Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Majis proposition angående omorganisation av folkoch småskoleseminarierna jämte i ämnet väckta motioner.

1932-05-31 · 81 sidor, varav 75 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 75 av 81 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1932:122, Utlåtande i anledning av Kungl. Majis proposition angående omorganisation av folkoch småskoleseminarierna jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 122.

1

Nr 122.

Ankom till riksdagens kansli den 31 maj 1932 kl. 11 f. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Majis proposition angående omorganisation

av folk- och småskoleseminarierna jämte i

ämnet väckta motioner.

(2:a avd.)

I den till riksdagen den 4 januari 1932 avlåtna propositionen angående

statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1932/1933 har Kungl. Maj:t

under åttonde huvudtiteln föreslagit riksdagen

ej mindre, under punkt 174 av det vid statsverkspropositionen fogade utdraget

av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för nämnda dag, att,

i avbidan på den proposition angående omorganisation av folkskoleseminarierna

m. m., som kunde varda riksdagen förelagd, beräkna dels en minskning

av det gemensamma ordinarie reservationsanslaget till folkskoleseminarierna,

nu 1,837,000 kronor, med 37,000 kronor till 1,800,000 kronor —

därav till folkskoleseminarierna 1,640,000 kronor och till stipendier för elever

vid folkskoleseminarier 160,000 kronor —, dels till anordnande av studentkurser

och parallellavdelningar vid vissa folkskoleseminarier m. m. för

budgetåret 1932/1933 ett extra reservationsanslag av 57,500 kronor, dels ock

det ordinarie förslagsanslaget till ålderstillägg åt lärare vid folkskoleseminarierna

till 200,000 kronor,

än även, under punkt 178 av nämnda statsrådsprotokoll, att, i avbidan

på den proposition angående omorganisation av småskoleseminarierna m. m.,

som kunde varda riksdagen förelagd, beräkna dels en minskning av det

ordinarie reservationsanslaget till statens småskoleseminarier, nu 178,000

kronor, med 9,000 kronor till 169,000 kronor, dels till verksamheten vid

statens småskoleseminarium i Hagaström för budgetåret 1932/1933 ett extra

reservationsanslag av 29,000 kronor, dels en minskning av det ordinarie förslagsanslaget

till understöd åt småskoleseminarier, nu 310,000 kronor, med

70,000 kronor till 240,000 kronor, dels en minskning av det ordinarie reservationsanslaget

till stipendier åt elever vid småskoleseminarier, nu 65,000

kronor, med 49,000 kronor till 16,000 kronor, dels ock till tillfällig löneförBihang

till riksdagens protokoll 1932. 6 sami. 69 käft. (Nr 122.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 122.

bättring för lärare vid småskoleseminariet inrättade av landsting eller stad,

som ej deltager i landsting, för budgetåret 1932/1933 ett extra förslagsanslag

av 40,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Maj:t i en till riksdagen avlåten, den 26 februari

1932 dagtecknad propositiorf, nr 143, vilken hänvisats till statsutskottet för

förberedande behandling, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för sistnämnda dag, föreslagit riksdagen

att

dels besluta följande organisation av statens folk- och småskoleseminarier

att träda i successiv tillämpning med början av läsåret 1933/1934:

Folkskoleseminarierna skola vara till antalet 11, därav 6 dubbelseminarier

och 5 enkelseminarier. Varje dubbelseminarium skall innefatta en fyraårig

och en tvåårig linje, den senare studentkurs. Varje enkelseminarium skall

innefatta en fyraårig linje. Dubbelseminarierna skola förläggas till Stockholm,

Uppsala, Växjö, Lund, Göteborg och Umeå. Enkelseminarierna skola

förläggas till Linköping, Karlstad, Falun, Härnösand och Luleå; dock skall

å tid, som framdeles kommer att bestämmas, seminariet i Karlstad utvidgas

med en kurs för småskollärarinnors utbildning till folkskollärarinnor. Seminarierna

i Uppsala, Linköping, Lund, Göteborg, Karlstad, Härnösand och

Luleå skola vara avsedda för manliga elever, seminariet i Karlstad dock med

det undantag, som nyss angivits. Seminarierna i Stockholm, Växjö. Falun

och Umeå skola vara avsedda för kvinnliga elever.

Småskoleseminarierna skola vara till antalet 7, därav 4 dubbelseminarier

och 3 enkelseminarier. Dubbelseminarierna skola förläggas till Strängnäs,

Skara, Landskrona och Falun. Enkelseminarierna skola förläggas till Kalmar,

Lycksele och Haparanda. Varje dubbelseminarium skall innefatta två

tvååriga linjer. Enkelseminarierna skola omfatta, seminariet i Kalmar en

tvåårig linje samt seminarierna i Lycksele och Haparanda vardera en treårig

linje.

dels medgiva, att den av förre rektorn J. Wockatz till staten såsom gåva

överlämnade fastigheten vid småskoleseminariet i Hagaström må efter nämnda

seminariums nedläggande utan vederlag återgå till Wockatz,

dels beträffande anslagen till folkskoleseminarierna under budgetåret 1932.

1933

1. öka den i det ordinarie reservationsanslaget till folkskoleseminarierna

m. m. ingående anslagsposten: Folkskoleseminarierna, nu 1,620,000 kronor,

med 20,000 kronor till 1,640,000 kronor;

2. minska den i det ordinarie reservationsanslaget till folkskoleseminarierna

m. m. ingående anslagsposten: Stipendier för elever vid folkskoleseminarier,

nu 217,000 kronor, med 59,000 kronor till 158,000 kronor;

3. minska det gemensamma ordinarie reservationsanslaget till folkskoleseminarierna

m. m., nu 1,837,000 kronor, med 39,000 kronor till 1,798,000

kronor;

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 122.

3

4. till anordnande av studentkurser och parallellavdelningar vid vissa folkskoleseminarier

m. m. för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag

av 59,500 kronor;

5. uppföra det ordinarie förslagsanslaget till ålderstillägg åt lärare vid

folkskoleseminarierna med oförändrat belopp 200,000 kronor;

dels ock beträffande anslagen till småskolesemin ari erna under budgetåret

1932/1933

1. minska det ordinarie reservationsanslaget till statens småskolesemin arier,

nu 178,000 kronor, med 9,000 kronor till 169,000 kronor;

2. för uppehållande av verksamheten vid statens småskoleseminarium i

Hagaström för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag av

29.000 kronor;

3. för budgetåret 1932/1933 minska det ordinäre förslagsanslaget till unstöd

åt småskoleseminarier, nu 310,000 kronor, med 70,000 kronor till

240.000 kronor;

4. medgiva, att där landsting eller stad, som ej i landsting deltager, upprättat

småskoleseminarium, vilket åtnjutit statsunderstöd, blivit nedlagt eller

ordinarie lärare vid dylikt seminarium eljest genom inskränkning av verksamheten

blivit för seminariet obehövlig, statsbidrag likväl må efter Kungl.

Maj:ts beprövande kunna utgå för tiden 1 juli 1932—30 juni 1933 till belopp,

motsvarande grundlön och ålderstillägg ävensom tillfällig löneförbättring

och dyrtidstillägg till sådana ordinarie lärare, som genom nedläggandet

eller inskränkningen ej längre erfordras för seminariets uppehållande, dock

att Kungl. Maj:t må äga för varje särskilt fall bestämma det antal lärare,

för vilkas avlönande statsbidrag må utgå, samt meddela de villkor och bestämmelser

Kungl. Majit eljest finner för gott föreskriva;

5. minska det ordinarie reservationsanslaget till stipendier åt elever vid

småskoleseminarier, nu 65,000 kronor, med 49,625 kronor till 15,375 kronor;

6. besluta, att tillfällig löneförbättring för lärare vid småskoleseminarier,

som inrättats av landsting eller stad, som ej i landsting deltager, skall även

för budgetåret 1932/1933 utgå med I * 3U av det belopp, som må tillkomma

motsvarande lärare vid folkskoleseminariernas övningsskolor och vid statens

småskoleseminarier;

7. till tillfällig löneförbättring för lärare vid småskoleseminarier, som inrättats

av landsting eller stad, som ej i landsting deltager, anvisa för budgetåret

1932/1933 ett extra förslagsanslag av 40,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sist- omförmälda

statsrådsprotokoll.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av

herr G. Bissmark m. fl. (I: 318) och den andra inom andra kammaren av

herr A. Andersson i Falkenberg m. fl. (II: 475), i vilka motioner hemställts,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 122.

det riksdagen måtte besluta, att de författningsenliga avlöningsförmåner,

som tillkomma lärare vid nedlagda seminarier och som kunna åligga landsting

och stad, som icke deltager i landsting, skola helt övertagas av staten,

samt att staten lämnar ersättning för de avlöningar, som kunna anses böra

utbetalas till de vaktmästare, som varit vid seminariet anställda en tid av

minst 10 år;

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av

herr J. Bergman m. fl. (I: 325) oell den andra inom andra kammaren av herr

N. Nilsson i Karlstad m. fl. (II: 476), i vilka motioner föreslagits, att riksdagen

måtte besluta, att i enlighet med kungl, skolöverstyrelsens förslag staten

måtte övertaga landstingsseminariet i Kristinehamn, att utredning verkställes

om hur landsbygdens ungdom, som fått sin skolbildning uteslutande

eller huvudsakligen i folk- och fortsättningsskolor, i begränsad omfattning

må kunna utbildas till folkskollärare, att antalet lektorstjänster vid dubbelseminarierna

fastställes först efter förnyad utredning, varvid bör tillses, att

de tvååriga studentkurserna få tillräckligt antal väl kvalificerade lärare, att

verksamheten vid folkskoleseminariet i Karlstad får fortgå som hittills med

sex klassavdelningar, tills seminariets ställning i den blivande seminarieorganisationen

blir bestämd och att därför i första klassen innevarande år

skola intagas två avdelningar örn tillsammans 50 elever;

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av

friherre I. Lagerfelt m. fl. (I: 326) och den andra inom andra kammaren av

herr B. Pettersson i Bjälbo m. fl. (II: 485), i vilka motioner hemställts, att

riksdagen vid ett bifall i huvudsak till det i Kungl. Maj:ts proposition nr

143 framlagda förslaget till organisation av småskoleseminarierna måtte besluta,

att ett enkelseminarium för utbildning av småskollärarinnor skall förläggas

till Linköping;

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av

herr Petrus Nilsson m. fl. (I: 327) och den andra inom andra kammaren av

herr H. Schött m. fl. (II: 481), i vilka motioner hemställts, att riksdagen

ville besluta, att folkskoleseminariet i Kalmar måtte bibehållas antingen som

ett kvinnligt enkelseminarium eller som ett kvinnligt dubbelseminarium med

en fyraårig kurs och en kurs för studenter;

dels en inom första kammaren av herr A. Thelin väckt motion (I: 328),

vari hemställts, att riksdagen vid behandling av Kungl. Maj:ts proposition

nr 143 måtte göra det uttalandet, att inträdesfordringarna till 4-årigt folkskoleseminariums

l:sta klass böra höjas till det mått av kunskaper, som

realexamen eller — beträffande kvinnliga elever — jämväl avgångsbetyg

från vare sig högre flickskolas högsta klass (normalskolekompetens) eller

från kommunal flickskolas högsta klass å den teoretiska linjen äro avsedda

att garantera;

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av

herr L. Tjällgren m. fl. (I: 329) och den andra inom andra kammaren av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 122. 0

herr N. Hammarlund m. fl. (II: 484), i vilka motioner hemställts, dels att

riksdagen måtte besluta sådan ändring av Kungl. Maj:ts i förevarande proposition

framlagda förslag, att antalet tvååriga studentkurser begräusas till 4

och de fyraåriga kurserna i erforderlig grad utökas, dels ock att vederbörande

utskott måtte utarbeta förslag till de förändringar i organisationen, som pa

grund härav kunna befinnas nödvändiga;

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av

herr Oscar Olsson m. fl. (I: 330) och den andra inom andra kammaren av

herr I. Anderson i Norrköping m. fl. (II: 482), i vilka motioner föreslagits,

att vid bifall i huvudsak till Kungl. Maj:ts proposition nr 143 rörande den

nya folkskoleseminarieorganisationen riksdagen måtte besluta, att dubbelseminarier

skola upprättas i Linköping och Karlstad samt att åtminstone

vid ett eller ett par enkelseminarier med reservlokaler för utvidgad lärarutbildning

övningsskolan får samma omfattning som vid dubbelseminarierna,

dels en inom första kammaren av herrar J. P. Johansson och I. Pauli

väckt motion (I: 331), vari hemställts, att riksdagen måtte, med ändring av

Kungl. Maj:ts proposition nr 143, dels besluta följande organisation av

statens folk- och småskoleseminarier att träda i successiv tillämpning med

början av läsåret 1933/1934; Folkskoleseminarierna skola vara till antalet 8,

därav 3 studentseminarier, 3 dubbelseminarier och 2 enkelseminarier. Varje

studentseminarium skall innefatta en tvåårig utbildningskurs med omkring

75 elever i vardera årskursen. Varje dubbelseminarium skall ha två fyraåriga

linjer och bygga på en kunskapsnivå, i det hela motsvarande realexamen.

Varje enkelseminarium skall innefatta en dylik fyraårig linje.

Studentseminarierna skola förläggas till Stockholm, Uppsala och Lund.

Dubbelseminarierna skola förläggas till Linköping, Göteborg och Umeå.

Enkelseminarierna skola förläggas till Falun och Karlstad, av vilka det i

Karlstad skall förenas med ett dubbelt småskoleseminarium; efter särskild

utredning och å tid, som framdeles kommer att bestämmas, skall seminariet

i Falun kunna utvidgas med en kurs för småskollärarinnors utbildning till

folkskollärarinnor. De olika seminariekurserna skola stå öppna för såväl

manliga som kvinnliga lärjungar, och proportionen dem emellan regleras

genom särskilda beslut av Konungen och riksdagen gemensamt. Småskoleseminarierna

skola vara till antalet 7, därav 4 dubbelseminarier och 3 enkelseminarier.

Dubbelseminarierna skola förläggas till de nuvarande folkskoleseminarierna

i Luleå, Karlstad, Växjö och Landskrona. Enkelseminarierna

skola förläggas till Lycksele (det nuvarande statliga småskoleseminariet),

Falun (det nuvarande landstingsseiffinariet) och Linköping (det nuvarande

landstingsseminariet). Varje dubbelseminarium skall innefatta två tvaåriga

linjer; dock skall dubbelseminariet i Luleå omfatta en treårig och en tvåårig

linje. Enkelseminarierna skola omfatta, seminarierna i Jalmi oell Linköping

vartdera en tvåårig linje samt seminariet i Lycksele en treårig linje,

dels medgiva, att den av förre rektorn J. Wockatz till staten såsom gåva

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 122.

överlämnade fastigheten vid småskoleseminariet i Hagaström må efter nämnda

seminariums nedläggande utan vederlag återgå till Wockatz; dels beträffande

anslagen till folkskoleseminarierna och till småskoleseminarierna under budgetåret

1932/1933 vidtaga de ändringar i ovannämnda, propositions förslag,

som kunna bliva erforderliga genom bifall till härovan framställda förslag;

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av

herrar Henrik Andersson och A. O. Frändén (I: 332) och den andra inom

andra kammaren av herr P. S. Hedlund i Häste m. fl. (II: 486), i vilka

motioner hemställts, att riksdagen ville besluta att småskoleseminariet för

det inre mellan-Norrland måtte förläggas till Östersund;

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av

herr K. A. Andersson (1:333) och den andra inom andra kammaren av

herrar T. Wijkander och A. Forssell (II: 483), i vilka motioner hemställts,

att riksdagen i fråga örn inträdesvillkoren till fyraårigt folkskoleseminarium

måtte besluta, dels att samtliga inträdessökande skola avlägga inträdesprov

i vissa föreskrivna ämnen; dels att rätt till avläggande av nämnda prov må

tillerkännas l:o den, som avlagt realexamen, 2:o den, som erhållit avgångsbetyg

från en högre flickskolas eller en kommunal flickskolas teoretiska eller

praktiska linje, 3:o under vissa villkor den, som avlagt godkänd avgångsexamen

från av Kungl. Maj: t för ändamålet godkänd högre folkskola samt

4:o den, som efter tidigare företagen prövning vid seminariet i enlighet

med fordringarna i realexamen erhållit minst betyget godkänd i de av realskolans

kunskapsämnen, vilka icke ingå i det nyss nämnda för alla inträdessökande

gemensamma inträdesprovet, dock att prov endast behöver avläggas

i ettdera av språken tyska eller engelska;

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av

herrar C. I. Asplund och P. Sandström (I: 334) och den andra inom andra

kammaren av herr E. Hage m. fl. (II: 487), i vilka motioner hemställts, att

riksdagen, vid fattande av beslut med anledning av Kungl. Maj:ts proposition

nr 143 angående omorganisation av folk- och småskoleseminarierna,

måtte bestämma dels att folkskoleseminariet i Luleå alltjämt skall vara

dubbelseminarium, avsett att bereda undervisning åt såväl manliga som

kvinnliga lärjungar, eller att organisationen av seminariet på annat sätt

ordnas så, att såväl manliga som kvinnliga lärjungar kunna beredas undervisning

vid seminariet; dels att småskoleseminariet i Murjek åtminstone

tillsvidare skall fortsätta sin verksamhet;

dels en inom första kammaren av herr Olof Olsson väckt motion (I: 338),

vari hemställts, det riksdagen måtte, dels besluta nedanstående organisation

av statens folk- och småskoleseminarier, nämligen i fråga örn folkskoleseminarierna:

20 examensavdelningar — inklusive två ettåriga studentkurser —

fördelade på 2 samseminarier, förlagda till Umeå och Lund; 5 dubbelseminarier,

förlagda till Uppsala, Karlstad och Linköping för manliga elever

samt till Falun och Göteborg för kvinnliga elever med den ena parallellav
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 122. •

delningen i Falun utgörande en tvåårig kurs för småskollärarinnor; 4 enkelseminarier,

förlagda till Luleå och Växjö för manliga elever samt till Stockholm

och Kalmar för kvinnliga elever jämte en manlig och en kvinnlig

studentkurs, som förläggas till respektive Stockholm och Växjö; i fråga örn

småskoleseminarierna: 14 examensavdelningar, fördelade på 5 dubbelseminarier,

förlagda till Härnösand, Strängnäs, Skara, Kalmar och Landskrona;

samt 4 enkelseminarier, förlagda till Haparanda, Lycksele, Kristinehamn och

Linköping; dels i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, det Kungl. Majit måtte

låta verkställa en skyndsam utredning, avseende såväl inträdesfordringarna

till folkskoleseminarierna som studentkursernas antal och gestaltning i övrigt;

dels en inom första kammaren av herr E. Sjödahl väckt motion (I: 339),

vari föreslagits riksdagen att besluta Ilo) att antalet examensavdelningar vid

småskoleseminarierna måtte bestämmas till minst 14; 2:o) att ett dubbelseminarium

för utbildning av småskollärarinnor måtte förläggas till Göteborg;

samt 3:o) att fyra tvååriga studentlinjer upprättas och förläggas till Stockholm,

Uppsala, Göteborg och Lund;

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av

herrar N. S. Norling och C. A. Carlsson (I: 340) och den andra inom andra

kammaren av herrar F. Månsson i Furuvik och N. Holmström (II: 494), i

vilka motioner hemställts, att riksdagen måtte bifalla Kungl. Maj:ts proposition

nr 143 med den ändring, att antalet småskoleseminarier bestämmes

till 8, därav 3 dubbelseminarier, förlagda till Strängnäs, Skara och Landskrona

samt 5 enkelseminarier, förlagda till Kalmar, Lycksele, Haparanda,

Falun och Hagaström;

dels en inom andra kammaren av herr TI. Molander m. fl. väckt motion

(II: 454), vari föreslagits, att riksdagen, med frångående av Kungl. Maj:ts

i propositionen väckta förslag, måtte besluta, att småskoleseminariet i Härnösand

skall bibehållas, och på grund därav såsom driftsanslag för kommande

budgetår anslå högst 39,050 kronor;

dels en inom andra kammaren av herr G. Persson i Falla väckt motion

(II: 472), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att de studentkurser,

som infogas i seminarieorganisationen, ej må bliva till antalet flera eller

anordnas med längre utbildningstid än som nu gäller,

dels en inom andra kammaren av herr A. Thomson väckt motion (II: 495),

vari hemställts, att riksdagen måtte — med avslag av propositionen nr 143

i vad den rör folk- och småskoleseminariernas framtida organisation — dels

besluta följande organisation av statens folk- och småskoleseminarier att,

med nedan angivna undantag, träda i successiv tillämpning med början av

läsåret 1933/1934: Folkskoleseminarierna skola vara till antalet 11, därav 9

dubbel- och 2 enkelseminarier anordnade på följande sätt: 1) Dubbelseminarier:

a) lärarseminarium i Linköping med två fyraåriga linjer, b) samseminarier

i Karlstad, Umeå och Luleå med vartdera två fyraåriga linjer;

c) lärarsemiuarier i Uppsala och Göteborg och lärarinneseminarium i btock
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Statsutskottets utlåtande Nr 122.

holm med vartdera en fyraårig och en tvåårig linje (studentkurs); d) samseminarium

i Lund med en fyraårig och en tvåårig linje (studentkurs), båda

med såväl manliga som kvinnliga elever; e) lärarinneseminarium i Falun

med en fyraårig och en tvåårig linje (kurs för utbildande av småskollärarinnor

till folkskollärarinnor). 2) Enkelseminarier: f) lärarseminarium i

Växjö och lärarinneseminarium i Kalmar med vartdera en fyraårig linje.

Småskoleseminarierna skola vara till antalet 10, därav 5 dubbel- och 5 enkelseminarier.

Dubbelseminarierna skola förläggas till Strängnäs, Kalmar,

Landskrona, Skara och Härnösand. Enkelseminarierna skola förläggas till

Linköping, Kristinehamn, Falun, Lycksele och Haparanda. Varje dubbelseminarium

skall omfatta två tvååriga linjer. Enkelseminarierna skola omfatta.

seminarierna i Linköping, Kristinehamn och Falun vartdera en tvåårig

linje samt seminarierna i Lycksele och Haparanda vartdera en treårig

linje. De nuvarande folkskoleseminarierna i Landskrona, Skara och Härnösand

samt de nuvarande statliga småskoleseminarierna i Hagaström och

Murjek skola från och med början av läsåret 1932/1933 successivt nedläggas.

I de nuvarande landstingsseminarierna skola nya elever icke intagas

i första klassen med följande undantag: Elever skola intagas i nämnda klass

vid landstingsseminarierna i Göteborg, Linköping, Kristinehamn, Falun,

Kalmar, Skara och Härnösand år 1932 och vid landstingsseminariet i Lund

åren 1932 och 1933; dels medgiva att den av förre rektorn J. Wockatz till

staten såsom gåva överlämnade fastigheten vid småskoleseminariet i Hagaström

må efter nämnda seminariums nedläggande utan vederlag återgå till

Wockatz, dels vid ett bifall till vad ovan hemställts — med ändring av vad

Kungl. Maj.t i nedannämnda avseende föreslagit — till anordnande av

studentkurser och parallellavdelningar vid vissa folkskoleseminarier m. m.

för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag av 57,500 kronor,

dels ock hos Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta

om utredning av frågan örn inträdesvillkoren vid folkskole- och småskoleseminarierna

och därav följande spörsmål örn nämnda seminariers organisation

samt, i den man sa kan anses påkallat, förelägga riksdagen resultatet

av denna utredning;

dels en inom andra kammaren av herr J. Weijne väckt motion (II: 496),

vari föreslagits, att riksdagen måtte besluta 1) att bifalla de delar av Kungl.’

Maj.ts proposition nr 143, som äro ägnade att medföra omedelbar ekonomisk

besparing; 2) att icke biträda propositionen i fråga om de föreslagna

höjda inträdesfordringarna till den fyraåriga seminariekursen; 3) att hemställa

hos Kungl. Maj:t örn ytterligare utredning beträffande kursplaner, inträdesfordringar,

upprättandet av samseminarier, småskollärarinnors utbildning

för tjänstgöring i folkskola etc.;

dels ocJc en inom andra kammaren av herr E. Lundquist i Rotebro väckt

motion (II: 497), vari hemställts, att riksdagen i samband med behandlingen

av Kungl. Maj:ts proposition nr 143 måtte dels beakta de synpunkter ifråga

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 122.

9

om övningsskolornas utvidgning, som i motionen anförts, vid bestämmandet

av antalet övningsskollärartjänster och vid prövningen av föreliggande förslag

till disponering av olika seminariefastigheter, dels ock besluta, att från

vederbörande skoldistrikt skall såsom bidrag till avlöning av seminariernas

övningsskollärare utgå anslag motsvarande vad som distriktet eljest hade

måst erlägga i lärarlöner för undervisning av de barn, vilka erhålla undervisning

i de till statens små- och folkskoleseminarier knutna övningsskolorna.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, tillåter sig utskottet hänvisa till motionerna I: 318, 325 och 326,

II: 481, I: 328, 329, 330, 331, 332 och 333, II: 487, I: 338, 339 och 340.

II: 454, 472, 495, 496 och 497.

Beträffande förevarande ärendes tidigare behandling har i propositionen

erinrats örn följande:

Frågan om statens övertagande av de utav landstingen och stad, som

icke deltager i landsting, inrättade småskoleseminarierna har varit föremål

för utredning genom särskilda sakkunniga, de s. k. 1929 års seminariesakkunniga,

vilka utgjordes av förutvarande statsråden, ledamoten av riksdagens

första kammare, läroverksadjunkten Olof Olsson och numera undervisningsrådet

N. J. F. Almkvist samt ledamoten av riksdagens andra kammare,

lantbrukaren Gunnar Persson i Falla. Dessa hade, jämlikt Kungl. Maj:ts den 5

juli 1929 lämnade bemyndigande, av dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet

tillkallats den 17 augusti 1929 för att inom departementet biträda

med utredning av vissa frågor örn ytterligare inskränkningar i den nuvarande

folkskoleseminarieorganisationen samt örn statens övertagande av de

utav landstingen och vissa städer upprätthållna småskoleseminarierna m. m.

Med skrivelse den 23 december 1930 avgåvo de sakkunniga »utredning och

förslag av frågorna om ytterligare inskränkningar i den nuvarande folkskoleseminarieorganisationen

samt örn statens övertagande av de utav landstingen

och vissa städer upprätthållna småskoleseminarierna m. m.» (statens

offentliga utredningar 1931:4). Sedan yttranden över sagda betänkande avgivits

den 28 januari 1931 av skolöverstyrelsen och den 9 februari 1931

av statskontoret samt centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening

inkommit med en den 20 februari 1931 dagtecknad skrift i fråga

om utbildningstidens längd vid småskoleseminarierna, avlät Kungl. Maj:t

den 26 februari 1931 proposition, nr 212, till riksdagen angående den del

av ifrågavarande sakkunnigbetänkande, som avser frågan om småsJcoleseminariernas

omorganisation.

De frågor, som i förberörda proposition förelädes riksdagen, avsågo: 1)

statens övertagande av småskollärarutbildningen, 2) två- eller treårig kurs

vid småskoleseminarierna, 3) lärarbehovet vid småskolor och mindre folkskolor,

4) elevantalet i seminarieklasserna, 5) lärarkompetensen vid seminarierna,

6) seminariernas antal och förläggning, 7) lokalbehovet, 8) organisationens

genomförande, 9) ekonomiska frågor.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 122.

Riksdagen biföll i princip förslaget om statens övertagande av småskollärarutbildningen.

I sin skrivelse, nr 199, den 12 maj 1931 yttrade riksdagen

därom:

Beträffande själva principfrågan, huruvida staten bör helt övertaga och

ansvara för småskollärarutbildningen, delar riksdagen den mening, som

under de år, frågan varit under utredning, samstämmigt gjorts gällande av

dem, som haft att yttra sig i ärendet, nämligen, att ett sådant övertagande

snarast möjligt bör ske. De skäl, såväl pedagogiska och organisatoriska

som ekonomiska, vilka tala härför, hava närmare utvecklats av departementschefen,

och det torde vara tillfyllest, att riksdagen här hänvisar till

vad departementschefen sålunda andragit. Det är visserligen sant, att ett

dylikt utsträckande av den statliga verksamheten också innebär en kostnadsökning,

men denna omständighet synes i förevarande fall icke få åberopas

såsom ett motiv för staten att undandraga sin medverkan till en åtgärd,

som måste anses vara ur det allmännas synpunkt i synnerligen hög

grad önskvärd.

Angående den föreslagna förutsättningen för att staten skulle övertaga

nämnda utbildning anförde riksdagen:

Det av Kungl. Maj:t föreslagna villkoret för statsövertagandet, nämligen

att vederbörande landsting och stad kostnadsfritt och med full äganderätt

till staten överlämna den för seminarieutbildningen använda fasta och lösa

egendom, varav staten finner sig vara i behov, står i full överensstämmelse

med det av 1929 års riksdag i ämnet gjorda uttalandet och föranleder

ingen erinran från riksdagens sida.

Frågan om en mera detaljerad plan för seminarieorganisationens genomförande,

seminariernas förläggning m. m. ansågs icke böra föreläggas 1931

års riksdag utan anstå till år 1932. Två av dessa detaljspörsmål syntes

dock vara så utredda, att de kunde underställas redan 1931 års riksdag,

nämligen frågan örn utbildningstidens längd och frågan örn seminarieklassernas

storlek.

Vad angår frågan örn utbildningstidens längd yttrade riksdagen i sin

förutnämnda skrivelse:

Vad angår frågan om lärokursens längd, har departementschefen av pedagogiska

skäl uttalat vissa sympatier för de framkomna kraven på kursens

förlängning till treårig men av statsfinansiella skäl ansett sig nödsakad att

stanna vid den hittillsvarande ordningen med tvåårig lärokurs, utom vad

angår de redan treåriga statsseminarierna i Haparanda och Lycksele.

Det synes visserligen riksdagen obestridligt, att en bättre lärarutbildning

skulle vinnas, därest tiden för lärokursen utsträcktes till tre år, men riksdagen

måste uppenbarligen även taga hänsyn till att statens åtgärder på

området anpassas efter vad som är av behovet verkligen påkallat, så att

icke mera kraft, tid och pengar förbrukas, än som är nödvändigt för att

nå den effekt, staten åsyftar. Riksdagen kan nu för sin del i likhet med

1929 års seminariesakkunniga icke finna det ådagalagt, att för närvarande

något oundgängligt behov föreligger av en förlängning. De mindre folkskolorna,

med hänsyn till vilka seminarierna i Haparanda och Lycksele

erhållit treårig lärokurs, äro numera ställda på avskrivning, och, så vitt

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 122.

11

angår småskolans behov, torde den tvååriga lärokursen kunna giva ett i

stort sett tillfredsställande resultat, om lärotiden väl utnyttjas. De förbättringar

i lärarutbildningen, som kunna vara önskvärda, synas riksdagen i

första hand böra ernås genom reformer i det inre seminariearbetet. Riksdagen

finner sig alltså, jämväl med tanke på rådande statsfinansiella läge,

böra besluta, att lärokursen, med ovan angivna undantag, bibehålies såsom

tvåårig.

Det andra detaljspörsmålet, som förelädes 1931 års riksdag till avgörande,

gällde elevantalet i seminarieMasserna. I sin förberörda skrivelse, nr 199,

anförde riksdagen härom följande:

I fråga örn elevantalet i seminarieklasserna har Kungl. Maj:t i anslutning

till den mening, som hävdats av en reservant bland seminariesakkunniga

och av skolöverstyrelsen, föreslagit, att nämnda antal skulle bestämmas till

omkring 25 per klass. Majoriteten bland de sakkunniga åter har ansett, att

elevantalet per klassavdelning borde fastställas till 28 (högst). Denna mening

har vunnit understöd i motionerna I: 260 och II: 426.

Riksdagen anser sig böra först och främst bringa i erinran, att, då riksdagen

år 1929, i syfte att vinna besparingar i utgifterna för lärarutbildningen

för folkundervisningsanstalterna, förordade vidtagande av en utredning

rörande möjligheterna till inskränkningar i seminarieorganisationen ■—

riksdagen betonade uttryckligen, att undersökningen borde inrikta sig både

på folkskole- och småskoleseminarierna -— riksdagen därvid såsom sin mening

uttalade, att man lämpligen kunde räkna med ett elevantal av omkring

28 per klass i stället för det antal av 25 Kungl. Maj:t föreslagit.

Berörda uttalande gällde, i det sammanhang det gjordes, folkskoleseminarierna,

men det är av vikt att hålla denna riksdagens uppfattning i minnet,

även då det såsom nu är fråga örn elevantalet i småskoleseminariernas

klasser, ty, liksom numera beträffande dessa senare, hade skolöverstyrelsen

i sitt då avgivna yttrande rörande folkskoleseminarierna med mycken styrka

framhållit det ur pedagogisk synpunkt angelägna i att elevnumerären per

klass sänktes från förutvarande 30 till 25. Riksdagen fann likväl det ekonomiska

intresset böra tillerkännas företräde. Den av riksdagen påkallade

höjningen till 28 skulle nämligen medgiva en nedskärning av organisationen

med ett par avgångsklasser.

Sammalunda är förhållandet i detta fall. Med ett elevantal av 28 per

klassavdelning i småskoleseminarierna kan en motsvarande besparing vinnas

jämväl beträffande småskoleseminarierna, och frågan blir då närmast att

avgöra, huruvida en dylik besparing bör eftersträvas, därest den eljest visas

kunna genomföras utan olägenheter, eller om man kan och bör i detta

sammanhang bortse från besparingsintresset.

Så vitt riksdagen kunnat finna, förhåller sig saken så, att seminariesakkunnigas

majoritet uppvisat, att med en enkel omläggning av den praktiska

utbildningen det låter sig göra att även med ett elevantal av 28 per klass

utan men vare sig för seminarieeleverna eller för lärjungarna i övningsskolan

åstadkomma en fullt tillfredsställande lärarutbildning jämväl i fråga

om de praktiska undervisningsövningarna. De invändningar, som häremot

framkommit, äro helt allmänt hållna utan att närmare angiva, vari de påtalade

olägenheterna skulle bestå, och riksdagen kan icke tillerkänna dem

vitsord gentemot de sakkunnigas på en i detalj utförd undersökning grundade

omdöme.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 122.

Då riksdagen alltså kommit till den slutsatsen, att den högre elevsiffran

icke visats medföra några pedagogiska eller organisatoriska olägenheter, i

varje fall inga, vid vilka man har anledning att fästa något större avseende,

måste riksdagen, i betraktande av den kostnadsminskning, det för

statsverket kan komma att innebära, örn elevantalet bestämmes till högst

28 per klass, ansluta sig till de yrkanden, som därom framställts i motionerna

I: 260 och II: 426.

På grund av förefintligt överskott av småskollärarinnor synes det emellertid,

på sätt departementschefen ifrågasatt, böra ligga i Kungl. Maj:ts hand

att tills vidare under övergångsåren med beaktande av föreliggande förhållanden

bestämma det antal elever, som vid de olika seminarierna skall intagas.

I ytterligare en punkt träffade riksdagen ett avgörande, nämligen i fråga

om nyintagning av elever till första klassen under läsåret 1931/1932. I sin

meranämnda skrivelse yttrade riksdagen beträffande lärarbehovet:

Såsom departementschefen framhållit, är det ytterst vanskligt att i detta

avseende göra några hållbara kalkyler. Det förefaller emellertid riksdagen,

som örn de verkställda beräkningarna skulle giva tillräcklig vägledning för

statsmakterna, då det ett kommande år gäller att bestämma seminarieorganisationens

omfattning. Något definitivt ståndpunktstagande av riksdagen

till denna fråga påkallas icke nu. Riksdagen vill dock såsom sin mening

uttala, att det synes riksdagen klokt att under alla förhållanden giva organisationen

ett visst mått av elasticitet, så att den utan större svårigheter

kan anpassas efter förekommande växlingar i lärarbehovet.

Yad angår läraröverskottet anförde riksdagen:

Med hänsyn till det föreliggande överskottet av utexaminerade småskollärarinnor

har departementschefen ansett det önskvärt, att möjlighet bereddes

Kungl. Maj:t att för budgetåret 1931/1932 inverka reglerande på

nyintagningen av elever vid de nu befintliga icke-statliga men statsunderstödda

småskoleseminarierna. För sådant ändamål har begärts riksdagens

medgivande, att såsom villkor för utgående av statsbidrag för budgetåret

1931/1932 till dylikt seminarium finge i de fall, Kungl. Maj:t funne omständigheterna

sådant påkalla, stadgas, att nyintagning av elever till första

klassen icke måtte äga rum under läsåret 1931/1932.

Riksdagen anser det lämpligt att lämna ett dylikt bemyndigande; dock

torde detsamma böra komma till användning allenast, där det visar sig nödvändigt

för att underlätta genomförandet av övergången till den nya organisationen

och, där det kan ske, utan att seminarierna tillskyndas avsevärda

olägenheter eller svårigheter.

I överensstämmelse med detta riksdagens uttalande beslöt riksdagen att

lämna Kungl. Maj:t det begärda medgivandet rörande nyintagning av elever

till första klassen under läsåret 1931/1932.

I avseende å vad propositionen innehöll angående lärarkompetensen vid

seminarierna, seminariernas antal och förläggning, lokalbehovet, organisationens

genomförande samt ekonomiska frågor, ansåg sig riksdagen icke

hava anledning att göra något uttalande, då förslag från Kungl. Maj:ts sida

i dessa hänseenden icke då förelåge. Riksdagen ville i detta sammanhang

allenast framhålla vikten av att nämnda frågor bringades till ett slutligt

avgörande vid 1932 års riksdag.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 122.

13

I. Småskoleseminarierna.

Efter den erinran om frågans tidigare behandling, för vilken i det föregående

redogjorts, har departementschefen övergått till frågan om den framtida

seminarieorganisationen i dess helhet och därvid i huvudsak följt samma

ordning, som förekommer i 1929 års seminariesakkunnigas betänkande. I

det följande har han således först upptagit frågan örn småskoleseminarierna

och därefter frågan örn folkskoleseminarierna.

Beträffande småskoleseminarierna har departementschefen inledningsvis

anfört:

Av det föregående framgår, att 1931 års riksdag fattat följande beslut:

1) att staten skall snarast möjligt övertaga all småskollärarutbildning, 2) att

utbildningskursen vid småskoleseminarierna skall vara tvåårig, utom vad

angår de redan treåriga statsseminarierna i Haparanda och Lycksele, vilka

fortfarande skola vara treåriga, samt 3) att elevantalet i varje klassavdelning

skall vara högst 28, varjämte riksdagen 4) medgivit, att såsom villkor för

utgående av statsbidrag för budgetåret 1931/1932 till landstingsseminarium

hnge, i de fall Kungl. Maj:t funne omständigheterna sådant påkalla, stadgas,

att nyintagning av elever till första klassen icke skulle äga rum under

läsåret 1931/1932. Såsom synes, har riksdagen i punkterna 2)—4) fattat

slutgiltigt beslut, varför jag kan i det följande lämna dem ur räkningen.

Likaså har riksdagen slutgiltigt avgjort principfrågan örn statens övertagande

av all småskollärarutbildning, varför jag nu icke heller behöver befatta mig

med denna fråga.

De frågor rörande småskollärarutbildningen, vilka nu böra bliva föremål

för behandling, avse lärarbehovet, lärarkompetensen vid seminarierna, seminariebehovet,

seminariernas antal och förläggning, seminarieorganisationens

genomförande och ekonomiska frågor.

I fråga örn lärarbehovet (sid. 12—46 i statsrådsprotokollet) har departementschefen

till en början redogjort för vissa av de seminariesakkunniga

verkställda utredningar och beräkningar ävensom för skolöverstyrelsens

med anledning härav den 28 januari och den 10 november 1931 avgivna

utlåtanden, beträffande vilket allt utskottet tillåter sig att hänvisa till statsrådsprotokollet.

För egen del har departementschefen anfört följande:

Såsom synes av det föregående har ett omfattande och erkännansvärt

arbete av skolöverstyrelsen och de sakkunniga nedlagts på beräkningar av

det lärarbehov, som skulle kunna läggas till grund för en ny seminarieorganisation,

avsedd att äga bestånd för en längre tid framåt. De olika

beräkningarna hava givit ganska olika resultat. Bortser man fran skolöverstyrelsens

beräkning 1927, enligt vilken årsbehovet av lärare skulle vara

327 — vilken beräkning dock nu enligt överstyrelsens uttalade mening icke

längre äger någon aktualitet — bär sagda årsbehov beräknats

av de sakkunniga........................till 400,

eventuellt » 380,

A. Lärarbehovet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 122.

av de sakkunniga i deras framlagda organisations
-

plan ................................till 412,

av reservanten G. Persson.................. » 370,

av skolöverstyrelsen i dess yttrande 28/i 1931 .... » 370,

allt under förutsättning, att en tvåårig kurs för småskollärarinnors

utbildning till folkskollärarinnor

inrättas; skulle denna förutsättning bortfalla,

komma dessa tal att minskas med 28, och man

kommer ned till lägst reservanten G. Perssons

lägsta siffror 340 ä 342, högst 384,

av skolöverstyrelsen i dess yttrande 10/n 1931.... » 400,

av skolöverstyrelsen i dess framlagda organisationsplan

................................ » 420.

Som synes röra sig siffrorna mellan 340 och 420. Skillnaden utgör 80 och

representerar i det närmaste tre avgångsavdelningar med 28 elever i varje.

Bemärkas bör emellertid -—- något, på vilket såväl de sakkunniga

som skolöverstyrelsen fäst uppmärksamheten — att alla beräkningar med

avseende på det framtida lärarbehovet äro sannolikhetskalkyler. Att komma

till en närmelsevis exakt siffra, som kan bliva gällande för ett 20- eller 30- tal år framåt, torde ej vara möjligt. Detta med hänsyn till det stora

antal variabla faktorer, som ingå i beräkningarna. Såsom sådana faktorer

må nämnas nativitetsförhållandena, vilka relativt snabbt inverka på lärjungefrekvensen

i småskolan, det allmänna folkskoleväsendets fortgående omdaning

särskilt i riktning mot mindre folkskolors förändring till egentliga

folkskolor och biträdande lärarinnors utbytande mot examinerade folkskollärare,

läroverksreformens verkningar på småskolestadiet, indragning av skolor

med för litet barnantal eller på grund av skolskjutsars anordnande samt

det befintliga överskottet av småskollärarinnor. I sin senaste utredning förklarar

också skolöverstyrelsen sig vara — med hänsyn till de osäkerhetsmoment,

som måste vidlåda varje mera teoretisk beräkning av ifrågavarande

slag, och den växling i förhållandena under även relativt korta tidsperioder,

som erfarenheten hittills ådagalagt — väl medveten örn vanskligheten av att

på detta sätt fixera ett bestämt tal.

Med hänsyn till nu angivna svårighet, för att icke säga omöjlighet att

med avseende på lärarbehovet anställa ens något så när tillförlitliga beräkningar

för någon längre tid framåt, anser jag försiktigheten bjuda, att den

seminarieorganisation, som nu är i fråga, bygges på beräkningar, som avse

lärarbehovet endast för den närmaste framtiden. I sådant avseende synas

mig de i det föregående omförmälda beräkningarna och särskilt de, som

skolöverstyrelsen lämnat i sin senaste utredning av frågan, kunna vara vägledande.

Skolöverstyrelsen fäster där uppmärksamheten på den utveckling hän mot en

starkare nedgång i lärartjänsternas antal fram till år 1939, som utredningen

visar. Den totala minskningen skulle komma att uppgå till 917. Vidare

har överstyrelsen i sin översikt av de faktorer, som ligga till grund för beräkning

av lärarbehovet, angivit behövligt antal nyanställda lärare under

åren 1928/1929—1938/1939. Håller man sig här till åren 1931/1932—

1938/1939, finner man, att medeltalet för dessa år icke blir högre än 348.

Redan härav framgår, att de tal rörande lärarbehovet, vid vilka de sakkunniga

och skolöverstyrelsen slutligen stannat, kunna betydligt reduceras.

Jag bortser härvid från den eventualiteten — till vilken överstyrelsen vid

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 122.

15

sina senaste beräkningar icke heller tagit hänsyn — att en föreslagen tvåårig

kurs skulle anordnas för småskollärarinnors utbildning till folkskollärarinnor.

Till den frågan återkommer jag i det följande.

När det nu gäller att fastställa ett sådant tal för årsbehovet av lärare, på

vilket en ny seminarieorganisation skall byggas, och när man därvid av flera

skäl — ej minst de statsfinansiella — måste tillse, att organisationen icke

blir för vid, måste enligt min mening utöver den reducering av de sakkunnigas

och skolöverstyrelsens tal, som nyss nämnts, komma en ännu

längre gående reducering. I sin skrivelse nr 199 uttalade 1931 års riksdag,

att det syntes riksdagen klokt att under alla förhållanden giva organisationen

ett visst mått av elasticitet, så att den utan större svårighet kunde anpassas

efter förekommande . växlingar i lärarbehovet. I detta uttalande kan jag

helt instämma. Men för åstadkommande av en sådan elasticitet är en stark

begränsning av organisationen oundgänglig, så att man icke riskerar en ny

period av arbetslöshet bland småskolans lärarinnor. Med hänsyn härtill

anser jag, att man icke nu bör utgå från ett högre årsbehov av lärare än

300 eller något därutöver. Den av riksdagen ifrågasatta elasticiteten kan

då lätt vinnas därigenom, att nya utbildningskurser anordnas på extra stat,

när behovet ökas, och indragas, när de icke vidare äro behövliga.

Å sid. 46—90 i statsrådsprotokollet har departementschefen till behand- i

ling upptagit frågan om seminariet) elior et, inbegripet både det behövliga antalet

avgångsavdelningar och seminariernas förläggning. Efter utförliga

redogörelser för de seminariesakkunnigas förslag i dessa delar, myndigheternas

— främst då skolöverstyrelsens — med anledning härav avgivna yttranden

ävensom åtskilliga i frågan ingivna framställningar, beträffande vilka

redogörelser utskottet tillåter sig att hänvisa till statsrådsprotokollet, har

departementschefen för egen del anfört huvudsakligen följande:

Vad först beträffar antalet avgångsavdelningar vid småskoleseminarierna

ha de sakkunniga ansett, att sagda avdelningar borde utgöra 15 med en

årlig utexaminering av 412 lärare. Skolöverstyrelsen har i sin senaste utredning

räknat med samma antal avgångsavdelningar men med en årlig utexaminering

av 420 lärare.

Då jag emellertid i det föregående föreslagit, att den nya seminarieorganisationen

skulle bygga på en årlig utexaminering av 300 lärare eller något

därutöver, och då jag vidare, i likhet med skolöverstyrelsen, på grund av

1931 års riksdags beslut rörande elevantalet räknar med ett antal av 28

elever i varje avgångsklass, följer därav, att seminarieorganisationen kail

begränsas till att omfatta 11 avgångsavdelningar, varigenom erhålles en årlig

utexaminering av 308 lärare.

Vad sedan angår seminariernas förläggning ha de sakkunniga från sin

utgångspunkt angående lärarbehovet föreslagit, att den nya seminarieorganisationen

skulle omfatta 3 dubbelseminarier och 9 enkelseminarier. Dubbelseminarierna

skulle förläggas till Strängnäs, Skara och Kalmar; enkelseminarierna

till Murjek, Haparanda, Lycksele, Östersund, 1''alun, Hagaström,

Linköping, Lund och Halmstad. Staten skulle övertaga under villkor

som omnämnas i riksdagens skrivelse till Kungl. Majit den 4 maj 1929 - - landstingsseminarierna i Östersund, Falun, Linköping, Lund och Halmstad,

vadan således seminarierna i Uppsala, Malmköping, Göteborg, Uddevalla,

5. Seminariebehovet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 122.

Härnösand, Bollnäs, Västerås, Örebro, Jönköping, Växjö, Borås och Kristinehamn

skulle nedläggas. Mot dessa förslag ha dock två ledamöter anfört

avvikande mening, den ene — Almkvist — angående seminarierna i Härnösand,

Kristinehamn och Hagaström, den andre — Persson — beträffande

seminariet i Murjek.

Skolöverstyrelsen har i sin senaste utredning, likaledes från sin utgångspunkt

rörande lärarbehovet, föreslagit en organisation, omfattande 5 dubbelseminarier

och 5 enkelseminarier. Dubbelseminarierna skulle förläggas till

Strängnäs, Kalmar, Landskrona, Skara och Härnösand, enkelseminarierna

till Linköping, Kristinehamn, Falun, Lycksele och Haparanda. Seminarierna

i Jönköping, Växjö, Lund, Halmstad, Göteborg, Borås, Örebro, Västerås,

Hagaström, Bollnäs, Östersund och Murjek skulle indragas.

Såsom av skolöverstyrelsens senaste utredning framgår, hava de landsting,

som äga egna byggnader, på ett undantag när, förklarat sig villiga

att, under villkor att de finge behålla sina seminarier, till staten kostnadsfritt

och med full äganderätt överlåta all den fasta och lösa egendom, varav

staten kunde finna sig vara i behov. Likaså ha de landsting, som för seminarieutbildningen

äga endast lös egendom, förklarat sig villiga att kostnadsfritt

till staten överlämna denna. Vidare ha vissa kommuner, som åt landstingsseminarier

upplåtit lokaler, gjort mer eller mindre frikostiga erbjudanden

till ekonomiska uppoffringar, för att de skulle få behålla sina seminarier.

Alla dessa erbjudanden äro givetvis synnerligen erkännansvärda. Det är

högst sannolikt, att staten anser sig böra med tacksamhet taga emot åtminstone

vissa delar av den lösa egendom, som sålunda ställts till de nya

småskoleseminariernas förfogande. Huruvida staten däremot behöver tillgodogöra

sig landstingens erbjudanden av lokaler för nämnda seminarier

är en fråga, som äger nära samband med det sätt, på vilket den nya folkskoleseminarieorganisationen

uppbygges. På detta samband mellan folkoch

småskoleseminarier fäste 1929 års riksdag uppmärksamheten, då riksdagen

i sin skrivelse nr 145 uttalade såsom angeläget, att frågorna örn

folkskollärar- och småskollärarutbildningen icke prövas var för sig utan

såsom ett enda sammanhängande spörsmål om statens anordningar för utbildning

av lärare för folkundervisningsväsendet. »Därigenom», yttrade

riksdagen, »torde det bliva möjligt att särskilt beträffande lokalfrågorna

vinna den mest praktiska och för staten minst kostsamma lösningen av berörda

organisationsfrågor.»

Vid ett närmare övervägande av frågan örn seminariernas förläggning

har jag funnit oundgängligt att taga hänsyn till nyssnämnda samband mellan

folk- och småskoleseminarier. Vad angår lokalfrågorna har jag därför

utgått ifrån de seminariebyggnader, som staten själv har i sin ägo, och

undersökt, i vilken utsträckning de skulle förslå för tillgodoseende av det

lokalbehov, som erfordras för den nya seminarieorganisationen, sådan jag

tänkt mig densamma. Jag håller nämligen före, att det ur alla synpunkter,

framför allt de statsekonomiska, vore lämpligast, om alla såväl folk- som

småskoleseminarier kunde inrymmas i statens egna byggnader. Av undersökningen

har också framgått, att så kan ske. Sagda byggnader visa sig

nämligen, om ock med några smärre förändringar, innehålla så stort förråd

av lokaler, att dessa synas vara tillräckliga icke blott för den fasta organisation

av folk- och småskoleseminarier, som jag kommer att föreslå, utan

ock därutöver för ett avsevärt antal tillfälliga kurser för utbildning av folkoch

småskollärare, om ett ökat lärarbehov så skulle kräva; detta dock under

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 122.

17

den förutsättningen, att vissa av de nuvarande folkskoleseminarierna nedläggas

och lämna ram för nya småskoleseminariet Till denna förändring

skall jag strax återkomma.

Vad beträffar den nya organisationen av småskoleseminarierna har jag

redan uttalat mig för en utexamineringskapacitet av 11 avgångsavdelningar.

Vid fördelningen av dessa på olika seminarier utgår jag ifrån att flertalet

seminarier böra ur såväl pedagogisk som ekonomisk synpunkt anordnas som

dubbelseminarier. Inom den av mig tänkta ramen för seminarieorganisationen

anser jag mig böra bereda plats för 4 sådana seminarier. Nu har

skolöverstyrelsen föreslagit, att dylika seminarier böra förläggas till Strängnäs,

Landskrona, Skara och Härnösand och därvid uppvisat, att utrymme

där kan åt dem beredas i de samtidigt av överstyrelsen till nedläggande

föreslagna folkskoleseminariernas byggnader i sistnämnda städer.

Vad angår folkskoleseminariet i Strängnäs må erinras, att detta avvecklar

sin verksamhet enligt statsmakternas beslut vid slutet av vårterminen 1932

och att dess byggnader därefter kunna tagas i anspråk för ett småskoleseminarium

av dubbeltyp. Frågan örn härvarande seminarietomt, som äges

av staden och upplåtits för folkskoleseminariet, har förut varit oklar, men

i skrivelse den 21 oktober 1931 har staden förklarat sig villig att upplåta

tomten även för ett småskoleseminarium. Visserligen har staden härvid

förbehållit sig rätt att, örn med igångsättandet av småskoleseminariet skulle

dröja utöver höstterminen 1932, få framställa anspråk på ersättning av kronan

för den förlust, som genom folkskoleseminariets indragning vållas Strängnäs,

men då detta förbehåll, såsom skolöverstyrelsen anmärker, icke synes

hava framställts såsom villkor för tomtupplåtelsen för ett småskoleseminarium,

synes hinder icke möta för ett beslut att förlägga ett sådant seminarium

till Strängnäs.

Vad beträffar folkskoleseminariet i Skara ha de sakkunniga föreslagit, att

detta skulle nedläggas och utbytas mot ett dubbelt småskoleseminarium.

Skolöverstyrelsen har biträtt detta förslag och därutöver föreslagit nedläggande

av folkskoleseminarierna i Landskrona och Härnösand, vilka likaledes

skulle ersättas av dubbla småskoleseminarier. Såsom framgår av det förslag,

som jag i det följande kommer att framlägga beträffande folkskoleseminarierna,

skulle seminarierna i Skara och Landskrona nedläggas. I de byggnader,

som sålunda bliva lediga, böra enligt min mening småskoleseminarier

av dubbeltyp förläggas. Vad Härnösand beträffar, innebär mitt förslag i

det följande, att folkskoleseminariet där skulle bibehållas. Ett förläggande

dit av ett småskoleseminarium av dubbeltyp låter sig sålunda icke göra,

därest min uppfattning örn småskoleseminariernas förläggande till statens

byggnader bör vinna beaktande. Det fjärde dubbelsmåskoleseminarium, som

jag vill förorda, bör enligt min mening förläggas till Falun, där lokaler

kunna beredas inom dåvarande folkskoleseminarium, vilket skulle, såsom

jag kommer att föreslå, förvandlas från dubbelseminarium till enkelseminarium.

Under förutsättning sålunda, att — utöver folkskoleseminariet i Strängnäs,

om vars nedläggande beslut redan fattats ■—- folkskoleseminarierna i

Skara och Landskrona komma att upphöra med sin verksamhet och folkskoleseminariet

i Falun kommer att förändras från dubbelseminarium till

enkelseminarium, föreslår jag, att till en var av nämnda fyra städer må

förläggas ett småskoleseminarium av dubbeltyp.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 0 sami. 69 haft. (Nr 122.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 122.

De återstående behövliga tre småskoleseminarierna måste enligt min plan

vara anordnade som enkelseminarier. Utöver de två statliga enkelseminarierna

i Lycksele och Haparanda skulle alltså erfordras ytterligare ett dylikt

seminarium. Skolöverstyrelsen har ansett, att ett småskoleseminarium bör

förläggas till södra Sverige och funnit Kalmar vara en lämplig förläggningsort.

Under förutsättning att folkskoleseminariet därstädes nedlägges,

varigenom utrymme skulle erhållas för ett småskoleseminarium, föreslår jag

i anslutning härtill, att det tredje enkelseminariet förlägges till Kalmar.

Vad beträffar landstingsseminarierna äro seminarierna i Uppsala, Malmköping

och Uddevalla redan indragna, och seminarierna i Borås, Örebro,

Västerås och Bollnäs skola enligt vederbörligt beslut nedläggas år 1932.

Alla de övriga synas böra indragas på tider, som med hänsyn till den nya

organisationens successiva genomförande kunna befinnas lämpliga. Det torde

böra ankomma på Kungl. Majit att närmare bestämma dessa tider. Jag återkommer

härtill i det följande.

Vad angår de av staten ägda småskoleseminarierna i Hagaström och Murjek

ha reservanterna bland de sakkunniga — Almkvist och Persson — på

anförda skäl föreslagit, den förre nedläggandet av seminariet i Hagaström,

vilket förslag framställdes under jämförelse med seminariet i Kristinehamn,

och den senare nedläggande av seminariet i Murjek. Skolöverstyrelsen härunder

jämförelse med landstingsseminariet i Falun föreslagit nedläggande av

seminariet i Hagaström, varjämte överstyrelsen föreslagit nedläggande av

seminariet i Murjek. Även bortsett från någon som helst jämförelse har

överstyrelsen anfört synnerligen starka skäl, som tala för nedläggande av

båda dessa seminarier. Jag finner dessa skäl övertygande och tillstyrker

så mycket hellre bifall till överstyrelsens förslag att småskoleseminarierna i

Hagaström och Murjek indragas, som en sådan indragning står i god överensstämmelse

med mitt eget organisationsförslag.

I fråga örn seminariet i Murjek, som helt äges av staten, finnes intet hinder

för nu nämnda anordning. Vad angår den framtida dispositionen av

den till seminariet hörande fastigheten synes en utredning därom böra vidtagas,

innan den frågan förelägges riksdagen.

Vad beträffar seminariet i Hagaström har detsamma av dess ursprunglige

ägare, förre rektorn därstädes J. Wockatz överlämnats åt staten såsom gåva.

Då det allmänna ej längre har anledning att tillgodogöra sig den en gång

givna gåvan för det ändamål, densamma avsåg, och då efter med Wockatz

förda underhändlingar denne icke varit benägen att medgiva donationens utnyttjande

till annat med den statliga undervisningsverksamheten förbundet

ändamål, bör ifrågavarande donation återgå till Wockatz. Han har nu

också i en skrivelse av den 5 februari 1932 själv gjort framställning därom.

Jag vill erinra, att ett fortsatt användande för statens räkning av

Hagaström-seminariets byggnader säkerligen skulle draga ej oväsentliga kostnader.

Fastigheten, som är lagfaren för kronan, bör sålunda utan vederlag

återgå till Wockatz. Riksdagens medgivande härtill torde erfordras.

I överensstämmelse med det nu anförda föreslår jag följande

s. 19 Kontrollera mot PDF

StatsutsJcotets utlåtande Nr 122.

19

Plan över den nya seminarieorganisationen.

A n

t a 1

Seminarier,

Seminarier

examens-

avdel-

ningar.

årligen ut- examinerade

lärare

som böra ned- läggas

Strängnäs.......

2

56

Linköping

Kalmar........

1

28

Jönköping

Landskrona ......

2

56

Växjö

Skara .........

2

56

Lund

Falun.........

2

56

Halmstad

Lycksele........

1

28

Göteborg

Haparanda......

1

28

Borås

Kristinehamn

Örebro

Västerås

Falun

Hagaström

Härnösand

Bollnäs

Östersund

Murjek

7 seminarier

11

308

16 seminarier

Denna förläggning av seminarierna torde kunna försvaras även ur geografisk

synpunkt. Som synes finge man för Sydsverige seminarierna i Landskrona

och Kalmar med en årlig utexaminering av 84 lärare, för mellersta

Sverige seminarierna i Skara och Strängnäs, vilka årligen komme att utexaminera

112 lärare, för nedre Norrland och Dalarne seminariet i Falun,

med en utexaminering av 56 lärare örn året, samt för övre Norrland

seminarierna i Lycksele och Haparanda, vilkas utexaminering av tillhopa

56 lärare örn året synes enligt skolöverstyrelsens utredning vara tillräcklig

för detta område. Givetvis komma gränserna mellan seminariernas rekryterings-

och avlevereringsområden att bliva något flytande, men ett sådant

förhållande kommer att förefinnas, hur man än söker att placera seminarierna,

och i praktiskt avseende har detta näppeligen någon större betydelse

i våra dagar med deras utvecklade kommunikationsförhållanden.

Å sid. 90—98 i statsrådsprotokollet har departementschefen behandlat C. Seminarifrågan

örn seminariernas inre organisation. Departementschefen har härvid organisation

erinrat, att skolöverstyrelsen i sin senaste utredning under rubriken »De

särskilda seminariernas organisation» upptagit till skärskådande vissa frågor,

som röra småskoleseminariernas inre anordning. En av dessa, nämligen örn

lärarnas anställningsförhållanden, hade behandlats av de sakkunniga, och en

annan, nämligen om lärarkompetensen, hade reservationsvis framförts av ledamoten

av de sakkunniga N. J. F. Almkvist.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 122.

D. Ekonomiska

synpunkter.

Departementschefen har till en början redogjort för seminariesakkunnigas

och överstyrelsens framställning i denna del. Utskottet tillåter sig att i

detta avseende hänvisa till statsrådsprotokollet.

För egen del har departementschefen anfört följande:

Jag har intet att invända mot vad överstyrelsen anfört angående övningsskolans

anordning vid småskoleseminarierna. Icke heller föranleder överstyrelsens

yttrande rörande lokalbehovet någon erinran från min sida, och

jag kan vidare ansluta mig till vad överstyrelsen anfört rörande det behövliga

antalet lärare vid seminarierna. De av överstyrelsen i denna punkt

upptagna spörsmålen angående lärotidens längd, åtskillnad mellan ämnesoch

övningsskollärare och kompetensfordringar för erhållande av lärartjänster

vid seminarierna synas mig visserligen betydelsefulla, men det torde

icke vara erforderligt att i detta sammanhang taga ställning till desamma.

Vad skolöverstyrelsen i sitt yttrande örn anställningsförhållandena anfört

rörande blivande stadgebestämmelser om lärartillsättningen vid småskoleseminarierna

biträder jag. Att sådana åtgärder vidtagas, som möjliggöra

tillmötesgående av de sakkunnigas och skolöverstyrelsens uttalade önskan,

att ordinarie lärare, vilka nu äro eller tidigare varit anställda vid seminarier,

som redan äro eller komme att bliva nedlagda, må kunna i största möjliga

mån vinna anställning vid de blivande statsseminarierna, har jag redan förordat.

Däremot kan jag icke biträda de sakkunnigas förslag om en till

längden fastställd övergångstid, under vilken lediga tjänster vid de nya

statsseminarierna icke skulle ledigförklaras utan efter prövning av Kungl.

Majit besättas med lärare från de nedlagda småskoleseminarierna. Dels

finner jag en så begränsad övergångstid mindre lämplig, dels anser jag, att

den ifrågasatta prövningen bör ankomma på skolöverstyrelsen, som enligt

min mening bör fortfarande tillsätta de ordinarie ämnes- och övningsskollärartjänsterna.

Vad beträffar rektors ställning instämmer jag i skolöverstyrelsens uttalande.

Att nya enhetliga författningsbestämmelser för småskoleseminarierna, ny

seminariestadga däri inbegripen, måste utfärdas följer redan av 1931 års

riksdags beslut, att all småskollärarutbildning skall ombesörjas av staten.

Beträffande de ekonomiska synpunkterna rörande den nya seminarieorganisationen

hava de sakkunniga och skolöverstyrelsen yttrat sig angående engångskostnader,

årsomkostnader samt kostnader för lärare på indragningsstat.

En redogörelse för dessa yttranden återfinnes å sid. 99—118 i statsrådsprotokollet,

vartill utskottet här tillåter sig att hänvisa.

För egen del har departementschefen (sid. 119—126 i statsrådsprotokollet)

anfört huvudsakligen följande:

Vad beträffar engångskostnaderna för den seminarieorganisation, som de

sakkunniga föreslagit, har byggnadsstyrelsen beräknat till nybyggnads-, förändrings-

och reparationsarbeten vid de landstingsseminarier, som skulle

övertagas av staten, en kostnadssumma av 169,600 kronor samt för iordningställandet

av de ledigblivna seminarielokalerna i Strängnäs ett belopp

av 98,800 kronor. De sakkunniga ha dock ansett, att sistnämnda belopp

skulle kunna nedprutas med 33,000 kronor till 65,800 kronor, örn med inläggandet

av en ifrågasatt värmeledning finge anstå, åtminstone tills vidare.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 122.

21

Sedermera har byggnadsstyrelsen beräknat nybyggnads-, ändrings- och reparationsarbeten

vid folkskoleseminariet i Skara till ett belopp av 150,800

kronor. Komplettering av den lösa egendomen — rumsinventarier, undervisningsmateriel

och böcker skulle enligt skolöverstyrelsens förslag fordra

70,735 kronor. Sammanlagda kostnaderna skulle således enligt denna beräkning

uppgå till 456,935 kronor. Emellertid ha de sakkunniga ansett, att

komplettering av den lösa egendomen icke borde ske i någon större omfattning,

förrän en granskning ägt rum av det förråd, som kunde bliva

tillgängligt från de landstingsseminarier, vilka komme att nedläggas. Själva

ha de därför icke angivit någon totalsumma för engångskostnaderna.

Enligt skolöverstyrelsens förslag rörande den nya seminarieorganisationen

skulle kostnaderna för ändrings- och reparationsarbeten böra beräknas till

282,900 kronor och kostnaderna för komplettering av den lösa egendomen

till 82,085 kronor. Av sistnämnda summa skulle 9,520 kronor behövas till

rumsinventarier vid seminariet i Strängnäs, vadan allt det övriga för lös

egendom skulle falla på de landstingsseminarier, som staten enligt överstyrelsens

förslag skulle övertaga. Samtliga engångskostnader skulle enligt

överstyrelsens förslag uppgå till 364,985 kronor.

Med den seminarieorganisation jag föreslagit skulle engångskostnaderna

stanna vid en betydligt lägre summa. Då jag föreslagit, att alla småskoleseminarier

skulle inrymmas i statens egna byggnader, bortfalla alla förut

nämnda kostnader för iståndsättande av vissa landstingsseminarier, och

kvar stå endast kostnader för ändrings- och reparationsarbeten vid folkskoleseminarierna

i Strängnäs och Skara. Några sådana arbeten vid folkskoleseminarierna

i Landskrona och Kalmar torde nämligen icke vara behövliga.

Byggnadsstyrelsen har beräknat kostnaderna för nämnda arbeten i Strängnäs

till 98,800 kronor och i Skara till 150,800 kronor. _ I fråga om seminariet

i Strängnäs skulle emellertid kostnaderna enligt de sakkunnigas

mening kunna nedbringas till 65,800 kronor, och däri instämmer jag. Vad

beträffar folkskoleseminariet i Skara har skolöverstyrelsen ansett, att med

någon reduktion i ombyggnadsprogrammet de av byggnadsstyrelsen beräknade

kostnaderna skulle kunna nedbringas med 25,000 kronor, kanske

mera. Såsom bidrag till kostnaderna har Skaraborgs läns landsting

och Skara stad erbjudit sig att betala vardera 25,000 kronor under förutsättning

att ett statligt dubbelt småskoleseminarium inrättas i Skara

i stället för därvarande folkskoleseminarium, för den händelse detta nedlägges.

Statens bidrag till de ifrågavarande ändrings- och reparationsarbetena

skulle sålunda enligt överstyrelsens mening kunna stanna vid 75,000

kronor. Med anledning härav har jag från byggnadsstyrelsen inhämtat, att

en besparing av omkring 25,000 kronor i den ursprungligen beräknade kostnaden

kan vinnas, under förutsättning att vissa angivna modifikationer få

göras i arbetena. Jag finner sålunda intet hinder för att beräkna statens

bidrag till kostnaderna för ifrågavarande arbeten till 75,000 kronor.

Kostnaderna för ändrings- och reparationsarbeten skulle således upptagas

med följande belopp.

för folkskoleseminariet i Strängnäs.......... 65,800 kronor,

» » » Skara.............. 75,000 »

Härtill skulle komma:

för rumsinventarier i Strängnäs ............. 9,520 »

Summa 150,320 kronor.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande Nr 122.

I likhet med de sakkunniga och skolöverstyrelsen håller jag före, att de

ifrågavarande engångskostnaderna lämpligen kunna fördelas på flera år.

Då engångskostnaderna enligt skolöverstyrelsens förslag skulle uppgå till

364,985 kronor men enligt mitt förslag till endast 150,320 kronor, vinnes

sålunda enligt mitt förslag en besparing av 214,665 kronor, d. v. s. mer än

hälften av den summa, som enligt skolöverstyrelsens förslag skulle vara

erforderlig. Ännu billigare ställer sig mitt förslag i jämförelse med de sakkunnigas,

enligt vilket engångskostnaderna skulle uppgå till 456,935 kronor.

Vad sedan angår årsomkostnaderna hade skolöverstyrelsen redan år 1927

verkställt i detalj gående beräkningar, vilka intagits i de sakkunnigas betänkande

å sid. 102—105. Mot dessa hade varken de sakkunniga eller statskontoret

haft något att invända. Samma beräkningar har överstyrelsen nu

följt i sin senaste utredning.

Beträffande lärarpersonalen vid statens småskoleseminarier i Haparanda

och Lycksele har överstyrelsen sålunda utgått ifrån att ingen ändring skulle

göras i nuvarande avlöningsförhållanden. I fråga örn avlöning åt rektorerna

vid de nya statsseminarierna har överstyrelsen däremot räknat med

att den vid dubbelseminarierna skulle utgå med samma belopp som åt rektorerna

vid seminarierna i Haparanda och Lycksele, således med, utom

bostad eller ersättning därför, för manlig rektor 4,900 kronor och för kvinnlig

rektor 4,300 kronor, samt vid enkelseminarierna i enlighet med bestämmelserna

i Kungl. Maj:ts brev till statskontoret den 18 juni 1927 angående

avlöningsförmåner åt lärarpersonalen vid statens småskoleseminarium i Hagaström,

alltså med, utom bostad eller ersättning därför, för manlig rektor

4,400 kronor och för kvinnlig rektor 3,800 kronor. Till dessa nu nämnda fasta

avlöningsbelopp skulle kunna komma tre ålderstillägg å 400 kronor för

manlig och 300 kronor för kvinnlig rektor. Lärarna i övrigt skulle avlönas

i enlighet med nu gällande avlöningsbestämmelser för lärarpersonalen vid

landstingsseminarierna, således ordinarie manlig ämnes- eller övningsskollärare

med 3,400 kronor och ordinarie kvinnlig ämnes- eller övningsskollärare

med 2,800 kronor, vartill skulle kunna komma tre ålderstillägg å 400

kronor för manlig och 300 kronor för kvinnlig lärare. För åtnjutande av

förenämnda avlöningsförmåner vid de nya statsseminarierna bör enligt överstyrelsens

mening gälla samma villkor och bestämmelser, som i sådant avseende

äro stadgade för lärarpersonalen i Haparanda och Lycksele. Vidare

anser överstyrelsen, att tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg böra utgå

efter samma grunder, som gälla för statens småskoleseminarier i Haparanda

och Lycksele.

I samtliga nu anförda punkter rörande avlöningsförhållandena kan jag

ansluta mig till skolöverstyrelsens mening. Särskilt finner jag lämpligt, att

rektorerna vid de nya statsseminarierna erhålla en bestämd lön med de belopp,

som föreslagits, och icke ett särskilt rektorsarvode samt att tillfällig

löneförbättring och dyrtidstillägg få vid nämnda seminarier utgå efter samma

grunder, som nu gälla vid statsseminarierna i Haparanda, Murjek och Lycksele.

Enligt de sakkunnigas förslag till ny seminarieorganisation skulle årsomkostnaderna

för denna uppgå till 605,970 kronor, tillfällig löneförbättring

och dyrtidstillägg dock ej inräknade. Statens omkostnader för budgetåret

1930/1931 beräknades av seminariesakkunniga till 585,500 kronor.

Beräknas de kommunala utgifterna till 226,525 kronor — år 1925 uppgingo

de till 226,524 kronor — blir summan av alla nuvarande årsomkostnader

812,025 kronor. Årsomkostnaderna för den av de sakkunniga

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 122.

23

föreslagna organisationen skulle således innebära en total besparing av

206,055 kronor om året.

Med utgångspunkt från de av skolöverstyrelsen föreslagna avlöningsbeloppen,

tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg icke heller här inräknade,

och med hänsyn tagen jämväl till erforderliga arvoden åt timlärare, vikarier

m. fl. ävensom till behövlig materiel, till ved och ljus m. m. har skolöverstyrelsen

lämnat en översikt över de beräknade årliga driftkostnaderna,

vilka skulle föranledas av den utav överstyrelsen föreslagna seminarieorganisationen.

Enligt denna översikt skulle utgiftsstaterna för småskoleseminarierna,

örn man utgår ifrån att manlig rektor är anställd vid alla seminarier

och beträffande avlöningarna åt rektorer och ordinarie lärare räknar

endast med grundlöner, uppgå till sammanlagt 404,750 kronor. Härtill

skulle komma ålderstillägg med 44,200 kronor och elevstipendier med 142,200

kronor. Totalomkostnaderna skulle sålunda bliva 591,150 kronor. Då statsutgifter

och kommunala utgifter för den nuvarande organisationen av skolöverstyrelsen

beräknats till 820,289 kronor, skulle ett fullständigt genomförande

av överstyrelsens plan för den nya organisationen medföra en årlig

total besparing av minst 229,139 kronor.

Vad vidkommer årsomkostnaderna, sådana de skulle ställa sig enligt den

av mig förordade nya seminarieorganisationen, utgår jag från skolöverstyrelsens

nyssberörda beräkningar. Med tillämpning av dessa på mitt organisationsförslag,

varvid tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg således icke

äro inräknade, skulle utgiftsstaterna för seminarierna bliva följande:

1.

2.

3.

4.

5.

6.

Seminarier

Grundlön

Kronor

Timlärare

och vikarier

Kronor

Övriga

arvoden

Kronor

Utgifter till

materiell,

ved och ljus

m. m.

Kronor

Summa

Kronor

Dubbelseminarier:

Strängnäs.............

25,100

10,915

1,425

11,500

48,940

Landskrona............

25,100

10,915

1,425

11,500

48,940

Skara................

25,100

10,915

1,425

11,500

48,940

Falun................

25,100

10,915

1,425

11,500

48,940

Enkelseminarier:

Kalmar...............

16,200

4,150

850

7,750

28,950

Lycksele..............

22,000

5,150

850

8,500

36,500

Haparanda.............

20,200

5,150

850

10,500

36,700

Summa

158,800

58,110

8,250

72,750

297,910

Härtill komma ålderstillägg och elevstipendier. Liksom skolöverstyrelsen

räknar jag med att samtliga lärare befinna sig i tredje lönegraden. Beloppet

för ålderstillägg skulle då, efter en beräkning av 5,200 kronor för varje

dubbelseminarium och 3,400 kronor för varje enkelseminarium med undantag

av seminariet i Lycksele, där ålderstilläggen böra beräknas till 4,700

kronor, uppgå till 32,300 kronor. I fråga om stipendier åt seminariernas

elever följer jag, liksom skolöverstyrelsen gjort, nuvarande beräkningsgrunder.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande Nr 122.

Till sådana stipendier har skolöverstyrelsen beräknat 10,000 kronor för varje

dubbelseminarium och 5,000 kronor för varje enkelseminarium. Då emellertid

särskilda bestämmelser gälla för seminarierna i Lycksele och Haparanda,

enligt vilka stipendierna vid dessa seminarier utgått med 67,200

kronor, skulle till stipendier erfordras ett belopp av sammanlagt 112,200

kronor. I detta sammanhang anser jag mig böra erinra om de anslag till

trädgårdarnas underhåll och skötsel (inklusive avlöning till trädgårdsbiträde),

vilka för närvarande utgå vid folkskoleseminarierna i Strängnäs, Kalmar,

Landskrona och Skara och vilka synas böra utgå även för det fall, att dessa

folkskoleseminarier utbytas mot småskoleseminarier. Sagda anslag utgöra

för seminariet i Strängnäs 3,200 kronor, i Kalmar 3,600 kronor, i Landskrona

3,500 kronor och i Skara 2,600 kronor; tillhopa 12,900 kronor.

Samtliga årsomkostnader för den av mig föreslagna seminarieorganisationen

skulle sålunda uppgå till 455,310 kronor. Då överstyrelsen, såsom förut

nämnts, beräknat årsomkostnaderna för den nuvarande organisationen till

820,289 kronor, skulle således mitt förslag medföra en total årlig besparing

av 364,979 kronor.

I jämförelse med nuvarande totala årsomkostnader för småskollärarutbildningen

skulle enligt de tre nu föreliggande förslagen vinnas följande

totalbesparing:

Enligt de sakkunnigas förslag.......kronor 206,055: —,

» skolöverstyrelsens förslag..... » 229,039: —,

» mitt förslag............... » 364,979: —.

Vad slutligen beträffar frågan örn lärarna vid de nedlagda seminarierna

och därmed sammanhängande avlönings-, statsbidrags- och pensionsspörsmål

bör denna fråga tydligen bringas till slutgiltig lösning i samband med den

nya seminarieorganisationens genomförande. Jag upprepar här vad jag i

sådant avseende yttrade i proposition nr 212 till 1931 års riksdag, och vid

vilket jag fortfarande håller fast:

»Det gäller till en början att skilja mellan frågan örn avlöning och frågan

örn statsbidrag till lärarna vid nedlagda landstingsseminarier. Dessa

lärare komma på landstingens indragningsstat, och avlöningsfrågan utgör

sålunda ett mellanhavande mellan vederbörande lärare och seminariets huvudman,

landstinget. Då en lärare på sådan indragningsstat erhåller annan

ordinarie befattning, blir landstinget givetvis löst från alla förpliktelser gent

emot läraren. Men så länge ordinarie lärare kvarstår på indragningsstaten,

dit han överförts utan eget förvållande, äger han givetvis att uppbära alla

de avlöningsförmåner — såväl grundlön och ålderstillägg, tillfällig löneförbättring

och dyrtidstillägg som eventuellt kommunala tillägg utöver de författningsenliga

förmånerna -— på vilka han gent emot landstinget kan göra

rättsligt grundade anspråk gällande på grund av anställningsvillkoren

och med den ordinarie befattningen överhuvud sammanhängande omständigheter.

Det torde därför icke förhålla sig så, att riksdagen utan vidare kan besluta

i vad mån vederbörande befattningshavare skall få behålla sina avlöningsförmåner

såsom ordinarie lärare. Vad riksdagen däremot torde hava

att besluta örn är, i vad mån staten bör hjälpa landstingen med bidrag till

ifrågavarande avlöning. Jag kan icke finna annat, än att den princip riksdagen

i sådant hänseende följt under de senare åren, då det gällt att provisoriskt

ordna denna fråga, är den riktiga, nämligen att statsbidrag utgår

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 122.

25

till landstinget med belopp motsvarande samtliga författningsenliga löneförmåner,

innefattande sålunda även provisorisk avlöningsförbättring och dyrtidstillägg.

Däremot synes mig staten icke böra lämna bidrag till sådana

lönetillägg, vilka landstingen må hava tillförsäkrat lärarna utöver de författningsenligt

bestämda och vilka lärarna eventuellt kunna göra rättsligt

anspråk på att få behålla även efter seminariets nedläggande.

Att de ordinarie lärarna på indragningsstat skola få bibehålla sin pensionsrätt

i statens pensionsanstalt, därom synas inga meningsskiljaktigheter

hava varit rådande. Starka billighetsskäl synas mig också tala för det av

de sakkunniga framlagda samt av skolöverstyrelsen, statens pensionsanstalt

och statskontoret understödda förslaget, att rektor vid nedlagt småskoleseminarium,

då han räknar minst 10 tjänstår såsom rektor, må bibehållas

vid rätten till rektorspensionen.»

Då jag således tillstyrkte bifall till sistnämnda förslag, förutsätter jag såsom

självfallet, att statens pensionsanstalt skall höras, innan frågan örn rätt för

en rektor, som gjort ansökning örn bibehållande av rektorspensionen, avgöres

av Kungl. Majit.

Det nu anförda avsåg emellertid endast landstingsseminariernas lärare.

Då det nu ifrågasättes, att även statsseminarierna i Murjek och Hagaström

skulle nedläggas, blir det givetvis, under förutsättning att riksdagen lämnar

sitt medgivande till nedläggandet, staten, som får ansvara för ledigbliven

lärares vid dessa seminarier avlöning och pensionsavgifter. Visserligen hava

dessa lärare skyldighet att låta sig förflyttas till andra befattningar inom undervisningsväsendet,

men den möjligheten föreligger, att sådan förflyttning icke

kan äga rum omedelbart efter det deras tjänster blivit indragna. Det oaktat äga

de flesta av dem rätt att uppbära samtliga sina författningsenliga löneförmåner,

inklusive tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg, och att behålla

sin nuvarande pensionsrätt. Det torde då vara lämpligast, att utgifterna för

deras avlöning och pensionering utgå från samma anslag, från vilket statsbidragen

till avlöning åt de vid landstingsseminarierna ledigblivna lärarna

utgå, och att de således behandlas lika med dem, som vid landstingsseminarierna

uppföras på indragningsstat. Det sistnämnda får givetvis icke

hindra deras förflyttning till andra befattningar, när sådana kunna erbjuda

sig. Frågan blir dock icke aktuell förrän budgetåret 1933/1934.

De sakkunniga hava ansett det omöjligt att för närvarande beräkna kostnaderna

för de lärare, som skulle uppföras på indragningsstat. Däri instämmer

jag. De sakkunniga hava dock funnit sig kunna föreslå, att anslaget

till lärarlönerna, tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg oberäknade,

under det första året efter det den statliga seminarieorganisationen trätt i kraft

skulle förslagsvis sättas till 100,000 kronor. Häremot har skolöverstyrelsen

icke haft något annat att anmärka, än att utgifterna i fråga borde ur budgetär

synpunkt tills vidare bestridas ur förslagsanslaget till »understöd åt

småskoieseminarier». Mot de sakkunnigas approximativa beräkning av utgiftsbeloppet

och överstyrelsens nyssberörda förslag har jag intet att invända.

Huru statsbidragen till läraravlöningar vid dc nedlagda landstingsseminarierna

och utgifterna för läraravlöningarna vid de nedlagda statsseminarierna

skulle ställa sig enligt mitt förslag till ny seminarieorganisation framgår av

följande beräkning.

Vid seminariet i Murjek finnas 4 ordinarie lärare. Seminariet i Hagaström,

som hålles på extra stat, har utom rektor, som innehar ordinarie

adjunktsbefattning i Västerås och kan återgå till denna, 4 lärare, som samt
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande Nr 122.

E. Den nya

seminarieorganisationens

genomförande.

liga äro flyttningsskyldiga. En av dessa, Kerstin Alfving, som är ordinarie

småskollärarinna i Valbo skoldistrikt och som har endast 6 år kvar till

pensionsåldern, blir oförhindrad att återgå till sin ordinarie befattning, men

då hon under en lång följd av år tjänstgjort vid seminariet, synes mig

billigheten kräva, att hon, såsom skolöverstyrelsen föreslagit, dels från förutnämnda

indragningsstat erhåller en lönefyllnad såsom kompensation för

den mindre avlöningen vid småskolan, dels ock att hon efter seminariets

nedläggande får stå kvar i statens pensionsanstalt med det högre pensionsunderlag,

som tillkommer henne såsom seminarielärarinna. Vad angår

en annan lärarinna vid samma seminarium, Elna Sidvall, vilken har 9 år

kvar till uppnådd pensionsålder, har överstyrelsen föreslagit, att hon skulle

likställas med ordinarie lärarinna vid nedlagt landstingsseminarium. Det

sistnämnda synes mig vara självfallet beträffande såväl henne som en tredje

lärarinna, emedan de icke innehava några ordinarie lärarbefattningar att

lita till. Den fjärde läraren vid seminariet blir pensionsberättigad år 1932.

Under sådana förhållanden skulle av samtliga lärare vid seminarierna i Murjek

och Hagaström 6 komma att uppföras på indragningsstat.

En av f. d. rektor Wockatz gjord framställning örn företrädesrätt för

den nuvarande rektorn vid seminariet i Hagaström till annan rektorsbefattning

vid småskoleseminarium kan jag icke förorda. Icke heller kan jag i

detta sammanhang tillstyrka en av Wockatz gjord hemställan angående

pension åt vaktmästaren vid samma seminarium och hans hustru.

För närvarande finnas 6 lärare med full tjänstgöring vid vartdera seminariet

i Lycksele och Haparanda, rektorerna inräknade. Jag förutsätter, att

dessa lärare fortfarande stå kvar å sina tjänster. Utgår jag vidare från

skolöverstyrelsens av de sakkunniga biträdda beräkning, att 8 ordinarie lärartjänster

skulle vara erforderliga vid ett vart av de nya dubbelseminarierna

och 5 sådana tjänster vid varje enkelseminarium, skulle för de av

mig föreslagna 4 dubbelseminarierna och ett enkelseminarium i Kalmar

krävas tillhopa 37 ordinarie lärartjänster. För besättande av dessa tjänster

finnas att tillgå 48 lärare vid landstingsseminarierna, vartill kunna läggas

4 vid seminariet i Murjek och 2 vid seminariet i Hagaström. Antager man,

att av dessa 54 lärare 37 överföras till de nya seminarierna, återstå 17, som

skulle uppföras på indragningsstat. På sådan stat äro redan 20 lärare uppförda.

Hela antalet lärare på indragningsstat skulle således bliva 37. Men

örn den nya organisationen, såsom skolöverstyrelsen beräknat, tänkes genomförd

tidigast 1936, lia enligt de sakkunniga 7 av de 37 lärarna på indragningsstat

vid den tiden uppnått pensionsåldern, och endast 30 lärare på

indragningsstat återstå. Nu ha de sakkunniga beräknat, att det första årets

kostnader för 47 lärare på indragningsstat skulle med hänsyn till de lönegrader,

i vilka dessa lärare befinna sig, belöpa sig till 171,500 kronor,

oberäknat utgifter för tillfällig löneförbättring, dyrtidstillägg och pensionsavgifter.

I medeltal utgör detta ungefär 3,670 kronor per lärare. För 30

lärare skulle då ifrågavarande kostnader uppgå till 110,100 kronor. Detta

belopp skulle således utgöra det förslagsanslag, som med den av mig föreslagna

seminarieorganisationen skulle behöva uppföras i riksstaten för det

första året till avlöning åt lärare på indragningsstat.

Slutligen har departementschefen (sid. 126—131 i statsrådsprotokollet) till

behandling upptagit frågan örn den nya seminarieorganisationens genomförande.

Efter redogörelse för skolöverstyrelsens förslag i denna del, har

departementschefen för egen del anfört huvudsakligen följande:

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 122.

27

Som synes har skolöverstyrelsen föreslagit en övergångstid, som skulle

sträcka sig till slutet av vårterminen 1936, då alla de landstingsseminarier,

vilka enligt överstyrelsens förslag icke skulle övertagas av staten, skulle vara

nedlagda. Som skäl för en sådan övergångstid har överstyrelsen huvudsakligen

åberopat dels det nuvarande överskottet av lärarinnor, vilket av överstyrelsen

beräknats kunna vara absorberat inom småskolorna under året

näst efter nämnda tid, dels det ringa behovet av nya lärarkrafter nu och

under de allra närmast kommande åren, oavsett den nu befintliga tillgången

på lärarinnor, dels ock den omständigheten, att de folkskoleseminarier, vilkas

lokaler skola tagas i bruk för småskollärarutbildning, först måste i viss

utsträckning avveckla sin nuvarande verksamhet. Dessa skäl finner jag

hållbara även ur synpunkten av mitt eget förslag rörande den nya seminarieorganisationen.

Andare har överstyrelsen tydligt angivit sin plan för vissa nuvarande

seminariers avveckling och nya statsseminariers inträde i den nya av överstyrelsen

föreslagna seminarieorganisationen. Denna plan kan jag med hänsyn

till den organisation, som jag föreslagit, godtaga i vad den avser intagningen

av elever till och med år 1932 och utexamineringen till och med

år 1934 samt den därmed i samband stående avvecklingen av angivna

seminarier, dock med undantag därav, att enligt min mening 28 elever böra

redan år 1932 intagas i vartdera av seminarierna i Lycksele och Haparanda.

Vad beträffar elevintagningen åren 1933—1935 och utexamineringen åren

1935—1937 samt avvecklingen av återstående landstingsseminarier synas

mig, med hänsyn till den av mig förordade seminarieorganisationen, följande

avvikelser från skolöverstyrelsens plan böra göras.

Enligt min mening böra alla i verksamhet varande seminarier från och

med år 1933 intaga 28 elever i varje undervisningsavdelning.

För att produktionen av lärarinnor icke må bliva för stor, synes vara

nödvändigt, att två seminarier nedläggas med utgången av vårterminen

1934. Skolöverstyrelsen har menat, att seminariet i Göteborg skulle eventuellt

kunna därtill komma i fråga, och jag anser, att detta seminarium då

bör indragas. Det andra seminariet, som vid nämnda tid synes lämpligen kunna

nedläggas, är landstingsseminariet i Linköping, detta särskilt med hänsyn därtill,

att det nya statsseminariet i Strängnäs är avsett att 1933 börja sin

verksamhet som dubbelseminarium och således skulle kunna år 1935 utexaminera

56 elever. Seminarierna i Göteborg och Linköping skulle då icke

intaga nya elever år 1933. Vad beträffar seminariet i Strängnäs synas visserligen

de behövliga ändrings- och reparationsarbeten i seminariebyggnaden,

vilka i det föregående omförmälts och vilka tänkts bliva verkställda under

budgetåret 1932/1933, icke kunna komma till utförande under sagda år,

emedan medel för ändamålet icke upptagits i samma års riksstat, men med

den kännedom jag har örn den nuvarande seminariebyggnaden i Strängnäs

anser jag, att det nya småskoleseminariet ändå kan sättas i gång med början

av läsåret 1933/1934 och att ändrings- och reparationsarbetena kunna

påbörjas ett år senare än som ursprungligen varit tänkt.

Landstingsseminarierna i Kalmar, Skara och Falun skulle komma att

nedläggas med utgången av vårterminen 1935, emedan de nya statsseminarierna

i Kalmar, Skara och Falun äro avsedda att — liksom småskoleseminariet

i Landskrona — börja sin verksamhet 1934. Nämnda landstingsseminarier

skulle således icke intaga nya elever 1934.

Återstå 3 landstingsseminarier, nämligen i Lund, Kristinehamn och Härnö
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande Nr 122.

sand. Dessa skulle komma att indragas med vårterminens slut 1936 och

således upphöra med elevintagning 1935. Med elevintagningen sistnämnda

år skulle alltså hela den nya seminarieorganisationen vara färdigbildad och

med utexamineringen 1936 alla landstingsseminarier avvecklade.

De avvikelser från skolöverstyrelsens framlagda plan rörande den nya

seminarieorganisationens genomförande, vilka jag nu förordat, framgå mera

åskådligt av en översikt, som jag låtit utarbeta.

Seminarium

Intagning.

Antal

avdeln.

1933

Examen

1935

Intagning.

Antal

avdeln.

1934

Examen

1936

Intagning.

Antal

avdeln.

1935

Examen

1937

Landstingsseminarier:

Kalmar............

1

28

—

—

—

—

Skara.............

1

28

—

—

—

—

Falun.............

1

28

—

—

—

—

Lund.............

1

28

1

28

—

—

Kristinehamn........

1

28

1

28

—

—

Härnösand..........

1

28

1

28

—

—

Nya statsseminarier:

Strängnäs..........

2

56

2

56

2

56

Kalmar............

—

—

1

28

1

28

Landskrona .........

—

—

1

28

2

56

Skara .............

—

—

1

28

2

56

Falun.............

—

—

1

28

2

56

Lycksele...........

(32) 1

28

(33) 1

28

1

28

Haparanda..........

(32) 1

28

(33) 1

28

1

28

Elever............

280

308

308

Avdelningar.........

10

11

11

Seminarier..........

9

10

7

Beräknat behov.......

348

402

Brist.............

68

94

Med den utexaminering under åren 1933—1936, som skolöverstyrelsen

beräknat, skulle under nämnda år uppstå en brist på nyutexaminerade lärarinnor

av respektive 179, 125, 93 och 82 eller tillhopa 479. Denna brist

skulle täckas genom tillgängliga reserver av arbetslösa lärarinnor, friligt,

mitt förslag skulle bristen under samma år bliva respektive 179, 125, 68

och 94; tillhopa 466. Skillnaden mellan överstyrelsens och mitt förslag

utgör således endast 13 lärarinnor, ett antal, som icke torde hava någon

praktisk betydelse.

Slutligen har skolöverstyrelsen på anförda skäl uttalat sig för att småskollärarutbildningens

förstatligande måste ske på en gång från början av

budgetåret 1933/1934. Häremot har jag intet att invända. Detta innebär

givetvis, att staten från och med nämnda budgetår skulle övertaga kostnaderna

för all småskollärarutbildning. Under viss övergångstid skulle alltså

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 122.

29

staten såsom huvudman svara för småskollärarutbildningen vid seminarierna

i Kalmar, Skara, Falun, Lund, Kristinehamn och Härnösand, ehuru dessa

seminarier allt fortfarande befinna sig i vederbörande landstings ägo och

lärarpersonalen är i landstingens tjänst. För att ordna dessa mellanhavanden

mellan staten och vederbörande landsting synes vara lämpligt att särskilda

avtal upprättas, vilka för att bliva gällande böra vara godkända av Kungl.

Maj:t.

II. Folkskoleseminarierna.

Innan departementschefen ingått på de sakkunnigas och skolöverstyrelsens

förslag rörande folkskoleseminariernas omorganisation, har han (sid. 132—

165 i statsrådsprotokollet) till övervägande upptagit några frågor, som skolöverstyrelsen

under rubriken »Allmänna synpunkter» framfört i sin senaste

utredning och på vilkas avgörande i ena eller andra riktningen den nya

organisationen för folkskollärarutbildningen kommer att bero. Dessa frågor

avse: 1) folkskollärarutbildningens förläggande till universiteten, 2) fordringarna

för inträde vid folkskoleseminarierna, 3) seminariernas rekrytering från

landsbygden och femårig utbildningskurs, 4) utbildning av studenter till

folkskollärare, 5) småskollärarinnors utbildning till folkskollärarinnor.

Efter en redogörelse för de i dessa hänseenden verkställda utredningarna

och framkomna förslagen, beträffande vilken redogörelse utskottet tillåter

sig hänvisa till statsrådsprotokollet, har departementschefen för egen del

anfört huvudsakligen följande:

Vad beträffar frågan örn folkskolekårens rekrytering med enbart studenter

och den egentliga folkskollärarutbildningens förläggande till universitet eller

särskilda högskolor har skolöverstyrelsen omförmält, att en sådan anordning

genomförts i vissa av det tyska rikets delstater. Att så förhåller sig är mig

ingalunda obekant, och omöjligt är ju icke, att en motsvarande anordning

framdeles kan komma att på allvar ifrågasättas även för vårt land. Säkert

är dock, att frågan därom ännu icke hos oss föreligger i ett sådant skick,

att den här kan bliva föremål för något mera ingående övervägande. Jag

delar således skolöverstyrelsens uppfattning, att frågan icke är aktuell.

Då det alltså för närvarande gäller att få till stånd en omorganisation

av de nuvarande seminarierna, måste givetvis även spörsmålet örn

de fyraåriga folkskoleseminariernas inträdesforäring ar komma i betraktande.

Fråga är, huruvida ett samband mellan seminariet och det allmänna

skolväsendet skulle i förevarande avseende lämpligen kunna åstadkommas.

Redan år 1911 upptog folkundervisningskommittén den frågan

till behandling, huruvida avlagd realskolexamen skulle kunna uppställas såsom

inträdesvillkor vid folkskoleseminarierna. För det dåvarande fann kommittén

ett sådant krav icke lämpligt, men kommittén uttalade den meningen,

att man i framtiden kunde komma att i väsentlig utsträckning grunda seminariet

på realskolan och detta i den mån den kommunala mellanskolan

kunde vinna utveckling och därmed tillfällen i ökat mått beredas ungdom

ur de bredare folklagren att erhålla den skolbildning, som vitsordas i realskolexamen.

En sådan utveckling har nu ägt rum, och skolöverstyrelsen

har i tabellform påvisat, vilket stort inflytande denna utveckling redan haft

k. Allmänna

synpunkter.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande Nr 122.

på seminariernas elevrekrytering, samt till följd därav ifrågasatt, örn icke

tiden nu kunde vara inne, då frågan om förhållandet mellan folkskoleseminarium

och realskola borde upptagas till förnyad omprövning. Den tiden

är enligt min mening inne, och rätta tillfället för frågans avgörande synes

mig vara just nu i sammanhang med den större frågan örn seminariernas

omorganisation.

För närvarande gå fordringarna för inträde i det fyraåriga seminariet icke

utöver de kunskaper, som kunna förvärvas i en folkskola litt. A, utom i

historia och geografi, i vilka ämnen fordras kunskaper i huvudsak till den

omfattning, som meddelas i realskolans fem lägre klasser. Med hänsyn dels

till de vidgade möjligheter, som numera finnas för realexamens avläggande,

dels till den omständigheten, på vilken skolöverstyrelsen fäst uppmärksamheten,

att ett stort antal av de intagna eleverna numera komma till seminariet

med avlagd realexamen eller i fråga örn vissa av de kvinnliga eleverna

med förvärvad normalskolekompetens — under åren 1926—1930 i

medeltal 35,6 procent — anser jag, att inträdesfordringarna kunna och böra

höjas till det mått av kunskaper, som realexamen är avsedd att garantera,

dock med visst undantag, som jag genast skall nämna. Utan tvivel har

överstyrelsen rätt däri, att en sådan anordning icke bör vidtagas, varigenom

utpräglat studiebegåvade ynglingar och flickor med särskilt god utrustning

för lärarkallet, vilka hava sina hem i mera avlägset liggande

bygder, praktiskt taget, utestängas från inträde vid folkskoleseminarium.

Inträdesfordringarna böra därför enligt min mening fastställas till avlagd

realexamen eller för inträdessökande, som icke avlagt realexamen, till kunskaper,

vilka motsvara dem, som intygas genom realexamen, dock att

fordringarna må begränsas till vitsord i allenast ett levande språk. Genom

det sistnämnda alternativet möjliggöres för ungdom från nyssnämnda avlägsna

bygder att i hemmet, eventuellt genom någon närboende lärares hjälp, tillägna

sig de kunskaper, som fordras för inträde vid seminariet. Höjas inträdesfordringarna

på sätt jag nu föreslagit, skulle därigenom vinnas, dels

att arbetet vid det fyraåriga seminariet kunde bliva mindre forcerat, dels ock

att en förstärkt lärarutbildning kunde komma till stånd. Det sistnämnda

synes mig vara av behovet påkallat, särskilt med hänsyn till den starka

och snabba pedagogiska utveckling, som i vår tid försiggår i andra delar

av världen. Skolöverstyrelsen har visserligen ansett, att en särskild utredning

av nu förevarande spörsmål borde åvägabringas, men en sådan synes

mig icke erforderlig. De kommunala mellanskolorna och realskolorna hava

nu vunnit en så vidsträckt utbredning över hela vårt land, och de äro av

allmänheten så väl kända, att det numera ur dessa synpunkter icke behöver

möta något hinder att fastslå inträdesfordringarna vid de fyraåriga seminarierna

till det kunskapsmått jag ovan angivit. Och vad angår seminarierna

har överstyrelsen själv konstaterat, att nämnda inträdesfordringar skulle för

dem medföra vissa angivna fördelar. Vad som däremot, under förutsättning

att mitt förslag vinner godkännande, sedermera kräver utredning är

frågan örn en ny undervisningsplan samt om behövliga ändringar i gällande

seminariestadga. Men det bör tydligen ankomma på skolöverstyrelsen att

efter ett eventuellt riksdagens beslut i ämnet verkställa denna utredning och

till Kungl. Majit inkomma med förslag i sådana avseenden. Skulle därvid

visa sig, att de nya seminarierna med avseende på det kunskapsmått de

komma att meddela mera än nu närmade sig hän mot likvärdighet med

någon av de nuvarande gymnasielinjerna, skulle också frågan om folkskol
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 122.

31

lärares tillträde till universitet eller högskola för fortsatt vetenskaplig utbildning

lättare kunna vinna sin lösning. Denna fråga framlade centralstyrelsen

för Sveriges allmänna folkskollärarförening för Kungl. Majit redan 1911.

Den har sedermera varit föremål för vederbörande myndigheters yttranden,

och skolkommissionen avgav i sitt betänkande VI den 27 april 1923 utredning

och förslag i ämnet. För min del anser jag, att sagda fråga bör

komma till ett avgörande, så fort möjlighet därtill förefinnes.

Beträffande önskvärdheten av seminariernas rekrytering med ungdom från

den rena landsbygden, även från avlägset liggande bygder, hyser jag samma

mening som skolöverstyrelsen och har redan i det föregående angivit detta.

Men när överstyrelsen för underlättande av sådan rekrytering visserligen

icke nu påyrkat men dock uttalat sig för inrättande av femåriga seminarier

för sagda ungdom och för bibehållande av nuvarande inträdesfordringar vid

dessa, kan jag icke biträda överstyrelsens mening. Dels finner jag icke

lämpligt att anordna så många olikartade seminarielinjer, som då skulle

uppkomma, dels skulle, såvitt jag kan se, utbildningen icke bliva billigare

för eleverna men alldeles givet dyrare för staten.

Rörande de hittillsvarande studentkurserna har skolöverstyrelsen vitsordat,

att folkskolan genom dessa kurser erhållit ett tillskott av goda krafter,

vilka utfört ett samvetsgrant och förtjänstfullt arbete i dess tjänst. Med

hänsyn till dels denna omständighet, dels det stora antal studenter, som

under de senaste åren anmält sig till inträde i nämnda kurser, dels ock det

för staten ekonomiskt fördelaktiga uti anordnandet av studentkurser instämmer

jag i skolöverstyrelsens uttalade önskemål, att studentkurserna

på ett fastare sätt inordnas i seminarieorganisationen. Jag återkommer i

det följande till frågan örn den omfattning, i vilken ett sådant inordnande

bör ske. Med det nu nämnda viii jag dock i likhet med de sakkunniga

icke hava tillmätt den synpunkten, att studentkurser skulle upprättas för

att bereda möjlighet till försörjning för arbetslösa studenter, något berättigande.

I sammanhang med frågan örn studentkursernas fastare anordnande

i seminariesystemet har skolöverstyrelsen föreslagit, att studentkurs

skulle utsträckas till att omfatta två år. Jag hänvisar till den utförliga,

i detalj gående motivering, som överstyrelsen anfört för detta sitt förslag.

I denna grundliga motivering har överstyrelsen förebragt så tungt

vägande skäl för sin ståndpunkt, att de enligt min mening icke kunna underkännas.

För egen del vill jag således livligt förorda, att studentkurserna

göras tvååriga. Vinner detta förslag bifall, måste givetvis ny undervisningsplan

utarbetas och nya författningsbestämmelser rörande dessa kurser komma

till stånd.

I frågan om småskollärarinnors utbildning till folkskollärarinnor hava de

sakkunniga förordat, att försök anställes med en tvåårig kurs, att inträdesfordringarna

för denna kurs fastställas till huvudsaklig likhet med de av

skolöverstyrelsen föreslagna samt att kursen förlägges till Falun. Skolöverstyrelsen

bär likaledes förordat upprättande av en tvåårig kurs i Falun. För

tillträde till denna kurs skulle fordras kvalificerade betyg från småskoleseminarium,

ganska omfattande självstudier i sådana ämnen, som av de inträdessökande

kunnat studeras på egen hand, samt lärarerfarenhet, som förvärvats

genom egen självständig lärarverksamhet.

Vid avgivande av dessa förslag ha de sakkunniga och skolöverstyrelsen

utgått ifrån att de fyraåriga seminariernas inträdesfordringar och lärokurser

skulle förbliva oförändrade. Jag har däremot, såsom synes av det föregå
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande Nr 122.

B. Folkskollärarbehovet.

ende, avsett ett höjande av inträdesfordringarna, varav skulle kunna följa

bland annat även ett höjande av lärokurserna. Under sådana förhållanden

ställer sig saken helt annorlunda. Jag vill genast tillkännagiva, att jag,

trots de angivna villkoren för tillträde till den föreslagna tvååriga kursen för

småskollärarinnor, icke alls är övertygad om möjligheten att genom en sådan

kurs nå fram till en folkskollärarutbildning, som blir likvärdig med den,

vilken enligt mitt förslag skulle meddelas vid ett fyraårigt folkskoleseminarium

eller en tvåårig studentkurs. Tvärtom synes det mig redan a priori vara

klart, att en sådan likvärdighet icke kan uppnås på det av de sakkunniga

och skolöverstyrelsen angivna sättet. Man får nämligen icke förbise, att

eleverna vid ett tvåårigt småskoleseminarium utbildas till småskollärarinnor

och att de därför måste ägna en ansenlig del av sin tid åt speciellt sådant

arbete, som kräves för deras verksamhet i småskolor. Redan detta innebär

för dem, vilka sedermera vilja utbildas till folkskollärarinnor, en tidsförlust,

som föranleder en avsevärd brist hos dem vid jämförelse med de elever,

vilka genomgått de två första klasserna vid ett folkskoleseminarium. Huru

de då komma att stå tillbaka i förhållande till sistnämnda elever framstår

kanske klarast, örn man besinnar, att utbildningsarbetet i nyssberörda två

klasser är i huvudsak direkt inriktat på verksamheten i en folkskola. Att

vad de sålunda gått förlustiga örn skulle annat än i undantagsfall kunna

ersättas genom studier på egen hand i vissa ämnen torde ligga utanför

möjlighetens gräns. Även om det medgives, att den allmänbildning och

undervisningsskicklighet, som de förvärvat vid ett småskoleseminarium

och under några års tjänstgöring i småskola, i viss mån kan komma dem

till godo vid en fortsatt utbildning till folkskollärarinnor, synas de dock

komma att stå ansenligt tillbaka i jämförelse med dem, som genomgått de

två första klasserna av ett folkskoleseminarium. Men örn så är, kommer

också hela deras folkskollärarutbildning att bliva mindervärdig.

Med det nu anförda vill jag ingalunda hava sagt, att icke småskollärarinnor

böra beredas tillfälle att utbildas till folkskollärarinnor. Tvärtom

delar jag riksdagens, de sakkunnigas och skolöverstyrelsens uttalade mening,

att så bör ske, och jag anser, att en särskild kurs för sådant ändamål bör

snarast möjligt inrättas. Men frågan härom synes mig med nödvändighet

kräva ytterligare utredning, sedan riksdagen fattat beslut angående de nya

folkskoleseminariernas organisation. Vid en sådan utredning måste tydligen

hänsyn tagas till sagda riksdagsbeslut. För närvarande är jag således icke

beredd att framlägga förslag i ämnet.

Härefter har departementschefen (sid. 165—203 i statsrådsprotokollet) till

behandling upptagit frågan om folkskollär arbehovet.

Efter en utförlig redogörelse för de utredningar och förslag, som föreligga

i detta hänseende, beträffande vilken utskottet tillåter sig att hänvisa till

statsrådsprotokollet, har departementschefen för egen del anfört följande:

Såsom synes av det föregående hava såväl de sakkunniga som skolöverstyrelsen

låtit verkställa mycket omfattande förhandsberäkningar rörande det

framtida folkskollärarbehovet. Men oaktat den omsorg, varmed dessa beräkningar

utförts, har man dock ansett sig böra här, liksom när det gällde

småskollärarutbildningen, betona beräkningarnas osäkerhet. De sakkunniga

anmärka, att folkskolan för närvarande genomlöper en period av kastningar,

som göra alla beräkningar örn det framtida lärarbehovet mera osäkra än

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 122. 33

annars skulle vara fallet, och skolöverstyrelsen förmenar, att lärarbehovet i

framtiden som hittills torde komma att bliva växlande samt att det, även

örn man bortser från den osäkerhet, som präglar alla försök till beräkningar

å nu förevarande område, måste bliva vanskligt eller rättare sagt omöjligt

att för en längre period ange behovet med ett fixerat tal. I dessa uttalanden

ha de säkerligen rätt. Osäkerhetsmoment ingå nämligen tvivelsutan i

beräkningarna icke blott rörande blivande ändringar i folkskolornas organisation

och i nativiteten utan ock beträffande avgången från innehavda folkskollärartjänster

m. m.

Men den omständigheten, att inga beräkningar angående lärarbehovet för

en längre tid framåt kunna bliva tillförlitliga, bör enligt min mening mana

till den försiktighet vid bestämmande av den nya seminarieorganisationens

omfattning, som riksdagen i sin skrivelse till Kungl. Majit den 4 maj 1929

anbefallt, då riksdagen som sin mening uttalat, att en möjligen blivande

utökning av lärarbehovet icke bör avskräcka från att avpassa nämnda organisation

efter vad som nu kan bedömas utgöra det normala årsbehovet.

Vid detta bedömande kunna givetvis de ovan nämnda beräkningarna tjäna

till ledning.

Påfallande är emellertid de olika resultat, till vilka de olika beräkningarna

lett. De sakkunniga lia föreslagit, att den nya seminarieorganisationen

skulle omfatta 22 avgångsklasser med 28 elever i varje utom i två studentklasser,

varigenom skulle erhållas en årlig utexaminering av 610 lärare.

Reservanten Almkvist har föreslagit 23 avgångsklasser a 25 elever, varigenom

575 lärare skulle komma att utexamineras varje år. Skolöverstyrelsens

statistiker byråchefen Göransson har beräknat, att en årlig

utexaminering av 475 lärare skulle under den närmaste tiden från och

med år 1930 vara tillräcklig men att lärarbrist då skulle efter något

tiotal år uppstå. Med hänsyn däremot till det beräknade lärarbehovet

för tiden 1934/1935 till läsåret 1964/1965 skulle utexamineringen enligt

Göranssons beräkningar behöva sättas till 572 om året. Lektor Wahlund

har beräknat, att från och med 1935 tills vidare en årlig utexaminering av

450 skulle vara tillräcklig. Skolöverstyrelsen har övervägt möjligheten att

till en början stanna vid en utexaminering av 520 om året men har

sedermera på anförda skäl föreslagit en seminarieorganisation på 20 avgångsklasser,

vilket skulle ge en årlig utexaminering av 548. Dessa olika

beräkningar och förslag framgå mera åskådligt av följande översikt:

Antal årligen

utexaminerade

Sakkunniga: 22 avgångsklasser.....................610

Almkvist: 23 avgångsklasser.......................575

Göransson: för tiden från 1930 något tiotal år framåt .... 475

Göransson: » » » 1934/1935 till 1964/1965 ...... 572

Wahlund: från 1935 tills vidare....................450

Skolöverstyrelsen: 20 avgångsklasser.................548

När det nu gäller folkskollärarutbildningen, har jag samma uppfattning

beträffande de beräkningar, på vilka den nya seminarieorganisationen bör

hyggås, som när fråga var om småskollärarutbildningen. Jag anser således,

att sagda organisation icke bör göras för vid utan, såsom 1929 års riksdag

uttryckt sig, avpassas efter vad som nu kan bedömas utgöra det normala

årsbehovet och således byggas på beräkningar, som avse lärarbehovet en
Bihang

till riksdagens protokoll 1932. 6 sami. 69 haft. (Nr 122.) 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande Nr 122.

Seminari ebehovet.

däst för den närmaste framtiden. Med hänsyn till den av riksdagen åsyftade

elasticiteten inom folkskollärarutbildningen finner jag då riktigast att utgå

från ett årligt behov av omkring 450 folkskollärare. Det är dock, såsom

jag förut nämnt, min åsikt, att den förutnämnda kursen för småskollärarinnors

utbildning till folkskollärarinnor snarast möjligt bör komma till

stånd. I samband med upprättande av denna kurs torde böra tagas under

omprövning, huruvida den bör inordnas i den fasta organisationen. Örn så

prövas lämpligt, skulle den fasta seminarieorganisationen kunna årligen

utexaminera ett antal av bortemot 480 folkskollärare, vilket antal något

överstiger det av byråchefen Göransson beräknade folkskollärarbehovet under

den närmaste framtiden.

A sid. 203—225 i statsrådsprotokollet har departementschefen behandlat

frågan örn seminariebehovet och därvid till en början redogjort för de utredningar

och framställningar, som i detta hänseende föreligga från seminariesakkunniga,

skolöverstyrelsen, skattebetalarnas förening, centralstyrelsen för

Sveriges allmänna folkskollärarförening m. fl. samt lektor A. Wahlund, beträffande

vilket allt utskottet hänvisar till nämnda statsrådsprotokoll.

För egen del har departementschefen anfört huvudsakligen följande:

Den nuvarande seminarieorganisationen omfattar 8 dubbel- och 6 enkelseminarier

samt dessutom 2 studentkurser. Dubbelseminarierna utgöras av

5 manliga, förlagda till Uppsala, Linköping, Lund, Göteborg och Karlstad,

2 kvinnliga, nämligen i Falun och Umeå, samt 1 samseminarium i Luleå.

Enkelseminarierna utgöras av 2 manliga, i Växjö och Härnösand, samt 4

kvinnliga, i Stockholm, Kalmar, Landskrona och Skara. Studentkurserna

äro tillfälliga och utgöras av 1 manlig i Växjö och 1 kvinnlig i Stockholm.

Den fasta organisationen rymmer 22 och den tillfälliga 2 avgångsavdelningar;

tillhopa 24 avgångsavdelningar. Samtliga dessa avdelningar skulle

kunna årligen utexaminera 666 lärare.

Nu ha de sakkunniga föreslagit, att den nya seminarieorganisationen

skulle omfatta 7 dubbel- och 6 enkelseminarier samt att de 2 nuvarande

tillfälliga studentkurserna skulle fortgå. Av dubbelseminarierna skulle 4

vara manliga och förlagda till Uppsala, Linköping, Lund och Karlstad, 2

kvinnliga, förlagda till Falun och Umeå, samt 1 samseminarium, förlagt

till Göteborg. Av enkelseminarierna skulle 3 vara manliga och förlagda

till Växjö, Härnösand och Luleå samt 3 kvinnliga, förlagda till Stockholm,

Kalmar och Landskrona. Enkelseminarierna skulle vara av fyraårig typ och

varje dubbelseminarium motsvara 2 sådana enkelseminarier, dock skulle deri

ena fyraåriga linjen i Falun kunna utbytas mot en tvåårig för småskollärarinnors

utbildning till folkskollärarinnor. Studentkurserna, 1 manlig och 1

kvinnlig, skulle såsom nu vara förlagda till respektive Växjö och Stockholm.

Den fasta organisationen skulle således inrymma 20 avgångsavdelningar

med 28 elever i varje och de tillfälliga studentkurserna 2 avgångsavdelningar

med 25 elever i varje, vadan den årliga utexaminationen skulle

kunna uppgå till 610 lärare. Folkskoleseminariet i Skara skulle nedläggas.

Under erinran, att folkskoleseminariet i Strängnäs upphör med vårterminens

utgång 1932, har skolöverstyrelsen föreslagit, att den nya seminarieorganisationen

skulle omfatta 9 dubbel- och 2 enkelseminarier. I denna

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 122.

35

fasta organisation skulle inordnas 4 tvååriga studentkurser. Med dubbelseminarium

förstår jag här ett sådant seminarium, som årligen utexaminerar 2 avgångsavdelningar,

oavsett örn dessa tillhöra två fyraåriga seminarielinj er eller

de tillhöra en fyraårig och en tvåårig seminari elin je. Av dubbelscminarierna

skulle 3 vara manliga, 2 kvinnliga och 4 samseminarier. De manliga skulle

förläggas till Linköping (två fyraåriga linjer) samt Uppsala och Göteborg (en

fyraårig och en tvåårig linje vid vartdera), de kvinnliga till Falun och Stockholm

(en fyraårig och en tvåårig linje vid vartdera) och samseminarierna till

Karlstad, Umeå och Luleå (två fyraåriga linjer vid varje) samt Lund (en fyraårig

och en tvåårig linje). De tvååriga linjerna skulle utgöras av studentkurser

med undantag för den i Falun, som skulle avse småskollärarinnors utbildning

till folkskollärarinnor. Av de 2 enkelseminarierna skulle 1 i Växjö

vara manligt, och 1 i Stockholm vara kvinnligt. Av denna organisation

skulle fås 20 avgångsavdelningar med en utexamineringskapacitet av 548

lärare. Folkskoleseminarierna i Landskrona, Skara och Härnösand skulle

nedläggas..

Beträffande folkskoleseminarierna i Landskrona och Skara biträder jag

skolöverstyrelsens förslag om dessas nedläggande. Genom nedläggande av

seminariet i Landskrona skulle en väsentlig begränsning ske i utbildningsmöjligheterna

för folkskollärarinnor för södra Sverige. Såsom ersättning

för det indragna Landskronaseminariet föreslår jag, att seminariet i Växjö,

som nu är avsett för manliga elever, omändras till ett folkskoleseminarium

för uteslutande kvinnliga elever. Ett kvinnligt folkskoleseminarium i Kalmar

skulle därigenom bliva överflödigt, och jag förordar, att detta sistnämnda

seminarium indrages. Något lagligt hinder för dessa seminariers

nedläggande förefinnes icke.

Vad angår folkskoleseminariet i Härnösand, har jag funnit de av seminariesakkunniga

och av reservanten inom skolöverstyrelsen, undervisningsrådet

Almkvist anförda skälen för detta seminariums bibehållande så tungt

vägande, att jag ej kunnat biträda överstyrelsens förslag om detta seminariums

nedläggande. Jag räknar alltså med bibehållandet av Härnösandsseminariet

i den blivande seminarieorganisationen.

Vidkommande frågan om samseminarier har förre rektorn vid folkskoleseminariet

i Luleå G. Lison Flögsby uttalat som sin erfarenhet från samseminariet

därstädes, att varken för- eller nackdelar äro särdeles stora, och den

nuvarande rektorn vid samma seminarium Gustaf Melin ävensom seminariets

lärarkollegium ha funnit, att sainundervisningen vid seminarierna skulle

vara enbart till nytta. Skolöverstyrelsen anser, att, där ej rekryteringsförhållandena

speciellt motivera Barnundervisning, den nuvarande anordningen

med särskilda seminarier för manliga och särskilda för kvinnliga elever

böra bibehållas. Då överstyrelsen nu föreslagit, att vissa seminarier skulle

anordnas som samseminarier, har detta skett bland annat därför, att avståndet

till seminariestaden ej skulle bliva för stort för eleverna vid den

nu förestående begränsningen av seminariernas antal.

För egen del kan jag visserligen medgiva, att anordnande av samseminarier

skulle kunna i vissa täll komma i fråga, därest förhållandena tvingade

därtill. Men då avstånden från elevernas hem till seminarieorten icke med våra

nuvarande kommunikationer spela på långt när samma roll som förr, kan jag

icke finna, att något tvångsläge i förevarande avseende nu föreligger. Härtill

kommer en statsekonomi synpunkt, som tydligen ävenledes bör beaktas. Att

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets utlåtande Nr 122.

förvandla sådana seminarier, som de i Lund, Göteborg och Karlstad, vilkas

byggnader och inredning äro avpassade för manliga elever, till samseminarier

kan icke ske utan särskilda kostnader för sådana ändringar av vissa

lokaler, nyinredning och nyanskaffning av undervisningsmateriel m. m.,

vilka äro erforderliga med hänsyn till de kvinnliga eleverna, exempelvis för

deras undervisning i kvinnlig slöjd och hushållsgöromål. De sakkunniga

lia konstaterat detta särskilt beträffande seminariet i Göteborg. För ändringarna

i Göteborg har byggnadsstyrelsen räknat med två alternativ, ett större,

som skulle kräva en kostnad av 272,400 kronor, och ett mindre, som skulle

betinga ett belopp av 9,900 kronor. Men även om nämnda kostnader icke

skulle bliva så synnerligen stora, synes det mig dock onödigt att belasta

statskassan med dylika utgifter, örn de kunna undvikas. I det organisationsförslag

jag nu går att framlägga har jag därför eftersträvat, att de nya

seminariebyggnaderna skulle kunna, så långt görligt är, utnyttjas i det

skick, i vilket de befinna sig.

Vid upprättandet av nyssnämnda förslag har jag dels med .hänsyn till

det stora antal studenter, som under senaste tiden anmält sig till inträde i

studentkurserna men icke kunnat där mottagas, dels ock ur statsekonomisk

synpunkt upptagit 6 studentkurser att ingå i den fasta seminarieorganisationen

i stället för 4, som föreslagits av skolöverstyrelsen. Vidare har jag

i likhet med de sakkunniga och skolöverstyrelsen utgått ifrån att elevantalet

i varje klass av en studentkurs skulle utgöra högst 25. Slutligen har jagav

såväl pedagogiska som statsfinansiella skäl ansett, att så många seminarier

som möjligt böra vara dubbelseminarier, av vilka vart och ett kan utexaminera

två avgångsavdelningar.

Jag föreslår sålunda, att den fasta seminarieorganisationen må komma

att till en början omfatta 6 dubbelseminarier och 5 enkelseminarier med

tillhopa 17 avgångsavdelningar, vilka skulle kunna utexaminera 458 lärare;

att varje dubbelseminarum må få en fyraårig och en tvåårig linje (den senare

studentkurs); att dessa 6 seminarier förläggas till Stockholm, Uppsala, Växjö,

Lund, Göteborg och Umeå; att vart och ett av de 5 enkelseminarierna må

ta en fyraårig linje; att dessa seminarier förläggas till Linköping, Karlstad,

Falun, Härnösand och Luleå; samt att seminarierna i Uppsala, Linköping,

Lund, Göteborg, Karlstad, Härnösand och Luleå må avses för manliga och

seminarierna i Stockholm, Växjö, Falun och Umeå för kvinnliga elever.

Med denna organisation fås visserligen en proportion mellan utexaminerade

manliga och kvinnliga lärare av ungefär 3: 2, men i sagda organisation

skulle enligt min mening snarast möjligt såsom en komplettering inordnas

den förutnämnda kursen för småskollärarinnors utbildning till folkskollärarinnor,

och när så skett, utjämnas förhållandet mellan manliga och

kvinnliga examinander, så att proportionen blir ungefär 11: 9, det vill säga

just den proportion, som enligt skolöverstyrelsens beräkning nu finnes

bland de anställda lärarna.

Örn man tills vidare bortser från den sistnämnda kursen, erhålles följande

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 122. 37

Plan över den nya seminarieorganisationen.

Seminarier

examens-

avdel-

ningar

Antal

årligen utexaminerade lärare

Seminarier,

som böra

nedläggas

fyraårig

kurs

tvåårig

kurs

Summa

Kv.

Stockholm.....

2

28

25

53

Kalmar

M

Uppsala.......

2

28

25

53

Landskrona

M

Linköping.....

1

28

—

28

Skara

Kv.

Växjö........

2

28

25

53

M

Lund........

2

28

25

53

M

Göteborg......

2

28

25

53

M

Karlstad......

1

28

—

28

Kv.

Falun........

1

28

—

28

M

Härnösand.....

1

28

—

28

Kv.

Umeå........

2

28

25

53

M

Luleå........

1

28

—

28

7 M, 4 Kv.

11 seminarier . . .

17

308

150

458

3 seminarier

Ur geografisk synpunkt torde denna plan något så när motsvara den i

det föregående föreslagna planen för småskoleseminariernas förläggning.

Att enkelseminarium föreslagits i Linköping beror därpå, att södra och

mellersta Sverige ändå bliva tillräckligt försedda med seminarier och att

Linköping har ett sådant läge i förhållande till de övriga seminariestäderna,

att man där lättast kan åtnöjas med ett enkelseminarium. Det

föreslagna enkelseminariet i Karlstad är avsett att utvidgas till dubbelseminarium,

så fort kursen för småskollärarinnors utbildning till folkskollärarinnor

kommit till stånd. Karlstad synes mig nämligen vara den lämpligaste

förläggningsorten för denna kurs, som är avsedd att mottaga elever

från hela riket. Att Karlstad på så sätt får ett samseminarium kan icke

undvikas, då alla lokaler vid folkskoleseminariet i Falun på grund av förläggandet

dit av ett dubbelt småskoleseminarium äro upptagna och då

kursen för småskollärarinnor icke lämpligen kan dragas längre söderut.

Ur ekonomisk synpunkt spelar förändringen av seminariet i Karlstad till

samseminarium ingen nämnvärd roll, enär kostnaderna härför skulle enligt

byggnadsstyrelsens beräkning uppgå till endast 1,100 kronor. Vad beträffar

seminariet i Luleå har detta föreslagits såsom enkelseminarium, emedan en

årlig utexaminering av 81 elever i Umeå och Luleå synes tills vidare fylla

behovet av lärare för nordligaste Sverige. För övrigt må ihågkommas, att

man vid de nya folkskoleseminariernas förläggning är hänvisad uteslutande

till de orter, där seminariebyggnaderna nu äro uppförda.

Genom den av mig föreslagna planen för folkskoleseminariernas organisation

skulle reservlokaler för 10 tvååriga tillfälliga kurser komma att förefinnas

i de nuvarande seminariebyggnaderna, nämligen för 1 kurs vid ett vart

av seminarierna i Uppsala, Kalmar, Lund, Göteborg, Karlstad och Umeå samt

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets utlåtande Nr 122.

D. Ekonomiska

synpunkter.

för 2 kurser vid vart och ett av seminarierna i Linköping och Luleå. Fördelas

dessa på 5 kurser för småskollärar- och 5 för folkskollärarutbildningeP,

skulle dessa kurser kunna leverera en tillökning i den årliga utexaminationen

av 140 småskollärare och 125 folkskollärare. Läggas dessa tal till

dem, som skulle erhållas genom den fasta seminarieorganisationen med en

utexamineringskapacitet av 308 småskollärare och 458, eventuellt 486 folkskollärare,

fås 448 småskollärare och 583, eventuellt 611 folkskollärare.

Reservlokalerna lämna således möjlighet för anordnande av tillfälliga kurser,

varigenom ett ökat lärarbehov skulle enligt de förut nämnda beräkningarna

kunna tillgodoses ganska långt fram i tiden.

I fråga om de ekonomiska synpunkterna (sid. 225—240 i statsrådsprotokollet)

har departementschefen — efter en redogörelse för skolöverstyrelsens

och statskontorets i ämnet avlåtna yttranden •— anfört huvudsakligen följande:
Enligt

de sakkunnigas organisationsförslag skulle för seminariets i Göteborg

förändring till samseminarium krävas i enqånqskostnader ett belopp av

9,900 kronor.

I skolöverstyrelsens organisationsförslag ingår, att seminarierna i Lund,

Karlstad och Umeå skulle förvandlas till sam seminarier, och för detta ändamål

skulle i engångskostnader erfordras respektive 18,600, 1,100 och 11,200

kronor eller tillhopa 30,900 kronor.

Då mitt organisationsförslag avser, att de nuvarande seminari ebyggnaderna

må kunna användas i det skick, vari de nu befinna sig, erfordras

således för detta förslags genomförande intet anslag till engångskostnader.

Visserligen ingår i mitt förslag, att folkskoleseminariet i Växjö, som nu är

manligt, skulle förändras till kvinnligt samt utbyggas med en tvåårig studentkurs,

men enligt vad jag från seminariets rektor Sam. Mårtenson inhämtat,

kan en sådan förändring genomföras huvudsakligen genom en omdisponering

av de nuvarande lokalerna, utan att något särskilt engångsanslag

fördenskull är behövligt. Sammalunda är förhållandet med seminariet i

Stockholm. Under sådana förhållanden besparas, i jämförelse med de sakkunnigas

förslag, 9,900 kronor och i jämförelse med skolöverstyrelsens 30,900

kronor.

Omkostnaderna för de nuvarande folkskoleseminarierna uppgingo enligt

riksräkenskapsverkets redovisning för budgetåret 1930/1931 till 1,728,387

kronor.

Vad beträffar år somkostnaderna för den seminarieorganisation, som skolöverstyrelsen

föreslagit, har överstyrelsen beräknat först det erforderliga antalet

rektorer, lektorer och övriga lärare samt därefter de behövliga beloppen

för grundlöner, arvoden och omkostnadsstater. Därvid har överstyrelsen

utgått ifrån att gymnastiklärarna vid de rent kvinnliga seminarierna och en

av gymnastiklärarna vid varje dubbelseminarium i Karlstad, Umeå och Luleå

ävensom samtliga lärare i kvinnlig slöjd och hushållsgöromål skulle vara

kvinnliga. I övrigt har överstyrelsen, såsom hittills varit vanligt och i överensstämmelse

med den i statsliggaren förefintliga redogörelsen för seminariernas

stater, beräknat avlöningarna såsom för manliga lärare. Därigenom

har slutsumman för avlöningarna tydligen kommit att ligga i överkant. Meli

med detta förfaringssätt har varit möjligt att, såsom överstyrelsen erinrar,

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 122.

39

från det ordinarie reservationsanslaget till folkskoleseminarierna bestrida

kostnader för provårskurser i Stockholm och Göteborg, arvodesförhöjning

åt seminarievaktmästare och vissa tillfälliga behov. Överstyrelsen har sammanfört

ovannämnda årsomkostnader i en översiktstabell, som slutar på en

summa av 1,551,395 kronor, vilken avrundas nedåt till 1,550,000 kronor.

Vid en jämförelse mellan kostnaderna för de nuvarande seminarierna,

studentkurser och parallellavdelningar inberäknade men beloppet för preparandkursen

i Luleå fråndraget, kommer skolöverstyrelsen till det resultatet,

att kostnaderna för här ifrågavarande ändamål skulle vid genomförande av

överstyrelsens organisationsförslag minskas med 240,700 kronor. Hade de

provisoriska inskränkningar i seminarieorganisationen, vilka under de senare

åren vidtagits, icke kommit till stånd utan hade seminarierna varit i verksamhet

enligt gällande stater, skulle kostnaderna uppgått till 1,863,000 kronor,

och med utgångspunkt härifrån hade överstyrelsens organisationsförslag

inneburit en kostnadsminskning av 313,000 kronor.

I 1931/1932 års riksstat är till elevstipendier vid folkskoleseminarierna

upptaget ett ordinarie reservationsanslag å 217,000 kronor. Skolöverstyrelsen

har beräknat, att detta anslag skulle behöva höjas med 33,000 kronor till

250,000 kronor, när överstyrelsens organisationsförslag blivit fullt genomfört,

men förmenar, att utgifterna från anslaget under de närmaste åren

efter organisationsförslagets genomförande icke komme att nämnvärt överstiga

de nu utgående.

Vid beräkning av de ordinarie seminarielärarnas kontanta löner har överstyrelsen

i det föregående räknat endast med grundlönerna. Till dessa

komma ålderstillägg, för vilka ett särskilt ordinarie förslagsanslag å 200,000

kronor för budgetåret 1931/1932 är upptaget i riksstaten. För ålderstillägg

utbetaltes under budgetåret 1930/1931 tillhopa 203,745 kronor 55 öre. Överstyrelsen

har beräknat, att ålderstilläggen skulle med dess organisationsförslag

och under antagande, att samtliga lärare befunne sig i näst högsta lönegraden,

uppgå till i runt tal 152,000 kronor. På nämnda anslag skulle

sålunda vinnas en besparing av omkring 52,000 kronor.

Vidare har överstyrelsen uttalat sig för att preparandkursen i Luleå skulle

fortgå och att det för denna kurs erforderliga beloppet å 4,700 kronor skulle

i riksstaten uppföras såsom ett särskilt extra anslag, ävensom att de nuvarande

extra anslagen till hyresersättning åt rektorerna vid vissa folkskoleseminarier

å 15,500 kronor och till hyresbidrag åt lärare vid folkskoleseminarierna

i Stockholm och Göteborg å 14,000 kronor skulle fortfarande upptagas

i riksstaten med oförändrade belopp.

Slutligen har överstyrelsen beräknat, att utgifterna för tillfällig löneförbättring,

provisorisk avlöningsförbättring och dyrtidstillägg åt seminariernas

lärarpersonal skulle enligt överstyrelsens organisationsförslag komma att

minskas med ett belopp, som approximativt kunde uppskattas till 150,000

kronor. Häremot har statskontoret anmärkt, att sagda minskning skulle

bliva 160,000 kronor.

Den totala besparing, som skulle vinnas genom överstyrelsens förslag,

komme enligt det föregående att uppgå till i runt tal 409,700 kronor eller,

om statskontorets nyssnämnda beräkning inbegripes, 419,700 kronor.

Efter denna sammanfattande översikt över årsomkostnaderna, sådana dessa

skulle ställa sig enligt skolöverstyrelsens organisationsförslag och beräkningar,

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Statsutskottets utlåtande Nr 122.

övergår jag till de årsomkostnader, som skulle bliva eu följd av mitt organisationsförslag.

Enligt detta förslag skulle seminariernas antal nedbringas till 11. Av dessa

skulle finnas två typer: dubbelseminarier med en fyraårig och en tvåårig

kurs (studentkurs) samt enkelseminarium med en fyraårig kurs.

Av dubbelseminarier skulle finnas 6, och av enkelseminarier 5. För dessa

seminarier skulle behövas 11 rektorer. I fråga om antalet ordinarie lektorer

vid dubbelseminarium biträder jag skolöverstyrelsens förslag, att dessa skulle

utgöra 6 och att den undervisning, som kräves utöver den de kunna bestrida,

meddelas av timlärare. Vid enkelseminarium hava hittills 5 ordinarie lektorer

varit anställda, och någon ändring härutinnan synes mig icke vara

påkallad. Tillsammans skulle således 61 ordinarie lektorer vara behövliga.

För varje övningsämne — teckning, musik, gymnastik med lek och idrott,

manlig slöjd, kvinnlig slöjd, hushållsgöromål och trädgårdsskötsel —- har

hittills i enkelseminarium 1 ordinarie Övningslärare varit anställd, dock med

undantag därav, att ingen lärare i manlig slöjd funnits vid kvinnligt seminarium

och ingen lärarinna i hushållsgöromål vid manligt seminarium. Jag

finner icke skäl till ändring i detta avseende. Vad angår Övningslärare vid

dubbelseminarium har skolöverstyrelsen räknat med samma antal som vid

enkelseminarium. Därutinnan följer jag överstyrelsen. Sammanlagda antalet

Övningslärare skulle sålunda bliva: 11 i teckning, 11 i musik, 11 i gymnastik,

7 i manlig slöjd, 11 i kvinnlig slöjd, 4 i hushållsgöromål och 11 i

trädgårdsskötsel; summa 66. Beträffande antalet övningsskollärare har skolöverstyrelsen

föreslagit, att 7 ordinarie lärare skulle vara anställda vid sådant

dubbelseminarium som ingår i min plan, emedan övningsskolan där behöver

vara lika stor som vid de nuvarande dubbelseminarierna. Häremot har jag

intet att erinra och har fördenskull räknat med 7 övningsskollärare vid varje

dubbelseminarium. För enkelseminarium har jag behållit det nuvarande

antalet 4 övningsskollärare. Sammanlagda antalet övningsskollärare skulle

alltså bliva 62. Enligt vad nu anförts skulle antalet ordinarie lärare vid

folkskoleseminarierna efter mitt organisationsförslag bliva följande: 11

rektorer, 61 lektorer, 66 Övningslärare och 62 övningsskollärare.

Vid beräkning av kostnaderna för dessa lärares avlöning har jag liksom

skolöverstyrelsen räknat med att gymnastiklärarna vid de kvinnliga seminarierna

ävensom alla lärare i kvinnlig slöjd och hushållsgöromål skulle

vara kvinnliga men i övrigt vid beräkningarna utgått ifrån att tjänsterna

skulle hava manliga innehavare. Även jag har räknat endast med grundlöner.

Beräkning av kostnaderna för timlärare och vikarier, arvoden åt läkare,

bibliotekarier m. fl. samt av omkostnadsstaterna för uppvärmning, belysning,

renhållning m. m. har jag utfört med ledning av dels statsliggaren för budgetåret

1931/1932, dels skolöverstyrelsens beräkningar med hänsyn till dess

organisationsförslag.

De beräknade kostnaderna för nu angivna ändamål framgå av följande

tabell.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 122. 41

1.

2.

3.

4.

5.

6.

Seminarier

Grundlöner

Kronor

Timlärare

och vikarier

Kronor

Övriga

arvoden

Kronor

Omkostnads-

stater

Kronor

Summa

Kronor

Stockholm......

84,850

17,150

3,350

28,600

133,950

Uppsala........

83,320

14,900

3,350

33,500

135,070

Växjö.........

80,505

14,900

3,350

31,000

129,755

Lund.........

83,320

14,900

3,350

31,000

132,570

Göteborg.......

83,320

17,980

3,350

31,000

135,650

Umeå.........

80,505

14,900

3,350

33,400*)

132,155

Linköping......

65,360

8,440

2,300

22,500

98,600

Karlstad.......

65,360

8,440

2,300

22,500

98,600

Falun.........

64,505

8,275

2,300

22,500

97,580

Härnösand......

65,360

8,440

2,300

22,500

98,600

Luleå.........

65,360

8,440

2,300

33,0002)

109,100

Summa

821,765

136,765

31,600

311,500

1,301,630

*) Summan höjd utöver 31,000 kronor med 2,400 kronor till värme, ljus, betjäning och

renhållning. . .

2) Summan höjd utöver 22,500 kronor med 10,500 kronor till värme, ljus, betjäning och

renhållning.

Förestående utgifter 1,301,630 kronor skulle utgå från det i riksstaten

upptagna ordinarie reservationsanslaget till folkskoleseminarierna, posten

Folkskoleseminarierna. Från samma post bestridas jämväl kostnaderna för

provårskurserna vid seminarierna i Stockholm och Göteborg, enligt skolöverstyrelsen

uppgående till ett belopp av i runt tal 20,000 kronor, utgifter

för arvodeshöjning åt seminarievaktmästare, av överstyrelsen beräknade till

7,000 kronor, samt utgifter för vissa tillfälliga behov. Detta har, såsom

förut antytts, kunnat ske, emedan de förutnämnda beräkningarna legat i

överkant. I likhet med skolöverstyrelsen anser jag, att samma ordning bör

tillämpas allt fortfarande.

En jämförelse mellan nu utgående kostnader för de i det föregående angivna

ändamål, med tillägg av de nuvarande kostnaderna för studentkurser

och parallellavdelningar, och de kostnader för motsvarande ändamål, vilka

betingas av mitt organisationsförslag, ger följande resultat:

Under budgetåret 1930/1931 utgingo

1) från ordinarie reservationsanslaget till

folkskoleseminarierna.............kronor 1,728,387:

2) från extra reservationsanslaget till studentkurser

och parallellavdelningar . . _»_62,227: — 1,790,614: —

Enligt mitt förslag skulle samtliga kostnader uppgå till. . . 1,301,630: —

Besparing kronor 488,984: —

Utgår man, såsom skolöverstyrelsen ävenledes gjort, från det approximativt

beräknade kostnadsbelopp å 1,863,000 kronor, som skulle uppkommit,

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets utlåtande Nr 122.

därest de nuvarande seminarierna, det i Strängnäs undantaget, varit i verksamhet

i enlighet med gällande stater, skulle besparingen enligt mitt förslag

uppgått till 561,984 kronor.

Såsom skolöverstyrelsen omförmält, ingår i det ordinarie reservationsanslaget

till folkskoleseminarierna en särskild post: Stipendier åt elever vid

folkskoleseminarierna. Denna post är upptagen i riksstaten för innevarande

budgetår med 217,000 kronor och är beräknad efter ett genomsnittsstipendium

å 129 kronor per elev. Antalet elever enligt mitt organisationsförslag

framgår av följande beräkning:

6 dubbelseminarier: 6x(4x28 + 2x25) —972 elever

5 enkelseminarier: 5x4x28 =560 »

Summa 1,532 elever

Stipendiebeloppet skulle således komma att utgöra 1,532 X 129 kronor =

197,628 kronor.

Då anslaget nu är..........................kronor 217,000: —

och det behövliga stipendiebeloppet bleve........... » 197,628: —

skulle således här uppkomma en besparing av........kronor 19,372: —

För ålderstillägg åt seminarielärare har skolöverstyrelsen med hänsyn till

sitt organisationsförslag beräknat ett approximativt belopp å 152,000 kronor.

I proportion därtill skulle enligt mitt organisationsförslag för samma ändamål

krävas 121,845 kronor.

Från det ordinarie förslagsanslaget till ålderstillägg åt

lärare vid folkskoleseminarierna utgingo under budgetåret

1930/1931 .................................. kronor 203,745:—

Enligt mitt förslag skulle behövas............... » 121,845: —

vadan här skulle uppkomma en besparing av........kronor 81,900: —

Vad skolöverstyrelsen föreslagit rörande uppförande i riksstaten av ett

extra anslag å 4,700 kronor till en preparandkurs vid folkskoleseminariet i

Luleå samt beträffande kvarstående i riksstaten av dels ett extra anslag å

15,500 kronor till hyresersättning åt rektorerna vid vissa folkskoleseminarier,

dels ock ett extra förslagsanslag å 14,000 kronor till hyresbidrag åt

lärarna vid folkskoleseminarierna i Stockholm och Göteborg passar in även

i det förslag till ny seminarieorganisation, som jag framlagt, varför jag biträder

nämnda förslag.

Slutligen har skolöverstyrelsen approximativt beräknat den minskning i

kostnaderna för tillfällig löneförbättring, provisorisk avlöningsförbättring och

dyrtidstillägg åt seminariernas lärare för den händelse överstyrelsens organisationsförslag

komme att genomföras och uppskattat denna minskning till

inemot 150,000 kronor. Statskontoret har funnit, att denna siffra bör höjas

till 160,000 kronor. Med det organisationsförslag jag framlagt skulle besparingen

i berörda avseende bliva omkring 265,000 kronor.

Av det föregående erhålles följande jämförande besparing stablå:1

1 De sakkunniga ha icke lämnat några kostnadsberäkningar rörande folkskoleseminarierna.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 122.

43

Enligt skolöver- styrelsens be- räkning

Enligt min be- räkning

kronor

kronor

Avlöningar, arvoden m. m..................

| 207,700

488,984

19,372

81,900

265,000

52,000

150,000

Tillfällig löneförbättring m. m: ..............

Summa besparingar

409,700

855,256

Lägges härtill den årliga besparing, som skulle vinnas

genom småskoleseminariernas omorganisation och be-

229,039

364,979

Skulle den totala besparingen på folk- och småskole-

638,739

639,000

1,220,235

1,220,000

Eller i avrundade tal

I det föregående har jag redogjort för de kostnadsberäkningar, som utförts

beträffande den nya seminarieorganisation, som enligt mitt förslag

skulle upprättas till en början. Till de här beräknade kostnaderna komma

kostnaderna för den kurs för småskollärarinnors utbildning till folkskollärarinnor,

vilken framdeles skulle inrättas. Huru stora dessa kostnader bliva

kan icke nu angivas, men av den kostnadsberäkning, som skolöverstyrelsen

lämnat rörande läraravlöningar m. m. för en fyraårig kurs och därjämte en

tvåårig kurs för småskollärarinnor vid seminariet i Falun, framgår, att kostnaderna

för en blivande kurs för småskollärarinnor icke komma att uppgå

till något avsevärdare belopp.

Skulle mitt organisationsförslag komma att genomföras, bleve följden

bland annat den, att ganska många av de nuvarande ordinarie seminarielärarna

bleve obehövliga vid de nya seminarierna. Dessa lärare ha visserligen

enligt gällande avlöningsförfattning (svensk författningssamling 1918,

nr 662) skyldighet att låta sig förflyttas till annan befattning inom undervisningsväsendet,

men givet är, att tillräckligt antal befattningar, till vilka

alla de ledigvordna lärarna skulle kunna överflyttas, icke finnas att tillgå

genast och på en gång, utan att någon övergångstid kräves, under vilken

nämnda överflyttning kan ske, allt eftersom tjänster bliva lediga för sådant

ändamål. Då emellertid ifrågavarande lärare enligt nyssnämnda författning

äga rätt att under tiden före deras förflyttning alltjämt åtnjuta sina avlöningsförmåner,

torde vara nödvändigt, att de uppföras på en särskild övergångsstat,

på vilken de få kvarstå, tills de hänvisats till ny befattning med

den avlöning, som de lagligen äga uppbära, eller ock avgått med pension

och att ett lämpligt förslagsanslag beredes, från vilket deras avlöning kan

utbetalas. Huru stort detta anslag bör vara är omöjligt att nu beräkna.

Den saken bör tydligen bliva föremål för en särskild undersökning något

längre fram, då man lättare kan överblicka densamma.

Slutligen (sid. 240—243 i statsrådsprotokollet) har departementschefen —

efter en redogörelse för skolöverstyrelsens yttrande i frågan — anfört följande

beträffande seminarieorganisationens genomförande:

E. Seminarieorganisationens

genomförande.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets utlåtande Nr 122.

A. Folkskoleseminariet
-

Beträffande tidpunkten för den av skolöverstyrelsen föreslagna seminarieorganisationens

ikraftträdande har överstyrelsen såsom sin mening uttalat,

att omorganisationen icke bör påbörjas förrän år 1933. Giltigheten av de

skäl överstyrelsen förebragt för denna sin mening synes mig icke kunna

bestridas.

Vad överstyrelsen i nämnda avseende anfört finner jag vara i huvudsak

tillämpligt även på mitt organisationsförslag. Härtill kommer dock, under

förutsättning att detta förslag vinner bifall, att nya undervisningsplaner för

seminariernas såväl fyraåriga som tvååriga kurser måste utarbetas. Jag

finner det sålunda, särskilt av detta skäl, omöjligt, att alla de ofrånkomliga

förberedande åtgärderna skulle kunna medhinnas till höstterminens början

1932, och anser därför, att omorganisationen av folkskoleseminarierna kan

påbörjas först under år 1933. Att närmare bestämma tiden för den nya

seminarieorganisationens ikraftträdande torde böra ankomma på Kungl.

Majit.

lil. Folk- och småskoleseminarierna linder läsåret 19321933.

I fråga örn folkskoleseminariernas anordning under övergångstiden 1932/1933

■—1936/1937 har departementschefen ■—- efter en utförlig redogörelse för

vissa av skolöverstyrelsen i frågan verkställda utredningar — anfört huvudsakligen

följande:

Skolöverstyrelsen har nu ånyo lämnat en redogörelse för antalet lärartjänster,

lärartillgången och lärarbehovet för åren 1932/1933—1936/1937, stödd

på nya beräkningar i sådant avseende. Mot denna redogörelse har jag intet

att erinra.

Därefter har överstyrelsen angivit, huru överstyrelsen med hänsyn till

nämnda redogörelse samt till sitt den 10 november 1931 avgivna förslag

till ny seminarieorganisation tänkt sig, att seminarierna skulle anordnas

under läsåren 1932/1933—1936/1937, vilka år skulle utgöra den erforderliga

övergångstiden till den nya organisationen. Överstyrelsen har därvid tagit

hänsyn till den lärarbrist, som enligt de senaste beräkningarna redan uppkommit

och fortfarande skulle uppkomma under de närmaste åren, samt

tillsett, huru denna brist skulle kunna under övergångstiden avverkas.

Hur överstyrelsen tänkt sig seminariernas anordning under läsåret 1932/

1933 framgår av, bland annat, en utarbetad översiktstablå. Enligt denna

tablå skulle 9 manliga och 5 kvinnliga avdelningar höstterminen 1932 intagas

å de fyraåriga seminarielinjerna. Dessutom skulle vid samma tid intagas

2 ettåriga studentavdelningar, 1 manlig i Växjö och 1 kvinnlig i Stockholm.

De 14 förstnämnda avdelningarna skulle komma att utexamineras

vårterminen 1936 och de två sistnämnda vårterminen 1933. Folkskoleseminarierna

i Landskrona, Skara och Härnösand skulle börja att avvecklas,

varför dessa seminarier icke vidare skulle intaga nya elever. Mot sistnämnda

anordning måste jag erinra, att folkskoleseminariet i Härnösand

skulle enligt mitt förslag rörande seminariernas omorganisation fortsätta sin

verksamhet, varför detta seminarium tydligen bör intaga nya elever även

1932. Till följd därav måste ettdera av seminarierna i Linköping eller

Karlstad sagda år intaga endast en första klass. Då jag tänkt mig, att

seminariet i Karlstad framdeles skulle bliva enkelseminarium, tills en bli
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 122.

45

vande kurs för småskollärarinnor kunde förläggas dit, synes mig lämpligast,

att detta seminarium nu intager endast en första klass. I övrigt har jag

intet att invända mot överstyrelsens förberörda förslag.

Vad sedan angår seminariernas anordning under läsåren 1933/1934—1936/

1937 har skolöverstyrelsen helt naturligt i fråga om elevintagningen utgått

från det förslag till ny seminarieorganisation, som överstyrelsen i det föregående

avgivit. Överstyrelsen har sålunda tänkt sig följande intagning:

Tabell I.

Antal intagna avdelningar.

4-årig kurs

2 ari g kurs (St. 0. Sm.)

Summa

M.

Kv.

M.

Kv.

Höstterminen 1933 .

8 Vs

6''A

1

o /Därav\

z U Sm.;

18

1934 .

8 Vs

6''A

2''/i

1 Vä

19

T>

1935 .

8 Vä

6''A

2 Vä

o 1 / /Därav\

2 /* (l Sm.]

20

T>

1936 .

8 Vä

6‘A

2 Vä

0 1 / /DäravN

2 /2 (l Sm.J

20

Utexamineringen under åren 1934—1937 är given av det antal avdelningar,

som intagits under åren 1930—1935. Den skulle enligt överstyrelsen

bliva följande:

Tabell II.

Antal utexaminerade avdelningar.

4-årig kurs

2-årig

kurs

Summa

M.

Kv.

to.

Kv.

Vårterminen

1934. .

11

7

—

—

18

T>

1935. .

10

7

1

2

20

D

1936. .

9

5

2''A

IVä

18

»

1937. .

8 V»

6 Vä

2 Vä

2 Vä

20

Detta överstyrelsens förslag rörande seminariernas anordnande under läsåren

1933/1934—1936/1937 kan jag givetvis icke biträda, enär mitt förslag

till ny seminarieorganisation betydligt avviker från skolöverstyrelsens.

Enligt mitt organisationsförslag skulle den nya organisationen tills vidare

omfatta 10 manliga och 7 kvinnliga avdelningar, tills den påtänkta avdelningen

för småskollärarinnor komme till stånd. Av dessa 17 avdelningar

skulle 11 tillhöra den fyraåriga seminarielinjen och 6 den tvååriga studentlinjen.

Enär de elever, som höstterminen 1933 intagas å den fyraåriga linjen,

icke utexamineras förrän vårterminen 1937, då den förutnämnda övergångstiden

skulle vara avslutad, böra redan höstterminen 1933 intagas 28 elever

i var och en av de nämnda 11 avdelningarna, varefter bör förfaras på samma

sätt varje följande hösttermin. Dessa avdelningar skulle enligt den av mig

å sid. 224 framlagda planen över den nya seminarieorganisationen förläggas

till de å sagda plan upptagna seminarierna. Folkskoleseminariet i Kalmar

skulle nedläggas, vadan nya elever icke skulle där intagas från och med

höstterminen 1933.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets utlåtande Nr 122.

Nu är jag ense med skolöverstyrelsen däri, att seminarierna böra under

övergångstiden anordnas med särskild hänsyn till att den lärarbrist, som

förut omnämnts, må kunna vara fylld med utexamineringen vårterminen

1937. Men då elevintagningen i de fyraåriga seminarielinjerna icke inverkar

på utexamineringen förrän sistnämnda år, måste givetvis lärartillgången

under övergångstiden i mån av behov regleras även genom studentkurser.

Skolöverstyrelsen har föreslagit intagning av studentavdelningar

och avdelningar för småskollärarinnor på sätt, som framgår av tabell I,

varav skulle följa den utexaminering från dessa avdelningar, som synes av

tabell II. I analogi härmed föreslår jag för min del upprättande av studentkurser

för ifrågavarande reglering. Med avseende på förläggningen av dessa

kurser delar jag överstyrelsens mening, att man med hänsyn till övningsskolan

bör tillse, att icke flera än 2 avgångsavdelningar finnas samtidigt

vid något seminarium.

Med iakttagande härav bör enligt min mening under övergångstiden intagas

följande studentavdelningar:

Höstterminen 1933: 1 manlig i Lund samt 1 kvinnlig vid vartdera seminariet

i Stockholm och Växjö.

» 1934: 1 manlig vid vartdera seminariet i Uppsala, Lund och

Göteborg samt 1 kvinnlig vid vartdera seminariet i Stockholm,

Växjö och Umeå.

» 1935: 1 manlig vid vartdera seminariet i Uppsala, Lund och

Göteborg samt 1 kvinnlig vid vartdera seminariet i

Stockholm, Växjö och Umeå.

Dessa studentavdelningar skulle komma att utexamineras respektive vårterminer

1935, 1936 och 1937.

Hela den av mig åsyftade anordningen av seminarierna under läsåren

1933 1934—-1936/1937 skulle således i fråga örn antalet intagna avdelningar

gestalta sig på följande sätt:*

Tabell III.

Antal intagna avdelningar.

4-årig kurs

2-årig kurs

Summa

M.

Kv.

M.

Kv.

Höstterminen 1933 .

7

4

1

2

14

» 1934 .

7

4

3

3

17

> 1935 .

7

4

3

3

17

» 1936 .

7

4

3

3

17

Utexamineringen under -nämnda tid skulle bliva följande:

Tabell IV.

Antal utexaminerade avdelningar.

4-årig kurs

2-årig

kurs

Summa

M.

Kv.

M.

Kv.

Vårterminen

1934. .

11

7

_

_

18

>

1935. .

10

7

1

2

20

»

1936. .

9

5

3

3

20

D

1937. .

7

4

3

3

17

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 122.

47

Med utexamineringen vårterminen 1937 skulle således den av mig förordade

nya seminarieorganisationen vara fullt genomförd.

Skolöverstyrelsen har uppvisat det sätt, på vilket den nu inträdda lärarbristen

skulle enligt överstyrelsens beräkning komma att upphävas. Överstyrelsen

har därvid räknat med att 1 manlig och 2 kvinnliga tvååriga

avdelningar skulle utexamineras vårterminen 1935 (tabell II). Jag har räknat

med detsamma (tabell IV). Vid slutet av läsåret 1934/1935 skulle enligt

såväl överstyrelsens som min beräkning förefinnas en brist av 230 lärare.

Vad däremot beträffar utexamineringen 1936 och 1937 skilja sig våra beräkningar,

såsom synes å tabellerna II och IV. För år 1936 har överstyrelsen

räknat med en utexaminering av 2 Vs manliga och 1 1/a kvinnliga

studentavdelningar, då jag däremot räknat med 3 manliga och 3 kvinnliga

studentavdelningar. Enligt min beräkning skulle utexaminationen överstiga

den av överstyrelsen beräknade med 50 lärare. Med utgången av vårterminen

1937 skulle hela den av överstyrelsen föreslagna omorganisationen av

seminarierna vara genomförd och sammanlagt 20 avdelningar utexamineras.

Nu skulle enligt överstyrelsen 440 lärare utexamineras vårterminen 1936,

men därigenom skulle vid slutet av läsåret 1936/1937 ändå föreligga en

brist å 50 lärare. Denna brist blir tydligen helt och hållet täckt genom

de 50 lärare, som enligt mitt förslag skulle utexamineras vårterminen 1936

utöver dem, som skulle utexamineras enligt överstyrelsens förslag.

Skulle nya beräkningar under de följande åren visa, att lärarbehovet blir

annorlunda, än skolöverstyrelsen nu angivit, kunna tydligen behövliga jämkningar

i det av mig nu framställda förslaget rörande seminariernas anordning

under övergångstiden lätt åstadkommas genom indragning eller tillägg

av någon studentkurs eller ock genom reglering vid intagning av elever på

sätt förut skett. I överensstämmelse med det sistnämnda bör Kungl. Maj:t

fortfarande äga bestämma för ett läsår i sänder, att nya elever icke må

vinna inträde i 2:a, 3:e och 4:e klasserna, dock med rätt för skolöverstyrelsen

att, där särskilda omständigheter prövas böra därtill föranleda, medgiva

undantag från denna bestämmelse.

I fråga örn det ordinarie reservationsanslaget till folksJcoleseminarierna och

vissa därmed sammanhängande frågor bar departementschefen — efter en

redogörelse (sid. 2f>3—274 i statsrådsprotokollet) för dels skolöverstyrelsens

utredning i ämnet, dels en framställning från statens organisationsnämnd i

fråga örn stipendier åt elever vid folkskoleseminarier — anfört huvudsakligen

följande:

Vad angår folkskoleseminariet i Strängnäs, som upphör med sin verksamhet

med utgången av vårterminen 1932, har skolöverstyrelsen avgivit förslag

rörande dels de vid seminariet återstående befattningshavarna, dels ock vården

av fastigheten och trädgården under budgetåret 1932/1933 och vissa

därmed sammanhängande frågor av ekonomisk natur.

Beträffande de återstående befattningshavarna har överstyrelsen först yttrat

sig örn de två kvarvarande lektorerna N. H. Nyman och M. Borgström,

vilka båda nu äro rektorer, den förre vid seminariet i Umeå och den

senare vid seminariet i Strängnäs. I fråga örn dem har överstyrelsen ifrågasatt,

att de skulle såsom lektorer förflyttas, Nyman till seminariet i Umeå

och Borgström till seminariet i Linköping. En sådan förflyttning står viii

i god överensstämmelse med överstyrelsens förslag till ny seminarieorgani
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets utlåtande Nr 122.

sation men förlikar sig däremot icke med mitt organisationsförslag. På

lönestaten för seminariet i Umeå finnas för närvarande 7 ordinarie lektorsbefattningar.

Visserligen är den ena vakant, men vid seminariet skulle enligt

mitt organisationsförslag komma att behövas endast 6 ordinarie lektorsbefattningar.

Det kan då icke vara lämpligt att nu besätta den vakanta befattningen

med ordinarie innehavare. På motsvarande sätt förhåller det sig

vid seminariet i Linköping. På lönestaten för detta seminarium finnas för

närvarande 6 ordinarie lektorsbefattningar, men enligt mitt organisationsförslag

skulle vid seminariet icke komma att behövas mer än 5 sådana befattningar.

Där synes då icke böra tillskapas någon ny ordinarie lektorsbefattning.

Under nu nämnda förhållanden kan jag således icke tillstyrka bifall

till överstyrelsens förslag om Nymans och Borgströms förflyttning. I stället

böra dessa båda lektorer enligt min mening uppföras på övergångsstat, tills

möjlighet yppar sig att förflytta dem till andra lektorsbefattningar, varom

skolöverstyrelsen bör framdeles till Kungl. Majit inkomma med förslag.

Tills vidare torde deras lektorsavlöning m. m. kunna utgå från det ordinarie

reservationsanslaget till folkskoleseminarierna.

Vad överstyrelsen därefter anfört rörande förflyttning av de två övningsskollärarna,

gymnastikläraren och musikläraren, biträder jag. Likaså tillstyrker

jag på skäl, som överstyrelsen anfört, bifall till överstyrelsens förslag,

att frågan örn trädgårdsläraren Karlemarks förflyttning till annat folkskoleseminarium

må uppskjutas och att han alltså må få kvarstanna i sin

nuvarande befattning under budgetåret 1932/1933 med skyldigheter motsvarande

dem, som överstyrelsen angivit.

Beträffande seminariets vaktmästare, som den 4 juni 1931 uppnådde pensionsåldern,

anser jag i likhet med skolöverstyrelsen, att han bör pensioneras

från och med den 1 juli 1932. Överstyrelsens förslag angående det

nuvarande trädgårdsbiträdets bibehållande under budgetåret 1931/1932 samt

sättet för fastighetens vård och renhållningen under nämnda budgetår synas

mig innebära praktiska anordningar, varför jag icke har något att invända

mot dessa förslag. Kostnaderna för nämnda anordningar skulle utgå från

seminariets omkostnadsstat, vilken sålunda skulle nedbringas från 11,300

kronor med 8,325 kronor till 2,975 kronor.

Enligt överstyrelsens nu nämnda förslag skulle avlöningsstaten för budgetåret

1932/1933 uppgå till 2,692 kronor 50 öre och omkostnadsstaten till

2,975 kronor: summa 5,667 kronor 50 öre. Den totala kostnadsminskningen

skulle utgöra 29,025 kronor 50 öre. Mot dessa beräkningar har jag intet

att erinra.

I fråga örn beräkningen av kostnaderna i sin helhet för folkskollärarutbildningen

under budgetåret 1932/1933 har skolöverstyrelsen först erinrat

om nyssnämnda kostnadsminskning å i runt tal 29,000 kronor vid seminariet

i Strängnäs samt därefter beräknat, att besparingar skulle uppkomma

dels å i runt tal 20,000 kronor genom det påbörjade nedläggandet av folkskoleseminarierna

i Landskrona, Skara och Härnösand, dels å cirka 5,000

kronor därigenom, att vakantsatta tjänster uppehållas med vikarier. Dessa

besparingar skulle tillhopa utgöra 54,000 kronor. Då medelsåtgången för

budgetåret 1931/1932 beräknats till 1,704,000 kronor, skulle alltså medelsbehovet

för budgetåret 1932/1933 bliva 1,650,000 kronor. För täckande av

dessa behov skulle av reservationerna per den 1 juli 1932 endast 10,000

kronor kunna tagas i anspråk, vadan anslagsposten till folkskoleseminarierna

skulle behöva uppföras med 1,640,000 kronor. Beträffande denna översty
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 122.

49

relsens beräkning vill jag endast anmärka, att, då Ilärnösands-seminariets

bibehållande ingår i mitt organisationsförslag, den av överstyrelsen beräknade

besparingen genom detta seminariums nedläggande icke kan av mig

godtagas. Det oaktat torde dock anslagsposten till folkskoleseminarierna

kunna stanna vid det av överstyrelsen föreslagna beloppet 1,640,000 kronor.

Vad angår anslagsposten till stipendier för elever vid folkskoleseminarier,

nu 217,000 kronor, har skolöverstyrelsen beräknat, att denna post skulle

kunna för budgetåret 1932/1933 minskas med i runt tal 4,500 kronor. Då

emellertid statens organisationsnämnd föreslagit, att anslaget till stipendier

skulle beskäras med 25 procent och jag med hänsyn till de nuvarande statsiinansiella

förhållandena anser mig böra ansluta mig härtill, blir beräkningen

av förevarande anslagspost en annan än skolöverstyrelsens. Enligt vad jag

från överstyrelsen inhämtat, skulle ett antal av 1,640 elever komma att

finnas vid folkskoleseminarierna under budgetåret 1932/1933. Med samma

genomsnittliga belopp som hittills, nämligen 129 kronor per elev, skulle

fordras ett anslag för stipendier av 211,560 kronor. Beräknar man nu 25

procents minskning å detta belopp, vilken minskning utgör 52,890 kronor,

skulle ifrågavarande anslagspost för budgetåret 1932/1933 böra i riksstaten

uppföras med 158,670 kronor, vilket belopp kan avrundas till 158,000 kronor.

Då anslagsposten för budgetåret 1931/1932 är upptagen med 217,000 kronor,

skulle den för budgetåret 1932/1933 kunna nedsättas med 59,000 kronor.

Då sålunda anslagsposten: Folkskoleseminarierna skulle ökas med 20,000

kronor och anslagsposten: Stipendier för elever vid folkskoleseminarier

minskas med 59,000 kronor, skulle det ordinarie reservationsanslaget till

folkskoleseminarierna kunna minskas från 1,837,000 kronor med 39,000

kronor till 1,798,000 kronor.

Beträffande det extra reservationsanslaget till studentkurser och parallellavdelningar

vid vissa folkskoleseminarier m. m. har departementschefen — efter

en redogörelse för skolöverstyrelsens förslag i ämnet — anfört följande:

Vid beräkning av kostnaderna under budgetåret 1932/1933 för studentkurser

vid seminarierna i Stockholm och Växjö, parallellavdelningar vid

seminarierna i Linköping, Karlstad, Umeå och Luleå samt en preparandkurs

i Luleå har skolöverstyrelsen kommit till en slutsumma av 67,300

kronor. Överstyrelsen har därvid utgått ifrån att nuvarande lektorn vid

seminariet i Strängnäs skulle förflyttas till seminariet i Linköping och att

fördenskull endast 1 extra ordinarie lektor skulle vara behövlig vid sistnämnda

seminarium. Då jag, såsom i det föregående omförmälts, icke

kunnat tillstyrka bifall till överstyrelsens förslag örn Borgströms förflyttning,

följer därav, att jag måste beräkna medel till avlöning åt 2 extra ordinarie

lektorer vid parallellavdelningarna i Linköping, vadan den av överstyrelsen

beräknade summan, 67,300 kronor, måste höjas med 4,000 kronor till 71,300

kronor. Något annat har jag icke att erinra rörande överstyrelsens beräkningar

i förevarande avseende.

Av tillgängliga reservationer å anslaget för ifrågavarande ändamål skulle

enligt skolöverstyrelsens mening kunna för budgetåret 1932/1933 tagas i

anspråk ett belopp av 9,730 kronor. Jag anser emellertid, att ytterligare 2,000

kronor, således tillhopa 11,730 kronor, av nämnda reservationer kunna beräknas

för angivna ändamål. Dragés detta belopp från 71,300 kronor, återstå

59,570 kronor. Det extra reservationsanslaget till studentkurser och

parallellavdelningar m. lii. skulle således enligt min beräkning böra uppföras

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 6 sami. 69 käft. (Nr 122.) 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets utlåtande Nr 122.

i riksstaten för nämnda budgetår med sistnämnda belopp, 59,570 kronor,

eller i runt tal 59,500 kronor, -vilket innebär en minskning av det nuvarande

anslaget, 74,000 kronor, med 14,500 kronor. Det sålunda beräknade

anslaget överstiger visserligen med 2,000 kronor det i statsverkspropositionen

under åttonde huvudtiteln punkt 174 beräknade anslagsbeloppet, 57,500

kronor, men härvid bör erinras, att det nu beräknade ordinarie anslaget till

folkskoleseminarierna m. m., 1,798,000 kronor, med 2,000 kronor understiger

det i nyssnämnda punkt beräknade anslaget för sistberörda ändamål,

1.800.000 kronor, vadan sammanlagda anslagsbeloppen till folkskoleseminarierna

och till studentkurser och parallellavdelningar m. m. bliva desamma,

som i statsverkspropositionen beräknats för budgetåret 1932/1933.

Såsom skett beträffande anslag för ändamålet från och med år 1915 torde

även det nu beräknade anslaget böra beviljas i en summa utan specificering

i särskilda poster och fördelningen av de beviljade beloppen seminarierna

emellan ske sedermera efter inhämtande av förnyade upplysningar rörande

anslagsbehoven samt till de för kursernas och avdelningarnas uppehållande

lämpligaste anordningarna.

I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag höjde 1931 års riksdag det ordinarie

förslagsanslaget till ålderstillägg åt lärare vid folkskoleseminarierna, då 180,000

kronor, med 20,000 kronor till 200,000 kronor.

Enligt riksräkenskapsverkets budgetredovisning för budgetåret 1930/1931

uppgingo de verkliga utgifterna från detta anslag under nämnda budgetår

till 203,704 kronor 55 öre.

Skolöverstyrelsen har meddelat, att någon minskning av ifrågavarande

utgifter ej torde vara att påräkna under budgetåret 1932/1933 men att överskridandet

av anslaget ej vore av den art, att någon höjning av detsamma

fördenskull vore påkallad.

Departementschefen har förklarat sig vara av samma mening som skolöverstyrelsen

och sålunda ansett ifrågavarande anslag böra uppföras med

200.000 kronor.

B. Småskole- Till sist har departementschefen (sid. 279—-287 i statsrådsprotokollet) beeemmanerna.

}iancuat frågan om de för småskoleseminarierna under budgetåret 1932/1933

erforderliga anslagen.

Det ordinarie reservationsanslaget till statens småskoleseminarier är för budgetåret

1931/1932 i riksstaten uppfört med ett belopp av 178,000 kronor.

Från detta anslag bestridas kostnaderna för uppehållande av de staten tillhöriga

småskoleseminarier, vilka äro uppförda på ordinarie stat, nämligen

seminarierna i Haparanda, Murjek och Lycksele.

Skolöverstyrelsen, som i skrivelse den 31 augusti 1931 beräknat anslagsbehovet

för budgetåret 1932/1933 till 175,000 kronor, har härefter i skrivelse

den 20 november 1931 föreslagit, att ifrågavarande reservationsanslag skulle

ytterligare minskas till 169,000 kronor, och till stöd härför anfört:

Överstyrelsen har föreslagit, att seminariet i Murjek skulle nedläggas

och ny klassavdelning där icke intagas år 1932. Detta kunde i och för

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 122.

51

sig motivera indragning av en extra ordinarie ämneslärartjänst redan

läsåret 1932/1933. Överstyrelsen finner sig emellertid icke nu kunna bestämt

förorda en sådan åtgärd, enär de ämnen, som den extra ordinarie

lärarinnan företräder, bland annat naturkunnighet i samtliga klasser, svårligen

kunna delas upp på de övriga lärarna, och några timlärare icke stå

att erhålla i Murjek. Vad som däremot kan inbesparas är stipendiemedel

för en klassavdelning med ett beräknat elevantal av 15, sålunda 15 X 400

kronor eller 6,000 kronor. Enär överstyrelsen föreslagit, att vissa landstingsseminarier

skulle av statsverket övertagas först med budgetåret

1933/1934, behöver någon utökning av anslaget till statens småskoleseminarier

icke ske för budgetåret 1932/1933. Det erforderliga anslaget för sistnämnda

budgetår skulle alltså med ovannämnda minskning bliva 169,000

kronor.

Departementschefen har anfört, att det med hänsyn till omöjligheten att

i Murjek erhålla timlärare syntes honom oundgängligt, att den av skolöverstyrelsen

omförmälda extra ordinarie ämneslärarinnan finge stå kvar å sin

tjänst även under budgetåret 1932/1933. Mot vad överstyrelsen i övrigt anfört

hade departementschefen intet att erinra. Enligt överstyrelsens förslag

skulle det nuvarande anslaget komma att minskas med tillhopa 9,000

kronor.

I riksstaten för budgetåret 1931/1932 är för uppehållande av verksamheten

vid statens småskoleseminarium i Hagaström upptaget ett extra reservationsanslag

av 36,000 kronor.

Skolöverstyrelsen har i sin förberörda skrivelse den 20 november 1931

beräknat, att sagda anslag skulle kunna för budgetåret 1932/1933 nedsättas

till 29,000 kronor. Härom anför överstyrelsen:

överstyrelsen hade beräknat det extra reservationsanslaget till detta

seminarium för budgetåret 1932/1933 till ett belopp av 36,000 kronor. Sedan

överstyrelsen nu föreslagit seminariets nedläggande och verksamhetens

avveckling från och med läsåret 1932/1933, kommer detta att medföra minskat

anslagsbehov.

Då en manlig ämneslärare i högsta lönegraden avgår med pension den 1

juli 1932, kan en lönebesparing göras å ett belopp av 3,800 kronor. Vidare

synes den beräknade summan för timlärare kunna minskas med 1,000 kronor

samt elevstipendierna med, utöver förut föreslagen nedsättning, ytterligare

2,000 kronor. Hela minskningen blir sålunda 6,800 kronor, eller i

avrundat tal 7,000 kronor. Det erforderliga anslaget skulle sålunda bliva

29,000 kronor.

Med instämmande i vad skolöverstyrelsen anfört och under erinran, att i

det föregående föreslagits seminariets nedläggande, tillstyrker departementschefen,

att förevarande anslag nedsättes till 29,000 kronor.

I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag har riksdagen dels för budgetåret

1931/1932 i riksstaten uppfört det ordinarie förslagsanslaget till understöd

åt småskoleseminarier med oförändrat belopp, 310,000 kronor; dels ock medgivit,

att där av landsting eller stad, som ej i landsting deltager, upprättat

småskoleseminarium, vilket åtnjuter statsunderstöd, under tiden den 1 juli

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets utlåtande Nr 122.

1931—den 30 juni 1932 nedlägges eller ordinarie lärare vid dylikt seminarium

eljest genom inskränkning av verksamheten blivit för seminariet obehövlig,

statsbidrag likväl må efter Kungl. Maj:ts beprövande kunna utgå

för nämnda tid till belopp, motsvarande grundlön och ålderstillägg ävensom

tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg till sådana ordinarie lärare,

som genom nedläggandet eller inskränkningen ej längre erfordras för seminariets

uppehållande, dock att Kungl. Majit må äga för varje särskilt fall

bestämma det antal lärare, för vilkas avlönande statsbidrag må utgå, samt

meddela de villkor och bestämmelser Kungl. Majit eljest finner för gott

föreskriva.

I skrivelse den 31 augusti 1931 föreslog skolöverstyrelsen, att ovannämnda

anslag skulle för budgetåret 1932/1933 nedsättas till 250,000 kronor.

I sin merberörda skrivelse den 20 november 1931 har skolöverstyrelsen

beräknat, att anslagsbeloppet skulle kunna nedsättas med ytterligare 10,000

kronor till 240,000 kronor. Härom yttrar överstyrelsen:

Överstyrelsen bade beräknat det ordinarie förslagsanslaget till understöd

åt småskoleseminarier till ett belopp av 250,000 kronor. De seminarier,

som nu avses, äro sådana, som upprättats av landsting eller stad, som ej i

landsting deltager. Sedan överstyrelsen i sin den 10 november 1931 framlagda

utredning angående bland annat småskollärarutbildningens förstatligande

föreslagit, att vissa landstingsseminariers övertagande av statsverket

borde ske först med budgetåret 1933/1934, överensstämma de förutsättningar,

på vilka överstyrelsen grundade sina beräkningar den 31

augusti 1931, i stort sett med överstyrelsens nyss nämnda förslag den 10

november 1931. En jämkning i kostnadsberäkningen är endast i så måtto

erforderlig, att anslaget till seminarierna i Halmstad och Östersund, vilka

enligt den senaste utredningen icke skulle komma att intaga ny klassavdelning

hösten 1932, kan minskas för vartdera seminariet med 3,700 kronor,

eller sammanlagt 7,400 kronor. Anslagsbeloppet i det hela kan sålunda

ytterligare nedsättas till i avrundat tal 240,000 kronor.

För egen del har departementschefen anfört följande:

Då den omorganisation av småskoleseminarierna, som jag i det föregående

föreslagit, icke skulle påbörjas förrän med höstterminen 1933, kommer

den icke att öva inflytande på nämnda seminariers kostnadsstater för budgetåret

1932/1933. Under sådana förhållanden lägger skolöverstyrelsens nu

gjorda beräkning av det erforderliga anslagsbeloppet för nämnda budgetår

icke något binder i vägen för genomförandet av mitt organisationsförslag.

Mot sagda beräkning, enligt vilken anslagsbeloppet skulle nedsättas med

70,000 kronor till 240,000 kronor, har jag ingenting att invända. I likhet

med överstyrelsen anser jag, att landstingen böra erhålla statsbidrag även

för budgetåret 1932/1933 till avlöning och ålderstillägg jämte tillfällig löneförbättring

och dyrtidstillägg åt vissa lärare på indragningsstat.

I enlighet med Kungl. Majits förslag har 1931 års riksdag för budgetåret

1930/1931 till stipendier åt elever vid småskoleseminarier beviljat ett ordinarie

reservationsanslag av 65,000 kronor. Här avses seminarier, som upprättats

av landsting eller stad, som ej i landsting deltager.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Statsutskottets utlåtande Nr 122.

I skrivelse den 31 augusti 1931 föreslog skolöverstyrelsen, att anslaget

skulle minskas till 26,000 kronor. Sedermera har överstyrelsen jämlikt sin

skrivelse den 20 november 1931 beräknat, att anslagsbeloppet skulle ytterligare

nedsättas, nämligen i det bela med 40,500 kronor.

I detta ärende har statens organisationsnämnd yttrat sig den 13 oktober 1931.

För egen del har departementschefen anfört:

Jag har intet att erinra mot skolöverstyrelsens senaste beräkning, enligt

vilken anslagsbehovet för ifrågavarande ändamål skulle med nuvarande normer

för stipendiemedlens fördelning uppgå för budgetåret 1932/1933 till ett

belopp av 36,500 kronor. Nu har emellertid statens organisationsnämnd

föreslagit, att stipendiemedlen för småskoleseminarierna skulle nedsättas med

25 procent. På grund av nu rådande statsfmansielia förhållanden biträder

jag detta förslag. Till följd härav skulle nyssnämnda belopp, 36,500 kronor,

böra minskas med 9,125 kronor till 27,375 kronor. Efter fråndragning av

den senast beräknade reserven, 12,000 kronor, återstå 15,375 kronor, med

vilket belopp det ordinarie reservationsanslaget till stipendier åt elever vid

småskoleseminarier bör uppföras i riksstaten. Sagda anslag skulle således

minskas med 49,625 kronor.

I enlighet med Kungl. Maj:ts framställning har riksdagen beslutat, att

tillfällig löneförbättring för lärare vid småsMeseminarier, som inrättats av

landsting eller stad, som ej i landsting deltager, skall även för budgetåret

1931/1932 utgå med s/-i av det belopp, som må tillkomma motsvarande lärare

vid folkskoleseminariernas övningsskolor och vid statens småskoleseminarier,

samt för sådant ändamål anvisat ett extra förslagsanslag å 49,000 kronor.

I skrivelse den 31 augusti 1931 föreslog skolöverstyrelsen, att nämnda

anslag skulle för budgetåret 1932/1933 minskas med 9,000 kronor till 40,000

kronor. Sedermera har överstyrelsen i skrivelse den 20 november 1931 omförmält,

att någon ändring i ovannämnda befäkningar ej synes erforderlig.

Departementschefen har meddelat, att han intet hade att invända mot

vad skolöverstyrelsen anfört rörande förberörda anslag.

Kungl. Maj:ts föreliggande proposition avser att bringa till ett definitivt

avgörande den sedan flera år svävande frågan örn organisationen av

lärarutbildningen för vårt folkundervisningsväsende. Initiativet till en

genomgripande omdaning av denna organisation kan otvivelaktigt sägas

hava utgått från riksdagen själv dels genom dess skrivelse nr 230 av år

1923 med begäran örn utredning i fråga örn statens övertagande av de av

landstingen och vissa städer inrättade småskoleseminarierna, dels ock

genom dess skrivelse nr 145 av år 1929, i vilken ej mindre med styrka

framhölls, att den nuvarande folkskoleseminarieorganisationen vore avsevärt

större än vad det förefintliga lärarbehovet krävde och att det därför

vore nödvändigt att taga under övervägande mera vittgående inskränkningar

i sistberörda organisation, än även betonades såsom i hög

grad angeläget, att frågorna örn folkskoleseminariernas organisation oell

småskol]ärarutbildningens förstatligande behandlades såsom ett enda sam
-

Utskottets

yttrande.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets utlåtande Nr 122.

manhängande spörsmål om statens anordningar för utbildning av lärare

för folkundervisningsväsendet. Härigenom torde — heter det i sistnämnda

skrivelse — det bliva möjligt att särskilt beträffande lokalfrågorna vinna

den mest praktiska och för staten minst kostsamma lösningen av berörda

organisationsfrågor.

Sedan Kungl. Maj:t efter omfattande utredningar förelagt 1931 års riksdag

själva principfrågan örn småskollärarutbildningens förstatligande

ävensom ett par viktiga detaljspörsmål beträffande denna utbildning,

nämligen angående utbildningstidens längd och elevantalet per klassavdelning,

beslöt sistnämnda riksdag (skrivelse nr 199), att staten skulle, i den

omfattning, som framdeles bleve av Kungl. Majit och riksdagen närmare

bestämd, övertaga småskollärarutbildningen under förutsättning, att

vederbörande landsting och stad kostnadsfritt och med full äganderätt till

staten överlämnade den för seminarieutbildningen använda fasta och lösa

egendom, varav staten funne sig vara i behov. Lärokursens längd bestämdes

till två år (utom vad angick de redan treåriga statliga småskoleseminarierna

i Haparanda och Lycksele, där lärokursen fortfarande skulle

vara treårig). Elevantalet bestämdes till 28 per klass.

Efter dessa grundläggande beslut i fråga örn småskollärarutbildningsanstalterna

har Kungl. Majit, i överensstämmelse med den mening, som

1929 års riksdag uttalat, till definitiv prövning i ett sammanhang upptagit

hela den omfattande frågan örn den närmare gestaltningen av lärarutbildningen

för folkundervisningsväsendet, alltså ej blott småskoleseminariernas

utan även folkskoleseminariernas organisation.

Kungl. Majits förslag innebär en högst avsevärd beskärning av de nuvarande

anordningarna för lärarutbildningen och skulle enligt de i propositionen

framlagda beräkningarna medföra betydande besparingar.

Emellertid har Kungl. Majit icke stannat vid att ifrågasätta ändringar

blott i fråga örn den yttre organisatoriska ramen, såsom av riksdagen i

dess tidigare uttalanden i ämnet närmast torde hava avsetts. Propositionen

innehåller nämligen därutöver några synnerligen betydelsefulla reformförslag,

avseende mera den inre strukturen av seminarieorganisationen,

nämligen fastställande av inträdesfordringarna till ett kunskapsmått,

motsvarande realexamen, de ettåriga studentkursernas utvidgning till tvååriga

kurser samt ökning av studentkursernas antal.

Innan utskottet övergår till att yttra sig rörande förslagets olika delar,

vill utskottet framhålla, att föreliggande ärende i mer än vanlig grad är

ägnat att framkalla meningsbrytningar ej blott därför, att frågan i och för

sig är omfattande och svårlöst, utan även och ej minst därför att den så

nära berör de särskilda orternas intressen. Härom vittna bl. a. åtskilliga av

de framkomna motionerna. Det synes emellertid utskottet för en lycklig

lösning av frågan vara av vikt, att dylika lokalt betonade intressen få

träda tillbaka för vad som ur hela rikets, ur statens synpunkt är önsk
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 122.

55

värt, i den måll berörda intressen icke kunna bringas till överensstämmelse

härmed. Vidare önskar utskottet framhålla, att, även örn utskottet

på åtskilliga punkter måste ställa sig tveksamt inför eller helt avvisande

till Kungl. Majlis förslag, detta förslag enligt utskottets uppfattning i

flera avseenden äger obestridliga förtjänster. Såsom särskilt erkännansvärd

betraktar utskottet den allvarliga strävan till sparsamhet och förenkling,

som präglar förslaget i dess helhet och som står väl i samklang

med vad tidsläget kräver.

Då utskottet härefter har att angiva sin ståndpunkt i de olika spörsmål,

som äro föremål för behandling i propositionen, förefaller det utskottet

lämpligast, att utskottet först upptar till prövning de angelägenheter, som

angå folkskollärarutbildningen.

Härvid böra till en början komma under bedömande de i propositionen

framställda förslagen i fråga örn dels ändring av inträdesvillkoreu och seminarierna.

dels förlängning av studentkurserna, utökning av deras antal samt dessa

kursers inordnande såsom en fast beståndsdel av seminarieorganisationen.

Det förra spörsmålet inverkar visserligen icke omedelbart på den yttre

organisationen men är av grundläggande betydelse för* det inre arbetet

vid seminarierna och kan även komma att sträcka sina verkningar till

den organisatoriska utformningen av utbildningsanstalterna. Vad åter

beträffar det senare spörsmålet, frågan örn studentkursernas anordning,

är det, med hänsyn till den roll, dessa kurser spela i Kungl. Maj:ts förslag,

av avgörande betydelse, vilken ställning riksdagen intager till förslaget i

denna del.

I fråga örn inträdesfordringarna gäller för närvarande, såsom i propositionen

erinrats, att desamma ungefärligen motsvara de kunskaper, som

förvärvas i en folkskola av A-formen, dock att i historia och geografi xordras

kunskaper i huvudsak till den omfattning, som meddelas i realskolans

tre, respektive fyra lägsta klasser. Departementschefen har, med hänsyn

dels till de vidgade möjligheterna för realexamens avläggande dels ock till

att ett stort antal av de intagna eleverna numera kommer till seminariet

med avlagd realexamen eller, i fråga örn vissa av de kvinnliga eleverna, med

förvärvad normalskolekompetens, ansett, att inträdesfordringarna böra

höjas till det mått av kunskaper, som realexamen är avsedd att garantera.

Enligt departementschefens mening borde inträdesfordringarna fastställas

till avlagd realexamen eller, för inträdessökande, som icke avlagt realexamen,

till kunskaper, vilka motsvarade dem, som intygades genom

nämnda examen, dock att i fråga örn främmande levande språk fordringarna

finge begränsas till vitsord i allenast ett sådant språk. Genom det

sistnämnda alternativet skulle för ungdom från mera avlägset liggande

bygder, där tillfälle till avläggande av realexamen saknades, möjliggöras

att i hemmet tillägna sig de kunskaper, som fordrades för inträde vid

seminariet.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets utlåtande Nr 122.

Berörda förslag angående inträdesfordringarna har föranlett vissa

motionsvis framställda yrkanden.

Sålunda hemställes i motionen I: 328, att riksdagen måtte göra det uttalandet,

att inträdesfordringarna till fyraårigt folkskoleseminariums första

klass höra höjas till det mått av kunskaper, som realexamen eller — beträffande

kvinnliga elever — jämväl avgångsbetyg från vare sig högre

flickskolas högsta klass (normalskolekompetens) eller kommunal flickskolas

högsta klass å den teoretiska linjen äro avsedda att garantera.

I motionerna I: 333 och II: 483 påyrkas, att riksdagen måtte i fråga örn

inträdesvillkoren till fyraårigt folkskoleseminarium besluta dels att samtliga

inträdessökande skola avlägga inträdesprov i vissa föreskrivna

ämnen dels ock att rätt till avläggande av nämnda prov må tillerkännas

l:o) den, som avlagt realexamen, 2:o) den, som erhållit avgångsbetyg från

en högre flickskolas eller en kommunal flickskolas teoretiska eller praktiska

linje, 3:o) under vissa villkor den, som avlagt godkänd avgångsexamen

från av Kungl. Majit för ändamålet godkänd högre folkskola, samt

4:o) den, som efter tidigare företagen prövning vid seminariet i enlighet

med fordringarna i realexamen erhållit minst betyget godkänd i de av

realskolans kunskapsämnen, vilka icke ingå i det nyss nämnda, för alla

inträdessökande gemensamma inträdesprovet, dock att prov endast behöver

avläggas i ettdera av språken tyska och engelska.

Under det att nämnda motioner kunna sägas komplettera Kungl. Maj:ts

förslag, påkallas i motionerna I: 338, II: 495 och II: 496 närmare utredning

angående inträdesfordringarna till den fyraåriga seminariekursen. I

motionen 1:338 föreslås skrivelse till Kungl. Majit med anhållan, att

Kungl. Majit måtte låta verkställa en skyndsam utredning i ämnet. I

motionen II: 495 hemställes, att riksdagen måtte hos Kungl. Majit anhålla,

att Kungl. Majit ville föranstalta örn utredning av frågan örn inträdesvillkoren

vid folkskoleseminarierna och därav följande spörsmål örn

nämnda seminariers organisation samt, i den mån så kunde anses påkallat,

förelägga riksdagen resultatet av denna utredning. Slutligen yrkas i

motionen II: 496, att riksdagen måtte besluta att icke biträda propositionen

i fråga örn de föreslagna höjda inträdesfordringarna till den fyraåriga

seminariekursen samt hemställa hos Kungl. Majit örn ytterligare utredning

beträffande inträdesfordringar. Det bör nämnas, att i motionen II: 496

i detta sammanhang framställes krav på närmare utredning även i fråga

örn kursplanerna.

Såsom föranledda av Kungl. Maj:ts förslag angående inträdesfordringarna

kunna även upptagas de i motionerna I: 325 och II: 476 gjorda yrkandena,

att riksdagen måtte besluta, att utredning skall verkställas örn hur

landsbygdens ungdom, som fått sin skolbildning uteslutande eller huvudsakligen

i folk- och fortsättningsskolor, i begränsad omfattning må kunna

utbildas till folkskollärare.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutshottets utlåtande Nr 122.

57

Enligt utskottets uppfattning kan en sådan ändring av inträdesvillkoren

vid det fyraåriga folkskoleseminariet, varigenom realexamen uppställes

såsom normgivande för det erforderliga kunskapsmåttet, icke betraktas

såsom eftersträvansvärd. Departementschefen Ilar visserligen icke tänkt

sig, att avlagd sådan examen skulle göras till en oeftergivlig fordran, utan

föreslagit, att en annan väg alternativt skulle hållas öppen sålunda, att

ett genom självstudier förvärvat kunskapsmått, motsvarande realexamens,

jämväl skulle kunna berättiga till inträde, vilket alternativ upptagits med

tanke på ungdomen från mera avlägset liggande bygder, där möjligheter

till skolgång i realskola saknas. Detta oaktat håller utskottet före, att,

därest berörda förslag genomfördes, en stor del av den landsbygdsungdom,

som hittills rekryterat våra folkskoleseminarier och som utgör en värdefull

tillgång för dessa, skulle avhållas från att söka sig till seminarierna

på den grund att blotta förefintligheten av stadgandet örn realexamen

skulle för dem, som icke varit i tillfälle att avlägga denna examen, framstå

såsom ett hinder. Säkerligen skulle också avsaknaden av realexamensvitsord

för vederbörande försvåra tillträdet till seminariet.

Därest å andra sidan ■— såsom med en viss grad av sannolikhet kan antagas

— en bestämmelse av det innehåll, Kungl. Majit föreslagit, komme

att föranleda en ökad tillströmning till de teoretiska skolorna, måste en

sådan verkan enligt utskottets mening betecknas såsom icke önskvärd.

Såsom ett vägande skäl för den föreslagna höjningen av inträdesfordringarna

har åberopats det förhållandet, att den del av de inträdessökande,

som kunnat förete vitsord örn avlagd realexamen eller örn normalskolekompetens,

alltjämt varit stadd i tillväxt under de senare åren och numera

är betydande. Med anledning härav synes det vara skäl att påminna

örn att den andra delen av de inträdessökande, den del, som ej kunnat

stödja sig på nämnda meriter, dock alltjämt utgör det övervägande flertalet.

Utskottet kan icke finna, att, med hänsyn till statsintresset, tillräckliga

skäl föreligga att företaga en så väsentlig höjning av inträdesfordringarna,

som den av Kungl. Majit ifrågasatta. I det stora hela förefaller det utskottet,

som örn våra folkskoleseminarier i den gestaltning, de erhöllo genom

1914 års seminariereform, visat sig väl skickade att fylla sin uppgift.

Våra folkskollärares utbildning torde i allmänhet motsvara de krav, deras

blivande verksamhet ställer på dem i fråga örn insikter och färdigheter

och även sätta dem i stånd att följa utvecklingen på det pedagogiska området

och därav tillägna sig det, som för deras arbetsförhållanden kan

vara användbart. Utskottet känner sig därför icke övertygat örn att den

tilltänkta förhöjningen av inträdesfordringarna kan motiveras med ett

verkligen förefintligt behov av en förstärkt lärarutbildning; i varje fall

synes det icke vara på denna väg, som ett sådant mål lämpligen bör eftersträvas.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets utlåtande Nr 122.

Den påtalade forceringen i seminariearbetet har även ansetts kunna

minskas genom inträdesfordringarnas höjning på av Kungl. Majit föreslaget

sätt. Utskottet tvivlar icke på att det härutinnan kan vara behövligt

med en lättnad för seminariernas elever, men håller före, att en sådan

lättnad hör sökas genom gallring och koncentration av lärostoffet, vilket

torde vara möjligt utan någon genomgripande höjning av kunskapsnivån

hos de i första klassen inträdande eleverna.

Av nu anförda skäl måste utskottet ställa sig avvisande mot Kungl.

Majlis ifrågavarande förslag och de motioner, I: 340 och II: 494 samt I: 328,

I: 333 och II: 483, som åsyfta dels bifall till, dels ock en komplettering av

nämnda förslag.

Vad beträffar de motionsvis framkomna yrkandena på förnyad utredning

i fråga örn inträdesfordringarna, torde av det förut anförda vara

klart, att utskottet icke kan biträda dessa yrkanden, för så vitt de åsyfta

utredning angående en väsentlig höjning av inträdesfordringarna av det

felag, Kungl. Majit föreslagit. Däremot vill det synas utskottet, som örn det

kunde vara nyttigt, att en undersökning verkställdes, huruvida icke de gällande

inträdesfordringarna i ett eller annat avseende kunna vara i behov av

en omarbetning. Att härvid i ett eller flera ämnen en höjning kan finnas

motiverad, får givetvis icke betraktas såsom uteslutet. Med hänsyn

till önskvärdheten av att en dylik undersökning eller utredning kommer

till stånd vill utskottet förorda, att riksdagen hos Kungl. Majit gör särskild

framställning härom. Utskottet anser sig böra tillägga, att utskottet

förutsätter, att fordran på särskild inträdesprövning under alla förhållanden

bibehålies. Enligt utskottets mening erbjuder nämligen inträdesprövningen

ett lämpligt medel att tillförsäkra seminarierna ett gott elevmaterial.

Utskottet kommer härefter till frågan örn studentkursernas anordning.

I detta avseende har Kungl. Majit likaledes föreslagit synnerligen betydelsefulla

förändringar, nämligen dessa kursers förlängning från ettåriga

till tvååriga, utökande av kursernas antal från nuvarande två till sex,

vilket innebär, att omkring en tredjedel av årsproduktionen av folkskollärare

skulle ske genom studentkurserna, samt kursernas infogande såsom

fasta beståndsdelar av seminarieorganisationen, i det att kurserna, från

att hittills hava utgjort mera tillfälliga utbyggnader av nämnda organisation,

avsedda ursprungligen att snabbt möta ett ökat lärarbehov, enligt

Kungl. Majits förslag skulle på var och en av sex olika platser tillsammans

med en fyraårig seminariekurs bilda ett dubbelseminarium. Dubbelseminarier

av annan typ skulle icke finnas.

I fråga örn studentkursernas förlängning stöder sig Kungl. Majit på ett

av skolöverstyrelsen framlagt förslag, vari såsom de viktigaste skälen för

en sådan förändring angivits dels att den nuvarande ettåriga kursen icke

lämnade tillräcklig tid för utbildning i övningsämnena och för undervis
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 122.

59

ningsövningar, dels ock att arbetsbelastningen därstädes vöre alltför stor.

Det bör emellertid uppmärksammas, att skolöverstyrelsen framhållit, att

det på den begränsade tid, som stått överstyrelsen till buds, icke kunnat

åvägabringas en fullständig utredning av förevarande organisationsspörsmål,

och att särskilt behov uppenbarligen förelåge av närmare utredning

angående timplaner och kursplaner.

Beträffande studentkursernas antal och fastare inordnande i seminarieorganisationen

har likaledes skolöverstyrelsen framlagt ett förslag, som

går i samma riktning som Kungl. Marits; dock har överstyrelsen begränsat

kursernas antal till fyra, motsvarande omkring en femtedel av den

årliga lärarproduktionen. Till stöd för sistberörda åtgärder har av skolöverstyrelsen

och departementschefen åberopats, huvudsakligen, att de hittillsvarande

studentkurserna visat sig kunna utbilda goda lärarkrafter,

att ett stort antal studenter under de senaste åren anmält sig till dessa

kurser, samt att studentkurserna innebure en för staten ekonomiskt fördelaktig

anordning.

Det torde böra nämnas, att 1929 års seminariesakkunniga icke ifrågasatt

några förändringar i fråga örn studentkursernas organisation och antal.

Beträffande studentkurserna har i motionerna 1:329 och 11:484, 1:331,

1:339 och 11:495 Kungl. Majt:s förslag i fråga örn lärokursens utökning

med ett år biträtts. I motionerna I: 338 och II: 472 har åter påyrkats bibehållande

av kursernas nuvarande längd, dock att i den förra motionen

därjämte påkallats förnyad utredning angående studentkursernas gestaltning.

Vad angår studentkursernas antal föreslås i motionerna I: 329 och II: 484

samt 1:339 och 11:495, att detta skall bestämmas till det av skolöverstyrelsen

föreslagna eller fyra. I motionerna I: 338 och II: 472 yrkas, att kurserna

måtte bliva, liksom nu, två till antalet, varjämte emellertid i motionen

I: 338 begäres förnyad utredning angående studentkursernas antal.

I fråga örn studentkursernas fastare inordnande i organisationen synas

sist berörda motioner icke åsyfta annat än Kungl. Maj:ts förslag, dock

med undantag för motionerna I: 338 och II: 472, vilka utgå från att studentkurserna

skola, åtminstone tills vidare, hava samma mera tillfälliga

karaktär som hittills.

En särställning intar motionen 1: 331 i fråga örn studentkurserna. Där

föreslås en helt ny organisation, nämligen inrättandet av tre särskilda

studentseminarier, varje innefattande en tvåårig kurs med 75 elever i

vardera kursen. Deras årliga utbildningskapacitet skulle alltså sammanlagt

motsvara omkring hälften av den årliga lärarproduktionen.

Spörsmålet om en omläggning av studenters utbildning till folkskollärare

och vad därmed sammanhänger, synes utskottet icke befinna sig i

sådant läge, att det är möjligt för utskottet att nu taga definitiv ståndpunkt

till denna fråga. Frånsett att de framkomna motionerna vittna

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets utlåtande Nr 122.

om huruledes meningarna bryta sig på detta område, bör det uppmärksammas,

att skolöverstyrelsen uppenbarligen baft en känsla av att saken

tarvade ytterligare övervägande och även låtit detta komma till tydligt

uttryck i sitt förslag. Särskilt synes utskottet viktigt, att förslag till

undervisningsplaner för tvååriga studentkurser utarbetas i syfte att få

‘närmare klargjort, huruvida verkligen behov föreligger av en fördubbling

av kursernas längd. Samtidigt bör undersökas, huruvida icke genom lämpliga

åtgärder en ettårig utbildning kan göras fullt effektiv. Härvid torde

särskilt böra beaktas, vad i motionen I: 338 framhållits angående möjligheten

för studenterna att under sommaruppehållet mellan studentexamens

avläggande och inträdet i seminariet genom självstudier eller bevistande

av särskilda kurser stärka sina kunskaper och färdigheter i vissa ämnen.

I samband därmed bör jämväl lärarbehovet för sådana kurser närmare

undersökas samt ingående övervägas vilken inverkan, en förlängning av

studentkurserna skulle kunna få för det fyraåriga seminariet. Emellertid

torde även frågorna örn kursernas antal och ställning i organisationen

förtjäna en närmare prövning. Vad angår frågan örn ökning av studentkursernas

antal, har på många håll påkallats en avsevärd utökning av

antalet studentfolkskollärare i förhållande till antalet folkskollärare utan

Studentexamen. Å andra sidan ha starka betänkligheter yppats gentemot

en sådan utveckling, särskilt med hänsyn till folkskoleväsendet på landsbygden,

där det ansetts vara till stort gagn, att folkets tänkesätt, vanor

och arbetsliv icke är något för läraren främmande utan fastmera något,

varmed han är väl förtrogen. Det har synts mindre sannolikt, att sådana

lärare skola stå att finna bland dem, som normalt tillbragt hela sin uppväxttid

eller det mesta därav i en läroverksstad, än bland de folkskollärare,

som icke äro studenter. Ytterligare har anförts, att den folkskollärarutbildning,

som går över studentexamen, i själva verket icke är för staten

billigare än vägen genom det fyraåriga seminariet utan snarare motsatsen.

Utskottet vill emellertid med hänsyn till föreliggande omständigheter ej

motsätta sig en viss utökning av studentkursernas antal, därest så efter

närmare prövning skulle visa sig erforderligt och lämpligt.

Då utskottet sålunda vill förorda en utredning rörande här berörda olika

spörsmål, finner sig utskottet slutligen böra uttala, att utskottet anser skäl

saknas att ifrågasätta en mera genomgripande förändring, som skulle

giva anstalterna för utbildning av studenter till folkskollärare en annan

karaktär, måhända mera akademiskt betonad, än de vanliga seminariekurserna.

Däremot torde, med hänsyn till den utveckling det högre skolväsendet

numera undergått och de rön som kunna hava gjorts i fråga örn

studenter såsom folkskollärare, intet vara att erinra mot att utredningen

får omfatta jämväl frågan örn studentkursernas infogande såsom en fast

beståndsdel i seminarieorganisationen.

Utskottet kan alltså icke heller i förevarande del biträda Kungl. Maj:ts

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 122.

61

förslag eller motionerna I: 329 och II: 484, I: 331, I: 339 och II: 495, utan

anser, i likhet med vad i motionen I: 338 yrkats, att riksdagen bör hos

Kungl. Majit anhålla örn förnyad utredning angående studentkursernas

antal och gestaltning i övrigt.

Då utskottet sålunda icke kunnat tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag angående

studentkursernas anordning, kommer frågan örn folkskoleseminariernas

organisation i ett sådant läge, att det icke synes utskottet tillrådligt

att riksdagen i år träffar något avgörande rörande nämnda seminariers

framtida gestaltning. Enligt utskottets mening är det önskvärt, att Kungl.

Majit får tillfälle att i samband med förut omförmälda, av utskottet förordade

utredningar taga under förnyat övervägande förevarande spörsmål

och vad därmed äger sammanhang. Utskottet anser sig dock kunna och

höra göra visst undantag härifrån, nämligen vad angår frågan örn nedläggandet

av folkskoleseminarierna i Härnösand, Skara och Landskrona.

Beträffande seminariet i Skara hava såväl 1929 års seminariesakkunniga

som skolöverstyrelsen och Kungl. Majit samstämmigt föreslagit dess indragning.

Skolöverstyrelsen har därutöver hemställt, att jämväl seminarierna

i Härnösand och Landskrona skulle nedläggas, och Kungl. Majit

har biträtt denna mening, i vad den angår Landskrona. Samtliga tre seminarierna

äro enkelseminarier och skulle enligt överstyrelsens förslag utnyttjas

till dubbla småskoleseminarier.

Utskottet vill visserligen icke i övrigt för närvarande taga någon bestämd

ställning till frågan örn det antal folkskoleseminarier, som hör ingå

i den framtida definitiva seminarieorganisationen, eller de platser, där

dessa folkskoleseminarier lämpligen höra vara belägna, men vad beträffar

de nyss nämnda tre enkelseminarierna, synes det utskottet av den förebragta

utredningen vara uppenbart dels att det för en god lösning av

småskoleseminariet rågan —- vartill utskottet snart skall komma är

önskvärt, att folkskoleseminarierna i Härnösand, Skara och Landskrona

få lämna rum för dubbla småskoleseminarier på dessa platser, dels ock

att en indragning av omförmälda tre folkskoleseminarier kan ske, utan

att härigenom ur statens synpunkt några allvarliga olägenheter uppkomma.

Utskottet inser väl, att det ur ortssynpunkt måste te sig beklagligt, att

nämnda tre bildningsanstalter, vilka var i sin stad under en avsevärd tid

varit verksamma på ett förtjänstfullt sätt, nu måste se sig ställda inför

avslutningen av denna verksamhet, men i förevarande fall måste ortsintresset

vika för riksintresset, som avgjort synes utskottet tala för bär

förordade åtgärd. För staten innebär åtgärden bestämda fördelar i både

organisatoriskt och ekonomiskt hänseende. Och — såsom förut antytts och

av det följande skall framgå — de tre städerna avses skola erhålla kompensation

för angivna förlust genom förläggande därstädes av dubbla

småskoleseminarier. Det bör också bemärkas, att några invändningar mot

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets utlåtande Nr 122.

det även av Kungl. Majit framställda förslaget om indragning av folkskoleseminarierna

i Skara och Landskrona icke motionsvis framkommit.

Vad folkskoleseminariet i Härnösand beträffar, har Kungl. Majit ansett

detsamma höra bibehållas, och energiska ansträngningar hava, enligt vad

av propositionen framgår, från ortshåll gjorts i denna riktning. Utskottet

måste dock, på sätt förut framhållits, finna de skäl starkare, som tala för

folkskoleseminariets i Härnösand ersättande med ett dubbelt småskoleseminarium.

Det bör i detta sammanhang även framhållas, att lokalförhållandena

vid Härnösandsseminariet, enligt vad utskottet erfarit, äro sådana,

att, örn folkskoleseminariet skulle bibehållas därstädes, staten inom

en nära framtid har att förvänta ej ringa ny- eller ombyggnadskrav för

folkskoleseminariets behov, under det att, såsom av propositionen inhämtas,

förläggandet av ett dubbelt småskoleseminarium till folkskoleseminariets

lokaler skulle medföra en ombyggnadskostnad av endast omkring

10,000 kronor.

Utskottet har icke förbisett, att två av de till indragning här förordade

folkskoleseminarierna äro anordnade för utbildning av kvinnliga lärare

och båda dessa belägna i Götaland. Det bör emellertid observeras, att verkningarna

av berörda indragning på utexaminationen tidigast kunna göra

sig gällande år 1936. Utskottet förutsätter, att vid denna tid spörsmålet örn

folkskoleseminariernas organisation skall hava nått sin slutgiltiga lösning,

och att, i den mån så anses erforderligt, provisoriska åtgärder i avbidan

på effekten av sagda slutgiltiga lösning vidtagas i syfte att motverka

de rubbningar och ojämnheter med avseende å folkskollärarproduktionens

fördelning på manliga och kvinnliga lärare och på olika landsdelar,

som av nyss angivna indragningsåtgärd kunna bliva följden.

Vid ett förnyat övervägande av frågan örn den yttre organisationen av

folkskollärarutbildningen är det ett par spörsmål, som i första rummet

måste avgöras, innan man kan skrida till att närmare utarbeta planen för

nämnda organisation, nämligen dels avgångsklassernas antal och dels

proportionen mellan manliga och kvinnliga lärare.

Vad den första frågan, avgångsklassernas antal, beträffar, är ju för

denna bestämmande, vilken siffra som anses motsvara det normala årliga

behovet av nya lärare. I likhet med seminariesakkunniga, skolöverstyrelsen

och departementschefen anser utskottet det icke vara möjligt att härutinnan

göra några säkra beräkningar, gällande för en avsevärd tid framåt.

De ytterst ingående undersökningar, som på området blivit gjorda,

hava alla lett till ganska olika resultat. Den högsta siffra, man kommit

till, är 610 och den lägsta 450. Örn tillbörlig hänsyn tages till det av riksdagen

tidigare hävdade önskemålet, att organisationen bör göras elastisk,

vill det förefalla utskottet, som örn det skulle vara klokt att hålla ungefärligen

medelvägen mellan dessa båda siffror. Detta betyder, med utgångspunkt

från ett elevantal av 28 per klass i det fyraåriga seminariet och 25

s. 63 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 122.

63

per klass i studentkurs — tal, som på grund av avgång före avslutad utbildning

oell kvarsittning dock äro underkastade modifikationer — att en

organisation, som innehölle högst 20 avgångsklasser, skulle kunna anses

väl avvägd.

Vad angår proportionen mellan manliga och kvinnliga lärare, har tidigare

förutsatts, att den skulle utgöra 3: 2, men skolöverstyrelsen har numera

för sin del förordat proportionen 11: 9, detta bl. a. under hänvisning

till att sistberörda proportion överensstämde med den faktiska sammansättningen

av folkskollärarkåren. Kungl. Maj:ts förslag synes i princip

anshita sig till skolöverstyrelsens uppfattning, ehuru detsamma, genom

att den enligt förslaget planerade kursen för småskollärarinnors utbildning

till folkskollärarinnor ej tills vidare inrättas, i praktiken upprätthåller

proportionen 3: 2. Utskottet anser, att lärarproduktionen bör i förevarande

hänseende avpassas enligt proportionen 11: 9, och att denna proportion

bör iakttagas, även örn ej sagda kurs träder i verksamhet samtidigt

med den nya organisationen. Utskottet vill emellertid framhålla, att

det synes utskottet angeläget, att kursen i det blivande organisationsförslaget

ej ställes på framtiden utan förutsattes begynna i och med att den

nya organisationen i övrigt sättes i gång.

Ett annat spörsmål, som synes förtjänt att närmare övervägas vid den

förnyade prövning, förevarande ärende enligt utskottets mening bör undergå,

är frågan örn inrättande av samseminarier, d. v. s. seminarier, där

både manlig och kvinnlig ungdom erhåller utbildning. Skolöverstyrelsen

har i sitt förslag räknat med fyra sådana seminarier, under det att Kungl.

Maj:ts förslag icke upptager något samseminarium, örn man bortser från

att till seminariet i Karlstad tänkts i en framtid skola förläggas den förut

omtalade kursen för utbildning av småskollärarinnor till folkskollärarinnor.

Det förefaller utskottet, som örn det skulle vara möjligt att genom

anordnande av samseminarier komma förbi vissa svårigheter, som eljest

möta för en tillfredsställande fördelning av lärarproduktionen på olika

delar av landet. Utskottet vill dock icke nu taga ställning till frågan utan

endast fästa uppmärksamheten på densamma, på det att den må beaktas

vid den kommande förnyade utredningen.

I övrigt vill utskottet beträffande nämnda utredning allenast framhålla,

att det enligt utskottets mening bör eftersträvas att så långt sig göra

låter i första rummet utnyttja de lokalmöjligheter, som de förefintliga

dubbelseminarierna erbjuda. Genom att låta lärarproduktionen företrädesvis

ske genom dubbelseminarierna vinnas nämligen avsevärda förde

lar, ej blott ur ekonomisk utan även ur pedagogisk synpunkt.

Angående övergångsförhållanden och anslagsfrågor kommer utskottet

att uttala sig längre fram i föreliggande utlåtande, sedan utskottet klargjort

sin ställning även till småskoleseminariefrågan.

Sammanfattningsvis kan utskottets ståndpunkt till föreliggande flir
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets utlåtande Nr 122.

Småskole
seminarierna.

slag, i vad det avser folkskollärarutbildningen, angivas sålunda. Utskottet

kan icke biträda Kungl. Maurts förslag i vidare mån än vad angår nedläggandet

av folkskoleseminarierna i Skara och Landskrona. Härjämte

föreslår utskottet i motsats till Kungl. Majit, att folkskoleseminariet i

Härnösand skall nedläggas. Nedläggandet av folkskoleseminarierna i

Härnösand, Skara och Landskrona står i överensstämmelse med de i motionerna

I: 331,1: 338 och II: 495 föreslagna organisationsplanerna. I övrigt

anser utskottet något definitivt beslut angående folkskoleseminariernas

framtida gestaltning icke nu böra fattas, vilket innebär ett avböjande av

Kungl. Maj:ts förslag i nyss ej angivna delar ävensom av de motionsvis

framställda yrkanden, som åsyfta sådant definitivt beslut likaledes i nyss

ej angivna avseenden. Dylika yrkanden förekomma i motionerna I: 327,

1:329, 1:330, 1:331, 1:334, 1:338, 1:339, 1:340, 11:472, 11:481, 11:482,

II: 484, II: 487, II: 494, II: 495 och II: 496. Emellertid förordar utskottet,

att riksdagen bos Kungl. Majit anhåller örn ytterligare utredning angående

organisationen av folkskollärarutbildningen och framläggande för

riksdagen av det förnyade förslag i berörda hänseende, som den ytterligare

utredningen kan föranleda.

I motionen II: 497 har framställts förslag i fråga örn folk- och småskoleseminariernas

övningsskolor. Motionen behandlas i detta sammanhang, för

så vitt den avser folkskoleseminarierna. Förslaget åsyftar dels ett övervägande

av möjligheterna till någon utvidgning av dessa skolor utöver

vad i propositionen föreslagits, dels ock att en del av kostnaderna för avlöning

åt lärarna vid berörda övningsskolor skulle överföras från staten

till vederbörande skoldistrikt. Vad det senare förslaget beträffar, synes

det stå i strid med den tendens i fråga örn kostnaderna för folkundervisningsväsendet,

som numera allt starkare gör sig gällande i riktning mot

att öka statens ansvarighet härutinnan. Utskottet kan icke finna tillräckliga

skäl föreligga att rubba den hittills tillämpade principen, att staten

skall bära alla kostnader för seminariernas övningsskolor, varför utskottet

i denna del avstyrker motionen. Vad åter angår frågan örn övningsskolornas

storlek, vilken fråga jämväl berörts i motionerna I: 330 och

II: 482, torde den bliva föremål för övervägande vid den av utskottet förordade

omprövning, som spörsmålet örn folkskoleseminariernas organisation

skulle underkastas.

Utskottet övergår härefter till frågan örn småskoleseminarierna.

Såsom förut framhållits, har riksdagen redan år 1931 fattat det grundläggande

principbeslutet örn statens övertagande av småskollärarutbildningen

ävensom träffat för organisationens grunddrag bestämmande avgöranden

angående utbildningstidens längd och elevantalet per klass.

Vad som nu återstår, är väsentligen att bestämma avgångsklassernas

antal samt seminariernas antal och förläggning.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 122.

65

I fråga om avgångsklassernas antal gäller här detsamma som beträffande

folkskollärarutbildningen, nämligen att meningarna rörande den

rätta siffran för årsbehovet gå rätt mycket i sär. Högsta och lägsta talet

äro respektive 420 och 300. Svårigheterna att åstadkomma hållbara beräkningar

äro ju ock synnerligen stora på grund av de många ovissa faktorer,

som inverka på kalkylerna. Med hänsyn härtill har departementschefen

ansett organisationen böra byggas på beräkningar, som avse lärarbehovet

endast för den närmaste framtiden. Då nämnda beräkningar utvisa

en stark nedgång i lärartjänsternas antal, har departementschefen

ansett siffran för årsproduktionen böra hållas relativt låg, vilket även

skulle bidraga till den av riksdagen önskade elasticiteten i organisationen.

Departementschefen har för sin del stannat vid talet 300 »eller något

därutöver». Seminariesakkunnigas motsvarande siffra utgjorde 412 och

skolöverstyrelsens i dess organisationsplan 420. Såväl de sakkunniga som

skolöverstyrelsen föreslago 15 avgångsavdelningar; departementschefen

har i enlighet med sin uttalade uppfattning örn den behövliga årsproduktionen

under de närmaste åren bragt ned antalet avgångsklasser till 11.

Frågan örn avgångsklassernas antal är föremål för behandling i motionerna

I: 331, som i detta hänseende biträder Kungl. Maj:ts förslag, I: 338,

vari påyrkas 14 avgångsklasser, I: 339, vari föreslås att antalet avgångsklasser

skall bestämmas till minst 14, 1:340 och 11:494, i vilka Kungl.

Maj:ts förslag vinner anslutning, samt 11:495, som överensstämmer med

seminariesakkunnigas och skolöverstyrelsens ståndpunkt i fråga örn avgångsklassernas

antal.

Enligt utskottets mening är den av Kungl. Majit föreslagna organisationen

av småskollärarutbildningen alltför knappt tillmätt. Utskottet vill

erinra örn, att det här gäller att avlösa det nuvarande provisoriet med definitiva

anordningar, vilka skola kunna äga bestånd under en avsevärd

tid framåt. Det är då av vikt att icke räkna alltför mycket i underkant, ty

det torde komma att visa sig förbundet med svårigheter att ernå en eventuellt

erforderlig utvidgning, sedan organisationen en gång blivit stöpt i

sin fasta form. Örn tillbörlig hänsyn tages till de olika omständigheter,

som framkommit vid utredningarna rörande lärarbehovet, och de faktorer,

som kontinuerligt inverka på nämnda behov och äro av någorlunda

beräknelig natur, synes det utskottet, som örn ett antal av fjorton avgångsklasser

eller omkring 390 nyexaminerade ungefärligen skulle motsvara

det normala årsbehovet, varvid dock bör uppmärksammas, att en

av dessa avgångsklasser rätteligen bör åtminstone delvis frånräknas med

hänsyn till den i det föregående omnämnda kursen för småskollärarinnors

utbildning till folkskollärarinnor, vilken kurs utskottet förväntar

snarligen skola komma i gång. Skulle det under de närmaste åren, medan

ännu ett betydande överskott av småskollärarinnor föreligger, visa sig

önskvärt att något inskränka lärarproduktionen, har ju Kungl. Maj:t allBihang

Ull riksdagens protokoll 1932. 0 sami. 09 haft. (Nr 122.)

5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Statsutskottets utlåtande Nr 122.

tid i sin hand att låta detta ske genom minskad nyintagning i seminariernas

första klass.

Vad härefter angår småskoleseminariernas antal och förläggning, vill

utskottet först erinra örn att Kungl. Maj:t föreslagit sju seminarier, varav

fyra dubbelseminarier och tre enkelseminarier med förläggning, dubbelseminarierna

till Strängnäs, Skara, Landskrona och Falun samt enkelseminarierna

till Kalmar, Lycksele och Haparanda. Det är vidare att

märka, att enligt Kungl. Maj:ts förslag staten icke skulle i något fall för

seminarieorganisationen taga i anspråk landstingens eller av stadskommuner

erbjudna lokaler utan helt reda sig med sina egna fastigheter. Följaktligen

förutsätter Kungl. Maj:ts förslag —- förutom den redan beslutade

indragningen av folkskoleseminariet i Strängnäs och av utskottet

ovan omförmälda indragning av folkskoleseminarierna i Skara och Landskrona

— folkskoleseminariets i Falun förändring från dubbelseminarium

till enkelseminarium samt nedläggande av Kalmar folkskoleseminarium,

allt för att lämna utrymme för de föreslagna småskoleseminarierna. Statsseminarierna

i Murjek och Hagaström skulle nedläggas, likaså landstingsseminarierna

i Linköping, Jönköping, Växjö, Lund, Halmstad, Borås,

Kristinehamn, Örebro, Västerås, Falun, Härnösand, Bollnäs och Östersund

samt Göteborgs stads småskoleseminarium i Göteborg.

Ytterligare bör erinras, att seminariesakkunniga föreslagit, att den nya

seminarieorganisationen skulle omfatta 3 dubbelseminarier och 9 enkelseminarier.

Dubbelseminarierna skulle förläggas till Strängnäs, Skara och

Kalmar; enkelseminarierna till Murjek, Haparanda, Lycksele, Östersund,

Falun, Hagaström, Linköping, Lund och Halmstad. Staten skulle övertaga

landstingsseminarierna i Östersund, Falun, Linköping, Lund och

Halmstad. Övriga landstingsseminarier ävensom Göteborgsseminariet

skulle nedläggas.

Skolöverstyrelsen har i sin senaste utredning föreslagit en organisation,

omfattande 5 dubbelseminarier och 5 enkelseminarier. Dubbelseminarierna

skulle förläggas till Strängnäs, Kalmar, Landskrona, Skara och Härnösand,

enkelseminarierna till Linköping, Kristinehamn, Falun, Lycksele

och Haparanda. Seminarierna i Jönköping, Växjö, Lund, Halmstad, Göteborg,

Borås, Örebro, Västerås, Hagaström, Bollnäs, Östersund och Murjek

skulle indragas.

Kungl. Maj:ts förslag angående småskoleseminariernas antal och förläggning

har uppkallat ett stort antal varierande, motionsvis framställda

önskemål. Här nedan följer en kortfattad redogörelse för dessa.

Statens övertagande av landstingsseminariet i Kristinehamn har påyrkats

i motionerna I: 325 och II: 476. Även i motionerna I: 338 och II: 495

föreslås detta seminarium skola bibehållas.

I motionerna I: 326 och II: 485 begäres inrättande av ett enkelt småskoleseminarium

i Linköping (genom övertagande av därvarande lands
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 122.

67

tingsseminarium). Bibehållande av småskoleseminariet därstädes påyrkas

jämväl i motionerna I: 331, I: 338 och II: 495.

I motionerna 1:332 och 11:486 hemställes, att småskoleseminariet för

det inre mellan-Norrland måtte förläggas till Östersund.

Småskoleseminariets i Murjek bibehållande, åtminstone tills vidare, påkallas

i motionerna I: 334 och II: 487.

I motionerna 1:340 och 11:494 föreslås bibehållande av Hagaströmsseminariet,

vilket enligt sistnämnda motioner bör föranleda sådan ändring

i Kungl. Maj:ts förslag, att seminarierna bestämmas till åtta, därav

tre dubbla, förlagda till Strängnäs, Skara och Landskrona, samt fem enkla,

förlagda till Kalmar, Lycksele, Haparanda, Falun och Hagaström.

Till Göteborg bör enligt yrkande i motionen I: 339 ett dubbelt småskoleseminarium

förläggas.

Småskoleseminariet i Härnösand bör vidare bibehållas enligt vad som

begäres i motionen II: 454, i vilken jämväl för ändamålet hemställes örn

ett driftsanslag för hudgetåret 1932/1933 å högst 39,050 kronor.

Slutligen hava fullständiga organisationsplaner för småskoleseminarierna

framlagts i motionerna I: 331, I: 338 och II: 495.

I motionen I: 331 föreslås inrättande av sju småskoleseminarier, därav

fyra dubbla, förlagda till nuvarande folkskoleseminarierna i Luleå, Karlstad,

Växjö och Landskrona, samt tre enkla, förlagda till Lycksele, Falun

och Linköping. Luleåseminariet skulle ersätta Haparandaseminariet, och

kursen skulle därför bliva treårig.

I motionen I: 338 föreslås inrättande av fem dubbelseminarier, förlagda

till Härnösand, Strängnäs, Skara, Kalmar och Landskrona, samt fyra

enkelseminarier, förlagda till Haparanda, Lycksele, Kristinehamn och

Linköping.

I motionen 11:495 påyrkas samma organisation som den ovan omför - mälda, av skolöverstyrelsen föreslagna.

Det torde icke förvåna, örn utskottet inför denna mångfald av olika yrkanden

och önskemål känt en viss tvekan, huruvida frågan örn organisationen

av småskollärarutbildningen verkligen är mogen för ett slutgiltigt

avgörande. Utskottet har emellertid ansett, att denna frågas lösning

är särskilt trängande, och därför icke velat tillråda ett ytterligare uppskov,

även örn ett bestämt ståndpunktstagande är förbundet med ej ringa

svårighet.

Redan det förhållandet, att utskottet har ett något högre antal avgångsklasser

än Kungl. Maj:t, medför, att utskottet icke kan i allo följa Kungl.

Maj:ts förslag. Utskottet biträder emellertid detta förslag, i vad det avser

förläggande av dubbelseminarier till Strängnäs, Skara och Landskrona och

dessa dnbbelseminariers inrymmande i därvarande folkskoleseminariers

lokaler samt förläggande av enkelseminarier till Haparanda och Lycksele.

Vad särskilt Haparandaseminariet angår, har i motionen 1:331 fram
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

68

Statsutskottets utlåtande Nr 122.

ställts ett förslag, som innebär, att detta seminarium skulle indragas. Med

hänsyn till de betydelsefulla uppgifter, sistberörda seminarium har att

fylla på denna plats, kan utskottet under inga förhållanden medverka till

en sådan åtgärd, aven örn seminariets bibehållande medför, att staten i

en framtid blir ställd inför nödvändigheten att anskaffa bättre lokaler

åt seminariet. Kungl. Majit har vidare föreslagit, att till Falun skulle

förläggas ett dubbelt småskoleseminarium, vilket — samtidigt med att

därvarande dubbla folkskoleseminarium förvandlades till enkelseminarium

— skulle inrymmas i folkskoleseminariets lokaler. Bortsett från att utskottet

icke är berett att nu förorda en förändrad organisation av folkskoleseminariet

i Falun, kan utskottet icke finna lämpligt, att den betydande

del av landet, som ligger mellan Lycksele och Falun, skulle lämnas

utan något seminarium för utbildning av småskollärarinnor. Så skulle

nämligen bliva förhållandet enligt Kungl. Majlis förslag. Någonstädes

mellan sistnämnda båda platser bör enligt utskottets mening en sådan

^bildningsanstalt finnas, och utskottet har för sin del, i likhet med skolöverstyrelsen

samt i överensstämmelse med i motionerna I: 338 och II: 495

framställda yrkanden, vid sitt val av lämplig förläggningsplats stannat

vid Härnösand. Vad som särskilt gjort, att utskottet föredragit Härnösand

framför t. ex. Östersund, som eljest även synes kunna komma i fråga,

är, att här ifrågavarande seminarium bör vara ett dubbelseminarium och

lokaler för ett sådant stå till buds i statens egen för ett folkskoleseminarium

nu använda fastighet i Härnösand. Folkskoleseminariet i Härnösand

anser åter utskottet, på sätt förut anförts, böra nedläggas.

Vad Falun beträffar, anser utskottet, att där bör finnas ett enkelseminarium

för utbildning av småskollärarinnor. Då utmärkta lokaler med

utrustning för ett sådant seminarium kostnadsfritt och med full äganderätt

erbjudits staten i det nuvarande landstingsseminariets fastighet, kan

utskottet icke finna annat än att det är för staten ekonomiskt fördelaktigt

att antaga ett dylikt erbjudande, varför utskottet förordar, att så sker.

Utöver nu framställda erinringar mot Kungl. Majlis ifrågavarande förslag

har utskottet ytterligare en invändning, nämligen beträffande Kalmarförläggningen.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle därvarande folkskoleseminarium

indragas och ersättas av ett enkelt småskoleseminarium.

Utskottet vill av förut anförda skäl icke för närvarande förorda någon förändring

i fråga örn folkskoleseminarieorganisationen, utom vad angår

seminarierna i Härnösand, Skara och Landskrona, och kan således icke ansluta

sig till förslaget örn nedläggandet av folkskoleseminariet i Kalmar.

Emellertid anser utskottet att med hänsyn till befolkningsfördelningen

y tterligare tre avgångsklasser krävas för Götaland utöver de föreslagna

dubbelseminarierna i Skara och Landskrona. Såvitt möjligt synes detta

behov i första rummet böra tillgodoses genom inrättande av ett dubbeiseminarium

med hänsyn till de pedagogiska och ekonomiska fördelar, som

s. 69 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 122.

69

härigenom vinnas. Då Kalmar i och för sig synes lämpligt såsom förläggningsplats

för ett småskoleseminarium och staden därtill gjort staten ett

synnerligen förmånligt anbud i fråga örn tillhandahållande av lokaler,

anser utskottet starka skäl tala för att med antagande av nämnda anbud

till Kalmar förläggas ett dubbelt småskoleseminarium. Den tredje därutöver

behövliga avgångsklassen synes utskottet med hänsyn till kommunikations-

och bebyggelseförhållanden lämpligen böra placeras i Linköping.

Även där har vederbörande landsting utan anspråk på vederlag och

med full äganderätt ställt landstingsseminariets lokaler med utrustning

till statens förfogande. Skolöverstyrelsen har förordat seminariets övertagande

av staten, och utskottet ansluter sig till detta förslag, varvid utskottet

emellertid förutsätter, att uppförande av särskild gymnastikbyggnad,

som ifrågasatts av byggnadsstyrelsen, icke behöver ske. Seminariet

torde enligt utskottets mening, på sätt även i motionen I: 326 framhålles,

utan olägenhet kunna för ändamålet använda det gamla folkskoleseminariehusets

gymnastiklokal.

Härmed har utskottet framlagt sin organisationsplan för småskoleseminarierna.

Den innefattar inrättande av nio seminarier, därav fem dubbelseminarier,

förlagda till de nuvarande folkskoleseminarierna i Härnösand,

Strängnäs, Skara och Landskrona ävensom till av Kalmar stad erbjudna

lokaler i sistnämnda stad, samt fyra enkelseminarier, förlagda till de nuvarande

statsseminarierna i Haparanda och Lycksele och de nuvarande

landstingsseminarierna i Falun och Linköping.

Denna plan innebär alltså, att utskottet, så vitt angår småskoleseminarierna,

i vissa delar förordat bifall till Kungl. Maj:ts förslag och motionerna

I: 331,1: 338,1: 340, II: 454, II: 494 och II: 495, ävensom helt bifall till

motionerna I: 326 och II: 485. Däremot har utskottet avstyrkt motionerna

I: 325, I: 332, I: 334, I: 339, II: 476, II: 486 och II: 487.

Innan utskottet lämnar frågan örn småskoleseminariernas organisation,

vill utskottet erinra örn vad utskottet ovan anfört angående de i motionen

II: 497 framställda yrkandena rörande övningsskolorna. Utskottet

har, såvitt angår småskoleseminarierna, icke funnit skäl föreligga att på

denna punkt ifrågasätta någon ändring i vad Kungl. Maj:t föreslagit.

Utskottet avstyrker alltså i denna del ifrågavarande motion.

Mot vad Kungl. Maj:ts förslag i övrigt innehåller angående småskoleseminarierna

har utskottet, såvitt förslaget ej strider mot utskottets i det

föregående angivna ståndpunkt, intet att erinra.

Utskottet har nu att behandla frågan örn genomförandet av de av utskottet

i det föregående förordade organisatoriska förändringarna.

I överensstämmelse med skolöverstyrelsens i skrivelse den 20 november

1931 framställda förslag anser utskottet indragningen av folkskoleseminarierna

i Härnösand, Skara oell Landskrona böra taga sin början redan

innevarande år genom att några elever icke intagas i första klassen. Upp
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets utlåtande Nr 122.

rättandet av de föreslagna dubbla småskoleseminarierna i nyssnämnda tre

städer torde böra taga sin början först från och med hösten 1933, då likväl

endast en klassavdelning av småskoleseminariet kan intagas på varje plats.

Först med höstterminen 1934 kunna dessa seminarier träda i verksamhet

som dubbelseminarier. Indragningen av de nuvarande statliga småskoleseminarierna

i Murjek och Hagaström synes böra successivt påbörjas från

och med läsåret 1932/1933 genom att inga elever därstädes intagas i första

klassen hösten 1932. Beträffande det av utskottet till nyupprättande föreslagna

dubbelseminariet för utbildning av småskollärarinnor i Kalmar

synes tidpunkten för igångsättande av seminarieverksamheten därstädes

lämpligen böra bestämmas av en kommande riksdag.

Dubbelseminariet i Strängnäs torde, i enlighet med vad Kungl. Majit

föreslagit, böra träda i verksamhet från och med hösten 1933. Visserligen

komma till följd därav seminarielokalerna därstädes att stå oanvända

under läsåret 1932/1933, men utskottet anser icke möjligt, att det till hösten

1932 skall kunna medhinnas att på ett väl genomtänkt sätt vidtaga de

förberedande åtgärder, som erfordras för verksamhetens begynnande därstädes

redan samma höst. Det befarade ersättningskravet från stadens sida

i anledning av detta uppskov, varom i propositionen talas, tillmäter utskottet

ingen avgörande betydelse.

I övrigt biträder utskottet det av Kungl. Majit framställda förslaget,

att småskollär ar utbildningens förstatligande bör ske på en gång från och

med budgetåret 1933/1934.

I vilken utsträckning elever böra intagas i första klassen vid de nuvarande

landstingsseminarierna för läsåret 1932/1933 synes lämpligen böra

överlåtas åt Kungl. Majit att bestämma, på samma sätt som skett för läsåret

1931/1932. Överhuvudtaget torde det böra läggas i Kungl. Majits händer

att, med iakttagande av vad ovan anförts, meddela de föreskrifter i

fråga örn elevintagning och eljest, som för genomförande på lämpligt sätt

av de av utskottet föreslagna organisatoriska åtgärderna finnas erforderliga,

varvid utskottet dock givetvis förutsätter att, i den mån berörda föreskrifter

föranleda anslagskrav utöver vad som av riksdagen prövats och

godkänts och medel eljest icke finnas för Kungl. Majit disponibla, frågan

först underställes riksdagen.

Till övergångsförhållandena hör även frågan huru lämpligen bör förfaras

med de lärare vid statsseminarier, vilka till följd av påbörjad indragning

av det seminarium, vid vilket de äro anställda, bliva obehövliga

därstädes. Såvitt angår småskoleseminarierna, har utskottet intet att

erinra mot vad Kungl. Majit härutinnan föreslagit.

I fråga örn folkskoleseminarierna innebär Kungl. Majits förslag, att de

lärare, som, på sätt nyss sagts, bliva obehövliga, skola uppföras på övergångsstat,

till dess lämpligt tillfälle yppat sig att förflytta dem till annau

tjänst inom undervisningsväsendet. Härutöver innehåller propositionen

s. 71 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 122.

71

ett särskilt förslag i fråga örn vissa av folkskoleseminariets i Strängnäs

upphörande nied utgången av vårterminen 1932 föranledda förhållanden,

avseende bl. a. att lektorerna därstädes N. H. Nyman och M. Borgström

i stället för att, såsom skolöverstyrelsen föreslagit, förflyttas, Nyman till

folkskoleseminariet i Umeå och Borgström till folkskoleseminariet i Linköping,

skulle uppföras på övergångsstat, till dess möjlighet yppade sig

att förflytta dem till andra lektorsbefattningar. Detta Kungl. Majits förslag

har föranletts av vad Kungl. Maj:t föreslagit i fråga örn organisationen

av folkskoleseminarierna i Umeå och Linköping.

Utskottet anser sig för närvarande sakna anledning att taga ståndpunkt

i förevarande ämne, utom för så vitt angår budgetåret 1932/1933. Ehuru

utskottet föreslagit, att frågan örn folkskoleseminariernas organisation

skall underkastas ny utredning, anser utskottet det icke höra möta hinder

att vidtaga de av skolöverstyrelsen föreslagna förflyttningarna av

Nyman och Borgström till dubhelseminarierna i Umeå och Linköping. I

den mån i övrigt liknande förflyttningar av lärare skulle på grund av vad

utskottet föreslagit behöva vidtagas under budgetåret 1932/1933, synas de,

så vitt de ej lämpligen kunna äga rum till andra delar av undervisningsväsendet,

böra verkställas, under förutsättning att flyttningen kan ske till

något av de förefintliga duhbelseminarierna. Skulle så ej kunna ske, torde

nästkommande riksdag bliva i tillfälle att bestämma, huru med ifrågavarande

lärare skall förfaras.

Vad Kungl. Majit eljest föreslagit beträffande över gångsförhållandena,

anser sig utskottet böra tillstyrka, förutsatt att det icke står i strid med

utskottets i det föregående angivna ståndpunkt. Härav framgår, att utskottet

icke finner sig kunna tillmötesgå de i motionerna I: 318 och II: 47o

framställda yrkandena, avseende att staten skulle dels beträffande avlöningsförmånerna

åt lärare vid nedlagda seminarier ikläda sig längie

gående förpliktelser än propositionen förutsätter, dels ock lämna ersättning

för vissa vaktmästarlöner.

I fråga örn anslagsförhållandena synes det utskottet icke vara erforderligt,

att utskottet yttrar sig annat än örn det nu aktuella, nämligen de för

budgetåret 1932/1933 behövliga anslagen. De avvikelser från Kungl. Majits

förslag, som utskottet ovan ifrågasatt, föranleda icke beträffande småskoleseminarierna

någon ändring i de av Kungl. Majit för nyssnämnda

år äskade anslagssummorna. I fråga örn folkskoleseminarierna är förhållandet

enahanda, utom såvitt rörer det extra reservationsanslaget till anordnande

av studentkurser och parallellavdelningar vid vissa folkskoleseminarier

m. m., vilket på grund av utskottets förslag örn förflyttning a\

förenämnde Borgström kan minskas med 4,000 kronor från 59,500 kronor

till 55,500 kronor. I övrigt tillstyrker alltså utskottet vad Kungl. Majit

härutinnan föreslagit.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets utlåtande Nr 122.

att riksdagen må

I. beträffande organisationen av statens folkskoleseminarier
A.

i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och herrar J. P.

Johanssons och Paulis, Olof Olssons, Norlings och Carl

Carlssons, Månssons i Furuvik och Holmströms, Thomsons

samt Weijnes ovannämnda motioner (1:331, 338 och 340

samt II: 494, 495 och 496) besluta, att folkskoleseminarierna

i Härnösand, Skara och Landskrona skola från och med

början av läsåret 1932/1933 successivt nedläggas;

B. i anledning av Kungl. Marits förslag och herrar Bergmans

m. fl., Petrus Nilssons m. fl., Tjällgrens m. fl., Oscar

Olssons m. f''l„ J. P. Johanssons och Paulis, Asplunds och

Sandströms, Olof Olssons, Norlings och Carl Carlssons,

Perssons i Falla m. fl., Nilssons i Karlstad m. fl., Schotts

m. fl., Andersons i Norrköping m. fl., Hammarlunds m. fl.,

Hages m. fl., Månssons i Furuvik och Holmströms, Thomsons,

Weijnes ovannämnda motioner (1:325, 327, 329, 330,

331, 334, 338 och 340 samt II: 472, 476, 481, 482, 484, 487, 494,

495 och 496), såvitt de avse annat än höjning av inträdesfordringarna

vid det fyraåriga seminariet, samt herr Lundqist8

i Rotebro ovannämnda motion (H: 497), sistnämnda

motion dock endast så vitt den angår övningsskolornas vid

folkskoleseminarierna utvidgning, i skrivelse till Kungl.

Maj :t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa förnyad

utredning i fråga örn organisationen av statens folkskoleseminarier

i övrigt, med beaktande av de synpunkter,

utskottet ovan anfört, samt för riksdagen framlägga det

förslag, vartill denna förnyade utredning kan giva anledning

;

C. avslå herr Lundquists i Rotebro ovannämnda motion

(II: 497), i vad den avser bidrag till avlöning av folkskoleseminariernas

övningsskollärare;

H. besluta, att herrar Thelins, Karl Andreas Anderssons,

Wijkanders och Forssells ovannämnda motioner (1:328,

I: 333 och II: 483), ävensom herrar Bergmans m. fl., Tjällgrens

m. fl., J. P. Johanssons och Paulis, Olof Olssons, Sjödahls,

Norlings och Carl Carlssons, Nilssons i Karlstad

m. fl., Hammarlunds m. fl., Månssons i Furuvik och Holmströms,

Thomsons och Weijnes ovannämnda motioner

(I: 325, 329, 331, 338, 339 och 340 samt II: 476, 484, 494, 495

och 496), i vad dessa motioner avse höjning av inträdes
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 122. 73

fordringarna vid det fyraåriga seminariet, må anses besvarade

med vad utskottet ovan anfört;

II. beträffande organisationen av statens småskoleseminarier
A.

i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och herrar J. P.

Johanssons och Paulis, Olof Olssons, Sjödahls, Norlings

och Carl Carlssons, Molanders m. fl., Månssons i Furuvik

och Holmströms, Thomsons och Weijnes ovannämnda motioner

(I: 331, 338, 339 och 340 samt II: 454, 494, 495 och 496)

samt med bifall till friherre Lagerfels m. fl. och herr Petterssons

i Bjälbo m. fl. ovannämnda motioner (I: 326 och

II: 485) men med avslag å herrar Bergmans m. fl., Henrik

Anderssons och Frändéns, Asplunds och Sandströms, Nilssons

i Karlstad m. fl., Hedlunds i Häste m. fl. och Hages

m. fl. ovannämnda motioner (1:325, 332 och 334 samt

II: 476, 486 och 487) besluta följande att, med iakttagande

av vad utskottet ovan anfört, successivt träda i tillämpning

enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t må

finna gott meddela:

Småskoleseminarierna skola vara till antalet nio, därav

fem dubbelseminarier, förlagda till de nuvarande folkskoleseminarierna

i Härnösand, Strängnäs, Skara och

Landskrona och till av Kalmar stad erbjuden fastighet i

sistberörda stad samt fyra enkelseminarier, förlagda till Haparanda

och Lycksele samt till de nuvarande landstingsseminarierna

i Falun och Linköping. Varje dubbelseminarium

skall omfatta två tvååriga linjer. Enkelseminarierna

skola omfatta, seminarierna i Haparanda och Lycksele

vardera en treårig linje samt seminarierna i Falun

och Linköping vardera en tvåårig linje;

B. avslå herr Lundquist» i Rotebro ovannämnda motion

(II: 497), i vad den avser småskoleseminarierna;

C. avslå herrar Bissmarks m. fl. och Anderssons i Falkenberg

m. fl. ovannämnda motioner (1:318 och 11:475);

III. medgiva, att den av förre rektorn J. Wockatz till

staten såsom gåva överlämnade fastigheten vid småskoleseminariet

i Hagaström må efter nämnda seminariums

nedläggande utan vederlag återgå till Wockatz,

IV. beträffande anslagen till folkskoleseminarierna under

budgetåret 1932/1933

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Statsutskottets utlåtande Nr 122.

a) öka den i det ordinarie reservationsanslaget till folkskoleseminarierna

m. m. ingående anslagsposten: Folkskoleseminarierna,

nu 1,620,000 kronor, med 20,000 kronor

till 1,640,000 kronor;

b) minska den i det ordinarie reservationsanslaget till

folkskoleseminarierna m. m. ingående anslagsposten: Stipendier

för elever vid folkskoleseminarier, nu 217,000 kronor,

med 59,000 kronor till 158,000 kronor;

e) minska det gemensamma ordinarie reservationsanslaget

till folkskoleseminarierna m. m., nu 1,837,000 kronor,

med 39,000 kronor till 1,798,000 kronor;

d) till anordnande av studentkurser och parallellavdelningar

vid vissa folkskoleseminarier m. m. för budgetåret

1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag av 55,500

kronor;

e) uppföra det ordinarie förslagsanslaget till ålderstilllägg

åt lärare vid folkskoleseminarierna med oförändrat

belopp 200,000 kronor;

Y. beträffande anslagen till småskoleseminarierna under

budgetåret 1932/1933

a) minska det ordinarie reservationsanslaget till statens

småskoleseminarier, nu 178,000 kronor, med 9,000 kronor

till 169,000 kronor;

b) för uppehållande av verksamheten vid statens småskoleseminarium

i Hagaström för budgetåret 1932/1933 anvisa

ett extra reservationsanslag av 29,000 kronor;

c) för budgetåret 1932/1933 minska det ordinarie förslagsanslaget

till understöd åt småskoleseminarier, nu

310,000 kronor, med 70,000 kronor till 240,000 kronor;

d) medgiva, att där landsting eller stad, som ej i landsting

deltager, upprättat småskoleseminarium, vilket åtnjutit

statsunderstöd, blivit nedlagt eller ordinarie lärare

vid dylikt seminarium eljest genom inskränkning av verksamheten

blivit för seminariet obehövlig, statsbidrag likväl

må efter Kungl. Maj:ts beprövande kunna utgå för

tiden 1 juli 1932—30 juni 1933 till belopp, motsvarande

grundlön och ålderstillägg ävensom tillfällig löneförbättring

och dyrtidstillägg till sådana ordinarie lärare, som

genom nedläggandet eller inskränkningen ej längre erfordras

för seminariets uppehållande, dock att Kungl.

Maj:t må äga för varje särskilt fall bestämma det antal

lärare, för vilkas avlönande statsbidrag må utgå, samt

s. 75 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 122.

75

meddela de villkor och bestämmelser, Kungl. Majit eljest

finner för gott föreskriva;

e) minska det ordinarie reservationsanslaget till stipendier

åt elever vid småskoleseminarier, nu 65,000 kronor,

med 40,625 kronor till 15,375 kronor;

f) besluta, att tillfällig löneförbättring för lärare vid

småskoleseminarier, som inrättats av landsting eller stad,

som ej i landsting deltager, skall även för budgetåret

1932/1933 utgå med % av det belopp, som må tillkomma

motsvarande lärare vid folkskoleseminariernas övningsskolor

och vid statens småskoleseminarier;

g) till tillfällig löneförbättring för lärare vid småskoleseminarier,

som inrättats av landsting eller stad, som ej i

landsting deltager, anvisa för budgetåret 1932/1933 ett

extra förslagsanslag av 40,000 kronor.

Stockholm den 31 maj 1932.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Kvarnzelius, Olof Olsson, Bergqvist, Nilsson i Gränebo,

Svensson i Kompersmåla, Oscar Olsson, Walles, Carlsson i Gävle, Thelin, Pauli, Nylander

och Björck samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Benglsson i Norup, Törnkvist

i Karlskrona, Strindlund, Olsson i Blädinge, Wigforss, Olofsson i Digernäs, Lindskog,

Jonsson i Eskilstuna, Järte, Persson i Falla och Andersson i Prästbol.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Statsutskottets utlåtande Nr 122.

Reservationer:

vid punkt 1. B. och D.

beträffande inträdesfordringarna:

l:o) av herrar Kvarnzelius, Bergqvist, Svensson i Kompersmåla, Oscar

Olsson, Thelin, Pauli, Nylander, Wigforss, Lindskog, Järte och Jonsson i

Eskilstuna, vilka ansett, dels att utskottets motivering i förevarande del

hort hava följande lydelse:

»Såväl av departementschefens anförande som av de i ämnet väckta motionerna

synes framgå, att de nuvarande bestämmelserna angående inträdesfordringarna

vid det fyraåriga folkskoleseminariet icke kunna anses

tillfredsställande. Den omdaning, som det pedagogiska arbetet för närvarande

över hela världen undergår, ställer större krav på folkskolans lärare

än tidigare. I samma riktning verka även de förändringar, som skett i

vårt allmänna skolväsende till följd av 1927 års skolreform, varigenom

folkskolan i större utsträckning än tidigare varit fallet har att tjäna såsom

underlag för den högre skolan. Utvecklingen har vidare medfört, att

det faktiska kunskapsmått, som fordras för inträde i första klassen av

fyraårigt seminarium, numera genomsnittligt torde ligga avsevärt högre

än nämnda bestämmelser angiva. Även häri ser utskottet ett tungt vägande

skäl att taga frågan örn inträdesfordringarnas revidering under

övervägande. Enligt utskottets mening föreligger ingen anledning att avskaffa

fordran på särskild inträ desprövning, något som väl näppeligen

heller torde hava varit departementschefens avsikt. Tvärtom anser utskottet

inträdesprövningen erbjuda ett lämpligt medel att tillförsäkra seminarierna

ett gott elevmaterial, varför berörda prövning under alla förhållanden

torde böra bibehållas. Men vad själva kunskapsfordringarna

beträffar, anser utskottet det väl befogat att ifrågasätta, huruvida icke

dessa böra bringas till bättre överensstämmelse med de faktiska förhållandena.

Härmed vill utskottet icke hava sagt, att utskottet delar departementschefens

uppfattning örn att realexamen bör stadgas såsom

kunskapsnorm. Utskottet anser sig härutinnan icke böra intaga någon

bestämd ståndpunkt, emedan utskottet — i motsats till departementschefen

men i överensstämmelse med skolöverstyrelsen och de i motionerna

I: 838, II: 495 och II: 496 framställda yrkandena — finner detta spörsmål

ännu icke vara moget för ett avgörande. Frågan tarvar enligt utskottets

mening en ingående, ytterligare utredning, vid vilken tillfälle

jämväl bör lämnas lärarkollegierna vid seminarierna att säga sin mening

i ämnet. En sådan utredning kommer givetvis även att beröra kursplanernas

innehåll och kan på sådant sätt jämväl rulla upp betydelsefulla

rent organisatoriska spörsmål. Då utskottet anser här föreliggande fråga

s. 77 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 122.

77

vara av stor vikt för folkskollärarutbildningen, vill utskottet förorda, att

riksdagen hos Kungl. Majit gör särskild framställning örn utredning i

ämnet. För att frågan må kunna allsidigt bedömas, synes utredningskravet

lämpligen böra helt allmänt angivas såsom avseende ändring av inträdesfordringarna

vid det fyraåriga folkskoleseminariet.

Av vad utskottet nu anfört framgår, att utskottet icke i förevarande del

kan biträda vare sig Kungl. Majlis förslag eller motionerna 1:328 samt

1:333 och 11:483 men däremot ansluter sig till de i motionerna 1:338,

II: 495 och II: 496 framställda utredningsyrkandena. Så till vida blir även

det i motionerna I: 325 och II: 476 framförda utredningskravet tillgodosett,

som givetvis intet hindrar, att vid den blivande utredningen även i sistnämnda

motioner berörda spörsmål vinner beaktande, i den händelse skäl

härtill befinnas föreligga.»

dels ock att utskottets hemställan under B. bort hava följande lydelse:

»B. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och herrar Bergmans m. fl.,

Petrus Nilssons m. fl., Thelins, Tjällgrens m. fl., Oscar Olssons m. fl., J. P.

Johanssons och Paulis, Karl Andreas Anderssons, Asplunds och Sandströms,

Olof Olssons, Sjödahls, Norlings och Carl Carlssons, Perssons i

Falla m. fl., Nilssons i Karlstad m. fl., Schotts m. fl., Andersons i Norrköping

m. fl., Wijkanders och Forssells, Hammarlunds m. fl., Hages m. fl.,

Månssons i Furuvik och Holmströms, Thomsons, Weijnes samt Lundquists

i Rotebro ovannämnda motioner (I: 325, 327, 328, 329, 330, 331, 333, 334,

338, 339 och 340 samt II: 472, 476, 481, 482, 483, 484, 487, 494, 495, 496 och

497), sistnämnda motion (II: 497) dock endast så vitt den angår övningsskolornas

vid folkskoleseminarierna utvidgning, i skrivelse till Kungl.

Majit anhålla, att Kungl. Majit måtte låta verkställa förnyad utredning

i fråga örn organisationen av statens folkskoleseminarier i övrigt, med

beaktande av de synpunkter, utskottet ovan anfört, samt för riksdagen

framlägga det förslag, vartill denna förnyade utredning kan giva anledning;»
samt

att utskottets hemställan under D. bort utgå;

2:o) av herr Björck, som ansett, dels att utskottets motivering i förevarande

del bort hava följande lydelse:

»Såväl av departementschefens anförande som av de i ämnet väckta

motionerna synes framgå, att de nuvarande bestämmelserna angående

inträdesfordringarna vid det fyraåriga folkskoleseminariet icke kunna

anses tillfredsställande. Den omdaning, som det pedagogiska arbetet för

närvarande över hela världen undergår, ställer större krav på folkskolans

lärare än tidigare. I samma riktning verka även de förändringar, som

skett i vårt allmänna skolväsende till följd av 1927 års skolreform, varigenom

folkskolan i större utsträckning än tidigare varit fallet har att

tjäna såsom underlag för den högre skolan. Utvecklingen har vidare med
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

78

Statsutskottets utlåtande Nr 122.

fört, att det faktiska kunskapsmått, som fordras för inträde i första klassen

av fyraårigt seminarium, numera genomsnittligt torde ligga icke

oväsentligt högre än nämnda bestämmelser angiva. Även häri ser utskottet

ett vägande skäl att taga frågan örn inträdesfordringarnas revidering

under övervägande. Enligt utskottets mening föreligger ingen anledning

att avskaffa fordran på särskild inträdesprövning, något som väl näppeligen

heller torde hava varit departementschefens avsikt. Tvärtom anselli

tskottet inträdesprövningen erbjuda ett lämpligt medel att tillförsäkra

seminarierna ett gott elevmaterial, varför berörda prövning under alla

förhållanden torde höra bibehållas. Men vad själva kunskapsfordringarna

beträffar, anser utskottet det väl befogat att ifrågasätta, huruvida icke

dessa böra bringas till bättre överensstämmelse med de faktiska förhållandena.

Mot departementschefens uppfattning örn att realexamen bör

stadgas såsom kunskapsnorm har emellertid gjorts gällande, att, därest

berörda förslag genomfördes, en stor del av den landsbygdsungdom, som

hittills rekryterat våra folkskoleseminarier och som utgör en värdefull

tillgång för dessa, skulle avhållas från att söka sig till seminarierna på

den grund att blotta förefintligheten av stadgandet örn realexamen skulle

för dem, som icke varit i tillfälle att avlägga denna examen, framstå såsom

ett hinder, varjämte torde med en viss grad av sannolikhet kunna antagas,

att en bestämmelse av sådan innebörd komme att föranleda en ökad tillströmning

till de teoretiska skolorna.

Såsom ett vägande skäl för den föreslagna höjningen av inträdesfordringarna

bär åberopats det förhållandet, att den del av de inträdessökande,

som kunnat förete vitsord örn avlagd realexamen eller örn normalskolekompetens,

varit stadd i tillväxt under de senare åren och numera är betydande.

Med anledning härav synes det förtjänt att uppmärksammas, att

den andra delen av de inträdessökande, den del, som ej kunnat stödja sig

på nämnda meriter, dock alltjämt utgör ett flertal.

Under dessa förhållanden anser sig utskottet härutinnan icke nu böra

intaga någon bestämd ståndpunkt. I motsats till departementschefen men

i överensstämmelse med skolöverstyrelsen och de i motionerna I: 338, II: 495

och II: 496 framställda yrkandena måste utskottet finna detta spörsmål ännu

icke vara moget för ett avgörande. Frågan tarvar enligt utskottets mening

en ingående, ytterligare utredning, vid vilken tillfälle jämväl bör lämnas

lärarkollegierna vid seminarierna att säga sin mening i ämnet. En sådan

utredning kommer givetvis även att beröra kursplanernas innehåll och

kan på sådant sätt jämväl rulla upp betydelsefulla rent organisatoriska

spörsmål. Då utskottet anser här föreliggande fråga vara av stor vikt för

folkskollärarutbildningen, vill utskottet förorda, att riksdagen hos Kungl.

Maj:t gör särskild framställning örn utredning i ämnet.

Av vad utskottet nu anfört framgår, att utskottet icke i förevarande del

kan biträda vare sig Kungl. Maj:ts förslag eller motionerna 1:328 samt

s. 79 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 122.

79

1:333 och 11:483 men däremot ansluter sig till de i motionerna 1:338,

II: 495 och II: 496 framställda utredningsyrkandena. Så till vida blir även

det i motionerna I: 325 och II: 476 framförda utredningskravet tillgodosett,

som givetvis intet hindrar, att vid den blivande utredningen även i sistnämnda

motioner berörda spörsmål vinner beaktande, i den händelse skäl

härtill befinnas föreligga.»

dels och att utskottets hemställan under B. bort hava följande lydelse:

»B. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och herrar Bergmans m. fl.,

Petrus Nilssons m. fl., Thelius, Tjällgrens m. fl., Oscar Olssons m. fl., J. P.

Johanssons och Paulis, Karl Andreas Anderssons, Asplunds och Sandströms,

Olof Olssons, Sjödahls, Norlings och Carl Carlssons, Perssons i

Falla m. fl., Nilssons i Karlstad m. fl., Schotts m. fl., Andersons i Norrköping

m. fl., Wijkanders och Forssells, Hammarlunds m. fl., Hages m. fl.,

Månssons i Furuvik och Holmströms, Thomsons, Weijnes samt Lundquist»

i Rotebro ovannämnda motioner (I: 325, 327, 328, 329, 330, 331, 333, 334,

338, 339 och 340 samt II: 472, 476, 481, 482, 483, 484, 487, 494, 495, 496 och

497), sistnämnda motion (11:497) dock endast så vitt den angår övningsskolornas

vid folkskoleseminarierna utvidgning, i skrivelse till Kungl.

Majit anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa förnyad allsidig

utredning i fråga örn organisationen av statens folkskoleseminarier i övrigt,

med beaktande av de synpunkter, utskottet ovan anfört, samt för riksdagen

framlägga det förslag, vartill denna förnyade utredning kan giva

anledning;»

samt att utskottets hemställan under D. hort utgå;

beträffande studentkurserna:

av herr Törnkvist i Karlskrona;

vid punkt II. A.

av herrar Kvarnzelius, Bergqvist, Svensson i Kompersmåla, Oschr Olsson,

Bengtsson i Norup, Olsson i Blädinge, Walles, Carlsson i Gävle,

Thelin och Pauli, vilka ansett, dels att utskottets motivering i förevarande

del bort hava följande lydelse:

»Utskottet övergår härefter-----örn avgångsklassernas antal.

Utskottet finner för sin del övervägande skäl tala för att, såsom departementschefen

förordar, seminarieutbildningens omfattning nu bestämmes

med särskild hänsyn till de närmaste årens behov. Härvid är att bemärka

ej endast vad skolöverstyrelsen anfört i fråga örn minskningen i antalet

lärartjänster utan även vad riksdagen i år beslutat i fråga örn åtgärder

för folkskoleväsendets rationalisering. Ävenledes bör uppmärksammas, att

ett avsevärt överskott av småskollärarinnor för närvarande föreligger.

Berörda förhållanden göra, att utskottet känner sig benäget att förorda,

att antalet avgångsklasser vid småskoleseminarierna för närvarande be
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Statsutskottets utlåtande Nr 122.

stämmes till en relativt låg siffra. Dock anser utskottet, att det av Kungl.

Majit föreslagna antalet är något för knappt tillmätt; det torde i alla

liändelser böra höjas med en enhet eller till 12 med tanke på den i det

föregående omnämnda kursen för småskollärarinnors utbildning till folkskollärarinnor,

vilken utskottet förväntar snarligen skola komma i gång

och varigenom en avgångsavdelning småskollärarinnor kan åtminstone

delvis beräknas bortfalla. Utskottet vill tills vidare stanna vid 12 avgångsklasser

men anser icke osannolikt, att det inom ej alltför avlägsen framtid,

sedan ovannämnda överskott blivit förbrukat, kan bliva behövligt att för

undvikande av lärarbrist upprätta ytterligare en å två avgångsklasser.

Vad härefter------------att så sker.

Utöver nu framställda erinringar mot Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag

har utskottet ytterligare en invändning, nämligen beträffande Ivalmarförläggningen.

Enligt Kungl. Majlis förslag skulle härvarande folkskoleseminarium

indragas och ersättas av ett enkelt småskoleseminarium.

Utskottet vill av förut anförda skäl icke för närvarande förorda någon förändring

i fråga örn folkskoleseminarieorganisationen, utom vad angår

seminarierna i Härnösand, Skara och Landskrona, och kan således icke för

närvarande ansluta sig till förslaget örn nedläggandet av folkskoleseminariet

i Kalmar. Då emellertid förutom dubbelseminarierna i Landskrona och

Skara ett enkelt småskoleseminarium bör finnas i Götaland, bär utskottet

ansett att med hänsyn till kommunikations- och bebyggelseförhållanden

Linköping bör i första rummet ifrågakomma såsom förläggningsplats för

detta småskoleseminarium. Även där har vederbörande landsting utan

anspråk på vederlag och med full äganderätt ställt landstingsseminariets

lokaler med utrustning till statens förfogande. Skolöverstyrelsen har förordat

seminariets övertagande av staten, och utskottet ansluter sig till

detta förslag, varvid utskottet emellertid förutsätter att uppförande av

särskild gymnastikbyggnad, som ifrågasatts av byggnadsstyrelsen, icke

behöver ske. Seminariet torde enligt utskottets mening, på sätt även i

motionen I: 326 framhålles, utan olägenhet kunna för ändamålet använda

det gamla folkskoleseminariehusets gymnastiklokal.

Skulle framdeles visa sig behövligt att upprätta ytterligare en å två

avgångsklasser — något som utskottet tidigare antytt möjligheten av —

torde denna eller dessa klasser i första rummet böra förläggas till landets

sydligare delar, t. ex. i Kalmar eller annorstädes.

Härmed har utskottet framlagt sin organisationsplan för småskoleseminarierna.

Den innefattar inrättande av åtta seminarier, därav fyra dubbelseminarier,

förlagda till de nuvarande folkskoleseminarierna i Härnösand,

Strängnäs, Skara och Landskrona, samt fyra enkelseminarier, förlagda

till de nuvarande statsseminarierna i Haparanda och Lycksele och

de nuvarande landstingsseminarierna i Falun och Linköping.

Denna plan innebär alltså, att utskottet, så vitt angår småskolesemina
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 122.

81

nema, i vissa delar förordat bifall till Kungl. Maj:ts förslag oell motionerna

I: 331,1: 338,1: 340, II: 454, II: 494 och II: 495, ävensom helt bifall till

motionerna 1:326 och 11:485. Däremot har utskottet avstyrkt motionerna

I: 325, I: 332, I: 334, I: 339, II: 376, II: 486 och II: 487.

Innan utskottet lämnar------organisatoriska förändringarna.

I överensstämmelse med skolöverstyrelsens i skrivelse den 20 november

1931 framställda förslag anser utskottet indragningen av folkskoleseminarierna

i Härnösand, Skara och Landskrona böra taga sin början redan

innevarande år genom att några elever icke intagas i första klass. Upprättandet

av de föreslagna dubbla småskoleseminarierna i nyssnämnda tre

städer torde böra taga sin början först från och med hösten 1933, då likväl

endast en klassavdelning av småskoleseminariet kan intagas på varje plats.

Först med hästterminen 1934 kunna dessa seminarier träda i verksamhet

sorn dubbelseminarier. Indragningen av de nuvarande statliga småskoleseminarierna

i Murjek och Hagaström synes böra successivt påbörjas från

och med läsåret 1932/1933 genom att inga elever därstädes intagas i första

klassen hösten 1932.

Dubbelseminariet i Strängnäs---------Kungl. Majit härutinnan

föreslagit.»

dels ock att utskottets hemställan under punkt II. A. bort hava följande

lydelse:

»II. beträffande organisationen av statens småskolesemiiiarier

A. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och herrar J. P. Johanssons

och Paulis, Olof Olssons, Sjödahls, Norlings och Carl Carlssons, Molanders

m. fl., Månssons i Furuvik och Holmströms, Thomsons och Wejnes

ovannämnda motioner (I: 331, 338, 339 och 340 samt II: 454, 494, 495 och

496) samt med bifall till friherre Lagerfels m. fl. och herr Petterssons i

Bjälbo m. fl. ovannämnda motioner (I: 326 och II: 485) men med avslag å

herrar Bergmans m. fl., Henrik Anderssons och Frändéns, Asplunds och

Sandströms, Nilssons i Karlstad m. fl., Hedlunds i Häste m. fl. och Hages

in. fl. ovannämnda motioner (I: 325, 332 och 334 samt II: 476, 486 och 487)

besluta följande att, med iakttagande av vad utskottet ovan anfört, successivt

träda i tillämpning enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Majit må

finna gott meddela:

Småskoleseminarierna skola vara till antalet åtta, därav fyra dubbelseminarier,

förlagda till de nuvarande folkskoleseminarierna i Härnösand,

Strängnäs, Skara och Landskrona, samt fyra enkelseminarier, förlagda till

Haparanda och Lycksele samt till de nuvarande landstingsseminarierna i

Falun och Linköping. Varje dubbelseminarium skall omfatta två tvååriga

linjer. Enkelseminarierna skola omfatta, seminarierna i Haparanda och

lycksele vardera en treårig linje samt seminarierna i Falun och Linköping

vardera en tvåårig linje;»

Bihang till riksdagens protokoll 1932. <i sami. <>9 haft. (Nr 122.)

fi

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1932:353 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation av folkoch småskoleseminarierna jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten