Sök i Ratio Lex

Utlåtande angående reglering av utgifterna för kapitalökning för budgetåret 193211933 i vad angår jordbruksar enden.

1932-04-19 · 27 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 26 av 27 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1932:38, Utlåtande angående reglering av utgifterna för kapitalökning för budgetåret 193211933 i vad angår jordbruksar enden.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 38.

1

Nr 38.

Ankom till riksdagens kansli den 19 mars 1932 kl. 2 e. m.

Utlåtande angående reglering av utgifterna för kapitalökning för

budgetåret 193211933 i vad angår jordbruksar enden.

(lia avd.)

Med anledning av de till jordbruksutskottet hänvisade i statsverkspropositionen

gjorda framställningar, som röra utgifter för kapitalökning,

får utskottet avgiva följande yttrande och förslag.

Statens iifSärsverksamhet.

Statens domäners fond.

l:o) Förnyelsefonden för återväxtkostnader m. m. I punkt 1 av den

till innevarande riksdag avlåtna statsverkspropositionen, avdelning Utgifter

för kapitalökning, i växt angår jordbruksdepartementet, har Kungl.

Majit föreslagit riksdagen förklara, att riksdagen intet har att erinra

mot att domänverkets förnyelsefond för återväxtkostnader, vilken fond

härefter torde böra benämnas fömyelsefonden för återväxtkostnader

m. m., må användas för bestridande av kostnader jämväl för anläggning

av vägar för domänverkets behov.

Beträffande utredningen i ärendet hänvisas till statsrådsprotokollet.

(Utgifter för kapitalökning, Bil. 5, sid. 1—6.)

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft två inom Motioner,

riksdagen väckta, till utskottet hänvisade likalydande motioner, nämligen

Ii 119 av herr Möller m. fl. och lii 205 av herr Hansson i Stockholm

m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit

anhålla, att Kungl. Majit ville vidtaga åtgärder i syfte, dels att åtminstone

5 miljoner kronor av domänverkets förnyelsefond för återväxtkostnader

— under beaktande av tillgången på olika orter av ledig arbetskraft

— under 1932 ställes till förfogande för skogsvårdande arbeten,

dels att intill en femtedel av detta belopp må användas till nyanläggning

av vägar, som avse en förbättrad skogsvård.

Bihang till riksdagens protokoll 193%. 10 sami. lii hafi. (Nr 33.) I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Jordbruksutskottets utlåtande Nr

Beträffande de skäl, som anförts till stöd härför, hänvisas tili motionerna.

I statsrådsprotokollet vid. avlåtande till riksdagen av Kungl. Maj:ts

proposition den 14 januari 1916, nr 25, förordade föredragande departementschefen,

att av bruttoinkomsten från statens skogsdomäner för 1917

skulle avsättas fem procent till en förnyelsefond för återväxtkostnader.

Ur denna fond skulle, i den mån fondens tillgångar därtill räckte, bestridas

alla återväxtkostnader, däri inbegripet kostnader lör markförbättrings-

och föryngringsåtgärder. I skrivelse den 29 april 1916, nr 86,

uttalade riksdagen i anledning härav, att riksdagen i likhet med departementschefen

holle före, att åtgärder för markens förbättring för skogsändamål

och för skogens föryngring borde vidtagas, i samma mån som

skogarna avverkades, samt att riksdagen funne det välbetänkt att såsom

föreslagits avsätta ett efter en viss procent av domänfondens bruttoinkomst

av skogsmedel för året beräknat belopp till täckande av återväxtkostnader.

Jämlikt Kungl. Maj:ts proposition nr 62 till 1919 års riksdag och riksdagens

skrivelse den 11 juni 1919, nr 323, höjdes avsättningen till fonden

från och med 1920 till sex procent å skogsdomänernas bruttoinkomst; och

skedde avsättning efter sistnämnda procenttal till och med 1923.

Från och med 1924 hava jämlikt beslut av Kungl. Majit, som dåmera

hade att fastställa driftskostnadsstat för domänverket, något skiftande

principer tillämpats under olika år i fråga örn avsättningen till förnyelsefonden.

För åren 1924—1926 bestämdes avsättningen till sex procent

av rotvärdet av det från statens skogar avverkade virket. Från och med

1927 har avsättningen fastställts till viss procent av överavvei''kningens

efter särskilda grunder bestämda värde. Avsättningsprocenten har utgjort

för 1927 fyrtio procent, för 1928 och 1929 femtio procent, för 1930

fyrtio procent, för 1931 trettiofem procent och för 1932 tio procent.

Under de senaste åren hava till förnyelsefonden avsatts:

för 1927 .................................................kronor 3,213,734

» 1928 ................................................ » 4.726,820

» 1929 ................................................ » 5,637.786

» 1930 ................................................ » 4,293,983.

Avsättningen är beräknad till 3,500,000 kronor för 1931 och till 500,000

kronor för 1932.

Av medel ur fonden, vilken enligt uppgift i statsrådsprotokollet den 1

januari 1931 uppgick till 15,109,528 kronor, bestridas kostnader för skogsodling

och dikning samt hägnad, skogsskydd och planteringsvård å domänverkets

skogar.

I statsrådsprotokollet har redogjorts för de åtgärder, som vidtagits till

följd av riksdagens skrivelse den 30 maj 1931, nr 319, i anledning av

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 38.

3

väckta motioner (1: 265 ock 11:428) rörande igångsättande av skogs vårdsarbeten

å kronans skogar. Riksdagen åberopade därvid jordbruksutskottets

utlåtande nr 90, som var av följande lydelse.

s

»Motionärernas framställning är utan tvivel i flera avseenden beaktansvärd.

Vikten av att statens skogskapital väl vårdas och förkovras torde

numera vara allmänt insedd. Redan av denna anledning kan en intensivare

skogsvård å statens skogar vara påkallad. Det av motionärerna

åberopade förhållandet, att domänverkets förnyelsefond under de senare

åren så avsevärt vuxit i storlek, torde i detta sammanhang icke kunna

undgå uppmärksamhet. Då staten i annan ordning nödgas bevilja betydande

summor för bekämpande av arbetslösheten, synes det utskottet välbetänkt,

att denna fond nu nyttjas i den utsträckning, som är ekonomiskt

försvarbar, varför utskottet anser, att hänvändelse härom bör göras till

Kungl. Majit.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet, att riksdagen, i

anledning av motionerna 1:265 och 11:428, måtte i skrivelse till Kungl.

Majit anhålla, att Kungl. Majit ville vidtaga åtgärder i syfte, att domänverkets

förnyelsefond för återväxtkostnader — under beaktande av tillgången

på olika orter av ledig arbetskraft — i större utsträckning kommer

till användning för därmed avsett ändamål.»

Vid anmälan för Kungl. Majit den 12 juni 1931 av nämnda riksdagsskrivelse

beslöt Kungl. Majit anbefalla domänstyrelsen att till Kungl.

Majit inkomma dels med redogörelse för de åtgärder i syfte, att domänverkets

förnyelsefond för återväxtkostnader i större utsträckning komma

till användning för därmed avsett ändamål, som styrelsen ämnade

vidtaga, dels ock med det förslag av beskaffenhet att böra underställas

Kungl. Majit, som styrelsen funne riksdagens framställning föranleda.

Till åtlydnad härav har domänstyrelsen i skrivelse den 1 oktober 1931

avlämnat i huvudsak följande redogörelse.

I cirkulär den 11 och 14 juli 1931 till domänverkets förvaltande personal

föreskrev styrelsen, att, under beaktande av tillgången på olika orter

av ledig arbetskraft, skulle, i den mån arbetena kunde anses ekonomiskt

försvarbara, i största möjliga utsträckning under 1931 å domänfondens

skogar, med tillämpning av efter läget på arbetsmarknaden avpassade

ackords- eller tidslöner, bedrivas sådana arbeten, för vilka kostnaderna

gäldades ur förnyelsefonden. Styrelsen anmodade i samma skrivelser

vederbörande skogsstatstjänstemän att, i den mån utgiftsmedel

för sagda arbeten erfordrades utöver dem, vilka jämlikt för 1931 fastställt

utgiftsanslag anvisats, till styrelsen för prövning ingiva extra utgiftsförslag,

och medgav styrelsen därvid, att arbeten av ifrågavarande

slag, där nyttan för skogsskötsel av dem funnes påtaglig, finge igångsättas

utan hinder därav, att berörda extra utgiftsförslag ej hunnit bliva

i vederbörlig ordning prövade.

Vid domänstyrelsens skrivelse är fogat ett sammandrag över medel,

som styrelsen efter verkställd prövning av de på grund av nämnda cirkulär

ingivna extra utgiftsförslagen för olika distrikt ur förnyelsefonden

anvisat för ifrågavarande ändamål, och framgår därav, att följande belopp

anvisats till

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 38.

skogsodling oell markvård................................ kronor 208,164

hägnad .................................................. » 4,220

anordnande av betesmark ............................... » 20,994

röjning i yngre skog .................................... » 164,866

uppkvistning ............................................ » 15,146

dikning ................................................. » 493,714

Summa kronor 907,104.

Då de medel, som styrelsen vid fastställande av utgiftsförslagen för

1931 tidigare anvisat till arbeten, för vilka kostnaderna gäldas ur förnyelsefonden,

uppgått till 2,266,971 kronor, har styrelsen sålunda till dylika

arbeten under 1931 anvisat tillhopa (2,266,971 + 907,104 =) 3,174,075

kronor.

Kungl. Maj:ts förevarande framställning avser att domänverkets förnyelsefond

för återväxtkostnader skulle få användas för bestridande av

kostnader jämväl för anläggning av vägar för domänverkets behov, varom

förslag gjorts av domänstyrelsen och länsstyrelsen i Västerbottens län.

Departementschefen bar i fråga härom anfört följande:

»Vad slutligen angår föreliggande förslag örn användning'' av förnyelsefondens

medel jämväl för bestridande av kostnader för anläggning av

vägar för domänverkets behov, finner jag mig på de av domänstyrelsen

och länsstyrelsen i Västerbottens län i ämnet anförda skälen böra biträda

detta förslag. Dylika väganläggningar bidraga uppenbarligen

till att det kapital, staten äger i sina skogar, bevaras och höjes i värde,

samt äro ägnade att öka den ekonomiska avkastningen av statens skogsegendom.

Med hänsyn härtill synes mig all anledning föreligga för användande

av förnyelsefondens medel jämväl för vägändamål. Genom

dylik användning av fondens medel öppnas också möjligheter för domänverket

att under tider, då verkets inkomster på grund av konjunkturläget

nedgå, fortsätta med vägarbeten, vilket uppenbarligen måste

vara av betydelse även ur den synpunkten, att välbehövliga arbetstillfällen

därmed skapas. Önskligt är, att medel ur fonden få tagas i anspråk

för nu angivna ändamål redan under 1932. Med hänsyn till att

riksdagen tidigare yttrat sig i frågan örn de ändamål, vartill förnyelsefondens

medel må användas, synes ärendet emellertid icke böra av Kungl.

Maj:t avgöras, förrän riksdagen fått tillfälle uttala sig i ämnet.»

Motionärerna framhålla, hurusom sågverks- och massaindustriens produktionsbegränsning

under 1932 även komme att betyda ansenligt minskade

arbetstillfällen å statens egna skogar. Staten, som endast obetydligt

själv förädlade sina skogsprodukter, vore nämligen starkt beroende av

virkesförsäljningen till de stora skogsbolagen och andra spekulanter.

Därför borde det vara staten så mycket mera angeläget att tillhandahålla

arbetstillfällen genom intensivare skogsvård å sina egna skogar. Ett me
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 38. 5

del härtill vore att domänverkets förnyelsefond för återväxtkostnader i

större utsträckning komme till användning för skogsdikning och skogsodling

jämte hägnad, plantskydd och plantskogsvård samt att fonden

finge tagas i anspråk jämväl för anläggning av vägar för domänverkets

behov. Härvid borde emellertid enligt motionärernas mening någon garanti

skapas för att icke vägarbetena komme att inkräkta på de egentliga

skogsvårdande uppgifter, för vilka fonden ursprungligen inrättats. Av

det belopp av 5 miljoner kronor av förnyelsefonden, som motionärerna

ansåge böra användas under 1932 för skogsvårdande arbeten på statens

skogar, borde en femtedel bestämmas såsom den gräns, vartill kostnaderna

för vägarbeten högst borde få uppgå.

Med hänsyn till de enligt utskottets mening vägande skäl, som såväl i

propositionen som i motionerna anförts för att förnyelsefonden må användas

jämväl för anläggning av vägar för domänverkets behov, anser

sig utskottet böra tillstyrka, att riksdagen förklarar sig intet hava att

erinra mot en sådan åtgärd.

Yad härefter i övrigt angår de väckta motionerna vill utskottet anföra

följande. Utskottet har med tillfredsställelse konstaterat, att domänstyrelsen

under 1931 med anlitande av domänverkets förnyelsefond för återväxtkostnader

å statens skogar igångsatt skogsvårdande åtgärder i betydande

omfattning, varigenom ock arbetstillfällen i icke oväsentlig utsträckning

kunnat beredas. Kostnaderna för dessa åtgärder* hava enligt statsrådsprotokollet

uppgått till ett belopp, som med i runt tal 900,000 kronor

överstiger det vid utgiftsförslagens fastställande beräknade beloppet av

2,266,971 kronor. Utskottet anser sig hava anledning utgå från, att sådana

arbeten komma att i största möjliga omfattning anordnas jämväl under

innevarande år med inriktning på samma gång att i görligaste mån bereda

arbetstillfällen i trakter, där arbetslösheten gör sig starkast gällande.

Härtill kommer den ytterligare möjlighet till åstadkommande av arbetstillfällen,

som skulle öppnas genom förnyelsefondens användande jämväl

för bestridande av kostnader för väganläggningar. Enligt statsrådsprotokollet

hava de kostnader för väganläggningar, som domänstyrelsen

ansett böra bestridas av förnyelsefondens medel, för 1932 beräknats till i

runt tal 630,000 kronor. Under nu angivna förhållanden anser sig utskottet

icke såsom i motionerna föreslagits böra förorda särskild framställning

till Kungl. Majit örn ianspråktagande för ifrågavarande ändamål

av visst angivet belopp av förnyelsefonden. Utskottet har i detta

sammanhang icke heller kunnat undgå taga i betraktande, att avsättningen

till nämnda fond, vilken för 1932 av Kungl. Majit bestämts till 10 procent

av överavverkningens värde, icke ansetts kunna beräknas till högre

belopp än 500,000 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

Utskotta.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 38.

1) att riksdagen må förklara, att riksdagen intet

Ilar att erinra mot att domänverkets förnyelsefond för

återväxtkostnader, vilken fond härefter torde böra benämnas

förnyelsefonden för återväxtkostnader m. m.,

må användas för bestridande av kostnader jämväl för

anläggningar av vägar för domänverkets behov,

2) att motionerna 1:119 och 11:205 må anses besvarade

genom vad utskottet bär ovan anfört och hemställt.

Statens utlåningsfonder.

[2.] 2:o) Statens avdikningslånefond. Under punkt 2 av förberörda avdel
ning

av statsverkspropositionen bar Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen

att, i avbidan på den proposition i ämnet, som må varda riksdagen förebigd,

såsom kapitalökning för statens avdikningslånefond beräkna för

budgetåret 1932/1933 ett reservationsanslag av 1,300,000 kronor.

Över denna framställning kommer utskottet att framdeles under riksdagen

avgiva utlåtande, vilket utskottet härigenom velat för riksdagen

anmäla.

[3.] 3:o) Fonden för fiskerinäringens befrämjande. Under punkt 3 bar

Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att lån från fonden för

fiskerinäringens befrämjande må under två år från lyftningsdagen innehavas

räntefritt och utan amortering.

Statsrådsprotokollet sid. 9 och 10.

Fonden för fiskerinäringens befrämjande inrättades enligt beslut av

1891 års riksdag. Nu gällande bestämmelser för lån ur fonden återfinnas

i kungörelsen den 7 augusti 1907 (nr 61) med däri genom kungörelserna

nr 151/1916, 359/1921, 130/1928 och 298/1930 gjorda ändringar.

Från fonden utlämnas genom förmedling av hushållningssällskap eller

landsting låneunderstöd för anskaffande av fiskebåtar, motorer för sådana

båtar, fiskredskap eller för fisktransport avsedda fordon, smärre

båtar eller andra smärre inrättningar eller för anläggande av smärre inrättningar

för tillgodogörande eller förädling av fiskets produkter eller

för utförande av fiskodling. Från fonden beviljat lån må innebavas amorteringsfritt

under ett år från lyftningsdagen. Efter nämnda tids utgång

skall lånet återbetalas inom högst tio år med lika kapitalbelopp varje år

jämte upplupen ränta. Lån från fonden åtnjutes räntefritt första året,

under vilket det innehaves, varefter erlägges årlig ränta efter 3.6 procent.

De, som av låneförmedlande hushållningssällskap och landsting erhållit

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 38. 7

låneunderstöd, skola åtnjuta enahanda amorterings- och räntefrihet, och

må av dem icke fordras högre ränta eller strängare amorteringsvillkor, än

nyss sagts.

Genom beslut av 1921 års riksdag är högsta medgivna årsutlåningen

från fonden bestämd till 1,800,000 kronor.

Departementschef en har i ärendet anfört följande:

»För egen del anser jag de av Göteborgs och Bohus läns havsfiskeförening

under instämmande av lantbruksstyrelsen anförda skälen för viss lindring

i lånevillkoren beaktansvärda. Visserligen jämkades lånevillkoren i för

låntagarna förmånlig riktning så sent som 1928, men otvivelaktigt torde

vara, att fiskerinäringen arbetar under så tryckta förhållanden och att

fiskarbefolkningen i sitt ofta hårda och vanskliga yrke är i sådant behov

av uppmuntran och stöd, att den nu ifrågasatta lättnaden synes vara synnerligen

befogad. Jag förordar följaktligen sådan ändring av bestämmelserna,

att lån från fonden må under två år från lyftningsdagen innehavas

räntefritt och utan amortering, samt att de, som av låneförmedlande hushållningssällskap

eller landsting erhålla låneunderstöd, skola åtnjuta

enahanda amorterings- och räntefrihet som nu sagts. Sedan riksdagen

meddelat sitt beslut i ämnet, torde det ankomma på Kungl. Majit att i

ämnet utfärda erforderliga författningsföreskrifter.»

Kungl. Maj:ts förevarande framställning, avseende en utsträckning av

den räntefria tiden med ett år, anser sig utskottet böra biträda. Utskottet

hemställer därför,

att riksdagen må medgiva, att lån från fonden för

fiskerinäringens befrämjande må under två år från

lyftningsdagen innehavas räntefritt och utan amortering.

4:o) Eguahemslånefonden. Under punkt 4 har Kungl. Majit föreslagit

riksdagen att

a) medgiva, att Kungl. Majit må för 1938 bevilja statslån från egnahemslånefonden

intill ett belopp av 20,000,000 kronor, därav 14,500,000

kronor för jordbrukslägenheten och 5,500,000 kronor för bostadslägenheter;

med rätt dock för Kungl. Majit att, därest förhållandena skulle därtill

giva anledning och i den mån så utan förfång för lånerörelsen för

jordbruksändamål kan ske, för bostadslägenheter taga i anspråk större

belopp än det sist angivna;

b) såsom kapitalökning för sagda fond för budgetåret 1932/1933 anvisa

ett reservationsanslag av 5,000,000 kronor.

över denna framställning kommer utskottet att avgiva särskilt utlåtande,

vilket utskottet härigenom velat för riksdagen

anmäla.

s. 8 Kontrollera mot PDF

[5.]

LJtxkottet.

8 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 38.

5:o) Jordförinedlingsfonden. Under punkt 5 kai- Kungl. Majk föreslagit

riksdagen medgiva,

a) att av jordförmedlingsfondens kapitalbehållning ma under 1933 till

jordanskaflningslån åt hushållningssällskap av statens egnahemsstyrelse

disponeras tillhopa högst så stort belopp, att vad som utestår i beviljade

jordanskaflningslån icke vid någ’ot tillfälle under sagda år må överstiga

1,500,000 kronor,

b) att den del av jordförmedlingsfondens till ny utlåning disponibla

kapitaltillgång, som ej anvisas såsom jordanskaffningslån, må under 1933

av Kungl. Majk användas för utlämnande av förlagslån åt aktiebolag

och föreningar.

Vid 1907 års riksdag inrättades jordförmedlings!''onden. De närmare bestämmelser,

som för närvarande reglera utlåningen ur denna fond, återfinnas

i kungörelsen den 8 juni 1928 (nr 217) angående allmänna grunder

för den statsunderstödda egnakemsverksamheten och kungörelsen samma

dag (nr 219) med reglementariska föreskrifter rörande den statsunderstödda

jordförmedlings- och jordanskaffningsverksamheten.

Jämlikt förstnämnda kungörelse må statslån från jordförmedlingsfonden

utlämnas dels såsom jordanskaffningslån åt hushållningssällskap för användande,

under vissa villkor, till inköp av viss fastighet, lämplig att helt eller

delvis användas för bildande av egna hem huvudsakligen för jordbruksändamål,

samt för bestridande av de för fastighetens exploatering i dylikt

syfte förenade kostnader, dels ock såsom förlagslån åt i samma kungörelse

omförmälda låneförmedlande aktiebolag och föreningar för användande såsom

rörelsekapital vid inköp och exploatering av fastighet av nyss nämnd art.

Vad beträffar storleken av de belopp, som under 1932 få användas tolde

nyssnämnda båda lånetyperna, må erinras, att 1931 års riksdag medgav.

dels att statens egnahemsstyrelse finge av jordförmedlingsfondens kapitalbehållning

till jordanskaffningslån disponera under 1932 tillhopa högst sa

stort belopp, att vad som utestode i beviljade jordanskaffningslån icke vid

något tillfälle under sagda år överstege 1,500,000 kronor, dels ock att den

del av jordförmedlingsfondens till ny utlåning disponibla kapitaltillgång,

som ej anvisades såsom jordanskaffningslån, finge av Kungl. Majit under

1932 användas för utlämnande av förlagslån åt aktiebolag och föreningar.

I skrivelse den 29 augusti 1931 har statens egnahemsstyrelse, då det av

1931 års riksdag sålunda lämnade medgivandet ifråga örn storleken av

utlåningen av jordanskaffningslån och förlagslån endast avsåge år 1932

samt intet inträffat, som icke påkallade att liknande medgivande lämnades

jämväl för 1933, föreslagit, att hemställan örn motsvarande medgivande

måtte göras beträffande 1933.

Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag och hemställer,

att riksdagen må medgiva,

a) att av jordförmedlingsfondens kapitalbehållning

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 38.

9

må, under 1933 till jordanskaffningslån åt hushållningssällskap

av statens egnahemsstyrelse disponeras

tillhopa högst så stort belopp, att vad som utestår

i beviljade jordanskaffningslån icke vid något tillfälle

under sagda år må överstiga 1,500,000 kronor,

b) att den del av jordförmedlingsfondens till ny utlåning

disponibla kapitaltillgång, som ej anvisas såsom

jordanskaffningslån, må under 1933 av Kungl.

Majit användas för utlämnande av förlagslån åt aktiebolag

och föreningar.

6:o) Lånefonden för inköp av ädla avelston. Under punkt 6 har Kungl. [6.]

Majit föreslagit riksdagen att såsom kapitalökning för lånefonden för

inköp av ädla avelsston anvisa för budgetåret 1932/1933 ett reservationsanslag

av 35,000 kronor.

Lånefonden för inköp av ädla avelsston inrättades genom beslut av,

1913 års riksdag (statsverksprop., utg. f. kap. p. 30; R. skr. nr 291, p. 9).

För lånerörelsen hava allmänna villkor och bestämmelser meddelats i

kungörelsen den 4 juli 1913 (nr 226), vari sedermera i anslutning till riksdagens

beslut ändringar vidtagits genom kungörelserna nr 68/1916,

1166/1917 och 116/1920. Från fonden utlämnas lån till hushållningssällskap,

som förklarat sig villigt att till jordbrukare inom sällskapets område

utlämna hästavelslån för inköp av ädla avelsston och inom vars område

iidel hästavel bedrives samt goda förutsättningar finnas för densamma.

Hushållningssällskap, som önskar från ifrågavarande fond erhålla statslån

för att därav utlämna hästavelslån, har att före den 1 januari, det år

statslånet är avsett att erhållas, till stuteriöverstyrelsen ingiva till Kungl.

Maj;t ställd ansökning. Inkomna ansökningar skola före den 15 nästföljande

februari av stuteriöverstyrelsen med eget utlåtande överlämnas till

Kungl. Majit. Hästavelslån må icke beviljas för inköp av andra avelsston

än sådana, som uppköpts genom remonteringsstyrelsens försorg.

Högsta utlåningen från fonden är numera bestämd till 200,000 kronor

för år.

Beträffande utredningen i ärendet hänvisas till statsrådsprotokollet.

(Utgifter för kapitalökning, Bil. 5 sid. 13—16.)

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft en inom Motto

andra kammaren väckt, till utskottet hänvisad motion, nr 28S, av herrar

Jönsson i Revinge och Törnkvist i Karlskrona, vari hemställts, att riksdagen

beslutar följande tillägg i fråga örn villkoren för låns erhållande

ur »lånefonden för inköp av ädla avelsston» i---Lån utlämnas icke

vid import från annat land.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd härför, hänvisas till motionen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 38.

Utskottet.

Motionärerna hava under erinran om fällande villkor och bestämmelser

för erhållande av lån från ifrågavarande fond vidare framhållit, att

från och med 1929 inom vissa hushållningssällskap lån från fonden utlämnats

för inköp av genom enskild förmedling från Tyskland importerade

ädla avelsston. Då det enligt motionärernas mening torde vara ostridigt,

att den varmblodiga hästaveln i Sverige kvalitativt sett gjort betydande

framsteg under tiden från lånefondens inrättande, syntes dem

ingen som helst anledning föreligga att uppmuntra import av avelsdjur

genom lån från statens sida. I sådant avseende borde den remontering

av fölstostammen vid Flyinge genom import, som ägde rum genom stuteriöverstyrelsens

försorg, vara tillräcklig. I anslutning till vad sålunda

anförts föreslås i motionen ett tillägg till de gällande villkoren, vari direkt

utsäges att lån ej må utlämnas vid import från utlandet.

Mot det av Kungl. Majit äskade kapitalökningsanslaget, varigenom

avses att för budgetåret 1932/1933 säkerställa ett utlåningsbelopp av

100,000 kronor, har utskottet intet att erinra.

Av de ovan återgivna bestämmelserna torde framgå, att hushållningssällskap,

som efter gjord framställning och sedan stuteriöverstyrelsen

yttrat sig däröver av Kungl. Majit erhållit statslån från ifrågavarande

fond för att därmed utlämna hästavelslån, icke äger bevilja sådant lån

för inköp av andra avelsston än sådana, som uppköpts genom remonteringsstyrelsens

försorg. På grund härav och då såsom i motionen framhållits

remonteringsstyrelsen icke torde vara villig att — utan att alldeles

särskilda omständigheter kunna motivera ett undantag — medverka

till import av ädla avelsston, måste enligt utskottets mening det av motionärerna

avsedda syftet kunna nås genom en strikt tillämpning av gällande

bestämmelser för låns utlämnande. Något tillägg på sätt motionärerna

påyrka till dessa bestämmelser synes utskottet därför icke» påkallat.

Med anledning av de i motionen påpekade fall, då vederbörande

hushållningssällskap beviljat lån för inköp av på privat väg importerade

avelsston, vill utskottet uttala, att utskottet förutsätter, att gällande författningsbestämmelser

behörigen iakttagas och att i överensstämmelse

härmed ett upprepande av vad i motionen påtalats måste anses helt uteslutet.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

1) att riksdagen må såsom kapitalökning för lånefonden

för inköp av ädla avelsston anvisa för budgetåret

1932/1933 ett reservationsanslag av 35,000 kronor,

2) att motionen IIi288 må anses besvarad genom vad

utskottet här ovan anfört.

Beträffande sättet för anskaffande av de till kapitalökning erforderligä

medlen torde statsutskottet framdeles avgiva förslag.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 38.

11

7:o) Lånefonden för inköp av avelshingstar av ardennerras. Under [7.]

punkt 7 har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen, att

a) medgiva, att Kungl. Majit må under budgetåret 1932/1933 från lånefonden

för inköp av avelshingstar av ardennerras bevilja lån intill ett

belopp av 190,000 kronor;

b) såsom kapitalökning för nämnda fond för budgetåret 1932/1933 anvisa

ett reservationsanslag av 150,000 kronor.

Med bifall till ett av Kungl. Majit vid 1931 års riksdag framlagt förslag

u. f. k. bil. 5 sid. 15) beslöt riksdagen inrättande av lånefonden för inköp av

avelshingstar av ardennerras samt bemyndigade Kungl. Majit att i huvudsaklig

överensstämmelse med vad i förslaget ifrågasatts utfärda erforderliga

bestämmelser för erhållande och tillgodonjutande av lån ur fonden.

Dessa bestämmelser återfinnas i kungörelsen den 12 juni 1931 (nr 217).

För budgetåret 1931/1932 är högsta utlåningsbeloppet bestämt till 200,000

kronor, och såsom kapitalökning för fonden har riksdagen för samma tid

anvisat ett reservationsanslag av 200,000 kronor.

Utskottet, som icke funnit skäl till erinran mot Kungl. Majits föreva- vtskottet.

rande framställning, hemställer,

att riksdagen må

a) medgiva, att Kungl. Majit må under budgetåret

1932/1933 från lånefonden för inköp av avelshingstar

av ardennerras bevilja lån intill ett belopp av 190,000

kronor;

b) såsom kapitalökning för nämnda fond för budgetåret

1932/1933 anvisa ett reservationsanslag av

150,000 kronor.

Beträffande sättet för anskaffande av de för kapitalökning erforderliga

medlen torde statsutskottet framdeles under riksdagen avgiva förslag.

Sio) Gödselvårdslånefonden. Under punkt 8 har Kungl. Majit föreslå- [g_]

git riksdagen att såsom kapitalökning till gödselvårdslånefonden anvisa

för budgetåret 1932/1933 ett reservationsanslag av 100,000 kronor.

Sedan riksdagen 1918 (prop. nr 197; R. skr. nr 474 p. 10) beslutat inrättande

av gödselvårdslånefonden, utfärdade Kungl. Majit den 11 juni 1918

kungörelse (nr 576) angående villkoren för lån från sagda fond. Ändringar

häri hava vidtagits genom kungörelserna nr 186/1925, nr 241/1927 och

nr 132/1931. Såsom kapitalökning till fonden har riksdagen anvisat reservationsanslag

dels för ett vart av åren 1919 och 1920 till belopp av

1,000,000 kronor, dels ock för budgetåret 1931/1932 till belopp av 100,000

kronor eller sålunda tillhopa 2,100,000 kronor.

De genom kungörelsen nr 132/1931 vidtagna ändringarna i lånevillkoren

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 38.

tillkommo efter en för 1931 års riksdag framlagd proposition, nr 65. Ifrågavarande

ändringar inneburo, att gödselvårdslån får under två år från

lyftningsdagen innebavas räntefritt och utan amortering, att amorteringstiden

utsträckts från fem till tio år samt att låns maximibelopp

höjts från 1,000 till 2,000 kronor. I förenämnda proposition återgavs å sidan

34 en av lantbruksstyrelsen i utlåtande den 6 december 1930 förebragt

utredning angående det behov av kapitalökning till fonden, som bleve

erforderlig på grund av amorteringstidens utsträckning och lånemaximums

höjande. Enligt denna utredning skulle, med en antagen årsutlåning

av 360,000 kronor, kapitalökningsbehovet uppgå till 100,000 kronor årligen,

intill dess erfarenheten eventuellt kunde föranleda ett ändrat belopp.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»De vid 1931 års riksdag vidtagna ändringarna i lånevillkoren komma

givetvis att medföra, å ena sidan, att utlåningen ur fonden kommer att

taga större kapital i anspråk än tillförne samt, å andra sidan, att kapitalåterbetalningarna

till fonden komma att ske i långsammare tempo än

tidigare. Detta förhållande nödvändiggör, såsom framgår av lantbruksstyrelsens

i fjolårets proposition i ämnet intagna utredning, viss kapitalförstärkning

av fonden under en tid framåt, försåvitt ej den betydelsefulla

verksamhet, som fonden är avsedd att främja, skall minskas till

sin omfattning. Då ifrågavarande verksamhets uppehållande och utveckling

är av mycket stor vikt, lärer den erforderliga kapitalförstärkningen

till fonden, varom förmäldes i nyssnämnda proposition, böra

komma till stånd. Vad angår kapitalökningsbehovet för budgetåret 1932/

1933 synes det av lantbruksstyrelsen äskade beloppet, 100,000 kronor, vara

lämpligt avvägt.»

utskottet. Utskottet, som icke funnit skäl till erinran mot Kungl. Maj:ts förevarande

framställning, hemställer,

att riksdagen må såsom kapitalökning till gödselvårdslånefonden

anvisa för budgetåret 1932/1933 ett

reservationsanslag av 100,000 kronor.

Beträffande sättet för anskaffande av de för kapitalökning erforderliga

medlen torde statsutskottet framdeles under riksdagen avgiva förslag.

[9.] 9:o) Kraftledningslånefonden. Under punkt 9 bär Kungl. Majit före
slagit

riksdagen medgiva, att lån från kraftledningslånefonden må under

1932 beviljas till ett belopp av högst 1,000,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet

sid. 18—21.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 38.

13

Vid 1918 års riksdag beslöts inrättande av kraftledningslånefonden och

fastställdes vissa huvudgrunder för ifrågavarande lånerörelse. Allmänna

bestämmelser för lån från fonden hava meddelats av Kungl. Majit i

kungörelsen den 13 september 1918 (nr 718), däri ändringar vidtagits genom

kungörelserna nr 480/1919, nr 194/1923 och nr 366/1925. Å lån från

fonden erlägges ränta efter 5 procent.

Jämlikt riksdagens beslut har det belopp, vartill lån från fonden fått för

året högst beviljas, under senare år uppgått till för ett vart av åren 1928

och 1929 2,000,000 kronor, för 1930 1,500,000 kronor och för 1931 1,100,000

kronor.

Med hänsyn till å fonden förefintlig, för utlåning under 1931 disponibel

kapitalbehållning erfordrades för innevarande budgetår icke någon anslagsanvisning

till fonden.

Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Majlis framställning, enligt vil- utskottet.

ken något anslag för kapitalökning icke skulle erfordras för budgetåret

1932/1933, hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att lån från kraftledningslånefonden

må under 1932 beviljas till ett belopp

av högst 1,000,000 kronor.

10:o) Västerbottens och Norrbottens nybygges- och bostadsförbättrings- [10.]

lånefond. Tinder punkt 10 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att såsom

kapitalökning för Västerbottens och Norrbottens nybygges- och bostadsförbättringslånefond

anvisa för budgetåret 1932/1933 ett reservationsanslag

av 100,000 kronor.

Vid 1919 års lagtima riksdag beslöts inrättande av Norrbottens nybyggeslånefond

för utlämnande av byggnadslån till innehavare av sådana

kronobyggen, som upplåtits vid disposition av överloppsmarker

nedanför odlingsgränsen inom Arjeplogs, Jokkmokks och Gällivare

socknar av Norrbottens län, samt antogos därvid allmänna bestämmelser

för lånerörelsen. Från fonden, vilken ställdes under statskontorets

förvaltning, fingo medel disponeras av länsstyrelsen i Norrbottens län

för utlämnande av lån till innehavare av förenämnda krononybyggen.

Till fonden har anvisats kapital genom anslag under titeln »utgifter

för kapitalökning» dels å 1919 års riksstat å 100,000 kronor, dels ock å

1921 års riksstat å 200,000 kronor, vilka båda anslag å tillhopa 300,000

kronor täckts av lånemedel.

Vid 1926 års riksdag (prop. nr 11; R. skr. nr 123) beslöts en omläggning

och utvidgning av lånerörelsen sålunda, att av fonden, vilken därefter

skulle benämnas Västerbottens och Norrbottens nybygges- och bostadsförbättringslånefond,

medel jämväl finge i mån av tillgång och efter

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 38.

Utskottet.

Kungl. Maj:ts närmare fördelning ställas till länsstyrelsernas i Västerbottens

och Norrbottens län förfogande för utlämnande jämlikt vissa bestämmelser

av lån till innehavare av andra lägenheter ovan odlingsgränsen

inom sagda läns lappmarker, än sådana som upplåtits enligt

kungörelsen den 3 juni 1915 (nr 169) angående upplåtande av odlingslägenheter

m. m. ovan odlingsgränsen i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker,

för förbättrande av bostadsförhållandena å sagda lägenheter.

I kungörelse den 11 juni 1926 (nr 250) förordnade Kungl. Maj:t angående

allmänna villkor för lån från Västerbottens och Norrbottens nybygges-

och bostadsförbättringslånefond. Enligt kungörelsen, vilken

trädde i kraft den 1 juli 1926, få lån utlämnas dels för utförande av byggnadsarbeten

å förenämnda nybyggen (byggnadslån), dels ock för uppförande

eller förbättrande av bostadsbyggnad å angivna lägenheter ovan

odlingsgränsen (bostadsförbättringslån). I fråga örn lånens förräntning

och återbetalning gäller vad som är eller kan bliva föreskrivet beträffande

från statens egnahemslånefond utlämnat egnahemslån för bostadslägenhet.

Kungl. Maj:t bestämmer det belopp, en var av förenämnda

länsstyrelser får disponera för ifrågavarande ändamål. Av sålunda bestämt

belopp ställer statskontoret, på rekvisition av vederbörande länsstyrelse

i mån av behov, erforderligt belopp till länsstyrelsens förfogande.

Enligt rapporter till statskontoret från förenämnda länsstyrelser hava

från fonden i lån utbetalats under tiden från och med 1921 till och med

budgetåret 1925/1926 87,200 kronor och under budgetåren 1926/1930

32,075 kronor eller tillhopa 119,275 kronor. Av sålunda disponerade

kapitalmedel hava enligt sagda rapporter till fonden före den 1 juli

1930 återförts 23,731 kronor 48 öre, vadan å fonden sist nämnda dag

utestodo 95,543 kronor 52 öre i kapitalfordringar. För mötande av utlåningen

hava av de utav riksdagen för kapitalökning, enligt vad nyss

angivits, anvisade anslagen å sammanlagt 300,000 kronor till fonden

överförts tillhopa 100,000 kronor. Återstående anslagsbehållning, 200,000

kronor, blev på grund av stadgandena i kungörelsen den 14 juni 1928

(nr 209) med vissa bestämmelser angående äldre reservationsanslag med

utgången av budgetåret 1929/1930 överförd till vederbörande inkomsttitel

för i anspråk tagna reservationer. Vid ingången av budgetåret 1930/1931

funnos å fonden alltså endast (100,000 — 95,543 kronor 52 öre =) 4,456

kronor 48 öre tillgängliga för nya låneutbetalningar.

Framställningar från vederbörande myndigheter föreligga nu örn vidtagande

av åtgärder för fondens förseende med nytt kapital.

Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts förslag hemställer

utskottet,

att riksdagen må såsom kapitalökning för Västerbottens

och Norrbottens nybygges- och bostadsför
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 38.

15

bättringslånefond anvisa för budgetåret 1932/1933 ett

reservationsanslag av 100,000 kronor.

Beträffande sättet för medlens anskaffande torde statsutskottet framdeles

under riksdagen avgiva förslag.

liro) Hemslöjdslånef onden. Under punkt 11 har Kungl. Majit föreslagit

riksdagen medgiva, att amorteringstiden för hemslöjdslån må utsträckas

från 10 till 15 år.

Vid 1919 års riksdag inrättades lånefonden för mindre linberedningsanstalter.

Enligt kungörelsen den 1 augusti 1919 (nr 471) angående allmänna

bestämmelser för lån från nämnda fond, vari ändring vidtogs genom

kungörelsen nr 18/1924, ägde kommerskollegium och lantbruksstyrelsen

att gemensamt bevilja statslån till hushållningssällskap att användas

för utlämnande till förening, bolag eller enskild av linberedningslån för

anläggande av mindre linberedningsanstalter med inredning och utrustning.

Statslån skulle, sedan det innehafts under två år från första lyftningsdagen,

återbetalas under vart och ett av därpå följande 15 år med

lika annuitet. Lånen skulle löpa med en räntefot av 5 procent. Hushållningssällskapen

ägde i avseende å ränta och återbetalning ej betinga sig

andra villkor än som stadgats angående statslånet.

Såsom kapital till fonden anvisade 1919 års riksdag ett anslag av 300,000

kronor.

Vid 1928 års riksdag (prop. nr 166; R. skr. nr 262) beslöts, att statslån

från ifrågavarande fond, vilken därefter skulle benämnas hemslöjdslånefonden,

finge i huvudsaklig överensstämmelse med vissa angivna grunder

tilldelas hushållningssällskap för utlämnande av ej blott lån för anläggande

av mindre linberedningsanstalter (linberedningslån) utan jämväl

förlagslån, avsedda för anskaffande av för textil tillverkning avsett svenskt

material, företrädesvis av lin och ull (hemslöjdslån). Berörda grunder

innehöllo bland annat, att hemslöjdslån skulle efter två amorteringsfria

år återbetalas inom 10 år. För linberedningslånen bibehölls en amorteringstid

av 15 år.

I anslutning till riksdagens sistnämnda beslut utfärdade Kungl. Majrt

den 30 november 1928 kungörelse (nr 452) angående allmänna bestämmelser

för lån från hemslöjdslånefonden.

I skrivelse den 24 april 1931 har Gotlands läns hushållningssällskap

hemställt, att amorteringstiden för hemslöjdslån måtte utsträckas från

10 till 15 år.

över denna framställning hava kommerskollegium och lantbruksstyrelsen

gemensamt samt statskontoret avgivit infordrade utlåtanden.

[IL]

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 38.

Utskottet.

[12.]

Motioner.

Departementschefen har i ärendet anfört följande.

»För egen del kan jag, efter att i ärendet hava samrått med chefen för

handelsdepartementet, i allt väsentligt instämma med vad ämbetsverken

anfört. Jag biträder alltså förslaget, att den tid, varunder hemslöjdslån

skall amorteras, ntsträckes från 10 till 15 år. Enär hemslöjdslånen under

hela lånetiden löpa med en årlig ränta efter 5 procent, kommer icke statsverket

att vid bifall till förslaget åsamkas någon kostnad. Däremot medför

den ifrågasatta förlängningen av amorteringstiden säkerligen en välbehövlig

lättnad för hemslöjdsföreningarna i deras ur såväl kulturell och

kostnärlig som social synpunkt betydelsefulla verksamhet. Den av mig

tillstyrkta förlängda amorteringstiden bör självfallet även tillämpas å redan

utlämnade hemslöjdslån. Då de första hemslöjdslånen beviljades under

1929 och amorteringsskyldigheten ej inträder förrän från och med

andra året efter lyftandet samt stadgade annuitetsbetalningar ej behöva

erläggas förrän vid respektive års utgång, torde den ifrågasatta ändringen

kunna genomföras för redan beviljade lån utan några svårigheter i avseende

å annuitetsberäkningen.

Därest riksdagen biträder vad sålunda föreslagits, torde det ankomma

på Kungl. Maj:t att vidtaga härav påkallad ändring i förberörda kungörelse

den 30 november 1928 (nr 452) angående allmänna bestämmelser för

lån från hemslöjdslånefonden.

Någon kapitalökning för fonden har av myndigheterna icke ifrågasatts.

»

Med tillstyrkande av bifall till den av Kungl. Majit gjorda framställningen

hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att amorteringstiden för

hemslöjdslån må utsträckas från 10 till 15 år.

12:o) Spannmålslagerhusfonden. Under punkt 12 har Kungl. Majit föreslagit

riksdagen att,

1) godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet tillstyrkta

ändringar i och tillägg till gällande allmänna villkor och bestämmelser

för lån från spannmålslagerhusfonden; samt

2) såsom kapitalökning för spannmålslagerhusfonden anvisa för budgetåret

1932/1933 ett reservationsanslag av 500,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet hänvisas till statsrådsprotokollet.

(Utgifter för kapitalökning, bil. 5 sid. 27—52.)

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft två inom

riksdagen väckta, till utskottet hänvisade likalydande motioner, nämligen

Ii 197 av friherre Lagerfelt och herr Andersson, Karl Emil, samt lii 292

s. 17 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 38.

17

av herr Hollertz m. fl., vari hemställts, att riksdagen i samband med behandlingen

av den i trontalet bebådade propositionen örn jämkningar i

villkoren för lån från spannmålslagerhusfonden och spannmålskreditfonden

måtte besluta sådan ändring uti dessa bestämmelser, att lån för torkamäggningar

måtte kunna erhållas mot säkerhet i form av förlagsinteckning

eller sådan inteckning som bebådas i trontalet angående inventarier

samt att statskontoret måtte erhålla direktiv att såsom full säkerhet godtaga

sådan inteckning.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd härför, hänvisas till motionerna.

I skrivelse den 5 juni 1930, nr 376, anmälde riksdagen, med hänvisning

till särskilda utskottets, av riksdagen i förevarande delar godkända utlåtande

nr 2, bland annat, att riksdagen dels, med bifall till vad Kungl.

Majit föreslagit under punkt 3 i propositionen nr 108/1930, beslutat inrättande

av en fond, benämnd spannmålslagerhusfonden, från vilken fond,

som skulle förvaltas av statskontoret, lån finge, i huvudsaklig överensstämmelse

med av utskottet föreslagna grunder, i mån av tillgäng utlämnas

för anläggande av spannmålslagerhus eller magasin till för torkning

avsedd spannmål ävensom för anskaffande av maskinella anordningar för

torkning av spannmål, s. k. spannmålstorkar, dels ock, i anledning av vad

som föreslagits under punkt 4 i nyssnämnda proposition, beslutat inrättande

av en fond, benämnd spannmålskreditfonden, som skulle förvaltas

av riksbanken, och varifrån lån finge, efter av utskottet angivna grunder,

i mån av tillgång utlämnas till ekonomiska föreningar för bedrivande av

uppköp av spannmål. Såsom kapitalökning för ifrågavarande fonder anvisade

riksdagen å riksstaten för budgetåret 1930/1931 bland utgifter för

kapitalökning för spannmålslagerhusfonden ett reservationsanslag av

850.000 kronor och för spannmålskreditfonden ett reservationsanslag av

2,000,000 kronor.

Med anledning av riksdagsbeslutet utfärdades den 12 september 1930

kungörelse (nr 342) angående allmänna villkor och bestämmelser för lån

från spannmålslagerhusfonden samt kungörelse (nr 343) angående allmänna

villkor och bestämmelser för lån från spannmålskreditfonden. Kungörelserna

trädde i kraft den 6 oktober 1930.

I kungörelsen angående lån från spannmålslagerhusfonden stadgas i 1 §

1 mom. bland annat, att för uppförande av uppsamlings- eller centrallagerhus

för spannmål eller magasin för torkning av spannmål lån från sagda

fond må kunna beviljas ekonomisk förening utan personlig ansvarhet.

som med hänsyn till sin ekonomiska ställning, förutsättningarna hos sin

affärsledning och förhållandena i övrigt prövas vara för drivande av

lagerhusrörelse lämplig och i vars stadgar finnes bestämt:

1) att endast jordbrukare må vinna medlemskap i föreningen;

2) att medlemskap i föreningen står öppet för envar jordbrukare inom

Milan g till riksdagens protokoll 1933. K) sami. Iti hafi. iNr 38.) ''J

Gällande bestämmelser.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 38.

det lokala området för föreningens verksamhet, som fullgör de skyldigheter,

vilka enligt föreningens stadgar eller beslut å föreningssammanträde

åligga medlem i föreningen;

3) att uppsägning av medlemskap i föreningen ej må äga rum förr än

efter fem år från inträdet;

4) att medlem i föreningen är skyldig att varje år till föreningen eller

genom dess förmedling låta försälja hela det till brödsäd avsedda saluöverskottet

av vete och råg från av honom inom föreningens verksamhetsområde

odlad jord;

5) att medlem i föreningen åligger att årligen till föreningen inbetala

ett belopp, motsvarande minst tio öre per deciton av den spannmål, han

under konsumtionsåret till förening eller genom dess förmedling försålt;

6) att enligt 5) till föreningen inbetalade belopp skola avsättas till reservfond,

intill dess denna uppgår till en summa, motsvarande sex kronor per

hektar av den jord, som inom föreningens verksamhetsområde odlas av

dess medlemmar;

7) att föreningen ej må börja sin verksamhet, förrän föreningen förfogar

över — förutom erforderligt kapital för anskaffande av tomt för lagerlokal

samt, där så på grund av stadgande i 2 § påfordras, den andel av anläggningskostnaden

för lagerlokal, som enligt nämnda paragraf skall vara av

föreningens medlemmar till denna kontant inbetalad — ett av medlemmarna

kontant inbetalat kapital, motsvarande minst 2,500 kronor per 1,000

ton lagringsutrymme, varöver föreningen för sin verksamhet kommer att

förfoga; samt

8) att, i händelse föreningen erhåller lån från spannmålslagerhusfonden,

ändring av stadgarna i något av de avseenden, varom i 1)—7) förmäles,

icke är giltig, med mindre Kungl. Majit lämnat medgivande till ändringen.

Enligt 1 § 2 mom. i samma kungörelse må för anskaffande av spannmålstorkar

lån från spannmålslagerhusfonden kunna beviljas lämplig

ekonomisk förening utan personlig ansvarighet, vars stadgar upptaga

sådana bestämmelser, som i 1 mom. omförmälas under 1)—3) samt, i

tillämpliga delar, under 8).

I kungörelsens 2 § 1 mom. första stycket stadgas, att förening, som

enligt föreskrift i föreningens stadgar äger uppköpa spannmål allenast

av medlemmar i föreningen och för inköpt spannmål skall erlägga betalning

sålunda, att vid leveranstillfället betalas allenast viss andel av

det marknadspris, som gällt vid tiden för köpets avslutande, medan slutlikvid

sker vid utgången av löpande konsumtionsår och göres beroende

av det genomsnittspris, som ernåtts vid föreningens samtliga försäljningar

av veto och råg under konsumtionsåret, må för uppförande av

lagerhus eller magasin för torkning av spannmål kunna erhålla lån till

belopp, motsvarande högst 85 procent av den beräknade anläggningskostnaden,

kostnad för tomt ej inräknad, under förutsättning dock att minst

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 3S.

15 procent av samma kostnad visas vara genom tillskott av föreningens

medlemmar till föreningen kontant inbetalade.

1 sistnämnda moments andra stycke föreskrives, att förening, som äger

uppköpa spannmål jämväl av andra än föreningens medlemmar eller erlägga

betalning för inköpt spannmål efter annan grund än i första stycket

sägs, må för uppförande av lagerhus eller magasin kunna erhålla

lån intill högst 60 procent av den beräknade anläggningskostnaden, kostnad

för tomt ej inräknad.

2 § 2 mom. stadgar, att lån till anskaffande av spannmålstork må beviljas

till belopp, som motsvarar högst 85 procent av den verkliga anskaffningskostnaden.

Såsom säkerhet för lån till uppförande av lagerhus eller magasin

skall, enligt 6 § andra stycket uti ifrågavarande kungörelse, till belopp,

motsvarande den beviljade lånesumman, lämnas inteckning med bästa

förmånsrätt i den fastighet, varå byggnaden är avsedd att uppföras.

Kan lämplig tomt för byggnaden ej under äganderätt förvärvas, skall

ställas den säkerhet, Kungl. Majit bestämmer. För lån till anskaffande

av spannmålstork skall, enligt tredje stycket i samma paragraf, lämnas

den säkerhet, som statskontoret finner sig kunna godtaga.

Enligt 1 § i kungörelsen angående lån från spannmålsJcredit)onden må

för underlättande av inköp av vete eller råg, som för förvaring i avvaktan

å lämpligt försäljningstillfälle upplägges i lagerhus eller annan

lagerlokal, sådant lån kunna beviljas ekonomisk förening utan personlig

ansvarighet, som med hänsyn till sin ekonomiska ställning, förutsättningarna

hos sin affärsledning och förhållandena i övrigt prövas vara

för drivande av här avsedd verksamhet lämplig, och i vars stadgar finnas

intagna i allt väsentligt samma bestämmelser som de under 1 §

1)—8) i kungörelsen angående spannmålslagerhusfonden angivna.

I 3 § första stycket föreskrives, att, örn lån beviljats förening, vilken

enligt föreskrift i föreningens stadgar äger uppköpa spannmål allenast

av medlemmar i föreningen och för inköpt spannmål skall erlägga betalning

sålunda, att vid leveranstillfället betalas allenast viss andel av*

det marknadspris, som gällt vid tiden för köpets avslutande, medan slutlikvid

sker vid utgången av löpande konsumtionsår och göres beroende

av det genomsnittspris, som ernåtts vid föreningens samtliga försäljningar

av veto och råg under konsumtionsåret, ma ej av länet vid någon

tidpunkt utestå högre belopp än som motsvarar åtta tiondelar av det för

samma tid bestämda värdet av i lagerhus eller annan lagerlokal, vilken

innehaves eller står under betryggande kontroll av lantagaren, upplagd

spannmål, varöver låntagaren äger förfoga.

Enligt andra .stycket i 3 § skall till säkerhet för lån till förening, som

äger uppköpa spannmål jämväl av andra än föreningens medlemmar

eller erlägga betalning för inköpt spannmål efter annan grund än i

första stycket sägs, låntagaren upplåta panträtt i spannmål till så högt

s. 20 Kontrollera mot PDF

Innebörden av

Kungl. Majus

förslag.

20 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 38.

värde, att beloppet av föreningens hos riksbanken utestående lån icke

vid någon tidpunkt överstiger åtta tiondelar av värdet av den spannmål,

som pantförskrivits såsom säkerhet för nämnda lån.

I tredje stycket av samma paragraf stadgas, att vid bestämmandet

av det värde å spannmål, som i första och andra styckena avses, skall*

lända till efterrättelse av riksbanken senast fastställda pris å de slag av

spannmål, som låneverksamheten omfattar, samt att fastställandet av

nu nämnda pris bör ske för viss period i enlighet med vid periodens början

gällande marknadsnotering.

Enligt 4 § skall å utestående lån beräknas ränta efter vad fullmäktige

i riksbanken bestämma.

9 § av kungörelsen innehåller i första och andra styckena vissa bestämmelser

angående redogörelse och uppgifter, som det åligger låntagare

att avlämna till riksbanken, samt i tredje stycket bestämmelse

av innehåll, att riksbanken äger på låntagarens bekostnad låta inventera

dennes lager av vete och råg samt taga del av låntagarens böcker och

andra handlingar, som kunna tjäna till upplysning örn hans ekonomiska

ställning.

Kungl. Maj:ts förslag innefattar först sådan ändring av villkoren för

lån från spannmålslagerhusfonden, att lån skulle få beviljas jämväl för

anskaffande och iordningställande av redan befintliga lagerhus och magasin

eller av härför lämpade byggnader. På Kungl. Maj:t skulle ankomma

att, liksom nu är fallet beträffande lån från spannmålslagerhusfonden,

pröva och avgöra varje särskild låneansökan. Varje ansökan skulle åtföljas

av detaljerad ritning med beskrivning av den byggnad, sökanden

önskar förvärva, värderingsinstrument samt uppgift örn inköpspris ävensom

uppgifter och kostnadsförslag rörande erforderliga förändringar i

fråga örn lokaler och utrustning. Vidare skulle enligt förslaget i kungörelsen

angående lån från spannmålslagerhusfonden intagas bestämmelse därom,

att bland de ändamål, för vilka lån finge utgå, jämväl inräknades

anskaffande av maskinella anordningar för rensning m. m. av spannmål.

Lån för dylikt ändamål skulle följa de för anskaffande av spannmålstorkar

bestämda villkoren.

Vid 1930 års riksdag utgick man från att det i regel komme att bliva

för ändamålet nybildade sammanslutningar, som bleve organ för ifrågavarande

lagerhusrörelso (lagerhusföreningar). Den betydelsefulla grupp

inom jordbrukets andelsrörelse, som bildas av centralföreningarna, skulle

på sätt särskilda utskottet vid 1930 års riksdag närmare utvecklat i regel

icke kunna ifrågakomma för låns erhållande. I detta avseende innebär

Kungl. Majrts förslag, att det i kungörelserna i ämnet skulle stadgas, att.

där förhållandena ansåges så påkalla, undantag från föreskrifterna i

vederbörande kungörelse rörande innehållet i den lånesökande föreningens

stadgar kunde av Kungl. Maj:! medgivas. Enär skäl torde tala för

s. 21 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 38.

21

att, där sa funnes skäligt, lån skulle kunna beviljas även lör anskaffande

av spannmålstorkar, ehuru vederbörande förenings stadgar icke vore av

det innehåll, som i 1 § 2 mom. av kungörelsen angående lån från spannmålslagerhusfonden

föreskrives, har det föreslagna tillägget i kungörelsen

angående spannmålslagerliusfonden ansetts böra givas sådan avfattning,

att det jämväl omiattado lån för nu omförmälda ändamål.

Då de ekonomiska föreningar, som — utöver för ändamålet särskilt

bildade lagerhusföreningar —- närmast kunde tänkas ifrågakomma till erhållande

av lån från fonderna, i stor utsträckning vore organiserade som

föreningar med begränsad personlig ansvarighet, föreslås vidare beträffande

båda ifrågavarande kungörelser sådant tillägg, att Kungl. Majit

medgives dispensera också från bestämmelsen att lån endast kan beviljas

förening utan personlig ansvarighet.

Enligt i nämnda båda kungörelser intagna, likalydande bestämmelser

skall i stadgarna för förening, som önskar erhålla lån från någon av ifrågavarande

fonder, finnas bestämt, att uppsägning av medlemskap i föreningen

ej må äga rum förr än efter fem år från inträdet. Enligt Kungl.

Majits förslag, som icke innebär någon ändring i de nuvarande bestämmelserna,

skulle till dessa fogas ett tillägg av innehåll, att föreningens styrelse,

där den så finner skäligt, skall äga medgiva utträde ur föreningen,

oaktat uppsägning icke skett inom föreskriven tid. Vad angår storleken

av de lån, som från ifrågavarande fonder kunna erhållas, gäller enligt

2 § 1 mom. i kungörelsen angående spannmålslagerhusfonden, att förening,

som enligt sina stadgar äger köpa spannmål jämväl av andra än

medlemmar i föreningen eller erlägga full betalning för inköpt spannmål

redan vid leveranstillfället, icke kan erhålla högre lån för uppförande av

lagerhus eller magasin än intill 60 procent av den beräknade anläggningskostnaden.

Förening däremot, som enligt sina stadgar äger göra uppköp

allenast från medlemmar och vid leveranstillfället skall erlägga endast

viss del av köpeskillingen, medan återstoden betalas vid utgången av konsumtionsåret

efter i omförmälda moment närmare angiven grund, kan

erhålla lån intill 85 procent av anläggningskostnaden. Anledningen till

denna åtskillnad har, såsom framgår av särskilda utskottets utlåtande,

varit, att en verksamhet, som idkas efter sistnämnda principer, ansetts

vara förenad med mindre ekonomisk risk än en efter förstberörda riktlinjer

bedriven. Då det synts ligga i de spannm ålsodlande föreningsmedlemmarnas

eget intresse att såsom villkor för föreningens spannmålsköp

fordra, att säljaren är medlem i föreningen, bordo man för övrigt vara berättigad

till antagandet, att uppköp av spannmål från andra än föreningsmedlemmar,

även örn binder däremot ej mötte enligt föreningens

stadgar, likväl icke skulle i någon större utsträckning förekomma. I anslutning

härtill föreslås sådan ändring av lånebestämmelserna, att även

förening, som äger uppköpa spannmål av andra jin föreningens medlemmar.

kan, då skäl därtill äro oell efter i varje särskilt fall av Kungl. Majit

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Jordbruks utskottets utlåtande Nr 38.

företagen provning, erhålla lån. för anskaffande av lagerhus eller magar

sin intill 85 procent av kostnaden härför.

Enligt do författningsbestämmelser, för vilka förut redogjorts, skall såsom

säkerhet för lån till uppförande av spannmålslagerkus i regel lämnas

inteckning i den fastighet, därå byggnaden är avsedd att uppföras.

Det fall, att förening icke kan anskaffa för lagerhus lämplig tomt med

äganderätt och sålunda ej heller kan lämna dylikt inteckningshypotek,

är, såsom av det anförda framgår, beaktat i 6 § andra stycket i kungörelsen

angående lån från spannmålslagershusfonden, enligt vilket stadgande

Kungl. Majit äger bestämma den säkerhet, mot vilken lån skall

utlämnas, då lämplig tomt för byggnaden ej kan under äganderätt förvärvas.

Att författningsvis närmare fastslå, hur denna säkerhet skall

vara beskaffad, har departementschefen icke ansett erforderligt eller lämpligt.

Departementschefen har i detta avseendo yttrat, att Kungl. Majit

torde komma att tillse, att villkoren icke bliva mer betungande än som i

det särskilda fallet kräves för att bereda staten nödig trygghet.

Departementschefen har icke heller funnit erforderligt att, på sätt föreslagits,

ändra eller förtydliga de likalydande bestämmelserna i 1 § 1

mom. 5) i kungörelsen angående spannmålslagershusfonden och 1 § 5) i

kungörelsen angående spannmålskreditfonden, enligt vilka bestämmelser

det i stadgarna för förening, som önskar erhålla lån från någon av fonderna,

skall finnas föreskrivet, att medlem i föreningen årligen skall till

föreningen inbetala ett belopp, motsvarande minst 10 öre per deciton av

den spannmål, han under konsumtionsåret sålt till föreningen eller genom

dess förmedling. Bestämmelsernas avfattning syntes honom icke

med fog kunna givas den tolkning, som uppgives hava framkommit, att

berörda belopp måste av föreningsmedlemmarna kontant inbetalas till

föreningen. Uppenbarligen kunde enligt departementschefens mening

föreningen, därest den sfi funne ändamålsenligare, avdraga beloppen vid

likviderandet av den inköpta spannmålen.

Lån från spannmålskreditfonden beviljas av riksbanken. Lånets storlek

skall därvid bestämmas efter värdet å den spannmål, som finnes

upplagd i låntagarens lagerhus och över vilken låntagaren äger förfoga.

Huru detta värde skall beräknas angavs icke av 1930 års riksdag. Enligt

3 § tredje stycket i kungörelsen angående spannmålskreditfonden

har emellertid Kungl. Majit förordnat, att vid bestämmandet av sagda

värde skall lända till efterrättelse av riksbanken för viss period i enlighet

med vid periodens början gällande marknadsnotering fastställt pris.

Enligt det i ärendet inkomna utlåtandet från fullmäktige i riksbanken

hava vissa svårigheter yppat sig att verkställa värdering efter

de sålunda angivna grunderna. Detta har föranlett, att Kungl. Majit,

sedan sagda utlåtande avgivits, förordnat, att de i kungörelsen omförmälda

pris, utan hinder av däri givna föreskrifter, för viss period

få bestämmas till av Kungl. Majit för samma period närmare angivna

s. 23 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 38.

23

belopp. Då det syntes departementschefen finnas anledning antaga, att

åtminstone ännu någon tid framåt det bleve förenat med svårigheter att

verkställa prissättningen efter gällande marknadsnotering, torde det

bliva nödvändigt att jämväl i fortsättningen medgiva undantag från

nämnda föreskrifter. Härvid kunde tänkas lämpligt antingen att, såsom

i nyss berörda fall skett, Kungl. Majit fastställer de belopp, till vilka priserna

må bestämmas, eller också att Kungl. Majit anförtror fastställandet

av sagda belopp åt någon statlig institution såsom t. ex. statens spannmålsnämnd.

Departementschefen har utgått från att Kungl. Majit torde,

utan att detta uttryckligen utsäges i kungörelsen, äga sålunda besluta

undantag från föreskrifter i densamma, vilkas innehåll icke dikterats av

riksdagen. Någon ändring av kungörelsen skulle därför enligt departementschefens

mening icke av nu förevarande anledning erfordras. För

fullständighetens skull syntes det honom emellertid lämpligt, att erinran

örn Kungl. Majits berörda befogenhet infördes i kungörelsen. Kungl.

Majits förslag innefattar sålunda, att till 3 § tredje stycket av kungörelsen

angående lån från spannmålskreditfonden fogas ett tillägg av

innehåll, att där stadgade grunder för prisberäkning icke skola äga till!knipning,

därest av Kungl. Majit annorlunda förordnas.

Enligt gällande låneföreskrifter bestämmes räntan å lån från spannmålskreditfonden

av fullmäktige i riksbanken. Hittills har för dylika

lån, jämlikt fullmäktiges beslut, debiterats ränta efter en räntesats lika

med diskontot för bankens vanliga 3-månadersväxlar. Departementschefen

har i fråga härom anfört, att under tider med normalt ränteläge

de härigenom uppkommande räntekostnaderna icke torde vara särskilt

betungande för de sammanslutningar, som önska begagna sig av denna

låneform. Annorlunda bleve förhållandet under tider, då diskontot

såsom till exempel under hösten 1931 på grund av utomordentliga förhållanden

höjdes till en nivå, vida över den normala. I dylikt högt ränteläge

försvårades lantmännens möjligheter att kunna belåna sin spannmål.

I anslutning härtill avser Kungl. Majits förslag sådan ändring av

berörda i 4 $ i kungörelsen angående spannmålskreditfonden intagna

stadgande, att ränta å lån från nämnda fond skall beräknas efter en fast

räntesats, vilken tillsvidare torde böra bestämmas till fem procent.

Departementschefen har yttrat, att för de ifrågasatta ändringarna i och

tilläggen till ifrågavarande kungörelser torde, med undantag för tillägget

till 3 § i kungörelsen angående spanmålskreditfonden, fordras riksdagens

samtycke. Det syntes honom emellertid lämpligt, att riksdagen

bereddes tillfälle att yttra sig över förslaget i hela dess vidd. Sedan riksdagen

sålunda yttrat sig i ärendet, förutsatte han det böra ankomma på

Kungl. Majit att vidtaga härav föranledda ändringar i kungörelserna.

Vad slutligen angår kapitalökningsbehovet för budgetåret 1932/1933

för berörda fonder hava inom jordbruksdepartementet gjorda uppskattningar

givit stöd för antagandet, att såväl spannmålslagerhusfonden som

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 38.

TJtshottet.

spannmålskreditfonden torde behöva tillföras ytterligare kapital. Med

hänsyn till den stegrade efterfrågan å lån, som under innevarande konsumtionsår

tydligt gjort sig gällande, samt i betraktande av den ytterligare

utlåning, som torde vara att förvänta såsom resultat av de av

departementschefen tillstyrkta ändringarna i lånevillkoren, syntes departementschefen

kapitalökningsbeloppet böra bestämmas beträffande spannmålslagerhusfonden

till vad lantbruksstyrelsen i sådant hänseende föreslagit

eller 500,000 kronor samt beträffande spannmålskreditfonden till

likaledes 500,000 kronor.

De i Kungl. Maj:ts förevarande framställning ifrågasatta förändringarna

och tilläggen beträffande gällande allmänna villkor från spannmålslagerhusfonden

och spannmålskreditfonden synas utskottet ägnade

att uppmuntra till verksamhet för anläggningar för lagring och torkning

av spannmål. Med de nuvarande bestämmelserna för lån från ifrågavarande

fonder synes nämligen något större intresse i sådant avseende

icke hava stått att vinna. Utskottet ansluter sig därför till vad departementschefen

i statsrådsprotokollet förordat.

I de väckta motionerna har framförts förslag avseende att möjlighet

skulle beredas till erhållande av lån från spannmålslagerhusfonden jämväl

för i förhyrda lokaler inrättade torkanläggningar. Härvid torde närmast

avses s. k. spannmålstorkar. Dessa mindre torkanläggningar torde otvivelaktigt

vid sidan av spannmålslagerhusen hava en betydelsefull uppgift

att fylla, när bärgningen på grund av ogynnsamma väderleksförhållanden

är förenad med stora svårigheter. Avsaknaden på

nära håll av maskinella torkningsmöjligheter kan under sådana förhållanden

försätta vederbörande jordbrukare i en högst ofördelaktig ställning.

Sålunda blir han i åtskilliga fall hänvisad att från andra delar av

landet inköpa erforderligt utsäde, vartill komma svårigheterna att överhuvudtaget

erhålla en spannmål av sådan kvalitet, att den vid försäljning

kan påräkna pris såsom för förstklassig vara. I sistnämnda avseende bör

ock ihågkommas, att ett tillgodokommande av statens stödåtgärder å

spannmålsodlingens område torde förutsätta, att spannmålen utan att

taga skada kan förvaras under en ganska avsevärd tid.

Med hänsyn härtill är det utan tvivel ett önskemål, att sådana anläggningar

komma till stånd i den mån därav kan finnas behov. Enligt

gällande villkor för lån från spannmålslagerhusfonden kunna också lån

erhållas för anläggning av spannmålstorkar. Då det emellertid gällt i

förhyrda lokaler inrymda torkanläggningar, har, såsom motionärerna

framhållit, lån från berörda fond icke ansetts kunna utlämnas på grund

av svårigheten att för sådant fall erhålla ur statens synpunkt betryggande

säkerhet.

Utskottet hyser den principiella uppfattningen, att staten vid utlämnande

av lån ur ifrågavarande fond liksom beträffande statens övriga låne
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 38.

fonder i varje fall bör kräva tillfredsställande .säkerhet. På grund härr

av och då ett tillgodoseende av det i motionerna avsedda för övrigt beli

järtansvärda syftet icke synes utskottet möjligt utan att uppgiva nämnda

grundsats, anser sig utskottet icke kunna förorda motionerna. Utskotttet

vill härvid ock framhålla, att de i motionerna åsyftade numera avlämnade

propositionerna angående dels ändring i vissa delar av gällande för"- ordning örn förlagsinteckning (nr 16/1883, sid. 1), dels med förslag till lag

örn inteckning i jordbruksinventarier icke äro av innehåll att kunna få

någon betydelse i det avseende, varom i motionerna är fråga.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts

förevarande framställning och med avslag å de i ämnet

väckta motionerna 1:197 och II: 292,

1) godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet

tillstyrkta ändringar i och tillägg till gällande

allmänna villkor och bestämmelser för lån från spannmålslagerhusfonden;

samt

2) såsom kapitalökning för spannmålslagerhusfonden

anvisa för budgetåret 1932/1933 ett reservationsanslag

av 500,000 kronor.

Beträffande sättet för beredande av de till kapitalökning avsedda medlen

torde statsutskottet framdeles under riksdagen avgiva förslag.

13:o) Spannmålskreditfonden. Under åberopande av vad utskottet an- [13.]

fört under näst föregående punkt hemställer utskottet,

att riksdagen må

1) godkänna av departementschefen tillstyrkta ändringar

i och tillägg till gällande allmänna villkor och

bestämmelser för lån från spannmålskreditfonden;

samt

2) såsom kapitalökning för spannmålskreditfonden

anvisa för budgetåret 1932/1933 ett reservationsanslag

av 500,000 kronor.

Beträffande sättet för beredande av de till kapitalökning avsedda medlen

torde statsutskottet framdeles under riksdagen avgiva förslag.

14:o) Statens fjäderfälånefond. Vid 1931 års riksdag (prop. nr 204; ^4 j

R. skr. nr 281) beslöts inrättande av statens fjäderfälånefond, och anvisades

för budgetåret 1931/1932 såsom kapital till fonden ett reservationsanslag

av 200,000 kronor. Den 18 juli 1931 utfärdade Kungl. Majit kun
Bihang

till riksdagens protokoll 1032. 10 sami. 10 käft. (Nr 38.)

3

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 38.

görelse (nr 309) angående, allmänna villkor och bestämmelser för lån från

fonden. Enligt dessa kan ekonomisk förening, som har till ändamål att

främja avsättning av ägg, på vissa villkor erhålla lån för a) anläggande,

inrättande eller inköp av äggpackerier och för lagring eller konservering

av ägg avsedda lokaler med tillhörande inredning och utrustning, b) ombyggnad

av packerier och lokaler av omförmält slag eller c) vidtagande

i dylika packerier och lokaler av tekniska förbättringar med avseende å

inredning eller utrustning.

Efter redogörelse för en av lantbruksstyrelsen gjord framställning örn

anvisande av 100,000 kronor såsom kapitalökning till ifrågavarande fond

för budgetåret 1932/1933 har departementschefen vidare anfört, att även

han ansåge det vara av vikt, att förevarande lånerörelse kunde bedrivas i

erforderlig omfattning. Då emellertid enligt vad departementschefen inhämtat

hittills icke sökts eller utlämnas något lån från förevarande fond

och varje erfarenhet sålunda ännu saknades rörande utlåningsbehovet,

vore han icke beredd att nu förorda anvisande av nytt kapital till fonden.

I enlighet härmed har något kapitalökningsanslag ej äskats, vilket utskottet

härigenom velat för riksdagen

omförmäla.

15:o) Kalkbrukslånefonden. Under punkt 15 har Kungl. Majit föreslagit

riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet, som må varda

riksdagen förelagd, såsom kapital för kalkbrukslånefonden beräkna för

budgetåret 1932/1933 ett reservationsanslag av 800,000 kronor.

Över denna framställning kommer utskottet att framdeles under riksdagen

avgiva utlåtande, vilket utskottet härigenom velat för riksdagen

anmäla.

16:o) Åtgärder för lindrande av jordbrukets kreditsvårigheter. Under

denna punkt har departementschefen anmält, att till Kungl. Majit inkommit

vissa framställningar, bland annat från jordbruksutredningen,

avseende hjälpåtgärder av olika slag åt jordbruket och dess utövare, men

att han bland annat på grund av att spörsmålet tarvade ytterligare utredning

för det dåvarande icke vore i tillfälle att framställa närmare förslag.

Detta har utskottet härigenom velat för riksdagen

omförmäla.

Stockholm den 19 april 1932.

På jordbruksutskottets vägnar i

C. J. JOHANSSON.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 38.

27

Vid delta arendes slutbehandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Sederholm, Carl K. diriksson, fritiof Gustafson, friherre

Lagerfelt, Dalberg, August W. Johansson, Henriksson och Karl A. Johanson; samt

från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Hedlund i Häste, Carlström,

bengtsson i Kullen, Månsson i Erlandsro, Björk i Tryde, Andersson i Löbbo och Pehrsson i

Bramstorp.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1932:380 Skrivelse till Konungen angående reglering av utgifterna för kapitalökning för budgetåret 1932/1933 i vad angår jordbruksar etiden. s. 3 i texten
  2. Rskr. 1932:181 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majlis i statsverkspropositionen, avdelning Utgifter för kapitalökning, gjorda framställningar angående fonden för a1 i texten