Sök i Ratio Lex

Memorial i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga om Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation av folkoch småskoleseminarierna jämte i ämnet väckta motioner.

1932-06-07 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1932:145, Memorial i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga om Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation av folkoch småskoleseminarierna jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets memorial Nr 145.

1

Nr 145.

Ankom till riksdagens kansli den 7 juni 1932 kl. 2 e. m.

Memorial i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga om

Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation av

folk- och småskoleseminarierna jämte i ämnet väckta

motioner. (2:a avd.)

I en till riksdagen avlåten, den 26 februari 1932 dagtecknad proposition,

nr 143, vilken hänvisats till statsutskottet för förberedande behandling, hade

Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för nämnda dag, för riksdagen framlagt

förslag angående omorganisation av folk- och småskoleseminarierna.

I berörda statsrådsprotokoll hade departementschefen beträffande inträdesfordringarna

till det fyraåriga folkskoleseminariet anfört följande:

Då det alltså för närvarande gäller att få till stånd en omorganisation

av de nuvarande seminarierna, måste givetvis även spörsmålet om

de fyraåriga folkskoleseminariernas bitr ädesfor äring ar komma i betraktande.

Fråga är, huruvida ett samband mellan seminariet och det allmänna

skolväsendet skulle i förevarande avseende lämpligen kunna åstadkommas.

Redan år 1911 upptog folkundervisningskommittén den frågan

till behandling, huruvida avlagd realskolexamen skulle kunna uppställas såsom

inträdesvillkor vid folkskoleseminarierna. För det dåvarande fann kommittén

ett sådant krav icke lämpligt, men kommittén uttalade den meningen,

att man i framtiden kunde komma att i väsentlig utsträckning grunda seminariet

på realskolan och detta i den mån den kommunala mellanskolan

kunde vinna utveckling och därmed tillfällen i ökat mått beredas ungdom

ur de bredare folklagren att erhålla den skolbildning, som vitsordas i realrkolexamen.

En sådan utveckling har nu ägt rum, och skolöverstyrelsen

har i tabellform påvisat, vilket stort inflytande denna utveckling redan haft

på seminariernas elevrekrytering, samt till följd därav ifrågasatt, örn icke

tiden nu kunde vara inne, flå frågan örn förhållandet mellan folkskoleseminarium

och realskola borde upptagas till förnyad omprövning. Den tiden

är enligt min mening inne, och rätta tillfället för frågans avgörande synes

mig vara just nu i sammanhang med den större frågan örn seminariernas

omorganisation.

För närvarande gå fordringarna för inträde i det fyraåriga seminariet icke

utöver de kunskaper, som kunna förvärvas i en folkskola litt. A, utom i

Billan!/ till riksdagens protokoll 1933. 0 sami. 81 haft. (Nr 145.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets memorial Nr 145.

historia och geografi, i vilka ämnen fordras kunskaper i huvudsak till den

omfattning, som meddelas i realskolans fem lägre klasser. Med hänsyn dels

till de vidgade möjligheter, som numera finnas för realexamens avläggande,

dels till den omständigheten, på vilken skolöverstyrelsen fäst uppmärksamheten,

att ett stort antal av de intagna eleverna numera komma till seminariet

med avlagd realexamen eller i fråga örn vissa av de kvinnliga eleverna

med förvärvad normalskolekompetens — under åren 1926—1930 i

medeltal 35,6 procent — anser jag, att inträdesfordringarna kunna och böra

höjas till det mått av kunskaper, som realexamen är avsedd att garantera,

dock med visst undantag, som jag genast skall nämna. Utan tvivel har

överstyrelsen rätt däri, att en sådan anordning icke bör vidtagas, varigenom

utpräglat studiebegåvade ynglingar och flickor med särskilt god utrustning

för lärarkallet, vilka hava sina hem i mera avlägset liggande

bygder, praktiskt taget, utestängas från inträde vid folkskoleseminarium.

Inträdesfordringarna böra därför enligt min mening fastställas till avlagd

realexamen eller för inträdessökande, som icke avlagt realexamen, till kunskaper,

vilka motsvara dem, som intygas genom realexamen, dock att

fordringarna må begränsas till vitsord i allenast ett levande språk. Genom

det sistnämnda alternativet möjliggöres för ungdom från nyssnämnda avlägsna

bygder att i hemmet, eventuellt genom någon närboende lärares hjälp, tillägna

sig de kunskaper, som fordras för inträde vid seminariet. Höjas inträdesfordringarna

på sätt jag nu föreslagit, skulle därigenom vinnas, dels

att arbetet vid det fyraåriga seminariet kunde bliva mindre forcerat, dels ock

att en förstärkt lärarutbildning kunde komma till stånd. Det sistnämnda

synes mig vara av behovet påkallat, särskilt med hänsyn till den starka

och snabba pedagogiska utveckling, som i vår tid försiggår i andra delar

av världen. Skolöverstyrelsen har visserligen ansett, att en särskild utredning

av nu förevarande spörsmål borde åvägabringas, men en sådan synes

mig icke erforderlig. De kommunala mellanskolorna och realskolorna hava

nu vunnit en så vidsträckt utbredning över hela vårt land, och de äro av

allmänheten så väl kända, att det numera ur dessa synpunkter icke behöver

möta något hinder att fastslå inträdesfordringarna vid de fyraåriga seminarierna

till det kunskapsmått jag ovan angivit. Och vad angår seminarierna

har överstyrelsen själv konstaterat, att nämnda inträdesfordringar skulle för

dem medföra vissa angivna fördelar. Vad som däremot, under förutsättning

att mitt förslag vinner godkännande, sedermera kräver utredning är

frågan örn en ny undervisningsplan samt örn behövliga ändringar i gällande

seminariestadga. Men det bör tydligen ankomma på skolöverstyrelsen att

efter ett eventuellt riksdagens beslut i ämnet verkställa denna utredning och

till Kungl. Maj:t inkomma med förslag i sådana avseenden. Skulle därvid

visa sig, att de nya seminarierna med avseende på det kunskapsmått de

komma att meddela mera än nu närmade sig hän mot likvärdighet med

någon av de nuvarande gymnasielinjerna, skulle också frågan örn folkskollärares

tillträde till universitet eller högskola för fortsatt vetenskaplig utbildning

lättare kunna vinna sin lösning. Denna fråga framlade centralstyrelsen

för Sveriges allmänna folkskollärarförening för Kungl. Maj:t redan 1911.

Den har sedermera varit föremål för vederbörande myndigheters yttranden,

och skolkommissionen avgav i sitt betänkande VI den 27 april 1923 utredning

och förslag i ämnet. För min del anser jag, att sagda fråga bör

komma till ett avgörande, så fort möjlighet därtill förefinnes.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets memorial Nr 145.

3

I fråga om inträdesfordringarna till det fyraåriga folkskoleseminariet hade

inom riksdagen väckts åtskilliga motioner.

I sitt utlåtande nr 122 i anledning av Kungl. Marits ovanberörda proposition

jämte de i ämnet väckta motionerna hade utskottet i fråga örn inträdesfordringarna

till det fyraåriga folkskoleseminariet anfört bland annat

följande:

»I fråga örn inträdesfordringarna gäller för närvarande, såsom i propositionen

erinrats, att desamma ungefärligen motsvara de kunskaper, som

förvärvas i en folkskola av A-formen, dock att i historia och geografi fordras

kunskaper i huvudsak till den omfattning, som meddelas i realskolans

tre, respektive fyra lägsta klasser. Departementschefen har, med hänsyn

dels till de vidgade möjligheterna för realexamens avläggande dels ock till

att ett stort antal av de intagna eleverna numera kommer till seminariet

med avlagd realexamen eller, i fråga örn vissa av de kvinnliga eleverna, med

förvärvad normalskolekompetens, ansett, att inträdesfordringarna höra

höjas till det mått av kunskaper, som realexamen är avsedd att garantera.

Enligt departementschefens mening borde inträdesfordringarna fastställas

till avlagd realexamen eller, för inträdessökande, som icke avlagt realexamen,

till kunskaper, vilka motsvarade dem, som intygades genom

nämnda examen, dock att i fråga örn främmande levande språk fordringarna

finge begränsas till vitsord i allenast ett sådant språk. Genom det

sistnämnda alternativet skulle för ungdom från mera avlägset liggande

bygder, där tillfälle till avläggande av realexamen saknades, möjliggöras

att i hemmet tillägna sig de kunskaper, som fordrades för inträde vid

seminariet.

Berörda förslag angående inträdesfordringarna har föranlett vissa

motionsvis framställda yrkanden.

Sålunda hemställes i motionen I: 328, att riksdagen måtte göra det uttalandet,

att inträdesfordringarna till fyraårigt folkskoleseminariums första

klass höra höjas till det mått av kunskaper, som realexamen eller — beträffande

kvinnliga elever — jämväl avgångsbetyg från vare sig högre

flickskolas högsta klass (normalskolekompetens) eller kommunal flickskolas

högsta klass å den teoretiska linjen äro avsedda att garantera.

I motionerna I: 333 och II: 483 påyrkas, att riksdagen måtte i fråga örn

inträdesvillkoren till fyraårigt folkskoleseminarium besluta dels att samtliga

inträdessökande skola avlägga inträdesprov i vissa föreskrivna

ämnen dels ock att rätt till avläggande av nämnda prov må tillerkännas

1 :o) den, som avlagt realexamen, 2:o) den, som erhållit avgångsbetyg från

en högre flickskolas eller en kommunal flickskolas teoretiska eller praktiska

linje, 3:o) under vissa villkor den, som avlagt godkänd avgångsexamen

från av Kungl. Majit för ändamålet godkänd högre folkskola, samt

4:o) den, som efter tidigare företagen prövning vid seminariet i enlighet

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets memorial Nr 145.

med fordringarna i realexamen erhållit minst betyget godkänd i de av

realskolans kunskapsämnen, vilka icke ingå i det nyss nämnda, för alla

inträdessökande gemensamma inträdesprovet, dock att prov endast behöver

avläggas i ettdera av språken tyska och engelska.

Under det att nämnda motioner kunna sägas komplettera Kungl. Martts

förslag, påkallas i motionerna I: 338, II: 495 och II: 496 närmare utredning

angående inträdesfordringarna till den fyraåriga seminariekursen. I

motionen 1:338 föreslås skrivelse till Kungl. Majit med anhållan, att

Kungl. Majit måtte låta verkställa en skyndsam utredning i ämnet. I

motionen II: 495 hemställes, att riksdagen måtte hos Kungl. Majit anhålla,

att Kungl. Majit ville föranstalta örn utredning av frågan örn inträdesvillkoren

vid folkskoleseminarierna och därav följande spörsmål om

nämnda seminariers organisation samt, i den mån så kunde anses påkallat,

förelägga riksdagen resultatet av denna utredning. Slutligen yrkas i

motionen II: 496, att riksdagen måtte besluta att icke biträda propositionen

i fråga örn de föreslagna höjda inträdesfordringarna till den fyraåriga

seminariekursen samt hemställa hos Kungl. Majit örn ytterligare utredning

beträffande inträdesfordringar. Det bör nämnas, att i motionen II: 496

i detta sammanhang framställes krav på närmare utredning även i fråga

örn kursplanerna.

Såsom föranledda av Kungl. Maj:ts förslag angående inträdesfordringarna

kunna även upptagas de i motionerna I: 325 och II: 476 gjorda yrkandena,

att riksdagen måtte besluta, att utredning skall verkställas örn hur

landsbygdens ungdom, som fått sin skolbildning uteslutande eller huvudsakligen

i folk- och fortsättningsskolor, i begränsad omfattning må kunna

utbildas till folkskollärare.

Enligt utskottets uppfattning kan en sådan ändring av inträdesvillkoren

vid det fyraåriga folkskoleseminariet, varigenom realexamen uppställes

såsom normgivande för det erforderliga kunskapsmåttet, icke betraktas

såsom eftersträvansvärd. Departementschefen har visserligen icke tänkt

sig, att avlagd sådan examen skulle göras till en oeftergivlig- fordran, utan

föreslagit, att en annan väg alternativt skulle hållas öppen sålunda, att

ett genom självstudier förvärvat kunskapsmått, motsvarande realexamens,

jämväl skulle kunna berättiga till inträde, vilket alternativ upptagits med

tanke på ungdomen från mera avlägset liggande bygder, där möjligheter

till skolgång i realskola saknas. Detta oaktat håller utskottet före, att,

därest berörda förslag genomfördes, en stor del av den landshygdsungdom,

som hittills rekryterat våra folkskoleseminarier och som utgör en värdefull

tillgång för dessa, skulle avhållas från att söka sig till seminarierna

på den grund att blotta förefintligheten av stadgandet örn realexamen

skulle för dem, som icke varit i tillfälle att avlägga denna examen, framstå

såsom ett hinder. Säkerligen skulle också avsaknaden av realexamensvitsord

för vederbörande försvåra tillträdet till seminariet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets memorial Nr 145.

5

Därest å andra sidan — såsom med en viss grad av sannolikhet kan antagas

— en bestämmelse av det innehåll, Kungl. Majit föreslagit, komme

att föranleda en ökad tillströmning till de teoretiska skolorna, måste en

sådan verkan enligt utskottets mening betecknas såsom icke önskvärd.

Såsom ett vägande skäl för den föreslagna höjningen av inträdesfordringarna

har åberopats det förhållandet, att den del av de inträdessökande,

som kunnat förete vitsord örn avlagd realexamen eller örn normalskolekompetens,

alltjämt varit stadd i tillväxt under de senare åren och numera

är betydande. Med anledning härav synes det vara skäl att påminna

örn att den andra delen av de inträdessökande, den del, som ej kunnat

stödja sig på nämnda meriter, dock alltjämt utgör det övervägande flertalet.

Utskottet kan icke finna, att, med hänsyn till statsintresset, tillräckliga

skäl föreligga att företaga en så väsentlig höjning av inträdesfordringarna,

som den av Kungl. Majit ifrågasatta. I det stora hela förefaller det utskottet,

som örn våra folkskoleseminarier i den gestaltning, de erhöllo genom

1914 års seminariereform, visat sig väl skickade att fylla sin uppgift.

Våra folkskollärares utbildning torde i allmänhet motsvara de krav, deras

blivande verksamhet ställer på dem i fråga örn insikter och färdigheter

och även sätta dem i stånd att följa utvecklingen på det pedagogiska området

och därav tillägna sig det, som för deras arbetsförhållanden kan

vara användbart. Utskottet känner sig därför icke övertygat örn att den

tilltänkta förhöjningen av inträdesfordringarna kan motiveras med ett

verkligen förefintligt behov av en förstärkt lärarutbildning; i varje fall

synes det icke vara på denna väg, som ett sådant mål lämpligen bör eftersträvas.

Den påtalade forceringen i seminariearbetet har även ansetts kunna

minskas genom inträdesfordringarnas höjning på av Kungl. Majit föreslaget

sätt. Utskottet tvivlar icke på att det härutinnan kan vara behövligt

nied en lättnad för seminariernas elever, men håller före, att en sådan

lättnad hör sökas genom gallring och koncentration av lärostoffet, vilket

torde vara möjligt utan någon genomgripande höjning av kunskapsnivån

hos de i första klassen inträdande eleverna.

Av nu anförda skäl måste utskottet ställa sig avvisande mot Kungl.

Majlis ifrågavarande förslag och de motioner, I: 840 och lii 494 samt Ii 328,

Ii 333 och lii 483, som åsyfta dels bifall till, dels ock en komplettering av

nämnda förslag.

Vad beträffar de motionsvis framkomna yrkandena på förnyad utredning

i fråga örn inträdesfordringarna, torde av det förut anförda vara

klart, att utskottet icke kan biträda dessa yrkanden, för så vitt de åsyfta

utredning angående en väsentlig höjning av inträdesfordringarna av det

felag, Kungl. Majit föreslagit. Däremot vill det -synas utskottet, som örn det

kunde vara nyttigt, att en undersökning verkställdes, huruvida icke de gäl
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets memorial Nr 145.

lande inträdesfordringarna i ett eller annat avseende kunna vara i behov av

en omarbetning. Att härvid i ett eller flera ämnen en höjning kan finnas

motiverad, får givetvis icke betraktas såsom uteslutet. Med hänsyn

till önskvärdheten av att en dylik undersökning eller utredning kommer

till stånd vill utskottet förorda, att riksdagen hos Kungl. Majit gör särskild

framställning härom. Utskottet anser sig böra tillägga, att utskottet

förutsätter, att fordran på särskild inträdesprövning under alla förhållanden

bibehålies. Enligt utskottets mening erbjuder nämligen inträdesprövningen

ett lämpligt medel att tillförsäkra seminarierna ett gott elevmaterial.

»

Frågan örn inträdesfordringarna hade vidare av utskottet behandlats i

dess hemställan i punkterna I. B och I), i vilka punkter hemställts, att

riksdagen beträffande organisationen av statens folkskoleseminarier måtte

B. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och herrar Bergmans m. fl.,

Petrus Nilssons m. fl., Tjällgrens m. fl., Oscar Olssons m. fl., J. P. Johanssons

och Paulis, Asplunds och Sandströms, Olof Olssons, Norlings och Carl

Carlssons, Perssons i Falla m. fl., Nilssons i Karlstad m. fl., Schotts m. fl.,

Andersons i Norrköping m. fl., Hammarlunds m. fl., Hages m. fl., Månssons

i Furuvik och Holmströms, Thomsons, Weijnes motioner (1:325, 327,

329, 330, 331, 334, 338 och 340 samt II: 472, 476, 481, 482, 484, 487, 494, 495 och

496), såvitt de avse annat än höjning av inträdesfordringarna vid det fyraåriga

seminariet, samt herr Lundquists i Rotebro motion (II: 497), sistnämnda

motion dock endast så vitt den angår övningsskolornas vid folkskoleseminarierna

utvidgning, i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att

Kungl. Majit måtte låta verkställa förnyad utredning i fråga örn organisationen

av statens folkskoleseminarier i övrigt, med beaktande av de synpunkter,

utskottet ovan anfört, samt för riksdagen framlägga det förslag,

vartill denna förnyade utredning kan giva anledning;

D. besluta, att herrar Thelius, Karl Andreas Anderssons, Wijkanders och

Forssells motioner (I: 328, I: 333 och II: 483), ävensom herrar Bergmans

m. fl., Tjällgrens m. fl., J. P. Johanssons och Paulis, Olof Olssons, Sjödahls,

Norlings och Carl Carlssons, Nilssons i Karlstad m. fl., Hammarlunds

m. fl., Månssons i Furuvik och Holmströms, Thomsons och Weijnes

motioner (I: 325, 329, 331, 338, 339 och 340 samt II: 476, 484, 494, 495 och 496),

i vad dessa motioner avse höjning av inträdesfordringarna vid det fyraåriga

seminariet, må anses besvarade med vad utskottet förut i sitt utlåtande

anfört.

I en vid utlåtandet fogad, av herr Kvarnzelius m. fl. avgiven reservation

hade, så vitt nu är ifråga, hemställts,

dels att utskottets motivering måtte erhålla följande lydelse:

»Såväl av departementschefens anförande som av de i ämnet väckta motionerna

synes framgå, att de nuvarande bestämmelserna angående inträ
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets memorial Nr 145.

7

desfordringarna vid det fyraåriga folkskoleseminariet icke kunna anses

tillfredsställande. Den omdaning, som det pedagogiska arbetet för närvarande

över hela världen undergår, ställer större krav på folkskolans lärare

än tidigare. I samma riktning verka även de förändringar, som skett i

vårt allmänna skolväsende till följd av 1927 års skolreform, varigenom

folkskolan i större utsträckning än tidigare varit fallet har att tjäna såsom

underlag för den högre skolan. Utvecklingen har vidare medfört, att

det faktiska kunskapsmått, som fordras för inträde i första klassen av

fyraårigt seminarium, numera genomsnittligt torde ligga avsevärt högre

än nämnda bestämmelser angiva. Även häri ser utskottet ett tungt vägande

skäl att taga frågan örn inträdesfordringarnas revidering under

övervägande. Enligt utskottets mening föreligger ingen anledning att avskaffa

fordran på särskild inträdesprövning, något som väl näppeligen

heller torde hava varit departementschefens avsikt. Tvärtom anser utskottet

inträdesprövningen erbjuda ett lämpligt medel att tillförsäkra seminarierna

ett gott elevmaterial, varför berörda prövning under alla förhållanden

torde böra bibehållas. Men vad själva kunskapsfordringarna

beträffar, anser utskottet det väl befogat att ifrågasätta, huruvida icke

dessa böra bringas till bättre överensstämmelse med de faktiska förhållandena.

Härmed vill utskottet icke hava sagt, att utskottet delar departementschefens

uppfattning örn att realexamen bör stadgas såsom

kunskapsnorm. Utskottet anser sig härutinnan icke böra intaga någon

bestämd ståndpunkt, emedan utskottet — i motsats till departementschefen

men i överensstämmelse med skolöverstyrelsen och de i motionerna

1:338, 11:495 och 11:496 framställda yrkandena — finner detta spörsmål

ännu icke vara moget för ett avgörande. Frågan tarvar enligt utskottets

mening en ingående, ytterligare utredning, vid vilken tillfälle

jämväl bör lämnas lärarkollegierna vid seminarierna att säga sin mening

i ämnet. En sådan utredning kommer givetvis även att beröra kursplanernas

innehåll och kan på sådant sätt jämväl rulla upp betydelsefulla

rent organisatoriska spörsmål. Då utskottet anser här föreliggande fråga

vara av stor vikt för folkskollärarutbildningen, vill utskottet förorda, att

riksdagen hos Kungl. Maj:t gör särskild framställning örn utredning i

ämnet. För att frågan må kunna allsidigt bedömas, synes utredningskravet

lämpligen böra helt allmänt angivas såsom avseende ändring av inträdesfordringarna

vid det fyraåriga folkskoleseminariet.

Av vad utskottet nu anfört framgår, att utskottet icke i förevarande del

kan biträda vare sig Kungl. Maj:ts förslag eller motionerna 1:328 samt

1:333 och 11:483 men däremot ansluter sig till de i motionerna 1:338,

II: 495 och II: 496 framställda utredningsyrkandena. Så till vicia blir även

det i motionerna I: 325 och II: 476 framförda utredningskravet tillgodosett,

som givetvis intet hindrar, att vid den blivande utredningen även i sistnämnda

motioner berörda spörsmål vinner beaktande, i den händelse skäl

härtill befinnas föreligga.»

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets memorial Nr 143.

dels ock att utskottets hemställan under B. måtte erhålla följande lydelse:

»B. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och herrar Bergmans m. fl.,

Petrus Nilssons m. fl., Thelins, Tjällgrens m. fl., Oscar Olssons m. fl., J. P.

Johanssons och Paulis, Karl Andreas Anderssons, Asplunds och Sandströms,

Olof Olssons, Sjödahls, Norlings och Carl Carlssons, Perssons i

Falla m. fl., Nilssons i Karlstad m. fl., Schotts m. fl., Andersons i Norrköping

m. fl., Wijkanders och Forssells, Hammarlunds m. fl., Hages m. fl.,

Månssons i Furuvik och Holmströms, Thomsons, Weijnes samt Lundquists

i Rotebro ovannämnda motioner (I: 325, 327, 328, 329, 330, 331, 333, 334,

338, 339 och 340 samt II: 472, 476, 481, 482, 483, 484, 487, 494, 495, 496 och

497), sistnämnda motion (II: 497) dock endast så vitt den angår övningsskolornas

vid folkskoleseminarierna utvidgning, i skrivelse till Kungl.

Majit anhålla, att Kungl. Majit måtte låta verkställa förnyad utredning

i fråga örn organisationen av statens folkskoleseminarier i övrigt, med

beaktande av de synpunkter, utskottet ovan anfört, samt för riksdagen

framlägga det förslag, vartill denna förnyade utredning kan giva anledning;»
samt

att utskottets hemställan under D. måtte utgå.

Enligt utskottet tillhandakomna protokollsutdrag har första kammaren

beträffande den del av ärendet, varom nu är fråga, antagit det förslag,

som innefattas i den vid utlåtandet fogade, av herr Kvarnzelius m. fl.

avgivna reservationen, under det att andra kammaren härutinnan bifallit

utskottets hemställan.

Då de skiljaktiga beslut, vari kamrarna sålunda stannat, synas vara av

den beskaffenhet, att någon sammanjämkning dem emellan icke är möjlig,

och då gemensam omröstning i ärendet ej kan äga rum, har frågan angående

inträdesfordringarna till det fyraåriga folkskoleseminariet för

denna riksdag förfallit, vilket utskottet härigenom skolat för riksdagen

anmäla.

Stockholm den 7 juni 1932.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från förstakammaren: herrar Kvarnzelius, Lindblad, Olof Olsson, Bergqvist, Svensson

i Kompersmåla, Johansson i Fredrikslund, Asplund, Carlsson i Gävle, Pauli, Nylander,

Björck och Alexander Nilsson samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Jansson i Falun, Bengtsson i

Norup, Olsson i Blädinge, Holmgren, Olofsson i Digernäs, Persson i Fritorp, Andersson

i Höör, Lindskog, Jonsson i Eskilstuna och Svensson i Grönvik.

Stockholm 1932, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.

321819

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1932:353 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation av folkoch småskoleseminarierna jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten