Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående uppförande av byggnader för karolinska sjukhuset m. m. jämte fyra i ämnet väckta motioner.
1931-05-15 · 40 sidor, varav 39 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Svag — ungefär 2,3 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: 39 av 40 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1931:148, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående uppförande av byggnader för karolinska sjukhuset m. m. jämte fyra i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 148.
1
Nr 148.
Ankom till riksdagens kansli den 15 maj 1931 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående uppförande
av byggnader för karolinska sjukhuset m. m.
jämte fyra i ämnet väckta motioner.
(2:a avd.)
I den till riksdagen den 3 januari 1931 avlåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1931/1932 har Kungl.
Maj:t under åttonde huvudtiteln (punkt 126 av det vid statsverkspropositionen
fogade utdraget av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för
nämnda dag) föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet,
som kunde varda riksdagen förelagd, till uppförande av byggnader för karolinska
sjukhuset i Stockholm m. m. för budgetåret 1931/1932 under åttonde
huvudtiteln för ändamålet beräkna ett extra reservationsanslag av 750,000
kronor.
Sedermera har Kungl. Maj :t i en till riksdagen avlåten, den 20 februari
1931 dagtecknad proposition, nr 132, vilken hänvisats till statsutskottet för
förberedande behandling, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för sistnämnda dag, föreslagit riksdagen
dels besluta
att uppförandet av det nya kliniska sjukhus, benämnt karolinska sjukhuset,
varom 1930 års riksdag fattat beslut, skall i huvudsaklig överensstämmelse
med av arkitekten E. C. Westman år 1928 upprättade, numera överarbetade
ritningar och kostnadsförslag i första byggnadsetappen omfatta:
a) följande kliniker med polikliniker, nämligen en medicinsk, en kirurgisk,
en radioterapeutisk, en oftalmologisk, en oto-laryngologisk och en obstetriskgynekologisk
klinik, ävensom ett röntgendiagnostiskt institut;
b) följande för klinikerna gemensamma inrättningar, nämligen isoleringsavdelning,
tandpoliklinik, centrallaboratorium, badavdelning, gymnastikavdelning,
apotek, desinfektionsavdelning, kök och matsalar, tvättinrättning,
begravningskapell, personalbostäder, förråds- och verkstadslokaler ävensom
ångpanneanläggning; samt
Bihang till riksdagens protokoll 1931. ti sami. 72 höft. (Nr 148.)
1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 148.
c) en patologisk institution;
att med den radioterapeutiska kliniken skall sammanföras cancerföreningens
i Stockholm nuvarande vårdanstalt för kräftsjuka, radiumhemmet, ävensom
forskningsavdelningar, allt i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer,
som en av Hans Maj:t. Konungen tillsatt kommitté i betänkande den 23
maj 1929 angivit och som av honom godkänts, samt i enlighet med den
närmare överenskommelse, som Kungl. Majit kan komma att träffa med styrelserna
för jubileumsfonden och cancerföreningen;
att avtal må träffas rörande samarbete för sjukhusets uppförande och
drift mellan staten, Stockholms stad och Stockholms läns landsting i enlighet
med av chefen för ecklesiastikdepartementet i stadsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden den 14 mars 1930 förordade samt av staden och
landstinget godtagna bestämmelser;
att byggnadsföretaget skall finansieras i huvudsaklig överensstämmelse
med de av nämnda departementschef i samma statsrådsprotokoll förordade
grunderna;
dels i enlighet härmed till ifrågavarande byggnadsarbeten i första etappen
samt till bestridande av utgifter för uppgörande av detalj ritningar, arbetsbeskrivningar
m. m., ävensom till övriga i samband med dessa byggnadsarbeten
stående administrationskostnader bevilja ett belopp av 11,626,984
kronor samt därav för budgetåret 1931/1932 såsom extra reservationsanslag
anvisa 750,000 kronor;
dels ock medgiva att till det under åttonde huvudtiteln för budgetåret
1930/1931 uppförda reservationsanslaget till kommittéer och utredningar
genom sakkunniga må från det för samma budgetår anvisade extra reservationsanslaget
av 300,000 kronor till förberedande arbeten för karolinska
sjukhuset överföras ett belopp av 20,000 kronor.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sist omförmälda
statsrådsprotokoll.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av
herr K. G. Westman m. fl. (1:230) och den andra inom andra kammaren av
herr O. Carlström m. fl. (11:383), i vilka motioner hemställts, att riksdagen,
under vidhållande av sitt föregående år fattade beslut rörande karolinska
sjukhusets förläggning och i anslutning till vad riksdagen då i sin skrivelse
nr 386 framhållit, med avslag å Kungl. Maj:ts proposition nr 132 måtte
hos Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta örn förnyad
skyndsam utredning rörande det karolinska sjukhuset, vid vilken utredning,
för ernående av största möjliga begränsning i den blivande anläggningens
såväl byggnads- som driftskostnader, böra särskilt beaktas de i motionerna
anförda synpunkterna, samt för riksdagen framlägga det förslag, som utredningen
föranlett,
Statsutskottets utlåtande Nr 148.
3
dels en inom första kammaren av herrar W. Björck och I. Holmgren
väckt motion (1:224), vari hemställts, att riksdagen ville besluta, att i förslaget
till sjukhus på Norrbackaområdet
1) till vinnande av förbättrade förhållanden för avdelningssköterskor och
andra sköterskor dessas bostäder skola frigöras från arbetsplatserna
och förläggas till bostadshus;
2) till bättre förverkligande i första etappen av enhetstanken genom beredande
av möjlighet till samarbete mellan samtliga kliniska vetenskapsgrenar
skola anordnas polikliniker även för de fack, vilkas kliniker
icke komma med i första etappen,
dels ock en inom andra kammaren av herr E. Ahl väckt motion (11:382),
vari hemställts, att riksdagen måtte avslå de i Kungl. Maj:ts proposition nr
132 ingående förslagen örn byggande av dels »2 bostadshus för sjukhusets
direktör m. fl. (X)», kostnadsberäknade till sammanlagt 486,000 kronor, samt
dels den till »ekonomikomplexet (VIII)» förelagda samlingssalen, vilken beräknats
till en kostnad av omkring 80,000 kronor.
Beträffande de skäl, som av motionärerna anförts till stöd för de i motionerna
framförda yrkandena, får utskottet hänvisa till motionerna 1:230,
1:224 och 11:382.
I huvudsaklig överensstämmelse med ett av 1926 års sjukhuskommission
avgivet förslag (Statens offentliga utredningar 1928: 26) avlät Kungl.
Majit till 1930 års riksdag en den 14 mars 1930 dagtecknad proposition
(nr 232) angående uppförande av nytt kliniskt sjukhus i Stockholm m. m.
Enligt denna proposition skulle ett nytt kliniskt sjukhus, benämnt karolinska
sjukhuset, samt nya lokaler för karolinska institutets teoretiska
institutioner uppföras å det s. k. Norrbackaområdet, vilket av 1927 års
riksdag upplåtits för berörda ändamål. Byggnadsföretaget skulle utföras
i tre etapper. Med iakttagande härvid av den principen, att de institutioner
och kliniker, vilkas behov av nya lokaler vore störst, i första hand
borde tillgodoses, hänfördes till den första etappen följande kliniker med
polikliniker, nämligen en medicinsk, en kirurgisk, en radioterapeutisk,
en oftalmologisk, en oto-laryngologisk och en obstetrisk-gynekologisk klinik
ävensom ett röntgendiagnostiskt institut, vidare vissa för klinikerna
gemensamma inrättningar, nämligen isoleringsavdelning, tandpoliklinik,
centrallaboratorier, badavdelning, gymnastikavdelning, apotek, desinfektionsavdelning,
kök och matsalar, tvättinrättning, begravningskapell, personalbostäder,
förråds- och verkstadslokaler ävensom ångpanneanläggning
samt slutligen en patologisk institution. I avseende å denna första
etapp innefattade propositionen hemställan, att riksdagen måtte besluta
dess utbyggande i huvudsaklig överensstämmelse med av arkitekten C.
Westman upprättade ritningar och kostnadsförslag.
Med den radioterapeutiska kliniken skulle enligt propositionen samman
-
4
Statsutskottets utlåtande Nr 148.
föras cancerföreningens i Stockholm nuvarande vårdanstalt för kräftsjuka,
radiumhemmet, ävensom forskningsavdelningar, allt i huvudsaklig
överensstämmelse med riktlinjer, som en av Hans Maj:t Konungen tillsatt
kommitté i betänkande av den 23 maj 1929 avgivit och som av honom godkänts,
samt i enlighet med den närmare överenskommelse, som Kungl.
Majit kunde komma att träffa med styrelsen för Konung Gustaf V jubileumsfond
och cancerföreningen.
Kungl. Maj:ts förslag innehar vidare, att det nuvarande garnisonssjukhuset
i Stockholm skulle sammanslås med karolinska sjukhuset sålunda,
att förstnämnda sjukhus nedlades och för garnisonens sjuka inrättades
särskilda avdelningar för medicinska och kirurgiska fall å karolinska
sjukhuset. För övriga fall skulle däremot garnisonens sjuka erhålla vård
å det nya sjukhusets olika specialkliniker.
Sammanlagda antalet platser å den första etappens sjukavdelningar
skulle utgöra 900, varav 779 allmänna platser och 121 enskilda. För garnisonsavdelningen
skulle disponeras 100 av de allmänna platserna, därav
50 på medicinska och 50 på kirurgiska kliniken samt 8 av de enskilda platserna.
50 av de till 100 beräknade allmänna platserna å den radioterapeutiska
kliniken samt 7 av de enskilda platserna därstädes skulle bekostas
av medel, som skulle ställas till förfogande av cancerföreningen
och Konung Gustaf V jubileumsfond. Av övriga 629 allmänna vårdplatser
skulle 315 avses för Stockholms stad, 110 för Stockholms län
och 204 för landet i övrigt. De allmänna vårdavdelningarna skulle envar
omfatta 25 sängplatser; dock skulle en vårdavdelning å obstetriska kliniken
omfatta endast 20 platser. De enskilda vårdavdelningarna varierade i
storlek mellan 6—13 platser.
De olika klinikerna upptogo följande platsantal å allmän vårdavdelning:
medicinska och kirurgiska klinikerna vardera 150 (utom de 50 sängarna å
garnisonsavdelningen), oftalmologiska kliniken samt öron-, näs- och halskliniken
vardera 75, obstetriska kliniken 70, gynekologiska kliniken 50 och
radioterapeutiska kliniken 100. Härtill kom en isoleringsavdelning örn 9
platser. Såsom en ledande princip vid bestämmandet av klinikernas storlek
hade gällt, att dessa icke borde omfatta större antal platser än som för
bedrivande av undervisningen vore oundgängligen erforderligt.
Totalkostnaden för sjukhusets utbyggande i första etappen uppskattades
i propositionen till 24 078 509 kronor. I detta belopp ingingo ej vissa
bidrag, som cancerföreningen och jubileumsfonden utfäst sig att lämna
till juhileumsklinikens uppförande m. m., samt ej heller kostnaderna för
uppförande av tre bostadshus för klinikchefer, vilka kostnader voro avsedda
att helt gäldas med lån samt förräntas och amorteras av influtna
hyresmedel. Av nämnda belopp, 24 078 509 kronor, beräknades 5 588 264
kronor direkt betingade av sjukhusets undervisnings- och forskningsuppgifter
samt av merutgifterna för Norrbackatomtens iordningställande.
Statsutskottets utlåtande Nr 148.
5
Sistsagda summa ansågs vid beräkning av kostnaden per vårdplats böra
från räknas totalkostnaden, enär eljest icke en med platskostnaden å sjukhus
i allmänhet jämförbar siffra erhölles.
Efter avdrag av 5 588 264 kronor från totalkostnaden, 24 078 509 kronor,
återstod ett belopp av 18 490 245 kronor. Örn denna summa fördelades lika
å var och en av första etappens 843 vårdplatser — de av cancerföreningen
och jubileumsfonden bekostade 57 platserna äro härvid frånräknade
—, erhölles en platskostnad av 21934 kronor.
Till kostnaden för sjukhusets uppförande skulle staten, Stockholms stad
och Stockholms län bidraga , varjämte medel för de byggnadskostnader,
som folie å de enskilda platserna, skulle anskaffas genom upplåning. Staden
och länet skulle dock icke på grund av sina bidrag erhålla någon del
i äganderätt till byggnader eller tomt.
Yad angår Stockholms stads och Stockholms läns delaktighet i sjukhuset,
hade träffats preliminärt avtal, enligt vilket av sjukhusets vårdplatser,
på sätt förut nämnts, 315 skulle avses för sjuka från staden och 110 för sjuka
från länet. För varje vårdplats skulle staden erlägga 18 000 kronor och
länet 17 000 kronor. Dessa belopp skulle anses täcka byggnadskostnader
och tomtavgift. För platsernas utrustning skulle särskild ersättning utgå.
Stadens bidrag till byggnadskostnaderna skulle alltså utgöra 5 670 000 kronor
och länets 1870 000 kronor eller tillhopa 7 540 000 kronor. Dessa bidrag
skulle gäldas på det sättet, att staden och landstinget upplånade och till
staten utlånade de erforderliga beloppen, vilka staden och landstinget
därefter skulle hava att amortera. De årliga annuiteterna skulle fördelas
på vederbörandes vårddagar i form av s. k. platskostnadsavgift, som under
förutsättning av 40-årigt, 4 lA procents amorteringslån skulle per säng
och dag utgöra för staden 2 kronor 68 öre och för landstinget 2 kronor
53 öre. Genom lån skulle för de enskilda vårdplatserna anskaffas 2 325 004
kronor att förräntas och amorteras genom inflytande vårdavgifter. Återstående
beloppet, 14 213 505 kronor, skulle bestridas medelst statsanslag.
Kostnaderna för sjukhusets utrustning beräknades till omkring 3 600 000
kronor, som skulle fördelas i vederbörlig proportion mellan staten, Stockholms
stad och Stockholms län ävensom jubileumsfonden.
Vad kostnaderna för sjukhusets drift beträffar, skulle dessa i första
rummet bestridas av inflytande vårdavgifter. För Stockholms stad och
län skulle därvid enligt det träffade preliminära avtalet gälla, att, i den
mån vårdkostnaderna icke kunde täckas genom patienternas egna legosängsavgifter,
staden respektive länet skulle erlägga vad som belöpte å antalet
vårddagar för stadens och länets sjuka; dock att dagskostnaden ej finge
överstiga den genomsnittliga vårdkostnaden under året, inberäknat kostnaden
för sjukhusets underhåll m. m., på stadens respektive länets egna
sjukvårdsinrättningar av motsvarande slag. I fråga örn de 204 för patienter
från riket i övrigt avsedda platserna skulle vederbörande patienter själva
6
Statsutskottets utlåtande Nr 148.
gälda hela dea fastställda legosängsavgiften; dock att hemlandstinget
skulle lämna vårdbidrag örn 2 kronor 50 öre för patienter, som insjuknat
i Stockholm eller i Stockholms län eller som, på grund av att lämplig
vård ej stöde att få å hemlandstingets sjukvårdsinrättningar, av vederbörande
lasarettsläkare remitterats till karolinska sjukhuset. Den del av
kostnaderna för sjukhusets drift, som icke täckes medels legosängsavgifter
eller omförmälda bidrag, skulle bestridas genom statsbidrag. Detta uppskattades
till omkring 560 000 kronor per år.
I propositionen hemställdes, att överenskommelse rörande samarbetet
för sjukhusets uppförande och drift måtte få träffas mellan staten, Stockholms
stad och Stockholms läns landsting i enlighet med de i propositionen
förordade samt av staden och landstinget godtagna bestämmelser. Vidare
begärdes godkännande av de föreslagna principerna för byggnadsföretagets
finansiering samt bemyndigande att vidtaga åtgärder för Norrbackaområdets
ianspråktagande, för markuthyte och tomtreglering.
För ifrågavarande byggnadsarbeten i första etappen begärdes anvisande
av ett extra reservationsanslag- av 14 213 505 kronor, varav 300 000 kronor
för budgetåret 1930/1931 att användas till förberedande arbeten, uppgörande
av definitiva ritningar m. m. Av sistnämnda belopp avsågos högst
30 000 kronor till förberedande arbeten för en ny vanföreanstalt, åt vilken
enligt propositionen tomt skulle upplåtas å Norrbackaområdet.
I anledning av Kungl. Maj:ts proposition väcktes inom riksdagen tre
motioner (I: 333 och 341; II: 520), i vilka av olika skäl yrkades, att förslaget
icke måtte av riksdagen godtagas.
I sin skrivelse den 11 juni 1930 (nr 386), vari riksdagen anmälde sitt
beslut i anledning av omförmälda proposition och i ämnet väckta motioner,
anförde riksdagen bland annat följande:
I föreliggande ärende synes vara ostridigt, att karolinska institutet, landets
största medicinska undervisningsanstalt, är i trängande behov av
bättre, rymligare och mera modernt inrättade och utrustade lokaler för att
kunna meddela en fullgod läkarutbildning. Häremot bar, såvitt riksdagen
kunnat finna, icke gjorts några invändningar av beskaffenhet att kunna tillmätas
betydelse. Detta behov har av riksdagen själv erkänts genom dess uttalanden
och beslut örn förberedande åtgärder i ämnet vid 1926 och 1927 årens
riksdagar. Sålunda fann 1926 års riksdag en »skyndsam utredning» örn ett
nytt kliniskt sjukhus och nya lokaler för en medicinsk högskola »synnerligen
önsklig», och 1927 års riksdag upplät tomt för ändamålet.
Även i fråga örn sättet, varpå förbättrade undervisningslokaler borde beredas,
kan riksdagen i visst avseende redan sägas hava tagit ställning. Såväl
från institutets sida som ock av de sakkunnigkommissioner, som handhaft
frågans utredning, har med styrka hävdats den s. k. enhetstanken, d. v. s.
önskvärdheten att vid byggnadsplanernas realiserande alla de institutioner,
teoretiska och praktiska, av vilka karolinska institutet för sin verksamhet
är i behov, sammanföras till ett helt såsom en enda, sammanhängande anläggning.
Till denna tanke torde riksdagen få anses hava givit sin anslutning,
då riksdagen år 1927 beslöt att »till förläggningsplats för uppförande
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 148. <
av nytt kliniskt sjukhus i Stockholm och nya lokaler för karolinska institutet»
upplåta det s. k. Norrbackaområdet. Det är vid sådant förhållande
naturligt, att de sedermera vidtagna både långvariga, mödosamma och ganska
dyrbara utredningarna inriktat sig på enhetstankens förverkligande.
Riksdagen, som nu har att taga ställning till det föreliggande förslaget till
frågans definitiva lösning, har, med avseende å behovet av förbättrade lokalförhållanden
för karolinska institutet och dess kliniker samt åstadkommandet
av dylika genom de olika avdelningarnas sammanförande till ett helt,
icke av den förebragta utredningen funnit anledning frångå den ståndpunkt,
riksdagen sålunda tidigare härutinnan intagit. Fastmera har riksdagen, av
vad som i berörda hänseenden ytterligare förekommit, stärkts i sin uppfattning
örn det synnerligen berättigade i kravet på drägligare yttre arbetsförhållanden
för ifrågavarande medicinska högskola, och att en lösning av
frågan bör ske efter enhetstankens princip.
Vad särskilt sistnämnda spörsmål angår, har i motionen 11:520 och även
i motionen 1:333 dess berättigande eller nödvändighet dragits i tvivelsmål.
Häremot stå enhälliga uttalanden av karolinska institutets lärarkollegium
vid upprepade tillfällen sedan mer än tio år tillbaka och av ett flertal offentliga
utredningskommissioner, andra sakkunniga myndigheter onämnda.
Riksdagen vill särskilt hänvisa till den klargörande framställning av enhetstankens
betydelse, som givits av lärarkollegiet i dess senaste yttrande i frågan
och som finnes återgivet å sid. 30—31 i den kungl, propositionen. Då det
göres gällande, att denna fråga icke är tillräckligt utredd, kan därför riksdagen
ej finna, att denna mening är riktig. Olägenheterna av den nuvarande
splittringen såväl som det av läkarvetenskapens utveckling betingade behovet
av ett även lokalt samband mellan de olika institutionerna och klinikerna
synas riksdagen tvärtom på ett auktoritativt sätt klarlagda. I jämförelse
härmed måste ett blott och bart påstående i motsatt riktning, utan
närmare motivering och utan stöd från sakkunnigt håll, väga lätt.
Då riksdagen från nu angivna utgångspunkt går att granska det föreliggande
förslaget mera i detalj och de mot detsamma framställda invändningarna,
vill riksdagen ytterligare betona, att riksdagen finner de skäl, som
anförts för ett omedelbart avgörande av karolinska institutets byggnadsfråga,
så starka, att riksdagen anser ett vidare undanskjutande av denna
fråga icke vara försvarligt under annan förutsättning, än att någon sådan
utväg anvisas, vilken klart och otvetydigt innebär ur statens synpunkt bestämda
fördelar framför Kungl. Maj:ts förslag.
Mot förslaget har framför allt anmärkts, att detsamma icke tillräckligt
tager sikte på möjligheterna att genom samarbete med Stockholms stad lösa
lokalfrågan i syfte att dels vinna en kostnadsbesparing för statsverket, dels.
ock erhålla bättre garantier för ständig tillgång till ett fullgott sjukmaterial
för undervisningen. I avseende härå har man särskilt erinrat örn 192G ars
riksdags uttalande, att vid en utredning rörande överenskommelse med
Stockholms stad borde tagas i betraktande, huruvida icke i tillämpliga delar
det s. k. Malmöhuslänssystemet kunde tjäna till ledning, samt velat göra
gällande, att vederbörande på denna punkt icke ställt sig riksdagens anvisningar
till efterrättelse.
Riksdagen vill då först med några ord beröra innebörden av detta system.
Vid sjukvårdsinrättningarna i Lund är länet sjukhusägare, staten allenast
bidragsgivare. Såsom å sid. 59 i propositionen angives, har staten delvis
bekostat sjukhusbyggnadernas uppförande, och vid senast verkställda ny
-
8
Statsutskottets utlåtande Nr 148.
byggnadsarbeten hava byggnadskostnaderna bestritts till hälften av staten
och till hälften av landstinget. Staten har vidare under senare år lämnat
bidrag till driftskostnaderna för de vårdplatser, som upptagas av utomlänspatienter,
motsvarande det belopp av sjukhusets allmänna dagskostnad, som
överstiger 4 kronor 50 öre, och har därjämte svarat för kostnaderna för legosängsavgifterna
för 20 procent av underhållsdagarna vid barnbördsavdelningen.
Principen för statens bidrag i förevarande fall synes — yttrar departementschefen
— vara den, att staten bestrider byggnads- och underhållskostnaderna
för de särskilda lokaler och övriga byggnadsanordningar, som
betingas av sjukhusets undervisnings- och forskningsuppgifter, samt täcker
sjukhusägarens kostnader för de vårdplatser, som äro behövliga för undervisningen
men ej krävas för sjukvårdsområdets eget behov.
Riksdagen vill icke förneka, att en lösning av förevarande byggnadsfråga
efter nu angivna linjer sannolikt skulle hava ställt sig ur statens synpunkt
ekonomiskt fördelaktigare. Men riksdagen har icke kunnat finna ådagalagt,
att denna väg är framkomlig utan enhetstankens uppgivande. Riksdagen har
undersökt de möjligheter, som kunna tänkas erbjuda sig att till någon av
stadens hittillsvarande sjukvårdsanstalter förlägga de institutioner och kliniker,
som för karolinska institutets verksamhet äro erforderliga, och enligt
den uppfattning, vartill riksdagen kommit vid dessa överväganden, står någon
tomt, där alla dessa inrättningar med möjlighet till framtida utvidgning
skulle kunna inrymmas, icke till buds. De under den offentliga diskussionen
i sådant hänseende framkastade förslagen synas riksdagen icke vara av den
beskaffenhet, att de kunna anses förtjänta av ett närmare övervägande och
alltså utgöra tillräcklig anledning till ett uppskov med frågans avgörande.
Riksdagen vill tillägga, att även örn man frånginge enhetsprineipen så till
vida, att karolinska institutets teoretiska institutioner förlädes till annan
plats än klinikerna, riksdagen håller före, att det skulle möta stora svårigheter
att å någon av stadens för sjukhusinrättningar avsedda tomter finna
tillräckligt utrymme för institutets kliniker och därmed sammanhörande
anstalter.
Med avseende å att 1926 års sjukhuskommission i sitt betänkande icke närmare
dryftat utvägen till en överenskommelse enligt Malmöhuslänslinjen
torde även böra beaktas, att då kommissionen hade att taga slutgiltig ståndpunkt
till frågan, 1926 års riksdags uttalande, som utgick från sjukhusbyggnadssakkunnigas
förslag av år 1925, efterföljts av 1927 års riksdags beslut
örn upplåtande av det staten tillhöriga Norrbackaområdet, varigenom spörsmålet
i så måtto kom i ett annat läge än förut, att kommissionen hade skäl
att taga för givet, att frågan skulle lösas enligt enhetsprineipen och med
staten såsom sjukhusföretagare. Kommissionen synes vid sådant förhållande
knappast haft anledning att framlägga utredning rörande Malmöhuslänslinjen,
då denna väl icke kan tänkas tillämpad under annan förutsättning,
än att kommunen är tomt- och alltså också sjukhusägare.
En ytterligare omständighet, som synes utesluta möjligheten av någon
annan än staten såsom sjukhusföretagare i detta fall, är garnisonssjukvårdsfragan.
Enligt riksdagens mening tala starka skäl för ett nedläggande av
det nuvarande garnisonssjukhuset, vilket numera icke kan erhålla full beläggning
med militära patienter. Att ersätta detta sjukhus med ett nytt särskilt
militärsjukhus synes av ekonomiska och andra skäl ej lämpligt. Under
sådana förhållanden synes det riksdagen vara en lycklig lösning av detta
sjukvårdsproblem att samordna den militära sjukvården i Stockholm med
Statsutskottets utlåtande Nr 148.
9
det nya kliniska sjukhuset, som därvid får en del av sitt platsbehov fyllt.
De invändningar mot en sådan organisation, som gjorts från vissa militära
myndigheter, förefalla riksdagen icke vara bärande. Och det militära sjukvårdsmaterialets
användbarhet för kliniskt ändamål har vitsordats av den
medicinska sakkunskapen. Örn man alltså i likhet med riksdagen utgår från
att den föreslagna omorganisationen bör komma till stånd, synes det riksdagen
uteslutet, att en dylik samorganisation skulle kunna inordnas i det
kommunala sjukhusväsendet på ett sådant sätt, att såväl statens, d. v. s. de
speciellt militära och undervisningens, som ock samtidigt kommunens intressen
kunde i tillbörlig grad tillgodoses.
Vad angår invändningen att sjukmaterialet å det föreslagna sjukhuset ej
skulle kunna förväntas bliva fullgott för undervisningen eller ej tillräckligt
genom att anläggningen ej väsentligen byggde på det egna sjukvårdsområdets
behov, synes riksdagen dessa farhågor ogrundade. Bebyggelsen i de
trakter, där sjukhuset skulle hava sin plats, är synnerligen livlig och visar
en stark tendens till ökning. Samtidigt växer det allmänna sjukvårdsbehovet
i landet med stor hastighet. Av sistnämnda anledning synes det riksdagen
ej heller befogat att i tillkomsten av det nya kliniska sjukhuset se ett hinder
för utvecklingen av landsbygdens centrallasarett. Bägge organisationsformerna
komma otvivelaktigt att hava sitt fulla existensberättigande och på
erforderligt sätt komplettera varandra.
I fråga örn det förslag till avtal med staden och länet, som av Kungl.
Majit framlagts och till vilket staden anslutit sig, synes det riksdagen obestridligt
att, såsom ock av departementschefen framhålles, detta avtal är för
staten ekonomiskt fördelaktigare än sjukhusbyggnadssakkunnigas tidigare
förslag. Enligt sistnämnda förslag torde stadens bidrag kunna uppskattas
till omkring 15 300 kronor per säng; enligt nu föreliggande förslag är det
18 000 kronor. Enligt sjukhusbyggnadssakkunnigas förslag skulle staden
svara allenast för halva skillnaden mellan dagskostnaden (med frånräknande
av undervisningskostnaderna) och legosängsavgiften; enligt det nu
framlagda förslaget kommer på staden hela denna skillnad. Jämväl i övrigt
synes det nuvarande avtalsförslagets bestämmelser vara sådana, att man kan
säga, att staden genom att godtaga desamma lagt i dagen sitt intresse för
att icke genom överdrivna anspråk förhindra frågans avgörande. Man torde
alltså med fog kunna göra gällande, att sistnämnda förslag fyller den av
1926 års riksdag uppställda fordran på ett avtal, som väsentligt bättre tillgodosåge
statens intressen än sjukhusbyggnadssakkunnigas förslag.
Vad riksdagen nu senast anfört innebär emellertid icke, att riksdagen anser
det föreliggande avtalsförslaget utan vidare böra godtagas. Härtill återkommer
riksdagen i det följande.
I kritiken mot Kungl. Maj:ts föreliggande förslag rörande det s. k. karolinska
sjukhuset har även framförts den anmärkningen, att varje utredning
saknades rörande de teoretiska institutionernas byggnadsbehov och kostnaderna
för beredande åt dem av nya lokaler. I anledning härav vill riksdagen
framhålla, att det här gäller ett synnerligen omfattande byggnadsföretag,
vilket man tänkt sig genomfört i tre olika etapper. Under hela den tid, utredningen
i ämnet pågått — mera än 10 år — har det aldrig varit fråga om annat
än att i första hand tillgodose klinikernas byggnadsbehov, och häremot har
varken från karolinska institutets, Kungl. Maj:ts eller riksdagens sida framförts
någon erinran. Även institutets teoretiska professorer hava enhälligt
ställt sig på denna ståndpunkt. Det ligger i sakens natur, att fullständiga
10
Statsutskottets utlåtande Nr 148.
nybyggnader för de teoretiska institutionerna komma att kräva ganska avsevärda
kostnader. Men att redan nu uppgöra beräkningar för ett byggnadsföretag,
som ligger så långt i framtiden som detta, torde vara skäligen meningslöst.
Då de, som vid institutet bära ansvaret för den teoretiska utbildningen,
samfällt förordat frågans lösning på föreslaget sätt, måste det förutsättas,
att de också gjort klart för sig, att de teoretiska institutionerna tillsvidare
kunna hjälpa sig fram utan omfattande nybyggnader. Riksdagen kan
därför icke tillmäta ovanberörda invändning någon större betydelse.
Riksdagen anser sig härmed hava bemött de väsentligaste av de invändningar,
som framställts mot Kungl. Maj:ts förslag, utom vad angår själva
byggnadsförslaget, sådant det föreligger i de av arkitekten C. Westman upprättade
ritningarna med kostnadsförslag, ävensom avtalsförslagets innehåll
i och för sig.
I fråga örn byggnadsförslaget må erinras, att den av sjukhuskommissionen
beräknade kostnadssumman utgör 24 339 077 kronor och att departementschefen
genom uteslutning av den djurexperimentella avdelningen och emanationslaboratoriet
kunnat minska detta belopp till 24 078 509 kronor. I sistnämnda
summa ingå ej cancerföreningens och jubileumsfondens bidrag samt
ej heller kostnaderna för vissa klinikchefers bostadshus, vilka sistnämnda
kostnader äro avsedda att helt bestridas genom lån, som skulle förräntas och
amorteras av inflytande hyresmedel.
Mot byggnadsförslaget hava särskilt i motionen 1:341 riktats åtskilliga anmärkningar,
och i motionen har påkallats uppskov med frågans avgörande,
för att nytt förslag i detta avseende må kunna föreläggas riksdagen till nedbringande
av kostnaderna och vinnande av en mera ändamålsenlig planläggning
av byggnaderna.
Riksdagen kan visserligen icke i allo dela de i berörda motion framförda
synpunkterna — sålunda synes den i motionen mot den radioterapeutiska
kliniken riktade kritiken icke befogad, örn hänsyn tages till utvecklingen på
detta område av medicinen och nödvändigheten att planera denna del av
sjukhusanläggningen så, att den motsvarar behovet för en avsevärd tid
framåt — men i övrigt torde åtskilligt av vad i motionen anförts vara värt
beaktande och i varje fall förtjänt att närmare övervägas. Även riksdagen
har den uppfattningen, att kostnadssumman är hög, och håller före, att man
med god vilja skall lyckas väsentligt nedbringa densamma. Riksdagen kan
emellertid icke finna nödvändigt, att av denna anledning ett positivt avgörande
i frågan uppskjutes. Enligt vad riksdagen förvissat sig örn, äro de
nu äskade 300 000 kronorna väsentligen avsedda för sådana förberedande arbeten
— planering av tomten, väg- och ledningsarbeten m. m. — som kunna
komma till utförande, oavsett hur det slutgiltiga byggnadsförslaget kommer
att te sig. Riksdagen anser därför, att ett avgörande av frågan nu kan ske,
oberoende av själva byggnadsförslaget. I avseende å detta vill riksdagen hos
Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit låter verkställa en överarbetning av
nämnda förslag, i syfte att kostnaderna för byggnaderna må väsentligt nedbringas.
En dylik revision får givetvis icke leda till ett eftersättande av
ändamålsenligheten; tvärtom är det angeläget att därvid även undersöka, örn
ej vissa ändringar möjligen kunna anses påkallade för att göra anläggningen
bättre lämpad för sitt ändamål. Berörda överarbetning torde med hänsyn till
sakens brådskande beskaffenhet böra föreläggas 1931 års riksdag.
Till frågan, huruvida det framlagda förslaget till avtal mellan staten och
Stockholms stad respektive län är sådant, att det nu bör av riksdagen god
-
Statsutskottets utlåtande Nr 148.
11
kännas, har riksdagen ännu icke tagit ståndpunkt. Enligt riksdagens mening
hade det ur statens synpunkt varit önskvärt, att staden å det nya sjukhuset
tagit i anspråk vårdplatser i avsevärt större utsträckning än som skett. Härigenom
skulle nämligen för staten kostnaderna för sjukhusanläggningen och
dess drift givetvis komma att ställa sig billigare. Under de hittills med staden
förda förhandlingarna har visserligen från stadens sida framhållits, att
staden icke har något egentligt intresse av Norrbackasjukhuset såsom förläggningsplats
för en del av sin sjukvård. Men riksdagen kan icke frigöra
sig från tanken, att nya överväganden av denna sak möjligen skulle kunna
giva ett annat resultat. Staden står veterligen för närvarande inför nödvändigheten
att på flera av sina sjukvårdsinrättningar, bl. a. det Norrbackaområdet
relativt närbelägna Sabbatsberg, företaga omfattande ny- och ombyggnader.
Enligt riksdagens tanke borde det icke vara uteslutet, att staden vid
nya förhandlingar kunde finna med sin fördel förenligt att i samband med
inskränkning av sin sjukvårdsverksamhet på en eller annan av sina nuvarande
sjukvårdsinrättningar belägga ett större antal platser på det blivande
kliniska sjukhuset å Norrbackaområdet. Med hänsyn till vad nu anförts,
synes det riksdagen, att då i allt fall en överarbetning av byggnadsförslaget
av riksdagen förutsatts, jämsides med denna överarbetning nya underhandlingar
i ämnet lämpligen borde upptagas med staden, så att bägge dessa frågor
kunde samtidigt på nytt föreläggas 1931 års riksdag. Vid sådant förhållande
torde det icke vara tillrådligt, att riksdagen nu fastslår omfattningen
av första etappens utbyggnader utan lärer härmed böra anstå till nästkommande
riksdag, då detta spörsmål uppenbarligen måste bedömas med hänsyn
tagen till resultatet av de nya förhandlingarna med staden. Detsamma gäller
naturligtvis även frågorna örn byggnadsföretagets finansiering och beviljandet
av för anläggningen erforderligt totalbelopp. Däremot torde vad riksdagen
nu beslutat icke utgöra hinder för ett godkännande vid denna riksdag
av Kungl. Maj:ts förslag i övrigt, vilket riksdagen anser sig böra bifalla.
Under åberopande av vad sålunda anförts anmälde riksdagen, att riksdagen
dels beslutat
1) att ett nytt kliniskt sjukhus, benämnt karolinska sjukhuset, samt nya
lokaler för karolinska institutets teoretiska institutioner skulle uppföras
å det s. k. Norrbackaområdet, vilket av 1927 års riksdag för ändamålet
upplåtits;
2) att det nuvarande garnisonssjukhuset i Stockholm skulle sammanslås
med karolinska sjukhuset i huvudsaklig överensstämmelse med de allmänna
grunder, som av chefen för försvarsdepartementet i statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden den 14 mars 1930 förordats; samt
3) att de av chefen för ecklesiastikdepartementet i samma statsrådsprotokoll
omförmälda åtgärderna för Norrbackaområdets ianspråktagande
för markutbyte och för reglering av tomtgränsen skulle vidtagas;
dels ock till förberedande arbeten för karolinska sjukhuset anvisat för
budgetåret 1930/1931 ett extra reservationsanslag av 300 000 kronor, av vilket
belopp högst 30 000 kronor finge disponeras för förberedande arbeten
för en ny vanföreanstalt å Norrbackaområdet.
Härjämte anhöll riksdagen i samma skrivelse, att Kungl. Majit täcktes
12
Statsutskottets utlåtande Nr 148.
dels låta verkställa och till 1931 års riksdag framlägga en överarbetning
av föreliggande förslag till byggnader för karolinska sjukhuset, i syfte att
kostnaderna för byggnaderna måtte avsevärt nedbringas, dels ock låta
upptaga nya förhandlingar med Stockholms stad rörande samarbete för
sjukhusets uppförande och drift, i syfte att staden måtte å sjukhuset belägga
ett större antal platser än enligt det nu förevarande avtalsförslaget
samt för 1931 års riksdag framlägga det förslag, vartill dessa förhandlingar
kunde giva anledning.
Med föranledande av riksdagens nämnda skrivelse uppdrog Kungl.
Maj:t genom beslut den 14 juli 1930 åt en kommission att ej mindre upptaga
nya förhandlingar med Stockholms stad rörande samarbete för
karolinska sjukhusets uppförande och drift, i syfte att staden måtte å
sjukhuset belägga ett större antal platser än enligt det förevarande
avtalsförslaget, än även verkställa en överarbetning av föreliggande förslag
till byggnader för sagda sjukhus, i syfte att kostnaderna för byggnaderna
måtte avsevärt nedbringas; och skulle nämnda förhandlingar och
överarbetning — vilka kommissionen hade att slutföra i så god tid att på
desamma grundat förslag kunde föreläggas 1931 års riksdag — verkställas
i huvudsaklig överensstämmelse med de synpunkter, som av riksdagen i
dess nämnda skrivelse framhållits.
Med skrivelse den 28 november 1930 framlade härefter 1930 års sjukhuskommission
betänkande och överarbetat förslag rörande uppförande av
karolinska sjukhuset m. m. ävensom av arkitekten Westman upprättade
förslagsritningar m. m. till sjukhuset.
Sedermera har sjukhuskommissionen med skrivelse den 22 december 1930
överlämnat ett av ingenjören C. H. Cederström till sjukhuskommissionens
ordförande överlämnat, den 29 november 1930 dagtecknat granskningsutlåtande
rörande karolinska sjukhuset.
Över sjukhuskommissionens betänkande hava yttranden avgivits den 15
januari 1931 av medicinalstyrelsen, den 21 januari 1931 av kanslern för
rikets universitet, efter hörande av karolinska institutets lärarkollegium,
samt den 4 februari 1931 av byggnadsstyrelsen.
Den överenskommelse med representanter för Stockholms stad och län,
som preliminärt träffats av 1926 års sjukhuskommission och som, bortsett
från erinringar på vissa punkter, godkänts av stadens och länets myndigheter,
innehöll, bland annat, att av sjukhusets vårdplatser 315 skulle avses
för sjuka från Stockholms stad och 110 för sjuka från Stockholms län.
Riksdagen tog, såsom tidigare omförmälts, vid sin behandling av frågan
örn karolinska sjukhuset icke någon definitiv ställning till avtalsförslaget,
enär det enligt riksdagens mening vore önskvärt, att först en undersökning
ägde rum, huruvida icke staden vore villig att å sjukhuset taga i
anspråk ett större antal platser än de överenskomna 315.
Statsutskottets utlåtande Nr 148.
13
Efter erinran härom framhåller 1930 års sjukhuskomission i sitt betänkande,
att, innan kommissionen inlät sig på förhandlingar med staden på
denna punkt, det gällde för kommissionen att för sig klargöra, vad som
härutinnan ytterligare kunde erbjudas staden utan att frångå den princip,
som legat till grund för 1926 års sjukhuskommissions förslag och som av
såväl Kungl. Maj:t som riksdagen måste anses godkänd genom 1930 års
proposition och riksdagsbeslut, nämligen att sjukhuset skulle uppföras
såsom en statens anläggning och icke erhålla annan eller större omfattning,
än som betingades av den medicinska undervisningens behov. Från
denna utgångspunkt kunde det icke ifrågakomma att utöka det totala antalet
vårdplatser å sjukhuset eller att göra några mera genomgripande
ändringar i fråga örn platsernas fördelning på de olika klinikerna. Då
vidare någon rubbning i fråga örn de för länet avsedda platserna givetvis
icke kunde ske samt beträffande garnisonsplatserna och de enskilda vårdplatserna,
vilka senare för övrigt icke inverka på den statsfinansiella
sidan av frågan, det beräknade sängantalet måste betraktas såsom ett
minimum, kom frågan att gälla, huruvida det vore möjligt att till stadens
förmån reducera antalet sängar för »landet i övrigt». Kommissionen fortsätter
härefter:
Antalet platser för landet i övrigt skulle enligt 1926 års sjukhuskommissions,
av Kungl. Majit härutinnan godkända förslag utgöra 204. — Kommissionen
har ansett försvarligt att, örn någon minskning av antalet platser för landet
i övrigt skulle ske, denna finge göras med avseende å de medicinska och
kirurgiska avdelningarnas 55 reservplatser. Dessa 55 platser har kommissionen
alltså funnit sig kunna erbjuda staden utöver de förut överenskomna
315 platserna.
Efter det kommissionen kommit till detta resultat, upptogos med representanter
för Stockholms stad förhandlingar i ämnet. Såsom delegerade
för staden hade stadskollegiet utsett ledamöterna av Stockholms stads
sjukhuskommitté direktören C. Juhlin-Dannfelt, borgarrådet Wictor Karlsson,
ledamoten av försäkringsrådet Olof Carlsson och överläkaren doktor
Samuel Hybbinette. Sedan frågan förehafts till principiell överläggning,
ingåvo sedermera stadens delegerade till svar å det av kommissionen
framställda erbjudandet en skrivelse, däri meddelades, att sjukhuskommittén
för sin del icke kunde tillstyrka någon som helst utökning av det
antal platser vid rikssjukhuset, som staden åtagit sig att bekosta.
Kommissionen har vidare meddelat, att, ehuru kommissionen uppfattat
1930 års riksdags beslut örn karolinska sjukhuset såsom innebärande ett
bestämt godtagande av principen, att staten å detta undervisningssjukhus
skall hava företagarens ställning, från kommissionens sida likväl under
förhandlingarna med stadens representanter framställts den frågan, huruvida
staden kunde tänkas vara villig att, i stället för att fullfölja sina
planer örn utbyggande eller nyanläggningar på annat håll, exempelvis
vid Sabbatsbergs sjukhus, nedlägga sin sjukvårdsverksamhet därstädes
14
Statsutskottets utlåtande Nr 148.
och flytta den till ett sjukhus på Norrbackaområdet, där sedermera staten
skulle få inhysa den kliniska undervisningen. På denna fråga avgavs
emellertid ett klart nekande svar under åberopande av ungefär de skäl,
som finnas anförda i ovanintagna skrivelse.
Kommissionen fortsätter härefter:
Sedan sålunda de av riksdagen och Kungl. Maj:t anbefallda förhandlingarna
med Stockholms stad givit ett negativt resultat, har kommissionen, oaktat
detta, formellt sett, icke föll inom ramen för kommissionens uppdrag,
ansett sig böra undersöka, örn ej från Stockholms läns sida intresse kunde
föreligga för övertagande av ett större antal platser än de 110, som länet förbehållit
sig. Kommissionen inledde därför underhandlingar i ämnet med sjukvårdsavdelningen
av landstingets förvaltningsutskott och framställde till avdelningen
samma erbjudande örn ytterligare 55 platser, som förut gjorts staden.
Efter att vid ett sammanträde muntligen hava dryftat saken med sjukvårdsavdelningens
ledamöter har kommissionen från förvaltningsutskottet
erhållit meddelande, att förvaltningsutskottet icke ansåge sig kunna föreslå
landstinget att fast teckna ytterligare sängplatser å karolinska sjukhuset
utöver enligt preliminärt avtal redan disponerade 110 platser, vilka
torde få anses fylla det merbehov av sjukvårdsplatser för specialvård
samt för kirurgisk och medicinsk behandling, varav dels länet som helhet,
dels den Stockholm närmast belägna sjukvårdsrayonen kunde vara i behov.
Departementschefen har för egen del anfört:
»Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, hava omfattande undersökningar
och förhandlingar förts såväl med Stockholms stad som med
Stockholms län i syfte att staden och länet måtte belägga ett större antal
platser på det blivande sjukhuset än det för 1930 års riksdag framlagda
avtalsförslaget innebar. Dessa förhandlingar hava emellertid lämnat
negativt resultat. I likhet med 1930 års sjukhuskommission måste jag
finna det beklagligt, att det ej varit möjligt att vinna vad riksdagen åsyftade
i nu förevarande hänseende. Jag nödgas sålunda inskränka mig att,
i anslutning till min företrädares i statsrådsämbetet till statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden den 14 mars 1930 gjorda uttalanden på
denna punkt (Kungl. Maj:ts proposition till 1930 års riksdag, nr 232, sid.
86—90) hemställa, att det förslag till avtal mellan staten å ena, samt staden
respektive länet, å andra sidan, som i propositionen till 1930 års riksdag
förordades, måtte godkännas av riksdagen.»
1930 års sjukhuskommission framhåller ifråga örn överarbetningen av
förslaget till byggnader för karolinska sjukhuset inledningsvis i sitt betänkande,
att den allvarligt bemödat sig att efterkomma riksdagens
önskan örn kostnadernas nedbringande. Detta har också, enligt kommissionens
mening lyckats i en omfattning, som måste sägas vara betydande.
Totalkostnaden för sjukhusets uppförande i första etappen har sålunda,
som senare skall påvisas, nedbragts från 24 078 509 kronor till 21319 050
Statsutskottets utlåtande Nr 148.
15
kronor eller alltså med 2 759 459 kronor. Kostnadsminskningen har uppnåtts
genom vissa ändringar i planläggningen, begränsningar av åtskilliga
utrymmen och förenklingar i byggnadssättet. I vissa fall har den förnyade
granskningen givit kommissionen tillfälle att vidtaga en del rättelser
och ändringar, som medfört viktiga förbättringar.
Kommissionen framhåller vidare, att kommissionen enligt riksdagens
önskan jämväl tagit under närmare övervägande de anmärkningar mot
1926 års sjukhuskommissions förslag (av 1930 års sjukhuskommission betecknat
med »1928 års förslag»), som i den vid 1930 års riksdag väckta
motionen I: 341 framförts och som icke av riksdagen själv avvisats såsom
obefogade. Dessa anmärkningar hava bemötts av professorerna Gösta
Forssell och Einar Key i till kommissionen inlämnade promemorior, vilka
kommissionen fogat såsom bilagor till sitt betänkande och till vilka kommissionen
hänvisar. Såvitt kommissionen kunnat finna, hava professorerna
Forssell och Key i dessa promemorior visat, att den i berörda motion
framförda kritiken till övervägande delen antingen grundar sig på missuppfattning
av 1928 års förslag eller är, sakligt sett, ohållbar. I vissa hänseenden
hava dock i motionen gjorda erinringar ansetts befogade och föranlett
ändringar i förslaget.
I detta sammanhang framhåller kommissionen, att de vidtagna ändringarna
i 1928 års förslag skett i samråd med och godkänts av vederbörande
klinikchefer utom professor I. Holmgren, som avböjt att taga del
av ändringsförslagen under hänvisning till sina inlägg i riksdagen. Såvitt
angår garnisonsavdelningarna, apoteket och tandvårdsavdelningen,
har ändringsförslaget granskats och godkänts av arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse.
Enligt vad kommissionen vidare meddelat hava av kommissionen vidtagna
inskränkningar i radioterapeutiska kliniken (Konung Gustaf V
jubileumsfond) verkställts i samråd med representanter för jubileumsfonden
och för cancerföreningen.
Kommissionen lämnar härefter en allmän översikt över de besparingsåtgärder,
som kommissionen föreslår. Kommissionen framhåller därvid,
att den vid sin överarbetning av 1928 års förslag till förnyad prövning
upptagit såväl planen för byggnadernas gruppering som använda byggnadstyper
och inre byggnadsanordningar och underkastat varje särskild
byggnad en detaljerad granskning i syfte att utröna, huruvida en kost(
nadsminskning vore möjlig och dessutom större ändamålsenlighet kunde
ernås.
Kommissionen redogör härefter för av kommissionen företagna åtgärder
för koncentration och minskning av byggnadsvolymen och anför
därvid:
Kommissionen har av förut anförda skäl icke ansett sig böra öka höjden
av huvudkomplexets södra länga utöver de sex våningar, som upptagits i 1928
16
Statsutskottets utlåtande Nr 148.
års förslag. Sidopartierna av norra längan hava sänkts från sju till sex
våningars höjd för att nedbringa byggnadskostnaderna på sätt som nedan i
samband med redogörelse för personalbostäderna skall nämnas. En koncentrering
av byggnadssättet med ökad byggnadshöjd har emellertid kunnat äga
rum genom omarbetning av den längst åt öster belägna delen (N) av norra
längan, som inrymmer den obstetrisk-gynekologiska klinikens operations- och
förlossningsavdelningar samt en del underläkar- och kandidatrum. Denna
flygel har väsentligt förminskats i horisontell led och i stället påbyggts.
Inom den radioterapeutiska kliniken (III) har en stark koncentration av
byggnaden ägt rum, i det att grundytan väsentligt förminskats men byggnaden
samtidigt uppförts till större höjd. Vårdavdelningarna, som förut anbragts
i en norra och en södra länga, hava nu samtliga förlagts i den södra
längan, som uppförts till fem våningars höjd. Samtidigt hava klinikens
övriga partier uppförts till tre våningars höjd. Härigenom har en avsevärd
kostnadsbesparing kommit till stånd.
Den patologiska institutionens byggnad (IV), tvättbyggnaden (VIII Q) och
den med pannhuset (VIII O) förenade verkstadsbyggnaden hava minskats i
volym. Köksbyggnaden (VIII E) har sänkts med en våning genom utbrytande
av en till personalbostäder inredd våning.
Vattentornet har slopats och ersatts med en hydroforanläggning, vilket
medfört kostnadsminskning.
Lokalerna för sjukvårdspersonalens bostäder hava underkastats en grundlig
revision. Flerstädes såväl inom huvudkomplexet som inom den radioterapeutiska
kliniken voro såsom reserv för framtida utvidgning personalrum
inlagda inom avdelningarna eller i deras närhet. Bland annat var sålunda
en hel våning inlagd i den norra längans mittparti (IL) inom huvudkomplexet.
Dessa personalrum, som draga relativt stor kostnad, då de uppföras
inom klinikbyggnaden, hava flyttats till det stora personalhuset (VII U) inom
entrékomplexet. Dit hava även förflyttats de personalbostäder, som förut förlagts
inom köksbyggnaden. Enligt 1928 års förslag skulle en del av den radioterapeutiska
klinikens personalbostäder förläggas i ett eget personalhus invid
nämnda klinik. Hela detta hus har slopats från byggnadsplanen, och även
denna personal har förlagts till entrékomplexet.
Byggnaden för manlig gift och ogift personal (IX), vilken är belägen invid
uppfartsvägens fortsättning åt väster, har något förskjutits för att lämna
bättre plats för eventuell senare utbyggnad och har uppförts med ytterligare
en våning för att inrymma tre vaktmästarbostäder, som flyttats från den
patologiska institutionens byggnad, samt eldarbostäder, förut belägna i ovannämnda
verkstadsbyggnad.
1928 års förslag upptog tre byggnader med bostadslägenheter för sjukhusets
direktör och för vissa överläkare (X), med två bostadslägenheter i varje hus.
I föreliggande förslag hava för detta ändamål i stället planerats två bostadshus
med tre lägenheter i varje hus. Golvytan Ilar därjämte betydligt minskats
i dessa bostadshus.
Den enda byggnad, som ej berörts av förändringar, är entrébyggnaden*
(VII T), genom vilken infarten till anläggningen går. Byggnaden för jubileumsfondens
forskningsavdelningar (IIIX), som ej bekostas av staten, har
ej heller undergått förändring på annat sätt, än att den genom den radioterapeutiska
klinikens koncentrering och något ändrade läge förskjutits till
en längre norr ut belägen plats.
Till närmare belysande av omfattningen av de av kommissionen ifråga
-
Statsutskottets utlåtande Nr 148.
17
satta besparingsåtgärderna framlägger kommissionen vissa uppgifter
rörande den av besparingsåtgärderna medförda minskningen av sjukhusbyggnadernas
kubikinnehåll.
Enligt 1928 års förslag utgjorde det totala kubikinnehållet av första etappens
byggnader 451493 m3. Motsvarande siffra för kommissionens nu föreliggande
förslag (i nedanstående tablå kallat 1930 års förslag) är 399 053 m3.
Minskningen uppgår alltså till 52 440 m3 eller omkring 11 % av 1928 års kubiksiffra.
Ehuru i det nu föreliggande förslaget ej föreslås någon ändring beträffande
omfattningen av första byggnadsetappen, ifrågasätter sjukhuskommissionen
i sammanhang med framläggande av kostnadsberäkningarna,
örn icke en undersökning borde komma till stånd för utrönande av
huruvida icke en psykiatrisk klinik borde uppföras redan i första etappen.
Kommissionen framhåller, att den av kommissionen i kostnadsberäkningarna
angivna sängkostnaden kan ytterligare nedbringas genom att redan
1 den första etappen medtaga flera kliniker än som i 1928 års förslag förutsattes
och att bland de kliniker, som härvid främst borde komma i fråga,
vore den psykiatriska och den pediatriska kliniken.
Departementschefen har anfört:
»I enlighet med det av 1930 års riksdag gjorda uttalandet har sjukhuskommissionen
haft att vid överarbetningen av det för 1930 års riksdag
framlagda förslaget angående uppförande av nytt kliniskt sjukhus i Stockholm
söka genomföra en minskning av kostnaderna för sjukhusbyggnaderna
utan eftersättande av deras ändamålsenlighet eller eventuellt med
ökande av sjukhusanläggningens lämplighet för sin uppgift. Såvitt jag
kunnat finna, måste sjukhuskommissionen anses hava med det nu föreliggande
överarbetade förslaget, enligt vilket kostnaderna på sätt framgår
av de i det följande återgivna kostnadsberäkningarna nedbringats med
2 759 459 kronor, nått ett så gynnsamt resultat, som det överhuvudtaget
torde vara möjligt att vinna, därest sjukhuset skall kunna på ett tillfredsställande
sätt fylla sin dubbla uppgift såsom sjukvårdsinrättning och högskola
för utbildning av läkare.
Såsom av den härovan lämnade redogörelsen framgår, innebär det nu
föreliggande förslaget i fråga örn omfattningen av den första etappen icke
någon ändring av vad som föreslagits i propositionen till 1930 års riksdag.
Sjukhuskommissionen har emellertid uttalat som önskvärt, att frågan örn
uppförande av den psykiatriska kliniken i första byggnadsetappen borde
göras till föremål för närmare utredning, ett önskemål, som understrukits
av såväl medicinalstyrelsen som karolinska institutets lärarkollegium.
Vad sjukhuskommissionen anfört synes mig värt beaktande, och har jag
för avsikt att låta närmare utreda denna fråga. En utredning på denna
punkt får dock givetvis ej fördröja sjukhusbyggets igångsättande.
Skulle den av mig tilläinnade utredningen giva vid handen, att jämväl den
Bihang till riksdagens protokoll 1931. (i sami. 72 haft. (Nr 14S.) 2
18
Statsutskottets utlåtande Nr 148.
psykiatriska kliniken bör medtagas i första etappen torde intet binder
föreligga, att riksdagen under byggnadstiden fattar beslut därom.
Jag erinrade nyss, att förslaget ifråga örn omfattningen av första etappen
icke innebär någon ändring i förhållande till 1930 års förslag. Båda
förslagen upptaga sålunda särskild tvättinrättning. Emellertid vill jag
omnämna, att fråga uppkommit angående samgående för karolinska sjukhuset
i en av Stockholms stad för samtliga sjukhus i staden planerad
gemensam tvättinrättning. Spörsmålet härom tarvar dock en närmare
undersökning, som jag anser snarast böra igångsättas. Jag vill dock ej,
innan resultatet av denna undersökning föreligger, förorda, att den för
karolinska sjukhuset beräknade tvättinrättningen nu uteslutes ur det föreliggande
förslaget. Skulle utredningen giva vid handen, att en särskild
tvättinrättning för karolinska sjukhuset icke skulle befinnas erforderlig,
lärer tillfälle beredas att under byggnadstiden efter framställning till
riksdagen vidtaga härav betingade ändringar i nu föreliggande byggnadsprograms
omfattning och därmed sammanhängande kostnadsberäkningar.
Den av 1930 års sjukhuskommission åvägabragta kostnadsminskningen
har uppnåtts genom vissa ändringar i planläggningen, begränsningar av
åtskilliga utrymmen och förenklingar i byggnadssättet. Såsom framgår
av kommissionens förslag, har kommissionen från det förra programmet
borttagit vissa reservlokaler, vilka tänkts komma att erfordras först
längre fram i tiden. Emellertid torde de besparingar, kommissionen vidtagit,
väsentligen hänföra sig till åtgärder, som innebära faktiska nedskärningar
av de förut beräknade kostnaderna. Då den av kommissionen
uppnådda kostnadsminskningen synes mig hava ernåtts, utan att byggnadernas
ändamålsenlighet försämrats, anser jag mig höra förorda det av
kommissionen framlagda förslaget. De mindre detaljerinringar, som gjorts
av de i ärendet hörda myndigheterna, synas mig böra bliva föremål för
omprövning vid uppgörande av de definitiva ritningarna. Det torde böra
ankomma på den byggnadskommitté, som jag ämnar föreslå skola tillsättas
för handhavande av karolinska sjukhusets nybyggnad, att ytterligare
utreda hithörande förhållanden. I sitt utlåtande över det nu föreliggande
förslaget har byggnadsstyrelsen ifrågasatt, huruvida icke borde
tagas under övervägande, örn företaget skulle omhänderhavas av byggnadsstyrelsen
i samråd med representanter för medicinsk sakkunskap.
Med hänsyn till byggnadsföretagets stora omfattning anser jag det dock
både nödigt och lämpligt, att en särskild byggnadskommitté handhar
denna byggnadsfråga.
Jag vill framhålla, att denna byggnadskommitté torde böra bestå av
ett lämpligt antal av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter, representerande
ekonomiska, medicinska och byggnadstekniska synpunkter, vartill torde
böra komma en representant för vardera Stockholms stad och Stockholms
län. Härjämte bör i kommitténs arbeten deltaga en representant för armé
-
Statsutskottets utlåtande Nr 148.
19
förvaltningens sjukvårdsstyrelse och en av jubileumsfondens styrelse
utsedd representant i vad avser dem berörande byggnadsfrågor. För kommitténs
verksamhet bör gälla särskild av Kungl. Maj:t fastställd instruktion.
Byggnadskommittén torde antingen själv eller genom ett särskilt
arbetsutskott hava att såväl tekniskt som ekonomiskt ombänderbava de
arbeten, som äro förenade med planläggningen och utförandet av karolinska
sjukhuset. Kommittén bör sålunda ombesörja upprättande av definitiva
ritningar, kostnadsförslag och arbetsplan samt underställa desamma
Kungl. Maj:ts prövning. Mindre ändringar i den fastställda planen
torde, därest de icke medföra ökade kostnader, kunna företagas av kommittén.
Kommittén bör vidare äga rätt att anställa arkitekt, sekreterare,
kassaförvaltare, kontrollanter och övrig för dess verksamhet erforderlig
personal.
Samtliga utgifter för den nu förordade byggnadskommiténs verksamhet
böra bestridas av de för sjukbusanläggningen beviljade medlen. Jag vill
härvid erinra, att, såsom framgår av vad kommissionen anfört (sid. 41 och
sid. 44, överst i det följande), dessa kostnader inräknats i den av kommissionen
beräknade totalkostnaden.»
Beträffande de företagna kostnadsberäkningarna lämnar 1930 års sjukhuskommission
följande redogörelse:
Vid beräkningen av kostnaderna för karolinska sjukhusets uppförande enligt
det nu överarbetade förslaget bar kommissionen utgått från samma priser,
som lågo till grund för beräkningarna i 1928 års förslag. Härigenom underlättas
en jämförelse med detta förslag, och dessutom torde i och för sig icke
tillräcklig anledning kunna anses föreligga att vid ifrågavarande beräkningar
tillämpa andra beräkningsgrunder. Visserligen har, sedan 1928 års
förslag utarbetades, en viss prisstegring inträtt å lednings- och måleriarbeten,
under det att priset å vissa materialier minskats. Med hänsyn härtill,
och då det gäller ett byggnadsföretag sådant som det här förevarande, där
byggnadsperioden kommer att sträcka sig över en avsevärd tidrymd, har
kommissionen icke ansett det vara nödvändigt att räkna med dylika mer eller
mindre tillfälliga fluktuationer i prisnivån i vidare mån, än att kommissionen
vid beräkningen av den erforderliga anslagssumman avrundat denna
uppåt från 21319 050 kronor till 21 400 000 kronor.
Enligt ovan angivna, av kommissionen verkställda beräkningar skulle totalkostnaden
för utförande av det överarbetade förslaget komma att, efter avdrag
av på jubileumsfonden och cancerföreningen belöpande andel samt med
frånräknande av kostnaden för de två bostadshusen för sjukhusets direktör
m. fl., uppgå till 21319 050 kronor.
Här nedan lämnas en sammanställning av byggnadskostnaderna enligt nu
föreliggande förslag. Till jämförelse har återgivits motsvarande sammanställning
enligt 1928 års förslag. Med hänsyn till att Kungl. Maj:ts förslag
till 1930 års riksdag icke upptog den pediatriska kliniken och den djurexperimentella
avdelningen samt emanationslaboratoriet, hava kostnaderna för
dessa institutioner jämte å desamma belöpande andelar i kostnaderna för
vägar, huvudrörledningar m. m. ej heller här medtagits. Kostnaderna för
bostadshus åt sjukhusets direktör m. fl. äro ej medräknade. I sammanställ
-
20
Statsutskottets utlåtande Nr 148.
ningarna Ilar ej, såsom skedde i 1926 års sjukhuskommissions betänkande,
särskilt för sig under varje huvudrubrik upptagits det allmännas andel i
jubileumskliniken; i stället har i en post avdragits det totalbelopp, som enligt
de olika förslagen avgår för jubileumsfondens och cancerföreningens del.
De båda sammanställningarna te sig på följande sätt:
Byggnadskostnader ............................. Kr.
Kostnad för panncentral, uppvärmnings- och
ventilationsanläggningar, desinfektions-, steriliserings-
och maskintvättanläggningar med
tillbehör ....................................... »
Huvudrörledningar för pumpvarmvatten, ånga,
kondensvatten, gas, kall- och varmvatten — »
Spillvatten- och dagvattenledningar med rörgravar
utanför tomten ...................... »
Spillvatten- och dagvattenledningar med rörgravar
inom tomten jämte övriga rörgravar »
Köksanläggning ................................ »
Elektrisk belysnings- och kraftanläggning, hissar,
elektrisk svagströmsanläggning, åsk
-
1928 års
förslag
16 209 400:-
3 374 850:
487 300:
98 000:
162 000:
164 550:
1930 drs
förslag
13 709 327:
3 248 850:
512 050:
98 000:
143 100:
164 550:
ledare och rikstelefonanläggning .......
1435 050
— 1448 450
—
Kylanläggning .............................
180 000
— 180 000
—
Väg utanför tomten .......................
465 000
— 418 000
—
Vägar inom tomten, terrasseringar m. m.
846 800
— 561000
—
Tomtens iordningställande.................
230 000
— 200 000
—
Stängsel och grindar .....................
45 000
— 45 000
—
Administration, arvoden och oförutsedda utgifter »
2132388
— 1865 388
—
Kronor 25 830 338
— 22 593 715
—
Avgår för jubileumsfondens del .........
..... Kr.
1751829
— 1274 665
—
Kronor 24 078 509
— 21319 050
—
Av förestående sammanställningar framgår, att den genom förut omtalade
inskränkningar och övriga förändringar vunna besparingen uppgår
till ett belopp av 2 759 459 kronor. Bostäderna för sjukhusets direktör
m. fl. kostade enligt 1928 års förslag 606 258 kronor. Motsvarande kostnad
utgör enligt det överarbetade förslaget 486 000 kronor. Medräknas även
denna kostnadsminskning stiger besparingen till 2 879 717 kronor.
Om totalkostnaden enligt nu föreliggande förslag, 21319 050 kronor,
fördelas på sjukhusets 843 vårdplatser, blir kostnaden per vårdplats 25 289
kronor. Erinras må, att motsvarande siffra enligt 1928 års förslag utgjorde
28 563 kronor och enligt Alternativ I av det s. k. Gärdesförslaget 28163
kronor.
Sjukhuskommissionen har vidare belyst frågan örn kostnaderna för
karolinska sjukhuset i jämförelse med vanliga sjukhus och därvid lämnat
följande tablå över kostnaden för olika lokaler och arbeten vid karolinska
sjukhuset utöver vid vanliga sjukhus gängse.
Statsutskottets utlåtande Nr 148.
21
Undervisningslokaler:
inom huvudkomplexet ..... 24 204 m3 å kr. 47: 78 = 1156 462
inom radioterapeutiska kliniken
................... 4975 » » » 49 : 23 = 244 920
inom patologiska institutionen
........................ 10 200 » » » 51: 87 = 529 740
Diverse bostäder inom entrékomplexet
.............- 4870 s» » » 49:11= 239165
Diverse bostäder för gift och
ogift personal ............ 1140 » » » 51:83 = 59 088 2 229 375
Ökning av kliniklokaler på grund av undervisning:
inom huvudkomplexet...... 15 023 m3 å kr. 47:78= 717 798
inom radioterapeutiska kliniken
..................... 736 » » » 49:23 = 36 064
inom entrékomplexet ...... 759 » » » 50:71= 38 489
Diverse lokaler, korridorer,
trappor, hissar m. m..... 7 000 » » » 47 : 78 = 334 460 1126 811
Ökning av polikliniklokaler:
inom huvudkomplexet...... 9 214 m3 å kr. 47: 78 = 440 245
inom radioterapeutiska kliniken
..................... 477 » » » 49 : 23 = 23 482 463 727
Samtliga ovannämnda lokalers del i ångpannehuset........ 294 742
För garnisonens administrationslokaler:
inom huvudkomplexet...... 2 304 m3 å kr. 47: 78 = 110 851
Garnisonens del i apotek
samt apoteksförråd i entrékomplexet
................ 1853 » » » 50:71= 93 965
Del i ångpannehus .................................. 15 589
Lokaler inom kök, tvätt- och ångpannehus,
vilkas storlek beräknats med hänsyn till
framtida utvidgning av sjukhuset.
Reserv i kök...............................
» » tvätt och förråd..................
» » ångpannehus ....................
Härtill kommer
Arbeten utom tomten (vägar och ledningar) 516 000
+ 9 % för administration, arvoden m. m......... 562 440
Halva kostnaden för inre vägar, planeringar, tomtens
iordningställande + 9 % .................... 414 745
1U arv kostnaden för kulvertar, huvudrörledningar,
spillvattenledningar, elektriska huvudledningar +
9 % (utgörande samma del i kostnaden som summan
av ovan angivna kuber utgör del i totala
kuben) .............................................. .173 500
Summa kronor
225 000
110 000
125 000
4114 655
220 405
460 000
1150 685
5 945 745
Från totalkostnaden, 21 319 050 kronor, bör alltså vid en jämförelse med kostnaden
för uppförande av ett icke kliniskt sjukhus avräknas 5 945 745 kronor.
22
Statsutskottets utlåtande Nr 148.
Återstoden, 15 373 305 kronor, utgör det belopp, som vid en dylik jämförelse
bör upptagas för karolinska sjukhusets del. Vid fördelning av denna summa
på de 843 vårdplatserna erhålles en sängkostnad av 18 236 kronor. Denna sängkostnad
torde icke kunna anses hög för ett modernt sjukhus av denna omfattning.
I detta sammanhang vill kommissionen framhålla, att då Stockholms stads
sjukhuskommitté i sin i andra kapitlet här ovan återgivna skrivelse gör gällande,
att stadens självkostnad per vårdplats vid blivande utbyggnad »snarare
under- än överstiger 10 000 kronor», härmed tydligen avses vårdplatser,
som erhållits genom tillbyggnad till redan förefintliga sjukhusanläggningar,
i vilket fall kostnaden naturligtvis alltid ställer sig avsevärt lägre än vid
ren nybyggnad.
Som redan tidigare i samband med frågan örn de i första byggnadsetappen
ingående byggnaderna meddelats, har sjukhuskommissionen i
detta sammanhang framhållit, att den av kommissionen angivna sängkostnaden
kan ytterligare nedbringas genom att redan i den första etappen
medtaga flera kliniker än som i 1928 års förslag förutsattes, då nämnda
kostnad sjunker i den mån som antalet vårdplatser ökas.
I fråga örn sjukhusbyggnadsföretagets finansiering anför sjukhuskommissionen:
I
fråga örn byggnadsföretagets finansiering har kommissionen ansett sig
böra utgå från de beräkningsgrunder, som chefen för ecklesiastikdepartementet
funnit sig böra följa i propositionen till 1930 års riksdag. Med hänsyn
härtill tarvas allenast en omräkning i anledning av den minskning i kostnadssumman,
som den av kommissionen verkställda överarbetningen av byggnadsförslaget
medfört.
Totalkostnaden för den första byggnadsetappen, frånsett den del, som skall
bekostas av jubileumsfonden samt kostnaden för bostadshusen för sjukhusets
direktör m. fl., utgör enligt det överarbetade förslaget 21319 050 kronor, vilket
belopp kommissionen ansett sig böra avrunda uppåt till 21 400 000 kronor.
Härifrån skola till en början avgå stadens och landstingets bidrag, tillhopa
7 540 000 kronor. Vidare skola kostnaderna för de 106 enskilda vårdplatserna
bestridas genom upptagande av lån att förräntas och amorteras genom
inflytande vårdavgifter. Enligt vederbörande departementschefs uttalande
i propositionen skola dessa platser deltaga i byggnadskostnaderna med ett
belopp, motsvarande den genomsnittliga kostnaden per vårdplats för hela
sjukhuset, d. v. s. med 18 236 kronor per säng. Deras bidrag skulle alltså utgöra
(106 X 18 236 =) 1 933 016 kronor, vilket belopp jämväl bör avräknas från
totalkostnaden. Återstående beloppet, 11 926 984 kronor, skulle utgöra statens
kostnader för karolinska sjukhuset. Motsvarande kostnad enligt Kungl.
Maj :ts proposition till 1930 års riksdag var 14 213 505 kronor.
Med den i propositionen angivna byggnadstiden av omkring 8 år synes
byggnadskostnaden lämpligen böra fördelas enligt följande tablå.
Statsutskottets utlåtande Nr 148. 23
Tablå över erforderliga belopp under byggnadstiden och deras fördelning.
Byggn.
Anslag
från
Anslag från
Stockholms
Anslag från
Stockholms
Genom lån
(106 enskilda
Summa
år
riksdagen
stad
län.
vårdpl.)
i......
300 0001
—
—
—
300 000
2......
1500 000
—
—
—
1500 000
3......
1900 000
1100 000
400 000
350 000
3 750 000
4......
1900 000
1100 000
400 000
350 000
3 750 000
5......
1900 000
1100 000
400 000
350 000
3 750 000
6......
1900 000
1100 000
400 000
350 000
3 750 000
7......
1900 000
1 270 000
270 000
350 000
3 790 000
8......
626 984
—
—
183 016
810 000
11926 984
5 670 000
1870 000
1933 016
21 400 000
Då det är möjligt, att en kortare byggnadstid än 8 år kan medföra vissa
besparingar i byggnadskostnaderna, synes frågan härom förtjänt att tagas
under övervägande.
De sålunda av 1930 års sjukhuskommission företagna kostnadsberäkningarna
ävensom det av kommissionen framlagda finansieringsförslaget
hava av de i ärendet hörda myndigheterna närmare berörts allenast av
byggnadsstyrelsen, som därvid anfört följande:
Enligt styrelsens uppfattning är den besparing, som vunnits genom minskning
av byggnadsvolymen, den verkliga vinsten av den gjorda överarbetningen
av 1928 års förslag.
En sänkning av vissa å-priser i förhållande,till 1928 års förslag synes styrelsen
knappast motiverad, så mycket mindre som kostnaderna redan enligt
1928 års förslag i flera avseenden voro knappt beräknade. Av den inom styrelsen
verkställda detaljgranskningen av kostnadsberäkningarna vill det i
varje fall synas, som örn nedprutningen av kostnaderna drivits väl långt, och
skulle säkerligen enligt dagens priser någon ökning av kostnaderna vara
tillrådlig.
Kommissionen har ansett sig vid sina kalkyler icke behöva räkna med mera
tillfälliga fluktuationer i prisnivån, då det i detta fall gäller ett byggnadsföretag,
som beräknats draga närmare tio år i utförande. Denna synpunkt
torde enligt styrelsens förmenande hava fog för sig. På vissa områden såsom
beträffande målningsarbeten och rörläggningsarbeten hava sålunda prisstegringar
inträtt, medan däremot för järnbalkar och cement lägre priser nu äro
rådande än år 1928.
Enligt styrelsens uppfattning förefinnas emellertid för närvarande vissa
tendenser till en allmän prissänkning i världsmarknaden. Huruvida denna
kan bliva bestående under den långa byggnadstid, varom här är fråga,
undandrager sig givetvis styrelsens bedömande. Härjämte har styrelsen ansett
sig böra räkna med att sådana allvarliga ansträngningar att nedbringa
byggnadskostnaderna, som det föreliggande förslaget visar, även äro att förvänta
såväl vid det ytterligare bearbetande i detalj, som förslaget givetvis
kommer att underkastas som ock vid själva byggnadsarbetets utförande och
att därunder den yttersta sparsamhet kommer att iakttagas.
Ehuru kostnadsökningen enligt vad den av byggnadsstyrelsen nu verkställda
granskningen giver vid handen, kan beräknas uppgå till 850 000 kronor
eller omkring 4 % av byggnadskostnaden, anser sig byggnadsstyrelsen, i be
-
24
Statsutskottets utlåtande Nr 148.
traktande av ovan anförda omständigheter, icke för närvarande böra påyrka
något tillägg till den av kommissionen angivna totalsumman, avrundad
21400 000 kronor, så mycket mindre som de föreliggande kostnadsberäkningarna
under förevarande omständigheter icke kunna betraktas såsom fullt
definitiva, och man givetvis måste räkna med att justeringar under det synnerligen
omfattande byggnadsföretagets gång komma att visa sig ofrånkomliga.
Beträffande det av kommissionen för budgetåret 1931/1932 angivna anslagsbehovet
1500 000 kronor har byggnadsstyrelsen intet att erinra.
Departementschefen har beträffande dessa frågor för egen del anfört
följande:
»De av 1930 års sjukhuskommission gjorda beräkningarna av kostnaderna
för den nya sjukhusanläggningen, vilka beräkningar i det stora hela
jämväl vitsordats av byggnadsstyrelsen, giva icke anledning till någon
erinran från min sida. I annat sammanhang har jag med anledning av
vissa mindre detaljanmärkningar mot det föreliggande förslaget förordat,
att desamma i samband med definitiva ritningars uppgörande tagas under
omprövning. Under byggnadstiden måste man ock räkna med att vissa
mindre justeringar kunna visa sig ofrånkomliga. Med hänsyn såväl härtill
som ock till möjligen uppstående fluktuationer i den allmänna prisnivån
kunna de föreliggande kostnadsberäkningarna givetvis icke betraktas
såsom fullt definitiva. Jag förutsätter dock, att vid de definitiva ritningarnas
uppgörande och vid byggnadsarbetets utförande den av mig
förordade byggnadskommittén allvarligt bemödar sig att, så vitt möjligt
är, nedbringa byggnadskostnaderna. Med anledning härav torde det
kunna förväntas, att byggnadskostnaderna icke komma att överstiga de av
sjukbuskommissionen angivna.
Även med det nu överarbetade förslaget äro onekligen kostnaderna för
karolinska sjukhuset avsevärda. På sätt redan min företrädare i statsrådsämbetet
framhöll vid framläggande av sjukhusförslaget till 1930 års
riksdag, är det emellertid naturligt, att kostnaderna för en anläggning som
den nu ifrågavarande, vilken skall tjäna såväl sjukvårdens som undervisningens
och den medicinska forskningens intressen, måste bliva betydande.
Den utredning, som 1930 års sjukbuskommission förebragt på denna punkt,
understryker enligt min mening på ett övertygande sätt vad som härutinnan
uttalades i propositionen till 1930 års riksdag. Sjukhuskommissionen
beräknar, att av totalkostnaden för karolinska sjukhuset 5 945 745
kronor direkt betingas av sjukhusets undervisnings- och forskningsuppgifter.
Dragés detta belopp från den beräknade totalkostnaden, 21 319 050
kronor, återstår ett belopp av 15 373 305 kronor. Fördelas denna summa
på var och en av de 843 vårdplatserna, erhålles en kostnad per vårdplats
av 18 236 kronor.
Denna summa skulle enligt kommissionens beräkning motsvara kostnaden
per vårdplats å karolinska sjukhuset, örn detta skulle uppföras ute
-
Statsutskottets utlåtande Nr 148.
25
slutande såsom sjukvårdsanstalt utan uppgift att tjäna undervisningen,,
och skulle således kunna användas vid en jämförelse med byggnadskostnaderna
för ett kommunalt sjukhus i Stockholm av motsvarande storlek.
Såsom jag ovan nämnt, framhåller kommissionen, att det vid utförande
av en sådan jämförelse icke möter större svårighet att beräkna själva
undervisningslokalernas kubikinnehåll och kostnad, under det att det däremot
är vida svårare att exakt beräkna, huru stor del av utrymmet inom
sjukvårdslokalerna, som kan anses oundgängligen nödvändigt för själva
sjukvårdens behov, och huru stor del därav, som tillkommer på grund av
undervisningens krav. Under diskussionen örn det karolinska sjukhuset
har den anmärkningen framställts, att 1930 års sjukhuskommission skulle
hava räknat med för stort totalt utrymmesbehov per vårdplats å ett icke
kliniskt sjukhus i Stockholm.
Då icke någon större sjukhusbyggnad under senare år blivit utförd inom
Stockholm, är det ej möjligt att vid dessa beräkningar stödja sig på praktisk
erfarenhet av sjukhusbyggnad därstädes. Det är icke heller möjligt
att utan vidare beräkna det totala utrymmeshehovet per säng å ett stort
icke kliniskt sjukhus i Stockholm med ledning av erfarenheten från nybyggnader
för mindre och medelstora lasarett i landsorten.
För att emellertid erhålla någon ledning vid bedömandet av denna fråga
har jag ansett mig böra inom departementet låta utföra en jämförelse med
ett nyligen uppfört centrallasarett med specialavdelningar och har för
detta ändamål valt lasarettet i Norrköping, som allmänt anses vara synnerligen
ekonomiskt uppfört.
Denna utredning ger vid handen, att det totala utrymmet per vårdplats
inom karolinska sjukhuset — oavsett det för undervisningen beräknade
utrymmet — uppgår till 340,7 m3, under det att motsvarande utrymme i
Norrköping är 242 m3.
Granskar man närmare de för olika ändamål avsedda utrymmena, finner
man, att skillnaden i kubikinnehåll per vårdplats heror till största
delen, nämligen c:a 50 m3, därpå, att vid karolinska sjukhuset beräknats
väsentligen större sjukvårdspersonal i överensstämmelse med erfarenheten
från Stockholms stads sjukhus. Den nämnda differensen beror vidare
därpå, att större utrymme beräknats för undersöknings- och behandlingslokaler
vid polikliniker, röntgendiagnostisk avdelning, gymnastisk avdelning,
förlossningsavdelning, operationsavdelningar, bad- och ljusbehandlingsavdelningar,
vartill kommer den radioterapeutiska klinikens behandlingsavdelningar.
På alla dessa avdelningar ställas väsentligen större anspråk vid ett
stort sjukhus i Stockholm — särskilt med hänsyn till dess stora polikliniska
verksamhet. Utrymmet för dessa lokaler är vid karolinska sjukhuset
beräknat till c:a 35 m3 per vårdplats mer än i Norrköping. Återstoden
av differensen heror därpå att vid sjukhuset i Norrköping ej upp
-
26
Statsutskottets utlåtande Nr 148.
förts tvättinrättning, samt att man vid karolinska sjukhuset räknat med
reservutrymme inom ekonomilokalerna för närmast kommande kliniker
samt planlagt verkstäder för sjukhusets behov.
Utrymmet för vårdavdelningar och övriga ovan ej nämnda lokaler upptager
på håda sjukhusen ungefär samma kubikinnehåll per vårdplats.
Det för karolinska sjukhuset såsom sjukvårdsanstalt — oavsett undervisningens
krav av lokaler — beräknade utrymmet torde av anförda skäl
med fog kunna anses motsvara vad som behöves för ett i Stockholm beläget
centralsjukhus med specialavdelningar. Mot den av kommissionen
beräknade fördelningen av byggnadskostnaderna mellan undervisningens
och sjukvårdens områden torde vid nu angivna förhållanden icke vara
något att erinra.
Till nyss angivna totalkostnad å 21319 050 kronor komma dessutom,
såsom framhölls i förslaget till 1930 års riksdag (sid. 227 i propositionen nr
232), kostnader för utrustning beräknade till cirka 3 600 000 kronor och
avsedda att fördelas i vederbörlig proportion mellan staten, Stockholms
stad och Stockholms län ävensom jubileumsfonden. I avseende å finansierandet
av det blivande sjukhusets drift ansluter jag mig till min företrädares
i statsrådsämbetet därom gjorda uttalanden och tillåter mig att
hänvisa till vad härutinnan anfördes i propositionen nr 232 till 1930 års
riksdag.
Den av sjukhuskommissionen framlagda finansieringsplanen, mot vilken
i de avgivna yttrandena icke några anmärkningar gjorts, föranleder
erinran från min sida allenast i fråga örn det för budgetåret 1931/1932 beräknade
anslagsbeloppet. Med hänsyn till svårigheterna att för nästkommande
budgetår tillgodose anslagskraven i alla avseenden har jag
ansett mig icke kunna för samma budgetår förorda högre belopp än
det av mig i statsverkspropositionen till 1931 års riksdag under punkt 126
av åttonde huvudtiteln för budgetåret 1931/1932 beräknade beloppet 750 000
kronor. Därest från den på staten ankommande, beräknade totalkostnaden
11926 984 kronor dragés det för innevarande budgetår beviljade anslaget
å 300 000 kronor, återstår alltså ett belopp av 11 626 984 kronor, som erforderligt
för sjukhusbygget enligt det föreliggande förslaget.
I samband med spörsmålet örn kostnaderna för sjukhusbygget anser jag
mig böra underställa riksdagens prövning en därmed sammanhörande
fråga. Sedan 1930 års sjukhuskommission hos Kungl. Maj:t anhållit, att
arkitekten E. C. Westman i avräkning å blivande ersättning för sitt arbete
hos kommissionen måtte utbekomma 20 000 kronor till täckande av utgifter,
som av honom redan bestritts för vissa utredningar för kommissionens
räkning, anvisade Kungl. Maj:t för omförmälda ändamål, genom beslut
den 19 december 1930, 20 000 kronor att av statskontoret till Westman utbetalas
från det under åttonde huvudtiteln för budgetåret 1930/1931 uppförda
reservationsanslaget till kommittéer och utredningar genom sakkunniga.
Statsutskottets utlåtande Nr 148.
27
Då ersättning för de av arkitekten Westman utförda arbetena för sjukhuskommissionens
räkning synes mig rimligen böra utgå av anslaget till
sjukhusbyggnaderna, anser jag mig böra hemställa örn riksdagens medgivande,
att från det av 1930 års riksdag till förberedande arbeten för
karolinska sjukhuset för budgetåret 1930/1931 anvisade extra reservationsanslaget
må till det under åttonde huvudtiteln uppförda reservationsanslaget
till kommittéer och utredningar genom sakkunniga överföras
ett belopp av 20 000 kronor.
Såsom av vederbörande departementschefer framhölls vid framläggande
av sjukhusförslaget till 1930 års riksdag, torde det vara erforderligt att
under byggnadstiden närmare utreda vissa med sjukhusbygget sammanhängande
spörsmål. Med anslutning till vad vederbörande departementschefer
vid detta tillfälle uttalade i hithörande frågor vill jag sålunda
erinra örn, att det torde vara erforderligt, att under byggnadstiden sjuksköterskefrågan
och de åtgärder, som lämpligen böra företagas för att
tillgodose behovet av sjukvårdspersonal, upptagas till närmare utredning.
(Jämför sid. 58 i propositionen nr 232 till 1930 års riksdag.) Av 1926 års
sjukhuskommission framlagt förslag att, intill dess en — först i en andra
byggnadsetapp tilltänkt — hud- och könsklinik blir uppförd vid karolinska
sjukhuset, vård för garnisonens könssjuka anordnas å Göta livgardes
sjukhus, synes jämväl böra göras till föremål för ytterligare utredning.
(Jämför sid. 143 i propositionen nr 232 till 1930 års riksdag.) I och med
garnisonssjukhusets överflyttning till karolinska sjukhuset kommer den
nuvarande tandpolikliniken vid garnisonssjukhuset att automatiskt överflyttas
till karolinska sjukhuset. Med denna anordning synes det böra
undersökas, huruvida icke en av medicinalstyrelsen i dess yttrande över
1926 års sjukhuskommissions förslag ifrågasatt samorganisation med tandläkarinstitutet
bör komma till stånd. Vidare torde av arméförvaltningen
i yttrande över sistnämnda sjukhusförslag framfört yrkande, att frågan
örn de militära överläkarnas och amanuensernas tjänstgörings- m. fl. förhållanden
borde göras till föremål för närmare utredning, böra vinna
beaktande. (Jämför sid. 144 i propositionen nr 232 till 1930 års riksdag.)
I detta sammanhang vill jag meddela, dels att jämlikt Kungl. Maj:ts
bemyndigande tillkallad sakkunnig för utredning rörande pediatriska kliniker
i Stockholm den 26 november 1930 avgivit utredning i ämnet, över
vilken utredning infordrade yttranden dock ännu ej avgivits, dels ock att
Kungl. Majit den 6 februari 1931 meddelat beslut örn expropriation av det
av svenska jägarförbundet disponerade skjutbaneområdet, vilket ingår i
sjukhusbyggets tomtområde. (Jämför sid. 168, 171 ff. i propositionen nr 232
till 1930 års riksdag.)
Jag vill slutligen i detta sammanhang erinra därom, att i diskussionen
örn karolinska sjukhuset den åsikten gjorts gällande, att man bort i kostnadsberäkningen
för sjukhuset även taga hänsyn till de kliniker, vilka
28
Statsutskottets utlåtande Nr 148.
Utskottets
yttrande.
skulle tillkomma i företagets senare byggnadsetapper, d. v. s. närmast de å
serafimerlasarettet befintliga klinikerna. Härtill vill jag emellertid framhålla,
att serafimerlasarettet med riksdagens medverkan undergått en
genomgripande ombyggnad och modernisering, varvid man utgått från
att lasarettet såsom självständigt sjukhus skulle bestå en avsevärd tid
framåt. Enligt gällande kontrakt är lasarettet skyldigt att till Stockholms
stads förfogande ställa 200 platser å därvarande kliniker. En reglering av
hithörande förhållanden synes vid angivna omständigheter icke nu böra
komma till stånd och torde i varje fall rimligtvis icke kunna inverka på
det nu föreliggande förslaget.»
Karolinska institutets byggnadsfråga fick, efter att under många år hava
varit föremål för ingående utredningar och sedan förberedande åtgärder vid
olika tillfällen beslutats av Kungl. Majit och riksdagen, år 1930 sin principiella
lösning, i det att riksdagen då bestämde, att för institutets behov ett
nytt kliniskt sjukhus samt nya lokaler för institutets teoretiska avdelningar
skulle uppföras å det s. k. Norrbackaområdet i Solna socken invid Stockholm.
Härmed hade riksdagen tagit slutgiltig ställning till själva huvudsaken.
Vad åter angår sättet för realiserandet av detta omfattande byggnadsföretag,
påkallade 1930 års riksdag förnyad utredning i två olika hänseenden,
nämligen dels rörande möjligheten att åvägabringa ett sådant avtal
med Stockholms stad, som innebar ett övertagande från stadens sida av ett
större antal vårdplatser å det nya sjukhuset än enligt det då föreliggande
preliminära avtalet, dels ock i fråga örn byggnadsförslaget, för vilket kostnaderna
enligt riksdagens mening borde genom en överarbetning väsentligt
nedbringas.
Resultatet av den begärda nya utredningen föreligger nu i Kungl. Maj:ts
ifrågavarande proposition, varav inhämtas, att utredningen verkställts i överensstämmelse
med de av riksdagen givna direktiven. Tyvärr har densamma
1 det förra avseendet lämnat ett negativt svar, i det att Stockholms stad
ställt sig avvisande gentemot anbudet att redan nu övertaga ett större antal
vårdplatser. Tanken härpå får vid sådant förhållande givetvis tills vidare
skjutas åt sidan. I det senare hänseendet däremot har den nya utredningen
varit mera framgångsrik. En kostnadsbesparing av väsentligt mer än
2 millioner kronor har vunnits, och därtill kommer, att överarbetningen,
enligt vad av sakkunniga bedömare vitsordats, i vissa avseenden lett till förbättringar
av byggnadsförslaget rent sjukhustekniskt sett. Utskottet anser
sig böra särskilt framhålla, att den genom minskning av reservlokaler gjorda
besparingen utgör endast en ringa del, knappast en tiondel, av den totala
kostnadsminskningen, och att den ojämförligt största besparingen skett
genom reduktion av byggnadskuben (med omkring 11 procent), ett mera
koncentrerat byggnadssätt samt billigare byggnadskonstruktiouer. Av kostnadsminskningen
hänför sig visserligen ett belopp av 281,024 kronor till
Statsutskottets utlåtande Nr 148.
29
en av 1930 års sjukhuskommission företagen nedsättning av ä-priserna för
grunder och bjälklag, vilka beräknats för högt i det förra förslaget, men
även om denna summa frånräknas, uppgår likväl besparingen till närmare
2 1/i miljoner kronor.
Nu senast påpekade förhållanden äro i och för sig ägnade att väcka tillfredsställelse.
Å andra sidan synes det emellertid förklarligt att, då det
gäller ett byggnadsföretag av den omfattning, varom här är fråga, — enligt
de nya beräkningarna skulle totalkostnaden för första etappens byggnader,
frånsett utrustningskostnaderna, uppgå till 21,400,000 kronor, varav statens
andel skulle utgöra i runt tal 11,900,000 kronor — förslaget, trots vidtagna
nedskärningar och förbättringar, utsättes för kritik, och att ett ingående
övervägande sker, beträffande frågan huruvida ej ytterligare besparingar
kunna vidtagas utan ändamålsenlighetens eftersättande. De strävanden i
denna riktning, som kommit till synes i de i ämnet väckta motionerna, äro
ur denna synpunkt värda allt erkännande.
Av nämnda motioner taga motionerna 1:230 och II: 383 samt 11:382
framförallt sikte på kostnadsfrågan, under det att motionen I: 224 avser
ändamålsenligheten i vissa delar av det framlagda byggnadsförslaget.
I motionerna I: 230 och 11:383 yrkas avslag å Kungl. Maj:ts förslag och
hela byggnadsfrågans hänvisande till förnyad utredning. Utskottet kan dock
icke finna, att motionärerna anfört tillräckliga skäl för en sådan åtgärd,
varigenom frågans avgörande skulle ånyo undanskjutas. Den granskning,
utskottet underkastat förslaget, har icke givit stöd för den uppfattningen,
att förslaget även i det reviderade skick, vari det nu föreligger, skulle vara
onödigt omfattande. Det beräknade platsantalet kommer enligt utskottets
övertygelse att väl motsvara behovet vid den tid, då sjukhuset står färdigt, och
något slöseri med utrymmen eller eljest ifråga örn byggnadernas anordning
och arkitektoniska utstyrsel har icke kunnat påvisas. Härmed är i eke sagt
att ej vissa synpunkter i sistberörda motioner äro förtjänta att ägnas uppmärksamhet
vid förslagets realiserande. Utskottet vill ingalunda göra gällande,
att förslaget är sådant, att icke genom förändringar under byggnadsarbetets
fortgång förenklingar och besparingar ävensom förbättrade anordningar
kunna tänkas. Dylika förändringar förutsättas även i den kungl,
propositionen skola bliva möjliga, och utskottet utgår från att ledningen av
byggnadsarbetena skall så organiseras, att garantier erhållas för ett tillbörligt
beaktande av besparingsintresset. Härtill återkommer utskottet i det följande.
Men, såsom utskottet förut framhållit, något uppskov med beslutet örn
byggnadsarbetets igångsättande anser utskottet icke påkallat av de motiv,
motionärerna andragit. Vid sin prövning av det överarbetade byggnadsförslaget
har utskottet icke funnit anledning till sådana anmärkningar mot
detsamma, att skäl föreligga att ställa sig avvisande däremot. Tvärtom har
utskottet fått det intrycket, att förslaget i stort sett förtjänar att bliva god
-
30
Statsutskottets utlåtande Nr 148.
taget såsom den plan, efter vilken i huvudsak den stora sjukhusanläggningen
bör komma till utförande.
De i motionen I: 224 framförda yrkandena dels i fråga örn sköterskebostäderna,
dels ock beträffande vissa polikliniker har utskottet icke ansett sig
kunna biträda. Rörande den lämpligaste förläggningen av sköterskornas
bostäder råda uppenbarligen bland de i dessa frågor sakkunniga delade meningar.
Utskottet respekterar den omsorg örn nämnda personal, som kommit
till uttryck i motionen, men kan icke finna annat, än att de anordningar,
som i förslaget vidtagits, tillförsäkra sköterskorna erforderlig ostördhet
och trevnad under deras fritid även med den förläggning, bostäderna enligt
förslaget erhållit. Vad angår frågan om uppförandet av polikliniker
även för de fack, vilkas kliniker icke komma med i den första byggnadsetappen,
synes det utskottet, att anordnandet av dylika polikliniker icke
vore en ur ekonomisk synpunkt välbetänkt åtgärd, då desamma ju endast
komme att utgöra ett provisorium men säkerligen skulle avsevärt öka byggnadskostnaderna.
Det behov, de skulle tjäna, lärer på ett lika effektivt
men bilbgare sätt kunna fyllas genom att i förekommande fall anlita rådgivande
specialläkare.
Aven motionen II: 382 anser sig utskottet böra avstyrka. Kostnaden för
bostadshus för direktör m. fl. kommer icke att belasta det allmänna utan
skall bestridas genom lånemedel, vilka skola förräntas och amorteras av befattningshavarnas
hyresavgifter. Själva anordningen med direktörens och
vissa överläkares bostäder förlagda till sjukhusområdet synes dessutom innebära
en betydande fördel för fie sjuka och sjukhusets skötsel i allmänhet.
Vad beträffar samlingssalen förefaller det utskottet, att goda skäl anförts
för att en sådan får ingå i den blivande anläggningen. Kostnaden för densamma
är också relativt obetydlig.
Såsom utskottet förut nämnt, anser sig utskottet kunna förorda, att karolinska
sjukhuset i sin första etapp kommer till utförande i huvudsak på det
sätt, som framgår av det överarbetade byggnadsförslaget. Men vid detta
förord vill utskottet knyta ett betydelsefullt villkor. Enligt departementschefens
mening borde byggnadsförslaget handhavas av en särskild kommitté,
vilken skulle tillsättas av Kungl. Maj:t och bestå av representanter för »ekonomiska,
medicinska och byggnadstekniska synpunkter» samt för Stockholms
stad och Stockholms län ävensom för arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse och
jubileumsfonden. Denna kommitté skulle äga företaga mindre ändringar i
byggnadsplan, därest de icke medförde ökade kostnader. Departementschefen
yttrar vidare (s. 51 i propositionen) örn kommitténs verksamhet, att
han förutsätter, att vid de definitiva ritningarnas uppgörande och vid byggnadsarbetets
utförande byggnadskommittén allvarligt bemödar sig att, så
vitt möjligt är, nedbringa byggnadskostnaderna. Även utskottet anser det
lämpligast att, då det gäller ett så omfattande byggnadsföretag som det nu
förevarande, där det dessutom är nödvändigt att stå i en nära kontakt med
Statsutskottets utlåtande Nr 148.
31
i medicinska och sjukvårdsfrågor sakkunniga personer, byggnadsföretaget
omhäuderhaves av en särskild kommitté, liksom i flera liknande fall tidigare
skett. Denna kommitté vill utskottet emellertid — utöver de åligganden,
som i allmänhet böra påvila ett sådant organ och som i propositionen berörts
— tillägga en alldeles speciell uppgift. Utskottet anser det nämligen
icke tillräckligt med en helt generell anmaning till kommittén att söka ernå
besparingar i kostnaderna; enligt utsKottets mening bör såsom en av kommitténs
viktigaste funktioner uttryckligen stadgas, att kommittén skall oavlåtligen
genom i god tid verkställda undersökningar och beräkningar sträva
att åstadkomma alla de förenklingar och besparingar, som äro förenliga med
en ändamålsenlig anordning av sjukhusanläggningen. Denna kommitténs
besparingsfunktion bör på lämpligt sätt komma till uttryck även i det sätt,
varpå kommittén organiseras och sammansättes. Kommittén bör icke göras
alltför omfattande, men nödvändigt är enligt utskottets åsikt att besparingsintresset
i densamma erhåller en eller flera särskilda representanter. Det
torde vara förtjänt att övervägas, örn ej detta intresse bäst tillgodosåges,
därest — utom fackkunskapen — jämväl det praktiska lekmannaförståndet
bleve i kommittén företrätt.
Såsom departementschefen framhållit, bör det tillkomma byggnadskommittén
att på egen hand vidtaga mindre ändringar i byggnadsplanen, som
ej äro ägnade att medföra ökade kostnader. Skulle det däremot bliva fråga
örn mera genomgripande omläggningar, vilket väl med ett företag av denna
art och omfattning måste antagas komma att inträffa, bör det givetvis åligga
kommittén att underställa saken Kungl. Maj:ts prövning. På Kungl. Majit
ankommer sedermera att avgöra, huruvida frågan är av beskaffenhet att
böra hänskjutas till riksdagen. Genom att år för år anvisningar å byggnadsanslaget
måste äskas hos riksdagen, blir riksdagen i tillfälle att steg
för steg följa och kontrollera byggnadsarbetenas fortskridande. Härvid har
riksdagen möjlighet att tillse, att de ekonomiska synpunkterna vederbörligen
beaktats och att i övrigt företaget skötes på ett rationellt sätt. I detta
sammanhang vill utskottet framhålla angelägenheten av att när byggnadsarbetena
igångsättas detta sker på ett sådant sätt i fråga om den ordning,
i vilken de olika byggnaderna komma till utförande, att ej eventuella besparingsåtgärder
försvåras eller förhindras.
I motionen I: 230 har framhållits önskvärdheten av att en fullständig generalplan
upprättades över hela Norrbackaområdets användning. Utskottet
håller före, att den blivande byggnadskommittén näppeligen kommer att
kunna på ett tillfredsställande sätt sköta sin uppgift, om den ej genom en
sådan generalplans upprättande gör klart för sig redan från begynnelsen,
huru de olika delarna av tomtområdet lämpligen böra disponeras och huru
hela anläggningen en gång i stora drag skall te sig i färdigt skick. Det synes
önskvärt, att riksdagen får taga del av denna plan, då riksdagen nästa gång
har att pröva frågan örn anvisande av medel för sjukhusanläggningen.
32
Statsutskottets utlåtande Nr 148.
Nu anförda synpunkter och önskemål beträffande byggnadskommittén förväntar
utskottet skola bliva behörigen iakttagna vid kommitténs organiserande
och under dess arbete.
I likhet med departementschefen anser utskottet, att kostnaderna för
nämnda kommitté — vilka kostnader utskottet förutsätter skola hållas inom
måttliga gränser — böra bestridas av byggnadsanslaget. Så bör för övrigt
över huvudtaget ske med alla återstående utgifter för utredningar av olika
slag, som skett i och för ifrågavarande anläggning.
De verkställda kostnadsberäkningarna kunna uppenbarligen icke vara annat
än av approximativ beskaffenhet. Då utskottet tillstyrker beviljandet
av det äskade byggnadsanslaget, 11,626,984 kronor, vill utskottet emellertid
betona, att utskottet icke endast betraktar denna summa som en maximisiffra,
beträffande vilken under inga omständigheter något överskridande må ifrågakomma
utan även räknar med att hela beloppet ej skall bliva behövligt för
de angivna ändamålen.
I fråga örn företagets finansiering ansluter sig Kungl. Maj:ts nu föreliggande
förslag till det förslag, som härutinnan förelädes 1930 års riksdag
(se sid. 224—227 i Kungl. Maj:ts proposition nr 232 till sistnämnda riksdag),
med de ändringar allenast, som betingas av den lägre kostnadssumma,
vartill den nya utredningen kommit. Utskottet har ansett sig böra biträda
vad i förevarande avseende av Kungl. Maj:t föreslagits. Dock finner utskottet
nödigt att på en punkt göra ett förtydligande uttalande, nämligen
ifråga örn erläggandet av s. k. platskostnadsavgift för de 204 för »landet i
övrigt» avsedda vårdplatserna. Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle vederbörande
sjukvårdsområden — frånsett Stockholms stad och län — vara befriade
från att betala sådan avgift. Däremot framgår det icke fullt klart
av propositionen, huru det i detta hänseende skulle ordnas för Stockholms
stad och Stockholms län. Enligt utskottets mening föreligga inga skäl att
låta nämnda stad och län komma i åtnjutande av dylik befrielse från platskostnadsavgift,
utan de böra i den mån, de belägga omförmälda 204 platser,
gälda nämnda avgift på sätt ursprungligen varit avsett även för övriga
sj ukvårdsoinråden.
Det ifrågasatta samarbetet med jubileumsfonden och cancerföreningen
finner utskottet vara för staten fördelaktigt och anser sig därför böra tillstyrka
godkännande av förslaget i denna del. Då ifråga örn Stockholms
stad och Stockholms län det icke visat sig möjligt att erhålla gynnsammare
villkor än enligt förut upprättat preliminärt avtal, torde annan utväg icke
erbjudas än att godtaga även vad härutinnan föreslagits.
I övrigt föranleder Kungl. Maj:ts förslag icke någon erinran från utskottets
sida.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å herrar Westmans m. fl. och Carlströms
Statsutskottets utlåtande Nr 148. 33
m. fl., W. Björcks och I. Holmgrens samt Ahls ovannämnda
motioner (I: 230, II: 383, I: 224 och II: 382)
I) besluta
att uppförandet av det nya kliniska sjukhus, henämnt
karolinska sjukhuset, varom 1930 års riksdag fattat beslut,
skall — med beaktande av vad utskottet härutinnan
ovan anfört — i huvudsaklig överensstämmelse med av
arkitekten E. C. Westman år 1928 upprättade, numera
överarbetade ritningar och kostnadsförslag i första byggnadsetappen
omfatta:
a) följande kliniker med polikliniker, nämligen en medicinsk,
en kirurgisk, en radioterapeutisk, en oftalmologisk,
en oto-laryngologisk och en obstetrisk-gynekologisk
klinik, ävensom ett röntgen diagnostiskt institut;
b) följande för klinikerna gemensamma inrättningar,
nämligen isoleringsavdelning, tandpoliklinik, centrallaboratorium,
badavdelning, gymnastikavdelning, apotek, desinfektionsavdelning,
kök och matsalar, tvättinrättning,
begravningskapell, personalbostäder, förråds- och verkstadslokaler
ävensom ångpanneanläggning; samt
c) en patologisk institution;
att med den radioterapeutiska kliniken skall sammanföras
cancerföreningens i Stockholm nuvarande vårdanstalt
för kräftsjuka, radiumhemmet, ävensom forskningsavdelningar,
allt i huvudsaklig överensstämmelse med de
riktlinjer, som en av Hans Maj:t Konungen tillsatt kommitté
i betänkande den 23 maj 1929 angivit och som av honom
godkänts, samt i enlighet med den närmare överenskommelse,
som Kungl. Majit kan komma att träffa med
styrelserna för jubileumsfonden och cancerföreningen;
att avtal må träffas rörande samarbete för sjukhusets
uppförande och drift mellan staten, Stockholms stad och
Stockholms läns landsting i enlighet med av chefen för
ecklesiastikdepartementet i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
den 14 mars 1930 förordade samt av staden
och landstinget godtagna bestämmelser;
att byggnadsföretaget skall — med beaktande av vad
utskottet härutinnan ovan anfört — finansieras i huvudsaklig
överensstämmelse med de av nämnda departementschef
i samma statsrådsprotokoll förordade grunderna;
II) i enlighet härmed till ifrågavarande byggnadsarbeten
i första etappen samt till bestridande av utgifter
för uppgörande av detaljritningar, arbetsbeskrivningar
Bihang till riksdagens protokoll 1931. 6 sami. 72 haft. (Nr 148.)
3
34
Statsutskottets utlåtande Nr 148.
m. m., ävensom till övriga i samband med dessa byggnadsarbeten
stående administrationskostnader bevilja ett belopp
av 11626 984 kronor samt därav för budgetåret
1931/1932 såsom extra reservationsanslag anvisa 750 000
kronor;
III) medgiva, att till det under åttonde huvudtiteln
för budgetåret 1930/1931 uppförda reservationsanslaget till
kommittéer och utredningar genom sakkunniga må från
det för samma budgetår anvisade extra reservationsanslaget
av 300 000 kronor till förberedande arbeten för karolinska
sjukhuset överföras ett belopp av 20 000 kronor.
Stockholm den 15 maj 1931.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar 8. H. Kvarnzelius, J. L. Widell, Olof Olsson, O.
Bergqvist, J. Nilsson i Malmö, C. P. V. Nilsson i Gränebo, N. J. M. Svensson i Kompersmåla,
E. J. G. Rosén, J. G. Walles, D. A. Petrén, I. Ej. E. Pauli och A. Thelin;
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, C. R. Jansson i Falun,
P. Nilsson i Bonarp, 8. Bengtsson i Norup, A. Å:son Törnkvist i Karlskrona, G. Strindlund,
E. J. Wigforss, B. Elson Holmgren, E. G. E. Eriksson i Stockholm, J. Olofsson i
Digernäs, O. E. F. Järte och F. V. Sandwall.
Reservationer:
1) av herrar Nilsson i Gränebo och Strindlund, vilka ansett, att utskottets
utlåtande och förslag bort hava följande lydelse:
»Karolinska institutets — — — — väsentligt nedbringas.
Resultatet av den begärda nya utredningen föreligger nu i Kungl. Majis
ifrågavarande proposition. Dessvärre kan detsamma icke anses nöjaktigt
motsvara de förväntningar, som uttryckas i de av riksdagen angivna direktiven.
Stockholms stad har sålunda ställt sig avvisande gentemot anbudet
att redan nu övertaga ett större antal vårdplatser. Tanken härpå får vid
sådant förhållande givetvis tillsvidare skjutas åt sidan. Än mer beklagligt
är emellertid, att riksdagens önskan örn kostnadernas väsentliga nedbringande
icke genom den nu verkställda utredningen blivit tillbörligt förverkligad.
Statsutskottets utlåtande Nr 148.
35
På papperet har visserligen uppstått en kostnadsminskning av cirka 2.76
miljoner kronor. En närmare analys av beräkningarna visar emellertid, att
icke på långt när hela detta belopp kan anses representera besparingar i
verklig mening. Såsom motionärerna i nämnda motioner I: 230 och II: 383
med stöd av bilaga närmare påvisat, har nämligen kostnadsminskningen
ifråga till betydande del uppkommit därigenom att man i det nu föreliggande
förslaget på flera punkter tillämpat lägre enbetspris (ä-pris) än i 1928 års
förslag, trots att man på sista tiden för andra allmänna byggnadsföretag måst
räkna med samma eller högre enhetspriser än år 1928, varjämte kommissionen
även i övrigt använt sig av alltför låga priser på en hel del arbeten.
Därtill kommer att, såsom kommissionen själv meddelat, de vidtagna ändringarna
delvis endast innebära att »reservlokaler, av vilka behovet kunnat
beräknas inträda först längre fram i tiden, borttagits». Man har med andra
ord endast uppskjutit vissa arbeten till en senare etapp. Slutligen är att
märka, att av de verkliga besparingar, som ernåtts, en ganska betydande
del vunnits, icke genom förenklingar i själva byggnaderna, utan genom förenkling
av arbetena med tomtens planering.
Trots nämnda av kommissionen använda beräkningssätt hava kostnaderna
per vårdplats för de i första,etappen ingående byggnaderna icke kunnat
sänkas mera än till 25,289 kronor. Även örn denna höga siffra delvis får
sin naturliga förklaring i de särskilda krav, som undervisningen och forskningen
vid denna sjukhusanläggning ställa, så förefaller den dock utskottet
onormalt hög. Förklaringen härtill synes främst ligga i det av nämnda
motionärer påpekade förhållandet, att den verkställda överarbetningen i stort
sett endast avsett mindre begränsningar av lokalutrymmen och smärre förenklingar
i byggnadssättet, medan den gamla byggnadsplanen, frånsett
* några smärre justeringar, lämnats orörd. Kommissionen har icke ansett sig
behöva undersöka, örn man genom andra förslag till planlösningar eller
annan gruppering av byggnadskropparna kan erhålla större besparingar i
anläggning och drift. Men härigenom saknas också bevisen för att det
framlagda byggnadsförslaget verkligen är ur såväl anläggnings- som driftssynpunkt
det ekonomiskt bästa tänkbara.
Mot det framlagda förslaget hava såväl av ovannämnda motionärer som av
flera framstående experter även i övrigt riktats invändningar, vilka enligt
utskottets mening icke kunna förbigås. De jämförande mätningar t. ex.
av vissa arbetslokaler vid det Karolinska sjukhuset, Serafimerlasarettet och
Lunds lasarett, som offentliggjorts, synas sålunda giva vid handen, att utrymmena
vid det förstnämnda sjukhuset blivit anmärkningsvärt stort tilltagna.
Mot beräkningen av platsantalet vid Norrbackasjukhuset har också
offentligt framförts sådan kritik, att sjukhusbyggnaden enligt utskottets mening
icke bör påbörjas förrän en förnyad omprövning givit erforderliga
garantier för att Karolinska sjukhusets platsantal icke från början blir för
högt beräknat.
36
Statsutskottets utlåtande Nr 148.
En annan allvarlig invändning gäller den fullständiga frånvaron av en
ordentlig generalplan över hela den tilltänkta anläggningen. Även om det
Karolinska sjukhuset icke omedelbart är avsett att helt utbyggas, är det i
varje fall nödvändigt — särskilt med hänsyn till de blivande driftskostnaderna,
vilka säkerligen måste bliva högst betydande — att man, innan
byggnadsplanen för första etappen definitivt fastställes och bygget igångsättes,
har tillgång till en sådan plan. Ty särskilt driftskostnadernas storlek
bliva i hög grad beroende av den inbördes grupperingen av de i anläggningen
ingående och till stor del genom förbindelseleder sammanbundna
olika byggnaderna. Blir icke hela anläggningen från början ordentligt planlagd
och genomtänkt, riskeras alltför lätt, att sjukhusanläggningen kommer
att ställa sig onödigt dyrbar både i anläggning och drift. Enligt det förslag,
som föreligger, skulle riksdagen emellertid redan nu binda sig<för hela
anläggningen utan någon närmare kännedom örn de byggnader, som avses
för senare utbyggnadsetapper, eller örn hur dessa skulle på mest ekonomiska
sätt anslutas till de i första etappen ingående byggnaderna. Än mindre
erbjuder det framlagda förslaget någon som helst möjlighet att överblicka
de ekonomiska konsekvenser ifråga örn följande utbyggnadsetapper, som
ett bifall till propositionen skulle medföra., Då det emellertid här gäller ett
byggnadsföretag, vars totala anläggningskostnader kunna befaras komma
att stiga till omkring 50 miljoner kronor — det största allmänna byggnadsföretag,
som någonsin planerats i vårt land — synes det vara nödvändigt,
att riksdagen, innan definitivt beslut fattas, åtminstone i stora drag får vetskap
örn dettas verkliga ekonomiska innebörd.
Ehuru sålunda den nu framlagda propositionen enligt utskottets mening lider
av allvarliga brister, så allvarliga att ett bifall till det av nämnda motionärer
framställda yrkandet om avslag och skyndsam förnyad utredning *
kunde ifrågasättas, har utskottet dock icke ansett sig helt böra förorda denna
linje. Genom ett bifall till motionärernas avslagsyrkande skulle nämligen
den farhågan kunna väckas, att lösningen av denna för den medicinska
undervisningen i vårt land utomordentligt betydelsefulla fråga bleve undanskjuten
till en oviss framtid. Utskottet har därför sökt finna en väg, som,
utan att ur denna synpunkt föranleda invändningar, skulle kunna skapa
garantier för att alla ytterligare besparingsmöjligheter bleve på ett tillfredsställande
sätt prövade och tillvaratagna, innan riksdagen definitivt binder
sig för den framlagda byggnadsplanen och innan själva sjukhusbyggnadernas
grundläggning påbörjades. En sådan väg ligger enligt utskottets
mening däri, att det i årets proposition äskade anslaget bifalles, dock med
det direktivet att de beviljade medlen få användas endast för vissa särskilt
angivna arbeten, vilka icke föregripa den framtida planläggningen och utformningen
av själva huvudkomplexet jämte tillhörande byggnader samt
för verkställande av här nedan angiven utredning. Dessa arbeten, vilka i
varje fall måste göras och vilka också av lämplighetsskäl till större delen
Statsutskottets utlåtande Nr 148. 37
böra utföras på ett tidigt stadium, återfinnas i propositionen framför allt
under följande rubriker i kostnadsberäkningen:
Spillvatten- och dagvattenledningar med rörgravar
utanför tomten........................ 98,000: —
Spillvatten- och dagvattenledningar med rörgravar
inom tomten jämte övriga rörgravar (totalkostnad
143.000 kronor, förslagsvis hälften härav) . 71,550: —
Väg utanför tomten...................... 418,000: —
Vägar inom tomten, terrasseringar m. m. (totalkostnad
561,000 kronor, förslagsvis hälften härav) 280,500: —
Tomtens iordningställande (totalkostnad 200,000
kronor, förslagsvis hälften härav)........... 100,000: —
Stängsel och grindar..................... 45,000: — 1,013,050: —
Administration, arvoden och oförutsedda utgifter
cirka 9 procent å ovanstående...................... 91,950: —
Summa kronor 1,105,000: —
Dessutom kan ifrågakomma, att utan föregripande av huvudkomplexens
planläggning uppföras följande byggnader:
Patologisk-anatomiska institutionen (vilken ligger helt fritt från
huvudkomplexet, avsides från detsamma)............. 648,000: —
Bostadshus för gift och ogift manlig personal (vilket ligger
helt fritt från huvudkomplexet, avsides från detsamma). . . 413,810: --
Summa kronor 1,061,810: —
Sammanlagt utgör kostnaden för ovannämnda arbeten således 2,166,810
kronor, ett belopp, som är nära tre gånger så stort som det av Kungl. Majit
äskade anslaget. Det bör enligt utskottets mening uppdragas åt den kommitté,
som skall leda byggnadsarbetet, och vars närmare sammansättning
och uppgifter behandlas här nedan, att på lämpligt sätt inom ramen av
tillgängliga medel bland ovannämnda arbeten utvälja och igångsätta de härför
mest ägnade.
Riksdagens slutliga ståndpunktstagande till sjukhusbyggnadernas utformning
bör däremot uppskjutas i avvaktan på resultatet av en förnyad utredning,
som skulle avse dels ett alternativt förslag till de i första etappen ingående
sjukhusbyggnaderna, dels utarbetandet av en generalplan över hela Norrbackaanläggningen
med tillhörande grundliga beräkningar över byggnadsoch
driftskostnader. Utredningen skulle alltså i anslutning till det i motionerna
I: 230 och II: 383 angivna sparsamhetssyftet och de däri angivna
direktiven i främsta rummet inriktas på följande huvudpunkter:
1) Uppgörandet av en fullständig generalplan över hela Norrbackaanläggningen,
innefattande planritningar över samtliga därför behövliga byggnader
såväl för det kliniska sjukhuset som för de teoretiska institutionerna samt
så tillförlitliga beräkningar som möjligt över hela anläggningens byggnadsoch
driftskostnader;
2) Förnyad undersökning rörande möjligheterna att därvid nedbringa an
-
38
Statsutskottets utlåtande Nr 148.
läggnings- och driftskostnaderna för de nu föreslagna i första etappen ingående
byggnaderna genom:
a) minskning av anläggningens platsantal;
b) beskärning av lokalprogrammet i övrigt i syfte att ernå ett fullt effektivt
utnyttjande av utrymmet såväl för arbetslokaler som förbindelseleder
m. m.;
c) annan inbördes förläggning av avdelningar och byggnadskroppar.
Denna av utskottet angivna väg innebär alltså, att utskottet för närvarande
icke anser sig vilja taga slutgiltig ställning till det av sjukhuskommissionen
framlagda förslaget till första etappens huvudkomplex jämte tillhörande
byggnader. Utskottet vill först genom en alternativ utredning söka
skapa erforderliga hållpunkter för bedömandet av huru karolinska sjukhuset
må kunna uppföras, så att största möjliga effektivitet erhålles för minsta
möjliga anläggnings- och driftskostnader. En sådan förnyad omprövning
av förefintliga besparingsmöjligheter bör enligt utskottets bestämda uppfattning
ske, innan riksdagen binder sig för det i propositionen framlagda byggnadsförslaget.
Ty sedan den planlösning, varpå detta förslag bygger, väl
blivit av riksdagen i princip bifallen, lära inga större besparingar ytterligare
stå att vinna efter den överarbetning, som av sjukhuskommissionen verkställts.
De stora besparingsmöjligheterna ligga enligt utskottets mening
fastmera i en förändrad planlösning och en annan inbördes gruppering av
byggnadskropparna samt i en minskning av platsantalet, vilken senare —
därest den låter sig genomföras — i sin tur nödvändiggör en genomgripande
omarbetning av hela byggnadsplanen.
Den av utskottet sålunda förordade utredningen synes böra handhavas av
en särskild utredningskommitté vid sidan av den av statsrådet i propositionen
föreslagna byggnadskommittén. Förutom det samarbete, som bör
förekomma mellan dessa båda kommittéer, bör utredningskommittén samarbeta
bland annat med statens organisationsnämnd. Ifrågavarande utredning
lär böra så anordnas, att den kan slutföras under en tid av ett år.
Ett verkställande av den här förordade utredningen torde icke medföra att
den av kommissionen beräknade byggnadstiden på 8 år behöver överskridas.
De i första utbyggnadsetappen ingående byggnaderna torde nämligen utan
ökade kostnader kunna färdigbyggas inom loppet av denna tidrymd.
I anslutning till vad ovan sagts, anser sig utskottet nu icke heller böra
taga slutgiltig ställning till de i motionerna 1:224 och 11:382 framförda
yrkandena. Det synes utskottet lämpligt att även de förslag, som däri framföras,
underkastas prövning av den kommitté, som får den ovannämnda utredningen
sig anförtrodd.
Enligt departementschefens mening borde byggnadsförslaget handhavas
lav en särskild kommitté, vilken skulle tillsättas av Kungl. Maj:t och bestå
av representanter för »ekonomiska, medicinska och byggnadstekniska synpunkter»
samt för Stockholms stad och Stockholms län ävensom för armé
-
39
Statsutskottets utlåtande Nr.ldS.
förvaltningens sjukvårdsstyrelse och jubileumsfonden. Denna kommitté
skulle äga företaga mindre ändringar i byggnadsplanen, därest de icke
medförde ökade kostnader. Departementschefen yttrar vidare (s. 51 i propositionen)
örn kommitténs verksamhet, att han förutsätter, att vid de
definitiva ritningarnas uppgörande och vid byggnadsarbetets utförande
byggnadskommittén allvarligt bemödar sig att, så vitt möjligt är, nedbringa
byggnadskostnaderna. Även utskottet anser det lämpligast att då
det gäller ett så omfattande byggnadsföretag som det nu förevarande, där
det dessutom är nödvändigt att stå i en nära kontakt med i medicinska och
sjukvårdsfrågor sakkunniga personer, byggnadsföretaget omhänderhaves
av en särskild kommitté, liksom i flera liknande fall tidigare skett. Denna
kommitté vill utskottet emellertid — utöver de åligganden, som i allmänhet
böra påvila ett sådant organ och som i propositionen berörts — tilllägga
en alldeles speciell uppgift. Utskottet anser det nämligen icke tillräckligt
med en helt generell anmaning till kommittén att söka ernå besparingar
i kostnaderna; enligt utskottets mening bör såsom en av kommitténs
viktigaste funktioner uttryckligen stadgas, att kommittén skall
oavlåtligen genom i god tid verkställda undersökningar och beräkningar
sträva att åstadkomma alla de förenklingar och besparingar, som äro förenliga
med en ändamålsenlig anordning av sjukhusanläggningen. Denna
kommitténs besparingsfunktion bör på lämpligt sätt komma till uttryck
även i det sätt, varpå kommittén organiseras och sammansättes. Kommittén
bör icke göras alltför omfattande, men nödvändigt är enligt utskottets
åsikt att besparingsintresset i densamma erhåller en eller flera
särskilda representanter. Det torde vara förtjänt att övervägas, örn ej
detta intresse bäst tillgodosåges, därest — utom fackkunskapen — jämväl
det praktiska lekmannaförståndet bleve i kommittén företrätt.
Såsom departementschefen framhållit, bör det tillkomma byggnadskommittén
att på egen hand vidtaga mindre ändringar i byggnadsplanen, som
ej äro ägnade att medföra ökade kostnader. Skulle det däremot bliva fråga
örn mera genomgripande omläggningar, vilket väl med ett företag av
denna art och omfattning måste antagas komma att inträffa, bör det givetvis
åligga kommittén att underställa saken Kungl. Maj:ts prövning. På
Kungl. Majrt ankommer sedermera att avgöra, huruvida frågan är av
beskaffenhet att böra hänskjutas till riksdagen. Genom att år för år anvisningar
å byggnadsanslaget måste äskas lids riksdagen, blir riksdagen
i tillfälle att steg för steg följa och kontrollera byggnadsarbetenas fortskridande.
Harvid har riksdagen möjlighet att tillse, att de ekonomiska
synpunkterna vederbörligen beaktas och att i övrigt företaget skötes på
eidt rationellt sätt.
Nu anförda synpunkter oell önskemål beträffande byggnadskommittén
förväntar utskottet skola bliva behörigen iakttagna vid kommitténs organiserande
och under dess arbete.
40
Statsutskottets utlåtande Nr 148.
I likhet med departementschefen anser utskottet, att kostnaderna för
nämnda kommitté — vilka kostnader utskottet förutsätter skola hållas
inom måttliga gränser — höra bestridas av byggnadsanslaget. Så hör för
övrigt över huvudtaget ske med alla återstående utgifter för utredningar
av olika slag, som skett i och för ifrågavarande anläggning.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
samt de av herrar Westman m. fl., Carlström m. fl., W.
Björck och I. Holmgren samt Åhl väckta motionerna (I: 230,
II: 383, I: 224 och II: 382)
I. till utförande av förberedande arbeten för karolinska
sjukhuset i enlighet med vad utskottet ovan förordat för
budgetåret 1931/1932 såsom extra reservationsanslag anvisa
750,000 kronor;
II. medgiva, att till det under åttonde huvudtiteln för
budgetåret 1930/1931 uppförda reservationsanslaget till kommittéer
och utredningar genom sakkunniga må från det för
samma budgetår anvisade extra reservationsanslaget av 300,000
kronor till förberedande arbeten för karolinska sjukhuset
överföras ett belopp av 20,000 kronor;
III. besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att
Kungl. Maj:t måtte föranstalta örn förnyad skyndsam utredning
rörande karolinska sjukhusets planläggning i huvudsaklig
överensstämmelse med de riktlinjer utskottet förordat
i syfte att i den blivande anläggningens byggnads- och driftskostnader
ernå den största besparing, som är förenlig med
anläggningens ändamålsenlighet.
2) av herr Rosén, som ansett, att utskottet bort hemställa örn avslag å
Kungl. Maj:ts proposition.
3) av herr Olof Olsson.
4) av herr Anderson i Råstock.
Stockholm 1931, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.
311435
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1931:286 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående uppförande av byggnader för karolinska sjukhuset m. m. s. 1 i texten