Utlåtande i anledning av väckta motioner angående statsbidrag för utvidgning av Vilhelmsro anstalt för fallandes julea med nytt skolhem och ny skolbyggnad.
1931-05-15 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1931:145, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående statsbidrag för utvidgning av Vilhelmsro anstalt för fallandes julea med nytt skolhem och ny skolbyggnad.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 145.
1
Nr 145.
Ankom till riksdagens kansli den 15 maj 1931 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående statsbidrag för
utvidgning av Vilhelmsro anstalt för fallandes julea med
nytt skolhem och ny skolbyggnad.
(2 :a avd.)
I två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av herrar
A. Petrén och R. Johansson-!)öhr (1:15) och den andra inom andra kammaren
av herrar S. Bengtsson i Norup och F, Hedlund i Östersund (11:17), vilka
motioner hänvisats till statsutskottet för förberedande behandling, har hemställts,
att riksdagen till föreningen Vilhelmsro anstalt för fallandesjuka, som
bidrag till kostnaderna för anstaltens utvidgning med ny skolbyggnad och nytt
skolhem, måtte för nästa budgetår bevilja ett anslag av 210,000 kronor att utgå
av statsverkets fond av rusdrycksmedel.
Till stöd för det i motionerna framförda yrkandet har i motionen 1:15 anförts
följande:
Som bekant saknas i vårt land ännu lagstiftning rörande sinnesslöas och
fallandesjukas vård. Medan det i lag finnes föreskrifter rörande undervisningsanstalter
för andra grupper av barn, som av olika anledningar icke kunna
bevista de vanliga skolorna, såsom vanartade, för vilka landstingen ha att
anordna skyddshem, dövstumma, för vilka det finnes distriktsvis anordnade
skolor, och blinda, för vilkas undervisning i särskilda anstalter staten själv
har att sörja, finnes däremot ingen föreskrift örn upprättandet av uppfostringsanstalter
för vare sig sinnesslöa eller epileptiska barn.
Vad sinnesslövården beträffar, började emellertid landstingen redan tidigt
att — utan att vara i lag ålagda skyldighet därtill — upprätta uppfostringsanstalter
för sinnesslöa barn, och numera hava alla landsting egen sinnesslöanstalt
(eller del i sådan). Alltfrån det staten började ekonomiskt stödja sinnesslövården,
har som villkor för statsbidrag till anstalterna för bildbara
sinnesslöa gällt, att i desamma icke får intagas sinnesslö, som lider av konvulsioner
eller fallandesot. Gällande författning förutsätter sålunda särskilda
anstalter för fallandesjuka. Från det allmännas sida hava emellertid inga
åtgärder blivit vidtagna för upprättande av epileptikeranstalter, utan har
den epileptikervård, som finnes i vårt land, helt och hållet tillkommit
på enskilt initiativ. I likhet med vad som skedde inom sinnesslövården,
började man även inom epileptikervården med uppfostringsanstalter
för bildbara barn. Den första av dessa anordnas år 1889 av numera avlidna
fru Ebba Ramsay å hennes strax norr örn Jönköping belägna egendom Vilhelmsro,
och några få år senare öppnade föreningen Margarelahemmet en epileptikeranstalt,
vilken numera är förlagd till närheten av Knivsta och vilken har dels
en avdelning för bildbara fallandesjuka, dels en asylavdelning. Vilhelmsroanstalten,
vilken alltjämt mottager endast bildbara fallandesjuka, blev redan under
fru Ramsays livstid övertagen av den förening, som alltjämt innehar densamma.
Länge mottogos å uppfostringsanstalterna för fallandesjuka barn (epileptikerskolor)
endast sådana, som voro sinnesslöa, enär det statsbidrag till dessa anstal
liihang
till riksdagens protokoll 19.11. (i sami. 70 käft. (Nr 145.) 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 145.
ters driftkostnader som beviljades utgick endast för sådana bildbara fallandesjuka
barn, som voro sinnesslöa. Även fallandesjuka barn, som i intellektuelle
hänseende äro mera normala, kunna emellertid ofta icke lämpligen bevista de
vanliga skolorna — vare sig på grund av anfallens svårartade karaktär eller
större frekvens eller på grund av den hos de fallandesjuka så vanliga oell ej
så sällan redan i barnaåldern framträdande lättretligheten — och därför föreligger
det icke sällan behov av att uppfostringsanstalterna för fallandesjuka barn
mottaga även sådana, som icke äro sinnesslöa. I anledning härav ändrades de
förut gällande villkoren för statsbidrag, så att från och med 1915 har sådant
utgått för alla å uppfostringsanstalter för fallandesjuka barn intagna, oberoende
av örn de äro sinnesslöa eller icke. Under årens lopp har sedan den
praxis alltmer utbildat sig, att de icke sinnesslöa barnen intagas i epileptikerskoloma
med företrädesrätt, då det synts mest ändamålsenligt att bland de till inträde
anmälda i första hand mottaga dem, som kunna hava det .största gagnet av
undervisningen. På grund av det ringa antalet platser, som i vårt land finnes
i epiieptikerskolor, hava nämligen icke alla till sådana anmälda kunnat där
vinna inträde.
Den stora bristen på platser i epileptikerskolorna har blivit närmare belyst
genom en förlidet år verkställd utredning angående antalet skolpliktiga fallandesjuka
barn. För denna utredning utsändes cirkulär till samtliga landets
skoldistrikt med anhållan örn uppgift å antalet under vart och ett av åren 1915
till och med år 1922 födda epileptiska barn med angivande särskilt av-antalet a)
som utan olägenhet loinna bevista de vanliga skolorna (distriktets skolor eller
läroverk), b) som icke lämpligen borde bevista de vanliga skolorna, fast de
för närvarande göra det på grund av brist på plats i epileptikerskola, c) som
icke kunna bevista de vanliga skolorna men beredas privat undervisning i hemmet,
d) som icke ''kunna bevista de vanliga skolorna och för den skull äro
utan undervisning, e) som äro intagna i epileptikerskola. En sammanställning
av de i anledning av detta cirkulär insända uppgifterna gav vid handen,
att hela antalet skolpliktiga epileptiska barn i landet utgjorde 561, av vilka
240 utan olägenhet kunde bevista de vanliga skolorna, 25 erhöllo privat undervisning
och 109 voro intagna i uppfostringsanstalt för fallandesjuka Däremot
turnros 68 epileptiska barn i skolåldern, som icke lämpligen borde bevista de
vanliga skolorna, fast de gjorde det på grund av brist på plats i epileptikerskola,
varjämte funnos 119, som icke kunde bevista de vanliga skolorna och för den
skull voro utan undervisning. Givetvis höra en stor del av de sistnämnda till
de obildbara sinnesslöas kategori, men man kan med säkerhet utgå ifrån att så
icke är förhållandet med dem alla, utan att åtskilliga av de i skolåldern befintliga
epileptiska barnen, som ej ansetts böra mottagas i de vanliga skolorna, skulle
kirnnat hava gagn av den undervisning, som meddelas i epileptikerskola. Man
kan därför räkna med att behovet av ökat antal platser uti epileptikerskola är
avsevärt större än antalet i de vanliga skolorna befintliga epileptiska barn, som
borde varit intagna å epileptikerskola. Antalet behövliga nya platser i epileptikerskola
torde därför kunna uppskattas till minst 100-talet.
Som synes har epileptikervården i vårt land hittills icke alls fått den utveckling,
som varit önskligt. Det är ju ett synnerligen otillfredsställande förhållande,
att så många av våra epileptiska barn skola vara i saknad av undervisning.
Frånsett undervisningssynpunkten tillkommer härvid emellertid även
en annan synpunkt, nämligen vårdsynpunkten. Av förhandlingarna vid den
skandinaviska neurologkongressen i Stockholm sistlidne september, vid vilken
epilepsifrågan var huvudtemat, framgick att det ofta finnes stora utsikter till
förbättring i sjukdomstillståndet, därest den vid epilepsien numera brukliga
Statsutskottets utlåtande Nr 145.
3
medicinska behandlingen blir inledd redan i tidigare barnaåldern och sedan
fortsatt under längre tid. Vid sådant förhållande är det ju av den allra största
betydelse, att de epileptiska barn, vilka icke tillhöra de obildbara sinnesslöas
kategori utan vilka både äro mottagliga för undervisning och kunna förbättras
genom medicinsk behandling, kunna vinna inträde uti uppfostringsanstalt för
fallandesjuka barn, så snart de blivit dit anmälda och icke, som nu ofta är
fallet, först efter lång tids, kanske åratals väntan. Särskilt å Vilhelmsro-anstalten,
den största av våra uppfostringsanstalter för epileptiska barn, dit flertalet
ansökningar ingå, har expektanssiffran alltid varit stor. Denna anstalt
har en sådan belägenhet att det från lokal synpunkt icke möter något hinder
att den utvidgas i avsevärd grad. Ett gammalt önskemål är att densamma får
möjlighet att för undervisning mottaga ett vida större antal epileptiska barn
än som med nuvarande i detta hänseende bristfälliga lokaler är möjligt. Detta
önskemål har emellertid hittills icke kunnat realiseras, enär föreningen, som
innehar Vilhelmsro-anstalten, saknar härför nödiga resurser Fördenskull har
föreningen — sedan det nu, som ovan nämnts, föreligger utredning om behovet
av platser i epileptikerskola — ingått till Kungl. Maj :t med framställning örn
ett anslag av statsmedel å 210,000 kronor som bidrag till kostnaderna för rrppförande
av en ny skolbyggnad för undervisning av ett 90-tal barn och ett skolhem
med 32 platser. (För de övriga skolbarnen blir plats i förutvarande byggnader.
) Genom beslut den 20 juni 1930 har medicinalstyrelsen godkänt såväl
plats som ritningar till de sålunda planerade nybyggnaderna.
Det synes oss vara goda skäl för att statsmakterna icke ställa sig avvisande
mot denna framställning. Som redan antytts är epileptikervården den gren av
abnormvården, som hittills rönt minst uppmuntran från det allmännas sida.
Vad sinnessjukvården beträffar, har staten ju åtagit sig huvudparten av densamma,
och vad sinnesslövården beträffar, har staten åtagit sig de mest svårskötta
fallen bland såväl de bildbara som obildbara sinnesslöa, förutom att statsbidrag
utgår till andra godkända sinnesslöanstalters driftkostnader. Vad åter
epileptikervården beträffar, har däremot staten hittills endast lämnat bidrag
till anstalternas driftkostnader men icke på något som helst sätt medverkat
till anskaffandet av anstaltsplatser. En direkt hjälp härtill från statens sida
torde emellertid bli nödvändig, därest den nuvarande platsbristen på detta område
skall kunna avhjälpas. Givetvis bör det icke ifrågakomma att lämna en
vilken som helst epileptikeranstalt statsbidrag för dess utvidgning, men föreligger
ett särskilt skäl att giva Vilhelmsro-anstalten den nu begärda handräckningen.
Anstaltens styrelse har nämligen redan för åtskilliga år sedan erbjudit
sig att överlämna anstalten med dess tillgångar och skulder till staten för att
densamma måtte kunna få den utvidgning, som beträffande platsantalet för
såväl barn som till vuxen ålder komna fallandesjuka i så hög grad är av behovet
påkallad.
Med hänsyn till vad som ovan framhållits beträffande vikten av att de bildbara
epileptiska barnen, som därav äro i behov, utan dröjsmål kunna vinna inträde
å uppfostringsanstalt för fallandesjuka, finnes det enligt vårt förmenande
goda skäl, att den nu aktuella utvidgningsfrågan vid Vilhelmsro redan i år
vinner sin lösning. I detta sammanhang må erinras diirom, att, då riksdagen i
fjol beviljade anslag till anordnandet av en anstalt för svårskötta obildbara
sinnesslöa av mankön, riksdagen uttalade sig för att utgifterna härför skulle
bestridas ur rusdrycksmedelsfonden. Förslaget härom hade motiverats med
det kända förhållandet, att det ofta föreligger ett samband mellan alkoholism
och idioti. Då förekomsten av alkoholism synes vara ännu vanligare hos epilep
-
4
Statsutskottets utlåtande Nr 145.
tikerns förfäder oell epilepsien sålunda ofta kan betraktas som ett resultat av
alkoholism i tidigare släktled, synes det oss vara fullt befogat att använda rusdrycksmedelsfonden
jämväl för anskaffande av vårdplatser för fallandesjuka.
Utskottets Utskottet anser det ändamål, för vilket i förevarande motioner anslag
yttrande, äskas av allmänna medel, synnerligen behjärtansvärt. Uppförandet av ifrågakomna
skolbyggnad och skolhem skulle nämligen i avsevärd grad undanröja det
missförhållandet, att för närvarande ett stort antal bildbara epileptiska barn
icke kunna beredas lämplig vård, uppfostran och undervisning. Då emellertid
frågan med hänsyn såväl till sin ekonomiska sida som till sina konsekvenser
i övrigt tarvar närmare utredning, än den som föreligger i motionerna
och den däri åberopade bilagan, finner sig utskottet förhindrat att nu tillstyrka
anslag för ändamålet för budgetåret 1931/1932. Däremot vill utskottet
på grund av sakens vikt och trängande beskaffenhet förorda, att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller örn utredning, huruvida och i vilken utsträckning
bidrag av allmänna medel må utgå till ovannämnda förening för
bestridande av kostnaderna för utvidgning av föreningens anstalt med ny skolbyggnad
och nytt skolhem, ävensom att resultatet av denna utredning förelägges
1932 års riksdag.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må, med anledning av herrar Petréns och Johansson-Dahrs
samt herrar Bengtssons i Norup och Hedlunds
i Östersund ovannämnda motioner (1:15 och 11:17), i skrivelse
till Kungl, Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t måtte låta
verkställa utredning, huruvida och i vilken utsträckning bidrag
av allmänna medel må utgå till föreningen Vilhelmsro
anstalt för fallandesjuka för bestridande av kostnaderna för
anstaltens utvidgning med ny skolbyggnad och nytt skolhem,
ävensom för 1932 års riksdag framlägga det förslag, vartill
denna utredning kan giva anledning.
Stockholm den 15 maj 1931.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. U. Kvarnzelius, J. L. Widell, Olof Olsson, O.
Berggvist, J. Nilsson i Malmö, C. P. V. Nilsson i Gränebo, N. J. M. Svensson i Kompersmåla,
E. J. G. Bosén, J. G. Walles, D. A. Petrén, I. Hj. E. Pauli och A. Thelin;
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, C. B. Jansson i Falun, P.
Nilsson i Bonarp, S. Bengtsson i Norup, A. Å:son Törnkvist i Karlskrona, G. Strindlund,
P. M. Olsson, i Blädinge, E. J. Wigforss, B. F :son Holmgren, E. G. E. Eriksson i Stockholm,
J. Olofsson i Digernäs och O. E. F. Järte.
Stockholm, Oskar Eklunds boktr., 1931
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1931:262 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående statsbidrag för utvidgning av Vilhelmsro anstalt för fallandesjuka med nytt skolhem och ny skolb s. 7 i texten