Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1930 1931 av utgifterna under riksstatens sjätte huvudtitel, innefattande anslagen till kommunikationsdepartementet.
1930-03-07 · 72 sidor, varav 67 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 67 av 72 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1930:6, Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1930 1931 av utgifterna under riksstatens sjätte huvudtitel, innefattande anslagen till kommunikationsdepartementet.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
1
Nr 6.
Ankom till riksdagens kansli den 8 mars 1930 kl. 1 e. m.
Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1930 1931
av utgifterna under riksstatens sjätte huvudtitel, innefattande
anslagen till kommunikationsdepartementet.
(4:e avd.)
Departementet.
l:o) Uti den till riksdagen den 3 januari 1930 avlåtna propositionen (nr 1)
angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1930/1931 har
Kungl. Majit i avseende å sjätte huvudtiteln, innefattande anslagen till
kommunikationsdepartementet, föreslagit riksdagen (punkt 1 av det vid propositionen
fogade statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för
samma dag) att till extra byråchef för tekniska ärenden för budgetåret
1930/1931 anvisa ett extra anslag av 12,000 kronor.
I enlighet med Kungl. Majits förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må till extra byråchef för tekniska ärenden för
. budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra anslag av 12,000 kronor.
2:o) Kungl. Majit har (punkt 2) föreslagit riksdagen att till ökad föredragning
i regeringsrätten för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra anslag
av 13,500 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 2—4 av åberopade statsrådsprotokollet.
Till ökad föredragning i regeringsrätten anvisades för innevarande budgetår
ett extra anslag av 27,000 kronor. Detta anslag var avsett till täckande
av kostnaderna för avlöning åt två extra föredragande, två amanuenser med
halvtidstjänstgöring och två extra kontorsbiträden, vilka arbetskrafter erfordrades
för den ökade föredragningen i regeringsrätten, efter det 1928 års
riksdag beslutat tillfällig ökning av regeringsrådens antal. Sedan till följd
av den ökade föredragningen antalet balanserade regeringsrättsmål nedbringats,
har nu en nedsättning av anslaget ansetts kunna äga runi med det fölen
extra föredragande och hans biträdande personal beräknade lieloppet eller
13,500 kronor.
*; Hänvisar till punkt i statsrådsprotokollet.
Bihang till riksdagens protokoll 1930. fJ sami. 6 haft. (Nr 6.) tutao 1
Extra byråchef
för
tekniska
ärenden.
[1.]°)
Ökad föredragning
i
regeringsrätten.
[2-]
Utskottets
yttrande.
Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen
m. m.
[3-11-]
Väg- och broundersöknlngar.
[12.]
Byggande av
landsvägar
och vanliga
bygdevägar.
[13.]
2 Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Utskottet, som ej funnit anledning till erinran mot Kungl. Majlis förslag,
hemställer,
att riksdagen må till ökad föredragning i regeringsrätten för
budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra anslag av 13,500 kronor.
Väg- och vattenbyggnadsväsendet.
3:o) Beträffande Kungl. Maj:ts förslag (punkterna 3—11) angående anslag
till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen m. m. samt till vägorganisationen i
länen har riksdagen redan fattat beslut; varom utskottet velat här
erinra.
Vägbyggnader och vägunderhåll.
4:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 12) hemställer utskottet,
att riksdagen må ur riksstaten utesluta det ordinarie reservationsanslaget
till väg- och broundersökningar.
5:o) Kungl. Majit har (punkt 13) föreslagit riksdagen att till byggande
av landsvägar och vanliga bygdevägar för budgetåret 1930/1931 anvisa ett
extra reservationsanslag av 4,500,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 59—63 av statsrådsprotokollet.
Rörande förevarande anslag har väckts ett flertal motioner.
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren, nr 26;
av herr I. Pauli och den andra inom andra kammaren, nr 60, av herrar A.
Andersson i Löbbo och E. Fast, har hemställts, att riksdagen måtte besluta
att med 700,000 kronor höja det av Kungl. Majit begärda anslaget för
byggande av landsvägar och vanliga bygdevägar, eller från 4,500,000 till
5,200,000 kronor.
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren, nr 51,
av herrar J. Clemedtson och N. Gabrielsson, och den andra inom andra
kammaren, nr 96, av herr E. Bengtsson i Kullen m. fl. har föreslagits, att
som anslag till byggande av landsvägar och vanliga bygdevägar för budgetåret
1930/1931 måtte anvisas ett extra reservationsanslag av 5 miljoner kronor.
I en inom andra kammaren av herr E. Berg m. fl. väckt motion, nr 99,
har hemställts, att till byggande av landsvägar och vanliga bygdevägar för
bugetåret 1930/1931 måtte anvisas ett extra reservationsanslag av 5,800,000
kronor; att statsbidraget till nybyggnader utgår med tre fjärdedelar eller
75 procent av den beräknade kostnaden samt att bidrag av förevarande anslag
jämväl må kunna utgå till fortsättande av sådana vägförbättringsarbeten,
vilka redan erhållit statsbidrag från anslaget.
I en inom andra kammaren av herr P. Bergström i Bäckland väckt motion,,
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
3
nr 104, Ilar hemställts, att riksdagen måtte besluta att till byggandet av
landsvägar och vanliga bygdevägar för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra
reservationsanslag av 5,800,000 kronor samt att bidragsprocenten av ifrågavarande
anslag får utgå enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag
med tre fjärdedelar av den för vägföretag beräknade kostnaden.
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren, nr 50,
av herrar J. Clementson och N. Gabrielsson och den andra inom andra kammaren,
nr 95, av herr E. Bengtsson i Kullen m. fl., har föreslagits, att riksdagen
måtte besluta sådan ändring i gällande bestämmelser angående statsbidrag
till allmänna vägars byggande m. m., att statsbidrag må utgå med
högst tre fjärdedelar av den beräknade kostnaden.
Under nu förevarande punkt har utskottet vidare ansett sig böra till behandling
upptaga följande inom andra kammaren väckta motioner rörande
rätt att komma i åtnjutande av statsbidrag för marklösen m. m., nämligen
dels, nr 105, av herr O. E. Sandberg m. fl., vari yrkats, att riksdagen måtte
besluta sådan ändring i nu gällande bestämmelser beträffande statsbidrag
till marklösen, att vid byggandet av landsvägar, vanliga bygdevägar och
enkla bygdevägar och vid förbättring av för automobiltrafiken viktiga vägar
å landsbygden statsbidrag må utgå efter samina grunder som till kostnaderna
för vägföretaget i övrigt jämväl för lösen av mark så ock lösen av byggnad,
som befinnes hinderlig för vägs anläggning, breddning eller omläggning eller
vars undanskaffande kan vara angeläget för tillgodoseendet av trafiksäkerheten;
dels, nr 185, av herr E. Hultman, vari hemställts, att riksdagen må hos
Kungl. Majit hemställa örn sådan ändring av kungörelsen den 10 augusti
1928 (nr 327) angående statsbidrag till allmänna vägars byggande m. m., att
bidrag av automobilskattemedel till lösen av mark, som erfordras för omläggning
av väg, bestämmes alltid skola utgå med samma procent, som
fastställes för den i samband med marklösen stående vägomläggningen, eller
vidtaga annan för vinnande av berörda syfte erforderlig åtgärd.
dels och, nr 308, av herr C. Olsson i Berg m. fl., vari hemställts, att riksdagen
måtte besluta, att statsbidrag för marklösen vid byggande av landsvägar
och vanliga bygdevägar samt vid förbättring av för automobiltrafiken
särskilt viktiga vägar å landsbygden må utgå efter samma grunder som för
kostnaderna i övrigt.
Slutligen har synts utskottet under nu förevarande punkt böra behandlas
följande båda motioner om utredning rörande statens och motorina fikens deltagande
i kostnaderna för vägunderhållet, väckta den ena i första kammaren,
nr 203, av herr A. J. Granström och den andra i andra kammaren, nr 275,
av herr G. Olsson i Ramsta m. fl., däri hemställts, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Majit måtte begära en skyndsam utredning örn i vilken omfattning
och på vad sätt staten och motorfordonen, utöver vad därom är eller
kan bliva stadgat i väglagen, böra deltaga i vägväsendets skilda kostnader
för att större reda och bättre kontroll i fråga örn medlens fördelning och
4
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
användning må kunna uppnås oell framläggandet för riksdagen av de förslag,
vartill utredningen giver anledning.
I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,
får utskottet hänvisa till motionerna.
Såsom bidrag till anläggning av nya samt förbättring eller omläggning
av backiga eller eljest mindre goda vägar anvisade riksdagen för vart och
ett av budgetåren 1924—1928 3,000,000 kronor. Till understödjande av
brobyggnader och, företrädesvis mindre, hamnbyggnader samt upprensning
av åar och farleder beviljades för budgetåret 1924/1925 700,000 kronor, för
budgetåret 1925/1926 850,000 kronor och för vartdera av budgetåren 1926—
1928 ett belopp av 1,000,000 kronor. Under den förändrade benämningen
»liggande av landsvägar, vanliga bygdevägar och broar» anvisades för
budgetåret 1928/1929 ett anslag av 4,500,000 kronor. Med samma belopp
4,500,000 kronor är anslaget uppfört även i riksstaten för nu löpande
budgetår.
Gällande bestämmelser beträffande bidrag från ifrågavarande anslag innefattas
i kungörelsen den 10 augusti 1928 (nr 327) angående statsbidrag till
allmänna vägars byggande m. m. Enligt dessa föreskrifter utgår statsbidrag
till byggande av landsvägar och vanliga bygdevägar med högst två tredjedelar
av den beräknade kostnaden.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har meddelat en sammanställning av
sifferuppgifter rörande inneliggande ansökningar örn statsbidrag samt under
de senaste åren beviljade medel. Denna sammanställning utvisar, att behovet
av statsbidrag till vanliga väg- och brobyggnader — sådant detta
behov framträder i skillnaden mellan å ena sidan begärda statsbidragsbelopp
enligt föreliggande ansökningar samt å andra sidan tillgänglig anslagssumma
— tidigare visat ständig ökning men under de senaste två budgetåren bringats
att sjunka med respektive 2,400,000 kronor och 1,400,000 kronor. Orsaken
härtill är, framhåller styrelsen, delvis ökningen av anslaget från och med
budgetåret 1928/1929 men främst överförandet av ett relativt stort antal
företag till automobilskattemedel.
Till belysande av anslagsbehovet för nästkommande budgetår har styrelsen
härefter anfört bland annat följande:
För de två senaste budgetåren hade i styrelsen legat inne ansökningar
om bidrag till nybyggnadsarbeten för en kostnad av omkring 30,000,000 kronor,
motsvarande ett till 2/3 av kostnaden beräknat statsbidrag av 20,000,000
kronor. Då av de för ifrågavarande ändamål beviljade anslagen i medeltal
omkring 3,500,000 kronor för vart och ett av de senaste budgetåren disponerats
för nybyggnadsarbeten, hade således anslagsbristen uppgått till omkring
16,500,000 kronor. För avarbetande av denna anslagsbrist under 10
år erfordrades, utöver förenämnda belopp av 3,500,000 kronor, i avrundat
tal 1,500,000 kronor per år, eller ett årsanslag av 5,000,000 kronor. Dessutom
erfordrades bidrag av förevarande anslag till fortsättande av sådana
vägförbättringsarbeten, vilka redan erhållit statsbidrag från anslaget. För
tillgodoseende av jämväl sistnämnda anslagsbehov beräknade styrelsen för
budgetåret 1930/1931 erforderligt ett belopp av 5,200,000 kronor.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Till ytterligare belysande av anslagsbehovet ville styrelsen framhålla, att
för 27 väg- och brobyggnadsföretag, avseende nyanläggningar, Kungl. Maj:t
eller styrelsen meddelat tillstånd till påbörjande utan att vederbörande därmed
ginge förlustiga möjligheten till statsbidrag; dessa företag representerade
sammanlagt en beräknad byggnadskostnad av 2,300,000 kronor, motsvarande
enligt gällande grunder ett statsbidrag av omkring 1,500,000 kronor. Härtill
komme företag, vilka redan erhållit statsbidrag; den för färdigställande av
dessa företag återstående kostnaden beräknades till 12,300,000 kronor, krävande
ett statsbidrag av 8,200,000 kronor. Hedan färdiga eller under arbete
varande väg- och broföretag beräknades således draga en kostnad av 14,600,000
kronor, motsvarande ett statsbidrag av omkring 9,700,000 kronor.
För att närmare kunna bedöma behovet av anslag till väg- och brobyggnadsarbeten
hade avsetts, att Iler år splaner skulle upprättas för varje län. Då
dylika planer emellertid ej beräknades kunna föreligga färdiga förrän under
år 1930, hade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, under antagande att länsstyrelserna
kunde meddela approximativa uppgifter örn erforderliga anslagsbelopp;
hos samtliga länsstyrelser anhållit örn dylika uppgifter. Enligt sålunda
inlämnade uppgifter skulle anslagsbehovet för samtliga län uppgå till
sammanlagt omkring 5,600,000 kronor, varvid statsbidrag beräknats utgå
med 2/3 av den beräknade kostnaden.
Styrelsen har härefter upptagit till behandling frågan örn ändring av
nu gällande grunder för storleken av statsbidrag till ifrågavarande
arbeten. Härom anföres i huvudsak följande:
Enligt utfärdade bestämmelser, som trätt i kraft den 1 september 1929,
utginge^ statsbidrag till förbättring av för automobiltrafiken särskilt viktiga
vägar å landsbygden av automobilskattemedlens länsfonder med högst tre
fjärdedelar av den beräknade kostnaden, där ej Kungl. Maj:t på grund av
särskilda skäl funne högre bidrag böra beviljas. Av nu förevarande anslag
utginge däremot statsbidrag med högst två tredjedelar av den beräknade
kostnaden. Medan i de sydligare delarna av landet vägnätet finge anses i
huvudsak utbyggt och vägbyggnadsarbetena därstädes sålunda i allmänhet
1T^8''jor(Jes av förbättringsarbeten, vore däremot behovet av nybyggnader
mycket starkt, framträdande i de nordligare delarna av landet. Till följd
härav skulle i statsbidragshänseende landets nordligare delar, med ofta i
ekonomiskt hänseende mindre bärkraftiga vägdistrikt, komma i en mera
ogynnsam ställning än övriga delar av landet. Vid sådant förhållande syntes
det vara med . rättvisa och billighet förenat, att statsbidrag jämväl till nybyggnader
utginge med tre fjärdedelar eller 75 procent av den beräknade
kostnaden.
Därest statsbidrag av ifrågavarande anslag utginge med 75 procent av den
beräknade kostnaden, skulle, yttrar styrelsen, den förut omnämnda anslagsbristen
a 16,500,000 kronor ökas till 19,000,000 kronor. Det belopp, som av
styrelsen beräknats erforderligt för budgetåret 1930/1931, skulle höjas från
5,200,000 kronor till 5,800,000 kronor. Utginge man från det belopp, som
länsstyrelserna för ifrågavarande ändamål beräknat erforderligt, finge av samma
anledning vidtagas en höjning från 5,600,000 kronor till 6,300,000 kronor.
Styrelsen Ilar slutligen föreslagit viss ändring i den nuvarande rubriken
a förevarande anslag. Då broar ingå i och utgöra delar av så gott som
varje väg och då ordet : broar» ej heller ingår i andra vägan slagstitlar, har
styrelsen funnit det böra utgå även ur nu ifrågavarande rubrik.
6
Statsutskottets utlåtande Kr 6.
Under åberopande av vad sålunda anförts Ilar styrelsen hemställt, att
till byggande av landsvägar och vanliga bygdevägar måtte för budgetåret
1930 1931 anvisas ett extra reservationsanslag av 5,800,000 kronor.
Departementschefen har i ärendet anfört följande:
»Vad först angår storleken av statsbidraget till de vägbyggnadsarbeten,
som företrädesvis avses med förevarande anslag, torde måhända vissa skäl
kunna anses tala för det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framlagda förslaget
om en höjning av detta bidrag till samma andel, 75 procent, av kostnaden
för vederbörande arbete, som från och med den 1 september 1929 är
bestämd såsom allmän norm för de från automobilskattemedlens länsfonder
utgående bidragen till vägförbättringsarbeten. Berörda skäl synas likväl
icke vara av samma styrka som de, vilka föranlett den år 1929 vidtagna
höjningen av bidragsandelen från sistnämnda medel till vägförbättringsarbeten.
Det bör nämligen icke förbises, att dessa med bidrag av automobilskattemedel
utförda arbeten, vilka framtvingats av motorfordonstrafikens oerhörda
utveckling, oftast avse att möjliggöra och underlätta en automobiltrafik, som
endast till obetydlig del har lokal karaktär och sålunda är att beteckna som
huvudsakligen genomgående trafik, för vilken orten nödgas påtaga sig kostnaden.
Arbetena med omläggning och förbättring av befintliga vägar torde
därför icke kunna anses betingade av vederbörande orters eget behov i samma
utsträckning som fallet är med nyanläggningar. Härtill kommer, att det
finansiella läget icke medgiver den anslagsökning, som skulle’ erfordras för
att genomföra en höjning av bidragsprocenten från förevarande anslag utan
samtidig inskränkning av vägbyggnadsverksamheten. Med hänsyn till sålunda
antydda förhållanden anser jag mig icke hava tillräckliga skäl att nu
förorda en höjning av statsbidragets storlek i förhållande till kostnaden för
vederbörande arbete.
Vidkommande härefter anslagsbehovet till förevarande ändamål för nästkommande
budgetår utvisar den föregående redogörelsen, att en icke obetydlig
minskning i de totala medelsanspråken från anslaget i fråga blivit en
följd av den under senaste tiden företagna överflyttningen av bidrag till förbättringsarbeten
från detta anslag till automobilskattemedlen. Denna, överflyttning
bör givetvis fortgå, så att anslaget efter hand väsentligen frigöres
från bidrag till förbättringsarbeten. En sådan fortsatt överflyttning kommer
även utan direkt anslagshöjning att medföra en avsevärd successiv ökning
av de för nyanläggningar tillgängliga medlen. Till belysande härav ina omnämnas,
att av de för budgetåret 1928/1929 fördelade bidragen från förevarande
anslag, tillhopa 4,488,300 kronor, bidrag å icke mindre än 1,654,500
kronor avsett omläggning av befintliga vägar samt att av sistnämnda belopp
en avsevärd summa utgjort bidrag för påbörjande av nya omläggningsföretag.
Av det för innevarande budgetår hittills fördelade bidragsbeloppet, 4,678,100
kronor, har däremot endast en summa av 707,200 kronor beviljats till omläggningsarbeten;
detta belopp har uteslutande avsetts till fortsättande eller
fullbordande av redan igångsatta omläggningsföretag, medan intet bidrag
från anslaget beviljats till påbörjande av nya dylika företag. Av nu anförda
siffror framgår, att den berörda överflyttningen av vägförbättringsbidrag till
automobilskattemedel för innevarande budgetår medfört en ökning i medelstillgången
för nybyggnadsarbeten med ej mindre än omkring 950,000 kronor.
I betraktande härav synes mig någon höjning av anslaget för nästkommande
budgetår icke vara påkallad.
Taff väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit beträffande ändring av
anslagets rubrik ansluter sig till den terminologi, som användes såväl vid
rubriceringen av övriga väganslag som i gällande författning örn statsbidrag
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
till allmänna vägars byggande m. m. Förslaget föranleder därför icke någon
erinran från min sida.»
Med förevarande anslag till landsvägar oell vanliga bygdevägar jämte det
under punkt 6:o) bär nedan omförmälda anslaget till enkla bygdevägar
ävensom vissa i det följande angivna anslag finansieras — vid sidan av
automobilskattemedlen — pågående utbyggnad oell förbättring av landets
vägnät.
Att arbetet på det svenska vägnätets utbyggnad för närvarande utgör en
av de angelägnaste oell för landets fortsatta utveckling betydelsefullaste
samhällsuppgifterna lärer vara obestridligt. Motortrafikens raska framsteg
Ilar som bekant medfört en genomgripande omläggning av transportmetoderna.
Vägarna, framförallt landsvägarna, hava åter kommit att intaga en
framskjuten plats inom samfärdsel väsendet; i detta avseende må här endast
pekas på den ofantligt stegrade betydelse de olika landsdelarnas vägnät fått
för jordbrukets utveckling, enkannerligen för en bekväm och lönande avsättning
av jordbrukets produkter.
Att anslagen till vägväsendet under denna dess omdaningstid måste tillmätas
efter andra mått än tidigare, borde enligt utskottets mening vara för alla
och envar uppenbart. Visserligen må ej underskattas de möjligheter till vägnätets
modernisering, som öppnats genom automobilskattemedlen. Men vid
sidan härav lärer man jämväl få räkna med en ej oväsentlig ökning av de till
vägbyggnader och vägförbättringar sedan gammalt normalt utgående anslagen.
Nu närmast omliandlade anslag för byggnad av landsvägar och vanliga
bvgdevägar höjdes — efter att tidigare hava utgått med sammanlagt 4,000,000
kronor — för budgetåret 1928/1929 till 4,500,000 kronor, vilket sistnämnda
belopp jämväl beviljats för 1929/1930 och nu av Kungl. Majit föreslagits för
1930/1931. Med tagen hänsyn till den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
framlagda utredningen måste utskottet finna en höjning av anslaget vara
befogad. Utskottet tillstyrker, att detsamma för nästkommande budgetår
bestämmes till 5,000,000 kronor.
I väckta motioner har upptagits det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
framförda förslaget, att ifrågavarande bidrag till vägbyggnader måtte höjas från
nuvarande normalt utgående 2/3 till 3/4 (75 %) av kostnaderna eller samma
bidrag som numera från automobilskattemedel lämnas till vägförbättringsarbeten.
Utskottet anser visserligen skäl kunna anföras för en sådan höjning,
varigenom bland annat skulle vinnas en önskvärd överensstämmelse
mellan grunderna för tilldelningen av bidrag från nu ifrågavarande anslag
och från automobilskattemedlen. Hedan med nuvarande till l/3 begränsade
bidragsnorm föreligga emellertid svårigheter att å budgeten bereda täckning
för de stora kraven å statsunderstöd till nya vägbyggnader. Med hänsyn
härtill anser sig utskottet ej för närvarande kunna tillstyrka någon ändrad
bidragsnorm.
De av herrar Granström och Olsson i Ramsta m. fl. väckta frågorna rörande
omfattningen och lämpligaste sättet för statens, enkannerligen motor
-
Utskottets
yttrande■
8
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
trafikens deltagande i vägväsendets kostnader av skilda slag synas enligt
utskottets mening förtjäna beaktande.
Dessa motionsvis framförda spörsmål lära emellertid vara av beskaffenhet
att komma under utredning i samband med den igångsatta revisionen av
bestämmelserna örn väghållningsbesvärets utgörande på landet samt örn
städernas allmänna vägar, för vilket ändamål särskilda sakkunniga tillkallats.
Vid sådant förhållande lärer någon särskild framställning från riksdagen i
ämnet ej nu vara påkallad.
Vad nu sagts gäller ock den i vissa andra motioner omhandlade frågan
örn ändrade grunder för rätten till statsbidrag för marklösen.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
a) att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
förslag och de av herrar Pauli, Andersson i Löbbo och Fast,
Berg m. fl. och Bergström i Bäckland i ämnet väckta motionerna
(I: 26 och II: 60 ävensom II: 99 och 104), de båda sistnämnda
i vad de avse höjning av ifrågavarande anslag, samt
med bifall till herrar Clemedtsons och Gabrielssons samt Bengtssons
i Kullen m. fl. ovanberörda motioner (1:51 och II: 96),
må till byggande av landsvägar och vanliga bygdevägar för budgetåret
1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag av 5,000,000
kronor;
b) att ovannämnda av herrar Berg lii. fl. och Bergström i
Bäckland väckta motioner II: 99 och 104, i vad de avse höjning
av utgående statsbidrag till 75 procent, ävensom de av
herrar Clemedtson och Gabrielsson samt Bengtsson i Kullen
m. fl. väckta motionerna I: 50 och II: 95 ej må av riksdagen
bifallas;
c) att de av herrar Sandberg m. fl., Hultman och Olsson i
Berg lii. fl väckta motionerna II: 105, 185 och 308 angående
marklösen må anses besvarade med vad utskottet ovan anfört;
d) att de av herrar Granström och Olsson i Bamsta m. fl.
väckta motionerna I: 203 och II: 275 angående grunderna för
deltagandet i vägväsendets kostnader må anses besvarade nied
vad utskottet ovan anfört.
enkiTb**6åe ^m1^'' ^aj:^ kar (punkt 14) föreslagit riksdagen att till byggande av
vägar. enkla bygdevägar för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservations
[14
j anslag av 875,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 63—66 av åberopade statsrådsprotokollet.
Beträffande förevarande anslag har inom riksdagen väckts ett flertal
motioner.
Sålunda har i två likalydande motioner, väckta den ena inom första kamkammaren
av herrar J. Clemedtson och N. Gabrielsson, nr 52, och den andra
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
y
inom andra kammaren, nr 89, av herr 11. Lundquist i Rotebro m. ti., hemställts,
att till byggande av enklare bygdevägar för budgetåret 1930/1931
riksdagen måtte anvisa ett extra reservationsanslag av 1,000,000 kronor.
Vidare har i en inom andra kammaren av herr P. Bergström i Bäckland
väckt motion, nr 20, likaledes hemställts, att riksdagen måtte besluta att till
byggandet av enkla bygdevägar för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra
reservationsanslag av 1,000,000 kronor.
Ytterligare har i två likalydande motioner, väckta den ena inom första
kammaren, nr 184, av herr G. Bosén m. fl. och den andra inom andra kammaren,
nr 321, av herr Ad. Wiklund i Brattfors m. ti., hemställts, att riksdagen
måtte besluta att till byggande av enkla bygdevägar för budgetåret
1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag av 1,200,000 kronor.
Slutligen har i en inom andra kammaren av herr E. Berg m. fl. väckt
motion, nr 100, hemställts, att riksdagen måtte besluta att till byggande
av enklare bygdevägar för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag
av 2,800,000 kronor.
I fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,
får utskottet hänvisa till motionerna.
Anslag för anläggning av enklare vägar hava anvisats från och med år
1914 till en början avsedda för de nordligare länen men från och med år 1922
för hela landet. Anslagsbeloppet har för var och en av budgetperioderna
1924—1927 bestämts till 600,000 kronor, för vartdera av budgetåren 1927—
1929 till 700,000 kronor och för innevarande budgetår till 850,000 kronor.
Från och med budgetåret 1928/1929 utgår anslaget under den ändrade benämningen
»Byggande av enkla bygdevägar».
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har hemställt, att förevarande anslag måtte
för budgetåret 1930/1931 anvisas med 2,800,000 kronor. Styrelsen har i
detta sammanhang även upptagit frågan örn ökning av bredden å vägar av
ifrågavarande typ, med anledning varav yttranden inhämtats från länsstyrelserna
i samtliga län. Därvid hava några länsstyrelser, nämligen i Stockholms,
Östergötlands, Jönköpings, Kalmar, Gotlands och Malmöhus län, meddelat,
att enkla bygdevägar icke funnes inom respektive län, men förklarat
sig icke hava något att erinra mot det framlagda förslaget. Jämväl övriga
länsstyrelser hava i huvudsak uttalat sig för att en ökning av de enkla bygdevägarnas
bredd möjliggjordes, därvid emellertid länsstyrelserna i Hallands
och Skaraborgs län tillstyrkt en bredd av 5 meter.
Departementschefen har för egen del anfört följande:
»Erfarenheten från de gångna åren har visat, att inom vissa trakter av
landet trafikbehovet kunnat tillfredsställande tillgodoses med vägar av här
ifrågavarande enklare typ. Den jämförelsevis ringa vägbredden och den
enklare konstruktionen av dessa vägar hava medfört, att byggnadskostnaden
kunnat avsevärt begränsas. Jag vill i detta sammanhang erinra, att 1925
års riksdag (skrivelse nr 6 A, punkt 15) uttalat, att bredden av ifrågavarande
vägar i allmänhet torde kunna begränsas till 2.5—3 meter under förutsättning
att mötesplatser anlades i mån av behov, och i samband därmed framhållit,
att en framtida breddning av vägen vid en växande trafik borde underlättas
genom vägdikenas framdragande på tillräckligt avstånd från varandra.
10
Statsutskottets utlåtande Nr R.
Utskottets
yttrande.
Sedan sistnämnda år bär emellertid vägtrafiken undergått en betydande utveckling,
_ och numera torde i vissa fall läget vara sådant, att det med
hänsyn till förväntad trafikomfattning synes påkallat och ekonomiskt riktigt
att redan från början bygga en enkel bygdeväg bredare än hittills brukats;
större vägbredd än 4.5 meter torde dock icke behöva ifrågakomma och i
avseende å bredden av i dylika vägföretag ingående brobyggnader torde
någon jämkning av hittills tillämpade regler mera sällan vara erforderlig. Yad
väg- och _ vattenbyggnadsstyrelsen anfört örn bredden å enkla bygdevägar
synes mig alltså befogat. Jag vill emellertid framhålla angelägenheten av
att dylika frågor bliva grundligt prövade, så att den större vägbredden icke
kommer till användning i andra fall, än då uppenbara förutsättningar härför
föreligga, varjämte jag anser mig böra erinra att vad nu föreslagits givetvis
icke heller får leda till att företag av beskaffenhet att rätteligen böra utföras
enligt de för vanliga bygdevägar gällande bestämmelser och med statsbidrag
från därför avsedda medel överföras till ifrågavarande grupp av vägar. Därest
detta iakttages, torde tillämpningen av en större vägbredd än hittills åtminstone
icke nu behöva medföra någon nämnvärd kostnadsökning. Med
hänsyn härtill och jämväl av statsfinansiella skäl finner jag mig icke böra
tillstyrka större höjning av anslaget — som för innevarande budgetår ökats
med 150,000 kronor — än till 875,000 kronor.
Medan allmänna vägbyggnadsanslaget kommer till användning huvudsakligen
för anläggning av landsvägar och andra vägar av större betydelse för
allmänna samfärdseln, har anslaget till enkla bygdevägar tillkommit för
att nödtorftigt tillgodose behovet av kommunikationer inom befolkningsfattiga
trakter av riket. Enligt utskottets mening lärer det syfte, ifrågavarande
anslag avser att tjäna, få anses synnerligen behjärtansvärt och förtjänt
av statsmakternas alldeles särskilda stöd. Det stora gagnet av anslaget
har vitsordats av fackmyndigheten väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
som också framhållit, i vilken alltjämt växande grad anläggningen av en
dylik väg visat sig på allt sätt befrämja utvecklingen i de avlägset belägna
bygderna. På grundval av föreliggande anslagskrav har styrelsen uppskattat
anslagsbehovet för budgetåret 1930/1931 till 2,800,000 kronor.
Med tagen hänsyn härtill och med beaktande därjämte av de skäl, som
i ett flertal väckta motioner anförts till stöd för anslagets höjning utöver det
av Kungl. Maj: t föreslagna beloppet 875,000 kronor, har utskottet funnit
anslaget för nästkommande budgetår ej böra sättas lägre än till 1,200,000
kronor.
Yad departementschefen anfört rörande bredden på ifrågavarande enkla
bygdevägar, har ej givit utskottet anledning till erinran.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande förslag
och de av herrar Clemedtson och Gabrielsson, Lundquist
i Rotebro m. fl. och Bergström i Bäckland samt Berg m. fl. i
ämnet väckta motionerna (I: 52 och II: 20, 89 samt 100) ävensom
med bifall till de av herrar Bosén m. fl. och Wiklund i Brattfors
m. fl. ämnet väckta motionerna (I: 184 och II: 321) må till
byggande av enida bygdevägar för budgetåret 1930/1931 anvisa
ett extra reservationsanslag av 1,200,000 kronor.
Statsutskottets utlåtande Nr 6. 11
7:o) Kungl. Majit Ilar (punkt 15) föreslagit riksdagen att till byggande av
ödebygdsvägar i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands vägar,
samt vissa delar av Kopparbergs län för budgetåret 1930/1931 anvisa ett [15.]
extra reservationsanslag av 575,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 66—68 av åberopade statsrådsprotokollet.
I anledning av Kungl. Majis förevarande förslag bär i följande fyra motioner,
nämligen en inom första kammaren, nr 183, av herr G. Hosén m. fl.
samt tre inom andra kammaren, nr 7, av herrar E. Ericsson i Sörsjön och
N. Olsson i Rödingsberg; nr 101, av herr E. Berg m. fl., samt nr 322, av
herr A. Wiklund i Brattfors m. fl., hemställts, att riksdagen mätte besluta,
att till byggande av ödebygdsvägar i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands
och Västernorrlands samt vissa delar av Kopparbergs län för budgetåret
1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag av 900,000 kronor.
I fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,
får utskottet hänvisa till motionerna.
Till anläggning av ödebygdsvägar i de fyra nordligaste länen har riksdagen
från år 1918 anvisat anslag, till en början med 400,000 kronor för
år räknat, men sedan nedsatt, för budgetåret 1923/1924 till 385,000 kronor
samt för påföljande budgetår till 250,000 kronor. 1925 års riksdag vidtog
med anledning av väckta motioner för budgetåret 1925/1926 åter en höjning
av anslaget till 400,000 kronor; samtidigt godkändes en av riksdagen tidigare
ifrågasatt och av Kungl. Majit föreslagen utvidgning av anslagets användning
till även de nordligare delarna av Kopparbergs län. För budgetåren
1926_1930 har riksdagen anvisat respektive 400,000, 450,000, 500,000 och
550.000 kronor.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har lämnat vissa uppgifter till belysande
av de föreliggande behoven av anslag till ödebygdsvägar och beräknat ett
anslag av 600,000 kronor vara erforderligt för det planerade utbyggandet av
ödebygdsvägnätet. Styrelsen har vidare bland annat yttrat.
»Oaktat anslagen för ifrågavarande ändamål under de senaste budgetåren
utgått med för varje år högre belopp, hade dock anslagsbehovet till byggande
av ödebygdsvägar icke nedgått utan visade för senaste budgetaret en avsevärd
stegring. Bristen i ifrågavarande anslag, sådan denna brist framträdde
i skillnaden mellan tillgängligt anslagsbelopp och beräknad kostnad för arbeten
enligt inneliggande ansökningar, utgjorde sålunda för närvarande
2.540.000 kronor. Någon nedgång i anslagsbehovet syntes icke kunna förväntas
under de närmaste åren. För den förefintliga bristens avarbetande
under 10 år erfordrades, utöver förenämnda belopp av 600,000 kronor ett
ytterligare belopp av i avrundat tal 300,000 kronor eller sammanlagt 900,000
kronor.»
Yiig- och vattenbyggnadsstyrelsen har sålunda hemställt, att för ändamålet
måtte för nästkommande budgetår anvisas ett anslag av 900,000 kronön
Departementschefen har för egen del i ärendet anfört följande:
> Anslaget till ödebygdsvägar för innevarande budgetår bär fördelats med
180.000 kronor till Norrbottens län, 175,000 kronor till Västerbottens Ian,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Utskottets
yttrande.
Byggande
av enskilda
vägar
[16.]
1 - Statsutskottets utlåtande Nr 6.
1kronor tiU Jämtlands län, 30,000 kronor till Västernorrlands län oell
20,000 kronor till Kopparbergs län.
Den lämnade utredningen visar, att behovet av medel för byggande av
odebygds vägar, oaktat den under senare år successivt vidtagna ökningen
av anslaget, är i stegring. Höjning av anslagsbeloppet synes därför även för
nästkommande budgetår böra ske. Av statsfinansiella skäl kan lag dock icke
tillstyrka större anslagsökning än till 575,000 kronor.»
Enligt gällande författning äro ifrågavarande ödebygdsvägar avsedda att
dragas fram över fjäll, genom stora skogar och i andra trakter, där en väganlaggmng
bliver utav en avsevärd längd, dock utan att i övrigt äga den
för en landsväg eller bygdeväg nödiga förutsättningen, nämligen att vara fölallmänna
samfärdseln nyttig och nödig.
Det stora behovet av anslag till förevarande ändamål har vitsordats ej
endast av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen utan även av vederbörande länsstyrelser
liksom ock av ett stort antal motionärer.
Föi egen del vill utskottet erinra örn de behjärtansvärda samfärdseluppgifter,
ifrågavarande ödebygdsvägar avse att fylla. Dessa väganläggningars
tillkomst ar sålunda av en utomordentlig betydelse för en ej sällan talrik
och i stora byar bosatt jordbrukarbefolkning, som under nuvarande, all utveckling
hämmande isolering har att draga sig fram under synnerligen svåra
livsbetingelser.
Goda. skäl synas kunna anföras för en höjning av det utav Kungl. Majit
föreslagna anslagsbeloppet. Utskottet vill tillstyrka, att förevarande anslag
till ödebygdsvägar för nästkommande budgetår bestämmes till 800,000 kronor.
Detta belopp innebär visserligen en ej oväsentlig ökning i jämförelse med
vad som för innevarande budgetår beviljats, men understiger dock med
100,000 kronor det belopp, vars anvisande väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
funnit motiverat och önskligt.
Under åberopande härav hemställer utskottet,
att riksdagen må, i anledning av Kungl. Majis förevarande
förslag och de av herrar Rosén m. fl., Ericsson i Sörsjön och
Olsson i Rödningsberg, Berg lii. fl. samt Wiklund i Brattfors
m. fl. i ämnet väckta motionerna (I: 183 samt II: 7, 101 och
322), till byggande av ödebygdsvägar i Norrbottens, Västerbottens.
Jämtlands och Västernorrlands samt vissa delar av Kopparbergs
län för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslagav
800,000 kronor.
8:o) Kungl. Maji har (punkt 16) föreslagit riksdagen att till byggande av
enskilda utfartsvägar för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag
av 300,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 68 — 72 av åberopade statsrådsprotokollet.
I.
I. anledning av Kungl. Majis förevarande framställning havn väckts åtskilliga
motioner.
Sålunda Ilar inom första kammaren av herr G. Bosén m. fl. i motionen
nr 88 och inom andra kammaren av herr E. Lindmark m. fl. i motionen nr
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
13
145 hemställts, att riksdagen måtte besluta att till byggande av enskilda
utfartsvägar för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag av
000,000 kronor.
Vidare hava inom andra kammaren herr E. Ericsson i Sörsjön m. fl. i
motionen nr 21 och herr E. Berg m. fl. i motionen nr 102 hemställt att till
byggande av enskilda utfartsvägar för budgetåret 1930/1931 anvisas ett extra
reservationsanslag av 450,000 kronor.
Inom andra kammaren har av herr P. Bergström i Bäckland i motionen
nr 13 hemställts, att riksdagen måtte besluta att till byggandet av enskilda
utfartsvägar för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag av
400.000 kronor.
Slutligen har inom samma kammare av herrar J. Weijne och A. Andersson
i Löbbo i motionen nr 61 hemställts, att riksdagen till byggande av enskilda
utfartsvägar för budgetåret 1930/1931 anvisar ett extra reservationsanslag av
350.000 kronor.
I fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,
får utskottet hänvisa till motionerna.
Anslag till anläggning av utfartsvägar hava av riksdagen anvisats allt
sedan år 1918, till en början avsedda blott för de fyra nordligaste länen
men från och med budgetåret 1925/1926 med vidgad användning för hela
Norrland samt Dalarna och Värmland. Anslaget har för vartdera av budgetåren
1925—1927 upptagits till 225,000 kronor samt för budgetåret 1927/1928
till 275,000 kronor med vidgad användning för anläggning av utfartsvägar
jämväl i norra delarna av Örebro län. För de senaste två budgetåren har
anslaget utgått under den ändrade benämningen »Byggande av enskilda utfartsvägar
i Norrland, Dalarna, Värmland och norra delarna av Örebro län».
Anslagsbeloppet har för sistnämnda två budgetår utgjort respektive 275,000
och 300,000 kronor.
I anledning av väckta motioner anhöll 1929 års riksdag hos Kungl. Majit
örn övervägande rörande en utsträckning av ifrågavarande anslags användning
jämväl till vissa andra trakter av riket.
Med hänsyn till det ådagalagda stora behovet av ökade anslag inom samtliga
de nordliga länen har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ansett sig böra för dessa
län förorda en avsevärd höjning av anslaget, nämligen till 400,000 kronor.
Därjämte har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen tillstyrkt anslagets utsträckning
till att avse samtliga län. I fråga örn det ytterligare medelsbehov,
som vid bifall till detta förslag skulle uppstå, har styrelsen anfört, att
under budgetåret 1930/1931 ansökningar örn statsbidrag till anläggning av
Utfartsvägar endast i mindre omfattning kunde antagas bliva slutligt behandlade
av länsstyrelserna i de sydligare länen. För nämnda budgetår
syntes därför endast en mindre ökning av ifrågavarande anslag vara erforderlig.
Styrelsen bär i sådant avseende föreslagit ett belopp av 50,000 kronor.
I överensstämmelse med vad sålunda anförts har styrelsen hemställt, att
för byggande av enskilda utfartsvägar måtte för budgetåret 1930/1931 anvisas
ett extra reservationsanslag av 450,000 kronor.
Utskottets
yttrande.
14 Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Departementschefen har anfört följande:
Det för budgetåret 1929 1930 tillgängliga anslaget till ifrågavarande ändamål
har av Kungl. Majit fördelats nied 85,000 kronor till vartdera av Norrbottens
och Västerbottens län, 55,000 kronor till Jämtlands län, 25,000
kronor till Västernorrlands län, 15,000 kronor till vart och ett av Gävleborgs,
Kopparbergs och Värmlands län samt 5,000 kronor till Örebro län.
Såsom av den föregående redogörelsen framgår, har förevarande anslag,
som åsyftar att genom ett mindre statsbidrag möjliggöra för befolkningen i
avlägset liggande byar eller gårdar att själv åstadkomma vägförbindelse
med de allmänna trafiklederna, tillkommit med tanke på de särskilda förhållandena
i övre Norrland med dess stora avstånd och glesa befolkning
samt därav följande svårigheter att skaffa utfartsvägar. Sedermera har anslagets
användning, på sätt förut nämnts, utsträckts till ytterligare vissa
delar av riket med i stort sett likartade förhållanden. Såsom riksdagen
framhållit, torde emellertid även inom andra delar av landet än de sålunda
nu statsbidragsberättigade på vissa håll finnas områden, där enahanda förhållanden
kunna motivera bidrag av allmänna medel för åstadkommande av
utfartsvägar. Jag anser mig därför böra tillstyrka väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
förslag, att anslagets användning må under i allmänhet gällande
villkor utsträckas att avse även de delar av riket, till vilka bidrag för närvarande
icke kunna beviljas. Liksom fallet nu är beträffande Gävleborgs,
Kopparbergs och Värmlands samt norra delarna av Örebro län torde därvid
beträffande de nytillkommande landsdelarna prövning av fråga örn statsbidrag
till visst arbete böra verkställas av Kungl. Majit. Vid denna prövning torde
man få utgå från att statsunderstöd bör medgivas endast för sådana företag,
som äro av trängande behov påkallade och som eljest icke skulle kunna
bringas till utförande. Vidare synas i allmänhet endast utfartsvägar av mera
avsevärd längd böra för nu ifrågavarande län komma i fråga till erhållande
av statsbidrag.
De ändrade författningsbestämmelser, som vid bifall till förslaget bliva
erforderliga, torde böra utfärdas av Kungl. Majit.
Vad angår anslagets storlek för nästkommande budgetår, synes visserligen
någon höjning av detsamma vara önskvärd. Av statsfinansiella skäl kan jag emellertid
icke tillstyrka högre belopp än det för innevarande budgetår beviljade.
Jag räknar därvid även med att den utvidgade användningen av anslaget icke
skall under det första budgetåret komma att medföra någon nämnvärd belastning
av anslaget, enär därav föranledda statsbidragsansökningar i allmänhet
icke torde under samma budgetår hinna bringas under Kungl. Majlis
prövning. Anslaget torde alltså böra fastställas till 300,000 kronor.»
I motsats till de i väglagen omtalade »allmänna vägarna», dit även ovannämnda
»enkla bygdevägar» i allmänhet äro att hänföra, samt ödebygdsvägarna,
vilka genom 1919 års lag örn ödebygdsvägar i vissa hänseenden blivit jämställda
med allmänna vägar, anses nu ifrågavarande utfartsvägar ur samfärdselsynpunkt
icke vara av sådan beskaffenhet att kommunala bidrag till deras
anläggande eller underhåll tvångsvis kunna av vederbörande kommuner uttagas.
Utfartsvägarna äro sålunda av enskild vägs natur, och ett understödjande
av desamma från statens sida har motiverats med de säregna och
svåra samfärdselförhållanden, som råda inom vissa delar av landet.
Avsikten med förevarande anslag är — såsom jämväl departementschefen
framhållit — att uppmuntra eller överhuvud göra det möjligt för befolkningen
i avlägset liggande byar eller gårdar att själv bryta väg fram till de allmänna
trafiklederna.
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
15
Statsbidrag utgår vanligen blott nied V4—7j av totalkostnaden, varvid
förutsattes att jämväl vederbörande landsting i viss omfattning lämnar understöd.
Såsom härav framgår, är statens ekonomiska uppoffring i detta
fall jämförelsevis begränsad. Trots detta bär, enligt vad av skilda myndigheter
vitsordats, anslaget under sin omkring tioåriga tillvaro gjort det möjligt
att inom vissa vanlottade trakter tillgodose de mest trängande vägbehoven
i betydligt större utsträckning än tidigare; allmänt erkännes, att anslaget
visat sig vara till stort gagn för vägväsendets och jordbrukets utveckling.
gärdet av att på detta sätt kunna lämna jordbruket även i de ogynnsammast
ställda trakterna av landet ett verksamt stöd lärer under nuvarande
tidsförhållanden ej böra underskattas.
Utskottet vill tillstyrka, att anslaget för nästkommande budgetår bestämmes
till 450,000 kronor. En höjning av anslaget synes utskottet desto mera
välmotiverad, sedan rätten att erhålla bidrag från detsamma utsträckts till
även de sydligare delar av riket, som med avseende å stora avstånd och
befolkningens gleshet äro att jämställa med Norrland.
Enligt ett av departementschefen gjort uttalande skulle uti ifrågavarande
sydliga landsdelar endast utfartsvägar av mera avsevärd längd komma i fråga
till erhållande av statsbidrag. I anledning härav föranlåtes utskottet framhålla,
att vid tilldelning av bidrag till en utfartsväg frågan örn våglängden ej
ensam bör tillmätas avgörande betydelse; hänsyn måste tagas jämväl till andra
faktorer såsom nyttan och behovet av anläggningen samt svårigheterna för
vederbörande intressenter att själva kunna bära anläggningskostnaderna.
Under åberopande härav hemställer utskottet,
att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
förslag och de av herrar Bergström i Bäckland, Ericsson i
Sörsjön m. fl., Weijue och Andersson i Löbbo samt Berg m. fl.
i ämnet väckta motionerna (II: 13, 21, 61 och 102) ävensom
med bifall till de av herrar Bosén m. fl. och Lindmark m. fl.
i ämnet väckta motionerna (I: 88 och II: 145), till byggande
av enskilda utfartsvägar för budgetåret 1930/1931 anvisa ett
extra reservationsanslag av 450,000 kronor.
9:o) Kungl. Maj:t har (punkt 17) föreslagit riksdagen att till byggande av
tillfartsvägar till Inlandsbanan för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag
av 325,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 70—77 av åberopade statsrådsprotokollet.
I anledning av Kungl. Majis förevarande framställning hava väckts åtskilliga
motioner.
Sålunda har i motionen nr 79 inom första kammaren herr L. Tjällgren
m. fl. hemställt, att riksdagen måtte besluta att höja anslaget för tillfartsvägar
till Inlandsbanan från av Kungl. Maji föreslagna 325,000 kronor till
375,000 kronor samt att därav må utgå 50,000 kronor för byggande av väg
på södra sidan av Tåsjön från Järvnäset till Norrby och den därifrån utgå
-
Byggande av
tillfartsvägar
till Inlandsbanan.
[17.]
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
16
ende allmänna vägen till Inlandsbanan, allt i Tåsjö socken av Västernorrlands
län.
Vidare bär i motionen nr 146 inom andra kammaren herr N. V. Sandström
m. fl. hemställt, att riksdagen med förklaring att hinder ej möter fördelaktighet
i anslaget för byggande av tillfartsvägar till Inlandsbanan för
dylika tillfartsvägar inom Västernorrlands län måtte för beredande av bidrag
till det ifrågasatta vägföretaget inom Tåsjö socken höja det för budgetåret
1930/1931 begärda extra reservationsanslaget från 325,000 till 375,000 kronor.
Ytterligare hava i motionen nr 115 inom första kammaren herrar O. Bergqvist
och I). Hansén hemställt, att riksdagen måtte höja det av Kungl. Maji
i statsverkspropositionen föreslagna extra reservationsanslaget för budgetåret
1930/1931 för byggande av tillfartsvägar till Inlandsbanan med 100,000
kronor, varigenom vägbyggnaden Arjeplog—Slagnäs skulle få det anslagsbelopp
å 150,000 kronor, som för nämnda år förordats av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Slutligen har i två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren,
nr 182, av herr G. Bosén m. fl. och den andra inom andra kammaren,
nr 214, av herr E. Hage m. fl., hemställts, att riksdagen måtte besluta
att till byggande av tillfartsvägar till Inlandsbanan för budgetåret 1930/1931
anvisa ett extra reservationsanslag av 700,000 kronor.
I fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,
får utskottet hänvisa till motionerna,
Riksdagen har tili anläggning av tillfartsvägar västerifrån till Inlandsbanan
anvisat för budgetåret 1926/1927 150,000 kronor, för budgetåret 1927/1928
100,000 kronor, för budgetåret 1928/1929 250,000 kronor samt för innevarande
budgetår 300,000 kronor eller sammanlagt 800,000 kronor.
Med avseende å tillfartsvägarnas anläggning och underhåll samt i fråga
örn bidrag från förevarande anslag skola gällande bestämmelser om ödebygdsvägar
lända till efterrättelse, dock att vissa vägar eller vägdelar må,
därest väg- och vattenbyggnadsstyrelsen efter samråd med vederbörande länsstyrelse
så prövar lämpligt, utföras efter för enklare vägar gällande tekniska
bestämmelser.
På sätt i statsverkspropositionerna för åren 1927 och 1928 omförmälts, halväg-
och vattenbyggnadsstyrelsen upprättat plan för ifrågavarande arbeten.
I nämnda plan har räknats med en arbetstid av 10 år och ett årligt anslag
av 300,000 kronor.
I sin skrivelse den 5 september 1929 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
gjort framställning örn anslag till förevarande ändamål för budgetåret 1930/1931.
Styrelsen framhåller till en början, att, i den mån tillfartsvägarna komme
att utföras efter de för enkla bygdevägar gällande bestämmelserna, vägbredden
borde utökas i överensstämmelse med vad styrelsen därom anfört vid
behandling av sistnämnda vägtyp.
Styrelsen omnämner därefter, att arbete för närvarande påginge med en
väg inom Norrbottens län samt två vägar inom vartdera av Västerbottens
och Jämtlands län. Enligt byggnadsplanen vore avsett att under budget
-
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
17
året 1929/1930 påbörja ytterligare en väg inom vartdera av Norrbottens och
Västerbottens län. linder budgetåret 1930/1931 skulle enligt planen, under
förutsättning av ett anslag av 300,000 kronor, Norrbottens län erhålla 70,000
kronor, Västerbottens län 160,000 kronor och Jämtlands län 70,000 kronor.
Styrelsen har i detta sammanhang berört frågan örn utförande i snabbare
takt än hittills beräknats av en av de i planen upptagna vägarna, nämligen
vägen Luspen—Slussfors i Västerbottens län. Styrelsen har därvid förordat,
att anslaget höjdes i sådan omfattning, att till väganläggningen
Luspen—Slussfors, utöver de i byggnadsplanen upptagna beloppen, kunde
utgå ytterligare 50,000 kronor under vart och ett av budgetåren 1930/1933,
varigenom vägarbetet skulle bliva slutfört under år 1933 eller tre år tidigare
än förut avsetts.
Beträffande ATägen Arjeplog—Slagnäs har styrelsen i skrivelsen den 5
september 1929 omnämnt, att för utförande av denna anläggning numera
förelåge ett vederbörligen granskat förslag, enligt vilket byggnadskostnaderna
beräknades uppgå till 1,317,000 kronor. Då de väghållningsskyldigas bidrag
sannolikt komme att belöpa sig till Vio av kostnaderna eller 131,700 kronor,
skulle sålunda i statsbidrag erfordras ett belopp av 1,185,300 kronor. Till
väganläggningen syntes i statsanslag lämpligen böra utgå för budgetåret
1930/1931 150,000 kronor samt under vart och ett av därpå följande budgetår
200,000 kronor intill dess vägen bleve färdigställd. Arbetet skulle då kunna
slutföras under år 1936.
Enligt vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen sålunda beräknat skulle för
budgetåret 1930/1931 erfordras 300,000 kronor för byggande av tillfartsvägar
enligt den ursprungliga byggnadsplanen, 50,000 kronor till vägen Luspen—
Slussfors utöver det i byggnadsplanen upptagna beloppet samt 150,000 kronor
för väganläggningen Arjeplog—Slagnäs eller sammanlagt 500,000 kronor.
I detta sammanhang har departementschefen anmält fråga örn utförande
av en väganläggning inom Tåsjö socken i Västernorrlands län. Framställning
i ämnet har gjorts av länsstyrelsen, som förklarat sig hysa den uppfattningen,
att vägen vore synnerligen nödig och nyttig — i detta avseende
har framhållits, att befolkningen på södra sidan örn Tåsjön norr örn Järnnäset
för närvarande saknar vägförbindelse och för att komma fram till allmän
väg först måste passera över sjön — ävensom att densamma borde
betraktas såsom tillfartsväg till Inlandsbanan. Länsstyrelsen har hemställt,
att medel för vägens utförande måtte snarast möjligt anvisas. I sådant avseende
har länsstyrelsen föreslagit, att ett belopp av minst 100,000 kronor
årligen måtte beviljas, varigenom vägen, för vilken skulle erfordras statsbidrag
av omkring 420,000 kronor, skulle kunna färdigställas på en tid av omkring
fyra år.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i avgivet utlåtande erinrat, att Västernorrlands
län hittills ej varit delaktigt i förevarande anslag, vilket torde
hava berott på att vid anslagets tillkomst behov därav för länets vidkommande
ej ansetts föreligga. Genom förevarande vägs utförande syntes emellertid
sådana ändamål få anses bliva tillgodosedda, som avsåges med anslaget.
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 6 sami. 6 haft. (Nr 6.) 491 30 2
18
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
På grund härav och med hänsyn till föreliggande skäl i övrigt har styrelsen
tillstyrkt, att vägen måtte komma till utförande såsom tillfartsväg till Inlandsbanan.
Med hänsyn till omfattningen av arbetena med tillfartsvägar i
de län, som hittills blivit delaktiga av anslaget, har styrelsen emellertid
funnit det av länsstyrelsen ifrågasatta årliga beloppet för närvarande böra
begränsas till 50,000 kronor, vilken summa styrelsen dock ansett nödvändig
för arbetets ändamålsenliga bedrivande.
Departementschefen har för egen del anfört följande:
»Vad först beträffar den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen berörda frågan
örn bredden å förevarande tillfartsvägar, torde vad jag i det föregående anfört
rörande bredden å enkla bygdevägar äga tillämpning jämväl med avseende
å vägar, tillhörande nu avhandlade grupp, i den mån dessa utföras
enligt reglerna för enkla bygdevägar. Jag åberopar alltså vad jag i berörda
sammanhang yttrat i nämnda fråga.
Vidkommande anslag till de av statsmakterna hittills beslutade tillfartsvägarna
synas starka skäl tala för att i möjlig mån förkorta den ursprungligen
beräknade tiden för färdigställande av vägen Luspen—Slussfors, vars utförande
otvivelaktigt är av synnerlig betydelse för därav berörda orter.
Statsfinansiella hänsyn lägga dock hinder i vägen för anvisande av medel
till påskyndande av arbetet i den omfattning, som från vägdistriktets sida
ifrågasatts eller som föreslagits av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. I syfte
att möjliggöra företagets bedrivande i något hastigare tempo än hittills vill
jag emellertid för nästkommande budgetår tillstyrka en höjning av förevarande
anslag till 325,000 kronor. Jag förutsätter härvid, att medel till vägen
Arjeplog—Slagnäs för nämnda budgetår icke kunna beredas med större belopp
än som till denna anläggning anvisats för innevarande budgetperiod.
Vad slutligen angår det ifrågasatta vägföretaget i Tåsjö socken, synas
visserligen skäl kunna anföras för denna vägs utförande såsom tillfartsväg
till Inlandsbanan. Medel lära dock icke för närvarande kunna avses till
detta arbete.»
utskottets Med ifrågavarande tillfartsvägar till Inlandsbanan har avsetts, förutom
yttrande. tillgodose de behjärtansvärda samfärdselsyften, som väganläggningar
genom dessa avlägsna gränstrakter i allmänhet tjäna, också att åstadkomma
kompletterande föreningslänkar mellan Inlandsbanan och omkringliggande
bygd. Såsom redan tidigare uttalats i en till 1918 års riksdag avlåten proposition,
nr 418, angående vägbyggnader i Norrland, fordras oundgängligen
dylika vägkommunikationer för att Inlandsbanans trafikmöjligheter skola
kunna utnyttjas.
Vägarbetenas bedrivande i alltför långsam takt förminskar i motsvarande
grad nyttan av banbygget för de landsdelar, den genomlöper, samt också
för landet i övrigt. Överhuvud måste, såsom i väckta motioner framhållits,
ett dröjsmål med ifrågavarande vägnäts fullbordan anses oekonomiskt.
Från dessa utgångspunkter finner utskottet goda skäl kunna anföras för
en höjning i det av Kungl. Maj:t föreslagna anslagsbeloppet.
Utskottet tillstyrker, att anslaget för nästkommande budgetår bestämmes
till 500,000 kronor. Härigenom har i första hand avsetts att bereda tillfälle
till igångsättning av den i väckta motioner omförmälda vägbyggnaden utmed
Tåsjön i Västernorrlands län men också att tillgodose de likaledes motionsvis
framförda kraven på större anslag till den nya vägen från Arjeplog till
Statsutskottets utlåtande Nr 6. 19
Inlandsbanan ävensom att i övrigt öppna möjlighet till ett något snabbare
bedrivande av arbetena på Inlandsbanans tillfartsvägar.
Under åberopande härav hemställer utskottet,
att riksdagen må, i anledning av Kungl. Majis förevarande
förslag och de av herrar Tjällgren m. fl., Bergqvist och Hansén,
Bosén m. fl. och Hage m. fl. samt Sandström m. fl. i ämnet
väckta motionerna (I: 79 och 115, 1:182 och II: 214 samt II: 146)>
till byggande av tillfartsvägar till Inlandsbanan för budgetåret
1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag av 500,000
kronor.
10:o) I enlighet med Kungl. Majis förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må till anläggning av enkel bygdeväg från
Areavaara över Huuki till Kicksisvaara i Norrbottens län för
budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag av
70,000 kronor.
ll:o) Kungl. Maji har (punkt 19) föreslagit riksdagen att till tilläggsbidrag
till vissa väganläggnings- och brobyggnads- m. fl. företag utöver förut
för ändamålet beviljade medel, för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra
reservationsanslag av 100,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 78—85 av åberopade statsrådsprotokollet.
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren, nr 181,
av herr I). Hansén m. fl. och den andra inom andra kammaren, nr 319, av
herr E. Selberg m. fl., har hemställts, att riksdagen måtte till tilläggsbidrag
till vissa väganläggnings- och brobyggnads- m. fl. företag till fördelning efter
samma grunder, som bestämdes av 1918 års riksdag, utöver förut för ändamålet
beviljade medel, för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag
av 3,664,600 kronor.
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sin framställning,
får utskottet hänvisa till motionen I: 181.
I syfte att den från och med krigsåren inträdda avsevärda ökningen av
kostnaderna för med statsbidrag understödda väg-, bro- och hamnanläggningsföretag
icke skulle komma att helt belasta vederbörande intressenter,
beslöt 1918 års lagtima riksdag på Kungl. Majis framställning att för beredande
av tilläggsbidrag till vissa sådana företag bevilja ett belopp av
5,000,000 kronor. Detta belopp har sedermera i olika poster i sin helhet
av riksdagen anvisats.
De företag, för vilka ifrågavarande bidrag avsetts, tillhöra dem, till vilka
medel anvisats från de dåvarande anslagen till bidrag för anläggning av nya
samt förbättring eller omläggning av backiga eller eljest mindre goda vägar,
till understödjande av brobyggnader och, företrädesvis mindre, hamnbyggnader
samt upprensning av åar och farleder ävensom till anläggning av
enklare vägar i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län.
Väganlägg
ning
Areavaara—
Kicksisvaara.
[18.]
Tilläggsbidrag
till
vissa väganläggningsocb
brobyggnads-
m. fl.
företag.
[19.]
20
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Enligt de för dispositionen av förevarande anslag fastställda grunderna —
innefattade i kungörelsen den 11 oktober 1918 (nr 887) angående tilläggsbidrag
till vissa med statsbidrag understödda väganläggningsföretag m. m. —
bunde tilläggsbidrag till visst företag utgå å den del av den verkliga kostnaden,
som översköte den enligt fastställd arbetsplan beräknade kostnaden,
ökad med en tiondel. Å sålunda överskjutande belopp kunde bidrag utgå
med högst samma andel, vartill tidigare statsbidrag till företaget bestämts.
Till en början beviljades tilläggsbidrag av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
i allmänhet till det sålunda angivna maximum. Kraven på anslaget visade
sig emellertid mycket stora, och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen meddelade
i skrivelse den 8 september 1921, att det år 1918 beviljade beloppet örn
5,000,000 kronor icke komrne att förslå, varför styrelsen ämnade framdeles
inkomma med begäran örn ytterligare anslag för ändamålet. Med anledning
härav gjordes i statsverkspropositionen till 1922 års riksdag det uttalandet,
att det vore i hög grad tveksamt, huruvida ytterligare anslag finge påräknas,
samt att fördelningen av dittills beviljade medel därför borde så anordnas,
att Udare anslagskrav för ändamålet måtte kunna från styrelsens sida undvikas.
I enlighet med detta uttalande vidtog styrelsen från början av år
1922 en avsevärd minskning av tilläggsbidragens storlek, så att desamma
därefter beviljades till i medeltal blott 43 jmocent av det högsta medgivna
beloppet. Under åren 1923 och 1924 förekom icke någon ny tilldelning från
anslaget, enär väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ansåg sig böra reservera då
återstående medel, till dess kraven på bidrag från alla därtill berättigade
företag kunde överskådas.
I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag beviljade 1925 års riksdag för beredande
av tilläggsbidrag till ifrågavarande företag, utöver förut för ändamålet
anvisade medel, ett belopp av 1,000,000 kronor. En inom riksdagen
väckt motion örn anslagsbeloppets höjande till 1,500,000 kronor avslogs av
riksdagen.
I anledning av väckta motioner anhöll 1929 års riksdag hos Kungl. Majit
örn utredning, huruvida och i vad mån ytterligare statsbidrag kunde ifrågakomma
för väghållningsdistrikt, som vore särskilt hårt betungade till följd
av anläggningar, utförda under kristiden.
^ ^ utredningen i ärendet har väg- och va t ten bygg nudsstgrelsen uppdelat
här ifråga\ arande företag i två grupper. Grupp I avsåge företag, som vore
slutförda samt av styrelsen godkända och vilka hittills kommit i åtnjutande
av tilläggsbidrag. Grupp II avsåge dels sådana företag, som blivit slutförda
och godkända men ännu ej kommit i åtnjutande av tilläggsbidrag, dels och
sådana företag, som ännu ej godkänts men vore berättigade att erhålla tillläggsbidrag.
För bada grupperna skulle, för att möjliggöra högsta medgivna
tilläggsbidrag, erfordras 3,664,600 kronor. Styrelsens förslag innebär emellertid,
att det ytterligare tilläggsbidraget skall avse endast vägdistrikt med
en vägskatt per fyrk av 35 öre och däröver, sålunda att sammanlagda tillläggsbidraget
borde vid här efteråt angivna skattesiffror uppbringas till följande
procent av maximitilläggsbidraget:
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
21
Vägskatt per fyrk,
öre.
Sammanlagt tilläggs- bidrag i procent av
m aximitilläggsbidraget.
35—44
55
45—54
65
55 —
75
Medelsbehovet skalle då sammanlagt utgöra 300,000 kronor utöver det
belopp av 330,400 kronor, som redan funnes reserverat till företagen inom
grupp II. Styrelsen har sålunda hemställt örn anvisande för budgetåret
1930/1931 av ett anslag för ändamålet å 300,000 kronor.
Departementschefen har för egen del i ärendet anfört följande:
»Såsom av den föregående redogörelsen framgår, har för ifrågavarande
ändamål tidigare anvisats ett belopp av sammanlagt 6,000,000 kronor. Vid
framläggandet år 1925 av förslag örn beviljande av det senast beslutade anslaget
å 1,000,000 kronor förutsattes, att ytterligare medel för ändamålet icke
skulle ifrågakomma. Ett motionsvis väckt förslag örn sistnämnda anslags
höjande till av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen begärt belopp av 1,500,000
kronor blev också av riksdagen avslaget.
Nu har emellertid riksdagen ansett det förtjäna övervägas, huruvida ej
vissa synnerligen hårt betungade väghållningsdistrikt kunde komma i åtnjutande
av något tilläggsbidrag utöver de belopp, under senare år motsvarande
omkring 40 procent av maximitilläggsbidraget, som utdelats eller avsåges
att utdelas.
I likhet med riksdagen finner jag för egen del det icke kunna förnekas
att, till följd av det under de första åren av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
tillämpade förfaringssättet vid beviljande av tilläggsbidrag, vissa ekonomiskt
svaga väghållningsdistrikt försatts i ett förhållandevis ogynnsamt
läge. Visst fog torde därför kunna anses föreligga för att medel beredas i
syfte att möjliggöra någon ytterligare utdelning av tilläggsbidrag till de
väghållningsdistrikt, vilka i ekonomiskt hänseende äro sämst ställda. I betraktande
av den utav riksdagen antydda begränsningen av ett eventuellt
ytterligare tilläggsbidrag till att avse endast synnerligen hårt betungade
distrikt samt med hänsyn även till det rådande statsfinansiella läget, vilket
nödvändiggör stark återhållsamhet i fråga om nya anslag, finner jag mig
emellertid härvidlag icke kunna gå så långt som av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
föreslagits. I stället har jag ansett mig böra beräkna medel
för ändamålet med utgångspunkt därifrån, att endast vägdistrikt med en
vägskatt per fyrk under år 1929 av 45 öre och däröver böra tillerkännas
ytterligare bidrag samt att dessa bidrag böra avvägas på sådant sätt, att
sammanlagda tilläggsbudget för vederbörande företag kommer att motsvara,
för distrikt med en vägskatt per fyrk av 45—49 öre 55 procent samt
för distrikt med en vägskatt per fyrk av 50 öre och däröver 65 procent av
högsta medgivna tilläggsbidrag. Enligt dessa grunder, vilka synas mig
ägnade att i skälig omfattning tillgodose det av riksdagen angivna syftet med
ett ytterligare tilläggsbidrag, skulle, såvitt angår företag inom grupp I, endast
ett antal hårt betryckta vägdistrikt i Alvsborgs, Västernorrlands, Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län komma i åtnjutande av ytterligare
bidrag. Sammanlagda kostnaden för dessa ytterligare bidrag skulle — fortfarande
med avseende endast å företag inom grupp I — uppgå till omkring
96,500 kronor. Kostnaden för ytterligare bidrag enligt motsvarande grunder
till företag inom grupp II kan för närvarande icke med full tillförlitlighet
beräknas. Emellertid torde tillgång till sist avsedda bidrag kunna beredas
av redan anvisade anslagsbelopp. Efter tilldelning av bidrag till företagen
22
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Utskottets
yttrande.
inom grupp II enligt förut angivna fördelningsgrund av i medeltal omkring
40 procent utav högsta medgivna tilläggsbidrag kan nämligen av förenämnda
reserverade summa å 330,400 kronor väntas återstå ett belopp, som beräknas
förslåjämväl till ytterligare bidrag för företag inom denna grupp. För att härvidlag
bereda erforderlig säkerhetsmarginal lärer emellertid det anslag, som jag för
nästkommande budgetår vill förorda, lämpligen böra avrundas till 100,000kronor.
Vid bifall till detta förslag skulle summan av förut erhållna och nu avsedda
ytterligare tilläggsbidrag komma att motsvara för landet i dess helhet
i genomsnitt 65 procent i stället för enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
förslag 67 procent av maximibidragens totalsumma.
Det ifrågasatta anslagsbeloppet torde böra erhålla reservationsanslags
karaktär.»
Till en början anser sig utskottet till frågans klarläggande böra erinra,
att sedan 1918 års riksdag beviljat ett engångsanslag av 5,000,000 kronor för
beredande av tilläggsbidrag på grund av prisstegringar under kristiden samt
detta belopp sedermera i olika poster i sin helhet anvisats, 1925 års riksdag
ytterligare för ändamålet ställt till förfogande 1,000,000 kronor. Detta skedde
för att mildra den ojämnhet i tilldelningen av medel, som inträtt genom att
under de första åren bidrag för merkostnadernas täckande i regel beviljats
med högsta medgivna belopp. Till stöd härför kunde dock av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
åberopas, att vid statsmakternas ställningstagande år
1918 till frågan det förutsattes, att ifrågavarande tilläggsbidrag skulle utgå
efter i genomsnitt samma procentsats, varmed det ursprungliga statsbidraget
tidigare beviljats (d. v. s. i allmänhet två tredjedelar av kostnaden). Med
hänsyn till att även under normala förhållanden en merkostnad i förhållande
till de ursprungliga kalkylerna ej sällan plägar uppkomma — för vilken merkostnad
intet meranslag lämnas — ansågs dock, att 10 % av merkostnaden
borde fråndragas vid tilläggsbidragets beräkning. Därjämte förutsattes emellertid
hänsynstagande till vederbörande vägdistrikts ekonomiska bärkraft,
vilket också uttryckligen angavs i 1918 års kungörelse i ämnet. Något sådant
hänsynstagande skedde dock, såsom ovan nämnts, under de första åren
icke. Tvärtom voro de av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen utfärdade direktiven
sådana, att vägdistrikten hade anledning räkna med maximitilläggsbidraget
såsom det normalt utgående.
Oavsett vad som sålunda förelupit med avseende å statsmakternas tidigare
ställningstaganden i frågan och väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tillvägagångssätt
vid tidigare beviljade medels fördelning, lärer det enligt utskottets
mening framstå som en billig fordran, att staten bestrider sin skäliga
anpart av kostnaderna för ifrågavarande under kristiden utförda anläggningar,
i regel vägföretag till nytta för den allmänna samfärdseln. Örn redan
den tredjedel av kostnaden för en väganläggning, som ett vägdistrikt hittills
normalt haft att vidkännas, i många fall anses synnerligen betungande, måste
detta i ännu större utsträckning vara förhållandet beträffande vägarbeten,
som planlagts före kriget eller i varje fall innan någon större prisstegring
hunnit göra sig gällande, men genomförts under följande år med då förefintliga
abnormt uppdrivna pris. An mera kännbara bliva ifrågavarande
kapitalutlägg, då vägdistrikten härför nödgats ikläda sig skuld, som måste
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
23
betalas efter elen numera åter inträdda lägre prisnivån, ett förhållande, som
i och för sig kunde tänkas motivera ett högre statligt tilläggsbidrag än det
ursprungligen avsedda.
I verkligheten har dock ej ens den år 1918 föreslagna grunden för dessa tillläggsbidrags
beräkning kunnat upprätthållas. På grund av de förefintliga medlens
otillräcklighet har en allmän inknappning i tilldelningen av anslag
under de sista åren ägt rum, långt under vad som år 1918 angavs som normalt
och vad som vederbörande vägdistrikt — på grund bland annat av
tidigare direkt från den anslagsbeviljande myndigheten väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
gjorda meddelanden -—- också haft befogad anledning räkna
med. Sålunda har en stor del vägdistrikt, oftast de svagast ställda, fått
åtnöjas med ett statligt bidrag av allenast cirka 25 procent för den inträdda
merkostnaden (d. v. s. omkring 40 procent av maximitilläggsbidraget).
Att märka bratt den uppkomna merkostnaden åifrågavarande kristidsarbeten
ofta varit högst betydande. Ej sällan torde kostnadsökningen uppgå till det
dubbla av det belopp, varmed man i den ursprungligen fastställda planen räknat.
Yid nu angivna förhållanden kan utskottet ej tillstyrka någon nedsättning
i det belopp av 300,000 kronor, som av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
för ändamålet begärts. Även detta belopp mäste anses knappt tilltaget.
Men genom detsammas beviljande skulle åtminstone beträffande de hårdast
betungade väghällningsdistrikten kunna i ej oväsentlig grad undanröjas
ojämnheterna och orättvisorna vid det ursprungliga anslagets fördelning.
Någon höjning av detta belopp, 300,000 kronor, anser sig utskottet å andra
sidan ej kunna förorda med hänsyn till den så sent som 1929 av riksdagen
i frågan intagna ståndpunkten. Enligt vad riksdagen då uttalade borde anvisande
av ytterligare medel endast ifrågakomma, i den mån detta vore erforderligt
för åstadkommande av visst begränsat ytterligare bistånd till
de hårdast betungade väghällningsdistrikten. Genom att nu 300,000 kronor
beviljas skulle dock bliva möjligt att tillförsäkra distrikt med en vägskatt
av 35—44 öre ett tilläggsbidrag, uppgående till 55 % av det ursprungligen
tänkta maximitilläggsbidraget. För vägdistrikt, betungade av ännu högre
vägskatt, bliver nämnda procentsats än högre; vid en vägskatt av 55 öre
eller däröver kommer den att uppgå till 15%.
Utskottet får alltså hemställa,
att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
förslag och de av herrar Hansén m. fl. och Selberg m. fl. i
ämnet väckta motionerna (1:181 och 11:319) till tilläggsbidrag
till vissa väganläggnings- och brobyggnads- m. fl. företag, utöver
förut för ändamålet beviljade medel, för budgetåret 1930/1931
anvisa ett extra reservationsanslag av 300,000 kronor.
12:o) Kungl. Maj:t har (punkt 20) föreslagit riksdagen
dels till förbättring och underhåll av för automobiltrafiken viktiga gator
och vägar i städerna för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag
av 8,138,000 kronor, att direkt utgå av automobilskattemedel;
dels och antaga följande
Förbättring
och underhåll
av för
automobiltrafiken
viktiga gator
och vägar
1 städerna.
[20.]
24
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Förslag
till
Förordning1
om fördelning av automobilskattemedel.
Härigenom förordnas som följer:
1 §''
De under visst budgetår jämlikt förordningarna örn automobilskatt, örn
särskild skatt å automobilgummiringar och örn särskild skatt å bensin och
motorsprit eller jämlikt de särskilda bestämmelser, Konungen enligt 18 § i
förstnämnda förordning må hava meddelat, influtna skattemedlen (automobilskattemedel)
skola i räkenskaperna från vederbörande anslag under riksstatens
sjätte huvudtitel omföras till en särskild, av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
förvaltad fond, benämnd statens automobilskattemedelsfond.
Från nämnda fond skola i första hand bestridas dels hälften av de enligt
gallan de lagar angående väghållningsbesvärets utgörande på landet samt örn
ödebygdsvägar utgående statsbidragen till vägunderhåll och vinterväghållning,
dels vad av automobilskattemedel skall utgå i avlöning åt vägingenjörer,
biträdande vägingenjörer och vägingenjörsassistenter, dels ock vad som,
jämlikt i sådant avseende gällande bestämmelser, av de enligt förenämnda
förordning örn särskild skatt å bensin och motorsprit influtna medlen skall
ställas till lantbruksstyrelsens förfogande att användas till fiskerinäringens
befrämjande.
Av återstående skattemedel skola tjugu procent tillfalla rikets städer för
att användas till dessas gatu- och väghållning samt åttio procent landsbygden
för att användas företrädesvis till förbättring och underhåll av för den allmänna
samfärdseln särskilt betydelsefulla vägar och broar.
2§-
Av städerna tillkommande andel av skattemedlen skola åttio procent fördelas
mellan de särskilda städerna i förhållande till de belopp, som från
dem influtit i automobilskatt.
Angående fördelningen av återstående tjugu procent förordnar Konungen.
3 §•
1 mom. Av landsbygdens andel av skattemedlen fördelas åttiofem procent
på följande sätt:
a) Till väghållningsdistrikt, vars samtliga vägar övertagits till underhåll
medelst vägkassan, utgår bidrag med fyrtiofem procent av distriktets verkliga
kostnad för vägunderhåll och vinterväghållning under nästföregående kalenderår,
dock allenast därest vägunderhållet hela det året ålegat vägkassan;
och skall därvid i nämnda kostnad jämväl inbegripas all förvaltningskostnad,
som icke uppenbarligen avser byggande av väg.
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
25
Till grund för beräknandet av ovan berörda verkliga kostnad skola läggas
på föreskrivet sätt förda och granskade räkenskaper. Försummar väghållningsdistrikt
att förebringa nöjaktig utredning örn storleken av samma kostnad,
må, i den ordning Konungen bestämmer, väghållningsdistriktets rätt
till nu omförmält bidrag förklaras förverkad.
b) Yad av omförmälda åttiofem procent återstår skall tillgodokomma de
särskilda länen i förhållande till de belopp, som influtit i automobilskatt
från respektive läns landsbygd, därvid iakttages, att Kalmar läns landstingsområden
betraktas såsom särskilda län.
2 mom. Av återstående femton procent må ett belopp, motsvarande högst
en halv procent av landsbygdens andel av skattemedlen, enligt Konungens
förordnande användas till understödjande av sådana forsknings- och undersökningsarbeten,
som anses i synnerlig grad befrämja ett ändamålsenligt
användande av ifrågavarande skattemedel, och återstoden mellan länen fördelas
på sätt Konungen förordnar.
4§-
Konungen eller, efter Konungens bestämmande, underordnad myndighet
äger att av skattemedel, som enligt 3 § 1 mom. b) och 2 mom. skola tillgodokomma
visst län, årligen bevilja bidrag till förbättring av för automobiltrafiken
särskilt viktiga vägar och broar inom länet.
Av skattemedel, som nyss sagts, äger ock Konungen årligen bevilja bidrag
till underhåll av sådana av vederbörande vägkassa underhållna vägar
och broar, vilkas underhåll på grund av automobiltrafik i synnerlig grad
försvåras, ävensom till sådan vinterväghållning, som är till särskilt gagn för
automobiltrafiken.
Yad av länet tillkommande skattemedel ej åtgår till beviljade bidrag skall
besparas, intill dess sålunda uppkommet överskott bliver i enahanda ordning
utdelat eller örn dess användning annorledes förordnas.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1930, från och med vilken dag
förordningen den 28 maj 1926 (nr 161) örn fördelning av automobilskattemedel
upphör att gälla; dock att beträffande bidrag, som avses i 3 § 1
mom. a), de äldre bestämmelserna skola fortfarande gälla intill fördelningen
av de under budgetåret 1930/1931 inflytande skattemedlen.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 85—110 av åberopade statsrådsprotokollet.
I
I samband med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har i följande inom
riksdagen väckta motioner hemställts,
dels av herr E. B. Andersson m. fl. (motionen I: 48) och av herr O. Jeppsson
m. fl. (den likalydande motionen II: 87), att riksdagen måtte besluta, att den
av Kungl. Majit i årets statsverksproposition under sjätte huvudtiteln före
-
26
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Höjning av
vägdistriktens
direkta underhållsbidrag.
slagna Förordning om fördelning av automobilskattemedel antages med den
ändring, att 3 § 1 mom. a) får följande lydelse:
3§-
1 mom. Av landsbygdens andel av skattemedlen fördelas åttiofem procent
på följande sätt: a) Till väghållningsdistrikt, vars samtliga vägar övertagits
till underhåll medelst vägkassan, utgår bidrag med femtio procent av
distriktets verkliga kostnad — —--—-----— — ■—---
förklaras förverkad;
dels av herr N. Gabrielsson m. fl. (motionen I: 49), att riksdagen ville hos
Kungl. Maj:t hemställa örn sådan ändring av Kungl. Maj:ts kungörelse den
10 augusti 1928 (nr 327) angående statsbidrag till allmänna vägars byggande
m. m., att kostnaden för utförande av i motionen omnämnda vägarbeten
kommer att helt bekostas av automobilskattemedel, eller vidtaga de andra
åtgärder, som för vinnande av samma syfte kunna befinnas erforderliga;
dels ock av herr C. P. Olsson i Mellerud m. fl. (motionen II: 83), att riksdagen
måtte besluta, att för vägdistrikt, vars samtliga vägar övertagits till
underhåll medelst vägkassan, höja det direkta bidraget till vägunderhållet
till 55 % av vägdistriktets verkliga kostnad för vägunderhåll och vinterväghållning.
I fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,
får utskottet hänvisa till motionerna.
I samband härmed får utskottet erinra, att under punkt 5:o) här ovan
avgivits yttrande över en av herr E. Hultman väckt motion II: 185 angående
ökat bidrag från automobilskattemedel för marklösen. I
I avseende å en väckt fråga örn ytterligare höjning av vägdistriktens underhållsbidrag
har departementschefen under hänvisning till en lämnad översikt
anfört följande:
»Av den lämnade översikten framgår, att en betydande ökning av bidragen
till vägunderhåll och vinterväghållning under de senaste åren ägt rum. Ett
kraftigt stöd har härigenom givits vägdistrikten vid bärandet av de ökade
bördor, som den hastigt stegrade automobiltrafiken och den därav betingade
omdaningen av landets vägväsen pålagt distrikten. På grund av underhållsbidragens
starka ökning har även inträtt en avsevärd förskjutning i förhållandet
mellan å ena sidan summan av dessa bidrag och å andra sidan de
medel, som stå till förfogande för arbeten med vägförbättringar.
Alltjämt faller likväl på vägdistrikten en avsevärd underhållstunga, vars
storlek i väsentlig mån betingas av motorfordonstrafiken och som visar
tendens att fortfarande stiga. Härtill kommer den på vägdistrikten belöpande,
för distriktens ekonomi ofta ganska betydande anparten av kostnaderna fölen
mångfald, jämväl av motorfordonstrafikens utveckling väsentligen betingade
arbeten med vägförbättringar av olika slag. Vägbeskattningen är också —
även örn den de sista åren i stort sett minskats något — fortfarande i flertalet
vägdistrikt synnerligen hög. Av landets 379 vägdistrikt hade under år
1929 232 en vägskatt per fyrk av över 20 öre, 84 distrikt hade en skatt
av över 30 öre per fyrk, och i 34 distrikt översteg vägskatten 40 öre per
fyrk. Motsvarande siffror utgjorde för år 1927 respektive 309, 163 och 69.
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
27
Att önskemål om lättnad i vägdistriktens ekonomiska börda genom ytterligare
ökning av det till distrikten utgående direkta underhållsbidraget från
skilda håll framkommit och jämväl funnit uttryck inom riksdagen, är under
im angivna förhållanden förklarligt.
Hedan av sålunda antydda skäl skulle jag för min del finna någon ytterligare
höjning av det direkta underhållsbidraget vara önskvärd. En omständighet,
som i sin mån bidrager att framhäva behovet av en dylik höjning, ligger
vidare däri, att man för framtiden synes böra räkna med en större hastighet
för motorfordon än för närvarande. I det förslag till ny förordning örn
motorfordon, som framlagts av 1927 års motorfordonssakkuniga och som för
närvarande är under behandling inom kommunikationsdepartementet, har föreslagits
ett borttagande av nuvarande hastighetsbestämmelser för vanliga
personautomobiler i trafik å landsbygden samt avsevärda höjningar av nuvarande
maximihastighet för de kategorier av automobiler, beträffande vilka
fri hastighet ej skulle medgivas. Även örn det måhända icke visar sig möjligt
att i detta avseende gå fullt så långt, som de sakkunniga ifrågasatt, lära
dock — så vitt nu kan bedömas — väsentliga lättnader i gällande föreskrifter
beträffande maximihastighet böra äga rum. Givet är att en genomgående
ökning av motorfordonens hastighet måste vara ägnad att medföra
större slitning av vägarna och därmed även ökad kostnad för vägunderhållet.
Mot en ny höjning av det direkta underhållsbidraget kan givetvis invändas,
att en sådan skulle ytterligare inkräkta på den anpart av automobilskattemedlen,
som är avsedd för förbättringsarbeten. Jag är ingalunda
främmande för denna synpunkt. Såsom jag vid frågans behandling år 1929
antydde, är det naturligen av stor betydelse att automobilskattemedlen i
tillräcklig utsträckning användas för åtgärder till förbättring och förstärkning
av befintliga vägar, vilka åtgärder bidraga att nedbringa kostnaderna såväl
för vägarnas underhåll som för motorfordonens drift samt vilka även öka
trafiksäkerheten. Men å andra sidan bör — på sätt jag i nyssnämnda sammanhang
jämväl betonade — ej heller förbises, att även ett förbättrat vägunderhåll
i och för sig är av den största betydelse för trafiken tack vare
den minskning i slitnings- och driftkostnader för fordonen, som därav möjliggöres.
Det må ock framhållas, att under de senaste åren över hela
landet utförts ett mycket omfattande vägförbättringsarbete, varigenom en
betydande höjning av vägarnas standard åstadkommits. Härtill kommer
att, därest riksdagen godkänner vad jag i det följande ämnar förorda beträffande
sättet för gäldande i vissa fall av kostnaderna för bidrag till s. k.
varaktiga vägbeläggningar, en minskning i belastningen å länsfonderna med
därav följande ökning av medelstillgången för andra arbeten skulle uppstå
utan motsvarande ökning i belastningen å de för vägunderhåll avsedda
medlen.
Vid övervägande av samtliga nu antydda omständigheter och i betraktande
tillika av den avsevärda stegring i inkomsterna av automobilskattemedlen,
som beräknats för nästkommande budgetår, har jag ansett ytterligare
höjning av vägdistriktens direkta underhållsbidrag kunna ifrågakomma.
Jag finnér mig böra tillstyrka, att bidraget bestämmes till 45 i stället för,
såsom nu gäller 40 procent, av den verkliga underhållskostnaden.
Till en översikt över verkningarna av detta förslag på fördelningen av
automobilskattemedlen återkommer jag i det följande, sedan jag behandlat
vissa övriga förslag av natur att kunna påverka fördelningen. Hedan nu må
emellertid nämnas, att härvid skulle till fördelning på länsfonderna återstå
ungefär lika stort belopp, som enligt förut återgivna beräkningar belöper på
dessa fonder för budgetåret 1929/1930.»
28
>Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Av den nya
vägorganisationen
påkallade
ändringar.
Statsbidrag
till varaktiga
vägbeläggningar.
Vad härefter angår de ändringar i förordningen om fördelning av automobilskattemedel,
som påkallas för genomförande av den år 1929 beslutade nya
vägorganisationen, bär väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i skrivelse den 14
september 1929 framlagt förslag i detta hänseende.
Efter redogörelse för styrelsens förslag och däröver avgivna yttranden
har departementschefen för egen del anfört följande:
»Av vad jag i samband med behandlingen av anslagen till den lokala
vägorganisationen yttrat och föreslagit framgår, att jag — i anslutning till
vad riksdagen härutinnan anfört — icke finner andra kostnader för nämnda
organisation än avlöningarna till vägingenjörer, biträdande vägingenjörer
och vagingen j Örsås sisten ter böra bestridas av automobilskattemedel. ''Mot
sa-kliga innebörden .av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag beträffande
1 § i förordningen har jag i övrigt ingen erinran. På sätt riksrakenskapsverket
föreslagit, torde emellertid i denna paragraf böra intagas
en föreskrift rörande omföring av de inflytande automobilskattemedlen från
vederbörande utgiftsanslag till den år 1929 beslutade automobilskattemedelsfonden.
I förordningens 3 § 1 mom. a) torde böra intagas bestämmelse örn den
av mig nyss förordade höjningen utav vägdistriktens direkta underhållsbidrag
från 40 till 45 procent av verkliga underhållskostnaden.
I anslutning till vad som vid beslutet örn den nya vägorganisationen förutsatts
med avseende å prövningen av ärenden rörande bidrag till förbättringsarbeten
torde 4 § i förordningen böra erhålla sådan avfattning, att beslut
örn dylika bidrag må kunna meddelas antingen av Kungl. Majit eller
ock, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, av underordnad myndighet. Närmare
föreskrifter härutinnan torde böra meddelas i administrativ väg. I enlighet
med den ståndpunkt jag förut intagit, torde bestämmelserna i sistnämnda
paragraf örn det extra underhållsbidraget böra bibehållas.
Vidkommande väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag örn en ny paragraf,
innefattande en allmän regel rörande användningen av städerna tillfallande
automobilskattemedel, tillåter jag mig fästa uppmärksamheten därå,
att i 1 § av förordningen redan är upptaget ett allmänt stadgande i detta
hänseende, nämligen att ifrågavarande, medel av städerna skola »användas
för dessas gatu- och väghållning». Vid sådant förhållande synes den av
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagna bestämmelsen icke vara här
erforderlig utan densamma lärer lämpligen fortfarande böra bibehållas i en
administrativ författning med närmare tillämpningsföreskrifter beträffande
fördelningen av automobilskattemedel.
. Av vad här anförts framgår, att ändringar erfordras i flertalet av förordningens
paragrafer. Vid sådant förhållande synes det vara lämpligast, att
en helt ny förordning utfärdas med upphävande av den nu gällande. I anslutning
till det anförda och med iakttagande av vissa här icke särskilt berörda
redaktionella jämkningar torde denna förordning böra erhålla den lydelse,
som längre fram angives.
Den nya förordningen lärer böra träda i kraft den 1 juli 1930, dock att
beträffande vägdistriktens direkta underhållsbidrag den föreslagna höjningen
givetvis bör erhålla tillämpning först vid fördelningen av de under budgetåret
1930/1931 inflytande automobilskattemedlen.»
Slutligen har departementschefen behandlat frågan örn sättet för bestridande
av bidrag av automobilskattemedel till s. k. varaktiga vägbeläggningar
(vägbanans stensättning, beläggning med betong, asfalt och dylikt).
Statsutskottets utlåtande Nr 6. 29
Efter redogörelse för vad i ärendet tidigare förekommit har departementschefen
för egen del anfört följande:
»Uppenbarligen är det förenat med stora svårigheter att på förevarande
område ernå en klar begreppsbestämning. Erågan, huruvida varaktiga vägbeläggningar
ur strängt saklig synpunkt äro att anse såsom vägförbättringar
eller såsom underhåll av väg, synes emellertid icke vara av avgörande betydelse,
då det gäller att avväga statens ställning i fråga örn formen för
bidrag till dessa åtgärder. Även örn ur rent teknisk synpunkt fog kan synas
finnas för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens åsikt, att de varaktiga beläggningarna
principiellt böra betraktas såsom vägförbättringsåtgärder, lära dock,
enligt vad erfarenheten numera givit vid handen, sådana omständigheter
kunna föreligga, som av praktiska hänsyn göra det påkallat, att åtgärderna
i fråga med avseende å sättet för deras finansiering betraktas såsom likställda
med vägunderhåll.
Det har nämligen visat sig, att ett strängt fasthållande vid regeln att de
varaktiga beläggningarna i bidragshänseende böra anses såsom vägförbättringar
kan vålla svårigheter för åstadkommande av dylika beläggningar i
fall, där sådana äro av behovet påkallade samt även ur allmän ekonomisk
synpunkt önskvärda. Från länens automobilskattefonder kunna bidrag till
större dylika arbeten vanligen icke beredas på en gång, utan bidragen måste
i regel fördelas på ett flertal år, och då dessa arbeten —• i motsats till vad
fallet är med större vägförbättringsarbeten i egentlig mening — kunna utföras
inom en jämförelsevis kort tidrymd, blir följden den, att vägdistrikten
måste under den tid, som förflyter intill dess bidraget till fullo utbetalts,
utan bidrag bestrida utgiften för ränta å de lån, som måste upptagas för
anläggningskostnadens gäldande. Givet är, att detta avsevärt begränsar möjligheterna
för vägdistrikten att utföra varaktiga beläggningar. Intresset härför
måste också naturligen bliva mindre i samma män som bidraget till
kostnaderna för vanligt grusunderhåll ökas. Yid bifall till vad jag i det
föregående ifrågasatt skulle sistnämnda, årligen utgående bidrag uppgå till
samma andel av kostnaden, som — i regel med fördelning på åtskilliga år
—- i normala fall högst kan påräknas såsom bidrag för förbättringsarbeten.
Om däremot varaktiga beläggningar finge, på sätt i Stockholms län tidigare
skett, betraktas såsom »kapitaliserat underhåll», skulle vägdistrikten
erhålla årliga bidrag såväl till amortering som till räntor å erforderliga lån
för beläggningarnas utförande. Härigenom skulle distriktens initiativ kunna
påräknas och dylika arbeten alltså lättare kunna komma till utförande, då
de ur ekonomisk synpunkt äro påkallade.
Det huvudsakliga skäl, som anförts gentemot ett förfaringssätt av sist avsedda
innebörd -— nämligen att, örn bidrag av underhållsmedel utginge till
ränta och amortering av lån för varaktiga beläggningar, omfattningen av ett
läns arbeten av ifrågavarande art skulle inverka på storleken av övriga läns
automobilskattefonder genom minskning av det belopp), som stöde till förfogande
för fördelning å länens automobilskattefonder — synes, såsom reservanterna
i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen påpekat, i själva verket förlora
sin betydelse, därest dylika bidrag beviljas endast i de fall, då årskostnaden
för vanligt grusunderhåll visas vara lika stor som eller större än den annuitet,
som erfordras för gäldande av ränta och amortering å erforderligt
lån under amorteringstiden, jämte den ärliga kostnaden för beläggningens
underhåll under samma tid. Härvid förutsättes tillika, att den i värjo särskilt
fall bestämda, verkliga amorteringstiden, vilken alltså lägges till grund
för kostnadsjämförelsen, icke får göras längre än beläggningens beräknade
livslängd, samt att de framlagda kostnadsuppgifterna bliva omsorgs
-
30
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
fullt prövade, irman dylik fråga avgöres. Under dessa förutsättningar kan
förfaringssättet i fråga uppenbarligen icke medföra minskning av det på
länsfonderna fördelbara beloppet. Tvärtom måste det, därest den årliga
kostnaden för grusunderhåll är större än summan av annuiteten å lånet för
varaktig beläggning oell underhållskostnaden för beläggningen, medföra en
minskning av det tidigare utgående underhållsbidraget och därmed en ökning
av det på länsfonderna fördelbara belojipet. Uppenbart är, att berörda förfaringssätt
i dylika fall är till ekonomisk fördel icke blott för vägdistrikten
utan jämväl för statsverket; i sistnämnda hänseende må framhållas, att förfaringssättet
medför en minskad belastning även å det anslag av allmänna
statsmedel, från vilket hälften av de enligt väglagen utgående underhållsbidragen
bestrides.
Härtill kommer, att efter allt att döma varaktiga beläggningar på vägar
med stark trafik, samtidigt som de borteliminera den på sina håll besvärande
dammplågan, möjliggöra en icke obetydlig nationalekonomisk vinst
till följd av minskad slitning av motorfordonen samt reducerad bensinåtgång
för desamma. Utländska försök synas giva vid handen, att särskilt i sistnämnda
hänseende en avsevärd besparing vinnes genom varaktiga beläggningar.
Med hänsyn till vad nu anförts och i betraktande jämväl av att hela den
behandlade frågan genom den senast vidtagna och nu föreslagna ytterligare
höjningen av vägdistriktens direkta underhållsbidrag kommit i ett uti viss
mån ändrat läge, vid vilket förhållande utsikten minskats att ur länsfonderna
erhålla tillräckliga medel för mera kostsamma permanentbeläggningsarbeten,
har jag ansett mig böra tillstyrka, att möjlighet beredes att i fall,
där nyss angivna förutsättningar föreligga, lämna medgivande för vägdistrikten
att till annuiteten å lån för varaktiga beläggningar erhålla bidrag såsom
till kostnad för vägunderhåll. Dylikt medgivande torde före arbetets igångsättande
böra lämnas av Kungl. Maj:t. För vinnande av erforderlig garanti
för att arbetet även ur teknisk synpunkt grundas på i alla avseenden riktiga
förutsättningar torde jämväl böra stadgas, att plan för arbetet skall fastställas
av Kungl. Maj:t. Vägdistrikt, som önskar utföra varaktig beläggning och
därtill erhålla bidrag av underhållsmedel, bör alltså hava att hos Kungl.
Majit göra ansökning örn tillstånd härtill samt om godkännande av plan för
arbetet. Önskar vägdistrikt för arbetets utförande upptaga lån, för vilket
Kungl. Majlis tillstånd erfordras, bör ansökan därom göras samtidigt med
framställning om medgivande till annuitetens inräknande i underhållskostnaden
samt om godkännande av plan för arbetet för att vid ärendenas beredning
inom respektive departement frågan i dess helhet skall kulina överskådas.
Då det uppenbarligen är av stor vikt, att utförandet av varaktiga beläggningar
underkastas vederbörlig kontroll, torde dylikt arbete böra ställas under
tillsyn av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen eller vederbörande vägingenjör.
Vill vägdistrikt under andra förutsättningar än de här angivna utföra varaktig
beläggning, bör däremot företaget behandlas på samma sätt som
vanlig vägförbättring och bidrag till dylikt arbete utgå från länets automobilskattefond.
Detsamma torde i allmänhet också böra bliva förhållandet
i sådana fall, då visserligen förenämnda förutsättningar äro för handen men
beläggningsarbetet är av så ringa omfattning, att kostnadsbidraget utan att
lägga hinder i vägen för beviljande av bidrag till andra nödvändiga arbeten
kan utgå från länsfonden med uppdelning allenast på ett fåtal år.
För genomförande av vad sålunda ifrågasatts torde bland de till kungörelsen
den 22 oktober 1927 (nr 383) angående dispositionen av anslag till vägunderhållet
på landet m. m. fogade anvisningarna rörande beräkningen av
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
31
de till vägliållningsdistrikten utgående bidragen till vägunderhåll och vinterväghållning
böra införas en bestämmelse av huvudsaklig innebörd att Kungl.
Majit må, när särskilda skäl därtill äro och statsbidrag eljest ej ifrågasättes
till arbetet, medgiva att bidrag beräknas å annuitet för lån, som upptages
för utförande av varaktig beläggning av vägbana. I administrativ väg torde
vidare böra meddelas bestämmelser angående sättet för ansökning örn dylikt
medgivande, den utredning som i sådant ärende bör förebringas, kontroll å
arbetet m. m. Måhända torde ock av Kungl. Majit eller väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
böra utgivas tekniska anvisningar rörande arbeten av
förevarande art.
Därest riksdagen icke framställer erinran mot vad här ifrågasatts, har
jag för avsikt att hos Kungl. Majit tillstyrka utfärdande av bestämmelser i
anslutning tili det anförda.
Genom vad nu förordats ernås givetvis icke någon slutgiltig lösning av
frågan örn varaktiga beläggningar i dess helhet. För ett ståndpunktstagande
härutinnan synes tidpunkten näppeligen ännu vara inne utan ytterligare
erfarenhet av motorfordonstrafikens utveckling böra avvaktas. Aven ett beslut
av den mera begränsade räckvidd, som jag här ifrågasatt, torde dock
kunna bliva av en icke oväsentlig betydelse för utvecklingen av vägväsendet,
i vad det avser landets mest trafikerade huvudvägar. Särskilt med hänsyn
till de pågående förberedelserna för upprättande av flerårsplaner för de olika
länen synes det ock vara av vikt, att ett dylikt beslut nu kommer till stånd.»
Sedan departementschefen sålunda behandlat de olika frågor, som inverka
på den huvudsakliga fördelningen av automobilskattemedlen m. m., har han
meddelat en beräkning av nämnda fördelning för budgetåret 1930/1931. Med
förut angivna utgångspunkter skulle denna fördelning te sig på följande sätt:
1930/1931 års automobilsJcattemedel.
Till vägunderhåll m. m.
enligt väglagen (15 % å
verklig resp. uppskattad
kostnad för år 1929)
6,000,000 kr.
47,000,000 kr.
Avlöning åt vägingenjörer, Återstod att fördelas mellan
biträdande vägingenjörer städer och landsbygd
och vägingeniörsassistenter 40,690,000 kr.
310,000 kr.
Städernas totala andel (20 %)
8,138,000 kr.
Landsbygdens totala andel (80 %)
32,552,000 kr.
Utjärnningsandelen (15 %) Återstående andel (85 %)
4,882,800 kr. 27,669,200 kr.
Vägdistriktens direkta Länens ordinarie andelar
underhållsbidrag (45 % å 8,994,200 kr.
verklig kostnad för år 1930)
18,675,000 kr.
Underhållsbidragen skulle alltså utgöra sammanlagt 24,675,000 kronor,
medan på länens automobilskattefonder skulle fördelas, efter avdrag av
medel till forskningsarbeten, omkring 13,700,000 kronor.
I enlighet med denna beräkning skulle anslagen av automobilskattemedel
samt det av allmänna statsmedel utgående anslaget till bidrag till vägunderhållet
på landet m. m. för nästkommande budgetår upptagas på följande sätt:
Automobilskattemedlens
uppdelning å
anslag.
32
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
TJtskottets
yttrande.
Yägingenjörer, biträdande vägingenjörer och vägingenjörs
assistenter
......................................................................... kronor 310,000
Förbättring och underhåll av för automobiltrafiken viktiga
gator och vägar i städerna ................................................ » 8,138,000
Förbättring och underhåll av för automobiltrafiken viktiga
vägar å landsbygden............................................................ » 32,552,000
Bidrag till vägunderhållet på landet m. m............................ » 6,000,000
Ytterligare bidrag till vägunderhållet på landet m. m....... » 6,000,000.
Utskottet tillstyrker departementschefens förslag, att det extra bidraget
från automobils/cattemedel till vägarnas underhåll på landsbygden höjes till 45
procent. Inräknat det ordinarie underhållsbidraget på 30 procent enligt
väglagen skulle alltså 75 procent av kostnaderna för underhållet falla på
staten och 25 procent på vederbörande vägliållningsskyldiga. De motionsvis
framställda yrkandena örn ytterligare höjning av detta bidrag kan utskottet
ej biträda.
I avseende å frågan örn varaktiga beläggningar får utskottet anföra följande.
En vägs permanentbeläggning (med gatsten, cementbetong, asfalt eller
annat mera bestående beläggningsmateriel) är, som allmänt torde vara känt,
ett synnerligen kapitalkrävande arbete, vilket ej sällan för vederbörande vägdistrikt
gör låns upptagande erforderligt. Mot att hänföra utgifterna för ett
så omfattande företag till vanlig underhållskostnad måste därför självklart
tvekan hysas. Så sent som år 1928 har också riksdagen — i anslutning till
ett av vederbörande departementschef i statsverkspropositionen då gjort uttalande
— som sin mening framhållit, att dylika arbeten vore i bidragshänseende
att betrakta, ej som underhållsarbeten utan som vägförbättringsföretag,
till vilka statsbidrag endast finge utgå i den för dylika förbättringsarbeten
stadgade ordning.
För egen del måste utskottet — lika med väg- och vatten byggnadsstyrelsen
— anse de sålunda anförda betänkligheterna alltjämt äga sitt berättigande.
Örn utskottet det oaktat ej velat motsätta sig ett frångående av den
sålunda tidigare intagna ståndpunkten, har detta i huvudsak skett med hänsyn
till följande omständigheter.
Bestämmande vid statsmakternas tidigare ställningstagande i frågan lärer
bland annat hava varit det förhållandet, att arbeten, hänförliga till vägarnas
underhåll (exempelvis grusning m. m.), i motsats till vägförbättringsf öre tagen,
i allmänhet ej äro föremål för någon statlig förhandsgranskning med avseende
å deras planläggning m. m. Enligt det nu framlagda förslaget förutsättes,
vad permanentbeläggningarna beträffar, dylik granskning även örn
kostnaderna för desamma betraktas som underhållsutgifter. Yägdistrikt, som
önskar att i underhållskostnad inräkna kostnaderna för lån, upptaget för
varaktiga beläggningar, skulle sålunda vara skyldigt att låta planen för beläggningsarbetet
underkastas statlig granskning och fastställelse, allt i överensstämmelse
med vad som sker beträffande de statsunderstödda vägförbättringsföretagen.
Härigenom uppnås alltså en önskvärd kontroll över ar
-
Statsutskottets utlåtande Nr 6. 33
betet såväl i tekniskt avseende som beträffande dess ekonomiska förutsättningar.
Ett annat förhållande, vartill hänsyn också bör tagas, är önskvärdheten
av att den till vägförbättringsarbeten avsedda delen av automobilskattemedlen
må kunna i största möjliga utsträckning disponeras för andra vägförbättringsarbeten
än permanentbeläggningar. Som bekant kommer denna
vägförbättringsarbetenas anpart i automobilskattemedlen — vilken redan tidigare
åtminstone inom vissa län varit knapp i förhållande till de alltjämt
stegrade behoven — att ytterligare nedskäras, efterhand som beslutade ökningar
i underhållsbidragens procentsats hinna träda i kraft. Det underhållsbidrag,
varmed man för budgetåret 1928/1929 hade att räkna, utgjorde
allenast 55 % (varav 25 % i extra bidrag av automobilskattemedel); enligt
Kungl. Maj:ts av utskottet tillstyrkta förslag kommer motsvarande procentsats
att för budgetåret 1930/1931 uppgå till 75 % (varav 45 % i extra bidrag
av automobilskattemedel). Till vägförbättringsarbeten stodo under budgetåret
1928/1929 i runt tal 19,000,000 kronor till förfogande, medan motsvarande
siffra för budgetåret 1930/1931 kunnat beräknas till allenast cirka
13,500,000 kronor till följd av höjningarna i underhållsbidraget.1)
För att i någon mån motverka den sålunda inträdda minskningen i tillgängligt
anslag till vägförbättringar under en tid, då hela vårt vägväsen är
statt i kraftig utveckling, framstår självfallet som önskvärt, att ytterligare
medel må kunna frigöras genom att åtminstone en del av utgifterna för
permanentbeläggningar överflyttas från vägförbättringarnas andel i automobilskattemedlen
till underhållsandelen. Detta bör dock endast få ske i
sådana fall, då underhållskostnaderna, enkannerligen statens andel i dessa
kostnader, ej härigenom ökas, d. v. s. att permanentbeläggning ej förutsättes
äga rum, förrän vinsten härav är säker och påtaglig. Såsom exempel
härå må anföras det av två reservanter i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen angivna
tänkta fallet, att ett väghållningsdistrikt för underhåll av en grusad huvudväg
nu har en utgift på 100,000 kronor örn året, men denna kostnad efter
genomförd varaktig beläggning bevisligen kan nedbringas till 80,000 kronor
(däri inbegripet ränta och amortering å upptaget lån samt kostnad för deli
nya beläggningens underhåll).
Vid lämnande av ett medgivande örn inräknande av permanentbeläggiiingskostnader
i vägunderhållet måste alltså enligt utskottets mening vissa begränsningar
vidtagas. För att beläggningskostnaden må med avseende å
ränta och amortering betraktas som underhåll, bör sålunda först och främst
fordras, att medgivande härtill av Kungl. Majit lämnats. Från vägdistriktets
sida bör härvid förebringas tillförlitlig utredning örn å ena sidan verkliga
kostnaden för vanligt underhåll, d. v. s. vägens makadamisering och gräsning
samt övriga löpande utgifter av beskaffenhet att rätteligen böra påföras
underhållet, och å andra sidan motsvarande kostnader efter vägens
permanentbeläggning, innefattande jämväl vad som erfordras för gäldande av
ränta och amortering å för ändamålet upptaget lån. Amorteringstiden bör
1 För budgetåret 1929/1930 kan likaledes förbättringsarbetenas anpart beräknas till cirka
13,500,000 kronor. Underhållsbidraget uppgår till 70 % (varav 40 % i extra bidrag av automobilskattemedel).
Bihang till riksdagens protokoll WHO. ti sami. 0 käft. (Nr 6.)
491 30 ,‘3
34
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
ej få tillmätas längre än som med en försiktig beräkning av tiden för beläggningens
bestånd kan anses rättmätigt. Ifrågavarande kalkyler böra verifieras
oell som riktiga betecknas, förutom av vederbörande vägingengör, jämväl av
väg- oell vattenbyggnadsstyrelsen. Utredning bör ock förebringas därom,
att vägen ej endast beträffande förefintlig trafik utan ock i fråga om läge
och sträckning är av sådan beskaffenhet, att den lämpligen bör permanentbeläggas.
Innan arbetet igångsättes, måste alltså rätningar av kurvor, omläggningar
av vägens sträckning med hänsyn till järnvägskorsningar och
broombyggnader samt andra förbättrings- och utvidgningsåtgärder av olika
slag vara företagna. I den mån statsbidrag kräves även till dessa förbättrings-
och utvidgningsåtgärder bör detta utgå från vederbörande läns ordinarie
andel i automobilskattemedlen (den s. k. länsfonden).
I den mån ansökning även erfordras örn tillstånd att för arbetet upptaga
lån, bör dylik ansökning göras samtidigt med framställningen örn här ovan
avsedda medgivande, detta med hänsyn till att vägdistriktets möjligheter att
ekonomiskt gå i land med företaget må kulina prövas.
Under sålunda angivna förutsättningar och på de villkor, som i övrigt i
statsverkspropositionen angivits, vill utskottet tillstyrka rätt för Kungl. Majit
att medgiva, att ränta och amortering å för varaktig beläggning av vägbana
upptaget lån må inräknas bland övrig underhållskostnad. Utskottet anser
sig dock härvid böra ytterligare erinra örn angelägenheten av en allsidig
och ingående prövning av ifrågavarande, i ekonomiskt avseende i allmänhet
tämligen vittutseende ärenden örn tillstånd till vägars permanentbeläggning,
på det att största grad av säkerhet må kunna vinnas för att de erforderliga
betingelserna härför föreligga.
I ovannämnda inom första kammaren av herr Gabrielsson m. fl. väckta
motion har påyrkats, att kostnaderna för vägförbättringsarbeten, påkallade av
automobiltrafiken, måtte helt bekostas av automobil skattemedel. För närvarande
utgår i regel statsbidrag av automobilskattemedel för dylika vägarbeten med
75 %. Återstoden måste, såsom motionärerna framhållit, täckas av vederbörande
vägliållningsskyldiga, ehuru dessa oftast ej hava något större direkt
intresse av vägens ombyggnad.
Dessa motionsvis framhållna synpunkter lära enligt utskottets mening ej
kunna frånkännas berättigande, i all synnerhet som de vägliållningsskyldiga
— trots utgående statligt underhållsbidrag av 70 % (hädanefter enligt utskottets
förslag 75 %) — ofta hava att vidkännas en betungande kostnad även
för vägarnas löpande underhåll.
Att nu fastslå någon för de väghållningsskyldiga mera gynnsam allmän
norm för det statliga förbättringsbidragets beräkning anser dock utskottet
ej tillrådligt. Ifrågavarande ombyggnadsarbeten utföras för närvarande lokalt
med vägdistriktet som beslutande företagare och med staten allenast
som bidragsgivande och i viss mån även kontrollerande part. Så länge
detta system tillämpas, måste det enligt utskottets mening anses både rimligt
och välbetänkt, att vederbörande vägdistrikt har att bära åtminstone
någon del av det ekonomiska ansvaret för ifrågakommande förbättringsarbeten,
även örn dessa obestridligen i huvudsak betingas av motortrafiken.
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
35
Erinras må, att i undantagsfall, exempelvis vid mera genomgripande ombyggnadsarbeten
å större genomfartsvägar, statsbidrag kunnat erhållas med
ända upp till 90 % av kostnaderna.
Ifrågavarande motionsvis väckta spörsmål lärer principiellt sett vara av
samma natur som de under punkt 5:o) bär ovan berörda frågorna rörande
den omfattning, vari staten och motorväsendet böra deltaga i vägbördan,
och alltså av beskaffenhet att kunna komma under omprövning i samband
med pågående revision av bestämmelserna örn väghållningsbesvärets utgörande
på landet m. m.
Under åberopande av vad i det föregående anförts får utskottet hemställa,
I. att riksdagen må
a) till förbättring och underhåll av för automobiltrafiken viktiga
gator och vägar i städerna för budgetåret 1930/1931 anvisa
ett extra förslagsanslag av 8,138,000 kronor, att direkt utgå av
automobilskattemedel;
b) med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande förslag och med
avslag å de av herrar E. B. Andersson m. fl. och O. Jeppson
m. fl. samt C. P. Olsson i Mellerud m. fl. i ämnet väckta
motionerna (I: 48 samt II: 87 och 83), i vad de skilja sig från
Kungl. Maj:ts förslag, antaga följande
Förslag
till
Förordning
om fördelning av automobilskattemedel.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
De under visst budgetår jämlikt förordningarna örn automo
bilskatt, örn särskild skatt å automobilgummiringar och om
särskild skatt å bensin och motorsprit eller jämlikt de särskilda
bestämmelser, Konungen enligt 18 § i förstnämnda förordning
må hava meddelat, influtna skattemedlen (automobilskattemedel)
skola i räkenskaperna från vederbörande anslag
under riksstatens sjätte huvudtitel omföras till en särskild, av
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förvaltad fond, benämnd statens
automobilskattemedelsfond.
Från nämnda fond skola i första hand bestridas dels hälften
av de enligt gällande lagar angående väghållningsbesvärets utgörande
på landet samt örn ödebygdsvägar utgående statsbidragen
till vägunderhåll och vinterväghållning, dels vad av
automobilskattemedel skall utgå i avlöning åt vägingenjörer,
36
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
biträdande vägingenjörer och vägingenjörsassistenter, dels ock
vad som, jämlikt i sådant avseende gällande bestämmelser, av
de enligt förenämnda förordning om särskild skatt å bensin
och motorsprit influtna medlen skall ställas till lantbruksstyrelsen
förfogande att användas till fiskerinäringens befrämjande.
Av återstående skattemedel skola tjugu procent tillfalla rikets
städer för att användas till dessas gatu- och väghållning
samt åttio procent landsbygden för att användas företrädesvis
till förbättring och underhåll av för den allmänna samfärdseln
särskilt betydelsefulla vägar och broar.
2 §•
Av städerna tillkommande andel av skattemedlen skola åttio
procent fördelas mellan de särskilda städerna i förhållande till
de belopp, som från dem influtit i automobilskatt.
Angående fördelningen av återstående tjugu procent förordnar
Konungen.
3§-
1 mom. Av landsbygdens andel av skattemedlen fördelas
åttiofem procent på följande sätt:
a) Till väghållningsdistrikt, vars samtliga vägar övertagits
till underhåll medelst vägkassan, utgår bidrag med fyrtiofem
procent av distriktets verkliga kostnad för vägunderhåll och
vinterväghållning under nästföregående kalenderår, dock allenast
därest vägunderhållet hela det året ålegat vägkassan; och
skall därvid i nämnda kostnad jämväl inbegripas ali förvaltningskostnad,
som icke uppenbarligen avser byggande av väg.
Till grund för beräknandet av ovan berörda verkliga kostnad
skola läggas på föreskrivet sätt förda och granskade räkenskaper.
Försummar väghållningsdistrikt att förebringa nöjaktig
utredning örn storleken av samma kostnad, må, i den
ordning Konungen bestämmer, väghållningsdistriktets rätt till
nu omförmält bidrag förklaras förverkad.
b) Yad av omförmälda åttiofem procent återstår skall tillgodokomma
de särskilda länen i förhållande till de belopp,
som influtit i automobilskatt från respektive läns landsbygd,
därvid iakttages, att Kalmar läns landstingsområden betraktas
såsom särskilda län.
2 morn. Av återstående femton procent må ett belopp, motsvarande
högst en halv procent av landsbygdens andel av
skattemedlen, enligt Konungens förordnande användas till
understödjande av sådana forsknings- och undersökningsarbeten,
som anses i synnerlig grad befrämja ett ändamålsenligt
Statsutskottets utlåtande Nr 6. 37
användande av ifrågavarande skattemedel, oell återstoden mellan
länen fördelas på sätt Konungen förordnar.
4§-
Konungen eller, efter Konungens bestämmande, underordnad
myndighet äger att av skattemedel, som enligt 3 § 1 mom. b)
och 2 mom. skola tillgodokomma visst län, årligen bevilja
bidrag till förbättring av för automobiltrafiken särskilt viktiga
vägar och broar inom länet.
Av skattemedel, som nyss sagts, äger ock Konungen årligen
bevilja bidrag till underhåll av sådana av vederbörande vägkassa
underhållna vägar och broar, vilkas underhåll på grund
av automobiltrafik i synnerlig grad försvåras, ävensom till
sådan vinterväghållning, som är till särskilt gagn för automobiltrafiken.
Vad av länet tillkommande skattemedel ej åtgår till beviljade
bidrag skall besparas, intill dess sålunda uppkommet överskott
bliver i enahanda ordning utdelat eller örn dess använd"
ning annorledes förordnas.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1930, från och
med vilken dag förordningen den 28 maj 1926 (nr 161) örn
fördelning av automobilskattemedel upphör att gälla; dock
att beträffande bidrag, som avses i 3 § 1 mom. a), de äldre
bestämmelserna skola fortfarande gälla intill fördelningen av
de under budgetåret 1930/1931 inflytande skattemedlen.
II. att den av herr Gabrielsson m. fl. i ämnet väckta
motionen (1:49) må anses besvarad med vad utskottet ovan
anfört.
13:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 21) får utskottet hemställa,
att riksdagen må till förbättring och underhåll av för automobiltrafiken
viktiga vägar å landsbygden för budgetåret 1930/1931
anvisa ett extra förslagsanslag av 32,552,000 kronor, att direkt
utgå av automobilskattemedel.
14:o) Kungl. Majit har (punkt 22) föreslagit riksdagen att höja det ordinarie
förslagsanslaget till bidrag till vägunderhållet på landet m. m., nu
5,400,000 kronor, med 600,000 kronor till 6,000,000 kronor.
I samband med förevarande punkt har utskottet ansett sig böra till behandling
upptaga en av herrar A. Pehrsson i Bramstorp och J. Nilsson i Hörby
inom andra kammaren väckt motion, nr 139, vari hemställts, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Majit måtte anhålla örn sådan ändring av
Kungl. Maj:ts kungörelse den 22 oktober 1927 (nr 383), att där avsett stats
-
Förbättrlng
och underhåll
av för
automobiltrafiken
viktiga vägar
å landsbygden.
[21.]
Bidrag till
vägunderhållet
på
landet.
[22.]
38
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Utskottets
yttrande.
Ytterligare
bidrag till
vägunderhållet
på
landet.
[23.]
Statsverkets
andel i kostnaden
för
vägdelningar.
[24.]
Understöd åt
synnerligt
betungade
väghållnings
distrikt.
[25.]
bidrag utanordnas så snart ske kan efter ingången av september månad till
vederbörande vägstyrelse.
I fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sin framställning,
får utskottet hänvisa till motionen.
Kostnaderna för bestridande av ordinarie underhållsbidraget av 30 procent
enligt väglagen hava för nästkommande budgetår beräknats uppgå till 12,000,000
kronor, varav enligt tidigare fastslagen norm 6,000,000 kronor skulle utgå av
automobilskattemedel och 6,000,000 kronor på vanligt sätt uppföras å budgeten.
Kungl. Maj:ts förevarande förslag har ej givit utskottet anledning till erinran.
Körande sistnämnda belopp gör utskottet framställning under nästföljande
punkt.
Det motionsvis framförda önskemålet att ifrågavarande ordinarie underhållsbidrag
å 30 procent må kunna utanordnas till vägdistrikten tidigare på
hösten än för närvarande förtjänar enligt utskottets mening beaktande.
Frågan är dock redan föremål för Kungl. Maj:ts uppmärksamhet, vadan
någon särskild framställning från riksdagen i ämnet ej synes erforderlig.
Under åberopande härav hemställer utskottet,
a) att riksdagen må höja det ordinarie förslagsanslaget till
bidrag till vägunderhållet på landet rn. ni., nu 5,400,000 kronor,
med 600,000 kronor till 6,000,000 kronor;
b) att den av herrar Pehrsson i Bramstorp och Nilsson i
Hörby i ämnet väckta motionen II: 139 må anses besvarad med
vad utskottet ovan anfört.
15:o) I anslutning till vad under punkten 14:o) anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må höja det ordinarie förslagsanslaget till
ytterligare bidrag till vägunderhållet på landet rn. to., att direkt
utgå av automobilskattemedel, nu 5,400,000 kronor, med 600,000
kronor till 6,000,000 kronor.
16:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 24) hemställer utskottet,
att riksdagen må till statsverkets andel i kostnaden för vågdelningar
för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag
av 1,000 kronor.
17:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 25) hemställer utskottet,
att riksdagen må till understöd åt synnerligt betungade väghållning
sdistrikt för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag
av 200,000 kronor.
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
39
Hamnar och farleder.
18:o) Beträffande Kungl. Maj:ts förslag om anvisande av anslag till statens
fiskehamnar (punkt 26), statsunderstödda fiskehamnar (punkt 27), liandelsliamnar
oell farleder (punkt 28), upprensning av norra inloppet till Fårösund
(punkt 29) och underhåll av fiskehamnar (punkt 30) ävensom åtskilliga i
dessa ämnen väckta motioner kommer utskottet att framdeles under riksdagen
avgiva utlåtande; vilket utskottet velat härigenom för riksdagen
anmäla.
V ägtrafikväsendet.
Statens
fiskehamnar.
Stats
understödda
fiskehamnar.
Handelshamnar
och
farleder.
Försöksarheten
för
upprensning
av norra Inloppet
till
Fårösund.
Underhåll av
fiskehamnar.
[26—30.]
19:o) Kungl. Maid har (punkt 31) föreslagit riksdagen att höja det ordi- Bidrag tili
nari reservationsanslaget till bidrag till vissa kommumkationsandamal, nu munikations
30,
000 kronor, med 5,000 kronor till 35,000 kronor. ändamål.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 139—141 av åberopade statsrads- [31.]
protokollet.
Under titeln »Vägar och kommunikationer» har under en följd av år
varit i riksstaten uppfört ett ordinarie reservationsanslag av 20,000 kronor.
Med uteslutande av nämnda anslag upptog 1928 års riksdag i riksstaten
under titeln: »Bidrag till vissa kommunikationsändamål» ett ordinarie reservationsanslag
å 20,000 kronor. För innevarande budgetår utgår anslaget
med ett till 30,000 kronor förhöjt belopp.
De utgifter, som avföras från ifrågavarande anslag, utgöras bland annat
av bidrag till ångbåts- och motorbåtstrafik å olika insjöar i Norrland, av
medel till avlönande av åborna å fjällstugorna vid vissa kommunikationsleder,
av Sveriges bidrag till den ständiga internationella föreningen för
frågor rörande vägväsendet samt av bidrag till den internationella luftfartskommissionen.
För täckande av dessa utgifter under nästkommande budgetår
har någon ökning av anslaget icke synts erfordras.
Däremot föreslås en ökning av anslaget i syfte att från detsamma må
kunna beredas bidrag till broar eller andra erforderliga anordningar å isvägar
av enskild natur för övergång av isränna, som upptagits för sjöfarten.
Departementschefen har anfört bland annat följande:
»Med hänsyn till den omfattning, som vinter sjöfarten fått, och i betraktande
jämväl av att denna sjöfart numera ofta kräver bredare isrännor än förr,
vilket givetvis medfört behov av mera kostsamma anordningar för vägtrafikens
framförande, synes det skäligt, att även i fråga örn de enskilda isvägarna
statsbidrag till dessa anordningar må kunna lämnas. Sådant bidrag
torde emellertid böra beredas allenast i fråga örn enskilda isvägar, som äro
av mera allmänt intresse, exempelvis sådana som förbinda öar med fastlandet.
Vidare torde bidrag böra utgå endast i den mån icke understöd
från annat håll, vare sig kommunalt eller enskilt, erhålles eller finnes skä
-
40
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Utskottets
yttrande.
Bidrag till
skjutsentreprenader.
[32.]
Registrering
av motorfordon
m. m.
Besiktning
av motorfordon.
[33 o. 34.]
Understöd av
regelbunden
luftfart m. m.
[35.]
Belysningsanordningar
å Bulltofta
flygplats.
[36.]
ligen böra lämnas, i vilket avseende utredning givetvis får ske i varje särskilt
fall. Bidrag torde böra få lämnas såväl för anläggning som drift och
underhåll, dock att alltid skall tillses, att icke dyrbarare anordningar vidtagas
än som för förbindelsens upprätthållande oundgängligen krävas. Bidrag
synes böra få utgå med högst hälften av totalkostnaden eller alltså
efter enahanda norm, som gäller beträffande anläggning av enskilda utfartsvägar.
Det är givetvis vanskligt att, innan någon erfarenhet vunnits, bedöma
medelsbehovet för ifrågavarande ändamål. Tillsvidare synes för ändamålet
böra beräknas ett belopp av 5,000 kronor.
Det torde ligga närmast till hands, att dessa bidrag få utgå av anslaget
till bidrag till vissa kommunikationsändamål, från vilket redan utgå understöd
till vissa enskilda kommunikationsföretag.
Yid bifall till vad jag sålunda föreslagit skulle alltså anslaget behöva
höjas med 5,000 kronor till 35,000 kronor.»
Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förevarande
förslag, får hemställa,
att riksdagen må höja det ordinarie reservationsanslaget till
bidrag till vissa kommunikationsändamål, nu 30,000 kronor, med
5,000 kronor till 35,000 kronor.
20:o) I enlighet med Kungl. Majis förslag (punkt 32) hemställer utskottet,
att riksdagen må minska det ordinarie förslagsanslaget till
bidrag till skjutsentreprenader, nu 70,000 kronor, med 20,000
kronor till 50,000 kronor.
21:o) Beträffande Kungl. Majis förslag angående registrering av motorfordon
m. m. (punkt 33) och angående besiktning av motorfordon (punkt 34)
kommer utskottet att framdeles under riksdagen avgiva utlåtande; vilket utskottet
skolat härigenom för riksdagen
anmäla.
Luftfartsväsendet.
22:o) Beträffande Kungl. Majis förslag (punkt 35) angående understöd av
regelbunden luftfart lii. m. kommer utskottet att framdeles under riksdagen
avgiva utlåtande; vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen
anmäla.
23:o) Kungl. Maji har (punkt 36) föreslagit riksdagen att till belysningsanordningar
å Bulltofta flygplats för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra
reservationsanslag av 20,500 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 145—148 av åberopade statsrådsprotokollet.
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
41
Med anledning av ansökning av aktiebolaget Aerotransport om ett belopp
å 50,000 kronor för anordnande av belysning å Bulltofta flygplats föreslog
Kungl. Majit i statsverkspropositionen till 1929 års riksdag, att för nämnda
ändamål måtte anvisas ett anslag av 50,000 kronor. Detta Kungl. Marits
förslag blev av riksdagen bifallet.
I skrivelse den 18 september 1929 Ilar aktiebolaget Aerotransport erinrat,
att bolaget ursprungligen tänkt sig, att erforderlig belysning för möjliggörande
av flygplans landning under mörker å Bulltoftafältet skulle åstadkommas
genom ett transportabelt flodljus av Svenska aktiebolaget Gasaccumulators
konstruktion. I den ursprungliga kostnadsplanen hade därför upptagits
18,900 kronor.
Aktiebolaget Aerotransport bär nu anhållit, att Lös riksdagen måtte begäras
ett fyllnadsanslag av 35,000 kronor för möjliggörande av en fast flodljusinstallation
å Bulltofta flygplats.
Departementschefen bar i ärendet anfört följande:
»För att vid mörker vägleda flygarna bade aktiebolaget Aerotransport under
den tid, då luftfart förra vintern ägde rum mellan Malmö oell kontinenten, från
arméförvaltningen lånat en å en lastvagn placerad strålkastare. Då Bulltoftafältet
var uppblött eller täckt med snödrivor, visade det sig emellertid svårt
att föra fram strålkastaren till det ställe, där den borde vara placerad för
att belysa en landnings- eller startsträcka. Förflyttning av en strålkastare
skulle möjligen bliva lättare, örn, såsom cliefen för generalstaben antytt, den
bleve placerad på en traktor. Enligt vad sakkunniga personer meddelat
skulle dock svårigheterna därigenom icke belt och hållet undanröjas. För
att vid ett flygjflans ankomst i rätt tid få en strålkastare eller ett flodljus
fram till vederbörlig jdats skulle personal ständigt behöva hållas i beredskap.
Underhållet av rörliga flodljus blir även dyrare än vidmakthållandet
av fasta sådana. Då vidare en elektrisk kabel ändock måste nedläggas i
marken på flygplatsen för att förse gränsmarkeringsljusen med elektrisk
energi, torde ett system med fasta flodljus i längden bliva billigare än rörliga
flodljus.
De flesta utländska flygplatser äro också försedda med fasta flodljus, och
där rörliga sådana förekomma, lära vissa svårigheter vid deras användning
hava yppat sig.
Största avseende bör fästas vid det av chefen för generalstaben givna
förordet för rörliga flodljus. A andra sidan har flygstyrelsen bestämt uttalat
sig för systemet med fasta ljus såsom varande det ändamålsenligaste. Jag vill
därför icke motsätta mig, att för belysning av Bulltofta flygplats användas fasta
flodljus. Aktiebolaget Aerotransport har ansett, att härför skulle behövas
ett tilläggsanslag av 35,000 kronor. Inom kommunikationsdepartementet hava
för att nedbringa kostnaden för belysningsanordningarna föreslagits vissa
förenklingar, vilka aktiebolaget Aerotransport ansett sig kunna godtaga.
Belysningen av hus och andra förefintliga hinder för flygning skulle sålunda
något minskas, och i stället för fem fasta flodljus skulle anbringas blott
fyra. Härigenom kan tilläggsanslaget nedbringas till 20,500 kronor. När
de pågående planeringsarbetena å Bulltofta flygplats slutförts, varmed dock
torde dröja ännu några år, blir det emellertid antagligen nödvändigt att anbringa
ännu ett flodljus.
Vid preliminära underhandlingar med vederbörande kommunala myndighet
i Malmö har ställts i utsikt, att staden skall bekosta nedläggning av kablar
samt erforderlig transformatorstation.
42
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Utskottets
yttrande.
Bidrag till
uppförande
av en hangar
vid Stockholms
stads
flyghamn vid
Lindarängen.
[37.]
Byggnads
styrelsens
verksamhet.
[38.]
Jag anser mig alltså böra tillstyrka att, utöver det av riksdagen till belysningsanordningar
å Bulltofta flygplats beviljade anslaget å 50,000 kronor,
för ändamålet anvisas ytterligare 20,500 kronor.»
Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må till belysningsanordningar å Bulltofta flygplats
för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslagav
20,500 kronor.
24:o) I enlighet med Kungl. Majlis förslag (punkt 37) och under erinran
att statsbidrag till ifrågavarande hangar må enligt medgivande av 1929 års
riksdag utgå med högst 244,000 kronor, varav 50,000 kronor redan av riksdagen
anvisats, hemställer utskottet,
att riksdagen må till bidrag till uppförande av en hangar
vid Stockholms stads flyghamn vid Lindarängen för budgetåret
1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag av 100,000 kronor.
Byggnadsväsende^
25:o) Kungl. Majit har (punkt 38) föreslagit riksdagen att till byggnadsstyrelsens
verksamhet för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra anslag av
95,200 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 149—153 av åberopade statsrådsprotokollet.
I det ordinarie förslagsanslaget å 256,300 kronor till byggnadsstyrelsen
ingår en post å 67,000 kronor till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare
m. m. Utöver det ordinarie anslaget har riksdagen till upprätthållande
av byggnadsstyrelsens verksamhet sedan flera år tillbaka anvisat ett
extra anslag, senast för budgetåret 1929/1930 till belopp av 90,700 kronor.
Sistnämnda anslag är avsett till avlöningar, i den mån den ordinarie anslagsposten
icke förslår, till icke-ordinarie befattningshavare och tillfälliga arbetsbiträden
å styrelsens samtliga byråer utom byggnadsbyrån, beträffande vars
icke-ordinarie befattningshavare kostnaderna för avlöningar jämlikt medgivande
av riksdagen påföras anslagen för de av byggnadsstyrelsen omhänderhavda
byggnadsföretagen enligt grunder, som fastställas av Kungl. Majit.
I skrivelse den 30 augusti 1929 har byggnadsstyrelsen gjort framställningom
anslag till upprätthållande av styrelsens verksamhet för budgetåret 1930/
1931.
Styrelsen meddelar till en början, att avlöningarna till icke-ordinarie befattningshavare
å styrelsens samtliga byråer med undantag av byggnadsbyrån
under nu löpande budgetår beräknas komma att uppgå till i runt tal
142,000 kronor, avlöningsförhöjningar inräknade. För nästkommande bud
-
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
43
getår beräknar styrelsen, att avlöningarna till samma personal med hänsyn
till invänta ålderstillägg komma att uppgå till omkring 144,500 kronor.
För sistnämnda budgetår bär styrelsen emellertid ansett någon ökningav
personalen vara erforderlig, nämligen med en ny befattning å styrelsens
kamrerarkontor, vilken skulle benämnas notarie oell med hänsyn till det
ansvarsfulla arbete, som skulle anförtros honom, avlönas enligt 21:a lönegraden,
avdelning B, i den uti kungörelsen den 6 juni 1925 (nr 270) intagna
löneplanen, med tillämpning av 33 § i kungörelsen den 26 juni 1925 (nr 356).
Till avlönande av den sålunda föreslagna nya arbetskraften skulle för
budgetåret 1930/1931 erfordras ett belopp av 6,048 kronor.
Till bestridande av kostnaderna för gratifikationer åt tjänstgörande arkitekter
utom stat, avlöning åt den tekniske inspektören vid de kungl, teatrarna,
tillfälliga biträden m. m. har styrelsen för nästkommande budgetår beräknat
ett oförändrat belopp av 16,000 kronor.
För samtliga nu angivna kostnader skulle alltså för budgetåret 1930/1931
erfordras ett sammanlagt belopp av (144,500 + 6,048 + 16,000) 166,548 eller
i runt tal 166,500 kronor. Då den å styrelsens stat upptagna anslagsposten
till avlöningar åt icke-ordinarie befattningshavare uppgår till 67,000 kronor,
skulle alltså till upprätthållande av styrelsens verksamhet för nästa budgetår
behövas ett extra anslag av 99,500 kronor.
I anledning av styrelsens förslag örn medel för inrättande av en ny befattning
å styrelsens kamrerarkontor hava utlåtanden inhämtats av riksräkenskapsverket
och allmänna civilförvaltningens lönenämnd.
Departementschefen har anfört följande:
»Såsom lönenämnden antytt, torde visserligen en fortsatt utveckling av
byggnadsstyrelsens under de senaste åren avsevärt stegrade byggnadsverksamhet
samt en ytterligare ökning av det under styrelsens vård stående
fastighetsbeståndet sannolikt inom en ej avlägsen framtid komma att kräva
anställande av en särskild befattningshavare å styrelsens kamrerarkontor,
avsedd huvudsakligen för kassörsgöromål. För närvarande synas emellertid
tillräckliga skäl icke vara förebragta vare sig för bifall till styrelsens förslag
örn inrättande av en ny befattning å extra stat i lönegraden B 21 eller för
anställande, på sätt i de avgivna utlåtandena alternativt ifrågasatts, av ett
icke-ordinarie biträde i kanslibiträdesgraden. Med den nuvarande omfattningen
av arbetet å kamrerarkontoret och i avvaktan på den granskning ur
bésparingssynpunkt, som — i likhet med vad som ägt rum i fråga örn åtskilliga
andra verk — torde böra verkställas även beträffande byggnadsstyrelsens
organisation och personalbestånd, synes det mig vara tillfyllest
att för beredande av någon förstärkning av styrelsens icke-ordinarie arbetskrafter
beräkna en höjning med förslagsvis 2,000 kronor av de medel, som
stå till förfogande för avlönande av icke-ordinarie befattningshavare hos styrelsen.
I anslutning till vad riksräkenskapsverket yttrat torde möjlighet
vidare föreligga att bereda kamreraren viss lättnad i arbetsbördan genom
att i lämplig utsträckning pålägga den nuvarande förste amanuensen å kamrerarkontoret
självständigt ansvar för av honom fullgjord saklig granskning
av räkningar m. m.
44
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Utskottets
yttrande.
Läns
arkitekter.
[39.]
Utskottets
yttrande.
Byggnader
och
reparationer.
I enlighet med vad jag nu anfört och då jag i övrigt ej har något att
erinra mot vad byggnadsstyrelsen beräknat vill jag tillstyrka, att förevarande
anslag för nästkommande budgetår ökas dels för avlöningsförhöjningar med
2,500 kronor, dels ock för nyssnämnda förstärkning av arbetskrafterna med
2,000 kronor och alltså bestämmes till 95,200 kronor.»
Under hänvisning till den av departementschefen lämnade utredningen
får utskottet hemställa,
att riksdagen må till byggnadsstyrelsens verksamhet för budgetåret
1930/1931 anvisa ett extra anslag av 95,200 kronor.
26:o) Kungl. Majit har (punkt 39) föreslagit riksdagen att till länsarkitekter
för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra anslag av 62,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 153—155 av åberopade statsrådsprotokollet.
Det extra anslaget till länsarkitekter höjdes för budgetåret 1929/1930 från
52,000 kronor till 57,000 kronor. Med denna förhöjning avsågs att bestrida
kostnaderna för ökande av antalet länsarkitektsbefattningar från nio till tio.
Efter anmälan av byggnadsstyrelsens förslag örn länsarkitektsinstitutionens
utvidgande till att omfatta samtliga län, för vilket ändamål skulle erfordras
ytterligare två länsarkitektbefattningar, har departementschefen anfört följande:
»Erfarenheterna från de län, där för närvarande länsarkitekter verka,
tala för en sådan utveckling; i vissa fall har, såsom den lämnade redogörelsen
visar, länsarkitektens verksamhet redan nått den omfattning, att
anställande av fackkunnigt biträde — såsom redan tidigare skett i Stockholms
län — ifrågasatts. För närvarande anser jag mig emellertid endast
kunna såtillvida förorda en fortsatt utbyggnad av ifrågavarande institution,
att från och med nästkommande budgetår ytterligare en länsarkitektsbefattning
inrättas. Det torde böra ankomma på Kungl. Majit att, sedan riksdagens
beslut i anslagsfrågan föreligger, fatta beslut örn placeringen av den
nya befattningen, varvid särskilt avseende synes böra fästas vid föreliggande
svårigheter att kunna påräkna annan sakkunskap på de områden, varom
här är fråga. Arvodet till den nya länsarkitekten torde böra bestämmas
till 5,000 kronor, vilket skulle föranleda en höjning av anslaget med motsvarande
belopp till 62,000 kronor.»
I enlighet med Kungl. Maj;ts förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må till länsarkitekter för budgetåret 1930/1931
anvisa ett extra anslag av 62,000 kronor.
27:o) I förslaget till riksstat för budgetåret 1930/1931 har Kungl. Majit
upptagit ordinarie reservationsanslaget till byggnader och reparationer med
oförändrat belopp, 525,000 kronor (sid. 156—158 av statsrådsprotokollet.)
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
45
Det ordinarie reservationsanslaget till byggnader oell reparationer, som
för budgetåret 1925/1926 var uppfört med 450,000 kronor, liöjdes med hänsyn
till ökningen av kronans under byggnadsstyrelsens vård ställda fastighetsbestånd
från och med budgetåret 1926/1927 till 500,000 kronor. Från
och med innevarande budgetår har anslaget av samma anledning ytterligare
höjts till 525,000 kronor.
Till förstärkning av det ordinarie anslaget hava under flera år anvisats
särskilda extra anslag, för budgetåren 1926/1930 till belopp av respektive
600,000, 800,000, 850,000 och 800,000 kronor.
Jämlikt medgivande av statsmakterna hava av vart och ett av de för ifrågavarande
ändamål under sistnämnda fyra budgetår sålunda tillgängliga beloppen,
respektive 1,100,000, 1,300,000, 1,350,000 och 1,325,000 kronor, ett
belopp av 50,000 kronor tagits i anspråk för sådana restaureringsarbeten å
Kalmar och Läckö slott, vilka ansetts oundgängligen nödvändiga till förhindrande
av ytterligare förstörelse av nämnda slott. Det förutsattes vid
denna frågas behandling år 1926, att ifrågavarande restaureringsarbeten skulle
fördelas på flera år samt att kostnaderna för arbetena skulle påföras förevarande
anslag, därvid, efter utredning av byggnadsstyrelsen, för varje år
visst maximibelopp skulle fastställas.
I skrivelse den 26 juni 1929 har byggnadsstyrelsen anmält behovet av anslag
till byggnader och reparationer för budgetåret 1930/1931. Därvid
har styrelsen på anförda skäl hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att för budgetåret 1930/1931 dels upptaga det ordinarie reservationsanslaget
till byggnader och reparationer till oförändrat belopp 525,000 kronor
dels och till förstärkning av samma anslag anvisa ett extra anslag av 815,000
kronor.
Sedermera har byggnadsstyrelsen med skrivelse den 16 oktober 1929 överlämnat
planer rörande nödvändiga restaureringsarbeten å Kalmar och
Läckö slott under budgetåret 1930/1931 och därom anfört huvudsakligen:
Dylika planer hade på styrelsens uppdrag uppgjorts beträffande Kalmar
av tjänstgörande arkitekten hos styrelsen, professorn Martin Olsson samt
beträffande Läckö slott av intendenten hos styrelsen Arland Noreen. Enligt
dessa planer komme de arbeten, som under nämnda budgetår skulle utföras
vid Kalmar slott och som beräknades draga en kostnad av 30,000 kronor, att
i huvudsak omfatta fortsättande av restaureringsarbetena i rummen nr 39,
3972. 40, 41 och 42, fortsatt reparation av norra och södra postejerna och
av vallarnas murverk, framtagning och konservering av borggårdsfasadernas
målade putsornering samt diverse andra utvändiga reparationer. Arbetena
å Läckö slott under samma tid skulle bestå i konserveringsarbeten i rummen
nr 122—124, 199, 201—207 och 126 samt beräknades betinga en kostnad av
20,0(K) kronor.
Över de sålunda upprättade arbetsplanerna hade riksantikvarien avgivit
yttranden och däri tillstyrkt utförande av de föreslagna arbetena. Med anledning
av att riksantikvarien i yttrandet angående arbetena å Läckö slott
ifrågasatt lämpligheten av att i föreslagen omfattning verkställa kompletteringar
av takdekorationer i rummen nr 201 och 206 å Läckö ville byggnadsstyrelsen
meddela, att styrelsen givetvis hade för avsikt att utföra dessa
arbeten i samråd med riksantikvarien. Vissa övriga av riksantikvarien ut
-
Utskottets
yttrande.
Förstärkning
av reservationsanslaget
till byggnader
ock
reparationer.
[40.]
Restaurering
av rikssalen
å Stockkolms
slott m. m.
[41.]
46 Statsutskottets utlåtande Nr 6.
talade önskemål rörande ledning av arbetena m. m. lomme byggnadsstyrelsen
jämväl att iakttaga.
Departementschefen ''har i ärendet anfört följande:
»Mot de av byggnadsstyrelsen framlagda planerna för restaureringsarbeten
å Kalmar och Läckö slott under nästkommande budgetår har jag intet att
erinra. Jag tillstyrker därför, att till dessa ändamål för nämnda budgetår
avses ett belopp av sammanlagt 50,000 kronor.
Enligt byggnadsstyrelsens förslag skulle för budgetåret 1930/1931 till
byggnader och reparationer erfordras ett sammanlagt belopp av 1,340,000
kronor, vilket innebär en ökning i förhållande till det för innevarande budgetår
tillgängliga anslagsbeloppet med 15,000 kronor. I den begärda totala
anslagssumman äro inräknade såväl nyssnämnda belopp av 50,000 kronor
för fortsatt restaurering av Kalmar och Läckö slott som ock erforderliga
anslagsmedel, 30,000 kronor, för slutförande av fasadreparationerna å Arvfurstens
palats i Stockholm inom ramen av den år 1929 uppskattade totala
kostnaden härför.
Mot vad byggnadsstyrelsen sålunda föreslagit har jag i stort sett intet
att erinra. Dock synes mig förstärkningsanslaget böra jämkas nedåt till
samma belopp som för innevarande budgetår eller 800,000 kronor. En dylik
jämkning synes även i betraktande av de numera något stegrade reparationskostnaderna
vara befogad med hänsyn därtill, att i anslaget för innevarande
budgetår inräknats ett belopp till vissa arbeten inom tekniska skolans
byggnad i Stockholm, vilka arbeten sakna motsvarighet i den nu föreliggande
beräkningen för nästkommande budgetår.»
Utskottet, som tillstyrker, att för ifrågavarande ändamål beviljas, utöver
det ordinarie reservationsanslaget till oförändrat belopp, det av Kungl.
Maj:t äskade extra anslaget å 800,000 kronor, får under nu förevarande punkt
hemställa,
att riksdagen må i riksstaten upptaga det ordinarie reservationsanslaget
till byggnader och reparationer med oförändrat
belopp 525,000 kronor.
28:o) Under åberopande av vad som anförts under nästföregående punkt
hemställer utskottet,
att riksdagen må till förstärkning av reservationsanslaget till
byggnader och reparationer för budgetåret 1930/1931 anvisa ett
extra anslag av 800,000 kronor.
29:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 41) och under erinran,
att ifrågavarande anslag utgör återstoden av vad som enligt en av 1929 års
riksdag godkänd plan bör för ändamålet anvisas, får utskottet hemställa,
att riksdagen må till restaxtrering av rikssalen å Stockholms
slott m. m. för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag
av 118,000 kronor.
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
47
30:o) Kungl. Majit bär (punkt 42) föreslagit riksdagen att till nybyggnad
för Kungl. Marits kansli för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag
av 900,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 159—163 av åberopade statsrådsprotokollet.
Genom beslut vid 1928 oell 1929 års riksdagar bär den sedan lång tid
tillbaka på dagordningen stående frågan om nya lokaler för Kungl. Maj :ts
kansli bragts till en lösning.
Kostnaderna för byggnadsföretaget beräknades i propositionen nr 177 till
1929 års riksdag komma att uppgå till 4,875,000 kronor. För arbetenas
bedrivande under budgetåret 1929/1930 beräknades ett belopp av 400,000
kronor vara erforderligt. Detta belopp skulle utgå ur fonden för anordnande
av lokaler för statens ämbetsverk i huvudstaden.
I skrivelse den 29 augusti 1929 har byggnadsstyrelsen gjort framställning
örn beredande av medel för budgetåret 1930/1931 till fortsättande av arbetena
å ifrågavarande nybyggnadsföretag.
Styrelsen har därvid —- efter omnämnande, att rivningen av det gamla
polishuset ävensom av det forna rannsakningsfängelset beräknades vara slutförd
under loppet av oktober 1929 samt att huvudritningarna till byggnadsföretaget
inom den närmaste tiden komme att överlämnas till Kungl. Majit
— framhållit, att enligt den tilltänkta arbetsplan, som byggnadsstyrelsen
framlagt med skrivelse den 28 februari 1929 och som återgivits i propositionen
nr 177 till 1929 års riksdag (sid. 9), grundläggningsarbete^ för
byggnadens västra parti skulle påbörjas under hösten 1929 och denna byggnadsdel
i sin helhet vara färdig för inflyttning omkring den 1 juli 1932.
Efter omflyttningen från det nuvarande kanslihuset till det nyuppförda västra
partiet av det nya kanslihuset, vilken omflyttning beräknades taga högst tre
månader i anspråk, skulle under hösten 1932 igångsättas arbetena för uppförande
av byggnadens östra parti, som beräknades stå färdigt under sommaren
1935.
Styrelsen har vidare erinrat, att styrelsen i sin berörda skrivelse den 28
februari 1929 beräknat, att av den uppskattade totalkostnaden för byggnadsföretaget,
4,875,000 kronor, 400,000 kronor borde finnas tillgängliga under
budgetåret 1929/1930 samt återstoden med ungefär lika belopp lämpligen
fördelas på därefter följande fem budgetår. Då nu av riksdagen redan anvisats
400,000 kronor, skulle alltså 4,475,000 kronor ungefär lika fördelas på
budgetåren 1930/1935. För arbetets bedrivande under budgetåret 1930/1931
erfordrades sålunda ett belopp av 895,000 kronor eller avrundat 900,000
kronor.
På grund av vad sålunda anförts har byggnadsstyrelsen hemställt, att till
fortsättande av nybyggnad för Kungl. Majits kansli måtte för budgetåret
1930/1931 anvisas ett belopp av 900,000 kronor.
Nybyggnad
för Kungl.
Mårts kansli.
[42.]
48
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Utskottets
yttrande.
Ämbetsbyggnad
å
tomterna
nr 8 och 9
i kvarteret
Grönlandet
södra 1
Stockholm.
[43.]
Departementschefen har i ärenclet anfört följande:
»Bivningen av gamla polishuset och rannsakningsfängelset har numera i
huvudsak avslutats. Genom beslut den 22 november 1929 har Kungl. Majit
uppdragit åt byggnadsstyrelsen att i enlighet med av styrelsen uppgjorda
huvudritningar låta uppföra de i den nya kanslihusbyggnaden ingående två
flygelbyggnaderna samt ställt till styrelsens förfogande återstoden av det för
innevarande budgetår för arbetenas bedrivande anvisade medelsbeloppet.
Medel för fortsättande av arbetena å byggnadsföretaget torde nu böra
beredas i den omfattning, som påkallas för fullföljande av den i 1929 års
proposition framlagda arbetsplanen. Byggnadsstyrelsens i sådant syfte framställda
förslag örn anvisande för nästkommande budgetår av ett belopp av
900.000 kronor anser jag mig böra biträda. Emellertid vill jag, utöver vad
byggnadsstyrelsen anfört i fråga örn kostnadsberäkningen, erinra därom, att
i den för företaget beräknade kostnaden inbegripits det av 1928 års riksdag
till vissa utredningar rörande nybyggnaden beviljade anslagsbeloppet av
60.000 kronor.
De erforderliga medlen torde böra beviljas å budgeten såsom särskilt
reservationsanslag.»
Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må till nybyggnad för Kungl. Maj:ts kansli för
budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag av
900,000 kronor.
31 :o) Kungl. Majit har (punkt 43) föreslagit riksdagen att till ämbetsbyggnad
å tomterna nr 8 och 9 i kvarteret Grönlandet södra i Stockholm
för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag av 900,000
kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 163—171 av åberopade statsrådsprotokollet.
Sistlidet års riksdag anvisade för budgetåret 1929/1930 ett extra reservationsanslag
av 25,000 kronor för utredningar rörande ämbetsbyggnad å tomterna
nr 8 och 9 i kvarteret Grönlandet södra i Stockholm m. m. Detta
beslut tillkom i samband med frågan örn beredande av andra lokaler åt de
statsinstitutioner, främst riksförsäkringsanstalten, vilka äro förlagda till de
för statsverkets räkning förhyrda utrymmena i fastigheten med adressnummer
23 och 25 vid Vasagatan och 29 vid Tunnelgatan i Stockholm eller det
s k. Auditorium.
Byggnadsstyrelsen har i skrivelse den 14 november 1929 omförmält, att
styrelsen, efter samråd med riksförsäkringsanstalten, uppdragit åt tjänstgörande
arkitekten hos styrelsen S. Lewerentz att efter erforderlig utredning
upprätta fullständiga ritningar till ifrågavarande nybyggnad. Utredningen
hade numera fortskridit så långt, att skissritningar till byggnadsföretaget
i dess helhet förelåge utarbetade. Arbetet med upprättande av
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
49
huvudritningar kunde emellertid icke slutföras förrän till våren 1930, men
skissritningarna vore så utarbetade, att de kunnat läggas till grund för erforderliga
kostnadsberäkningar.
Styrelsen har vidare omnämnt, att utredning påginge rörande anskaffandet
av nya lokaler för etnografiska museet, som måste avflytta från sina
nuvarande lokaler redan under hösten 1930, därest den planerade nybyggnaden
skulle hinna bliva färdigställd till den 1 april 1932, då statsverkets
lokalförhyrningar i Auditoriebyggnaden skulle upphöra. Emellertid hade
denna utredning ännu icke hunnit slutföras på grund av att styrelsen icke
kunnat erhålla bestämt besked från vederbörande militära myndigheter rörande
möjligheten att bereda museet erforderligt utrymme inom vissa kasernetablissement
i huvudstaden. Styrelsen komme emellertid att snarast möjligt
till Kungl. Maj:t framlägga förslag i denna lokalfråga.
Det nu upprättade skissförslaget till ämbetsbyggnad i kvarteret Grönlandet
södra — vilket förslag, omfattande 14 ritningar, fogats vid styrelsens
skrivelse — ansluter sig i huvudsak till de av styrelsen i förenämnda skrivelse
den 27 september 1928 angivna riktlinjerna med avseende å byggnadsföretaget.
Nybyggnaden skulle omfatta sex våningar jämte delvis inredd
vind samt källarutrymmen.
Den föreslagna nybyggnaden är avsedd att uppföras såsom en s. k. skelettbyggnad
i järn och betong utom vad beträffar gatufasader och brandmurar
i tomtgränserna, vilka skulle uppföras i tegel. Byggnaden skulle
förses med brandsäkra bjälklag samt, såsom förut framhållits, med tak i
brandsäker konstruktion. I övrigt skulle byggnaden utföras efter de normer,
som tillämpats beträffande senast uppförda ämbetsbyggnader i huvudstaden.
Enligt en inom byggnadsstyrelsen verkställd beräkning skulle kostnaderna
för byggnadsföretaget, därest dubbla källarvåningar komme till utförande,
uppgå till 1,700,000 kronor. Dessa kostnader fördela sig på följande sätt:
Kronor.
Byggnadsarbeten ................................................................................... 1,270,000
Inredningsarbeten .............................................................................. 40,000
Värmeledning........................................................................................ Hiojooo
Vatten- och avloppsledningar samt sanitär inredning........................ 70,000
Elektriska belysnings- och svagströmsledningar................................. 32,000
Elektriska hissar .............................................. 34,000
Ritningar, kontroll och administration samt oförutsedda utgifter
(omkring 12 %)............................................................................ 154,000
Summa 1,700,000
Denna kostnadssumma bör, framhåller styrelsen, givetvis minskas med
det redan beviljade beloppet å 25,000 kronor till utredningar i här förevarande
fråga. Det för byggnadsföretaget erforderliga anslagsbeloppet skulle
alltså uppgå till 1.675,000 kronor. Diirest nybyggnaden skall hinna färdigställas
till den 1 april 1932, böra enligt styrelsen 900,000 kronor vara tillgängliga
under budgetåret 1930/1931 samt återstoden eller 775,000 kronor
under budgetåret 1931/1932.
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 0 sami. 0 haji. (Nr 0.)
nu an 4
50
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
På grund av vad sålunda anförts har byggnadsstyrelsen hemställt, att till
uppförande, i huvudsaklig överensstämmelse med förenämnda skissförslag,
av en ämbetsbyggnad å tomterna nr 8 och 9 i kvarteret Grönlandet södra
måtte för budgetåret 1930/1931 anvisas ett extra reservationsanslag å 900,000
kronor.
I utlåtande den 10 december 1929 har riksförsäkringsanstalten förklarat
sig intet hava att erinra mot det föreliggande skissförslaget.
Departementschefen har anfört följande:
»På sätt förutsatts såväl i 1929 års statsverksproposition som ock av
samma års riksdag, torde förhyrningen av lokaler för statsverkets räkning i
Auditorium böra upphöra vid utgången av nu löpande hyresperiod eller den
1 april 1932. För att möjliggöra detta lärer, såsom jämväl av statsmakterna
förutsatts, böra uppföras en ny ämbetsbyggnad å de staten tillhöriga
tomterna nr 8 och 9 i kvarteret Grönlandet södra i Stockholm, varigenom
dessa värdefulla tomter även skulle bliva bättre utnyttjade än vad hittills
varit fallet.
En förutsättning för berörda tomters användning på sålunda föreslaget
sätt är emellertid, att nya lokaler beredas för etnografiska museets samlingar,
vilka äro inrymda i de nuvarande byggnaderna å tomterna i fråga.
Denna fråga torde senare i dag komma att upptagas av chefen för ecklesiastikdepartementet.
Det av byggnadsstyrelsen framlagda förslaget till nybyggnad å tomterna
i fråga ansluter sig i huvudsak till de riktlinjer, som av styrelsen antytts
i dess skrivelse den 27 september 1928 och som återgivits i fjolårets statsverksproposition.
Förslaget synes mig ägnat att giva en tillfredsställande
lösning av den föreliggande frågan. De nu föreslagna avvikelserna från det
år 1928 skisserade byggnadsprogrammet finner jag vara väl motiverade. Att,
då grundförhållandena å byggnadsplatsen möjliggöra en sådan anordning,
inrätta dubbla källarvåningar samt att redan från början utföra byggnadens
takkonstruktion på sådant sätt, att vindsvåningen kan utnyttjas^ lärer få
anses vara ur praktiska och ekonomiska synpunkter fördelaktigt. Yad angar
utnyttjandet av källarvåningarna, har i förslaget i den ena av dessa våningar
upptagits en lokal å omkring 325 kvadratmeter för demonstration av anordningar
för arbetarskydd m. m., avsedd att disponeras för den permanenta
arbetarskyddsutställning, som uppehälles av den statsunderstödda föreningen
för arbetarskydd i Stockholm. Efter att hava samrått med chefen för socialdepartementet
vill jag emellertid framhålla, att spörsmålet örn dispositionen
av förevarande lokaiutrymmen för närvarande torde böra hållas öppet, emedan
förslag väckts örn en lösning av arbetarskyddsutställningens lokalfråga på
annat sätt än genom förläggning till förevarande byggnad. Skulle utställningen
icke komma att inrymmas i nybyggnaden, lärer utrymmet i fråga
utan svårighet kunna utnyttjas på annat sätt, antingen till statligt ändamål
eller genom uthyrning. Frågan örn hyresersättning för lokalerna, därest de
upplåtas till arbetarskyddsföreningen, sammanhänger — såsom riksförsäkringsanstalten
framhållit — med frågan örn lämplig form för statens understödjande
av föreningens verksamhet och lärer icke i detta sammanhang behöva
avgöras.
Huvuddelen av utrymmet i den nya byggnaden avses för riksförsäkringsanstalten,
som utom arkivlokaler å drygt 500 kvadratmeter i den ena källarvåningen
skulle erhålla en nyttig golvyta av, inberäknat vissa reservutrym
-
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
51
men, 3,600 kvadratmeter eller omkring 1,000 kvadratmeter mer än vad anstalten
för närvarande disponerar. Vid granskning av den utredning, som
förebragts angående den beräknade dispositionen av anstaltens lokaler, bär
jag i likhet med byggnadsstyrelsen kommit till den uppfattningen, att någon
minskning av anstaltens beräknade lokalutrymmen icke lämpligen kan ifrågasättas.
Därest emellertid framdeles, på grund av ändrad organisation eller
av annan anledning, anstaltens lokalbehov skulle minskas, kunna ledigblivande
lokaler utan svårighet tagas i anspråk för andra statsinstitutioners
behov.
Såsom av utredningen framgår, skulle för en del av de statsinstitutioner,
vilka utom riksförsäkringsanstalten nu äro inrymda i Auditorium, i bottenvåningen
av den nya byggnaden beredas lokaler, upptagande en golvyta, av
sammanlagt omkring 500 kvadratmeter. För dem av ifrågavarande institutioner,
vilka icke kunna inrymmas i det nya ämbetsliuset, har byggnadsstyrelsen
tänkt sig kunna bereda utrymme dels i den statens järnvägar tillhöriga
fastigheten Vasagatan 3 (kvarteret Pensionären), dels ock i postverkets
fastighet i kvarteret Brunkhuvudet. Mot vad härutinnan anförts har
jag intet att erinra.
I enlighet med vad jag här uttalat vill jag tillstyrka, att en nybyggnad
på förevarande tomter i kvarteret Grönlandet södra kommer till stånd i
huvudsaklig överensstämmelse med de föreliggande skissritningarna.
Enligt den framlagda kostnadsberäkningen skulle nybyggnaden, vilken inklusive
arkivlokaler i vinds- och källarvåningarna komme att innehålla en
nyttig golvyta av tillhopa inemot 6,500 kvadratmeter, draga en kostnad av
1,700,000 kronor, däri inräknat det anslag å 25,000 kronor, som för innevarande
budgetår anvisats till utredning av byggnadsfrågan. Hyresvärdet å
lokalerna har, med utgångspunkt från byggnadskostnad och tomtvärde, beräknats
till sammanlagt 152,500 kronor eller omkring 40,000 kronor mindre
än den årliga hyra, som nu erlägges för de till omfattningen avsevärt mindre
lokalerna i Auditorium. Kostnadsberäkningarna hava ej givit mig anledning
till erinran. För byggnadskostnadernas bestridande torde medel i form av
reservationsanslag böra upptagas under sjätte huvudtiteln. Då byggnaden
för att möjliggöra avveckling av förhyrningen i Auditorium måste vara
färdig att tagas i bruk före den 1 april 1932, lärer, såsom byggnadsstyrelsen
föreslagit, ett anslagsbelopp av 900,000 kronor böra anvisas för nästkommande
budgetår.»
Under hänvisning till den i ärendet lämnade utredningen får utskottet
tillstyrka Kungl. Maj:ts förevarande förslag.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må till ämbetsbyggnad å tomterna nr 8 och 9 i
kvarteret Grönlandet södra i Stockholm för budgetåret 1930/1931
anvisa ett extra reservationsanslag av 900,000 kronor.
32:o) Kungl. Majit har (punkt 44) föreslagit riksdagen att för örn- och tillbyggnad
av residensbyggnaden i Nyköping för budgetåret 1930/1931 anvisa
ett extra reservationsanslag av 20,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 171—175 av åberopade statsrådsprotokollet.
Utskottets
yttrande.
Om- ocb tillbyggnad
av
residensbyggnaden
1
Nyköping.
[44.]
52
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
I skrivelse den 22 juni 1929 har länsstyrelsen i Södermanlands län gjort
framställning örn vidtagande av åtgärder för tillgodoseende av länsstyrelsens
behov av tillräckliga och tidsenliga lokaler.
I sin framställning har länsstyrelsen anfort, att tillgängliga tjänstelokaler
i länsresidenset i Nyköping numera vore både otillräckliga och otjänliga.
Mellan landskansliets olika lokaler förefunnes för närvarande ej inre förbindelse,
varför automobilavdelningens personal måste passera över residensets
bakgård för att ernå förbindelse med landskansliet i övrigt. Landsfogdens
tjänsterum och vissa övriga tjänstelokaler för landskansliet vore så fuktiga
och mörka, att de i sitt nuvarande skick vore otjänliga såsom arbetslokaler.
Landskansliets utrymmen vore helt utnyttjade, och någon möjlighet att bereda
tjänstelokaler för den vägingenjör, som komrne att anställas från och med
den 1 juli 1930, funnes icke, liksom ej heller för en länsarkitekt, när sådan
bleve anställd för länet. Å landskontoret vore trångboddheten synnerligen
besvärlig. Vissa befattningshavare måste sålunda anvisas plats i arkivlokalerna,
som dels vore mörka och dels otjänliga som arbetslokaler, då städningen
helt naturligt ej kunde bliva tillräckligt effektiv.
Byggnadsstyrelsen, som avgivit utlåtande den 21 oktober 1929, har anfört,
att styrelsen, som till fullo kunde vitsorda det trängande behovet för länsstyrelsen
av utökade och förbättrade lokaler, låtit verkställa utredning rörande
det lämpligaste sättet för lösandet av denna fråga. Därvid hade styrelsen
ansett sig i detta sammanhang böra taga hänsyn till jämväl lantmäterikontorets
i länet lokalbehov. För kontoret förhyrdes för närvarande lokaler
i enskild fastighet intill den 1 oktober 1936. Man syntes kunna utgå ifrån
att inom icke avlägsen framtid mera ändamålsenliga lokaler komme att erfordras
för lantmäterikontoret. En förläggning av detta till residenset syntes
styrelsen dock icke tillrådlig med hänsyn till länsstyrelsens framtida behov
av utvidgning. Lantmäterikontorets lokalfråga syntes med andra ord böra
lösas genom nybyggnad å annan plats.
I avseende å den av byggnadsstyrelsen vidtagna utredningen har styrelsen
yttrat:
Resultatet av den nu verkställda utredningen för lösandet av länsstyrelsens
lokalfråga åskådliggjordes å skrivelsen bilagda ritningar. Enligt detta förslag
skulle länsstyrelsen, som för närvarande disponerade 515 kvadratmeter
nyttig golvareal, fördelade på 19 tjänsterum, jämte 165 kvadratmeter arkivlokaler,
komma att disponera 36 tjänsterum örn sammanlagt 865 kvadratmeter
golvyta. Arkivlokalerna upptoge 255 kvadratmeter. Härjämte avsåges
vindarna å de tillbyggda flyglarna bliva uppförda på sådant sätt, att inom
dessa vid framdeles uppträdande behov kunde inredas reservutrymmen örn
ungefär 350 kvadratmeter. Utrymmesökningarna hade vunnits i huvudsak
genom utökning av de båda flyglarna med en rumsbredd inåt gårdssidan
samt genom en större tillbyggnad av den sålunda breddade östra flygeln
på stallbyggnadens plats och genom en mindre tillbyggnad av den västra
flygeln.
Vid förslagets utarbetande hade beaktats den av länsstyrelsen framhållna
olägenheten, att landskontorets lokaler i bottenvåningen saknade inre förbindelse.
Landshövdingens kök och tjänarrum skulle sålunda flyttas från
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
53
bottenvåningen oell för detta ändamål hittills använda utrymmen utnyttjas
till tjänstelokaler. Genom en mindre ombyggnad av huvudtrappan till landshövdingens
bostad hade åstadkommits en inre förbindelse mellan bottenvåningens
östra och västra delar förmedelst en genomgående korridor, som
vindel- den ombyggda trappan nedsänkts några steg. I samband härmed vore
nya entréer upptagna från Stora torget, en på vardera sidan av huvudingången.
Mittentrén bibehölles för landshövdingens boställsvåning.
Fördelningen av de olika lokalerna framginge närmare av ritningarna.
Landskontoret komme att disponera hela bottenvåningen och landskansliet
den östra delen av gamla våningen en trappa upp jämte utrymmena en
trappa upp i tillbyggnaden. Det vore att märka, att på grund av tomtmarkens
starka stigning tjänstelokaler i tillbyggnaden kunde anordnas först
i våningen en trappa upp, under det att bottenvåningens lokaler endast
lämpade sig för arkiv och dylikt. I stället för den nuvarande sessionssalen,
som vore för liten, hade anordnats en ny i flygeln utefter Hospitalsgatan.
Landshövdingen erhölle ersättning för de till länsstyrelsen avstådda utrymmena
i bottenvåningen genom anordnande av kök och tjänarrum i våningen
en trappa upp i den breddade västra flygeln. En ny kökstrappa
anordnades från gården.
Den östra flygelns tillbyggnad, där automobilavdelningen skulle förläggas,
avslutades med ett trapparti, som förmedlade tillträde till undervarande
arkivrum samt till i vinden förlagda två bostadslägenheter örn vardera två
rum och kök, avsedda den ena för länsstyrelsens förste expeditionsvakt
samt den andra för landshövdingens personliga betjäning i ersättning för
bostadslägenheten en trappa upp i västra flygeln. Takvåningen i den östra
flygeln utfördes så, att den framdeles skulle kunna anordnas med reservlokaler,
vilka genom en trappa sattes i förbindelse med landskansliets lokaler
i våningen en trappa upp. Inkörsporten från Hospitalsgatan bibehölles, och
från denna bereddes tillträde till ett uppackningsrum samt arkivrummen. Intill
porten anordnades ett garage med tillträde från gatan. Under de breddade
delarna av flyglarna anordnades källare och till den östra förlädes nytt
pannrum med kolförråd, till vilken panncentral anslötes såväl det nuvarande
värmesystemet som värmeledningen i de nya lokalerna. I den västra flygelns
källare anordnades ny tvättstuga.
Länsstyrelsen hade för sin del godkänt det sålunda uppgjorda förslaget,
såsom framginge av påteckning å ritningarna.
Kostnaderna för förslagets genomförande hade av byggnadsstyrelsen be
-
räknats till 395,000 kronor enligt följande fördelning:
Förstärkning av grunden under den nuvarande byggnaden kronor 22,000
Tillbyggnadsarbeten ..................................................................... 215,000
Förändringsarbeten inom den nuvarande byggnaden ............ » 75,500
Värme-, vatten- och avloppsledningar ...................................... » 36,000
Elektriska ledningar ................................................................. » 5,000
Ritningar, arvoden, administration och oförutsedda utgifter... » 41,500
Summa kronor 395,000
Arbetena i fråga beräknades kunna utföras under loppet av två år.
På grund av vad sålunda anförts hemställer byggnadsstyrelsen, att för
anordnande av förbättrade lokaler för länsstyrelsen i Södermanlands län
inom länsresidenset i Nyköping i huvudsaklig överensstämmelse med det
av styrelsen framlagda förslaget måtte beviljas ett anslag av 395,000 kronor
och därav för budgetåret 1930/1931 anvisas ett belopp av 195,000 kronor.
54
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Utskottets
yttrande.
Elektrisk
värmeledning
i Gripsholms
slott.
[45.]
Inköp av
tomt samt
uppförande
därå av nybyggnad
för
lantmäterikontoret
i
Kronobergs
län.
[46.]
Departementschefen bär anfört följande:
»Av utredningen i ärendet torde framgå, att lokalerna för länsstyrelsen
i Södermanlands län äro otillräckliga och delvis olämpligt belägna. Vissa
av utrymmena synas även vara otjänliga för sitt ändamål. Ett starkt behov
föreligger alltså av förbättrade lokalförhållanden.
Genom utförande av den av byggnadsstyrelsen föreslagna örn- och tillbyggnaden,
vilket förslag länsstyrelsen för sin del godkänt, skulle länsstyrelsens
lokalfråga bliva på ett tillfredsställande sätt löst. De avsevärda reservutrymmen,
som vid förslagets genomförande komme att vinnas, skulle bereda möjlighet att
tillgodose även framtida behov av utvidgade tjänstelokaler. Då sålunda den
framlagda planen synes mig ändamålsenlig och de gjorda kostnadsberäkningarna
icke givit anledning till erinran, vill jag tillstyrka, att förslaget
kommer till utförande.
Av statsfinansiella skäl synes dock för budgetåret 1930/1931 endast ett
mindre belopp kunna avses för ändamålet. Emellertid har framhållits, att det
även under sådan förutsättning vore av betydelse för länsstyrelsen, att frågan
underställdes 1930 års riksdag. Vid bifall till förslaget skulle nämligen
därigenom möjliggöras, att de tidskrävande arbetena med detaljritningars
upprättande ävensom övriga förarbeten hunne slutföras på sådan tid, att
det egentliga byggnadsarbetet i motsats till vad eljest bleve fallet skulle
kunna påbörjas omedelbart efter det att medel härtill beviljats av påföljande
riksdag. Anledning synes mig föreligga att tillmötesgå detta önskemål även
med hänsyn till angelägenheten av att så vitt möjligt fördela kostnaderna
för tillgodoseende av vissa statliga lokalbehov. Såsom jag i det följande
får tillfälle närmare angiva, föreligger nämligen ett antal framställningar
i nämnda hänseende, vilka synas snart nog få underställas riksdagen och
torde komma att föranleda en icke oväsentlig budgetbelastning.
För nästkommande budgetår kan jag icke förorda anslag för nu ifrågavarande
ändamål till högre belopp än 20,000 kronor.»
Då en snar ombyggnad av ifrågavarande länsresidens synes oundviklig,
får utskottet, med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag, hemställa,
att riksdagen må för om- och tillbyggnad av residensbyggnaden
i Nyköping för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag
av 20,000 kronor.
33:o) Beträffande Kungl. Maj:ts förslag (punkt 45) angående elektrisk
värmeledning i Gripsholms slott har riksdagen redan fattat beslut; varom
utskottet velat härigenom
erinra.
34:o) Kungl. Majit har (punkt 46) föreslagit riksdagen att till inköp av
tomt samt uppförande därå av nybyggnad för lantmäterikontoret i Kronobergs
län för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag av 90,000
kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 181—185 av åberopade statsrådsprotokollet.
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
55
Sedan lantniäteristyrélsen i skrivelse den 18 oktober 1928 gjort framställning
i fråga om beredande av nya lokaler för lantmäterikontoret i Kronobergs
län, Ilar byggnadsstyrelsen i utlåtande den 10 oktober 1929 eftei
undersökning av olika möjligheter till ny förläggning av lantmäterikontoret
— anfört följande:
Byggnadsstyrelsen hade i skrivelse till drätselkammaren i Växjö den 18
juni 1929 framställt förfrågan rörande eventuell överlåtelse till statsverket
av en staden tillhörig tomt nr 5 i kvarteret Gripen. Med skrivelse den 18
september 1929 hade drätselkammaren till byggnadsstyrelsen overiamnat
utdrag av protokoll vid stadsfullmäktiges sammanträde den 30 augusti 1929,
enligt vilket stadsfullmäktige förklarat sig villiga att till statsverket försälja
ett å en av stadsingenjören Alrik Runhammar den 1 augusti 1929 upprattad
karta angivet område örn ungefär 1,400 kvadratmeter av tomten nr 5 i kvarteret
Gripen att avskiljas till särskild tomt och upplåtas för uppförande av
nybyggnad, inrymmande lokaler för Kronobergs, läns lantmätenkontor, mot
ett pris av 25,000 kronor samt de villkor i övrigt, drätselkammaren kunde
finna lämpligt fastställa. ,..
Tomten i fråga hade ett för ändamalet synnerligen fördelaktigt lage i
hörnet av Nygatan och Linnégatan — den senare en av stadens huvudgator
— samt på endast ett kvarters avstånd från länsresidenset. Enligt
uppgift vöre grundförhållandena goda och tomtens storlek lämplig tor ny
grundval
av från lantmäteristyrelsen lämnad uppgift angående utrymmesbehovet
hade i samråd med lantmäteristyrelsen inom byggnadsstyrelsen
uppgjorts sex skissritningar till nybyggnaden, vilka godkants av
lantmäteristyrelsen. Enligt detta ritningsförslag skulle kontoret komma att
i huvudsak " innehålla ett visningsrum för allmänheten, arkivutrymme med
en ytvidd av omkring 200 kvadratmeter, erforderliga rum for overlantmatare,
assistent och extra assistent, extra biträden samt jord- och fastighetsregister,
ritsal lunchrum m. m. ävensom en bostad örn två rum och kok för expeditionsvakt.
Då tomten läge i en sluttning mot Linnégatan, skulle schaktmassorna
för grunden tillvaratagas och uppläggas till. en terrass mot Linnégatan
Byggnaden tänktes indragen 3 meter från Linnégatan och b meter
från Nygatan, som vore endast 12 meter bred. För såvitt byggnadsföretaget
komme till stånd, hade byggnadsstyrelsen för avsikt att söka utverka, att
åtgärder vidtoges i syfte att de angränsande tomterna icke finge bebyggas
i tomtgränserna. , ■,
Byggnaden hade tänkts uppförd av tegel på grunder av betong och med
brandtrygga konstruktioner. . „ . , , ,..
Enligt inom byggnadsstyrelsen verkställd beräkning skulle kostnaden för
uppförande av en byggnad enligt det framlagda skissförslaget belöpa sig till
150,000 kronor enligt följande fördelning:
Byggnadsarbeten...........................................................••••;.....
Värmeledning, vatten och avlopp jämte sanitär inredning
Elektriska ledningar.......................■_..........................;............
Terrassmurar mot gatorna, planering och plantering ......
Stängsel...................................................................................
Utvändiga ledningar jämte rörgravar ...............................
Ritningar, kontroll m. m. samt oförutsedda utgifter
kronor 102,000
» 14,000
» 4,500
» 7,500
» 4,500
» 1,500
» 16,000
Summa kronor 150,000
56
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Utskottets
yttrande.
Restaurering
av Malmöhus
slott.
[47.]
Nybyggnad
för länsstyrelsen
i
Malmöhus
län.
[48.]
[[[ ^ vad t. f. länsarkitekten Olof ljundgren efter gjord undersökning
meddelat, kunde den av staden begärda försäljningssumman för tomten i
fråga, 25,000 kronor, anses skälig.
På grund av vad sålunda förekommit hemställer byggnadsstyrelsen, att
Kungl. Maj.t ville föreslå riksdagen att till inköp av tomt i Växjö samt
uppförande därå av en byggnad för lantmäterikontoret i Kronobergs län
bevilja sammanlagt 175,000 kronor samt därav för budgetåret 1930/1931 anvisa
ett extra reservationsanslag av 90,000 kronor.
Departementschefen har i ärendet anfört följande:
»Det är givetvis av stor vikt, att lantmäterikontorens betydelsefulla och
delvis oersättliga arkivalier förvaras på ett ur brandsäkerhetssynpunkt betryegande
sätt. Av utredningen framgår, att de nuvarande lokalerna för
lantmäterikontoret i Kronobergs län icke kunna anses tillfredsställande i
detta avseende. Såsom i ärendet framhållits, torde några effektiva ytterligare
åtgärder beträffande dessa lokaler till förebyggande av brandfara icke
kunna under förhandenvarande omständigheter vidtagas, och ej heller lärer
genom förhyrning av andra lokaler det avsedda önskemålet kunna nås. Vid
sådant förhållande och då möjlighet ej synes föreligga att i någon befintlig,
statsverket tillhörig byggnad inrymma lantmäterikontoret, torde dess lokalfråga
icke kunna lösas annorledes än genom nybyggnad. Byggnadsstyrelsens
därutinnan framlagda förslag, vilket biträtts av lantmäteristyrelsen,
synes mig icke giva anledning till erinran. Det av styrelsen till inköp
föreslagna tomtområdet, som har en areal av omkring 1,400 kvadratmeter,
ar val beläget och lämnar möjlighet till framdeles eventuellt behövlig tillbyggnad.
Det av markägaren, Växjö stad, begärda priset, 25,000 kronor,
synes kunna godtagas. Jag vill alltså förorda, att det av byggnadsstyrelsen
framlagda förslaget, slutande å en sammanlagd kostnad av 175,000 kronor,
kommer till utförande. Av nämnda belopp torde, på sätt byggnadsstyrelsen
ifrågasatt, för nästkommande budgetår 90,000 kronor behöva anvisas.»
Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må till inköp av tomt samt uppförande därå av
nybyggnad för lantmäterikontoret i Kronobergs län för budgetåret
1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag av 90,000
kronor.
35:o) I enlighet med Kungl. Maj.ts förslag (punkt 47) och under erinran,
att ifrågavarande anslag utgör återstoden av vad som enligt en av 1926 års
riksdag godkänd plan bör för ändamålet anvisas, får utskottet hemställa,
att riksdagen må till restaurering av Malmöhus slott för budgetåret
1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag av 127,000
kronor.
36:o) Beträffande Kungl. Maj:ts förslag (punkt 48) angående nybyggnad för
länsstyrelsen i Malmöhus län har riksdagen redan fattat beslut; varom utskottet
velat härigenom
erinra.
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
57
37:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 49) hemställer utskottet,
att riksdagen må till konserveringsarbeten å Bohus fästningsruin
för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag
av 30,000 kronor.
38:o) Kungl. Maj:t har (punkt 50) föreslagit riksdagen att till inköp av
visst markområde invid länsresidenset i Falun på de i ett i statsrådsprotokollet
omförmält köpekontrakt upptagna villkor för budgetåret 1930/1931
anvisa ett extra anslag av 15,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 190—193 av åberopade statsrådsprotokollet.
Landshövdingeresidenset i Falun, uppfört å tomten nr 1 i kvarteret Residenset,
gränsar i norr mot Köpmansgränden, i väster mot Slaggatan, i
öster mot Åsgatan och i söder mot den bebyggda tomten nr 2 i samma
kvarter. Mellan residensbyggnaden och byggnaderna å tomten nr 2 finnes
en obebyggd, vid pass 4.6 meter bred markremsa, hörande till sistnämnda
tomt och sträckande sig från Åsgatan till Slaggatan. Residenset, på tre
sidor omgivet av gator och på den fjärde eller södra sidan gränsande till
den obebyggda markremsan, har sålunda för närvarande ett fritt och avskilt
läge. Ett av boningsrummen i residenset får sitt ljus från fönster, vettande
mot tomten nr 2.
För ett antal år sedan pågick rättegång mellan Kungl. Majit och kronan,
å ena, samt dåvarande ägaren av tomten nr 2, å andra sidan, örn rätt för
residenset till fönster mot tomten nr 2, vilken rättegång utföll till nackdel
för kronan. I samband därmed underhandlades med ägaren örn köp av ifrågavarande
markremsa, vilken fråga emellertid då förföll.
I sin berörda skrivelse den 17 april 1929 har byggnadsstyrelsen anfört följande.
Den nuvarande ägaren till tomten nr 2 vore betänkt att ombygga sin
gård, därvid en byggnad av större höjd skulle uppföras utmed residensets
södra gavel. Residenset skulle därigenom förlora sitt fristående läge, som
till stor del gåve detsamma dess karaktär och prägel av värdighet. Vidare
skulle vissa fönster i residenset komma att igenmuras, bland andra fönstret
till ovan omförmälda bostadsrum, som vore landshövdingens sovrum och
som för övrigt hade särdeles vackra dekorativa målningar, vilka tillskreves
Masreliez’ skola och vore representativa för den dekorativa konsten under
1700-talets senare år. Kunde en tillräckligt bred markremsa utmed residenstomten
förvärvas av kronan, skulle dessa nackdelar undanröjas. Det vore
även att märka, att genom ett dylikt inköp undvekes skyldighet för kronan
att borttaga residensets takfall mot granntomten samt det listverk, som nu
sköte in över grannens område. Slutligen vunne residenset fönsterrätt utefter
hela södra gränslinjen.
På grund härav hade genom länsarkitekten M. Dahlander förts underhandlingar
med ägaren till tomten nr 2 rörande möjlighet för kronan att
förvärva ifrågavarande markremsa, vilka underhandlingar resulterat i ett av
omförmälda tomtägare avgivet anbud att för ett belopp av 15,000 kronor till
Konserveringsarbeten
å Bohus
fästnlngs
ruin.
[49.]
Inköp
av visst
markområde
invid länsresidenset
1 Falun.
[50.]
Utskottets
yttrande.
Om- oell tillbyggnad
av
residensbyggnaden
1 Östersund.
[51.]
58 Statsutskottets utlåtande Nr 6.
kronan med äganderätt överlåta merberörda markremsa mellan Åsgatan och
Slaggatan utefter residensets tomt örn 4.5 meters bredd.
På grundval av detta anbud, som av länsstyrelsen tillstyrkts till antagande,
hade sedermera inom byggnadsstyrelsen upprättats ett förslag till
köpekontrakt mellan kronan och omförmälda ägare, vilket förslag numera
undertecknats av ägaren, direktören Henning Lind och dennes hustru Nina
Lind. Köpekontraktet, varav ett exemplar fogats vid styrelsens skrivelse,
vore från säljarens sida gällande under förutsättning att Kungl. Majit senast
den 1 juni 1930 godkänt detsamma.
På grund av vad sålunda anförts har byggnadsstyrelsen hemställt, att
till inköp på de i föreliggande kontraktsförslag angivna villkor av ifrågavarande
markområde måtte anvisas ett belopp av 15,000 kronor.
I ärendet har infordrat utlåtande avgivits av länsstyrelsen i Kopparbergs
län, som hört vederbörande länsarkitekt. Länsarkitekten har ansett det föreliggande
förslaget fördelaktigt och fullt bindande för att säkerställa residensbyggnadens
fria läge för all framtid samt tillstyrkt bifall till förslaget.
Länsstyrelsen har förklarat sig icke hava något att erinra mot bifall till byggnadsstyrelsens
i ärendet gjorda hemställan.
Departementschefen har anfört följande:
»Yad byggnadsstyrelsen i ärendet anfört synes mig utgöra goda skäl för
att åtgärder från statens sida vidtagas för förvärv av ifrågavarande markområde.
Genom ett dylikt förvärv skulle bland annat garanti vinnas för att
länsresidensets nuvarande fria och avskilda läge för framtiden bibehålies.
Med hänsyn härtill och då jag finner den preliminärt avtalade köpeskillingen
för området, 15,000 kronor, under förhandenvarande förhållanden kunna godtagas
samt de i kontraktsförslaget innefattade villkoren i övrigt icke givit
mig anledning till erinran, vill jag tillstyrka byggnadsstyrelsens hemställan.
Ett belopp, motsvarande köpeskillingen, torde såsom extra anslag böra uppföras
i riksstaten för nästkommande budgetår.»
Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må till inköp av visst markområde invid länsresidenset
i Falun på de i ett i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
den 3 januari 1930 omförmält köpekontrakt
upptagna villkor för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra
anslag av 15,000 kronor.
39:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 51) och under erinran
att kostnaderna för ifrågavarande örn- och tillbyggnad beräknats till 330,000
kronor, varav 100,000 kronor redan anvisats av 1929 års riksdag, får utskottet
hemställa,
att riksdagen må för om- och tillbyggnad av residensbyggnaden
i Östersund för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag
av 230,000 kronor.
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
59
40:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 52) — som avser be- Nybyggnad
redande av ytterligare erforderliga medel till nybyggnad för lantmäterikon- mäteritoret
i Norrbottens län för en kostnad av 230,000 kronor, varav 80,000 kro- kontoret i
nor redan anvisats av 1929 års riksdag — får utskottet hemställa, 0 län
att riksdagen må till nybyggnad för lantmäterilcontoret i Norr- [52.]
bottens län för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag
av 150,000 kronor.
Diverse.
41:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 53) får utskottet hemställa,
att riksdagen må
a) medgiva, att kostnaden för av ledamöter av riksdagen under
sommaren 1929 företagen studieresa till Norrland må jämväl
i vad angår den del av resan, som företagits a enskilda järnvägar,
bestridas av anslag till ersättning åt statens järnvägar
för av Kungl. Maj:t medgivna lindringar i befordringsavgifterna
för vissa resor;
b) till ersättning åt statens järnvägar för av Kungl. Maj.t
medgivna lindringar i befordringsavgifterna för vissa resor för
budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag av 15,000
kronor.
42:o) Kungl. Majit har (punkt 54) föreslagit riksdagen att som bidrag till
utgivande av tidskriften »Brandskydd» för budgetåret 1930/1931 anvisa ett
extra anslag av 1,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 197 och 198 av åberopade statsrådsprotokollet.
I samband med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet till behandling
förehaft en inom andra kammaren av herr B. Holmgren i Karlskrona
väckt motion, nr 138, däri föreslagits, att riksdagen ville besluta att
för budgetåret 1930/1931 såsom bidrag till Svenska Brandskyddsföreningen
och såsom bidrag till utgivandet av tidskriften Brandskydd anvisa ett extra
anslag av 5,000 kronor under de villkor, som omnämnas i föreningens underdåniga
skrivelse av den 15 oktober 1929.
I fråga örn de skäl, motionären anfört till stöd för sin hemställan, far
utskottet hänvisa till motionen.
För understödjande av Svenska brandskyddsföreningens verksamhet tiar
1920 års riksdag på tilläggsstat för år 1920 beviljat ett förslagsanslag, högst,
4,000 kronor, varjämte såsom bidrag till utgivande genom nämnda förening
av tidskriften »Brandskydd» å en var av tilläggsstaterna för åren 1921 och
1922 beviljats ett förslagsanslag, högst, 500 kronor, samt för varje budgetår
Ersättning
åt statens
järnvägar för
av Kungl.
Majit medgivna
lindringar
1
befordringsavgifterna
för vissa
resor.
[53.]
Bidrag till
utgivande av
tidskriften
»Brandskydd».
[54.]
Utskottets
yttrande.
Bidrag till
utgivande av
»Brandkårstidskrlft».
[55.]
60 Statsutskottets utlåtande Nr 6.
under perioden 1923—1928 ett anslag av 400 kronor. För vartdera av budgetåren
1928—1930 bär för ändamålet utgått ett extra anslag av 1,000
kronor. Den av 1928 års riksdag beviljade höjningen vidtogs med hänsyn
till föreningens utvidgade verksamhet och dess i följd därav stegrade utgifter.
I skrivelse den 15 oktober 1929 har Svenska brandskyddsföreningen anhållit
örn statsbidrag med 5,000 kronor för vidmakthållande av föreningens upplysnings-
och propagandaverksamhet.
Departementschefen har i ärendet anfört följande:
»Enligt vad jag inhämtat, hava utgifterna för tidskriften Brandskydd’
under åren 1925—1928 uppgått till respektive omkring 25,500, 26,000, 25,900
och 28,200 kronor. Den del av dessa belopp, som icke täckts av inkomster
från tidskriften, har måst bestridas av influtna medlemsavgifter, varav i
anspråk tagits för år 1925 omkring 9,800 kronor, för år 1926 omkring 9,200
kronor, för år 1927 omkring 8,400 kronor och för år 1928 omkring 7,900
kronor.
Utan tvivel har Svenska brandskyddsföreningen en viktig uppgift att fylla
i arbetet på att förminska eldens härjningar i vårt land. Det synes mig
därför fortfarande motiverat, att staten genom ett understöd, lämpligen såsom
bidrag till utgivande av föreningens tidskrift, visar sitt intresse för föreningens
verksamhet. Högre statsbidrag än som utgår under innevarande budgetår
kan jag dock ej ifrågasätta. Som villkor för erhållande av bidraget
synes i likhet med vad föregående år skett böra stadgas, att lämpligt antal
exem]tiar av tidskriften tillhandahålles kommunikationsdepartementet.»
Med tagen hänsyn till att propagandaverksamheten för ett effektivare brandskydd
måste anses i hög grad samhällsgagnande, vill utskottet tillstyrka,
att anslaget till Svenska brandskyddsföreningen liksom ock det under nästföljande
punkt omförmälda anslaget till Svenska brandkårernas riksförbund
bestämmes till 2,000 kronor.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj.ts förevarande förslag
och herr Holmgrens i Karlskrona i ämnet väckta motion
II: 138, må som bidrag till utgivande av tidskriften »Brandskydd»
för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra anslag av
2,000 kronor.
43:o) Kungl. Maj:t har (punkt 55) föreslagit riksdagen att som bidrag
till utgivande av »Brandkårstidskrift» för budgetåret 1930/1931 anvisa ett
extra anslag av 1,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 198 och 199 av åberopade statsrådsprotokollet.
I samband med Kungl. Majus förevarande förslag har utskottet till behandling
förehaft en inom första kammaren av herr J. Nilsson i Kristianstad
väckt motion, nr 112, däri hemställts, att riksdagen måtte besluta att
Statsutskottets utlåtande Nr 6. 61
till Svenska brandkårernas riksförbund bevilja för budgetåret 1930/1931 ett
extra anslag av 5,000 kronor såsom bidrag till förbundets verksamhet.
I fråga om de skäl, motionären anfört till stöd för sin framställning, får
utskottet hänvisa till motionen.
Till understöd åt Sveriges riksförbund av frivilliga brandkårer liava sedan
ett antal år tillbaka anvisats anslag, senast för budgetåret 1926/1927 med
1,000 kronor. Sedan förbundets namn ändrats till Svenska brandkårernas
riksförbund, har riksdagen för vartdera av budgetåren 1928/1929 och 1929/
1930 såsom bidrag till utgivande genom Svenska brandkårernas riksförbund
av »Tidskrift för landsbygdens brandväsen» beviljat ett extra anslag av 1,000
kronor.
I skrivelse den 31 augusti 1929 har riksförbundet anhållit örn statsbidrag
med 5,000 kronor, därav 1,000 kronor såsom bidrag till utgivande av riksförbundets
tidskrift, vilken från och med år 1929 utkommer under den förändrade
benämningen »Brandkårstidskrift».
Departementschefen har i ärendet anfört följande:
»Även riksförbundet har otvivelaktigt en viktig uppgift på brandskyddsarbetets
område, och jag anser därför fortfarande anledning förefinnas, att
staten lämnar understöd till riksförbundets verksamhet. Tillräckliga skäl synas
dock icke föreligga för en höjning av det nu utgående anslaget. Såsom
tidigare vid behandling av frågan örn bidrag till riksförbundet framhållits,
torde understödjandet av dettas verksamhet i främsta rummet vara ett brandförsäkringsinrättningarnas
intresse. På sätt den föreliggande framställningen
visar, hava också dessa inrättningar i avsevärd mån lämnat understöd till
verksamheten, och det synes vara anledning antaga, att ytterligare bidrag
från detta håll skola kunna erhållas, i den mån insikten örn arbetets betydelse
vidgas.
Jag tillstyrker alltså även för nästkommande budgetår ett anslagsbelopp
av 1,000 kronor, vilket lämpligen liksom hittills torde böra utgå såsom bidrag
till utgivande av riksförbundets tidskrift, numera benämnd »Brandkårstidskrift».
Som villkor för statsbidraget lärer i likhet med vad föregående
år skett böra stadgas, att lämpligt antal exemplar av tidskriften tillhandahålles
kommunikationsdepartementet.»
Under hänvisning till vad utskottet under nästföregående punkt anfört,
hemställer utskottet,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande förslag
och den av herr J. Nilsson i Kristianstad i ämnet väckta
motionen I: 112, må som bidrag till utgivande av »Brandkårstidskrift»
för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra anslag av
2,000 kronor.
44:o) Kungl. Majit har (punkt 56) föreslagit riksdagen att av det av 1929
års riksdag såsom bidrag till upprättande av en regionplan för Stockholm
med omgivningar beviljade beloppet av 57,000 kronor för budgetåret 1930/1931
såsom extra reservationsanslag anvisa ett belopp av 19,000 kronor.
Utskottets
yttrande.
Bidrag till
upprättande
av en regionplan
för
Stockholm
med omgivningar.
[56.]
Utskottets
yttrande.
Postavgifter
för
tjänstebrev
och dylika
försändelser.
[57.]
62 Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 199—201 av åberopade statsrådsprotokollet.
Med bifall till Kungl. Maj:ts i proposition nr 49 gjorda framställning
beviljade 1929 års riksdag (skrivelse nr 6 A, punkt 44) ett belopp av 57,000
kronor såsom bidrag till upprättande av en regionplan för Stockholm med
omgivningar samt anvisade av det sålunda beviljade beloppet för innevarande
budgetår ett anslag av 19,000 kronor.
Med upprättandet av nämnda regionplan har avsetts att åvägabringa en
allmän plan för det framtida bebyggandet av Stockholms omgivningar och
för anordnandet av erforderliga huvudtrafikleder såväl från huvudstaden som
mellan de olika samhällena inbördes.
Länsstyrelsen i Stockholms län har hemställt örn anvisande för budgetåret
1930/1931 av ett anslag för ifrågavarande ändamål å 19,000 kronor.
Departementschefen har anfört följande.
»Det av länsstyrelsen omförmälda förslaget till överenskommelse mellan
Stockholms stad och regionplaneförbundet örn samarbete vid planens upprättande
har ännu icke blivit föremål för slutlig prövning av stadens vederbörande
myndigheter.
På sätt länsstyrelsen anfört, synas de av kommuner och vägdistrikt utfästa
bidragen äga den omfattning, att regionplanearbetets genomförande torde
få anses vara ekonomiskt säkerställt.
I enlighet med länsstyrelsens förslag torde 19,000 kronor av det av riksdagen
för ändamålet beviljade beloppet böra anvisas för nästkommande
budgetår.»
Ifrågavarande belopp, 57,000 kronor, utgör statens bidrag för bestridande
av kostnaderna för regionplanen för länsområdets del. Beloppet är avsett att
utgå under tre budgetår med 19,000 kronor för år. Härav har, såsom nämnts,
första tredjedelen redan anvisats för 1929/1930.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må av det av 1929 års riksdag såsom bidrag
till upprättande av en regionplan för Stockholm med omgivningar
beviljade beloppet av 57,000 kronor för budgetåret 1930/1931
såsom extra reservationsanslag anvisa ett belopp av 19,000
kronor.
45:o) Kungl. Majit har (punkt 57) föreslagit riksdagen att höja det ordinarie
förslagsanslaget till postavgifter för tjänstebrev och dylika försändelser,
nu 3,850,000 kronor, med 60,000 kronor till 3,910,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 201—204 av åberopade statsrådsprotokollet.
Det ordinarie förslagsanslaget till postavgifter för tjänstebrev och dylika
försändelser, som under vart och ett av budgetåren 1923—1928 varit uppfört
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
63
med 3,600,000 kronor, höjdes med hänsyn till anslagsbelastningen för budgetåret
1929/1930 till 3,850,000 kronor.
Nettoutgiften å anslaget har under budgetåren 1923—1929 utgjort respektive
omkring 3,764,000, 3,687,000, 3,635,000, 3,666,000, 3,850,000 och 3,908,000
kronor.
Beträffande den på ifrågavarande anslags storlek inverkande, i tidigare
statsverkspropositioner omförmälda frågan örn ändrade bestämmelser
rörande tjänstebrevsrätten har departementschefen lämnat en redogörelse
och i anslutning därtill anfört, att på grund av den omfattande utredningen
frågan ännu icke kunnat bliva föremål för slutlig prövning. Anslagsbehovet
under budgetåret 1930/1931 för gäldande av postavgifter för tjänstebrev och
dylika försändelser syntes därför böra beräknas med utgångspunkt från nuvarande
bestämmelser i ämnet. Med hänsyn härtill samt till anslagsbelastningen
under sistförflutna budgetår syntes förevarande anslag böra i riksstaten
för budgetåret 1930/1931 upptagas med ett till 3,910,000 kronor förhöjt
belopp.
I avvaktan på slutförandet av utredningen om ändrade bestämmelser rörande
tjänstebrevsrätten torde, på sätt departementschefen tillstyrkt, ifrågavarande
anslag böra beräknas med utgångspunkt från hittillsvarande bestämmelser
och alltså upptagas med det av Kungl. Majit föreslagna beloppet
3,910,000 kronor. Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må höja det ordinarie förslagsanslaget till
postavgifter för tjänstebrev och dylika försändelser, nu 3,850,000
kronor, med 60,000 kronor till 3,910,000 kronor.
46:o) I enlighet med Kungl. Majlis förslag (punkt 58) hemställer utskottet,
att riksdagen må höja det ordinarie förslagsanslaget till
skrivmaterialier och expenser, ved m. m., nu 80,000 kronor, med
5,000 kronor, till 85,000 kronor.
47:o) Beträffande Kungl. Maj:ts förslag (punkt 59) angående dyrtidstillägg
åt befattningshavare i statens tjänst kommer utskottet att framdeles under
riksdagen avgiva utlåtande; vilket utskottet härigenom velat för riksdagen
anmäla.
48:o) I anledning av Kungl. Maj:ts förslag (punkt 60) hemställer utskottet>
att riksdagen må minska det ordinarie förslagsanslaget till
tryckningskostnader, nu 15,050 kronor, med 50 kronor till 15,000
kronor; dock att i anslaget må göras den jämkning, som för
jämnande av huvudtitelns slutsumma kail bliva erforderlig.
Utskottets
yttrande.
Skrivmaterlalier
ock expenser,
ved m. m.
[58.]
Dyrtidstillägg
åt
befattningshavare
i
statens
tjänst.
[59.]
Trycknings
kostnader.
[60.]
64
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Övriga
ordinarie
anslag.
49:o) Beträffande övriga ordinarie anslag, som i riksstaten för innevarande
år äro uppförda under sjätte huvudtiteln, har någon ändring icke föreslagits.
Utskottet hemställer,
att samtliga de ordinarie anslag under sjätte huvudtiteln,
vilka icke här ovan blivit särskilt omförmälda, må i riksstaten
för budgetåret 1930/1931 upptagas med oförändrade belopp.
Stockholm den 7 mars 1930.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. II. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, J. L. Widell,
O. Bergqvist, J. Nilsson i Malmö, C. P. V. Nilsson i Gränebo, E. .T. G. Rosén,
N. J. M. Svensson i Kompersmåla, K. V. Rydén, E. A. Lundell, G. I. Asplund och
J. G. Walles;
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, A. Wiklund i Brattfors,
°S. Bengtsson i Norup, O. Olsson i Kullenbergstorp, P. M. Olsson i Blädinge,
A. Alson Törnkvist i Karlskrona, B. Fison Holmgren, J. Olofsson i Digernäs, O.
Nilsson i Örebro, S. Persson i Fritorp, E. G. E. Eriksson i Stockholm och O.
Andersson i Höör;
med undantag därav att i behandlingen av
punkterna 9—49 deltagit herr A. Danielsson i st. f. herr Bengtsson i Norup,
punkt 11 deltagit herr D. Hansén i st. f. herr Rosén,
punkterna 11—49 deltagit herr A. Norsell i st. f. herr Andersson i Höör.
Reservationer:
vid punkt 5:o) (byggande av landsvägar och vanliga bygdevägar)
1) av herrar Kvarnzelius, Widell, Nilsson i Gränebo, Bosén, Svensson i
Kompersmåla, Lundell, Bengtsson i Norup, Olsson i Kullenbergstorp, Olsson
i Blädinge, Törnkvist och Andersson i Höör, som ansett, att utskottets yttrande
och förslag bort hava följande lydelse:
»Med förevarande--— 5,000,000 kronor.
I väckta motioner har upptagits det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
framförda förslaget, att ifrågavarande bidrag till vägbyggnader måtte höjas
från nuvarande normalt utgående */3 till % (75 %) av kostnaderna eller samma
bidrag som numera från automobilskattemedel lämnas till vägförbättringsarbeten.
Utskottet vill tillstyrka ifrågavarande höjning, varigenom bland
annat skulle vinnas en önskvärd överensstämmelse mellan grunderna för
tilldelningen av bidrag från nu ifrågavarande anslag och från auton» obilskattemedlen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
(55
De av herrar Granström och Olsson i Ramsta m. fl. väckta frågorna rörande
omfattningen och lämpligaste sättet för statens, enkannerligen motortrafikens
deltagande i vägväsendets kostnader av skilda slag synas enligt
utskottets mening förtjäna beaktande. Dessa motionsvis framförda spörsmål
lära emellertid vara av beskaffenhet att komma under utredning i samband
med den igångsatta revisionen av bestämmelserna örn väghållningsbesvärets
utgörande på landet samt örn städernas allmänna vägar, för vilket ändamål
särskilda sakkunniga tillkallats. Vid sådant förhållande lärer någon särskild
framställning från riksdagen i ämnet ej nu vara påkallad.
Vad nu sagts gäller ock den i vissa andra motioner omliandlade frågan
örn ändrade grunder för rätten till statsbidrag för marklösen.
Under åberopande av — — — hemställer utskottet,
I) att riksdagen må
a) ---[mom. a) i utlåtandet]----
b) med anledning av de av herrar Berg m. fl. och Bergström
i Bäckland m. fl. i ämnet väckta motionerna (II: 99 och 104),
i vad de avse höjning av nu utgående statsbidrag, ävensom
herrar Clemedtsons och Gabrielssons samt Bengtssons i Kullen
m. fl. ovanberörda motioner (I: 50 och II: 95) besluta, att statsbidrag
till ifrågavarande vägbyggnader må utgå med högst tre
fjärdedelar av den beräknade kostnaden.
II)--— [mom. c) i utlåtandet] —--
III) — — — [mom. d) i utlåtandet] — — —»
2) av herr Lindblad, som ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall till
Kungl. Maj:ts förslag.
vid punkt 6:o) (enkla bygdevägar) av herrar Kvarnzelius, Lindblad, Widell,
Nilsson i Gränebo, Bydén, Olsson i Kullenbergstorp, Olsson i Blädinge, Holmgren
och Tersson i Kritorp, som ansett, att utskottets yttrande och förslag
bort hava följande lydelse:
»Utskottet vill erinra, att ifrågavarande anslag för vart och ett av budgetåren
1924—1927 utgick med 600,000 kronor, för vart och ett av budgetåren
1927—1929 med 700,000 kronor och av 1929 års riksdag ytterligare höjdes
till 850,000 kronor för innevarande budgetår.
Det syfte ifrågavarande anslag avser att tjäna — nämligen att underlätta
allmänna vägars anläggning till avlägset belägna bygder — lärer emellertid
få anses i alldeles särskilt hög grad förtjänt av statsmakternas stöd.
Med hänsyn härtill och med beaktande också av de behj ärtans värda skäl,
som i väckta motioner i övrigt anförts till stöd för en ytterligare ökning av
anslaget, vill utskottet tillstyrka, att detsamma för budgetåret 1930/1931 bestämmes
till 1,000,000 kronor, en höjning alltså med 150,000 kronor i förhållande
till innevarande budgetår.
Yad departementschefen anfört rörande bredden på ifrågavarande enkla
bygdevägar har ej givit utskottet anledning till erinran.
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 6 sami. 6 höft. (Nr 6.)
491 30 5
66 Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
förslag och de av herrar Bosén m. fl. och Wiklund i Brattfors
m. fl. samt Berg m. fl. i ämnet väckta motionerna (I: 184
och II: 321 samt II: 100) ävensom med bifall till de av herrar
Clemedtson och Gabrielsson, Lundquist i Botebro m. fl. samt
Bergström i Bäckland i ämnet väckta motionerna (I: 52
samt II: 89 och 20), må till byggande av enkla bygdevägar för
budgetåret 1930/1931 anvisa ettJ extra reservationsanslag av
1,000,000 kronor.»
vid punkt 7:o) (ödebygdsvägar) av herrar Kvarnzelius, Lindblad, Widell,
Svensson i Kompersmåla, Lundell, Olsson i Blädinge, Holmgren och Persson
i Fritorp, som ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hava följande
lydelse:
»Enligt gällande författning äro ifrågavarande ödebygdsvägar avsedda att
dragas fram över fjäll, genom stora skogar och i andra trakter, där en väganläggning
bliver utav en avsevärd längd, dock utan att i övrigt äga den
för en landsväg eller bygdeväg nödiga förutsättningen, nämligen att vara för
allmänna samfärdseln nyttig och nödig.
Syftet med här avsedda anslag, nämligen att skaffa vägförbindelser och
därmed också underlätta livsbetingelserna för en uti isolering levande ödebygdsbefolkning,
är visserligen i och för sig synnerligen behjärtansvärt. A
andra sidan kan ej bortses från, att de samfärdselbehov, som med ödebygdsvägarna
kunna tillgodoses, ur det allmännas synpunkt måste sägas framstå
som mycket begränsade. Ifrågavarande vägars anläggning bliver det oaktat
för statsverket synnerligen kapitalkrävande; de utföras genom väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen och bekostas så gott som helt av statsmedel. Dessa
faktorer måste enligt utskottets mening mana till en viss varsamhet vid tillmätning
av ytterligare anslag för ändamålet.
Sådant anslag har alltsedan år 1918 utgått med belopp, växlande mellan
250,000 och 550,000 kronor, vilken sistnämnda summa beviljades av 1929 års
riksdag för budgetåret 1929/1930. Nu under byggnad varande 20 ödebygdsvägar
hava beräknats kräva ett ytterligare anslag av omkring 1,200,000 kronor,
varav 500,000 kronor för budgetåret 1930/1931. Örn, såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
funriit önskvärt, arbetena under) nämnda budgetår därutöver
finge påbörjas å tre av styrelsen angivna nya väganläggningar —
varav en i Norrbottens, en i Jämtlands och en i Västernorrlands län — vore
ett anslag av 600,000 kronor erforderligt. Då väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
därutöver gjort framställning örn 300,000 kronor — eller alltså sammanlagt
900,000 kronor — har detta skett med utgångspunkt från en avarbetning
under en tioårsperiod av alla anslagskrav enligt ytterligare inneliggande
ansökningar, cirka 2,500,000 kronor.
För egen del kan utskottet ej tillstyrka, att anslaget till ödebygdsvägar
för nästkommande budgetår bestämmes till högre belopp än det av Kungl.
Maj:t äskade, eller 575.000 kronor.
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
67
Under åberopande härav hemställer utskottet,
att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande förslag
och med avslag å de av herrar Rosén m. fl., Ericsson i
Sörsjön och Olsson i Rödningsberg, Berg m. fl. samt Wiklund
i Brattfors m. fl. i ämnet väckta motionerna (1:183 samt II: 7,
101 och 322), i vad de skilja sig från Kungl. Maj:ts förslag,
må till byggande av ödebygdsvägar i Norrbottens, Västerbottens,
Jämtlands och Västernorrlands samt vissa delar av Kopparbergs
län för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag
av 575,000 kronor.»
vid pankt 9:o) (tillfartsvägar till Inlandsbanan) av herrar Lindblad, Widell,
Nilsson i Gränebo, Svensson i Kompersmåla, Lundell, Olsson i Kullenbergstorp,
Olsson i Blädinge, Holmgren och Persson i Fritorp, som ansett, att utskottets
yttrande och förslag bort hava följande lydelse:
- »Utskottet kan ej förorda, att anslag för ifrågavarande ändamål anvisas
med högre belopp än Kungl. Majit föreslagit.
Med avstyrkande alltså av de motionsvis gjorda framställningarna örn
ökning av anslaget hemställer utskottet,
att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande förslag
och med avslag å de av herrar Tjällgren m. fl., Bergqvist
och Hansén, Rosén m. fl. och Hage m. fl. samt Sandström
m. fl. i ämnet väckta motionerna (1:79 och 115, 1:182 och
II: 214 samt II: 146), i vad de skilja sig från Kungl. Maj:ts
förslag, må till byggande av tillfartsvägar till Inlandsbanan för
budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag av
325,000 kronor.»
vid punkt lito) (tilläggsbidrag till vissa väg- och brobyggnader) av
l:o) herrar Lindblad, Widell, Svensson i Kompersmåla, Rydén, Anderson
i Råstock, Olsson i Blädinge, Holmgren och Persson i Fritorp, som ansett, att
utskottets yttrande och förslag bort hava följande lydelse:
»Till en början -— — — normalt utgående.
»Det bör emellertid hållas i minnet, att då vid 1918 års riksdag ett anslag
på 5,000,000 kronor för ifrågavarande tilläggsbidrag ursprungligen beviljades,
detta skedde mot statsutskottets avstyrkande och efter gemensam omröstning.
Vid framläggandet av Kungl. Maj:ts förslag till 1925 års riksdag örn beviljande
av ovannämnda ytterligare anslag å 1,000,000 kronor förutsatte departementschefen,
att medel ej vidare skulle äskas för ändamålet. En vid
1925 års riksdag väckt motion örn beloppets höjning till 1,500,000 kronor avslogs
också av riksdagen.
Tvivelsutan har — såsom 1929 års riksdag ock framhållit — genom det
av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen under de första åren tillämpade förfaringssättet
att utan närmare prövning av vederbörande intressenters olika
ekonomiska bärkraft tilldela högsta möjliga statsbidrag en del ekonomiskt
68
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
svaga företagare kommit i en ogynnsam ställning. Till rättande av detta
missförhållande har dock, såsom av det ovan sagda framgår, redan 1925 års
riksdag, utöver tidigare anvisade belopp av 5,000,000 kronor, beviljat ett belopp
av 1,000,000 kronor. Att därutöver nu anvisa ytterligare medel måste
enligt utskottets mening väcka betänkligheter. Med hänsyn till 1929 års
riksdagsskrivelse i ämnet, varigenom otvivelaktigt ställts i utsikt något ytterligare
bistånd till vissa synnerligen hårt betungade distrikt, har utskottet
dock ej velat motsätta sig Kungl. Maj:ts förevarande förslag örn anvisande
av 100,000 kronor för ändamålet.
Utskottet får alltså hemställa,
att riksdagen, med bifall till Kungl. Marits förevarande förslag
och med avslag å de av herrar Hansén m. fl. och Selberg
m. fl. i ämnet väcka motionerna (1:181 och II: 319), i vad
de skilja sig från Kungl. Majis förslag, må till tilläggsbidrag
till vissa väg anläggnings- och brobyggnads- m. fl. företag, utöver
förut för ändamålet beviljade medel, för budgetåret 1930/1931
anvisa ett extra reservationsanslag av 100,000 kronor.»
2:o) av herr Hansén, som ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall till
de av herrar Hansén m. fl. och Selberg m. fl. i ämnet väckta motionerna
vid ''punkt 12:o) (förbättring m. m. av för automobiltrafiken viktiga gator och
vägar i städerna) av herr Danielsson, som ansett, att utskottet bort tillstyrka
bifall till de av herrar E. B. Andersson m. fl. och O. Jeppsson m. fl. i ämnet
väckta motionerna (1:48 och II: 87).
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1930.
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
1
Verkliga utgifter.
VI. Sjätte huvudtiteln. Kommunikationsdepartementet.
Ordinarie
Extra
anslag
anslag
Kronor
Kronor
A. Departementet.
1
Departementschefen ........................................................
24,000
2
Departementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli, för-
slagsanslag ....................................................................
177,000
3
Extra byråchef för tekniska ärenden ............................
12,000
4
Ökad föredragning i regeringsrätten ............................
13,500
Säger för departementet
201,000
25,500
B. Väg- och vattenbyggnadsväsendet.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen m. m.:
1
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, förslagsanslag ....
* 167,500
2
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens verksamhet........
* 50,000
3
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens inspektionsverk-
samhet.............................................................
* 46,500
4
Expenser i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ........
* 65,000
5
Stipendier åt medlemmar av väg- och vattenbygg-
nadskåren, reservationsanslag....................................
* _
167,500
161,500
Vägorganisationen i länen:
6
Vägingenjörer, biträdande vägingenjörer och väg-
ingen jörsass i sten ler, förslagsanslag, att direkt ut- gå av automobilskattemedel....................................
* 310,000
7
Diverse kostnader för vägorganisationen i länen,
förslagsanslag ............................................................
* 215,000
8
Resekostnader för vägingenjörer, biträdande väg-
ingenjörer och vägingenjörsassistenter, förslags- anslag .......................................................................
* 150,000
9
Engångskostnader för anskaffande av kontorsinven-
tarier m. m., reservationsanslag ............................
* 105,000
780,000
Vägbyggnader och vägunderhåll:
10
Byggande av landsvägar och vanliga bygdevägar,
reservationsanslag ..................................................
5,000,000
11
Byggande av enkla bygdevägar, reservationsanslag....
1,200,000
* Beslutat av riksdagen.
Bihang till riksdagens protokoll 19:10. 6 sami. G höft. (Nr G.) 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Ordinarie
Extra
anslag
anslag
Kronor
Kronor
12
Byggande av ödebygdsvägar i Norrbottens, Väster-
bottens, Jämtlands och Västernorrlands samt vissa
delar av Kopparbergs län, reservationsanslag........
800,000
13
Byggande av enskilda utfartsvägar, reservationsanslag
450,000
14
Byggande av tillfartsvägar till Inlandsbanan, reser-
vationsanslag ............................................................
500,000
15
Anläggning av enkel, bygdeväg från Areavaara över
Huuki till Kicksisvaara i Norrbottens län, reser-
vationsanslag ............................................................
70,000
16
Tilläggsbidrag till vissa väganläggnings- och bro-
byggnads- m. fl. företag, reservationsanslag............
300,000
17
Förbättring och underhåll av för automobiltrafiken
viktiga gator och vägar i städerna, förslags-
anslag, att direkt utgå av automobilskattemedel....
8,138,000
18
Förbättring och underhåll av för automobiltrafiken
viktiga vägar å landsbygden, förslagsanslag, att
direkt utgå av automobilskattemedel ....................
32,552,000
19
Bidrag till vägunderhållet på landet m. m., förslags-
anslag .......................................................................
6,000,000
20
Ytterligare bidrag till vägunderhållet på landet m. m.,
förslagsanslag, att direkt utgå av automobil-
skattemedel................................................................
6,000,000
21
Statsverkets andel i kostnaden för vägdelningar,
förslagsanslag ............................................................
1,000
22
Understöd åt synnerligt betungade väghållningsdi-
strikt, reservationsanslag............................................
200,000
12,000,000
49,211,000
Hamnar och farleder:
23
Statens fiskehamnar, reservationsanslag ....................
* 200,000
24
Statsunderstödda fiskehamnar, reservationsanslag ....
* 250,000
25
Ilandelshamnar och farleder, reservationsanslag........
* 300,000
26
Försöksarbeten för upprensning av norra inloppet
till Fårösund, reservationsanslag ............................
* 65,000
27
Underhåll av fiskehamnar, reservationsanslag...........
* 35,000
850,000
Säger för väg- och vattenbyggnadsväsendet
12,167,500
51,002,500
C. Vägtrafikväsendet.
1
Bidrag till vissa kommunikationsändamål, reservations-
anslag ............................................................................
35,000
2
Bidrag till skjutsentreprenader, förslagsanslag ...........
50,000
3
Registrering av motorfordon m. m., förslagsanslag........
* 30,000
4
Besiktning av motorfordon, förslagsanslag ....................
* 430,000
Säger för vägtrafikväsendet
85,000
460,000
* Av Kungl. Majit föreslaget belopp, varom utlåtande framdeles kommer att avgivas.
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
3
Ordinarie
Extra
anslag
anslag
Kronor
Kronor
D. Luftfartsväsendet.
1
Understöd av regelbunden luftfart m. m., reservations-
anslag............................................................................
* 546,000
2
Belysningsanordningar å Bulltofta flygplats, reserva-
tionsanslag ....................................................................
20,500
3
Bidrag till uppförande av en hangar vid Stockholms
stads flyghamn vid Lindarängen, reservationsanslag
100,000
Säger för luftfartsväsendet
666,500
E. Byggnadsväsende!.
Byggnadsstyrelsen m. m.:
1
Byggnadsstyrelsen, förslagsanslag ................................
256,300
2
Byggnadsstyrelsens verksamhet ................................
95,200
3
Länsarkitekter..............................................................
62,000
4
Mätningar m. m. av kulturhistoriskt märkliga bygg-
nader, reservationsanslag ........................................
3,500
Kronans publika hus:
259,800
157,200
Löpande underhåll m. m.:
5
Byggnader och reparationer,
reservationsanslag ................ 525,000
6
Förstärkning av reservationsan-
slaget till byggnader och re- parationer ............................ 800,000
7
Lyshållning m. fl. utgifter för
kronans publika hus i Stock- holm, förslagsanslag ............ 100,000
025,000
800,000
Nybyggnader och särskilt beslutade reparations- och
ändringsarbeten:
8
Bestaurering av rikssalen å Stockholms
slott m. m., reservationsanslag ............ 118,000
9
Nybyggnad för Kungl. Maj:ts kansli, reser-
vationsanslag ........................................ 900,000
10
Ämbets byggnad å tomterna nr 8 och 9
i kvarteret Grönlandet södra i Stock- holm, reservationsanslag........................ 900,000
11
Örn- och tillbyggnad av residensbyggna-
den i Nyköping, reservationsanslag .... 20,000
12
Elektrisk värmeledning i Gripsholms slott,
reservationsanslag...................................**70,000
13
Inköp av tomt samt uppförande därå av
nybyggnad för lantmäterikontoret i
Kronobergs län, reservationsanslag........ 90,000
14
Restaurering av Malmöhus slott, reserva-
tionsanslag ........................................... 127,000
Av Kungl. Majit föreslaget belopp, varom utlåtande framdeles kommer att avgivas.
Beslutat av riksdagen.
4
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Ordinarie
Extra
anslag
anslag
Kronor
Kronor
15
Nybyggnad för länsstyrelsen i Malmöhus
län, reservationsanslag............................*300,000
16
Konserveringsarbeten å Bohus fästnings-
ruin, reservationsanslag ........................ 30,000
17
Inköp av visst markområde invid läns-
residenset i Falun ................................ 15,000
18
Om- och tillbyggnad av residensbyggna-
den i Östersund, reservationsanslag .... 230,000
19
Nybyggnad för lantmäterikontoret i Norr-
bottens län, reservationsanslag ............ 150,000
2,950,000
625,000
3,750,000
Säger för byggnadsväsendet
884,800
3,907,200
F. Diverse.
1
Ersättning åt statens järnvägar för av Kungl. Majit
medgivna lindringar i befordringsavgifterna för vissa
resor, förslagsanslag ....................................................
15,000
2
Tidskriften »Brandskydd»................................................
2,000
3
Utgivande av »Brandkårstidskrift» ................................
2,000
4
Bidrag till upprättande av en regionplan för Stock-
holm med omgivningar, reservationsanslag ................
19,000
5
Postavgifter för tjänstebrev och dylika försändelser,
förslagsanslag ...............................................................
3,910,000
6
Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag ............
120,000
7
Skrivmaterialier och expenser, ved m. m., förslagsanslag
85,000
8
Kommittéer och utredningar genom sakkunniga, reser-
vationsanslag ...............................................................
30,000
9
Extra utgifter, reservationsanslag ....................................
20,000
10
Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst, för-
slagsanslag ...................................................................
** 180,000
11
Tryckningskostnader, förslagsanslag ...............................
15,000
Säger för diverse
4,180,000
218,000
Summa
17,518,300
56,279,700
* Beslutat av riksdagen.
** Av Kungl. Majit föreslaget belopp, varom utlåtande framdeles kommer att avgivas.
800961. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1930.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (4)
4 kopplingar.
- Rskr. 1930:320 Riksdagens skrivelse Nr 320 a1 i texten
- Rskr. 1930:159 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majlis i statsverkspropositionen under sjätte huvudtitelnpunkt 14, gjorda framställning örn anslag till byggande a s. 4 i texten
- Rskr. 1930:6a Skrivelse till Konungen i anledning av vissa av Kungl. Majit i statsverkspropositionen gjorda framställningar rörande utgifterna för budgetåret 1930—1931 under s. 1 i texten
- Rskr. 1930:98 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående disposition av lappskolbordet i Gällivare. a1 i texten