Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående rikt» linjer för avlämnande till riksdagens revisorer av räken skaper m. m.

1931-04-17 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1931:90, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående rikt» linjer för avlämnande till riksdagens revisorer av räken skaper m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

1

Nr 90.

Ankom till riksdagens kansli den 17 april 1931 kl. 1 e. m
Utlåtande

i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående rikt»

linjer för avlämnande till riksdagens revisorer av räken
skaper

m. m.

(Ira avd.)

Genom en till riksdagen avlåten, den 26 februari 1931 dagtecknad proposition

(nr 155), vilken hänvisats till statsutskottets förberedande behandling,

har Kungl. Majit, under åberopande av vid propositionen fogat

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, lämnat

riksdagen tillfälle att avgiva yttrande över vissa av departementschefen i

berörda statsrådsprotokoll angivna riktlinjer för avlämnande till riksdagens

revisorer av räkenskaper m. m.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokollet.

Departementschefen har inledningsvis anfört följande:

»I sin år 1929 avgivna berättelse angående verkställd granskning av

statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning

för tiden 1 juli 1928—30 juni 1929 hemställde riksdagens revisorer

under § 1, att riksdagen måtte vidtaga åtgärder för revision av bestämmelserna

rörande revisorernas granskningsrätt i syfte att — i samband

med en begränsning av skyldigheten för statsunderstödda verk och inrättningar

att årligen till revisorerna avlämna förvaltningsberättelser

och räkenskapssammandrag — rätten att från statsunderstödda institutioner

i erforderlig utsträckning erhålla tillgång till räkenskaper, protokoll

och handlingar måtte åt revisorerna tryggas.

I anslutning till denna hemställan har riksdagen i skrivelse den 2 maj

1930, nr 175, under punkten 1 anhållit, att Kungl. Majit måtte låta verkställa

närmare utredning och vidtaga erforderliga åtgärder i anledning

av vad riksdagens revisorer sålunda anfört beträffande revisorernas

gransknin gsr ätt.

På grund av Kungl. Maj:ts remiss den 23 maj 1930 hava statskontoret

och riksräkenskapsverket den 1 november 1930 gemensamt inkommit med

utredning och förslag i anledning av riksdagens sålunda gjorda framställning.

Sedan tillfälle beretts styrelserna för svenska landstingsförbundet,

svenska stadsförbundet och svenska landskommunernas förbund att yttra

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 6 sami. 38 höft. (Nr 90.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

Gällande bestämmelser

rörande statsrevisorernas

granskning.

sig i ärendet såvitt frågan berör statsbidrag till kommunala eller andra

ieke-statliga ändamål, hava utlåtanden avgivits av styrelsen för svenska

landstingsförbundet den 18 december 1930, av styrelsen för svenska stadsförbundet

den 9 januari 1931 och av styrelsen för svenska landskommunernas

förbund den 5 februari 1931.»

Departementschefen har härefter meddelat en översikt över gällande

bestämmelser angående statsrevisionens granskningsemråde samt rörande

tillhandahållande åt statsrevisionen av räkenskaper, räkenskapssammandrag

och förvaltningsberättelser m. fl. handlingar och därvid framhållit,

att enligt riksdagsordningen § 72 hade riksdagens revisorer att enligt

regeringsformen och särskild instruktion granska statsverkets tillstånd,

styrelse och förvaltning. Varje revision skulle enligt samma grundlagsstadgande

omfatta ett räkenskapsår. I regeringsformen berördes emellertid

statsrevisionens verksamhet endast i § 107, varest stadgades, att det,

oaktat den av riksdagens utskott eller revisorer förrättade generella översikt

av statsmedlens utdelning, borde åligga vederbörande ämbetsmän att.

verkställa den speciella revision, som dem i kraft av deras ämbetsbefattning

tillkomme.

I nu gällande instruktion för riksdagens revisorer, av Kungl. Maj:t

kungjord den 22 maj 1925 (nr 144), stadgades under § 12:

»Revisorerna skola tillse, att dem i behörig ordning tillhandahållas:

a) de för räkenskapsår avslutade, av föregående revisorer icke granskade

räkenskaper över alla medel, som genom allmänna bidrag tillkommit

eller genom traktater med främmande makter riket tillflutit;

b) de av statskontoret samt av alla övriga vederbörande verk, myndigheter

och inrättningar i föreskriven ordning avgivna årsberättelser över

tillståndet och styrelsen av de under deras förvaltning stående delar av

statsverket;

c) alla de kungl, brev, protokoll och handlingar, på vilka nämnda räkenskaper

och berättelser grunda sig.»

Anförda bestämmelser i instruktionen för statsrevisorerna vore, framhåller

departementschefen, emellertid icke normerande för dem, som hade

att redovisa inför revisorerna. Härom hade tid efter annan särskilda bestämmelser

utfärdats av Kungl. Maj:t.

De grundläggande föreskrifterna i detta avseende vore, erinrar departementschefen

vidare, meddelade i Kungl. Maj :ts cirkulär den 14 augusti

1841 (nr 36, s. 4) till samtliga förvaltande verken angående deras åligganden

i och för revisionen av statsverkets styrelse och förvaltning.

I detta cikulär stadgades i punkterna l:o—4:o och 9:o följande:

l:o. För alla medel, av vad beskaffenhet som helst, ordinarie eller

extra ordinarie, som genom allmänna bidrag tillkommit, eller genom traktater

med främmande makter riket tillflutit, avlägges räkenskap utav

vederbörande, på vilka sådant beror, inom föreskrivne tider och vid det

ansvar, författningarne för underlåtenhet därav stadga.

2:o. Alla dessa räkenskaper med därtill hörande kungl, brev, protokol
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

ler och handlingar, utan undantag, innefatta den allmänna redovisningen

för statsverkets tillstånd, styrelse och förvaltning.

3:o. Uti årligen avslutande rikshuvudbok sammandrages denna redovisning

och samteliga specialräkenskaperne utgöra dess verifikationer.

4 :o. Denna allmänna redovisning för statsverkets tillstånd, styrelse

och förvaltning utgör föremålet för rikets ständers revisorers granskning

i den ordning grundlagarne stadga och förmå.

9:o. Jämte rikshuvudböckerna för de år, som utgöra föremål för varje

revision, överiämne statskontoret till revisorerne alla sina övriga räkenskaper,

protokoll och handlingar för samma år; och skola de övrige förvaltande

verkens räkenskaper med därtill hörande verifikationer, protokoller

och handlingar likaledes revisorerne tillhandahållas, då de av dem

äskas.

Såsom ett komplement till sistnämnda stadgande vore, framhåller departementschefen,

att anse Kungl. Maj:ts cirkulär den 13 oktober 1848

(nr 48, s. 3) till de penningförvaltande verk i huvudstaden, vilkas räkenskaper

granskades av rikets ständers revisorer, genom vilket cirkulär förordnades,

att de hos verken förda journaler eller anteckningsböcker över

influtna och utgivna medel för de år, som varje revisionsförrättning omlattade,

skulle, då sådant äskades, meddelas revisorerna.

Några ytterligare direkta bestämmelser, som reglerade själva granskningsmaterialets

omfattning, funnes icke. I detta sammanhang har departementschefen

ansett sig dock böra erinra, dels att i 1841 års cirkulär

(punkten 12:o) förutsattes att de räkenskaper, som överlämnades till statsrevisionen,

hörde under kammarrättens granskning, dels ock att i nu gällande

instruktion för riksdagens revisorer, § 13, stadgades, att skulle en

eller flera av de till statsrevisionen hörande räkenskaper och handlingar

befinnas ofullständiga eller icke hava undergått vederbörlig revision,

böra revisorerna det oaktat underkasta även dessa räkenskaper och handlingar

den granskning, som omständigheterna medgåve.

Till belysning av granskningens omfattning har departementschefen

vidare återgivit följande stadgande ur instruktionen för statsrevisorerna

§ 14:

»Vid revisionen av statsverket skola revisorerna efterse och granska,

huruvida utgifterna överensstämma med stater och författningar eller

eljest meddelade bestämmelser samt huruvida de av Kungl. Majit meddelade

beslut, på vilka gjorda utbetalningar grunda sig, äro försedda

med vederbörlig kontrasignation.

Vidare skola revisorerna tillse, örn inkomsterna på rätta tider och till

riktiga belopp influtit i statens kassor; huru vederbörande, åt vilka uppbörden

av statens inkomster och kontrollen över denna uppbörd anförtrotts,

fullgjort sina skyldigheter; vilka åtgärder blivit vidtagna med

avseende på möjligen inträffade propriebalanser; och i övrigt allt som

till ett tillförlitligt omdöme örn statsverkets tillstånd och förvaltning kan

anses erforderligt; och böra revisorerna, utan att, så vitt omständigheterna

medgiva, förbigå detaljerna, huvudsakligen granska dispositionerna,

förvaltningen och resultaten på det hela.»

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

För bedömande av omfattningen av statsrevisionens granskningsområde

vore även av betydelse bestämmelserna om avgivande av för revisionen

avsedda förvaltningsberättelser och räkenskapssammandrag.

Elter att hava redogjort för tidigare bestämmelser örn dylika förvaltningsberättelser

har departementschefen, beträffande den nu gällande

kungörelsen den 23 maj 1884 (nr 27) angående skyldighet för vederbörande

verk och inrättningar att i oell för deras räkenskapers granskning av

riksdagens revisorer avgiva berättelser och räkenskapssammandrag, erinrat

örn, att densamma tillkom på grund av en riksdagens skrivelse

den 11 maj 1884, i vilken skrivelse riksdagen — med anledning av uttalanden

i 1883 års statsrevisorers berättelse — meddelade, att åtskilliga

verk underlåtit att till revisorerna avgiva berättelser m. m., enär verken

icke ansett sig vara att hänföra till sådana penningförvaltande verk, som

i då gällande förordningar omförmäldes. Riksdagen uttalade vidare, att

föreskriften örn avgivande av räkenskapssammandrag utan tvivel borde

åligga alla de verk och inrättningar, vilka åtnjöte statsanslag och för

vilkas medelsförvaltning alltså redogjordes i revisorernas berättelse.

Enligt 1884 års kungörelse ålåge det ej allenast statskontoret och alla

övriga centrala förvaltande verk utan även de allmänna inrättningar,

vilka åtnjöte statsanslag och vilkas räkenskaper överlämnades till granskning

av riksdagens revisorer, att jämte förvaltningsberättelser avgiva

räkenskapssammandrag, avfattade i samma form, som i berättelsen angående

näst föregående statsrevision begagnats.

I anledning av framställning av 1909 års statsrevisorer anhöll riksdagen

i skrivelse den 9 april 1910, nr 66, att Kungl. Majit ville taga under

övervägande, vilka åtgärder kunde vara erforderliga för att samtliga

verk och inrättningar, som åtnjöte statsanslag och vilkas räkenskaper

överlämnades till granskning av riksdagens revisorer, måtte avgiva sådana

berättelser och räkenskapssammandrag, som omförmäldes i kungörelsen

den 23 maj 1884.

Genom kungörelse den 14 oktober 1910 (nr 113, s. 2) förordnade därefter

Kungl. Majit, att den i kungörelsen den 23 maj 1884 föreskrivna

skyldigheten för vederbörande verk och inrättningar att i och för deras

räkenskapers granskning av riksdagens revisorer avgiva berättelser och

räkenskapssammandrag skulle gälla samtliga verk och inrättningar, som

åtnjöte statsanslag.

Frågan örn statsrevisorernas granskningsrätt upptogs, fortsätter departementschefen,

till behandling av statsrevisorerna i deras år 1929 avgivna

berättelse.

Efter att hava erinrat örn de i ämnet gällande bestämmelserna hade

revisorerna anfört följande!

»Enligt revisorernas mening är det av stor betydelse att revisorerna i

sin granskningsverksamhet ej avgränsas till allenast en kontroll över de

anslag, som utgå till den egentliga statsförvaltningen. Tillsynen över

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

ått de betydande statsbidrag, som numera lämnas, fä en ändamålsenlig

användning, måste ock vara en viktig revisorsuppgift.

Genom 1910 års kungörelse synes också hava avsetts att undanröja en

tidigare förefintlig tvekan rörande rätten för statsrevisorerna att granska

statsunderstödda verk och inrättningar. Emellertid lämnar denna kungörelses

avfattning rum för olika tolkningar och särskilt synes det vara

ovisst vad som bör innefattas under begreppet Verk och inrättning’1,

t. ex. huruvida därmed avses även skoldistrikt, hushållningssällskap,

skogsvårdsstyrelser, statsunderstödda föreningar och andra sammanslutningar

av olika slag etc. Någon tvekan rörande revisorernas allmänna

befogenhet att granska statsunderstödda företag måste ock yppas med

hänsyn till vissa uttalanden, som under de senare åren gjorts från riksdagens

sida i detta ämne. Revisorerna vilja i sådant hänseende erinra

dels att riksdagen år 1925 funnit nödigt att såsom särskilt villkor för

statsbidrag till privatläroverken uppställa den fordran, att dessa läroanstalter

skola vara skyldiga att på anfordran tillhandahålla revisorerna

sina räkenskaper, dels ock att riksdagen år 1928 funnit särskild föreskrift

erforderlig därom att revisorerna skulle äga granska de kungliga

teatrarnas verksamhet. Jämväl synes det av statsutskottet år 1928 avgivna

utlåtandet (nr 41) i anledning av herr Bärgs motion angående ändrade

bestämmelser rörande omfattningen av riksdagens revisorers granskningsrätt

ägnad att ingiva tvekan rörande gränserna för revisorernas

granskningsbefogenhet.

Vad nu anförts torde visa att behov föreligger att i detta hänseende

erhålla förtydligande föreskrifter. Givetvis måste granskningen av

själva den egentliga statsförvaltningen bliva det centrala i revisorernas

arbete. Vid sidan härav framstår likvisst kontrollen över den ändamålsenliga

användningen av de statsmedel, som i alltjämt växande belopp

utgå till icke statliga verksamhetsgrenar — kommunala och andra

.— sorn en viktig angelägenhet. Av betydelse måste emellertid vara att

revisorerna för sådana fall äro tillförsäkrade tillgång i erforderlig utsträckning

till vederbörande institutions räkenskaper, även örn denna

del av revisionens arbete måste bliva av tämligen begränsad omfattning

och endast kunna komma i fråga då särskild anledning härtill yppas.

Frånsett den påtalade otydligheten i hithörande bestämmelser, kan det

ej heller förnekas, att de stadganden som gälla beträffande tillhandahållandet

av räkenskaper åt revisorerna framstå som tämligen föråldrade.

Själva liuvudförfattningen i ämnet utgöres av 1841 års alltjämt gällande

cirkulär. I sin ålderdomliga form torde detsamma numera vara mindre

väl ägnat att utgöra norm för vederbörandes skyldigheter i förevarande

hänseende. Detsamma gäller i ej mindre grad övriga författningsbestämmelser

i ämnet. Den i 1884 och 1910 års författningar stadgade skyldigheten

för samtliga verk och inrättningar, som åtnjuta statsunderstöd, att

till finansdepartementet insända berättelser och räkenskapssammandrag

tillämpas sålunda endast i mycket begränsad utsträckning. Något annat

är knappast heller möjligt med nuvarande mångfald av statliga och

statsunderstödda verk och inrättningar. Bestämmande för vilka institutioner,

sein skola insända förvaltningsberättelser och röken skapssamöiandrag,

har alltmer blivit deras förekomst i det tabellverk med ekonomiska

tablåer från olika delar av förvaltningen, vilket numera utbrutits ur

1 Anmärkas bär, att under det 1884 urs kungörelse innehöll uttrycket »allmänna verk

och inrättningar», ordet »allmänna» uteslutits ur 1910 års kungörelse.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Riksdagens

skrivelse den

2 maj 1930.

6 Statsutskottets utlåtande Nr 90.

den egentliga revisionsberättelsen och tryclces separat som en del II av

densamma. Med senaste tidens strävan att inskränka denna del av berättelsen

har också behovet av ifrågavarande förvaltningsberättelser och räkenskapssammandrag

förminskats.

Den revision av nu gällande bestämmelser (1841 års cirkulär och 1884

och 1910 års kungörelser), som alltså enligt revisorernas mening framstår

som behövlig för undanröjande av nu rådande oklarhet och ovisshet,

bör å ena sidan gå ut på en inskränkning av antalet statsunderstödda

institutioner, som för närvarande skola avlämna förvaltningsberättelser

och räkenskapssammandrag, samt å andra sidan ett förtydligande av

stadgandena örn revisorernas rätt att infordra räkenskaper. Skyldigheten

att insända förvaltningsberättelser och räkenskapssammandrag skulle

alitsa kunna i huvudsak inskränkas till de verk och inrättningar, som

för närvarande finnas upptagna i del II av revisionsberättelsen, dock

med skyldighet för övriga statsunderstödda institutioner att vid anfordran

ställa dylika berättelser och räkenskapssammandrag till förfogande.

I avseende å revisionens rätt att infordra räkenskaper, erfordras en bestämmelse

av innehåll att, där på grund av Kungl. Maj:ts eller riksdagens

beslut anslag utgår av statsmedel, den, som åtnjuter anslaget, skall

vara skyldig att på begäran av riksdagens revisorer tillhandahålla dem

sina räkenskaper för granskning ävensom de protokoll och handlingar,

på vilka nämnda räkenskaper grunda sig. Skyldigheten skulle allenast

omfatta räkenskaper, protokoll och handlingar i vad dessa avse användningen

av det lämnade statsanslaget.

Såsom ovan angivits är ifrågavarande rätt endast avsedd att användas

då särskild anledning härtill finnes. Stadgandets utfärdande vore

dock av värde såsom ett förtydligande av statsrevisorernas befogenheter

i förevarande avseende. Revisorerna våga hysa den uppfattningen att en

uttrycklig bestämmelse härom skall i sin mån kunna bidraga att förebygga

missbruk av och misshushållning med lämnade statsbidrag. I de

fall da undantag fran ifrågavarande skyldighet anses böra förekomma

bör detta uttryckligen angivas i samband med anslagets beviljande.»

Unner åberopande av vad salunda anförts hane revisorerna, såsom redan

inledningsvis nämnts, hemställt, att riksdagen måtte vidtaga åtgärder för

revision av ifrågavarande bestämmelser i syfte att — i samband med en

begränsning av skyldigheten för statsunderstödda verk och inrättningar

att årligen till revisorerna avlämna förvaltningsberättelser och räkenskapssammandrag

— rätten att från statsunderstödda institutioner i erforderlig

utsträckning erhålla tillgång till räkenskaper, protokoll och

handlingar måtte åt revisorerna tryggas. I

I sin förut nämnda skrivelse den 2 maj 1930, nr 175, hade riksdagen

(under punkten 1) — efter att hava återgivit revisorernas uttalande —

an lort, att med hänsyn dels till otydligheten i nu gällande bestämmelser

örn den befogenhet, som tillkomme riksdagens revisorer, dels till den ökade

omfattning, varmed statsbidrag numera utginge till icke statliga institutioner,

åtgärder i av revisorerna föreslaget syfte syntes böra vidtagas.

Riksdagen hade därför anhållit, att Kungl. Majit måtte låta verkställa

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 90. 7

närmare utredning och vidtaga erforderliga åtgärder i anledning av vad

revisorerna anfört beträffande deras granskningsrätt.

I fråga om innebörden av de förut anförda, nu gällande författnings- statskontoret

bestämmelserna angående statsrevisionens arbetsuppgifter och granskningsmaterial

hade, framhåller departementschefen, statskontoret och riksräkenskapsverket

i sitt i ärendet avgivna utlåtande uttalat, att det särskilt

av stadgandena i 1841 års cirkulär, punkterna 3:o och 4:o — syntes

ämbetsverken tydligt framgå, att.på grund av sagda bestämmelser för närvarande

icke förelåge skyldighet för andra institutioner än statens egna

verk och inrättningar av olika slag att tillhandahålla revisorerna sina r äkenskaper

med därtill hörande handlingar. Den statsrevisorerna tillförsäkrade

rätten att granska redovisningen av alla statsmedel utövades i

och genom revisionen av själva statsräkenskapen. I och med att statsbidrag

utgivits av vederbörande statsmyndighet, hane statsverkets befattning

med medlen upphört. Vad anginge avlämnandet av förvaltningsberättelser

och räkenskap ssammandrag, kunde visserligen

den i 1910 års nyssberörda kungörelse använda formuleringen anses tyda

på, att även icke-statliga institutioner, som åtnjuta statsanslag, skulle falla

in under åläggandet ifråga. Vad som föregått tillkomsten av kungörelsen

gåve emellertid vid handen, att endast sådana verk och inrättningar

åsyftats, vilkas räkenskaper överlämnades till granskning av statsrevisorerna.

Att enskilda institutioner, vilka ej behövde avgiva räkenskap

till statsrevisionen, skulle avlämna särskilda förvaltningsberättelser och

räkenskapssammandrag vore givetvis ock föga ändamålsenligt. På sätt

1929 års statsrevisorer framhållit, borde snarare åliggandet att upprätta

räkenskapssammandrag vara mera begränsat än skyldigheten att tillhandahålla

revisorerna själva räkenskapen.

Beträffande den ifrågasatta revisionen av bestämmelserna örn skyldighet

att tillhandahålla statsrevisorerna räkenskaper med därtill hörande

handlingar hade ämbetsverken därefter anfört följande:

»Vid bedömandet av den föreliggande huvudfrågan — örn statsrevisionen

bör omfatta även den förvaltning, som utövats av statsbidrag tilldelade

icke-statliga institutioner ävensom enskilda — bör till en början

tagas under övervägande, huruvida den ifrågasatta utvidgningen av

granskningsområdet är förenlig med grundlagens bestämmelser örn statsrevisionens

uppgifter. Beträffande detta ämne torde det dock icke ankomma

på ämbetsverken att avgiva yttrande.

Av 1929 års revisorers uttalande synes framgå, att revisorerna åsyftat

att under sin granskning inrymma jämväl kommunala samfälligheters

förvaltning. Särskilt hava revisorerna pekat på skoldistrikten. Då riksdagen

i sin skrivelse i ämnet inledningsvis påpekat ovissheten om revisorernas

befogenhet att granska ''statsunderstödda företag’ och i motiveringen

för sitt beslut åberopat den omfattning, vari statsbidrag utgår till

''icke-statliga institutioner’, synas emellertid dessa ordasätt närmast tyda

på, att kommunerna icke åsyftats. Enär riksdagens skrivelse ansluter

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

sig till statsutskottets utlåtande i ärendet (nr 80) är i detta sammanhang

även av betydelse den motivering, varmed samma utskott år 1928 i sitt

ovanberörda, av riksdagen bifallna utlåtande avstyrkte då föreliggande

motion rörande omfattningen av statsrevisorernas granskningsrätt. Utskottet

uttalade nämligen, bland annat, att i den mån motionärens förslag

kunde anses gå ut på en eventuell utvidgning av statsrevisorernas

granskningsverksamhet beträffande statsanslag till kommuner, landsting

med flera, utskottet ville framhålla, att någon mera allmän utökning av

de befogenheter, som i detta hänseende kunde med redan gällande bestämmelser

tillkomma riksdagens revisorer, icke torde vara av förhållandena

påkallad.

För egen del få ämbetsverken framhålla, att det näppeligen låter sig

göra att bland de kommunala organisationerna ställa skoldistrikten ensamma

under statsrevisorernas kontroll, utan måste för sådant fall utvidgningen

omfatta alla kommunala samfälligheter av olika slag, vilka

uppbära statsbidrag i skilda former. Att redovisningsskyldigheten skulle

vara till avsevärt stort besvär för kommunerna är givet, särskilt som —

på sätt nedan närmare beröres — den av statsrevisorerna antydda uppdelningen

av räkenskaperna knappast torde bereda kommunerna någon

lättnad utan snarare motsatsen. Det är jämväl att uppmärksamma, att

en inflyttning av kommunernas förvaltning under statsrevisorernas kontroll

måhända kan anses strida mot principen örn kommunernas självstyrelse.

Bortsett från de kommunala samfälligketerna utgå statsbidrag till inrättningar

och sammanslutningar av de mest skilda slag liksom till enskilda

personer. Det vill av statsrevisorernas yttrande i ämnet synas,

att revisorerna knappast åsyftat, att redovisningsskyldighet skulle åligga

enskilda personer. En dylik gräns kan emellertid icke lämpligen uppdragas.

Det förekommer sålunda, att statsbidrag av visst slag utgår såväl

till enskilda personer som till aktiebolag, föreningar eller andra sammanslutningar,

vilka senare ofta ej kunna anses såsom juridiska personer.

Även frånsett kommunerna möter det betänklighet att helt allmänt föreskriva,

att de, som mottaga statsbidrag av vad slag det vara må, skola

vara redovisningsskyldiga inför statsrevisionen. Givetvis får förutsättas,

att statsrevisorerna endast skulle infordra räkenskaper m. m. i sådana

fall, då det gällde mera avsevärda belopp eller då eljest särskild

anledning till undersökning av medelsanvändningen förelåge. Förefintligheten

av en sådan allmän bestämmelse skulle emellertid tvinga envar

statsbidrag mottagande institution eller person att föra räkenskap över

de erhållna medlen på sådant sätt, att densamma utan vidare skulle kunna

på anfordran ingivas till statsrevisionen. Detta skulle medföra betydande

konsekvenser. Några exempel må anföras. Ett stort antal anstalter

och föreningar — för senare halvåret 1930 sammanlagt 764 — erhålla

statsbidrag för anordnande av populärvetenskapliga föreläsningar med

belopp ned till 100 kronor för halvår. Att alla dessa föreningar skulle

vara skyldiga att redovisa för statsrevisionen kan knappast vara lämpligt.

Från anslaget till utgivande av tidskrifter, lärda verk m. m. utgå i

smärre poster bidrag till såväl sammanslutningar som enskilda personer,

för vilka en redovisningsskyldighet skulle medföra besvär utan motsvarande

nytta. Detsamma gäller örn anslag, som direkt anvisats för viss

person. Formellt sett skulle en föreskrift av angivet innehåll även träffa

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

9

sådana fall* då Kungl. Majit av tillgängliga medel anvisat bidrag för

exempelvis studieresor eller vetenskapliga specialundersökningar.

X detta sammanhang må erinras örn, att 1929 års statsrevisorer uttalat-,

att skyldigheten att avlägga redovisning inför revisorerna endast skulle

gälla räkenskaper, protokoll och handlingar, i vad de avsåge lämnat statsanslag.

En dylik begränsning skulle emellertid knappast vara till någon

fördel för de redovisningsskyldiga. Anordningen skulle förutsätta en

sönderdelning av räkenskapen, vilken ej är förenlig med de allmänna

strävandena i bokföringshänseende att sammanföra medelsförvaltningen

i en enhetlig redovisning. Överblicken över bokföringen försvåras, liksom

kontrollen. Att räkenskapsklyvningen liksom uppdelningen av protokoll

oell handlingar skulle särskilt för kommunerna bliva både tyngande

ur arbetssynpunkt och ofta ganska vansklig synes vara uppenbart.

Erfarenheten från riksräkenskapsverket har även givit vid handen, att

revisionen blir både ofullständig och av jämförelsevis föga värde, örn en

institutions räkenskaper endast till viss del granskas centralt. Följden

blir nämligen lätt, att sådana utgifter, örn vilkas befogenhet tvekan kan

hysas, bestridas med sådana medel, för vilka redovisning icke avlämnas.

Något samlat omdöme örn den verksamhet, som stödjes med statsbidrag,

kan under sådana omständigheter ej erhållas.

På nu anförda skäl hava ämbetsverken kommit till den uppfattningen,

att en eventuell utvidgning av statsrevisorernas granskning till icke-statliga

institutioner med flera bör ske i den formen, att redovisningsskyldigheten

knytes till anvisandet av vederbörande riksstatsanslag. Ett dylikt

förfarande har redan, såsom förut berörts, tillämpats beträffande anslagen

till privatläroverken samt till de kungliga teatrarna. Denna utväg

har ock anvisats av 1928 års statsutskott, som i sitt merberörda utlåtande

yttrade, att i den mån någon särskild granskningsrätt beträffande viss

statsunderstödd institution befunnes erforderlig, dylik rätt kunde tillförsäkras

revisorerna i samband med statsbidrags beviljande.

En dylik anordning, som skulle vara förenlig med förut utvecklad konstitutionell

praxis, komme att — jämfört med den av statsrevisorerna

antydda utvägen att för varje ifrågakommande fall medgiva undantag

från en allmän redovisningsskyldighet — medföra bland annat den avsevärda

fördelen, att envar, som erhölle statsunderstöd, bestämt och tydligt

erhölle besked, huruvida redovisningsskyldighet inför statsrevisorerna

förelåge. Den, som ålades dylik skyldighet, kunde då på förhand

inrätta sig därefter i räkenskapshänseende.

Därest man principiellt går in för nu förordade förfarande, bör viss

omredigering av statsrevisorernas instruktion vidtagas, i syfte att närmare

angiva ändamålet med granskningen av de statsunderstödda anstalterna.

Förslag i sådant avseende lärer emellertid icke förväntas från

ämbetsverken.»

Ämbetsverken hade därpå övergått till frågan örn inskränkning av

skyldigheten att upprätta för statsrevisorerna avsedda förvaltningsberättelser

och räkenskapssammandrag oell i denna del anfört följande:

»Av den förut lämnade redogörelsen har framgått, att förvaltningsberättelserna

äro till tiden äldre, medan räkenskapssammandragen tillkommit

senare. Utvecklingen har emellertid gått därhän, att endast

sammandragen numera kunna anses vara av någon vikt, under det att

berättelserna måste anses betydelselösa. En undersökning aV det till 1929

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

års statsrevision inkomna materialet har sålunda givit vid handen, att

ett flertal myndigheter icke avgiva någon som helst berättelse. I många

fall är berättelsen av mycket summarisk beskaffenhet, innehållande väsentligen

en del siffror ur räkenskapssammandragen. Åtskilliga anstalter,

särskilt skolor av olika slag, ingiva såsom ersättning för särskild berättelse

sina tryckta årsredogörelser.

Av statsrevisorernas berättelser att döma komma förvaltningsberättelserna

till föga användning vid statsrevisionen. I vissa tabeller hava

emellertid intagits ur berättelserna hämtade uppgifter örn antalet av vårdade

(intagna) personer å anstalter respektive antalet elever vid skolor.

Beträffande räkenskapssammandragen har av nämnda undersökning

framgått, att endast undantagsvis de av vederbörande ämbetsverk avlämnade

sammandragen fullt anslutit sig till de i sistavgivna revisionsberättelse

intagna tabellerna och sålunda kunnat utan vidare bearbetning intagas

i tabellverket. Stundom hava dock avvikelserna varit jämförelsevis

obetydliga, såsom beträffande utesluten littrering, uppdelning av poster,

som i tabellerna varit sammanslagna, och dylikt. I några fall har i

revisionsberättelsen särskilt angivits, att intagen tabell upprättats inom

vederbörande ämbetsverk. Fall förekomma å andra sidan, då tabellerna i

sin helhet utarbetats inom statsrevisionen på grundval av respektive specialräkenskaper

eller rikshuvudboken.

Det vill synas, som örn bestämmelsen att räkenskapssammandragen

skola avfattas i samma form, som använts i nästavgivna revisionsberättelse,

på många håll råkat i glömska. Det torde fördenskull vara lämpligt

att genom nya bestämmelser i ämnet skärpa fordran på överensstämmelse

mellan tabeller och sammandrag. Detta bör gälla även detaljer —

littrering, utförssummor o. s. v. Därest sammandragen befinnas otillfredställande,

böra de kunna återställas till vederbörande för rättelse.

Härigenom bör åtskillig tid och arbetskraft sparas för statsrevisionens

kanslipersonal.

Mot statsrevisorernas förslag, att skyldigheten att insända räkenskapssammandrag

begränsas till de verk och inrättningar, vilka pläga redovisas

i statsrevisionens tabellverk, är givetvis från förvaltningssynpunkt

intet att erinra. På sätt revisorerna förutsatt, böra emellertid institutioner,

som tidigare icke ingått i tabellverket, på särskild anmodan från

revisorerna avgiva räkenskapssammandrag.

Med hänsyn till den ringa nyttan av förvaltningsberättelserna böra enligt

ämbetsverkens åsikt dylika berättelser för framtiden icke upprättas.

Även örn skyldigheten att avgiva egentliga förvaltningsberättelser

avskaffas, kunna dock verken åläggas att samtidigt med insändandet av

räkenskapssammandragen meddela sådana uppgifter, som av statsrevisorerna

förut intagits i samband med tabellerna.»

I anslutning därtill hade ämbetsverken uttalat, att de nu gällande författningarna

örn tillhandahållande åt revisorerna av räkenskaper m. m.

— såsom statsrevisorerna framhållit — måste anses föråldrade. En omarbetning

av bestämmelserna borde fördenskull enligt ämbetsverkens mening

ske i syfte att i en enda författning sammanföra samtliga de föreskrifter

i ämnet, som det ankomme på Kungl. Maj:t att utfärda. Förslag

till kungörelse med föreskrifter angående avlämnande till riksdagens

revisorer av räkenskaper m. m. hade därför av ämbetsverken utarbetats.

Detta förslag vore av följande lydelse:

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

11

* “Förslag

till

Kungl. Maj:ts kungörelse

med föreskrifter angående avlämnande till riksdagens revisorer av

räkenskaper m. m.

Kungl. Maj:t har funnit gott förordna som följer:

§ 1.

Räkenskaper, som på grund av gällande bestämmelser upprättas av

de till statsverket hörande verk och inrättningar, skola jämte verifikationer,

anteckningsböcker, protokoll och andra handlingar, på vilka räkenskaperna

grunda sig, efter rekvisition i behörig ordning tillhandahållas

riksdagens revisorer.

§ 2.

Därest för åtnjutande av statsbidrag eller statsunderstöd föreskrivits

villkor örn redovisningsskyldighet inför riksdagens revisorer, åligger det

den, som utbekommit dylika medel, att på vederbörlig rekvisition tillhandahålla

revisorerna sådana räkenskaper med verifikationer ävensom

protokoll och andra handlingar, som erfordras för granskning av användningen

av de erhållna medlen.

§ 3.

Hava riksdagens revisorer i sin senast avgivna berättelse rörande

granskningen av statsverkets tillstånd, styrelse och förvaltning intagit

räkenskapssammandrag för verk eller inrättning, varom i § 1 sägs, åligger

det vederbörande att till nästkommande statsrevision avgiva räkenskapssammandrag,

uppställt i noggrann överensstämmelse med den i revisorernas

tabellverk senast använda formen och innehållande samtliga

däri intagna uppgifter.

Där riksdagens revisorer finna nödigt att i sin revisionsberättelse intaga

räkenskapssammandrag för verk eller inrättning, som däri ej förut

redovisats, åligger det vederbörande att på anmodan av revisorerna tillställa

dem räkenskapssammandrag, upprättat i av revisorerna anvisad

förm.

Räkenskapssammandrag, som utan särskild anmodan skall avlämnas

till riksdagens revisorer, skall vara ingivet till finansdepartementet senast

den 15 september.

§ 4.

Det åligger riksräkenskapsverket ävensom annat verk, inom vilket

granskning av räkenskaper för underlydande förvaltning äger rum, att

på vederbörlig rekvisition tillställa riksdagens revisorer ej mindre framställda

anmärkningar vid de räkenskaper, som vid varje revisionsförrättning

skola granskas, än även de förklaringar och yttranden, som i anledning

av samma anmärkningar blivit avgivna.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

§ 5.

Finna riksdagens revisorer nödigt att från statsmyndighet eller statstjänsteman

inhämta upplysningar, vill Kungl. Majit, efter därom av revisorerna

gjord framställning, meddela vederbörande erforderliga föreskrifter

i ämnet.

Genom denna kungörelse upphävas cirkulären den 14 augusti 1841 (nr

36 s. 4), den 13 oktober 1848 (nr 48 s. 3), den 16 juni 1875 (nr 41 s. 8) och

den 3 december 1898 (nr 113 s. 1) samt kungörelserna den 23 maj 1884

(nr 27 s. 1) och den 14 oktober 1910 (nr 113 s. 2) ävensom i särskilda instruktioner

eller eljest meddelade, mot denna kungörelse stridande bestämmelser

angående tillhandahållande åt riksdagens revisorer av räkenskaper

ävensom avgivande av för revisorerna avsedda förvaltningsberättelser

och räkenskapssammandrag.

Det alla etc.»

Med avseende å sättet för ärendets handläggning hade ämbetsverken

slutligen anfört:

»Riksdagen synes i sin skrivelse i ämnet hava utgått från, att erforderliga

bestämmelser i det föreliggande ämnet skulle av Kungl. Majit

utfärdas utan riksdagens hörande. Såsom av det förut anförda framgått,

kunna emellertid olika meningar hysas örn såväl omfattningen av

den ifrågasatta utvidgningen av statsrevisorernas granskningsområde

som det sätt, på vilket avgränsningen formellt sett bör genomföras. Då

härtill kommer att jämväl ändringar i revisorernas instruktion böra vidtagas,

synes det ämbetsverken lämpligast, att de nya bestämmelserna icke

av Kungl. Majit utfärdas, förrän riksdagen beretts tillfälle att överväga

frågan.»

Beträffande den av statsrevisorerna gjorda hemställan örn ett tryggande

av rätten för revisorerna att från statsunderstödda institutioner

i erforderlig utsträckning erhålla tillgång till räkenskaper, protokoll och

handlingar hade yttranden avgivits av styrelserna för svenska landstingsförbundet,

för svenska stadsförbundet samt för svenska landskommunernas

förbund.

Departementschefen, som redogjort för innehållet i nämnda yttranden,

har för egen del i ärendet anfört följande:

»Riksdagens förevarande hemställan avser, i enlighet med den till grund

för densamma liggande framställningen av 1929 års statsrevisorer, dels

frågan örn tryggande av rätten för statsrevisorerna att från statsunderstödda

institutioner i erforderlig utsträckning erhålla tillgång till räkenskaper,

protokoll och handlingar, dels oek spörsmålet örn en begränsning

av Skyldigheten för statsunderstödda verk och inrättningar att årligen

till revisorerna avlämna förvaltningsberättelser och räkenskapssammandrag.

Vad förstnämnda fråga angår, synas 1929 års statsrevisorer närmast

hava utgått från att redan gällande bestämmelser innefatta befogenhet

för statsrevisorerna att granska användningen av de statsmedel, som till
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

13

godokomma kommunala och andra icke-statliga verksamhetsgrenar, ehuru

revisorerna funnit sagda bestämmelser lida av viss oklarhet, varför

ett förtydligande borde åstadkommas.

De i ärendet hörda myndigheterna, statskontoret och riksräkenskapsverket,

hava däremot, på grundval av den av dem verkställda historiska

utredningen, funnit det tydligt framgå, att enligt gällande författningsbestämmelser

för .närvarande skyldighet icke föreligger för andra institutioner

än statens egna verk och inrättningar av olika slag att tillhandahålla

revisorerna sina räkenskaper med därtill hörande handlingar. Från

denna utgångspunkt hava ämbetsverken upptagit frågan orri en utsträckning

av statsrevisorernas granskning till kommunala samfälligheter samt

till statsbidrag åtnjutande, icke-statliga inrättningar och sammanslutningar

av olika slag ävensom enskilda personer. Härvid hava ämbetsverken

på aniörda skäl hävdat, att det i första hand beträffande kommunerna,

men även i övrigt möter betänklighet att helt allmänt införa skyldighet

för dem, som mottaga statsbidrag av vad slag det vara må, att

tillhandahålla statsrevisionen sina räkenskaper. Ämbetsverken hava sålunda

kommit till den uppfattningen, att en eventuell utvidgning av

statsrevisorernas ifrågavarande befogenhet till icke-statliga institutioner

med flera bör ske endast i den formen, att — såsom redan i vissa fall förekommit

och även anvisats av 1928 års statsutskott — dylik befogenhet

tillförsäkras revisorerna i samband med statsbidrags beviljande.

Styrelserna för de kommunala förbunden, vilka yttrat sig i ärendet,

äro samfällt emot en föreskrift örn generell befogenhet för statsrevisorerna

att i de fall, där statsbidrag utgå till kommuner, infordra räkenskaperna

för granskning, såvitt angår statsanslagets användning. Styrelsen

för svenska landstingsförbundet har efter stor tvekan förklarat sig

icke kunna motsätta sig en anordning i anslutning till ämbetsverkens förslag,

varigenom skyldigheten att tillhandahålla revisorerna räkenskaper

uppställes såsom villkor i samband med statsbidrags beviljande. Även

styrelserna för de båda övriga kommunala förbunden synas beredda att

godtaga en dylik anordning. Styrelsen för svenska stadsförbundet har

dock avstyrkt varje stadgande, som skulle giva riksdagens revisorer rätt

att påkalla insändande av originalhandlingar. Däremot vill styrelsen

icke sätta sig emot att kommunerna åläggas att genom utdrag ur räkenskapshandlingarna

tillhandahålla revisorerna de uppgifter örn statsbidragens

användning, som kunde anses påkallade, varjämte revisorerna kunde

medgivas rätt att på ort och ställe taga del av handlingarna.

För egen del kan jag icke undgå att dela de betänkligheter, som håde de

hörda myndigheterna och styrelserna för de kommunala förbunden uttalat

mot att stadga generell rätt för statsrevisorerna att infordra räkenskaper

från dem, vilka komma i åtnjutande av statsbidrag. För kommunernas

vidkommande skulle en dylik anordning knappast stå väl samman

med den kommunala självstyrelsen, och de praktiska skäl, som i ali

mänhet tala mot ett stadgande av angivna innebörd, äro också tungt

vägande. A andra sidan linnel'' jag naturligt, att riksdagen såsom den

anslagsbeviljande myndigheten skall äga i sin hand att, när den finner

omständigheterna sådant påkalla, förbehålla sina revisorer rätt att granska

räkenskaperna för sådan verksamhet, till vilken understöd från statens

sida utgår. Jag ansluter mig därför till ämbetsverkens förslag, att

skyldigheten att tillhandahålla statsrevisorerna räkenskaper och handlingar

göres beroende av att vid beviljandet av visst anslag dylik skyl
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

dighet upptagits bland villkoren för understöds åtnjutande. Såsom förut

antytts, står ock ett sådant förfaringssätt i överensstämmelse med redan

av riksdagen i enstaka fall tillämpad praxis. Ur konstitutionell synpunkt

lärer ej heller någon betänklighet däremot behöva möta.

Från de kommunala förbundens sida hava påpekats vissa svårigheter,

som skulle följa för kommunerna av den ifrågasatta befogenheten för

statsrevisorerna, särskilt i vad den skulle avse skyldighet att insända

originalräkenskaper med tillhörande handlingar. Jag vill icke förneka,

att det ligger ett visst berättigande i de synpunkter, som härvid anförts,

Man får emellertid utgå ifrån att rätten att påfordra kommunala räkenskapers

insändande kommer att av statsrevisorerna tagas i bruk endast

i undantagsfall, och att revisorerna komma att låta sig angeläget vara

att tillse, att minsta möjliga olägenheter därav uppstå för vederbörande

kommuner. Redan den jämförelsevis korta tid, under vilken statsrevisionens

verksamhet pågår, och den mångfald arbetsuppgifter, som påvila

densamma, torde för övrigt komma att uppdraga ganska snäva gränser

för statsrevisorernas granskning av kommunala räkenskaper. Revisorerna

hava själva framhållit, att den ifrågavarande rätten är avsedd

att användas endast då särskild anledning föreligger. Slutligen må erinras

örn att statsrevisorernas arbete, som försiggår under höstmånaderna,

är förlagt till en annan del av året än den kommunala revisionen, vilken

i regel förrättas under förra halvåret.

Även i de fall, då statsbidrag eller statsunderstöd utgå till andra ändamål

än kommunala, synes mig ämbetsverkens förslag, att granskningsrätten

skall fästas vid därom i samband med anslagsbeviljandet uppställt

villkor, innefatta en lämplig lösning av förevarande fråga. Icke

minst innebär den föreslagna anordningen den fördelen att, där skyldighet

föreskrivits att tillhandahålla statsrevisorerna räkenskaper, den, som

mottager statsbidrag under dylikt villkor, erhåller klart besked örn vad

som i sagda hänseende åligger mottagaren. För övrigt lärer man också

i fall av denna art kunna utgå ifrån att icke utan särskilda skäl granskning

kommer att från riksdagens sida sättas i fråga.

Beträffande härefter skyldigheten att till statsrevisorerna ingiva förvaltningsberättelser

och räkenskapssammandrag hava 1929 års statsrevisorer

ansett en begränsning böra vidtagas i den riktningen, att fullgörandet,

utan anmodan, av sådan skyldighet skulle i huvudsak inskränkas

till de verk och inrättningar, som av revisorerna upptagas i den till revisionsberättelsen

fogade tabellbilagan; övriga statsunderstödda institutioner

skulle först vid anfordran ställa dylika berättelser och räkenskapssammandrag

till förfogande.

Mot revisorernas förslag örn begränsning av skyldigheten att insända

räkenskapssammandrag hava ämbetsverken i huvudsak ej haft något att

erinra. Enligt deras mening böra endast sådana statsorgan, vilkas räkenskapssammandrag

publicerats i statsrevisorernas berättelse, obligatoriskt

avgiva dylika sammandrag till nästkommande statsrevision. I annat

fall skall sådan skyldighet föreligga endast på framställning av revisorerna.

Ämbetsverken hava i detta sammanhang framhållit önskvärdheten

av att räkenskapssammandragen med avseende å form och uppställning

nära ansluta sig till de tabeller, som bifogas revisionsberättelsen.

Med hänsyn till den ringa nyttan av förvaltningsberättelserna böra enligt

ämbetsverkens åsikt dylika berättelser för framtiden icke upprättas och

avgivas. Verken böra dock kunna åläggas att samtidigt med insändan
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

15

det av räkenskapssammandragen meddela sådana uppgifter, som av statsrevisorerna

förut intagits i samband med tabellerna.

• Jag har ej funnit anledning till erinran mot vad ämbetsverken i dessa

delar föreslagit.

Nu gällande bestämmelser angående skyldighet att tillhandahålla riksdagens

revisorer räkenskaper, räkenskapssammandrag, förvaltningsberättelser

m. m. äro spridda i ett flertal olika författningar. Dessa bestämmelser

äro, såsom 1929 års statsrevisorer påpekat, delvis rätt ålderdomliga

och förete på åtskilliga punkter oklarhet. Ämbetsverken hava för

den skull underkastat föreskrifterna en genomgående revision, därvid

iakttagits de i det föregående angivna synpunkter, som ämbetsverken anlagt

å de föreliggande frågorna.

Av vad jag anfört framgår, att jag ansluter mig till de huvudsakliga

riktlinjer, efter vilka ämbetsverkens förslag är uppgjort.

I likhet med ämbetsverken anser jag, att de nya bestämmelserna i ämnet

icke böra av Kungl. Majit utfärdas, förrän riksdagen beretts tillfälle

att överväga frågan. Sedan så skett, bör självfallet vid utfärdande av

författning i ämnet ämbetsverkens förslag underkastas de jämkningar,

till vilka riksdagens yttrande ävensom en detaljgranskning av förslaget

må giva anledning.

Såsom ämbetsverken erinrat, påkallar ett genomförande av deras förslag

viss omredigering av statsrevisorernas instruktion. Förslag härutinnan

lärer icke nu behöva föreläggas riksdagen.»

Utskottet har i likhet med departementschefen funnit det önskvärt, att

sådana bestämmelser meddelas rörande riksdagens revisorers granskningsrätt,

att densamma kommer att avse, icke endast anslag, som anvisats

för verksamheten inom den egentliga statsförvaltningen, utan även

användningen av andra av riksdagen för olika ändamål beviljade medel.

För vinnande av detta senare syfte synes det utskottet lämpligt, att uttryckliga

föreskrifter meddelas rörande revisorernas granskningsrätt och

att, i anslutning till vad statskontoret och riksräkenskapsverket uti sitt

ovan nämnda yttrande anfört, denna granskningsrätt uppställes såsom

villkor för åtnjutande av statsbidrag eller statsunderstöd. Det torde därvid

böra åligga dem, som utbekommit dylika medel, att på vederbörlig

rekvisition tillhandahålla revisorerna sådana räkenskaper med verifikationer

ävensom protokoll och andra handlingar, som erfordras för granskning

av de erhållna medlens användning. På grund av vad styrelserna

för svenska landstingsförbundet, för svenska stadsförbundet och för svenska

landskommunernas förbund framhållit, vill dock utskottet härvid

göra det uttalandet, att, då svårighet ofta torde föreligga, särskilt för de

kommunala organen, att tillhandahålla originalräkenskaperna, granskningen

från revisorernas sida i så fall lämpligen bör göras under den formen,

att räkenskaperna, i stället för att insändas till revisorerna, antingen

granskas av någon hos revisorerna anställd tjänsteman vid besök å vederbörande

expedition, där räkenskaperna förvaras, eller ock avskrifter av

erforderliga verifikationer och övriga handlingar insändas till revisorerna.

Utskottets

yttrande.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

Härigenom torde nämligen det med ifrågavarande granskning avsedda

ändamålet fyllas på ett fullt tillfredsställande sätt. Utskottet vill i samband

härmed fästa uppmärksamheten på att i enstaka fall ett sådant

förfaringssätt också vunnit tillämpning. Av det anförda framgår, att utskottet

i allt väsentligt delar de synpunkter, som av departementschefen

framförts i hans ovan intagna uttalande i statsrådsprotokollet.

Vad därefter beträffar frågan örn genomförandet av de sålunda angivna

synpunkterna, vill utskottet erinra örn, att riksdagens revisorer redan

under nuvarande förhållanden i vissa fall granska räkenskaper och införskaffa

uppgifter av här ifrågavarande slag. Emellertid är det enligt

utskottets mening av vikt, att uttryckliga bestämmelser örn en fullständig

granskningsrätt stadgas bland villkoren för åtnjutande av olika statsbidrag

och statsunderstöd och att detta sker redan för nästa budgetår. Utskottet

har därför ansett, att riksdagen i samband med avgivande av yttrande

över det föreliggande förslaget bör anhålla, att Kungl. Maj:t måtte

i samtliga kungörelser angående dylika bidrag och understöd intaga föreskrifter

örn redovisningsskyldighet i förekommande fall inför riksdagens

revisorer. Bestämmelserna i fråga böra följaktligen avse anslag, som beviljats

eller komma att beviljas för tiden från och med ingången av budgetåret

1931/1932, samt innebära skyldighet för vederbörande att tillhandahålla

revisorerna räkenskaper och andra för granskningen erforderliga

handlingar.

Vad åter beträffar sådana statsunderstöd, som icke utgå på grund av

utav Kungl. Majit fastställda allmänna föreskrifter, titan i stället beviljas

genom särskilda kungl, brev, lärer i sådana brev böra intagas föreskrift

örn att redovisning rörande understödens användning skall lämnas,

då så kan komma att av Kungl. Majit påkallas och i den utsträckning

Kungl. Majit må bestämma. Även beträffande dylika understöd

torde alltså revisorerna efter framställning hos Kungl. Majit kunna erhålla

sådana uppgifter, som de i förekommande fall behöva för sin

granskning.

Enligt utskottets mening måste det anses önskvärt, att även då fråga

är örn understöd av lotterimedel enahanda skyldighet stadgas. Generell

föreskrift härom synes utskottet böra meddelas av Kungl. Majit.

I samband härmed vill utskottet framhålla, att motsvarande förfaringssätt

synes böra komma till användning ifråga örn bidrag eller andra förmåner

av olika slag, som vid de affärsdrivande verken på grund av särskilda

överenskommelser lämnats vissa bolag m. fl. Föreskrifter örn redovisningsskyldighet

härför synes, då nya överenskommelser ingås, böra

inflyta i vederbörliga avtal. Vid fastställandet av affärsverkens driftkostnadsstater

lärer Kungl. Majit äga meddela beslut, som även i dylika

fall lämna riksdagens revisorer möjlighet att erhålla för deras granskning

erforderliga uppgifter.

Utskottet vill slutligen framhålla, att bestämmelser örn statsbidrag

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

17

eller statsunderstöd i vissa fall meddelats även i lagform. I anledning

härav synes det önskvärt, att Kungl. Majit vidtager erforderliga åtgärder

för vinnande av enhetlighet på förevarande område och, därest så

erfordras, för riksdagen framlägger förslag, som tillförsäkra riksdagens

revisorer motsvarande rätt, som ansetts böra stadgas såsom villkor för

enligt allmänna kungörelser utgående statsbidrag och statsunderstöd.

I övrigt har föreliggande förslag icke givit utskottet anledning till annat

uttalande än att ovan berörda granskningsrätt givetvis även måste

avse sådana fall, då för befrämjande av visst ändamål av statsmedel bestrides

hela kostnaden härför och icke endast bidrag eller understöd utgå.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Majit

a) i anledning av förevarande proposition tillkännagiva

sin ovan angivna uppfattning rörande riktlinjerna

för avlämnande till riksdagens revisorer av

räkenskaper m. m.;

b) anhålla, att Kungl. Majit ville dels i samtliga

kungörelser rörande statsbidrag eller statsunderstöd

föreskriva såsom villkor härför redovisningsskyldighet

inför riksdagens revisorer, dels ock i kungl, brev

rörande dylika understöd intaga föreskrift örn att redovisningsskyldighet

skall, i den utsträckning Kungl.

Majit må bestämma, föreligga ifråga örn medlens användning;
c)

anhålla, att Kungl. Majit ville i de fall, där bestämmelser

örn statsbidrag eller statsunderstöd fastställts

i lagform, vidtaga erforderliga åtgärder för

att även i dessa fall motsvarande redovisningsskyldighet,

som kan komma att föreskrivas i nämnda

kungörelser, må vinna tillämpning.

Stockholm den 17 april 1931.

På statsutskottets vägnar i

S. H. KVARNZELIUS.

Bihang till riksdagens protokoll 1931 ti sami. 3S haft. (Nr 90.)

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, J. L. Widell, Olof

Olsson, O. Bergqvist, J. Nilsson i Malmö, IV. J. M. Svensson i Kompersmåla, Oscar Olsson,

E. J. G. Rosén, P■ A. Bergström, K. E. Andersson i Eliantorp och K. A. S. Nylander;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, C. R. Jansson i Falun, P. Nilsson

i Bonarp, S. Bengtsson i Norup, A. A:son Törnkvist i Karlskrona, G. Strindlund, P. M. Olsson

i Blädinge, E. J. Wigforss, B. F:son Holmgren, J. Olofsson i Digernäs, 0. E. F. Järte och

C. J. Högström.

/

SH196. Stockholm, Isaac Marens Boktryckeri-Aktiebolag, 1931.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1931:342 Skrivelse till Konungen angående Kungl. Maj:ts proposition i fråga om riktlinjer för avlämnande till riksdagens revisorer av räkenskaper m. m. s. 1 i texten