Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition till riksdagen med förslag till ändrad lydelse av §§ 14, 15, 17—22, 27 och 28 riksdag sordningen samit till lag om ändring i vissa delar av lagen den 26 november 1920

1932-05-19 · 18 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 17 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1932:31, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition till riksdagen med förslag till ändrad lydelse av §§ 14, 15, 17—22, 27 och 28 riksdag sordningen samit till lag om ändring i vissa delar av lagen den 26 november 1920

Dokumentets text

s. 15 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr SI.

15

Nr 31.

Ankom till riksdagens kansli den 20 maj 1932 kl. 11 f. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts

''proposition till riksdagen med förslag till ändrad lydelse

av §§ 14, 15, 17—22, 27 och 28 riksdag sordningen samit

till lag om ändring i vissa delar av lagen den 26 november

1920 (nr 796) örn val till riksdagen ävensom en i

ämnet väckt motion.

Till konstitutionsutskottets handläggning hava båda kamrarna hänvisat en

av Kungl. Majit till riksdagen avlåten den 11 mars 1932 dagtecknad proposition

nr 194, däri Kungl. Majit:

1) till riksdagens prövning i grundlagsenlig ordning framlagt följande

Förslag

till

ändrad lydelse av §§ 14, 15, 17—22, 27 och 28 riksdagsordningen.

§ 14.

Vid valet utses, i den ordning vallagen stadgar, tvåhundra ledamöter för särskilda

valkretsar och trettio ledamöter gemensamt för hela riket.

Rikets indelning i valkretsar innehålles i vallagen.

§ 15.

1. I varje valkrets väljes, efter folkmängden vid början av året näst före

den fyraårsperiod, för vilken valen gälla, en riksdagsman för varje fullt tal,

motsvarande en tvåhundradel av rikets folkmängd.

2. För valkrets, vars folkmängd ej uppgår till fullt tre tvåhundradelar

av rikets folkmängd, väljas dock tre riksdagsmän.

3. Därest det antal riksdagsmän, som med tillämpning av stadgandena i 1

och 2 mom. bör utses, icke uppgår till tvåhundra, skola, för ernående av detta

antal, de valkretsar, vilkas folkmängd mest överskjuter de tal, som enligt

1 mom. äro bestämmande för riksdagsmännens antal inom valkretsarna, var för

sig i ordning efter överskottens storlek vara berättigade att välja ytterligare

en riksdagsman. Äro överskottstalen lika för två eller flera valkretsar, av
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 31.

16

göres, där så är nödigt, företrädet genom lottning på sätt i 6 § 6 mom. är

stadgat.

4. Det antal---av Konungen.

§ 17.

1. Val till---vallagen sägs.

2. Förordnar Konungen---av fyraårsperioden.

3. Avgår riksdagsman innan den tid, för vilken lian blivit vald, tilländalupit,

fylles ledigheten på sätt i vallagen sägs.

§ 18.

Valen till andra kammaren äro omedelbara och proportionella. Varje röstande

tillkommer lika röst.

Närmare bestämmelser örn valen meddelas i vallagen.

§ 19.

För valkrets kunna till ledamöter av andra kammaren endast utses män och

kvinnor, som äga valrätt inom valkretsen eller, där fråga är örn stad, bestående

av flera valkretsar, inom någon av dessa. Gemensamt för hela riket kunna

utses män och kvinnor, som äga valrätt inom någon av rikets valkretsar.

§ 20.

För en var, som blivit utsedd till ledamot i andra kammaren, skall, på sätt i

vallagen närmare stadgas, fullmakt ofördröjligen utfärdas i tva exemplar, av

vilka det ena överlämnas åt den valde och det andra insändes till det departement,

till vilket justitieärendena höra, där ej chefen för nämnda departement

utfärdat fullmakten.

§21.

Vill ledamot av andra kammaren befattningen sig avsäga, äger han det göra

vid valtillfället eller sedermera, mellan riksdagarna, hos Konungens befallningshavande

eller, örn han utsetts gemensamt för hela riket, hos chefen för det

departement, till vilket justitieärendena höra.

§22.

Är någon missnöjd med val till riksdagsman i andra kammaren för viss

valkrets, må han däröver hos Konungen anföra besvär. För sådant ändamål

äger klaganden hos Konungens befallningshavande äska behörigt protokollsutdrag,

vilket inom högst tre dagar därefter bör till klaganden utlämnas; och

skall’ han, vid förlust av talan, sist inom tio dagar efter valförrättningens

slut sina till Konungen ställda besvär ingiva till Konungens befallningshavande,

som, på sätt i 11 § stadgas, lämnar vederbörande tillfälle att sig förklara.

Sedan den för förklarings avgivande bestämda tid tilländalupit, har

Konungens befallningshavande att besvären jämte alla målet rörande handlingar

ofördröjligen till Konungen insända, varefter med målet vidare så förhålles,

som i 11 § sägs.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr SI
-

VI

§ 27.

Därest någon varder för samma tid vald till ledamot av bägge kamrarna

eller till ledamot av endera för två eller flera valkretsar eller till ledamot av

andra kammaren såväl för viss valkrets som gemensamt för hela riket, må på

honom ankomma att bestämma, vilket riksdagsmannauppdrag han vill mottaga.

Dock åligger honom att hos Konungens befallningshavande i den ort,

för vilken han uppdrag ej mottager, eller, örn han icke mottager gemensamt

för hela riket tillsatt plats i andra kammaren, hos chefen för det departement,

till vilket justitieärendena höra, därom göra skyndsam anmälan.

§ 28.

1. Hos Konungen göres av vardera kammaren anmälan örn de ledigheter

inom kammaren, vilka skola under samma eller innan nästa riksdag fyllas,

varefter Konungen förordnar örn ledigheternas fyllande.

2. Örn mellan riksdagar ledighet i första kammaren genom ledamots avgång

uppstår, åligger Konungens befallningshavande att därom göra anmälan

hos Konungen, som förordnar örn ledighetens fyllande.

Uppstår mellan riksdagar ledighet i andra kammaren, åligger Konungens

befallningshavande eller, örn den avgångne utsetts gemensamt för hela riket,

chefen för det departement, till vilket justitieärendena höra, att föranstalta örn

ledighetens fyllande.

2) föreslagit riksdagen, att under förutsättning att ändring av riksdagsordningen

i överensstämmelse med ovan under 1) intagna förslag varder av riksdagen

i grundlagsenlig ordning beslutad, antaga följande

Förslag

till

Lag

om ändring i vissa delar av lagen den 26 november 1920 (nr 796) örn

val till riksdagen.

Härigenom förordnas, dels att rubriken till 54—70 §§ lagen den 26 november

1920 örn val till riksdagen skall lyda på sätt nedan sägs, dels ock att

55—57, 59, 69, 72, 79—82, 85—89 och 94 §§ samma lag skola, 69, 72 och 79 §§

i nedan intagna delar, erhålla följande ändrade lydelse:

Om valets förberedande, kungörande och förrättande.

55 §.

1. När val i hela riket till andra kammaren skall äga rum, skall för ett vart

av de partier, som ämna deltaga i valet, skriftlig anmälan därom, undertecknad

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 5 sami. 17 käft. (Nr 30—31.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 31.

av minst femtio valberättigade personer, ingivas till justitiedepartementet sist

å trettionde dagen före den i 54 § 1 mom. första stycket avsedda valdagen.

Anmälan skall upptaga namn å kandidater, till ett antal av högst sextio, att

ifrågakomma till de platser, som jämlikt § 14 riksdagsordningen skola besättas

gemensamt för hela riket (rikslista). Namnen skola vara uppförda det

ena under det andra i den ordning de anses böra ifrågakomma.

I anmälningsskriften bör en av anmälarna eller annan valberättigad person

bemyndigas att såsom ombud för partiet företräda anmälarna i de hänseenden,

varom nedan sägs. Tillika böra två ersättare för ombudet utses att i dennes

frånvaro var för sig inträda som ombud i hans ställe.

Anmälan bör innehålla tydlig uppgift å anmälares, kandidaters samt ombuds

och ersättares namn, titel eller yrke och hemvist, så ock den beteckning i

övrigt, som kan vara nödig för att fullt otvetydigt utmärka, vilka åsyftas.

2. Vid anmälan skola fogas dels skriftlig förklaring från envar å rikslista

upptagen kandidat, att han medgiver sitt namns uppförande å listan, dels

ock av valnämndsordförande eller ledamot av magistrat utfärdade intyg därom,

att envar anmälare och kandidat samt ombud och ersättare äro valberättigade.

3. Chefen för justitiedepartementet åligger att, efter inom departementet

verkställd undersökning, utan uppskov låta meddela ombudet de anmärkningar,

till vilka undersökningen må giva anledning beträffande anmälan och därvid

fogade handlingar. Fullständigande och förtydligande av ingiven anmälan

må av ombudet göras i skrift, som ingives till departementet sist å tionde dagen

från den, då anmälan senast skolat ingivas. Ej må å rikslista uppföras andra

namn än de ursprungligen upptagna.

4. Så snart ske kan efter den i 3 mom. angivna tidpunkt företager departementschefen,

i närvaro av tre bland de av riksdagen valde fullmäktige i

riksbanken och tre bland fullmäktige i riksgäldskontoret, slutlig granskning av

ingivna anmälningar.

Anmälan, som ej är i rätt tid ingiven eller ej är undertecknad av minst

femtio behöriga anmälare, må ej upptagas. Ej heller må anmälan upptagas,

därest den icke innehåller rikslista eller örn å sådan lista icke finnes något

giltigt namn.

Framgår beträffande något å rikslista förekommande namn ej fullt otvetydigt,

vem som därmed åsyftas, eller upptager rikslista namn på någon, som

ej är valbar eller från vilken förklaring, som i 2 mom. omförmäles, ej inkommit,

anses sådant namn såsom obefintligt. Finnas å rikslista flera namn än

som enligt 1 mom. är medgivet, anses det eller de sista övertaliga namnen såsom

obefintliga.

5. De partier, beträffande vilka anmälan upptagits, tilldelas nummer i följd

från och med 1. Därest ombuden för samtliga dessa partier enas örn viss nummerordning,

skall denna följas. Eljest sker tilldelningen av nummer medelst

lottning.

Partierna uppföras i den sålunda bestämda nummerordningen å en förteckning

med angivande för varje parti av partinummer och rikslista.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr SI.

19

Formulär till förteckningen fastställes av Konungen.

6. Den enligt 5 mom. upprättade förteckningen låter departementschefen

genast kungöra i allmänna tidningarna och översända till samtliga Konungens

befallningshavande.

56 §.

Konungens befallningshavande låter, då val i hela riket skall förrättas, ofördröjligen

efter mottagande av den enligt 55 § 5 mom. uppgjorda förteckningen

och vid annat val så snart ske kan utgå kungörelse örn valet, som uppläses

i kyrkorna och införes i ortstidningar.

I kungörelsen skall upptagas:

1) ovannämnda förteckning;

2) antalet av dem, som skola väljas inom valkretsen;

3) dag och tid för valet;

4) valstället för varje valdistrikt; samt

5) tid och ställe för rösternas sammanräknande inför Konungens befallningshavande;

skolande sammanräkningen utsättas att äga rum så snart ske kan.

Kungörelsen skall tillika innehålla erinran örn den skyldighet, som jämlikt

70 § åligger valförrättare, att ofördröjligen till Konungens befallningshavande

insända de förseglade omslag, som i 69 § avses, ävensom valprotokoll och röstlängd.

57 §.

Valförrättare vare på landet valnämnden; i stad, som utgör ett valdistrikt,

magistraten; och i annan stad magistratens deputerade, varom i 91 § här nedan

sägs.

Valet äger rum inför öppna dörrar. Ej må därvid tal hållas, eller tryckta

eller skrivna upprop till de väljande tillåtas inom vallokalen.

Det åligger de närvarande att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som

valförrättaren för ordningens upprätthållande och valförrättningens behöriga

fortgång finner skäl meddela. Uppstår oordning, som ej kan avstyras, äge

valförrättaren att avbryta förrättningen.

I vallokal skola finnas anslagna exemplar av denna lag samt den i 55 § 5

mom. omförmälda förteckning.

59 §.

Vid valet skola begagnas valsedlar av vitt papper utan kännetecken.

Å valsedel skall överst med siffra angivas något av de partinummer, som

upptagits å den i 55 § 5 mom. omförmälda förteckning; dock må över eller före

numret utsättas ordet »Partinummer» eller annat uttryck av samma innebörd.

Under numret skola uppföras namn å kandidater att väljas för valkretsen,

det ena under det andra, i den ordning de anses böra förekomma vid valet och

till ett antal av högst dubbelt så många som det antal riksdagsmän, som skall

utses för valkretsen. Jämte tydlig uppgift å kandidats namn bör angivas

hans titel eller yrke och hemvist samt den beteckning i övrigt, som kan vara

nödig för att fullt otvetydigt utmärka, vem som åsyftas.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 31.

Nedtill å valsedeln må upptagas ordet »Rikslista» och därunder ett eller flera

av namnen å rikslistan för det parti, vars nummer utsatts överst å sedeln, i den

ordning de förekomma å listan.

69 §.

1. När alla---röstningen avslutad.

2. Omedelbart därefter---nyssnämnda personer.

3. a) Sedan de----uttages innehållet.

b) Befinnes därvid---dessas antal.

c) Förekommer anledning —--dessas antal.

d) De valsedlar, vilka icke enligt bestämmelserna under b och c återinlagts

i sina valkuvert eller lagts åsido, ordnas efter partinummer. Antalet valsedlar

inom varje parti räknas, varefter sedlarna inom varje parti för sig inläggas

i ett eller flera omslag. Å varje omslag antecknas partinumret å dje

inneliggande valsedlarna samt dessas antal.

e) De omslag---protokollet avtryckas.

4. I protokollet —--ytterligare antecknas:

a) antalet valkuvert---kuvert inlagts;

b) antalet valsedlar---sedlar inlagts;

c) antalet valsedlar inom varje parti med angivande av partiets nummer

jämte antalet omslag, vari dessa sedlar inlagts.

5. Förrättningen bör---äro obrutna.

72 §.

Valsedelsförsändelse, varom i 71 § sägs, må ej anordnas tidigare än dagen

för Konungens befallningshavandes kungörelse örn valet, ej heller senare än

valdagen.

Valsedelsförsändelse skall —---- vittnesintyget underskrives.

79 §.

Ogill är valsedel:

till vilken använts annat än vitt papper;

å vilken finnes något kännetecken, som kan antagas vara med avsikt där

anbragt;

vilken saknar partinummer eller upptager sådant å annat ställe än ovanför

namnen;

vilken icke upptager något giltigt namn å kandidat att väljas för valkretsen;

å vilken ordet »Rikslista» finnes upptaget å annat ställe än i 59 § fjärde

stycket föreskrivits;

å vilken under nämnda ord upptagits namn, som ej finnes å rikslistan för

det parti, vars nummer utsatts överst å sedeln, eller namnen upptagits i annan

ordning än de förekomma å rikslistan.

Finnas i---alla ogilla.

80 §.

Är å valsedel något namn å kandidat att väljas för valkretsen överstruket,

eller framgår med avseende å något sådant namn ej fullt otvetydigt, vem som

s. 21 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr SI.

21

därmed åsyftas, eller upptages namn å kandidat, som ej är valbar, anses sådant

namn såsom obefintligt.

Finnas å valsedel flera namn å kandidater att väljas för valkretsen än som

enligt 59 § tredje stycket är medgivet, anses det eller de sista övertaliga namnen

såsom obefintliga.

Är å valsedel namn från rikslista överstruket., inverkar detta icke å sedelns

giltighet.

81 §.

Sedan valsedlarna ordnats efter partinummer, sammanräknas rösterna och

bestämmes valets utgång inom valkretsen enligt de i 19 §, 20 § 1 mom. och 22 §

angivna grunder.

82 §.

Hava vid valet riksdagsmän icke blivit för valkretsen till föreskrivet antal

utsedda, varde nytt val anställt.

85 §.

Valets utgång i valkretsen kungöres omedelbart genom uppläsning av det

vid förrättningen förda protokoll. Med protokollets uppläsning är förrättningen

avslutad.

Fullmakt för vald riksdagsman utfärdas av Konungens befallningshavande.

Sådan fullmakt skall hava följande lydelse:

»Vid röstsammanräkning, som den — — — (dag, månad, år) — — —

hållits för» N.N. »valkrets, har» N.N. »blivit utsedd till ledamot av riksdagens

andra kammare för en tid av fyra år, räknade från och med den 1 januari

nästkommande år;» (eller örn valet hållits efter fyraårsperiodens början: »för

tiden till den 1 januari år----;») »varom detta länder till bevis och full
makt.

» Ort och tid.

Efter förrättningens avslutande insänder Konungens befallningshavande ofördröjligen

avskrift av protokollet till justitiedepartementet.

86 §.

1. Sedan avskrifter av protokollen över de jämlikt 77 § verkställda röstsammanräkningarna

för rikets samtliga valkretsar inkommit till justitiedepartementet,

företages med ledning av nämnda protokoll ofördröjligen inför

chefen för sagda departement och i närvaro av de i 55 § 4 mom. omförmälda

fullmäktige förrättning för tillsättande av de trettio ledamöter, som jämlikt

§ 14 riksdagsordningen skola utses gemensamt för hela riket.

2. För varje parti uträknas det sammanlagda antalet platser, som i de

särskilda valkretsarna tilldelats partiet. Har samma person erhållit platser

från två partier, skall dock, vid beräkning av det antal platser, som utdelats,

vardera platsen anses blott såsom en halv plats; har någon erhållit platser

från tre partier, anses varje sådan plats såsom en tredjedels plats; och så

vidare efter samma grund.

3. Parti, som icke tilldelats plats i någon valkrets, är uteslutet vid tillsättande

av ledamöter enligt denna paragraf.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr SI.

4. De platser, som skola besättas, fördelas mellan de partier, som må

ifrågakomma, sålunda, att platserna, en efter annan, tilldelas det parti, vilket

för varje gång uppvisar det största av nedan angivna jämförelsetal. Plats,

som blivit ett parti tilldelad, besattes genast så, att partiets första plats tillerkännes

den, vars namn står först å partiets rikslista, partiets andra plats den,

som bär andra namnet å listan, partiets tredje plats den, som bär tredje namnet

å listan, och så vidare efter samma grund, ändå att den, som är berättigad till

platsen, vid fördelningen redan fått sig tillerkänd plats från ett eller flera

andra partier.

För bestämmande av jämförelsetal delas varje partis sammanlagda rösttal i

riket med antalet partiet tilldelade platser i valkretsarna, ökat med 1. Det

tal, som sålunda erhålles, är partiets jämförelsetal, så länge partiet vid fördelningen

ännu icke fått sig någon plats tilldelad. Därefter beräknas jämförelsetalet

för varje gång så, att partiets rösttal delas med det antal platser,

som tilldelats partiet i valkretsarna och vid den pågående fördelningen, ökat

med 1. Har samma person vid fördelningen erhållit platser från två partier,

skall dock, vid beräkning av det antal platser, som utdelats, vardera platsen anses

blott såsom en halv plats; har någon erhållit platser från tre partier, anses

varje sådan plats såsom en tredjedels plats; och så vidare efter samma grund.

Har ett parti vid fördelningen redan fått sig tilldelad plats så många

gånger, som motsvarar antalet namn å partiets rikslista, varde det från vidare

jämförelse uteslutet.

Mellan lika jämförelsetal skall, där så erfordras, skiljas genom lottning.

5. Chefen för justitiedepartementet låter vid förrättningen föra protokoll

enligt formulär, som av Konungen fastställes.

6. Utgången av förrättningen kungöres ofördröjligen i allmänna tidningarna.

7. Fullmakt för riksdagsman, vilken utsetts vid förrättning, som i denna

paragraf avses, utfärdas av förenämnde departementschef. Sådan fullmakt

skall hava följande lydelse:

»Vid förrättning, som jämlikt 86 § av lagen örn val till riksdagen hållits inför

chefen för justitiedepartementet, har» N. N. »blivit utsedd till ledamot av

riksdagens andra kammare för en tid av fyra år, räknade från och med den 1

januari nästkommande år;» (eller örn förrättningen hållits efter fyraårsperiodens

början: »för tiden till den 1 januari år -— --;») »varom detta länder

till bevis och fullmakt.» Ort och tid.

8. Har i anledning av besvär förordnats, att i en eller flera valkretsar nytt

val skall äga rum eller att, i stället för den vid valet verkställda, ny sammanräkning

skall företagas, då skall, sedan samtliga på grund härav verkställda

val och sammanräkningar vunnit laga kraft, företagas ny förrättning, som i

denna paragraf sägs. Befinnes vid denna förrättning, att andra personer än de

tidigare utsedda böra vara ledamöter av kammaren, vidtages den ändring i

fråga örn platsernas besättande, som härav må påkallas, varefter fullmakt för

den eller de sålunda utsedda utfärdas på sätt i nästföregående moment sägs.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr SI.

23

87 §.

1. Har någon, som blivit vald till riksdagsman för viss valkrets, avsagt sig

uppdraget eller eljest avgått före utgången av den tid, för vilken han blivit

vald, då skall Konungens befallningshavande ofördröjligen vid offentlig förrättning,

så kungjord, som i 26 § sägs, verkställa ny röstsammanräkning inom det

parti, för vilket den avgångne blivit vald. Blev den avgångne vald för flera

partier, skall sammanräkningen ske inom det parti, från vilket plats först tilldelades

honom.

Vid den nya sammanräkningen tages hänsyn blott till de valsedlar, vilka

gällde för den avgångnes namn vid den sammanräkning, då namnet tilldelades

plats i ordningen. Varje valsedel gäller såsom hel röst, och röstvärdet skall

tillgodoräknas den av de förut ej valde, vilkens namn står främst på sedeln.

Den, som erhållit högsta rösttalet, inträde såsom ledamot i den avgångnes ställe.

Mellan lika rösttal skilje lotten.

Efter sammanräkningens avslutande skola valsedlarna åter inläggas under

försegling.

2. Lag samma vare, där riksdagsman, som blivit utsedd jämlikt 1 morn.,

avgått före utgången av den tid, för vilken han blivit utsedd; och skall vid

den nya sammanräkningen såsom förut hänsyn tagas blott till de valsedlar,

som gällde för den först avgångnes namn vid den sammanräkning, då namnet

tilldelades plats i ordningen.

3. Vid förrättning, som i denna paragraf avses, skall Konungens befallningshavande

i protokoll upptaga de föreliggande omständigheterna samt vilken

på grund därav skall inträda i den avgångnes ställe. Sedan detta protokoll

vid förrättningen upplästs, utfärde Konungens befallningshavande omedelbart

fullmakt för den sålunda utsedde. Sådan fullmakt skall vara av följande

lydelse:

»Sedan» N. N. »blivit utsedd till ledamot av riksdagens andra kammare

för» N. N. »valkrets för en tid av fyra år, räknade från och med den 1 januari

år —---,» (eller örn den avgångne utsetts först efter fyraårsperiodens

början: »för tiden till den 1 januari år---,») »men denna plats blivit

ledig, har vid förrättning enligt 87 § av lagen örn val till riksdagen» N. N.

»blivit utsedd att inträda såsom ledamot av nämnda kammare för tiden tili

den 1 januari år---;» (eller örn förrättningen hållits före fyraårsperio
dens

början: »för sagda tid;») »varom detta länder till bevis och fullmakt.»

Ort och tid.

4. Finnes i fall, som i denna paragraf avses, å ovan omförmälda valsedlar

icke namn å någon, som kan inträda såsom ledamot i den avgångnes ställe,

då skall Konungens befallningshavande insända avskrift av protokollet över

förrättningen till justitiedepartementet för platsens återbesättande i den ordning,

som i 88 § sägs.

Samma lag vare, där fel, som på besvär över den omedelbara utgången av

valet förklarats hava förelupit, är sådant, att det ej kan avgöras, vem som bör

inträda i den avgångnes ställe.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 31.

88 §.

Avgår riksdagsman, som utsetts vid förrättning, som i 86 § sägs, före utgången

av den tid, för vilken han blivit vald, eller kan av anledning, som i

87 § 4 mom. sägs, plats i viss valkrets ej återbesättas, då skall inför chefen för

justitiedepartementet, i närvaro av de i 55 § 4 mom. omförmälda fullmäktige,

förrättning företagas för fyllande av ledigheten, i förra fallet så snart ske

kan och i senare fallet sedan den inför Konungens befallningshavande jämlikt

87 § verkställda sammanräkningen vunnit laga kraft och avskrift av protokollet

över densamma inkommit till nämnda departement. Till ledamot av

kammaren i den avgångnes ställe skall utses den, vars namn är det främsta

bland de icke förut valdes å rikslistan för det parti, för vilket den avgångne

var vald, eller, där denne var vald för flera partier, å rikslistan för det parti,

från vilket plats först tilldelades honom.

Avgår sålunda utsedd riksdagsman före utgången av den tid, för vilken

han blivit utsedd, skall vid förrättning, som nyss är sagd, i hans ställe till

riksdagsman utses den, vars namn då är det främsta bland de icke förut valdes

å rikslistan för det parti, för vilket den avgångne var vald.

Vid förrättning, som hålles jämlikt denna paragraf, låter nämnde departementschef

föra protokoll.

Departementschefen utförde omedelbart fullmakt för utsedd riksdagsman.

Sådan fullmakt skall vara av följande lydelse:

»Sedan» N. N. »blivit inför chefen för justitiedepartementet» (eller där den

avgångne blivit utsedd för viss valkrets: »blivit för» N. N. »valkrets») »utsedd

till ledamot av riksdagens andra kammare för en tid av fyra år, räknade

från och med den 1 januari år---,» (eller örn den avgångne utsetts först

efter fyraårsperiodens början: »för tiden till den 1 januari år--—,»)

»men denna plats blivit ledig, har vid förrättning enligt 88 § av lagen om

val till riksdagen» N. N. »blivit utsedd att inträda såsom ledamot av nämnda

kammare för tiden till den 1 januari år---;» (eller örn förrättningen

hållits före fyraårsperiodens början: »för sagda tid;») »varom detta länder

till bevis och fullmakt.» Ort och tid.

89 §.

Einnes vid förrättning, som i 88 § föreskrives, å rikslistan för det parti, för

vilket den avgångne blivit utsedd, icke namn å någon, som kan inträda såsom

ledamot i den avgångnes ställe, skall den lediga platsen stå obesatt intill

dess den vid nytt allmänt val besattes.

94 §.

Infaller å söndag eller annan allmän helgdag tid, då anmärkning mot röstlängd,

som i 42 § sägs, sist bör framställas eller då åtgärd för talans fullföljande

eller bevarande eller åtgärd jämlikt 55 § sist bör företagas, må anmärkningen

framställas eller åtgärden vidtagas å nästa söckendag.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 81.

25

Denna lag träder i kraft den dag, då riksdagens beslut, varigenom riksdagen

bifallit Konungens förslag till ändrad lydelse av §§ 14, 15, 17—22, 27 och 28

riksdagsordningen, varder i grundlagsenlig ordning hos Konungen anmält;

dock att vid utseende av efterträdare åt avgången riksdagsman, som valts enligt

förut gällande bestämmelser, dessa fortfarande skola äga tillämpning.

Utskottet Ilar i samband härmed till behandling förehaft en i andra kammaren

av herr Olsson i Kullenbergstorp m. fl. väckt motion, nr 517, vari hemställts,

att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts förevarande proposition.

Beträffande motiveringen för propositionen får utskottet hänvisa till det vid

densamma fogade utdrag av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden

den 11 mars 1932 saint beträffande motiveringen för motionen till densamma.

Under senare år hava vid flera tillfällen önskemål framförts örn genomförande

av sådana anordningar, att fullständig proportionalitet bleve garanterad

vid val av ledamöter till riksdagens andra kammare.

Redan 1918 års riksdag framhöll i skrivelse till Kungl. Majit med begäran

örn utredning rörande åtgärder, som kunde vidtagas till undvikande av olägenheter,

förenade med det proportionella valsättet, behovet av ändringar i valsättet

i sådan riktning, att större proportionell rättvisa ernåddes. Härvid uttalades,

att frågan örn införande av ett utjämningsförfarande, vare sig med tilläggsmandat

eller på annat sätt, i detta sammanhang borde undersökas. I överensstämmelse

med denna framställning diskuterade sedermera de för verkställande av

den begärda utredningen tillsatta proportionalvalsakkunniga i ett år 1921 avgivet

betänkande berörda fråga. De sakkunniga uttalade härvid, att två utvägar

stöde till buds, örn man ville ernå en fullt exakt proportionalitet i partiernas

representation; antingen kunde riket konstitueras såsom en valkrets, eller ock

kunde man bibehålla valkretsindelningen men under kombination med ett utjämningsförfarande

av den innebörden, att sedan partisiffrorna för hela riket

uträknats, en slutjustering av det totala resultatet, sådant det framginge av de

sammanlagda valkretsvalen, ägde rum i syfte att åt varje parti giva dess exakt

proportionella andel av andra kammarens sammanlagda medlemssiffra. Vissabetänkligheter

uttalades emellertid mot tanken på ett utjämningsförfarande i

enlighet med de förslag, som förelagts de sakkunniga till bedömande. Sålunda

skulle införandet av systemet med utjämningsförfarande innebära ett understrykande

av partimomentet vid de parlamentariska valen. Systemet förutsatte

en absolut enhetlighet i partibeteckningar, en uniformering av partiväsendet

över hela riket. Även om en dylik uniformering faktiskt vore i det närmaste

genomförd, skulle den härigenom för framtiden fastslås. Det kunde

ifrågasättas, huruvida den matematiskt exakta partiproportionella representationen

vore av den oomtvistliga vikt, att den först och sist måste utan alla

Historik.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 31.

andra hänsyn tillgodoses. Man kunde fråga sig, om de smärre partiernas rätt

till absolut exakt representation i hela riket vore så under alla förhållanden betvingande,

som den framställts. Godtoge man den proportionella grundmaximen

såsom en dogm, inför vilken alla andra politiska lärosatser förbleknade till betydelselöshet,

vore rätten i fråga uppenbar. Men den bleve det icke, ifall man

ställde sig på den ståndpunkten, att den proportionella exaktheten icke finge

genomföras längre, än att den icke utövade en skadlig åverkan på andra det

politiska livets värden. Tills vidare finge man därför nöja sig med de approximationer,

som vi redan hade eller som vi med en valkretsförstoring kunde få.

Man kunde också ställa sig tvivlande gentemot det berättigade i att ett parti,

som utan någon som helst lokal resonans, genom sammanräknandet av spridda

små röstsiffror från alla landsändar, nådde fram till nödig representationssiffra,

kunde utan vidare sägas hava en verklig »rätt» till representation.

Vid 1922 och 1926 årS riksdagar framställdes förslag, åsyftande införandet

av ett utjämningsförfarande vid val till riksdagens andra kammare. Förslagen

avstyrktes av konstitutionsutskottet och avslogos av riksdagen. Till stöd

för sitt ståndpunktstagande åberopade sig utskottet bland annat på proportionalvalsakkunnigas

ovan berörda uttalande. År 1926 anförde utskottet jämväl

vissa andra synpunkter till stöd för ett avstyrkande, såsom att det särskilt i

vårt vidsträckta land med dess skiftande lokala förhållanden och intressen

knappast vore lämpligt, att inom en viss valkrets avgivna röster skulle kunna

tillgodoräknas en kandidat, som icke uppställts inom valkretsen, samt att den år

1921 beslutade utvidgningen av valkretsarna och de år 1924 införda bestämmelserna

örn tre väljarbeteckningar vore ägnade att i viss mån verka till åstadkommande

av mera fullständig proportionalitet vid fördelning av partiernas

mandat vid val till andra kammaren.

År 1927 tillkallade dåvarande chefen för justitiedepartementet tre sakkunniga

med uppdrag att verkställa utredning och framlägga förslag i syfte att

vid val till riksdagens andra kammare tillförsäkra de olika partierna mandat i

förhållande till deras sammanlagda rösttal. I sitt år 1928 avgivna betänkande

förordade de sakkunniga, därest åtgärder i ifrågavarande riktning skulle vidtagas,

ett system med tilläggsmandat. Enligt detta skulle vid val till andra

kammaren först 215 platser besättas i de särskilda valkretsarna var för sig och

i huvudsak enligt gällande regler. Därefter skulle, sedan valresultatet i rikets

samtliga valkretsar fastställts, återstående femton platser fördelas mellan partierna

på så sätt, att partierna bleve representerade i kammaren i förhållande

till de totala rösttalen i riket; dock skulle parti, som icke erhållit någon valkretsvis

tillsatt plats, icke kunna deltaga i tävlan örn tilläggsmandaten. De

varje parti tillkommande tilläggsmandaten skulle tillfalla kandidater i valkretsar,

där partiet hade den i förhållande till sitt rösttal minsta representationen.

Det av 1927 års vallagstiftningssakkunniga utarbetade förslaget upptogs i

en motion vid 1928 års riksdag, och ett förslag, som i huvudsak anknöt härtill,

framlades vid påföljande riksdag. Vid båda dessa tillfällen avstyrktes

motionerna av konstitutionsutskottet under hänvisning till utskottets tidigare

uttalanden; förslagen avslogos även av riksdagen.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 31.

27

Enligt det i propositionen framlagda förslaget skola av andra kammarens

230 mandat 200 fördelas å de särskilda valkretsarna i enlighet med redan nu

gällande grander, d. v. s. i varje valkrets skall utses en riksdagsman för varje

fullt tal, motsvarande en tvåhundradel av rikets folkmängd, dock minst tre

riksdagsmän. De 30 återstående mandaten skola erhålla karaktären av riksmandat.

Eör dessa har ett särskilt nomineringsförfarande föreslagits. Varje

väljaregrupp, som ämnar uppträda vid valen (parti), skall härom göra

anmälan hos chefen för justitiedepartementet. Dylik anmälan skall vara ingiven

viss tid före valdagen och vara undertecknad av minst femtio inom riket

röstberättigade personer. De partier, som sålunda anmälts, tilldelas skilda nummer

i följd från och med 1; tilldelningen av nummer avgöres genom lottning,

där ej överenskommelse mellan parterna träffas. Anmälan rörande deltagandet

i valet skall innefatta jämväl förslag till rikskandidater för partiet, över anmälda

partier och rikslistor upprättas en förteckning, som kungöres i allmänna

tidningarna och, genom länsstyrelsens försorg, i ortstidningar. I anslutning

härtill skall enligt propositionen beträffande valets förrättande införas regeln,

att valsedel skall upptaga nummer å för valet anmält parti. Under numret

uppföras, såsom enligt gällande bestämmelser under väljarbeteckningen, kandidater

att väljas inom kretsen. Därjämte kan emellertid å valsedeln angivas

ett eller flera av de kandidatnamn, som finnas upptagna å rikslistan för det

parti, vars nummer utsatts å valsedeln. Beträffande själva röstsammanräkningen

skall enligt propositionen i huvudsak gällande regler bibehållas. Valsedlarna

ordnas efter å desamma angivet nummer. Sedan sammanräkning och

mandatfördelning ägt rum inom kretsarna insändas protokollen häröver till

chefen för justitiedepartementet, vilken i närvaro av tre bland de av riksdagen

valda fullmäktige i riksbanken och tre bland fullmäktige i riksgäldskontoret

verkställer sammanräkning för besättande av riksmandaten. Härvid sammanlägges

det antal röster, som inom hela riket avgivits med anslutning till varje

parti, och fastställes det antal platser, som varje parti erhållit inom valkretsarna.

De trettio riksmandaten fördelas därefter enligt vanliga regler på rikslistorna,

så att varje parti erhåller det antal mandat (kretsmandat och riksmandat),

som svarar mot dess totala rösttal i hela riket. Dock är parti, som

ej erhållit något kretsmandat, ej berättigat att ifrågakomma vid riksmandatens

fördelning.

Föredragande departementschefen har till stöd för det i propositionen framlagda

förslaget bland annat anfört, att vid utformningen av ett efter vår tids

förhållanden anpassat demokratiskt representationssystem två synpunkter

framför andra vore vägledande. Å ena sidan borde representationen vara i sann

mening demokratisk, d''. v. s. giva uttryck åt de meningsriktningar, som förekomme

inom skilda grupper av den enligt grundsatsen om allmän och lika rösträtt

bildade väljarekåren. Å andra sidan borde representationens sammansättning

erbjuda den kvalitativa styrka, som svarade mot dess ställning i statslivet

och de alltmer omfattande och för samfundsförhållandenas gestaltning viktiga

frågor, den hade att behandla. En valordnings företräden kunde icke bedömas

Förslagets

grundlinjer

Departe
mentschef!;
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 81.

allenast ur den förra, kvantitativa synpunkten; den måste ock vara så beskaffad,

att den tillförsäkrade representationen de bästa möjliga insatser av personlig

duglighet och erfarenhet. Att samtidigt tillgodose båda dessa krav

framstode som ett av de mest trängande problemen i nutida författningspolitik.

Örn man från dessa utgångspunkter undersökte de erfarenheter, som vunnits

av det gällande valsättet vid valen till andra kammaren, förelåge vissa icke

oväsentliga brister. De principer, på vilka valordningen byggde, hade icke

blivit följdriktigt tillämpade. De åren 1921 och 1924 i syfte att åstadkomma

ökad proportionalitet genomförda reformerna, en genomsnittlig förstoring av

valkretsarna och införandet av bestämmelser av s. k. valteknisk samverkan, hade

ur nyss angivna synpunkter knappast fyllt sitt ändamål. Totalavvikelserna i

mandat vid en jämförelse mellan den faktiska mandatfördelningen och motsvarande

fördelning efter partiernas rösttal för hela riket hade vid 1921, 1924 och

1928 års val uppgått till respektive 10, 14 och 10 mandat. Det vore också påtagligt,

ehuru det icke kunde siffermässigt uppvisas, att gällande bestämmelser

även så till vida vore mindre ändamålsenliga, som de kringskure partiernas

— särskilt de mindre partiernas — möjligheter att till sina representanter utse

de personer, som ansåges vara mest skickade härför. Med hänsyn härtill framstode

en reform, som icke rubbade valsättets huvudgrunder, utan fast mera avsåge

att klarare och fastare utforma i valordningens karaktär inneslutna grundsatser,

såsom erforderlig.

Vid en undersökning av olika möjligheter att åstadkomma exakt proportionalitet

vid mandatfördelningen hade departementschefen stannat vid det system

med utjämningsmandat, som betecknats såsom systemet med riksmandat, d. v. s.

ett system, där mandaten fördelades genom ett särskilt förfarande, vid vilket

partierna uppställde rikskandidater för konkurrensen om de till utjämning avdelade

mandaten. De skäl, som anförts mot hittills väckta förslag örn utjämningsförfarande,

kunde icke, eller i varje fall endast i ringa utsträckning, åberopas

mot ett dylikt system med riksmandat. Framför allt torde man genom systemet

med riksmandat kunna icke blott ernå säkerhet för den proportionella principens

förverkligande utan även stärka representationen ur kvalitativ synpunkt. Enligt

den i propositionen föreslagna anordningen, enligt vilken den valtekniska

funktion, som enligt gällande system fylldes av partibeteckningarna, skulle tillkomma

de partierna tilldelade numren, skulle det omstridda problemet om reglering

av rätten till partibeteckningar förlora det väsentliga av sin betydelse.

Det hade ofta betonats, att den brist på regler, som för närvarande förelåge på

detta område, möjliggjorde inkorrekta manipulationer. Med nu rådande ordning

kunde partier begagna sakligt oriktiga eller i varje fall vilseledande partibeteckningar

och på detta sätt illojalt utnyttja ett annat partis namn och röstöverskott;

tvister mellan olika meningsgrupper rörande prioritetsrätten till

viss beteckning kunde ej undvikas. Dessa förhållanden föranledde 1929 års

riksdag att begära utredning rörande skydd för partibeteckningar och i anledning

härav hava särskilt tillkallade sakkunniga utarbetat förslag i angivet syfte.

Det nu föreslagna systemet skulle göra en dylik reglering, som under alla

förhållanden erbjöde stora vanskligheter, överflödig. Partibeteckningen, som icke

s. 29 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 31.

29

sällan vore ett missvisande uttryck för vederbörande meningsgrupps karaktär

och i varje fall icke klart särskiljde en meningsgrupp från andra, skulle ersättas

med ett nummer, vartill komme en hänvisning till rikslistan, som på ett otvetydigt

sätt upplyste örn den politiska riktning, till vilken väljaren genom att

rösta med en viss valsedel anslöte sig. Denna vinst av det föreslagna systemet

syntes vara ett av dess icke minst betydande företräden.

En konsekvens av rikslistesystemets införande vore, har departementschefen

vidare anfört, borttagandet av de bestämmelser, som möjliggjorde s. k. valteknisk

samverkan. Dessa bestämmelser hade väsentligen tillkommit på grund av

hänsyn till den proportionella rättvisan; man hade velat skapa garantier mot en

allt för betydande disproportion mellan rösttal och representation. Bestämmelserna

hade dock endast i mycket begränsad omfattning fyllt sitt ändamål.

Systemet med karteller, partier och fraktioner medförde emellertid vissa olägenheter.

Röster, som avgivits för ett parti, komme i många fall ett annat parti

tillgodo, i trots av att detta med all sannolikhet icke beräknats eller i varje fall

icke åsyftats av den röstande. Härigenom kunde i själva verket valresultatet

förryckas. För flertalet väljare skulle det helt visst te sig naturligare och lämpligare,

att ett partis överskottsröster ginge till av partiet utanför kretsen uppsatta

kandidater än att de, såsom nu vore vanligt, tillfölle kandidater för ett

annat parti inom kretsen.

I motionen II: 517 har till stöd för det i densamma framställda avslagsyrkandet

bland annat anförts, att avvikelserna i mandat från den proportionellt

riktiga mandatfördelningen vid val till riksdagens andra kammare icke vore

så betydande, att de kunde utgöra en godtagbar grund för genomförandet av

förändringen, som skulle medföra andra och mera allvarliga olägenheter. För

riksmandaten skulle tillämpas ett särskilt nomineringsförfarande, som vore ett

för vart valsätt helt och hållet nytt system. Enligt det föreslagna systemet

fmge väljarkåren ingen möjlighet att inverka på personvalet. Det framlagda

förslaget torde i ungefär lika hög grad som officiella valförberedelser främja

valapparatens mekanisering och bidraga till att minska väljarkårens möjligheter

att göra sina önskemål gällande. Systemet med nummer såsom partibeteckningar

förefölle också alltför konstlat. Det ansågs vidare sannolikt, att

detta nummersystem kunde få till följd att intresset för deltagande i valen

minskades. Det kunde även dragas i tvivelsmål, om det i propositionen föreslagna

systemet med riksmandat skulle komma att, djupare sett, göra valresultatet

väsentligt rättvisare.

_ Vi(i prövning av förevarande fråga bär utskottet ansett sig böra i första hand

till behandling upptaga spörsmålet, örn det överhuvud taget kunde anses föreligga

behov av någon mera väsentlig omdaning av det nuvarande valsättet.

Utskottet erinrar, att detta valsätt i princip, örn än delvis i annan utformning

än nu, infördes i svensk rätt år 1909 i samband med den politiska rösträttens

utvidgning till allmän rösträtt. Syftet med det nya valsättet var att

åstadkomma en differentiering på sådant sätt, att ej blott majoriteten av väl
-

Motion.

Utskottet.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 31.

jama inom en valkrets utan även mera betydande minoriteter skulle kunna erhålla

möjlighet att bliva företrädda inom riksdagen. Att avsikten med det

proportionella valsättets införande icke så mycket var att erhålla en efter exakt

proportionalistiska grunder sammansatt representation som fastmer att erhålla

en praktiskt användbar metod att förhindra ett eljest möjligt majoritetsförtryck,

framgår därav, att valkretsarna ursprungligen erhöllo ett så litet antal

representanter, att exakt matematisk rättvisa ej kunde genomföras. Detta förhållande

utesluter å andra sidan icke, att valmetoden, inom de angivna gränserna,

borde utformas i enlighet med proportionalismens grunder på ett sådant

sätt, att de olika partierna finge ett mot deras röststyrka svarande antal representanter.

Någon tanke på att utsträcka den proportionella representationsprincipen

utöver valkretsen eller att giva partierna i deras egenskap av riksorganisationer

ett i förhållande till varandra men av valkretsarna oberoende

proportionellt antal företrädare i riksdagen kan icke sägas då hava förefunnits,

även örn sedermera från extrema proportionalistiska synpunkter sådana

krav blivit framställda.

Ej heller den reform av valmetoden, som infördes genom nu gällande vallag

av år 1920 och som sedermera undergått vissa ändringar, innebar någon principiell

avvikelse från den år 1909 intagna ståndpunkten, örn än därigenom ett större

antal partier kunde bliva företrädda i riksdagen för varje valkrets. Den utvidgning

av valkretsarna, som genomfördes, var icke avsedd att vara ett steg i

riktning mot riksvalkretsen utan tvärtom att bevara valkretsarna genom att i

möjlig grad låta dem sammanfalla med länsområden såsom naturliga enheter

för valen, men på samma gång att göra dem sådana, att vid förhandenvarande

partiuppdelning det proportionella valsättet skulle med större framgång kunna

tillämpas.

Riksdagens hittills intagna ståndpunkt till förevarande spörsmål äger alltjämt

fog för sig. En utbyggnad av valsättet i syfte att vid sidan av eller i

stället för valkretsarna tillskapa en riksvalkrets av något slag är varken lämplig

eller önskvärd och knappast ens ur proportionalismens synpunkt behövlig.

Visserligen kan inträffa, att vid sammanräkning av valresultaten från de olika

valkretsarna det ena eller det andra partiet blir inom riket i dess helhet övereller

underrepresenterat, därest resultatet skulle bedömas från den matematiska

proportionalismens synpunkt. Men detta förhållande saknar praktisk betydelse,

då avvikelserna äro jämförelsevis obetydliga. Utskottet anser i likhet

med de proportionalvalsakkunniga, att det kan ifrågasättas, huruvida den matematiskt

exakta partiproportionella representationen är av den oomtvistliga vikt,

att den först och sist måste utan alla andra hänsyn tillgodoses. Man kan fråga

sig, örn de smärre partiernas rätt till absolut exakt representation i hela riket är

så under alla förhållanden betvingande, som den i propositionen framställts. Utskottet

ställer sig på den ståndpunkten, att den proportionella exaktheten icke

får genomföras längre, än att den icke utövar en skadlig åverkan på andra värden

inom det politiska livet. Det synes utskottet uppenbart, att en sådan utformning

av valsättet, att det gynnar uppkomsten och fortvaron av ett flertal

småpartier i sina konsekvenser hindrar uppbyggandet av en parlamentarisk

s. 31 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 31.

31

stark regeringsmakt, som från parlamentarisk synpunkt måste anses önskvärd.

Därjämte vill utskottet framhålla, att riksdagsordningen själv icke i

något hänseende tagit sikte på partierna såsom underlag för representation och

än mindre på rikspartier utan blott på valkretsarna och deras olika väljaregruppers

fria val av representanter. Utskottet bär i detta sammanhang särskilt

beaktat, att kandidaterna till riksrepresentanter icke skulle nomineras av

valmännen utan av femtiomannagruppen utan särskilt uppdrag från valmännens

sida. Valmännen skulle icke heller tillerkännas något som helst inflytande

på personvalet vid riksmandatens tillsättande.

Beträffande de formella synpunkterna finner utskottet, som med den avvisande

inställning till propositionen, utskottet sålunda intagit, icke haft anledning

ingå på någon detaljgranskning, sig likväl böra göra den erinran i fråga örn förslagets

utformning, att det synes innebära ett betänkligt avsteg från eljest i svensk

valrätt gällande grunder, då Kungl. Majit nu föreslår, att beträffande de nya

riksmandaten samma befattning med valen skall tilläggas justitiedepartementets

chef, oaktat han är Konungens politiske rådgivare, som beträffande valkretsvalen

nu tillkommer Konungens befallningshavande, och detta dessutom

utan att någon som helst besvärsrätt stadgats i fråga örn samma departementschefs

beslut i hans egenskap av valmyndighet. Även om i Sverige, i motsats

till vad annorstädes vanligen gäller, en administrativ eller administrativ-judiciell

myndighet sådan som Konungens befallningshavande kunnat utan risk göras

till valmyndighet, enär i sista hand regeringsrätten har att pröva besvär över

dess beslut, lärer detta ingalunda kunna gälla även beträffande en så politiskt

betonad och tillsatt ämbetsman som justitieministern i en sittande partiministär.

Och örn besvärsrätt i fråga om beslut av denne skulle vara utesluten, såsom

av den föreslagna lagtexten synes framgå, understrykas därmed än ytterligare

betänkligheterna. Redan av anförda skäl synes förslaget icke heller

kunna ur formell synpunkt tillstyrkas.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att förevarande kungl, proposition måtte av riksdagen

avslås;

2) att riksdagen, vid bifall till vad sålunda hemställts, måtte

finna motionen II: 517 härigenom besvarad.

Stockholm den 19 maj 1932.

På konstitutionsutskottets vägnar:

C. A. REUTERSKIÖLD.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 31.

Närvarande: Herrar Reuterskiöld, K. J. Ekman*, David Bergström, greve

Spens, G. W. Hansson, Sundberg, Mellén, Larsén, Åkerberg, 0. Fredrik Ström*,

Engberg*, Pehrsson i Göteborg*, Anderson i Norrköping, Lindmark*, Karlsson i

Vadstena, Fast, Petersson i Broaryd, Björck i Kristianstad, Brännberg* och Lundén.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

1) av herrar David Bergström och Lundén, vilka yrkat bifall till Kungl.

Maj:ts förevarande proposition;

2) av herr Åkerberg.

Stockholm 1932. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1932:265 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Marits proposition till riksdagen med förslag till ändrad lydelse av §§ 14, 15, 17—22, 27 och 28 riksdagsordningen s. 5 i texten