Utlåtande i anledning av Kungl. Majis proposition angående omorganisation av folkoch småskoleseminarierna jämte i ämnet väckta motioner.
1932-05-31 · 81 sidor, varav 75 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 75 av 81 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1932:122, Utlåtande i anledning av Kungl. Majis proposition angående omorganisation av folkoch småskoleseminarierna jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
1
Nr 122.
Ankom till riksdagens kansli den 31 maj 1932 kl. 11 f. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Majis proposition angående omorganisation
av folk- och småskoleseminarierna jämte i
ämnet väckta motioner.
(2:a avd.)
I den till riksdagen den 4 januari 1932 avlåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1932/1933 har Kungl. Maj:t
under åttonde huvudtiteln föreslagit riksdagen
ej mindre, under punkt 174 av det vid statsverkspropositionen fogade utdraget
av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för nämnda dag, att,
i avbidan på den proposition angående omorganisation av folkskoleseminarierna
m. m., som kunde varda riksdagen förelagd, beräkna dels en minskning
av det gemensamma ordinarie reservationsanslaget till folkskoleseminarierna,
nu 1,837,000 kronor, med 37,000 kronor till 1,800,000 kronor —
därav till folkskoleseminarierna 1,640,000 kronor och till stipendier för elever
vid folkskoleseminarier 160,000 kronor —, dels till anordnande av studentkurser
och parallellavdelningar vid vissa folkskoleseminarier m. m. för
budgetåret 1932/1933 ett extra reservationsanslag av 57,500 kronor, dels ock
det ordinarie förslagsanslaget till ålderstillägg åt lärare vid folkskoleseminarierna
till 200,000 kronor,
än även, under punkt 178 av nämnda statsrådsprotokoll, att, i avbidan
på den proposition angående omorganisation av småskoleseminarierna m. m.,
som kunde varda riksdagen förelagd, beräkna dels en minskning av det
ordinarie reservationsanslaget till statens småskoleseminarier, nu 178,000
kronor, med 9,000 kronor till 169,000 kronor, dels till verksamheten vid
statens småskoleseminarium i Hagaström för budgetåret 1932/1933 ett extra
reservationsanslag av 29,000 kronor, dels en minskning av det ordinarie förslagsanslaget
till understöd åt småskoleseminarier, nu 310,000 kronor, med
70,000 kronor till 240,000 kronor, dels en minskning av det ordinarie reservationsanslaget
till stipendier åt elever vid småskoleseminarier, nu 65,000
kronor, med 49,000 kronor till 16,000 kronor, dels ock till tillfällig löneförBihang
till riksdagens protokoll 1932. 6 sami. 69 käft. (Nr 122.) 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
bättring för lärare vid småskoleseminariet inrättade av landsting eller stad,
som ej deltager i landsting, för budgetåret 1932/1933 ett extra förslagsanslag
av 40,000 kronor.
Sedermera har Kungl. Maj:t i en till riksdagen avlåten, den 26 februari
1932 dagtecknad propositiorf, nr 143, vilken hänvisats till statsutskottet för
förberedande behandling, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för sistnämnda dag, föreslagit riksdagen
att
dels besluta följande organisation av statens folk- och småskoleseminarier
att träda i successiv tillämpning med början av läsåret 1933/1934:
Folkskoleseminarierna skola vara till antalet 11, därav 6 dubbelseminarier
och 5 enkelseminarier. Varje dubbelseminarium skall innefatta en fyraårig
och en tvåårig linje, den senare studentkurs. Varje enkelseminarium skall
innefatta en fyraårig linje. Dubbelseminarierna skola förläggas till Stockholm,
Uppsala, Växjö, Lund, Göteborg och Umeå. Enkelseminarierna skola
förläggas till Linköping, Karlstad, Falun, Härnösand och Luleå; dock skall
å tid, som framdeles kommer att bestämmas, seminariet i Karlstad utvidgas
med en kurs för småskollärarinnors utbildning till folkskollärarinnor. Seminarierna
i Uppsala, Linköping, Lund, Göteborg, Karlstad, Härnösand och
Luleå skola vara avsedda för manliga elever, seminariet i Karlstad dock med
det undantag, som nyss angivits. Seminarierna i Stockholm, Växjö. Falun
och Umeå skola vara avsedda för kvinnliga elever.
Småskoleseminarierna skola vara till antalet 7, därav 4 dubbelseminarier
och 3 enkelseminarier. Dubbelseminarierna skola förläggas till Strängnäs,
Skara, Landskrona och Falun. Enkelseminarierna skola förläggas till Kalmar,
Lycksele och Haparanda. Varje dubbelseminarium skall innefatta två
tvååriga linjer. Enkelseminarierna skola omfatta, seminariet i Kalmar en
tvåårig linje samt seminarierna i Lycksele och Haparanda vardera en treårig
linje.
dels medgiva, att den av förre rektorn J. Wockatz till staten såsom gåva
överlämnade fastigheten vid småskoleseminariet i Hagaström må efter nämnda
seminariums nedläggande utan vederlag återgå till Wockatz,
dels beträffande anslagen till folkskoleseminarierna under budgetåret 1932.
1933
1. öka den i det ordinarie reservationsanslaget till folkskoleseminarierna
m. m. ingående anslagsposten: Folkskoleseminarierna, nu 1,620,000 kronor,
med 20,000 kronor till 1,640,000 kronor;
2. minska den i det ordinarie reservationsanslaget till folkskoleseminarierna
m. m. ingående anslagsposten: Stipendier för elever vid folkskoleseminarier,
nu 217,000 kronor, med 59,000 kronor till 158,000 kronor;
3. minska det gemensamma ordinarie reservationsanslaget till folkskoleseminarierna
m. m., nu 1,837,000 kronor, med 39,000 kronor till 1,798,000
kronor;
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
3
4. till anordnande av studentkurser och parallellavdelningar vid vissa folkskoleseminarier
m. m. för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag
av 59,500 kronor;
5. uppföra det ordinarie förslagsanslaget till ålderstillägg åt lärare vid
folkskoleseminarierna med oförändrat belopp 200,000 kronor;
dels ock beträffande anslagen till småskolesemin ari erna under budgetåret
1932/1933
1. minska det ordinarie reservationsanslaget till statens småskolesemin arier,
nu 178,000 kronor, med 9,000 kronor till 169,000 kronor;
2. för uppehållande av verksamheten vid statens småskoleseminarium i
Hagaström för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag av
29.000 kronor;
3. för budgetåret 1932/1933 minska det ordinäre förslagsanslaget till unstöd
åt småskoleseminarier, nu 310,000 kronor, med 70,000 kronor till
240.000 kronor;
4. medgiva, att där landsting eller stad, som ej i landsting deltager, upprättat
småskoleseminarium, vilket åtnjutit statsunderstöd, blivit nedlagt eller
ordinarie lärare vid dylikt seminarium eljest genom inskränkning av verksamheten
blivit för seminariet obehövlig, statsbidrag likväl må efter Kungl.
Maj:ts beprövande kunna utgå för tiden 1 juli 1932—30 juni 1933 till belopp,
motsvarande grundlön och ålderstillägg ävensom tillfällig löneförbättring
och dyrtidstillägg till sådana ordinarie lärare, som genom nedläggandet
eller inskränkningen ej längre erfordras för seminariets uppehållande, dock
att Kungl. Maj:t må äga för varje särskilt fall bestämma det antal lärare,
för vilkas avlönande statsbidrag må utgå, samt meddela de villkor och bestämmelser
Kungl. Majit eljest finner för gott föreskriva;
5. minska det ordinarie reservationsanslaget till stipendier åt elever vid
småskoleseminarier, nu 65,000 kronor, med 49,625 kronor till 15,375 kronor;
6. besluta, att tillfällig löneförbättring för lärare vid småskoleseminarier,
som inrättats av landsting eller stad, som ej i landsting deltager, skall även
för budgetåret 1932/1933 utgå med I * 3U av det belopp, som må tillkomma
motsvarande lärare vid folkskoleseminariernas övningsskolor och vid statens
småskoleseminarier;
7. till tillfällig löneförbättring för lärare vid småskoleseminarier, som inrättats
av landsting eller stad, som ej i landsting deltager, anvisa för budgetåret
1932/1933 ett extra förslagsanslag av 40,000 kronor.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sist- omförmälda
statsrådsprotokoll.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av
herr G. Bissmark m. fl. (I: 318) och den andra inom andra kammaren av
herr A. Andersson i Falkenberg m. fl. (II: 475), i vilka motioner hemställts,
4
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
det riksdagen måtte besluta, att de författningsenliga avlöningsförmåner,
som tillkomma lärare vid nedlagda seminarier och som kunna åligga landsting
och stad, som icke deltager i landsting, skola helt övertagas av staten,
samt att staten lämnar ersättning för de avlöningar, som kunna anses böra
utbetalas till de vaktmästare, som varit vid seminariet anställda en tid av
minst 10 år;
dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av
herr J. Bergman m. fl. (I: 325) oell den andra inom andra kammaren av herr
N. Nilsson i Karlstad m. fl. (II: 476), i vilka motioner föreslagits, att riksdagen
måtte besluta, att i enlighet med kungl, skolöverstyrelsens förslag staten
måtte övertaga landstingsseminariet i Kristinehamn, att utredning verkställes
om hur landsbygdens ungdom, som fått sin skolbildning uteslutande
eller huvudsakligen i folk- och fortsättningsskolor, i begränsad omfattning
må kunna utbildas till folkskollärare, att antalet lektorstjänster vid dubbelseminarierna
fastställes först efter förnyad utredning, varvid bör tillses, att
de tvååriga studentkurserna få tillräckligt antal väl kvalificerade lärare, att
verksamheten vid folkskoleseminariet i Karlstad får fortgå som hittills med
sex klassavdelningar, tills seminariets ställning i den blivande seminarieorganisationen
blir bestämd och att därför i första klassen innevarande år
skola intagas två avdelningar örn tillsammans 50 elever;
dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av
friherre I. Lagerfelt m. fl. (I: 326) och den andra inom andra kammaren av
herr B. Pettersson i Bjälbo m. fl. (II: 485), i vilka motioner hemställts, att
riksdagen vid ett bifall i huvudsak till det i Kungl. Maj:ts proposition nr
143 framlagda förslaget till organisation av småskoleseminarierna måtte besluta,
att ett enkelseminarium för utbildning av småskollärarinnor skall förläggas
till Linköping;
dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av
herr Petrus Nilsson m. fl. (I: 327) och den andra inom andra kammaren av
herr H. Schött m. fl. (II: 481), i vilka motioner hemställts, att riksdagen
ville besluta, att folkskoleseminariet i Kalmar måtte bibehållas antingen som
ett kvinnligt enkelseminarium eller som ett kvinnligt dubbelseminarium med
en fyraårig kurs och en kurs för studenter;
dels en inom första kammaren av herr A. Thelin väckt motion (I: 328),
vari hemställts, att riksdagen vid behandling av Kungl. Maj:ts proposition
nr 143 måtte göra det uttalandet, att inträdesfordringarna till 4-årigt folkskoleseminariums
l:sta klass böra höjas till det mått av kunskaper, som
realexamen eller — beträffande kvinnliga elever — jämväl avgångsbetyg
från vare sig högre flickskolas högsta klass (normalskolekompetens) eller
från kommunal flickskolas högsta klass å den teoretiska linjen äro avsedda
att garantera;
dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av
herr L. Tjällgren m. fl. (I: 329) och den andra inom andra kammaren av
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 122. 0
herr N. Hammarlund m. fl. (II: 484), i vilka motioner hemställts, dels att
riksdagen måtte besluta sådan ändring av Kungl. Maj:ts i förevarande proposition
framlagda förslag, att antalet tvååriga studentkurser begräusas till 4
och de fyraåriga kurserna i erforderlig grad utökas, dels ock att vederbörande
utskott måtte utarbeta förslag till de förändringar i organisationen, som pa
grund härav kunna befinnas nödvändiga;
dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av
herr Oscar Olsson m. fl. (I: 330) och den andra inom andra kammaren av
herr I. Anderson i Norrköping m. fl. (II: 482), i vilka motioner föreslagits,
att vid bifall i huvudsak till Kungl. Maj:ts proposition nr 143 rörande den
nya folkskoleseminarieorganisationen riksdagen måtte besluta, att dubbelseminarier
skola upprättas i Linköping och Karlstad samt att åtminstone
vid ett eller ett par enkelseminarier med reservlokaler för utvidgad lärarutbildning
övningsskolan får samma omfattning som vid dubbelseminarierna,
dels en inom första kammaren av herrar J. P. Johansson och I. Pauli
väckt motion (I: 331), vari hemställts, att riksdagen måtte, med ändring av
Kungl. Maj:ts proposition nr 143, dels besluta följande organisation av
statens folk- och småskoleseminarier att träda i successiv tillämpning med
början av läsåret 1933/1934; Folkskoleseminarierna skola vara till antalet 8,
därav 3 studentseminarier, 3 dubbelseminarier och 2 enkelseminarier. Varje
studentseminarium skall innefatta en tvåårig utbildningskurs med omkring
75 elever i vardera årskursen. Varje dubbelseminarium skall ha två fyraåriga
linjer och bygga på en kunskapsnivå, i det hela motsvarande realexamen.
Varje enkelseminarium skall innefatta en dylik fyraårig linje.
Studentseminarierna skola förläggas till Stockholm, Uppsala och Lund.
Dubbelseminarierna skola förläggas till Linköping, Göteborg och Umeå.
Enkelseminarierna skola förläggas till Falun och Karlstad, av vilka det i
Karlstad skall förenas med ett dubbelt småskoleseminarium; efter särskild
utredning och å tid, som framdeles kommer att bestämmas, skall seminariet
i Falun kunna utvidgas med en kurs för småskollärarinnors utbildning till
folkskollärarinnor. De olika seminariekurserna skola stå öppna för såväl
manliga som kvinnliga lärjungar, och proportionen dem emellan regleras
genom särskilda beslut av Konungen och riksdagen gemensamt. Småskoleseminarierna
skola vara till antalet 7, därav 4 dubbelseminarier och 3 enkelseminarier.
Dubbelseminarierna skola förläggas till de nuvarande folkskoleseminarierna
i Luleå, Karlstad, Växjö och Landskrona. Enkelseminarierna
skola förläggas till Lycksele (det nuvarande statliga småskoleseminariet),
Falun (det nuvarande landstingsseiffinariet) och Linköping (det nuvarande
landstingsseminariet). Varje dubbelseminarium skall innefatta två tvaåriga
linjer; dock skall dubbelseminariet i Luleå omfatta en treårig och en tvåårig
linje. Enkelseminarierna skola omfatta, seminarierna i Jalmi oell Linköping
vartdera en tvåårig linje samt seminariet i Lycksele en treårig linje,
dels medgiva, att den av förre rektorn J. Wockatz till staten såsom gåva
6
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
överlämnade fastigheten vid småskoleseminariet i Hagaström må efter nämnda
seminariums nedläggande utan vederlag återgå till Wockatz; dels beträffande
anslagen till folkskoleseminarierna och till småskoleseminarierna under budgetåret
1932/1933 vidtaga de ändringar i ovannämnda, propositions förslag,
som kunna bliva erforderliga genom bifall till härovan framställda förslag;
dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av
herrar Henrik Andersson och A. O. Frändén (I: 332) och den andra inom
andra kammaren av herr P. S. Hedlund i Häste m. fl. (II: 486), i vilka
motioner hemställts, att riksdagen ville besluta att småskoleseminariet för
det inre mellan-Norrland måtte förläggas till Östersund;
dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av
herr K. A. Andersson (1:333) och den andra inom andra kammaren av
herrar T. Wijkander och A. Forssell (II: 483), i vilka motioner hemställts,
att riksdagen i fråga örn inträdesvillkoren till fyraårigt folkskoleseminarium
måtte besluta, dels att samtliga inträdessökande skola avlägga inträdesprov
i vissa föreskrivna ämnen; dels att rätt till avläggande av nämnda prov må
tillerkännas l:o den, som avlagt realexamen, 2:o den, som erhållit avgångsbetyg
från en högre flickskolas eller en kommunal flickskolas teoretiska eller
praktiska linje, 3:o under vissa villkor den, som avlagt godkänd avgångsexamen
från av Kungl. Maj: t för ändamålet godkänd högre folkskola samt
4:o den, som efter tidigare företagen prövning vid seminariet i enlighet
med fordringarna i realexamen erhållit minst betyget godkänd i de av realskolans
kunskapsämnen, vilka icke ingå i det nyss nämnda för alla inträdessökande
gemensamma inträdesprovet, dock att prov endast behöver avläggas
i ettdera av språken tyska eller engelska;
dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av
herrar C. I. Asplund och P. Sandström (I: 334) och den andra inom andra
kammaren av herr E. Hage m. fl. (II: 487), i vilka motioner hemställts, att
riksdagen, vid fattande av beslut med anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 143 angående omorganisation av folk- och småskoleseminarierna,
måtte bestämma dels att folkskoleseminariet i Luleå alltjämt skall vara
dubbelseminarium, avsett att bereda undervisning åt såväl manliga som
kvinnliga lärjungar, eller att organisationen av seminariet på annat sätt
ordnas så, att såväl manliga som kvinnliga lärjungar kunna beredas undervisning
vid seminariet; dels att småskoleseminariet i Murjek åtminstone
tillsvidare skall fortsätta sin verksamhet;
dels en inom första kammaren av herr Olof Olsson väckt motion (I: 338),
vari hemställts, det riksdagen måtte, dels besluta nedanstående organisation
av statens folk- och småskoleseminarier, nämligen i fråga örn folkskoleseminarierna:
20 examensavdelningar — inklusive två ettåriga studentkurser —
fördelade på 2 samseminarier, förlagda till Umeå och Lund; 5 dubbelseminarier,
förlagda till Uppsala, Karlstad och Linköping för manliga elever
samt till Falun och Göteborg för kvinnliga elever med den ena parallellav
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 122. •
delningen i Falun utgörande en tvåårig kurs för småskollärarinnor; 4 enkelseminarier,
förlagda till Luleå och Växjö för manliga elever samt till Stockholm
och Kalmar för kvinnliga elever jämte en manlig och en kvinnlig
studentkurs, som förläggas till respektive Stockholm och Växjö; i fråga örn
småskoleseminarierna: 14 examensavdelningar, fördelade på 5 dubbelseminarier,
förlagda till Härnösand, Strängnäs, Skara, Kalmar och Landskrona;
samt 4 enkelseminarier, förlagda till Haparanda, Lycksele, Kristinehamn och
Linköping; dels i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, det Kungl. Majit måtte
låta verkställa en skyndsam utredning, avseende såväl inträdesfordringarna
till folkskoleseminarierna som studentkursernas antal och gestaltning i övrigt;
dels en inom första kammaren av herr E. Sjödahl väckt motion (I: 339),
vari föreslagits riksdagen att besluta Ilo) att antalet examensavdelningar vid
småskoleseminarierna måtte bestämmas till minst 14; 2:o) att ett dubbelseminarium
för utbildning av småskollärarinnor måtte förläggas till Göteborg;
samt 3:o) att fyra tvååriga studentlinjer upprättas och förläggas till Stockholm,
Uppsala, Göteborg och Lund;
dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av
herrar N. S. Norling och C. A. Carlsson (I: 340) och den andra inom andra
kammaren av herrar F. Månsson i Furuvik och N. Holmström (II: 494), i
vilka motioner hemställts, att riksdagen måtte bifalla Kungl. Maj:ts proposition
nr 143 med den ändring, att antalet småskoleseminarier bestämmes
till 8, därav 3 dubbelseminarier, förlagda till Strängnäs, Skara och Landskrona
samt 5 enkelseminarier, förlagda till Kalmar, Lycksele, Haparanda,
Falun och Hagaström;
dels en inom andra kammaren av herr TI. Molander m. fl. väckt motion
(II: 454), vari föreslagits, att riksdagen, med frångående av Kungl. Maj:ts
i propositionen väckta förslag, måtte besluta, att småskoleseminariet i Härnösand
skall bibehållas, och på grund därav såsom driftsanslag för kommande
budgetår anslå högst 39,050 kronor;
dels en inom andra kammaren av herr G. Persson i Falla väckt motion
(II: 472), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att de studentkurser,
som infogas i seminarieorganisationen, ej må bliva till antalet flera eller
anordnas med längre utbildningstid än som nu gäller,
dels en inom andra kammaren av herr A. Thomson väckt motion (II: 495),
vari hemställts, att riksdagen måtte — med avslag av propositionen nr 143
i vad den rör folk- och småskoleseminariernas framtida organisation — dels
besluta följande organisation av statens folk- och småskoleseminarier att,
med nedan angivna undantag, träda i successiv tillämpning med början av
läsåret 1933/1934: Folkskoleseminarierna skola vara till antalet 11, därav 9
dubbel- och 2 enkelseminarier anordnade på följande sätt: 1) Dubbelseminarier:
a) lärarseminarium i Linköping med två fyraåriga linjer, b) samseminarier
i Karlstad, Umeå och Luleå med vartdera två fyraåriga linjer;
c) lärarsemiuarier i Uppsala och Göteborg och lärarinneseminarium i btock
-
8 Statsutskottets utlåtande Nr 122.
holm med vartdera en fyraårig och en tvåårig linje (studentkurs); d) samseminarium
i Lund med en fyraårig och en tvåårig linje (studentkurs), båda
med såväl manliga som kvinnliga elever; e) lärarinneseminarium i Falun
med en fyraårig och en tvåårig linje (kurs för utbildande av småskollärarinnor
till folkskollärarinnor). 2) Enkelseminarier: f) lärarseminarium i
Växjö och lärarinneseminarium i Kalmar med vartdera en fyraårig linje.
Småskoleseminarierna skola vara till antalet 10, därav 5 dubbel- och 5 enkelseminarier.
Dubbelseminarierna skola förläggas till Strängnäs, Kalmar,
Landskrona, Skara och Härnösand. Enkelseminarierna skola förläggas till
Linköping, Kristinehamn, Falun, Lycksele och Haparanda. Varje dubbelseminarium
skall omfatta två tvååriga linjer. Enkelseminarierna skola omfatta.
seminarierna i Linköping, Kristinehamn och Falun vartdera en tvåårig
linje samt seminarierna i Lycksele och Haparanda vartdera en treårig
linje. De nuvarande folkskoleseminarierna i Landskrona, Skara och Härnösand
samt de nuvarande statliga småskoleseminarierna i Hagaström och
Murjek skola från och med början av läsåret 1932/1933 successivt nedläggas.
I de nuvarande landstingsseminarierna skola nya elever icke intagas
i första klassen med följande undantag: Elever skola intagas i nämnda klass
vid landstingsseminarierna i Göteborg, Linköping, Kristinehamn, Falun,
Kalmar, Skara och Härnösand år 1932 och vid landstingsseminariet i Lund
åren 1932 och 1933; dels medgiva att den av förre rektorn J. Wockatz till
staten såsom gåva överlämnade fastigheten vid småskoleseminariet i Hagaström
må efter nämnda seminariums nedläggande utan vederlag återgå till
Wockatz, dels vid ett bifall till vad ovan hemställts — med ändring av vad
Kungl. Maj.t i nedannämnda avseende föreslagit — till anordnande av
studentkurser och parallellavdelningar vid vissa folkskoleseminarier m. m.
för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag av 57,500 kronor,
dels ock hos Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta
om utredning av frågan örn inträdesvillkoren vid folkskole- och småskoleseminarierna
och därav följande spörsmål örn nämnda seminariers organisation
samt, i den man sa kan anses påkallat, förelägga riksdagen resultatet
av denna utredning;
dels en inom andra kammaren av herr J. Weijne väckt motion (II: 496),
vari föreslagits, att riksdagen måtte besluta 1) att bifalla de delar av Kungl.’
Maj.ts proposition nr 143, som äro ägnade att medföra omedelbar ekonomisk
besparing; 2) att icke biträda propositionen i fråga om de föreslagna
höjda inträdesfordringarna till den fyraåriga seminariekursen; 3) att hemställa
hos Kungl. Maj:t örn ytterligare utredning beträffande kursplaner, inträdesfordringar,
upprättandet av samseminarier, småskollärarinnors utbildning
för tjänstgöring i folkskola etc.;
dels ocJc en inom andra kammaren av herr E. Lundquist i Rotebro väckt
motion (II: 497), vari hemställts, att riksdagen i samband med behandlingen
av Kungl. Maj:ts proposition nr 143 måtte dels beakta de synpunkter ifråga
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
9
om övningsskolornas utvidgning, som i motionen anförts, vid bestämmandet
av antalet övningsskollärartjänster och vid prövningen av föreliggande förslag
till disponering av olika seminariefastigheter, dels ock besluta, att från
vederbörande skoldistrikt skall såsom bidrag till avlöning av seminariernas
övningsskollärare utgå anslag motsvarande vad som distriktet eljest hade
måst erlägga i lärarlöner för undervisning av de barn, vilka erhålla undervisning
i de till statens små- och folkskoleseminarier knutna övningsskolorna.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, tillåter sig utskottet hänvisa till motionerna I: 318, 325 och 326,
II: 481, I: 328, 329, 330, 331, 332 och 333, II: 487, I: 338, 339 och 340.
II: 454, 472, 495, 496 och 497.
Beträffande förevarande ärendes tidigare behandling har i propositionen
erinrats örn följande:
Frågan om statens övertagande av de utav landstingen och stad, som
icke deltager i landsting, inrättade småskoleseminarierna har varit föremål
för utredning genom särskilda sakkunniga, de s. k. 1929 års seminariesakkunniga,
vilka utgjordes av förutvarande statsråden, ledamoten av riksdagens
första kammare, läroverksadjunkten Olof Olsson och numera undervisningsrådet
N. J. F. Almkvist samt ledamoten av riksdagens andra kammare,
lantbrukaren Gunnar Persson i Falla. Dessa hade, jämlikt Kungl. Maj:ts den 5
juli 1929 lämnade bemyndigande, av dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet
tillkallats den 17 augusti 1929 för att inom departementet biträda
med utredning av vissa frågor örn ytterligare inskränkningar i den nuvarande
folkskoleseminarieorganisationen samt örn statens övertagande av de
utav landstingen och vissa städer upprätthållna småskoleseminarierna m. m.
Med skrivelse den 23 december 1930 avgåvo de sakkunniga »utredning och
förslag av frågorna om ytterligare inskränkningar i den nuvarande folkskoleseminarieorganisationen
samt örn statens övertagande av de utav landstingen
och vissa städer upprätthållna småskoleseminarierna m. m.» (statens
offentliga utredningar 1931:4). Sedan yttranden över sagda betänkande avgivits
den 28 januari 1931 av skolöverstyrelsen och den 9 februari 1931
av statskontoret samt centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening
inkommit med en den 20 februari 1931 dagtecknad skrift i fråga
om utbildningstidens längd vid småskoleseminarierna, avlät Kungl. Maj:t
den 26 februari 1931 proposition, nr 212, till riksdagen angående den del
av ifrågavarande sakkunnigbetänkande, som avser frågan om småsJcoleseminariernas
omorganisation.
De frågor, som i förberörda proposition förelädes riksdagen, avsågo: 1)
statens övertagande av småskollärarutbildningen, 2) två- eller treårig kurs
vid småskoleseminarierna, 3) lärarbehovet vid småskolor och mindre folkskolor,
4) elevantalet i seminarieklasserna, 5) lärarkompetensen vid seminarierna,
6) seminariernas antal och förläggning, 7) lokalbehovet, 8) organisationens
genomförande, 9) ekonomiska frågor.
10
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
Riksdagen biföll i princip förslaget om statens övertagande av småskollärarutbildningen.
I sin skrivelse, nr 199, den 12 maj 1931 yttrade riksdagen
därom:
Beträffande själva principfrågan, huruvida staten bör helt övertaga och
ansvara för småskollärarutbildningen, delar riksdagen den mening, som
under de år, frågan varit under utredning, samstämmigt gjorts gällande av
dem, som haft att yttra sig i ärendet, nämligen, att ett sådant övertagande
snarast möjligt bör ske. De skäl, såväl pedagogiska och organisatoriska
som ekonomiska, vilka tala härför, hava närmare utvecklats av departementschefen,
och det torde vara tillfyllest, att riksdagen här hänvisar till
vad departementschefen sålunda andragit. Det är visserligen sant, att ett
dylikt utsträckande av den statliga verksamheten också innebär en kostnadsökning,
men denna omständighet synes i förevarande fall icke få åberopas
såsom ett motiv för staten att undandraga sin medverkan till en åtgärd,
som måste anses vara ur det allmännas synpunkt i synnerligen hög
grad önskvärd.
Angående den föreslagna förutsättningen för att staten skulle övertaga
nämnda utbildning anförde riksdagen:
Det av Kungl. Maj:t föreslagna villkoret för statsövertagandet, nämligen
att vederbörande landsting och stad kostnadsfritt och med full äganderätt
till staten överlämna den för seminarieutbildningen använda fasta och lösa
egendom, varav staten finner sig vara i behov, står i full överensstämmelse
med det av 1929 års riksdag i ämnet gjorda uttalandet och föranleder
ingen erinran från riksdagens sida.
Frågan om en mera detaljerad plan för seminarieorganisationens genomförande,
seminariernas förläggning m. m. ansågs icke böra föreläggas 1931
års riksdag utan anstå till år 1932. Två av dessa detaljspörsmål syntes
dock vara så utredda, att de kunde underställas redan 1931 års riksdag,
nämligen frågan örn utbildningstidens längd och frågan örn seminarieklassernas
storlek.
Vad angår frågan örn utbildningstidens längd yttrade riksdagen i sin
förutnämnda skrivelse:
Vad angår frågan om lärokursens längd, har departementschefen av pedagogiska
skäl uttalat vissa sympatier för de framkomna kraven på kursens
förlängning till treårig men av statsfinansiella skäl ansett sig nödsakad att
stanna vid den hittillsvarande ordningen med tvåårig lärokurs, utom vad
angår de redan treåriga statsseminarierna i Haparanda och Lycksele.
Det synes visserligen riksdagen obestridligt, att en bättre lärarutbildning
skulle vinnas, därest tiden för lärokursen utsträcktes till tre år, men riksdagen
måste uppenbarligen även taga hänsyn till att statens åtgärder på
området anpassas efter vad som är av behovet verkligen påkallat, så att
icke mera kraft, tid och pengar förbrukas, än som är nödvändigt för att
nå den effekt, staten åsyftar. Riksdagen kan nu för sin del i likhet med
1929 års seminariesakkunniga icke finna det ådagalagt, att för närvarande
något oundgängligt behov föreligger av en förlängning. De mindre folkskolorna,
med hänsyn till vilka seminarierna i Haparanda och Lycksele
erhållit treårig lärokurs, äro numera ställda på avskrivning, och, så vitt
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
11
angår småskolans behov, torde den tvååriga lärokursen kunna giva ett i
stort sett tillfredsställande resultat, om lärotiden väl utnyttjas. De förbättringar
i lärarutbildningen, som kunna vara önskvärda, synas riksdagen i
första hand böra ernås genom reformer i det inre seminariearbetet. Riksdagen
finner sig alltså, jämväl med tanke på rådande statsfinansiella läge,
böra besluta, att lärokursen, med ovan angivna undantag, bibehålies såsom
tvåårig.
Det andra detaljspörsmålet, som förelädes 1931 års riksdag till avgörande,
gällde elevantalet i seminarieMasserna. I sin förberörda skrivelse, nr 199,
anförde riksdagen härom följande:
I fråga örn elevantalet i seminarieklasserna har Kungl. Maj:t i anslutning
till den mening, som hävdats av en reservant bland seminariesakkunniga
och av skolöverstyrelsen, föreslagit, att nämnda antal skulle bestämmas till
omkring 25 per klass. Majoriteten bland de sakkunniga åter har ansett, att
elevantalet per klassavdelning borde fastställas till 28 (högst). Denna mening
har vunnit understöd i motionerna I: 260 och II: 426.
Riksdagen anser sig böra först och främst bringa i erinran, att, då riksdagen
år 1929, i syfte att vinna besparingar i utgifterna för lärarutbildningen
för folkundervisningsanstalterna, förordade vidtagande av en utredning
rörande möjligheterna till inskränkningar i seminarieorganisationen ■—
riksdagen betonade uttryckligen, att undersökningen borde inrikta sig både
på folkskole- och småskoleseminarierna -— riksdagen därvid såsom sin mening
uttalade, att man lämpligen kunde räkna med ett elevantal av omkring
28 per klass i stället för det antal av 25 Kungl. Maj:t föreslagit.
Berörda uttalande gällde, i det sammanhang det gjordes, folkskoleseminarierna,
men det är av vikt att hålla denna riksdagens uppfattning i minnet,
även då det såsom nu är fråga örn elevantalet i småskoleseminariernas
klasser, ty, liksom numera beträffande dessa senare, hade skolöverstyrelsen
i sitt då avgivna yttrande rörande folkskoleseminarierna med mycken styrka
framhållit det ur pedagogisk synpunkt angelägna i att elevnumerären per
klass sänktes från förutvarande 30 till 25. Riksdagen fann likväl det ekonomiska
intresset böra tillerkännas företräde. Den av riksdagen påkallade
höjningen till 28 skulle nämligen medgiva en nedskärning av organisationen
med ett par avgångsklasser.
Sammalunda är förhållandet i detta fall. Med ett elevantal av 28 per
klassavdelning i småskoleseminarierna kan en motsvarande besparing vinnas
jämväl beträffande småskoleseminarierna, och frågan blir då närmast att
avgöra, huruvida en dylik besparing bör eftersträvas, därest den eljest visas
kunna genomföras utan olägenheter, eller om man kan och bör i detta
sammanhang bortse från besparingsintresset.
Så vitt riksdagen kunnat finna, förhåller sig saken så, att seminariesakkunnigas
majoritet uppvisat, att med en enkel omläggning av den praktiska
utbildningen det låter sig göra att även med ett elevantal av 28 per klass
utan men vare sig för seminarieeleverna eller för lärjungarna i övningsskolan
åstadkomma en fullt tillfredsställande lärarutbildning jämväl i fråga
om de praktiska undervisningsövningarna. De invändningar, som häremot
framkommit, äro helt allmänt hållna utan att närmare angiva, vari de påtalade
olägenheterna skulle bestå, och riksdagen kan icke tillerkänna dem
vitsord gentemot de sakkunnigas på en i detalj utförd undersökning grundade
omdöme.
12
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
Då riksdagen alltså kommit till den slutsatsen, att den högre elevsiffran
icke visats medföra några pedagogiska eller organisatoriska olägenheter, i
varje fall inga, vid vilka man har anledning att fästa något större avseende,
måste riksdagen, i betraktande av den kostnadsminskning, det för
statsverket kan komma att innebära, örn elevantalet bestämmes till högst
28 per klass, ansluta sig till de yrkanden, som därom framställts i motionerna
I: 260 och II: 426.
På grund av förefintligt överskott av småskollärarinnor synes det emellertid,
på sätt departementschefen ifrågasatt, böra ligga i Kungl. Maj:ts hand
att tills vidare under övergångsåren med beaktande av föreliggande förhållanden
bestämma det antal elever, som vid de olika seminarierna skall intagas.
I ytterligare en punkt träffade riksdagen ett avgörande, nämligen i fråga
om nyintagning av elever till första klassen under läsåret 1931/1932. I sin
meranämnda skrivelse yttrade riksdagen beträffande lärarbehovet:
Såsom departementschefen framhållit, är det ytterst vanskligt att i detta
avseende göra några hållbara kalkyler. Det förefaller emellertid riksdagen,
som örn de verkställda beräkningarna skulle giva tillräcklig vägledning för
statsmakterna, då det ett kommande år gäller att bestämma seminarieorganisationens
omfattning. Något definitivt ståndpunktstagande av riksdagen
till denna fråga påkallas icke nu. Riksdagen vill dock såsom sin mening
uttala, att det synes riksdagen klokt att under alla förhållanden giva organisationen
ett visst mått av elasticitet, så att den utan större svårigheter
kan anpassas efter förekommande växlingar i lärarbehovet.
Yad angår läraröverskottet anförde riksdagen:
Med hänsyn till det föreliggande överskottet av utexaminerade småskollärarinnor
har departementschefen ansett det önskvärt, att möjlighet bereddes
Kungl. Maj:t att för budgetåret 1931/1932 inverka reglerande på
nyintagningen av elever vid de nu befintliga icke-statliga men statsunderstödda
småskoleseminarierna. För sådant ändamål har begärts riksdagens
medgivande, att såsom villkor för utgående av statsbidrag för budgetåret
1931/1932 till dylikt seminarium finge i de fall, Kungl. Maj:t funne omständigheterna
sådant påkalla, stadgas, att nyintagning av elever till första
klassen icke måtte äga rum under läsåret 1931/1932.
Riksdagen anser det lämpligt att lämna ett dylikt bemyndigande; dock
torde detsamma böra komma till användning allenast, där det visar sig nödvändigt
för att underlätta genomförandet av övergången till den nya organisationen
och, där det kan ske, utan att seminarierna tillskyndas avsevärda
olägenheter eller svårigheter.
I överensstämmelse med detta riksdagens uttalande beslöt riksdagen att
lämna Kungl. Maj:t det begärda medgivandet rörande nyintagning av elever
till första klassen under läsåret 1931/1932.
I avseende å vad propositionen innehöll angående lärarkompetensen vid
seminarierna, seminariernas antal och förläggning, lokalbehovet, organisationens
genomförande samt ekonomiska frågor, ansåg sig riksdagen icke
hava anledning att göra något uttalande, då förslag från Kungl. Maj:ts sida
i dessa hänseenden icke då förelåge. Riksdagen ville i detta sammanhang
allenast framhålla vikten av att nämnda frågor bringades till ett slutligt
avgörande vid 1932 års riksdag.
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
13
I. Småskoleseminarierna.
Efter den erinran om frågans tidigare behandling, för vilken i det föregående
redogjorts, har departementschefen övergått till frågan om den framtida
seminarieorganisationen i dess helhet och därvid i huvudsak följt samma
ordning, som förekommer i 1929 års seminariesakkunnigas betänkande. I
det följande har han således först upptagit frågan örn småskoleseminarierna
och därefter frågan örn folkskoleseminarierna.
Beträffande småskoleseminarierna har departementschefen inledningsvis
anfört:
Av det föregående framgår, att 1931 års riksdag fattat följande beslut:
1) att staten skall snarast möjligt övertaga all småskollärarutbildning, 2) att
utbildningskursen vid småskoleseminarierna skall vara tvåårig, utom vad
angår de redan treåriga statsseminarierna i Haparanda och Lycksele, vilka
fortfarande skola vara treåriga, samt 3) att elevantalet i varje klassavdelning
skall vara högst 28, varjämte riksdagen 4) medgivit, att såsom villkor för
utgående av statsbidrag för budgetåret 1931/1932 till landstingsseminarium
hnge, i de fall Kungl. Maj:t funne omständigheterna sådant påkalla, stadgas,
att nyintagning av elever till första klassen icke skulle äga rum under
läsåret 1931/1932. Såsom synes, har riksdagen i punkterna 2)—4) fattat
slutgiltigt beslut, varför jag kan i det följande lämna dem ur räkningen.
Likaså har riksdagen slutgiltigt avgjort principfrågan örn statens övertagande
av all småskollärarutbildning, varför jag nu icke heller behöver befatta mig
med denna fråga.
De frågor rörande småskollärarutbildningen, vilka nu böra bliva föremål
för behandling, avse lärarbehovet, lärarkompetensen vid seminarierna, seminariebehovet,
seminariernas antal och förläggning, seminarieorganisationens
genomförande och ekonomiska frågor.
I fråga örn lärarbehovet (sid. 12—46 i statsrådsprotokollet) har departementschefen
till en början redogjort för vissa av de seminariesakkunniga
verkställda utredningar och beräkningar ävensom för skolöverstyrelsens
med anledning härav den 28 januari och den 10 november 1931 avgivna
utlåtanden, beträffande vilket allt utskottet tillåter sig att hänvisa till statsrådsprotokollet.
För egen del har departementschefen anfört följande:
Såsom synes av det föregående har ett omfattande och erkännansvärt
arbete av skolöverstyrelsen och de sakkunniga nedlagts på beräkningar av
det lärarbehov, som skulle kunna läggas till grund för en ny seminarieorganisation,
avsedd att äga bestånd för en längre tid framåt. De olika
beräkningarna hava givit ganska olika resultat. Bortser man fran skolöverstyrelsens
beräkning 1927, enligt vilken årsbehovet av lärare skulle vara
327 — vilken beräkning dock nu enligt överstyrelsens uttalade mening icke
längre äger någon aktualitet — bär sagda årsbehov beräknats
av de sakkunniga........................till 400,
eventuellt » 380,
A. Lärarbehovet.
14
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
av de sakkunniga i deras framlagda organisations
-
plan ................................till 412,
av reservanten G. Persson.................. » 370,
av skolöverstyrelsen i dess yttrande 28/i 1931 .... » 370,
allt under förutsättning, att en tvåårig kurs för småskollärarinnors
utbildning till folkskollärarinnor
inrättas; skulle denna förutsättning bortfalla,
komma dessa tal att minskas med 28, och man
kommer ned till lägst reservanten G. Perssons
lägsta siffror 340 ä 342, högst 384,
av skolöverstyrelsen i dess yttrande 10/n 1931.... » 400,
av skolöverstyrelsen i dess framlagda organisationsplan
................................ » 420.
Som synes röra sig siffrorna mellan 340 och 420. Skillnaden utgör 80 och
representerar i det närmaste tre avgångsavdelningar med 28 elever i varje.
Bemärkas bör emellertid -—- något, på vilket såväl de sakkunniga
som skolöverstyrelsen fäst uppmärksamheten — att alla beräkningar med
avseende på det framtida lärarbehovet äro sannolikhetskalkyler. Att komma
till en närmelsevis exakt siffra, som kan bliva gällande för ett 20- eller 30- tal år framåt, torde ej vara möjligt. Detta med hänsyn till det stora
antal variabla faktorer, som ingå i beräkningarna. Såsom sådana faktorer
må nämnas nativitetsförhållandena, vilka relativt snabbt inverka på lärjungefrekvensen
i småskolan, det allmänna folkskoleväsendets fortgående omdaning
särskilt i riktning mot mindre folkskolors förändring till egentliga
folkskolor och biträdande lärarinnors utbytande mot examinerade folkskollärare,
läroverksreformens verkningar på småskolestadiet, indragning av skolor
med för litet barnantal eller på grund av skolskjutsars anordnande samt
det befintliga överskottet av småskollärarinnor. I sin senaste utredning förklarar
också skolöverstyrelsen sig vara — med hänsyn till de osäkerhetsmoment,
som måste vidlåda varje mera teoretisk beräkning av ifrågavarande
slag, och den växling i förhållandena under även relativt korta tidsperioder,
som erfarenheten hittills ådagalagt — väl medveten örn vanskligheten av att
på detta sätt fixera ett bestämt tal.
Med hänsyn till nu angivna svårighet, för att icke säga omöjlighet att
med avseende på lärarbehovet anställa ens något så när tillförlitliga beräkningar
för någon längre tid framåt, anser jag försiktigheten bjuda, att den
seminarieorganisation, som nu är i fråga, bygges på beräkningar, som avse
lärarbehovet endast för den närmaste framtiden. I sådant avseende synas
mig de i det föregående omförmälda beräkningarna och särskilt de, som
skolöverstyrelsen lämnat i sin senaste utredning av frågan, kunna vara vägledande.
Skolöverstyrelsen fäster där uppmärksamheten på den utveckling hän mot en
starkare nedgång i lärartjänsternas antal fram till år 1939, som utredningen
visar. Den totala minskningen skulle komma att uppgå till 917. Vidare
har överstyrelsen i sin översikt av de faktorer, som ligga till grund för beräkning
av lärarbehovet, angivit behövligt antal nyanställda lärare under
åren 1928/1929—1938/1939. Håller man sig här till åren 1931/1932—
1938/1939, finner man, att medeltalet för dessa år icke blir högre än 348.
Redan härav framgår, att de tal rörande lärarbehovet, vid vilka de sakkunniga
och skolöverstyrelsen slutligen stannat, kunna betydligt reduceras.
Jag bortser härvid från den eventualiteten — till vilken överstyrelsen vid
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
15
sina senaste beräkningar icke heller tagit hänsyn — att en föreslagen tvåårig
kurs skulle anordnas för småskollärarinnors utbildning till folkskollärarinnor.
Till den frågan återkommer jag i det följande.
När det nu gäller att fastställa ett sådant tal för årsbehovet av lärare, på
vilket en ny seminarieorganisation skall byggas, och när man därvid av flera
skäl — ej minst de statsfinansiella — måste tillse, att organisationen icke
blir för vid, måste enligt min mening utöver den reducering av de sakkunnigas
och skolöverstyrelsens tal, som nyss nämnts, komma en ännu
längre gående reducering. I sin skrivelse nr 199 uttalade 1931 års riksdag,
att det syntes riksdagen klokt att under alla förhållanden giva organisationen
ett visst mått av elasticitet, så att den utan större svårighet kunde anpassas
efter förekommande . växlingar i lärarbehovet. I detta uttalande kan jag
helt instämma. Men för åstadkommande av en sådan elasticitet är en stark
begränsning av organisationen oundgänglig, så att man icke riskerar en ny
period av arbetslöshet bland småskolans lärarinnor. Med hänsyn härtill
anser jag, att man icke nu bör utgå från ett högre årsbehov av lärare än
300 eller något därutöver. Den av riksdagen ifrågasatta elasticiteten kan
då lätt vinnas därigenom, att nya utbildningskurser anordnas på extra stat,
när behovet ökas, och indragas, när de icke vidare äro behövliga.
Å sid. 46—90 i statsrådsprotokollet har departementschefen till behand- i
ling upptagit frågan om seminariet) elior et, inbegripet både det behövliga antalet
avgångsavdelningar och seminariernas förläggning. Efter utförliga
redogörelser för de seminariesakkunnigas förslag i dessa delar, myndigheternas
— främst då skolöverstyrelsens — med anledning härav avgivna yttranden
ävensom åtskilliga i frågan ingivna framställningar, beträffande vilka
redogörelser utskottet tillåter sig att hänvisa till statsrådsprotokollet, har
departementschefen för egen del anfört huvudsakligen följande:
Vad först beträffar antalet avgångsavdelningar vid småskoleseminarierna
ha de sakkunniga ansett, att sagda avdelningar borde utgöra 15 med en
årlig utexaminering av 412 lärare. Skolöverstyrelsen har i sin senaste utredning
räknat med samma antal avgångsavdelningar men med en årlig utexaminering
av 420 lärare.
Då jag emellertid i det föregående föreslagit, att den nya seminarieorganisationen
skulle bygga på en årlig utexaminering av 300 lärare eller något
därutöver, och då jag vidare, i likhet med skolöverstyrelsen, på grund av
1931 års riksdags beslut rörande elevantalet räknar med ett antal av 28
elever i varje avgångsklass, följer därav, att seminarieorganisationen kail
begränsas till att omfatta 11 avgångsavdelningar, varigenom erhålles en årlig
utexaminering av 308 lärare.
Vad sedan angår seminariernas förläggning ha de sakkunniga från sin
utgångspunkt angående lärarbehovet föreslagit, att den nya seminarieorganisationen
skulle omfatta 3 dubbelseminarier och 9 enkelseminarier. Dubbelseminarierna
skulle förläggas till Strängnäs, Skara och Kalmar; enkelseminarierna
till Murjek, Haparanda, Lycksele, Östersund, 1''alun, Hagaström,
Linköping, Lund och Halmstad. Staten skulle övertaga under villkor
som omnämnas i riksdagens skrivelse till Kungl. Majit den 4 maj 1929 - - landstingsseminarierna i Östersund, Falun, Linköping, Lund och Halmstad,
vadan således seminarierna i Uppsala, Malmköping, Göteborg, Uddevalla,
5. Seminariebehovet.
16
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
Härnösand, Bollnäs, Västerås, Örebro, Jönköping, Växjö, Borås och Kristinehamn
skulle nedläggas. Mot dessa förslag ha dock två ledamöter anfört
avvikande mening, den ene — Almkvist — angående seminarierna i Härnösand,
Kristinehamn och Hagaström, den andre — Persson — beträffande
seminariet i Murjek.
Skolöverstyrelsen har i sin senaste utredning, likaledes från sin utgångspunkt
rörande lärarbehovet, föreslagit en organisation, omfattande 5 dubbelseminarier
och 5 enkelseminarier. Dubbelseminarierna skulle förläggas till
Strängnäs, Kalmar, Landskrona, Skara och Härnösand, enkelseminarierna
till Linköping, Kristinehamn, Falun, Lycksele och Haparanda. Seminarierna
i Jönköping, Växjö, Lund, Halmstad, Göteborg, Borås, Örebro, Västerås,
Hagaström, Bollnäs, Östersund och Murjek skulle indragas.
Såsom av skolöverstyrelsens senaste utredning framgår, hava de landsting,
som äga egna byggnader, på ett undantag när, förklarat sig villiga
att, under villkor att de finge behålla sina seminarier, till staten kostnadsfritt
och med full äganderätt överlåta all den fasta och lösa egendom, varav
staten kunde finna sig vara i behov. Likaså ha de landsting, som för seminarieutbildningen
äga endast lös egendom, förklarat sig villiga att kostnadsfritt
till staten överlämna denna. Vidare ha vissa kommuner, som åt landstingsseminarier
upplåtit lokaler, gjort mer eller mindre frikostiga erbjudanden
till ekonomiska uppoffringar, för att de skulle få behålla sina seminarier.
Alla dessa erbjudanden äro givetvis synnerligen erkännansvärda. Det är
högst sannolikt, att staten anser sig böra med tacksamhet taga emot åtminstone
vissa delar av den lösa egendom, som sålunda ställts till de nya
småskoleseminariernas förfogande. Huruvida staten däremot behöver tillgodogöra
sig landstingens erbjudanden av lokaler för nämnda seminarier
är en fråga, som äger nära samband med det sätt, på vilket den nya folkskoleseminarieorganisationen
uppbygges. På detta samband mellan folkoch
småskoleseminarier fäste 1929 års riksdag uppmärksamheten, då riksdagen
i sin skrivelse nr 145 uttalade såsom angeläget, att frågorna örn
folkskollärar- och småskollärarutbildningen icke prövas var för sig utan
såsom ett enda sammanhängande spörsmål om statens anordningar för utbildning
av lärare för folkundervisningsväsendet. »Därigenom», yttrade
riksdagen, »torde det bliva möjligt att särskilt beträffande lokalfrågorna
vinna den mest praktiska och för staten minst kostsamma lösningen av berörda
organisationsfrågor.»
Vid ett närmare övervägande av frågan örn seminariernas förläggning
har jag funnit oundgängligt att taga hänsyn till nyssnämnda samband mellan
folk- och småskoleseminarier. Vad angår lokalfrågorna har jag därför
utgått ifrån de seminariebyggnader, som staten själv har i sin ägo, och
undersökt, i vilken utsträckning de skulle förslå för tillgodoseende av det
lokalbehov, som erfordras för den nya seminarieorganisationen, sådan jag
tänkt mig densamma. Jag håller nämligen före, att det ur alla synpunkter,
framför allt de statsekonomiska, vore lämpligast, om alla såväl folk- som
småskoleseminarier kunde inrymmas i statens egna byggnader. Av undersökningen
har också framgått, att så kan ske. Sagda byggnader visa sig
nämligen, om ock med några smärre förändringar, innehålla så stort förråd
av lokaler, att dessa synas vara tillräckliga icke blott för den fasta organisation
av folk- och småskoleseminarier, som jag kommer att föreslå, utan
ock därutöver för ett avsevärt antal tillfälliga kurser för utbildning av folkoch
småskollärare, om ett ökat lärarbehov så skulle kräva; detta dock under
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
17
den förutsättningen, att vissa av de nuvarande folkskoleseminarierna nedläggas
och lämna ram för nya småskoleseminariet Till denna förändring
skall jag strax återkomma.
Vad beträffar den nya organisationen av småskoleseminarierna har jag
redan uttalat mig för en utexamineringskapacitet av 11 avgångsavdelningar.
Vid fördelningen av dessa på olika seminarier utgår jag ifrån att flertalet
seminarier böra ur såväl pedagogisk som ekonomisk synpunkt anordnas som
dubbelseminarier. Inom den av mig tänkta ramen för seminarieorganisationen
anser jag mig böra bereda plats för 4 sådana seminarier. Nu har
skolöverstyrelsen föreslagit, att dylika seminarier böra förläggas till Strängnäs,
Landskrona, Skara och Härnösand och därvid uppvisat, att utrymme
där kan åt dem beredas i de samtidigt av överstyrelsen till nedläggande
föreslagna folkskoleseminariernas byggnader i sistnämnda städer.
Vad angår folkskoleseminariet i Strängnäs må erinras, att detta avvecklar
sin verksamhet enligt statsmakternas beslut vid slutet av vårterminen 1932
och att dess byggnader därefter kunna tagas i anspråk för ett småskoleseminarium
av dubbeltyp. Frågan örn härvarande seminarietomt, som äges
av staden och upplåtits för folkskoleseminariet, har förut varit oklar, men
i skrivelse den 21 oktober 1931 har staden förklarat sig villig att upplåta
tomten även för ett småskoleseminarium. Visserligen har staden härvid
förbehållit sig rätt att, örn med igångsättandet av småskoleseminariet skulle
dröja utöver höstterminen 1932, få framställa anspråk på ersättning av kronan
för den förlust, som genom folkskoleseminariets indragning vållas Strängnäs,
men då detta förbehåll, såsom skolöverstyrelsen anmärker, icke synes
hava framställts såsom villkor för tomtupplåtelsen för ett småskoleseminarium,
synes hinder icke möta för ett beslut att förlägga ett sådant seminarium
till Strängnäs.
Vad beträffar folkskoleseminariet i Skara ha de sakkunniga föreslagit, att
detta skulle nedläggas och utbytas mot ett dubbelt småskoleseminarium.
Skolöverstyrelsen har biträtt detta förslag och därutöver föreslagit nedläggande
av folkskoleseminarierna i Landskrona och Härnösand, vilka likaledes
skulle ersättas av dubbla småskoleseminarier. Såsom framgår av det förslag,
som jag i det följande kommer att framlägga beträffande folkskoleseminarierna,
skulle seminarierna i Skara och Landskrona nedläggas. I de byggnader,
som sålunda bliva lediga, böra enligt min mening småskoleseminarier
av dubbeltyp förläggas. Vad Härnösand beträffar, innebär mitt förslag i
det följande, att folkskoleseminariet där skulle bibehållas. Ett förläggande
dit av ett småskoleseminarium av dubbeltyp låter sig sålunda icke göra,
därest min uppfattning örn småskoleseminariernas förläggande till statens
byggnader bör vinna beaktande. Det fjärde dubbelsmåskoleseminarium, som
jag vill förorda, bör enligt min mening förläggas till Falun, där lokaler
kunna beredas inom dåvarande folkskoleseminarium, vilket skulle, såsom
jag kommer att föreslå, förvandlas från dubbelseminarium till enkelseminarium.
Under förutsättning sålunda, att — utöver folkskoleseminariet i Strängnäs,
om vars nedläggande beslut redan fattats ■—- folkskoleseminarierna i
Skara och Landskrona komma att upphöra med sin verksamhet och folkskoleseminariet
i Falun kommer att förändras från dubbelseminarium till
enkelseminarium, föreslår jag, att till en var av nämnda fyra städer må
förläggas ett småskoleseminarium av dubbeltyp.
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 0 sami. 69 haft. (Nr 122.) 2
18
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
De återstående behövliga tre småskoleseminarierna måste enligt min plan
vara anordnade som enkelseminarier. Utöver de två statliga enkelseminarierna
i Lycksele och Haparanda skulle alltså erfordras ytterligare ett dylikt
seminarium. Skolöverstyrelsen har ansett, att ett småskoleseminarium bör
förläggas till södra Sverige och funnit Kalmar vara en lämplig förläggningsort.
Under förutsättning att folkskoleseminariet därstädes nedlägges,
varigenom utrymme skulle erhållas för ett småskoleseminarium, föreslår jag
i anslutning härtill, att det tredje enkelseminariet förlägges till Kalmar.
Vad beträffar landstingsseminarierna äro seminarierna i Uppsala, Malmköping
och Uddevalla redan indragna, och seminarierna i Borås, Örebro,
Västerås och Bollnäs skola enligt vederbörligt beslut nedläggas år 1932.
Alla de övriga synas böra indragas på tider, som med hänsyn till den nya
organisationens successiva genomförande kunna befinnas lämpliga. Det torde
böra ankomma på Kungl. Majit att närmare bestämma dessa tider. Jag återkommer
härtill i det följande.
Vad angår de av staten ägda småskoleseminarierna i Hagaström och Murjek
ha reservanterna bland de sakkunniga — Almkvist och Persson — på
anförda skäl föreslagit, den förre nedläggandet av seminariet i Hagaström,
vilket förslag framställdes under jämförelse med seminariet i Kristinehamn,
och den senare nedläggande av seminariet i Murjek. Skolöverstyrelsen härunder
jämförelse med landstingsseminariet i Falun föreslagit nedläggande av
seminariet i Hagaström, varjämte överstyrelsen föreslagit nedläggande av
seminariet i Murjek. Även bortsett från någon som helst jämförelse har
överstyrelsen anfört synnerligen starka skäl, som tala för nedläggande av
båda dessa seminarier. Jag finner dessa skäl övertygande och tillstyrker
så mycket hellre bifall till överstyrelsens förslag att småskoleseminarierna i
Hagaström och Murjek indragas, som en sådan indragning står i god överensstämmelse
med mitt eget organisationsförslag.
I fråga örn seminariet i Murjek, som helt äges av staten, finnes intet hinder
för nu nämnda anordning. Vad angår den framtida dispositionen av
den till seminariet hörande fastigheten synes en utredning därom böra vidtagas,
innan den frågan förelägges riksdagen.
Vad beträffar seminariet i Hagaström har detsamma av dess ursprunglige
ägare, förre rektorn därstädes J. Wockatz överlämnats åt staten såsom gåva.
Då det allmänna ej längre har anledning att tillgodogöra sig den en gång
givna gåvan för det ändamål, densamma avsåg, och då efter med Wockatz
förda underhändlingar denne icke varit benägen att medgiva donationens utnyttjande
till annat med den statliga undervisningsverksamheten förbundet
ändamål, bör ifrågavarande donation återgå till Wockatz. Han har nu
också i en skrivelse av den 5 februari 1932 själv gjort framställning därom.
Jag vill erinra, att ett fortsatt användande för statens räkning av
Hagaström-seminariets byggnader säkerligen skulle draga ej oväsentliga kostnader.
Fastigheten, som är lagfaren för kronan, bör sålunda utan vederlag
återgå till Wockatz. Riksdagens medgivande härtill torde erfordras.
I överensstämmelse med det nu anförda föreslår jag följande
StatsutsJcotets utlåtande Nr 122.
19
Plan över den nya seminarieorganisationen.
A n
t a 1
Seminarier,
Seminarier
examens-
avdel-
ningar.
årligen ut- examinerade
lärare
som böra ned- läggas
Strängnäs.......
2
56
Linköping
Kalmar........
1
28
Jönköping
Landskrona ......
2
56
Växjö
Skara .........
2
56
Lund
Falun.........
2
56
Halmstad
Lycksele........
1
28
Göteborg
Haparanda......
1
28
Borås
Kristinehamn
Örebro
Västerås
Falun
Hagaström
Härnösand
Bollnäs
Östersund
Murjek
7 seminarier
11
308
16 seminarier
Denna förläggning av seminarierna torde kunna försvaras även ur geografisk
synpunkt. Som synes finge man för Sydsverige seminarierna i Landskrona
och Kalmar med en årlig utexaminering av 84 lärare, för mellersta
Sverige seminarierna i Skara och Strängnäs, vilka årligen komme att utexaminera
112 lärare, för nedre Norrland och Dalarne seminariet i Falun,
med en utexaminering av 56 lärare örn året, samt för övre Norrland
seminarierna i Lycksele och Haparanda, vilkas utexaminering av tillhopa
56 lärare örn året synes enligt skolöverstyrelsens utredning vara tillräcklig
för detta område. Givetvis komma gränserna mellan seminariernas rekryterings-
och avlevereringsområden att bliva något flytande, men ett sådant
förhållande kommer att förefinnas, hur man än söker att placera seminarierna,
och i praktiskt avseende har detta näppeligen någon större betydelse
i våra dagar med deras utvecklade kommunikationsförhållanden.
Å sid. 90—98 i statsrådsprotokollet har departementschefen behandlat C. Seminarifrågan
örn seminariernas inre organisation. Departementschefen har härvid organisation
erinrat, att skolöverstyrelsen i sin senaste utredning under rubriken »De
särskilda seminariernas organisation» upptagit till skärskådande vissa frågor,
som röra småskoleseminariernas inre anordning. En av dessa, nämligen örn
lärarnas anställningsförhållanden, hade behandlats av de sakkunniga, och en
annan, nämligen om lärarkompetensen, hade reservationsvis framförts av ledamoten
av de sakkunniga N. J. F. Almkvist.
20
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
D. Ekonomiska
synpunkter.
Departementschefen har till en början redogjort för seminariesakkunnigas
och överstyrelsens framställning i denna del. Utskottet tillåter sig att i
detta avseende hänvisa till statsrådsprotokollet.
För egen del har departementschefen anfört följande:
Jag har intet att invända mot vad överstyrelsen anfört angående övningsskolans
anordning vid småskoleseminarierna. Icke heller föranleder överstyrelsens
yttrande rörande lokalbehovet någon erinran från min sida, och
jag kan vidare ansluta mig till vad överstyrelsen anfört rörande det behövliga
antalet lärare vid seminarierna. De av överstyrelsen i denna punkt
upptagna spörsmålen angående lärotidens längd, åtskillnad mellan ämnesoch
övningsskollärare och kompetensfordringar för erhållande av lärartjänster
vid seminarierna synas mig visserligen betydelsefulla, men det torde
icke vara erforderligt att i detta sammanhang taga ställning till desamma.
Vad skolöverstyrelsen i sitt yttrande örn anställningsförhållandena anfört
rörande blivande stadgebestämmelser om lärartillsättningen vid småskoleseminarierna
biträder jag. Att sådana åtgärder vidtagas, som möjliggöra
tillmötesgående av de sakkunnigas och skolöverstyrelsens uttalade önskan,
att ordinarie lärare, vilka nu äro eller tidigare varit anställda vid seminarier,
som redan äro eller komme att bliva nedlagda, må kunna i största möjliga
mån vinna anställning vid de blivande statsseminarierna, har jag redan förordat.
Däremot kan jag icke biträda de sakkunnigas förslag om en till
längden fastställd övergångstid, under vilken lediga tjänster vid de nya
statsseminarierna icke skulle ledigförklaras utan efter prövning av Kungl.
Majit besättas med lärare från de nedlagda småskoleseminarierna. Dels
finner jag en så begränsad övergångstid mindre lämplig, dels anser jag, att
den ifrågasatta prövningen bör ankomma på skolöverstyrelsen, som enligt
min mening bör fortfarande tillsätta de ordinarie ämnes- och övningsskollärartjänsterna.
Vad beträffar rektors ställning instämmer jag i skolöverstyrelsens uttalande.
Att nya enhetliga författningsbestämmelser för småskoleseminarierna, ny
seminariestadga däri inbegripen, måste utfärdas följer redan av 1931 års
riksdags beslut, att all småskollärarutbildning skall ombesörjas av staten.
Beträffande de ekonomiska synpunkterna rörande den nya seminarieorganisationen
hava de sakkunniga och skolöverstyrelsen yttrat sig angående engångskostnader,
årsomkostnader samt kostnader för lärare på indragningsstat.
En redogörelse för dessa yttranden återfinnes å sid. 99—118 i statsrådsprotokollet,
vartill utskottet här tillåter sig att hänvisa.
För egen del har departementschefen (sid. 119—126 i statsrådsprotokollet)
anfört huvudsakligen följande:
Vad beträffar engångskostnaderna för den seminarieorganisation, som de
sakkunniga föreslagit, har byggnadsstyrelsen beräknat till nybyggnads-, förändrings-
och reparationsarbeten vid de landstingsseminarier, som skulle
övertagas av staten, en kostnadssumma av 169,600 kronor samt för iordningställandet
av de ledigblivna seminarielokalerna i Strängnäs ett belopp
av 98,800 kronor. De sakkunniga ha dock ansett, att sistnämnda belopp
skulle kunna nedprutas med 33,000 kronor till 65,800 kronor, örn med inläggandet
av en ifrågasatt värmeledning finge anstå, åtminstone tills vidare.
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
21
Sedermera har byggnadsstyrelsen beräknat nybyggnads-, ändrings- och reparationsarbeten
vid folkskoleseminariet i Skara till ett belopp av 150,800
kronor. Komplettering av den lösa egendomen — rumsinventarier, undervisningsmateriel
och böcker skulle enligt skolöverstyrelsens förslag fordra
70,735 kronor. Sammanlagda kostnaderna skulle således enligt denna beräkning
uppgå till 456,935 kronor. Emellertid ha de sakkunniga ansett, att
komplettering av den lösa egendomen icke borde ske i någon större omfattning,
förrän en granskning ägt rum av det förråd, som kunde bliva
tillgängligt från de landstingsseminarier, vilka komme att nedläggas. Själva
ha de därför icke angivit någon totalsumma för engångskostnaderna.
Enligt skolöverstyrelsens förslag rörande den nya seminarieorganisationen
skulle kostnaderna för ändrings- och reparationsarbeten böra beräknas till
282,900 kronor och kostnaderna för komplettering av den lösa egendomen
till 82,085 kronor. Av sistnämnda summa skulle 9,520 kronor behövas till
rumsinventarier vid seminariet i Strängnäs, vadan allt det övriga för lös
egendom skulle falla på de landstingsseminarier, som staten enligt överstyrelsens
förslag skulle övertaga. Samtliga engångskostnader skulle enligt
överstyrelsens förslag uppgå till 364,985 kronor.
Med den seminarieorganisation jag föreslagit skulle engångskostnaderna
stanna vid en betydligt lägre summa. Då jag föreslagit, att alla småskoleseminarier
skulle inrymmas i statens egna byggnader, bortfalla alla förut
nämnda kostnader för iståndsättande av vissa landstingsseminarier, och
kvar stå endast kostnader för ändrings- och reparationsarbeten vid folkskoleseminarierna
i Strängnäs och Skara. Några sådana arbeten vid folkskoleseminarierna
i Landskrona och Kalmar torde nämligen icke vara behövliga.
Byggnadsstyrelsen har beräknat kostnaderna för nämnda arbeten i Strängnäs
till 98,800 kronor och i Skara till 150,800 kronor. _ I fråga om seminariet
i Strängnäs skulle emellertid kostnaderna enligt de sakkunnigas
mening kunna nedbringas till 65,800 kronor, och däri instämmer jag. Vad
beträffar folkskoleseminariet i Skara har skolöverstyrelsen ansett, att med
någon reduktion i ombyggnadsprogrammet de av byggnadsstyrelsen beräknade
kostnaderna skulle kunna nedbringas med 25,000 kronor, kanske
mera. Såsom bidrag till kostnaderna har Skaraborgs läns landsting
och Skara stad erbjudit sig att betala vardera 25,000 kronor under förutsättning
att ett statligt dubbelt småskoleseminarium inrättas i Skara
i stället för därvarande folkskoleseminarium, för den händelse detta nedlägges.
Statens bidrag till de ifrågavarande ändrings- och reparationsarbetena
skulle sålunda enligt överstyrelsens mening kunna stanna vid 75,000
kronor. Med anledning härav har jag från byggnadsstyrelsen inhämtat, att
en besparing av omkring 25,000 kronor i den ursprungligen beräknade kostnaden
kan vinnas, under förutsättning att vissa angivna modifikationer få
göras i arbetena. Jag finner sålunda intet hinder för att beräkna statens
bidrag till kostnaderna för ifrågavarande arbeten till 75,000 kronor.
Kostnaderna för ändrings- och reparationsarbeten skulle således upptagas
med följande belopp.
för folkskoleseminariet i Strängnäs.......... 65,800 kronor,
» » » Skara.............. 75,000 »
Härtill skulle komma:
för rumsinventarier i Strängnäs ............. 9,520 »
Summa 150,320 kronor.
22
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
I likhet med de sakkunniga och skolöverstyrelsen håller jag före, att de
ifrågavarande engångskostnaderna lämpligen kunna fördelas på flera år.
Då engångskostnaderna enligt skolöverstyrelsens förslag skulle uppgå till
364,985 kronor men enligt mitt förslag till endast 150,320 kronor, vinnes
sålunda enligt mitt förslag en besparing av 214,665 kronor, d. v. s. mer än
hälften av den summa, som enligt skolöverstyrelsens förslag skulle vara
erforderlig. Ännu billigare ställer sig mitt förslag i jämförelse med de sakkunnigas,
enligt vilket engångskostnaderna skulle uppgå till 456,935 kronor.
Vad sedan angår årsomkostnaderna hade skolöverstyrelsen redan år 1927
verkställt i detalj gående beräkningar, vilka intagits i de sakkunnigas betänkande
å sid. 102—105. Mot dessa hade varken de sakkunniga eller statskontoret
haft något att invända. Samma beräkningar har överstyrelsen nu
följt i sin senaste utredning.
Beträffande lärarpersonalen vid statens småskoleseminarier i Haparanda
och Lycksele har överstyrelsen sålunda utgått ifrån att ingen ändring skulle
göras i nuvarande avlöningsförhållanden. I fråga örn avlöning åt rektorerna
vid de nya statsseminarierna har överstyrelsen däremot räknat med
att den vid dubbelseminarierna skulle utgå med samma belopp som åt rektorerna
vid seminarierna i Haparanda och Lycksele, således med, utom
bostad eller ersättning därför, för manlig rektor 4,900 kronor och för kvinnlig
rektor 4,300 kronor, samt vid enkelseminarierna i enlighet med bestämmelserna
i Kungl. Maj:ts brev till statskontoret den 18 juni 1927 angående
avlöningsförmåner åt lärarpersonalen vid statens småskoleseminarium i Hagaström,
alltså med, utom bostad eller ersättning därför, för manlig rektor
4,400 kronor och för kvinnlig rektor 3,800 kronor. Till dessa nu nämnda fasta
avlöningsbelopp skulle kunna komma tre ålderstillägg å 400 kronor för
manlig och 300 kronor för kvinnlig rektor. Lärarna i övrigt skulle avlönas
i enlighet med nu gällande avlöningsbestämmelser för lärarpersonalen vid
landstingsseminarierna, således ordinarie manlig ämnes- eller övningsskollärare
med 3,400 kronor och ordinarie kvinnlig ämnes- eller övningsskollärare
med 2,800 kronor, vartill skulle kunna komma tre ålderstillägg å 400
kronor för manlig och 300 kronor för kvinnlig lärare. För åtnjutande av
förenämnda avlöningsförmåner vid de nya statsseminarierna bör enligt överstyrelsens
mening gälla samma villkor och bestämmelser, som i sådant avseende
äro stadgade för lärarpersonalen i Haparanda och Lycksele. Vidare
anser överstyrelsen, att tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg böra utgå
efter samma grunder, som gälla för statens småskoleseminarier i Haparanda
och Lycksele.
I samtliga nu anförda punkter rörande avlöningsförhållandena kan jag
ansluta mig till skolöverstyrelsens mening. Särskilt finner jag lämpligt, att
rektorerna vid de nya statsseminarierna erhålla en bestämd lön med de belopp,
som föreslagits, och icke ett särskilt rektorsarvode samt att tillfällig
löneförbättring och dyrtidstillägg få vid nämnda seminarier utgå efter samma
grunder, som nu gälla vid statsseminarierna i Haparanda, Murjek och Lycksele.
Enligt de sakkunnigas förslag till ny seminarieorganisation skulle årsomkostnaderna
för denna uppgå till 605,970 kronor, tillfällig löneförbättring
och dyrtidstillägg dock ej inräknade. Statens omkostnader för budgetåret
1930/1931 beräknades av seminariesakkunniga till 585,500 kronor.
Beräknas de kommunala utgifterna till 226,525 kronor — år 1925 uppgingo
de till 226,524 kronor — blir summan av alla nuvarande årsomkostnader
812,025 kronor. Årsomkostnaderna för den av de sakkunniga
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
23
föreslagna organisationen skulle således innebära en total besparing av
206,055 kronor om året.
Med utgångspunkt från de av skolöverstyrelsen föreslagna avlöningsbeloppen,
tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg icke heller här inräknade,
och med hänsyn tagen jämväl till erforderliga arvoden åt timlärare, vikarier
m. fl. ävensom till behövlig materiel, till ved och ljus m. m. har skolöverstyrelsen
lämnat en översikt över de beräknade årliga driftkostnaderna,
vilka skulle föranledas av den utav överstyrelsen föreslagna seminarieorganisationen.
Enligt denna översikt skulle utgiftsstaterna för småskoleseminarierna,
örn man utgår ifrån att manlig rektor är anställd vid alla seminarier
och beträffande avlöningarna åt rektorer och ordinarie lärare räknar
endast med grundlöner, uppgå till sammanlagt 404,750 kronor. Härtill
skulle komma ålderstillägg med 44,200 kronor och elevstipendier med 142,200
kronor. Totalomkostnaderna skulle sålunda bliva 591,150 kronor. Då statsutgifter
och kommunala utgifter för den nuvarande organisationen av skolöverstyrelsen
beräknats till 820,289 kronor, skulle ett fullständigt genomförande
av överstyrelsens plan för den nya organisationen medföra en årlig
total besparing av minst 229,139 kronor.
Vad vidkommer årsomkostnaderna, sådana de skulle ställa sig enligt den
av mig förordade nya seminarieorganisationen, utgår jag från skolöverstyrelsens
nyssberörda beräkningar. Med tillämpning av dessa på mitt organisationsförslag,
varvid tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg således icke
äro inräknade, skulle utgiftsstaterna för seminarierna bliva följande:
1.
2.
3.
4.
5.
6.
Seminarier
Grundlön
Kronor
Timlärare
och vikarier
Kronor
Övriga
arvoden
Kronor
Utgifter till
materiell,
ved och ljus
m. m.
Kronor
Summa
Kronor
Dubbelseminarier:
Strängnäs.............
25,100
10,915
1,425
11,500
48,940
Landskrona............
25,100
10,915
1,425
11,500
48,940
Skara................
25,100
10,915
1,425
11,500
48,940
Falun................
25,100
10,915
1,425
11,500
48,940
Enkelseminarier:
Kalmar...............
16,200
4,150
850
7,750
28,950
Lycksele..............
22,000
5,150
850
8,500
36,500
Haparanda.............
20,200
5,150
850
10,500
36,700
Summa
158,800
58,110
8,250
72,750
297,910
Härtill komma ålderstillägg och elevstipendier. Liksom skolöverstyrelsen
räknar jag med att samtliga lärare befinna sig i tredje lönegraden. Beloppet
för ålderstillägg skulle då, efter en beräkning av 5,200 kronor för varje
dubbelseminarium och 3,400 kronor för varje enkelseminarium med undantag
av seminariet i Lycksele, där ålderstilläggen böra beräknas till 4,700
kronor, uppgå till 32,300 kronor. I fråga om stipendier åt seminariernas
elever följer jag, liksom skolöverstyrelsen gjort, nuvarande beräkningsgrunder.
24
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
Till sådana stipendier har skolöverstyrelsen beräknat 10,000 kronor för varje
dubbelseminarium och 5,000 kronor för varje enkelseminarium. Då emellertid
särskilda bestämmelser gälla för seminarierna i Lycksele och Haparanda,
enligt vilka stipendierna vid dessa seminarier utgått med 67,200
kronor, skulle till stipendier erfordras ett belopp av sammanlagt 112,200
kronor. I detta sammanhang anser jag mig böra erinra om de anslag till
trädgårdarnas underhåll och skötsel (inklusive avlöning till trädgårdsbiträde),
vilka för närvarande utgå vid folkskoleseminarierna i Strängnäs, Kalmar,
Landskrona och Skara och vilka synas böra utgå även för det fall, att dessa
folkskoleseminarier utbytas mot småskoleseminarier. Sagda anslag utgöra
för seminariet i Strängnäs 3,200 kronor, i Kalmar 3,600 kronor, i Landskrona
3,500 kronor och i Skara 2,600 kronor; tillhopa 12,900 kronor.
Samtliga årsomkostnader för den av mig föreslagna seminarieorganisationen
skulle sålunda uppgå till 455,310 kronor. Då överstyrelsen, såsom förut
nämnts, beräknat årsomkostnaderna för den nuvarande organisationen till
820,289 kronor, skulle således mitt förslag medföra en total årlig besparing
av 364,979 kronor.
I jämförelse med nuvarande totala årsomkostnader för småskollärarutbildningen
skulle enligt de tre nu föreliggande förslagen vinnas följande
totalbesparing:
Enligt de sakkunnigas förslag.......kronor 206,055: —,
» skolöverstyrelsens förslag..... » 229,039: —,
» mitt förslag............... » 364,979: —.
Vad slutligen beträffar frågan örn lärarna vid de nedlagda seminarierna
och därmed sammanhängande avlönings-, statsbidrags- och pensionsspörsmål
bör denna fråga tydligen bringas till slutgiltig lösning i samband med den
nya seminarieorganisationens genomförande. Jag upprepar här vad jag i
sådant avseende yttrade i proposition nr 212 till 1931 års riksdag, och vid
vilket jag fortfarande håller fast:
»Det gäller till en början att skilja mellan frågan örn avlöning och frågan
örn statsbidrag till lärarna vid nedlagda landstingsseminarier. Dessa
lärare komma på landstingens indragningsstat, och avlöningsfrågan utgör
sålunda ett mellanhavande mellan vederbörande lärare och seminariets huvudman,
landstinget. Då en lärare på sådan indragningsstat erhåller annan
ordinarie befattning, blir landstinget givetvis löst från alla förpliktelser gent
emot läraren. Men så länge ordinarie lärare kvarstår på indragningsstaten,
dit han överförts utan eget förvållande, äger han givetvis att uppbära alla
de avlöningsförmåner — såväl grundlön och ålderstillägg, tillfällig löneförbättring
och dyrtidstillägg som eventuellt kommunala tillägg utöver de författningsenliga
förmånerna -— på vilka han gent emot landstinget kan göra
rättsligt grundade anspråk gällande på grund av anställningsvillkoren
och med den ordinarie befattningen överhuvud sammanhängande omständigheter.
Det torde därför icke förhålla sig så, att riksdagen utan vidare kan besluta
i vad mån vederbörande befattningshavare skall få behålla sina avlöningsförmåner
såsom ordinarie lärare. Vad riksdagen däremot torde hava
att besluta örn är, i vad mån staten bör hjälpa landstingen med bidrag till
ifrågavarande avlöning. Jag kan icke finna annat, än att den princip riksdagen
i sådant hänseende följt under de senare åren, då det gällt att provisoriskt
ordna denna fråga, är den riktiga, nämligen att statsbidrag utgår
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
25
till landstinget med belopp motsvarande samtliga författningsenliga löneförmåner,
innefattande sålunda även provisorisk avlöningsförbättring och dyrtidstillägg.
Däremot synes mig staten icke böra lämna bidrag till sådana
lönetillägg, vilka landstingen må hava tillförsäkrat lärarna utöver de författningsenligt
bestämda och vilka lärarna eventuellt kunna göra rättsligt
anspråk på att få behålla även efter seminariets nedläggande.
Att de ordinarie lärarna på indragningsstat skola få bibehålla sin pensionsrätt
i statens pensionsanstalt, därom synas inga meningsskiljaktigheter
hava varit rådande. Starka billighetsskäl synas mig också tala för det av
de sakkunniga framlagda samt av skolöverstyrelsen, statens pensionsanstalt
och statskontoret understödda förslaget, att rektor vid nedlagt småskoleseminarium,
då han räknar minst 10 tjänstår såsom rektor, må bibehållas
vid rätten till rektorspensionen.»
Då jag således tillstyrkte bifall till sistnämnda förslag, förutsätter jag såsom
självfallet, att statens pensionsanstalt skall höras, innan frågan örn rätt för
en rektor, som gjort ansökning örn bibehållande av rektorspensionen, avgöres
av Kungl. Majit.
Det nu anförda avsåg emellertid endast landstingsseminariernas lärare.
Då det nu ifrågasättes, att även statsseminarierna i Murjek och Hagaström
skulle nedläggas, blir det givetvis, under förutsättning att riksdagen lämnar
sitt medgivande till nedläggandet, staten, som får ansvara för ledigbliven
lärares vid dessa seminarier avlöning och pensionsavgifter. Visserligen hava
dessa lärare skyldighet att låta sig förflyttas till andra befattningar inom undervisningsväsendet,
men den möjligheten föreligger, att sådan förflyttning icke
kan äga rum omedelbart efter det deras tjänster blivit indragna. Det oaktat äga
de flesta av dem rätt att uppbära samtliga sina författningsenliga löneförmåner,
inklusive tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg, och att behålla
sin nuvarande pensionsrätt. Det torde då vara lämpligast, att utgifterna för
deras avlöning och pensionering utgå från samma anslag, från vilket statsbidragen
till avlöning åt de vid landstingsseminarierna ledigblivna lärarna
utgå, och att de således behandlas lika med dem, som vid landstingsseminarierna
uppföras på indragningsstat. Det sistnämnda får givetvis icke
hindra deras förflyttning till andra befattningar, när sådana kunna erbjuda
sig. Frågan blir dock icke aktuell förrän budgetåret 1933/1934.
De sakkunniga hava ansett det omöjligt att för närvarande beräkna kostnaderna
för de lärare, som skulle uppföras på indragningsstat. Däri instämmer
jag. De sakkunniga hava dock funnit sig kunna föreslå, att anslaget
till lärarlönerna, tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg oberäknade,
under det första året efter det den statliga seminarieorganisationen trätt i kraft
skulle förslagsvis sättas till 100,000 kronor. Häremot har skolöverstyrelsen
icke haft något annat att anmärka, än att utgifterna i fråga borde ur budgetär
synpunkt tills vidare bestridas ur förslagsanslaget till »understöd åt
småskoieseminarier». Mot de sakkunnigas approximativa beräkning av utgiftsbeloppet
och överstyrelsens nyssberörda förslag har jag intet att invända.
Huru statsbidragen till läraravlöningar vid dc nedlagda landstingsseminarierna
och utgifterna för läraravlöningarna vid de nedlagda statsseminarierna
skulle ställa sig enligt mitt förslag till ny seminarieorganisation framgår av
följande beräkning.
Vid seminariet i Murjek finnas 4 ordinarie lärare. Seminariet i Hagaström,
som hålles på extra stat, har utom rektor, som innehar ordinarie
adjunktsbefattning i Västerås och kan återgå till denna, 4 lärare, som samt
-
26
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
E. Den nya
seminarieorganisationens
genomförande.
liga äro flyttningsskyldiga. En av dessa, Kerstin Alfving, som är ordinarie
småskollärarinna i Valbo skoldistrikt och som har endast 6 år kvar till
pensionsåldern, blir oförhindrad att återgå till sin ordinarie befattning, men
då hon under en lång följd av år tjänstgjort vid seminariet, synes mig
billigheten kräva, att hon, såsom skolöverstyrelsen föreslagit, dels från förutnämnda
indragningsstat erhåller en lönefyllnad såsom kompensation för
den mindre avlöningen vid småskolan, dels ock att hon efter seminariets
nedläggande får stå kvar i statens pensionsanstalt med det högre pensionsunderlag,
som tillkommer henne såsom seminarielärarinna. Vad angår
en annan lärarinna vid samma seminarium, Elna Sidvall, vilken har 9 år
kvar till uppnådd pensionsålder, har överstyrelsen föreslagit, att hon skulle
likställas med ordinarie lärarinna vid nedlagt landstingsseminarium. Det
sistnämnda synes mig vara självfallet beträffande såväl henne som en tredje
lärarinna, emedan de icke innehava några ordinarie lärarbefattningar att
lita till. Den fjärde läraren vid seminariet blir pensionsberättigad år 1932.
Under sådana förhållanden skulle av samtliga lärare vid seminarierna i Murjek
och Hagaström 6 komma att uppföras på indragningsstat.
En av f. d. rektor Wockatz gjord framställning örn företrädesrätt för
den nuvarande rektorn vid seminariet i Hagaström till annan rektorsbefattning
vid småskoleseminarium kan jag icke förorda. Icke heller kan jag i
detta sammanhang tillstyrka en av Wockatz gjord hemställan angående
pension åt vaktmästaren vid samma seminarium och hans hustru.
För närvarande finnas 6 lärare med full tjänstgöring vid vartdera seminariet
i Lycksele och Haparanda, rektorerna inräknade. Jag förutsätter, att
dessa lärare fortfarande stå kvar å sina tjänster. Utgår jag vidare från
skolöverstyrelsens av de sakkunniga biträdda beräkning, att 8 ordinarie lärartjänster
skulle vara erforderliga vid ett vart av de nya dubbelseminarierna
och 5 sådana tjänster vid varje enkelseminarium, skulle för de av
mig föreslagna 4 dubbelseminarierna och ett enkelseminarium i Kalmar
krävas tillhopa 37 ordinarie lärartjänster. För besättande av dessa tjänster
finnas att tillgå 48 lärare vid landstingsseminarierna, vartill kunna läggas
4 vid seminariet i Murjek och 2 vid seminariet i Hagaström. Antager man,
att av dessa 54 lärare 37 överföras till de nya seminarierna, återstå 17, som
skulle uppföras på indragningsstat. På sådan stat äro redan 20 lärare uppförda.
Hela antalet lärare på indragningsstat skulle således bliva 37. Men
örn den nya organisationen, såsom skolöverstyrelsen beräknat, tänkes genomförd
tidigast 1936, lia enligt de sakkunniga 7 av de 37 lärarna på indragningsstat
vid den tiden uppnått pensionsåldern, och endast 30 lärare på
indragningsstat återstå. Nu ha de sakkunniga beräknat, att det första årets
kostnader för 47 lärare på indragningsstat skulle med hänsyn till de lönegrader,
i vilka dessa lärare befinna sig, belöpa sig till 171,500 kronor,
oberäknat utgifter för tillfällig löneförbättring, dyrtidstillägg och pensionsavgifter.
I medeltal utgör detta ungefär 3,670 kronor per lärare. För 30
lärare skulle då ifrågavarande kostnader uppgå till 110,100 kronor. Detta
belopp skulle således utgöra det förslagsanslag, som med den av mig föreslagna
seminarieorganisationen skulle behöva uppföras i riksstaten för det
första året till avlöning åt lärare på indragningsstat.
Slutligen har departementschefen (sid. 126—131 i statsrådsprotokollet) till
behandling upptagit frågan örn den nya seminarieorganisationens genomförande.
Efter redogörelse för skolöverstyrelsens förslag i denna del, har
departementschefen för egen del anfört huvudsakligen följande:
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
27
Som synes har skolöverstyrelsen föreslagit en övergångstid, som skulle
sträcka sig till slutet av vårterminen 1936, då alla de landstingsseminarier,
vilka enligt överstyrelsens förslag icke skulle övertagas av staten, skulle vara
nedlagda. Som skäl för en sådan övergångstid har överstyrelsen huvudsakligen
åberopat dels det nuvarande överskottet av lärarinnor, vilket av överstyrelsen
beräknats kunna vara absorberat inom småskolorna under året
näst efter nämnda tid, dels det ringa behovet av nya lärarkrafter nu och
under de allra närmast kommande åren, oavsett den nu befintliga tillgången
på lärarinnor, dels ock den omständigheten, att de folkskoleseminarier, vilkas
lokaler skola tagas i bruk för småskollärarutbildning, först måste i viss
utsträckning avveckla sin nuvarande verksamhet. Dessa skäl finner jag
hållbara även ur synpunkten av mitt eget förslag rörande den nya seminarieorganisationen.
Andare har överstyrelsen tydligt angivit sin plan för vissa nuvarande
seminariers avveckling och nya statsseminariers inträde i den nya av överstyrelsen
föreslagna seminarieorganisationen. Denna plan kan jag med hänsyn
till den organisation, som jag föreslagit, godtaga i vad den avser intagningen
av elever till och med år 1932 och utexamineringen till och med
år 1934 samt den därmed i samband stående avvecklingen av angivna
seminarier, dock med undantag därav, att enligt min mening 28 elever böra
redan år 1932 intagas i vartdera av seminarierna i Lycksele och Haparanda.
Vad beträffar elevintagningen åren 1933—1935 och utexamineringen åren
1935—1937 samt avvecklingen av återstående landstingsseminarier synas
mig, med hänsyn till den av mig förordade seminarieorganisationen, följande
avvikelser från skolöverstyrelsens plan böra göras.
Enligt min mening böra alla i verksamhet varande seminarier från och
med år 1933 intaga 28 elever i varje undervisningsavdelning.
För att produktionen av lärarinnor icke må bliva för stor, synes vara
nödvändigt, att två seminarier nedläggas med utgången av vårterminen
1934. Skolöverstyrelsen har menat, att seminariet i Göteborg skulle eventuellt
kunna därtill komma i fråga, och jag anser, att detta seminarium då
bör indragas. Det andra seminariet, som vid nämnda tid synes lämpligen kunna
nedläggas, är landstingsseminariet i Linköping, detta särskilt med hänsyn därtill,
att det nya statsseminariet i Strängnäs är avsett att 1933 börja sin
verksamhet som dubbelseminarium och således skulle kunna år 1935 utexaminera
56 elever. Seminarierna i Göteborg och Linköping skulle då icke
intaga nya elever år 1933. Vad beträffar seminariet i Strängnäs synas visserligen
de behövliga ändrings- och reparationsarbeten i seminariebyggnaden,
vilka i det föregående omförmälts och vilka tänkts bliva verkställda under
budgetåret 1932/1933, icke kunna komma till utförande under sagda år,
emedan medel för ändamålet icke upptagits i samma års riksstat, men med
den kännedom jag har örn den nuvarande seminariebyggnaden i Strängnäs
anser jag, att det nya småskoleseminariet ändå kan sättas i gång med början
av läsåret 1933/1934 och att ändrings- och reparationsarbetena kunna
påbörjas ett år senare än som ursprungligen varit tänkt.
Landstingsseminarierna i Kalmar, Skara och Falun skulle komma att
nedläggas med utgången av vårterminen 1935, emedan de nya statsseminarierna
i Kalmar, Skara och Falun äro avsedda att — liksom småskoleseminariet
i Landskrona — börja sin verksamhet 1934. Nämnda landstingsseminarier
skulle således icke intaga nya elever 1934.
Återstå 3 landstingsseminarier, nämligen i Lund, Kristinehamn och Härnö
-
28
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
sand. Dessa skulle komma att indragas med vårterminens slut 1936 och
således upphöra med elevintagning 1935. Med elevintagningen sistnämnda
år skulle alltså hela den nya seminarieorganisationen vara färdigbildad och
med utexamineringen 1936 alla landstingsseminarier avvecklade.
De avvikelser från skolöverstyrelsens framlagda plan rörande den nya
seminarieorganisationens genomförande, vilka jag nu förordat, framgå mera
åskådligt av en översikt, som jag låtit utarbeta.
Seminarium
Intagning.
Antal
avdeln.
1933
Examen
1935
Intagning.
Antal
avdeln.
1934
Examen
1936
Intagning.
Antal
avdeln.
1935
Examen
1937
Landstingsseminarier:
Kalmar............
1
28
—
—
—
—
Skara.............
1
28
—
—
—
—
Falun.............
1
28
—
—
—
—
Lund.............
1
28
1
28
—
—
Kristinehamn........
1
28
1
28
—
—
Härnösand..........
1
28
1
28
—
—
Nya statsseminarier:
Strängnäs..........
2
56
2
56
2
56
Kalmar............
—
—
1
28
1
28
Landskrona .........
—
—
1
28
2
56
Skara .............
—
—
1
28
2
56
Falun.............
—
—
1
28
2
56
Lycksele...........
(32) 1
28
(33) 1
28
1
28
Haparanda..........
(32) 1
28
(33) 1
28
1
28
Elever............
280
308
308
Avdelningar.........
10
11
11
Seminarier..........
9
10
7
Beräknat behov.......
348
402
Brist.............
68
94
Med den utexaminering under åren 1933—1936, som skolöverstyrelsen
beräknat, skulle under nämnda år uppstå en brist på nyutexaminerade lärarinnor
av respektive 179, 125, 93 och 82 eller tillhopa 479. Denna brist
skulle täckas genom tillgängliga reserver av arbetslösa lärarinnor, friligt,
mitt förslag skulle bristen under samma år bliva respektive 179, 125, 68
och 94; tillhopa 466. Skillnaden mellan överstyrelsens och mitt förslag
utgör således endast 13 lärarinnor, ett antal, som icke torde hava någon
praktisk betydelse.
Slutligen har skolöverstyrelsen på anförda skäl uttalat sig för att småskollärarutbildningens
förstatligande måste ske på en gång från början av
budgetåret 1933/1934. Häremot har jag intet att invända. Detta innebär
givetvis, att staten från och med nämnda budgetår skulle övertaga kostnaderna
för all småskollärarutbildning. Under viss övergångstid skulle alltså
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
29
staten såsom huvudman svara för småskollärarutbildningen vid seminarierna
i Kalmar, Skara, Falun, Lund, Kristinehamn och Härnösand, ehuru dessa
seminarier allt fortfarande befinna sig i vederbörande landstings ägo och
lärarpersonalen är i landstingens tjänst. För att ordna dessa mellanhavanden
mellan staten och vederbörande landsting synes vara lämpligt att särskilda
avtal upprättas, vilka för att bliva gällande böra vara godkända av Kungl.
Maj:t.
II. Folkskoleseminarierna.
Innan departementschefen ingått på de sakkunnigas och skolöverstyrelsens
förslag rörande folkskoleseminariernas omorganisation, har han (sid. 132—
165 i statsrådsprotokollet) till övervägande upptagit några frågor, som skolöverstyrelsen
under rubriken »Allmänna synpunkter» framfört i sin senaste
utredning och på vilkas avgörande i ena eller andra riktningen den nya
organisationen för folkskollärarutbildningen kommer att bero. Dessa frågor
avse: 1) folkskollärarutbildningens förläggande till universiteten, 2) fordringarna
för inträde vid folkskoleseminarierna, 3) seminariernas rekrytering från
landsbygden och femårig utbildningskurs, 4) utbildning av studenter till
folkskollärare, 5) småskollärarinnors utbildning till folkskollärarinnor.
Efter en redogörelse för de i dessa hänseenden verkställda utredningarna
och framkomna förslagen, beträffande vilken redogörelse utskottet tillåter
sig hänvisa till statsrådsprotokollet, har departementschefen för egen del
anfört huvudsakligen följande:
Vad beträffar frågan örn folkskolekårens rekrytering med enbart studenter
och den egentliga folkskollärarutbildningens förläggande till universitet eller
särskilda högskolor har skolöverstyrelsen omförmält, att en sådan anordning
genomförts i vissa av det tyska rikets delstater. Att så förhåller sig är mig
ingalunda obekant, och omöjligt är ju icke, att en motsvarande anordning
framdeles kan komma att på allvar ifrågasättas även för vårt land. Säkert
är dock, att frågan därom ännu icke hos oss föreligger i ett sådant skick,
att den här kan bliva föremål för något mera ingående övervägande. Jag
delar således skolöverstyrelsens uppfattning, att frågan icke är aktuell.
Då det alltså för närvarande gäller att få till stånd en omorganisation
av de nuvarande seminarierna, måste givetvis även spörsmålet örn
de fyraåriga folkskoleseminariernas inträdesforäring ar komma i betraktande.
Fråga är, huruvida ett samband mellan seminariet och det allmänna
skolväsendet skulle i förevarande avseende lämpligen kunna åstadkommas.
Redan år 1911 upptog folkundervisningskommittén den frågan
till behandling, huruvida avlagd realskolexamen skulle kunna uppställas såsom
inträdesvillkor vid folkskoleseminarierna. För det dåvarande fann kommittén
ett sådant krav icke lämpligt, men kommittén uttalade den meningen,
att man i framtiden kunde komma att i väsentlig utsträckning grunda seminariet
på realskolan och detta i den mån den kommunala mellanskolan
kunde vinna utveckling och därmed tillfällen i ökat mått beredas ungdom
ur de bredare folklagren att erhålla den skolbildning, som vitsordas i realskolexamen.
En sådan utveckling har nu ägt rum, och skolöverstyrelsen
har i tabellform påvisat, vilket stort inflytande denna utveckling redan haft
k. Allmänna
synpunkter.
30
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
på seminariernas elevrekrytering, samt till följd därav ifrågasatt, örn icke
tiden nu kunde vara inne, då frågan om förhållandet mellan folkskoleseminarium
och realskola borde upptagas till förnyad omprövning. Den tiden
är enligt min mening inne, och rätta tillfället för frågans avgörande synes
mig vara just nu i sammanhang med den större frågan örn seminariernas
omorganisation.
För närvarande gå fordringarna för inträde i det fyraåriga seminariet icke
utöver de kunskaper, som kunna förvärvas i en folkskola litt. A, utom i
historia och geografi, i vilka ämnen fordras kunskaper i huvudsak till den
omfattning, som meddelas i realskolans fem lägre klasser. Med hänsyn dels
till de vidgade möjligheter, som numera finnas för realexamens avläggande,
dels till den omständigheten, på vilken skolöverstyrelsen fäst uppmärksamheten,
att ett stort antal av de intagna eleverna numera komma till seminariet
med avlagd realexamen eller i fråga örn vissa av de kvinnliga eleverna
med förvärvad normalskolekompetens — under åren 1926—1930 i
medeltal 35,6 procent — anser jag, att inträdesfordringarna kunna och böra
höjas till det mått av kunskaper, som realexamen är avsedd att garantera,
dock med visst undantag, som jag genast skall nämna. Utan tvivel har
överstyrelsen rätt däri, att en sådan anordning icke bör vidtagas, varigenom
utpräglat studiebegåvade ynglingar och flickor med särskilt god utrustning
för lärarkallet, vilka hava sina hem i mera avlägset liggande
bygder, praktiskt taget, utestängas från inträde vid folkskoleseminarium.
Inträdesfordringarna böra därför enligt min mening fastställas till avlagd
realexamen eller för inträdessökande, som icke avlagt realexamen, till kunskaper,
vilka motsvara dem, som intygas genom realexamen, dock att
fordringarna må begränsas till vitsord i allenast ett levande språk. Genom
det sistnämnda alternativet möjliggöres för ungdom från nyssnämnda avlägsna
bygder att i hemmet, eventuellt genom någon närboende lärares hjälp, tillägna
sig de kunskaper, som fordras för inträde vid seminariet. Höjas inträdesfordringarna
på sätt jag nu föreslagit, skulle därigenom vinnas, dels
att arbetet vid det fyraåriga seminariet kunde bliva mindre forcerat, dels ock
att en förstärkt lärarutbildning kunde komma till stånd. Det sistnämnda
synes mig vara av behovet påkallat, särskilt med hänsyn till den starka
och snabba pedagogiska utveckling, som i vår tid försiggår i andra delar
av världen. Skolöverstyrelsen har visserligen ansett, att en särskild utredning
av nu förevarande spörsmål borde åvägabringas, men en sådan synes
mig icke erforderlig. De kommunala mellanskolorna och realskolorna hava
nu vunnit en så vidsträckt utbredning över hela vårt land, och de äro av
allmänheten så väl kända, att det numera ur dessa synpunkter icke behöver
möta något hinder att fastslå inträdesfordringarna vid de fyraåriga seminarierna
till det kunskapsmått jag ovan angivit. Och vad angår seminarierna
har överstyrelsen själv konstaterat, att nämnda inträdesfordringar skulle för
dem medföra vissa angivna fördelar. Vad som däremot, under förutsättning
att mitt förslag vinner godkännande, sedermera kräver utredning är
frågan örn en ny undervisningsplan samt om behövliga ändringar i gällande
seminariestadga. Men det bör tydligen ankomma på skolöverstyrelsen att
efter ett eventuellt riksdagens beslut i ämnet verkställa denna utredning och
till Kungl. Majit inkomma med förslag i sådana avseenden. Skulle därvid
visa sig, att de nya seminarierna med avseende på det kunskapsmått de
komma att meddela mera än nu närmade sig hän mot likvärdighet med
någon av de nuvarande gymnasielinjerna, skulle också frågan om folkskol
-
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
31
lärares tillträde till universitet eller högskola för fortsatt vetenskaplig utbildning
lättare kunna vinna sin lösning. Denna fråga framlade centralstyrelsen
för Sveriges allmänna folkskollärarförening för Kungl. Majit redan 1911.
Den har sedermera varit föremål för vederbörande myndigheters yttranden,
och skolkommissionen avgav i sitt betänkande VI den 27 april 1923 utredning
och förslag i ämnet. För min del anser jag, att sagda fråga bör
komma till ett avgörande, så fort möjlighet därtill förefinnes.
Beträffande önskvärdheten av seminariernas rekrytering med ungdom från
den rena landsbygden, även från avlägset liggande bygder, hyser jag samma
mening som skolöverstyrelsen och har redan i det föregående angivit detta.
Men när överstyrelsen för underlättande av sådan rekrytering visserligen
icke nu påyrkat men dock uttalat sig för inrättande av femåriga seminarier
för sagda ungdom och för bibehållande av nuvarande inträdesfordringar vid
dessa, kan jag icke biträda överstyrelsens mening. Dels finner jag icke
lämpligt att anordna så många olikartade seminarielinjer, som då skulle
uppkomma, dels skulle, såvitt jag kan se, utbildningen icke bliva billigare
för eleverna men alldeles givet dyrare för staten.
Rörande de hittillsvarande studentkurserna har skolöverstyrelsen vitsordat,
att folkskolan genom dessa kurser erhållit ett tillskott av goda krafter,
vilka utfört ett samvetsgrant och förtjänstfullt arbete i dess tjänst. Med
hänsyn till dels denna omständighet, dels det stora antal studenter, som
under de senaste åren anmält sig till inträde i nämnda kurser, dels ock det
för staten ekonomiskt fördelaktiga uti anordnandet av studentkurser instämmer
jag i skolöverstyrelsens uttalade önskemål, att studentkurserna
på ett fastare sätt inordnas i seminarieorganisationen. Jag återkommer i
det följande till frågan örn den omfattning, i vilken ett sådant inordnande
bör ske. Med det nu nämnda viii jag dock i likhet med de sakkunniga
icke hava tillmätt den synpunkten, att studentkurser skulle upprättas för
att bereda möjlighet till försörjning för arbetslösa studenter, något berättigande.
I sammanhang med frågan örn studentkursernas fastare anordnande
i seminariesystemet har skolöverstyrelsen föreslagit, att studentkurs
skulle utsträckas till att omfatta två år. Jag hänvisar till den utförliga,
i detalj gående motivering, som överstyrelsen anfört för detta sitt förslag.
I denna grundliga motivering har överstyrelsen förebragt så tungt
vägande skäl för sin ståndpunkt, att de enligt min mening icke kunna underkännas.
För egen del vill jag således livligt förorda, att studentkurserna
göras tvååriga. Vinner detta förslag bifall, måste givetvis ny undervisningsplan
utarbetas och nya författningsbestämmelser rörande dessa kurser komma
till stånd.
I frågan om småskollärarinnors utbildning till folkskollärarinnor hava de
sakkunniga förordat, att försök anställes med en tvåårig kurs, att inträdesfordringarna
för denna kurs fastställas till huvudsaklig likhet med de av
skolöverstyrelsen föreslagna samt att kursen förlägges till Falun. Skolöverstyrelsen
bär likaledes förordat upprättande av en tvåårig kurs i Falun. För
tillträde till denna kurs skulle fordras kvalificerade betyg från småskoleseminarium,
ganska omfattande självstudier i sådana ämnen, som av de inträdessökande
kunnat studeras på egen hand, samt lärarerfarenhet, som förvärvats
genom egen självständig lärarverksamhet.
Vid avgivande av dessa förslag ha de sakkunniga och skolöverstyrelsen
utgått ifrån att de fyraåriga seminariernas inträdesfordringar och lärokurser
skulle förbliva oförändrade. Jag har däremot, såsom synes av det föregå
-
32
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
B. Folkskollärarbehovet.
ende, avsett ett höjande av inträdesfordringarna, varav skulle kunna följa
bland annat även ett höjande av lärokurserna. Under sådana förhållanden
ställer sig saken helt annorlunda. Jag vill genast tillkännagiva, att jag,
trots de angivna villkoren för tillträde till den föreslagna tvååriga kursen för
småskollärarinnor, icke alls är övertygad om möjligheten att genom en sådan
kurs nå fram till en folkskollärarutbildning, som blir likvärdig med den,
vilken enligt mitt förslag skulle meddelas vid ett fyraårigt folkskoleseminarium
eller en tvåårig studentkurs. Tvärtom synes det mig redan a priori vara
klart, att en sådan likvärdighet icke kan uppnås på det av de sakkunniga
och skolöverstyrelsen angivna sättet. Man får nämligen icke förbise, att
eleverna vid ett tvåårigt småskoleseminarium utbildas till småskollärarinnor
och att de därför måste ägna en ansenlig del av sin tid åt speciellt sådant
arbete, som kräves för deras verksamhet i småskolor. Redan detta innebär
för dem, vilka sedermera vilja utbildas till folkskollärarinnor, en tidsförlust,
som föranleder en avsevärd brist hos dem vid jämförelse med de elever,
vilka genomgått de två första klasserna vid ett folkskoleseminarium. Huru
de då komma att stå tillbaka i förhållande till sistnämnda elever framstår
kanske klarast, örn man besinnar, att utbildningsarbetet i nyssberörda två
klasser är i huvudsak direkt inriktat på verksamheten i en folkskola. Att
vad de sålunda gått förlustiga örn skulle annat än i undantagsfall kunna
ersättas genom studier på egen hand i vissa ämnen torde ligga utanför
möjlighetens gräns. Även om det medgives, att den allmänbildning och
undervisningsskicklighet, som de förvärvat vid ett småskoleseminarium
och under några års tjänstgöring i småskola, i viss mån kan komma dem
till godo vid en fortsatt utbildning till folkskollärarinnor, synas de dock
komma att stå ansenligt tillbaka i jämförelse med dem, som genomgått de
två första klasserna av ett folkskoleseminarium. Men örn så är, kommer
också hela deras folkskollärarutbildning att bliva mindervärdig.
Med det nu anförda vill jag ingalunda hava sagt, att icke småskollärarinnor
böra beredas tillfälle att utbildas till folkskollärarinnor. Tvärtom
delar jag riksdagens, de sakkunnigas och skolöverstyrelsens uttalade mening,
att så bör ske, och jag anser, att en särskild kurs för sådant ändamål bör
snarast möjligt inrättas. Men frågan härom synes mig med nödvändighet
kräva ytterligare utredning, sedan riksdagen fattat beslut angående de nya
folkskoleseminariernas organisation. Vid en sådan utredning måste tydligen
hänsyn tagas till sagda riksdagsbeslut. För närvarande är jag således icke
beredd att framlägga förslag i ämnet.
Härefter har departementschefen (sid. 165—203 i statsrådsprotokollet) till
behandling upptagit frågan om folkskollär arbehovet.
Efter en utförlig redogörelse för de utredningar och förslag, som föreligga
i detta hänseende, beträffande vilken utskottet tillåter sig att hänvisa till
statsrådsprotokollet, har departementschefen för egen del anfört följande:
Såsom synes av det föregående hava såväl de sakkunniga som skolöverstyrelsen
låtit verkställa mycket omfattande förhandsberäkningar rörande det
framtida folkskollärarbehovet. Men oaktat den omsorg, varmed dessa beräkningar
utförts, har man dock ansett sig böra här, liksom när det gällde
småskollärarutbildningen, betona beräkningarnas osäkerhet. De sakkunniga
anmärka, att folkskolan för närvarande genomlöper en period av kastningar,
som göra alla beräkningar örn det framtida lärarbehovet mera osäkra än
Statsutskottets utlåtande Nr 122. 33
annars skulle vara fallet, och skolöverstyrelsen förmenar, att lärarbehovet i
framtiden som hittills torde komma att bliva växlande samt att det, även
örn man bortser från den osäkerhet, som präglar alla försök till beräkningar
å nu förevarande område, måste bliva vanskligt eller rättare sagt omöjligt
att för en längre period ange behovet med ett fixerat tal. I dessa uttalanden
ha de säkerligen rätt. Osäkerhetsmoment ingå nämligen tvivelsutan i
beräkningarna icke blott rörande blivande ändringar i folkskolornas organisation
och i nativiteten utan ock beträffande avgången från innehavda folkskollärartjänster
m. m.
Men den omständigheten, att inga beräkningar angående lärarbehovet för
en längre tid framåt kunna bliva tillförlitliga, bör enligt min mening mana
till den försiktighet vid bestämmande av den nya seminarieorganisationens
omfattning, som riksdagen i sin skrivelse till Kungl. Majit den 4 maj 1929
anbefallt, då riksdagen som sin mening uttalat, att en möjligen blivande
utökning av lärarbehovet icke bör avskräcka från att avpassa nämnda organisation
efter vad som nu kan bedömas utgöra det normala årsbehovet.
Vid detta bedömande kunna givetvis de ovan nämnda beräkningarna tjäna
till ledning.
Påfallande är emellertid de olika resultat, till vilka de olika beräkningarna
lett. De sakkunniga lia föreslagit, att den nya seminarieorganisationen
skulle omfatta 22 avgångsklasser med 28 elever i varje utom i två studentklasser,
varigenom skulle erhållas en årlig utexaminering av 610 lärare.
Reservanten Almkvist har föreslagit 23 avgångsklasser a 25 elever, varigenom
575 lärare skulle komma att utexamineras varje år. Skolöverstyrelsens
statistiker byråchefen Göransson har beräknat, att en årlig
utexaminering av 475 lärare skulle under den närmaste tiden från och
med år 1930 vara tillräcklig men att lärarbrist då skulle efter något
tiotal år uppstå. Med hänsyn däremot till det beräknade lärarbehovet
för tiden 1934/1935 till läsåret 1964/1965 skulle utexamineringen enligt
Göranssons beräkningar behöva sättas till 572 om året. Lektor Wahlund
har beräknat, att från och med 1935 tills vidare en årlig utexaminering av
450 skulle vara tillräcklig. Skolöverstyrelsen har övervägt möjligheten att
till en början stanna vid en utexaminering av 520 om året men har
sedermera på anförda skäl föreslagit en seminarieorganisation på 20 avgångsklasser,
vilket skulle ge en årlig utexaminering av 548. Dessa olika
beräkningar och förslag framgå mera åskådligt av följande översikt:
Antal årligen
utexaminerade
Sakkunniga: 22 avgångsklasser.....................610
Almkvist: 23 avgångsklasser.......................575
Göransson: för tiden från 1930 något tiotal år framåt .... 475
Göransson: » » » 1934/1935 till 1964/1965 ...... 572
Wahlund: från 1935 tills vidare....................450
Skolöverstyrelsen: 20 avgångsklasser.................548
När det nu gäller folkskollärarutbildningen, har jag samma uppfattning
beträffande de beräkningar, på vilka den nya seminarieorganisationen bör
hyggås, som när fråga var om småskollärarutbildningen. Jag anser således,
att sagda organisation icke bör göras för vid utan, såsom 1929 års riksdag
uttryckt sig, avpassas efter vad som nu kan bedömas utgöra det normala
årsbehovet och således byggas på beräkningar, som avse lärarbehovet en
Bihang
till riksdagens protokoll 1932. 6 sami. 69 haft. (Nr 122.) 3
34
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
Seminari ebehovet.
däst för den närmaste framtiden. Med hänsyn till den av riksdagen åsyftade
elasticiteten inom folkskollärarutbildningen finner jag då riktigast att utgå
från ett årligt behov av omkring 450 folkskollärare. Det är dock, såsom
jag förut nämnt, min åsikt, att den förutnämnda kursen för småskollärarinnors
utbildning till folkskollärarinnor snarast möjligt bör komma till
stånd. I samband med upprättande av denna kurs torde böra tagas under
omprövning, huruvida den bör inordnas i den fasta organisationen. Örn så
prövas lämpligt, skulle den fasta seminarieorganisationen kunna årligen
utexaminera ett antal av bortemot 480 folkskollärare, vilket antal något
överstiger det av byråchefen Göransson beräknade folkskollärarbehovet under
den närmaste framtiden.
A sid. 203—225 i statsrådsprotokollet har departementschefen behandlat
frågan örn seminariebehovet och därvid till en början redogjort för de utredningar
och framställningar, som i detta hänseende föreligga från seminariesakkunniga,
skolöverstyrelsen, skattebetalarnas förening, centralstyrelsen för
Sveriges allmänna folkskollärarförening m. fl. samt lektor A. Wahlund, beträffande
vilket allt utskottet hänvisar till nämnda statsrådsprotokoll.
För egen del har departementschefen anfört huvudsakligen följande:
Den nuvarande seminarieorganisationen omfattar 8 dubbel- och 6 enkelseminarier
samt dessutom 2 studentkurser. Dubbelseminarierna utgöras av
5 manliga, förlagda till Uppsala, Linköping, Lund, Göteborg och Karlstad,
2 kvinnliga, nämligen i Falun och Umeå, samt 1 samseminarium i Luleå.
Enkelseminarierna utgöras av 2 manliga, i Växjö och Härnösand, samt 4
kvinnliga, i Stockholm, Kalmar, Landskrona och Skara. Studentkurserna
äro tillfälliga och utgöras av 1 manlig i Växjö och 1 kvinnlig i Stockholm.
Den fasta organisationen rymmer 22 och den tillfälliga 2 avgångsavdelningar;
tillhopa 24 avgångsavdelningar. Samtliga dessa avdelningar skulle
kunna årligen utexaminera 666 lärare.
Nu ha de sakkunniga föreslagit, att den nya seminarieorganisationen
skulle omfatta 7 dubbel- och 6 enkelseminarier samt att de 2 nuvarande
tillfälliga studentkurserna skulle fortgå. Av dubbelseminarierna skulle 4
vara manliga och förlagda till Uppsala, Linköping, Lund och Karlstad, 2
kvinnliga, förlagda till Falun och Umeå, samt 1 samseminarium, förlagt
till Göteborg. Av enkelseminarierna skulle 3 vara manliga och förlagda
till Växjö, Härnösand och Luleå samt 3 kvinnliga, förlagda till Stockholm,
Kalmar och Landskrona. Enkelseminarierna skulle vara av fyraårig typ och
varje dubbelseminarium motsvara 2 sådana enkelseminarier, dock skulle deri
ena fyraåriga linjen i Falun kunna utbytas mot en tvåårig för småskollärarinnors
utbildning till folkskollärarinnor. Studentkurserna, 1 manlig och 1
kvinnlig, skulle såsom nu vara förlagda till respektive Växjö och Stockholm.
Den fasta organisationen skulle således inrymma 20 avgångsavdelningar
med 28 elever i varje och de tillfälliga studentkurserna 2 avgångsavdelningar
med 25 elever i varje, vadan den årliga utexaminationen skulle
kunna uppgå till 610 lärare. Folkskoleseminariet i Skara skulle nedläggas.
Under erinran, att folkskoleseminariet i Strängnäs upphör med vårterminens
utgång 1932, har skolöverstyrelsen föreslagit, att den nya seminarieorganisationen
skulle omfatta 9 dubbel- och 2 enkelseminarier. I denna
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
35
fasta organisation skulle inordnas 4 tvååriga studentkurser. Med dubbelseminarium
förstår jag här ett sådant seminarium, som årligen utexaminerar 2 avgångsavdelningar,
oavsett örn dessa tillhöra två fyraåriga seminarielinj er eller
de tillhöra en fyraårig och en tvåårig seminari elin je. Av dubbelscminarierna
skulle 3 vara manliga, 2 kvinnliga och 4 samseminarier. De manliga skulle
förläggas till Linköping (två fyraåriga linjer) samt Uppsala och Göteborg (en
fyraårig och en tvåårig linje vid vartdera), de kvinnliga till Falun och Stockholm
(en fyraårig och en tvåårig linje vid vartdera) och samseminarierna till
Karlstad, Umeå och Luleå (två fyraåriga linjer vid varje) samt Lund (en fyraårig
och en tvåårig linje). De tvååriga linjerna skulle utgöras av studentkurser
med undantag för den i Falun, som skulle avse småskollärarinnors utbildning
till folkskollärarinnor. Av de 2 enkelseminarierna skulle 1 i Växjö
vara manligt, och 1 i Stockholm vara kvinnligt. Av denna organisation
skulle fås 20 avgångsavdelningar med en utexamineringskapacitet av 548
lärare. Folkskoleseminarierna i Landskrona, Skara och Härnösand skulle
nedläggas..
Beträffande folkskoleseminarierna i Landskrona och Skara biträder jag
skolöverstyrelsens förslag om dessas nedläggande. Genom nedläggande av
seminariet i Landskrona skulle en väsentlig begränsning ske i utbildningsmöjligheterna
för folkskollärarinnor för södra Sverige. Såsom ersättning
för det indragna Landskronaseminariet föreslår jag, att seminariet i Växjö,
som nu är avsett för manliga elever, omändras till ett folkskoleseminarium
för uteslutande kvinnliga elever. Ett kvinnligt folkskoleseminarium i Kalmar
skulle därigenom bliva överflödigt, och jag förordar, att detta sistnämnda
seminarium indrages. Något lagligt hinder för dessa seminariers
nedläggande förefinnes icke.
Vad angår folkskoleseminariet i Härnösand, har jag funnit de av seminariesakkunniga
och av reservanten inom skolöverstyrelsen, undervisningsrådet
Almkvist anförda skälen för detta seminariums bibehållande så tungt
vägande, att jag ej kunnat biträda överstyrelsens förslag om detta seminariums
nedläggande. Jag räknar alltså med bibehållandet av Härnösandsseminariet
i den blivande seminarieorganisationen.
Vidkommande frågan om samseminarier har förre rektorn vid folkskoleseminariet
i Luleå G. Lison Flögsby uttalat som sin erfarenhet från samseminariet
därstädes, att varken för- eller nackdelar äro särdeles stora, och den
nuvarande rektorn vid samma seminarium Gustaf Melin ävensom seminariets
lärarkollegium ha funnit, att sainundervisningen vid seminarierna skulle
vara enbart till nytta. Skolöverstyrelsen anser, att, där ej rekryteringsförhållandena
speciellt motivera Barnundervisning, den nuvarande anordningen
med särskilda seminarier för manliga och särskilda för kvinnliga elever
böra bibehållas. Då överstyrelsen nu föreslagit, att vissa seminarier skulle
anordnas som samseminarier, har detta skett bland annat därför, att avståndet
till seminariestaden ej skulle bliva för stort för eleverna vid den
nu förestående begränsningen av seminariernas antal.
För egen del kan jag visserligen medgiva, att anordnande av samseminarier
skulle kunna i vissa täll komma i fråga, därest förhållandena tvingade
därtill. Men då avstånden från elevernas hem till seminarieorten icke med våra
nuvarande kommunikationer spela på långt när samma roll som förr, kan jag
icke finna, att något tvångsläge i förevarande avseende nu föreligger. Härtill
kommer en statsekonomi synpunkt, som tydligen ävenledes bör beaktas. Att
36
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
förvandla sådana seminarier, som de i Lund, Göteborg och Karlstad, vilkas
byggnader och inredning äro avpassade för manliga elever, till samseminarier
kan icke ske utan särskilda kostnader för sådana ändringar av vissa
lokaler, nyinredning och nyanskaffning av undervisningsmateriel m. m.,
vilka äro erforderliga med hänsyn till de kvinnliga eleverna, exempelvis för
deras undervisning i kvinnlig slöjd och hushållsgöromål. De sakkunniga
lia konstaterat detta särskilt beträffande seminariet i Göteborg. För ändringarna
i Göteborg har byggnadsstyrelsen räknat med två alternativ, ett större,
som skulle kräva en kostnad av 272,400 kronor, och ett mindre, som skulle
betinga ett belopp av 9,900 kronor. Men även om nämnda kostnader icke
skulle bliva så synnerligen stora, synes det mig dock onödigt att belasta
statskassan med dylika utgifter, örn de kunna undvikas. I det organisationsförslag
jag nu går att framlägga har jag därför eftersträvat, att de nya
seminariebyggnaderna skulle kunna, så långt görligt är, utnyttjas i det
skick, i vilket de befinna sig.
Vid upprättandet av nyssnämnda förslag har jag dels med .hänsyn till
det stora antal studenter, som under senaste tiden anmält sig till inträde i
studentkurserna men icke kunnat där mottagas, dels ock ur statsekonomisk
synpunkt upptagit 6 studentkurser att ingå i den fasta seminarieorganisationen
i stället för 4, som föreslagits av skolöverstyrelsen. Vidare har jag
i likhet med de sakkunniga och skolöverstyrelsen utgått ifrån att elevantalet
i varje klass av en studentkurs skulle utgöra högst 25. Slutligen har jagav
såväl pedagogiska som statsfinansiella skäl ansett, att så många seminarier
som möjligt böra vara dubbelseminarier, av vilka vart och ett kan utexaminera
två avgångsavdelningar.
Jag föreslår sålunda, att den fasta seminarieorganisationen må komma
att till en början omfatta 6 dubbelseminarier och 5 enkelseminarier med
tillhopa 17 avgångsavdelningar, vilka skulle kunna utexaminera 458 lärare;
att varje dubbelseminarum må få en fyraårig och en tvåårig linje (den senare
studentkurs); att dessa 6 seminarier förläggas till Stockholm, Uppsala, Växjö,
Lund, Göteborg och Umeå; att vart och ett av de 5 enkelseminarierna må
ta en fyraårig linje; att dessa seminarier förläggas till Linköping, Karlstad,
Falun, Härnösand och Luleå; samt att seminarierna i Uppsala, Linköping,
Lund, Göteborg, Karlstad, Härnösand och Luleå må avses för manliga och
seminarierna i Stockholm, Växjö, Falun och Umeå för kvinnliga elever.
Med denna organisation fås visserligen en proportion mellan utexaminerade
manliga och kvinnliga lärare av ungefär 3: 2, men i sagda organisation
skulle enligt min mening snarast möjligt såsom en komplettering inordnas
den förutnämnda kursen för småskollärarinnors utbildning till folkskollärarinnor,
och när så skett, utjämnas förhållandet mellan manliga och
kvinnliga examinander, så att proportionen blir ungefär 11: 9, det vill säga
just den proportion, som enligt skolöverstyrelsens beräkning nu finnes
bland de anställda lärarna.
Örn man tills vidare bortser från den sistnämnda kursen, erhålles följande
Statsutskottets utlåtande Nr 122. 37
Plan över den nya seminarieorganisationen.
Seminarier
examens-
avdel-
ningar
Antal
årligen utexaminerade lärare
Seminarier,
som böra
nedläggas
fyraårig
kurs
tvåårig
kurs
Summa
Kv.
Stockholm.....
2
28
25
53
Kalmar
M
Uppsala.......
2
28
25
53
Landskrona
M
Linköping.....
1
28
—
28
Skara
Kv.
Växjö........
2
28
25
53
M
Lund........
2
28
25
53
M
Göteborg......
2
28
25
53
M
Karlstad......
1
28
—
28
Kv.
Falun........
1
28
—
28
M
Härnösand.....
1
28
—
28
Kv.
Umeå........
2
28
25
53
M
Luleå........
1
28
—
28
7 M, 4 Kv.
11 seminarier . . .
17
308
150
458
3 seminarier
Ur geografisk synpunkt torde denna plan något så när motsvara den i
det föregående föreslagna planen för småskoleseminariernas förläggning.
Att enkelseminarium föreslagits i Linköping beror därpå, att södra och
mellersta Sverige ändå bliva tillräckligt försedda med seminarier och att
Linköping har ett sådant läge i förhållande till de övriga seminariestäderna,
att man där lättast kan åtnöjas med ett enkelseminarium. Det
föreslagna enkelseminariet i Karlstad är avsett att utvidgas till dubbelseminarium,
så fort kursen för småskollärarinnors utbildning till folkskollärarinnor
kommit till stånd. Karlstad synes mig nämligen vara den lämpligaste
förläggningsorten för denna kurs, som är avsedd att mottaga elever
från hela riket. Att Karlstad på så sätt får ett samseminarium kan icke
undvikas, då alla lokaler vid folkskoleseminariet i Falun på grund av förläggandet
dit av ett dubbelt småskoleseminarium äro upptagna och då
kursen för småskollärarinnor icke lämpligen kan dragas längre söderut.
Ur ekonomisk synpunkt spelar förändringen av seminariet i Karlstad till
samseminarium ingen nämnvärd roll, enär kostnaderna härför skulle enligt
byggnadsstyrelsens beräkning uppgå till endast 1,100 kronor. Vad beträffar
seminariet i Luleå har detta föreslagits såsom enkelseminarium, emedan en
årlig utexaminering av 81 elever i Umeå och Luleå synes tills vidare fylla
behovet av lärare för nordligaste Sverige. För övrigt må ihågkommas, att
man vid de nya folkskoleseminariernas förläggning är hänvisad uteslutande
till de orter, där seminariebyggnaderna nu äro uppförda.
Genom den av mig föreslagna planen för folkskoleseminariernas organisation
skulle reservlokaler för 10 tvååriga tillfälliga kurser komma att förefinnas
i de nuvarande seminariebyggnaderna, nämligen för 1 kurs vid ett vart
av seminarierna i Uppsala, Kalmar, Lund, Göteborg, Karlstad och Umeå samt
38
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
D. Ekonomiska
synpunkter.
för 2 kurser vid vart och ett av seminarierna i Linköping och Luleå. Fördelas
dessa på 5 kurser för småskollärar- och 5 för folkskollärarutbildningeP,
skulle dessa kurser kunna leverera en tillökning i den årliga utexaminationen
av 140 småskollärare och 125 folkskollärare. Läggas dessa tal till
dem, som skulle erhållas genom den fasta seminarieorganisationen med en
utexamineringskapacitet av 308 småskollärare och 458, eventuellt 486 folkskollärare,
fås 448 småskollärare och 583, eventuellt 611 folkskollärare.
Reservlokalerna lämna således möjlighet för anordnande av tillfälliga kurser,
varigenom ett ökat lärarbehov skulle enligt de förut nämnda beräkningarna
kunna tillgodoses ganska långt fram i tiden.
I fråga om de ekonomiska synpunkterna (sid. 225—240 i statsrådsprotokollet)
har departementschefen — efter en redogörelse för skolöverstyrelsens
och statskontorets i ämnet avlåtna yttranden •— anfört huvudsakligen följande:
Enligt
de sakkunnigas organisationsförslag skulle för seminariets i Göteborg
förändring till samseminarium krävas i enqånqskostnader ett belopp av
9,900 kronor.
I skolöverstyrelsens organisationsförslag ingår, att seminarierna i Lund,
Karlstad och Umeå skulle förvandlas till sam seminarier, och för detta ändamål
skulle i engångskostnader erfordras respektive 18,600, 1,100 och 11,200
kronor eller tillhopa 30,900 kronor.
Då mitt organisationsförslag avser, att de nuvarande seminari ebyggnaderna
må kunna användas i det skick, vari de nu befinna sig, erfordras
således för detta förslags genomförande intet anslag till engångskostnader.
Visserligen ingår i mitt förslag, att folkskoleseminariet i Växjö, som nu är
manligt, skulle förändras till kvinnligt samt utbyggas med en tvåårig studentkurs,
men enligt vad jag från seminariets rektor Sam. Mårtenson inhämtat,
kan en sådan förändring genomföras huvudsakligen genom en omdisponering
av de nuvarande lokalerna, utan att något särskilt engångsanslag
fördenskull är behövligt. Sammalunda är förhållandet med seminariet i
Stockholm. Under sådana förhållanden besparas, i jämförelse med de sakkunnigas
förslag, 9,900 kronor och i jämförelse med skolöverstyrelsens 30,900
kronor.
Omkostnaderna för de nuvarande folkskoleseminarierna uppgingo enligt
riksräkenskapsverkets redovisning för budgetåret 1930/1931 till 1,728,387
kronor.
Vad beträffar år somkostnaderna för den seminarieorganisation, som skolöverstyrelsen
föreslagit, har överstyrelsen beräknat först det erforderliga antalet
rektorer, lektorer och övriga lärare samt därefter de behövliga beloppen
för grundlöner, arvoden och omkostnadsstater. Därvid har överstyrelsen
utgått ifrån att gymnastiklärarna vid de rent kvinnliga seminarierna och en
av gymnastiklärarna vid varje dubbelseminarium i Karlstad, Umeå och Luleå
ävensom samtliga lärare i kvinnlig slöjd och hushållsgöromål skulle vara
kvinnliga. I övrigt har överstyrelsen, såsom hittills varit vanligt och i överensstämmelse
med den i statsliggaren förefintliga redogörelsen för seminariernas
stater, beräknat avlöningarna såsom för manliga lärare. Därigenom
har slutsumman för avlöningarna tydligen kommit att ligga i överkant. Meli
med detta förfaringssätt har varit möjligt att, såsom överstyrelsen erinrar,
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
39
från det ordinarie reservationsanslaget till folkskoleseminarierna bestrida
kostnader för provårskurser i Stockholm och Göteborg, arvodesförhöjning
åt seminarievaktmästare och vissa tillfälliga behov. Överstyrelsen har sammanfört
ovannämnda årsomkostnader i en översiktstabell, som slutar på en
summa av 1,551,395 kronor, vilken avrundas nedåt till 1,550,000 kronor.
Vid en jämförelse mellan kostnaderna för de nuvarande seminarierna,
studentkurser och parallellavdelningar inberäknade men beloppet för preparandkursen
i Luleå fråndraget, kommer skolöverstyrelsen till det resultatet,
att kostnaderna för här ifrågavarande ändamål skulle vid genomförande av
överstyrelsens organisationsförslag minskas med 240,700 kronor. Hade de
provisoriska inskränkningar i seminarieorganisationen, vilka under de senare
åren vidtagits, icke kommit till stånd utan hade seminarierna varit i verksamhet
enligt gällande stater, skulle kostnaderna uppgått till 1,863,000 kronor,
och med utgångspunkt härifrån hade överstyrelsens organisationsförslag
inneburit en kostnadsminskning av 313,000 kronor.
I 1931/1932 års riksstat är till elevstipendier vid folkskoleseminarierna
upptaget ett ordinarie reservationsanslag å 217,000 kronor. Skolöverstyrelsen
har beräknat, att detta anslag skulle behöva höjas med 33,000 kronor till
250,000 kronor, när överstyrelsens organisationsförslag blivit fullt genomfört,
men förmenar, att utgifterna från anslaget under de närmaste åren
efter organisationsförslagets genomförande icke komme att nämnvärt överstiga
de nu utgående.
Vid beräkning av de ordinarie seminarielärarnas kontanta löner har överstyrelsen
i det föregående räknat endast med grundlönerna. Till dessa
komma ålderstillägg, för vilka ett särskilt ordinarie förslagsanslag å 200,000
kronor för budgetåret 1931/1932 är upptaget i riksstaten. För ålderstillägg
utbetaltes under budgetåret 1930/1931 tillhopa 203,745 kronor 55 öre. Överstyrelsen
har beräknat, att ålderstilläggen skulle med dess organisationsförslag
och under antagande, att samtliga lärare befunne sig i näst högsta lönegraden,
uppgå till i runt tal 152,000 kronor. På nämnda anslag skulle
sålunda vinnas en besparing av omkring 52,000 kronor.
Vidare har överstyrelsen uttalat sig för att preparandkursen i Luleå skulle
fortgå och att det för denna kurs erforderliga beloppet å 4,700 kronor skulle
i riksstaten uppföras såsom ett särskilt extra anslag, ävensom att de nuvarande
extra anslagen till hyresersättning åt rektorerna vid vissa folkskoleseminarier
å 15,500 kronor och till hyresbidrag åt lärare vid folkskoleseminarierna
i Stockholm och Göteborg å 14,000 kronor skulle fortfarande upptagas
i riksstaten med oförändrade belopp.
Slutligen har överstyrelsen beräknat, att utgifterna för tillfällig löneförbättring,
provisorisk avlöningsförbättring och dyrtidstillägg åt seminariernas
lärarpersonal skulle enligt överstyrelsens organisationsförslag komma att
minskas med ett belopp, som approximativt kunde uppskattas till 150,000
kronor. Häremot har statskontoret anmärkt, att sagda minskning skulle
bliva 160,000 kronor.
Den totala besparing, som skulle vinnas genom överstyrelsens förslag,
komme enligt det föregående att uppgå till i runt tal 409,700 kronor eller,
om statskontorets nyssnämnda beräkning inbegripes, 419,700 kronor.
Efter denna sammanfattande översikt över årsomkostnaderna, sådana dessa
skulle ställa sig enligt skolöverstyrelsens organisationsförslag och beräkningar,
40 Statsutskottets utlåtande Nr 122.
övergår jag till de årsomkostnader, som skulle bliva eu följd av mitt organisationsförslag.
Enligt detta förslag skulle seminariernas antal nedbringas till 11. Av dessa
skulle finnas två typer: dubbelseminarier med en fyraårig och en tvåårig
kurs (studentkurs) samt enkelseminarium med en fyraårig kurs.
Av dubbelseminarier skulle finnas 6, och av enkelseminarier 5. För dessa
seminarier skulle behövas 11 rektorer. I fråga om antalet ordinarie lektorer
vid dubbelseminarium biträder jag skolöverstyrelsens förslag, att dessa skulle
utgöra 6 och att den undervisning, som kräves utöver den de kunna bestrida,
meddelas av timlärare. Vid enkelseminarium hava hittills 5 ordinarie lektorer
varit anställda, och någon ändring härutinnan synes mig icke vara
påkallad. Tillsammans skulle således 61 ordinarie lektorer vara behövliga.
För varje övningsämne — teckning, musik, gymnastik med lek och idrott,
manlig slöjd, kvinnlig slöjd, hushållsgöromål och trädgårdsskötsel —- har
hittills i enkelseminarium 1 ordinarie Övningslärare varit anställd, dock med
undantag därav, att ingen lärare i manlig slöjd funnits vid kvinnligt seminarium
och ingen lärarinna i hushållsgöromål vid manligt seminarium. Jag
finner icke skäl till ändring i detta avseende. Vad angår Övningslärare vid
dubbelseminarium har skolöverstyrelsen räknat med samma antal som vid
enkelseminarium. Därutinnan följer jag överstyrelsen. Sammanlagda antalet
Övningslärare skulle sålunda bliva: 11 i teckning, 11 i musik, 11 i gymnastik,
7 i manlig slöjd, 11 i kvinnlig slöjd, 4 i hushållsgöromål och 11 i
trädgårdsskötsel; summa 66. Beträffande antalet övningsskollärare har skolöverstyrelsen
föreslagit, att 7 ordinarie lärare skulle vara anställda vid sådant
dubbelseminarium som ingår i min plan, emedan övningsskolan där behöver
vara lika stor som vid de nuvarande dubbelseminarierna. Häremot har jag
intet att erinra och har fördenskull räknat med 7 övningsskollärare vid varje
dubbelseminarium. För enkelseminarium har jag behållit det nuvarande
antalet 4 övningsskollärare. Sammanlagda antalet övningsskollärare skulle
alltså bliva 62. Enligt vad nu anförts skulle antalet ordinarie lärare vid
folkskoleseminarierna efter mitt organisationsförslag bliva följande: 11
rektorer, 61 lektorer, 66 Övningslärare och 62 övningsskollärare.
Vid beräkning av kostnaderna för dessa lärares avlöning har jag liksom
skolöverstyrelsen räknat med att gymnastiklärarna vid de kvinnliga seminarierna
ävensom alla lärare i kvinnlig slöjd och hushållsgöromål skulle
vara kvinnliga men i övrigt vid beräkningarna utgått ifrån att tjänsterna
skulle hava manliga innehavare. Även jag har räknat endast med grundlöner.
Beräkning av kostnaderna för timlärare och vikarier, arvoden åt läkare,
bibliotekarier m. fl. samt av omkostnadsstaterna för uppvärmning, belysning,
renhållning m. m. har jag utfört med ledning av dels statsliggaren för budgetåret
1931/1932, dels skolöverstyrelsens beräkningar med hänsyn till dess
organisationsförslag.
De beräknade kostnaderna för nu angivna ändamål framgå av följande
tabell.
Statsutskottets utlåtande Nr 122. 41
1.
2.
3.
4.
5.
6.
Seminarier
Grundlöner
Kronor
Timlärare
och vikarier
Kronor
Övriga
arvoden
Kronor
Omkostnads-
stater
Kronor
Summa
Kronor
Stockholm......
84,850
17,150
3,350
28,600
133,950
Uppsala........
83,320
14,900
3,350
33,500
135,070
Växjö.........
80,505
14,900
3,350
31,000
129,755
Lund.........
83,320
14,900
3,350
31,000
132,570
Göteborg.......
83,320
17,980
3,350
31,000
135,650
Umeå.........
80,505
14,900
3,350
33,400*)
132,155
Linköping......
65,360
8,440
2,300
22,500
98,600
Karlstad.......
65,360
8,440
2,300
22,500
98,600
Falun.........
64,505
8,275
2,300
22,500
97,580
Härnösand......
65,360
8,440
2,300
22,500
98,600
Luleå.........
65,360
8,440
2,300
33,0002)
109,100
Summa
821,765
136,765
31,600
311,500
1,301,630
*) Summan höjd utöver 31,000 kronor med 2,400 kronor till värme, ljus, betjäning och
renhållning. . .
2) Summan höjd utöver 22,500 kronor med 10,500 kronor till värme, ljus, betjäning och
renhållning.
Förestående utgifter 1,301,630 kronor skulle utgå från det i riksstaten
upptagna ordinarie reservationsanslaget till folkskoleseminarierna, posten
Folkskoleseminarierna. Från samma post bestridas jämväl kostnaderna för
provårskurserna vid seminarierna i Stockholm och Göteborg, enligt skolöverstyrelsen
uppgående till ett belopp av i runt tal 20,000 kronor, utgifter
för arvodeshöjning åt seminarievaktmästare, av överstyrelsen beräknade till
7,000 kronor, samt utgifter för vissa tillfälliga behov. Detta har, såsom
förut antytts, kunnat ske, emedan de förutnämnda beräkningarna legat i
överkant. I likhet med skolöverstyrelsen anser jag, att samma ordning bör
tillämpas allt fortfarande.
En jämförelse mellan nu utgående kostnader för de i det föregående angivna
ändamål, med tillägg av de nuvarande kostnaderna för studentkurser
och parallellavdelningar, och de kostnader för motsvarande ändamål, vilka
betingas av mitt organisationsförslag, ger följande resultat:
Under budgetåret 1930/1931 utgingo
1) från ordinarie reservationsanslaget till
folkskoleseminarierna.............kronor 1,728,387:
2) från extra reservationsanslaget till studentkurser
och parallellavdelningar . . _»_62,227: — 1,790,614: —
Enligt mitt förslag skulle samtliga kostnader uppgå till. . . 1,301,630: —
Besparing kronor 488,984: —
Utgår man, såsom skolöverstyrelsen ävenledes gjort, från det approximativt
beräknade kostnadsbelopp å 1,863,000 kronor, som skulle uppkommit,
42
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
därest de nuvarande seminarierna, det i Strängnäs undantaget, varit i verksamhet
i enlighet med gällande stater, skulle besparingen enligt mitt förslag
uppgått till 561,984 kronor.
Såsom skolöverstyrelsen omförmält, ingår i det ordinarie reservationsanslaget
till folkskoleseminarierna en särskild post: Stipendier åt elever vid
folkskoleseminarierna. Denna post är upptagen i riksstaten för innevarande
budgetår med 217,000 kronor och är beräknad efter ett genomsnittsstipendium
å 129 kronor per elev. Antalet elever enligt mitt organisationsförslag
framgår av följande beräkning:
6 dubbelseminarier: 6x(4x28 + 2x25) —972 elever
5 enkelseminarier: 5x4x28 =560 »
Summa 1,532 elever
Stipendiebeloppet skulle således komma att utgöra 1,532 X 129 kronor =
197,628 kronor.
Då anslaget nu är..........................kronor 217,000: —
och det behövliga stipendiebeloppet bleve........... » 197,628: —
skulle således här uppkomma en besparing av........kronor 19,372: —
För ålderstillägg åt seminarielärare har skolöverstyrelsen med hänsyn till
sitt organisationsförslag beräknat ett approximativt belopp å 152,000 kronor.
I proportion därtill skulle enligt mitt organisationsförslag för samma ändamål
krävas 121,845 kronor.
Från det ordinarie förslagsanslaget till ålderstillägg åt
lärare vid folkskoleseminarierna utgingo under budgetåret
1930/1931 .................................. kronor 203,745:—
Enligt mitt förslag skulle behövas............... » 121,845: —
vadan här skulle uppkomma en besparing av........kronor 81,900: —
Vad skolöverstyrelsen föreslagit rörande uppförande i riksstaten av ett
extra anslag å 4,700 kronor till en preparandkurs vid folkskoleseminariet i
Luleå samt beträffande kvarstående i riksstaten av dels ett extra anslag å
15,500 kronor till hyresersättning åt rektorerna vid vissa folkskoleseminarier,
dels ock ett extra förslagsanslag å 14,000 kronor till hyresbidrag åt
lärarna vid folkskoleseminarierna i Stockholm och Göteborg passar in även
i det förslag till ny seminarieorganisation, som jag framlagt, varför jag biträder
nämnda förslag.
Slutligen har skolöverstyrelsen approximativt beräknat den minskning i
kostnaderna för tillfällig löneförbättring, provisorisk avlöningsförbättring och
dyrtidstillägg åt seminariernas lärare för den händelse överstyrelsens organisationsförslag
komme att genomföras och uppskattat denna minskning till
inemot 150,000 kronor. Statskontoret har funnit, att denna siffra bör höjas
till 160,000 kronor. Med det organisationsförslag jag framlagt skulle besparingen
i berörda avseende bliva omkring 265,000 kronor.
Av det föregående erhålles följande jämförande besparing stablå:1
1 De sakkunniga ha icke lämnat några kostnadsberäkningar rörande folkskoleseminarierna.
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
43
Enligt skolöver- styrelsens be- räkning
Enligt min be- räkning
kronor
kronor
Avlöningar, arvoden m. m..................
| 207,700
488,984
19,372
81,900
265,000
52,000
150,000
Tillfällig löneförbättring m. m: ..............
Summa besparingar
409,700
855,256
Lägges härtill den årliga besparing, som skulle vinnas
genom småskoleseminariernas omorganisation och be-
229,039
364,979
Skulle den totala besparingen på folk- och småskole-
638,739
639,000
1,220,235
1,220,000
Eller i avrundade tal
I det föregående har jag redogjort för de kostnadsberäkningar, som utförts
beträffande den nya seminarieorganisation, som enligt mitt förslag
skulle upprättas till en början. Till de här beräknade kostnaderna komma
kostnaderna för den kurs för småskollärarinnors utbildning till folkskollärarinnor,
vilken framdeles skulle inrättas. Huru stora dessa kostnader bliva
kan icke nu angivas, men av den kostnadsberäkning, som skolöverstyrelsen
lämnat rörande läraravlöningar m. m. för en fyraårig kurs och därjämte en
tvåårig kurs för småskollärarinnor vid seminariet i Falun, framgår, att kostnaderna
för en blivande kurs för småskollärarinnor icke komma att uppgå
till något avsevärdare belopp.
Skulle mitt organisationsförslag komma att genomföras, bleve följden
bland annat den, att ganska många av de nuvarande ordinarie seminarielärarna
bleve obehövliga vid de nya seminarierna. Dessa lärare ha visserligen
enligt gällande avlöningsförfattning (svensk författningssamling 1918,
nr 662) skyldighet att låta sig förflyttas till annan befattning inom undervisningsväsendet,
men givet är, att tillräckligt antal befattningar, till vilka
alla de ledigvordna lärarna skulle kunna överflyttas, icke finnas att tillgå
genast och på en gång, utan att någon övergångstid kräves, under vilken
nämnda överflyttning kan ske, allt eftersom tjänster bliva lediga för sådant
ändamål. Då emellertid ifrågavarande lärare enligt nyssnämnda författning
äga rätt att under tiden före deras förflyttning alltjämt åtnjuta sina avlöningsförmåner,
torde vara nödvändigt, att de uppföras på en särskild övergångsstat,
på vilken de få kvarstå, tills de hänvisats till ny befattning med
den avlöning, som de lagligen äga uppbära, eller ock avgått med pension
och att ett lämpligt förslagsanslag beredes, från vilket deras avlöning kan
utbetalas. Huru stort detta anslag bör vara är omöjligt att nu beräkna.
Den saken bör tydligen bliva föremål för en särskild undersökning något
längre fram, då man lättare kan överblicka densamma.
Slutligen (sid. 240—243 i statsrådsprotokollet) har departementschefen —
efter en redogörelse för skolöverstyrelsens yttrande i frågan — anfört följande
beträffande seminarieorganisationens genomförande:
E. Seminarieorganisationens
genomförande.
44
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
A. Folkskoleseminariet
-
Beträffande tidpunkten för den av skolöverstyrelsen föreslagna seminarieorganisationens
ikraftträdande har överstyrelsen såsom sin mening uttalat,
att omorganisationen icke bör påbörjas förrän år 1933. Giltigheten av de
skäl överstyrelsen förebragt för denna sin mening synes mig icke kunna
bestridas.
Vad överstyrelsen i nämnda avseende anfört finner jag vara i huvudsak
tillämpligt även på mitt organisationsförslag. Härtill kommer dock, under
förutsättning att detta förslag vinner bifall, att nya undervisningsplaner för
seminariernas såväl fyraåriga som tvååriga kurser måste utarbetas. Jag
finner det sålunda, särskilt av detta skäl, omöjligt, att alla de ofrånkomliga
förberedande åtgärderna skulle kunna medhinnas till höstterminens början
1932, och anser därför, att omorganisationen av folkskoleseminarierna kan
påbörjas först under år 1933. Att närmare bestämma tiden för den nya
seminarieorganisationens ikraftträdande torde böra ankomma på Kungl.
Majit.
lil. Folk- och småskoleseminarierna linder läsåret 19321933.
I fråga örn folkskoleseminariernas anordning under övergångstiden 1932/1933
■—1936/1937 har departementschefen ■—- efter en utförlig redogörelse för
vissa av skolöverstyrelsen i frågan verkställda utredningar — anfört huvudsakligen
följande:
Skolöverstyrelsen har nu ånyo lämnat en redogörelse för antalet lärartjänster,
lärartillgången och lärarbehovet för åren 1932/1933—1936/1937, stödd
på nya beräkningar i sådant avseende. Mot denna redogörelse har jag intet
att erinra.
Därefter har överstyrelsen angivit, huru överstyrelsen med hänsyn till
nämnda redogörelse samt till sitt den 10 november 1931 avgivna förslag
till ny seminarieorganisation tänkt sig, att seminarierna skulle anordnas
under läsåren 1932/1933—1936/1937, vilka år skulle utgöra den erforderliga
övergångstiden till den nya organisationen. Överstyrelsen har därvid tagit
hänsyn till den lärarbrist, som enligt de senaste beräkningarna redan uppkommit
och fortfarande skulle uppkomma under de närmaste åren, samt
tillsett, huru denna brist skulle kunna under övergångstiden avverkas.
Hur överstyrelsen tänkt sig seminariernas anordning under läsåret 1932/
1933 framgår av, bland annat, en utarbetad översiktstablå. Enligt denna
tablå skulle 9 manliga och 5 kvinnliga avdelningar höstterminen 1932 intagas
å de fyraåriga seminarielinjerna. Dessutom skulle vid samma tid intagas
2 ettåriga studentavdelningar, 1 manlig i Växjö och 1 kvinnlig i Stockholm.
De 14 förstnämnda avdelningarna skulle komma att utexamineras
vårterminen 1936 och de två sistnämnda vårterminen 1933. Folkskoleseminarierna
i Landskrona, Skara och Härnösand skulle börja att avvecklas,
varför dessa seminarier icke vidare skulle intaga nya elever. Mot sistnämnda
anordning måste jag erinra, att folkskoleseminariet i Härnösand
skulle enligt mitt förslag rörande seminariernas omorganisation fortsätta sin
verksamhet, varför detta seminarium tydligen bör intaga nya elever även
1932. Till följd därav måste ettdera av seminarierna i Linköping eller
Karlstad sagda år intaga endast en första klass. Då jag tänkt mig, att
seminariet i Karlstad framdeles skulle bliva enkelseminarium, tills en bli
-
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
45
vande kurs för småskollärarinnor kunde förläggas dit, synes mig lämpligast,
att detta seminarium nu intager endast en första klass. I övrigt har jag
intet att invända mot överstyrelsens förberörda förslag.
Vad sedan angår seminariernas anordning under läsåren 1933/1934—1936/
1937 har skolöverstyrelsen helt naturligt i fråga om elevintagningen utgått
från det förslag till ny seminarieorganisation, som överstyrelsen i det föregående
avgivit. Överstyrelsen har sålunda tänkt sig följande intagning:
Tabell I.
Antal intagna avdelningar.
4-årig kurs
2 ari g kurs (St. 0. Sm.)
Summa
M.
Kv.
M.
Kv.
Höstterminen 1933 .
8 Vs
6''A
1
o /Därav\
z U Sm.;
18
1934 .
8 Vs
6''A
2''/i
1 Vä
19
T>
1935 .
8 Vä
6''A
2 Vä
o 1 / /Därav\
2 /* (l Sm.]
20
T>
1936 .
8 Vä
6‘A
2 Vä
0 1 / /DäravN
2 /2 (l Sm.J
20
Utexamineringen under åren 1934—1937 är given av det antal avdelningar,
som intagits under åren 1930—1935. Den skulle enligt överstyrelsen
bliva följande:
Tabell II.
Antal utexaminerade avdelningar.
4-årig kurs
2-årig
kurs
Summa
M.
Kv.
to.
Kv.
Vårterminen
1934. .
11
7
—
—
18
T>
1935. .
10
7
1
2
20
D
1936. .
9
5
2''A
IVä
18
»
1937. .
8 V»
6 Vä
2 Vä
2 Vä
20
Detta överstyrelsens förslag rörande seminariernas anordnande under läsåren
1933/1934—1936/1937 kan jag givetvis icke biträda, enär mitt förslag
till ny seminarieorganisation betydligt avviker från skolöverstyrelsens.
Enligt mitt organisationsförslag skulle den nya organisationen tills vidare
omfatta 10 manliga och 7 kvinnliga avdelningar, tills den påtänkta avdelningen
för småskollärarinnor komme till stånd. Av dessa 17 avdelningar
skulle 11 tillhöra den fyraåriga seminarielinjen och 6 den tvååriga studentlinjen.
Enär de elever, som höstterminen 1933 intagas å den fyraåriga linjen,
icke utexamineras förrän vårterminen 1937, då den förutnämnda övergångstiden
skulle vara avslutad, böra redan höstterminen 1933 intagas 28 elever
i var och en av de nämnda 11 avdelningarna, varefter bör förfaras på samma
sätt varje följande hösttermin. Dessa avdelningar skulle enligt den av mig
å sid. 224 framlagda planen över den nya seminarieorganisationen förläggas
till de å sagda plan upptagna seminarierna. Folkskoleseminariet i Kalmar
skulle nedläggas, vadan nya elever icke skulle där intagas från och med
höstterminen 1933.
46
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
Nu är jag ense med skolöverstyrelsen däri, att seminarierna böra under
övergångstiden anordnas med särskild hänsyn till att den lärarbrist, som
förut omnämnts, må kunna vara fylld med utexamineringen vårterminen
1937. Men då elevintagningen i de fyraåriga seminarielinjerna icke inverkar
på utexamineringen förrän sistnämnda år, måste givetvis lärartillgången
under övergångstiden i mån av behov regleras även genom studentkurser.
Skolöverstyrelsen har föreslagit intagning av studentavdelningar
och avdelningar för småskollärarinnor på sätt, som framgår av tabell I,
varav skulle följa den utexaminering från dessa avdelningar, som synes av
tabell II. I analogi härmed föreslår jag för min del upprättande av studentkurser
för ifrågavarande reglering. Med avseende på förläggningen av dessa
kurser delar jag överstyrelsens mening, att man med hänsyn till övningsskolan
bör tillse, att icke flera än 2 avgångsavdelningar finnas samtidigt
vid något seminarium.
Med iakttagande härav bör enligt min mening under övergångstiden intagas
följande studentavdelningar:
Höstterminen 1933: 1 manlig i Lund samt 1 kvinnlig vid vartdera seminariet
i Stockholm och Växjö.
» 1934: 1 manlig vid vartdera seminariet i Uppsala, Lund och
Göteborg samt 1 kvinnlig vid vartdera seminariet i Stockholm,
Växjö och Umeå.
» 1935: 1 manlig vid vartdera seminariet i Uppsala, Lund och
Göteborg samt 1 kvinnlig vid vartdera seminariet i
Stockholm, Växjö och Umeå.
Dessa studentavdelningar skulle komma att utexamineras respektive vårterminer
1935, 1936 och 1937.
Hela den av mig åsyftade anordningen av seminarierna under läsåren
1933 1934—-1936/1937 skulle således i fråga örn antalet intagna avdelningar
gestalta sig på följande sätt:*
Tabell III.
Antal intagna avdelningar.
4-årig kurs
2-årig kurs
Summa
M.
Kv.
M.
Kv.
Höstterminen 1933 .
7
4
1
2
14
» 1934 .
7
4
3
3
17
> 1935 .
7
4
3
3
17
» 1936 .
7
4
3
3
17
Utexamineringen under -nämnda tid skulle bliva följande:
Tabell IV.
Antal utexaminerade avdelningar.
4-årig kurs
2-årig
kurs
Summa
M.
Kv.
M.
Kv.
Vårterminen
1934. .
11
7
_
_
18
>
1935. .
10
7
1
2
20
»
1936. .
9
5
3
3
20
D
1937. .
7
4
3
3
17
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
47
Med utexamineringen vårterminen 1937 skulle således den av mig förordade
nya seminarieorganisationen vara fullt genomförd.
Skolöverstyrelsen har uppvisat det sätt, på vilket den nu inträdda lärarbristen
skulle enligt överstyrelsens beräkning komma att upphävas. Överstyrelsen
har därvid räknat med att 1 manlig och 2 kvinnliga tvååriga
avdelningar skulle utexamineras vårterminen 1935 (tabell II). Jag har räknat
med detsamma (tabell IV). Vid slutet av läsåret 1934/1935 skulle enligt
såväl överstyrelsens som min beräkning förefinnas en brist av 230 lärare.
Vad däremot beträffar utexamineringen 1936 och 1937 skilja sig våra beräkningar,
såsom synes å tabellerna II och IV. För år 1936 har överstyrelsen
räknat med en utexaminering av 2 Vs manliga och 1 1/a kvinnliga
studentavdelningar, då jag däremot räknat med 3 manliga och 3 kvinnliga
studentavdelningar. Enligt min beräkning skulle utexaminationen överstiga
den av överstyrelsen beräknade med 50 lärare. Med utgången av vårterminen
1937 skulle hela den av överstyrelsen föreslagna omorganisationen av
seminarierna vara genomförd och sammanlagt 20 avdelningar utexamineras.
Nu skulle enligt överstyrelsen 440 lärare utexamineras vårterminen 1936,
men därigenom skulle vid slutet av läsåret 1936/1937 ändå föreligga en
brist å 50 lärare. Denna brist blir tydligen helt och hållet täckt genom
de 50 lärare, som enligt mitt förslag skulle utexamineras vårterminen 1936
utöver dem, som skulle utexamineras enligt överstyrelsens förslag.
Skulle nya beräkningar under de följande åren visa, att lärarbehovet blir
annorlunda, än skolöverstyrelsen nu angivit, kunna tydligen behövliga jämkningar
i det av mig nu framställda förslaget rörande seminariernas anordning
under övergångstiden lätt åstadkommas genom indragning eller tillägg
av någon studentkurs eller ock genom reglering vid intagning av elever på
sätt förut skett. I överensstämmelse med det sistnämnda bör Kungl. Maj:t
fortfarande äga bestämma för ett läsår i sänder, att nya elever icke må
vinna inträde i 2:a, 3:e och 4:e klasserna, dock med rätt för skolöverstyrelsen
att, där särskilda omständigheter prövas böra därtill föranleda, medgiva
undantag från denna bestämmelse.
I fråga örn det ordinarie reservationsanslaget till folksJcoleseminarierna och
vissa därmed sammanhängande frågor bar departementschefen — efter en
redogörelse (sid. 2f>3—274 i statsrådsprotokollet) för dels skolöverstyrelsens
utredning i ämnet, dels en framställning från statens organisationsnämnd i
fråga örn stipendier åt elever vid folkskoleseminarier — anfört huvudsakligen
följande:
Vad angår folkskoleseminariet i Strängnäs, som upphör med sin verksamhet
med utgången av vårterminen 1932, har skolöverstyrelsen avgivit förslag
rörande dels de vid seminariet återstående befattningshavarna, dels ock vården
av fastigheten och trädgården under budgetåret 1932/1933 och vissa
därmed sammanhängande frågor av ekonomisk natur.
Beträffande de återstående befattningshavarna har överstyrelsen först yttrat
sig örn de två kvarvarande lektorerna N. H. Nyman och M. Borgström,
vilka båda nu äro rektorer, den förre vid seminariet i Umeå och den
senare vid seminariet i Strängnäs. I fråga örn dem har överstyrelsen ifrågasatt,
att de skulle såsom lektorer förflyttas, Nyman till seminariet i Umeå
och Borgström till seminariet i Linköping. En sådan förflyttning står viii
i god överensstämmelse med överstyrelsens förslag till ny seminarieorgani
-
48
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
sation men förlikar sig däremot icke med mitt organisationsförslag. På
lönestaten för seminariet i Umeå finnas för närvarande 7 ordinarie lektorsbefattningar.
Visserligen är den ena vakant, men vid seminariet skulle enligt
mitt organisationsförslag komma att behövas endast 6 ordinarie lektorsbefattningar.
Det kan då icke vara lämpligt att nu besätta den vakanta befattningen
med ordinarie innehavare. På motsvarande sätt förhåller det sig
vid seminariet i Linköping. På lönestaten för detta seminarium finnas för
närvarande 6 ordinarie lektorsbefattningar, men enligt mitt organisationsförslag
skulle vid seminariet icke komma att behövas mer än 5 sådana befattningar.
Där synes då icke böra tillskapas någon ny ordinarie lektorsbefattning.
Under nu nämnda förhållanden kan jag således icke tillstyrka bifall
till överstyrelsens förslag om Nymans och Borgströms förflyttning. I stället
böra dessa båda lektorer enligt min mening uppföras på övergångsstat, tills
möjlighet yppar sig att förflytta dem till andra lektorsbefattningar, varom
skolöverstyrelsen bör framdeles till Kungl. Majit inkomma med förslag.
Tills vidare torde deras lektorsavlöning m. m. kunna utgå från det ordinarie
reservationsanslaget till folkskoleseminarierna.
Vad överstyrelsen därefter anfört rörande förflyttning av de två övningsskollärarna,
gymnastikläraren och musikläraren, biträder jag. Likaså tillstyrker
jag på skäl, som överstyrelsen anfört, bifall till överstyrelsens förslag,
att frågan örn trädgårdsläraren Karlemarks förflyttning till annat folkskoleseminarium
må uppskjutas och att han alltså må få kvarstanna i sin
nuvarande befattning under budgetåret 1932/1933 med skyldigheter motsvarande
dem, som överstyrelsen angivit.
Beträffande seminariets vaktmästare, som den 4 juni 1931 uppnådde pensionsåldern,
anser jag i likhet med skolöverstyrelsen, att han bör pensioneras
från och med den 1 juli 1932. Överstyrelsens förslag angående det
nuvarande trädgårdsbiträdets bibehållande under budgetåret 1931/1932 samt
sättet för fastighetens vård och renhållningen under nämnda budgetår synas
mig innebära praktiska anordningar, varför jag icke har något att invända
mot dessa förslag. Kostnaderna för nämnda anordningar skulle utgå från
seminariets omkostnadsstat, vilken sålunda skulle nedbringas från 11,300
kronor med 8,325 kronor till 2,975 kronor.
Enligt överstyrelsens nu nämnda förslag skulle avlöningsstaten för budgetåret
1932/1933 uppgå till 2,692 kronor 50 öre och omkostnadsstaten till
2,975 kronor: summa 5,667 kronor 50 öre. Den totala kostnadsminskningen
skulle utgöra 29,025 kronor 50 öre. Mot dessa beräkningar har jag intet
att erinra.
I fråga örn beräkningen av kostnaderna i sin helhet för folkskollärarutbildningen
under budgetåret 1932/1933 har skolöverstyrelsen först erinrat
om nyssnämnda kostnadsminskning å i runt tal 29,000 kronor vid seminariet
i Strängnäs samt därefter beräknat, att besparingar skulle uppkomma
dels å i runt tal 20,000 kronor genom det påbörjade nedläggandet av folkskoleseminarierna
i Landskrona, Skara och Härnösand, dels å cirka 5,000
kronor därigenom, att vakantsatta tjänster uppehållas med vikarier. Dessa
besparingar skulle tillhopa utgöra 54,000 kronor. Då medelsåtgången för
budgetåret 1931/1932 beräknats till 1,704,000 kronor, skulle alltså medelsbehovet
för budgetåret 1932/1933 bliva 1,650,000 kronor. För täckande av
dessa behov skulle av reservationerna per den 1 juli 1932 endast 10,000
kronor kunna tagas i anspråk, vadan anslagsposten till folkskoleseminarierna
skulle behöva uppföras med 1,640,000 kronor. Beträffande denna översty
-
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
49
relsens beräkning vill jag endast anmärka, att, då Ilärnösands-seminariets
bibehållande ingår i mitt organisationsförslag, den av överstyrelsen beräknade
besparingen genom detta seminariums nedläggande icke kan av mig
godtagas. Det oaktat torde dock anslagsposten till folkskoleseminarierna
kunna stanna vid det av överstyrelsen föreslagna beloppet 1,640,000 kronor.
Vad angår anslagsposten till stipendier för elever vid folkskoleseminarier,
nu 217,000 kronor, har skolöverstyrelsen beräknat, att denna post skulle
kunna för budgetåret 1932/1933 minskas med i runt tal 4,500 kronor. Då
emellertid statens organisationsnämnd föreslagit, att anslaget till stipendier
skulle beskäras med 25 procent och jag med hänsyn till de nuvarande statsiinansiella
förhållandena anser mig böra ansluta mig härtill, blir beräkningen
av förevarande anslagspost en annan än skolöverstyrelsens. Enligt vad jag
från överstyrelsen inhämtat, skulle ett antal av 1,640 elever komma att
finnas vid folkskoleseminarierna under budgetåret 1932/1933. Med samma
genomsnittliga belopp som hittills, nämligen 129 kronor per elev, skulle
fordras ett anslag för stipendier av 211,560 kronor. Beräknar man nu 25
procents minskning å detta belopp, vilken minskning utgör 52,890 kronor,
skulle ifrågavarande anslagspost för budgetåret 1932/1933 böra i riksstaten
uppföras med 158,670 kronor, vilket belopp kan avrundas till 158,000 kronor.
Då anslagsposten för budgetåret 1931/1932 är upptagen med 217,000 kronor,
skulle den för budgetåret 1932/1933 kunna nedsättas med 59,000 kronor.
Då sålunda anslagsposten: Folkskoleseminarierna skulle ökas med 20,000
kronor och anslagsposten: Stipendier för elever vid folkskoleseminarier
minskas med 59,000 kronor, skulle det ordinarie reservationsanslaget till
folkskoleseminarierna kunna minskas från 1,837,000 kronor med 39,000
kronor till 1,798,000 kronor.
Beträffande det extra reservationsanslaget till studentkurser och parallellavdelningar
vid vissa folkskoleseminarier m. m. har departementschefen — efter
en redogörelse för skolöverstyrelsens förslag i ämnet — anfört följande:
Vid beräkning av kostnaderna under budgetåret 1932/1933 för studentkurser
vid seminarierna i Stockholm och Växjö, parallellavdelningar vid
seminarierna i Linköping, Karlstad, Umeå och Luleå samt en preparandkurs
i Luleå har skolöverstyrelsen kommit till en slutsumma av 67,300
kronor. Överstyrelsen har därvid utgått ifrån att nuvarande lektorn vid
seminariet i Strängnäs skulle förflyttas till seminariet i Linköping och att
fördenskull endast 1 extra ordinarie lektor skulle vara behövlig vid sistnämnda
seminarium. Då jag, såsom i det föregående omförmälts, icke
kunnat tillstyrka bifall till överstyrelsens förslag örn Borgströms förflyttning,
följer därav, att jag måste beräkna medel till avlöning åt 2 extra ordinarie
lektorer vid parallellavdelningarna i Linköping, vadan den av överstyrelsen
beräknade summan, 67,300 kronor, måste höjas med 4,000 kronor till 71,300
kronor. Något annat har jag icke att erinra rörande överstyrelsens beräkningar
i förevarande avseende.
Av tillgängliga reservationer å anslaget för ifrågavarande ändamål skulle
enligt skolöverstyrelsens mening kunna för budgetåret 1932/1933 tagas i
anspråk ett belopp av 9,730 kronor. Jag anser emellertid, att ytterligare 2,000
kronor, således tillhopa 11,730 kronor, av nämnda reservationer kunna beräknas
för angivna ändamål. Dragés detta belopp från 71,300 kronor, återstå
59,570 kronor. Det extra reservationsanslaget till studentkurser och
parallellavdelningar m. lii. skulle således enligt min beräkning böra uppföras
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 6 sami. 69 käft. (Nr 122.) 4
50
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
i riksstaten för nämnda budgetår med sistnämnda belopp, 59,570 kronor,
eller i runt tal 59,500 kronor, -vilket innebär en minskning av det nuvarande
anslaget, 74,000 kronor, med 14,500 kronor. Det sålunda beräknade
anslaget överstiger visserligen med 2,000 kronor det i statsverkspropositionen
under åttonde huvudtiteln punkt 174 beräknade anslagsbeloppet, 57,500
kronor, men härvid bör erinras, att det nu beräknade ordinarie anslaget till
folkskoleseminarierna m. m., 1,798,000 kronor, med 2,000 kronor understiger
det i nyssnämnda punkt beräknade anslaget för sistberörda ändamål,
1.800.000 kronor, vadan sammanlagda anslagsbeloppen till folkskoleseminarierna
och till studentkurser och parallellavdelningar m. m. bliva desamma,
som i statsverkspropositionen beräknats för budgetåret 1932/1933.
Såsom skett beträffande anslag för ändamålet från och med år 1915 torde
även det nu beräknade anslaget böra beviljas i en summa utan specificering
i särskilda poster och fördelningen av de beviljade beloppen seminarierna
emellan ske sedermera efter inhämtande av förnyade upplysningar rörande
anslagsbehoven samt till de för kursernas och avdelningarnas uppehållande
lämpligaste anordningarna.
I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag höjde 1931 års riksdag det ordinarie
förslagsanslaget till ålderstillägg åt lärare vid folkskoleseminarierna, då 180,000
kronor, med 20,000 kronor till 200,000 kronor.
Enligt riksräkenskapsverkets budgetredovisning för budgetåret 1930/1931
uppgingo de verkliga utgifterna från detta anslag under nämnda budgetår
till 203,704 kronor 55 öre.
Skolöverstyrelsen har meddelat, att någon minskning av ifrågavarande
utgifter ej torde vara att påräkna under budgetåret 1932/1933 men att överskridandet
av anslaget ej vore av den art, att någon höjning av detsamma
fördenskull vore påkallad.
Departementschefen har förklarat sig vara av samma mening som skolöverstyrelsen
och sålunda ansett ifrågavarande anslag böra uppföras med
200.000 kronor.
B. Småskole- Till sist har departementschefen (sid. 279—-287 i statsrådsprotokollet) beeemmanerna.
}iancuat frågan om de för småskoleseminarierna under budgetåret 1932/1933
erforderliga anslagen.
Det ordinarie reservationsanslaget till statens småskoleseminarier är för budgetåret
1931/1932 i riksstaten uppfört med ett belopp av 178,000 kronor.
Från detta anslag bestridas kostnaderna för uppehållande av de staten tillhöriga
småskoleseminarier, vilka äro uppförda på ordinarie stat, nämligen
seminarierna i Haparanda, Murjek och Lycksele.
Skolöverstyrelsen, som i skrivelse den 31 augusti 1931 beräknat anslagsbehovet
för budgetåret 1932/1933 till 175,000 kronor, har härefter i skrivelse
den 20 november 1931 föreslagit, att ifrågavarande reservationsanslag skulle
ytterligare minskas till 169,000 kronor, och till stöd härför anfört:
Överstyrelsen har föreslagit, att seminariet i Murjek skulle nedläggas
och ny klassavdelning där icke intagas år 1932. Detta kunde i och för
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
51
sig motivera indragning av en extra ordinarie ämneslärartjänst redan
läsåret 1932/1933. Överstyrelsen finner sig emellertid icke nu kunna bestämt
förorda en sådan åtgärd, enär de ämnen, som den extra ordinarie
lärarinnan företräder, bland annat naturkunnighet i samtliga klasser, svårligen
kunna delas upp på de övriga lärarna, och några timlärare icke stå
att erhålla i Murjek. Vad som däremot kan inbesparas är stipendiemedel
för en klassavdelning med ett beräknat elevantal av 15, sålunda 15 X 400
kronor eller 6,000 kronor. Enär överstyrelsen föreslagit, att vissa landstingsseminarier
skulle av statsverket övertagas först med budgetåret
1933/1934, behöver någon utökning av anslaget till statens småskoleseminarier
icke ske för budgetåret 1932/1933. Det erforderliga anslaget för sistnämnda
budgetår skulle alltså med ovannämnda minskning bliva 169,000
kronor.
Departementschefen har anfört, att det med hänsyn till omöjligheten att
i Murjek erhålla timlärare syntes honom oundgängligt, att den av skolöverstyrelsen
omförmälda extra ordinarie ämneslärarinnan finge stå kvar å sin
tjänst även under budgetåret 1932/1933. Mot vad överstyrelsen i övrigt anfört
hade departementschefen intet att erinra. Enligt överstyrelsens förslag
skulle det nuvarande anslaget komma att minskas med tillhopa 9,000
kronor.
I riksstaten för budgetåret 1931/1932 är för uppehållande av verksamheten
vid statens småskoleseminarium i Hagaström upptaget ett extra reservationsanslag
av 36,000 kronor.
Skolöverstyrelsen har i sin förberörda skrivelse den 20 november 1931
beräknat, att sagda anslag skulle kunna för budgetåret 1932/1933 nedsättas
till 29,000 kronor. Härom anför överstyrelsen:
överstyrelsen hade beräknat det extra reservationsanslaget till detta
seminarium för budgetåret 1932/1933 till ett belopp av 36,000 kronor. Sedan
överstyrelsen nu föreslagit seminariets nedläggande och verksamhetens
avveckling från och med läsåret 1932/1933, kommer detta att medföra minskat
anslagsbehov.
Då en manlig ämneslärare i högsta lönegraden avgår med pension den 1
juli 1932, kan en lönebesparing göras å ett belopp av 3,800 kronor. Vidare
synes den beräknade summan för timlärare kunna minskas med 1,000 kronor
samt elevstipendierna med, utöver förut föreslagen nedsättning, ytterligare
2,000 kronor. Hela minskningen blir sålunda 6,800 kronor, eller i
avrundat tal 7,000 kronor. Det erforderliga anslaget skulle sålunda bliva
29,000 kronor.
Med instämmande i vad skolöverstyrelsen anfört och under erinran, att i
det föregående föreslagits seminariets nedläggande, tillstyrker departementschefen,
att förevarande anslag nedsättes till 29,000 kronor.
I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag har riksdagen dels för budgetåret
1931/1932 i riksstaten uppfört det ordinarie förslagsanslaget till understöd
åt småskoleseminarier med oförändrat belopp, 310,000 kronor; dels ock medgivit,
att där av landsting eller stad, som ej i landsting deltager, upprättat
småskoleseminarium, vilket åtnjuter statsunderstöd, under tiden den 1 juli
52
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
1931—den 30 juni 1932 nedlägges eller ordinarie lärare vid dylikt seminarium
eljest genom inskränkning av verksamheten blivit för seminariet obehövlig,
statsbidrag likväl må efter Kungl. Maj:ts beprövande kunna utgå
för nämnda tid till belopp, motsvarande grundlön och ålderstillägg ävensom
tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg till sådana ordinarie lärare,
som genom nedläggandet eller inskränkningen ej längre erfordras för seminariets
uppehållande, dock att Kungl. Majit må äga för varje särskilt fall
bestämma det antal lärare, för vilkas avlönande statsbidrag må utgå, samt
meddela de villkor och bestämmelser Kungl. Majit eljest finner för gott
föreskriva.
I skrivelse den 31 augusti 1931 föreslog skolöverstyrelsen, att ovannämnda
anslag skulle för budgetåret 1932/1933 nedsättas till 250,000 kronor.
I sin merberörda skrivelse den 20 november 1931 har skolöverstyrelsen
beräknat, att anslagsbeloppet skulle kunna nedsättas med ytterligare 10,000
kronor till 240,000 kronor. Härom yttrar överstyrelsen:
Överstyrelsen bade beräknat det ordinarie förslagsanslaget till understöd
åt småskoleseminarier till ett belopp av 250,000 kronor. De seminarier,
som nu avses, äro sådana, som upprättats av landsting eller stad, som ej i
landsting deltager. Sedan överstyrelsen i sin den 10 november 1931 framlagda
utredning angående bland annat småskollärarutbildningens förstatligande
föreslagit, att vissa landstingsseminariers övertagande av statsverket
borde ske först med budgetåret 1933/1934, överensstämma de förutsättningar,
på vilka överstyrelsen grundade sina beräkningar den 31
augusti 1931, i stort sett med överstyrelsens nyss nämnda förslag den 10
november 1931. En jämkning i kostnadsberäkningen är endast i så måtto
erforderlig, att anslaget till seminarierna i Halmstad och Östersund, vilka
enligt den senaste utredningen icke skulle komma att intaga ny klassavdelning
hösten 1932, kan minskas för vartdera seminariet med 3,700 kronor,
eller sammanlagt 7,400 kronor. Anslagsbeloppet i det hela kan sålunda
ytterligare nedsättas till i avrundat tal 240,000 kronor.
För egen del har departementschefen anfört följande:
Då den omorganisation av småskoleseminarierna, som jag i det föregående
föreslagit, icke skulle påbörjas förrän med höstterminen 1933, kommer
den icke att öva inflytande på nämnda seminariers kostnadsstater för budgetåret
1932/1933. Under sådana förhållanden lägger skolöverstyrelsens nu
gjorda beräkning av det erforderliga anslagsbeloppet för nämnda budgetår
icke något binder i vägen för genomförandet av mitt organisationsförslag.
Mot sagda beräkning, enligt vilken anslagsbeloppet skulle nedsättas med
70,000 kronor till 240,000 kronor, har jag ingenting att invända. I likhet
med överstyrelsen anser jag, att landstingen böra erhålla statsbidrag även
för budgetåret 1932/1933 till avlöning och ålderstillägg jämte tillfällig löneförbättring
och dyrtidstillägg åt vissa lärare på indragningsstat.
I enlighet med Kungl. Majits förslag har 1931 års riksdag för budgetåret
1930/1931 till stipendier åt elever vid småskoleseminarier beviljat ett ordinarie
reservationsanslag av 65,000 kronor. Här avses seminarier, som upprättats
av landsting eller stad, som ej i landsting deltager.
53
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
I skrivelse den 31 augusti 1931 föreslog skolöverstyrelsen, att anslaget
skulle minskas till 26,000 kronor. Sedermera har överstyrelsen jämlikt sin
skrivelse den 20 november 1931 beräknat, att anslagsbeloppet skulle ytterligare
nedsättas, nämligen i det bela med 40,500 kronor.
I detta ärende har statens organisationsnämnd yttrat sig den 13 oktober 1931.
För egen del har departementschefen anfört:
Jag har intet att erinra mot skolöverstyrelsens senaste beräkning, enligt
vilken anslagsbehovet för ifrågavarande ändamål skulle med nuvarande normer
för stipendiemedlens fördelning uppgå för budgetåret 1932/1933 till ett
belopp av 36,500 kronor. Nu har emellertid statens organisationsnämnd
föreslagit, att stipendiemedlen för småskoleseminarierna skulle nedsättas med
25 procent. På grund av nu rådande statsfmansielia förhållanden biträder
jag detta förslag. Till följd härav skulle nyssnämnda belopp, 36,500 kronor,
böra minskas med 9,125 kronor till 27,375 kronor. Efter fråndragning av
den senast beräknade reserven, 12,000 kronor, återstå 15,375 kronor, med
vilket belopp det ordinarie reservationsanslaget till stipendier åt elever vid
småskoleseminarier bör uppföras i riksstaten. Sagda anslag skulle således
minskas med 49,625 kronor.
I enlighet med Kungl. Maj:ts framställning har riksdagen beslutat, att
tillfällig löneförbättring för lärare vid småsMeseminarier, som inrättats av
landsting eller stad, som ej i landsting deltager, skall även för budgetåret
1931/1932 utgå med s/-i av det belopp, som må tillkomma motsvarande lärare
vid folkskoleseminariernas övningsskolor och vid statens småskoleseminarier,
samt för sådant ändamål anvisat ett extra förslagsanslag å 49,000 kronor.
I skrivelse den 31 augusti 1931 föreslog skolöverstyrelsen, att nämnda
anslag skulle för budgetåret 1932/1933 minskas med 9,000 kronor till 40,000
kronor. Sedermera har överstyrelsen i skrivelse den 20 november 1931 omförmält,
att någon ändring i ovannämnda befäkningar ej synes erforderlig.
Departementschefen har meddelat, att han intet hade att invända mot
vad skolöverstyrelsen anfört rörande förberörda anslag.
Kungl. Maj:ts föreliggande proposition avser att bringa till ett definitivt
avgörande den sedan flera år svävande frågan örn organisationen av
lärarutbildningen för vårt folkundervisningsväsende. Initiativet till en
genomgripande omdaning av denna organisation kan otvivelaktigt sägas
hava utgått från riksdagen själv dels genom dess skrivelse nr 230 av år
1923 med begäran örn utredning i fråga örn statens övertagande av de av
landstingen och vissa städer inrättade småskoleseminarierna, dels ock
genom dess skrivelse nr 145 av år 1929, i vilken ej mindre med styrka
framhölls, att den nuvarande folkskoleseminarieorganisationen vore avsevärt
större än vad det förefintliga lärarbehovet krävde och att det därför
vore nödvändigt att taga under övervägande mera vittgående inskränkningar
i sistberörda organisation, än även betonades såsom i hög
grad angeläget, att frågorna örn folkskoleseminariernas organisation oell
småskol]ärarutbildningens förstatligande behandlades såsom ett enda sam
-
Utskottets
yttrande.
54
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
manhängande spörsmål om statens anordningar för utbildning av lärare
för folkundervisningsväsendet. Härigenom torde — heter det i sistnämnda
skrivelse — det bliva möjligt att särskilt beträffande lokalfrågorna vinna
den mest praktiska och för staten minst kostsamma lösningen av berörda
organisationsfrågor.
Sedan Kungl. Maj:t efter omfattande utredningar förelagt 1931 års riksdag
själva principfrågan örn småskollärarutbildningens förstatligande
ävensom ett par viktiga detaljspörsmål beträffande denna utbildning,
nämligen angående utbildningstidens längd och elevantalet per klassavdelning,
beslöt sistnämnda riksdag (skrivelse nr 199), att staten skulle, i den
omfattning, som framdeles bleve av Kungl. Majit och riksdagen närmare
bestämd, övertaga småskollärarutbildningen under förutsättning, att
vederbörande landsting och stad kostnadsfritt och med full äganderätt till
staten överlämnade den för seminarieutbildningen använda fasta och lösa
egendom, varav staten funne sig vara i behov. Lärokursens längd bestämdes
till två år (utom vad angick de redan treåriga statliga småskoleseminarierna
i Haparanda och Lycksele, där lärokursen fortfarande skulle
vara treårig). Elevantalet bestämdes till 28 per klass.
Efter dessa grundläggande beslut i fråga örn småskollärarutbildningsanstalterna
har Kungl. Majit, i överensstämmelse med den mening, som
1929 års riksdag uttalat, till definitiv prövning i ett sammanhang upptagit
hela den omfattande frågan örn den närmare gestaltningen av lärarutbildningen
för folkundervisningsväsendet, alltså ej blott småskoleseminariernas
utan även folkskoleseminariernas organisation.
Kungl. Majits förslag innebär en högst avsevärd beskärning av de nuvarande
anordningarna för lärarutbildningen och skulle enligt de i propositionen
framlagda beräkningarna medföra betydande besparingar.
Emellertid har Kungl. Majit icke stannat vid att ifrågasätta ändringar
blott i fråga örn den yttre organisatoriska ramen, såsom av riksdagen i
dess tidigare uttalanden i ämnet närmast torde hava avsetts. Propositionen
innehåller nämligen därutöver några synnerligen betydelsefulla reformförslag,
avseende mera den inre strukturen av seminarieorganisationen,
nämligen fastställande av inträdesfordringarna till ett kunskapsmått,
motsvarande realexamen, de ettåriga studentkursernas utvidgning till tvååriga
kurser samt ökning av studentkursernas antal.
Innan utskottet övergår till att yttra sig rörande förslagets olika delar,
vill utskottet framhålla, att föreliggande ärende i mer än vanlig grad är
ägnat att framkalla meningsbrytningar ej blott därför, att frågan i och för
sig är omfattande och svårlöst, utan även och ej minst därför att den så
nära berör de särskilda orternas intressen. Härom vittna bl. a. åtskilliga av
de framkomna motionerna. Det synes emellertid utskottet för en lycklig
lösning av frågan vara av vikt, att dylika lokalt betonade intressen få
träda tillbaka för vad som ur hela rikets, ur statens synpunkt är önsk
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
55
värt, i den måll berörda intressen icke kunna bringas till överensstämmelse
härmed. Vidare önskar utskottet framhålla, att, även örn utskottet
på åtskilliga punkter måste ställa sig tveksamt inför eller helt avvisande
till Kungl. Majlis förslag, detta förslag enligt utskottets uppfattning i
flera avseenden äger obestridliga förtjänster. Såsom särskilt erkännansvärd
betraktar utskottet den allvarliga strävan till sparsamhet och förenkling,
som präglar förslaget i dess helhet och som står väl i samklang
med vad tidsläget kräver.
Då utskottet härefter har att angiva sin ståndpunkt i de olika spörsmål,
som äro föremål för behandling i propositionen, förefaller det utskottet
lämpligast, att utskottet först upptar till prövning de angelägenheter, som
angå folkskollärarutbildningen.
Härvid böra till en början komma under bedömande de i propositionen
framställda förslagen i fråga örn dels ändring av inträdesvillkoreu och seminarierna.
dels förlängning av studentkurserna, utökning av deras antal samt dessa
kursers inordnande såsom en fast beståndsdel av seminarieorganisationen.
Det förra spörsmålet inverkar visserligen icke omedelbart på den yttre
organisationen men är av grundläggande betydelse för* det inre arbetet
vid seminarierna och kan även komma att sträcka sina verkningar till
den organisatoriska utformningen av utbildningsanstalterna. Vad åter
beträffar det senare spörsmålet, frågan örn studentkursernas anordning,
är det, med hänsyn till den roll, dessa kurser spela i Kungl. Maj:ts förslag,
av avgörande betydelse, vilken ställning riksdagen intager till förslaget i
denna del.
I fråga örn inträdesfordringarna gäller för närvarande, såsom i propositionen
erinrats, att desamma ungefärligen motsvara de kunskaper, som
förvärvas i en folkskola av A-formen, dock att i historia och geografi xordras
kunskaper i huvudsak till den omfattning, som meddelas i realskolans
tre, respektive fyra lägsta klasser. Departementschefen har, med hänsyn
dels till de vidgade möjligheterna för realexamens avläggande dels ock till
att ett stort antal av de intagna eleverna numera kommer till seminariet
med avlagd realexamen eller, i fråga örn vissa av de kvinnliga eleverna, med
förvärvad normalskolekompetens, ansett, att inträdesfordringarna böra
höjas till det mått av kunskaper, som realexamen är avsedd att garantera.
Enligt departementschefens mening borde inträdesfordringarna fastställas
till avlagd realexamen eller, för inträdessökande, som icke avlagt realexamen,
till kunskaper, vilka motsvarade dem, som intygades genom
nämnda examen, dock att i fråga örn främmande levande språk fordringarna
finge begränsas till vitsord i allenast ett sådant språk. Genom det
sistnämnda alternativet skulle för ungdom från mera avlägset liggande
bygder, där tillfälle till avläggande av realexamen saknades, möjliggöras
att i hemmet tillägna sig de kunskaper, som fordrades för inträde vid
seminariet.
56
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
Berörda förslag angående inträdesfordringarna har föranlett vissa
motionsvis framställda yrkanden.
Sålunda hemställes i motionen I: 328, att riksdagen måtte göra det uttalandet,
att inträdesfordringarna till fyraårigt folkskoleseminariums första
klass höra höjas till det mått av kunskaper, som realexamen eller — beträffande
kvinnliga elever — jämväl avgångsbetyg från vare sig högre
flickskolas högsta klass (normalskolekompetens) eller kommunal flickskolas
högsta klass å den teoretiska linjen äro avsedda att garantera.
I motionerna I: 333 och II: 483 påyrkas, att riksdagen måtte i fråga örn
inträdesvillkoren till fyraårigt folkskoleseminarium besluta dels att samtliga
inträdessökande skola avlägga inträdesprov i vissa föreskrivna
ämnen dels ock att rätt till avläggande av nämnda prov må tillerkännas
l:o) den, som avlagt realexamen, 2:o) den, som erhållit avgångsbetyg från
en högre flickskolas eller en kommunal flickskolas teoretiska eller praktiska
linje, 3:o) under vissa villkor den, som avlagt godkänd avgångsexamen
från av Kungl. Majit för ändamålet godkänd högre folkskola, samt
4:o) den, som efter tidigare företagen prövning vid seminariet i enlighet
med fordringarna i realexamen erhållit minst betyget godkänd i de av
realskolans kunskapsämnen, vilka icke ingå i det nyss nämnda, för alla
inträdessökande gemensamma inträdesprovet, dock att prov endast behöver
avläggas i ettdera av språken tyska och engelska.
Under det att nämnda motioner kunna sägas komplettera Kungl. Maj:ts
förslag, påkallas i motionerna I: 338, II: 495 och II: 496 närmare utredning
angående inträdesfordringarna till den fyraåriga seminariekursen. I
motionen 1:338 föreslås skrivelse till Kungl. Majit med anhållan, att
Kungl. Majit måtte låta verkställa en skyndsam utredning i ämnet. I
motionen II: 495 hemställes, att riksdagen måtte hos Kungl. Majit anhålla,
att Kungl. Majit ville föranstalta örn utredning av frågan örn inträdesvillkoren
vid folkskoleseminarierna och därav följande spörsmål örn
nämnda seminariers organisation samt, i den mån så kunde anses påkallat,
förelägga riksdagen resultatet av denna utredning. Slutligen yrkas i
motionen II: 496, att riksdagen måtte besluta att icke biträda propositionen
i fråga örn de föreslagna höjda inträdesfordringarna till den fyraåriga
seminariekursen samt hemställa hos Kungl. Majit örn ytterligare utredning
beträffande inträdesfordringar. Det bör nämnas, att i motionen II: 496
i detta sammanhang framställes krav på närmare utredning även i fråga
örn kursplanerna.
Såsom föranledda av Kungl. Maj:ts förslag angående inträdesfordringarna
kunna även upptagas de i motionerna I: 325 och II: 476 gjorda yrkandena,
att riksdagen måtte besluta, att utredning skall verkställas örn hur
landsbygdens ungdom, som fått sin skolbildning uteslutande eller huvudsakligen
i folk- och fortsättningsskolor, i begränsad omfattning må kunna
utbildas till folkskollärare.
Statsutshottets utlåtande Nr 122.
57
Enligt utskottets uppfattning kan en sådan ändring av inträdesvillkoren
vid det fyraåriga folkskoleseminariet, varigenom realexamen uppställes
såsom normgivande för det erforderliga kunskapsmåttet, icke betraktas
såsom eftersträvansvärd. Departementschefen Ilar visserligen icke tänkt
sig, att avlagd sådan examen skulle göras till en oeftergivlig fordran, utan
föreslagit, att en annan väg alternativt skulle hållas öppen sålunda, att
ett genom självstudier förvärvat kunskapsmått, motsvarande realexamens,
jämväl skulle kunna berättiga till inträde, vilket alternativ upptagits med
tanke på ungdomen från mera avlägset liggande bygder, där möjligheter
till skolgång i realskola saknas. Detta oaktat håller utskottet före, att,
därest berörda förslag genomfördes, en stor del av den landsbygdsungdom,
som hittills rekryterat våra folkskoleseminarier och som utgör en värdefull
tillgång för dessa, skulle avhållas från att söka sig till seminarierna
på den grund att blotta förefintligheten av stadgandet örn realexamen
skulle för dem, som icke varit i tillfälle att avlägga denna examen, framstå
såsom ett hinder. Säkerligen skulle också avsaknaden av realexamensvitsord
för vederbörande försvåra tillträdet till seminariet.
Därest å andra sidan ■— såsom med en viss grad av sannolikhet kan antagas
— en bestämmelse av det innehåll, Kungl. Majit föreslagit, komme
att föranleda en ökad tillströmning till de teoretiska skolorna, måste en
sådan verkan enligt utskottets mening betecknas såsom icke önskvärd.
Såsom ett vägande skäl för den föreslagna höjningen av inträdesfordringarna
har åberopats det förhållandet, att den del av de inträdessökande,
som kunnat förete vitsord örn avlagd realexamen eller örn normalskolekompetens,
alltjämt varit stadd i tillväxt under de senare åren och numera
är betydande. Med anledning härav synes det vara skäl att påminna
örn att den andra delen av de inträdessökande, den del, som ej kunnat
stödja sig på nämnda meriter, dock alltjämt utgör det övervägande flertalet.
Utskottet kan icke finna, att, med hänsyn till statsintresset, tillräckliga
skäl föreligga att företaga en så väsentlig höjning av inträdesfordringarna,
som den av Kungl. Majit ifrågasatta. I det stora hela förefaller det utskottet,
som örn våra folkskoleseminarier i den gestaltning, de erhöllo genom
1914 års seminariereform, visat sig väl skickade att fylla sin uppgift.
Våra folkskollärares utbildning torde i allmänhet motsvara de krav, deras
blivande verksamhet ställer på dem i fråga örn insikter och färdigheter
och även sätta dem i stånd att följa utvecklingen på det pedagogiska området
och därav tillägna sig det, som för deras arbetsförhållanden kan
vara användbart. Utskottet känner sig därför icke övertygat örn att den
tilltänkta förhöjningen av inträdesfordringarna kan motiveras med ett
verkligen förefintligt behov av en förstärkt lärarutbildning; i varje fall
synes det icke vara på denna väg, som ett sådant mål lämpligen bör eftersträvas.
58
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
Den påtalade forceringen i seminariearbetet har även ansetts kunna
minskas genom inträdesfordringarnas höjning på av Kungl. Majit föreslaget
sätt. Utskottet tvivlar icke på att det härutinnan kan vara behövligt
med en lättnad för seminariernas elever, men håller före, att en sådan
lättnad hör sökas genom gallring och koncentration av lärostoffet, vilket
torde vara möjligt utan någon genomgripande höjning av kunskapsnivån
hos de i första klassen inträdande eleverna.
Av nu anförda skäl måste utskottet ställa sig avvisande mot Kungl.
Majlis ifrågavarande förslag och de motioner, I: 340 och II: 494 samt I: 328,
I: 333 och II: 483, som åsyfta dels bifall till, dels ock en komplettering av
nämnda förslag.
Vad beträffar de motionsvis framkomna yrkandena på förnyad utredning
i fråga örn inträdesfordringarna, torde av det förut anförda vara
klart, att utskottet icke kan biträda dessa yrkanden, för så vitt de åsyfta
utredning angående en väsentlig höjning av inträdesfordringarna av det
felag, Kungl. Majit föreslagit. Däremot vill det synas utskottet, som örn det
kunde vara nyttigt, att en undersökning verkställdes, huruvida icke de gällande
inträdesfordringarna i ett eller annat avseende kunna vara i behov av
en omarbetning. Att härvid i ett eller flera ämnen en höjning kan finnas
motiverad, får givetvis icke betraktas såsom uteslutet. Med hänsyn
till önskvärdheten av att en dylik undersökning eller utredning kommer
till stånd vill utskottet förorda, att riksdagen hos Kungl. Majit gör särskild
framställning härom. Utskottet anser sig böra tillägga, att utskottet
förutsätter, att fordran på särskild inträdesprövning under alla förhållanden
bibehålies. Enligt utskottets mening erbjuder nämligen inträdesprövningen
ett lämpligt medel att tillförsäkra seminarierna ett gott elevmaterial.
Utskottet kommer härefter till frågan örn studentkursernas anordning.
I detta avseende har Kungl. Majit likaledes föreslagit synnerligen betydelsefulla
förändringar, nämligen dessa kursers förlängning från ettåriga
till tvååriga, utökande av kursernas antal från nuvarande två till sex,
vilket innebär, att omkring en tredjedel av årsproduktionen av folkskollärare
skulle ske genom studentkurserna, samt kursernas infogande såsom
fasta beståndsdelar av seminarieorganisationen, i det att kurserna, från
att hittills hava utgjort mera tillfälliga utbyggnader av nämnda organisation,
avsedda ursprungligen att snabbt möta ett ökat lärarbehov, enligt
Kungl. Majits förslag skulle på var och en av sex olika platser tillsammans
med en fyraårig seminariekurs bilda ett dubbelseminarium. Dubbelseminarier
av annan typ skulle icke finnas.
I fråga örn studentkursernas förlängning stöder sig Kungl. Majit på ett
av skolöverstyrelsen framlagt förslag, vari såsom de viktigaste skälen för
en sådan förändring angivits dels att den nuvarande ettåriga kursen icke
lämnade tillräcklig tid för utbildning i övningsämnena och för undervis
-
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
59
ningsövningar, dels ock att arbetsbelastningen därstädes vöre alltför stor.
Det bör emellertid uppmärksammas, att skolöverstyrelsen framhållit, att
det på den begränsade tid, som stått överstyrelsen till buds, icke kunnat
åvägabringas en fullständig utredning av förevarande organisationsspörsmål,
och att särskilt behov uppenbarligen förelåge av närmare utredning
angående timplaner och kursplaner.
Beträffande studentkursernas antal och fastare inordnande i seminarieorganisationen
har likaledes skolöverstyrelsen framlagt ett förslag, som
går i samma riktning som Kungl. Marits; dock har överstyrelsen begränsat
kursernas antal till fyra, motsvarande omkring en femtedel av den
årliga lärarproduktionen. Till stöd för sistberörda åtgärder har av skolöverstyrelsen
och departementschefen åberopats, huvudsakligen, att de hittillsvarande
studentkurserna visat sig kunna utbilda goda lärarkrafter,
att ett stort antal studenter under de senaste åren anmält sig till dessa
kurser, samt att studentkurserna innebure en för staten ekonomiskt fördelaktig
anordning.
Det torde böra nämnas, att 1929 års seminariesakkunniga icke ifrågasatt
några förändringar i fråga örn studentkursernas organisation och antal.
Beträffande studentkurserna har i motionerna 1:329 och 11:484, 1:331,
1:339 och 11:495 Kungl. Majt:s förslag i fråga örn lärokursens utökning
med ett år biträtts. I motionerna I: 338 och II: 472 har åter påyrkats bibehållande
av kursernas nuvarande längd, dock att i den förra motionen
därjämte påkallats förnyad utredning angående studentkursernas gestaltning.
Vad angår studentkursernas antal föreslås i motionerna I: 329 och II: 484
samt 1:339 och 11:495, att detta skall bestämmas till det av skolöverstyrelsen
föreslagna eller fyra. I motionerna I: 338 och II: 472 yrkas, att kurserna
måtte bliva, liksom nu, två till antalet, varjämte emellertid i motionen
I: 338 begäres förnyad utredning angående studentkursernas antal.
I fråga örn studentkursernas fastare inordnande i organisationen synas
sist berörda motioner icke åsyfta annat än Kungl. Maj:ts förslag, dock
med undantag för motionerna I: 338 och II: 472, vilka utgå från att studentkurserna
skola, åtminstone tills vidare, hava samma mera tillfälliga
karaktär som hittills.
En särställning intar motionen 1: 331 i fråga örn studentkurserna. Där
föreslås en helt ny organisation, nämligen inrättandet av tre särskilda
studentseminarier, varje innefattande en tvåårig kurs med 75 elever i
vardera kursen. Deras årliga utbildningskapacitet skulle alltså sammanlagt
motsvara omkring hälften av den årliga lärarproduktionen.
Spörsmålet om en omläggning av studenters utbildning till folkskollärare
och vad därmed sammanhänger, synes utskottet icke befinna sig i
sådant läge, att det är möjligt för utskottet att nu taga definitiv ståndpunkt
till denna fråga. Frånsett att de framkomna motionerna vittna
60
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
om huruledes meningarna bryta sig på detta område, bör det uppmärksammas,
att skolöverstyrelsen uppenbarligen baft en känsla av att saken
tarvade ytterligare övervägande och även låtit detta komma till tydligt
uttryck i sitt förslag. Särskilt synes utskottet viktigt, att förslag till
undervisningsplaner för tvååriga studentkurser utarbetas i syfte att få
‘närmare klargjort, huruvida verkligen behov föreligger av en fördubbling
av kursernas längd. Samtidigt bör undersökas, huruvida icke genom lämpliga
åtgärder en ettårig utbildning kan göras fullt effektiv. Härvid torde
särskilt böra beaktas, vad i motionen I: 338 framhållits angående möjligheten
för studenterna att under sommaruppehållet mellan studentexamens
avläggande och inträdet i seminariet genom självstudier eller bevistande
av särskilda kurser stärka sina kunskaper och färdigheter i vissa ämnen.
I samband därmed bör jämväl lärarbehovet för sådana kurser närmare
undersökas samt ingående övervägas vilken inverkan, en förlängning av
studentkurserna skulle kunna få för det fyraåriga seminariet. Emellertid
torde även frågorna örn kursernas antal och ställning i organisationen
förtjäna en närmare prövning. Vad angår frågan örn ökning av studentkursernas
antal, har på många håll påkallats en avsevärd utökning av
antalet studentfolkskollärare i förhållande till antalet folkskollärare utan
Studentexamen. Å andra sidan ha starka betänkligheter yppats gentemot
en sådan utveckling, särskilt med hänsyn till folkskoleväsendet på landsbygden,
där det ansetts vara till stort gagn, att folkets tänkesätt, vanor
och arbetsliv icke är något för läraren främmande utan fastmera något,
varmed han är väl förtrogen. Det har synts mindre sannolikt, att sådana
lärare skola stå att finna bland dem, som normalt tillbragt hela sin uppväxttid
eller det mesta därav i en läroverksstad, än bland de folkskollärare,
som icke äro studenter. Ytterligare har anförts, att den folkskollärarutbildning,
som går över studentexamen, i själva verket icke är för staten
billigare än vägen genom det fyraåriga seminariet utan snarare motsatsen.
Utskottet vill emellertid med hänsyn till föreliggande omständigheter ej
motsätta sig en viss utökning av studentkursernas antal, därest så efter
närmare prövning skulle visa sig erforderligt och lämpligt.
Då utskottet sålunda vill förorda en utredning rörande här berörda olika
spörsmål, finner sig utskottet slutligen böra uttala, att utskottet anser skäl
saknas att ifrågasätta en mera genomgripande förändring, som skulle
giva anstalterna för utbildning av studenter till folkskollärare en annan
karaktär, måhända mera akademiskt betonad, än de vanliga seminariekurserna.
Däremot torde, med hänsyn till den utveckling det högre skolväsendet
numera undergått och de rön som kunna hava gjorts i fråga örn
studenter såsom folkskollärare, intet vara att erinra mot att utredningen
får omfatta jämväl frågan örn studentkursernas infogande såsom en fast
beståndsdel i seminarieorganisationen.
Utskottet kan alltså icke heller i förevarande del biträda Kungl. Maj:ts
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
61
förslag eller motionerna I: 329 och II: 484, I: 331, I: 339 och II: 495, utan
anser, i likhet med vad i motionen I: 338 yrkats, att riksdagen bör hos
Kungl. Majit anhålla örn förnyad utredning angående studentkursernas
antal och gestaltning i övrigt.
Då utskottet sålunda icke kunnat tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag angående
studentkursernas anordning, kommer frågan örn folkskoleseminariernas
organisation i ett sådant läge, att det icke synes utskottet tillrådligt
att riksdagen i år träffar något avgörande rörande nämnda seminariers
framtida gestaltning. Enligt utskottets mening är det önskvärt, att Kungl.
Majit får tillfälle att i samband med förut omförmälda, av utskottet förordade
utredningar taga under förnyat övervägande förevarande spörsmål
och vad därmed äger sammanhang. Utskottet anser sig dock kunna och
höra göra visst undantag härifrån, nämligen vad angår frågan örn nedläggandet
av folkskoleseminarierna i Härnösand, Skara och Landskrona.
Beträffande seminariet i Skara hava såväl 1929 års seminariesakkunniga
som skolöverstyrelsen och Kungl. Majit samstämmigt föreslagit dess indragning.
Skolöverstyrelsen har därutöver hemställt, att jämväl seminarierna
i Härnösand och Landskrona skulle nedläggas, och Kungl. Majit
har biträtt denna mening, i vad den angår Landskrona. Samtliga tre seminarierna
äro enkelseminarier och skulle enligt överstyrelsens förslag utnyttjas
till dubbla småskoleseminarier.
Utskottet vill visserligen icke i övrigt för närvarande taga någon bestämd
ställning till frågan örn det antal folkskoleseminarier, som hör ingå
i den framtida definitiva seminarieorganisationen, eller de platser, där
dessa folkskoleseminarier lämpligen höra vara belägna, men vad beträffar
de nyss nämnda tre enkelseminarierna, synes det utskottet av den förebragta
utredningen vara uppenbart dels att det för en god lösning av
småskoleseminariet rågan —- vartill utskottet snart skall komma är
önskvärt, att folkskoleseminarierna i Härnösand, Skara och Landskrona
få lämna rum för dubbla småskoleseminarier på dessa platser, dels ock
att en indragning av omförmälda tre folkskoleseminarier kan ske, utan
att härigenom ur statens synpunkt några allvarliga olägenheter uppkomma.
Utskottet inser väl, att det ur ortssynpunkt måste te sig beklagligt, att
nämnda tre bildningsanstalter, vilka var i sin stad under en avsevärd tid
varit verksamma på ett förtjänstfullt sätt, nu måste se sig ställda inför
avslutningen av denna verksamhet, men i förevarande fall måste ortsintresset
vika för riksintresset, som avgjort synes utskottet tala för bär
förordade åtgärd. För staten innebär åtgärden bestämda fördelar i både
organisatoriskt och ekonomiskt hänseende. Och — såsom förut antytts och
av det följande skall framgå — de tre städerna avses skola erhålla kompensation
för angivna förlust genom förläggande därstädes av dubbla
småskoleseminarier. Det bör också bemärkas, att några invändningar mot
62
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
det även av Kungl. Majit framställda förslaget om indragning av folkskoleseminarierna
i Skara och Landskrona icke motionsvis framkommit.
Vad folkskoleseminariet i Härnösand beträffar, har Kungl. Majit ansett
detsamma höra bibehållas, och energiska ansträngningar hava, enligt vad
av propositionen framgår, från ortshåll gjorts i denna riktning. Utskottet
måste dock, på sätt förut framhållits, finna de skäl starkare, som tala för
folkskoleseminariets i Härnösand ersättande med ett dubbelt småskoleseminarium.
Det bör i detta sammanhang även framhållas, att lokalförhållandena
vid Härnösandsseminariet, enligt vad utskottet erfarit, äro sådana,
att, örn folkskoleseminariet skulle bibehållas därstädes, staten inom
en nära framtid har att förvänta ej ringa ny- eller ombyggnadskrav för
folkskoleseminariets behov, under det att, såsom av propositionen inhämtas,
förläggandet av ett dubbelt småskoleseminarium till folkskoleseminariets
lokaler skulle medföra en ombyggnadskostnad av endast omkring
10,000 kronor.
Utskottet har icke förbisett, att två av de till indragning här förordade
folkskoleseminarierna äro anordnade för utbildning av kvinnliga lärare
och båda dessa belägna i Götaland. Det bör emellertid observeras, att verkningarna
av berörda indragning på utexaminationen tidigast kunna göra
sig gällande år 1936. Utskottet förutsätter, att vid denna tid spörsmålet örn
folkskoleseminariernas organisation skall hava nått sin slutgiltiga lösning,
och att, i den mån så anses erforderligt, provisoriska åtgärder i avbidan
på effekten av sagda slutgiltiga lösning vidtagas i syfte att motverka
de rubbningar och ojämnheter med avseende å folkskollärarproduktionens
fördelning på manliga och kvinnliga lärare och på olika landsdelar,
som av nyss angivna indragningsåtgärd kunna bliva följden.
Vid ett förnyat övervägande av frågan örn den yttre organisationen av
folkskollärarutbildningen är det ett par spörsmål, som i första rummet
måste avgöras, innan man kan skrida till att närmare utarbeta planen för
nämnda organisation, nämligen dels avgångsklassernas antal och dels
proportionen mellan manliga och kvinnliga lärare.
Vad den första frågan, avgångsklassernas antal, beträffar, är ju för
denna bestämmande, vilken siffra som anses motsvara det normala årliga
behovet av nya lärare. I likhet med seminariesakkunniga, skolöverstyrelsen
och departementschefen anser utskottet det icke vara möjligt att härutinnan
göra några säkra beräkningar, gällande för en avsevärd tid framåt.
De ytterst ingående undersökningar, som på området blivit gjorda,
hava alla lett till ganska olika resultat. Den högsta siffra, man kommit
till, är 610 och den lägsta 450. Örn tillbörlig hänsyn tages till det av riksdagen
tidigare hävdade önskemålet, att organisationen bör göras elastisk,
vill det förefalla utskottet, som örn det skulle vara klokt att hålla ungefärligen
medelvägen mellan dessa båda siffror. Detta betyder, med utgångspunkt
från ett elevantal av 28 per klass i det fyraåriga seminariet och 25
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
63
per klass i studentkurs — tal, som på grund av avgång före avslutad utbildning
oell kvarsittning dock äro underkastade modifikationer — att en
organisation, som innehölle högst 20 avgångsklasser, skulle kunna anses
väl avvägd.
Vad angår proportionen mellan manliga och kvinnliga lärare, har tidigare
förutsatts, att den skulle utgöra 3: 2, men skolöverstyrelsen har numera
för sin del förordat proportionen 11: 9, detta bl. a. under hänvisning
till att sistberörda proportion överensstämde med den faktiska sammansättningen
av folkskollärarkåren. Kungl. Maj:ts förslag synes i princip
anshita sig till skolöverstyrelsens uppfattning, ehuru detsamma, genom
att den enligt förslaget planerade kursen för småskollärarinnors utbildning
till folkskollärarinnor ej tills vidare inrättas, i praktiken upprätthåller
proportionen 3: 2. Utskottet anser, att lärarproduktionen bör i förevarande
hänseende avpassas enligt proportionen 11: 9, och att denna proportion
bör iakttagas, även örn ej sagda kurs träder i verksamhet samtidigt
med den nya organisationen. Utskottet vill emellertid framhålla, att
det synes utskottet angeläget, att kursen i det blivande organisationsförslaget
ej ställes på framtiden utan förutsattes begynna i och med att den
nya organisationen i övrigt sättes i gång.
Ett annat spörsmål, som synes förtjänt att närmare övervägas vid den
förnyade prövning, förevarande ärende enligt utskottets mening bör undergå,
är frågan örn inrättande av samseminarier, d. v. s. seminarier, där
både manlig och kvinnlig ungdom erhåller utbildning. Skolöverstyrelsen
har i sitt förslag räknat med fyra sådana seminarier, under det att Kungl.
Maj:ts förslag icke upptager något samseminarium, örn man bortser från
att till seminariet i Karlstad tänkts i en framtid skola förläggas den förut
omtalade kursen för utbildning av småskollärarinnor till folkskollärarinnor.
Det förefaller utskottet, som örn det skulle vara möjligt att genom
anordnande av samseminarier komma förbi vissa svårigheter, som eljest
möta för en tillfredsställande fördelning av lärarproduktionen på olika
delar av landet. Utskottet vill dock icke nu taga ställning till frågan utan
endast fästa uppmärksamheten på densamma, på det att den må beaktas
vid den kommande förnyade utredningen.
I övrigt vill utskottet beträffande nämnda utredning allenast framhålla,
att det enligt utskottets mening bör eftersträvas att så långt sig göra
låter i första rummet utnyttja de lokalmöjligheter, som de förefintliga
dubbelseminarierna erbjuda. Genom att låta lärarproduktionen företrädesvis
ske genom dubbelseminarierna vinnas nämligen avsevärda förde
lar, ej blott ur ekonomisk utan även ur pedagogisk synpunkt.
Angående övergångsförhållanden och anslagsfrågor kommer utskottet
att uttala sig längre fram i föreliggande utlåtande, sedan utskottet klargjort
sin ställning även till småskoleseminariefrågan.
Sammanfattningsvis kan utskottets ståndpunkt till föreliggande flir
-
64
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
Småskole
seminarierna.
slag, i vad det avser folkskollärarutbildningen, angivas sålunda. Utskottet
kan icke biträda Kungl. Maurts förslag i vidare mån än vad angår nedläggandet
av folkskoleseminarierna i Skara och Landskrona. Härjämte
föreslår utskottet i motsats till Kungl. Majit, att folkskoleseminariet i
Härnösand skall nedläggas. Nedläggandet av folkskoleseminarierna i
Härnösand, Skara och Landskrona står i överensstämmelse med de i motionerna
I: 331,1: 338 och II: 495 föreslagna organisationsplanerna. I övrigt
anser utskottet något definitivt beslut angående folkskoleseminariernas
framtida gestaltning icke nu böra fattas, vilket innebär ett avböjande av
Kungl. Maj:ts förslag i nyss ej angivna delar ävensom av de motionsvis
framställda yrkanden, som åsyfta sådant definitivt beslut likaledes i nyss
ej angivna avseenden. Dylika yrkanden förekomma i motionerna I: 327,
1:329, 1:330, 1:331, 1:334, 1:338, 1:339, 1:340, 11:472, 11:481, 11:482,
II: 484, II: 487, II: 494, II: 495 och II: 496. Emellertid förordar utskottet,
att riksdagen bos Kungl. Majit anhåller örn ytterligare utredning angående
organisationen av folkskollärarutbildningen och framläggande för
riksdagen av det förnyade förslag i berörda hänseende, som den ytterligare
utredningen kan föranleda.
I motionen II: 497 har framställts förslag i fråga örn folk- och småskoleseminariernas
övningsskolor. Motionen behandlas i detta sammanhang, för
så vitt den avser folkskoleseminarierna. Förslaget åsyftar dels ett övervägande
av möjligheterna till någon utvidgning av dessa skolor utöver
vad i propositionen föreslagits, dels ock att en del av kostnaderna för avlöning
åt lärarna vid berörda övningsskolor skulle överföras från staten
till vederbörande skoldistrikt. Vad det senare förslaget beträffar, synes
det stå i strid med den tendens i fråga örn kostnaderna för folkundervisningsväsendet,
som numera allt starkare gör sig gällande i riktning mot
att öka statens ansvarighet härutinnan. Utskottet kan icke finna tillräckliga
skäl föreligga att rubba den hittills tillämpade principen, att staten
skall bära alla kostnader för seminariernas övningsskolor, varför utskottet
i denna del avstyrker motionen. Vad åter angår frågan örn övningsskolornas
storlek, vilken fråga jämväl berörts i motionerna I: 330 och
II: 482, torde den bliva föremål för övervägande vid den av utskottet förordade
omprövning, som spörsmålet örn folkskoleseminariernas organisation
skulle underkastas.
Utskottet övergår härefter till frågan örn småskoleseminarierna.
Såsom förut framhållits, har riksdagen redan år 1931 fattat det grundläggande
principbeslutet örn statens övertagande av småskollärarutbildningen
ävensom träffat för organisationens grunddrag bestämmande avgöranden
angående utbildningstidens längd och elevantalet per klass.
Vad som nu återstår, är väsentligen att bestämma avgångsklassernas
antal samt seminariernas antal och förläggning.
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
65
I fråga om avgångsklassernas antal gäller här detsamma som beträffande
folkskollärarutbildningen, nämligen att meningarna rörande den
rätta siffran för årsbehovet gå rätt mycket i sär. Högsta och lägsta talet
äro respektive 420 och 300. Svårigheterna att åstadkomma hållbara beräkningar
äro ju ock synnerligen stora på grund av de många ovissa faktorer,
som inverka på kalkylerna. Med hänsyn härtill har departementschefen
ansett organisationen böra byggas på beräkningar, som avse lärarbehovet
endast för den närmaste framtiden. Då nämnda beräkningar utvisa
en stark nedgång i lärartjänsternas antal, har departementschefen
ansett siffran för årsproduktionen böra hållas relativt låg, vilket även
skulle bidraga till den av riksdagen önskade elasticiteten i organisationen.
Departementschefen har för sin del stannat vid talet 300 »eller något
därutöver». Seminariesakkunnigas motsvarande siffra utgjorde 412 och
skolöverstyrelsens i dess organisationsplan 420. Såväl de sakkunniga som
skolöverstyrelsen föreslago 15 avgångsavdelningar; departementschefen
har i enlighet med sin uttalade uppfattning örn den behövliga årsproduktionen
under de närmaste åren bragt ned antalet avgångsklasser till 11.
Frågan örn avgångsklassernas antal är föremål för behandling i motionerna
I: 331, som i detta hänseende biträder Kungl. Maj:ts förslag, I: 338,
vari påyrkas 14 avgångsklasser, I: 339, vari föreslås att antalet avgångsklasser
skall bestämmas till minst 14, 1:340 och 11:494, i vilka Kungl.
Maj:ts förslag vinner anslutning, samt 11:495, som överensstämmer med
seminariesakkunnigas och skolöverstyrelsens ståndpunkt i fråga örn avgångsklassernas
antal.
Enligt utskottets mening är den av Kungl. Majit föreslagna organisationen
av småskollärarutbildningen alltför knappt tillmätt. Utskottet vill
erinra örn, att det här gäller att avlösa det nuvarande provisoriet med definitiva
anordningar, vilka skola kunna äga bestånd under en avsevärd
tid framåt. Det är då av vikt att icke räkna alltför mycket i underkant, ty
det torde komma att visa sig förbundet med svårigheter att ernå en eventuellt
erforderlig utvidgning, sedan organisationen en gång blivit stöpt i
sin fasta form. Örn tillbörlig hänsyn tages till de olika omständigheter,
som framkommit vid utredningarna rörande lärarbehovet, och de faktorer,
som kontinuerligt inverka på nämnda behov och äro av någorlunda
beräknelig natur, synes det utskottet, som örn ett antal av fjorton avgångsklasser
eller omkring 390 nyexaminerade ungefärligen skulle motsvara
det normala årsbehovet, varvid dock bör uppmärksammas, att en
av dessa avgångsklasser rätteligen bör åtminstone delvis frånräknas med
hänsyn till den i det föregående omnämnda kursen för småskollärarinnors
utbildning till folkskollärarinnor, vilken kurs utskottet förväntar
snarligen skola komma i gång. Skulle det under de närmaste åren, medan
ännu ett betydande överskott av småskollärarinnor föreligger, visa sig
önskvärt att något inskränka lärarproduktionen, har ju Kungl. Maj:t allBihang
Ull riksdagens protokoll 1932. 0 sami. 09 haft. (Nr 122.)
5
66
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
tid i sin hand att låta detta ske genom minskad nyintagning i seminariernas
första klass.
Vad härefter angår småskoleseminariernas antal och förläggning, vill
utskottet först erinra örn att Kungl. Maj:t föreslagit sju seminarier, varav
fyra dubbelseminarier och tre enkelseminarier med förläggning, dubbelseminarierna
till Strängnäs, Skara, Landskrona och Falun samt enkelseminarierna
till Kalmar, Lycksele och Haparanda. Det är vidare att
märka, att enligt Kungl. Maj:ts förslag staten icke skulle i något fall för
seminarieorganisationen taga i anspråk landstingens eller av stadskommuner
erbjudna lokaler utan helt reda sig med sina egna fastigheter. Följaktligen
förutsätter Kungl. Maj:ts förslag —- förutom den redan beslutade
indragningen av folkskoleseminariet i Strängnäs och av utskottet
ovan omförmälda indragning av folkskoleseminarierna i Skara och Landskrona
— folkskoleseminariets i Falun förändring från dubbelseminarium
till enkelseminarium samt nedläggande av Kalmar folkskoleseminarium,
allt för att lämna utrymme för de föreslagna småskoleseminarierna. Statsseminarierna
i Murjek och Hagaström skulle nedläggas, likaså landstingsseminarierna
i Linköping, Jönköping, Växjö, Lund, Halmstad, Borås,
Kristinehamn, Örebro, Västerås, Falun, Härnösand, Bollnäs och Östersund
samt Göteborgs stads småskoleseminarium i Göteborg.
Ytterligare bör erinras, att seminariesakkunniga föreslagit, att den nya
seminarieorganisationen skulle omfatta 3 dubbelseminarier och 9 enkelseminarier.
Dubbelseminarierna skulle förläggas till Strängnäs, Skara och
Kalmar; enkelseminarierna till Murjek, Haparanda, Lycksele, Östersund,
Falun, Hagaström, Linköping, Lund och Halmstad. Staten skulle övertaga
landstingsseminarierna i Östersund, Falun, Linköping, Lund och
Halmstad. Övriga landstingsseminarier ävensom Göteborgsseminariet
skulle nedläggas.
Skolöverstyrelsen har i sin senaste utredning föreslagit en organisation,
omfattande 5 dubbelseminarier och 5 enkelseminarier. Dubbelseminarierna
skulle förläggas till Strängnäs, Kalmar, Landskrona, Skara och Härnösand,
enkelseminarierna till Linköping, Kristinehamn, Falun, Lycksele
och Haparanda. Seminarierna i Jönköping, Växjö, Lund, Halmstad, Göteborg,
Borås, Örebro, Västerås, Hagaström, Bollnäs, Östersund och Murjek
skulle indragas.
Kungl. Maj:ts förslag angående småskoleseminariernas antal och förläggning
har uppkallat ett stort antal varierande, motionsvis framställda
önskemål. Här nedan följer en kortfattad redogörelse för dessa.
Statens övertagande av landstingsseminariet i Kristinehamn har påyrkats
i motionerna I: 325 och II: 476. Även i motionerna I: 338 och II: 495
föreslås detta seminarium skola bibehållas.
I motionerna I: 326 och II: 485 begäres inrättande av ett enkelt småskoleseminarium
i Linköping (genom övertagande av därvarande lands
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
67
tingsseminarium). Bibehållande av småskoleseminariet därstädes påyrkas
jämväl i motionerna I: 331, I: 338 och II: 495.
I motionerna 1:332 och 11:486 hemställes, att småskoleseminariet för
det inre mellan-Norrland måtte förläggas till Östersund.
Småskoleseminariets i Murjek bibehållande, åtminstone tills vidare, påkallas
i motionerna I: 334 och II: 487.
I motionerna 1:340 och 11:494 föreslås bibehållande av Hagaströmsseminariet,
vilket enligt sistnämnda motioner bör föranleda sådan ändring
i Kungl. Maj:ts förslag, att seminarierna bestämmas till åtta, därav
tre dubbla, förlagda till Strängnäs, Skara och Landskrona, samt fem enkla,
förlagda till Kalmar, Lycksele, Haparanda, Falun och Hagaström.
Till Göteborg bör enligt yrkande i motionen I: 339 ett dubbelt småskoleseminarium
förläggas.
Småskoleseminariet i Härnösand bör vidare bibehållas enligt vad som
begäres i motionen II: 454, i vilken jämväl för ändamålet hemställes örn
ett driftsanslag för hudgetåret 1932/1933 å högst 39,050 kronor.
Slutligen hava fullständiga organisationsplaner för småskoleseminarierna
framlagts i motionerna I: 331, I: 338 och II: 495.
I motionen I: 331 föreslås inrättande av sju småskoleseminarier, därav
fyra dubbla, förlagda till nuvarande folkskoleseminarierna i Luleå, Karlstad,
Växjö och Landskrona, samt tre enkla, förlagda till Lycksele, Falun
och Linköping. Luleåseminariet skulle ersätta Haparandaseminariet, och
kursen skulle därför bliva treårig.
I motionen I: 338 föreslås inrättande av fem dubbelseminarier, förlagda
till Härnösand, Strängnäs, Skara, Kalmar och Landskrona, samt fyra
enkelseminarier, förlagda till Haparanda, Lycksele, Kristinehamn och
Linköping.
I motionen 11:495 påyrkas samma organisation som den ovan omför - mälda, av skolöverstyrelsen föreslagna.
Det torde icke förvåna, örn utskottet inför denna mångfald av olika yrkanden
och önskemål känt en viss tvekan, huruvida frågan örn organisationen
av småskollärarutbildningen verkligen är mogen för ett slutgiltigt
avgörande. Utskottet har emellertid ansett, att denna frågas lösning
är särskilt trängande, och därför icke velat tillråda ett ytterligare uppskov,
även örn ett bestämt ståndpunktstagande är förbundet med ej ringa
svårighet.
Redan det förhållandet, att utskottet har ett något högre antal avgångsklasser
än Kungl. Maj:t, medför, att utskottet icke kan i allo följa Kungl.
Maj:ts förslag. Utskottet biträder emellertid detta förslag, i vad det avser
förläggande av dubbelseminarier till Strängnäs, Skara och Landskrona och
dessa dnbbelseminariers inrymmande i därvarande folkskoleseminariers
lokaler samt förläggande av enkelseminarier till Haparanda och Lycksele.
Vad särskilt Haparandaseminariet angår, har i motionen 1:331 fram
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
68
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
ställts ett förslag, som innebär, att detta seminarium skulle indragas. Med
hänsyn till de betydelsefulla uppgifter, sistberörda seminarium har att
fylla på denna plats, kan utskottet under inga förhållanden medverka till
en sådan åtgärd, aven örn seminariets bibehållande medför, att staten i
en framtid blir ställd inför nödvändigheten att anskaffa bättre lokaler
åt seminariet. Kungl. Majit har vidare föreslagit, att till Falun skulle
förläggas ett dubbelt småskoleseminarium, vilket — samtidigt med att
därvarande dubbla folkskoleseminarium förvandlades till enkelseminarium
— skulle inrymmas i folkskoleseminariets lokaler. Bortsett från att utskottet
icke är berett att nu förorda en förändrad organisation av folkskoleseminariet
i Falun, kan utskottet icke finna lämpligt, att den betydande
del av landet, som ligger mellan Lycksele och Falun, skulle lämnas
utan något seminarium för utbildning av småskollärarinnor. Så skulle
nämligen bliva förhållandet enligt Kungl. Majlis förslag. Någonstädes
mellan sistnämnda båda platser bör enligt utskottets mening en sådan
^bildningsanstalt finnas, och utskottet har för sin del, i likhet med skolöverstyrelsen
samt i överensstämmelse med i motionerna I: 338 och II: 495
framställda yrkanden, vid sitt val av lämplig förläggningsplats stannat
vid Härnösand. Vad som särskilt gjort, att utskottet föredragit Härnösand
framför t. ex. Östersund, som eljest även synes kunna komma i fråga,
är, att här ifrågavarande seminarium bör vara ett dubbelseminarium och
lokaler för ett sådant stå till buds i statens egen för ett folkskoleseminarium
nu använda fastighet i Härnösand. Folkskoleseminariet i Härnösand
anser åter utskottet, på sätt förut anförts, böra nedläggas.
Vad Falun beträffar, anser utskottet, att där bör finnas ett enkelseminarium
för utbildning av småskollärarinnor. Då utmärkta lokaler med
utrustning för ett sådant seminarium kostnadsfritt och med full äganderätt
erbjudits staten i det nuvarande landstingsseminariets fastighet, kan
utskottet icke finna annat än att det är för staten ekonomiskt fördelaktigt
att antaga ett dylikt erbjudande, varför utskottet förordar, att så sker.
Utöver nu framställda erinringar mot Kungl. Majlis ifrågavarande förslag
har utskottet ytterligare en invändning, nämligen beträffande Kalmarförläggningen.
Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle därvarande folkskoleseminarium
indragas och ersättas av ett enkelt småskoleseminarium.
Utskottet vill av förut anförda skäl icke för närvarande förorda någon förändring
i fråga örn folkskoleseminarieorganisationen, utom vad angår
seminarierna i Härnösand, Skara och Landskrona, och kan således icke ansluta
sig till förslaget örn nedläggandet av folkskoleseminariet i Kalmar.
Emellertid anser utskottet att med hänsyn till befolkningsfördelningen
y tterligare tre avgångsklasser krävas för Götaland utöver de föreslagna
dubbelseminarierna i Skara och Landskrona. Såvitt möjligt synes detta
behov i första rummet böra tillgodoses genom inrättande av ett dubbeiseminarium
med hänsyn till de pedagogiska och ekonomiska fördelar, som
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
69
härigenom vinnas. Då Kalmar i och för sig synes lämpligt såsom förläggningsplats
för ett småskoleseminarium och staden därtill gjort staten ett
synnerligen förmånligt anbud i fråga örn tillhandahållande av lokaler,
anser utskottet starka skäl tala för att med antagande av nämnda anbud
till Kalmar förläggas ett dubbelt småskoleseminarium. Den tredje därutöver
behövliga avgångsklassen synes utskottet med hänsyn till kommunikations-
och bebyggelseförhållanden lämpligen böra placeras i Linköping.
Även där har vederbörande landsting utan anspråk på vederlag och
med full äganderätt ställt landstingsseminariets lokaler med utrustning
till statens förfogande. Skolöverstyrelsen har förordat seminariets övertagande
av staten, och utskottet ansluter sig till detta förslag, varvid utskottet
emellertid förutsätter, att uppförande av särskild gymnastikbyggnad,
som ifrågasatts av byggnadsstyrelsen, icke behöver ske. Seminariet
torde enligt utskottets mening, på sätt även i motionen I: 326 framhålles,
utan olägenhet kunna för ändamålet använda det gamla folkskoleseminariehusets
gymnastiklokal.
Härmed har utskottet framlagt sin organisationsplan för småskoleseminarierna.
Den innefattar inrättande av nio seminarier, därav fem dubbelseminarier,
förlagda till de nuvarande folkskoleseminarierna i Härnösand,
Strängnäs, Skara och Landskrona ävensom till av Kalmar stad erbjudna
lokaler i sistnämnda stad, samt fyra enkelseminarier, förlagda till de nuvarande
statsseminarierna i Haparanda och Lycksele och de nuvarande
landstingsseminarierna i Falun och Linköping.
Denna plan innebär alltså, att utskottet, så vitt angår småskoleseminarierna,
i vissa delar förordat bifall till Kungl. Maj:ts förslag och motionerna
I: 331,1: 338,1: 340, II: 454, II: 494 och II: 495, ävensom helt bifall till
motionerna I: 326 och II: 485. Däremot har utskottet avstyrkt motionerna
I: 325, I: 332, I: 334, I: 339, II: 476, II: 486 och II: 487.
Innan utskottet lämnar frågan örn småskoleseminariernas organisation,
vill utskottet erinra örn vad utskottet ovan anfört angående de i motionen
II: 497 framställda yrkandena rörande övningsskolorna. Utskottet
har, såvitt angår småskoleseminarierna, icke funnit skäl föreligga att på
denna punkt ifrågasätta någon ändring i vad Kungl. Maj:t föreslagit.
Utskottet avstyrker alltså i denna del ifrågavarande motion.
Mot vad Kungl. Maj:ts förslag i övrigt innehåller angående småskoleseminarierna
har utskottet, såvitt förslaget ej strider mot utskottets i det
föregående angivna ståndpunkt, intet att erinra.
Utskottet har nu att behandla frågan örn genomförandet av de av utskottet
i det föregående förordade organisatoriska förändringarna.
I överensstämmelse med skolöverstyrelsens i skrivelse den 20 november
1931 framställda förslag anser utskottet indragningen av folkskoleseminarierna
i Härnösand, Skara oell Landskrona böra taga sin början redan
innevarande år genom att några elever icke intagas i första klassen. Upp
-
70
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
rättandet av de föreslagna dubbla småskoleseminarierna i nyssnämnda tre
städer torde böra taga sin början först från och med hösten 1933, då likväl
endast en klassavdelning av småskoleseminariet kan intagas på varje plats.
Först med höstterminen 1934 kunna dessa seminarier träda i verksamhet
som dubbelseminarier. Indragningen av de nuvarande statliga småskoleseminarierna
i Murjek och Hagaström synes böra successivt påbörjas från
och med läsåret 1932/1933 genom att inga elever därstädes intagas i första
klassen hösten 1932. Beträffande det av utskottet till nyupprättande föreslagna
dubbelseminariet för utbildning av småskollärarinnor i Kalmar
synes tidpunkten för igångsättande av seminarieverksamheten därstädes
lämpligen böra bestämmas av en kommande riksdag.
Dubbelseminariet i Strängnäs torde, i enlighet med vad Kungl. Majit
föreslagit, böra träda i verksamhet från och med hösten 1933. Visserligen
komma till följd därav seminarielokalerna därstädes att stå oanvända
under läsåret 1932/1933, men utskottet anser icke möjligt, att det till hösten
1932 skall kunna medhinnas att på ett väl genomtänkt sätt vidtaga de
förberedande åtgärder, som erfordras för verksamhetens begynnande därstädes
redan samma höst. Det befarade ersättningskravet från stadens sida
i anledning av detta uppskov, varom i propositionen talas, tillmäter utskottet
ingen avgörande betydelse.
I övrigt biträder utskottet det av Kungl. Majit framställda förslaget,
att småskollär ar utbildningens förstatligande bör ske på en gång från och
med budgetåret 1933/1934.
I vilken utsträckning elever böra intagas i första klassen vid de nuvarande
landstingsseminarierna för läsåret 1932/1933 synes lämpligen böra
överlåtas åt Kungl. Majit att bestämma, på samma sätt som skett för läsåret
1931/1932. Överhuvudtaget torde det böra läggas i Kungl. Majits händer
att, med iakttagande av vad ovan anförts, meddela de föreskrifter i
fråga örn elevintagning och eljest, som för genomförande på lämpligt sätt
av de av utskottet föreslagna organisatoriska åtgärderna finnas erforderliga,
varvid utskottet dock givetvis förutsätter att, i den mån berörda föreskrifter
föranleda anslagskrav utöver vad som av riksdagen prövats och
godkänts och medel eljest icke finnas för Kungl. Majit disponibla, frågan
först underställes riksdagen.
Till övergångsförhållandena hör även frågan huru lämpligen bör förfaras
med de lärare vid statsseminarier, vilka till följd av påbörjad indragning
av det seminarium, vid vilket de äro anställda, bliva obehövliga
därstädes. Såvitt angår småskoleseminarierna, har utskottet intet att
erinra mot vad Kungl. Majit härutinnan föreslagit.
I fråga örn folkskoleseminarierna innebär Kungl. Majits förslag, att de
lärare, som, på sätt nyss sagts, bliva obehövliga, skola uppföras på övergångsstat,
till dess lämpligt tillfälle yppat sig att förflytta dem till annau
tjänst inom undervisningsväsendet. Härutöver innehåller propositionen
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
71
ett särskilt förslag i fråga örn vissa av folkskoleseminariets i Strängnäs
upphörande nied utgången av vårterminen 1932 föranledda förhållanden,
avseende bl. a. att lektorerna därstädes N. H. Nyman och M. Borgström
i stället för att, såsom skolöverstyrelsen föreslagit, förflyttas, Nyman till
folkskoleseminariet i Umeå och Borgström till folkskoleseminariet i Linköping,
skulle uppföras på övergångsstat, till dess möjlighet yppade sig
att förflytta dem till andra lektorsbefattningar. Detta Kungl. Majits förslag
har föranletts av vad Kungl. Maj:t föreslagit i fråga örn organisationen
av folkskoleseminarierna i Umeå och Linköping.
Utskottet anser sig för närvarande sakna anledning att taga ståndpunkt
i förevarande ämne, utom för så vitt angår budgetåret 1932/1933. Ehuru
utskottet föreslagit, att frågan örn folkskoleseminariernas organisation
skall underkastas ny utredning, anser utskottet det icke höra möta hinder
att vidtaga de av skolöverstyrelsen föreslagna förflyttningarna av
Nyman och Borgström till dubhelseminarierna i Umeå och Linköping. I
den mån i övrigt liknande förflyttningar av lärare skulle på grund av vad
utskottet föreslagit behöva vidtagas under budgetåret 1932/1933, synas de,
så vitt de ej lämpligen kunna äga rum till andra delar av undervisningsväsendet,
böra verkställas, under förutsättning att flyttningen kan ske till
något av de förefintliga duhbelseminarierna. Skulle så ej kunna ske, torde
nästkommande riksdag bliva i tillfälle att bestämma, huru med ifrågavarande
lärare skall förfaras.
Vad Kungl. Majit eljest föreslagit beträffande över gångsförhållandena,
anser sig utskottet böra tillstyrka, förutsatt att det icke står i strid med
utskottets i det föregående angivna ståndpunkt. Härav framgår, att utskottet
icke finner sig kunna tillmötesgå de i motionerna I: 318 och II: 47o
framställda yrkandena, avseende att staten skulle dels beträffande avlöningsförmånerna
åt lärare vid nedlagda seminarier ikläda sig längie
gående förpliktelser än propositionen förutsätter, dels ock lämna ersättning
för vissa vaktmästarlöner.
I fråga örn anslagsförhållandena synes det utskottet icke vara erforderligt,
att utskottet yttrar sig annat än örn det nu aktuella, nämligen de för
budgetåret 1932/1933 behövliga anslagen. De avvikelser från Kungl. Majits
förslag, som utskottet ovan ifrågasatt, föranleda icke beträffande småskoleseminarierna
någon ändring i de av Kungl. Majit för nyssnämnda
år äskade anslagssummorna. I fråga örn folkskoleseminarierna är förhållandet
enahanda, utom såvitt rörer det extra reservationsanslaget till anordnande
av studentkurser och parallellavdelningar vid vissa folkskoleseminarier
m. m., vilket på grund av utskottets förslag örn förflyttning a\
förenämnde Borgström kan minskas med 4,000 kronor från 59,500 kronor
till 55,500 kronor. I övrigt tillstyrker alltså utskottet vad Kungl. Majit
härutinnan föreslagit.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
72
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
att riksdagen må
I. beträffande organisationen av statens folkskoleseminarier
A.
i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och herrar J. P.
Johanssons och Paulis, Olof Olssons, Norlings och Carl
Carlssons, Månssons i Furuvik och Holmströms, Thomsons
samt Weijnes ovannämnda motioner (1:331, 338 och 340
samt II: 494, 495 och 496) besluta, att folkskoleseminarierna
i Härnösand, Skara och Landskrona skola från och med
början av läsåret 1932/1933 successivt nedläggas;
B. i anledning av Kungl. Marits förslag och herrar Bergmans
m. fl., Petrus Nilssons m. fl., Tjällgrens m. fl., Oscar
Olssons m. f''l„ J. P. Johanssons och Paulis, Asplunds och
Sandströms, Olof Olssons, Norlings och Carl Carlssons,
Perssons i Falla m. fl., Nilssons i Karlstad m. fl., Schotts
m. fl., Andersons i Norrköping m. fl., Hammarlunds m. fl.,
Hages m. fl., Månssons i Furuvik och Holmströms, Thomsons,
Weijnes ovannämnda motioner (1:325, 327, 329, 330,
331, 334, 338 och 340 samt II: 472, 476, 481, 482, 484, 487, 494,
495 och 496), såvitt de avse annat än höjning av inträdesfordringarna
vid det fyraåriga seminariet, samt herr Lundqist8
i Rotebro ovannämnda motion (H: 497), sistnämnda
motion dock endast så vitt den angår övningsskolornas vid
folkskoleseminarierna utvidgning, i skrivelse till Kungl.
Maj :t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa förnyad
utredning i fråga örn organisationen av statens folkskoleseminarier
i övrigt, med beaktande av de synpunkter,
utskottet ovan anfört, samt för riksdagen framlägga det
förslag, vartill denna förnyade utredning kan giva anledning
;
C. avslå herr Lundquists i Rotebro ovannämnda motion
(II: 497), i vad den avser bidrag till avlöning av folkskoleseminariernas
övningsskollärare;
H. besluta, att herrar Thelins, Karl Andreas Anderssons,
Wijkanders och Forssells ovannämnda motioner (1:328,
I: 333 och II: 483), ävensom herrar Bergmans m. fl., Tjällgrens
m. fl., J. P. Johanssons och Paulis, Olof Olssons, Sjödahls,
Norlings och Carl Carlssons, Nilssons i Karlstad
m. fl., Hammarlunds m. fl., Månssons i Furuvik och Holmströms,
Thomsons och Weijnes ovannämnda motioner
(I: 325, 329, 331, 338, 339 och 340 samt II: 476, 484, 494, 495
och 496), i vad dessa motioner avse höjning av inträdes
-
Statsutskottets utlåtande Nr 122. 73
fordringarna vid det fyraåriga seminariet, må anses besvarade
med vad utskottet ovan anfört;
II. beträffande organisationen av statens småskoleseminarier
A.
i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och herrar J. P.
Johanssons och Paulis, Olof Olssons, Sjödahls, Norlings
och Carl Carlssons, Molanders m. fl., Månssons i Furuvik
och Holmströms, Thomsons och Weijnes ovannämnda motioner
(I: 331, 338, 339 och 340 samt II: 454, 494, 495 och 496)
samt med bifall till friherre Lagerfels m. fl. och herr Petterssons
i Bjälbo m. fl. ovannämnda motioner (I: 326 och
II: 485) men med avslag å herrar Bergmans m. fl., Henrik
Anderssons och Frändéns, Asplunds och Sandströms, Nilssons
i Karlstad m. fl., Hedlunds i Häste m. fl. och Hages
m. fl. ovannämnda motioner (1:325, 332 och 334 samt
II: 476, 486 och 487) besluta följande att, med iakttagande
av vad utskottet ovan anfört, successivt träda i tillämpning
enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t må
finna gott meddela:
Småskoleseminarierna skola vara till antalet nio, därav
fem dubbelseminarier, förlagda till de nuvarande folkskoleseminarierna
i Härnösand, Strängnäs, Skara och
Landskrona och till av Kalmar stad erbjuden fastighet i
sistberörda stad samt fyra enkelseminarier, förlagda till Haparanda
och Lycksele samt till de nuvarande landstingsseminarierna
i Falun och Linköping. Varje dubbelseminarium
skall omfatta två tvååriga linjer. Enkelseminarierna
skola omfatta, seminarierna i Haparanda och Lycksele
vardera en treårig linje samt seminarierna i Falun
och Linköping vardera en tvåårig linje;
B. avslå herr Lundquist» i Rotebro ovannämnda motion
(II: 497), i vad den avser småskoleseminarierna;
C. avslå herrar Bissmarks m. fl. och Anderssons i Falkenberg
m. fl. ovannämnda motioner (1:318 och 11:475);
III. medgiva, att den av förre rektorn J. Wockatz till
staten såsom gåva överlämnade fastigheten vid småskoleseminariet
i Hagaström må efter nämnda seminariums
nedläggande utan vederlag återgå till Wockatz,
IV. beträffande anslagen till folkskoleseminarierna under
budgetåret 1932/1933
74
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
a) öka den i det ordinarie reservationsanslaget till folkskoleseminarierna
m. m. ingående anslagsposten: Folkskoleseminarierna,
nu 1,620,000 kronor, med 20,000 kronor
till 1,640,000 kronor;
b) minska den i det ordinarie reservationsanslaget till
folkskoleseminarierna m. m. ingående anslagsposten: Stipendier
för elever vid folkskoleseminarier, nu 217,000 kronor,
med 59,000 kronor till 158,000 kronor;
e) minska det gemensamma ordinarie reservationsanslaget
till folkskoleseminarierna m. m., nu 1,837,000 kronor,
med 39,000 kronor till 1,798,000 kronor;
d) till anordnande av studentkurser och parallellavdelningar
vid vissa folkskoleseminarier m. m. för budgetåret
1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag av 55,500
kronor;
e) uppföra det ordinarie förslagsanslaget till ålderstilllägg
åt lärare vid folkskoleseminarierna med oförändrat
belopp 200,000 kronor;
Y. beträffande anslagen till småskoleseminarierna under
budgetåret 1932/1933
a) minska det ordinarie reservationsanslaget till statens
småskoleseminarier, nu 178,000 kronor, med 9,000 kronor
till 169,000 kronor;
b) för uppehållande av verksamheten vid statens småskoleseminarium
i Hagaström för budgetåret 1932/1933 anvisa
ett extra reservationsanslag av 29,000 kronor;
c) för budgetåret 1932/1933 minska det ordinarie förslagsanslaget
till understöd åt småskoleseminarier, nu
310,000 kronor, med 70,000 kronor till 240,000 kronor;
d) medgiva, att där landsting eller stad, som ej i landsting
deltager, upprättat småskoleseminarium, vilket åtnjutit
statsunderstöd, blivit nedlagt eller ordinarie lärare
vid dylikt seminarium eljest genom inskränkning av verksamheten
blivit för seminariet obehövlig, statsbidrag likväl
må efter Kungl. Maj:ts beprövande kunna utgå för
tiden 1 juli 1932—30 juni 1933 till belopp, motsvarande
grundlön och ålderstillägg ävensom tillfällig löneförbättring
och dyrtidstillägg till sådana ordinarie lärare, som
genom nedläggandet eller inskränkningen ej längre erfordras
för seminariets uppehållande, dock att Kungl.
Maj:t må äga för varje särskilt fall bestämma det antal
lärare, för vilkas avlönande statsbidrag må utgå, samt
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
75
meddela de villkor och bestämmelser, Kungl. Majit eljest
finner för gott föreskriva;
e) minska det ordinarie reservationsanslaget till stipendier
åt elever vid småskoleseminarier, nu 65,000 kronor,
med 40,625 kronor till 15,375 kronor;
f) besluta, att tillfällig löneförbättring för lärare vid
småskoleseminarier, som inrättats av landsting eller stad,
som ej i landsting deltager, skall även för budgetåret
1932/1933 utgå med % av det belopp, som må tillkomma
motsvarande lärare vid folkskoleseminariernas övningsskolor
och vid statens småskoleseminarier;
g) till tillfällig löneförbättring för lärare vid småskoleseminarier,
som inrättats av landsting eller stad, som ej i
landsting deltager, anvisa för budgetåret 1932/1933 ett
extra förslagsanslag av 40,000 kronor.
Stockholm den 31 maj 1932.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Kvarnzelius, Olof Olsson, Bergqvist, Nilsson i Gränebo,
Svensson i Kompersmåla, Oscar Olsson, Walles, Carlsson i Gävle, Thelin, Pauli, Nylander
och Björck samt
från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Benglsson i Norup, Törnkvist
i Karlskrona, Strindlund, Olsson i Blädinge, Wigforss, Olofsson i Digernäs, Lindskog,
Jonsson i Eskilstuna, Järte, Persson i Falla och Andersson i Prästbol.
76
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
Reservationer:
vid punkt 1. B. och D.
beträffande inträdesfordringarna:
l:o) av herrar Kvarnzelius, Bergqvist, Svensson i Kompersmåla, Oscar
Olsson, Thelin, Pauli, Nylander, Wigforss, Lindskog, Järte och Jonsson i
Eskilstuna, vilka ansett, dels att utskottets motivering i förevarande del
hort hava följande lydelse:
»Såväl av departementschefens anförande som av de i ämnet väckta motionerna
synes framgå, att de nuvarande bestämmelserna angående inträdesfordringarna
vid det fyraåriga folkskoleseminariet icke kunna anses
tillfredsställande. Den omdaning, som det pedagogiska arbetet för närvarande
över hela världen undergår, ställer större krav på folkskolans lärare
än tidigare. I samma riktning verka även de förändringar, som skett i
vårt allmänna skolväsende till följd av 1927 års skolreform, varigenom
folkskolan i större utsträckning än tidigare varit fallet har att tjäna såsom
underlag för den högre skolan. Utvecklingen har vidare medfört, att
det faktiska kunskapsmått, som fordras för inträde i första klassen av
fyraårigt seminarium, numera genomsnittligt torde ligga avsevärt högre
än nämnda bestämmelser angiva. Även häri ser utskottet ett tungt vägande
skäl att taga frågan örn inträdesfordringarnas revidering under
övervägande. Enligt utskottets mening föreligger ingen anledning att avskaffa
fordran på särskild inträ desprövning, något som väl näppeligen
heller torde hava varit departementschefens avsikt. Tvärtom anser utskottet
inträdesprövningen erbjuda ett lämpligt medel att tillförsäkra seminarierna
ett gott elevmaterial, varför berörda prövning under alla förhållanden
torde böra bibehållas. Men vad själva kunskapsfordringarna
beträffar, anser utskottet det väl befogat att ifrågasätta, huruvida icke
dessa böra bringas till bättre överensstämmelse med de faktiska förhållandena.
Härmed vill utskottet icke hava sagt, att utskottet delar departementschefens
uppfattning örn att realexamen bör stadgas såsom
kunskapsnorm. Utskottet anser sig härutinnan icke böra intaga någon
bestämd ståndpunkt, emedan utskottet — i motsats till departementschefen
men i överensstämmelse med skolöverstyrelsen och de i motionerna
I: 838, II: 495 och II: 496 framställda yrkandena — finner detta spörsmål
ännu icke vara moget för ett avgörande. Frågan tarvar enligt utskottets
mening en ingående, ytterligare utredning, vid vilken tillfälle
jämväl bör lämnas lärarkollegierna vid seminarierna att säga sin mening
i ämnet. En sådan utredning kommer givetvis även att beröra kursplanernas
innehåll och kan på sådant sätt jämväl rulla upp betydelsefulla
rent organisatoriska spörsmål. Då utskottet anser här föreliggande fråga
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
77
vara av stor vikt för folkskollärarutbildningen, vill utskottet förorda, att
riksdagen hos Kungl. Majit gör särskild framställning örn utredning i
ämnet. För att frågan må kunna allsidigt bedömas, synes utredningskravet
lämpligen böra helt allmänt angivas såsom avseende ändring av inträdesfordringarna
vid det fyraåriga folkskoleseminariet.
Av vad utskottet nu anfört framgår, att utskottet icke i förevarande del
kan biträda vare sig Kungl. Majlis förslag eller motionerna 1:328 samt
1:333 och 11:483 men däremot ansluter sig till de i motionerna 1:338,
II: 495 och II: 496 framställda utredningsyrkandena. Så till vida blir även
det i motionerna I: 325 och II: 476 framförda utredningskravet tillgodosett,
som givetvis intet hindrar, att vid den blivande utredningen även i sistnämnda
motioner berörda spörsmål vinner beaktande, i den händelse skäl
härtill befinnas föreligga.»
dels ock att utskottets hemställan under B. bort hava följande lydelse:
»B. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och herrar Bergmans m. fl.,
Petrus Nilssons m. fl., Thelins, Tjällgrens m. fl., Oscar Olssons m. fl., J. P.
Johanssons och Paulis, Karl Andreas Anderssons, Asplunds och Sandströms,
Olof Olssons, Sjödahls, Norlings och Carl Carlssons, Perssons i
Falla m. fl., Nilssons i Karlstad m. fl., Schotts m. fl., Andersons i Norrköping
m. fl., Wijkanders och Forssells, Hammarlunds m. fl., Hages m. fl.,
Månssons i Furuvik och Holmströms, Thomsons, Weijnes samt Lundquists
i Rotebro ovannämnda motioner (I: 325, 327, 328, 329, 330, 331, 333, 334,
338, 339 och 340 samt II: 472, 476, 481, 482, 483, 484, 487, 494, 495, 496 och
497), sistnämnda motion (II: 497) dock endast så vitt den angår övningsskolornas
vid folkskoleseminarierna utvidgning, i skrivelse till Kungl.
Majit anhålla, att Kungl. Majit måtte låta verkställa förnyad utredning
i fråga örn organisationen av statens folkskoleseminarier i övrigt, med
beaktande av de synpunkter, utskottet ovan anfört, samt för riksdagen
framlägga det förslag, vartill denna förnyade utredning kan giva anledning;»
samt
att utskottets hemställan under D. bort utgå;
2:o) av herr Björck, som ansett, dels att utskottets motivering i förevarande
del bort hava följande lydelse:
»Såväl av departementschefens anförande som av de i ämnet väckta
motionerna synes framgå, att de nuvarande bestämmelserna angående
inträdesfordringarna vid det fyraåriga folkskoleseminariet icke kunna
anses tillfredsställande. Den omdaning, som det pedagogiska arbetet för
närvarande över hela världen undergår, ställer större krav på folkskolans
lärare än tidigare. I samma riktning verka även de förändringar, som
skett i vårt allmänna skolväsende till följd av 1927 års skolreform, varigenom
folkskolan i större utsträckning än tidigare varit fallet har att
tjäna såsom underlag för den högre skolan. Utvecklingen har vidare med
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
78
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
fört, att det faktiska kunskapsmått, som fordras för inträde i första klassen
av fyraårigt seminarium, numera genomsnittligt torde ligga icke
oväsentligt högre än nämnda bestämmelser angiva. Även häri ser utskottet
ett vägande skäl att taga frågan örn inträdesfordringarnas revidering
under övervägande. Enligt utskottets mening föreligger ingen anledning
att avskaffa fordran på särskild inträdesprövning, något som väl näppeligen
heller torde hava varit departementschefens avsikt. Tvärtom anselli
tskottet inträdesprövningen erbjuda ett lämpligt medel att tillförsäkra
seminarierna ett gott elevmaterial, varför berörda prövning under alla
förhållanden torde höra bibehållas. Men vad själva kunskapsfordringarna
beträffar, anser utskottet det väl befogat att ifrågasätta, huruvida icke
dessa böra bringas till bättre överensstämmelse med de faktiska förhållandena.
Mot departementschefens uppfattning örn att realexamen bör
stadgas såsom kunskapsnorm har emellertid gjorts gällande, att, därest
berörda förslag genomfördes, en stor del av den landsbygdsungdom, som
hittills rekryterat våra folkskoleseminarier och som utgör en värdefull
tillgång för dessa, skulle avhållas från att söka sig till seminarierna på
den grund att blotta förefintligheten av stadgandet örn realexamen skulle
för dem, som icke varit i tillfälle att avlägga denna examen, framstå såsom
ett hinder, varjämte torde med en viss grad av sannolikhet kunna antagas,
att en bestämmelse av sådan innebörd komme att föranleda en ökad tillströmning
till de teoretiska skolorna.
Såsom ett vägande skäl för den föreslagna höjningen av inträdesfordringarna
bär åberopats det förhållandet, att den del av de inträdessökande,
som kunnat förete vitsord örn avlagd realexamen eller örn normalskolekompetens,
varit stadd i tillväxt under de senare åren och numera är betydande.
Med anledning härav synes det förtjänt att uppmärksammas, att
den andra delen av de inträdessökande, den del, som ej kunnat stödja sig
på nämnda meriter, dock alltjämt utgör ett flertal.
Under dessa förhållanden anser sig utskottet härutinnan icke nu böra
intaga någon bestämd ståndpunkt. I motsats till departementschefen men
i överensstämmelse med skolöverstyrelsen och de i motionerna I: 338, II: 495
och II: 496 framställda yrkandena måste utskottet finna detta spörsmål ännu
icke vara moget för ett avgörande. Frågan tarvar enligt utskottets mening
en ingående, ytterligare utredning, vid vilken tillfälle jämväl bör lämnas
lärarkollegierna vid seminarierna att säga sin mening i ämnet. En sådan
utredning kommer givetvis även att beröra kursplanernas innehåll och
kan på sådant sätt jämväl rulla upp betydelsefulla rent organisatoriska
spörsmål. Då utskottet anser här föreliggande fråga vara av stor vikt för
folkskollärarutbildningen, vill utskottet förorda, att riksdagen hos Kungl.
Maj:t gör särskild framställning örn utredning i ämnet.
Av vad utskottet nu anfört framgår, att utskottet icke i förevarande del
kan biträda vare sig Kungl. Maj:ts förslag eller motionerna 1:328 samt
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
79
1:333 och 11:483 men däremot ansluter sig till de i motionerna 1:338,
II: 495 och II: 496 framställda utredningsyrkandena. Så till vida blir även
det i motionerna I: 325 och II: 476 framförda utredningskravet tillgodosett,
som givetvis intet hindrar, att vid den blivande utredningen även i sistnämnda
motioner berörda spörsmål vinner beaktande, i den händelse skäl
härtill befinnas föreligga.»
dels och att utskottets hemställan under B. bort hava följande lydelse:
»B. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och herrar Bergmans m. fl.,
Petrus Nilssons m. fl., Thelius, Tjällgrens m. fl., Oscar Olssons m. fl., J. P.
Johanssons och Paulis, Karl Andreas Anderssons, Asplunds och Sandströms,
Olof Olssons, Sjödahls, Norlings och Carl Carlssons, Perssons i
Falla m. fl., Nilssons i Karlstad m. fl., Schotts m. fl., Andersons i Norrköping
m. fl., Wijkanders och Forssells, Hammarlunds m. fl., Hages m. fl.,
Månssons i Furuvik och Holmströms, Thomsons, Weijnes samt Lundquist»
i Rotebro ovannämnda motioner (I: 325, 327, 328, 329, 330, 331, 333, 334,
338, 339 och 340 samt II: 472, 476, 481, 482, 483, 484, 487, 494, 495, 496 och
497), sistnämnda motion (11:497) dock endast så vitt den angår övningsskolornas
vid folkskoleseminarierna utvidgning, i skrivelse till Kungl.
Majit anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa förnyad allsidig
utredning i fråga örn organisationen av statens folkskoleseminarier i övrigt,
med beaktande av de synpunkter, utskottet ovan anfört, samt för riksdagen
framlägga det förslag, vartill denna förnyade utredning kan giva
anledning;»
samt att utskottets hemställan under D. hort utgå;
beträffande studentkurserna:
av herr Törnkvist i Karlskrona;
vid punkt II. A.
av herrar Kvarnzelius, Bergqvist, Svensson i Kompersmåla, Oschr Olsson,
Bengtsson i Norup, Olsson i Blädinge, Walles, Carlsson i Gävle,
Thelin och Pauli, vilka ansett, dels att utskottets motivering i förevarande
del bort hava följande lydelse:
»Utskottet övergår härefter-----örn avgångsklassernas antal.
Utskottet finner för sin del övervägande skäl tala för att, såsom departementschefen
förordar, seminarieutbildningens omfattning nu bestämmes
med särskild hänsyn till de närmaste årens behov. Härvid är att bemärka
ej endast vad skolöverstyrelsen anfört i fråga örn minskningen i antalet
lärartjänster utan även vad riksdagen i år beslutat i fråga örn åtgärder
för folkskoleväsendets rationalisering. Ävenledes bör uppmärksammas, att
ett avsevärt överskott av småskollärarinnor för närvarande föreligger.
Berörda förhållanden göra, att utskottet känner sig benäget att förorda,
att antalet avgångsklasser vid småskoleseminarierna för närvarande be
-
80
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
stämmes till en relativt låg siffra. Dock anser utskottet, att det av Kungl.
Majit föreslagna antalet är något för knappt tillmätt; det torde i alla
liändelser böra höjas med en enhet eller till 12 med tanke på den i det
föregående omnämnda kursen för småskollärarinnors utbildning till folkskollärarinnor,
vilken utskottet förväntar snarligen skola komma i gång
och varigenom en avgångsavdelning småskollärarinnor kan åtminstone
delvis beräknas bortfalla. Utskottet vill tills vidare stanna vid 12 avgångsklasser
men anser icke osannolikt, att det inom ej alltför avlägsen framtid,
sedan ovannämnda överskott blivit förbrukat, kan bliva behövligt att för
undvikande av lärarbrist upprätta ytterligare en å två avgångsklasser.
Vad härefter------------att så sker.
Utöver nu framställda erinringar mot Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag
har utskottet ytterligare en invändning, nämligen beträffande Ivalmarförläggningen.
Enligt Kungl. Majlis förslag skulle härvarande folkskoleseminarium
indragas och ersättas av ett enkelt småskoleseminarium.
Utskottet vill av förut anförda skäl icke för närvarande förorda någon förändring
i fråga örn folkskoleseminarieorganisationen, utom vad angår
seminarierna i Härnösand, Skara och Landskrona, och kan således icke för
närvarande ansluta sig till förslaget örn nedläggandet av folkskoleseminariet
i Kalmar. Då emellertid förutom dubbelseminarierna i Landskrona och
Skara ett enkelt småskoleseminarium bör finnas i Götaland, bär utskottet
ansett att med hänsyn till kommunikations- och bebyggelseförhållanden
Linköping bör i första rummet ifrågakomma såsom förläggningsplats för
detta småskoleseminarium. Även där har vederbörande landsting utan
anspråk på vederlag och med full äganderätt ställt landstingsseminariets
lokaler med utrustning till statens förfogande. Skolöverstyrelsen har förordat
seminariets övertagande av staten, och utskottet ansluter sig till
detta förslag, varvid utskottet emellertid förutsätter att uppförande av
särskild gymnastikbyggnad, som ifrågasatts av byggnadsstyrelsen, icke
behöver ske. Seminariet torde enligt utskottets mening, på sätt även i
motionen I: 326 framhålles, utan olägenhet kunna för ändamålet använda
det gamla folkskoleseminariehusets gymnastiklokal.
Skulle framdeles visa sig behövligt att upprätta ytterligare en å två
avgångsklasser — något som utskottet tidigare antytt möjligheten av —
torde denna eller dessa klasser i första rummet böra förläggas till landets
sydligare delar, t. ex. i Kalmar eller annorstädes.
Härmed har utskottet framlagt sin organisationsplan för småskoleseminarierna.
Den innefattar inrättande av åtta seminarier, därav fyra dubbelseminarier,
förlagda till de nuvarande folkskoleseminarierna i Härnösand,
Strängnäs, Skara och Landskrona, samt fyra enkelseminarier, förlagda
till de nuvarande statsseminarierna i Haparanda och Lycksele och
de nuvarande landstingsseminarierna i Falun och Linköping.
Denna plan innebär alltså, att utskottet, så vitt angår småskolesemina
-
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
81
nema, i vissa delar förordat bifall till Kungl. Maj:ts förslag oell motionerna
I: 331,1: 338,1: 340, II: 454, II: 494 och II: 495, ävensom helt bifall till
motionerna 1:326 och 11:485. Däremot har utskottet avstyrkt motionerna
I: 325, I: 332, I: 334, I: 339, II: 376, II: 486 och II: 487.
Innan utskottet lämnar------organisatoriska förändringarna.
I överensstämmelse med skolöverstyrelsens i skrivelse den 20 november
1931 framställda förslag anser utskottet indragningen av folkskoleseminarierna
i Härnösand, Skara och Landskrona böra taga sin början redan
innevarande år genom att några elever icke intagas i första klass. Upprättandet
av de föreslagna dubbla småskoleseminarierna i nyssnämnda tre
städer torde böra taga sin början först från och med hösten 1933, då likväl
endast en klassavdelning av småskoleseminariet kan intagas på varje plats.
Först med hästterminen 1934 kunna dessa seminarier träda i verksamhet
sorn dubbelseminarier. Indragningen av de nuvarande statliga småskoleseminarierna
i Murjek och Hagaström synes böra successivt påbörjas från
och med läsåret 1932/1933 genom att inga elever därstädes intagas i första
klassen hösten 1932.
Dubbelseminariet i Strängnäs---------Kungl. Majit härutinnan
föreslagit.»
dels ock att utskottets hemställan under punkt II. A. bort hava följande
lydelse:
»II. beträffande organisationen av statens småskolesemiiiarier
A. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och herrar J. P. Johanssons
och Paulis, Olof Olssons, Sjödahls, Norlings och Carl Carlssons, Molanders
m. fl., Månssons i Furuvik och Holmströms, Thomsons och Wejnes
ovannämnda motioner (I: 331, 338, 339 och 340 samt II: 454, 494, 495 och
496) samt med bifall till friherre Lagerfels m. fl. och herr Petterssons i
Bjälbo m. fl. ovannämnda motioner (I: 326 och II: 485) men med avslag å
herrar Bergmans m. fl., Henrik Anderssons och Frändéns, Asplunds och
Sandströms, Nilssons i Karlstad m. fl., Hedlunds i Häste m. fl. och Hages
in. fl. ovannämnda motioner (I: 325, 332 och 334 samt II: 476, 486 och 487)
besluta följande att, med iakttagande av vad utskottet ovan anfört, successivt
träda i tillämpning enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Majit må
finna gott meddela:
Småskoleseminarierna skola vara till antalet åtta, därav fyra dubbelseminarier,
förlagda till de nuvarande folkskoleseminarierna i Härnösand,
Strängnäs, Skara och Landskrona, samt fyra enkelseminarier, förlagda till
Haparanda och Lycksele samt till de nuvarande landstingsseminarierna i
Falun och Linköping. Varje dubbelseminarium skall omfatta två tvååriga
linjer. Enkelseminarierna skola omfatta, seminarierna i Haparanda och
lycksele vardera en treårig linje samt seminarierna i Falun och Linköping
vardera en tvåårig linje;»
Bihang till riksdagens protokoll 1932. <i sami. <>9 haft. (Nr 122.)
fi
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1932:353 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation av folkoch småskoleseminarierna jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten