Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av i riksdagens år 1931 församlade revisorers berättelse angående statsverket gjord anmärkning i fråga örn vissa järnvägsstyrelsens åtgärder med avseende å handläggrängen av ärende rörande tryckluftbroms för godståg.

1932-05-27 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1932:115, Utlåtande i anledning av i riksdagens år 1931 församlade revisorers berättelse angående statsverket gjord anmärkning i fråga örn vissa järnvägsstyrelsens åtgärder med avseende å handläggrängen av ärende rörande tryckluftbroms för godståg.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 115.

1

Nr 115.

Ankom till riksdagens kansli den 27 maj 1932 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av i riksdagens år 1931 församlade revisorers

berättelse angående statsverket gjord anmärkning i fråga

örn vissa järnvägsstyrelsens åtgärder med avseende å

handläggrängen av ärende rörande tryckluftbroms för

godståg.

(Ira avd.)

Statsutskottet kade i sitt i anledning av 1931 års revisorers berättelse

angående statsverket avgivna utlåtande nr 86 underställt riksdagens

prövning de av revisorerna gjorda framställningar, som ansetts från utskottets

sida påkalla yttrande, ock har riksdagen numera fattat beslut

beträffande detta utlåtande. Under punkten 19 :o) av berörda utlåtande

bade utskottet emellertid anmält, att utskottet framdeles kom me att avgiva

yttrande i fråga örn en av revisorerna gjord anmärkning, vilken

här nedan av utskottet nu upptagits till behandling.

Under statens affärsverksamhet, statens järnvägar, § 56, hava revisorerna

meddelat, att de till närmare undersökning upptagit vissa järnvägsstyrelsens

åtgärder med avseende å handläggningen av frågan angående

tryckluftbroms för godståg (Del I sid. 137—176).

I anslutning härtill hava revisorerna gjort följande allmänna uttalande

:

»Av ovanstående utredning torde framgå, att järnvägsstyrelsen i uppgivet

syfte att ernå teknisk enbet i landets järnvägsväsen vidtagit vissa

åtgärder, vilka torde hava varit ägnade att försvåra utvecklandet och

exploaterandet av en svensk uppfinning, som av åtskilliga andra experter

än statens järnvägars dock ansetts innebära möjligheter till åvägabringandet

av en inhemsk bromsindustri. Att dessa experter icke felbedömt

Transitbromsens egenskaper synes bekräftas av att bromsen i

fråga, trots uppenbart motstånd från järnvägsstyrelsens sida, under flera

år använts vid enskilda järnvägar i landet utan att — bortsett från under

den första tiden påkallade mindre ändringar — giva anledning till

anmärkning, samt att, enligt vad revisorerna inhämtat, firman The Westinghouse

Brake & Saxby Signal Co, Ltd. London numera träffat avtal

med Transitbromsens tillverkare örn förvärv av patenträttigheterna till

bromsen för vissa främmande länder.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 6 sami. 65 höft. (Nr 115.)

I

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Statsutskottets utlåtande Xr 115.

Då järnvägsstyrelsen med skärpa hävdat kravet på teknisk enhet, ina

det framhållas, att, såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår,

någon teknisk enhet på bromsområdet knappast kan sägas råda på de

svenska statsjärnvägarna. Revisorerna erinra örn att av 8,145 tryckluftbromsutrustade

godsvagnar a dessa järnvägar 12 procent äro försedda

med annan bromstyp än Kunze-Knorr, och att jämväl bland dessa 12 procent

stor splittring råder i fråga örn bromstypen. Vid sådant förhållande

synes talet örn teknisk enhet näppeligen kunna sägas hava tillräckligt

reellt underlag. Genom järnvägsstyrelsens åtgöranden i denna sak

har en enskild firma kommit att på detta område intaga en monopolställning,

som, enligt vad svenska järnvägsföreningen intygat, av firman utnyttjats

till förhöjning av priserna på Kunze-Knorr-bromsen.

Revisorerna anse sig böra bär nedan särskilt fästa uppmärksamheten

på vissa åtgärder från järnvägsstyrelsens sida i detta ärende, vilka, sedda

i sitt sammanhang, äro belysande för styrelsens hållning i en fråga, som

synes kunna få avsevärd betydelse såväl för de enskilda järnvägarnas

ekonomi, som för den inhemska industriella utvecklingen.

Revisorerna finna det anmärkningsvärt, att järnvägsstyrelsen i sin

skrivelse till Kungl. Majit den 20 juni 1929 uppgivit, att Kunze-Knorrbromsen

vore under införande i Österrike, Polen och Tjeckoslovakien. Av

ovan intagna intyg framgår, att denna uppgift icke varit med de verkliga

förhållandena överensstämmande. I Österrike är man sålunda i färd

med att ^experimentera ett inhemskt system, Hardybromsen. I Tjeckoslovakien

är det jugoslaviska Bozic-systemet under införande och i Polen

användes Kunze-Knorr-bromsen icke i vidare utsträckning än som föranledes

av att detta land enligt skadeståndsfördraget av Tyskland fått

övertaga ett antal med sistberörda broms försedda vagnar. Det torde få

anses vara en skälig fordran på en svensk statsmyndighet, att den i en

fråga av här förevarande beskaffenhet med sådan noggrannhet sätter sig

in i ämnet, att felaktiga uppgifter på en väsentlig punkt icke förekomma.

Som förut nämnts hemställde Carl Holmbergs mekaniska verkstads aktiebolag

i skrivelse till järnvägsstyrelsen den 3 december 1930, att styrelsen

ville lämna sitt tillstånd till att enskilda järnvägar tillhöriga, med

Transitbroms utrustade vagnar skulle få ingå i inrikes samtrafik å statsbanorna.

Vid skrivelsen var fogad visst material för Transitbromsens

bedömande. Då överdirektören i järnvägsstyrelsen kort därefter utbad

sig ett utlåtande över bromsen av dr Anger i det tyska riksbanebolaget,

överlämnades till denne icke det material, som verkstadsbolaget insänt

för bromsens bedömande, utan ett i viss mån stympat, delvis föråldrat

och delvis oriktigt material. Revisorerna vilja i detta sammanhang särskilt

erinra att i det av järnvägsstyrelsen till dr Anger överlämnade materialet

ingick det häfte av tidskriften The Mechanical Engineer, vilkets

innehåll verkstadsbolaget själv redan i skrivelsen den 17 juli 1930 betecknat

såsom i vissa avseenden oriktigt. Dr Angers utlåtande torde under

nu angivna förhållanden knappast kunna sägas hava avsett bromsen i det

skick, den vid tidpunkten för utlåtandet befann sig. Det förefaller för

övrigt egendomligt, att järnvägsstyrelsen icke, innan densamma den 24

februari 1931 slutligt yttrade sig angående verkstadsbolagets ansökning,

tillställde Anger det nya material, som styrelsen den 30 januari samma

år erhållit från bolaget, och begärde den ändring eller komplettering av

Angers utlåtande, vartill det nya materialet kunde giva anledning.

Revisorerna vilja vidare framhålla, att med överdirektörens skrivelse

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 115. 3

ilen 22 december 1930, vari Angers utlåtande begärdes, följde ett intyg av

statens järnvägars bromsexpert rörande dennes ståndpunkt till bromsen.

Då det borde varit angeläget att erhålla ett fullständigt förutsättningslöst

utlåtande, var det enligt revisorernas mening synnerligen olämpligt

att bifoga den svenska bromsexpertens intyg, vilket av mottagaren

kunnat uppfattas såsom en antydan örn, i vilken riktning Angers blivande

utlåtande ur järnvägsstyrelsens synpunkt vöre önskvärt. Sitt utlåtande

Ilar också Anger avslutat med ett uttryckligt uttalande a\ sin

anslutning till den svenska bromsexpertens mening. Ordalagen äro bär

desamma såväl i Forssmans intyg som i Angers utlåtande.

Mot järnvägsstyrelsens förfarande kan även den anmärkningen riktas,

att järnvägsstyrelsen bort i syfte att utreda frågan på ett i möjligaste

män objektivt och allsidigt sätt känna sig manad att anlita fi ammande

expertis även från annat land än Tyskland.

Det torde böra bemärkas, att främmande länders järnvägsmyndigheter

i liknande fall sökt bringa hjälp åt den egna industrien. Sålunda hava

de österrikiska järnvägsmyndigheterna, som redan nämnts, sökt främja

landets tillverkning av Hardy-bromsen och enligt uppgift lär i Polen

verksamt stöd lämnas den där inhemska Lipkovsky-bromsen. I Tyskland

bär självfallet Kunze-Knorrbromsen erhållet understöd vid tillverkning

och utprovning. Men därjämte utprovas i sistnämnda land för

närvarande å statsbanelinjen Petersdott—Jakobsthal en ny bromstjp,

den s. k. Knorr-Hildebrandsbromsen. I Tyskland synes man sålunda

icke alise, att kravet på teknisk enhet skall tolkas så snålt, att ej erforderlig

hjälp vid utarbetandet av nya bromsuppfinningar och bromsförbättringar

bör få lämnas. I detta sammanhang tillåta sig revisorerna

hänvisa till det uttalande, som gjorts av överdirektören i hans brev ilen

24 februari 1931 till verkställande direktören vid trafikförvaltningen

Göteborg—Dalarna—Gävle A. Norrby, imri uttryckligen utsäges, att

järnvägsstyrelsen icke vill vara med örn att vagnar utrustade^ med Transitbroms

må få gå i samtrafik å statens järnvägar och detta icke ens örn

bromsen i fråga skulle bliva internationellt godkänd. För den händelse

denna järnvägsstyrelsens åsikt skulle av statsmakterna lämnas utan erinran,

torde det bliva praktiskt taget lönlöst för svenska uppfinnare och

tillverkare att arbeta på bromsproblemet och varje möjlighet till en

svensk industri på detta område torde vara stängd. Re\ isorerna anse

sig böra bär tillägga, att revisorerna givetvis icke bär avse, att järnvägsstyrelsen

bort lämna ilen svenska firman bistånd pa sådant sätt, att delta

för statens järnvägar medfört några kostnader.

Revisorerna vilja slutligen fästa uppmärksamheten på järnvägsstyrelsens

förfaringssätt vid förlängandet ar 1930 av kontraktet med tillverkaren

av Kunze-Knorrbromsen. Kontraktet förnyades på 10 år. Av det

ovan intagna intyget från patentbyrån i Malmö synes emellertid framgå,

att de patent, vilka skydda Kunze-Knorrbromsen i Sverige, äro delvis

förfallna eller förfalla senast under tiden 19.32 28 februari 1934. \ idaTe

bör i detta sammanhang uppmärksammas, att enligt det ar 1919 ti ältade

avtalet med det tyska bolaget detta förpliktat sig att, örn avtalet ej

förnyades, likväl leverera för bromsen erforderliga ersättningsdelar. Det

förefaller revisorerna, som örn järnvägsstyrelsen icke tillbörligt beaktat

dessa förhållanden, då det gällt att tillvarataga sina ekonomiska intressen

vid kontraktets förnyande. Särskilt synes klokheten hava bort bjuda

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Statsutskottets utlåtande Nr 115.

att i den föreliggande situationen icke binda statens järnvägar för en

så avsevärd tid framåt som skett.

Det är vidare ägnat att väcka uppmärksamhet, att enligt kontraktet

priserna för leveranser till statens järnvägar bestämts på basis av de

preussiska priserna plus frakt, inbesparad tull och övriga kostnader såsom

assurans, förpackning och spedition jämte eventuell utjämning med

hänsyn till högre löner och materialpriser ’gentemot Berlin’. Då tullen

avser att ekvivalera skillnaden mellan å ena sidan svenska materialpriser

och arbetslöner samt å andra sidan motsvarande utländska priser,

innebär avtalet i själva verket, att det tyska bolaget i detta hänseende

är berättigat till ett dubbelt vederlag.»

Förklaring har avgivits av järnvägsstyrelsen (Del III, sid. 284—309).

På grund av framställning från utskottets ordförande enligt 46 § R. O.

har Kungl. Majit anmodat ingenjörsvetenskapsakademien att avgiva

yttrande i förevarande fråga. För ärendets beredning tillsattes inom

akademien en kommitté, bestående av professorn vid tekniska högskolan

Hj. Dahl, överingenjören vid vattenfallsstyrelsen Axel Ekwall samt

överingenjören vid A.-B. Separator E. A. Forsberg. Med skrivelse den

11 maj 1932 har akademien därefter till utskottet överlämnat ett av kommittén

samma dag avgivet yttrande av följande lydelse:

»Undertecknade hava härmed äran avgiva förslag till det yttrande, som

ingen jörsvetenskapsakademien genom kommunikationsdepartementets

skrivelse den 15 april 1932 anmodats avgiva till riksdagens statsutskott

över den av riksdagens revisorer i deras berättelse för år 1931 under § 56

behandlade frågan örn vissa järnvägsstyrelsens åtgärder med avseende å

handläggningen av frågan angående tryckluftsbroms för godståg ävensom

över såväl järnvägsstyrelsens i anledning härav lämnade förklaring

som av Carl Holmbergs mekaniska verkstads aktiebolag i Lund i ärendet

avgivna påminnelse.

Kommitterade anse sig först böra framhålla, att den tid, som stått till

förfogande för ärendets behandling, icke medgivit någon grundligare utredning

utöver den, som utförts av riksdagens revisorer, vilken utredning

sålunda i huvudsak ligger till grund för här avgivet förslag till yttrande.

Vid konferenser med representanter såväl för Holmbergs mekaniska verkstad

som för järnvägsstyrelsen och för tillverkaren av Kunze-Knorrbromsen

här i landet, Nordiska Armaturbolaget, hava dessutom kompletterande

muntliga förklaringar erhållits rörande en del tekniska och ekonomiska

uppgifter i föreliggande tryckta framställningar.

Det måste genast sägas ifrån att det med ledning av det föreliggande

materialet och vid de nämnda konferenserna erhållna upplysningar icke

är möjligt att bilda sig ett bestämt omdöme örn Transitbromsens tekniska

möjligheter. Visserligen har Transitbromsen provats i trafik vid enskild

järnväg och efter vederbörandes uppgifter visat goda egenskaper, men

dessa prov torde knappast vara tillräckliga för att därpå grunda ett bestämt

avgörande,_ utan härför fordras grundligare prov under längre tid

och växlande driftförhållanden. Att järnvägsstyrelsen, som har ansvar

för trafiksäkerheten, måste ställa sig reserverad mot införandet av ett

nytt bromssystem, synes oss helt naturligt, och den kritiska inställningen

från början torde nog också varit berättigad. De påpekanden, som av dess

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 115. 5

expert gjorts ifråga om vissa brister, som vidlått den nya bromsen, synas

även ansetts av tillverkaren berättigade, i det att förändringar vidtagits

för felens avhjälpande. Å andra sidan synes den nya bromsen icke heller

vara utan förtjänster. Örn dessa förtjänster äro av den art, att de erbjuda

de stora exploateringsmöjligheter, som bromskonstruktörerna. förmena, är

dock svårt att avgöra. Ett avgörande av denna frågas tekniska sida lär

icke kunna vinnas på annat sätt än att bromsen inlämnas till Union Internationale

des Cliemins de fer för godkännande. Endast på så sätt kan

enligt vårt förmenande den opartiska granskning erhållas, som måste bliva

avgörande för bromsens framtida exploateringsmöjligheter.

I sitt uttalande hava revisorerna vänt sig mot att ''järnvägsstyrelsen i

uppgivet syfte att ernå teknisk enhet i landets järnvägsväsen vidtagit

vissa åtgärder, vilka torde hava varit ägnade att försvåra, utvecklandet

och exploaterandet av en svensk uppfinning, som av åtskilliga andra experter

än statens järnvägars dock ansetts innebära möjligheter till åvägabringandet

av en inhemsk bromsindustri’.

Det synes oss uppenbart, att teknisk enhetlighet är ett viktigt önskemål,

men å andra sidan torde man ej för dess ernående vara berättigad att så

fastlåsa sig vid det en gång antagna systemet, att varje utveckling — särskilt

i riktningen att göra vårt land oberoende av utländska intressen —

omöjliggöres.

Införandet av genomgående tryckluftbroms av systemet Kunze-Knorr

vid statens järnvägar var en åtgärd, mot vilken inga anmärkningar torde

kunna riktas. Någon anledning för järnvägsstyrelsen att frångå den enhetlighet

i bromssystemet, som därigenom vanns, har enligt vår åsikt hittills

ej heller funnits. Så länge icke någon annan broms framkommit, som

enligt järnvägsstyrelsens åsikt erbjuder påtagliga fördelar gentemot denna

broms, är järnvägsstyrelsens inställning till frågan örn införandet av ett

nytt bromssystem vid statens järnvägar lätt förståelig.

Ingen torde väl heller begära att statens järnvägar skall gå in för ett

annat bromssystem eller medverka till utexperimenterande av ett sådant

endast därför att det är svensk uppfinning, i all synnerhet örn järnvägsstyrelsen

icke tror på uppfinningens möjligheter. Järnvägsstyrelsen har

naturligtvis icke blott rätt till fri prövning utan även skyldighet att se till

att den icke genom sin medverkan tager på sig ansvar för kapitalutlägg,

som den från början anser bortkastade. Varje direkt medverkan från

järnvägsstyrelsen i utexperimenterandet av en ny broms, den må heta

Transitbroms eller något annat, för givetvis med sig ett sådant ansvar.

I sin säkerligen välgrundade strävan efter enhet synes emellertid järnvägsstyrelsen

åtminstone att döma av Överdirektör Virgins skrivelser gått

längre än vad som kan anses motiverat. Så länge .järnvägsstyrelsen strävar

efter en funktionsstandardisering, synes icke mycket vara att.anmärka,

men då standardiseringssträvandena sträcka sig över till den mekaniska

konstruktionen, när den icke inverkar på de olika bromssystemens samarbete,

synes man ha gått för långt. Och då styrelsen rent av söker förhindra

införandet av ett annat bromssystem vid de enskilda banorna, är

man inne på en viig, som kan leda till monopolisering av det bestående och

undertryckandet av nya initiativ. Enhetssträvandena få icke bli sitt eget

mål, utan de måste givetvis uppbäras av sakliga motiv tillräckligt starka

att uppväga de nackdelar, som en monopolisering av leverans av bromsar

ekonomiskt alltid måste föra med sig. Vi anse därför att örn ett svenskt

hroinssystom vinner internationellt godkiinnande, vilket torde innebära,

s. 6 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

6 Statsutskottets utlåtande Nr Ilo.

att det funktionellt är sådant, att ett samarbete med övriga bromssystem

är säkerställt, det icke bör hindras i sin utveckling utan snarare bör stödjas

från svenskt håll och få tillfälle visa, örn det ur såväl tekniskt som ekonomisk

synpunkt är livskraftigt. Beträffande de utredningar örn kostnaden

för olika bromssystem, som framlagts av Holmbergs mekaniska

verkstad, anse vi oss icke härom böra göra något iittalande, då priset i hög

grad blir beroende av det sätt och den omfattning, vari tillverkningen

skulle komma att bedrivas.

Ur ren affärssynpunkt kan det emellertid icke vara riktigt att på förhand

avsäga sig de ekonomiska möjligheter en konkurrens mellan olika

system alltid kan giva. Även örn järnvägsstyrelsen ur kontroll-, säkerhets-,

reparations- och andra synpunkter vill fasthålla vid det bromssystem,

som för närvarande kommer till användning vid statens järnvägar

och de tyska järnvägarna, med vilka samtrafiken är störst och

vilket system erfarenheten visat uppfylla de anspråk, som ur trafiksynpunkt

måste ställas på detsamma, böra enligt vårt förmenande konkurrensmöjligheterna

icke vara borteliminerade. Låt vara att de skäl, som anförts

för det enhetliga bromssystemet ur reparationssynpunkt och även

vissa andra synpunkter är giltigt för statens järnvägar, så torde särskilt

reparationssynpunkten enligt vårt förmenande icke gälla som skäl för att

hindra användningen av annat i enlighet med de internationellt överenskomna

bestämmelserna godkänt system vid de enskilda järnvägarna, örn

dessa anse ett sådant systems införande vara ekonomiskt fördelaktigt

för dem. I sådant fall böra dessa bromsvagnar få gå i samtrafik på statens

järnvägar, vilket också av järnvägsstyrelsen erkänts som riktigt och

i överensstämmelse med gällande bestämmelser.

Vi förmena slutligen att, därest icke särskilda skäl lägga hinder i vägen,

även bromsvagnar försedda med broms, som ännu ej vunnit internationellt

godkännande, böra få framföras å statens järnvägar såsom

ledningsvagnar och under förutsättning att bromsanordningen sättes ur

funktion och på betryggande sätt plomberas.»

Såsom framgår av kommitténs yttrande, har kommittén med hänsyn

till den begränsade tid, som stått till dess förfogande, icke haft tillfälle

till en mera ingående teknisk prövning av ärendet. Givetvis har en sådan

ej heller kunnat verkställas av utskottet.

Till vad kommittén i sitt yttrande anfört, har utskottet velat uttala

sin anslutning. I likhet med kommittén förutsätter alltså utskottet, att,

därest det nya bromssystemet vinner internationellt godkännande, vagnar

försedda med broms av detta system böra få gå i samtrafik på statens

järnvägar, ävensom att, i fall ej särskilda skäl lägga hinder i vägen, även

vagnar försedda med broms, som ännu ej vunnit internationellt godkännande,

böra få framföras på statens järnvägar såsom ledningsvagnar och

under förutsättning, att bromsanordningen sättes ur funktion och på betryggande

sätt plomberas.

Därutöver vill utskottet framhålla, att det enligt utskottets mening

icke lärer vara uteslutet, att det ifrågavarande bromssystemet kan såväl

föranleda en ej obetydlig svensk export som ock medföra kostnadsbesparing

för de enskilda järnvägar, som kunna vilja införa detsamma, och

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 115.

7

att systemet med hänsyn härtill synes böra befrämjas från statens sida,

i den mån så kan ske utan nämnvärda ekonomiska uppoffringar för statens

järnvägar, exempelvis genom att, därest de internationella proven

komma att förläggas till vårt land, järnvägsvagnar ställas till förfogande.

Med tillkännagivande av den ståndpunkt i ärendet, som utskottet intager,

har utskottet ansett sig böra vad sålunda förekommit för riksdagen

omförmäla.

Stockholm den 27 maj 1982.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Kvarnzelius, Lindblad, Widell, Bergqvist, Nilsson i

Malmö, Svensson i Kompersmåla, Johansson i Fredrikslund, Asplund, Bergström, Carlsson i

Gävle, Björck och Alexander Nilsson; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Jansson i Falun, Nilsson i Bonarp,

Törnkvist i Karlskrona, Strindlund, Olsson i Blädinge, Holmgren, Eriksson i Stockholm,

Olofsson i Digernäs, Danielsson, Persson i Falla och Norsell.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1932:213 Skrivelse till Konungen i anledning av riksdagens år 1931 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill hörande s. 1 i texten