Utlåtande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående stöd åt Skandinaviska Kreditaktiebolaget m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.
1932-04-04 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1932:22, Utlåtande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående stöd åt Skandinaviska Kreditaktiebolaget m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr 22.
1
Nr 22.
Ankom till riksdagens kansli den 4 april 1932 kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående
stöd åt Skandinaviska Kreditaktiebolaget m. m., dels
ock i ämnet väckta motioner.
I en till riksdagen avlåten, den 31 mars 1932 dagtecknad proposition nr 248, Propositiosom
hänvisats till bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen bemyndiga fullmäktige
i riksgäldskontoret att
dels, på i huvudsak de av chefen för finansdepartementet i ovanberörda statsrådsprotokoll
angivna villkor, å statens vägnar teckna och erlägga likvid för
förlagsbevis i Skandinaviska kreditaktiebolaget till belopp av 100 miljoner
kronor ävensom lämna samma bolag lan intill sammanlagt belopp av 115 miljoner
kronor,
dels ock ställa till Kungl. Maj :ts förfogande ett belopp av 30 miljoner kronor
att i enlighet med vad av departementschefen föreslagits användas för lämnande
av stöd åt svenska kreditinrättningar, som på grund av rådande krisläge
kunna befinnas vara i behov därav.
Föredragande departementschefen har i ärendet anfört följande:
»Sverige drabbades relativt sent av den ekonomiska kris, som, med början i
Amerika hösten 1929, under de två sista åren spritt sig över snart sagt hela
världen. Under år 1931 gjorde sig emellertid även hos oss depressionen allt
tydligare märkbar. 1 maj sistnämnda ar inträffade den österrikiska bankkrisen,
ett par månader senare följde Tysklands betalningssvårigheter, och i ^september
nödgades först England och därefter de skandinaviska länderna frångå
guldmyntfoten.
Särskilt karakteristisk för den nuvarande krisens utveckling har varit en
efter hand alltmera ökad brist på förtroende inom det internationella kreditväsendet
med därav föranledda ödesdigra rubbningar i betalnings- och likviditetsförhållandena.
På grund därav att Sverige under de senare åren i allt
högre grad och i en med hänsyn till våra resurser avsevärd omfattning dragits
in i de internationella kapitaltransaktionerna, har läget för var del skärpts
mera än eljest behövt bliva fallet.
Den allmänna förtroende- och likviditetskrisen har naturligt nog kommit att
Bihang till riksdagens protokoll 1032. S sami. 11 käft. (Nr 22.) 1
2
BanTcoutslcottets utlåtande Nr gg.
medföra en stark påfrestning för sådana företag, som äro beroende av den internationella
kapitalmarknaden, i främsta rummet för den av numera avlidne ingenjören
Ivar Kreuger ledda koncernen. Denna uppgives redan under år 1931
hava mött betydande svårigheter vid anskaffandet av det kapital, som erfordrades
för fullgörandet av vissa tidigare ingångna förpliktelser. Svårigheterna
hava ytterligare stegrats i mån som det allmänna läget försämrats och allt flera
länder infört restriktioner av olika slag mot de fria kapitalrörelserna. Koncernen
torde därigenom hava fatt betydande tillgångar fastlåsta, varigenom lånebehovet
ökades. Då tidigare uppgjorda planer att anskaffa nödiga medel genom
långfristiga kreditoperationer gått örn intet, torde koncernen hava blivit nödsakad
att i stor utsträckning tillgodose sitt kapitalbehov genom kortfristiga
krediter. I den mån som krisläget tillspetsades, har koncernen sett sig hänvisad
till att söka i ökad omfattning fylla sitt penningbehov i Sverige, vars
kapitalmarknad därigenom hårt tagits i anspråk. Då slutligen den avveckling
av vissa tillgångar, varmed man tidigare torde hava räknat för att kunna nedbringa
de korta krediterna, icke kunnat fullföljas, synas svårigheterna att
anskaffa nödiga likvida medel hava blivit övermäktiga.
I och med ingenjör Kreugers plötsliga frånfälle har krisen inträtt i ett akut
skede. Erinras må, hurusom från statsmakternas sida åtgärder ofördröjligen
vidtogos, varigenom betalningsanstånd möjliggjordes för aktiebolaget Kreuger
& Toll och ingenjör Kreugers stärbhus samt för vissa koncernen närstående
bolag och personer. Omedelbart därefter igångsattes genom opartiska utredningsmän
en objektiv och ingående granskning av Kreuger & Tolls ställning.
Av denna undersökning hava ännu icke några definitiva resultat vunnits. Klart
är dock, att bolaget lidit mycket svåra förluster. Givetvis hava även andra till
Kreugerkoncernen anslutna företag hårt drabbats av krisen.
Det är emellertid icke nog härmed. I det bekymmersamma läge, vari vårt
näringsliv redan förut befann sig såsom en följd av den rådande långvariga
depressionen, är det naturligt, att verkningarna av det inträffade gjort sig
starkt kännbara jämväl på andra områden. Inför den allmänna oro, som gripit
omkring sig, har även det bankinstitut, som varit Kreugerkoncernens främsta
svenska kreditgivare, Skandinaviska kreditaktiebolaget, fått vidkännas en
påtaglig, åtminstone temporär påfrestning.
Under åberopande av de senaste dagarnas händelser har nu Skandinaviska kreditaktiebolaget
i en till mig ställd skrivelse av den 24 mars 1932 uttalat, att
banken i synnerlig mån rönt påkänning av Kreugerkoncernens under världskrisens
fortgång alltmera ökade svårigheter. Med hänsyn till betydelsen av
att bankens mot dess solvens svarande förtroende hos allmänheten icke äventyrades
genom överhandtagande likviditetssvårigheter, funne sig banken böra
framhålla behovet av att åtgärder ofördröjligen vidtoges för bringande av erforderlig
lättnad åt banken. Någon annan utväg än en skyndsam och effektiv
stödaktion från statens sida syntes här icke vara framkomlig. Banken har
för den skull hemställt, att denna viktiga fråga måtte tagas under omedelbart
övervägande.
BanlcoutsTcottets utlåtande Nr 22.
3
Sedan jag i anledning av den sålunda gjorda framställningen anmodat bankoch
fondinspektionen att avgiva yttrande i frågan, bar inspektionen i skrivelse
den 28 mars 1932 anfört följande:
Vad till en början angår bankens ställning, så utgöras bankens egna fonder
av: grundfond 87,188,000 kronor och reservfond 94,812,000 kronor, vartill komma
andra fonder och reserverade medel omkring 11,000,000 kronor samt 1931 års
behållning 11,037,000 kronor. Bankens egna medel uppgå sålunda till sammanlagt
204,037,000 kronor. Banken har därjämte upplagt ett s. k. förlagslån å
100,000,000 kronor, med prioritet före aktierna men efter bankens övriga förbindelser.
Nämnda förlagslån är upptaget mot förlagsbevis, utfärdade den 15
juni 1925 och löpande med 572 % årlig ränta samt förfallande till betalning
den 15 juni 1940. Banken äger jämväl rätt att före den 15 juni 1940, dock tidigast
den 15 juni 1935, helt eller delvis inlösa bevisen, men i så fall till en kurs
av 103 %.
Inlåningen från allmänheten uppgick den 29 februari 1932 till 571,544,000
kronor, skulderna till inhemska banker och sparbanker ävensom till utländska
banker och bankirer till 66,235,000 kronor.
Bankens omslutning nyssnämnda dag uppgick till 985,526,000 kronor, vartill
kommo i riksbanken rediskonterade växlar ävensom garantiförbindelser för
likvider 326,190,000 kronor eller sålunda tillhopa 1,311,716,000 kronor.
Såvitt inspektionen kunnat finna är det läge, vari banken genom de på sistone
inträffade händelserna råkat, uteslutande att hänföra till bankens likviditet.
Genom engagemang, som under år 1931 ingåtts med ingenjör Ivar Kreuger och
företag, tillhörande Kreugerkoncernen, hava nämligen av de medel, vilka stått
och ställts till bankens förfogande, mycket stora belopp blivit bundna. Inspektionen
anser sig böra framhålla, att för nu ifrågavarande engagemang ställts
hypotek, som, såvitt det för inspektionen är möjligt att bedöma, måste anses
vara betryggande, men som under nu rådande förhållanden icke kan realiseras.
Enligt inspektionens förmenande äro åtgärder av nöden för att bringa banken
lättnad i dess sålunda iråkade läge, och inspektionen delar bankens uppfattning,
att i föreliggande situation den enda utvägen i sådant hänseende är en
stödaktion, i vilken staten deltager. Inspektionen vill därjämte framhålla, att,
i vilken form stödet än lämnas, de vidtagna åtgärderna böra bliva så omfattande,
att förtroendet för banken upprätthålles.
För mitt eget vidkommande delar jag bank- och fondinspektionens mening,
att ett ingripande i förevarande fall synes vara ofrånkomligt. Särskilt i nuvarande
läge med den allmänna oron på den internationella penningmarknaden,
de alltjämt tilltagande avsättningssvårigheterna i utlandet för våra exportalster,
den betydande arbetslösheten inom landet och de bekymmer, med vilka
det produktiva arbetet för närvarande har att kämpa i form av dryga räntor
och andra höga produktionskostnader, skulle en bankkris av den omfattning,
varom här är fråga, med därav föranledda kreditåtstramningar och andra följder
kunna leda till vittgående konsekvenser för vårt näringsliv, såväl jordbruk
som handel och industri, och därmed för hela vår folkhushållning. Det synes
mig därför vara en angelägenhet av utomordentlig vikt, att effektiva åtgärder
skyndsamt vidtagas, så att förtroendet för vårt kreditväsen icke äventyras,
utan det lugn, som allmänheten hittills med fog visat, allt framgent kan bibehållas.
Härvid lärer under nu rådande exceptionella förhållanden ett effek
-
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 22.
tivt stöd från statens sida näppeligen kunna undvaras. Därutöver torde emellertid
böra påkallas en samfälld medverkan från landets privata banker. Stöd
från statens sida synes mig så mycket hellre böra lämnas, som det, enligt vad
bank- och fondinspektionen framhållit, i förevarande fall torde gälla en likviditetsfråga,
vadan statens bistånd, även örn detsamma måste bliva av betydande
omfattning, under en normal utveckling icke synes innebära förlustrisk för
statens del.
Med utgångspunkt från nu angivna allmänna synpunkter hava under de senaste
dagarna hållna överläggningar resulterat i ett förslag till stödaktion av
huvudsakligen följande innehåll:
1. Staten tecknar genom riksgäldskontoret förlagsbevis i Skandinaviska
kreditaktiebolaget för 100 miljoner kronor, löpande med 5.5 procent ränta.
Förlagslånet skall hava samma rätt som bankens 5.5 procent förlagslån av år
1925. Förlagsbevisen, som i mån så finnes lämpligt må av staten försäljas,
skola vara till fullo inlösta senast den 15 juni 1940. Skandinaviska kreditaktiebolaget
är berättigat att, i den mån lånet alltjämt befinner sig i statens
ägo, när som helst inlösa större eller mindre del därav. Därest avbetalning
verkställes å 1925 års förlagslån, skall samtidigt minst samma belopp i staten
tillhöriga förlagsbevis av det nya lånet inlösas.
2. Staten lämnar genom riksgäldskontoret Skandinaviska kreditaktiebolaget
lån, löpande med 5.5 procent ränta, å intill 115 miljoner kronor. För krediten
pantförskrivas vissa i riksbanken nu belånade eller andra likvärdiga förbindelser
å motsvarande belopp med tillhörande säkerheter.
Krediten förutsättes amorteringsfri under åren 1932 och 1933. Varje följande
år amorteras en tiondel av ursprungliga beloppet, med rätt för Skandinaviska
kreditaktiebolaget att när som helst inbetala hela krediten eller göra
större avbetalningar än som sålunda stipulerats.
3. För att ytterligare stärka Skandinaviska kreditaktiebolagets likviditet
insätta ett antal svenska affärsbanker på depositions- eller kapitalräkning i kreditbolaget
ett belopp av tillhopa 40 miljoner kronor, bundet på ett år, varvid förutsättningen
är, att minst halva beloppet kommer att kvarstå ytterligare ett år.
4. Så länge staten innehar någon del av det under punkt 1) omnämnda förlagslånet
eller den under punkt 2) omförmälda krediten ej är till fullo gulden,
äger Skandinaviska kreditaktiebolaget icke till sina aktieägare utdela mer
än högst 5.5 procent eller, med avrundning uppåt, 8 kronor per aktie (som
nominellt lyder å 142 kronor). Det förutsättes, att någon utdelning icke äger
rum innevarande år.
Förslaget innebär sålunda i huvudsak, att Skandinaviska kreditaktiebolagets
likviditet skulle stärkas genom att banken tillföras dels 100 miljoner kronor
genom nya förlagsbevis, tecknade av staten, med inlösningsskyldighet
först den 15 juni 1940, dels intill 115 miljoner kronor i av staten beviljade
långfristiga lån, ''dels slutligen 40 miljoner kronor, som skola av svenska
banker insättas på räkning i kreditbolaget med bundenhet på viss tid. De av
staten lämnade tillskotten, som skola löpa med 5.5 procent ränta, kunna när
som helst av banken återbetalas. Intill dess så till fullo skett, skall utdelningen
å aktierna i banken vara begränsad till belopp, som nära motsvarar nämnda
procentsats. Det förutsättes, att särskilt avtal träffas mellan riksgäldskontoret
och Skandinaviska kreditaktiebolaget, däri de närmare villkoren för
den ifrågavarande stödaktionen fixeras.
Bankoutskottets utlåtande Nr 22.
5
Med hänsyn till nuvarande ovissa läge torde emellertid klokhet och förtänksamhet
bjuda, att medel göras tillgängliga att möta eventuellt framträdande
ytterligare behov av stöd åt det svenska kreditväsendet. För detta ändamål
synes mig ett belopp av förslagsvis 30 miljoner kronor böra ställas till Kungl.
Maj:ts förfogande att användas i den mån särskilt behov av bistånd från
statens sida kan konstateras föreligga och där dylikt bistånd synes bliva av
verklig betydelse. Inför den nuvarande knappheten på arbetstillfällen och i
ett läge, där bland annat ur handelsbalansens synpunkt det är av yttersta
vikt att söka så långt görligt är uppehålla det produktiva arbetet, måste det
vara angeläget att undvika rubbningar inom penningväsendet och kreditgivningen.
Huruvida ett dylikt bistånd bör lämnas genom teckning av förlagsbevis,
insättande av medel, bundna på viss tid, eller på annat sätt kan givetvis
icke på förhand avgöras. Bestämmandet härutinnan torde böra ankomma på
Kungl. Majit, sedan fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret
beretts tillfälle att yttra sig i ämnet. Därest stödaktion av den art, jag
här angivit, skulle visa sig påkallad, förutsätter jag, att jämväl de svenska
bankerna, i känsla av solidaritet och gemensamt ansvar för upprätthållandet
av landets kreditväsen, skola vara beredda att lämna en effektiv medverkan.
Enligt den plan till stödåtgärder, som jag i det föregående skisserat, skulle
av staten ställas till förfogande 100 miljoner kronor för tecknande av förlagsbevis
i Skandinaviska kreditaktiebolaget, intill 115 miljoner kronor för lämnande
av långfristiga lån till samma bolag samt 30 miljoner kronor för ytterligare
stödaktioner, som kunna visa sig påkallade. Sammanlagda beloppet utgör
alltså 245 miljoner kronor. Medelsanskaffningen bör ombesörjas av riksgäldskontoret
och synes lämpligen kunna tillgå sålunda, att, i den mån andra
medel icke finnas tillgängliga, skattkammarväxlar tillhandahållas i erforderlig
omfattning.
över den upprättade planen till stödåtgärder hava fullmäktige i riksbanken
och fullmäktige i riksgäldskontoret satts i tillfälle att avgiva yttrande.
Fullmäktige i riksbanken hava i utlåtande den 30 mars 1932 till svar härå
anfört följande:
Fullmäktige hava under hand erhållit del av ett av bank- och fondinspektionen
avgivet den 28 i denna månad dagtecknat yttrande angående Skandinaviska
kreditaktiebolagets ställning. Därav framgår, att bankens iråkade svårigheter
enligt inspektionens åsikt äro att tillskriva dess bristande likviditet.
Enligt inspektionens förmenande äro åtgärder därför av nöden för att bringa
banken lättnad och inspektionen anser, att i föreliggande situation den enda
utvägen i sådant hänseende är en stödaktion i vilken staten deltager. Inspektionen
framhåller därjämte, att, i vilken form stödet än lämnas, de vidtagna
åtgärderna böra bliva så omfattande, att förtroendet för banken upprätthålles.
Även enligt fullmäktiges mening är Skandinaviska kreditaktiebolagets likviditet
så ansträngd, att åtgärder till dess förbättrande synas nödiga, och hava
fullmäktige icke något att erinra mot de i detta syfte föreslagna anordningarna.
Fullmäktige förutsätta härvid, att de nya medel, vilka tillföras Skandinaviska
kreditaktiebolaget, i erforderlig omfattning användas för nedbringande av
bankens förbindelser till riksbanken, varigenom vinnes, att de ifrågasatta transaktionerna
icke medföra ökning av riksbankens sedelutgivning.
6
BanTcoutsTcottets utlåtande Nr n.
Motion
1:346.
Motion
II: 509.
Utskottet.
Under åberopande av vad sålunda anförts, hava bankofullinäktige tillstyrkt
åtgärder i överensstämmelse med de i förslaget angivna riktlinjerna.
Jämväl riksgäldsfullmäktige hava i utlåtande den 30 mars 1932 meddelat,
att fullmäktige ansåge sig böra tillstyrka de ifrågasatta åtgärderna.»
I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft två i anledning
av densamma väckta motioner, nämligen motionen i första kammaren,
nr 346, av herr Björnsson jämte fyra andra av kammarens ledamöter samt
motionen i andra kammaren, nr 509, av herr Magnusson i Skövde.
I förstnämnda motion anföres och hemställes följande:
»I Kungl. Maj:ts proposition nr 248 föreslås, att ett belopp av sammanlagt
215. miljoner kronor skall användas till en stödaktion till förmån för Skandinaviska
kreditaktiebolaget. Med hänsyn till de väldiga summor, med vilka
staten. sålunda skall engageras i Skandinaviska kreditaktiebolaget, synes det
vara rimligt, att staten också tillser, att det allmänna erhåller ett tillbörligt inflytande
uti bankens ledning.
Med åberopande av det anförda hemställes, att riksdagen måtte besluta, att, vid
upprättandet av avtal med Skandinaviska kreditaktiebolaget örn stödaktionen,
staten betingar sig, att riksgäldskontoret skall äga utse direktörer i banken vid
sidan av de av bolagsstämman eller styrelsen utsedda direktörerna med befogenhet
a,tt kunna förhindra åtgärder, vilka icke överensstämma med det allmännas
intresse eller kunna äventyra bankens soliditet.»
I sistnämnda motion anföres och hemställes följande:
»I anslutning till av mig i andra kammaren vid avlämnandet av Kungl.
Maj :ts proposition nr 248 gjorda uttalandet,, vartill hänvisas, och till sakförhållandena,
att en stödaktion av tillnärmelsevis i nämnda proposition föreslagna
omfattning icke tillförene ifrågasatts samt till förefintliga risker att, förutom
nu kända orsaker till bristande likviditet, nya sådana kunna inom relativt kort
tidrymd framträda.och av denna anledning alla av Skandinaviska kreditaktiebolaget
under den tid stödaktionen omfattar intjänade medel böra reserveras till
fullgörande av bankens skuldförbindelser, får jag härmed hemställa, att riksdagen
såsom villkor för bifall till det av Kungl. Maj :t i proposition nr 248 föreslagna
stödet åt Skandinaviska kreditaktiebolaget föreskriver, att, intill dess av
staten försträckta belopp till statsverket återbetalats, eller det efter senare prövning.
och beslut av Konung och Riksdag annorlunda prövas skäligt, någon utdelning
å aktier i Skandinaviska kreditaktiebolaget icke må få äga rum.»
I syfte att erhålla grundval för ett i möjligaste mån ingående bedömande av
såväl Skandinaviska kreditaktiebolagets ställning som ock vissa förhållanden
i övrigt av betydelse för den föreliggande frågans behandling har utskottet inhämtat
upplysningar dels av förste deputeraden i riksbanken, bankinspektören
samt sparbanksinspektören, dels ock av generaldirektören T. Nothin i egenskap
av utredningsman för granskning av aktiebolaget Kreuger & Tolls ställning.
Av de uppgifter, som sålunda erhållits till komplettering av den i propositionen
lämnade utredningen, har utskottet funnit bestyrkt, att Skandinaviska
kreditaktiebolagets likviditet på grund av omständigheter, som i propositionen
berörts, för närvarande är så ansträngd, att särskilda åtgärder för lättnad åt
Bankoutskottets utlåtande Nr 22.
7
banken måste anses erforderliga för att undvika en rubbning i det allmänna förtroendet
för banken. Att ett stöd i sådant syfte i detta fall lämnas, torde med
hänsyn till bankens betydande omfattning och centrala ställning såsom kreditinstitut
för stora delar av landets näringsliv få betraktas såsom ett viktigt allmänt
intresse. Till belysande härav må beträffande bankens kreditgivning
framhållas att — även örn bland bankens engagemang de åt företag, anslutna
till Kreugerkoncernen, beviljade försträckningama intaga en framträdande
plats — den övervägande delen av engagemangen utgöres av andra krediter,
vilka hänföra sig till ett mycket stort antal låntagare, representerande
praktiskt taget alla områden av svensk företagsamhet och fördelade på så gott
som alla delar av landet. Uppenbarligen skulle vid nu angivna förhållanden en
av inträdda likviditetssvårigheter framkallad rubbning i allmänhetens förtroende
till banken med därav följande svårigheter för den kreditgivning, som är
nödvändig för fortsatt uppehållande av denna företagsamhet, i det nuvarande
tidsläget komma att föranleda djupgående störningar i näringslivet och därigenom
medföra en högst avsevärd skärpning av den rådande krisen med en
mycket betydande ökning av arbetslösheten såsom en av de ofrånkomliga följderna.
Med hänsyn härtill samt då en skyndsam och tillika effektiv
lättnad för banken synes kunna åvägabringas endast genom ingripande från
statens sida, vill utskottet för sin- del i likhet med departementschefen tillstyrka,
att åtgärder för ett sådant ingripande vidtagas. En förutsättning för stödåtgärder
från statens sida bör emellertid, såsom i propositionen föreslagits,
lämpligen vara, att andra enskilda banker lämna sin medverkan till sådana
åtgärder.
Vid den undersökning av Skandinaviska kreditaktiebolagets ställning, som
utskottet med ledning av tillgängligt material företagit, har utskottet kommit
till den uppfattningen, att en stödaktion av den omfattning, vilken i propositionen
föreslagits och varigenom lättnad skulle beredas banken med tillhopa icke
mindre än 255 miljoner kronor, under föreliggande förhållanden kan anses
tillräcklig för vinnande av det med åtgärden avsedda syftet. Såvitt utskottet
vid sin granskning kunnat finna, lärer också en hjälp av denna omfattning kunna
lämnas utan att vid normal utveckling på det ekonomiska området risk för
förlust för staten behöver uppstå.
På grund av det anförda vill utskottet för sin del i princip biträda det förslag,
som i propositionen framlagts.
Vad i propositionen föreslagits beträffande det närmare sättet för den statliga
stödaktionens genomförande giver utskottet anledning till uttalanden i följande
hänseenden.
I fråga örn det förlagslån å 100 miljoner kronor, som riksgäldskontoret skulle
teckna i Skandinaviska kreditaktiebolaget, innebär Kungl Maj :ts förslag, att
detta lån skulle erhålla samma rätt som bankens år 1925 utgivna förlagslån.
Inom utskottet har ifrågasatts, att statens här avsedda kapitaltillskott skulle
lämnas i sådan form, att staten för detsamma erhölle bättre rätt till betalning
ur bolagets tillgångar än som tillkommer innehavarna av förlagsbevis tillhörande
1925 års förlagslån. Efter övervägande av olika på frågan inverkande
8
Bankoutslottets utlåtande Nr 22.
omständigheter har utskottet emellertid ansett sig böra på denna punkt biträda
Kungl. Maurts förslag. Mot den av Kungl. Maj:t föreslagna räntesatsen av 5.5
procent finner utskottet ej anledning till erinran.
Med avseende å det lån till belopp av intill 115 miljoner kronor, som därutöver
skulle lämnas banken, har Kungl. Majit föreslagit, att detta skulle löpa
med en för hela lånetiden fixerad ränta av 5.5 procent. Utskottet har för sin del
funnit skäligt, att räntan för ifrågavarande lån utgår efter en räntefot, som
med en procent överstiger riksbankens vid varje tidpunkt gällande officiella
diskonto för växlar på högst tre månader, dock lägst efter 5.5 procent.
Vad härefter angår frågan örn begränsning av rätten till utdelning åt bankens
aktieägare, går Kungl. Maj :ts förslag i detta hänseende ut på att, så länge staten
innehar någon del av förlagslånet å 100 miljoner kronor eller lånet å intill
115 miljoner kronor icke är tillfullo guldet, banken icke skulle äga utdela mer
än högst 5.5 procent eller, efter avrundning uppåt, 8 kronor per aktie. I motionen
II: 509 har ifrågasatts, att såsom villkor för lånen skulle stadgas förbud mot
varje utdelning till aktieägarna, så länge av staten försträckta belopp icke
återbetalats eller statsmakterna efter prövning annorlunda medgivit. Enligt
utskottets mening skulle emellertid ett dylikt villkor vara ägnat att motverka
syftet med den föreslagna stödaktionen och jämväl i övrigt ur flera
synpunkter vara mindre lämpligt. Icke minst torde vid denna frågas bedömande
böra tagas hänsyn till betydelsen jämväl ur statens synpunkt av att hos bankens
talrika aktieägare bibehålies det starkare intresse av bankens skötsel, som möjligheten
till utdelning måste innebära. På grund av vad nu anförts avstyrker
utskottet bifall till motionen. Däremot finner utskottet påkallat att,
såsom i propositionen föreslagits, maximering av utdelningen äger rum under
den tid, banken åtnjuter lån från statens sida. Mot den av Kungl. Maj :t föreslagna
maximeringen till 8 kronor per aktie har utskottet ansett sig icke böra
framställa erinran. En dylik maximering innebär uppenbarligen icke, att från
statens sida avses att en utdelning med nämnda procentsats under alla förhållanden
bör äga rum. Erågan, huruvida och i vad mån utdelning till aktieägarna
inom den angivna maximigränsen bör ske, är givetvis beroende av örn banken
för det verksamhetsår, bokslutet avser, kan uppvisa sådant driftsresultat, att
vinstmedel för utdelning stå till förfogande efter det erforderliga avskrivningar
ägt rum och tillgångarna upptagits till betryggande värden. I likhet med
vad i propositionen uttalats, förutsätter utskottet, att någon utdelning icke
äger rum under innevarande år.
I detta sammanhang har utskottet ansett sig böra understryka vikten av
att omkostnaderna för banken i möjligaste mån begränsas.
I samband med villkoren för den förordade stödaktionen har utskottet vidare
till behandling förehaft den i motionen I: 346 berörda frågan örn kontroll från
statens sida över bankens verksamhet. Motionärernas förslag innebär i detta avseende,
att såsom förutsättning för stödaktionen skulle stadgas, att riksgäldskontoret
skulle vid sidan av de av styrelsen utsedda direktörerna äga tillsätta
direktörer i banken med befogenhet att förhindra åtgärder, vilka icke överensstämma
med det allmännas intresse eller kunna äventyra bankens soliditet.
Detta förslag har utskottet av flera skäl ansett sig icke kunna biträda. Efter
Bankoutslcottets utlåtande Nr 22.
9
utskottets uppfattning skulle en anordning, varigenom staten toge direkt del i
bankens ledning, kunna föranleda en olämplig uppdelning av ansvaret för
bankens skötsel samt jämväl i övrigt vara ägnad att medföra konsekvenser,
vilka nu ej kunna överblickas. Utskottet avstyrker alltså bifall till motionen.
Enligt utskottets mening får emellertid en förstärkt kontroll från det allmännas
sida över bankväsendet anses vara i och för sig högeligen önskvärd. Erfarenheten
har såväl nu som tidigare visat, att bank- och fondinspektionen
med nuvarande organisation ingalunda alltid kan utöva den förebyggande verksamhet,
som med denna institution torde hava avsetts. En förstärkning och
utbyggnad av inspektionen synes utskottet vara ett oeftergivligt villkor för ernående
av en tillfredsställande tillsyn över bankerna, och anstalter härför böra
efter utskottets uppfattning utan dröjsmål komma till stånd. Utskottet förutsätter,
att Kungl. Maj:t tager denna fråga under skyndsamt övervägande och
vidtager de åtgärder, som i det angivna syftet kunna finnas påkallade. Därest
för en lösning av frågan riksdagens medverkan prövas erforderlig, utgår utskottet
från att förslag härutinnan förelägges innevarande års riksdag. I den
mån särskild kontroll påkallas beträffande kreditinstitut, som erhållit försträckning
genom statliga organ, torde det kunna ankomma på dessa organ att
åvägabringa sådan särskild kontroll.
Vad Kungl. Majit i övrigt föreslagit beträffande stöd åt Skandinaviska
kreditaktiebolaget har ej givit utskottet anledning till erinran eller särskilt
uttalande.
Innan beslut från Kungl. Maj :ts sida meddelas angående utbetalande av de
i det föregående omförmälda lånebeloppen, torde i fråga örn de närmare villkoren
för försträckningarna böra föreligga ett mellan riksgäldskontoret och
Skandinaviska kreditaktiebolaget upprättat avtal av beskaffenhet att kunna
av Kungl. Majit godkännas.
Vad slutligen angår det i propositionen innefattade förslaget om ställande
till Kungl. Maj :ts förfogande av ett belopp av 30 miljoner kronor att användas
för eventuellt behövligt stöd åt andra kreditinrättningar, ämnar utskottet längre
fram under riksdagen avgiva särskilt utlåtande i anledning av detta förslag;
vilket utskottet härigenom får för riksdagen
anmäla.
På grund av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Majits förevarande
proposition, i vad densamma nu är föremål för prövning, och
med avslag å de i ämnet väckta motionerna I: 346 och lii 509,
må bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att å statens
vägnar teckna och erlägga likvid för förlagsbevis i Skandinaviska
kreditaktiebolaget till belopp av 100 miljoner kronor
ävensom lämna samma bolag lån intill sammanlagt belopp av
115 miljoner kronor, allt på i huvudsak följande villkor:
1. Förlagsbevisen å tillhopa 100 miljoner kronor skola löpa
med 5.6 procent ränta. Förlagslånet skall hava samma rätt
som bankens 5.5 procent förlagslån av år 1925. Eörlagsbevi
-
10
Bankoutskottets utlåtande Nr 22.
sen, som i den mån så finnes lämpligt må av riksgäldskontoret
försäljas, skola vara till fullo inlösta senast den 15 juni 1940.
Skandinaviska kreditaktiebolaget är berättigat att, i den mån
lånet alltjämt befinner sig i riksgäldskontorets ägo, när som
Helst inlösa större eller mindre del därav. Därest avbetalning
verkställes å 1925 års förlagslån, skall samtidigt minst samma
belopp i riksgäldskontoret tillhöriga förlagsbevis av det nya
lånet inlösas.
2. Å omförmälda lån å intill 115 miljoner kronor skall ränta
utgå efter en räntefot, som med en procent överstiger riksbankens
officiella diskonto för växlar på högst tre månader,
dock lägst efter 5.5 procent. För lånet pantförskrivas vissa i
riksbanken nu belånade eller andra likvärdiga förbindelser å
motsvarande belopp med tillhörande säkerheter.
Lånet är amorteringsfritt under åren 1932 och 1933. Varje
följande år amorteras en tiondel av ursprungliga beloppet, med
rätt för Skandinaviska kreditaktiebolaget att när som helst
inbetala hela lånet eller göra större avbetalningar än som sålunda
stipulerats.
3. Under punkterna 1) och 2) angivna belopp utbetalas
under villkor, att ett antal svenska affärsbanker på depositions-
eller kapitalräkning hos Skandinaviska kreditaktiebolaget
insätta ett belopp av tillhopa 40 miljoner kronor, bundet
på ett år, varvid förutsättningen är, att minst halva beloppet
kommer att kvarstå ytterligare ett år.
4. Så länge riksgäldskontoret innehar någon del av det under
punkten 1) omnämnda förlagslånet eller det under punkten
2) omförmälda lånet ej är till fullo guldet, äger Skandinaviska
kreditaktiebolaget icke till sina aktieägare utdela mer än högst
5.5 procent eller, med avrundning uppåt, 8 kronor per aktie.
Dör år 1931 må ej någon utdelning lämnas.
Stockholm den 4 april 1932.
På bankoutskottets vägnar:
C. E. SVENSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Gustafsson i Stensholm, Lindgren,
Johansson i Östersund, Johansson i Friggeråker, Ström i Lidköping*, Stendahl och
Möller;
från andra kammaren: herrar Bäcklund, Lovén, Svensson i Betingetorp, Wikström,
Ryberg, Carlsson i Solberga, Wigforss och Leffler.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Bankoutskottets utlåtande Nr 22.
11
Reservationer:
av herrar C. E. Svensson, Ström i Lidköping, Möller, Bäcklund, Lovén och
Wigforss, vilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hava följande
lydelse:
»I syfte att erhålla-----dock lägst efter 5.5 procent (lika nied ut
skottets
utlåtande sid. 6—8).
Vad härefter angår frågan om begränsning av rätten till utdelning åt bankens
aktieägare, innebär Kungl. Maj:ts förslag i detta avseende att, så länge staten
innehar någon del av förlagslånet å 100 miljoner kronor eller lånet å intill 115
miljoner kronor icke är tillfullo guldet, bolaget icke skulle äga utdela mer än
högst 5.5 procent eller, efter avrundning uppåt, 8 kronor per aktie. I motionen
II: 509 har ifrågasatts, att såsom villkor för stödaktionen skulle stadgas förbud
mot varje utdelning till aktieägarna, så länge av staten försträckta belopp
icke återbetalats eller statsmakterna efter prövning annorlunda medgivit. För
sin del vill utskottet i detta avseende framhålla, att någon utdelning till aktieägarna
uppenbarligen icke kan ifrågakomma, förrän bankens ställning blivit
på sådant sätt konsoliderad, att verkliga vinstmedel kunna anses stå till förfogande.
Detta förutsätter i sin thr, att erforderliga avskrivningar ägt rum
och att tillgångarna äro upptagna till fullt betryggande värden. I syfte bland
annat att ernå garantier för att dessa synpunkter i tillbörlig mån beaktas, kommer
utskottet i det följande att föreslå en särskild anordning i fråga örn kontroll
över bankens verksamhet. Då frågan örn förutsättningarna för utdelning
och örn utdelningens storlek emellertid blir beroende av den kommande tidens
ekonomiska utveckling, synes det icke vara lämpligt att i förväg angiva någon
viss utdelningsprocent som den rimliga eller den högsta, enär en dylik
anordning kunde giva anledning till den missuppfattningen, att aktieägarna
skulle kunna göra anspråk på den nämnda utdelningen.
I detta sammanhang har utskottet, såsom nyss antytts, ansett sig böra ingå
på den i motionen 1:346 berörda frågan örn kontroll från statens sida över
banken. Då utskottet funnit sig kunna tillstyrka en stödaktion från statens sida
av den storlek, som Kungl. Majit föreslagit, har det synts utskottet vara
oeftergivligt, att staten säkerställer en mera effektiv kontroll över bankens
verksamhet och skötsel än som är möjlig genom bank- och fondinspektionen
eller på de vägar, som eljest kunnat stå till buds. Lika litet som en enskild
långivare bör staten underlåta att bevaka sina intressen hos gäldenären. Då
det gäller en så avsevärd lånetid och ett så omfattande företag, som här avses,
torde detta icke kunna ske med mindre ett särskilt ombud för staten sättes i
tillfälle att kontinuerligt följa bankens verksamhet och utveckling.
Det synes lämpligt, att riksgäldskontoret såsom långivare å statens vägnar
anförtros uppgiften att utse ett sådant ombud. Ombudet torde böra erhålla
12
B anie out skottets utlåtande Nr SS.
ställning såsom jourhavande direktör i banken. Med avseende å den jourhavande
direktörens uppgift må framhållas, att han icke bör deltaga i beslut örn
beviljandet av krediter eller avslutandet av andra bankaffärer. Han bör
emellertid närvara vid styrelse- och direktionssammanträden med rätt att där
yttra sig örn föreslagna affärer av alla slag, därvid uppmärksamhet givetvis
i främsta rummet bör ägnas åt sådana transaktioner, som äro av större omfattning
eller innebära större engagemang eller vilka eljest äro av beskaffenhet
att inverka på statens intressen såsom fordringsägare. Därest den jourhavande
direktören finner viss åtgärd anmärkningsvärd, bör han därom göra anmälan
hos riksgäldskontoret. Alldeles särskilt bör han övervaka, att icke genom
en oförsiktig utdelningspolitik bankens möjligheter att infria sina förbindelser
försvåras eller företaget eljest tillfogas skada. Han bör sålunda följa arbetet
med uppgörande av bankens bokslut och därvid tillse, att erforderliga avskrivningar
äga rum. Banken bör icke äga rätt att besluta utdelning till
aktieägare, därest ej jourhavande direktören uttryckligen tillstyrkt utdelningen.
Närmare föreskrifter angående den jourhavande direktörens uppgifter synas
böra meddelas genom av riksgäldskontoret utfärdad instruktion. Direktören
torde böra åtnjuta avlöning av bankens medel med belopp, som bestämmes av
riksgäldskontoret.
Oavsett det nu angivna särskilda, kontrollorgan för Skandinaviska kreditaktiebolaget,
som synts böra påkallas av den här avsedda stödaktionen, har utskottet
emellertid vid behandlingen av förevarande ärende kommit till den uppfattningen,
att den tillsyn över bankväsendet i allmänhet, som verkställes genom
bank- och fondinspektionen, för närvarande icke fungerar med tillräcklig effektivitet
samt att det därför får anses nödvändigt, att en förbättring av inspektionens
möjligheter härutinnan åvägabringas genom en förstärkning av inspektionens
arbetskrafter. Utskottet förutsätter, att Kungl. Maj:t tager denna
fråga under närmare övervägande samt vidtager de åtgärder, vilka för vinnande
av nämnda syfte kunna finnas påkallade.
Slutligen anser sig utskottet med avseende å Skandinaviska kreditaktiebolaget
böra understryka vikten av att vissa högre löner samt arvoden, tantiem och
övriga omkostnader för banken i möjligaste mån begränsas.
Vad Kungl. Majit i övrigt föreslagit-----i anledning av detta
förslag; vilket utskottet härmed får för riksdagen anmäla (lika med utskottets
utlåtande sid. 9).
På grund av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av dels Kungl. Maj :ts förevarande
proposition, i vad densamma nu är föremål för prövning,
dels ock de i ämnet väckta motionerna I: 346 och II: 509, må
bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att å statens vägnar
teckna och erlägga likvid för förlagsbevis i Skandinaviska
kreditaktiebolaget till belopp av 100 miljoner kronor ävensom
Bankoutskottets utlåtande Nr 22.
13
lämna samma bolag lån intill sammanlagt belopp av 115 miljoner
kronor, allt på i huvudsak följande villkor:
1. Förlagsbevisen å tillhopa 100 miljoner kronor skola
löpa med 5.5 procent ränta. Förlagslånet skall hava samma
rätt som bankens 5.5 procent förlagslån av år 1925. Förlagsbevisen,
som i den mån så finnes lämpligt må av riksgäldskontoret
försäljas, skola vara till fullo inlösta senast den 15
juni 1940. Skandinaviska kreditaktiebolaget är berättigat att,
i den mån lånet alltjämt befinner sig i riksgäldskontorets ägo,
när som helst inlösa större eller mindre del därav. Därest
avbetalning verkställes å 1925 års förlagslån, skall samtidigt
minst samma belopp i riksgäldskontoret tillhöriga förlagsbevis
av det nya lånet inlösas.
2. Å omförmälda lån å intill 115 miljoner kronor skall ränta
utgå efter en räntefot, som med en procent överstiger riksbankens
officiella diskonto för växlar på högst tre månader,
dock lägst efter 5.5 procent. För lånet pantförskrivas vissa i
riksbanken nu belånade eller andra likvärdiga förbindelser å
motsvarande belopp med tillhörande säkerheter.
Lånet är amorteringsfritt under åren 1932 och 1933. Varje
följande år amorteras en tiondel av ursprungliga beloppet, med
rätt för Skandinaviska kreditaktiebolaget att när som helst
inbetala hela lånet eller göra större avbetalningar än som sålunda
stipulerats.
3. Under punkterna 1) och 2) angivna belopp utbetalas
under villkor, att ett antal svenska affärsbanker på depositions-
eller kapitalräkning hos Skandinaviska kreditaktiebolaget
insätta ett belopp av tillhopa 40 miljoner kronor, bundet
på ett år, varvid förutsättningen är, att minst halva beloppet
kommer att kvarstå ytterligare ett år.
4. Så länge riksgäldskontoret innehar någon del av det
under punkt 1) omnämnda förlagslånet eller det under punkt 2)
omförmälda lånet ej är till fullo guldet, äger riksgäldskontoret
utse en jourhavande direktör i Skandinaviska kreditaktiebolaget.
Denne skall hava att kontinuerligt följa och kontrollera
bolagets verksamhet samt till riksgäldskontoret avgiva rapporter
över bolagets ställning. Han skall ägna särskild uppmärksamhet
åt boksluts uppgörande och därvid tillse, att erforderliga
avskrivningar äga rum.
5. Så länge riksgäldskontoret innehar någon del av det under
punkten 1) omnämnda förlagslånet eller det under punkten
2) omförmälda lånet ej är till fullo guldet, äger Skandinaviska
kreditaktiebolaget icke till sina aktieägare verkställa utdelning
med mindre den i punkt 4) omnämnda jourhavande direktören
14
Bankoutskottets utlåtande Nr 22.
tillstyrkt utdelningen. För år 1931 må ej någon utdelning lämnas.
» ; samt
av herrar Stendahl, Johansson i Friggeråker och Ryberg, vilka ansett den
föreslagna försträckningen å 100 miljoner kronor böra lämnas i sådan form, att
staten för densamma erhölle bättre rätt till betalning ur bolagets tillgångar
än innehavarna av bolagets förlagsbevis av år 1925.
Stockholm 1932. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.
321084
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1932:93 Riksdagens skrivelse Nr 93 s. 3 i texten