Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition angående beredande av större möjlighet för skoldistrikt att vid minskning av antalet barn indraga skolor eller skolavdelningar m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

1932-04-08 · 40 sidor, varav 39 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 39 av 40 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1932:48, Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition angående beredande av större möjlighet för skoldistrikt att vid minskning av antalet barn indraga skolor eller skolavdelningar m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 48.

1

Nr 48.

Ankom till riksdagens kansli den 8 april 1932 kl. */s3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition angående beredande

av större möjlighet för skoldistrikt att vid minskning

av antalet barn indraga skolor eller skolavdelningar

m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

(2:a avd.)

I den till riksdagen den 4 januari 1932 avlåtna propositionen angående

statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1932/1933 har Kungl.

Maj:t under åttonde huvudtiteln föreslagit riksdagen

dels, under punkt 182 av det vid statsverkspropositionen fogade utdraget

av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för nämnda dag, att, i avbidan

på den proposition angående beredande av större möjlighet för skoldistrikt

att vid minskning av antalet barn indraga skolor eller skolavdelningar

m. m., som kunde varda riksdagen förelagd, beräkna det ordinarie

förslagsanslaget till avlöning åt lärare vid folkskolor, nu 51,000,000 kronor,

till ett med 700,000 kronor till 51,700,000 kronor förhöjt belopp;

dels, under punkt 189 av nämnda statsrådsprotokoll, att, i avbidan på

nyssberörda proposition,

beräkna det ordinarie anslaget till inackorderingsbidrag för vissa skolpliktiga

barn inom Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens

län, dock ej rikets nordligaste gränsorter, till oförändrat belopp, 548,000

kronor, samt

till inackorderingsbidrag för vissa skolpliktiga barn i andra delar av riket

än nyss angivits, för budgetåret 1932/1933 beräkna ett extra anslag av

15,000 kronor;

dels ock, under punkt 190 av samma statsrådsprotokoll, att, i avbidan på

ovan omförmälda proposition, till bidrag för anordnande av skolskjutsar

för skolpliktiga barn för budgetåret 1932/1933 beräkna ett extra reservationsanslag

av 150,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Maj:t i en till riksdagen avlåten, den 5 februari

1932 dagtecknad proposition, nr 77, vilken hänvisats till statsutskottet för

förberedande behandling, under åberopande av bilagt utdrag av statsråds
Bihang

till riksdagens protokoll Hilli''. H sami. 28 käft. (Nr 48.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Statsutskottets utlåtande Nr 48.

protokollet över ecklesiastikärenden för sistnämnda dag, föreslagit riksdagen

att

dels förklara sig icke hava något att erinra mot att för beredande av

större möjlighet för skoldistrikt att vid minskning av barnantalet indraga

skolor eller skolavdelningar ändringar vidtagas i folkskolestadgan och stadgan

angående folkundervisningen i Stockholm i huvudsaklig överensstämmelse

med vad departementschefen i statsrådsprotokollet tillstyrkt,

dels godkänna följande ändringar i grunderna för utgående av statsbidrag

till lärare vid folkskolor och småskolor:

1. Därest skolöverstyrelsen i vederbörlig ordning medgivit befrielse från

skyldigheten att anställa vikarie för tjänstledig lärare, skall det till avlönande

av den tjänstledige läraren eljest utgående statsbidraget minskas med ett

belopp, motsvarande vad läraren under tjänstledigheten avstått av sin

avlöning.

2. Såsom villkor för erhållande av statsbidrag skall, utom annat, varom

här nu ej är fråga, gälla:

a) att undervisningen vid skolan fortgår minst åtta månader om året,

därest icke Kungl. Maj:t genom särskilt beslut medgivit inskränkning i den

sålunda stadgade undervisningstiden eller skolöverstyrelsen i vederbörlig

ordning befriat skoldistriktet från skyldigheten att uppehålla undervisningen

genom vikarie;

b) örn bidrag sökes till nyinrättad ordinarie eller extra ordinarie lärartjänst

eller till lärartjänst, som förändrats från extra ordinarie till ordinarie:

att folkskolinspektören vitsordat tjänstens behövlighet,

dels höja det ordinarie förslagsanslaget till avlöning åt lärare vid folkskolor,

nu 51,000,000 kronor, med 700,000 kronor till 51,700,000 kronor,

dels i riksstaten uppföra det ordinarie anslaget till inackorderingsbidrag

för vissa skolpliktiga barn inom Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens

och Norrbottens län, dock ej rikets nordligaste gränsorter, med oförändrat

belopp 548,000 kronor,

dels till inackorderingsbidrag för vissa skolpliktiga barn, tillhörande skoldistrikt

i andra delar av riket än de fyra nordligaste länen, bevilja för budgetåret

1932/1933 ett extra anslag av 15,000 kronor,

dels ock till bidrag för anordnande av skolskjutsar för skolpliktiga barn

bevilja för budgetåret 1932/1933 ett extra anslag av 150,000 kronor att utgå

enligt de närmare villkor och bestämmelser, Kungl. Maj:t kan finna gott

föreskriva.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sist omförmälda

statsrådsprotokoll.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft

dels, så vitt nu är ifråga, en inom första kammaren av herr K. J. Ekman

väckt motion (1:46), vari hemställts, att riksdagen ville besluta, att

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 48.

3

det av Kungl. Majit i statsverkspropositionens 8:e huvudtitel till folkundervisningen

begärda anslaget under punkt 10 »statsbidrag till avlöning åt

lärare vid folkskolor» skall utgå såsom ordinarie reservationsanslag, vilket

icke får överskridas; samt — till täckande av oförutsedda utgifter — höja

nämnda anslag med 300,000 kronor till 52,000,000 kronor,

dels, såvitt nu är ifråga, en av samme motionär väckt motion (I: 155),

vari hemställts, att — för den händelse att motionen I: 46 icke av riksdagen

bifölles — riksdagen måtte, i samband med prövningen av det av

Kungl. Majit begärda anslaget till avlöning av lärarpersonalen vid folkskolor,

i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit ville dels från

vederbörande myndigheter infordra och för riksdagen framlägga en noggrann

och översiktlig redogörelse, avseende de fem sista budgetåren, för

orsakerna till de betydande överskridanden av anslaget till avlöning åt lärarpersonalen

vid folkskolor, som under dessa år ägt rum; dels för riksdagen

till godkännande eller avgivande av yttrande framlägga förslag till

sådana åtgärder av legislativ eller administrativ art, att beslut om inrättande

av nya skolor, undervisningsavdelningar eller lärartjänster vid folkskolorna

1 regel icke må kunna fastställas eller träda i verkställighet, utan att inrättandet

därav är av oavvisligt behov påkallat och ej heller innan säkerhet

vunnits för, att medel för ändamålet finnas tillgängliga inom ramen av

de utav riksdagen för dess del beviljade anslag; dels ock — på sätt Kungl.

Majit kan finna lämpligt — vidtaga åtgärder för att önskemål i fråga om

folkskoleväsendets vidare utveckling på olika orter i landet, vilka icke äro

oundgängligen nödvändiga, under nu rådande ekonomiska svårigheter icke

föras fram, utan anbefallas böra tills vidare anstå,

dels en av samme motionär väckt motion (I: 296), vari yrkats, att riksdagen

ville besluta, ej mindre att det i Kungl. Majits proposition nr 77 under

2 b) föreslagna villkoret för utgående av statsbidrag till lärare vid folkskolor

och småskolor skall erhålla följande lydelse:

b) Om bidrag sökes till nyinrättad ordinarie eller extra ordinarie lärartjänst

eller till lärartjänst, som förändrats från extra ordinarie till ordinarie:

att befattningens inrättande är av oavvisligt behov påkallat, samt att medel

till statsbidrag för ändamålet finnas tillgängliga inom summan av det utav

riksdagen till avlöning åt lärare vid folkskolor och småskolor beviljade ordinarie

anslaget;

än även att det av Kungl. Majit i samma proposition begärda ordinarie anslaget

till avlöning åt lärare vid folkskolor skall utgå såsom ordinarie reservationsanslag,

vilket icke får överskridas,

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av

herr L. Tjällgren (I: 293) och den andra inom andra kammaren av herr

E. O. Magnusson i Tumhult in. fl. (11:427), i vilka motioner hemställts, att

sådana föreskrifter måtte meddelas, att vid nyanställning av lärare vid rikets

folk- och småskolor befattningshavare tillförbindes den skyldighet att

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 48.

underkasta sig förflyttning från en tjänst till en annan, som framdeles kan

bliva i vederbörlig ordning bestämd,

dels en inom första kammaren av herr O. A. Ernfors väckt motion (I: 298),

vari hemställts, att riksdagen i anledning av ifrågavarande proposition måtte

besluta,

att ordinarie lärare vid folk- eller småskola må kunna förflyttas från en

lärartjänst till en annan inom samma län,

att, örn lärare vägrar att underkasta sig dylik förflyttning, han från och

med den dag, då förflyttningen skulle hava trätt i kraft, icke skall äga

komma i åtnjutande av provisorisk avlöningsförbättring,

att ersättning för flyttningskostnader mellan olika skoldistrikt ävensom

för den minskning i läraren tillkommande avlöningsförmåner, som kan föranledas

av förflyttningen, skall gäldas av statsmedel, samt

att dylika ersättningsbelopp må enligt länsstyrelsens prövning utgå från

det ordinarie förslagsanslaget till avlöning åt lärare vid folkskolor,

dels en inom andra kammaren av herr G. Karlsson i Vadstena väckt motion

(II: 76), vari hemställts, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla

örn utredning om under vilka villkor ett skoldistrikt kan åläggas att för

undervisning emottaga barn från annat skoldistrikt samt för riksdagen framlägga

det förslag, vartill utredningen kan föranleda,

dels en inom andra kammaren av herr E. Lindmark m. fl. väckt motion

(II: 434), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta dels uppföra ett ordinarie

förslagsanslag till bidrag till skolskjutsar med 200,000 kronor, dels för

sin del bestämma, att bidraget till skolskjutsar skall utgå med två tredjedelar

av kostnaden, dels ock anhålla, att Kungl. Maj:t måtte utfärda de

närmare bestämmelser i övrigt angående anslagets användning, som äro erforderliga,

dels ock en inom andra kammaren av herr C. Olsson i Berg m. fl. väckt

motion (II: 435), vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av Kungl.

Maj:ts proposition nr 77 icke måtte giva sin anslutning till propositionens uttalande

örn inrättande av nya särskilda mellaninstanser för folkskoleväsendet.

En inom första kammaren av herr K. J. Ekman under åberopande av

ifrågavarande proposition väckt motion (I: 297), vari hemställts örn skrivelse

till Kungl. Maj:t angående vissa ändrade bestämmelser i fråga örn fortsättnings-

och ersättningsskolan, kommer att av utskottet upptagas till behandling

i samband med Kungl. Majda till utskottet jämväl hänvisade proposition

nr 134 angående ändrade bestämmelser beträffande fortsättningsskolans

organisation m. m.

I en vid 1927 års riksdag väckt motion (II: 200) hemställdes, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag

rörande vilka åtgärder, som borde vidtagas för att bereda större möjlighet

för skoldistrikten att vid minskning av antalet barn indraga skolor eller

skolavdelningar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 48.

o

Motionen hänvisades till andra kammarens andra tillfälliga utskott, vilket,

sedan utskottet från skolöverstyrelsen, Svenska landskommunernas förbund.

Svenska stadsförbundet och från Sveriges allmänna folkskollärareförening

inhämtat yttranden, avgav ett tillstyrkande utlåtande.

Med föranledande av vad sålunda förekommit anhöll riksdagen sedermera

i skrivelse den 10 juni 1927, nr 296, om utredning och förslag rörande

vilka åtgärder, som borde vidtagas för att bereda större möjlighet för skoldistrikt

att vid minskning av antalet barn indraga skolor eller skolavdelningar.

I motiveringen anfördes följande:

Det torde icke kunna förnekas, att den nuvarande organisationen av skolväsendet

i visst avseende saknar tillräcklig anpassningsförmåga efter de

ändrade förhållanden, som på några orter under de senaste åren framträtt.

Denna bristande anpassningsförmåga torde framdeles komma att ännu tydligare

ge sig till känna. Den minskade nativiteten har nämligen på vissa

trakter verkat så, att barnantalet inom folkskolorna avsevärt minskats och

under de närmaste åren kommer att ytterligare minskas. Befolkningens

ökade rörlighet mellan skilda orter, bland annat till följd av den industriella

verksamhetens inskränkning eller upphörande, har även på sina håll

starkt bidragit till en kraftig nedgång av de skolpliktiga barnens antal.

Även örn denna nedgång i barnantalet mången gång kan medföra, att

klasserna komma att omfatta ett mindre antal lärjungar och undervisningen

som följd därav bliva bättre, inträffar det dock stundom, att minskningen

av antalet barn i den skolpliktiga åldern blir så avsevärd, att vissa skolor

eller skolavdelningar bliva överflödiga och med fördel skulle kunna indragas;

en dylik indragning är emellertid under nuvarande förhållanden ej

alltid lätt att få till stånd.

I de till riksdagens vederbörande utskott inkomna yttrandena finnas angivna

åtskilliga förslag till åtgärder för den ovan påpekade svårighetens avhjälpande,

vilka förslag riksdagen finner vara värda beaktande. Det synes

sålunda kunna vara lämpligt, att, då en lärartjänst blir ledig, skolrådet eller

folkskolestyrelsen inhämtar folkskolinspektörens mening örn tjänstens behövlighet,

innan den ledigförklaras. Man kan vidare tänka sig möjligheten,

att anordningen med statsbidrag till inackordering av skolbarn och till skolskjutsar

ytterligare utvidgas. Det torde även vara av vikt, att frågan örn

inrättandet av s. k. kommunalförbund för tillgodoseende av skolväsendets

krav mera beaktas. I många fall skulle säkerligen inrättandet av kommunalförbund

kunna medföra både bättre skolformer och bättre undervisning

och samtidigt lägre kostnader för de deltagande skoldistrikten liksom för

staten. Även andra utvägar torde kunna tänkas, vilka en eventuell utredning

bör taga sikte på, såsom till exempel hänvisning av barn från ett skoldistrikt

till ett angränsande för erhållande av undervisning.

Riksdagen vill emellertid härvid bestämt framhålla nödvändigheten av att.

vilka åtgärder som än kunna ifrågakomma, kommunernas självbestömningsrätt,

särskilt då det gäller anställandet av lärare, ej trädes för nära, samt

att man ej vidtager sådana förändringar i lärarnas anställningsförhållanden,

att de ordinarie tjänsterna förlora sin egentliga karaktär.

Riksdagen anser således, att en utredning bör komma till stånd för att

örn möjligt finna utvägar för de påtalade olägenheternas undanröjande, men

också att man bör framgå med varsamhet, när det gäller att vidtaga åtgär
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 48.

Behovet av

Åtgärder för

minskning av

antalet skolor

och skol

a vdelningar.

Folkskoleväsendets

mellaninstanser.

der i ämnet. Några bestämda linjer, efter vilka utredningen bör bedrivas,

böra enligt riksdagens mening ej utstakas, utan alla vägars framkomlighet

bör prövas.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 27 juni 1927 anbefalldes skolöverstyrelsen

verkställa och till Kungl. Maj:t avgiva den i riksdagens skrivelse begärda

utredningen jämte det förslag, vartill den kunde föranleda. Överstyrelsen

inhämtade till en början yttranden från samtliga länsstyrelser och domkapitel

samt från statens folkskolinspektörer, folkskoledirektionen i Stockholm och

folkskolestyrelserna i Norrköping, Malmö, Hälsingborg, Göteborg och Gävle.

För egen del avgav överstyrelsen utlåtande jämte förslag i skrivelse den

24 april 1930.

Över den av överstyrelsen gjorda utredningen jämte de därvid fogade förslagen

hava sedermera yttranden avgivits av länsstyrelser, domkapitel, statens

folkskolinspektörer, av folkskolestyrelserna i vissa större städer och de skolråd,

som så önskat, av skatteutjämningsberedningen den 18 mars 1931, av

statskontoret den 21 maj 1931, samt slutligen av centralstyrelsen för Sveriges

folkskoliärarinneförbund och centralstyrelsen för Sveriges allmänna

folkskollärareförening.

I propositionens kap. I (sid. 7—47 i statsrådsprotokollet) avhandlas ur

mera allmänna synpunkter behovet av åtgärder för minskning av antalet skolor

och skolavdelningar. De åtgärder för beredande av större möjligheter för

skoldistrikt att vid behov indraga skolor och skolavdelningar, som av skolöverstyrelsen

föreslagits, äro:

1. åtgärder för beredande av ökade möjligheter att förflytta lärare,

2. åtgärder för beredande av ökade möjligheter att vid vakanser indraga

obehövliga lärartjänster,

3. utvidgad tillämpning av inackordering av skolbarn samt av skolskjutsar,

4. åtgärder för beredande av möjlighet för barn att erhålla undervisning i

annat skoldistrikt än det barnet tillhör, samt

5. ökad användning av kommunalförbund för främjande av skolväsendet.

Till stöd för sina förslag har överstyrelsen framlagt ingående statistiska

beräkningar rörande antalet barn per läraravdelning i olika skolformer (sid,

16—24).

Skolöverstyrelsen har vid utformandet av dessa förslag i största möjliga

utsträckning bibehållit kommunernas självbestämningsrätt oförkränkt och

har ej heller föreslagit sådana förändringar i lärarnas anställningsförhållanden,

att de ordinarie tjänsternas karaktär rubbats. Överstyrelsens förslag

torde sålunda, framhåller departementschefen, till sin räckvidd i princip

sammanfalla med de synpunkter, riksdagen i sin förutnämnda skrivelse

framfört. Emot denna varsamma tillrättaläggning av problemet ha några

myndigheter i yttranden över skolöverstyrelsens förslag gjort vissa invändningar.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 48.

7

Skatteutjämningsberedningen har sålunda ansett sig böra bedöma spörsmålet

ur en i viss mån vidare synvinkel.

De anmärkningar, som riktats mot folkskoleväsendet och dess organisation,

gå i huvudsak ut på att hittillsvarande författningsbestämmelser lägga hinder

i vägen för en smidig anpassning av skolorganisationen dels efter växlingarna

i det inom ett skoldistrikt föreliggande behovet och dels efter de speciella

lokala och andra förhållanden, vilka borde föranleda till samarbete

mellan till varandra gränsande skoldistrikt. Med hänsyn såväl härtill som

till det allmänna syftet med skatteutjämningsberedningens arbete vill beredningen

principiellt uttala sig för att, i den mån undervisningens intressen

och lärarnas befogade rättsanspråk icke därigenom åsidosättas, organisationen

göres i största möjliga mån rörlig och elastisk såväl inom ett och samma

skoldistrikt som i förhållandet mellan olika distrikt. På grund av det uppdrag,

beredningen erhållit, har beredningen särskilt haft tanke på angelägenheten

att, innan detta uppdrag slutförts, nya skolor och lärartjänster i

minsta möjliga omfattning inrättas i sådana fall, där de måhända skulle

bliva överflödiga i händelse av en utvidgning av de nuvarande förvaltningsenheterna.

I ett par andra yttranden blir frågeställningen den rakt motsatta: de ekonomiska

synpunkterna böra icke få dominera; det genom minskningen i

barnantalet uppstående relativa överflödet på lärarkrafter bör i första hand

nyttiggöras för undervisningens förbättring. Exempelvis har framhållits,

att vid minskning i barnantalet åtgärder i första hand böra vidtagas för

inrättande av obligatorisk sjunde årsklass, frivillig högre avdelning eller

hjälpklasser, varigenom eljest överflödiga lärarkrafter kunna utnyttjas samtidigt

som undervisningen förbättras samt att skolklassernas lärjungeantal

bör för undervisningens förbättrande och underlättande förminskas.

Det övervägande antalet myndigheter hava dock liksom skolöverstyrelsen

funnit alla skäl tala för att nu gå fram med varsamhet. Med denna utgångspunkt

hava de i allmänhet funnit skolöverstyrelsens förslag väl avvägda.

Mot skilda punkter i förslaget framföras dock reservationer i ett

stort antal yttranden, i åtskilliga andra föreslås större eller mindre ändringar

i de av överstyrelsen föreslagna olika åtgärderna.

I anslutning till att i ett av de sålunda avgivna yttrandena framhållits

betydelsen av att den provinsiella ledningen av skolväsendet, som nu vore

fördelad på tre olika myndigheter, enhetligt ordnades, samt att, örn en provinsiell

styrelse tillerkändes större befogenhet att ingripa reglerande och ordnande,

lärarkrafterna skulle kunna utnyttjas mer effektivt än vad nu kan

ske, har departementschefen i här förevarande sammanhang upptagit frågan

om folkskoleväsendets mellaninstanser. Departementschefen har i detta hänseende

inledningsvis framhållit, att spörsmålet om den rätta anordningen

av folkskoleväsendets ledning på mellanstadiet vore ett mycket gammalt

och omstritt problem. I gott och väl hundra år hade denna fråga diskuterats.

För att få en klar överblick över frågans läge och de uppfattningar,

som vid olika tidpunkter dominerat diskussionen, har departementschefen

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 48.

redogjort för vad som härutinnan passerat vid kyrkomöten, riksdagar och i

kommittéer sedan år 1834, då frågan först uppkom.

Den sålunda lämnade redogörelsen återfinnes å sid. 28—44 i statsrådsprotokollet,

vartill utskottet här tillåter sig att hänvisa.

Departementschefen Ilar anlagt följande allmänna synpunkter på det föreliggande

problemet:

Skolöverstyrelsens statistik visar, att den minskning av barnantalet, som

i småskolorna redan inträtt, är betydande och att den under de år, som nu

kunna överskådas, kommer att fortgå ehuru i minskat tempo. På folkskolestadiet

Ilar däremot nedgången i barnantalet ännu icke med hela sin

styrka hunnit göra sig gällande. Den årliga minskningen blir störst läsåret

1933 1934, varefter minskningen även i folkskolan fortgår men med något

ringare fart. Den beräknade totala minskningeu av barnantalet i småskolan

från läsåret 1927 1928 till läsåret 1935/1936 skulle enligt beräkningarna utgöra

23,05 % av på småskolestadiet vårterminen 1928 varande barn, och motsvarande

procenttal för barn på folkskolestadiet från läsåret 1927/1928 till

läsåret 1937/1938 skulle uppgå till 16,12 Sedan skolöverstyrelsens statistik

utarbetats, hava födelsesiffrorna för inom riket födda levande barn för

ytterligare två år blivit preliminärt uppskattade. År 1929 föddes 92,861

och år 1930 94,200 barn. Sistnämnda år redovisades sålunda för första

gången på tio är en viss återhämtning i födelsesiffrornas eljest stadigt fortskridande

nedgång.

Den konstaterade nedgången i barnantalet bar aktualiserat behovet av

åtgärder för att åt folkskoleväsendet giva större rörlighet och förmåga till

anpassning efter befolkningsrörelsens växlingar, än vad det för närvarande

äger. Enligt min mening böra dock dessa åtgärder vidtagas med försiktighet,

vilket jämväl riksdagen i sin ovan refererade skrivelse år 1927 framhållit.

Nu hava de i utredningen avhandlade förhållandena av åtskilliga

myndigheter ansetts vara av så allvarlig beskaffenhet, att. de motivera betydligt

mer genomgripande åtgärder, än jag här ämnar föreslå. De skäl, som

anförts till förmån för dylika mer radikala åtgärder, finner jag tills vidare

för min del ej tillräckligt övertygande. Det kan nämligen icke anses bevisat,

att man för all framtid har att räkna med den nedgång i barnantalet,

som under några år tagit sådana oroväckande proportioner. Man torde därför

visserligen böra eftersträva en så omedelbar anpassning som möjligt till

de nu kända nativitetssiffrorna men å andra sidan icke vidtaga en så radikal

nedskärning, att ett kostsamt och svårgenomförbart återuppbyggande påtvingas

samhället vid en eventuell ökning av barnantalet i skofan.

Svårigheterna att väl avpassa de åtgärder, som av mig här åsyftas, äro

mångå och stora. Folkskoleväsendets förvaltningsrättsliga karaktär av en

väsentligen kommunal inrättning, önskvärdheten av att bibehålla de i tjänst

varande ordinarie lärarnas anställningsförhållanden oförkränkta, kravet på

att skolformerna icke i onödan försämras, hänsynen till de kostnader, skoldistrikten

iklätt sig för uppförandet av skolbyggnader, som vid en eventuell

indragning komma att stå oanvända, målsmännens personliga intresse av

att undervisningen för deras barn anordnas på ett ur deras synpunkt så

tillfredsställande sätt som möjligt, allt detta är faktorer, som hava inverkan

på det problem, det här gäller att lösa, och till vilka behörig hänsvn måste

tagas. Ä andra sidan har staten, som påtagit sig en dryg del av kosina
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 48.

9

derna för folkskoleväsendet, stort intresse av att skolorganisationens omfång

i görligaste mån anpassas efter det föreliggande behovet. Redan har staten

ett avsevärt inflytande på skolväsendets anordning i skoldistrikten. De åtgärder,

jag i det följande kommer att föreslå, inskränka ytterligare i någon

mån skoldistriktens redan förut beskurna frihet att själva ordna sitt folkskoleväsende.

Givetvis är det svårt, att i bestämmelser av denna art sammanjämka

statens och kommunernas intressen. De föreslagna bestämmelserna

synas mig emellertid hava avfattats med en försiktighet, som väl

motiveras av de vitala intressen på ömse sidor, som föreligga. I huvudsak

hava heller icke de ifrågasatta åtgärderna från de hörda skolrådens och

folkskolestyrelsernas sida föranlett några mer betydande erinringar. Detta

torde sammanhänga med att även kommunerna hava ett betydande intresse

av en smidigare anpassning av folkskoleorganisationen efter föreliggande behov,

både ur ekonomisk synpunkt och med hänsyn till de möjligheter, som härigenom

i många fall yppas, att genomföra en förbättrad undervisning.

Härefter kommer departementschefen in på frågan örn folkskoleväsendets

mellaninstanser:

Hava sålunda ett par av de ändringar i nu gällande folkskoleförfattningar,

jag i det följande kommer att föreslå, utformats med en moderation, som

väl i något fall begränsat bestämmelsernas effektivitet, så ligger det å andra

sidan stor vikt uppå, att de myndigheter, som anförtros den viktiga och

ömtåliga uppgiften att handhava tillämpningen av dessa bestämmelser, äro

för denna uppgift väl kvalificerade och lämpade. Detta ger en ny och påtaglig

aktualitet åt det snart hundraåriga spörsmålet örn skapandet av lämpliga

mellaninstanser för folkskoleväsendet, Jag har i det föregående visat, att

utvecklingen, alltsedan domkapitlen faktiskt bekläddes med uppgiften att

tjänstgöra som mellaninstanser för folkskoleväsendet, gått i den riktningen,

att ledningen av undervisningsväsendet mer och mer undandragits domkapitlens

inflytande. För närvarande företer handläggningen av folkskole

ärenden på mellanstadiet ett drag av splittring, som torde vara en säregenhet

för svenska folkskoleförhållanden. Beslutanderätten på mellanstadiet

tillkommer nu länsstyrelser, domkapitel och folkskolinspektörer. De skolärenden,

som stannat kvar hos domkapitlen, äro i huvudsak reglementsärenden,

där domkapitlet dels är första instans i vissa ärenden, dels är besvärsinstans,

samt befordringsärenden och disciplinmål, där domkapitlet är besvärsinstans.

Reglementsärendena hava ur alla synpunkter, ej minst ekonomiskt,

ett avgörande inflytande på det svenska folkskoleväsendets hela anordning.

Man har nu ifrågasatt, huruvida domkapitlen med sin till stor del

självskrivna och ingalunda av hänsyn till folkundervisningen motiverade

sammansättning äro ägnade att handhava befattningen med dessa och andra

ovannämnda skolärenden. Man har förmenat, att befattningen med dessa

ärenden bör anförtros åt myndigheter, mera sakkunniga härvidlag och allra

helst speciellt inrättade med tanke på denna uppgift. Under den långvariga

diskussionen örn mellaninstansernas karaktär har detta varit ett av de förnämsta

skälen för en ändring i den nu bestående ordningen. Andra motiv

hava emellertid jämsides härmed trängt i förgrunden: behovet av en mer

rationellt ordnad arbetsfördelning mellan de olika mellaninstanserna och

mellan dessa och den centrala skolmyndigheten, önskvärdheten av att stiftsstyrelserna

uteslutande finge ägna sig åt sin egentliga uppgift, det princi
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 48.

piella skälet att deli lägre undervisningen liksom tidigare den högre bör

skiljas från all gemenskap med kyrkan o. s. v. Dominerande bland alla

dessa skäl har dock varit behovet av en verkligt sakkunnig, för folkskoleväsendets

bästa effektivt och målmedvetet arbetande provinsiell myndighet.

Åtskilliga betydelsefulla administrativa uppgifter, för vilkas handläggning

nu icke Önnes någon myndighet med erforderlig sakkunskap, skulle lämpligen

kunna anförtros dessa nya mellaninstanser. Den nuvarande ordningen

för förslags upprättande vid tillsättning av lärartjänster har sedan länge

ansetts vara i behov av en reformering i syfte att stadgade befordringsgrunder

måtte i högre grad än vad nu är fallet komma till sin rätt vid lärarvalen.

En avsevärd förbättring synes mig i detta avseende vara att vinna, därest

åt berörda mellaninstanser överlämnades att i skolrådens ställe upprätta förslag

till tjänsternas tillsättning. Likaså har den nuvarande ordningen för

utfärdande av tjänstgöringsbetyg för lärarna varit föremål för mycken och,

som det synes mig, berättigad kritik. Sannolikt skulle en ur synpunkten

av objektivitet och enhetlighet mera betryggande procedur härutinnan ernås,

om de nya mellaninstanserna övertoge detta åliggande. Det vill även förefalla,

som örn åtskilliga av de frågor, vilka bliva en konsekvens av ett

genomförande av nu föreliggande förslag, med fördel kunde påläggas dessa

mellaninstanser. Jag tänker då närmast på ärenden om huru med vakant

lärartjänst bör förfaras i händelse skolråd och folkskolinspektör stannat i

olika meningar samt frågor om barns undervisning i annat skoldistrikt än hemortsdistriktet.

Tilläggas kan, att dessa nya mellaninstanser, med den kännedom

örn och överblick över skolväsendet de komme att äga var och en

ifråga örn sitt område, säkerligen skulle kunna uträtta åtskilligt för åstadkommande

av en mera rationell skoldistriktsindelning, därest de tillerkändes

initiativrätt med avseende å utredningar örn skolförbund.

Vid dryftandet av frågan örn åtgärder för skolväsendets anpassning efter

nedgången i barnantalet har jag kommit till den bestämda övertygelsen, att

en snar lösning av mellaninstansproblemet just ur ändamålsenlighetens synpunkt

är ett ofrånkomligt önskemål. De folkskoleärenden, som nu handläggas

på mellanstadiet eller där borde handläggas, äro så betydelsefulla, och

bliva i all synnerhet, därest här nedan av mig föreslagna åtgärder vinna

bifall, av så krävande och omfattande natur, att deras handläggning borde

handhavas av myndigheter med detta såsom sin uteslutande uppgift. Därest

nya mellaninstanser för folkskoleväsendet inrättades, kunde dessa på ett mer

naturligt sätt, än vad nu gäller domkapitlen, inpassas bland de övriga myndigheter,

som handlägga folkskoleärenden. Den nuvarande splittringen i fråga

om mellaninstansen, som ur folkskoleväsendets synpunkt ej är utan sina

olägenheter, skulle i så fall kunna hävas och respektive myndigheter på ett

mera enhetligt sätt samarbeta till skolväsendets bästa. Att betänka är slutligen,

att genom 1930 års lagstiftning skolväsendet i andra avseenden helt

överförts till den borgerliga kommunen. Efter denna reforms genomförande

synas inga sakliga eller formella skäl längre kunna anföras till stöd för

att såsom mellaninstanser för folkskoleväsendet bibehålla domkapitlen. Tvärtom

ter sig en avveckling av denna anordning såsom en naturlig konsekvens

av 1930 års reform.

Jag vill givetvis icke på sakens nuvarande läge ingå på frågans tekniska

sida och är ej beredd att härutinnan framställa ett positivt förslag men jag

har velat begagna tillfället att framhålla vikten av att denna fråga utan

dröjsmål göres till föremål för en noggrann och allsidig utredning.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 48.

11

Frågan om mellaninstanser för folkskoleväsendet har, såsom inledningsvis

meddelats, varit föremål för behandling i motionen II: 435. Till stöd för

det i denna motion framförda yrkandet har anförts huvudsakligen följande:

Till en början bemärkes. att sådana mellaninstanser här bringas på tal

i och för handläggandet av i denna proposition berörda ärenden, men att

tillika en ökad centralisation förordas, i det att vissa ärenden, som hittills

ålegat skolråd och skolstyrelse, skulle överföras till mellaninstansen. Särskilt

nämnas upprättande av förslag till tjänsternas tillsättning och utfärdande

av tjänstgöringsbetyg. Med avseende härpå kan den reflexionen

näppeligen återhållas, att då lagen om skolstyrelse i vissa kommuner nyligen

i stor utsträckning skapat en första instans för skolväsendet med större

befogenhet än tillförne, särskilt den att tillsätta lärare, det vill förefalla

egendomligt att frånhända den en så viktig funktion vid denna tillsättning

som upprättandet av förslag. Men dessutom lär över huvud en ökad centralisation

inom skolväsendet icke vara att eftersträva, så centraliserat som

detta redan är.

Vad därnäst angår de påyrkade mellaninstansernas egen organisation

uttalar föredragande departementschefen (å sid. 47), att de folkskoleärenden,

som nu handläggas på mellanstadiet eller där borde handläggas, äro så

betydelsefulla och bliva, därest i propositionen föreslagna åtgärder vinna

bifall, av så krävande och omfattande natur, att deras handläggning borde

handhavas av myndigheter med detta som sin uteslutande uppgift. Något

positivt förslag i denna riktning framlägges likväl icke, utan de åtgärder,

som anbefallas i och för indragning av skolor m. m., hänföras, i den män

de gälla mellaninstans, till de hittillsvarande.

Bland dessa är det särskilt domkapitlen, som förmenas vara otjänliga för

detta ändamål. Departementschefen önskar i stället för dem en verkligt

sakkunnig, för folkskoleväsendets bästa effektivt och målmedvetet arbetande

provinsiell myndighet.

Så nyligen som år 1927 har dock inom riksdagen ett förslag örn dylik

myndighets inrättande avslagits med följande av vederbörande utskott givna

motivering:

»Att, såsom motionärerna antyda, låta landstingens förvaltningsutskott

fungera som dylik mellaninstans, synes emellertid vara ett projekt, som utan

vidare kan avvisas. Denna institution äger inga som helst förutsättningar

att tillfredsställande kunna fylla en sådan uppgift, tillsatt som den är för

helt andra uppgifter och i avsaknad av speciell pedagogisk sakkunskap.

Några bärande skäl för att låta just denna institution tjänstgöra som valkollegium

vid utseende av skolstyrelser för länet, vilken möjlighet även

framkastats, lia lika litet påvisats. Att låta länsstyrelserna fungera som

mellaninstans kan ej heller förordas. Länsstyrelserna lia visserligen redan

under nuvarande förhållanden att ta befattning med vissa skolärenden, men

ej med sådana av pedagogisk och mera betydande skolorganisatorisk natur.

Om länsstyrelserna gäller även, att de ej inom sig lia tillgång till pedagogisk

erfarenhet, varförutom de redan torde vara så överhopade med ärenden

av olika slag, att ett ytterligare ökande av deras arbetsbörda ej kan

tillrådas. Ej heller folkskoleinspektionen kan anses lämplig som mellaninstans.

Denna institution är nu väsentligen inspekterande och kontrollerande

och har endast i ett fåtal mindre viktiga frågor att fatta avgörande

beslut, och det torde vara olämpligt att vidga dess befogenhet i sistnämnda

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 48.

Ökade möjligheter

att

förflytta

lärare.

hänseende. Vad förslaget att tillsätta en särskild läns- eller stiftsnämnd

beträffar, skulle även en sådan anordning medföra avsevärda olägenheter

utan att motsvarande fördelar vunnes. Att låta mer eller mindre politiskt

betonade institutioner välja ledamöter i denna nämnd finner utskottet icke

önskvärt. Införandet av dylika nämnder skulle helt visst också draga betydande

kostnader. Det bleve 12 eller 24 helt nya ämbetsverk i respektive

stift eller län. Att en dylik organisation ej skulle bli billig, behöver knappast

särskilt påpekas.

Utskottet vill vidare som sin mening framhålla, att de i motionen påpekade

olägenheterna av att bibehålla domkapitlen som instanser mellan de

lokala skolmyndigheterna och skolöverstyrelsen efter all erfarenhet äro betydligt

överdrivna. Tvärtom torde man ej med fog kunna peka på några

anmärkningsvärda olägenheter.»

Denna uppfattning synes fortfarande äga fog för sig, och från rent saklig

synpunkt torde tanken på nya mellaninstanser alltjämt böra avvisas.

Men därtill komma de betänkligheter, som tillskapandet av nya ämbetsverk

måste väcka från allmän ekonomisk synpunkt, i synnerhet under nuvarande

tryckta tider. Det synes angeläget, att riksdagen vid behandlingen

av ifrågavarande kungl, proposition icke binder sig för denna avsevärda

kostnadsökning.

I kap. II (sid. 48—66) har departementschefen till behandling upptagit

frågan örn beredande av ökade möjligheter att förflytta lärare. I detta hänseende

har departementschefen, efter en utförlig redogörelse för nu gällande

bestämmelser i ämnet, skolöverstyrelsens förslag i frågan samt myndigheternas

yttranden, för egen del anfört huvudsakligen följande:

Förslagen rörande förflyttning av lärare avse dels att skapa möjligheter

för lärares förflyttning från ett skoldistrikt till ett annat, dels att vidga nu

förefintliga möjligheter att förflytta lärare inom skoldistrikten.

Vad då först förflyttning av lärare mellan skoldistrikten beträffar, råder

intet tvivel om att en godtagbar lösning av detta problem innesluter betydande

möjligheter till en smidig anpassning av folkskoleväsendet efter befolkningsrörelserna.

Den isolering, som i detta hänseende för närvarande

råder mellan de kommunala enheterna, försvårar i hög grad en utjämning

mellan distrikten av växlingarna i behovet av lärare. De bestämmelser,

som för närvarande reglera ifrågavarande lärarpersonals rättsliga ställning,

lägga emellertid hinder i vägen för att nu vidtaga några effektiva

åtgärder i denna riktning. Ett allmänt åläggande av flyttningsskyldighet

torde näppeligen kunna ifrågakomma annat än i samband med en blivande

lönereglering. Visserligen kunde det tänkas, att sådan skyldighet

stadgades för alla lärare, som efter en viss framtida tidpunkt vunne ordinarie

anställning, men lämpligheten av att, på sätt härigenom bleve fallet,

skapa två kategorier av ordinarie lärare med väsentligt olika ställning i

rättsligt hänseende kan ifrågasättas. Då detta viktiga spörsmål alltså sammanhänger

med en eventuell lönereglering, avser jag här icke att angiva mitt

definitiva ställningstagande till detsamma. I alla händelser torde det vara

nödvändigt, att det i samband med en lönereglering för ifrågavarande lärarkår

tages under övervägande, om ej skyldighet allmänt bör åläggas lärarna att

låta sig förflyttas från ett skoldistrikt till ett annat, därest en sådan förflyttning

med hänsyn till skolväsendets intressen prövas böra ske. Såsom

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 48.

13

villkor för litt förflyttning linge ske, synes härvid böra gälla, att de förmåner

ifråga örn lön, bostad och övriga anställningsförhållanden, som tillkomme

läraren å innehavande befattning, ej lede någon minskning eller

annan försämring å den nya tjänsten, liksom även att alla av flyttningen

föranledda kostnader ersattes läraren. Vidare borde läraren städse lämnas

tillfälle att yttra sig i ämnet, innan flyttningen ägde rum. Otvivelaktigt

komma dessa flyttningsärenden att ställa ganska stora krav på den prövande

myndighetens omdöme. Jag föreställer mig att, därest det ej anses

nödvändigt att centralisera handläggningen av berörda ärenden, det lämpligaste

skulle vara att lägga dem i händerna på de nya mellaninstanser,

om vilka jag föj-ut talat.

Att nu genomföra den här avsedda förändringen i lärarnas anställningsförhållanden

låter sig alltså icke göra. Eiksdagens förut refererade uttalanden

i ämnet utesluta för övrigt tanken på att i närvarande stund föreslå

en dylik mera genomgripande reform.

Vid sådant förhållande återstår av de under ärendets behandling framförda

förslagen allenast skolöverstyrelsens förslag rörande frivillig förflyttning av

lärare mellan skoldistrikten.

För att en lärare skulle kunna förflyttas på detta sätt, måste till att börja

med respektive skolråd och läraren vara ense örn förflyttningen. Vidare

skall enligt skolöverstyrelsens förslag överstyrelsen därtill lämna sitt medgivande

och, sedan läraren av det mottagande skoldistriktet definitivt anställts,

Kungl. Majit eventuellt bevilja denne flyttningsbidrag av statsmedel.

Då läraren underhandlar med skoldistrikten, kan han alltså icke med säkerhet

veta, örn han kan påräkna bidrag av statsmedel. Från det mottagande

skoldistriktets synpunkt bleve fördelen av att tillsätta en ledigbliven lärartjänst

i denna ordning egentligen ingen, såvida ej läraren i fråga vöre väl

kvalificerad och eftersökt, vilket i dessa fall icke alltid med säkerhet skulle

vara förhållandet. Jag har svårt att tänka mig möjligheten av att ett skoldistrikt

enbart av hänsyn till statsverkets ekonomi eller till ett annat skoldistrikt

skulle övertaga en i detta skoldistrikt överflödig lärare, då skoldistriktet

genom att anlita det'' vanliga, betydligt enklare anställningsförfarandet

kan få en måhända bättre kvalificerad lärare. Tillämpningen av det föreslagna

stadgandet förutsätter till sist hos lärare och skolråd i det ena distriktet

en kännedom örn förhållandena i det andra, som icke lärer förekomma

annat än i ett omedelbart grannskap. Enstaka förenklingar i det

föreslagna tillvägagångssättet synas icke kunna höja anordningens praktiska

värde. Flertalet myndigheter hava ställt sig synnerligen tveksamma till förslaget,

och liksom dessa kan ej heller jag finna, att anordningen i nämnvärd

mån skulle kunna förbättra möjligheterna att indraga skolavdelningar

genom förflyttning av lärare. Jag anser mig alltså icke kunna godtaga

detta överstyrelsens förslag. Mer effektiva åtgärder äro helt säkert av

nöden.

Vad sedan förflyttning av lärare inom skoldistrikten angår, föreskriver

gällande folkskolestadga i detta hänseende olika förfaringssätt för skoldistrikt

i stad och på landsbygden. Skolöverstyrelsen har nu föreslagit, att

dessa bestämmelser sammanföras i ett enhetligt stadgande. Den närmaste

följden härav skulle bliva, att nu gällande bestämmelser för förflyttning

av lärare i stad i någon mån skulle skärpas. Nu kan förflyttning där ske

utan överordnad myndighets prövning; enligt förslaget skulle för dylik förflyttnings

giltighet erfordras domkapitlets eller, i vissa fall, skolöverstyrelsens

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 48.

godkännande. För skoldistrikt på landsbygden skulle förslaget i princip icke

betyda någon ändring annat än så till vida, att behörigheten att besluta

dylik förflyttning förlägges till skolrådet, ej såsom nu till kyrkostämman.

Detta i likhet med nu gällande bestämmelser för stad och för övrigt i analogi

med likartad bestämmelse beträffande tills vidare anställd lärare i kungörelsen

den 19 september 1929 (nr 287) angående ändrad lydelse av § 19 mom.

1 och § 33 mom. 3 i folkskolestadgan. Gemensamt för såväl stads- som

landsbygdsskoldistrikt skulle gälla det tillägget, att folkskolinspektör jämsides

med skolrådet tillerkännes rätt att taga initiativ till förflyttning av

lärare.

Det från några håll framförda förslaget om införande av bestämmelser,

möjliggörande lärares anställande vid skoldistriktets skolor med tjänstgöring

tills vidare vid viss skola, har icke av överstyrelsen upptagits till närmare

prövning. Jag ämnar till att börja med något uppehålla mig vid denna

fråga, som icke saknar betydelse i detta sammanhang. Ordinarie lärare skall

enligt folkskolestadgan anställas vid viss skola inom skoldistriktet. I åtskilliga

skoldistrikt har det emellertid blivit praxis, att lärare anställes inom distriktet

med tjänstgöring tills vidare vid viss skola, ett anställningsförfarande, som

uppenbarligen står i strid med ordalydelsen i nu gällande folkskolestadga.

Denna form för anställandet av lärare synes mig emellertid vara ägnad

att underlätta flyttningsproceduren och jag anser därför, att en ändring

av gällande bestämmelser bör på denna punkt komma till stånd, varigenom

nämnda anställningsform göres till den regelrätta. Några olägenheter

för lärarpersonalen torde icke behöva följa härav. En dylik förändring

skulle nämligen på intet vis rubba tjänsternas karaktär av ordinarie. I

enlighet med vad av skolöverstyrelsen föreslagits torde vidare varje förflyttning

av lärare böra underställas domkapitlets prövning och avgörande,

och ytterligare bör lärarens yttrande vid varje förflyttning inhämtas. Slutligen

torde såsom ett villkor böra uppställas, att dennes avlöningsförmåner ej

förminskas. Därigenom erhållas säkra garantier för att lärarens intressen i

varje fall tillgodoses. Nyssnämnda förändring i lärarnas anställningsförhållanden

torde lämpligen kunna ske genom ett tillägg till folkskolestadgans

2 §. Vissa mindre, formella ändringar i folkskolestadgans §§ 18, 19 och 22

torde desslikes behöva vidtagas. Jag anser mig böra framhålla, att de av

mig här förordade ändringarna beträffande formen för lärares anställning

naturligtvis icke kunna göras tillämpliga å lärare, som vid ändringarnas

ikraftträdande redan vunnit anställning. För dessa lärare erfordras alltså

särskilda övergångsbestämmelser.

Starka betänkligheter hava framförts emot skolöverstyrelsens förslag, att

förflyttning av ordinarie lärare till vakant tjänst i stadsskoldistrikt skulle

underställas domkapitlets, respektive skolöverstyrelsens avgörande, på samma

sätt som skulle gälla för skoldistrikt på landsbygden. Man har förmenat,

att ett dylikt tillvägagångssätt högst avsevärt skulle försena och försvåra

förflyttningar i stadsdistrikten, som nu ske enkelt och utan olägenhet för

läraren. Häremot kan man framhålla, dels att stadsdistrikten numera ofta

genom inkorporering av landsbygdsområden innefatta även skolor med genuin

landsbygdsprägel, dels att förflyttning i stad oftast förekommer utan

samband med reglementsändring, alltså under enklast möjliga former. Den

tidsutdräkt, förfarandet möjligen komme att föranleda, kan enligt min uppfattning

icke heller ensamt för sig motivera förslagets slopande. Det kan

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 48.

15

därjämte göras gällande, att för det allmänna det är en obestridlig fördel,

att en för alla skoldistrikt i görligaste mån likartad behandling av dessa

ärenden åstadkommes, liksom det kan påstås vara en vinst, att de centrala

skolmyndigheterna även för städernas vidkommande få möjlighet att öva

inflytande på dispositionen av lärarkrafterna. Men den avgörande olikheten

mellan stadsdistrikt och landsbygdsdistrikt är dock, att lärartjänst i det förra

icke är såsom i det senare knuten till viss skola. Icke ens tills vidare är

den ordinarie läraren i stadsdistriktet tillförbunden eller tillförsäkrad tjänstgöring

vid viss skola. Detta beror framför allt på stadsdistriktets behov av

större elasticitet i organisationsformen. Där bör förflyttning av ordinarie

lärare kunna ske utan statlig myndighets medverkan, isynnerhet emedan

ofta i stadsdistrikt förflyttning av lärare behöver ske utan samband med

annan lärares avgång från tjänsten. Så exempelvis därest genom växlingar

i befolkningsfördelningen i en skola en läraravdelning indrages och samtidigt

i en annan skola en ny parallellavdelning inrättas. I dessa distrikt

bör den lokala styrelsen kunna medgivas rättighet att, när skolans bästa

det kräver, under vissa villkor, förflytta ordinarie lärare.

Dessa äro de enda sakliga förändringar jag anser mig böra vidtaga i

skolöverstyrelsens förslag rörande förflyttning av lärare inom skoldistrikten,

som jag för övrigt finner vara välbetänkt och väl lämpat att i viss utsträckning

tjäna ändamålet med dessa åtgärder. De ändrade bestämmelserna

torde hava sin största betydelse därutinnan, att genom folkskol

inspektören det allmänna får ett inflytande på lärares förflyttning, som det

förut endast delvis ägt. Bestämmelsernas värde blir givetvis till stor del

beroende av folkskolinspektörernas verksamhet. Betonas må till sist, att

dessa och andra bestämmelser rörande förflyttning av ordinarie lärare endast

i viss grad kunna tjäna det här ifrågavarande syftet att vid behov indraga

skolor och skolavdelningar. Förflyttningen kan ju endast komma till stånd,

i fall läraren kan placeras på annan tjänst inom distriktet, varom icke,

måste med indragningen av tjänsten anstå, därest icke andra möjligheter

kunna tillgripas.

I huvudsaklig överensstämmelse med skolöverstyrelsens förslag böra sålunda

i avseende på lärares förflyttning inom skoldistrikten vederbörliga författningsändringar

vidtagas.

Härutöver må nämnas, att folkskoledirektionen i Stockholm hemställt,

att den i Stockholm i olikhet med i andra jämförliga städer rådande bundenheten

av lärartjänster vid viss församlings folkskola måtte upphävas.

Detta skulle underlätta erforderliga omgrupperingar av lärarkrafterna. Denna

fråga tarvar ytterligare utredning, vadan jag icke i detta sammanhang närmare

ingår på densamma.

I motionerna I: 293 och II: 427, vilka sysselsätta sig med frågan om lärares

flyttningsskyldighet, har åberopats cn av skatteutjänmingsberedningen

den 17 februari 1932 till Kungl. Majit avlåten, vid motionen II: 427 såsom

bilaga fogad skrivelse.

I denna skrivelse har erinrats, att beredningen redan tidigare framhållit

önskvärdheten av sådana ändrade bestämmelser i folkskolestadgan, att lärare,

som hädanefter vunne ordinarie anställning, anställdes vid skoldistriktets

skolor med placering tills vidare vid viss skola. Beträffande lärare, vilka redan

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 48.

vunnit ordinarie anställning vid viss skola, hade beredningen härjämte anfört,

att det syntes böra tagas under övervägande, huruvida icke i samband

med en eventuell lönereglering för folkskollärarkåren sådana bestämmelser

borde meddelas, att med rätten till reglerad lön skulle följa skyldighet för

befattningshavaren att underkasta sig förflyttning i samma utsträckning, som

kunde bliva föreskriven för nyanställda lärare.

Beredningen har vidare anfört:

Vad beredningen i nu anförda och andra hänseenden föreslog i sitt berörda

utlåtande inskränkte sig till att avse vissa åtgärder, vilka i syfte att

bereda ökad möjlighet till begränsning av antalet lärare och skolbyggnader

ansågos genomförbara även utan ändring i det nuvarande systemet för folkundervisningens

finansiering. Beredningens arbete har emellertid numera

fortskridit så långt, att preliminära beslut fattats angående förslag till väsentliga

förändringar i sagda system. Då genom dessa skulle bland annat

skapas större förutsättningar att åvägabringa den rörlighet i skolorganisationen,

som är av behovet påkallad särskilt med hänsyn till den starka,

fortgående minskningen av antalet skolpliktiga barn, torde det få anses synnerligen

angeläget, att utvecklingen av skolorganisationen i antydd riktning

icke onödigtvis fördröjes av bestämmelser, som lägga hinder i vägen för

förflyttning av lärare i den omfattning, som må finnas erforderlig. Beredningen

har därför funnit sig böra ifrågasätta, att de av beredningen tidigare

förordade, ovan omförmälda bestämmelserna örn lärares förflyttning

erhålla en i viss mån utsträckt räckvidd utan att dessa bestämmelser likväl

behöva binda statsmakterna vid den ena eller den andra organisationsformen.

I enlighet härmed får beredningen i underdånighet hemställa, det täcktes

Kungl. Maj:t föranstalta därom, att — utöver vad tidigare av beredningen

föreslagits —- sådana föreskrifter måtte meddelas, att vid nyanställning

av lärare vid rikets folkskolor befattningshavare tillförbindes den skyldighet

att underkasta sig förflyttning från en tjänst till en annan, som framdeles

kan bliva i vederbörlig ordning bestämd. Vid bifall till vad beredningen

sålunda föreslagit skulle i händelse av en lönereglering enahanda

skyldighet uppställas som villkor för rätt att komma i åtnjutande av reglerad

lön.

I motionen I: 298, som jämväl behandlar frågan örn lärares flyttningsskyldighet,

har till stöd för de där framställda yrkandena anförts huvudsakligen

följande:

I min hemkommun By inom Kopparbergs län funnos år 1927 660 skolpliktiga

barn. Ar 1931 hade barnantalet minskats till 598. Antalet lärare

utgjorde sistnämnda år 32. Innevarande läsår uppgår barnantalet i Horndals

skolor, vilka äro av A-form, till 195, därav 145 å folkskoiestadiet, och

dessa senare barn äro uppdelade på åtta läraravdelningar. I dessa avdelningar

har alltså varje lärare omkring 18 barn att undervisa.

Antalet födda barn i församlingen under åren 1921—1931 utgör enligt

uppgift från pastorsämbetet

1921

1922

1923

128

105

102

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 48.

17

1924 ......................... 81

1925 ......................... 88

1926 ......................... 65

1927 ......................... 87

1928 ......................... 53

1929 ......................... 71

1930 ......................... 63

1931 ........................ 55

År 1938, då skolornas elever komma att utgöras av de under åren 1926

—1931 födda barnen, skulle alltså barntalet uppgå till allenast 394, och då

är hänsyn ändock icke tagen till normal dödlighet bland dessa årskullar.

Därest antalet lärare icke till dess kan nedbringas, skulle på varje lärara vdelning

komma i genomsnitt allenast omkring 12 barn. Någon ökning av

barnantalet på grund av inflyttning synes icke vara att påräkna. Snarare

torde det kunna befaras, att på grund av industrins tillbakagång och därav

föranledd utflyttning barnantalet kommer att ytterligare minskas.

Liknande förhållanden, som här ovan påvisats, äro, enligt vad jag har

mig bekant, rådande i ett stort antal skoldistrikt inom riket.

Det synes under sådana omständigheter ofrånkomligt, att effektivare åtgärder,

än i den kungl, propositionen föreslagits, vidtagas i syfte att minska

antalet läraravdelningar och att anpassa lärarkrafterna efter det verkliga

behovet. Detta krav gör sig med särskild styrka gällande i dessa tider, då

statens och särskilt kommunernas finanser, bland annat på grund av de

stora utgifterna för folkskoleväsendet, äro synnerligen hårt ansträngda.

De åtgärder, vilka i förevarande hänseende i propositionen föreslås, äro

icke till fyllest under de alldeles exceptionella förhållanden, som inträtt

genom den starka nativitetsminskningen. För en elastisk anpassning av

lärarkrafterna efter barnantalets ökning eller minskning är det uppenbarligen

icke tillräckligt att kunna förflytta en lärare inom ett och samma skoldistrikt.

Av Kungl. Maj:ts förslag framgår för övrigt icke, huruvida den

föreslagna skyldigheten för lärare att underkasta sig förflyttning från en tjänst

till en annan skall avse även sådana redan nu anställda lärare, vilka antagits

vid viss skola, eller allenast lärare, vilka framdeles vinna ordinarie

anställning. I vilket fall som helst är det tydligt, att man på denna väg

icke vinner möjlighet att inom rimlig tid minska lärarnas antal och anpassa

detta efter barnantalet. Detta syfte nås icke heller i erforderlig omfattning

genom det motionsvis framförda förslaget att lärare, som framdeles erhålla

ordinarie anställning, skola vara skyldiga att underkasta sig förflyttning i

den omfattning, som i vederbörlig ordning kan bliva bestämd. Enda möjligheten

att åstadkomma en i nuvarande ekonomiska nödläge nödvändig beskärning

av den alltför vida skolorganisationen är, att lärarna underkastas

förflyttningsskyldighet icke allenast inom skoldistriktet utan även från ett

skoldistrikt till ett annat. Det kan i detta sammanhang erinras, att statens

befattningshavare i allmänhet äro skyldiga att underkasta sig förflyttning

från en ort till en annan, vadan lärarpersonalen härigenom icke skulle

komma i sämre ställning än statens tjänstemän.

Visserligen skulle genom en dylik allmän förflyttningsrätt ett visst ingrepp

göras i församlingarnas befogenhet att själva utse sina lärare. Men å andra

sidan är det också ett församlingsintresse, att utgifterna för skolväsendet,

där så är möjligt, nedbringas, och man torde hava rätt att förvänta att med

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 6 sami. 28 haft. (Nr 48.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 48.

det överflöd på lärare, som för närvarande mångenstädes är tillfinnandes,

vederbörande myndigheter skola taga en. viss hänsyn till församlingarnas

önskemål, då det gäller att tillsätta en lärartjänst genom förflyttning från

annat skoldistrikt,

Om det alltså ur principiell synpunkt måste anses nödvändigt och riktigt,

att en vidsträcktare förfiyttningsskyldighet ålägges lärarna, torde emellertid

av praktiska hänsyn denna skyldighet böra på något sätt begränsas. Lämpligast

synes härvid vara, att förflyttningsskyldigheten inskränkes till att

omfatta skolor inom ett och samma län.

Till förekommande av att förfiyttningsrätten missbrukas torde böra meddelas

föreskrifter av enahanda innehåll, som i propositionen föreslås vid

förflyttning av lärare inom ett skoldistrikt.

För det allmänna skulle ett nedbringande av lärarantalet genom förflyttning

vid uppkommande ledigheter av lärare från ett skoldistrikt till ett

annat innebära avsevärda besparingar. Särskilt gäller detta staten, som ju

för närvarande betalar 9/10 av lärarnas avlöning. Då det icke torde kunna

ifrågasättas att vid förflyttning av lärare mellan olika skoldistrikt ålägga det

ena eller andra distriktet att betala kostnaderna för lärarens flyttning, synes

det böra ankomma på staten att i dylika fall bestrida dessa kostnader, ävensom

att till läraren utgiva ersättning för den minskning i avlöningsförmåner,

statliga såväl som kommunala, han kan få vidkännas på grund av förflyttningen.

Dylika ersättningar torde böra utbetalas av vederbörande länsstyrelse

efter prövning av de framställda anspråken. Med hänsyn till den besparing,

som från statens sida härvid skulle göras beträffande statsbidrag

till skoldistrikten, torde dessa ersättningar lämpligen kunna utgå från det

nuvarande förslagsanslaget till lärarnas avlöning.

Mot införandet av en dylik allmän förfiyttningsskyldighet har invänts,

att de lärare, vilka redan antagits vid viss skola, över huvud icke kunna

tvingas att underkasta sig en vidsträcktare förfiyttningsskyldighet. Detta

må vara riktigt. Om en sådan lärare vägrar att gå med på en förflyttning,

som med hänsyn till det allmännas befogade intressen finnes påkallad, bör

därför skapas möjlighet att utöva en viss påtryckning på läraren. I sådant

syfte bör enligt min uppfattning föreskrivas, att läraren i sådant fall icke

skall äga rätt att bekomma den av riksdagen beviljade provisoriska avlöningsförbättringen.

Aven örn detta ur den enskilde lärarens synpunkt kan

förefalla i viss mån obilligt, bör det dock erinras, att det icke är fråga örn

att genom förflyttningen beröva läraren någon del av hans löneförmåner,

och då nu förhållandena äro sådana, att åtgärder i den av mig angivna

riktningen måste vidtagas för att hålla statens och kommunernas utgifter

för skolväsendet inom skäliga gränser, torde det kunna förväntas att lärarkåren

lojalt fogar sig i sådana förändringar, som med hänsyn till det allmännas

och folkskolans bästa visa sig erforderliga.

Jag vill till slut erinra, att det icke saknas precedensfall på ingripanden

av den art, som här av mig föreslagits. Sålunda gjordes exempelvis genom

statsmakternas beslut år 1927 häradshövdingarnas rätt att i fortsättningen

komma i åtnjutande av den då utgående förhöjningen av expeditionslösen

beroende därav, att de underkastade sig bestämmelserna i kungörelsen den

20 maj 1927, nr 179, i fråga om avlöning åt de vid domsagornas kanslier

anställda, icke rättsbildade biträdena. Genom kungörelsen den 26 juli 1927

örn ändring av § 3 i förordningen den 7 december 1883 angående expeditionslösen

förordnades vidare, att vissa bevis, vilka av myndighet utfärdats

mot lösen, skulle vara befriade från dylik avgift.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 48.

19

Beträffande den i kap. III (sid. 66—89) behandlade frågan om åstadkommande

av ökade möjligheter att vid vakanser indraga obehövliga lärartjänster

har departementschefen -— efter redogörelse för nu gällande bestämmelser,

myndigheternas yttranden och skolöverstyrelsens förslag i ämnet ■— för

egen del anfört huvudsakligen följande:

Indragning av överflödig skola eller skolavdelning kan givetvis lättast

genomföras i samband med inträdande vakans inom lärarkåren, vare sig

den avgående läraren lämnar den tjänst, som ifrågasättes till indragning,''

eller annan tjänst inom distriktet, i vilket fall indragningen blir förknippad

med en förflyttning av lärare. För de bestämmelser, som i detta hänseende

gälla, har jag i det föregående redogjort. Nu har skolöverstyrelsen föreslagit,

att dessa bestämmelser borde så ändras, att skoldistrikt skulle åläggas

ovillkorlig skyldighet att, då lärartjänst inom distriktet blir ledig, inhämta

folkskolinspektörens yttrande, innan skolrådet vidtager åtgärder för

återbesättande eller indragning av tjänsten. Äro vid denna omprövning

skolråd och inspektör eniga, har skolrådet att vidtaga åtgärder för tjänstens

återbesättande, respektive indragande. Äro de icke ense, skall realfrågan

om tjänstens återbesättande avgöras av skolöverstyrelsen eller, därest ändring

av reglementet erfordras, av domkapitlet. I det stora hela anser jag mig

kunna biträda skolöverstyrelsens nyssnämnda förslag och detta huvudsakligen

av följande skäl.

Då det gäller inrättande av ny lärartjänst, skall folkskolinspektör enligt

§. 18 h) statsbidragsförfattningen vitsorda tjänstens behövlighet för att statsbidrag

till densamma skall kunna utgå. Det allmänna har genom denna

bestämmelse en tämligen effektiv kontroll på att lärartjänster icke i onödan

inrättas. Örn _ däremot fråga är om återbesättande av vakant tjänst, har

det allmänna icke lika goda möjligheter att noga pröva, örn tjänsten i fråga

behöver återbesättas eller måhända utan olägenhet för skoldistriktet och till

fördel för statsverket skulle kunna indragas. Visserligen kan folkskolinspektören

i enlighet med sin instruktion taga initiativ till reglementsändring och

alltså i vissa fall tvinga fram en indragning av den överflödiga tjänsten.

Folkskolinspektören får emellertid icke alltid kännedom om ledigheten —

något som tydligt framgår av folkskolinspektörernas yttranden— och gäller

det större^ skolor, där reglementsändring icke erfordras för dylik indragning,

kan skolrådet handla efter gottfinnande.

Detta förhållande, att det allmänna å ena sidan tämligen effektivt kan

kontrollera, att antalet ordinarie befattningshavare i folkskoleväsendet icke

över hövan utökas, å andra sidan icke äger rättighet att i alla fall tillse,

att antalet befattningshavare förminskas, då detta låter sig göra utan olägenhet

för vare sig lärare eller skolråd, blottar en betänklig brist i gällande

bestämmelser. Denna lucka i folkskoleförfattningarna är så mycket mer

iögonfallande, som staten här har betydande ekonomiska intressen att

tillvarataga, ej minst då barnantalet i skolorna sjunker. Jag vill icke bestrida,

att åtgärder för avhjälpande av detta ur statens synpunkt påtagliga

missförhållande i viss mån inkräkta på kommunernas nuvarande rätt att

själva ordna sitt skolväsen. I de yttranden, som över skolöverstyrelsens

förslag avgivits av ett stort antal skolråd, hava emellertid icke annat än

i rena undantagsfall ur den kommunala självbestämmanderättens synpunkt

några betänkligheter framförts emot en sådan ändring i folkskolestadgan;

litt det allmänna mot skolrådets mening skulle kunna indraga lärarbefatt
-

Ökade möjligheter

att

vid vakanser

indraga obehövliga

lärartjänster.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 48.

ning eller på annat sätt disponera över densamma. Länsstyrelsen i Härnösand

har emellertid funnit den ifrågasatta bestämmelsen icke stå i god överensstämmelse

med skoldistriktens nu bestående frihet i fråga om nyinrättande

av lärartjänster och har därför ifrågasatt, att prövning av vakansblivna

tjänsters återbesättande eller indragande borde ske med tillämpning

av samma princip, för vilken nyssnämnda § 18 h) i statsbidragsförfattningen

är ett uttryck. Därigenom skulle den kommunala självbestämmanderätten

icke behöva rubbas. Tydligt är, att den frihet för skoldistrikten,

som härigenom vunnes, bleve av ytterst skenbar natur. Därest emellertid

detta förslag godtoges, skulle däremot det allmänna icke kunna begagna

de möjligheter till inskränkning i skolorganisationen, som på annat vis

kunde erbjuda sig, då lärartjänst blir ledig, exempelvis genom förflyttning

av på annan befattning inom distriktet överflödig lärare till den ledigblivna

tjänsten. Skolöverstyrelsen har med väl grundade skäl visat, att

folkskolinspektörens inflytande vid omprövningen rörande ledig lärartjänsts

behövlighet ej bör inskränkas till att blott gälla själva sakfrågan, huruvida

tjänsten skall indragas eller återbesättas, utan bör omfatta även huruvida

vakansen på annat sätt kan utnyttjas för skolorganisationens lämpliga anpassning

efter barnantalet. Jag vill i detta avseende gå ett steg längre än

skolöverstyrelsen och i likhet med skatteutjämningsberedningen föreslå, att

ifrågavarande omprövning bör omfatta även huruvida tjänsten i fortsättningen,

därest den icke återbesättes med ordinarie befattningshavare, bör uppehållas

med extra ordinarie eller på viss tid anställd lärare. Härigenom erhålles

ytterligare en garanti för att tjänster inrättas endast då så verkligen

är av behovet påkallat, och samtidigt ernås den fördelen, att nyssnämnda

omprövning göres så allsidig som möjligt.

Vissa myndigheter hava befarat, att genom folkskolinspektörens avgörande

inflytande på ärendets handläggning en olika bedömning i de särskilda fallen

icke skulle kunna undgås. Jag tror icke, att på detta vis några olägenheter

av betydelse skulle uppstå. Redan nu är folkskolinspektörens vitsord

vid nyinrättande av lärartjänst utslagsgivande, och det har icke försports,

att detta stadgande i nyssnämnt avseende medfört några nackdelar.

Skolöverstyrelsen har med övertygande motivering avstyrkt förslag om

införande av bestämmelser rörande minimiantal barn per lärara vdelning.

Dylika bestämmelser skulle ur kontroll- och besparingssynpunkt hava sin

största betydelse i större samhällen med A-skolor med parallellavdelningar,

där enligt vad erfarenheten visat det ej sällan förekommer, att läraravdelningarna

göras relativt små. Därest skolöverstyrelsen, såsom av överstyrelsen

föreslagits, tillerkännes rättighet att i vissa fall, nämligen då skolråd

och folkskolinspektör i skoldistrikt, där för indragning av lärartjänst reglementsändring

ej erfordras, stanna i olika meningar, avgöra frågan örn återbesättande

eller indragning av ifrågavarande tjänster, torde en i viss mån

enhetlig kontroll på klassavdelningarnas storlek i dylika samhällen kunna

åstadkommas.

Vissa myndigheter hava föreslagit, att § 18 h) i statsbidragsförfattniugen

borde förtydligas på så vis, att därav klart framgår, att skoldistrikt skall

inhämta folkskolinspektörs vitsord även för tjänst, som förändras från extra

ordinarie till ordinarie. Skolöverstyrelsen har häremot invänt, att bestämmelsens

nuvarande avfattning väl synes försvara en sådan tolkning och att

för övrigt komplettering av bestämmelsen vore obehövlig, därest vad av

överstyrelsen föreslagits beträffande förfarandet vid återbesättande av ledig

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 48.

21

tjänst bleve bifallet. Även om denna överstyrelsens uppfattning vore riktig,

anser jag det bäst att ifrågavarande författningsrums innebörd förtydligas

på angivet sätt och föreslår därför en sådan omformulering av § 18 h)

i statsbidragsförfattningen, att därav på ett otvetydigt sätt framgår, att folkskolinspektörs

vitsord erfordras såväl vid inrättandet av ny ordinarie eller

extra ordinarie befattning som vid förändring av extra ordinarie lärartjänst

till ordinarie.

Under diskussionen rörande åtgärder för indragning av skolor och skolavdelningar

hava åtskilliga förslag framställts, att i större utsträckning än nu

icke ordinarie lärare borde anställas. Skolöverstyrelsen har tillmötesgått

dessa förslag så till vida, att överstyrelsen föreslagit ändring av § 2 mom. 2

och § 24 i folkskolestadgan i sådan riktning, att, därest de i nyssnämnda

stadganden föreskrivna förutsättningarna för anställande av icke ordinarie

lärare förefinnas, sådana lärare böra anställas. Ändringen synes mig i sin

mån ägnad att främja syftet med den av riksdagen begärda utredningen

och kan näppeligen innebära några risker för att icke ordinarie lärare skulle

komma att anställas i större utsträckning än som kan anses önskvärt. Jag

har därför intet att invända mot förslaget.

Vad skolöverstyrelsen föreslagit i fråga örn befrielse för skoldistrikt från

skyldighet att anställa vikarie, då lärarbefattning är ledig eller lärare åtnjuter

tjänstledighet, synes väl motiverat och torde i viss mån kunna tjäna

syftet med här föreslagna åtgärder. Den nuvarande avfattningen av § 25

i folkskolestadgan tvingar skoldistrikt att anställa vikarie för dylik lärare

även i de fall, då detta strängt taget vore överflödigt. Därest åt skolöverstyrelsen

uppdrages att efter framställning från vederbörande skolråd därifrån

medgiva befrielse, torde man äga trygghet för att dylika dispenser

allenast medgivas, då detta kan ske utan men för skolan. Den av skolöverstyrelsen

i konsekvens härmed föreslagna ändringen i statsbidragsförfattningen

vill jag även tillstyrka.

I detta sammanhang vill jag påpeka, att det behov av ändamålsenliga

mellaninstanser, som jag i det föregående framhållit, får en ytterligare bekräftelse.

Skolöverstyrelsens av mig i det väsentliga biträdda förslag om

förfarandet, då fråga uppstår om vakansers fyllande, innebär, att vid reglementsändring

ärendet hänskjutes till domkapitlet men eljest, då reglementsändring

är obehövlig, till skolöverstyrelsen. Denna på formella

grunder beroende tudelning av till innebörden likartade mål är icke ägnad

att befordra en konsekvent rationalisering av skolväsendet. Betydligt smidigare

och enhetligare skulle dessa frågor behandlas, om de hänvisades till

en och samma skoladministrativa myndighet. Dessutom skulle den förtrogenhet

med de lokala förhållandena, som måste förutsättas hos en mellaninstans

av det slag, som jag förordat, garantera icke endast en större kännedom

med ärendets detaljer utan också ett större förtroende hos befolkningen.

Ändring i stadgan rörande folkundervisningen i Stockholm i analogi med

vad i det föregående föreslagits angående omprövning vid ledigblivande av

lärartjänst vill jag icke nu föreslå. Denna fråga torde böra prövas i samband

med spörsmålet örn sättet för anställning av lärare inom Stockholm,

vilken fråga jag förut vidrört.

I detta sammanhang får utskottet erinra örn de i motionerna I: 155 och

I: 296 framställda yrkandena, i vad de avse inrättande av nya skolor, under
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande Nr 48.

Undervisning

av barn

i främmande

skoldistrikt.

visningsavdelningar eller lärartjänster vid folkskolorna. Beträffande de av

motionären till stöd för berörda yrkanden anförda skälen hänvisar utskottet

till nämnda motioner.

I kap. IV (sid. 89—100) har departementschefen upptagit frågan, huruvida

icke genom hänvisning av barn från ett skoldistrikt till skolgång i ett

angränsande vissa möjligheter skulle givas att indraga onödiga skolor och

skolavdelningar eller förbättra undervisningen.

Efter en redogörelse för den i detta hänseende förebragta utredningen

bär departementschefen anfört följande:

Skolöverstyrelsen har föreslagit, att domkapitlen skulle medgivas rätt att

efter framställning från vederbörande skolråd eller statens folkskolinspektör

förständiga skoldistrikt att i viss skola till undervisning mottaga barn från

annat skoldistrikt. Det förefaller mig, som örn goda skäl såväl av skolöverstyrelsen

som av de i ärendet hörda myndigheterna anförts för behovet av

en dylik anordning. Jag vill framhålla, att skyldigheten att i förevarande

hänseende underkasta sig vederbörande myndighets bestämmelser bör gälla

ej allenast det mottagande skoldistriktet utan även det distrikt, där barnen

höra hemma. Det kan nämligen väl tänkas, att motstånd mot dispositioner

av förevarande slag kan resas även från sistnämnda distrikt. Målsman bör ävenledes

hava rätt att hos domkapitlet, därest hänvändelse till skoldistriktet icke

lett till resultat, anmäla behovet av undervisning i annat skoldistrikt av barn,

som stå under hans målsmanskap.

Klart är, att det ur många synpunkter skulle vara lämpligast, örn överflyttande

av skolbarn till undervisning i annat skoldistrikt i fortsättningen

liksom nu kunde ske på frivillighetens väg genom överenskommelse mellan

vederbörande skoldistrikt. Dylik överflyttning försiggår i relativt stor utsträckning.

Enligt folkskolinspektörernas beräkningar undervisades läsåret

1927/1928 sammanlagt 1,972 barn i främmande skoldistrikts skolor,

varav för 682 barn betingades särskild ersättning, medan återstående 1,290

barn åtnjöto kostnadsfri undervisning. Skolavgifterna för de förstnämnda

barnen varierade mellan två och två hundra kronor per barn och läsår.

Inalles torde genom denna frivilliga överflyttning hava inbesparats vid pass

66 läraravdelningar. Emellertid hava myndigheterna med stor samstämmighet

påvisat, att det synnerligen ofta förekommer, att skoldistrikt, som

visat den största omtanke örn det egna distriktets skolor, utan hållbara skäl

vägra mottaga barn från annat skoldistrikt till undervisning, så snart fråga

härom väckes. Detta torde vara en ingalunda oväsentlig orsak till att skolorganisationen

inom många distrikt har en omfattning, som icke är av

behovet påkallad. Folkskolinspektörerna hava nu beräknat, att i fall skoldistrikt

vore förpliktigat att i sina skolor mottaga barn från annat skoldistrikt

och möjligheterna till överflyttning av barn från ett distrikt till ett

annat utnyttjades, så långt barnens skolvägar och befintliga skollokaler det

medgåve, sammanlagt 120 läraravdelningar skulle besparas. Det allmänna

har sålunda här möjligheter att vinna avsevärda kostnadsminskningar. I

ett stort antal fall kunde vidare genom denna anordning barnens skolvägar

förkortas och undervisningen förbättras.

Emellertid har skolöverstyrelsen föreslagit, att domkapitlet borde få meddela

dylikt förständigande endast under förutsättning, dels att statens kost
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 48.

23

□ader för skolväsendet därigenom nedbringas eller barnens skolvägar avsevärt

förkortas, dels att det mottagande skoldistriktet därigenom icke förorsakas

ökade utgifter eller undervisningen genom anordningen icke kan anses

bliva lidande. Vissa av dessa inskränkningar hava hos flertalet myndigheter

väckt starka och enligt mitt förmenande väl befogade erinringar. Sålunda

torde det icke vara välbetänkt att uppställa det villkoret, att undervisningen

genom anordningen icke får bliva lidande. Detta skäl synes redan

nu ofta missbrukas. Då domkapitlen skulle äga att pröva de förutsättningar,

under vilka hänvisning kan komma till stånd, anser jag det i likhet med

skatteutjämningsberedningen tillräckligt, att modifiera villkoret därhän, att

barnen icke må hänvisas till skola inom annat skoldistrikt, örn denna anordning

kan anses medföra påtagligt men för undervisningen i något av de

skoldistrikt, som åtgärden berör.

I enlighet med vad skatteutjämningsberedningen anfört, torde villkoret

örn att »statens» kostnader för skolväsendet genom åtgärden nedbringas

böra, med tanke på kommunerna, ändras därhän, att åtgärden må vidtagas

under förutsättning, att »det allmännas» kostnader härigenom minskas.

Skolöverstyrelsen har vidare förutsatt, att hänvisning icke skulle få förekomma,

därest det mottagande skoldistriktet därigenom förorsakades ökade

utgifter. Emellertid åsamkar tydligtvis varje i skola undervisat barn skoldistriktet

kostnader. Skolbänk skall tillhandahållas, städning, eldning, skurning

o. s. v. draga större kostnader ju flera barn som undervisas. I åtskilliga

skoldistrikt tillhandahållas numera fri undervisningsmateriel och ej

sällan även fri bespisning. Det av skolöverstyrelsen föreslagna villkoret

skulle alltså i de flesta för att icke säga alla fall lägga hinder i vägen för

ett ifrågasatt förständigande från domkapitlets sida. Detta villkor torde

därför icke böra uppställas. I stället torde bestämmelse böra meddelas örn

rätt för det mottagande distriktet att erhålla ersättning för den av ifrågavarande

anordning föranledda omedelbara ökningen i dess löpande omkostnader.

Skolöverstyrelsens nyss anförda uppgifter visa, att av nu i

andra skoldistrikt undervisade barn ungefär två tredjedelar åtnjuta kostnadsfri

undervisning, under det att skolavgifterna för de återstående variera

mellan två och två hundra kronor per barn och läsår. I vissa fall

hava dessa avgifter erlagts av barnens föräldrar. En del myndigheter

hava uttalat farhågor för att ersättningsfrågans upptagande i detta sammanhang

lätt skulle komma att leda till att man i så gott som alla fall

ansåge sig böra göra anspråk på ersättning. Det övervägande flertalet

myndigheter åter synas anse, att ersättningsfrågan redan nu bör regleras,

enär eljest i åtskilliga fall skoldistrikt liksom nu genom oskäliga fordringar

skulle kunna omöjliggöra önskvärd överflyttning av skolbarn. Jag vill för

min del ansluta mig till den senare meningen och detta även av det skälet,

att det synes mig billigt och rättvist, att kostnaderna för undervisning av

annat skoldistrikts barn ersättas, därest distriktet gör anspråk därpå. Att

redan nu uppställa vissa grunder, efter vilka denna ersättning skulle utgå,

finner jag däremot icke nödvändigt. Lämpligast synes vara, att åt domkapitlen

giva befogenhet att i detta avseende utöva en diskretionär pröv
ningsrätt

och sålunda från fall till fall avgöra, vilken ersättning som rimligen

bör utgå. I regel torde den direkta självkostnaden ungefärligen kunna

fastställas, varförutom domkapitlen torde hava viss vägledning i de krav,

som från respektive skoldistrikt framställas. Av vikt är emellertid, att, så

långt görligt är, det åt skoldistrikten överlåtes att genom frivillig inbördes

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande Nr 48.

Ökad användning

av kommunalförbund

för

främjande av

skolväsendet.

överenskommelse uppnå enighet i ersättningsfrågan. Domkapitlet bör sålunda

besluta i ersättningsfrågan, allenast där något av skoldistrikten detta

begär. Ersättningen skall givetvis utgöras av det skoldistrikt, som barnet

tillhör.

Motsvarande ändring bör vidtagas i stadgan rörande folkundervisningen i

Stockholm.

Jag vill icke underlåta att även i detta sammanhang erinra, att behovet

av mellaninstanser med verklig sakkunskap på folkskolans område är inlysande.

Man kan icke påräkna, att nu berörda frågor eljest bliva behandlade

efter något så när enhetliga grunder.

Det i motionen II: 76 framförda yrkandet avser verkställande av utredning

i den fråga, beträffande vilken, på sätt ovan senast angivits, propositionen

innehåller ett positivt förslag. I fråga örn de till stöd för berörda

yrkande anförda skälen får utskottet hänvisa till motionen.

I kap. V (sid. 101—109) ägnas uppmärksamhet åt frågan örn ökad användning

av kommunalförbund för främjande av skolväsendet. I riksdagens

skrivelse angående beredande av utökade möjligheter till indragning av

skolor och skolavdelningar framhölls, att för ifrågavarande syftemåls vinnande

det vore av vikt, att frågan om inrättande av kommunalförbund för

tillgodoseende av skolväsendets krav mera beaktades. Skolöverstyrelsen har

tagit upp ett i vissa yttranden framfört förslag, att folkskolinspektör skulle

tillerkännas rätt att taga initiativ till bildande av kommunalförbund för skolväsendets

tillgodoseende. Kostnaderna för erforderlig utredning skulle i

detta fall bestridas av allmänna medel. Skolöverstyrelsen föreslår i enlighet

härmed motsvarande ändring av § 33 lagen örn kommunalförbund.

Departementschefen har i denna fråga — efter en redogörelse för den i

ämnet förebragta utredningen — anfört följande:

Jag vill betona, att spörsmålet att åstadkomma större förvaltningsenheter

för folkskoleväsendet, vare sig nu detta sker genom direkt sammanslagning

av de alltför små skoldistrikten eller genom att med hjälp av lagen örn

kommunalförbund sammansluta skoldistrikten till samarbete för skolväsendets

ordnande, är en av de allra mest centrala frågorna i diskussionen

örn utvägar för åvägabringandet av en i möjligaste mån klok hushållning

med det allmännas anslag till skolväsendet. Denna uppfattning delas av de

myndigheter, som yttrat sig i ärendet. Samstämmigt har emellertid framhållits,

att skoldistrikten i allmänhet äro ytterst obenägna att ingå på dylikt

samarbete. I de fall, där folkskolinspektörerna intresserat sig för uppgiften

att sammanföra skoldistrikten i kommunalförbund, synas deras hänvändelser

oftast ha mötts med likgiltighet eller motstånd. Lagen örn kommunalförbund

har utformats på sådant sätt, att regeln om den kommunala självbestämmanderätten

upprätthållits obruten. Skoldistrikt äger efter gottfinnande

biträda eller avslå förslag örn bildande av kommunalförbund. Sker det

sistnämnda, kommer förbundet icke till stånd, vilka skäl som än kunna anföras

till förmån för ett sådant. Staten har endast i fråga örn svårt skattetyngda

kommuner möjligheter till viss indirekt påtryckning på vederbörande

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 48.

25

skoldistrikt enligt lagen den 16 december 1927 angående understöd av

skatteutjämningsmedel åt vissa kommuner.

Frågan om åvägabringandet av större kommunala förvaltningsenheter är

emellertid i ett större sammanhang föremål för övervägande inom skatteutjämningsberedningen.

Det synes vid sådant förhållande icke tillrådligt

att nu vidtaga några ändringar i lagstiftningen på förevarande område och

sålunda föregripa beredningens arbete. Skolöverstyrelsens förslag om införande

av en bestämmelse rörande rätt för folkskolinspektör att taga initiativ

till bildande av kommunalförbund torde för övrigt, på sätt flertalet myndigheter

påpekat, komma att få ringa praktisk betydelse, så länge icke framställningar

i detta ärende riktas till en för skolärenden särskilt arbetande

och intresserad mellaninstans med den initiativkraft, som följer den medvetet

uppfattade kallelsen att oavlåtligt befordra undervisningens väl. Jag

avstyrker alltså för det närvarande skolöverstyrelsens förslag i denna del.

Bland andra åtgärder för skolväsendets smidigare anpassning efter växlande

förhållanden har ifrågasatts möjligheten av att ytterligare utvidga

anordningen med statsbidrag till inackordering av skolbarn och till skolskjutsar.

Härom handlar kap. VI (sid. 109—136). I detta kapitel dryftas även

frågan örn det ordinarie förslagsanslaget till avlöning åt lärare vid folkskolor.

De myndigheter, vilkas yttranden av skolöverstyrelsen åberopats i förevarande

utredning, hava samstämmigt vitsordat, att en utökning av statens understödsverksamhet

för inackordering av skolbarn och åstadkommande av skolskjutsar

med all sannolikhet i betydande utsträckning skulle befordra folkskoleväsendets

förmåga av anpassning efter ändrade befolkningsförhållanden.

Samtidigt konstateras emellertid, att på vissa håll fördomar, låt vara ogrundade,

mot skolskjutsar ofta yppats hos föräldrar och målsmän och att

likaledes — och mera allmänt — målsmännen endast med motvilja eller

tveksamhet gå med på att inackordera sina barn hos andra familjer. Denna

motvilja har till en del sin naturliga förklaring i svårigheten att anskaffa

tillräckligt kvalificerade enskilda hem, i vilka barnen kunna inackorderas.

Några myndigheter draga konsekvensen härav, då de förorda en kraftig utvidgning

av skolhemsverksamheten, såsom utgörande det säkraste och ur

pedagogisk synpunkt lämpligaste medlet till skolväsendets koncentrering och

för indragning av mindervärdiga skolor. De fåtaliga myndigheter, som uttalat

tveksamhet beträffande utvidgad tillämpning av antingen inackordering

av skolbarn eller skolskjutsar, hänvisa i allmänhet till det faktum, att anordningarna

i fråga somligstädes icke äro populära bland skoldistriktens befolkning,

att de medföra vissa olägenheter och aldrig helt kunna ersätta

en skola. Övriga uttala sig däremot med eller utan motivering för en ökad

användning av dessa anordningar. Nu gällande bestämmelser anses för

snävt utformade, högre statsbidrag föreslås böra utgå för skolskjutsar, statsbidrag

till inackordering av skolbarn bör ej blott begränsas till vissa län

utan utbetalas över hela landet och bidragets inskränkning till vissa sociala

kategorier hävas. Såsom fullt utprövade och gagneliga böra respektive an
-

in ackorderingsanslag

och statsbidrag

för

skolskjutsar.

Avlöningsanslaget.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande Nr 48.

ordningar inordnas bland övriga medel, som stå det allmänna till buds för

undervisningsväsendets förbättrande.

Anslaget till statsbidrag för inackordering av skolbarn, som beviljades

första gången av 1902 års riksdag med ett belopp av 5,000 kronor, skulle

användas för att åt fattiga inom Vilhelmina församlings fjälltrakter och

inom Risbäcks kapellförsamling på längre avstånd från församlingens skolor

boende skolpliktiga barn bereda möjlighet till skolgång. Sedermera har anslaget

ökats och därmed även antalet skoldistrikt, som därav kommit i åtnjutande.

Enligt kungörelsen den 28 maj 1926 (nr 142) utgår statsbidrag

till skoldistrikt inom Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, dock

med undantag för rikets nordligaste gränsorter, för inackordering i skolhem

eller enskilda hem av skolpliktiga barn av fattiga, avlägset från skola boende

föräldrar. Det vederbörande skoldistrikt tillkommande beloppet skall

av skolöverstyrelsen i varje särskilt fall bestämmas. För budgetåret 1929/

1930 utgick anslaget med 315,000 kronor, inberäknat bidrag åt Västerbottens

läns arbetsstugor, och för budgetåret 1930/1931 beviljades ett anslag av

515.000 kronor. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag beslöt riksdagen för

budgetåret 1931/1932 under rubriken »Inackorderingsbidrag för vissa skolpliktiga

barn inom Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens

län, dock ej rikets nordligaste gränsorter» uppföra ett ordinarie anslag av

548.000 kronor. Riksdagen avslog samtidigt väckta motioner (1:92 och

II: 150) örn inackorderingsbidragets utsträckande att gälla »Dalarne och

Norrland, dock ej rikets nordligaste gränsorter». Sedermera har ny kungörelse

i ämnet utfärdats den 29 maj 1931 (nr 130).

Med hänvisning till gällande bestämmelser framhåller skolöverstyrelsen

inledningsvis, att anordningen med inackordering av skolbarn närmast är

att betrakta som en nödfallsåtgärd, tillkommen icke i syfte att förbilliga

eller förbättra skolväsendet utan för att möjliggöra att ifrågavarande barn

över huvud taget komma i åtnjutande av skolundervisning.

Aven örn sålunda inackordering av skolbarn anses vara en nödfallsutväg,

som endast med största varsamhet bör tillgripas, torde dock enligt skolöverstyrelsens

uppfattning en dylik åtgärd i vissa ingalunda sällsynta fall kunna

tjäna som medel för indragning av skolor och skolavdelningar. Jämte sin

rent sociala och pedagogiska huvuduppgift skulle inackorderingen därmed

tjäna jämväl ekonomiska syften. Överstyrelsen vill emellertid för sin del

icke förorda en schablonmässig, av enbart ekonomiska motiv föranledd

indragning av skolor.

Nu gällande bestämmelser för statsbidrag till inackordering av skolbarn

äro emellertid i några avseenden, anför överstyrelsen, hinderliga för anordningens

nyttjande som medel för indragning av skolor och skolavdelningar.

Detta gäller i främsta rummet statsbidragets begränsning till vissa län.

Skolöverstyrelsen föreslår, att ett extra anslag å 15,000 kronor anvisas

till inackorderingsbidrag för vissa skolpliktiga barn i de delar av riket, där

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 48.

27

för närvarande dylikt bidrag icke utgår. Ifrågavarande verksamhet får,

menar överstyrelsen, de första åren karaktär av försök. Säkra beräkningsgrunder

saknas för bedömandet av det belopp, som kan visa sig erforderligt.

Örn ett dylikt mindre anslag funnes tillgängligt, skulle dock det faktiska

behovet kunna utrönas med ledning av inkomna ansökningar örn statsbidrag.

Rörande villkoret, att statsbidrag till inackordering av skolbarn enligt

gällande bestämmelser skall utgå allenast till barn av fattiga föräldrar,

förklarar överstyrelsen sig förbliva vid den tidigare av överstyrelsen tillkännagivna

principiella uppfattningen, att statsbidraget icke bör begränsas

endast till barn av fattiga föräldrar. Ett slopande av nämnda bestämmelse

skulle få endast ringa betydelse för statsverket, då de föräldrar och målsmän,

för vilkas barn skoldistrikt komme att åtnjuta dylikt statsbidrag, i

regel kunna anses tillhöra den i kungörelsen åsyftade kategorien.

Till sist erinrar överstyrelsen örn den av åtskilliga myndigheter omskrivna

olägenheten att finna lämpliga inackorderingshem. Av denna anledning vore

en i möjligaste mån sund utveckling av inackorderingssystemet i hög grad

beroende av tillgången på skolhem och arbetsstugor, varför anordnandet av

sådana alltjämt vore förtjänt av statsmakternas kraftiga stöd.

I sina anslagsäskanden för nästkommande budgetår har skolöverstyrelsen

hemställt, att det ordinarie anslaget till inackorderingsbidrag för vissa skolplikt^

barn inom Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens

län, dock ej rikets nordligaste gränsorter, måtte i riksstaten för budgetåret

1932/1933 uppföras med oförändrat belopp, 548,000 kronor.

För anordnande av skolskjutsar utgick under ett vart av budgetåren 1926/

1929 ett extra anslag av 30,000 kronor. Budgetåret 1929/1930 höjdes anslaget

till 60,000 kronor. Samma anslag utgick under nästföljande budgetår.

Ar 1930 hemställde skolöverstyrelsen hos Kungl. Majit, att anslaget måtte

höjas till 100,000 kronor, enär den stora efterfrågan på anslag icke stöde i

rimlig proportion till den ringa tillgången på medel. Samtidigt ifrågasatte

överstyrelsen, att anslaget måtte givas karaktären av ordinarie förslagsanslag,

eller, övergångsvis, extra reservationsanslag, på det att möjliga besparingar

under ett budgetår kunde tagas i bruk nästföljande år. Departementschefen

kunde med hänsyn till den korta tid, som förflutit, sedan anslaget senast

höjdes, och jämväl av budgetära skäl, icke förorda större ökning än

till 75,000 kronor. Vidare hade ifrågavarande verksamhet bedrivits under

relativt kort tid, vadan ändring av anslagets natur icke borde nu vidtagas.

Kungl. Majit föreslog därför riksdagen, att för budgetåret 1931/1932 för

ifrågavarande ändamål anvisa ett extra anslag av 75,000 kronor. Ett flertal

motioner väcktes (1:33, 11:71, 31, 109, 151), i vilka samtliga hemställdes

om ökning av anslaget till 100,000 kronor. I fyra av dessa motioner föreslogs

desslikes, att anslagsbeteckningen måtte förändras till ordinarie förslagsanslag,

och i en av dessa sistnämnda motioner (lii 109), att anslag till skolskjutsar

måtte utgå med 75 procent av de kostnader, som skoldistrikt genom

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande Nr 48.

denna anordning åsamkats. Statsutskottet (nr 8, punkt 229) föreslog anvisandet

av ett extra anslag av 85,000 kronor, vilken hemställan vann riksdagens

bifall (skrivelse nr 8 A, punkt 217).

Bestämmelser angående skolskjutsar finnas givna i kungörelsen den 28

maj 1926 (nr 143). Bidrag utgår företrädesvis för skjutsning av barn, som

hava lång eller eljest svår väg till skolan, och i sådana fall, där kostnaderna

för skolskjutsarnas anordnande kunna anses uppvägas av besparingar för

skolväsendet i andra avseenden, varjämte föreskrives, att statsbidraget i regel

icke må överstiga hälften av kostnaderna för skolskjutsarnas anordnande.

Skolöverstyrelsen hänvisar till nyss anförda bestämmelser och påpekar,

att statsbidraget till skolskjutsar redan från början kommit att tjäna det

dubbla syftet att bereda lättnader i skolgången för barn, som hava lång

eller eljest svår väg till skolan, och att skapa möjlighet till indragning av

skolor eller skolavdelningar med lågt barnantal.

Skolöverstyrelsen föreslår, att det nu utgående extra anslaget till skolskjutsar

må få karaktären av ordinarie förslagsanslag. Överstyrelsen erinrar

därefter, att statsbidraget för här ifrågavarande ändamål nu för varje särskilt

fall bestämmes av Kungl. Majit. Det kunde ifrågasättas, huruvida

icke statsbidraget i stället borde utgå efter av Kungl. Majit och riksdagen

fastställda allmänna grunder samt i likhet med statsbidrag till lärares avlöning

tillgodokomma varje skoldistrikt, som av vederbörande länsstyrelse

prövades hava uppfyllt för erhållande av dylikt statsbidrag stadgade villkor.

Överstyrelsen uttalar för sin del starka sympatier för en dylik anordning,

framför allt av den anledningen, att ett skoldistrikt, som står i begrepp att

genomföra en mer eller mindre genomgripande omorganisation av sitt skolväsende

med därav föranledda byggnadsföretag, icke kan med nu gällande

bestämmelser räkna med en för omorganisationen så viktig faktor som skolskjutsar.

Med hänsyn till den jämförelsevis korta tid, under vilken man

haft tillfälle pröva skolskjutsarnas lämplighet, förklarar sig dock överstyrelsen,

trots de starka skäl, som tala för en ändring härutinnan, icke för

närvarande beredd att framlägga förslag i antydd riktning. Ej heller kan

överstyrelsen för närvarande tillstyrka vissa framförda förslag, att statsbidraget

till skolskjutsar skulle utgå med högre belopp än som motsvarar halva

kostnaden för skjutsarna.

I sina anslagsäskanden för budgetåret 1932/1933 har skolöverstyrelsen

hemställt, att till bidrag för anordnande av skolskjutsar för skolpliktiga barn

måtte anvisas ett extra reservationsanslag av 85,000 kronor, att utgå enligt

de närmare villkor och bestämmelser Kungl. Majit kan finna gott föreskriva.

De myndigheter, som mer ingående yttrat sig över skolöverstyrelsens förslag

rörande skolskjutsar och inackorderingsbidrag och icke inskränkt sig

till att i all korthet tillst}rrka bifall till desamma, ha med betydande samstämmighet

framfört vissa invändningar och ändringsförslag. Överstyrelsens

principiella uppfattning örn nödvändigheten av åtgärder, som animera till

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 48.

29

ökad användning av ifrågavarande båda anordningar, har godtagits och

ytterligare understrukits. Men samtidigt har framhållits, att överstyrelsen, då

det gällt att föreslå åtgärder, lämpade för detta ändamål, intagit en betänksammare

och mera avvaktande ställning än omständigheterna behövde föranleda.

Vitt utbredd bland myndigheterna är sålunda den uppfattningen,

att det nu utgående statsbidraget till skolskjutsar bör utgå med högre

belopp än som motsvarar halva kostnaden för skjutsarna, förslagsvis två

tredjedelar eller tre fjärdedelar av totalkostnaden. Från åtskilliga håll göres

även gällande, att anslaget till skolskjutsar bör förändras till förslagsanslag

och i samband härmed vissa allmänna grunder för statsbidragens utgående

fastställas. I många fall framhålles ävenledes, att statsbidragen till inackordering

av skolbarn böra utgå med större belopp och efter andra grunder,

än som nu tillämpas.

Beträffande inackordering av skolbarn framföras från vissa håll mer speciella

synpunkter, ofta med anknytning till önskemålet örn ett mera rationellt

realiserande av skolhemsidén.

Statskontoret tillstyrker skolöverstyrelsens förslag under denna punkt.

Statskontoret delar den av överstyrelsen hävdade uppfattningen, att ytterligare

erfarenhet bör föreligga, innan allmängiltiga föreskrifter utfärdas örn

bidrag till gäldande av kostnaderna för skolskjutsar. Beträffande förslaget

örn förändringen av statsanslagets karaktär anför statskontoret:

Med hänsyn till svårigheten att beräkna storleken av de för ifrågavarande

ändamål erforderliga medel, anser statskontoret det vidare önskvärt, örn

anslaget kunde erhålla förslagsanslags natur. Finnes emellertid ej detta låta

sig göra med hänsyn därtill, att riksdagen ej beslutat angående de grunder,

som skola tillämpas vid anslagets disponerande, lärer någon ökning av anslagets

belopp vara erforderlig, på det att örn möjligt bidrag må kunna

beviljas i de fall, där omständigheterna därtill föranleda.

Skatteutjämningsberedningen betonar vikten av att åtgärder snarast vidtagas

i den av överstyrelsen föreslagna riktningen. Beredningen anför bland

annat följande:

Den ökade möjligheten att genom utsträckt användning av skolskjutsar

indraga lärartjänster eller undgå inrättandet av nya tjänster synes nämligen,

vad landsbygden angår, vara en av de effektivaste utvägarna, som för närvarande

kunna ifrågakomma för ernående av en billigare men likväl efter

behovet bättre avpassad skolorganisation. Genom dylika skjutsar icke blott

underlättas indragandet av skolor med ringa barnantal utan möjliggöres

jämväl en koncentration av undervisningen till skolor med bättre skolformer.

Då de besparingar, som härigenom kunna göras, för staten i form av minskade

utgifter till lärarlöner och för skoldistrikten i form av minskade kostnader

för uppförande av och underhåll av byggnader, förvisso äro betydande

i förhållande till de relativt ringa utgifterna för skolskjutsar, är det av största

vikt, att denna anordning göres så effektiv, som utan fara för missbruk är

möjligt.

Efter att hava erinrat örn förslagen, att staten måtte bidraga till skjuts
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande Nr 48.

kostnaderna med högre belopp än nu är fallet, framhåller beredningen betydelsen

av att anslaget beräknas så högt, att tillräckliga skjutsbidrag kunna utgå.

I detta sammanhang har departementschefen erinrat örn det ordinarie förslagsanslaget

till avlöning åt lärare vid folkskolor.

I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag upptog 1931 års riksdag nämnda

anslag i riksstaten med 51,000,000 kronor, vilket utgjorde en ökning från

näst föregående år med 800,000 kronor.

I skrivelse den 31 augusti 1931 har skolöverstyrelsen hemställt, att ifrågavarande

anslag måtte för budgetåret 1932/1933 höjas med ytterligare 800,000

kronor eller till 51,800,000 kronor.

Den starka ökningen är, framhåller överstyrelsen, huvudsakligen föranledd

av de alltjämt i skoldistrikten pågående skolförbättringarna med mindre

folkskolors och andra undantagsformers utbytande mot normala skoltyper,

varigenom antalet nya lärarkrafter år för år ökas och småskollärarinnor

ersättas med manliga eller kvinnliga folkskollärare. Därtill kommer ökningen

i utgifterna till ålderstillägg för det osedvanligt stora antalet nya

unga lärare, som dels på grund av folkskoleväsendets snabba utveckling,

dels på grund av de gamla lärarnas avgång efter den senaste pensionsregleringen

anställts under åren närmast efter 1920.

För egen del har departementschefen anfört huvudsakligen följande:

Skolöverstyrelsens utredning och myndigheternas yttranden lämna övertygande

skäl för önskvärdheten av en utvidgning av den statliga understödsverksamheten

ifråga om inackordering av skolbarn och användande av

skolskjutsar. Båda anordningarna synas med stor fördel kunna nyttjas för

folkskoleväsendets anpassning efter nedgången i barnantalet.

Vad då först angår inackorderingen av skolbarn, ha folkskolinspektörerna

uppskattat antalet läraravdelningar, som kunna beräknas vara indragna till

följd av inackordering till 93. Vid en mer allmän tillämpning av systemet

över hela landet skulle ytterligare 210 läraravdelningar kunna indragas,

alltså sammanlagt 303 läraravdelningar inbesparas. Detta under förutsättning,

att statsbidrag utginge även till andra barn än sådana av fattiga

föräldrar och att inackorderingen i varje fall ställde sig billigare än

uppehållandet av skola. Inackordering har vidare ej beräknats, där skolskjutsar

varit att föredraga.

För närvarande är statsbidraget till inackordering av skolbarn begränsat

till de fyra nordligaste länen, Jämtlands, Västerbottens, Norrbottens och

Västernorrlands län, och utgår med sammanlagt 548,000 kronor. Den alltjämt

fortgående ökningen av inackorderingsdagarnas antal samt önskvärdheten

av att kunna höja de statliga bidragen — vilka för innevarande budgetår

nedgått till i medeltal 52 x/s öre för inackorderingsdag — till i medeltal

omkring 70 öre för dag hava visserligen synts överstyrelsen motivera en

rätt avsevärd höjning av ifrågavarande anslag. Överstyrelsen har dock på

grund av det nu rådande statsfinansiella läget funnit sig böra avstå från

att föreslå höjning av anslaget. Jag vill för min del ansluta mig till denna

uppfattning och föreslår sålunda, att anslaget bibehålies vid oförändrat

belopp.

Skolöverstyrelsen har vidare föreslagit, att ett extra anslag av 15,000 kronor

måtte anvisas till inackordering för vissa skolpliktiga barn i de delar av

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 48.

31

riket, där för närvarande dylikt bidrag icke utgår. Bland myndigheterna,

i all synnerhet hos skolråden, råda delade meningar örn lämpligheten av

att i större omfattning utnyttja inackordering för indragning av skolor och

skolavdelningar. A andra sidan torde anordningen inom vissa skärgårdsområden

och i åtskilliga andra skoldistrikt innebära den enda rationella lösningen

av skolgångsfrågan för ett stort antal barn. Inackorderingssystemet

torde vidare i vissa fall medföra möjligheter till indragning av skolor och

skolavdelningar utan att därigenom mer avsevärda olägenheter skulle uppstå.

Jag anser det därför välbetänkt, att, i likhet med vad överstyrelsen föreslagit,

ett mindre extra anslag för detta ändamål anvisas, på det att det faktiska

behovet av inackorderingsbidrag i de delar av riket, där anordningen icke

förut tillämpats, skall kunna utrönas med ledning av inkomna ansökningar.

Beloppet av detta anslag torde, på sätt överstyrelsen hemställt, böra bestämmas

till 15,000 kronor.

Inackorderingsbidraget är enligt nuvarande bestämmelser begränsat till

vissa sociala skikt; det utgår sålunda endast till skolpliktiga barn av fattiga,

avlägset från skola boende föräldrar. I samma mån staten nyttjar anordningen

som ett medel för indragning av skolor och skolavdelningar, växer

givetvis kravet på att inackordering med hjälp av statsbidrag beredes

samtliga av en indragning berörda barn. Enligt min åsikt torde det emellertid

vara lämpligt att avvakta resultatet av inackorderingsbidragets utsträckande

även till andra delar av landet, innan åtgärder i denna riktning

vidtagas. Sedan bidragsbehovet efter denna utvidgning fixerats, torde frågan

ånyo kunna upptagas till prövning.

I fråga örn skolskjutsarna har skolöverstyrelsen i sitt förslag till indragning

av skolor och skolavdelningar föreslagit, att det nu utgående extra

anslaget måtte få karaktären av ordinarie förslagsanslag. I sina anslagsäskanden

för nästkommande budgetår har däremot överstyrelsen med hänsyn

till det statsfinansiella läget hemställt, att anslaget förändras till extra

reservationsanslag, så att eventuella besparingar kunna tagas i bruk under

ett följande år och komma det avsedda ändamålet till godo.

I myndigheternas uttalanden har med påfallande samstämmighet och

styrka gjorts gällande, att det nu utgående anslagsbeloppet är alldeles otillräckligt

för det avsedda ändamålet. När ett skolråd inger ansökan örn

statsbidrag till skolskjutsar, kan det icke med säkerhet påräkna bidrag.

Därest anslag över "huvud erhålles, är det vidare osäkert, huru stor del av

det begärda beloppet, som av Kungl. Majit beviljas. Skolöverstyrelsen anför,

att vid fördelningen av anslaget till skolskjutsar för budgetåret 1931/

1932 icke mindre än 178 skoldistrikt anmält sig för ett sammanlagt belopp

av omkring 148,000 kronor. Då endast 85,000 kronor funnos tillgängliga,

nödgades överstyrelsen företaga avsevärda nedprutningar. I åtskilliga fall

visade sig en för stark nedprutning medföra, att vederbörande skoldistrikt

avstodo från att anordna skolskjutsarna. Såsom av åtskilliga myndigheter

framhållits, kunna sålunda skolråden icke på förutsättningen av dylikt bidrag

grunda en omorganisation av skolväsendet, varigenom eventuellt lärarkrafter

kunna inbesparas. Flera myndigheter befara, att den osäkerhet och

oberäknelighet, som för närvarande råder på detta område, är på väg att

misskreditera hela systemet med skolskjutsar.

De erinringar, myndigheterna sålunda anfört, synas mig vara av så allvarlig

art, att de icke kunna av staten förbises. Jag behöver här icke på

nytt erinra om vad skolöverstyrelsen i sin förevarande utredning anfört om

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande Nr 48.

skolskjutsarnas betydelse i övrigt för skolorganisationen, exempelvis för

undervisningens förbättrande. Anordningen synes vara ett ovärderligt medel

för skolorganisationens anpassning efter skiftande förhållanden och bör enligt

min uppfattning som fullt utprövad inpassas bland de övriga medel,

staten äger för skolväsendets rätta anordnande. Erfarenheten av deras tilllämpning

tillåter den säkra slutsatsen, att de ur besparingssynpunkt för

staten äro av stor betydelse. Folkskolinspektörerna hava beräknat, att genom

det vid tiden för beräkningarna utgående statsbidraget för skolskjutsar

å sammanlagt 30,000 kronor inbesparats statsbidrag till 70 lärartjänster med

ett sammanlagt belopp — enligt skolöverstyrelsens uppskattning ■— av lägst

75,600 och högst 107,100 kronor, oavsett dyrtidstillägg till 70 befattningshavare,

som beräknats uppgå till ungefär samma belopp som hela det till

skolskjutsar utgående statsbidraget. Genom en mer systematisk tillämpning av

anordningen skulle enligt samma beräkningar kunna undvaras 380 läraravdelningar,

varvid väl att märka statsbidraget beräknats utgå efter samma

grunder som för närvarande. Tvärtemot vad skolöverstyrelsen i sin anslagsskrivelse

anfört, anser jag det därför oundgängligt, att staten med hänsyn

till det statsfinansiella läget noga tillvaratager dessa betydande besparingsmöjligheter.

De hittills med statsbidrag understödda skolskjutsarna hava

enligt skolöverstyrelsens senaste, i anslagsskrivelsen lämnade uppgifter medfört

en utgiftsminskning enbart för statsverket med ett belopp, som är mer

än dubbelt så stort som det lämnade statsbidraget. Härtill komma de besparingar,

som kommunerna på detta sätt kunna göra. För att avlägsna

den osäkerhet, som nu vidlåder anordningen och som delvis är en följd av

anslagets natur, är det enligt min uppfattning angeläget, att det nuvarande

extra anslaget till skolskjutsar förändras till ordinarie förslagsanslag. En

sådan förändring förutsätter dock, att bidragen utgå efter vissa fasta normer,

på samma sätt som statsbidragen till lärarlönerna. Överstyrelsen har

icke ansett sig böra utarbeta något förslag till dylika bestämmelser, och då

frågan givetvis tarvar ett noggrant övervägande av de i ämnet sakkunniga

myndigheterna, har jag ansett det böra för detta år anstå med berörda omläggning,

på det att ett förslag må kunna utarbetas och efter vederbörlig

beredning föreläggas en kommande riksdag. Jag ämnar så snart tillfälle

därtill gives återupptaga detta spörsmål med hemställan, att uppdrag i ämnet

måtte lämnas skolöverstyrelsen. För nästkommande år synes mig anslaget

böra bibehålla sin hittillsvarande karaktär av bestämt anslag och utgå efter

nu gällande grunder. Dock anser jag en ökning av anslaget oundgängligen

nödvändig och vill i sådant avseende föreslå, att anslaget höjes med 65,000

kronor till 150,000 kronor.

Med den utvidgning av möjligheterna till inackordering och till erhållande

av skolskjutsar, som jag sålunda föreslagit, synes man kunna utgå från,

att en ytterligare begränsning av antalet läraravdelningar må kunna komma

till stånd och därmed också en begränsning av den fortgående ökningen av

antalet lärare. Jag anser i betraktande härav, att det ordinarie anslaget till

avlöning åt lärare vid folkskolor må kunna beräknas något lägre än det belopp,

vartill överstyrelsen i sina kalkyler kommit, och vill föreslå, att detsamma

för kommande statsregleringsperiod bestämmes till 51,700,000 kronor.

I detta sammanhang erinrar utskottet om dels de i motionerna I: 46 och

I: 296 framförda yrkandena örn förslagsanslagets till avlöning åt lärare vid

folkskolor ändring till reservationsanslag samt anslagets ökning utöver vad

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 48. 33

av Kungl. Majit föreslagits, dels och de i motionen II: 434 gjorda yrkandena

om skolskjutsauslagets ändring till förslagsanslag och anslagsbeloppets höjning

utöver vad av Kungl. Majit äskats ävensom vissa ändringar med avseende

å grunderna för utgående av statsbidrag från detta anslag. Beträffande

de till stöd för samtliga dessa yrkanden anförda skälen hänvisar

utskottet till respektive motioner.

Utskottet har liksom departementschefen den uppfattningen, att åtgärder

äro erforderliga för att giva vår folkskoleorganisation större förmåga av

anpassning efter växlande förutsättningar och behov, även oberoende av den

konstaterade nedgången i barnantalet, vilken kan vara en övergående företeelse.

Den brist på elasticitet, som för närvarande präglar nämnda organisation,

medför icke endast, att folkskoleväsendet drager onödiga kostnader

både för stat och kommun, utan även att lärjungarna ej alltid erhålla så

god undervisning, som vid en större rörlighet i organisationen varit möjlig.

För det allmänna är det alltså synnerligen betydelsefullt, att det initiativ

till en reform i angivna hänseende, som togs av 1927 års riksdag och som

nu av Kungl. Majit fullföljts, leder till ett verksamt resultat.

De av Kungl. Majit här framlagda förslagen karakteriseras av varsamhet

och hänsyn såväl till den kommunala självbestämningsrätten som till lärarpersonalens

rättsliga ställning. Denna ståndpunkt stämmer väl överens med

andan i 1927 års riksdagsskrivelse, och i det stora hela kan utskottet ansluta

sig till den principiella inställning till föreliggande spörsmål, som i den

kungl, propositionen kommer till uttryck. Endast i ett avseende, vartill

utskottet strax skall återkomma, har utskottet ansett sig böra, för att giva

reformen en högre grad av effektivitet, ifrågasätta längre gående åtgärder

än Kungl. Majits förslag avser.

Mot vad Kungl. Majit föreslagit i fråga om ökade möjligheter att förflytta

lärare synes i och för sig intet vara att erinra. Det kan emellertid icke bestridas,

att förslaget i denna del är av ganska ringa praktisk betydelse. Någon

möjlighet till förflyttning av lärare från ett skoldistrikt till ett annat lämnas

icke, och, vad beträffar förflyttning inom samma skoldistrikt, inskränker sig

det nya till att folkskolinspektören tillerkännes initiativrätt i dessa ärenden,

att i landsbygdsdistrikt, där 1930 års lag om skolstyrelse icke är tillämplig,

beslutanderätten tillägges skolrådet i stället för kyrkostämman*) samt

att lärare hädanefter icke skola anställas såsom ordinarie vid viss skola

utan såsom ordinarie inom distriktet med tjänstgöring tills vidare vid viss

skola. Dessa ändringar innebära visserligen förbättringar, men några mera

verksamma rationaliseringsmedel utgöra de icke. Genom att de begränsats

till ett och samma distrikt erhålla de endast en mycket ringa räckvidd.

Departementschefen framhåller själv, att en godtagbar lösning av proble
'')

I sådana distrikt, där nämnda lag är tillämplig, tillkommer redan nu beslutanderätten

folkskolestyrelsen.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 6 sami. 28 haft. (Nr 48.)

Utskottets

yttrande.

Allmänna

synpunkter.

ökade möjligheter

att förflytta

lärare.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande Nr 48.

niet örn flyttning av lärare mellan distrikten innesluter betydande möjligheter

till en smidig anpassning av folkskoleväsendet efter förefallande behov.

Han anser dock en sådan lösning av frågan möjlig endast i samband med

en blivande lönereglering. Tanken på att stadga flyttningsskyldighet av nu

avsedd innebörd för lärare, som hädanefter vinna ordinarie anställning, avvisas

av departementschefen, då härigenom lärarna skulle komma att uppdelas

i två kategorier med sinsemellan väsentligt olika rättsställning.

Även utskottet har den uppfattningen, att en sådan utvidgning av lärarnas

flyttningsskyldighet, varigenom den ovillkorliga bundenheten vid visst

distrikt hävdes, skulle avlägsna ett av de svåraste hindren för ifrågavarande

rationaliseringssträvanden. En lösning av frågan på denna väg måste givetvis

medföra ett försvagande i viss mån av lärarnas rättsliga ställning och

likaledes ett ingrepp i den kommunala självstyrelsen. Man bör därför här

gå fram med stor försiktighet. Enligt utskottets mening har dock utvecklingen

numera nått därhän, att det icke längre låter sig göra att utan vidare

tillbakavisa kravet på åtgärder i denna riktning.

Utskottet kan emellertid icke följa herrar Tjällgren och Magnusson i Tumhult

m. fl. eller herr Ernfors i de av dem väckta motionerna (I: 293 och II:

427 samt I: 298), då de påyrka ett riksdagens omedelbara beslut i ämnet.

Detta ej endast därför, att utskottet anser åtskilliga anmärkningar kunna

riktas mot de i motionerna framställda förslagen till bestämmelser, såsom,

beträffande motionerna I: 293 och II: 427, att det icke lärer rimligen kunna

ifrågakomma att försätta en befattningshavare i det osäkerhetstillstånd, som

skulle bliva följden, örn vid hans anställning knötes ett villkor av den obestämda

innebörd, dessa motioner synas avse, samt, i fråga örn motionen

I: 298, att det näppeligen kan anses stå i god överensstämmelse med den

hänsyn, de svenska statsmakterna pläga visa skälighets- och billighetssynpunkter,

att för redan anställda ordinarie lärare göra den sedan flera år utgående

förmånen av provisorisk avlöningsförbättring beroende av lärarnas

underkastelse under flyttningsvillkoret, Dylika brister i nämnda förslag skulle

måhända genom lämpliga ändringar eller tillägg kunna avlägsnas. Men vad

som framför allt gör, att utskottet icke kan tillråda ett omedelbart avgörande

av denna fråga, är, att densamma innesluter ett flertal väsentliga spörsmål,

som tarva närmare utredning och ett ingående övervägande, innan saken

kan anses mogen att av riksdagen definitivt prövas. Sålunda måste först

och främst flyttningsskyldighetens omfattning och innebörd noggrant fixeras.

Bland annat bör det klargöras, huruvida och i vilken utsträckning lärare,

som innehar anställning vid skola av högre skolform, skall vara skyldig

underkasta sig förflyttning till lägre skolform, ävensom vilken betydelse,

som eljest bör tillmätas avsevärda skiljaktigheter med hänsyn till tjänstgörings-

och övriga levnadsförhållanden på de olika orterna. Frågan, huruvida

flyttningsskyldigheten bör territoriellt begränsas, och, om så befinnes

böra ske, huruvida, såsom föreslås i herr Ernfors’ motion, länet eller möj
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 4S.

35

ligen stiftet eller annat område skall komma ifråga, är jämväl förtjänt av

närmare begrundande. Vidare måste själva det tekniska förfaringssättet vid

förflyttningen övervägas. Därvid framställa sig sådana frågor som huruvida

skoldistrikten skola ställas helt utom inflytande på proceduren eller om

deras medverkan i en eller annan form kan tänkas; vilken myndighet, som

lämpligen bör anförtros att handlägga dessa ärenden o. s. v. De nu anförda

exemplen torde tillräckligt belysa behovet av ytterligare utredning innan

riksdagen fattar ståndpunkt i ämnet. Denna utredning synes utskottet

böra göras så allsidig som möjligt. Utredningen bör alltså ej endast taga

sikte på de spörsmål, utskottet här ovan såsom exempel framdragit, utan

den bör i möjligaste mån beakta alla de förhållanden, som överhuvudtaget

kunna äga betydelse i detta sammanhang, vare sig de angå statens eller

kommunernas eller lärarnas intressen. Eventuellt kan det vid utredningen

även bliva nödvändigt att taga hänsyn till skatteutjämningsberedningens

pågående arbete, i vad det berör förevarande område. Synnerligen önskvärt

är, att utredningen bedrives med skyndsamhet, så att dess resultat så vitt

möjligt må kunna föreläggas 1933 års riksdag.

Utskottet anser sig alltså böra beträffande frågan örn ökade möjligheter

att förflytta lärare tillstyrka, att riksdagen för närvarande godkänner Kungl.

Maj:ts förslag men i anledning av motionerna I: 293 och II: 427 samt I: 298

i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa

utredning angående stadgande av skyldighet för lärare vid folk- och småskolor

att låta sig förflytta från ett skoldistrikt till ett annat ävensom för

riksdagen framlägga berörda utredning jämte härå grundat förslag i ämnet.

Kungl. Maj:ts förslag i fråga örn ökade möjligheter att vid vakanser indraga

obehövliga lärartjänster synes utskottet böra godtagas. Så vitt utskottet

kan finna, erbjuder detta förslag goda möjligheter till besparingar

för såväl stat som kommun. De statliga skolmyndigheternas inflytande på

här ifrågavarande ärenden torde utgöra en borgen för att de föreslagna nya

bestämmelserna icke komma att tillämpas på ett sådant sätt, att undervisningsväsendet

härigenom försämras eller en oskäligt stor kår av extralärare

uppkommer.

De hittills behandlade delarna av Kungl. Maj:ts förslag avse icke Stockholms

skoldistrikt, utom för så vitt angår möjligheten att erhålla befrielse

från skyldigheten att förordna vikarie å ledig lärartjänst ävensom bestämmelserna

örn uppehållande av lärartjänster med extra ordinarie lärare. I

övrigt har departementschefen ansett förhållandena i Stockholm tarva ytterligare

utredning. I anledning härav vill utskottet framhålla, att utskottet

anser enahanda bestämmelser i nu förevarande avseenden böra, så vitt möjligt,

gälla för Stockholm som för rikets övriga stadsskoldistrikt,’_och att

dylika bestämmelser, sedan den avsedda utredningen slutförts, enligt utskottets

mening torde kunna av Kungl. Majit utfärdas, utan att frågan ånyo

förelägges riksdagen.

Ökacle möjlig

heter att vid

vakanser

indraga obehövliga

lärår

tjänster.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets utlåtande Nr 48.

Undervisning

ar barn i

främmande

skoldistrikt.

Ökad användning

av kommunalförbund

för

främjande av

skolväsendet.

Inackor deringsanslag.

Statsbidrag

för skolskjutsar.

Förslaget till bestämmelser om undervisning av barn i annat skoldistrikt

än det, barnet tillhör, synes utskottet utgöra ett betydelsefullt steg i riktning

mot en mera rationell organisation av folkskoleväsendet. Enligt utskottets

mening kan förslaget antagas utan ytterligare utredning, vadan den av herr

Karlsson i Vadstena väckta motionen (II: 76) icke torde böra föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Utskottet delar departementschefens uppfattning, att någon författningsändring

i syfte att vinna ökad användning av kommunalförbund för främjande

av skolväsendet icke bör för närvarande komma till stånd med hänsyn

till det inom skatteutjämningsberedningen pågående arbetet, vilket jämväl

berör hithörande ämnen.

Kungl. Maj:ts förslag örn det nuvarande ordinarie inackorderingsanslagets

bibehållande vid oförändrat belopp, 548,000 kronor, samt örn uppförande

av ett nytt, extra anslag å 15,000 kronor till inackordering av barn i andra

delar av riket än de fyra nordligaste länen vill utskottet tillstyrka.

I fråga örn anslaget till statsbidrag för skolskjutsar har departementschefen

uttalat sina sympatier för tanken på anslagets förändring till förslagsanslag

men ansett sig icke kunna framställa förslag härom, emedan fixerade normer,

efter vilka statsbidragen skulle utgå, icke förelåge utarbetade. Departementschefen

har emellertid tillkännagivit sin avsikt att, så snart tillfälle

därtill gåves, göra hemställan örn uppdrag åt skolöverstyrelsen att framlägga

förslag i ämnet. Anslaget föreslås alltså för nästkommande budgetår skola

bibehålla karaktären av bestämt anslag och utgå efter oförändrade grunder,

men i stället äskas av Kungl. Maj:t en höjning av detsamma från 85,000

kronor till 150,000 kronor.

I motionen II: 434 har föreslagits skjutsbidragsanslagets förändring till

förslagsanslag och höjning av anslagsbeloppet till 200,000 kronor, varjämte

yrkats, att bidrag skulle utgå med 2/s av kostnaden i stället för 1/z, såsom

nu är regeln.

Med hänsyn till vad departementschefen framhållit i fråga örn behovet

av fixerade normer för skjutsbidragens utgående, anser sig utskottet icke

böra förorda, att riksdagen nu går längre än Kungl. Majit föreslagit beträffande

vare sig anslagets natur, dess belopp eller de för dess användning

gällande bestämmelserna. Utskottet ansluter sig alltså till Kungl. Maj:ts

förslag i denna del och avstyrker motionen 11:434. Härvid vill dock utskottet

uttala önskvärdheten av att förslag till berörda normer utan dröjsmål

må bliva utarbetat genom skolöverstyrelsens försorg och förelagt en

kommande riksdag, på det att anslagets förändring till förslagsanslag må

kunna tagas under övervägande. Först genom en sådan förändring blir

det nämligen möjligt att fullt utnyttja skolskjutsanordningen till vinnande

av kostnadsbesparingar och samtidigt förbättringar i skolväsendet.

Utskottet anser sig vidare böra framhålla, att enligt utskottets mening det

under nu rådande förhållanden är särskilt angeläget att vid disponerandet

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 48.

37

av skolskjutsanslaget framför allt sådana fall ifrågakomma till bidrag, där

genom anordnande av skolskjutsar det allmännas utgifter för skolväsendet

kunna nedbringas.

Beträffande förslagsanslaget till avlöning åt lärare vid folkskolor har Kungl.

Majit föreslagit, att detsamma skulle höjas från 51,000,000 kronor till

51,700,000 kronor.

Herr K. J. Ekman har i motionerna 1:46 och 1:296 påyrkat anslagets

förändring till reservationsanslag. Vidare har herr Ekman dels i motionen

1:46 föreslagit, att anslaget skulle — till täckande av oförutsedda

utgifter — höjas till 52,000,000 kronor, dels ock i motionen 1:296 framlagt

ett i samband med vad av herr Ekman anförts i motionerna 1:46 och 1:155

stående förslag till ändrad lydelse av det statsbidragsvillkor, som i klämmen

till Kungl. Majits proposition omförmäles under 2 b).

Utskottet anser för sin del uteslutet, att de av herr Ekman sålunda framförda

förslagen skulle kunna genomföras, för så vitt icke statsmakterna vore

villiga att helt borttaga den kommunala självbestämningsrätten på folkskolans

område. Men även örn så vore fallet, synes det knappast vara tillrådligt

att, när det gäller en organisation av så väldig omfattning som vårt

folkskolväsende, till beloppet fastlåsa det för lärarpersonalens avlönande avsedda

anslaget, såsom skulle ske genom dess uppförande som reservationsanslag.

Genom de förslag, som av Kungl. Majit framlagts i förevarande

proposition, och de åtgärder, utskottet i anledning härav tillstyrkt, torde

åtskilligt vinnas för tillgodoseende av det erkännansvärda sparsamhetsintresse,

för vilket motionären gör sig till tolk, och i övrigt förlitar sig utskottet

på att vederbörande myndigheter skola oavlåtligen och nitiskt ägna

jämväl besparingssynpunkterna sin uppmärksamhet. Utskottet tinner sig av

nu anförda skäl böra avstyrka motionerna 1:46 och I: 296. Av samma skäl

finner utskottet sig icke hava anledning förorda det av herr Ekman i motionen

1:155 framställda skrivelseförslaget.

Mot Kungl. Majits förslag i nu förevarande del har utskottet intet att

invända.

Utskottet har slutligen att med några ord beröra det av departementschefen

i statsrådsprotokollet gjorda uttalandet beträffande behovet av nya

mellaninstanser för folkskoleväsendet. Mot detta uttalande har i motionen

lii 435 framkommit en gensaga, och vederbörande motionärer hava hemställt,

att riksdagen icke måtte giva sin anslutning till detsamma.

Utan att nu taga ställning till spörsmålet om de ifrågasatta mellaninstansernas

behövlighet samt deras organisation och arbetsuppgifter vill utskottet

för sin del uttala, att av hänsyn såväl till 1930 års lagstiftning örn folkskoleväsendets

kommunaliseriug som till det praktiska och friktionsfria genomförandet

av de åtgärder, som nu föreslås till skolväsendets rationalisering,

den av departementschefen angivna frågan om nya mellaninstan
-

Avllinings
anslaget.

Mellan
instanser.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets utlåtande Nr 48.

ser för folkskoleväsendet synes förtjänt att göras till föremål för en noggrann

och allsidig utredning.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen må

I. förklara sig icke hava något att erinra mot att för

beredande av större möjlighet för skoldistrikt att vid minskning

av barnantalet indraga skolor eller skolavdelningar

ändringar vidtagas i folkskolestadgan och stadgan angående

folkundervisningen i Stockholm i huvudsaklig överensstämmelse

med vad departementschefen i statsrådsprotollet över

ecklesiastikärenden för den o februari 1932 tillstyrkt,

II. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag,

så vitt nu är ifråga, å herr K. J. Ekmans ovannämnda

motion (I: 296) godkänna följande ändringar i grunderna

för utgående av statsbidrag till lärare vid folkskolor och

småskolor:

1. Därest skolöverstyrelsen i vederbörlig ordning medgivit

befrielse från skyldigheten att anställa vikarie för tjänstledig

lärare, skall det till avlönande av den tjänstledige läraren

eljest utgående statsbidraget minskas med ett belopp,

motsvarande vad läraren under tjänstledigheten avstått av

sin avlöning.

2. Såsom villkor för erhållande av statsbidrag skall, utom

annat, varom här nu ej är fråga, gälla:

a) att undervisningen vid skolan fortgår minst åtta månader

örn året, därest icke Kungl. Maj:t genom särskilt beslut

medgivit inskränkning i den sålunda stadgade undervisningstiden

eller skolöverstyrelsen i vederbörlig ordning

befriat skoldistriktet från skyldigheten att uppehålla undervisningen

genom vikarie;

b) örn bidrag sökes till nyinrättad ordinarie eller extra

ordinarie lärartjänst eller till lärartjänst, som förändrats från

extra ordinarie till ordinarie: att folkskolinspektören vitsordat

tjänstens behövlighet.

III. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag,

så vitt nu är i fråga, å herr K. J. Ekmans ovannämnda

motioner (I: 46 och I: 296), i vad de skilja sig från

Kungl. Maj:ts förslag, höja det ordinarie förslagsanslaget till

avlöning åt lärare vid folkskolor, nu 51,000,000 kronor, med

700,000 kronor till 51,700,000 kronor,

IV. i riksstaten uppföra det ordinarie anslaget till inackorderingsbidrag

för vissa skolpliktiga barn inom Västernorrlands,

Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län,

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 48.

39

dock ej rikets nordligaste gränsorter, med oförändrat belopp

548,000 kronor,

V. till inackorderingsbidrag för vissa skolpliktiga barn,

tillhörande skoldistrikt i andra delar av riket än de fyra

nordligaste länen, bevilja för budgetåret 1932/1933 ett extra

anslag av 15,000 kronor,

VI. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag

å herr Lindmarks m. fl. ovannämnda motion (II: 434),

i vad den skiljer sig från Kungl. Maj:ts förslag, till bidrag

för anordnande av skolskjutsar för skolpliktiga barn bevilja

för budgetåret 1932/1933 ett extra anslag av 150,000 kronor

att utgå enligt de närmare villkor och bestämmelser, Kungl.

Majit kan finna gott föreskriva,

VII. i anledning av herr Tjällgrens och herr Magnussons

i Tumhult m. fl. samt herr Ernfors’ ovannämnda

motioner (I: 293 och II: 427 samt I: 298) i skrivelse till Kungl.

Majit anhålla, att Kungl. Majit måtte låta verkställa en

skyndsam utredning angående stadgande av skyldighet för

lärare vid folk- och småskolor att låta sig förflyttas från ett

skoldistrikt till ett annat ävensom så vitt möjligt för 1933

års riksdag framlägga berörda utredning jämte härå grundat

förslag i ämnet,

VIII. besluta, att herr Karlssons i Vadstena ovannämnda

motion (lii 76) icke skall föranleda någon riksdagens åtgärd,

IX. avslå herr K. J. Ekmans ovannämnda motion (I: 155),

X. besluta, att herr Olssons i Berg m. fl. ovannämnda

motion (lii 435) må anses besvarad med vad utskottet här

ovan anfört.

Stockholm den 8 april 1932.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Kvarnzelius, Lindblad, Widell, Bergqvist, Nilsson i

Gränebo Nilsson i Malmö, Rosén, Johansson i Fredrikslund, Asplund, Ernfors, Pauli och

Björck samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Jansson i Falun, Törnkvist i

Karlskrona, Strindlund, Olsson i Blädinge, Holmgren, Olofsson i Digernäs, Lindskog,

Danielsson, Jonsson i Eskilstuna, Järte och Andersson i Prästbol.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets utlåtande Nr 48.

Reservationer:

vid punkt VI av utskottets hemställan: av herrar Bosén, Asplund och

Olofsson i Digernäs, vilka ansett, att punkten bort hava följande lydelse:

VI. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt herr Lindmarks m. fl.

ovannämnda motion (II: 434), till bidrag för anordnande av skolskjutsar för

skolpliktiga barn bevilja för budgetåret 19321933 ett extra anslag av 200,000

kronor att utgå enligt de närmare villkor och bestämmelser, Kungl. Maji

kan finna gott föreskriva.

beträffande frågan om mellaninstanser (sid. 37): av herrar Widell, Bergqvist,

Nilsson i Gränebo, Johansson i Fredrikslund, Ernfors, Strindlund, Olsson

i Blädinge, Holmgren, Lindskog och Järte, vilka ansett, att utskottets motivering

bort hava följande lydelse:

Utskottet har----------detsamma.

Utskottet vill erinra örn att förevarande fråga, på sätt jämväl departementschefen

framhållit, tidigare vid flera tillfällen varit föremål för riksdagens

prövning utan att dock ännu hava föranlett någon åtgärd från riksdagens

sida. Ehuru utskottet icke vill förneka, att utvecklingen under de

senare åren i viss mån gjort detta spörsmål mera aktuellt, anser utskottet

dock tidsförhållandena vara sådana, att den största varsamhet bör iakttagas

ifråga örn åtgärder, även sådana av förberedande natur, vilka för statsverket

kunna direkt eller indirekt föranleda avsevärt ökade administrationsutgifter.

Med hänsyn härtill anser utskottet tveksamt, huruvida den utredning i ämnet,

som i departementschefens yttrande ifrågasatts, för närvarande bör komma

till stånd. Härmed torde det i motionen II: 435 framställda yrkandet få anses

besvarat.

Stockholm 1932, Ivar Hagströms Boktryckeri A. B.

321046

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1932:132 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående beredande av större möjlighet för skoldistrikt att vid minskning av antalet barn indra s. 3 i texten