

assistent och extra assistent, extra biträden samt jord- och fastighetsregister,

ritsal lunchrum m. m. ävensom en bostad örn två rum och kok för expeditionsvakt.

Då tomten läge i en sluttning mot Linnégatan, skulle schaktmassorna

för grunden tillvaratagas och uppläggas till. en terrass mot Linnégatan

Byggnaden tänktes indragen 3 meter från Linnégatan och b meter

från Nygatan, som vore endast 12 meter bred. För såvitt byggnadsföretaget

komme till stånd, hade byggnadsstyrelsen för avsikt att söka utverka, att

åtgärder vidtoges i syfte att de angränsande tomterna icke finge bebyggas

i tomtgränserna. , ■,

Byggnaden hade tänkts uppförd av tegel på grunder av betong och med

brandtrygga konstruktioner. . „ . , , ,..

Enligt inom byggnadsstyrelsen verkställd beräkning skulle kostnaden för

uppförande av en byggnad enligt det framlagda skissförslaget belöpa sig till

150,000 kronor enligt följande fördelning:

Byggnadsarbeten...........................................................••••;.....

Värmeledning, vatten och avlopp jämte sanitär inredning

Elektriska ledningar.......................■_..........................;............

Terrassmurar mot gatorna, planering och plantering ......

Stängsel...................................................................................

Utvändiga ledningar jämte rörgravar ...............................

Ritningar, kontroll m. m. samt oförutsedda utgifter

kronor 102,000

» 14,000

» 4,500

» 7,500

» 4,500

» 1,500

» 16,000

Summa kronor 150,000

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottets

yttrande.

Restaurering

av Malmöhus

slott.

[47.]

Nybyggnad

för länsstyrelsen

i

Malmöhus

län.

[48.]

[[[ ^ vad t. f. länsarkitekten Olof ljundgren efter gjord undersökning

meddelat, kunde den av staden begärda försäljningssumman för tomten i

fråga, 25,000 kronor, anses skälig.

På grund av vad sålunda förekommit hemställer byggnadsstyrelsen, att

Kungl. Maj.t ville föreslå riksdagen att till inköp av tomt i Växjö samt

uppförande därå av en byggnad för lantmäterikontoret i Kronobergs län

bevilja sammanlagt 175,000 kronor samt därav för budgetåret 1930/1931 anvisa

ett extra reservationsanslag av 90,000 kronor.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»Det är givetvis av stor vikt, att lantmäterikontorens betydelsefulla och

delvis oersättliga arkivalier förvaras på ett ur brandsäkerhetssynpunkt betryegande

sätt. Av utredningen framgår, att de nuvarande lokalerna för

lantmäterikontoret i Kronobergs län icke kunna anses tillfredsställande i

detta avseende. Såsom i ärendet framhållits, torde några effektiva ytterligare

åtgärder beträffande dessa lokaler till förebyggande av brandfara icke

kunna under förhandenvarande omständigheter vidtagas, och ej heller lärer

genom förhyrning av andra lokaler det avsedda önskemålet kunna nås. Vid

sådant förhållande och då möjlighet ej synes föreligga att i någon befintlig,

statsverket tillhörig byggnad inrymma lantmäterikontoret, torde dess lokalfråga

icke kunna lösas annorledes än genom nybyggnad. Byggnadsstyrelsens

därutinnan framlagda förslag, vilket biträtts av lantmäteristyrelsen,

synes mig icke giva anledning till erinran. Det av styrelsen till inköp

föreslagna tomtområdet, som har en areal av omkring 1,400 kvadratmeter,

ar val beläget och lämnar möjlighet till framdeles eventuellt behövlig tillbyggnad.

Det av markägaren, Växjö stad, begärda priset, 25,000 kronor,

synes kunna godtagas. Jag vill alltså förorda, att det av byggnadsstyrelsen

framlagda förslaget, slutande å en sammanlagd kostnad av 175,000 kronor,

kommer till utförande. Av nämnda belopp torde, på sätt byggnadsstyrelsen

ifrågasatt, för nästkommande budgetår 90,000 kronor behöva anvisas.»

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må till inköp av tomt samt uppförande därå av

nybyggnad för lantmäterikontoret i Kronobergs län för budgetåret

1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag av 90,000

kronor.

35:o) I enlighet med Kungl. Maj.ts förslag (punkt 47) och under erinran,

att ifrågavarande anslag utgör återstoden av vad som enligt en av 1926 års

riksdag godkänd plan bör för ändamålet anvisas, får utskottet hemställa,

att riksdagen må till restaurering av Malmöhus slott för budgetåret

1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag av 127,000

kronor.

36:o) Beträffande Kungl. Maj:ts förslag (punkt 48) angående nybyggnad för

länsstyrelsen i Malmöhus län har riksdagen redan fattat beslut; varom utskottet

velat härigenom

erinra.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

57

37:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 49) hemställer utskottet,

att riksdagen må till konserveringsarbeten å Bohus fästningsruin

för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag

av 30,000 kronor.

38:o) Kungl. Maj:t har (punkt 50) föreslagit riksdagen att till inköp av

visst markområde invid länsresidenset i Falun på de i ett i statsrådsprotokollet

omförmält köpekontrakt upptagna villkor för budgetåret 1930/1931

anvisa ett extra anslag av 15,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 190—193 av åberopade statsrådsprotokollet.

Landshövdingeresidenset i Falun, uppfört å tomten nr 1 i kvarteret Residenset,

gränsar i norr mot Köpmansgränden, i väster mot Slaggatan, i

öster mot Åsgatan och i söder mot den bebyggda tomten nr 2 i samma

kvarter. Mellan residensbyggnaden och byggnaderna å tomten nr 2 finnes

en obebyggd, vid pass 4.6 meter bred markremsa, hörande till sistnämnda

tomt och sträckande sig från Åsgatan till Slaggatan. Residenset, på tre

sidor omgivet av gator och på den fjärde eller södra sidan gränsande till

den obebyggda markremsan, har sålunda för närvarande ett fritt och avskilt

läge. Ett av boningsrummen i residenset får sitt ljus från fönster, vettande

mot tomten nr 2.

För ett antal år sedan pågick rättegång mellan Kungl. Majit och kronan,

å ena, samt dåvarande ägaren av tomten nr 2, å andra sidan, örn rätt för

residenset till fönster mot tomten nr 2, vilken rättegång utföll till nackdel

för kronan. I samband därmed underhandlades med ägaren örn köp av ifrågavarande

markremsa, vilken fråga emellertid då förföll.

I sin berörda skrivelse den 17 april 1929 har byggnadsstyrelsen anfört följande.

Den nuvarande ägaren till tomten nr 2 vore betänkt att ombygga sin

gård, därvid en byggnad av större höjd skulle uppföras utmed residensets

södra gavel. Residenset skulle därigenom förlora sitt fristående läge, som

till stor del gåve detsamma dess karaktär och prägel av värdighet. Vidare

skulle vissa fönster i residenset komma att igenmuras, bland andra fönstret

till ovan omförmälda bostadsrum, som vore landshövdingens sovrum och

som för övrigt hade särdeles vackra dekorativa målningar, vilka tillskreves

Masreliez’ skola och vore representativa för den dekorativa konsten under

1700-talets senare år. Kunde en tillräckligt bred markremsa utmed residenstomten

förvärvas av kronan, skulle dessa nackdelar undanröjas. Det vore

även att märka, att genom ett dylikt inköp undvekes skyldighet för kronan

att borttaga residensets takfall mot granntomten samt det listverk, som nu

sköte in över grannens område. Slutligen vunne residenset fönsterrätt utefter

hela södra gränslinjen.

På grund härav hade genom länsarkitekten M. Dahlander förts underhandlingar

med ägaren till tomten nr 2 rörande möjlighet för kronan att

förvärva ifrågavarande markremsa, vilka underhandlingar resulterat i ett av

omförmälda tomtägare avgivet anbud att för ett belopp av 15,000 kronor till

Konserveringsarbeten

å Bohus

fästnlngs
ruin.

[49.]

Inköp

av visst

markområde

invid länsresidenset

1 Falun.

[50.]

s. 58 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

Om- oell tillbyggnad

av

residensbyggnaden

1 Östersund.

[51.]

58 Statsutskottets utlåtande Nr 6.

kronan med äganderätt överlåta merberörda markremsa mellan Åsgatan och

Slaggatan utefter residensets tomt örn 4.5 meters bredd.

På grundval av detta anbud, som av länsstyrelsen tillstyrkts till antagande,

hade sedermera inom byggnadsstyrelsen upprättats ett förslag till

köpekontrakt mellan kronan och omförmälda ägare, vilket förslag numera

undertecknats av ägaren, direktören Henning Lind och dennes hustru Nina

Lind. Köpekontraktet, varav ett exemplar fogats vid styrelsens skrivelse,

vore från säljarens sida gällande under förutsättning att Kungl. Majit senast

den 1 juni 1930 godkänt detsamma.

På grund av vad sålunda anförts har byggnadsstyrelsen hemställt, att

till inköp på de i föreliggande kontraktsförslag angivna villkor av ifrågavarande

markområde måtte anvisas ett belopp av 15,000 kronor.

I ärendet har infordrat utlåtande avgivits av länsstyrelsen i Kopparbergs

län, som hört vederbörande länsarkitekt. Länsarkitekten har ansett det föreliggande

förslaget fördelaktigt och fullt bindande för att säkerställa residensbyggnadens

fria läge för all framtid samt tillstyrkt bifall till förslaget.

Länsstyrelsen har förklarat sig icke hava något att erinra mot bifall till byggnadsstyrelsens

i ärendet gjorda hemställan.

Departementschefen har anfört följande:

»Yad byggnadsstyrelsen i ärendet anfört synes mig utgöra goda skäl för

att åtgärder från statens sida vidtagas för förvärv av ifrågavarande markområde.

Genom ett dylikt förvärv skulle bland annat garanti vinnas för att

länsresidensets nuvarande fria och avskilda läge för framtiden bibehålies.

Med hänsyn härtill och då jag finner den preliminärt avtalade köpeskillingen

för området, 15,000 kronor, under förhandenvarande förhållanden kunna godtagas

samt de i kontraktsförslaget innefattade villkoren i övrigt icke givit

mig anledning till erinran, vill jag tillstyrka byggnadsstyrelsens hemställan.

Ett belopp, motsvarande köpeskillingen, torde såsom extra anslag böra uppföras

i riksstaten för nästkommande budgetår.»

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må till inköp av visst markområde invid länsresidenset

i Falun på de i ett i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden

den 3 januari 1930 omförmält köpekontrakt

upptagna villkor för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra

anslag av 15,000 kronor.

39:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 51) och under erinran

att kostnaderna för ifrågavarande örn- och tillbyggnad beräknats till 330,000

kronor, varav 100,000 kronor redan anvisats av 1929 års riksdag, får utskottet

hemställa,

att riksdagen må för om- och tillbyggnad av residensbyggnaden

i Östersund för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag

av 230,000 kronor.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

59

40:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 52) — som avser be- Nybyggnad

redande av ytterligare erforderliga medel till nybyggnad för lantmäterikon- mäteritoret

i Norrbottens län för en kostnad av 230,000 kronor, varav 80,000 kro- kontoret i

nor redan anvisats av 1929 års riksdag — får utskottet hemställa, 0 län

att riksdagen må till nybyggnad för lantmäterilcontoret i Norr- [52.]

bottens län för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag

av 150,000 kronor.

Diverse.

41:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 53) får utskottet hemställa,

att riksdagen må

a) medgiva, att kostnaden för av ledamöter av riksdagen under

sommaren 1929 företagen studieresa till Norrland må jämväl

i vad angår den del av resan, som företagits a enskilda järnvägar,

bestridas av anslag till ersättning åt statens järnvägar

för av Kungl. Maj:t medgivna lindringar i befordringsavgifterna

för vissa resor;

b) till ersättning åt statens järnvägar för av Kungl. Maj.t

medgivna lindringar i befordringsavgifterna för vissa resor för

budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag av 15,000

kronor.

42:o) Kungl. Majit har (punkt 54) föreslagit riksdagen att som bidrag till

utgivande av tidskriften »Brandskydd» för budgetåret 1930/1931 anvisa ett

extra anslag av 1,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 197 och 198 av åberopade statsrådsprotokollet.

I samband med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet till behandling

förehaft en inom andra kammaren av herr B. Holmgren i Karlskrona

väckt motion, nr 138, däri föreslagits, att riksdagen ville besluta att

för budgetåret 1930/1931 såsom bidrag till Svenska Brandskyddsföreningen

och såsom bidrag till utgivandet av tidskriften Brandskydd anvisa ett extra

anslag av 5,000 kronor under de villkor, som omnämnas i föreningens underdåniga

skrivelse av den 15 oktober 1929.

I fråga örn de skäl, motionären anfört till stöd för sin hemställan, far

utskottet hänvisa till motionen.

För understödjande av Svenska brandskyddsföreningens verksamhet tiar

1920 års riksdag på tilläggsstat för år 1920 beviljat ett förslagsanslag, högst,

4,000 kronor, varjämte såsom bidrag till utgivande genom nämnda förening

av tidskriften »Brandskydd» å en var av tilläggsstaterna för åren 1921 och

1922 beviljats ett förslagsanslag, högst, 500 kronor, samt för varje budgetår

Ersättning

åt statens

järnvägar för

av Kungl.

Majit medgivna

lindringar

1

befordringsavgifterna

för vissa

resor.

[53.]

Bidrag till

utgivande av

tidskriften

»Brandskydd».

[54.]

s. 60 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

Bidrag till

utgivande av

»Brandkårstidskrlft».

[55.]

60 Statsutskottets utlåtande Nr 6.

under perioden 1923—1928 ett anslag av 400 kronor. För vartdera av budgetåren

1928—1930 bär för ändamålet utgått ett extra anslag av 1,000

kronor. Den av 1928 års riksdag beviljade höjningen vidtogs med hänsyn

till föreningens utvidgade verksamhet och dess i följd därav stegrade utgifter.

I skrivelse den 15 oktober 1929 har Svenska brandskyddsföreningen anhållit

örn statsbidrag med 5,000 kronor för vidmakthållande av föreningens upplysnings-

och propagandaverksamhet.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»Enligt vad jag inhämtat, hava utgifterna för tidskriften Brandskydd’

under åren 1925—1928 uppgått till respektive omkring 25,500, 26,000, 25,900

och 28,200 kronor. Den del av dessa belopp, som icke täckts av inkomster

från tidskriften, har måst bestridas av influtna medlemsavgifter, varav i

anspråk tagits för år 1925 omkring 9,800 kronor, för år 1926 omkring 9,200

kronor, för år 1927 omkring 8,400 kronor och för år 1928 omkring 7,900

kronor.

Utan tvivel har Svenska brandskyddsföreningen en viktig uppgift att fylla

i arbetet på att förminska eldens härjningar i vårt land. Det synes mig

därför fortfarande motiverat, att staten genom ett understöd, lämpligen såsom

bidrag till utgivande av föreningens tidskrift, visar sitt intresse för föreningens

verksamhet. Högre statsbidrag än som utgår under innevarande budgetår

kan jag dock ej ifrågasätta. Som villkor för erhållande av bidraget

synes i likhet med vad föregående år skett böra stadgas, att lämpligt antal

exem]tiar av tidskriften tillhandahålles kommunikationsdepartementet.»

Med tagen hänsyn till att propagandaverksamheten för ett effektivare brandskydd

måste anses i hög grad samhällsgagnande, vill utskottet tillstyrka,

att anslaget till Svenska brandskyddsföreningen liksom ock det under nästföljande

punkt omförmälda anslaget till Svenska brandkårernas riksförbund

bestämmes till 2,000 kronor.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj.ts förevarande förslag

och herr Holmgrens i Karlskrona i ämnet väckta motion

II: 138, må som bidrag till utgivande av tidskriften »Brandskydd»

för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra anslag av

2,000 kronor.

43:o) Kungl. Maj:t har (punkt 55) föreslagit riksdagen att som bidrag

till utgivande av »Brandkårstidskrift» för budgetåret 1930/1931 anvisa ett

extra anslag av 1,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 198 och 199 av åberopade statsrådsprotokollet.

I samband med Kungl. Majus förevarande förslag har utskottet till behandling

förehaft en inom första kammaren av herr J. Nilsson i Kristianstad

väckt motion, nr 112, däri hemställts, att riksdagen måtte besluta att

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6. 61

till Svenska brandkårernas riksförbund bevilja för budgetåret 1930/1931 ett

extra anslag av 5,000 kronor såsom bidrag till förbundets verksamhet.

I fråga om de skäl, motionären anfört till stöd för sin framställning, får

utskottet hänvisa till motionen.

Till understöd åt Sveriges riksförbund av frivilliga brandkårer liava sedan

ett antal år tillbaka anvisats anslag, senast för budgetåret 1926/1927 med

1,000 kronor. Sedan förbundets namn ändrats till Svenska brandkårernas

riksförbund, har riksdagen för vartdera av budgetåren 1928/1929 och 1929/

1930 såsom bidrag till utgivande genom Svenska brandkårernas riksförbund

av »Tidskrift för landsbygdens brandväsen» beviljat ett extra anslag av 1,000

kronor.

I skrivelse den 31 augusti 1929 har riksförbundet anhållit örn statsbidrag

med 5,000 kronor, därav 1,000 kronor såsom bidrag till utgivande av riksförbundets

tidskrift, vilken från och med år 1929 utkommer under den förändrade

benämningen »Brandkårstidskrift».

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»Även riksförbundet har otvivelaktigt en viktig uppgift på brandskyddsarbetets

område, och jag anser därför fortfarande anledning förefinnas, att

staten lämnar understöd till riksförbundets verksamhet. Tillräckliga skäl synas

dock icke föreligga för en höjning av det nu utgående anslaget. Såsom

tidigare vid behandling av frågan örn bidrag till riksförbundet framhållits,

torde understödjandet av dettas verksamhet i främsta rummet vara ett brandförsäkringsinrättningarnas

intresse. På sätt den föreliggande framställningen

visar, hava också dessa inrättningar i avsevärd mån lämnat understöd till

verksamheten, och det synes vara anledning antaga, att ytterligare bidrag

från detta håll skola kunna erhållas, i den mån insikten örn arbetets betydelse

vidgas.

Jag tillstyrker alltså även för nästkommande budgetår ett anslagsbelopp

av 1,000 kronor, vilket lämpligen liksom hittills torde böra utgå såsom bidrag

till utgivande av riksförbundets tidskrift, numera benämnd »Brandkårstidskrift».

Som villkor för statsbidraget lärer i likhet med vad föregående

år skett böra stadgas, att lämpligt antal exemplar av tidskriften tillhandahålles

kommunikationsdepartementet.»

Under hänvisning till vad utskottet under nästföregående punkt anfört,

hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande förslag

och den av herr J. Nilsson i Kristianstad i ämnet väckta

motionen I: 112, må som bidrag till utgivande av »Brandkårstidskrift»

för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra anslag av

2,000 kronor.

44:o) Kungl. Majit har (punkt 56) föreslagit riksdagen att av det av 1929

års riksdag såsom bidrag till upprättande av en regionplan för Stockholm

med omgivningar beviljade beloppet av 57,000 kronor för budgetåret 1930/1931

såsom extra reservationsanslag anvisa ett belopp av 19,000 kronor.

Utskottets

yttrande.

Bidrag till

upprättande

av en regionplan

för

Stockholm

med omgivningar.

[56.]

s. 62 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

Postavgifter

för

tjänstebrev

och dylika

försändelser.

[57.]

62 Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 199—201 av åberopade statsrådsprotokollet.

Med bifall till Kungl. Maj:ts i proposition nr 49 gjorda framställning

beviljade 1929 års riksdag (skrivelse nr 6 A, punkt 44) ett belopp av 57,000

kronor såsom bidrag till upprättande av en regionplan för Stockholm med

omgivningar samt anvisade av det sålunda beviljade beloppet för innevarande

budgetår ett anslag av 19,000 kronor.

Med upprättandet av nämnda regionplan har avsetts att åvägabringa en

allmän plan för det framtida bebyggandet av Stockholms omgivningar och

för anordnandet av erforderliga huvudtrafikleder såväl från huvudstaden som

mellan de olika samhällena inbördes.

Länsstyrelsen i Stockholms län har hemställt örn anvisande för budgetåret

1930/1931 av ett anslag för ifrågavarande ändamål å 19,000 kronor.

Departementschefen har anfört följande.

»Det av länsstyrelsen omförmälda förslaget till överenskommelse mellan

Stockholms stad och regionplaneförbundet örn samarbete vid planens upprättande

har ännu icke blivit föremål för slutlig prövning av stadens vederbörande

myndigheter.

På sätt länsstyrelsen anfört, synas de av kommuner och vägdistrikt utfästa

bidragen äga den omfattning, att regionplanearbetets genomförande torde

få anses vara ekonomiskt säkerställt.

I enlighet med länsstyrelsens förslag torde 19,000 kronor av det av riksdagen

för ändamålet beviljade beloppet böra anvisas för nästkommande

budgetår.»

Ifrågavarande belopp, 57,000 kronor, utgör statens bidrag för bestridande

av kostnaderna för regionplanen för länsområdets del. Beloppet är avsett att

utgå under tre budgetår med 19,000 kronor för år. Härav har, såsom nämnts,

första tredjedelen redan anvisats för 1929/1930.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må av det av 1929 års riksdag såsom bidrag

till upprättande av en regionplan för Stockholm med omgivningar

beviljade beloppet av 57,000 kronor för budgetåret 1930/1931

såsom extra reservationsanslag anvisa ett belopp av 19,000

kronor.

45:o) Kungl. Majit har (punkt 57) föreslagit riksdagen att höja det ordinarie

förslagsanslaget till postavgifter för tjänstebrev och dylika försändelser,

nu 3,850,000 kronor, med 60,000 kronor till 3,910,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 201—204 av åberopade statsrådsprotokollet.

Det ordinarie förslagsanslaget till postavgifter för tjänstebrev och dylika

försändelser, som under vart och ett av budgetåren 1923—1928 varit uppfört

s. 63 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

63

med 3,600,000 kronor, höjdes med hänsyn till anslagsbelastningen för budgetåret

1929/1930 till 3,850,000 kronor.

Nettoutgiften å anslaget har under budgetåren 1923—1929 utgjort respektive

omkring 3,764,000, 3,687,000, 3,635,000, 3,666,000, 3,850,000 och 3,908,000

kronor.

Beträffande den på ifrågavarande anslags storlek inverkande, i tidigare

statsverkspropositioner omförmälda frågan örn ändrade bestämmelser

rörande tjänstebrevsrätten har departementschefen lämnat en redogörelse

och i anslutning därtill anfört, att på grund av den omfattande utredningen

frågan ännu icke kunnat bliva föremål för slutlig prövning. Anslagsbehovet

under budgetåret 1930/1931 för gäldande av postavgifter för tjänstebrev och

dylika försändelser syntes därför böra beräknas med utgångspunkt från nuvarande

bestämmelser i ämnet. Med hänsyn härtill samt till anslagsbelastningen

under sistförflutna budgetår syntes förevarande anslag böra i riksstaten

för budgetåret 1930/1931 upptagas med ett till 3,910,000 kronor förhöjt

belopp.

I avvaktan på slutförandet av utredningen om ändrade bestämmelser rörande

tjänstebrevsrätten torde, på sätt departementschefen tillstyrkt, ifrågavarande

anslag böra beräknas med utgångspunkt från hittillsvarande bestämmelser

och alltså upptagas med det av Kungl. Majit föreslagna beloppet

3,910,000 kronor. Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må höja det ordinarie förslagsanslaget till

postavgifter för tjänstebrev och dylika försändelser, nu 3,850,000

kronor, med 60,000 kronor till 3,910,000 kronor.

46:o) I enlighet med Kungl. Majlis förslag (punkt 58) hemställer utskottet,

att riksdagen må höja det ordinarie förslagsanslaget till

skrivmaterialier och expenser, ved m. m., nu 80,000 kronor, med

5,000 kronor, till 85,000 kronor.

47:o) Beträffande Kungl. Maj:ts förslag (punkt 59) angående dyrtidstillägg

åt befattningshavare i statens tjänst kommer utskottet att framdeles under

riksdagen avgiva utlåtande; vilket utskottet härigenom velat för riksdagen

anmäla.

48:o) I anledning av Kungl. Maj:ts förslag (punkt 60) hemställer utskottet>

att riksdagen må minska det ordinarie förslagsanslaget till

tryckningskostnader, nu 15,050 kronor, med 50 kronor till 15,000

kronor; dock att i anslaget må göras den jämkning, som för

jämnande av huvudtitelns slutsumma kail bliva erforderlig.

Utskottets

yttrande.

Skrivmaterlalier

ock expenser,

ved m. m.

[58.]

Dyrtidstillägg

åt

befattningshavare

i

statens

tjänst.

[59.]

Trycknings
kostnader.

[60.]

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Övriga

ordinarie

anslag.

49:o) Beträffande övriga ordinarie anslag, som i riksstaten för innevarande

år äro uppförda under sjätte huvudtiteln, har någon ändring icke föreslagits.

Utskottet hemställer,

att samtliga de ordinarie anslag under sjätte huvudtiteln,

vilka icke här ovan blivit särskilt omförmälda, må i riksstaten

för budgetåret 1930/1931 upptagas med oförändrade belopp.

Stockholm den 7 mars 1930.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. II. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, J. L. Widell,

O. Bergqvist, J. Nilsson i Malmö, C. P. V. Nilsson i Gränebo, E. .T. G. Rosén,

N. J. M. Svensson i Kompersmåla, K. V. Rydén, E. A. Lundell, G. I. Asplund och

J. G. Walles;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, A. Wiklund i Brattfors,

°S. Bengtsson i Norup, O. Olsson i Kullenbergstorp, P. M. Olsson i Blädinge,

A. Alson Törnkvist i Karlskrona, B. Fison Holmgren, J. Olofsson i Digernäs, O.

Nilsson i Örebro, S. Persson i Fritorp, E. G. E. Eriksson i Stockholm och O.

Andersson i Höör;

med undantag därav att i behandlingen av

punkterna 9—49 deltagit herr A. Danielsson i st. f. herr Bengtsson i Norup,

punkt 11 deltagit herr D. Hansén i st. f. herr Rosén,

punkterna 11—49 deltagit herr A. Norsell i st. f. herr Andersson i Höör.

Reservationer:

vid punkt 5:o) (byggande av landsvägar och vanliga bygdevägar)

1) av herrar Kvarnzelius, Widell, Nilsson i Gränebo, Bosén, Svensson i

Kompersmåla, Lundell, Bengtsson i Norup, Olsson i Kullenbergstorp, Olsson

i Blädinge, Törnkvist och Andersson i Höör, som ansett, att utskottets yttrande

och förslag bort hava följande lydelse:

»Med förevarande--— 5,000,000 kronor.

I väckta motioner har upptagits det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

framförda förslaget, att ifrågavarande bidrag till vägbyggnader måtte höjas

från nuvarande normalt utgående */3 till % (75 %) av kostnaderna eller samma

bidrag som numera från automobilskattemedel lämnas till vägförbättringsarbeten.

Utskottet vill tillstyrka ifrågavarande höjning, varigenom bland

annat skulle vinnas en önskvärd överensstämmelse mellan grunderna för

tilldelningen av bidrag från nu ifrågavarande anslag och från auton» obilskattemedlen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

(55

De av herrar Granström och Olsson i Ramsta m. fl. väckta frågorna rörande

omfattningen och lämpligaste sättet för statens, enkannerligen motortrafikens

deltagande i vägväsendets kostnader av skilda slag synas enligt

utskottets mening förtjäna beaktande. Dessa motionsvis framförda spörsmål

lära emellertid vara av beskaffenhet att komma under utredning i samband

med den igångsatta revisionen av bestämmelserna örn väghållningsbesvärets

utgörande på landet samt örn städernas allmänna vägar, för vilket ändamål

särskilda sakkunniga tillkallats. Vid sådant förhållande lärer någon särskild

framställning från riksdagen i ämnet ej nu vara påkallad.

Vad nu sagts gäller ock den i vissa andra motioner omliandlade frågan

örn ändrade grunder för rätten till statsbidrag för marklösen.

Under åberopande av — — — hemställer utskottet,

I) att riksdagen må

a) ---[mom. a) i utlåtandet]----

b) med anledning av de av herrar Berg m. fl. och Bergström

i Bäckland m. fl. i ämnet väckta motionerna (II: 99 och 104),

i vad de avse höjning av nu utgående statsbidrag, ävensom

herrar Clemedtsons och Gabrielssons samt Bengtssons i Kullen

m. fl. ovanberörda motioner (I: 50 och II: 95) besluta, att statsbidrag

till ifrågavarande vägbyggnader må utgå med högst tre

fjärdedelar av den beräknade kostnaden.

II)--— [mom. c) i utlåtandet] —--

III) — — — [mom. d) i utlåtandet] — — —»

2) av herr Lindblad, som ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall till

Kungl. Maj:ts förslag.

vid punkt 6:o) (enkla bygdevägar) av herrar Kvarnzelius, Lindblad, Widell,

Nilsson i Gränebo, Bydén, Olsson i Kullenbergstorp, Olsson i Blädinge, Holmgren

och Tersson i Kritorp, som ansett, att utskottets yttrande och förslag

bort hava följande lydelse:

»Utskottet vill erinra, att ifrågavarande anslag för vart och ett av budgetåren

1924—1927 utgick med 600,000 kronor, för vart och ett av budgetåren

1927—1929 med 700,000 kronor och av 1929 års riksdag ytterligare höjdes

till 850,000 kronor för innevarande budgetår.

Det syfte ifrågavarande anslag avser att tjäna — nämligen att underlätta

allmänna vägars anläggning till avlägset belägna bygder — lärer emellertid

få anses i alldeles särskilt hög grad förtjänt av statsmakternas stöd.

Med hänsyn härtill och med beaktande också av de behj ärtans värda skäl,

som i väckta motioner i övrigt anförts till stöd för en ytterligare ökning av

anslaget, vill utskottet tillstyrka, att detsamma för budgetåret 1930/1931 bestämmes

till 1,000,000 kronor, en höjning alltså med 150,000 kronor i förhållande

till innevarande budgetår.

Yad departementschefen anfört rörande bredden på ifrågavarande enkla

bygdevägar har ej givit utskottet anledning till erinran.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 6 sami. 6 höft. (Nr 6.)

491 30 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66 Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

förslag och de av herrar Bosén m. fl. och Wiklund i Brattfors

m. fl. samt Berg m. fl. i ämnet väckta motionerna (I: 184

och II: 321 samt II: 100) ävensom med bifall till de av herrar

Clemedtson och Gabrielsson, Lundquist i Botebro m. fl. samt

Bergström i Bäckland i ämnet väckta motionerna (I: 52

samt II: 89 och 20), må till byggande av enkla bygdevägar för

budgetåret 1930/1931 anvisa ettJ extra reservationsanslag av

1,000,000 kronor.»

vid punkt 7:o) (ödebygdsvägar) av herrar Kvarnzelius, Lindblad, Widell,

Svensson i Kompersmåla, Lundell, Olsson i Blädinge, Holmgren och Persson

i Fritorp, som ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hava följande

lydelse:

»Enligt gällande författning äro ifrågavarande ödebygdsvägar avsedda att

dragas fram över fjäll, genom stora skogar och i andra trakter, där en väganläggning

bliver utav en avsevärd längd, dock utan att i övrigt äga den

för en landsväg eller bygdeväg nödiga förutsättningen, nämligen att vara för

allmänna samfärdseln nyttig och nödig.

Syftet med här avsedda anslag, nämligen att skaffa vägförbindelser och

därmed också underlätta livsbetingelserna för en uti isolering levande ödebygdsbefolkning,

är visserligen i och för sig synnerligen behjärtansvärt. A

andra sidan kan ej bortses från, att de samfärdselbehov, som med ödebygdsvägarna

kunna tillgodoses, ur det allmännas synpunkt måste sägas framstå

som mycket begränsade. Ifrågavarande vägars anläggning bliver det oaktat

för statsverket synnerligen kapitalkrävande; de utföras genom väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen och bekostas så gott som helt av statsmedel. Dessa

faktorer måste enligt utskottets mening mana till en viss varsamhet vid tillmätning

av ytterligare anslag för ändamålet.

Sådant anslag har alltsedan år 1918 utgått med belopp, växlande mellan

250,000 och 550,000 kronor, vilken sistnämnda summa beviljades av 1929 års

riksdag för budgetåret 1929/1930. Nu under byggnad varande 20 ödebygdsvägar

hava beräknats kräva ett ytterligare anslag av omkring 1,200,000 kronor,

varav 500,000 kronor för budgetåret 1930/1931. Örn, såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

funriit önskvärt, arbetena under) nämnda budgetår därutöver

finge påbörjas å tre av styrelsen angivna nya väganläggningar —

varav en i Norrbottens, en i Jämtlands och en i Västernorrlands län — vore

ett anslag av 600,000 kronor erforderligt. Då väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

därutöver gjort framställning örn 300,000 kronor — eller alltså sammanlagt

900,000 kronor — har detta skett med utgångspunkt från en avarbetning

under en tioårsperiod av alla anslagskrav enligt ytterligare inneliggande

ansökningar, cirka 2,500,000 kronor.

För egen del kan utskottet ej tillstyrka, att anslaget till ödebygdsvägar

för nästkommande budgetår bestämmes till högre belopp än det av Kungl.

Maj:t äskade, eller 575.000 kronor.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

67

Under åberopande härav hemställer utskottet,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande förslag

och med avslag å de av herrar Rosén m. fl., Ericsson i

Sörsjön och Olsson i Rödningsberg, Berg m. fl. samt Wiklund

i Brattfors m. fl. i ämnet väckta motionerna (1:183 samt II: 7,

101 och 322), i vad de skilja sig från Kungl. Maj:ts förslag,

må till byggande av ödebygdsvägar i Norrbottens, Västerbottens,

Jämtlands och Västernorrlands samt vissa delar av Kopparbergs

län för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag

av 575,000 kronor.»

vid pankt 9:o) (tillfartsvägar till Inlandsbanan) av herrar Lindblad, Widell,

Nilsson i Gränebo, Svensson i Kompersmåla, Lundell, Olsson i Kullenbergstorp,

Olsson i Blädinge, Holmgren och Persson i Fritorp, som ansett, att utskottets

yttrande och förslag bort hava följande lydelse:

- »Utskottet kan ej förorda, att anslag för ifrågavarande ändamål anvisas

med högre belopp än Kungl. Majit föreslagit.

Med avstyrkande alltså av de motionsvis gjorda framställningarna örn

ökning av anslaget hemställer utskottet,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande förslag

och med avslag å de av herrar Tjällgren m. fl., Bergqvist

och Hansén, Rosén m. fl. och Hage m. fl. samt Sandström

m. fl. i ämnet väckta motionerna (1:79 och 115, 1:182 och

II: 214 samt II: 146), i vad de skilja sig från Kungl. Maj:ts

förslag, må till byggande av tillfartsvägar till Inlandsbanan för

budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag av

325,000 kronor.»

vid punkt lito) (tilläggsbidrag till vissa väg- och brobyggnader) av

l:o) herrar Lindblad, Widell, Svensson i Kompersmåla, Rydén, Anderson

i Råstock, Olsson i Blädinge, Holmgren och Persson i Fritorp, som ansett, att

utskottets yttrande och förslag bort hava följande lydelse:

»Till en början -— — — normalt utgående.

»Det bör emellertid hållas i minnet, att då vid 1918 års riksdag ett anslag

på 5,000,000 kronor för ifrågavarande tilläggsbidrag ursprungligen beviljades,

detta skedde mot statsutskottets avstyrkande och efter gemensam omröstning.

Vid framläggandet av Kungl. Maj:ts förslag till 1925 års riksdag örn beviljande

av ovannämnda ytterligare anslag å 1,000,000 kronor förutsatte departementschefen,

att medel ej vidare skulle äskas för ändamålet. En vid

1925 års riksdag väckt motion örn beloppets höjning till 1,500,000 kronor avslogs

också av riksdagen.

Tvivelsutan har — såsom 1929 års riksdag ock framhållit — genom det

av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen under de första åren tillämpade förfaringssättet

att utan närmare prövning av vederbörande intressenters olika

ekonomiska bärkraft tilldela högsta möjliga statsbidrag en del ekonomiskt

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

svaga företagare kommit i en ogynnsam ställning. Till rättande av detta

missförhållande har dock, såsom av det ovan sagda framgår, redan 1925 års

riksdag, utöver tidigare anvisade belopp av 5,000,000 kronor, beviljat ett belopp

av 1,000,000 kronor. Att därutöver nu anvisa ytterligare medel måste

enligt utskottets mening väcka betänkligheter. Med hänsyn till 1929 års

riksdagsskrivelse i ämnet, varigenom otvivelaktigt ställts i utsikt något ytterligare

bistånd till vissa synnerligen hårt betungade distrikt, har utskottet

dock ej velat motsätta sig Kungl. Maj:ts förevarande förslag örn anvisande

av 100,000 kronor för ändamålet.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Marits förevarande förslag

och med avslag å de av herrar Hansén m. fl. och Selberg

m. fl. i ämnet väcka motionerna (1:181 och II: 319), i vad

de skilja sig från Kungl. Majis förslag, må till tilläggsbidrag

till vissa väg anläggnings- och brobyggnads- m. fl. företag, utöver

förut för ändamålet beviljade medel, för budgetåret 1930/1931

anvisa ett extra reservationsanslag av 100,000 kronor.»

2:o) av herr Hansén, som ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall till

de av herrar Hansén m. fl. och Selberg m. fl. i ämnet väckta motionerna

vid ''punkt 12:o) (förbättring m. m. av för automobiltrafiken viktiga gator och

vägar i städerna) av herr Danielsson, som ansett, att utskottet bort tillstyrka

bifall till de av herrar E. B. Andersson m. fl. och O. Jeppsson m. fl. i ämnet

väckta motionerna (1:48 och II: 87).

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1930.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

1

Verkliga utgifter.

VI. Sjätte huvudtiteln. Kommunikationsdepartementet.

Ordinarie

Extra

anslag

anslag

Kronor

Kronor

A. Departementet.

1

Departementschefen ........................................................

24,000

2

Departementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli, för-

slagsanslag ....................................................................

177,000

3

Extra byråchef för tekniska ärenden ............................

12,000

4

Ökad föredragning i regeringsrätten ............................

13,500

Säger för departementet

201,000

25,500

B. Väg- och vattenbyggnadsväsendet.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen m. m.:

1

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, förslagsanslag ....

* 167,500

2

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens verksamhet........

* 50,000

3

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens inspektionsverk-

samhet.............................................................

* 46,500

4

Expenser i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ........

* 65,000

5

Stipendier åt medlemmar av väg- och vattenbygg-

nadskåren, reservationsanslag....................................

* _

167,500

161,500

Vägorganisationen i länen:

6

Vägingenjörer, biträdande vägingenjörer och väg-

ingen jörsass i sten ler, förslagsanslag, att direkt ut- gå av automobilskattemedel....................................

* 310,000

7

Diverse kostnader för vägorganisationen i länen,

förslagsanslag ............................................................

* 215,000

8

Resekostnader för vägingenjörer, biträdande väg-

ingenjörer och vägingenjörsassistenter, förslags- anslag .......................................................................

* 150,000

9

Engångskostnader för anskaffande av kontorsinven-

tarier m. m., reservationsanslag ............................

* 105,000

780,000

Vägbyggnader och vägunderhåll:

10

Byggande av landsvägar och vanliga bygdevägar,

reservationsanslag ..................................................

5,000,000

11

Byggande av enkla bygdevägar, reservationsanslag....

1,200,000

* Beslutat av riksdagen.

Bihang till riksdagens protokoll 19:10. 6 sami. G höft. (Nr G.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Ordinarie

Extra

anslag

anslag

Kronor

Kronor

12

Byggande av ödebygdsvägar i Norrbottens, Väster-

bottens, Jämtlands och Västernorrlands samt vissa

delar av Kopparbergs län, reservationsanslag........

800,000

13

Byggande av enskilda utfartsvägar, reservationsanslag

450,000

14

Byggande av tillfartsvägar till Inlandsbanan, reser-

vationsanslag ............................................................

500,000

15

Anläggning av enkel, bygdeväg från Areavaara över

Huuki till Kicksisvaara i Norrbottens län, reser-

vationsanslag ............................................................

70,000

16

Tilläggsbidrag till vissa väganläggnings- och bro-

byggnads- m. fl. företag, reservationsanslag............

300,000

17

Förbättring och underhåll av för automobiltrafiken

viktiga gator och vägar i städerna, förslags-

anslag, att direkt utgå av automobilskattemedel....

8,138,000

18

Förbättring och underhåll av för automobiltrafiken

viktiga vägar å landsbygden, förslagsanslag, att

direkt utgå av automobilskattemedel ....................

32,552,000

19

Bidrag till vägunderhållet på landet m. m., förslags-

anslag .......................................................................

6,000,000

20

Ytterligare bidrag till vägunderhållet på landet m. m.,

förslagsanslag, att direkt utgå av automobil-

skattemedel................................................................

6,000,000

21

Statsverkets andel i kostnaden för vägdelningar,

förslagsanslag ............................................................

1,000

22

Understöd åt synnerligt betungade väghållningsdi-

strikt, reservationsanslag............................................

200,000

12,000,000

49,211,000

Hamnar och farleder:

23

Statens fiskehamnar, reservationsanslag ....................

* 200,000

24

Statsunderstödda fiskehamnar, reservationsanslag ....

* 250,000

25

Ilandelshamnar och farleder, reservationsanslag........

* 300,000

26

Försöksarbeten för upprensning av norra inloppet

till Fårösund, reservationsanslag ............................

* 65,000

27

Underhåll av fiskehamnar, reservationsanslag...........

* 35,000

850,000

Säger för väg- och vattenbyggnadsväsendet

12,167,500

51,002,500

C. Vägtrafikväsendet.

1

Bidrag till vissa kommunikationsändamål, reservations-

anslag ............................................................................

35,000

2

Bidrag till skjutsentreprenader, förslagsanslag ...........

50,000

3

Registrering av motorfordon m. m., förslagsanslag........

* 30,000

4

Besiktning av motorfordon, förslagsanslag ....................

* 430,000

Säger för vägtrafikväsendet

85,000

460,000

* Av Kungl. Majit föreslaget belopp, varom utlåtande framdeles kommer att avgivas.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

3

Ordinarie

Extra

anslag

anslag

Kronor

Kronor

D. Luftfartsväsendet.

1

Understöd av regelbunden luftfart m. m., reservations-

anslag............................................................................

* 546,000

2

Belysningsanordningar å Bulltofta flygplats, reserva-

tionsanslag ....................................................................

20,500

3

Bidrag till uppförande av en hangar vid Stockholms

stads flyghamn vid Lindarängen, reservationsanslag

100,000

Säger för luftfartsväsendet

666,500

E. Byggnadsväsende!.

Byggnadsstyrelsen m. m.:

1

Byggnadsstyrelsen, förslagsanslag ................................

256,300

2

Byggnadsstyrelsens verksamhet ................................

95,200

3

Länsarkitekter..............................................................

62,000

4

Mätningar m. m. av kulturhistoriskt märkliga bygg-

nader, reservationsanslag ........................................

3,500

Kronans publika hus:

259,800

157,200

Löpande underhåll m. m.:

5

Byggnader och reparationer,

reservationsanslag ................ 525,000

6

Förstärkning av reservationsan-

slaget till byggnader och re- parationer ............................ 800,000

7

Lyshållning m. fl. utgifter för

kronans publika hus i Stock- holm, förslagsanslag ............ 100,000

025,000

800,000

Nybyggnader och särskilt beslutade reparations- och

ändringsarbeten:

8

Bestaurering av rikssalen å Stockholms

slott m. m., reservationsanslag ............ 118,000

9

Nybyggnad för Kungl. Maj:ts kansli, reser-

vationsanslag ........................................ 900,000

10

Ämbets byggnad å tomterna nr 8 och 9

i kvarteret Grönlandet södra i Stock- holm, reservationsanslag........................ 900,000

11

Örn- och tillbyggnad av residensbyggna-

den i Nyköping, reservationsanslag .... 20,000

12

Elektrisk värmeledning i Gripsholms slott,

reservationsanslag...................................**70,000

13

Inköp av tomt samt uppförande därå av

nybyggnad för lantmäterikontoret i

Kronobergs län, reservationsanslag........ 90,000

14

Restaurering av Malmöhus slott, reserva-

tionsanslag ........................................... 127,000

Av Kungl. Majit föreslaget belopp, varom utlåtande framdeles kommer att avgivas.

Beslutat av riksdagen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Ordinarie

Extra

anslag

anslag

Kronor

Kronor

15

Nybyggnad för länsstyrelsen i Malmöhus

län, reservationsanslag............................*300,000

16

Konserveringsarbeten å Bohus fästnings-

ruin, reservationsanslag ........................ 30,000

17

Inköp av visst markområde invid läns-

residenset i Falun ................................ 15,000

18

Om- och tillbyggnad av residensbyggna-

den i Östersund, reservationsanslag .... 230,000

19

Nybyggnad för lantmäterikontoret i Norr-

bottens län, reservationsanslag ............ 150,000

2,950,000

625,000

3,750,000

Säger för byggnadsväsendet

884,800

3,907,200

F. Diverse.

1

Ersättning åt statens järnvägar för av Kungl. Majit

medgivna lindringar i befordringsavgifterna för vissa

resor, förslagsanslag ....................................................

15,000

2

Tidskriften »Brandskydd»................................................

2,000

3

Utgivande av »Brandkårstidskrift» ................................

2,000

4

Bidrag till upprättande av en regionplan för Stock-

holm med omgivningar, reservationsanslag ................

19,000

5

Postavgifter för tjänstebrev och dylika försändelser,

förslagsanslag ...............................................................

3,910,000

6

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag ............

120,000

7

Skrivmaterialier och expenser, ved m. m., förslagsanslag

85,000

8

Kommittéer och utredningar genom sakkunniga, reser-

vationsanslag ...............................................................

30,000

9

Extra utgifter, reservationsanslag ....................................

20,000

10

Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst, för-

slagsanslag ...................................................................

** 180,000

11

Tryckningskostnader, förslagsanslag ...............................

15,000

Säger för diverse

4,180,000

218,000

Summa

17,518,300

56,279,700

* Beslutat av riksdagen.

** Av Kungl. Majit föreslaget belopp, varom utlåtande framdeles kommer att avgivas.

800961. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1930.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1930:320 Riksdagens skrivelse Nr 320 a1 i texten
  2. Rskr. 1930:159 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majlis i statsverkspropositionen under sjätte huvudtitelnpunkt 14, gjorda framställning örn anslag till byggande a s. 4 i texten
  3. Rskr. 1930:6a Skrivelse till Konungen i anledning av vissa av Kungl. Majit i statsverkspropositionen gjorda framställningar rörande utgifterna för budgetåret 1930—1931 under s. 1 i texten
  4. Rskr. 1930:98 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående disposition av lappskolbordet i Gällivare. a1 i texten