Utlåtande angående reglering av utgifterna för kapitalökning för budgetåret 193211933 i vad angår jordbruksar enden.
1932-04-19 · 27 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 26 av 27 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1932:38, Utlåtande angående reglering av utgifterna för kapitalökning för budgetåret 193211933 i vad angår jordbruksar enden.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 38.
1
Nr 38.
Ankom till riksdagens kansli den 19 mars 1932 kl. 2 e. m.
Utlåtande angående reglering av utgifterna för kapitalökning för
budgetåret 193211933 i vad angår jordbruksar enden.
(lia avd.)
Med anledning av de till jordbruksutskottet hänvisade i statsverkspropositionen
gjorda framställningar, som röra utgifter för kapitalökning,
får utskottet avgiva följande yttrande och förslag.
Statens iifSärsverksamhet.
Statens domäners fond.
l:o) Förnyelsefonden för återväxtkostnader m. m. I punkt 1 av den
till innevarande riksdag avlåtna statsverkspropositionen, avdelning Utgifter
för kapitalökning, i växt angår jordbruksdepartementet, har Kungl.
Majit föreslagit riksdagen förklara, att riksdagen intet har att erinra
mot att domänverkets förnyelsefond för återväxtkostnader, vilken fond
härefter torde böra benämnas fömyelsefonden för återväxtkostnader
m. m., må användas för bestridande av kostnader jämväl för anläggning
av vägar för domänverkets behov.
Beträffande utredningen i ärendet hänvisas till statsrådsprotokollet.
(Utgifter för kapitalökning, Bil. 5, sid. 1—6.)
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft två inom Motioner,
riksdagen väckta, till utskottet hänvisade likalydande motioner, nämligen
Ii 119 av herr Möller m. fl. och lii 205 av herr Hansson i Stockholm
m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit
anhålla, att Kungl. Majit ville vidtaga åtgärder i syfte, dels att åtminstone
5 miljoner kronor av domänverkets förnyelsefond för återväxtkostnader
— under beaktande av tillgången på olika orter av ledig arbetskraft
— under 1932 ställes till förfogande för skogsvårdande arbeten,
dels att intill en femtedel av detta belopp må användas till nyanläggning
av vägar, som avse en förbättrad skogsvård.
Bihang till riksdagens protokoll 193%. 10 sami. lii hafi. (Nr 33.) I
2 Jordbruksutskottets utlåtande Nr
Beträffande de skäl, som anförts till stöd härför, hänvisas tili motionerna.
I statsrådsprotokollet vid. avlåtande till riksdagen av Kungl. Maj:ts
proposition den 14 januari 1916, nr 25, förordade föredragande departementschefen,
att av bruttoinkomsten från statens skogsdomäner för 1917
skulle avsättas fem procent till en förnyelsefond för återväxtkostnader.
Ur denna fond skulle, i den mån fondens tillgångar därtill räckte, bestridas
alla återväxtkostnader, däri inbegripet kostnader lör markförbättrings-
och föryngringsåtgärder. I skrivelse den 29 april 1916, nr 86,
uttalade riksdagen i anledning härav, att riksdagen i likhet med departementschefen
holle före, att åtgärder för markens förbättring för skogsändamål
och för skogens föryngring borde vidtagas, i samma mån som
skogarna avverkades, samt att riksdagen funne det välbetänkt att såsom
föreslagits avsätta ett efter en viss procent av domänfondens bruttoinkomst
av skogsmedel för året beräknat belopp till täckande av återväxtkostnader.
Jämlikt Kungl. Maj:ts proposition nr 62 till 1919 års riksdag och riksdagens
skrivelse den 11 juni 1919, nr 323, höjdes avsättningen till fonden
från och med 1920 till sex procent å skogsdomänernas bruttoinkomst; och
skedde avsättning efter sistnämnda procenttal till och med 1923.
Från och med 1924 hava jämlikt beslut av Kungl. Majit, som dåmera
hade att fastställa driftskostnadsstat för domänverket, något skiftande
principer tillämpats under olika år i fråga örn avsättningen till förnyelsefonden.
För åren 1924—1926 bestämdes avsättningen till sex procent
av rotvärdet av det från statens skogar avverkade virket. Från och med
1927 har avsättningen fastställts till viss procent av överavvei''kningens
efter särskilda grunder bestämda värde. Avsättningsprocenten har utgjort
för 1927 fyrtio procent, för 1928 och 1929 femtio procent, för 1930
fyrtio procent, för 1931 trettiofem procent och för 1932 tio procent.
Under de senaste åren hava till förnyelsefonden avsatts:
för 1927 .................................................kronor 3,213,734
» 1928 ................................................ » 4.726,820
» 1929 ................................................ » 5,637.786
» 1930 ................................................ » 4,293,983.
Avsättningen är beräknad till 3,500,000 kronor för 1931 och till 500,000
kronor för 1932.
Av medel ur fonden, vilken enligt uppgift i statsrådsprotokollet den 1
januari 1931 uppgick till 15,109,528 kronor, bestridas kostnader för skogsodling
och dikning samt hägnad, skogsskydd och planteringsvård å domänverkets
skogar.
I statsrådsprotokollet har redogjorts för de åtgärder, som vidtagits till
följd av riksdagens skrivelse den 30 maj 1931, nr 319, i anledning av
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 38.
3
väckta motioner (1: 265 ock 11:428) rörande igångsättande av skogs vårdsarbeten
å kronans skogar. Riksdagen åberopade därvid jordbruksutskottets
utlåtande nr 90, som var av följande lydelse.
s
»Motionärernas framställning är utan tvivel i flera avseenden beaktansvärd.
Vikten av att statens skogskapital väl vårdas och förkovras torde
numera vara allmänt insedd. Redan av denna anledning kan en intensivare
skogsvård å statens skogar vara påkallad. Det av motionärerna
åberopade förhållandet, att domänverkets förnyelsefond under de senare
åren så avsevärt vuxit i storlek, torde i detta sammanhang icke kunna
undgå uppmärksamhet. Då staten i annan ordning nödgas bevilja betydande
summor för bekämpande av arbetslösheten, synes det utskottet välbetänkt,
att denna fond nu nyttjas i den utsträckning, som är ekonomiskt
försvarbar, varför utskottet anser, att hänvändelse härom bör göras till
Kungl. Majit.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet, att riksdagen, i
anledning av motionerna 1:265 och 11:428, måtte i skrivelse till Kungl.
Majit anhålla, att Kungl. Majit ville vidtaga åtgärder i syfte, att domänverkets
förnyelsefond för återväxtkostnader — under beaktande av tillgången
på olika orter av ledig arbetskraft — i större utsträckning kommer
till användning för därmed avsett ändamål.»
Vid anmälan för Kungl. Majit den 12 juni 1931 av nämnda riksdagsskrivelse
beslöt Kungl. Majit anbefalla domänstyrelsen att till Kungl.
Majit inkomma dels med redogörelse för de åtgärder i syfte, att domänverkets
förnyelsefond för återväxtkostnader i större utsträckning komma
till användning för därmed avsett ändamål, som styrelsen ämnade
vidtaga, dels ock med det förslag av beskaffenhet att böra underställas
Kungl. Majit, som styrelsen funne riksdagens framställning föranleda.
Till åtlydnad härav har domänstyrelsen i skrivelse den 1 oktober 1931
avlämnat i huvudsak följande redogörelse.
I cirkulär den 11 och 14 juli 1931 till domänverkets förvaltande personal
föreskrev styrelsen, att, under beaktande av tillgången på olika orter
av ledig arbetskraft, skulle, i den mån arbetena kunde anses ekonomiskt
försvarbara, i största möjliga utsträckning under 1931 å domänfondens
skogar, med tillämpning av efter läget på arbetsmarknaden avpassade
ackords- eller tidslöner, bedrivas sådana arbeten, för vilka kostnaderna
gäldades ur förnyelsefonden. Styrelsen anmodade i samma skrivelser
vederbörande skogsstatstjänstemän att, i den mån utgiftsmedel
för sagda arbeten erfordrades utöver dem, vilka jämlikt för 1931 fastställt
utgiftsanslag anvisats, till styrelsen för prövning ingiva extra utgiftsförslag,
och medgav styrelsen därvid, att arbeten av ifrågavarande
slag, där nyttan för skogsskötsel av dem funnes påtaglig, finge igångsättas
utan hinder därav, att berörda extra utgiftsförslag ej hunnit bliva
i vederbörlig ordning prövade.
Vid domänstyrelsens skrivelse är fogat ett sammandrag över medel,
som styrelsen efter verkställd prövning av de på grund av nämnda cirkulär
ingivna extra utgiftsförslagen för olika distrikt ur förnyelsefonden
anvisat för ifrågavarande ändamål, och framgår därav, att följande belopp
anvisats till
4
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 38.
skogsodling oell markvård................................ kronor 208,164
hägnad .................................................. » 4,220
anordnande av betesmark ............................... » 20,994
röjning i yngre skog .................................... » 164,866
uppkvistning ............................................ » 15,146
dikning ................................................. » 493,714
Summa kronor 907,104.
Då de medel, som styrelsen vid fastställande av utgiftsförslagen för
1931 tidigare anvisat till arbeten, för vilka kostnaderna gäldas ur förnyelsefonden,
uppgått till 2,266,971 kronor, har styrelsen sålunda till dylika
arbeten under 1931 anvisat tillhopa (2,266,971 + 907,104 =) 3,174,075
kronor.
Kungl. Maj:ts förevarande framställning avser att domänverkets förnyelsefond
för återväxtkostnader skulle få användas för bestridande av
kostnader jämväl för anläggning av vägar för domänverkets behov, varom
förslag gjorts av domänstyrelsen och länsstyrelsen i Västerbottens län.
Departementschefen bar i fråga härom anfört följande:
»Vad slutligen angår föreliggande förslag örn användning'' av förnyelsefondens
medel jämväl för bestridande av kostnader för anläggning av
vägar för domänverkets behov, finner jag mig på de av domänstyrelsen
och länsstyrelsen i Västerbottens län i ämnet anförda skälen böra biträda
detta förslag. Dylika väganläggningar bidraga uppenbarligen
till att det kapital, staten äger i sina skogar, bevaras och höjes i värde,
samt äro ägnade att öka den ekonomiska avkastningen av statens skogsegendom.
Med hänsyn härtill synes mig all anledning föreligga för användande
av förnyelsefondens medel jämväl för vägändamål. Genom
dylik användning av fondens medel öppnas också möjligheter för domänverket
att under tider, då verkets inkomster på grund av konjunkturläget
nedgå, fortsätta med vägarbeten, vilket uppenbarligen måste
vara av betydelse även ur den synpunkten, att välbehövliga arbetstillfällen
därmed skapas. Önskligt är, att medel ur fonden få tagas i anspråk
för nu angivna ändamål redan under 1932. Med hänsyn till att
riksdagen tidigare yttrat sig i frågan örn de ändamål, vartill förnyelsefondens
medel må användas, synes ärendet emellertid icke böra av Kungl.
Maj:t avgöras, förrän riksdagen fått tillfälle uttala sig i ämnet.»
Motionärerna framhålla, hurusom sågverks- och massaindustriens produktionsbegränsning
under 1932 även komme att betyda ansenligt minskade
arbetstillfällen å statens egna skogar. Staten, som endast obetydligt
själv förädlade sina skogsprodukter, vore nämligen starkt beroende av
virkesförsäljningen till de stora skogsbolagen och andra spekulanter.
Därför borde det vara staten så mycket mera angeläget att tillhandahålla
arbetstillfällen genom intensivare skogsvård å sina egna skogar. Ett me
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 38. 5
del härtill vore att domänverkets förnyelsefond för återväxtkostnader i
större utsträckning komme till användning för skogsdikning och skogsodling
jämte hägnad, plantskydd och plantskogsvård samt att fonden
finge tagas i anspråk jämväl för anläggning av vägar för domänverkets
behov. Härvid borde emellertid enligt motionärernas mening någon garanti
skapas för att icke vägarbetena komme att inkräkta på de egentliga
skogsvårdande uppgifter, för vilka fonden ursprungligen inrättats. Av
det belopp av 5 miljoner kronor av förnyelsefonden, som motionärerna
ansåge böra användas under 1932 för skogsvårdande arbeten på statens
skogar, borde en femtedel bestämmas såsom den gräns, vartill kostnaderna
för vägarbeten högst borde få uppgå.
Med hänsyn till de enligt utskottets mening vägande skäl, som såväl i
propositionen som i motionerna anförts för att förnyelsefonden må användas
jämväl för anläggning av vägar för domänverkets behov, anser
sig utskottet böra tillstyrka, att riksdagen förklarar sig intet hava att
erinra mot en sådan åtgärd.
Yad härefter i övrigt angår de väckta motionerna vill utskottet anföra
följande. Utskottet har med tillfredsställelse konstaterat, att domänstyrelsen
under 1931 med anlitande av domänverkets förnyelsefond för återväxtkostnader
å statens skogar igångsatt skogsvårdande åtgärder i betydande
omfattning, varigenom ock arbetstillfällen i icke oväsentlig utsträckning
kunnat beredas. Kostnaderna för dessa åtgärder* hava enligt statsrådsprotokollet
uppgått till ett belopp, som med i runt tal 900,000 kronor
överstiger det vid utgiftsförslagens fastställande beräknade beloppet av
2,266,971 kronor. Utskottet anser sig hava anledning utgå från, att sådana
arbeten komma att i största möjliga omfattning anordnas jämväl under
innevarande år med inriktning på samma gång att i görligaste mån bereda
arbetstillfällen i trakter, där arbetslösheten gör sig starkast gällande.
Härtill kommer den ytterligare möjlighet till åstadkommande av arbetstillfällen,
som skulle öppnas genom förnyelsefondens användande jämväl
för bestridande av kostnader för väganläggningar. Enligt statsrådsprotokollet
hava de kostnader för väganläggningar, som domänstyrelsen
ansett böra bestridas av förnyelsefondens medel, för 1932 beräknats till i
runt tal 630,000 kronor. Under nu angivna förhållanden anser sig utskottet
icke såsom i motionerna föreslagits böra förorda särskild framställning
till Kungl. Majit örn ianspråktagande för ifrågavarande ändamål
av visst angivet belopp av förnyelsefonden. Utskottet har i detta
sammanhang icke heller kunnat undgå taga i betraktande, att avsättningen
till nämnda fond, vilken för 1932 av Kungl. Majit bestämts till 10 procent
av överavverkningens värde, icke ansetts kunna beräknas till högre
belopp än 500,000 kronor.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
Utskotta.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 38.
1) att riksdagen må förklara, att riksdagen intet
Ilar att erinra mot att domänverkets förnyelsefond för
återväxtkostnader, vilken fond härefter torde böra benämnas
förnyelsefonden för återväxtkostnader m. m.,
må användas för bestridande av kostnader jämväl för
anläggningar av vägar för domänverkets behov,
2) att motionerna 1:119 och 11:205 må anses besvarade
genom vad utskottet bär ovan anfört och hemställt.
Statens utlåningsfonder.
[2.] 2:o) Statens avdikningslånefond. Under punkt 2 av förberörda avdel
ning
av statsverkspropositionen bar Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen
att, i avbidan på den proposition i ämnet, som må varda riksdagen förebigd,
såsom kapitalökning för statens avdikningslånefond beräkna för
budgetåret 1932/1933 ett reservationsanslag av 1,300,000 kronor.
Över denna framställning kommer utskottet att framdeles under riksdagen
avgiva utlåtande, vilket utskottet härigenom velat för riksdagen
anmäla.
[3.] 3:o) Fonden för fiskerinäringens befrämjande. Under punkt 3 bar
Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att lån från fonden för
fiskerinäringens befrämjande må under två år från lyftningsdagen innehavas
räntefritt och utan amortering.
Statsrådsprotokollet sid. 9 och 10.
Fonden för fiskerinäringens befrämjande inrättades enligt beslut av
1891 års riksdag. Nu gällande bestämmelser för lån ur fonden återfinnas
i kungörelsen den 7 augusti 1907 (nr 61) med däri genom kungörelserna
nr 151/1916, 359/1921, 130/1928 och 298/1930 gjorda ändringar.
Från fonden utlämnas genom förmedling av hushållningssällskap eller
landsting låneunderstöd för anskaffande av fiskebåtar, motorer för sådana
båtar, fiskredskap eller för fisktransport avsedda fordon, smärre
båtar eller andra smärre inrättningar eller för anläggande av smärre inrättningar
för tillgodogörande eller förädling av fiskets produkter eller
för utförande av fiskodling. Från fonden beviljat lån må innebavas amorteringsfritt
under ett år från lyftningsdagen. Efter nämnda tids utgång
skall lånet återbetalas inom högst tio år med lika kapitalbelopp varje år
jämte upplupen ränta. Lån från fonden åtnjutes räntefritt första året,
under vilket det innehaves, varefter erlägges årlig ränta efter 3.6 procent.
De, som av låneförmedlande hushållningssällskap och landsting erhållit
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 38. 7
låneunderstöd, skola åtnjuta enahanda amorterings- och räntefrihet, och
må av dem icke fordras högre ränta eller strängare amorteringsvillkor, än
nyss sagts.
Genom beslut av 1921 års riksdag är högsta medgivna årsutlåningen
från fonden bestämd till 1,800,000 kronor.
Departementschef en har i ärendet anfört följande:
»För egen del anser jag de av Göteborgs och Bohus läns havsfiskeförening
under instämmande av lantbruksstyrelsen anförda skälen för viss lindring
i lånevillkoren beaktansvärda. Visserligen jämkades lånevillkoren i för
låntagarna förmånlig riktning så sent som 1928, men otvivelaktigt torde
vara, att fiskerinäringen arbetar under så tryckta förhållanden och att
fiskarbefolkningen i sitt ofta hårda och vanskliga yrke är i sådant behov
av uppmuntran och stöd, att den nu ifrågasatta lättnaden synes vara synnerligen
befogad. Jag förordar följaktligen sådan ändring av bestämmelserna,
att lån från fonden må under två år från lyftningsdagen innehavas
räntefritt och utan amortering, samt att de, som av låneförmedlande hushållningssällskap
eller landsting erhålla låneunderstöd, skola åtnjuta
enahanda amorterings- och räntefrihet som nu sagts. Sedan riksdagen
meddelat sitt beslut i ämnet, torde det ankomma på Kungl. Majit att i
ämnet utfärda erforderliga författningsföreskrifter.»
Kungl. Maj:ts förevarande framställning, avseende en utsträckning av
den räntefria tiden med ett år, anser sig utskottet böra biträda. Utskottet
hemställer därför,
att riksdagen må medgiva, att lån från fonden för
fiskerinäringens befrämjande må under två år från
lyftningsdagen innehavas räntefritt och utan amortering.
4:o) Eguahemslånefonden. Under punkt 4 har Kungl. Majit föreslagit
riksdagen att
a) medgiva, att Kungl. Majit må för 1938 bevilja statslån från egnahemslånefonden
intill ett belopp av 20,000,000 kronor, därav 14,500,000
kronor för jordbrukslägenheten och 5,500,000 kronor för bostadslägenheter;
med rätt dock för Kungl. Majit att, därest förhållandena skulle därtill
giva anledning och i den mån så utan förfång för lånerörelsen för
jordbruksändamål kan ske, för bostadslägenheter taga i anspråk större
belopp än det sist angivna;
b) såsom kapitalökning för sagda fond för budgetåret 1932/1933 anvisa
ett reservationsanslag av 5,000,000 kronor.
över denna framställning kommer utskottet att avgiva särskilt utlåtande,
vilket utskottet härigenom velat för riksdagen
anmäla.
[5.]
LJtxkottet.
8 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 38.
5:o) Jordförinedlingsfonden. Under punkt 5 kai- Kungl. Majk föreslagit
riksdagen medgiva,
a) att av jordförmedlingsfondens kapitalbehållning ma under 1933 till
jordanskaflningslån åt hushållningssällskap av statens egnahemsstyrelse
disponeras tillhopa högst så stort belopp, att vad som utestår i beviljade
jordanskaflningslån icke vid någ’ot tillfälle under sagda år må överstiga
1,500,000 kronor,
b) att den del av jordförmedlingsfondens till ny utlåning disponibla
kapitaltillgång, som ej anvisas såsom jordanskaffningslån, må under 1933
av Kungl. Majk användas för utlämnande av förlagslån åt aktiebolag
och föreningar.
Vid 1907 års riksdag inrättades jordförmedlings!''onden. De närmare bestämmelser,
som för närvarande reglera utlåningen ur denna fond, återfinnas
i kungörelsen den 8 juni 1928 (nr 217) angående allmänna grunder
för den statsunderstödda egnakemsverksamheten och kungörelsen samma
dag (nr 219) med reglementariska föreskrifter rörande den statsunderstödda
jordförmedlings- och jordanskaffningsverksamheten.
Jämlikt förstnämnda kungörelse må statslån från jordförmedlingsfonden
utlämnas dels såsom jordanskaffningslån åt hushållningssällskap för användande,
under vissa villkor, till inköp av viss fastighet, lämplig att helt eller
delvis användas för bildande av egna hem huvudsakligen för jordbruksändamål,
samt för bestridande av de för fastighetens exploatering i dylikt
syfte förenade kostnader, dels ock såsom förlagslån åt i samma kungörelse
omförmälda låneförmedlande aktiebolag och föreningar för användande såsom
rörelsekapital vid inköp och exploatering av fastighet av nyss nämnd art.
Vad beträffar storleken av de belopp, som under 1932 få användas tolde
nyssnämnda båda lånetyperna, må erinras, att 1931 års riksdag medgav.
dels att statens egnahemsstyrelse finge av jordförmedlingsfondens kapitalbehållning
till jordanskaffningslån disponera under 1932 tillhopa högst sa
stort belopp, att vad som utestode i beviljade jordanskaffningslån icke vid
något tillfälle under sagda år överstege 1,500,000 kronor, dels ock att den
del av jordförmedlingsfondens till ny utlåning disponibla kapitaltillgång,
som ej anvisades såsom jordanskaffningslån, finge av Kungl. Majit under
1932 användas för utlämnande av förlagslån åt aktiebolag och föreningar.
I skrivelse den 29 augusti 1931 har statens egnahemsstyrelse, då det av
1931 års riksdag sålunda lämnade medgivandet ifråga örn storleken av
utlåningen av jordanskaffningslån och förlagslån endast avsåge år 1932
samt intet inträffat, som icke påkallade att liknande medgivande lämnades
jämväl för 1933, föreslagit, att hemställan örn motsvarande medgivande
måtte göras beträffande 1933.
Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag och hemställer,
att riksdagen må medgiva,
a) att av jordförmedlingsfondens kapitalbehållning
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 38.
9
må, under 1933 till jordanskaffningslån åt hushållningssällskap
av statens egnahemsstyrelse disponeras
tillhopa högst så stort belopp, att vad som utestår
i beviljade jordanskaffningslån icke vid något tillfälle
under sagda år må överstiga 1,500,000 kronor,
b) att den del av jordförmedlingsfondens till ny utlåning
disponibla kapitaltillgång, som ej anvisas såsom
jordanskaffningslån, må under 1933 av Kungl.
Majit användas för utlämnande av förlagslån åt aktiebolag
och föreningar.
6:o) Lånefonden för inköp av ädla avelston. Under punkt 6 har Kungl. [6.]
Majit föreslagit riksdagen att såsom kapitalökning för lånefonden för
inköp av ädla avelsston anvisa för budgetåret 1932/1933 ett reservationsanslag
av 35,000 kronor.
Lånefonden för inköp av ädla avelsston inrättades genom beslut av,
1913 års riksdag (statsverksprop., utg. f. kap. p. 30; R. skr. nr 291, p. 9).
För lånerörelsen hava allmänna villkor och bestämmelser meddelats i
kungörelsen den 4 juli 1913 (nr 226), vari sedermera i anslutning till riksdagens
beslut ändringar vidtagits genom kungörelserna nr 68/1916,
1166/1917 och 116/1920. Från fonden utlämnas lån till hushållningssällskap,
som förklarat sig villigt att till jordbrukare inom sällskapets område
utlämna hästavelslån för inköp av ädla avelsston och inom vars område
iidel hästavel bedrives samt goda förutsättningar finnas för densamma.
Hushållningssällskap, som önskar från ifrågavarande fond erhålla statslån
för att därav utlämna hästavelslån, har att före den 1 januari, det år
statslånet är avsett att erhållas, till stuteriöverstyrelsen ingiva till Kungl.
Maj;t ställd ansökning. Inkomna ansökningar skola före den 15 nästföljande
februari av stuteriöverstyrelsen med eget utlåtande överlämnas till
Kungl. Majit. Hästavelslån må icke beviljas för inköp av andra avelsston
än sådana, som uppköpts genom remonteringsstyrelsens försorg.
Högsta utlåningen från fonden är numera bestämd till 200,000 kronor
för år.
Beträffande utredningen i ärendet hänvisas till statsrådsprotokollet.
(Utgifter för kapitalökning, Bil. 5 sid. 13—16.)
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft en inom Motto
andra kammaren väckt, till utskottet hänvisad motion, nr 28S, av herrar
Jönsson i Revinge och Törnkvist i Karlskrona, vari hemställts, att riksdagen
beslutar följande tillägg i fråga örn villkoren för låns erhållande
ur »lånefonden för inköp av ädla avelsston» i---Lån utlämnas icke
vid import från annat land.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd härför, hänvisas till motionen.
10
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 38.
Utskottet.
Motionärerna hava under erinran om fällande villkor och bestämmelser
för erhållande av lån från ifrågavarande fond vidare framhållit, att
från och med 1929 inom vissa hushållningssällskap lån från fonden utlämnats
för inköp av genom enskild förmedling från Tyskland importerade
ädla avelsston. Då det enligt motionärernas mening torde vara ostridigt,
att den varmblodiga hästaveln i Sverige kvalitativt sett gjort betydande
framsteg under tiden från lånefondens inrättande, syntes dem
ingen som helst anledning föreligga att uppmuntra import av avelsdjur
genom lån från statens sida. I sådant avseende borde den remontering
av fölstostammen vid Flyinge genom import, som ägde rum genom stuteriöverstyrelsens
försorg, vara tillräcklig. I anslutning till vad sålunda
anförts föreslås i motionen ett tillägg till de gällande villkoren, vari direkt
utsäges att lån ej må utlämnas vid import från utlandet.
Mot det av Kungl. Majit äskade kapitalökningsanslaget, varigenom
avses att för budgetåret 1932/1933 säkerställa ett utlåningsbelopp av
100,000 kronor, har utskottet intet att erinra.
Av de ovan återgivna bestämmelserna torde framgå, att hushållningssällskap,
som efter gjord framställning och sedan stuteriöverstyrelsen
yttrat sig däröver av Kungl. Majit erhållit statslån från ifrågavarande
fond för att därmed utlämna hästavelslån, icke äger bevilja sådant lån
för inköp av andra avelsston än sådana, som uppköpts genom remonteringsstyrelsens
försorg. På grund härav och då såsom i motionen framhållits
remonteringsstyrelsen icke torde vara villig att — utan att alldeles
särskilda omständigheter kunna motivera ett undantag — medverka
till import av ädla avelsston, måste enligt utskottets mening det av motionärerna
avsedda syftet kunna nås genom en strikt tillämpning av gällande
bestämmelser för låns utlämnande. Något tillägg på sätt motionärerna
påyrka till dessa bestämmelser synes utskottet därför icke» påkallat.
Med anledning av de i motionen påpekade fall, då vederbörande
hushållningssällskap beviljat lån för inköp av på privat väg importerade
avelsston, vill utskottet uttala, att utskottet förutsätter, att gällande författningsbestämmelser
behörigen iakttagas och att i överensstämmelse
härmed ett upprepande av vad i motionen påtalats måste anses helt uteslutet.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
1) att riksdagen må såsom kapitalökning för lånefonden
för inköp av ädla avelsston anvisa för budgetåret
1932/1933 ett reservationsanslag av 35,000 kronor,
2) att motionen IIi288 må anses besvarad genom vad
utskottet här ovan anfört.
Beträffande sättet för anskaffande av de till kapitalökning erforderligä
medlen torde statsutskottet framdeles avgiva förslag.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 38.
11
7:o) Lånefonden för inköp av avelshingstar av ardennerras. Under [7.]
punkt 7 har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen, att
a) medgiva, att Kungl. Majit må under budgetåret 1932/1933 från lånefonden
för inköp av avelshingstar av ardennerras bevilja lån intill ett
belopp av 190,000 kronor;
b) såsom kapitalökning för nämnda fond för budgetåret 1932/1933 anvisa
ett reservationsanslag av 150,000 kronor.
Med bifall till ett av Kungl. Majit vid 1931 års riksdag framlagt förslag
u. f. k. bil. 5 sid. 15) beslöt riksdagen inrättande av lånefonden för inköp av
avelshingstar av ardennerras samt bemyndigade Kungl. Majit att i huvudsaklig
överensstämmelse med vad i förslaget ifrågasatts utfärda erforderliga
bestämmelser för erhållande och tillgodonjutande av lån ur fonden.
Dessa bestämmelser återfinnas i kungörelsen den 12 juni 1931 (nr 217).
För budgetåret 1931/1932 är högsta utlåningsbeloppet bestämt till 200,000
kronor, och såsom kapitalökning för fonden har riksdagen för samma tid
anvisat ett reservationsanslag av 200,000 kronor.
Utskottet, som icke funnit skäl till erinran mot Kungl. Majits föreva- vtskottet.
rande framställning, hemställer,
att riksdagen må
a) medgiva, att Kungl. Majit må under budgetåret
1932/1933 från lånefonden för inköp av avelshingstar
av ardennerras bevilja lån intill ett belopp av 190,000
kronor;
b) såsom kapitalökning för nämnda fond för budgetåret
1932/1933 anvisa ett reservationsanslag av
150,000 kronor.
Beträffande sättet för anskaffande av de för kapitalökning erforderliga
medlen torde statsutskottet framdeles under riksdagen avgiva förslag.
Sio) Gödselvårdslånefonden. Under punkt 8 har Kungl. Majit föreslå- [g_]
git riksdagen att såsom kapitalökning till gödselvårdslånefonden anvisa
för budgetåret 1932/1933 ett reservationsanslag av 100,000 kronor.
Sedan riksdagen 1918 (prop. nr 197; R. skr. nr 474 p. 10) beslutat inrättande
av gödselvårdslånefonden, utfärdade Kungl. Majit den 11 juni 1918
kungörelse (nr 576) angående villkoren för lån från sagda fond. Ändringar
häri hava vidtagits genom kungörelserna nr 186/1925, nr 241/1927 och
nr 132/1931. Såsom kapitalökning till fonden har riksdagen anvisat reservationsanslag
dels för ett vart av åren 1919 och 1920 till belopp av
1,000,000 kronor, dels ock för budgetåret 1931/1932 till belopp av 100,000
kronor eller sålunda tillhopa 2,100,000 kronor.
De genom kungörelsen nr 132/1931 vidtagna ändringarna i lånevillkoren
12
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 38.
tillkommo efter en för 1931 års riksdag framlagd proposition, nr 65. Ifrågavarande
ändringar inneburo, att gödselvårdslån får under två år från
lyftningsdagen innebavas räntefritt och utan amortering, att amorteringstiden
utsträckts från fem till tio år samt att låns maximibelopp
höjts från 1,000 till 2,000 kronor. I förenämnda proposition återgavs å sidan
34 en av lantbruksstyrelsen i utlåtande den 6 december 1930 förebragt
utredning angående det behov av kapitalökning till fonden, som bleve
erforderlig på grund av amorteringstidens utsträckning och lånemaximums
höjande. Enligt denna utredning skulle, med en antagen årsutlåning
av 360,000 kronor, kapitalökningsbehovet uppgå till 100,000 kronor årligen,
intill dess erfarenheten eventuellt kunde föranleda ett ändrat belopp.
Departementschefen har i ärendet anfört följande:
»De vid 1931 års riksdag vidtagna ändringarna i lånevillkoren komma
givetvis att medföra, å ena sidan, att utlåningen ur fonden kommer att
taga större kapital i anspråk än tillförne samt, å andra sidan, att kapitalåterbetalningarna
till fonden komma att ske i långsammare tempo än
tidigare. Detta förhållande nödvändiggör, såsom framgår av lantbruksstyrelsens
i fjolårets proposition i ämnet intagna utredning, viss kapitalförstärkning
av fonden under en tid framåt, försåvitt ej den betydelsefulla
verksamhet, som fonden är avsedd att främja, skall minskas till
sin omfattning. Då ifrågavarande verksamhets uppehållande och utveckling
är av mycket stor vikt, lärer den erforderliga kapitalförstärkningen
till fonden, varom förmäldes i nyssnämnda proposition, böra
komma till stånd. Vad angår kapitalökningsbehovet för budgetåret 1932/
1933 synes det av lantbruksstyrelsen äskade beloppet, 100,000 kronor, vara
lämpligt avvägt.»
utskottet. Utskottet, som icke funnit skäl till erinran mot Kungl. Maj:ts förevarande
framställning, hemställer,
att riksdagen må såsom kapitalökning till gödselvårdslånefonden
anvisa för budgetåret 1932/1933 ett
reservationsanslag av 100,000 kronor.
Beträffande sättet för anskaffande av de för kapitalökning erforderliga
medlen torde statsutskottet framdeles under riksdagen avgiva förslag.
[9.] 9:o) Kraftledningslånefonden. Under punkt 9 bär Kungl. Majit före
slagit
riksdagen medgiva, att lån från kraftledningslånefonden må under
1932 beviljas till ett belopp av högst 1,000,000 kronor.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet
sid. 18—21.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 38.
13
Vid 1918 års riksdag beslöts inrättande av kraftledningslånefonden och
fastställdes vissa huvudgrunder för ifrågavarande lånerörelse. Allmänna
bestämmelser för lån från fonden hava meddelats av Kungl. Majit i
kungörelsen den 13 september 1918 (nr 718), däri ändringar vidtagits genom
kungörelserna nr 480/1919, nr 194/1923 och nr 366/1925. Å lån från
fonden erlägges ränta efter 5 procent.
Jämlikt riksdagens beslut har det belopp, vartill lån från fonden fått för
året högst beviljas, under senare år uppgått till för ett vart av åren 1928
och 1929 2,000,000 kronor, för 1930 1,500,000 kronor och för 1931 1,100,000
kronor.
Med hänsyn till å fonden förefintlig, för utlåning under 1931 disponibel
kapitalbehållning erfordrades för innevarande budgetår icke någon anslagsanvisning
till fonden.
Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Majlis framställning, enligt vil- utskottet.
ken något anslag för kapitalökning icke skulle erfordras för budgetåret
1932/1933, hemställer utskottet,
att riksdagen må medgiva, att lån från kraftledningslånefonden
må under 1932 beviljas till ett belopp
av högst 1,000,000 kronor.
10:o) Västerbottens och Norrbottens nybygges- och bostadsförbättrings- [10.]
lånefond. Tinder punkt 10 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att såsom
kapitalökning för Västerbottens och Norrbottens nybygges- och bostadsförbättringslånefond
anvisa för budgetåret 1932/1933 ett reservationsanslag
av 100,000 kronor.
Vid 1919 års lagtima riksdag beslöts inrättande av Norrbottens nybyggeslånefond
för utlämnande av byggnadslån till innehavare av sådana
kronobyggen, som upplåtits vid disposition av överloppsmarker
nedanför odlingsgränsen inom Arjeplogs, Jokkmokks och Gällivare
socknar av Norrbottens län, samt antogos därvid allmänna bestämmelser
för lånerörelsen. Från fonden, vilken ställdes under statskontorets
förvaltning, fingo medel disponeras av länsstyrelsen i Norrbottens län
för utlämnande av lån till innehavare av förenämnda krononybyggen.
Till fonden har anvisats kapital genom anslag under titeln »utgifter
för kapitalökning» dels å 1919 års riksstat å 100,000 kronor, dels ock å
1921 års riksstat å 200,000 kronor, vilka båda anslag å tillhopa 300,000
kronor täckts av lånemedel.
Vid 1926 års riksdag (prop. nr 11; R. skr. nr 123) beslöts en omläggning
och utvidgning av lånerörelsen sålunda, att av fonden, vilken därefter
skulle benämnas Västerbottens och Norrbottens nybygges- och bostadsförbättringslånefond,
medel jämväl finge i mån av tillgång och efter
14
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 38.
Utskottet.
Kungl. Maj:ts närmare fördelning ställas till länsstyrelsernas i Västerbottens
och Norrbottens län förfogande för utlämnande jämlikt vissa bestämmelser
av lån till innehavare av andra lägenheter ovan odlingsgränsen
inom sagda läns lappmarker, än sådana som upplåtits enligt
kungörelsen den 3 juni 1915 (nr 169) angående upplåtande av odlingslägenheter
m. m. ovan odlingsgränsen i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker,
för förbättrande av bostadsförhållandena å sagda lägenheter.
I kungörelse den 11 juni 1926 (nr 250) förordnade Kungl. Maj:t angående
allmänna villkor för lån från Västerbottens och Norrbottens nybygges-
och bostadsförbättringslånefond. Enligt kungörelsen, vilken
trädde i kraft den 1 juli 1926, få lån utlämnas dels för utförande av byggnadsarbeten
å förenämnda nybyggen (byggnadslån), dels ock för uppförande
eller förbättrande av bostadsbyggnad å angivna lägenheter ovan
odlingsgränsen (bostadsförbättringslån). I fråga örn lånens förräntning
och återbetalning gäller vad som är eller kan bliva föreskrivet beträffande
från statens egnahemslånefond utlämnat egnahemslån för bostadslägenhet.
Kungl. Maj:t bestämmer det belopp, en var av förenämnda
länsstyrelser får disponera för ifrågavarande ändamål. Av sålunda bestämt
belopp ställer statskontoret, på rekvisition av vederbörande länsstyrelse
i mån av behov, erforderligt belopp till länsstyrelsens förfogande.
Enligt rapporter till statskontoret från förenämnda länsstyrelser hava
från fonden i lån utbetalats under tiden från och med 1921 till och med
budgetåret 1925/1926 87,200 kronor och under budgetåren 1926/1930
32,075 kronor eller tillhopa 119,275 kronor. Av sålunda disponerade
kapitalmedel hava enligt sagda rapporter till fonden före den 1 juli
1930 återförts 23,731 kronor 48 öre, vadan å fonden sist nämnda dag
utestodo 95,543 kronor 52 öre i kapitalfordringar. För mötande av utlåningen
hava av de utav riksdagen för kapitalökning, enligt vad nyss
angivits, anvisade anslagen å sammanlagt 300,000 kronor till fonden
överförts tillhopa 100,000 kronor. Återstående anslagsbehållning, 200,000
kronor, blev på grund av stadgandena i kungörelsen den 14 juni 1928
(nr 209) med vissa bestämmelser angående äldre reservationsanslag med
utgången av budgetåret 1929/1930 överförd till vederbörande inkomsttitel
för i anspråk tagna reservationer. Vid ingången av budgetåret 1930/1931
funnos å fonden alltså endast (100,000 — 95,543 kronor 52 öre =) 4,456
kronor 48 öre tillgängliga för nya låneutbetalningar.
Framställningar från vederbörande myndigheter föreligga nu örn vidtagande
av åtgärder för fondens förseende med nytt kapital.
Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts förslag hemställer
utskottet,
att riksdagen må såsom kapitalökning för Västerbottens
och Norrbottens nybygges- och bostadsför
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 38.
15
bättringslånefond anvisa för budgetåret 1932/1933 ett
reservationsanslag av 100,000 kronor.
Beträffande sättet för medlens anskaffande torde statsutskottet framdeles
under riksdagen avgiva förslag.
liro) Hemslöjdslånef onden. Under punkt 11 har Kungl. Majit föreslagit
riksdagen medgiva, att amorteringstiden för hemslöjdslån må utsträckas
från 10 till 15 år.
Vid 1919 års riksdag inrättades lånefonden för mindre linberedningsanstalter.
Enligt kungörelsen den 1 augusti 1919 (nr 471) angående allmänna
bestämmelser för lån från nämnda fond, vari ändring vidtogs genom
kungörelsen nr 18/1924, ägde kommerskollegium och lantbruksstyrelsen
att gemensamt bevilja statslån till hushållningssällskap att användas
för utlämnande till förening, bolag eller enskild av linberedningslån för
anläggande av mindre linberedningsanstalter med inredning och utrustning.
Statslån skulle, sedan det innehafts under två år från första lyftningsdagen,
återbetalas under vart och ett av därpå följande 15 år med
lika annuitet. Lånen skulle löpa med en räntefot av 5 procent. Hushållningssällskapen
ägde i avseende å ränta och återbetalning ej betinga sig
andra villkor än som stadgats angående statslånet.
Såsom kapital till fonden anvisade 1919 års riksdag ett anslag av 300,000
kronor.
Vid 1928 års riksdag (prop. nr 166; R. skr. nr 262) beslöts, att statslån
från ifrågavarande fond, vilken därefter skulle benämnas hemslöjdslånefonden,
finge i huvudsaklig överensstämmelse med vissa angivna grunder
tilldelas hushållningssällskap för utlämnande av ej blott lån för anläggande
av mindre linberedningsanstalter (linberedningslån) utan jämväl
förlagslån, avsedda för anskaffande av för textil tillverkning avsett svenskt
material, företrädesvis av lin och ull (hemslöjdslån). Berörda grunder
innehöllo bland annat, att hemslöjdslån skulle efter två amorteringsfria
år återbetalas inom 10 år. För linberedningslånen bibehölls en amorteringstid
av 15 år.
I anslutning till riksdagens sistnämnda beslut utfärdade Kungl. Majrt
den 30 november 1928 kungörelse (nr 452) angående allmänna bestämmelser
för lån från hemslöjdslånefonden.
I skrivelse den 24 april 1931 har Gotlands läns hushållningssällskap
hemställt, att amorteringstiden för hemslöjdslån måtte utsträckas från
10 till 15 år.
över denna framställning hava kommerskollegium och lantbruksstyrelsen
gemensamt samt statskontoret avgivit infordrade utlåtanden.
[IL]
16
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 38.
Utskottet.
[12.]
Motioner.
Departementschefen har i ärendet anfört följande.
»För egen del kan jag, efter att i ärendet hava samrått med chefen för
handelsdepartementet, i allt väsentligt instämma med vad ämbetsverken
anfört. Jag biträder alltså förslaget, att den tid, varunder hemslöjdslån
skall amorteras, ntsträckes från 10 till 15 år. Enär hemslöjdslånen under
hela lånetiden löpa med en årlig ränta efter 5 procent, kommer icke statsverket
att vid bifall till förslaget åsamkas någon kostnad. Däremot medför
den ifrågasatta förlängningen av amorteringstiden säkerligen en välbehövlig
lättnad för hemslöjdsföreningarna i deras ur såväl kulturell och
kostnärlig som social synpunkt betydelsefulla verksamhet. Den av mig
tillstyrkta förlängda amorteringstiden bör självfallet även tillämpas å redan
utlämnade hemslöjdslån. Då de första hemslöjdslånen beviljades under
1929 och amorteringsskyldigheten ej inträder förrän från och med
andra året efter lyftandet samt stadgade annuitetsbetalningar ej behöva
erläggas förrän vid respektive års utgång, torde den ifrågasatta ändringen
kunna genomföras för redan beviljade lån utan några svårigheter i avseende
å annuitetsberäkningen.
Därest riksdagen biträder vad sålunda föreslagits, torde det ankomma
på Kungl. Maj:t att vidtaga härav påkallad ändring i förberörda kungörelse
den 30 november 1928 (nr 452) angående allmänna bestämmelser för
lån från hemslöjdslånefonden.
Någon kapitalökning för fonden har av myndigheterna icke ifrågasatts.
»
Med tillstyrkande av bifall till den av Kungl. Majit gjorda framställningen
hemställer utskottet,
att riksdagen må medgiva, att amorteringstiden för
hemslöjdslån må utsträckas från 10 till 15 år.
12:o) Spannmålslagerhusfonden. Under punkt 12 har Kungl. Majit föreslagit
riksdagen att,
1) godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet tillstyrkta
ändringar i och tillägg till gällande allmänna villkor och bestämmelser
för lån från spannmålslagerhusfonden; samt
2) såsom kapitalökning för spannmålslagerhusfonden anvisa för budgetåret
1932/1933 ett reservationsanslag av 500,000 kronor.
Beträffande utredningen i ärendet hänvisas till statsrådsprotokollet.
(Utgifter för kapitalökning, bil. 5 sid. 27—52.)
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft två inom
riksdagen väckta, till utskottet hänvisade likalydande motioner, nämligen
Ii 197 av friherre Lagerfelt och herr Andersson, Karl Emil, samt lii 292
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 38.
17
av herr Hollertz m. fl., vari hemställts, att riksdagen i samband med behandlingen
av den i trontalet bebådade propositionen örn jämkningar i
villkoren för lån från spannmålslagerhusfonden och spannmålskreditfonden
måtte besluta sådan ändring uti dessa bestämmelser, att lån för torkamäggningar
måtte kunna erhållas mot säkerhet i form av förlagsinteckning
eller sådan inteckning som bebådas i trontalet angående inventarier
samt att statskontoret måtte erhålla direktiv att såsom full säkerhet godtaga
sådan inteckning.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd härför, hänvisas till motionerna.
I skrivelse den 5 juni 1930, nr 376, anmälde riksdagen, med hänvisning
till särskilda utskottets, av riksdagen i förevarande delar godkända utlåtande
nr 2, bland annat, att riksdagen dels, med bifall till vad Kungl.
Majit föreslagit under punkt 3 i propositionen nr 108/1930, beslutat inrättande
av en fond, benämnd spannmålslagerhusfonden, från vilken fond,
som skulle förvaltas av statskontoret, lån finge, i huvudsaklig överensstämmelse
med av utskottet föreslagna grunder, i mån av tillgäng utlämnas
för anläggande av spannmålslagerhus eller magasin till för torkning
avsedd spannmål ävensom för anskaffande av maskinella anordningar för
torkning av spannmål, s. k. spannmålstorkar, dels ock, i anledning av vad
som föreslagits under punkt 4 i nyssnämnda proposition, beslutat inrättande
av en fond, benämnd spannmålskreditfonden, som skulle förvaltas
av riksbanken, och varifrån lån finge, efter av utskottet angivna grunder,
i mån av tillgång utlämnas till ekonomiska föreningar för bedrivande av
uppköp av spannmål. Såsom kapitalökning för ifrågavarande fonder anvisade
riksdagen å riksstaten för budgetåret 1930/1931 bland utgifter för
kapitalökning för spannmålslagerhusfonden ett reservationsanslag av
850.000 kronor och för spannmålskreditfonden ett reservationsanslag av
2,000,000 kronor.
Med anledning av riksdagsbeslutet utfärdades den 12 september 1930
kungörelse (nr 342) angående allmänna villkor och bestämmelser för lån
från spannmålslagerhusfonden samt kungörelse (nr 343) angående allmänna
villkor och bestämmelser för lån från spannmålskreditfonden. Kungörelserna
trädde i kraft den 6 oktober 1930.
I kungörelsen angående lån från spannmålslagerhusfonden stadgas i 1 §
1 mom. bland annat, att för uppförande av uppsamlings- eller centrallagerhus
för spannmål eller magasin för torkning av spannmål lån från sagda
fond må kunna beviljas ekonomisk förening utan personlig ansvarhet.
som med hänsyn till sin ekonomiska ställning, förutsättningarna hos sin
affärsledning och förhållandena i övrigt prövas vara för drivande av
lagerhusrörelse lämplig och i vars stadgar finnes bestämt:
1) att endast jordbrukare må vinna medlemskap i föreningen;
2) att medlemskap i föreningen står öppet för envar jordbrukare inom
Milan g till riksdagens protokoll 1933. K) sami. Iti hafi. iNr 38.) ''J
Gällande bestämmelser.
18 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 38.
det lokala området för föreningens verksamhet, som fullgör de skyldigheter,
vilka enligt föreningens stadgar eller beslut å föreningssammanträde
åligga medlem i föreningen;
3) att uppsägning av medlemskap i föreningen ej må äga rum förr än
efter fem år från inträdet;
4) att medlem i föreningen är skyldig att varje år till föreningen eller
genom dess förmedling låta försälja hela det till brödsäd avsedda saluöverskottet
av vete och råg från av honom inom föreningens verksamhetsområde
odlad jord;
5) att medlem i föreningen åligger att årligen till föreningen inbetala
ett belopp, motsvarande minst tio öre per deciton av den spannmål, han
under konsumtionsåret till förening eller genom dess förmedling försålt;
6) att enligt 5) till föreningen inbetalade belopp skola avsättas till reservfond,
intill dess denna uppgår till en summa, motsvarande sex kronor per
hektar av den jord, som inom föreningens verksamhetsområde odlas av
dess medlemmar;
7) att föreningen ej må börja sin verksamhet, förrän föreningen förfogar
över — förutom erforderligt kapital för anskaffande av tomt för lagerlokal
samt, där så på grund av stadgande i 2 § påfordras, den andel av anläggningskostnaden
för lagerlokal, som enligt nämnda paragraf skall vara av
föreningens medlemmar till denna kontant inbetalad — ett av medlemmarna
kontant inbetalat kapital, motsvarande minst 2,500 kronor per 1,000
ton lagringsutrymme, varöver föreningen för sin verksamhet kommer att
förfoga; samt
8) att, i händelse föreningen erhåller lån från spannmålslagerhusfonden,
ändring av stadgarna i något av de avseenden, varom i 1)—7) förmäles,
icke är giltig, med mindre Kungl. Majit lämnat medgivande till ändringen.
Enligt 1 § 2 mom. i samma kungörelse må för anskaffande av spannmålstorkar
lån från spannmålslagerhusfonden kunna beviljas lämplig
ekonomisk förening utan personlig ansvarighet, vars stadgar upptaga
sådana bestämmelser, som i 1 mom. omförmälas under 1)—3) samt, i
tillämpliga delar, under 8).
I kungörelsens 2 § 1 mom. första stycket stadgas, att förening, som
enligt föreskrift i föreningens stadgar äger uppköpa spannmål allenast
av medlemmar i föreningen och för inköpt spannmål skall erlägga betalning
sålunda, att vid leveranstillfället betalas allenast viss andel av
det marknadspris, som gällt vid tiden för köpets avslutande, medan slutlikvid
sker vid utgången av löpande konsumtionsår och göres beroende
av det genomsnittspris, som ernåtts vid föreningens samtliga försäljningar
av veto och råg under konsumtionsåret, må för uppförande av
lagerhus eller magasin för torkning av spannmål kunna erhålla lån till
belopp, motsvarande högst 85 procent av den beräknade anläggningskostnaden,
kostnad för tomt ej inräknad, under förutsättning dock att minst
19
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 3S.
15 procent av samma kostnad visas vara genom tillskott av föreningens
medlemmar till föreningen kontant inbetalade.
1 sistnämnda moments andra stycke föreskrives, att förening, som äger
uppköpa spannmål jämväl av andra än föreningens medlemmar eller erlägga
betalning för inköpt spannmål efter annan grund än i första stycket
sägs, må för uppförande av lagerhus eller magasin kunna erhålla
lån intill högst 60 procent av den beräknade anläggningskostnaden, kostnad
för tomt ej inräknad.
2 § 2 mom. stadgar, att lån till anskaffande av spannmålstork må beviljas
till belopp, som motsvarar högst 85 procent av den verkliga anskaffningskostnaden.
Såsom säkerhet för lån till uppförande av lagerhus eller magasin
skall, enligt 6 § andra stycket uti ifrågavarande kungörelse, till belopp,
motsvarande den beviljade lånesumman, lämnas inteckning med bästa
förmånsrätt i den fastighet, varå byggnaden är avsedd att uppföras.
Kan lämplig tomt för byggnaden ej under äganderätt förvärvas, skall
ställas den säkerhet, Kungl. Majit bestämmer. För lån till anskaffande
av spannmålstork skall, enligt tredje stycket i samma paragraf, lämnas
den säkerhet, som statskontoret finner sig kunna godtaga.
Enligt 1 § i kungörelsen angående lån från spannmålsJcredit)onden må
för underlättande av inköp av vete eller råg, som för förvaring i avvaktan
å lämpligt försäljningstillfälle upplägges i lagerhus eller annan
lagerlokal, sådant lån kunna beviljas ekonomisk förening utan personlig
ansvarighet, som med hänsyn till sin ekonomiska ställning, förutsättningarna
hos sin affärsledning och förhållandena i övrigt prövas vara
för drivande av här avsedd verksamhet lämplig, och i vars stadgar finnas
intagna i allt väsentligt samma bestämmelser som de under 1 §
1)—8) i kungörelsen angående spannmålslagerhusfonden angivna.
I 3 § första stycket föreskrives, att, örn lån beviljats förening, vilken
enligt föreskrift i föreningens stadgar äger uppköpa spannmål allenast
av medlemmar i föreningen och för inköpt spannmål skall erlägga betalning
sålunda, att vid leveranstillfället betalas allenast viss andel av*
det marknadspris, som gällt vid tiden för köpets avslutande, medan slutlikvid
sker vid utgången av löpande konsumtionsår och göres beroende
av det genomsnittspris, som ernåtts vid föreningens samtliga försäljningar
av veto och råg under konsumtionsåret, ma ej av länet vid någon
tidpunkt utestå högre belopp än som motsvarar åtta tiondelar av det för
samma tid bestämda värdet av i lagerhus eller annan lagerlokal, vilken
innehaves eller står under betryggande kontroll av lantagaren, upplagd
spannmål, varöver låntagaren äger förfoga.
Enligt andra .stycket i 3 § skall till säkerhet för lån till förening, som
äger uppköpa spannmål jämväl av andra än föreningens medlemmar
eller erlägga betalning för inköpt spannmål efter annan grund än i
första stycket sägs, låntagaren upplåta panträtt i spannmål till så högt
Innebörden av
Kungl. Majus
förslag.
20 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 38.
värde, att beloppet av föreningens hos riksbanken utestående lån icke
vid någon tidpunkt överstiger åtta tiondelar av värdet av den spannmål,
som pantförskrivits såsom säkerhet för nämnda lån.
I tredje stycket av samma paragraf stadgas, att vid bestämmandet
av det värde å spannmål, som i första och andra styckena avses, skall*
lända till efterrättelse av riksbanken senast fastställda pris å de slag av
spannmål, som låneverksamheten omfattar, samt att fastställandet av
nu nämnda pris bör ske för viss period i enlighet med vid periodens början
gällande marknadsnotering.
Enligt 4 § skall å utestående lån beräknas ränta efter vad fullmäktige
i riksbanken bestämma.
9 § av kungörelsen innehåller i första och andra styckena vissa bestämmelser
angående redogörelse och uppgifter, som det åligger låntagare
att avlämna till riksbanken, samt i tredje stycket bestämmelse
av innehåll, att riksbanken äger på låntagarens bekostnad låta inventera
dennes lager av vete och råg samt taga del av låntagarens böcker och
andra handlingar, som kunna tjäna till upplysning örn hans ekonomiska
ställning.
Kungl. Maj:ts förslag innefattar först sådan ändring av villkoren för
lån från spannmålslagerhusfonden, att lån skulle få beviljas jämväl för
anskaffande och iordningställande av redan befintliga lagerhus och magasin
eller av härför lämpade byggnader. På Kungl. Maj:t skulle ankomma
att, liksom nu är fallet beträffande lån från spannmålslagerhusfonden,
pröva och avgöra varje särskild låneansökan. Varje ansökan skulle åtföljas
av detaljerad ritning med beskrivning av den byggnad, sökanden
önskar förvärva, värderingsinstrument samt uppgift örn inköpspris ävensom
uppgifter och kostnadsförslag rörande erforderliga förändringar i
fråga örn lokaler och utrustning. Vidare skulle enligt förslaget i kungörelsen
angående lån från spannmålslagerhusfonden intagas bestämmelse därom,
att bland de ändamål, för vilka lån finge utgå, jämväl inräknades
anskaffande av maskinella anordningar för rensning m. m. av spannmål.
Lån för dylikt ändamål skulle följa de för anskaffande av spannmålstorkar
bestämda villkoren.
Vid 1930 års riksdag utgick man från att det i regel komme att bliva
för ändamålet nybildade sammanslutningar, som bleve organ för ifrågavarande
lagerhusrörelso (lagerhusföreningar). Den betydelsefulla grupp
inom jordbrukets andelsrörelse, som bildas av centralföreningarna, skulle
på sätt särskilda utskottet vid 1930 års riksdag närmare utvecklat i regel
icke kunna ifrågakomma för låns erhållande. I detta avseende innebär
Kungl. Majrts förslag, att det i kungörelserna i ämnet skulle stadgas, att.
där förhållandena ansåges så påkalla, undantag från föreskrifterna i
vederbörande kungörelse rörande innehållet i den lånesökande föreningens
stadgar kunde av Kungl. Maj:! medgivas. Enär skäl torde tala för
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 38.
21
att, där sa funnes skäligt, lån skulle kunna beviljas även lör anskaffande
av spannmålstorkar, ehuru vederbörande förenings stadgar icke vore av
det innehåll, som i 1 § 2 mom. av kungörelsen angående lån från spannmålslagerhusfonden
föreskrives, har det föreslagna tillägget i kungörelsen
angående spannmålslagerliusfonden ansetts böra givas sådan avfattning,
att det jämväl omiattado lån för nu omförmälda ändamål.
Då de ekonomiska föreningar, som — utöver för ändamålet särskilt
bildade lagerhusföreningar —- närmast kunde tänkas ifrågakomma till erhållande
av lån från fonderna, i stor utsträckning vore organiserade som
föreningar med begränsad personlig ansvarighet, föreslås vidare beträffande
båda ifrågavarande kungörelser sådant tillägg, att Kungl. Majit
medgives dispensera också från bestämmelsen att lån endast kan beviljas
förening utan personlig ansvarighet.
Enligt i nämnda båda kungörelser intagna, likalydande bestämmelser
skall i stadgarna för förening, som önskar erhålla lån från någon av ifrågavarande
fonder, finnas bestämt, att uppsägning av medlemskap i föreningen
ej må äga rum förr än efter fem år från inträdet. Enligt Kungl.
Majits förslag, som icke innebär någon ändring i de nuvarande bestämmelserna,
skulle till dessa fogas ett tillägg av innehåll, att föreningens styrelse,
där den så finner skäligt, skall äga medgiva utträde ur föreningen,
oaktat uppsägning icke skett inom föreskriven tid. Vad angår storleken
av de lån, som från ifrågavarande fonder kunna erhållas, gäller enligt
2 § 1 mom. i kungörelsen angående spannmålslagerhusfonden, att förening,
som enligt sina stadgar äger köpa spannmål jämväl av andra än
medlemmar i föreningen eller erlägga full betalning för inköpt spannmål
redan vid leveranstillfället, icke kan erhålla högre lån för uppförande av
lagerhus eller magasin än intill 60 procent av den beräknade anläggningskostnaden.
Förening däremot, som enligt sina stadgar äger göra uppköp
allenast från medlemmar och vid leveranstillfället skall erlägga endast
viss del av köpeskillingen, medan återstoden betalas vid utgången av konsumtionsåret
efter i omförmälda moment närmare angiven grund, kan
erhålla lån intill 85 procent av anläggningskostnaden. Anledningen till
denna åtskillnad har, såsom framgår av särskilda utskottets utlåtande,
varit, att en verksamhet, som idkas efter sistnämnda principer, ansetts
vara förenad med mindre ekonomisk risk än en efter förstberörda riktlinjer
bedriven. Då det synts ligga i de spannm ålsodlande föreningsmedlemmarnas
eget intresse att såsom villkor för föreningens spannmålsköp
fordra, att säljaren är medlem i föreningen, bordo man för övrigt vara berättigad
till antagandet, att uppköp av spannmål från andra än föreningsmedlemmar,
även örn binder däremot ej mötte enligt föreningens
stadgar, likväl icke skulle i någon större utsträckning förekomma. I anslutning
härtill föreslås sådan ändring av lånebestämmelserna, att även
förening, som äger uppköpa spannmål av andra jin föreningens medlemmar.
kan, då skäl därtill äro oell efter i varje särskilt fall av Kungl. Majit
22
Jordbruks utskottets utlåtande Nr 38.
företagen provning, erhålla lån. för anskaffande av lagerhus eller magar
sin intill 85 procent av kostnaden härför.
Enligt do författningsbestämmelser, för vilka förut redogjorts, skall såsom
säkerhet för lån till uppförande av spannmålslagerkus i regel lämnas
inteckning i den fastighet, därå byggnaden är avsedd att uppföras.
Det fall, att förening icke kan anskaffa för lagerhus lämplig tomt med
äganderätt och sålunda ej heller kan lämna dylikt inteckningshypotek,
är, såsom av det anförda framgår, beaktat i 6 § andra stycket i kungörelsen
angående lån från spannmålslagershusfonden, enligt vilket stadgande
Kungl. Majit äger bestämma den säkerhet, mot vilken lån skall
utlämnas, då lämplig tomt för byggnaden ej kan under äganderätt förvärvas.
Att författningsvis närmare fastslå, hur denna säkerhet skall
vara beskaffad, har departementschefen icke ansett erforderligt eller lämpligt.
Departementschefen har i detta avseendo yttrat, att Kungl. Majit
torde komma att tillse, att villkoren icke bliva mer betungande än som i
det särskilda fallet kräves för att bereda staten nödig trygghet.
Departementschefen har icke heller funnit erforderligt att, på sätt föreslagits,
ändra eller förtydliga de likalydande bestämmelserna i 1 § 1
mom. 5) i kungörelsen angående spannmålslagershusfonden och 1 § 5) i
kungörelsen angående spannmålskreditfonden, enligt vilka bestämmelser
det i stadgarna för förening, som önskar erhålla lån från någon av fonderna,
skall finnas föreskrivet, att medlem i föreningen årligen skall till
föreningen inbetala ett belopp, motsvarande minst 10 öre per deciton av
den spannmål, han under konsumtionsåret sålt till föreningen eller genom
dess förmedling. Bestämmelsernas avfattning syntes honom icke
med fog kunna givas den tolkning, som uppgives hava framkommit, att
berörda belopp måste av föreningsmedlemmarna kontant inbetalas till
föreningen. Uppenbarligen kunde enligt departementschefens mening
föreningen, därest den sfi funne ändamålsenligare, avdraga beloppen vid
likviderandet av den inköpta spannmålen.
Lån från spannmålskreditfonden beviljas av riksbanken. Lånets storlek
skall därvid bestämmas efter värdet å den spannmål, som finnes
upplagd i låntagarens lagerhus och över vilken låntagaren äger förfoga.
Huru detta värde skall beräknas angavs icke av 1930 års riksdag. Enligt
3 § tredje stycket i kungörelsen angående spannmålskreditfonden
har emellertid Kungl. Majit förordnat, att vid bestämmandet av sagda
värde skall lända till efterrättelse av riksbanken för viss period i enlighet
med vid periodens början gällande marknadsnotering fastställt pris.
Enligt det i ärendet inkomna utlåtandet från fullmäktige i riksbanken
hava vissa svårigheter yppat sig att verkställa värdering efter
de sålunda angivna grunderna. Detta har föranlett, att Kungl. Majit,
sedan sagda utlåtande avgivits, förordnat, att de i kungörelsen omförmälda
pris, utan hinder av däri givna föreskrifter, för viss period
få bestämmas till av Kungl. Majit för samma period närmare angivna
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 38.
23
belopp. Då det syntes departementschefen finnas anledning antaga, att
åtminstone ännu någon tid framåt det bleve förenat med svårigheter att
verkställa prissättningen efter gällande marknadsnotering, torde det
bliva nödvändigt att jämväl i fortsättningen medgiva undantag från
nämnda föreskrifter. Härvid kunde tänkas lämpligt antingen att, såsom
i nyss berörda fall skett, Kungl. Majit fastställer de belopp, till vilka priserna
må bestämmas, eller också att Kungl. Majit anförtror fastställandet
av sagda belopp åt någon statlig institution såsom t. ex. statens spannmålsnämnd.
Departementschefen har utgått från att Kungl. Majit torde,
utan att detta uttryckligen utsäges i kungörelsen, äga sålunda besluta
undantag från föreskrifter i densamma, vilkas innehåll icke dikterats av
riksdagen. Någon ändring av kungörelsen skulle därför enligt departementschefens
mening icke av nu förevarande anledning erfordras. För
fullständighetens skull syntes det honom emellertid lämpligt, att erinran
örn Kungl. Majits berörda befogenhet infördes i kungörelsen. Kungl.
Majits förslag innefattar sålunda, att till 3 § tredje stycket av kungörelsen
angående lån från spannmålskreditfonden fogas ett tillägg av
innehåll, att där stadgade grunder för prisberäkning icke skola äga till!knipning,
därest av Kungl. Majit annorlunda förordnas.
Enligt gällande låneföreskrifter bestämmes räntan å lån från spannmålskreditfonden
av fullmäktige i riksbanken. Hittills har för dylika
lån, jämlikt fullmäktiges beslut, debiterats ränta efter en räntesats lika
med diskontot för bankens vanliga 3-månadersväxlar. Departementschefen
har i fråga härom anfört, att under tider med normalt ränteläge
de härigenom uppkommande räntekostnaderna icke torde vara särskilt
betungande för de sammanslutningar, som önska begagna sig av denna
låneform. Annorlunda bleve förhållandet under tider, då diskontot
såsom till exempel under hösten 1931 på grund av utomordentliga förhållanden
höjdes till en nivå, vida över den normala. I dylikt högt ränteläge
försvårades lantmännens möjligheter att kunna belåna sin spannmål.
I anslutning härtill avser Kungl. Majits förslag sådan ändring av
berörda i 4 $ i kungörelsen angående spannmålskreditfonden intagna
stadgande, att ränta å lån från nämnda fond skall beräknas efter en fast
räntesats, vilken tillsvidare torde böra bestämmas till fem procent.
Departementschefen har yttrat, att för de ifrågasatta ändringarna i och
tilläggen till ifrågavarande kungörelser torde, med undantag för tillägget
till 3 § i kungörelsen angående spanmålskreditfonden, fordras riksdagens
samtycke. Det syntes honom emellertid lämpligt, att riksdagen
bereddes tillfälle att yttra sig över förslaget i hela dess vidd. Sedan riksdagen
sålunda yttrat sig i ärendet, förutsatte han det böra ankomma på
Kungl. Majit att vidtaga härav föranledda ändringar i kungörelserna.
Vad slutligen angår kapitalökningsbehovet för budgetåret 1932/1933
för berörda fonder hava inom jordbruksdepartementet gjorda uppskattningar
givit stöd för antagandet, att såväl spannmålslagerhusfonden som
24
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 38.
TJtshottet.
spannmålskreditfonden torde behöva tillföras ytterligare kapital. Med
hänsyn till den stegrade efterfrågan å lån, som under innevarande konsumtionsår
tydligt gjort sig gällande, samt i betraktande av den ytterligare
utlåning, som torde vara att förvänta såsom resultat av de av
departementschefen tillstyrkta ändringarna i lånevillkoren, syntes departementschefen
kapitalökningsbeloppet böra bestämmas beträffande spannmålslagerhusfonden
till vad lantbruksstyrelsen i sådant hänseende föreslagit
eller 500,000 kronor samt beträffande spannmålskreditfonden till
likaledes 500,000 kronor.
De i Kungl. Maj:ts förevarande framställning ifrågasatta förändringarna
och tilläggen beträffande gällande allmänna villkor från spannmålslagerhusfonden
och spannmålskreditfonden synas utskottet ägnade
att uppmuntra till verksamhet för anläggningar för lagring och torkning
av spannmål. Med de nuvarande bestämmelserna för lån från ifrågavarande
fonder synes nämligen något större intresse i sådant avseende
icke hava stått att vinna. Utskottet ansluter sig därför till vad departementschefen
i statsrådsprotokollet förordat.
I de väckta motionerna har framförts förslag avseende att möjlighet
skulle beredas till erhållande av lån från spannmålslagerhusfonden jämväl
för i förhyrda lokaler inrättade torkanläggningar. Härvid torde närmast
avses s. k. spannmålstorkar. Dessa mindre torkanläggningar torde otvivelaktigt
vid sidan av spannmålslagerhusen hava en betydelsefull uppgift
att fylla, när bärgningen på grund av ogynnsamma väderleksförhållanden
är förenad med stora svårigheter. Avsaknaden på
nära håll av maskinella torkningsmöjligheter kan under sådana förhållanden
försätta vederbörande jordbrukare i en högst ofördelaktig ställning.
Sålunda blir han i åtskilliga fall hänvisad att från andra delar av
landet inköpa erforderligt utsäde, vartill komma svårigheterna att överhuvudtaget
erhålla en spannmål av sådan kvalitet, att den vid försäljning
kan påräkna pris såsom för förstklassig vara. I sistnämnda avseende bör
ock ihågkommas, att ett tillgodokommande av statens stödåtgärder å
spannmålsodlingens område torde förutsätta, att spannmålen utan att
taga skada kan förvaras under en ganska avsevärd tid.
Med hänsyn härtill är det utan tvivel ett önskemål, att sådana anläggningar
komma till stånd i den mån därav kan finnas behov. Enligt
gällande villkor för lån från spannmålslagerhusfonden kunna också lån
erhållas för anläggning av spannmålstorkar. Då det emellertid gällt i
förhyrda lokaler inrymda torkanläggningar, har, såsom motionärerna
framhållit, lån från berörda fond icke ansetts kunna utlämnas på grund
av svårigheten att för sådant fall erhålla ur statens synpunkt betryggande
säkerhet.
Utskottet hyser den principiella uppfattningen, att staten vid utlämnande
av lån ur ifrågavarande fond liksom beträffande statens övriga låne
-
25
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 38.
fonder i varje fall bör kräva tillfredsställande .säkerhet. På grund härr
av och då ett tillgodoseende av det i motionerna avsedda för övrigt beli
järtansvärda syftet icke synes utskottet möjligt utan att uppgiva nämnda
grundsats, anser sig utskottet icke kunna förorda motionerna. Utskotttet
vill härvid ock framhålla, att de i motionerna åsyftade numera avlämnade
propositionerna angående dels ändring i vissa delar av gällande för"- ordning örn förlagsinteckning (nr 16/1883, sid. 1), dels med förslag till lag
örn inteckning i jordbruksinventarier icke äro av innehåll att kunna få
någon betydelse i det avseende, varom i motionerna är fråga.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts
förevarande framställning och med avslag å de i ämnet
väckta motionerna 1:197 och II: 292,
1) godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet
tillstyrkta ändringar i och tillägg till gällande
allmänna villkor och bestämmelser för lån från spannmålslagerhusfonden;
samt
2) såsom kapitalökning för spannmålslagerhusfonden
anvisa för budgetåret 1932/1933 ett reservationsanslag
av 500,000 kronor.
Beträffande sättet för beredande av de till kapitalökning avsedda medlen
torde statsutskottet framdeles under riksdagen avgiva förslag.
13:o) Spannmålskreditfonden. Under åberopande av vad utskottet an- [13.]
fört under näst föregående punkt hemställer utskottet,
att riksdagen må
1) godkänna av departementschefen tillstyrkta ändringar
i och tillägg till gällande allmänna villkor och
bestämmelser för lån från spannmålskreditfonden;
samt
2) såsom kapitalökning för spannmålskreditfonden
anvisa för budgetåret 1932/1933 ett reservationsanslag
av 500,000 kronor.
Beträffande sättet för beredande av de till kapitalökning avsedda medlen
torde statsutskottet framdeles under riksdagen avgiva förslag.
14:o) Statens fjäderfälånefond. Vid 1931 års riksdag (prop. nr 204; ^4 j
R. skr. nr 281) beslöts inrättande av statens fjäderfälånefond, och anvisades
för budgetåret 1931/1932 såsom kapital till fonden ett reservationsanslag
av 200,000 kronor. Den 18 juli 1931 utfärdade Kungl. Majit kun
Bihang
till riksdagens protokoll 1032. 10 sami. 10 käft. (Nr 38.)
3
26
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 38.
görelse (nr 309) angående, allmänna villkor och bestämmelser för lån från
fonden. Enligt dessa kan ekonomisk förening, som har till ändamål att
främja avsättning av ägg, på vissa villkor erhålla lån för a) anläggande,
inrättande eller inköp av äggpackerier och för lagring eller konservering
av ägg avsedda lokaler med tillhörande inredning och utrustning, b) ombyggnad
av packerier och lokaler av omförmält slag eller c) vidtagande
i dylika packerier och lokaler av tekniska förbättringar med avseende å
inredning eller utrustning.
Efter redogörelse för en av lantbruksstyrelsen gjord framställning örn
anvisande av 100,000 kronor såsom kapitalökning till ifrågavarande fond
för budgetåret 1932/1933 har departementschefen vidare anfört, att även
han ansåge det vara av vikt, att förevarande lånerörelse kunde bedrivas i
erforderlig omfattning. Då emellertid enligt vad departementschefen inhämtat
hittills icke sökts eller utlämnas något lån från förevarande fond
och varje erfarenhet sålunda ännu saknades rörande utlåningsbehovet,
vore han icke beredd att nu förorda anvisande av nytt kapital till fonden.
I enlighet härmed har något kapitalökningsanslag ej äskats, vilket utskottet
härigenom velat för riksdagen
omförmäla.
15:o) Kalkbrukslånefonden. Under punkt 15 har Kungl. Majit föreslagit
riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet, som må varda
riksdagen förelagd, såsom kapital för kalkbrukslånefonden beräkna för
budgetåret 1932/1933 ett reservationsanslag av 800,000 kronor.
Över denna framställning kommer utskottet att framdeles under riksdagen
avgiva utlåtande, vilket utskottet härigenom velat för riksdagen
anmäla.
16:o) Åtgärder för lindrande av jordbrukets kreditsvårigheter. Under
denna punkt har departementschefen anmält, att till Kungl. Majit inkommit
vissa framställningar, bland annat från jordbruksutredningen,
avseende hjälpåtgärder av olika slag åt jordbruket och dess utövare, men
att han bland annat på grund av att spörsmålet tarvade ytterligare utredning
för det dåvarande icke vore i tillfälle att framställa närmare förslag.
Detta har utskottet härigenom velat för riksdagen
omförmäla.
Stockholm den 19 april 1932.
På jordbruksutskottets vägnar i
C. J. JOHANSSON.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 38.
27
Vid delta arendes slutbehandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Sederholm, Carl K. diriksson, fritiof Gustafson, friherre
Lagerfelt, Dalberg, August W. Johansson, Henriksson och Karl A. Johanson; samt
från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Hedlund i Häste, Carlström,
bengtsson i Kullen, Månsson i Erlandsro, Björk i Tryde, Andersson i Löbbo och Pehrsson i
Bramstorp.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1932:380 Skrivelse till Konungen angående reglering av utgifterna för kapitalökning för budgetåret 1932/1933 i vad angår jordbruksar etiden. s. 3 i texten
- Rskr. 1932:181 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majlis i statsverkspropositionen, avdelning Utgifter för kapitalökning, gjorda framställningar angående fonden för a1 i texten