Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition angående anslag till lindring av fraktkostnader för kalk samt inrättande av en kalkbrukslånefond jämte i ämnet väckta motioner.

1932-05-20 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1932:84, Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition angående anslag till lindring av fraktkostnader för kalk samt inrättande av en kalkbrukslånefond jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 84.

11

Sr 84.

Ankom till riksdagens kansli den 20 maj 1932 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition angående anslag

till lindring av fraktkostnader för kalk samt inrättande av

en kalkbrukslånefond jämte i ämnet väckta motioner.

(lista avd.)

I årets statsverksproposition Ilar Kungl. Majit föreslagit riksdagen att,

i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd,

för budgetåret 1932/1933 beräkna dels under nionde huvudtiteln

(punkten 88) till lindring av fraktkostnader för kalk m. m. ett extra förslagsanslag

av 250,000 kronor, dels ock under utgifter för kapitalökning

(bil. 5, punkten 15) såsom kapital för kalkbrukslånefonden ett reservationsanslag

av 800,000 kronor.

Härefter har Kungl. Majit i en till riksdagen den 11 mars 1932 avlåten,

till jordbruksutskottet hänvisad proposition nr 201, under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma

dag, föreslagit riksdagen

1) att till lindring av fraktkostnaderna för kalk m. m. anvisa för budgetåret

1932/1933 under nionde huvudtiteln ett extra förslagsanslag av 250,000

kronor; ävensom

2) att

dels besluta, att en fond, benämnd statens kalkbrukslånefond, skall inrättas,

från vilken lån må utlämnas till utförande av anläggning för kalkförekomsts

utnyttjande i syfte att tillgodose jordbrukets kalkbehov,

dels medgiva, att lån ur sagda fond må utlämnas i huvudsaklig överensstämmelse

med av departementschefen i statsrådsprotokollet tillstyrkt

förslag,

dels ock såsom kapital för statens kalkbrukslånefond anvisa för budgetåret

1932/1933 under utgifter för kapitalökning, statens utlåningsfonder,

ett reservationsanslag av 400,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till berörda

statsrådsprotokoll.

Med anledning av propositionen hava inom riksdagen väckts två likalydande

till utskottet hänvisade motioner nämligen I: 350 av herr Lundell

m. fl. och II: 510 av herr Svensson i Betingetorp m. fl., vari hemställts,

att riksdagen med ändring av vad Kungl. Majit i propositionen nr 201

Motioner.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 84.

punkt 1 föreslagit måtte för budgetåret 1932/1933 till lindring av fraktkostnaderna

för kalk m. m. utöver av Kungl. Majit föreslaget belopp anvisa

såsom förslagsanslag ytterligare 250,000 kronor;

att fraktlindringen måtte utgå efter nu gällande grunder;

att riksdagen måtte avslå vad Kungl. Majit i punkt 2 av samma proposition

föreslagit; och

att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn utredning

angående möjligheterna av banavgifternas borttagande för kalkningsmedel,

som är avsett för jordbruksändamål.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd härför, hänvisas till motionerna.

Till en början må erinras, att riksdagen från och med 1908 årligen anvisat

anslag för lindring av fraktkostnader för kalk, kalkstensmjöl och

märgel för jordbrukets behov. Anslagen, som tidigare till beloppen väsentligt

växlat, hava för ett vart av budgetåren 1926/1932 uppförts med

600,000 kronor såsom förslagsanslag. Gällande bestämmelser för anslagets

användning äro, i huvudsaklig anslutning till beslut av 1930 års riksdag

(prop. nr 270; R. skr. nr 394), intagna i Kungl. Majits brev till järnvägsstyrelsen

den 19 december 1930 (Sv. förf.-saml. nr 436) angående

statsbidrag till fraktavgifter för kalk m. m. för jordbrukets behov.

Vidare må erinras örn vissa av riksdagen begärda utredningar rörande

kalkfrågan.

I skrivelse den 31 maj 1924, nr 228, anhöll riksdagen, i anledning av

motionen Ii 109, att Kungl. Majit ville föranstalta örn utredning på vad

sätt de i landets olika delar befintliga kalktillgångar skulle kunna på

bästa sätt tillgodogöras det svenska jordbruket samt örn framläggande

för riksdagen av det förslag i ämnet, vartill utredningen kunde giva anledning.

Av nyssnämnda motion framgår, att utredningens syfte borde

vara att skaffa material till belysande av den utav riksdagen ofta behandlade

frågan angående lindring av kalkfrakterna; och borde därför närmare

undersökas, i vad mån befintliga kalkförekomster inom olika delar

av landet kunde utnyttjas för traktens behov av jordbrukskalk för undvikande

av genom fraktlindring framkallad onödigt lång kalktransport.

Den 13 juni 1924 anbefallde Kungl. Majit lantbruksstyrelsen att i samråd

med Sveriges geologiska undersökning verkställa den i förenämnda

riksdagsskrivelse omförmälda utredningen och därmed ävensom med det

förslag i ämnet, vartill utredningen kunde giva anledning, inkomma till

Kungl. Majit. Vidare uppdrog Kungl. Majit den 8 augusti 1930 åt lantbruksstyrelsen

att verkställa, bland annat, en av riksdagen i skrivelse den

5 juni 1930, nr 394, begärd utredning, huruvida och på vad sätt statens

medverkan erfordrades för att kalkfyndigheterna vid Högdal och vid

Masugnsbyn med fördel för såväl jordbruket som det allmänna skulle

kunna tillgodoföras lantbruket. Slutligen anbefallde Kungl. Majit den

5 juni 1931 lantbruksstyrelsen att, under beaktande av vad därom anförts

i riksdagens skrivelse den 30 maj 1931, nr 317, avgiva yttrande med för
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 84.

13

slag rörande frågan, huruvida statsbidrag för kalkfrakter i fortsättningen

borde beräknas jämväl å banavgifter.

Efter verkställande av de jämlikt Kungl. Maj:ts nyssnämnda beslut anbefallda

utredningarna, hava lantbruksstyrelsen och Sveriges geologiska

undersökning i ett den 9 november 1931 dagtecknat, till jordbruksdepartementet

den 13 januari 1932 ingivet utlåtande framlagt resultatet av utredningsarbetet

samt tillika framställt förslag dels rörande ändrade grunder

i avseende å statsbidrag till lindring av fraktkostnader för kalkningsmedel

samt anvisande av anslag för ändamålet för budgetåret

1932/1933, dels örn inrättandet av en fond, benämnd statens kalkbrukslånefond,

för utlämnande av lån till utförande av anläggningar för kalkförekomsters

utnyttjande för tillgodoseende av jordbrukets kalkbehov, dels

ock örn utförande av vissa fortsatta utredningar i kalkfrågan. Vid utlåtandet

är fogad en av kartor och diagram åtföljd omfattande redogörelse

för en inom Sveriges geologiska undersökning verkställd utredning

rörande det svenska jordbrukets kalkförsörjning.

Ämbetsverkens utlåtande den 9 november 1932 är såsom bilaga fogat vid

propositionen.

Över ifrågavarande utlåtande hava infordrade yttranden avgivits av

statskontoret, järnvägsstyrelsen och kommerskollegium, som överlämnat av

kollegium inhämtade yttranden från Sveriges industriförbund och Sveriges

kemiska industrikontor. Vidare har Svenska järnvägsföreningen i skrivelse

den 23 februari 1932 yttrat sig i anledning av lantbruksstyrelsens

och geologiska undersökningens förslag.

l:o.

Statsbidrag till lindring av kalkfrakter.

Under punkt l:o har Kungl. Majit såsom ovan nämnts föreslagit riksdagen

att till lindring av fraktkostnaderna för kalk m. m. anvisa för budgetåret

1932/1933 under nionde huvudtiteln ett extra förslagsanslag av

250,000 kronor.

Rörande innebörden av nu gällande, i Kungl. Maj:ts förenämnda brev

den 19 december 1930 (nr 436) intagna bestämmelser för beräkning av

statsbidrag till fraktkostnader för kalk, kalkstensmjöl och märgel för

jordbrukets behov må framhållas följande.

Statsbidrag kan utgå vid transporter å statens eller enskilda järnvägar

samt å statens automobillinje Övertorneå—Pajala, vilken därvid betraktas

såsom en del av statens järnvägars linjer. Statsbidraget beräknas alltid

på en fraktsats, som gäller för vagnslast örn minst 10 ton. Detta beräkningssätt

tillämpas även vid en mindre viktmängd kalk än 10 ton,

dock måste sändningens vikt uppgå till minst 5 ton. Understiger sänd
-

Gällande

bestämmelser.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 84.

ningens vikt 5 ton, utgår alltså intet statsbidrag. Vidare utgår statsbidrag

endast beträffande fraktbelopp, som överstiger 50 öre för 100 kilogram.

Då tariff 13 i statens järnvägars taxa (den tariff enligt vilken kalk

i 10-tonslaster fraktbelägges) är 50 öre vid en väglängd av 120 kilometer,

utgår således statsbidrag vid transport å statens järnvägar endast i

det fall, att transportvägen överstiger 120 kilometer. Statsbidraget, som

vid 125 kilometer utgör 1 öre för 100 kilogram, utgår sedan efter en med

avståndet stigande skala, så att bidraget vid exempelvis 200 kilometer

uppgår till 13 öre och vid 300 kilometer till 26 öre. Bruttofrakt, statsbidrag

och nettofrakt (d. v. s. frakten enligt tariff 13 minus statsbidraget)

för några fritt valda avstånd i statens järnvägars egen trafik framgå av

följande uppgifter.

Väglängd

Bruttofrakt

Statsbidrag

Nettofr

(kilometer)

(öre

för 100 kilogram)

120 .....................

...................... 50

—

50

125 ......................

...................... 51

i

50

140 ......................

..................... 55

3

52

160 ......................

...................... 60

7

53

200 ......................

...................... 69

13

56

250 ......................

...................... 80

20

60

300 ......................

...................... 90

26

64

400 ......................

...................... 108

37

71

600 ......................

...................... 144

58

86

800 ......................

...................... 180

79

101

1,000 ......................

...................... 216

100

116

1,500 ......................

...................... 306

152

154

2,000 ......................

...................... 396

205

191

Då transporten framgår över mer än en järnväg, ökas frakten med en

övergångsavgift av 8 öre för varje övergång mellan två järnvägar, men

samtidigt ökas också statsbidraget med samma belopp, varför nettofrakten

blir densamma, som örn transporten berört blott en järnväg. För ett

avstånd av exempelvis 200 kilometer i samtrafik mellan två banor är frakten

69 + 8 = 77 öre och statsbidraget (jämför föregående tablå) 13 + 8

= 21 öre, varför nettofrakten i detta fall blir 56 öre eller densamma som

vid transport 200 kilometer å statens järnvägar. Vissa enskilda järnvägar

få emellertid i samtrafik, utöver samtrafiksfrakten, uttaga en extra

avgift, benämnd banavgift, vilken utgår med olika belopp för skilda järnvägar.

Tidigare fick statsbidraget inbegripa även dessa banavgifter, men

enligt nu gällande bestämmelser får blott halva banavgiftsbeloppet ingå

i statsbidraget. Örn således i det nyss anförda exemplet den ena järnvägen

har en banavgift av t. ex. 10 öre, blir bruttofrakten 69 + 8 + 10 =

87 öre och statsbidraget 13 + 8 + 5 = 26 öre, varför nettofrakten i detta

fall blir 63 öre eller 5 öre högre än örn transporten uteslutande berört

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 84.

statens järnvägar. I nu ifrågavarande fall blir emellertid statsbidraget

vid samtrafik 26 öre mot allenast 13 öre, örn transporten uteslutande berört

statens järnvägar. Vid sidan av tariffen liggande särskilda avgifter

för omlastning, vagnars införande å damn- eller sidospår o. d. få icke

tagas i beräkning vid statsbidragets bestämmande.

För kalktransporter inom de fyra nordligaste länen gäller viss bestämmelse

örn maximering av nettofrakten. Sålunda skall i fråga örn transport

från station belägen inom Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands

och. Jämtlands län till station inom något av nämnda län statsbidraget,

beräknat på förut angivet sätt, utgå med så stort belopp, att den fraktkostnad,

som trafikanten skulle få betala vid fraktens debitering enligt

tariff 13, efter avdrag av statsbidraget, icke understiger 50 öre för 100

kilogram och ej heller överstiger 65 öre för 100 kilogram.

I avseende å ordningen för statsbidrags erhållande gäller i huvudsak

följande. Önskar mottagare av en sändning av ifrågavarande slag komma

i åtnjutande av fraktlindring på grund av statsbidrag, skall han å

formulär, som tillhandahållas å mottagningsstationen, uppgiva socknens

och gårdens namn, egendomens åkerareal och transporterad myckenhet

kalk samt på heder och samvete intyga, att varan är avsedd att användas

till kalkning av hans jord, varvid ändamålet, vartill varan skall användas

(till kalkning av träda, till nyodling å fastmarks- eller mossjord,

till hagmarksförbättring eller dylikt), skall närmare angivas. Denna

handling skall uppvisas för hushållningssällskapets ombud i vederbörande

socken eller för kommunalnämndens ordförande för att av nämnda ombud,

respektive ordförande, förses med intyg, att jordbrukaren enligt intygsgivarens

åsikt är berättigad att erhålla fraktlindring för varumängden

i fråga samt att de lämnade uppgifterna, såvitt känt, äro riktiga. Den

sålunda påtecknade handlingen skall därefter avlämnas till mottagningsstationen

för utbekommande av statsbidraget. Är mottagaren en förening

eller hava förutom mottagaren jämväl andra jordbrukare del i sändningen,

skola nyss angivna uppgifter avgivas för varje konsument, varjämte

skall intygas, att varan är avsedd att användas till kalkning av jord,

brukad av de namngivna personerna. Avdrag för statsbidragets belopp

skall, därest järnvägsstyrelsen icke för visst fall annorlunda föreskriver,

göras vid fraktens betalande å vederbörande järnvägsstation.

Såsom närmare framgår av lantbruks styrelsens och Sveriges geologiska

undersöknings utlåtande i ämnet hava ämbetsverken, efter att hava

redogjort för jordbrukets kalkbehov och nuvarande kalkförbrukning samt

för kalkproduktionen och avsättningsförhållandena för kalk, undersökt

verkningarna av de hittills av statsmedel utgående kalkfraktlindringarna.

Ämbetsverken hava därvid gjort gällande, att genom ifrågavarande

bidragsverksamliet åstadkommits en avsevärd förskjutning av gränserna

för olika kalkproducenters naturliga avsättningsområden samt skapats

Lantbruksstyrelsen

och

Sveriges geologiska

undersökning.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 84.

möjligheter till ökad produktion för vissa kalkproducenter på andra producenters

bekostnad. Vidare finna ämbetsverken det genom utredningen

vara påvisat, att mer än hälften av de under de senare åren till fraktlindring

utanordnade statsbidragen tagits i anspråk för andra syften än

dem, som föranlett statsmakternas beslut, samt att jordbrukets kalkbehov

borde vid ett rationellt utnyttjande av landets kalkförekomster kunna

tillgodoses utan anlitande av järnvägstransporter i den omfattning, som

skett. Sammanfattningsvis hava ämbetsverken härutinnan anfört, att

det genom utredningen torde få anses klart ådagalagt, att nuvarande bestämmelser

örn kalkfraktlindring varken ur statsfinansiell eller jordbrukets

synpunkt verka på ett tillfredsställande sätt, att, då produktionskostnaderna

för jordbrukskalk under olika förhållanden ej vore avsevärt olika,

jordbrukets behov av kalk, under förutsättning att kalkproducenterna tilllämpade

en lojal prissättning, borde kunna tillgodoses genom ett avsevärt

mindre statsbidrag, att inom landets olika delar förefunnes betydande, ur

jordbrukets synpunkt fullt användbara, outnyttjade kalkförekomster,

samt att, därest dessa förekomster i tillräcklig omfattning utnyttjades,

behovet av anslag till kalkfraktlindring skulle kunna inskränkas till ett

avsevärt mindre belopp.

Ämbetsverken hava härefter övervägt de åtgärder, som från det allmännas

sida borde vidtagas för att underlätta jordbrukets kalkförsörjning.

Dylika åtgärder kunde inriktas antingen på att fortfarande genom

fraktlindring bidraga till förbilligande av jordbrukskalken, i den mån

sådant kunde anses erforderligt, eller på att underlätta tillgodogörandet

av kalkförekomsterna i landets olika delar i syfte att såmedelst utan

alltför betungande frakter säkerställa tillgång på i prisavseende konkurrenskraftig

jordbrukskalk eller ock på dessa båda vägar samtidigt.

Vad angår frågan örn fraktlindringen hava ämbetsverken — med hänsyn

till att den nuvarande ordningen föranlett utnyttjande av statsmedel

för belt andra syften, än som därmed avsetts, och medfört en till synes

fullkomligt onödig transport av kalk långa sträckor samt synts hava

motverkat kalkproduktionens rationella utveckling — övervägt frågan,

huruvida icke kalkfraktlindringsbidrag för framtiden borde alldeles indragas.

De olägenheter, som en sådan åtgärd skulle vålla vissa, örn också

jämförelsevis få jordbrukare, hava emellertid synts ämbetsverken vara

av den betydelse, att de icke för närvarande velat förorda sådan åtgärd.

Emellertid hade det synts ämbetsverken vara klart, att bidragen borde

kunna ställas på avskrivning för att, när produktionen av jordbrukskalk

nått önskad allsidig utveckling, begränsas till ett minimum. Nödvändigt

syntes dock vara, att bidragen för framtiden utginge efter sådana grunder,

att statsmedel icke anlitades i större utsträckning, än som oundgängligen

vore med hänsyn till jordbrukets intressen nödvändig, och att detta

skedde på sådant sätt, att intresset för ett rationellt utnyttjande av kalkförekomsterna

i landets olika delar icke motverkades.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 84.

Därefter liava ämbetsverken framlagt förslag till vissa ändringar i gällande

grunder för statsbidrags utgående till lindring av fraktkostnaderna

vid transport av kalk m. m. för jordbrukets behov. Sålunda föreslås att

fraktlindringsbidrag bör utgå allenast för 90 procent av i sändningen ingående

ren kalk. Vidare innefattar förslaget, att landet skulle i förevarande

avseende uppdelas i följande fyra naturliga produktions- och avsättningsområden

nämligen 1) Skåne, 2) Götaland i övrigt jämte \ ärmland.

3) Svealand med undantag av Värmland ävensom Gävleborgs län

samt 4) de fyra nordligaste länen. Något behov av fraktlindring för

transporter från det ena till det andra av dessa områden syntes i regel icke

föreligga. I ändamål att få till stånd viss distriktsindelning i avseende å

kalktransporter hava ämbetsverken förordat en bestämmelse av innebörd,

att kalkfraktlindring icke må utgå beträffande transport av kalk från

Götaland till konsumtionsort inom Svealand, med undantag dock för

Värmland, samt dels Gävleborgs län.

Beträffande de fyra nordligaste länen hava ämbetsverken framhållit,

att därstädes för närvarande funnes allenast ett fatal kalkproducenter,

vilkas produktionskapacitet dock syntes kunna tillfredsställa kalkbehovet

inom orten. Enligt ämbetsverkens mening gällde det att få till stånd en

sådan överenskommelse med dessa kalkbruk angående priset å jordbrukskalk

i Norrland, att konkurrensen från sydligare kalkproduktionscentra

förhindrades.

I fråga örn förekommande banavgifter hava ämbetsverken såsom allmän

regel föreslagit, att — utöver gällande samtrafikstaxa — inga extra avgifter,

som belöpa sig på de närmast produktionsorten liggande 120 kilometer

fraktväg, må medräknas vid utmätande av statlig fraktlindring.

Alla fraktavgifter, utom överförings- och omlastningsavgifter, men med

inberäknande av sådana banavgifter, vilka belöpa sig på fraktväg, liggande

utom nyss angiven gräns, skulle inräknas bland de kostnader, för vilka

fraktlindring må utgå.

Slutligen hava ämbetsverken föreslagit, att frakten liksom hittills beräknades

efter tariff 13, men att fraktgränsen för statsbidrags utgående,

nu 50 öre per 100 kilogram, av statsfinansiella skäl sattes till 60 öre per

100 kilogram, ett belopp som närmast motsvarade en lägsta fraktgräns av

50 öre vid befraktning enligt tariff 14.

Det erforderliga anslagsbeloppet har beräknats till 250,000 kronor.

Mot ämbetsverkens utredning och förslag hava i flera av de däröver avgivna

yttrandena rests allvarliga invändningar. I sådant avseende tillåter

sig utskottet hänvisa till den redogörelse för de avgivna yttrandena,

som återfinnes i statsrådsprotokollet.

De förändringar i förhållande till nu gällande grunder för statsbidrags

utgående till lindring av fraktavgifterna för kalk m. lii., som innebäras i

Kungl. Maj:ts förslag, kunna sammanfattas sålunda.

Bihang lill riksdagens protokoll 19.1''j. II) sami. 117 höft. (Nr 811—SÖ.1

Innebörden

av Kungl.

Majda

förslag.

o

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 84.

Utskottet.

Fraktbidrag å banavgifter, som för närvarande utgår å hälften av dessa

avgifter, är avsett att helt borttagas, Fraktgränsen för statsbidrags utgående,

nu 50 öre för 100 kilogram, skulle höjas till 60 öre för 100 kilogram.

Vidare skulle fraktbidragets storlek sättas i viss relation till den mängd

ren kalk som innehölles i den befraktade mängden kalkningsmedel. Departementschefen

har härutinnan av utredningen i ärendet funnit framgå,

att man i avseende å kalkningsmedlens halt av ren kalk torde kulina

särskilja huvudsakligen två olika kvaliteter, nämligen — i stort sett —

dels västgöta- och närkekalken samt i regel annan fältugnbränd kalk, dels

oek schaktugnbränd kalk. I anslutning till de sålunda förekommande huvudtyperna

och de uppgifter rörande halten av ren kalk i de båda slagen

av kalk skulle enligt förslaget en tudelning ske på så sätt, att kalkningsmedel

med förslagsvis mindre än 80 procent ren kalk, magnesia inräknat,

hänfördes till en grupp (lågprocentiga kalkningsmedel) samt kalkningsmedel

med förslagsvis 80 procent ren kalk eller däröver hänfördes till den

andra gruppen (högprocentiga kalkningsmedel).

Fraktlindringsbidraget skulle, då fråga vore örn lågprocentiga kalkningsmedel,

beräknas efter 70 procent samt, då fråga vore örn högprocentiga

kalkningsmedel, efter 85 procent av den fraktkostnad, som enligt i

övrigt gällande grunder finge tagas i betraktande vid fraktlindringens bestämmande.

Med hänsyn till de sålunda ifrågasatta skärpningarna i villkoren för

fraktbidrags utgående har i propositionen det för budgetåret 1932/1933 erforderliga

anslaget upptagits till ett till 250,000 kronor nedsatt belopp.

Utskottet vill ingalunda förneka, att anledning kan finnas för en revision

i vissa avseenden av de nuvarande grunderna för statsbidrags utgående

till lindring av fraktavgifterna för kalk m. m. för jordbrukets

behov särskilt i betraktande av vad utskottet tidigare anfört beträffande

frågan huruvida fraktbidrag bör utgå på förekommande banavgifter, och

utskottet förstår därför till fullo den strävan i sådant avseende, som kommit

till uttryck i den föreliggande propositionen. Utskottet finner förslaget

så mycket mer förklarligt som därigenom skulle möjliggöras en med

hänsyn till det statsfinansiella läget beaktan svärd sänkning av det erforderliga

anslagsbeloppet eller från 600,000 kronor till 250,000 kronor. Det

torde emellertid å andra sidan vara otvivelaktigt, att genomförande av i

propositionen innefattade skärpningarna i gällande grunder måste medföra

en icke oväsentlig begränsning i de nuvarande möjligheterna för jordbrukarna

att erhålla fraktbidrag till det i många fall oumbärliga jordförbättringsmedel,

som kalken utgör. Oavsett vilken mening man i övrigt

må hysa beträffande det nuvarande fraktlindringssystemet synes i betraktande

av jordbrukets alltmer skärpta svårigheter varje åtgärd, som kan

komma att verka i antydd riktning, vara ägnad att väcka de allvarligaste

s. 19 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 84.

19

betänkligheter. Utskottet kan i detta sammanhang icke heller helt bortse

från att de föreslagna skärpta grunderna knappast torde kunna undgå att

beröra de delar av näringslivet, vilka äro mer eller mindre avhängiga av

att jordbruket kan tillgodose sitt normala behov av jordbrukskalk. Varje

mera betydande rubbning inom produktion och transportväsen under rådande

krisläge torde sålunda, såsom kommerskollegium i ärendet anfört,

lätt kunna medföra ekonomiska och sociala verkningar, som i väsentlig

grad skulle motverka den fördel för det allmänna, som en anslagsbesparing

i och för sig medförde.

Utan att för närvarande närmare ingå på de föreslagna förändrade bidragsgrunderna

anser sig utskottet av ovan angivna skäl, i likhet med

motionärerna, icke kunna tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet håller

sålunda före, att statsbidrag till fraktlindring vid transport av jordbrukskalk

må tillsvidare utgå efter nu gällande grunder. Mot det i motionerna

beräknade anslagsbeloppet har utskottet intet att erinra.

Vad härefter beträffar motionärernas förslag örn skrivelse till Kungl.

Majit med anhållan örn utredning angående möjligheterna av banavgifternas

borttagande i fråga örn jordbrukskalk har i motionerna erinrats örn

hurusom det vissa enskilda järnvägar lämnade medgivandet att uttaga

banavgifter jämväl vid transport av jordbrukskalk närmast tillkommit

för att vid en tidpunkt, då järnvägarnas driftkostnader vore oerhört

stegrade, utgöra en viss kompensation härför. De förhållanden, som sålunda

skulle hava föranlett banavgifternas tillkomst, vore emellertid enligt

motionärernas mening icke längre för handen. Utskottet anser,

att ur de synpunkter, som närmast böra anläggas med avseende å

anslaget till fraktlindring av jordbrukskalk, vissa fördelar skulle vara att

vinna genom banavgifternas avskaffande. Örn så skedde skulle ifrågavarande

anslag •— utan att någon inskränkning behövde ske i den enskilde

jordbrukarens möjlighet att erhålla fraktbidrag — icke längre belastas med

kostnader, vilka det sedan länge rått starkt delade meningar om huruvida

de böra täckas från ett anslag under nionde huvudtiteln. I betraktande

härav och med hänsyn till vad motionärerna i övrigt anfört synes utskottet

en undersökning av möjligheterna i förevarande avseende därför

vara väl befogad. Utskottet anser sålunda, att en hänvändelse i saken

bör göras till Kungl. Majit.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

1) att riksdagen må med bifall till motionerna 1:330

och 11:510 i vad avser anslag till lindring av fraktkostnaderna

för kalk m. m. anvisa för budgetåret

1932/1933 under nionde huvudtiteln ett extra förslagsanslag

av 500,000 kronor att utgå enligt nu gällande

grunder för bidrag till sådan fraktlindring;

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 84.

2) att Kungl. Majits förevarande proposition, i den

man förslaget ej sammanfaller med vad utskottet

hemställt under punkt 1) icke må vinna riksdagens

bifall;

3) att riksdagen, med anledning av berörda motioner,

må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att

Kungl. Majit måtte föranstalta örn utredning rörande

möjligheterna att icke längre låta den vissa

enskilda järnvägar medgivna rätten att utöver de

ordinarie fraktsatserna uttaga vissa banavgifter äga

tillämpning vid transport av kalk m. m. för jordbrukets

behov. •

2:o.

Kalkbrukslånefonden.

Under punkt 2 har Kungl. Majit såsom ovan nämnts föreslagit riksdagen

dels besluta, att en fond, benämnd statens kalkbrukslånefond, skall

inrättas, från vilken lån må utlämnas till utförande av anläggning för

kalkförekomsts utnyttjande i syfte att tillgodose jordbrukets kalkbehov,

dels medgiva, att lån ur sagda fond må utlämnas i huvudsaklig överensstämmelse

niet! av departementschefen i statsrådsprotokollet tillstyrkt

förslag, dels oek såsom kapital för statens kalkbrukslånefond anvisa för

budgetåret 1932/1933 under utgifter för kapitalökning, statens utlåningsfonder,

ett reservationsanslag av 400,000 kronor.

I de väckta motionerna hava såsom ovan nämnts hemställts örn avslag

å Kungl. Majits förslag i nu ifrågavarande del.

Lantbruksstyrelsen och Sveriges geologiska undersökning hava i sitt

förberörda utlåtande den 9 november 1931 föreslagit inrättande av en

kalkbrukslånefond.

Därvid hava ämbetsverken anfört följande.

Därest, såsom ämbetsverken förutsatt, statens omkostnader för fraktlindring

för jordbrukskarl: efterhand skulle kunna minskas för att eventuellt

slutligen alldeles upphöra, vore det emellertid oundgängligt, att befintliga,

utnyttjningsbara kalkförekomster i landets olika delar komme till användning.

Det torde vara både ett jordbruks- och statsintresse, att åtgärder i

syfte att utnyttja sådana fyndigheter underlättades. Då anläggningar för

tillgodogörande av sådana fyndigheter krävde avsevärda kapital, syntes

det ligga närmast till hands, att statsverket genom tillhandahållande av

lånemedel till skälig ränta underlättade den erforderliga kapitalanskaffningen.

Som skälig ränta ville ämbetsverken i detta fall föreslå den ränta,

som tillämpades vid lån från statens mejerilånefond eller 4V2 procent.

Lån från en sådan fond borde enligt ämbetsverkens förmenande kunna

utgå för alla slag av anläggningar i syfte att tillgodogöra för lantbrukets

behov förefintliga kalkförekomster, således jämväl mesaförekomster, ävensom

till utbyggande av förefintlig, i förhållande till producents försäljningsområde

otillräcklig anläggning.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

J ordbruksutskottets utlåtande Nr 84.

Bestämmelserna angående lån från fonden syntes med hänsyn till lånens

allmänna betydelse i huvudsak böra överensstämma med föreskrifterna

angående lån från mejerilånefonden. Dylika lån, som syntes böra beviljas

av Kungl. Maj:t, borde emellertid kunna utgå såväl till kooperativ sammanslutning

bland lantmännen som till bolag eller enskild företagare,

som vore villig att underkasta sig av Kungl. Majit utfärdade bestämmelser.

Sistnämnda villkor syntes böra föreskrivas med hänsyn till önskvärdheten

av att statsmedel endast utnyttjades för anläggningar, vilkas ägare

vore villiga att medarbeta vid fullföljandet av det allmännas planer för

en rationell kalkförsörjning av jordbruket.

Någon verklig beräkning av den omfattning, vari en sådan fond skulle

komma att tagas i anspråk, vore givetvis omöjlig att verkställa. Enligt

ämbetsverkens bedömande borde emellertid för budgetåret 1932/1933 för

ändamålet avsättas högst 1,000,000 kronor.

Av de yttranden, som avgivits i ärendet, inhämtas bland annat följande.

Statskontoret har ifrågasatt, huruvida icke den föreslagna räntesatsen

4.5 procent under förhanden varande förhållanden vore väl låg, men örn

en så låg räntesats ansåges nödvändig för vinnandet av det med fonden avsedda

ändamålet, ville statskontoret dock icke motsätta sig förslaget i denna

del. Det syntes vidare lämpligt, att föreskrifterna rörande lån ur mejerilånefonden

i tillämpliga delar toges till förebild vid utarbetandet av

bestämmelserna för den nya fonden. Statskontoret ansåge sig emellertid

beträffande säkerheten för ur fonden beviljade lån böra framhålla

angelägenheten av att, därest inteckning i vederbörande anläggning vore

avsedd att kunna godkännas såsom säkerhet för lånesumman, bestämmelse

härom meddelades, då det syntes sannolikt, att statskontoret eljest svårligen

skulle kunna godtaga en dylik säkerhet.

Beträffande avsättningen till fonden för budgetåret 1932,1933 finge statskontoret

framhålla, att någon reducering av det föreslagna beloppet,

1.000.000 kronor, syntes påkallad särskilt med hänsyn till att under nu rådande

tryckta ekonomiska förhållanden igångsättandet av nya och utvidgandet

av gamla industriella företag torde kunna förväntas äga rum i

mindre utsträckning än under mera normala förhållanden. I varje fall

torde avsättningen ifråga ej böra överstiga det i statsverkspropositionen

för innevarande år för ändamålet beräknade beloppet. 800.000 kronor.

Därest det skulle befinnas önskligt, att fondens förvaltning uppdroges

åt statskontoret, vore ämbetsverket berett emottaga uppdraget i fråga. _

Sveriges kemiska industrikontor har avstyrkt åtgärder från statens sida

för uppmuntrande av nya produktionsföretag på området. Kalkbränning

vore för närvarande icke någon nämnvärt lönande produktion. Någon ny

kalkproduktion kunde för närvarande icke byggas på mesans utnyttjande.

Inrättandet av en kalkbrukslånefond avstyrktes.

Sveriges industriförbund har bestämt avrått från upprättandet av en

kalkbrukslånefond. Emot en dylik åtgärd talade bland annat de stora ekonomiska

riskerna i att för närvarande investera kapital i en rad nya kalkbruk.

Ämbetsverken förutsatte visserligen, att användningen av kalk skulle

kunna väsentligt utökas, men icke heller på denna punkt förefunnes några

säkra utgångspunkter. Ämbetsverkens förslag att stimulera till ny kalkproduktion

har förbundet alltså ansett ej böra genomföras.

Kommerskollegium hav ansett, att vid den långsammare avveckling av

statens understöd för fraktlindring av kalkfrakter, som kollegium för
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

22

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 84.

?rdlt’ mrattf?de* av en kalkbrukslånefond kunde tillsvidare anstå.

^deu iluen1UP?-Sitnende aktuellt behov av statsmedel för befrämjande av

nya kalkbruks tillkomst syntes kollegium kunna tillgodoses medelst användande

av industrilanefonden.

För egen del kai- departementschefen även beträffande frågan örn inrättandet

av en kalkbrukslånefond kunnat i stort sett ansluta sig till

vad lantbruksstyrelsen och geologiska undersökningen med instämmande

i huvudsak av statskontoret föreslagit.

I avseende å villkoren för lån från den föreslagna kalkbrukslånefonden

har departementschefen icke funnit anledning till annan erinran mot

ämbetsverkens förslag, än att räntan å lån från fonden borde bestämmas

till 5 procent. Såsom säkerhet för lånen borde kunna få godtagas inteckning

med bästa förmånsrätt i vederbörande fastighet. Fonden borde förvaltas

av statskontoret.

Det kapitalbelopp, som torde böra anvisas för fondens bildande, har

ansetts kunna begränsas till 400,000 kronor.

Inom utskottet har gjorts gällande, att en kalkbrukslånefond skulle

föi Norrlands vidkommande hava en icke oväsentlig uppgift att fylla,

men att beträffande övriga delar av landet behovet av en sådan fond

kunde starkt ifrågasättas. Den föreliggande utredningen synes utskottet

icke giva tillräcklig ledning för ett mera bestämt omdöme härutinnan.

Det vill och förefalla utskottet, som örn frågan örn inrättande av en fond

av häi ifiågavarande slag överhuvudtaget skulle tarva en något mera

ingående utredning.

Utskottet, som sålunda för närvarande icke anser sig kunna biträda

Kungl. Majlis förslag örn inrättande av en kalkbrukslånefond, får därför

hemställa,

att riksdagen må med bifall i nu förevarande del

till motionerna 1:350 och 11:510 avslå Kungl. Maj:ts

under ifrågavarande punkt gjorda framställning.

Stockholm den 20 maj 1932.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 84.

23

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

tran törsta kammaren: herrar Sederholm, Carl E. Eriksson, Elof B. Andersson, Fritiof

Gustafson, friherre Lagerfelt, Dalberg och Karl A. Johanson; samt

från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Pettersson i Bjälbo, Hedlund

i Häste, Carlström, Andersson i Grimbo, Bengtsson i Kullen, Vahlstedt och Olsson i Rödningsberg.

Reservationer:

Under punkt l:o (statsbidrag till lindring av kalkfrakter)

a) av herrar Johansson i Uppmälby, Carl E. Eriksson, Elof B. Andersson,

Dalberg och Olsson i Rödingsberg, som ansett, att utskottet bort tillstyrka

bifall till Kungl. Maj:ts förslag;

b) av herr Sederholm.

Under punkt 2:o) (kalkbrukslånefonden) av herrar Johansson i Uppmälby,

Carl E. Eriksson, Dalberg, Karl A. Johanson och Olsson i Rödningsberg,

som ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts

förslag.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1932:380 Skrivelse till Konungen angående reglering av utgifterna för kapitalökning för budgetåret 1932/1933 i vad angår jordbruksar etiden. s. 3 i texten
  2. Rskr. 1932:381 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Majlis proposition angående anslag till lindring av fraktkostnader för kalk samt inrättande av en kalkbrukslånefo s. 1 i texten