Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 23

1932-05-10 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1932:23, Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 23

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 23.

1

Nr 23.

Ankom till riksdagens kansli den 10 maj 1932 kl. 4 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

till riksdagen med förslag till ändrad lydelse av

§ 12 riksdagsordningen ävensom en i ämnet väckt motion.

Till konstitutionsutskottets handläggning hava båda kamrarna hänvisat en

av Kungl. Majit till riksdagen avlåten, den 11 mars 1932 dagtecknad proposition,

nr 195, däri Kungl. Majit till riksdagens prövning i grundlagsenlig ordning

framlagt följande

Förslag

till

ändrad lydelse av § 12 riksdagsordningen.

§ 12.

Ledamot av första kammaren, som icke är bosatt å ort där riksdag hålles,

åtnjuter av statsmedel ersättning för resekostnad till och från riksdagen samt i

dagtraktamente under riksdagen tjugufem riksdaler, vilket dagtraktamente dock

ej må överstiga sammanlagt tretusen femhundra riksdaler. Ledamot, som under

lagtima riksdag efter beviljad ledighet besöker hemorten, åge att av statsmedel

undfå ersättning för därav föranledd resekostnad, dock högst för fem

resor fram och åter.

Ledamot av första kammaren, som är bosatt å ort där riksdag hålles, undfår

i dagtraktamente sjutton riksdaler, vilket dagtraktamente dock ej må överstiga

sammanlagt tvåtusen fyrahundra riksdaler.

Den ledamot — -— ---tillkommande dagtraktamente.

Vill ledamot--—--Konungens befallningshavande.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft motionen nr 416 i

andra kammaren av herr Vahlstedt, vari hemställts, att riksdagen såsom vilande

för vidare grundlagsenlig behandling måtte antaga följande

Förslag:

till

ändrad lydelse av § 12 riksdagsordningen.

Ledamot av första kammaren, som icke är bosatt å ort, där riksdag hålles, erhåller

ett dagtraktamente av trettiotvå riksdaler, vilket dagtraktamente dock ej

Bihang till riksdagens protokoll 1982. 5 sami. 12 haft. (Nr 23.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 28.

må överstiga fyratusenfemhundra riksdaler, jämte ersättning för resekostnad

till och från riksdagen vid dess början och slut ävensom resekostnadsersättning

för fyra resor under pågående riksdag.

Reseersättning utgår efter tredje klass å järnväg och andra klass å ångbåt

samt för skjuts till och från närmaste järnvägs- eller ångbåtsstation efter i orten

gällande skjutstaxa.

Ledamot av-----tretusen fyra hundra riksdaler.

Den ledamot-----tillkommande dagtraktamente.

Vill ledamot-----Konungens befallningshavande.

Beträffande motiveringen för propositionen får utskottet hänvisa till det vid

densamma fogade utdrag ari statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden

för den 11 mars 1932 samt beträffande motiveringen för det i motionen

framlagda förslaget till densamma.

Den genom Kungl. Maj:ts förevarande proposition för riksdagen framlagda

frågan örn reglering av riksdagsmannaarvodets belopp torde väsentligen hava

framlagts med hänsyn till svårigheterna i det nuvarande ekonomiska läget i

fråga örn statsregleringen, ehuru ärendet måst behandlas såsom en grundlagsfråga.

Utskottet vill i anledning härav erinra, att riksdägskostnaderna numera

upptagas i riksstaten, men att de fortfarande liksom tillförne skola utbetalas

av riksgäldsfullmäktige ur medel, som riksdagen anvisar och som i

riksbanken må lyftas å statsverkets giroräkning av fullmäktige, utan att någon

Kungl. Maj:ts utanordning erfordras. Örn avsikten med förevarande

propositions framläggande hade varit att reglera dessa kostnader i samband

med statsregleringen, hade härav bort följa arvodesbestämmelsernas utbrytning

ur grundlagen. Då förslag i sådan riktning icke framställts, har utskottet

ansett, att avsikten endast varit en tillfällig reglering med hänsyn till

tidslägets krav. Principiellt finner utskottet det emellertid betänkligt att av

blott tillfälliga anledningar ändra grundlagsbestämmelser. Utskottet har därför

i anledning av propositionen ansett sig böra taga under övervägande, huruvida

en reglering nu lämpligen kunde företagas utan att behöva bliva av blott

tillfällig natur.

Enligt gällande bestämmelser i §§ 12 och 23 riksdagsordningen utgår under

riksdagen av statsmedel dagtraktamente till riksdagsman, som icke är bosatt

å riksdagsorten, med 32 kronor samt till annan riksdagsman med 24 kronor,

dock att dagtraktamentet icke får överstiga sammanlagt 4,500 kronor resp.

3,400 kronor. Enligt samma stadgande erhåller riksdagsman, som icke är bosatt

å riksdagsorten, även ersättning för resekostnad till och från riksdagsorten

samt vid besök i hemorten efter beviljad ledighet under lagtima riksdag

jämväl för därav föranledd resekostnad, dock högst för två resor fram och

åter.

I förevarande proposition föreslås en sänkning av dagtraktamentet med 7

kronor till 25 kronor för riksdagsman, som icke är bosatt å riksdagsorten, samt

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 28.

3

till 17 kronor för annan riksdagsman, dock att dagtraktamentet icke får överstiga

sammanlagt 3,500 kronor resp. 2,400 kronor. Till stöd härför har vederbörande

departementschef anfört, att det med hänsyn till den på senare år inträffade

nedgången i levnadskostnaderna syntes rimligt, att för samtliga riksdagsmän

dagtraktamentet nedsattes på sätt i propositionen föreslagits.

I propositionen föreslås vidare en utsträckning av rätten till fria resor under

riksdagstiden från två till fem. Departementschefen har till stöd härför åberopat

den för utredning av frågan örn riksdagens arbetsformer tillsatta kommitténs

förslag, enligt vilket riksdagens påskferier för ett lugnt och jämnt bedrivande

av riksdagsarbetet samt för en minskning av den stora anhopningen

av ärenden under riksdagens sista veckor borde avkortas från numera i praxis

tillämpade fjorton ä femton dagar till åtta dagar, men riksdagsmännen i stället

borde erhålla rätt till ersättning för högst fem resor i stället för såsom nu vore

stadgat högst två resor till och från hemorten under pågående riksdag. Påskferiernas

förkortning utgjorde dock en bestämd förutsättning för förslagets

genomförande.

I motion 11:416 föreslås, att riksdagsman, som icke är bosatt å riksdagsorten,

skall erhålla resekostnadsersättning för fyra resor under pågående riksdag

samt att reseersättningen skall utgå efter tredje klass å järnväg och andra

klass å ångbåt.

Arvodet till riksdagsmän är redan i följd av att det är reglerat i grundlagen

till sin karaktär icke jämförligt med de i avlöningsreglementen fastställda lönerna

till befattningshavare i statens tjänst eller särskilda arvoden för fullgörande

av annat offentligt uppdrag. Genom införandet i grundlag av arvodesbelopp

har man velat inom vissa gränser giva dem en viss stabilitet oberoende

av tillfälliga ekonomiska konjunkturer, växlingar inom det politiska

livet eller andra liknande omständigheter. En ändring bör därför icke ifrågakomma

annat än när en högst avsevärd förändring i de allmänna ekonomiska

förutsättningarna inträtt eller när eljest alldeles särskilda omständigheter

göra en ändring behövlig.

Nu rådande förhållanden på det ekonomiska och statsfinansiella området

fordra den största sparsamhet i penninghushållningen. Personliga uppoffringar

och inskränkningar av varjehanda slag krävas av alla medborgare. Med

hänsyn härtill har utskottet ansett sig böra tillstyrka en nedsättning av riksdagsmannaarvodet.

Vid övervägandet av frågan, med vilket belopp en sänkning skäligen borde

företagas, har utskottet ansett, att sänkningen under inga förhållanden kunde

och finge göras så stor, att syftet med arvodet förfelades. Riksdagsmannaarvodet

måste, om det skall fylla sitt ändamål att möjliggöra även för ekonomiskt

svagt ställda medborgare att mottaga riksdagsmannauppdrag, avpassas

så, att dessa under riksdagsuppdragets fullgörande få ersättning för därigenom

förlorade arbetsinkomster. Med fäst avseende härå finner utskottet den av

Kungl. Maj :t föreslagna nedsättningen, då den ej kan avse allenast ett år, utan

måste gälla tills grundlagen möjligen i denna del ånyo ändras, icke kunna helt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 23.

tillstyrkas, helst det icke nu med visshet kan förutses, vilket värde den

svenska kronan kommer att få under de närmaste åren. Utskottet har därför

stannat vid ett något högre arvodesbelopp än det av Kungl. Maj:t föreslagna

men har tillika velat möjliggöra vissa ytterligare besparingar på annat sätt,

nämligen genom reglering i särskild stadga angående avdrag å arvodet i vissa

fall, vilka icke lämpligen kunna i grundlag regleras.

Vid sin prövning av frågan om arvodets skäliga storlek har utskottet sökt

göra rättvisa åt olika synpunkter. Sålunda har utskottet å ena sidan tagit

vederbörlig hänsyn till den sänkning av den allmänna prisnivån, som ägt rum

sedan riksdagsmannaarvodet senast reglerades, å andra sidan beaktat de genom

1928 års kommunalskattereform införda bestämmelserna örn beskattning av

riksdagsmannaarvode jämväl för riksdagsmän, som icke äro bosatta å riksdagsorten.

Vid ett avvägande av dessa synpunkter har utskottet ansett sig böra

förorda en sänkning av arvodet från 4,500 kr. till 4,000 för riksdagsmän icke

bosatta å riksdagsorten samt en i proportion härtill stående sänkning från 3,400

kr. till 3,000 för övriga riksdagsmän. Denna sänkning motsvarar procentuellt

ungefär den, som på senaste tid vidtagits i England och Finland i fråga örn

riksdagsmannaarvodena.

Utskottet har emellertid ansett det önskvärt, att riksdagsmannaarvodet be- .

räknas ej i form av dagtraktamente utan, i likhet med vad som gällde före

1918 års grundlagsändring, i form av fast arvode för lagtima riksdag. I följd

härav blir det nödvändigt att i likhet med vad som gällde före 1918 års

grundlagsändring uppställa särskilda regler för arvodets beräkning vid urtima

riksdag. Arvodet torde i detta fall böra utgå med ett belopp motsvarande

för månad räknat en fjärdedel av det vid lagtima riksdag utgående arvodet,

dock högst med det belopp, vartill arvodet uppgår vid lagtima riksdag

(sålunda t. ex. för riksdagsman, som ej är bosatt å riksdagsorten, vid en urtima

riksdag av femton dagars längd med 500 kronor). Härigenom blir visserligen

ersättningen för månad något högre än vid en lagtima riksdag av normal

längd, men utskottet finner detta förhållande vara principiellt riktigt med

hänsyn till de svårigheter, som i regel föreligga för riksdagsman att deltaga

i en urtima riksdag.

Genomförandet av den i propositionen föreslagna utökningen av riksdagsmännens

rätt till fria hemresor under pågående lagtima riksdag från högst två

till högst fem skulle icke medföra några väsentligt ökade kostnader för statsverket,

eftersom utgifterna härför till större delen bomme att tillfalla statens

järnvägar och därigenom komme statskassan till godo. En utvidgning av rätten

till fria resor från två till fem kan icke heller antagas komma att verka

hindrande för riksdagsarhetet. Snarare torde det få antagas, att den åsyftade

författningsändringen skulle verka i motsatt riktning bland annat genom att

förkorta tiden för riksdagsmännens bortovaro från riksdagsorten vid varje särskilt

tillfälle. Kostnaderna för dessa resor måste i det övervägande antalet fall

också betraktas som utgifter, vilka äro en följd av själva riksdagsmannauppdraget,

och för vilka ersättning sålunda skäligen synes böra utgå. Utskottet

s. 5 Kontrollera mot PDF

K onstitutionsutskottets utlåtande Nr 23.

5

tillstyrker därför att gottgörelse av allmänna medel må utgå för högst fem i

stället för såsom för närvarande högst två resor till hemorten under pågående

lagtima riksdag. Genom en utökning av rätten till fria resor vinnes även den

fördelen, att den faktiska olikhet i fråga örn riksdagsmännens verkliga omkostnader,

som uppkommer såsom en följd av de olika avstånden i vårt vidsträckta

land mellan huvudstaden och vederbörande riksdagsmäns hemorter, komme att

i viss mån utjämnas.

Det har synts utskottet lämpligt, att bestämmelserna örn reseersättning givas

en sådan formulering, att dagtraktamente må kunna utgå för resa till och

från riksdagen vid dess början och slut, då arvode icke, i motsats till vad förhållandet

är vid hemresa under pågående riksdag, åtnjutes.

Utskottet anser, att de grundläggande bestämmelserna angående arvode och

reseersättning åt riksdagsmännen, vilka sedan gammalt haft sin plats i grundlagen,

även i fortsättningen böra där kvarstå. Men då ett grundlagsstadgande i

förevarande ämne icke lämpligen kan göras alltför detaljerat, har utskottet funnit

det önskvärt, att grundlagsbestämmelserna angående arvode och resersättning

till riksdagsmän kompletteras av föreskrifter i en av Konungen och riksdagen

samfällt beslutad stadga, som angiver de villkor under vilka och innehåller

de särskilda föreskrifter i enlighet med vilka arvode och reseersättning skola

utgå.

Prövningen av frågor rörande denna särskilda stadga synes med hänsyn till

stadgans statsrättsliga karaktär böra bero av Konungen och riksdagen gemensamt

och falla inom området för konstitutionsutskottets behörighet. Stadgan

torde böra hänföras till de i § 38 mom. 1 riksdagsordningen uppräknade stadgar

och föreskrifter, i fråga örn vilka konstitutionsutskottet har obegränsat initiativ.

Den närmare utredningen angående stadgans innehåll torde böra verkställas

genom Kungl. Maj:ts försorg. Utskottet anser sig här blott behöva angiva

några av de ämnen, som lämpligen böra eller kunna göras till föremål för reglering

i stadgan. I densamma bör inflyta en föreskrift motsvarande den nu i

grundlagen uttryckta regeln, att riksdagsman, som icke i rätt tid inställer sig

vid riksdagen, skall gå förlustig den honom eljest för samma tid tillkommande

delen av arvodet. I viss anslutning till vad som gällde redan enligt riksdagsordningen

i dess ursprungliga lydelse, enligt vilken ersättning utgick i form

av fast arvode, böra vidare bland bestämmelserna om villkoren för rätt att

uppbära fullt arvode upptagas föreskrifter om att från arvodesbeloppet skall

göras visst avdrag för det fall, att riksdagsman avgår från sin befattning, innan

riksdagen varit samlad fyra månader, eller att Konungen upplöser riksdagen,

innan så lång tid av dess sammanträde förflutit. Härjämte synes böra

införas föreskrifter örn att riksdagsman som utan erhållen ledighet eller utan

anmält, behörigen styrkt laga förfall avhåller sig från riksdagsgöromålen, skall

mista den del av arvodet, som belöper på samma tid. Vidare torde det böra

tagas under övervägande, huruvida bestämmelser böra införas därom, att riksdagsman,

som är hindrad deltaga i riksdagsgöromålen för fullgörande av annat

offentligt uppdrag, för vilket ersättning utgår, skall avstå viss del av arvodet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr SS

Dessutom bör undersökas, om särskilda föreskrifter kunna givas för det utomordentliga

fall, att riksdagen, i trots av att det löpande riksdagsarbetet fullbordats,

ändock icke avslutas, utan riksdagsmännen efter någon tid kallas till

huvudstaden för sammanträde i kamrarna. I stadgan bör även angivas den tid

(t. ex. såsom för närvarande var femtonde dag), vid vilken lämplig del av

arvodet bör utbetalas. Det torde i samband härmed även förtjäna tagas under

övervägande, huruvida med sista utbetalningen bör anstå tills riksdagens beslut

rörande statsreglering blivit fattat. I stadgandet torde ock böra införas

föreskrifter, som ersätta nu gällande mindre tillfredsställande regler angående

reseersättning för färd till och från riksdagen samt under riksdagen till hemorten

och åter och för resekostnadens beräkning i båda fallen fastställas samma

grunder.

Vid genomförandet av de föreslagna grundlagsändringarna har utskottet

funnit det önskvärt, att de för närvarande i två paragrafer i riksdagsordningen

innehållna bestämmelserna angående ersättning till ledamöter av första

och andra kammaren förenas i en enda paragraf. Denna synes lämpligen böra

bliva § 23, som då bör flyttas ned under rubriken »Gemensamma bestämmelser».

De av utskottet sålunda föreslagna grundlagsändringarna böra även föranleda

en omformulering av bestämmelsen i § 50 sista stycket riksdagsordningen

angående ersättning till ledamot av utrikesnämnden.

Utskottet anser sig i detta sammanhang böra för riksdagen framhålla önskvärdheten

av att en undersökning kommer till stånd genom riksgäldsfullmäktiges

försorg, av möjligheterna att, utan att riksdagsarbetets effektivitet äventyras,

nedbringa riksdags- och revisionskostnaderna i allmänhet såsom genom

minskning av tryckningskostnaderna, genom någon inskränkning av kanslipersonal

och vaktbetjäning m. fl. liknande åtgärder.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att riksdagen i anledning av förevarande kungl, proposition

måtte såsom vilande för vidare grundlagsenlig behandling

antaga följande

Förslag

till

ändrad lydelse av §§ 12, 23, 38 och 50 riksdagsordningen.

(Nuvarande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

§ 12.

Ledamot av första kammaren, som

icke är bosatt å ort där riksdag hål
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr SS.

7

(Nuvarande lydelse.)

les, åtnjuter av statsmedel ersättning

för resekostnad till och från riksdagen

samt i dagtraktamente under riksdagen

trettiotvå riksdaler, vilket dagtraktamente

dock ej må överstiga sammanlagt

fyratusen femhundra riksdaler.

Ledamot, som under lagtima

riksdag efter beviljad ledighet besöker

hemorten, åge att av statsmedel

undfå ersättning för därav föranledd

resekostnad, dock högst för två resor

fram och åter.

Ledamot av första kammaren, som

är bosatt å ort där riksdag hålles,

undfår i dagtraktamente tjugufyra

riksdaler, vilket dagtraktamente dock

ej må överstiga sammanlagt tretusen

fyrahundra riksdaler.

Den ledamot av kammaren, som icke

i rätt tid vid riksdagen sig inställer,

skall för varje dag han utebliver

vara förlustig det honom enligt föregående

moment tillkommande dagtraktamente.

Vill ledamot av kammaren befattningen

sig avsäga, äger han det göra

vid valtillfället eller sedermera, mellan

riksdagar, hos Konungens befallningshavande.

§

Ledamot av andra kammaren åtnjuter

av statsmedel resekostnadsersättning

samt arvode eller dagtraktamente,

enligt vad i 12 § är i fråga örn

första kammaren stadgat.

Den ledamot av kammaren, som icke

i rätt tid vid riksdagen sig inställer,

skall för varje dag han utebliver

vara förlustig det honom enligt föregående

moment tillkommande dagtraktamente.

(Föreslagen lydelse.)

Vill ledamot av första kammaren

befattningen sig avsäga, äger han det

göra vid valtillfället eller sedermera,

mellan riksdagar, hos Konungens befallningshavande.

c. Gemensamma bestämmelser.

23.

1. Ledamot av riksdagen äger av

statsmedel åtnjuta arvode och reseersättning

under de villkor och i enlighet

med de särskilda föreskrifter, som

meddelas i en av Konungen och riksdagen

samfällt beslutad stadga örn ersättnings

utgående för riksdagsmannauppdragets

fullgörande.

2. För lagtima riksdag, som ej enligt

§ 5 upplöses, innan den varit fyra

månader tillsammans, så ock för så
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 88.

{Nuvarande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

dant senare sammanträde av lagtima

riksdag, som i § 5 anses, utgår till ledamot

av riksdagen, som är bosatt å

ort där riksdagen hålles, arvode med

tre tusen kronor samt till annan riksdagens

ledamot arvode med lyra tusen

kronor.

Vid urtima riksdag utgår till ledamot

av riksdagen för den tid riksdagen

är samlad arvode med ett belopp motsvarande,

för månad räknat, en fjärdedel

av det för lagtima riksdag utgående

arvodet, dock högst med nämnda

arvodes hela belopp.

3. Ledamot av riksdagen åtnjuter

ersättning för resa till och från riksdagen.

Besöker ledamot under lagtima

riksdag efter beviljad ledighet hemorten,

äger han jämväl undfå ersättning

för därav föranledd resekostnad, dock

högst för fem resor fram och åter.

c. Gemensamma bestämmelser.

§ 24.

Rösträtt må--— —----är röstberättigad.

§ 38.

1. Konstitutionsutskottet tillkommer

att granska rikets grundlagar,

vallagen, stadgan örn val av talmän

och vice talmän i riksdagens kamrar,

stadgan örn val till riksdagens utskott

ävensom de reglementariska föreskrifter,

vilka riksdagen jämlikt § 78 äger

fastställa, samt att hos riksdagen föreslå

de ändringar däruti, dem utskottet

anser högst nödiga eller nyttiga och

möjliga att verkställa, så ock att meddela

utlåtande över de från kamrarna

till utskottet hänvisade grundlagsoch

vallagsfrågor samt frågor rörande

omförmälda stadgar och föreskrifter.

1. Konstitutionsutskottet tillkommer

att granska rikets grundlagar,

vallagen, stadgan örn ersättnings utgående

för riksdagsmannauppdragets

fullgörande, stadgan örn val av talmän

och vice talmän i riksdagens kamrar,

stadgan örn val till riksdagens

utskott ävensom de reglementariska

föreskrifter, vilka riksdagen jämlikt

§78 äger fastställa, samt att hos riksdagen

föreslå de ändringar däruti,

dem utskottet anser högst nödiga eller

nyttiga och möjliga att verkställa, så

ock att meddela utlåtande över de från

kamrarna till utskottet hänvisade

grundlags- och vallagsfrågor samt

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 28.

9

2.

3.

4.

(Nuvarande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

frågor rörande omförmälda stadgar

och föreskrifter.

Utskottet skall--------sådana ämnen.

Utskottet åligger-------regeringsformen stadgat.

Utskottet tillkommer — — — — — — — vägrar proposition.

§ 50.

Den i------— sina befattningar.

Suppleant må-------nämndens sammanträden.

Konungen sammankallar — ■— ----—- -—- förordnar Konungen.

Skulle minst ■— —-----nämnden sammankallad.

Ledamot av nämnden åtnjute ej någon

ersättning under den tid riksdagen

är samlad. För inställelse vid sammanträde,

då riksdagen ej är samlad,

utgår ersättning enligt de i 12 och 23

§§ bestämda grunder.

Ledamot av nämnden åtnjute ej någon

ersättning under den tid riksdagen

är samlad. För inställelse vid sammanträde,

då riksdagen ej är samlad,

utgår ersättning enligt de i § 23 för

urtima riksdag bestämda grunder.

2) att riksdagen, under förutsättning av bifall till vad utskottet

här ovan under 1) hemställt, ville besluta, att i skrivelse

till Kungl. Maj:t hemställa örn framläggande för nästa

ars riksdag av förslag till stadga örn ersättnings utgående för

riksdagsmannauppdragets fullgörande;

3) att motionen II: 416 måtte anses besvarad genom vad

utskottet ovan hemställt.

Stockholm den 10 maj 1932.

På konstitutionsutskottets vägnar:

C. A. REUTERSKIÖLD.

Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Sävström, Strömberg, Thulin, David

Bergström, greve Spens, O. W. Hansson, Larsén, P. Sandström*, Halvarsson, Engberg,

Gustafson i Kasenberg, Persson i Trången, Hallén*, Anderson i Norrköping,

Lindmark, Karlsson i Vadstena, Olsson i Mora och Björck i Kristianstad.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 5 sami. 12 höft. (Nr 28.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 23.

Bilaga.

Uppgifter rörande arvoden åt parlamentsledamöter i vissa främmande

länder.

Danmark. Enligt vallagen utgår arvode med 4,000 kronor till riksdagsmän,

som äro bosatta i Köpenhamn eller inom 20 kilometers avstånd därifrån, och

5,200 kronor till övriga riksdagsmän. På arvodet utgår dyrtidstillägg, för

närvarande 9 % av grundbeloppet.

Finland. Enligt lag örn riksdagsmannaarvode 1928 åtnjuter riksdagsman

arvode med 24,000 Mk, beräknat efter ett dagarvode av 200 Mk. Vid urtima

riksdag utgår arvode för varje dag, riksdagen är samlad. Särskilda bestämmelser

gälla för resor, för det fall, att riksdagsman infinner sig efter riksdagens

början etc. 1931 års riksdag har temporärt med hänsyn till rådande kris

på grundval av framlagd proposition beslutat sänka arvodet med 12.5 % till

21,000 Mk, vilket belopp motsvarar ett dagarvode av 175^Mk.

Norge. Enligt lag om stortingsmannaarvode 1924 utgår arvode med 6,000

kronor för varje ordinarie storting utan hänsyn till dess längd. Vid urtima

möte utgår arvode med 28 kronor per dag. Det föreskrives, att bestämmelserna

skola revideras vid väsentlig förändring i prisnivån. . Reseersättning

utgår enligt vissa grunder. Vid sjukdom utgår viss ersättning till kostnader

för läkare, sjukhusvård etc.

England. Arvode med 400 pund utgår till underhusmedlem, som icke samtidigt

emottager arvode i egenskap av Officers of the House, Ministers eller

Officers of His Majestys Household. Enligt budgetförslaget år 1931 skall arvodet

från 1 oktober 1931 minskas med 10 procent ned till 360 pund.

Holland. Dagtraktamentet för första kammarens medlemmar är i lag fixerat

till 20 gulden för varje dag de närvara vid sammanträde. Ledamöterna

åtnjuta fria resor i form av årsabonnemang pa statens järnvägar, I klass.

Andra kammarens ledamöter hava ett årsarvode av 5,000 gulden jämte fria resor.

President åtnjuter tilläggsarvode med 5,000 gulden. Arvode utgår ej

till den, som bekläder ministerämbete, ej heller till den, som varit frånvarande

hel session. Avgången ledamot får viss pension, så ock änkor och efterlevande

barn efter kammarledamot eller förutvarande kammarledamot.

Schweiz. Ledamöter av nationalrådet (nedre kammaren) hava enligt lag av

år 1929 traktamente med 40 fras per dag jämte resekostnader efter taxa 20

cent. per km till och från huvudstaden. Ledamöter av ständerradet (övre

kammaren) uppbära den ersättning, som bestämmes av vederbörande kanton.

Tyskland. Enligt lag av år 1927 hava riksdagens ledamöter ett arvode av

750 Mk per månad. Genom lag av år 1930 sänktes arvodet med 20 % till

600 Mk per månad.

Belgien. Enligt grundlagen få senatorerna intet arvode. De tillerkännas

dock rätt till fria resor och åtnjuta gottgörelse för med mandatet förenade

kostnader, vilka sedan 1929 utgå med 28,000 frcs. Medlem av representantkammaren

får enligt grundlag arsarvode med 42,000 frcs jämte fria resor.

En år 1931 framlagd proposition örn sänkning av detta belopp avslogs av kammaren.

Kammarens president åtnjuter årlig gottgörelse.

Frankrike. Riksdagsledamot får kontant arvode med 60,000 frcs per ar

oberoende av sessionens längd. Därutöver utgå vissa andra förmåner, såsom

rätt till fria resor på statens järnvägar mot avgift av 120 frcs, portofrihet för

vissa, »i tjänsten» avlåtna skrivelser, begravning pa statens bekostnad. Arvodet

fastställdes 1928.

Stockholm 1932. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

321*01

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1932:217 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till ändrad lydelse av § 12 riksdagsordningen. s. 1 i texten