Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående statsbidrag för utvidgning av Vilhelmsro anstalt för fallandes julea med nytt skolhem och ny skolbyggnad.

1931-05-15 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1931:145, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående statsbidrag för utvidgning av Vilhelmsro anstalt för fallandes julea med nytt skolhem och ny skolbyggnad.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 145.

1

Nr 145.

Ankom till riksdagens kansli den 15 maj 1931 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående statsbidrag för

utvidgning av Vilhelmsro anstalt för fallandes julea med

nytt skolhem och ny skolbyggnad.

(2 :a avd.)

I två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av herrar

A. Petrén och R. Johansson-!)öhr (1:15) och den andra inom andra kammaren

av herrar S. Bengtsson i Norup och F, Hedlund i Östersund (11:17), vilka

motioner hänvisats till statsutskottet för förberedande behandling, har hemställts,

att riksdagen till föreningen Vilhelmsro anstalt för fallandesjuka, som

bidrag till kostnaderna för anstaltens utvidgning med ny skolbyggnad och nytt

skolhem, måtte för nästa budgetår bevilja ett anslag av 210,000 kronor att utgå

av statsverkets fond av rusdrycksmedel.

Till stöd för det i motionerna framförda yrkandet har i motionen 1:15 anförts

följande:

Som bekant saknas i vårt land ännu lagstiftning rörande sinnesslöas och

fallandesjukas vård. Medan det i lag finnes föreskrifter rörande undervisningsanstalter

för andra grupper av barn, som av olika anledningar icke kunna

bevista de vanliga skolorna, såsom vanartade, för vilka landstingen ha att

anordna skyddshem, dövstumma, för vilka det finnes distriktsvis anordnade

skolor, och blinda, för vilkas undervisning i särskilda anstalter staten själv

har att sörja, finnes däremot ingen föreskrift örn upprättandet av uppfostringsanstalter

för vare sig sinnesslöa eller epileptiska barn.

Vad sinnesslövården beträffar, började emellertid landstingen redan tidigt

att — utan att vara i lag ålagda skyldighet därtill — upprätta uppfostringsanstalter

för sinnesslöa barn, och numera hava alla landsting egen sinnesslöanstalt

(eller del i sådan). Alltfrån det staten började ekonomiskt stödja sinnesslövården,

har som villkor för statsbidrag till anstalterna för bildbara

sinnesslöa gällt, att i desamma icke får intagas sinnesslö, som lider av konvulsioner

eller fallandesot. Gällande författning förutsätter sålunda särskilda

anstalter för fallandesjuka. Från det allmännas sida hava emellertid inga

åtgärder blivit vidtagna för upprättande av epileptikeranstalter, utan har

den epileptikervård, som finnes i vårt land, helt och hållet tillkommit

på enskilt initiativ. I likhet med vad som skedde inom sinnesslövården,

började man även inom epileptikervården med uppfostringsanstalter

för bildbara barn. Den första av dessa anordnas år 1889 av numera avlidna

fru Ebba Ramsay å hennes strax norr örn Jönköping belägna egendom Vilhelmsro,

och några få år senare öppnade föreningen Margarelahemmet en epileptikeranstalt,

vilken numera är förlagd till närheten av Knivsta och vilken har dels

en avdelning för bildbara fallandesjuka, dels en asylavdelning. Vilhelmsroanstalten,

vilken alltjämt mottager endast bildbara fallandesjuka, blev redan under

fru Ramsays livstid övertagen av den förening, som alltjämt innehar densamma.

Länge mottogos å uppfostringsanstalterna för fallandesjuka barn (epileptikerskolor)

endast sådana, som voro sinnesslöa, enär det statsbidrag till dessa anstal
liihang

till riksdagens protokoll 19.11. (i sami. 70 käft. (Nr 145.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 145.

ters driftkostnader som beviljades utgick endast för sådana bildbara fallandesjuka

barn, som voro sinnesslöa. Även fallandesjuka barn, som i intellektuelle

hänseende äro mera normala, kunna emellertid ofta icke lämpligen bevista de

vanliga skolorna — vare sig på grund av anfallens svårartade karaktär eller

större frekvens eller på grund av den hos de fallandesjuka så vanliga oell ej

så sällan redan i barnaåldern framträdande lättretligheten — och därför föreligger

det icke sällan behov av att uppfostringsanstalterna för fallandesjuka barn

mottaga även sådana, som icke äro sinnesslöa. I anledning härav ändrades de

förut gällande villkoren för statsbidrag, så att från och med 1915 har sådant

utgått för alla å uppfostringsanstalter för fallandesjuka barn intagna, oberoende

av örn de äro sinnesslöa eller icke. Under årens lopp har sedan den

praxis alltmer utbildat sig, att de icke sinnesslöa barnen intagas i epileptikerskoloma

med företrädesrätt, då det synts mest ändamålsenligt att bland de till inträde

anmälda i första hand mottaga dem, som kunna hava det .största gagnet av

undervisningen. På grund av det ringa antalet platser, som i vårt land finnes

i epiieptikerskolor, hava nämligen icke alla till sådana anmälda kunnat där

vinna inträde.

Den stora bristen på platser i epileptikerskolorna har blivit närmare belyst

genom en förlidet år verkställd utredning angående antalet skolpliktiga fallandesjuka

barn. För denna utredning utsändes cirkulär till samtliga landets

skoldistrikt med anhållan örn uppgift å antalet under vart och ett av åren 1915

till och med år 1922 födda epileptiska barn med angivande särskilt av-antalet a)

som utan olägenhet loinna bevista de vanliga skolorna (distriktets skolor eller

läroverk), b) som icke lämpligen borde bevista de vanliga skolorna, fast de

för närvarande göra det på grund av brist på plats i epileptikerskola, c) som

icke kunna bevista de vanliga skolorna men beredas privat undervisning i hemmet,

d) som icke ''kunna bevista de vanliga skolorna och för den skull äro

utan undervisning, e) som äro intagna i epileptikerskola. En sammanställning

av de i anledning av detta cirkulär insända uppgifterna gav vid handen,

att hela antalet skolpliktiga epileptiska barn i landet utgjorde 561, av vilka

240 utan olägenhet kunde bevista de vanliga skolorna, 25 erhöllo privat undervisning

och 109 voro intagna i uppfostringsanstalt för fallandesjuka Däremot

turnros 68 epileptiska barn i skolåldern, som icke lämpligen borde bevista de

vanliga skolorna, fast de gjorde det på grund av brist på plats i epileptikerskola,

varjämte funnos 119, som icke kunde bevista de vanliga skolorna och för den

skull voro utan undervisning. Givetvis höra en stor del av de sistnämnda till

de obildbara sinnesslöas kategori, men man kan med säkerhet utgå ifrån att så

icke är förhållandet med dem alla, utan att åtskilliga av de i skolåldern befintliga

epileptiska barnen, som ej ansetts böra mottagas i de vanliga skolorna, skulle

kirnnat hava gagn av den undervisning, som meddelas i epileptikerskola. Man

kan därför räkna med att behovet av ökat antal platser uti epileptikerskola är

avsevärt större än antalet i de vanliga skolorna befintliga epileptiska barn, som

borde varit intagna å epileptikerskola. Antalet behövliga nya platser i epileptikerskola

torde därför kunna uppskattas till minst 100-talet.

Som synes har epileptikervården i vårt land hittills icke alls fått den utveckling,

som varit önskligt. Det är ju ett synnerligen otillfredsställande förhållande,

att så många av våra epileptiska barn skola vara i saknad av undervisning.

Frånsett undervisningssynpunkten tillkommer härvid emellertid även

en annan synpunkt, nämligen vårdsynpunkten. Av förhandlingarna vid den

skandinaviska neurologkongressen i Stockholm sistlidne september, vid vilken

epilepsifrågan var huvudtemat, framgick att det ofta finnes stora utsikter till

förbättring i sjukdomstillståndet, därest den vid epilepsien numera brukliga

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 145.

3

medicinska behandlingen blir inledd redan i tidigare barnaåldern och sedan

fortsatt under längre tid. Vid sådant förhållande är det ju av den allra största

betydelse, att de epileptiska barn, vilka icke tillhöra de obildbara sinnesslöas

kategori utan vilka både äro mottagliga för undervisning och kunna förbättras

genom medicinsk behandling, kunna vinna inträde uti uppfostringsanstalt för

fallandesjuka barn, så snart de blivit dit anmälda och icke, som nu ofta är

fallet, först efter lång tids, kanske åratals väntan. Särskilt å Vilhelmsro-anstalten,

den största av våra uppfostringsanstalter för epileptiska barn, dit flertalet

ansökningar ingå, har expektanssiffran alltid varit stor. Denna anstalt

har en sådan belägenhet att det från lokal synpunkt icke möter något hinder

att den utvidgas i avsevärd grad. Ett gammalt önskemål är att densamma får

möjlighet att för undervisning mottaga ett vida större antal epileptiska barn

än som med nuvarande i detta hänseende bristfälliga lokaler är möjligt. Detta

önskemål har emellertid hittills icke kunnat realiseras, enär föreningen, som

innehar Vilhelmsro-anstalten, saknar härför nödiga resurser Fördenskull har

föreningen — sedan det nu, som ovan nämnts, föreligger utredning om behovet

av platser i epileptikerskola — ingått till Kungl. Maj :t med framställning örn

ett anslag av statsmedel å 210,000 kronor som bidrag till kostnaderna för rrppförande

av en ny skolbyggnad för undervisning av ett 90-tal barn och ett skolhem

med 32 platser. (För de övriga skolbarnen blir plats i förutvarande byggnader.

) Genom beslut den 20 juni 1930 har medicinalstyrelsen godkänt såväl

plats som ritningar till de sålunda planerade nybyggnaderna.

Det synes oss vara goda skäl för att statsmakterna icke ställa sig avvisande

mot denna framställning. Som redan antytts är epileptikervården den gren av

abnormvården, som hittills rönt minst uppmuntran från det allmännas sida.

Vad sinnessjukvården beträffar, har staten ju åtagit sig huvudparten av densamma,

och vad sinnesslövården beträffar, har staten åtagit sig de mest svårskötta

fallen bland såväl de bildbara som obildbara sinnesslöa, förutom att statsbidrag

utgår till andra godkända sinnesslöanstalters driftkostnader. Vad åter

epileptikervården beträffar, har däremot staten hittills endast lämnat bidrag

till anstalternas driftkostnader men icke på något som helst sätt medverkat

till anskaffandet av anstaltsplatser. En direkt hjälp härtill från statens sida

torde emellertid bli nödvändig, därest den nuvarande platsbristen på detta område

skall kunna avhjälpas. Givetvis bör det icke ifrågakomma att lämna en

vilken som helst epileptikeranstalt statsbidrag för dess utvidgning, men föreligger

ett särskilt skäl att giva Vilhelmsro-anstalten den nu begärda handräckningen.

Anstaltens styrelse har nämligen redan för åtskilliga år sedan erbjudit

sig att överlämna anstalten med dess tillgångar och skulder till staten för att

densamma måtte kunna få den utvidgning, som beträffande platsantalet för

såväl barn som till vuxen ålder komna fallandesjuka i så hög grad är av behovet

påkallad.

Med hänsyn till vad som ovan framhållits beträffande vikten av att de bildbara

epileptiska barnen, som därav äro i behov, utan dröjsmål kunna vinna inträde

å uppfostringsanstalt för fallandesjuka, finnes det enligt vårt förmenande

goda skäl, att den nu aktuella utvidgningsfrågan vid Vilhelmsro redan i år

vinner sin lösning. I detta sammanhang må erinras diirom, att, då riksdagen i

fjol beviljade anslag till anordnandet av en anstalt för svårskötta obildbara

sinnesslöa av mankön, riksdagen uttalade sig för att utgifterna härför skulle

bestridas ur rusdrycksmedelsfonden. Förslaget härom hade motiverats med

det kända förhållandet, att det ofta föreligger ett samband mellan alkoholism

och idioti. Då förekomsten av alkoholism synes vara ännu vanligare hos epilep
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 145.

tikerns förfäder oell epilepsien sålunda ofta kan betraktas som ett resultat av

alkoholism i tidigare släktled, synes det oss vara fullt befogat att använda rusdrycksmedelsfonden

jämväl för anskaffande av vårdplatser för fallandesjuka.

Utskottets Utskottet anser det ändamål, för vilket i förevarande motioner anslag

yttrande, äskas av allmänna medel, synnerligen behjärtansvärt. Uppförandet av ifrågakomna

skolbyggnad och skolhem skulle nämligen i avsevärd grad undanröja det

missförhållandet, att för närvarande ett stort antal bildbara epileptiska barn

icke kunna beredas lämplig vård, uppfostran och undervisning. Då emellertid

frågan med hänsyn såväl till sin ekonomiska sida som till sina konsekvenser

i övrigt tarvar närmare utredning, än den som föreligger i motionerna

och den däri åberopade bilagan, finner sig utskottet förhindrat att nu tillstyrka

anslag för ändamålet för budgetåret 1931/1932. Däremot vill utskottet

på grund av sakens vikt och trängande beskaffenhet förorda, att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller örn utredning, huruvida och i vilken utsträckning

bidrag av allmänna medel må utgå till ovannämnda förening för

bestridande av kostnaderna för utvidgning av föreningens anstalt med ny skolbyggnad

och nytt skolhem, ävensom att resultatet av denna utredning förelägges

1932 års riksdag.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må, med anledning av herrar Petréns och Johansson-Dahrs

samt herrar Bengtssons i Norup och Hedlunds

i Östersund ovannämnda motioner (1:15 och 11:17), i skrivelse

till Kungl, Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t måtte låta

verkställa utredning, huruvida och i vilken utsträckning bidrag

av allmänna medel må utgå till föreningen Vilhelmsro

anstalt för fallandesjuka för bestridande av kostnaderna för

anstaltens utvidgning med ny skolbyggnad och nytt skolhem,

ävensom för 1932 års riksdag framlägga det förslag, vartill

denna utredning kan giva anledning.

Stockholm den 15 maj 1931.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. U. Kvarnzelius, J. L. Widell, Olof Olsson, O.

Berggvist, J. Nilsson i Malmö, C. P. V. Nilsson i Gränebo, N. J. M. Svensson i Kompersmåla,

E. J. G. Bosén, J. G. Walles, D. A. Petrén, I. Hj. E. Pauli och A. Thelin;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, C. B. Jansson i Falun, P.

Nilsson i Bonarp, S. Bengtsson i Norup, A. Å:son Törnkvist i Karlskrona, G. Strindlund,

P. M. Olsson, i Blädinge, E. J. Wigforss, B. F :son Holmgren, E. G. E. Eriksson i Stockholm,

J. Olofsson i Digernäs och O. E. F. Järte.

Stockholm, Oskar Eklunds boktr., 1931

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1931:262 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående statsbidrag för utvidgning av Vilhelmsro anstalt för fallandesjuka med nytt skolhem och ny skolb s. 7 i texten