Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1932H933 av utgifterna under riksstatens femte huvudtitel, innefattande anslagen till socialdepartementet.
1932-03-01 · 195 sidor, varav 181 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 181 av 195 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1932:5, Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1932H933 av utgifterna under riksstatens femte huvudtitel, innefattande anslagen till socialdepartementet.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
1
Nr 5.
Ankom till riksdagens kansli den 1 mars 1932 kl. 12 m
Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1932H933
av utgifterna under riksstatens femte huvudtitel,
innefattande anslagen till socialdepartementet.
(3:e avd.)
Departementet.
l:o) I den till riksdagen den 4 januari 1932 avlåtna propositionen (nr 1)
angående statsverkets tillstånd och behov för budgetåret 1932/1933 har
Kungl. Maj:t i avseende å femte huvudtiteln, innefattande anslagen till
socialdepartementet, upptagit ordinarie anslaget till departementschefen med
oförändrat belopp, 24,000 kronor.
I tre särskilda motioner, väckta, två inom första kammaren av herr
A. Henriksson (nr 126) och herr J. Pålsson (nr 127) samt en inom andra
kammaren av herr K. Kilbom m. fl. (nr 192), hava påyrkats vissa nedsättningar
i statsrådens avlöningar.
Beträffande detta ärende kommer utskottet att framdeles avgiva utlåtande;
vilket utskottet velat härmed för riksdagen
anmäla.
2:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 1 av det vid statsverkspropositionen
fogade utdraget av statsrådsprotokollet över socialärenden den
4 januari 1932) att
dels godkänna det av departementschefen förordade förslaget till ordinarie
avlöningsstat för socialdepartementet, att tillämpas från och med budgetåret
1932/1933;
dels ock höja det ordinarie förslagsanslaget till departementets avdelning
av Kungl. Majits kansli, nu 234,100 kronor, med 13,700 kronor till 247,800
kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 7—12 i statsrådsprotokollet.
De nu gällande staterna för departementet äro av följande lydelse:
*) Hänvisar till punkt i statsrådsprotokollet.
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 6 sami. 5 haft. (Nr 5.) 432 32 1
Departements
chefen.
Departementets
avdelning
av
Kungl. Majlis
kansli.
[1.°)]
2
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
A. Ordinarie avlöningsstat.
Kronor.
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ........................... 175,200
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag 45,200
Ersättning till sakkunniga biträden åt statens inspektör för fattigvård
och barnavård................................................................................. 6,000
Summa kronor 226,400
B. Övergångsstat.
Avlöningar, förslagsamlag .......................................................... kronor 7,700
Kungl. Maj:ts nu förevarande förslag innebär, att såväl posterna i den
ordinarie avlöningsstaten till avlöningar till ordinarie tjänstemän och till
ersättning till sakkunniga biträden åt statens inspektör för fattigvård och
barnavård som den i övergångsstaten ingående posten till avlöningar skulle
bibehållas vid oförändrade belopp.
Däremot har anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare
m. m. för nästa budgetår ansetts böra höjas med 13,700 kronor till
58,900 kronor. Till klarläggande av behovet härav har departementschefen
anfört, bland annat, följande:
»Till belysande av arbetets ökning under senare år må framhållas att,
medan antalet till departementet inkomna mål och ärenden — bortsett från
de till fattigvårdsinspektionen hörande ärendena — under år 1926 utgjorde
2,879, motsvarande antal uppgick för år 1927 till 2,980, för år 1928 till 3,178,
för år 1929 till 3,262, för år 1930 till 3,445 och för år 1931 till 4,225. Örn
ock den starka ökningen under de båda sistnämnda åren till en del avser
ärenden av mindre invecklad beskaffenhet, är det icke desto mindre med
hänsyn till de anförda siffrorna naturligt, att de svårigheter att på ett tillfredsställande
sätt ordna arbetet inom departementet, vilka framträdde redan
omedelbart efter de år 1926 genomförda personalindragningarna, under de
senaste åren gjort sig gällande med ökad styrka. För erhållande av medel
till avlönande av oundgängligen erforderliga icke-ordinarie arbetskrafter inom
departementet har Kungl. Maj:t under dessa år nödgats förstärka departementets
anslagspost till icke-ordinarie befattningshavare genom anlitande i
år från år ökad utsträckning av det under femte huvudtiteln uppförda anslaget
till extra utgifter. Då det på grund av den fortgående ökningen av
socialdepartementets arbete och icke minst med hänsyn till de uppgifter
beträffande den allmänna sociala omvårdnaden, som det rådande tidsläget
medför, lärer vara uppenbart, att någon minskning i personalbehovet under
den närmaste tiden icke kan förväntas, synes mig en förstärkning av departementets
anslagspost till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m.
nu böra ske med belopp, ungefär motsvarande den summa, som för innevarande
budgetår kan beräknas behöva tagas i anspråk från anslaget till
extra utgifter. Jag får därför föreslå, att denna anslagspost från och med
nästa budgetår höjes med 13,700 kronor, vilket belopp i avrundat tal motsvarar
avlöningen till en förste amanuens med heltidstjänstgöring, en andre
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
3
amanuens med halvtidstjänstgöring, två amanuensaspiranter och två extra
kontor sbiträden. Såsom av det föregående framgår, är här huvudsakligen
fråga örn sättet för bestridande av avlöningen till redan befintlig personal
och ej örn anställande av ny personal. Jag vill i detta sammanhang jämväl
hänvisa till att jag längre fram ämnar föreslå en avsevärd nedsättning för
nästkommande budgetår av anslaget till extra utgifter.»
Socialdepartementets ordinarie avlöningsstat skulle i anslutning till det
föreslagna från och med budgetåret 1932/1933 erhålla följande lydelse:
Ordinarie avlöningsstat.
Kronor
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag............................. 175,200
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag 58,900
Ersättning till sakkunniga biträden åt statens inspektör för fattigvård
och barnavård ............................................................................ 6,000
Summa kronor 240,100
Förevarande anslag i sin helhet skulle sålunda ökas från 234,100 kronor
till 247,800 kronor.
Utskottet har funnit sig böra biträda Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag
och får alltså hemställa,
att riksdagen må
a) godkänna det av departementschefen i statsrådsprotokollet
över socialärenden den 4 januari 1932 förordade förslaget till
ordinarie avlöningsstat för socialdepartementet, att tillämpas
från och med budgetåret 1932/1933; samt
b) höja det ordinarie förslagsanslaget till departementets avdelning
av Kungl. Maf.ts kansli, nu 234,100 kronor, med 13,700
kronor till 247,800 kronor.
3:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 2) och under hänvisning
till vad statsrådsprotokollet (sid. 12 och 13) i ämnet innehåller, får utskottet
hemställa,
att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till förstärkning av arbetskrafterna å departementets
avdelning av Kungl. Maj:ts kansli för budgetåret 1932/1933 anvisa
ett extra anslag av 10,020 kronor.
Sociala verk och inrättningar.
4:o) I Kungl. Maj:ts förslag till riksstat för budgetåret 1932/1933 har det
ordinarie förslagsanslaget till socialstyrelsen upptagits med oförändrat belopp,
331,600 kronor.
Förstärkning
av arbetskrafterna
å
departementets
avdelning
av
Kungl. Majis
kansli.
[2.]
Social
styrelsen.
4
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
Utskottets
yttrande.
Social
styrelsens
verksamhet
[3.
]
Beträffande denna fråga tillåter sig utskottet hänvisa till sid. 14—19 i
statsrådsprotokollet.
I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft två inom
första kammaren väckta motioner, den ena, nr 133, av herrar S. Hansson
och E. Löfgren, i vilken motion hemställts, att riksdagen måtte besluta,
att sekreterare ansten å socialstyrelsens arbetarskyddsbyrå skall omändras
till en byrådirektörsbefattning i lönegraden B 28, samt den andra, nr 134,
av fröken Kerstin Hesselgren, däri hemställts, att riksdagen måtte besluta,
att registrators- och kassörstjänsten i socialstyrelsen skall hänföras till lönegrad
B 14 i avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement
och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen.
I fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina förslag, får utskottet
hänvisa till motionerna.
Enligt utskottets mening böra de frågor, som avses i motionerna, prövas
först i samband med behandlingen av det förslag till socialstyrelsens omorganisation,
som är att förvänta. Omorganisationen synes nämligen icke
böra föregripas genom beslut i nu förevarande ämnen.
Under hänvisning till vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må, med avslag å herrar S. Hanssons och Löfgrens
samt fröken Hesselgrens ovanberörda motioner, I: 133
och 134, i riksstaten för budgetåret 1932/1933 upptaga det
ordinarie förslagsanslaget till socialstyrelsen med oförändrat belopp,
331,600 kronor.
5:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 3) att till socialstyrelsens
verksamhet för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag av 192,000
kronor.
Utredningen i ämnet förekommer å sid. 19—22 i statsrådsprotokollet.
Ifrågavarande anslag är för löpande budgetår upptaget med 200,000 kronor,
varför nu förevarande förslag innebär en sänkning av anslaget för nästkommande
budgetår med 8,000 kronor. Från anslaget utgående belopp till ersättning
åt experter för omorganisation av sjukkasseväsendet har nämligen
i enlighet med socialstyrelsens förslag för nästa budgetår ansetts kunna beräknas
till 5,000 kronor mot 10,000 kronor för innevarande budgetår. Därjämte
har ett i anslaget för sistnämnda budgetår inräknat belopp av förslagsvis
13,000 kronor till resekostnader för socialstyrelsens tjänstemän ansetts
kunna för nästa budgetår nedsättas till 10,000 kronor dels med hänsyn
till föreliggande uppgifter angående ifrågavarande kostnader under budgetåret
1930/1931, dels ock på grund av vissa den 1 juli 1931 ikraftträdda
ändringar i bestämmelserna om resor i statens tjänst.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 5. O
Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag,
får alltså hemställa,
att riksdagen må till socialstyrelsens verksamhet för budgetåret
1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag av 192,000 kronor.
6:o) Beträffande Kungl. Maj:ts förslag angående anslag till allmän levnadskostnadsundersökning
(punkt 4) kommer utskottet att framdeles under riksdagen
avgiva utlåtande; vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen
anmäla.
7:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 5) att till förlikningsmän Förlikningsför
medling i arbetstvister m. m. för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra
förslagsanslag av 85,000 kronor. tvister m. m.
Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 23 och 24 i statsrådsprotokollet. [5.]
Anslaget utgår för innevarande budgetår med 95,000 kronor. Då nedsättning
av vissa av arvodena till förlikningsmännen inom distrikten ansetts
kunna ske samt jämväl vissa besparingar i övrigt synts möjliga, har för nästkommande
budgetår en minskning av anslaget synts kunna äga rum med
10,000 kronor.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må till förlikning smän för medling i arbetstvister
m. m. för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag
av 85,000 kronor.
8:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 6) att till arbetsdom- Arbetsstolen
för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag av 78,000 domstolen.
kronor. [®0
Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 24—28 i statsrådsprotokollet.
Ifrågavarande anslag är för innevarande budgetår i riksstaten uppfört
med 72,500 kronor. Det föreliggande förslaget innebär alltså en ökning av
anslaget för nästa budgetår med 5,500 kronor.
Genom beslut den 19 juni 1931 har Kungl. Majit fastställt följande stat
för arbetsdomstolen, att lända till efterrättelse under budgetåret 1931/1932r
A. Avlöningar. Kronor
Arvode åt ordföranden ................................................................. 21,00g1)
» » en ledamot, tillika vice ordförande ........................... 5,500
» »en ledamot.................................................................... 4,500
» » fyra ledamöter............................................................... 16,000
*) Därest befattningen skulle komma att innehavas av person, som icke förut varit innehavare
av justitierådsämbete, utgår arvode med 19,000 kronor.
Allmän
levnadskost
nadsunder
sökning.
[4-]
6 Statsutskottets utlåtande Nr 5.
Avlöning åt en sekreterare i 24:e lönegraden, förslagsvis......... 7,212
» » ett kameralbiträde i 8:e lönegraden, förslagsvis ... 2,676
Ersättningar åt extra tjänstemän och övriga biträden samt för
vakthållning, högst.................................................................... 5,000
Arvoden åt ersättare för ledamöter, vikariatsersättningar samt
ersättningar åt ledamöter för mistade avlöningsförmåner,
förslagsvis .................................................................................... 6,112 68,000
B. Omkostnader.
Övriga kostnader (resekostnads- och traktamentsersättningar åt ordföranden,
ledamöter och sekreteraren samt ersättare för ledamöter,
kostnader för särskilda utredningar genom tekniskt sakkunniga,
tryckningskostnader, hyra för kanslilokal, kostnader för belysning,
uppvärmning och städning av lokaler, anskaffande och underhåll
av inventarier, inköp av böcker samt andra expenser), förslagsvis 6,500
Summa kronor 74,500
Arvodet åt arbetsdomstolens ordförande bestämdes av 1931 års riksdag
till 19,000 kronor, men riksdagen uttalade samtidigt att, därest till befattningen
utsåges innehavare eller f. d. innehavare av justitierådsämbete,
arvodet finge höjas till 21,000 kronor. Arbetsdomstolens anslag för budgetåret
1931/1932 å 72,500 kronor bestämdes med beräknande av ett ordförandearvode
av 19,000 kronor. Sedan Kungl. Maj:t förordnat f. d. justitierådet
Arthur Lindhagen att vara ordförande i domstolen, upptogs emellertid,
såsom av det föregående framgår, ordförandearvodet i staten till 21,000
kronor. Härigenom har statens slutsumma kommit att överskrida anslaget
med 2,000 kronor.
Vidkommande budgetåret 1932/1933 har med hänsyn till det permanenta
behovet av ett hos domstolen från den 1 november 1930 anställt extra
kontorsbiträde denna befattningshavare ansetts böra upptagas i staten såsom
extra ordinarie kontorsbiträde i 4:e lönegraden med en avlöning av 2,052
kronor, i samband varmed posten till ersättningar åt extra tjänstemän m. m.
sänkts från 5,000 kronor till 3,000 kronor.
Vidare avser Kungl. Maj:ts förslag en höjning från 6,112 kronor till 9,560
kronor av posten till arvoden åt ersättare för ledamöter m. m.
Övriga poster hava ansetts böra beräknas till oförändrade belopp, varvid
emellertid må erinras om att ordförandearvodets upptagande, i enlighet med
vad som skett i nuvarande stat, till 21,000 kronor medför behov av en anslagshöjning
å 2,000 kronor.
Enligt de nu angivna beräkningsgrunderna skulle anslaget till arbetsdomstolen
för nästa budgetår behöva upptagas till 78,000 kronor.
Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer
utskottet,
att riksdagen må till arbetsdomstolen för budgetåret 1932/1933
anvisa ett extra förslagsanslag av 78,000 kronor.
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
7
9:o) Kungl. Majit bär föreslagit riksdagen (punkt 7) att till särskilda skiljedomare
i arbetstvister för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag
av 3,500 kronor.
Utredningen i ämnet förekommer å sid. 28 och 29 i statsrådsprotokollet.
Ifrågavarande anslag, som i riksstaten för innevarande budgetår är upptaget
med 4,000 kronor, har med hänsyn till nettoutgifterna å detsamma
under de senaste budgetåren ansetts kunna för nästa budgetår nedsättas
med 500 kronor.
Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Majits förslag, hemställer
alltså,
att riksdagen må till särskilda skiljedomare i arbetstvister för
budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag av 3,500
kronor.
10:o) På grund av Kungl. Majits därom gjorda framställning (punkt 8) och
under hänvisning till vad statsrådsprotokollet (sid. 29 och 30) i ämnet innehåller,
hemställer utskottet,
att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till offentliga arbetsförmedlingen i riket m. m. för budgetåret
1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag av 260,000
kronor.
Illo) Beträffande Kungl. Majits förslag angående anslag till bekämpande
av arbetslösheten (punkt 9) kommer utskottet att framdeles under riksdagen
avgiva utlåtande; vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen
anmäla.
12:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 10) att till yrkesinspektionens
verksamhet för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag
av 185,000 kronor.
Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 32—34 i statsrådsprotokollet.
För användningen av det för budgetåret 1931/1932 för ifrågavarande
ändamål anvisade anslaget, 195,000 kronor, har Kungl. Majit genom brev den
24 april 1931 fastställt följande stat:
Kronor.
Avlöningar samt vikariats- och övertidsersättningar till icke-ordinarie
befattningshavare ävensom ersättning till experter och för tillfällig
skrivhjälp, högst.................................................................................... 59,240
Förstärkning av den i yrkesinspektionens ordinarie stat upptagna
anslagsposten till kontorskostnader m. m., förslagsvis..................... 15,760
Reseersättningar vid yrkesinspektionen, förslagsvis............................. 120,000
Summa kronor 195,000
Särskilda
skiljedomare i
arbetstvister.
[7-]
Offentliga
arbetsförmedlingen
i riket
m. m.
[8.]
Bekämpande
av arbetslösheten.
[9.]
Yrkesinspek
tionens
verksamhet.
[10.]
8
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
Föreningen
för arbetarskydd.
[il.]
Beträffande budgetåret 1932/1933 bär socialstyrelsen föreslagit, att anslagsposten
till förstärkning av den ordinarie posten till kontorskostnader måtte
höjas från 15,760 kronor med 3,440 kronor till 19,200 kronor och att i följd
härav anslaget till yrkesinspektionens verksamhet måtte ökas från 195,000
kronor till 198,440 kronor.
Departementschefen har i ärendet anfört följande:
»Den av socialstyrelsen föreslagna höjningen av förstärkningsposten till
yrkesinspektionens kontorskostnader synes mig knappast tillräckligt motiverad.
Visserligen har ökning av hyresutgifterna ägt rum, men denna ökning
torde till en del kunna motvägas genom begränsning av andra under posten
fallande kostnader, bland annat för inventarier. Ej heller synes det uteslutet,
att även under nästa budgetår eventuell brist å anslagsposten kan täckas
medelst överskott från annan anslagspost. Med hänsyn härtill torde såväl
posten till avlöningar m. m. som posten till förstärkning av kontorskostnaderna
böra för nästa budgetår beräknas till samma belopp som i gällande
stat.
Vidkommande härefter utgifterna för reseersättningar vid yrkesinspektionen,
hava dessa, enligt vad jag inhämtat, under senaste budgetåret uppgått till
132,337 kronor. Då, på sätt jag i det föregående framhållit, från och med
den 1 juli 1931 en minskning inträtt i de till statens befattningshavare utgående
reseersättningarna, torde anslagsposten till reseersättningar vid yrkesinspektionen
för nästa budgetår kunna nedsättas till förslagsvis 110,000
kronor. Det belopp, som av Kungl. Maj:t för ändamålet kommer att ställas
till socialstyrelsens förfogande, torde böra av styrelsen fördelas å de särskilda
yrkesinspektionsdistrikten. Beträffande anslagsposten i dess helhet
lärer böra meddelas föreskrift, att densamma icke må utan Kungl. Maj:ts
medgivande överskridas.
Det sammanlagda medelsbehovet för här ifrågavarande ändamål skulle
alltså kunna för nästa budgetår uppskattas till (59,240 + 15,760 + 110,000)
185,000 kronor.»
Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Majis förevarande förslag får utskottet
hemställa,
att riksdagen må till yrkesinspektionens verksamhet för budgetåret
1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag av 185,000 kronor.
13:o) Kungl. Maji har föreslagit riksdagen (punkt 11) att till föreningen
för arbetarskydd för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra anslag av 5,000
kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 34—36 i statsrådsprotokollet.
Ifrågavarande förening, som för innevarande budgetår åtnjuter ett statsbidrag
av 6,000 kronor och för år 1931 från enskilda sammanslutningar och
försäkringsanstalter erhållit bidrag å tillhopa 5,600 kronor, har, under åbe
-
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
9
ropande av en lämnad redogörelse för sin verksamhet, hemställt, att för uppehållande
och utvidgande av verksamheten jämväl för budgetåret 1932/1933
må utgå bidrag av statsmedel med 6,000 kronor.
I infordrat utlåtande den 28 september 1931 har socialstyrelsen tillstyrkt
framställningen.
I avgiven promemoria har statens organisationsnämnd rörande detta anslag
anfört att, ehuru den verksamhet, som med förevarande anslag befrämjades,
måste anses vara i hög grad behjärtansvärd, organisationsnämnden likväl
av hänsyn till det statsfinansiella läget funnit sig böra föreslå en nedsättning
av anslaget med 25 procent till 4,500 kronor.
Departementschefen har i ärendet anfört huvudsakligen följande:
»Av den lämnade redogörelsen framgår, att föreningen för arbetarskydd
fortsätter sin sedan länge bedrivna verksamhet till arbetarskyddets främjande
och att föreningen strävar att, i den mån de ekonomiska resurserna sådant
medgiva, utvidga och fördjupa verksamheten. Föreningen bör enligt min
mening fortfarande komma i åtnjutande av statsunderstöd. I likhet med
organisationsnämnden finner jag likväl i nuvarande budgetära situation någon
reducering av bidragsbeloppet böra äga rum. Under hand har jag visserligen
inhämtat, att föreningen, som tidigare för sin utställningslokal erlagt en
årlig hyra av 3,000 kronor, från och med den 1 oktober 1931 fått densamma
höjd till 8,000 kronor för år samt att för närvarande någon utsikt till hyresminsltning
icke förefinnes. Emellertid hava, enligt vad en i ärendet företedd
redogörelse för det ekonomiska resultatet av verksamheten under år
1930 utvisat, föreningens inkomster under detta år överstigit utgifterna med
omkring 6,000 kronor. Vid sådant förhållande torde en nedsättning av
statsbidraget utan större olägenhet kunna ske. Jag vill dock förorda, att
denna nedsättning begränsas till 1,000 kronor och att alltså anslaget bestämmes
till 5,000 kronor.»
För att bringas i överensstämmelse med föreningens benämning har den
hittillsvarande anslagsrubriken — föreningen för arbetarskydd i Stockholm —
ansetts böra ändras till »föreningen för arbetarskydd.»
Utskottet har ansett sig böra förorda Kungl. Maj:ts förslag och hemställer
alltså,
att riksdagen må till föreningen för arbetarskydd för budgetåret
1932/1933 anvisa ett extra anslag av 5,000 kronor.
14:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 12) att till arbetsrådet
för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag av 55,300 kronor.
Utredningen i ämnet förekommer å sid. 36—39 i statsrådsprotokollet.
Anslaget till arbetsrådet uppgår för innevarande budgetår till 59,600 kronor.
För användningen av anslaget har Kungl. Maj:t genom beslut den 5
uni 1931 fastställt följande
Arbetsrådet.
[12.]
10
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
Stat:
Kronor.
Ordförande och chef, arvode *) .............................................................. 4,000
1 ledamot, tillika byråchef, lönegraden B 30 x)....................................... 10,020
6 ledamöter, arvoden ä 4,000 kronor ..................................................... 24,000
1 extra ordinarie kansliskrivare, Ilie lönegraden ................................. 3,144
1 » » expeditionsvakt, 5:e lönegraden................................. 2,208
1 » » kontorsbiträde, 4:e lönegraden.................................... 2,052
Avlöningar till övriga icke-ordinarie befattningshavare, avlönings
förhöjningar
m. m., högst ..................................................................... 8,876
Vikariatsersättningar m. m........................................................................ 800
Ersättningar för särskilda utredningar genom tekniskt eller ekonomiskt
sakkunniga, ersättningar till på arbetsrådets föranstaltande vid allmän
underrätt hörda vittnen och sakkunniga ävensom arvoden samt
resekostnads- och traktamentsersättningar åt suppleanter, då de
inkallas såsom ersättare för rådets ledamöter, förslagsvis............... 1,000
Tryckningskostnader samt kostnader för uppvärmning, belysning,
städning, möbler, böcker, tidningar, telefoner, kontorsrekvisita m. m.,
förslagsvis ................................................................................................ 3,500
Summa kronor 59,600
Beträffande den av Kungl. Majit för nästkommande budgetår föreslagna
sänkningen av anslaget med tillhopa 4,300 kronor har departementschefen
anfört i huvudsak följande:
»Med hänsyn till viss förändring beträffande den hos rådet tjänstgörande,
enligt staten icke lönegradsplacerade personalen torde sålunda en
nedsättning av posten till avlöningar till övriga icke-ordinarie befattningshavare
m. m. kunna äga rum med 1,300 kronor eller från 8,876 kronor
till 7,576 kronor. Vidare måste jag av statsfinansiella skäl ifrågasätta
en måttlig beskärning av de till rådets ledamöter — frånsett den ledamot,
som tillika är byråchef — utgående arvodena. Dessa arvoden hava
alltsedan ingången av år 1924 utgått med 4,000 kronor för år. En nedsättning
av detta belopp till 3,500 kronor synes vara motiverad. Jag tillåter
mig erinra, att arvodena till ledamöterna i försäkringsrådet från och med
budgetåret 1924/1925 utgå med 4,000 kronor för år samt att det arbete,
som åvilar dessa ledamöter, torde få anses vara mera omfattande och krävande
än det, som föranledes av ledamotskap i arbetsrådet. Vid genomförande
av den sålunda förordade sänkningen kan den för ledamotsarvoden
avsedda anslagsposten nedsättas från 24,000 kronor med 3,000 kronor till
21,000 kronor.
Vid bifall till vad jag här föreslagit skulle det sammanlagda anslagsbehovet
för nästkommande budgetår uppgå till 55,300 kronor.»
I sammanhang med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet till
behandling förehaft en inom andra kammaren av herr Edv. Johanson i
*) Dessa tjänster innehavas av samma person.
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
11
Stockholm väckt motion, nr 74, vari hemställts, att riksdagen måtte till
arbetsrådet för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag av
59,600 kronor.
Till stöd för sitt förslag har motionären anfört följande:
»Under punkten 12 av femte huvudtiteln i statsverkspropositionen kar
Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att till arbetsrådet för budgetåret 1932/1933
anvisa ett exti-a förslagsanslag av 55,300 kronor.
Det sålunda äskade anslaget innebär i jämförelse med anslaget för innevarande
budgetår en nedsättning med 4,300 kronor. Besparingen har vunnits
dels genom att arvodena för sex av rådets ledamöter — eller samtliga
ledamöter med undantag av den ledamot, som tillika är byråchef — nedsatts
från 4,000 till 3,500 kronor och dels genom att posten till »avlöningar till
övriga icke-ordinarie befattningshavare, avlöningsförhöjningar m. m.» minskats
med 1,300 kronor.
Vad först angår den förra posten har den föreslagna nedsättningen i
statsverkspropositionen motiverats med statsfinansiella skäl. I själva verket
torde det också vara omöjligt att finna något annat bärande skäl för den
ifrågasatta åtgärden. Erinras må, att arvodena till arbetsrådets ledamöter
under åren 1919—1923 utgingo med 5,000 kronor örn året jämte dyrtidstillägg
men från och med 1924 nedsattes till 4,000 kronor utan dyrtidstillägg.
Anledningen till den sålunda vidtagna nedsättningen var den avsevärda
minskning i rådets arbete, som under de närmast föregående åren
ägt rum. Den följande utvecklingen i fråga örn rådets arbetsbörda framgår
av följande tablå:
»
Antal inkomna
Ar
ärenden
1924..................
....................... 1,003
1925.................
....................... 1,112
1926...................
....................... 1,295
1927.................
....................... 1,558
1928...................
...................... 1,867
1929...................
....................... 2,142
1930...................
....................... 2,189
1931...................
........................ 2,763
På sätt tablån utvisar har rådets arbetsbörda under de senaste åren undergått
en mycket stark ökning. Härav följer, att ledamöternas tid måste
i allt större omfattning tagas i anspråk för arbetet inom rådet. Ledamöternas
arbete omfattar även deltagande i tjänsteresor, och i detta avseende
må nämnas, att antalet resedagar för en av rådets efter förslag utsedda
ledamöter under år 1931 uppgick till icke mindre än 35. Under nu angivna
förhållanden synes en nedsättning av ledamotsarvodena icke böra ifrågakomma
utan synas desamma även för nästa budgetår böra upptagas till sitt
nuvarande belopp eller 4,000 kronor.
Vad härefter angår den föreslagna nedsättningen av anslagsposten till
12
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
''övriga icke-ordinarie befattningshavare, avlöningsförhöjningar m. m.’, synes
densamma lika litet påkallad. Den ifrågasatta åtgärden förklaras av departementschefen
kunna äga rum ''med hänsyn till viss förändring beträffande
den hos rådet tjänstgörande, enligt staten icke lönegradsplacerade
personalen’. För den som tagit närmare kännedom örn arbetsförhållandena
inom arbetsrådet synes departementschefens ifrågavarande yttrande alldeles
oförklarligt. På grund av arbetsbördans kraftiga ökning har det, särskilt
under loppet av innevarande budgetår, blivit nödvändigt för rådet att för
att medhinna det löpande kansliarbetet taga förevarande anslagspost i anspråk
i större utsträckning än tillförne. Därest arbetsbördan kommer att
bliva lika stor som för närvarande — vilket av allt att döma synes komma
att bliva fallet — kommer anslagsposten att under nästa budgetår helt förbrukas,
och den föreslagna nedsättningen kommer att ställa rådet inför nödvändigheten
att trots den starka ökningen i arbetet vidtaga en väsentlig
minskning av den extra arbetskraft, som nu anlitas. Det synes under sådana
förhållanden ofrånkomligt, att anslagsposten i fråga upptages med oförändrat
belopp.
Vid bifall till vad här föreslagits skulle det erforderliga anslaget till
arbetsrådet för nästkommande budgetår komma att uppgå till samma belopp
som det för det nu löjiande budgetåret anvisade anslaget eller 59,600
kronor.»
Utskottets
yttrande.
Den av Kungl. Maj:t föreslagna nedsättningen av ifrågavarande anslag är,
såsom av ovanstående framgår, föranledd dels därav att arvodena till arbets - rådets ledamöter — frånsett den ledamot, som tillika är byråchef — nedsatts
från 4,000 kronor till 3,500 kronor för år, varigenom en besparing av
3,000 kronor skulle ernås, dels ock därav att posten till avlöningar till
övriga icke-ordinarie befattningshavare m. m, ansetts kunna beskäras med
1,300 kronor.
Yad till en början berörda arvoden angår, har departementschefen såsom
stöd för vidtagandet av en reducering av desamma åberopat statsfinansiella
skäl. Därjämte har departementschefen i detta sammanhang erinrat därom,
att arvodena till försäkringsrådets ledamöter utginge med 4,000 kronor för
år samt att det arbete, som åvilade dessa ledamöter, torde få anses vara
mera omfattande och krävande än det, som föranledes av ledamotskap i
arbetsrådet.
Vid bedömandet av denna fråga bör visserligen beaktas, att den stegringav
antalet till arbetsrådet inkommande ärenden, som, såvitt av motionen
framgår, ägt rum sedan ifrågavarande ledamöters nuvarande arvoden bestämdes,
givetvis måste hava medfört en viss ökning av ledamöternas arbetsbörda.
Emellertid har utskottet under hand inhämtat, att sammanträden i
arbetsrådet hållas i regel endast en gång i veckan. Härutöver torde ledamöternas
tid för uppdragets fullgörande i regel icke nämnvärt behöva tagas
i anspråk förutom de dagar, som kunna åtgå till resor. Med hänsyn härtill
finner utskottet, även med iakttagande av nödvändigheten därav, att fullt
/Statsutskottets utlåtande Nr 5.
13
kompetenta personer förvärvas för ifrågavarande uppdrag, det vara till fyllest
motiverat, att arvodena nedsättas till belopp, Kungl. Majit föreslagit. Emellertid
torde kunna inträffa, att vissa ledamöters tid tages i anspråk i större
utsträckning än ovan anförts till följd av att åt dem uppdrages verkställandet
av särskilda utredningar eller undersökningar. Möjlighet att härför tillerkänna
vederbörande någon extra ersättning torde böra beredas. Utskottet
vill förorda, att för sådant ändamål det av Kungl. Majit föreslagna anslagsbeloppet
höjes med 1,000 kronor.
Under åberopande av vad sålunda anförts och då utskottet icke funnit
anledning till erinran mot vad Kungl. Majit i övrigt under denna punkt föreslagit
riksdagen, får utskottet alltså hemställa,
att riksdagen må, i anledning av Kungl. Majits förevarande
förslag och herr Johansons i Stockholm ovanberörda motion,
lii 74, till arbetsrådet för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra
förslagsanslag av 56,300 kronor.
15:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 13) att till upplysningsverksamhet
i emigration sfrågor för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra
anslag av 5,000 kronor.
Utredningen i ämnet förekommer å sid. 40—44 i statsrådsprotokollet.
Upplysningsverksamhet
i
emigrationsfrågor.
[13.]
Anslag till upplysningsverksamhet i emigration sfrågor hava beviljats med
10,000 kronor för vartdera av budgetåren 1930/1931 och 1931/1932 samt för
bägge budgetperioderna ställts till institutets för svensk utlandstjänst förfogande.
Nämnda institut, som tillkommit och alltjämt upprätthålles genom enskilt
initiativ, började sin verksamhet hösten 1927 med uppgift att lämna upplysningar
till i regel högskoleutbildade svenskar, som ämnade antaga arbetsanställningar
utomlands, samt att biträda sådana personer vid förhandlingar
örn anställning. Sedan emellertid från olika håll ifrågasatts åtgärder
för anordnande av objektiv upplysningsverksamhet i emigrationsfrågor även
för icke kvalificerad arbetskraft och hänvändelse skett till institutet angående
dess medverkan härvidlag, förklarade sig institutets styrelse villig att,
under förutsättning att institutet erhölle ett årligt statsbidrag å 10,000 kronor,
försöksvis utvidga verksamheten med sådan upplysningstjänst.
I 1930 års statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkten 14) framlade
föredragande departementschefen utredning i ämnet samt förordade antagande
av institutets för svensk utlandstjänst nyssnämnda erbjudande. Departementschefen
anförde härvidlag bland annat följande:
En upplysningsverksamhet sådan som den ifrågasatta borde endast avse
att tillhandagå med faktiska uppgifter och således vara fullkomligt opartisk
och objektiv. Därmed sammanhängde även, att de upplysningar, som lämnades,
borde vara grundade på så fullständiga och väl kontrollerade uppgifter
som möjligt. Några råd i ena eller andra riktningen borde icke lämnas,
och några speciella anställningar i utlandet borde icke förmedlas. Det
syntes obetingat vara att föredraga, att den upplysningsverksamhet, som i
antytt syfte borde komma till stånd, icke bedreves av statliga organ och i
14
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
statens namn. Det gjorda erbjudandet från institutet för svensk utlandstjänst
syntes därför böra antagas. Statsbidraget skulle lämnas allenast
under det villkor, att institutet förbunde sig att, i den mån så vore möjligt
utan intrång på institutets dåvarande verksamhet samt utan att kostnaderna
överskrede statsanslaget, tillmötesgå hänvändelser örn upplysningar i emigrationsfrågor
jämväl från personer tillhörande andra kategorier än dem, för
vilka institutets informationstjänst dittills varit avsedd, ävensom insamla
material för dylik upplysningsverksamhet.
De för budgetåren 1930/1931 och 1931/1932 beviljade anslagen hava av
Kungl. Maj:t ställts till förfogande för bedrivande av upplysningsverksamhet
i emigrationsfrågor enligt de riktlinjer, som angivits av föredragande departementschefen
i 1930 års statsverksproposition.
Institutets angelägenheter handhavas av en styrelse, bestående av ordförande
jämte åtta ledamöter. Ordföranden samt två av ledamöterna utses
av Kungl. Maj.t. Revisorer att granska institutets förvaltning utses jämväl
av Kungl. Maj:t. Styrelsens och revisorernas berättelser skola inom viss
tid ingivas till chefen för socialdepartementet.
I skrivelse den 22 september 1931 har styrelsen för institutet för svensk
utlandstjänst hemställt örn statsbidrag jämväl för budgetåret 1932/1933 av
10,000 kronor för fortsättande av sin upplysningsverksamhet enligt de av
Kungl. Maj:t angivna riktlinjerna.
Socialstyrelsen har förordat bifall till institutets framställning.
Statens organisationsnämnd har i avgiven promemoria anfört, att nämnden
med hänsyn till det nuvarande statsfinansiella läget icke kunde tillstyrka
högre anslag för nästa budgetår än 5,000 kronor.
Departementschefen har i ärendet anfört följande:
»Av det föregående torde framgå, att skäl fortfarande föreligga för beviljande
av statsbidrag för uppehållande av den av institutet för svensk utlandstjänst
enligt åtagande bedrivna allmänna upplysningsverksamheten i
emigrationsfrågor. Det framgår emellertid även, att omfattningen av denna
allmänna upplysningstjänst, som först nyligen kommit i gång, röner inflytande
av de i flertalet länder nu rådande exceptionella förhållandena på
arbetsmarknaden. Örn också institutets upplysningstjänst för icke kvalificerad
arbetskraft under dessa förhållanden torde vara av synnerlig betydelse
till förhindrande av förhastad emigration, är det å andra sidan tydligt,
att kännedomen örn de försvårade utvandringsmöjligheterna för närvarande
medför en minskning i den arbetsbörda, som eljest sannolikt för ifrågavarande
uppgifter skulle påvila institutet. Med hänsyn härtill har jag hos ordföranden
i institutets styrelse framställt förfrågan, huruvida icke institutets allmänna
upplysningstjänst skulle kunna upprätthållas mot det av organisationsnämnden
tillstyrkta reducerade statsbidraget av 5,000 kronor. Jag har i
anledning härav erhållit den förklaringen, att de uppgifter, som under nuvarande
emigrationsförhållanden kunde beräknas åvila institutet beträffande
icke kvalificerad arbetskraft, kunde ombesörjas med den personal, som ändock
erfordrades för fullföljande av iustitutets ursprungliga verksamhet, samt att
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
15
den upplysnings tjänst, som av institutet bedreves för statens räkning, därför
syntes kunna under budgetåret 1932/1953 upprätthållas med ett till 5,000
kronor nedsatt statsbidrag. I anslutning härtill har styrelsens ordförande
emellertid framhållit, att av framdeles eventuellt uppåtgående konjunkturer
och därmed följande ökat anlitande av institutets allmänna upplysningstjänst
med nödvändighet måste ånyo föranledas höjning av statsbidraget.
På grund av det anförda anser jag, att för budgetåret 1932/1933 bör anvisas
ett anslag till upplysningsverksamhet i emigrationsfrågor å 5,000 kronor,
att ställas till institutets för svensk utlandstjänst förfogande för fullföljande
av institutets allmänna upplysningsverksamhet på i huvudsak hittills gällande
villkor.»
Utskottet, som ej velat motsätta sig Kungl. Maj:ts förevarande förslag,
får alltså hemställa,
att riksdagen må till upplysningsverksamhet i emigrationsfrågor
för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra anslag av 5,000
kronor.
16:o) Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts förslag (punkt 14) och
under hänvisning till vad statsrådsprotokollet (sid. 44—51) i ämnet innehåller,
hemställer utskottet,
att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till bidrag till arbetsledarekurser för budgetåret 1932/
1933 anvisa ett extra anslag av 15,000 kronor.
Bidrag till
arbetsledarkurser.
[14.]
17:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 15) att
dels bestämma antalet ordinarie befattningar vid riksförsäkringsanstalten
från och med den 1 juli 1932 på följande sätt:
Befattning.
1 generaldirektör, arvode enligt 5 § i
3 byråchefer ........................................
2 förste aktuarier ................................
1 förste byråingenjör ..........................
3 sekreterare..........................................
7 aktuarier..............................................
2 byråingenjörer....................................
6 notarier ............................................
1 registrator .........................................
5 kansliskrivare ....................................
1 förste expeditionsvakt .....................
16 kanslibiträden...................................
3 expeditionsvakter ..............................
20 kontorsbiträdet .................................
Lönegrad.
avlöningsreglementet ............... —
.................................................... B 30
..................................................... B 24
.................................................... B 24
..................................................... B 24
.................................................... B 21
.................................................... B 21
..................................................... B 21
.................................................. B 21
..................................................... B 11
..................................................... B 7
................................................... B 7
..................................................... B 5
..................................................... B 4;
Riksför
säkrings
anstalten.
[15.]
dels godkänna följande stat för riksförsäkringsanstalten, att tillämpas från
och med budgetåret 1932/1933:
16
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
Stat Kronor.
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ........................... 356,000
Yikariatsersättningar, förslagsanslag ...................................................... 7,500
Arvode till en överläkare...................................................................... 5,000
Summa kronor 368,500;
dels ock höja det ordinarie förslagsanslaget till riksförsäkringsanstalten, nu
245,200 kronor, med 123,300 kronor till 368,500 kronor.
Utredningen i ämnet förekommer å sid. 52—69 i statsrådsprotokollet.
Kostnaderna för riksförsäkringsanstalten bestridas sedan åtskilliga år från
två särskilda förslagsanslag, nämligen ett ordinarie med rubriken riksförsäkringsanstalten
och ett extra, rubricerat riksförsäkringsanstaltens verksamhet.
Angående dessa två anslag har i statsrådsprotokollet lämnats följande uppgifter:
Det
ordinarie anslaget: Det extra anslaget:
Budgetår Anslag Nettoutgifter Anslag Nettoutgifter
kronor kronor kronor kronor
1928/1929 ................................. 245,200 223,378 1,360,000 1,360,000
1929/1930 ................................. 245,200 230,531 1,385,000 1,423,000
1930/1931 ................................ 245,200 245,921 1,405,000 1,419,000
1931/1932 ................................. 245,200 — 1,450,000 —
1932/1933 (förslag).................. 368,500 — 1,230,000 —
Ku gällande ordinarie stat för riksförsäkringsanstalten, vilken stat godkänts
av 1928 års riksdag och av Kungl. Maj:t fastställts genom brev den 8
juni 1928, är av följande utseende:
Stat. Kronor.
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ........................... 233,500
Vikariatsersättningar, förslagsanslag ...................................................... 6,700
Arvode till en överläkare ...................................................................... 5,000
Summa kronor 245,200
Genom samma brev har Kungl. Maj:t bestämt antalet ordinarie befatt
-
ningar vid riksförsäkringsanstalten på följande sätt:
Befattning. Lönegrad.
1 generaldirektör, arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet .................. —
3 byråchefer................................................................................................ B 30
1 förste aktuarie.......................................................................................... B 24
3 sekreterare.................................................................................................. B 24
5 aktuarier................................................................................................... B 21
2 byråingenjörer............................................................................................ B21
3 notarier......................................................................................................... B 21
1 registrator .................................................................................................. B 21
1 kansliskrivare ............................................................................................ Bil
1 förste expeditionsvakt .............................................................................. B 7
9 kanslibiträden............................................................................................. B 7
3 expeditionsvakter ....................................................................................... B 5
8 kontorsbiträden ........................................................................................ B 4
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
17
För användningen av det för budgetåret 1931/1932 anvisade extra förslagsanslaget
till riksförsäkringsanstaltens verksamhet har Kungl. Maj:t genom brev
den 15 maj 1931 fastställt följande stat (för jämförelse angivas inom parentes
de belopp, som voro upptagna i den genom brev den 27 juni 1930 fastställda
staten för budgetåret 1930/1931):
(1930/1931) 1931/1932
avlöningar och vikariatsersättningar till icke-ordinarie
befattningshavare, ersättningar till sakkunniga,
personliga lönetillägg m. m., högst... kronor
hyra, kostnad för uppvärmning, belysning och
städning, resekostnads- och traktamentsersättningar,
rättegångskostnader, kostnad för läkarundersökning
och anskaffande av läkarbetyg,
då sådant ej skall av arbetsgivare eller av
annat anslag bekostas, samt andra dylika kostnader,
tryckningskostnader samt kostnader för
prenumeration å tidningar och tidskrifter, inköp
av böcker, anskaffande och underhåll av inventarier,
för skrivmaterialier, telefoner och
telegram, annonsering m. m., förslagsvis......... »
kostnad för ortsombuden samt andra dylika kostnader,
förslagsvis................................................ »
omkostnader för förvaltningen av riksförsäkringsanstaltens
fonder (däri inberäknat avlöning till
en icke-ordinarie befattningshavare i 21 :a lönegraden,
avdelning B, i löneplanen och en extra
ordinarie befattningshavare i Ilie lönegraden
samt kostnad för erforderligt skrivbiträde ävensom
arvoden och ersättning till särskilda ledamöter,
jämte suppleanter, vid behandling inom
anstalten av frågor rörande fondförvaltningen),
förslagsvis............................................................ »
Stimma kronor (1,429,500) 1,472,000
Härvid bör emellertid erinras, att Kungl. Majit genom brev den 19 juni
1931 företog vissa ändringar i den för budgetåret 1930/1931 fastställda
staten. Sålunda höjdes posten till avlöningar och vikariatsersättningar m. m.
till högst 886,000 kronor och posten till kostnad för ortsombuden m. m.
till förslagsvis 314,000 kronor. Å andra sidan sänktes posten till hyra
m. m. till förslagsvis 219,500 kronor och posten till omkostnader för förvaltningen
av riksförsäkringsanstaltens fonder till förslagsvis 21,500 kronor.
Samtidigt bestämdes slutsumman för staten under budgetåret 1930/1931 till
1,441,000 kronor.
Vidare torde böra omnämnas, att Kungl. Majit, med anledning av en av
riksförsäkringsanstalten i skrivelse den 14 november 1931 gjord framställning,
genom beslut den 4 december 1931 bemyndigat riksförsäkringsanstalten att av
anslagsposten till hyra m. m. använda ett belopp av sammanlagt högst 34,500
kronor till bestridande av kostnader för anstaltens inflyttning i dess nya
ämbetsbyggnad ävensom vissa i samband med berörda inflyttning uppBihang
till riksdagens protokoll 1932. ti sami. 5 haft. (Nr 5.) 4323a 2
( 871,000) 929,000
( 226,500) 211,000
( 310,000) 310,000
( 22,000) 22,000
18
Statsutskottets utlåtande Nr 5
kommande kostnader. Samtidigt tiar Kungl. Majit dels höjt omförmälda
anslagspost till hyra m. m. till förslagsvis 245,500 kronor, dels ock i följd
härav höjt statens slutsumma till 1,506,500 kronor.
Såsom framgår av de förut anförda siffrorna, överstiger den genom brevet
den 15 maj 1931 fastställda statens slutsumma för budgetåret 1931/1932 det
beviljade anslaget med 22,000 kronor. Detta sammanhänger därmed, att utöver
det extra anslaget till upprätthållande av anstaltens verksamhet för varje
budgetår till anstalten utbetalas visst belopp av anstaltens olycksfallsförsäkringsfonds
medel såsom ersättning till statsverket för anstaltens bestyr
med förvaltningen av nämnda fond. Sistberörda belopp är genom brev den
27 juni 1930 tills vidare bestämt till 22,000 kronor.
På sätt ovan nämnts, har Kung]. Majit för nästkommande budgetår föreslagit
en höjning av det ordinarie förslagsanslaget till riksförsäkringsanstalten
från 245,200 kronor med 123,300 kronor till 368,500 kronor. Höjningen är
föranledd av föreslaget överförande till ordinarie stat av ett antal icke-ordinarie
befattningshavare hos riksförsäkringsanstalten, i vilket hänseende anstalten
gjort viss framställning hos Kungl. Majit, samt fördelar sig med
122,500 kronor å posten till avlöningar till ordinarie tjänstemän och 800
kronor å posten till vikariatsersättningar. Beträffande arvodet till överläkaren
å 5,000 kronor har ingen ändring ifrågasatts.
Det av Kungl. Majit föreslagna överflyttandet till ordinarie stat av vissa
icke-ordinarie befattshavare avser 1 förste aktuarie, 1 förste byråingenjör, 2
aktuarier, 3 notarier, 4 kansliskrivare, 7 kanslibiträden och 12 kontorsbiträden.
Härigenom skulle tillhopa 71 befattningar, motsvarande omkring 21 procent
av hela personalantalet, komma att vara ordinarie, medan antalet ickeordinarie
befattningar — inberäknat anstaltens läkare —- skulle utgöra 269
eller omkring 79 procent av hela personalbeståndet.
I ämnet har departementschefen anfört huvudsakligen följande:
»Av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår, att i fråga örn
tillgången till ordinarie befattningar riksförsäkringsanstalten intager en särställning
inom statsförvaltningen, i det att av befattningshavarna inom anstalten
endast omkring 12 procent äro ordinarie, under det att inom samtliga
centrala ämbetsverk, hovrätter och länsstyrelser antalet ordinarie tjänstemän
i genomsnitt motsvarar omkring 47 procent av hela personalen. Att
detta förhållande för anstalten medför åtskilliga olägenheter och för dess
befattningshavare måste te sig som i hög grad obilligt har vid upprepade
tillfällen från olika håll framhållits och lärer icke med fog kunna bestridas.
Jag är därför i likhet med riksförsäkringsanstalten av den uppfattningen,
att det ur många synpunkter är ett önskemål, att en större del av anstaltens
icke-ordinarie personal överföres till ordinarie stat och därmed tillförsäkras
den säkrare ställning, de något förbättrade avlöningsvillkor och den förmån
av pensionsrätt, som följa med den ordinarie anställningsformen. I motsats
till statskontoret och i väsentlig anslutning till den åsikt, som uttalats av
riksförsäkringsanstalten, hyser jag också den meningen, att möjligheten av
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
19
en framtida omläggning av den sociala olycksfallsförsäkringens organisation
— en fråga som för närvarande ej är aktuell — icke rimligen längre bör
uppställas som ett hinder för att i skälig omfattning vidtaga ett mera
tillfredsställande ordnande av anställningsförhållandena för den personal,
vilken sedan lång tid tillbaka handhaver de statliga uppgifterna beträffande
denna försäkring. Ej heller kan jag finna den omständigheten, att riksförsäkringsanstalten
ännu icke varit föremål för en systematisk granskning ur
besparingssynpunkt, böra lägga hinder i vägen för överflyttande av en del
befattningar på ordinarie stat, självfallet under förutsättning att denna överflyttning
hålles inom sådana gränser, att utväg säkert står öppen för den
personalminskning, som genom eventuella omläggningar av arbetet i besparingssyfte
må befinnas möjlig.
Ur här angivna synpunkter skulle jag, örn icke särskilda omständigheter
för närvarande förelåge, för min del vara beredd att med utgångspunkt från
riksförsäkringsanstaltens föreliggande förslag upptaga till prövning frågan
örn överförande till ordinarie stat av ett tämligen stort antal för närvarande
å extra stat upptagna befattningar. I nuvarande budgetära läge, som nödvändiggör
den största återhållsamhet på alla statslivets områden och som
föranlett avvisande i allmänhet av framförda krav på inrättande av nya
ordinarie tjänster, ser jag mig dock icke i stånd att biträda ett förslag av
sådan omfattning som det av anstalten framlagda, låt vara att detta förslag
—■ med hänsyn till den långa tid under vilken flertalet befattningshavare
inom anstalten innehaft sina nuvarande tjänster —• skulle låta sig genomföra
med en i förhållande till anstaltens totala personalkostnad tämligen ringa
merutgift. Däremot har jag ansett mig på grund av de starka skäl för
framställningen, vilka utan tvivel föreligga, icke kunna underlåta att i begränsad
utsträckning tillmötesgå anstaltens hemställan genom att förorda överförandet
till ordinarie stat av viss mindre del av den ifrågavarande icke-ordinarie
personalen.
Sedan jag vid prövning av föreliggande handlingar kommit till den uppfattningen,
att en överflyttning till ordinarie stat för närvarande lämpligen
borde begränsas till att omfatta omkring 30 befattningar — av vilka det
stora flertalet borde vara tjänster i biträdesgraderna, medan de återstående
skulle vara tjänster av mera kvalificerad art, tillhörande lönegraderna B 21
och B 24 — har jag, efter närmare samråd i ämnet med riksförsäkringsanstaltens
chef, stannat för det förslag, som jag nu går att framlägga.
A anstaltens försäkringsbyrå, vilken har en personal av omkring 150
personer, saknas för närvarande helt och hållet ordinarie befattningar i lönegraden
B 24. Med hänsyn därtill anser jag, att den förste aktuarietjänst å
extra stat, å vars innehavare ankommer att närmast under byråchefen förestå
den s. k. registeravdelningen med en personal av 85 personer, samt den
förste byråingenjörstjänst å extra stat, vars innehavare förestår den avdelning,
som handhar egentliga försäkringsärenden beträffande s. k. större
arbetsgivare och sysselsätter en personal av 52 personer, nu böra förändras
till ordinarie befattningar.
20
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
I lönegraden B 21 har jag till en början ansett till ordinarie stat böra
överföras den å administrativa byrån placerade aktuarie å extra stat, vilken
närmast under byråchefen handhar de flesta göromål med förvaltningen av
anstaltens fonder och vilken därjämte ombesörjer bokföringen av anstaltens
inkomster och utgifter samt fungerar såsom kassakontrollant och redogörare
för ämbetsverket. Då vidare den stora försäkringsbyrån, å vilken för närvarande
tjänstgöra tre aktuarier å extra stat, uppenbarligen har behov av
ett jämförelsevis stort antal kvalificerade ledare, får jag förorda, att en av
dessa aktuarier överföres till ordinarie stat. Anstaltens notarier äro nu
inalles 12 till antalet, av vilka blott 3 äro ordinarie. Jag är av den uppfattningen,
att ytterligare 3 av notarietjänsterna nu böra göras till ordinarie.
Beträffande biträdesbefattningarna har det synts mig nödvändigt tillse,
att de mera kvalificerade av biträdena måtte kunna erhålla ordinarie anställning.
Biträdena i de högre graderna fungera nämligen till stor del
såsom föreståndarinnor för underavdelningar inom byråerna och alltså såsom
närmaste ledare av de underordnade biträdenas arbete. Det torde
därför för anstalten vara av särskild vikt ur rekryteringssynpunkt att kunna
bereda dessa biträden ordinarie anställning. Jag förordar, att till ordinarie
stat överföras 4 kansliskrivare, 7 kanslibiträden och 12 kontorsbiträden.»
Beträffande härefter beräkningen av det extra anslaget till riksförsäkringsanstaltens
verksamhet under nästa budgetår må anföras följande.
Yid bifall till förslaget rörande överflyttning till ordinarie stat av vissa
icke-ordinarie befattningshavare har anslagsposten till avlöningar m. m.
ansetts kunna minskas dels med samma belopp, varmed posten i den ordinarie
staten till avlöningar till ordinarie tjänstemän föreslagits höjd, dock
med undantag av den beräknade avlöningen till den aktuarie, vilken närmast
under vederbörande byråchef handhar förvaltningen av riksförsäkringsanstaltens
fonder — denna avlöning skulle hädanefter utgå från det ordinarie
anslaget — eller alltså med (122,500 — 7,000) 115,500 kronor, dels ock
med ett belopp av 700 kronor, motsvarande minskade utgifter till vikariatsersättningar
under förevarande post. I överensstämmelse med dessa beräkningar
skulle ifrågavarande post kunna för nästa budgetår upptagas till
(929,000 — 115,500 —- 700) 812,800 kronor, eller i avrundat belopp 813,000
kronor.
Anslagsposten till omkostnader för förvaltningen av riksförsäkringsanstaltens
fonder, nu 22,000 kronor, har vid överförande av berörda
aktuariebefattning till ordinarie stat ansetts böra nedsättas med 7,000
kronor och alltså upptagas till 15,000 kronor.
Med avseende å den anslagspost, vilken hittills plägat benämnas »hyra
m. m.», märkes, att kostnaderna för hyra — för innevarande budgetår beräknade
till 99,900 kronor — för nästa budgetår helt bortfalla, enär riksförsäkringsanstalten
kommer att erhålla lokal i nyuppförd, staten tillhörig ämbetsbyggnad,
vilken är avsedd att tagas i bruk av anstalten den 1 april 1932.
Statsxitskottets utlåtande Nr 5.
21
Övriga kostnader under förevarande post hava för budgetåret 1932/1933 beräknats
till sammanlagt 124,000 kronor. Emellertid bär det synts lämpligt,
att de i denna post hittills ingående utgifterna för resekostnads- och traktamentsersättningar
utbrytas till en särskild anslagspost, avsedd att av Kungl.
Maj:t i en kommande stat till beloppet begränsas. Beloppet av sistnämnda
post har med hänsyn till senaste belastningssiffra ansetts böra beräknas till
8.000 kronor. Den hittillsvarande posten till hyra m. m. skulle således komma
att uppdelas på två poster, en till resekostnads- och traktamentsersättningar
å 8,000 kronor samt en för övriga här ifrågavarande kostnader
å 116,000 kronor.
Yad slutligen angår anslagsposten till kostnad för ortsombuden m. m.
har densamma, som för löpande budgetår är upptagen till 310,000 kronor,
ansetts kunna för nästkommande budgetår nedsättas till 300,000 kronor.
Enligt de nu angivna beräkningsgrunderna skulle den extra staten för
riksförsäkringsanstalten kunna beräknas till (813,000 + 15,000 + 8,000 +
116.000 + 300,000) 1,252,000 kronor.
Liksom hittills varit fallet, har även nu av kostnaderna för riksförsäkringsanstalten
ett belopp av 22,000 kronor, avsett att motsvara omkostnaderna
för förvaltningen av anstaltens fonder, ansetts böra bestridas av olycksfallsförsäkringsfondens
medel. Beloppet har jämväl i fortsättningen synts böra
i sin helhet tillgodoföras det extra förslagsanslaget till riksförsäkringsanstaltens
verksamhet. Detta anslag skulle alltså behöva upptagas till 1,230,000
kronor.
Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle således summan av de båda anslagen
till riksförsäkringsanstalten för nästkommande budgetår utgöra (368,500 +
1,230,000) 1,598,500 kronor. Då motsvarande belopp i nu löpande riksstat
utgör (245,200 -f 1,450,000) 1,695,200 kronor, innebär förslaget en minskning
i förhållande till nuvarande anslagsbelopp av 96,700 kronor.
Enligt Kungl. Maj:ts förevarande förslag skulle från extra till ordinarie
stat överföras 30 befattningshavare, nämligen i lönegraden B 24 1 förste
aktuarie och 1 förste byråingenjör, i lönegraden B 21 2 aktuarier och 3 notarier,
i lönegraden B 11 4 kansliskrivare, i lönegraden B 7 7 kanslibiträden
och i lönegraden B 4 12 kontorsbiträden. Rörande de härav föranledda förändringarna
i de båda anslagen, varifrån kostnaderna för riksförsäkringsanstalten
bestridas, tillåter sig utskottet hänvisa till vad härutinnan ovan
anförts.
Vid den prövning, utskottet ägnat denna fråga, har utskottet funnit sig
kunna ansluta sig till de av departementschefen angivna skälen för ett överförande
av ett antal befattningshavare från extra till ordinäre stat. Lika
med departementschefen har nämligen utskottet funnit, att den för närvarande
synnerligen stora disproportionen mellan antalet ordinarie och
antalet, icke-ordinarie befattningshavare hos anstalten måste anses medföra
åtskilliga olägenheter.
Utskottets
yttrande.
22
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
I överensstämmelse med vad departementschefen anfört, anser likaledes
utskottet, att möjligheten av en framtida omläggning av olycksfallsförsäkringens
organisation eller den omständigheten, att riksförsäkringsanstalten
ännu ej varit föremål för en systematisk granskning ur besparingssynpunkt,
skäligen icke bör utgöra hinder för det nu ifrågasatta utbytet av
vissa extra befattningar mot ordinarie sådana. Yad omorganisationen av
olycksfallsförsäkringen beträffar, torde denna fråga för närvarande näppeligen
kunna anses vara aktuell, och i fråga örn en eventuell personalminskning
får utskottet som sin mening framhålla, att även efter genom
förandet av de nu föreslagna tjänsteförändringarna sammanlagda antalet av
ordinarie befattningar hos anstalten icke kan anses bliva större, än att utväg
kvarstår för verkställande av den personalindragning, som ur besparingssynpunkt
lämpligen kan befinnas böra äga rum.
Utskottet får alltså tillstyrka bifall till Kungl. Maj.ts förslag i förevarande
del.
Då utskottet icke heller haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag
angående beräkningen av de båda anslagen till riksförsäkringsanstalten, får
utskottet under denna punkt hemställa,
att riksdagen må
a) bestämma antalet ordinarie befattningar vid riksförsäkringsanstalten
från och med den 1 juli 1932 på följande sätt:
Befattning. Lönegrad.
1 generaldirektör, arvode enlig
15 § i avlöningsreglementet —
3 byråchefer ...........................
........................................... B 30
2 förste aktuarier ..................
........................................... B 24
1 förste byråingenjör ............
............................................ B 24
3 sekreterare ...........................
............................................ B 24
7 aktuarier.............................
............................................ B 21
2 byråingenjörer....................
............................................ B 21
6 notarier.................................
......................................... B 21
1 registrator .........................
............................................ B 21
5 kansliskrivare ...................
........................................... B 11
1 förste expeditionsvakt.........
............................................ B 7
16 kanslibiträden ....................
.......................................... B 7
3 expeditionsvakter ..............
............................................ B 5
20 kontorsbiträden ..................
............................................ B 4;
b) godkänna följande stat
för riksförsäkringsanstalten, att
tillämpas från och med budgetåret 1932/1933:
Stat. Kronor.
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag...... 356,000
Yikariatser sättningar, förslagsanslag ............................. 7,500
Arvode till en överläkare ................................................ 5,000
Summa kronor 368,500;
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
23
samt
c) höja det ordinarie förslagsanslaget till riksförsäkringsanstalten,
nu 245,200 kronor, med 123,300 kronor till 368,500
kronor.
18:o) I enlighet med Kungl. Majlis förslag (punkt 16) och under hänvisning
till vad under nästföregående punkt anförts, hemställer utskottet,
att riksdagen må till riksförsäkringsanstaltens verksamhet för
budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag av 1,230,000
kronor.
19:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 17) att till försäkringsrådets
verksamhet för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag
av 62,800 kronor.
Utredningen i ämnet förekommer å sid. 70—81 i statsrådsprotokollet.
Det extra förslagsanslaget till försäkringsrådets verksamhet är för löpande
budgetår upptaget till 59,100 kronor. Genom beslut den 5 juni 1931 kar
Kungl. Majit fastställt följande stat för användningen av anslaget:
avlöningar och vikariat sersättningar till icke-ordinarie befattningshavare,
högst .......................................................................................
ersättning till sakkunniga, arvode till suppleant för ledamot i försäkringsrådet,
vilken representerar arbetsgivarna eller arbetarna,
m. m., förslagsvis .................................................................................
resekostnads- och traktamentsersättningar, förslagsvis........................
kostnad för uppvärmning, belysning och städning, tryckningskostnader
saint kostnader för prenumeration å tidskrifter, för inköp
av böcker, för anskaffning och underhåll av inventarier m. m.,
förslagsvis ............................................................................................
Summa kronor 59,100
Därjämte må i detta sammanhang erinras, att Kungl. Majit, för möjliggörande
av föredragning i full utsträckning på försäkringsrådets fyra avdelningar
samt för beredande av erforderligt ökat biträde med utredningar och
renskrivning m. m., genom beslut den 13 november 1931 till förstärkning av
rådets icke-ordinarie arbetskrafter under återstoden av budgetåret anvisat
ett belopp av 3,200 kronor.
Vidkommande budgetåret 1932/1933 avser Kungl. Majits förslag en förhöjning
till 36,200 kronor av posten till avlöningar m. m. Höjningen är
föranledd dels av ökat behov av amanuens- och biträdespersonal, dels ock
därav att under posten synts böra inräknas ett belopp av 980 kronor, motsvarande
vad som för närvarande åtgår till författningsenlig avlöningsförliöjning
åt försäkriugsrådet å extra stat, ett medelsbehov, vartill vid bestämmande
av anslaget för innevarande budgetår icke tagits hänsyn.
Kronor
31.000
19.000
400
8,700
Kiks
försäkrings
anstaltens
verksamhet
[16.
1
Försäkring$- rådets
verksamhet.
[17.]
24
Statsutskottets utlåtande Nr o.
Utskottets
yttrande.
Kostnader enligt
19 § i
lagen örn försäkring
för
olycksfall i
arbete m. m.
[18.]
Posten till ersättning till sakkunniga m. m. Ilar enligt Kungl. Maj:ts
förslag ansetts kunna för nästa budgetår nedsättas till 17,500 kronor, varemot
ingen ändring av Kungl. Magt ifrågasatts beträffande de två återstående
posterna i den extra staten.
I enlighet härmed har ifrågavarande anslag för nästa budgetår synts böra
upptagas till (36,200 + 17,500 + 400 + 8,700) 62,800 kronor.
I samband med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet till behandling
förehaft två likalydande motioner, väckta, den ena, nr 39, inom
första kammaren av herr 0. Carlsson m. fl. och den andra, nr 112, inom
andra kammaren, av herr C. Lovén m. fl., vari hemställts, att riksdagen
måtte till försäkringsrådets verksamhet för budgetåret 1932/1933 anvisa ett
extra förslagsanslag av 82,800 kronor.
I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt förslag, får utskottet
hänvisa till den inom första kammaren väckta motionen.
Motionärerna avse åstadkommande av en utökning av försäkringsrådets
arbetskrafter utöver vad Kungl. Magt förutsatt.
Av de i ärendet lämnade uppgifterna rörande den alltjämt fortgående
stegringen av antalet till rådet inkommande besvärsmål har utskottet bibringats
den uppfattningen, att starka skäl föreligga för att anvisa medel i
syfte att möjliggöra förstärkning av den icke-ordinarie personalen. Vad beträffar
det härför erforderliga beloppet, har utskottet funnit sig böra tillstyrka
bifall till Kungl. Maj:ts förslag i denna del. Då utskottet således
ansett sig icke böra på enskilda motionärers yrkanden förorda anvisande
av ytterligare belopp i ifrågavarande hänseende, vill utskottet emellertid
framhålla, att, därest för tryggande av arbetets behöriga gång hos försäkringsrådet
så skulle visa sig oundgängligen nödvändigt, Kungl. Maj.t icke
torde sakna möjlighet att av tillgängliga medel för ändamålet anvisa erforderligt
belopp utöver det i riksstaten uppförda anslaget.
Under åberopande av vad sålunda anförts och då utskottet beträffande
övriga delar av Kungl. Majlis förevarande förslag icke haft någon erinran
att framställa, får utskottet alltså hemställa,
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande
förslag och med avslag å herr O. Carlssons m. fl. och herr
Lovens m. fl. ovanberörda motioner, 1:39 och 11:112, i vad
desamma skilja sig från Kungl. Maj:ts förslag, till försäkringsrådets
verksamhet för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag
av 62,800 kronor.
20:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 18) att höja det ordinarie
förslagsanslaget till kostnader enligt 19 § i lagen örn försäkring för
olycksfall i arbete m. m., nu 265,000 kronor, med 65,000 kronor till 330,000
kronor.
Utredningen i ämnet förekommer å sid. 81—83 i statsrådsprotokollet.
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
25
Ifrågavarande anslag avser huvudsakligen medel, som skola av statsverket
förskjutas i anledning av arbetsgivares försumlighet att på föreskrivet
sätt erlägga honom påförda försäkringsavgifter.
Den nu föreslagna höjningen av anslaget för nästkommande budgetår är
föranledd av väntad ökning av anslagets belastning.
Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Majits förevarande
förslag, hemställer alltså,
att riksdagen må höja det ordinarie förslagsanslaget till kostnader
enligt 19 § i lagen örn försäkring för olycksfall i arbete
m. m., nu 265,000 kronor, med 65,000 kronor till 330,000
kronor.
21:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 19) att höja det ordinarie
förslagsanslaget till statens bidrag till fiskares försäkring, nu 110,000
kronor, med 10,000 kronor, till 120,000 kronor.
Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 84—86 i statsrådsprotokollet.
Anslaget för bestridande av statens bidrag till fiskares försäkring är avsett
att fylla den brist, som kan uppkomma vid riksförsäkringsanstaltens
försäkringsrörelse jämlikt bestämmelserna i förordningen den 11 juni 1918
angående en särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada till följd av
olycksfall. Till följd av väntad ökad belastning å anslaget har detsamma
för nästa budgetår ansetts böra höjas med ovan angivna belopp, 10,000
kronor.
Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Majlis förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må höja det ordinarie förslagsanslaget till
statens bidrag till fiskares försäkring, nu 110,000 kronor, med
10,000 kronor till 120,000 kronor.
22:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 20) att höja det ordi.
Harie förslagsanslaget till sjukkasseväsendets befrämjande, nu 3,940,000 kronor,
med 310,000 kronor till 4,250,000 kronor.
Utredningen i ämnet förekommer å sid. 87—90 i statsrådsprotokollet.
I skrivelse till Kungl. Majit den 26 september 1931 har socialstyrelsen
gjort framställning om viss höjning av förevarande anslag.
Departementschefen har i ärendet anfört huvudsakligen följande:
»I den mån den av socialstyrelsen föreslagna ökningen av ifrågavarande
anslag hänför sig till väntad stegring i utgifterna för sjukkasseväsendet i
dess nuvarande form, sammanhänger denna ökning väsentligen med uppskattningen
av sjukkasserörelsens alltjämt fortgående utveckling samt av den
sjuklighet, som varit rådande år 1931 och som kan vara att vänta för inne
-
Statens bidrag
till
fiskares
försäkring.
[19.]
Sjukkasseväsendets
befrämjande.
[20.]
26
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
Bidrag till
moder skap sförsäkriny.
[21.]
varande år. Mot styrelsens beräkningar i denna del har jag intet att erinra.
Vad däremot beträffar styrelsens förslag, att i anslaget skulle inräknas ett
belopp av 100,000 kronor för mötande av väntade utgifter enligt de nya bidragsgrunderna,
har jag icke funnit tillräcklig anledning att föreslå dylikt
tillägg. Visserligen förutsätter jag, att i den mån utgifter enligt dessa grunder
för den egentliga sjukförsäkringen förekomma, de få bestridas från förevarande
anslag. Enligt mitt förmenande är emellertid sannolikheten för att sjukkassor
enligt den nya ordningen skola träda i verksamhet inom sådan tid, att statsbidrag
till dessa till avsevärt belopp skall komma att utgå redan under
nästkommande budgetår, icke så stor, att hänsyn därtill behöver tagas vid
anslagsberäkningen. Jag förordar därför, att anslaget bestämmes till det av
socialstyrelsen för användning enligt hittillsvarande grunder beräknade beloppet
av 4,245,000 kronor eller, med någon avrundning, 4,250,000 kronor.»
Utskottet har funnit sig böra biträda Kungl. Majlis förevarande förslag
och hemställer alltså,
att riksdagen må höja det ordinarie förslagsanslaget till
sjukkasseväsendets befrämjande, nu 3,940,000 kronor, med 310,000
kronor till 4,250,000 kronor.
23:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 21) att till bidrag till
moderskapsförsäkring för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag
av 220,000 kronor.
Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 90 och 91 i statsrådsprotokollet.
Nettoutgifterna å det för innevarande budgetår i riksstaten uppförda
extra förslagsanslaget till sjukkassor, som meddela moderskapsunderstöd.
hava uppskattats till i runt tal 225,000 kronor. I anslutning härtill och
med någon jämkning nedåt har anslaget för budgetåret 1932/1933 synts
kunna bestämmas till 220,000 kronor. Därvid har lika litet som beträffande
anslaget till sjukkasseväsendets befrämjande anledning ansetts föreligga att
taga hänsyn till den nya sjukkasselagstiftningen.
För undvikande av förväxling med det enligt Kungl. Majits förslag från
och med nästa budgetår nytillkommande anslaget till moderskapsunderstöd
har benämningen å nu ifrågavarande anslag föreslagits ändrad till »bidrag
till moderskapsförsäkring».
Mot Kungl. Majits förslag under denna punkt har utskottet icke funnit
anledning till erinran samt hemställer alltså,
att riksdagen må till bidrag till moderskapsförsäkring för
budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag av 220,000
kronor.
Statsutskottets utlåtande Nr 5. 27
24:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 22) att till moderskapsunderstöd
för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag av
5,000 kronor.
Utredningen i ämnet förekommer å sid. 92 och 93 i statsrådsprotokollet.
I samband med den av 1931 års riksdag beslutade reformen av den frivilliga
sjukförsäkringen hava antagits bestämmelser örn s. k. moderskapsunderstöd
åt kvinnor, som icke tillhöra erkända sjukkassor. Enligt den i
ämnet utfärdade förordningen den 26 juni 1931 (nr 281) skall sålunda i
överensstämmelse med i förordningen angivna närmare föreskrifter moderskapsunderstöd
av statsmedel utgå till kvinna, som till lindrande av de
med barnsbörd förenade kostnader är i behov därav. Bestämmelserna
träda för varje centralsjukkasseområde i kraft å dag som Konungen bestämmer.
Avsikten härmed är, att ikraftträdandet skall ske först då vederbörande
centralsjukkassa — vilken, eventuellt genom förmedling av lokalsjukkassa,
har att pröva ansökningar örn moderskapsunderstöd — bildats och upptagit
sin verksamhet över hela sitt område eller större delen därav.
Departementschefen, som förklarat sig anse det föga sannolikt, att utbetalning
från statsverket av medel till moderskapsunderstöd kan i någon
nämnvärd utsträckning ifrågakomma under budgetåret 1932/1933, har i ärendet
anfört ytterligare följande: »Då emellertid möjligheten till dylika utbetalningar
icke är utesluten och då desamma, såsom icke utgörande bidrag
till sjukkassornas verksamhet, ej lämpligen synas böra ske från de för bidrag
till sjukkasseverksamheten avsedda anslagen, ansluter jag mig till socialstyrelsens
uppfattning, att ett särskilt anslag bör för ändamålet uppföras
i riksstaten för nästa budgetår. Yad angår storleken av detta anslag, synes
mig emellertid anledning icke föreligga att bestämma detsamma till högre
belopp än 5,000 kronor. Anslaget torde böra erhålla extra förslagsanslags
natur.»
I anslutning till sistlidet års riksdagsbeslut får utskottet tillstyrka Kungl.
Maj:ts förslag örn uppförande i riksstaten för nästa budgetår av ett särskilt
anslag till moderskapsunderstöd. Då utskottet vidare icke funnit anledning
till erinran mot det äskade beloppets storlek eller den föreslagna karaktären
av anslaget, hemställer alltså utskottet,
att riksdagen må till moderskapsunderstöd för budgetåret
1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag av 5,000 kronor.
2ö:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 23) att till pensionsstyrelsens
verksamhet m. m. för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag
av 615,000 kronor.
Utredningen i ämnet förekommer å sid. 93—98 i statsrådsprotokollet.
Moderskaps
understöd.
[22.]
Utskottets
yttrande.
Pensionsstyr
el sen 3
verksamhet
vi. vi.
[23.]
Det för innevarande budgetår bestämda anslagsbeloppet till pensionsstyrelsens
verksamhet m. m. uppgår till 660,000 kronor och har beräknats
28
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
under iakttagande dels av att till styrelsen komme att under budgetåret av
pensionsförsäkringsfondens medel utbetalas i fullmäktiges för fonden den
10 maj 1929 fastställda stat upptaget belopp av 65,000 kronor såsom ersättning
till statsverket för pensionsstyrelsens bestyr med fondförvaltningen,
dels ock därav att ett belopp av 15,000 kronor beräknades komma att inflyta
till anslaget såsom bidrag till bestridande av omkostnaderna för den
frivilliga pensionsförsäkringen.
Sammanlagt skulle alltså för budgetåret 1931/1932 ett belopp av 740,000
kronor stå till förfogande för upprätthållande av pensionsstyrelsens verksamhet
m. m.
Sistnämnda belopp hade i 1931 års statsverksproposition beräknats på följande
sätt:
ersättning till sakkunniga hos styrelsen.................................... kronor 5,000
avlöningar och vikariatsersättningar till icke-ordinarie befattningshavare
hos styrelsen m. m., förslagsvis........................ » 371,000
ersättning åt styrelsens ombud, förslagsvis.............................. » 90,000
resekostnads- och traktamentsersättning åt nämnda ombud,
förslagsvis ................................................................................ » 140,000
resekostnads- och traktamentsersättning åt styrelsen samt
dess sakkunniga, förslagsvis ................................................... » 6,000
städning av styrelsens lokaler, värme och belysning m. m.,
förslagsvis ............................................................................... » 28,000
skrifmaterialier, telefon, böcker, bindning av kontorsböcker
m. m., förslagsvis ................................ » 26,000
tryckningskostnader, förslagsvis .............................................. » 52,000
inköp av inventarier, inklusive skriv- och räknemaskiner, förslagsvis
........... » 11,000
utgifter för fastigheterna samt diverse utgifter, förslagsvis ... » 11,000
Summa kronor 740,000
Genom brev den 12 juni 1931 har Kungl. Majit fastställt stat för pensionsstyrelsens
verksamhet m. m., vilken stat slutar på 740,000 kronor. I
staten hava de olika anslagsposternas belopp bestämts i överensstämmelse
med nyss återgivna beräkning. Med hänsyn till att bidraget till bestridande
av omkostnaderna för den frivilliga pensionsförsäkringen visat sig för budgetåret
i fråga uppgå till nära 54,000 kronor — i stället för beräknade 15,000
kronor — har emellertid det belopp, som ställts till pensionsstyrelsens förfogande
för bestridande av de i staten avsedda utgifterna, kunnat i motsvarande
mån minskas. Härigenom kan för innevarande budgetår väntas uppstå
en besparing av inemot 39,000 kronor.
Vidkommande budgetåret 1932/1933 har till följd av arbetets ökade omfattning
och befattningshavarnas uppfattning i löneklass posten till avlöningar
och vikariatsersättningar till icke-ordinarie befattningshavare rn. m. ansetts
böra höjas med 4,000 kronor till 375,000 kronor. Vidare har posten
till städning av styrelsens lokaler, värme och belysning m. m., vilken post under
flera år visat sig otillräcklig, synts böra ökas med 2,000 kronor till
30,000 kronor. Däremot hava posterna till skrivmaterialier, telefon, böcher,
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
29
bindning av kontorsböcker m. m., till tryckningskostnader samt till resekostnadsocli
traktamentsersättning åt styrelsens ombud, befunnits kunna sänkas oell beräknats
till respektive 23,000, 44,000 och 115,000 kronor. Övriga poster i
gällande stat huva beräknats till oförändrade belopp.
I enlighet härmed skulle den extra staten för pensionsstyrelsens verksamhet
m. m. komma att uppgå till ett sammanlagt belopp av 710,000
kronor.
Då även för budgetåret 1932/1933 ett belopp av 65,000 kronor ansetts
böra utgå från pensionsförsäkringsfonden såsom ersättning för pensionsstyrelsens
arbete med fondförvaltningen samt för samma budgetår räknats med
ett inflytande belopp av förslagsvis 30,000 kronor såsom bidrag till bestridande
av omkostnaderna för den frivilliga pensionsförsäkringen, skulle således
för ifrågavarande budgetperiod anslaget behöva upptagas till (710,000 —
— 65,000 — 30,000) 615,000 kronor eller till 45,000 kronor mindre än för
löpande budgetår.
Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förevarande
förslag, hemställer alltså,
att riksdagen må till pensionsstyrelsens verksamhet m. m. för
budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag av 615,000
kronor.
26:o) Beträffande Kungl. Maj:ts förslag angående anslag till statens kostnad
för pensionstillägg och understöd enligt lagen örn allmän pensionsförsäkring
(punkt 24) kommer utskottet att framdeles under riksdagen avgiva
utlåtande; vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen
anmäla.
Statens kostnad
för pensionstillägg
och understöd
enligt lagen
om allmän
pensionsförsäkring.
[24.]
27:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 25) att medgiva, att av Åtgärder till
det förslagsanslag, som för budgetåret 1932/1933 kunde komma att beviljas ^el^hävande
till statens kostnad för pensionstillägg och understöd enligt lagen örn all- av invaliditet.
män pensionsförsäkring, må för åtgärder till förebyggande Och hävande av [25.]
invaliditet jämlikt de föreskrifter, som av Kungl. Majit meddelas, av pensionsstyrelsen
under samma budgetår disponeras ett belopp av högst 100,000
kronor.
Utredningen i ämnet förekommer å sid. 100—108 i statsrådsprotokollet.
Alltsedan år 1914 hava varje år statsmedel ställts till pensionsstyrelsens
förfogande för vidtagande jämlikt de föreskrifter, som av Kungl. Majit meddelades,
av åtgärder till förebyggande och hävande av invaliditet. Sedan
budgetåret 1923/1924 har årliga beloppet utgjort 100,000 kronor. Från och
med år 1921 hava för sådant ändamål kommit till användning jämväl överskottsmedel
ur pensionsförsäkringsfonden.
Statsutskottets utlåtande Nr o.
30
Denna pensionsstyrelsens sjukvårdande verksamhet sönderfaller i två
delar, nämligen dels den s. k. individuella verksamheten, d. v. s. vård, yrkesutbildning
m. m. åt personer, vilka kunna väntas genom dylika åtgärder
återvinna eller bibehålla arbetsförmågan, dels annan verksamhet, som avser
att i pensionsförsäkringens intresse förebygga eller häva arbetsoförmåga eller
befordra folkhälsan.
Beträffande innevarande budgetår anmälde riksdagen sitt beslut i ämnet
under punkt 21 i sin skrivelse den 20 mars 1931, nr 5 A. Därvid uttalade
riksdagen, efter erinran örn den ståndpunkt 1930 års riksdag intagit, att ett
övervägande borde ske örn en proportionsvis riktigare fördelning av kostnaderna
för pensionsstyrelsens sjukvårdande verksamhet mellan pensionsförsäkringsfonden
och vederbörande riksstatsanslag.
Genom brev den 24 april 1931 anbefallde Kungl. Majit pensionsstyrelsen
dels att avgiva förslag rörande användningen av det av riksdagen för ifrågavarande
ändamål anvisade beloppet, dels att vid äskande av statsmedel för
budgetåret 1932/1933 för åtgärder till förebyggande och hävande av invaliditet
beakta vad 1931 års riksdag anfört rörande förhållandet mellan statsmedel
och fondmedel, som användes för ifrågavarande ändamål.
Sedan pensionsstyrelsen avgivit förslag i förstnämnda hänseende, ställde
Kungl. Majit genom brev den 5 juni 1931 ett belopp av högst 100,000 kronor
till styrelsens förfogande att användas för dess sjukvårdande verksamhet
under budgetåret 1931/1932, med föreskrift att beloppet skulle utbetalas
från nyssnämnda för samma budgetår anvisade anslag.
I skrivelse den 8 juni 1931 hemställde sedermera pensionsstyrelsen,
under åberopande av en i enlighet med 12 § av lagen örn allmän pensionsförsäkring
inom styrelsen verkställd utredning, att Kungl. Majit måtte
bestämma att — utöver vad som återstode av ett genom brev den 6
augusti 1926 anvisat belopp av 5,000,000 kronor jämte upplupna räntor —
av pensionsförsäkringsfondens medel ett belopp av 6,400,000 kronor hnge
under tiden 1 juli 1931—30 juni 1934 enligt de grunder, som av Kungl. Majit
för varje år fastställdes, användas till bestridande av kostnader för åtgärder,
ägnade att i pensionsförsäkringens intresse förebygga eller häva arbetsoförmåga
eller befordra folkhälsan.
Med hänsyn till riksdagens nyssnämnda uttalande i skrivelsen den 20
mars 1931 biföll Kungl. Majit genom beslut den 3 juli 1931 på så sätt styrelsens
ifrågavarande framställning, att Kungl. Majit förordnade att ett belopp
av 5,000,000 kronor skulle från och med den 1 september 1931 överföras
från pensionsförsäkringsfonden till fonden för sjukvårdande uppgifter
samt att nämnda belopp ävensom vad som återstode av de genom brev
den 15 oktober 1920 och den 6 augusti 1926 till sistnämnda fond överförda
beloppen av sammanlagt 9,000,000 kronor jämte upplupna räntor hnge enligt
de grunder, som av Kungl. Majit för varje budgetår fastställdes, användas
till bestridande av kostnader för åtgärder, ägnade att i pensionsförsäkringens
intresse förebygga eller häva arbetsoförmåga eller befordra
folkhälsan.
. Statsutskottets utlåtande Nr o.
31
Genom brev den 7 augusti 1931 ställde Kungl. Majit till pensionsstyrelsens
förfogande för budgetåret 1931/1932 från fonden för sjukvårdande uppgifter
dels 2,014,000 kronor att, utöver det jämlikt förenämnda brev den 5
juni 1931 utgående statsbidraget å 100,000 kronor, användas till bestridande
av kostnader för den individuella verksamheten, dels ock högst 227,000 kronor
till kostnader för annan verksamhet. Av sistnämnda belopp skulle enligt
Kungl. Majlis samtidigt meddelade beslut få användas 40,000 kronor för fortsatt
bedrivande av försöksverksamhet å folktandvårdens område och 12,000
kronor till bidrag för bestridande av kostnaderna för kuratorsverksamhet
vid vanföreanstalterna i Stockholm, Göteborg, Hälsingborg och Härnösand.
I skrivelse den 28 augusti 1931 har pensionsstyrelsen gjort framställning
rörande bidrag av statsmedel för ifrågavarande ändamål för budgetåret
1932/1933.
Beträffande medelsbehovet för sistnämnda budgetår skulle enligt pensionsstyrelsens
beräkningar erfordras samma belopp för den individuella
sjukvårdande verksamheten som för innevarande budgetår eller 2,114,000
kronor med ettj tillägg av 7,000 kronor på grund av beräknad ytterligare
platsökning på styrelsens kuranstalt i Nynäs, sålunda tillsammans 2,121,000
kronor. För annan verksamhet räknar styrelsen med ett belopp av 175,000
kronor.
Med avseende å sättet för bestridande av sjukvårdskostnaderna
har pensionsstyrelsen, under erinran örn den tidigare behandlingen av detta
spörsmål, föreslagit en förhöjning av statens bidrag till dessa kostnader.
I betraktande av det rådande statsfinansiella läget syntes emellertid statens
bidrag för nästa budgetår skäligen böra begränsas till 500,000 kronor. Detta
belopp skulle utgå till den individuella sjukvårdsverksamheten. Kostnaderna
för »annan verksamhet» borde som hittills helt bestridas av fondmedel.
I ärendet har departementschefen anfört huvudsakligen följande.
»Vad först beträffar försöksverksamheten på folktandvårdens område har, såsom
den lämnade redogörelsen utvisar, denna verksamhet ännu endast pågått
under kort tid. Av de rapporter, som till medicinalstyrelsen, Svenska röda
korset och skolöverstyrelsen inkommit rörande verksamheten under budgetåret
1930/1931, framgår, att den hittills gångna försökstiden icke varit tillräcklig
för att möjliggöra mera tillförlitliga omdömen rörande de använda
organisationsformerna m. m. Det synes mig ovisst, huruvida under nu
löpande budgetår skall kunna vinnas tillräcklig erfarenhet för att därå kunna
grunda ett definitivt ståndpunktstagande i frågan örn folktandvårdens ordnande.
Vissa skäl synas därför tala för att försöksverksamheten bör fullföljas
även efter utgången av innevarande budgetperiod. Såsom jag i statsverkspropositionen
till 1931 års riksdag framhöll, kan det för övrigt knappast vara
lämpligt, att denna verksamhet avbrytes, innan linjerna för mera definitiva
åtgärder kunna skönjas, och då statens sjukvårdskorn mi tté ännu icke avslutat
sitt arbete, måste det ännu dröja någon tid, innan definitiv ståndpunkt kan
tagas till tandvårdsspörsmålet. Under dessa omständigheter synes möjlighet
Utskottets
yttrande.
32 Statsutskottets utlåtande Nr 5. .
böra hållas öppen för Kungl. Majit att, för den händelse erfarenheterna
under innevarande budgetår icke giva anledning till annat, även under
budgetåret 1932/1933 ställa medel till pensionsstyrelsens förfogande för fullföljande
av försöksverksamheten på folktandvårdens område.
Vidkommande härefter frågan örn fördelning av kostnaderna för pens länsstyrelsens
sjukvårdande verksamhet mellan staten och pensionsförsäkringsfonden,
utgick Kungl. Mai:ts förberörda beslut den 3 juli 1931 —varigenom
ett belopp av allenast 5,000,000 kronor i stället för av pensionsstyrelsen
begärda 6,400,000 kronor överfördes till fonden för sjukvårdande uppgifter
— från att det överförda beloppet borde begränsas på sådant sätt, att
ej statsmakternas prövning av frågan örn en eventuell förändring av kostnadsfördelningen
mellan staten och fonden skulle föregripas. Pensionsstyrelsen
har i sin nu förevarande framställning örn medel för nästa budgetår,
under åberopande av riksdagens uttalanden på denna punkt, föreslagit en
höjning av riksstatsanslaget till 500,000 kronor. Beträffande denna fråga
synes mig mitt i 1931 års statsverksproposition gjorda, i det föregående återgivna
uttalande alltjämt äga giltighet. Redan av statsfinansiella skäl synes
sålunda någon höjning för nästa budgetår av statens andel i pensionsstyrelsens
kostnader för den sjukvårdande verksamheten icke kunna förordas.
Lämpligast synes ock i och för sig vara, att frågan örn ändring i kostnadsfördelningen
icke avgöres förrän 1928 års pensionsförsäkringskommitté avslutat
sitt arbete. Jag vill därför, i anslutning till vad som vid ärendets
behandling inom pensionsstyrelsen påyrkats av en utav styrelsens sakkunniga,
tillstyrka att statens andel i kostnaden behålles vid sitt nuvarande
belopp.»
Yad slutligen beträffar frågan örn anvisande av medel för nästkommande
budgetår till kur ator sverksamhet vid vanföreanstalterna har Kungl. Majit i
annat sammanhang framlagt förslag örn anvisande av särskilt anslag till
denna verksamhet. Utskottets utlåtande och hemställan i anledning av detta
förslag återfinnes under punkt 79 här nedan.
Yad till en början angår spörsmålet örn användande av fondmedel för
försöksverksamhet på folktandvårdens område, vill utskottet erinra därom,
att 1930 års riksdag framhöll, hurusom det syntes riksdagen kunna ifrågasättas,
örn icke genom utökning av pensionsstyrelsens sjukvårdsverksamhet
jämväl till detta område verksamheten ifråga måste anses erhålla en alltför
stor omfattning. Riksdagen förutsatte, att denna fråga komme att prövas
ej blott av de den 12 mars 1929 tillkallade sjukvårdssakkunniga utan jämväl
av pensionsutredningen.
Utskottet, som alltjämt hävdar den av riksdagen sålunda intagna ståndpunkten,
har icke velat uttala sig mot ett fortsättande av ifrågavarande försöksverksamhet
med bidrag av fondmedel under nästa budgetår, därest en
dylik fortsatt verksamhet skulle anses önskvärd för möjliggörande av ett
definitivt ståndpunkttagande i frågan örn folktandvårdens organisation.
Yad härefter angår frågan örn fördelning av kostnaderna för pensions
-
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
33
styrelsens sjukvårdande verksamhet mellan pensionsförsäkringsfonden och
riksstatsanslaget, vidhåller utskottet sin förut uttalade, av riksdagen godkända
mening, att fonden synes i alltför stor utsträckning tagas i anspråk
för ändamålet. Med hänsyn till det nuvarande budgetära läget vill utskottet
emellertid icke motsätta sig Kungl. Maj:ts förslag.
Under hänvisning till vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att riksdagen må medgiva, att av det förslagsanslag, som
för budgetåret 1932/1933 kan komma att beviljas till statens
kostnad för pensionstillägg och understöd enligt lagen örn
allmän pensionsförsäkring, må för åtgärder till förebyggande
och hävande av invaliditet jämlikt de föreskrifter, som av Kungl.
Maj:t meddelas, av pensionsstyrelsen under samma budgetår
disponeras ett belopp av högst 100,000 kronor.
28:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 26) att till ersättning Ersättning till
till postverket för pensionsutbetalningar för budgetåret 1932/1933 anvisa ett Postverket for
r r o o / pensions
extra
förslagsanslag av 275,000 kronor. utbetalningar.
ämnet förekommer å sid. 108
Utredningen
kollet.
och 109 i stadsrådsproto- [26.]
Ersättning till postverket för dess bestyr med utbetalning av pensioner
och understöd jämlikt lagen örn allmän pensionsförsäkring utgår enligt av
Kungl. Majit genom brev den 30 juni 1922 utfärdade föreskrifter, vilka fastställts
i anslutning till av riksdagen godkända grunder. För ändamålet är i
innevarande års riksstat uppfört ett anslag å 270,000 kronor. Den för nästa
budgetår föreslagna höjningen med 5,000 kronor är föranledd av väntad
ökning av belastningen å anslaget.
Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förevarande
förslag, hemställer alltså,
att riksdagen må till ersättning till postverket för pensionsutbetalningar
för bugetåret 1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag
av 275,000 kronor.
29:o) I överensstämmelse med Kungl. Majts förslag (punkt 27) och under Ersättning till
hänvisning tiil vad statsrådsprotokollet (sid. 109 och 110) i ämnet innehåller, häradsskni
l ii i v varna flir
leir utskottGt liemstclllcl, pensions
-
att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till ersättning till häradsskrivare för pensionsförteckningar
för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag
av 54,000 kronor.
förteckningar.
[27.]
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 6 sami. 5 haft. (Nr 5.)
432 32 3
34
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
Statens
tvångsarbete
anstalter.
[28.]
Anstalten å
Svartsjö.
30:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 28) att
dels godkänna det av departementschefen förordade förslaget till stat för
statens tvångsarbetsanstalter, att tillämpas från och med budgetåret 1932/
1933;
dels ock nedsätta det ordinarie förslagsanslaget till statens tvångsarbetsanstalter,
att utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel, nu 565,000 kronor,
med 54,000 kronor till 511,000 kronor.
Utredningen i ämnet förekommer å sid. 110—130 i statsrådsprotokollet.
I samband med nedsättning av ifrågavarande anslag från 608,300 kronor
för budgetåret 1930/1931 till 565,000 kronor för innevarande budgetår har
riksdagen godkänt följande stat för statens tvångsarbetsanstalter, att tilllämpas
från och med budgetåret 1931/1932:
Stat.
A. Avlöningsstat.
Tvångsarbetsanstalten å Svartsjö. Kronor.
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag .......................... 181,700
Vikariatsersättningar, förslagsanslag ...................................................... 20,000
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag 48,000
Tvångsarbetsanstalten i Landskrona.
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ........................... 65,000
Vikariatsersättningar, förslagsanslag ..................................................... 5,500
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. ra., förslagsanslag 45,300
B. Omkostnadsstat.
Tvångsarbetsanstalten å Svartsjö.
Övriga kostnader för driften, förslagsanslag.......................................... 98,500
Tvångsarbetsanstalten i Landskrona.
Övriga kostnader för driften, förslagsanslag.......................................... 101,000
Summa kronor 565,000.
Till bestridande av statens kostnader för alkoholister vid de med respektive
tvångsarbetsanstalter förenade alkoholistanstalterna vid Svartsjö och i Landskrona
har riksdagen för budgetåret 1931/1932 beviljat ett extra anslag av
42,000 kronor. Av sistnämnda belopp hava 34,000 kronor avsetts för alkoholistanstalten
vid Svartsjö och 8,000 kronor för alkoholistanstalten i Landskrona.
Såväl sistnämnda anslag som anslaget till tvångsarbetsanstalterna
utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel.
Vad angår tvångsarbetsanstalten å Svartsjö, har Kungl. Majit genom brev
den 26 juni 1931 fastställt en detaljerad omkostnadsstat för denna anstalt
samt för den i samband därmed anordnade alkoholistanstalten, att gälla
under budgetåret 1931/1932. I denna stat äro utgifterna beräknade till
Statsutskottets utlåtande Nr 5. 35
353.500 kronor och inkomsterna, förutom statens tillskott, till 221,000 kronor.
Statens tillskott (353,500 — 221,000) 132,500 kronor, fördelar sig sålunda:
a) från förslagsanslaget å 98,500 kronor till övriga kostnader
för driften vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö högst...... 98,500 kronor
b) från det extra anslaget å 42,000 kronor till statens vårdanstalter
för alkoholister vid Svartsjö och i Landskrona 34,000 »
Vidkommande till en början avlöningsstaten för tvångsarbetsanstalten å
Svartsjö har för nästkommande budgetår ingen ändring ifrågasatts.
Vad härefter angår förslaget till beräkning för budgetåret 1932/1933 av
anslagsposten till övriga kostnader för driften vid samma anstalt, är detsamma
baserat på kalkyler för en detaljerad omJcostna‘dsstat, gemensam
för denna anstalt och alkoholistanstalten vid Svartsjö. Utgifterna hava därvid
uppskattats till 314,000 kronor och inkomsterna, frånsett statens tillskott,
till 208,500 kronor. Det belopp av statsmedel, som för budgetåret
1932/1933 skulle erfordras för driften av tvångsarbetsanstalten och den därmed
förenade alkoholistanstalten vid Svartsjö, skulle på grund härav beräknas
uppgå till (314,000 — 208,500) 105,500 kronor. Statens tillskott
för de bägge anstalterna skulle således beträffande nästa budgetår uppskattas
till ett belopp, som med 27,000 kronor understiger motsvarande belopp,
132,500 kronor, för budgetåret 1931/1932. A.v nyssnämnda summa å
105.500 kronor har samma belopp som för budgetåret 1931/1932 eller
34,000 kronor ansetts belöpa å alkoholistanstalten, medan återstoden eller
71.500 kronor skulle falla å tvångsarbetsanstalten. Sistnämnda belopp har
därför ansetts böra upptagas såsom anslagspost till övriga kostnader för driften
vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö inom den ordinarie staten för statens
tvångsarbetsanstalten
Genom brev den 26 juni 1931 har Kungl. Maj:t fastställt detaljerad omkostnadsstat
för tvångsarbetsanstalten i Landskrona och den därmed förenade
alkoholistanstalten, att gälla för budgetåret 1931/1932. Därvid hava utgifterna
uppskattats till 148,500 kronor och inkomsterna, frånsett statens
tillskott, till 39,500 kronor. Nämnda tillskott, d. v. s. skillnaden mellan utgifts-
och inkomstbeloppen eller sålunda 109,000 kronor, utgår på följande
sätt:
a) från förslagsanslaget av 101,000 kronor till övriga kost
nader
för driften vid tvångsarbetsanstalten i Landskrona,
högst....................................................................................... 101,000 kronor
b) från det extra anslaget av 42,000 kronor till statens vård
anstalter
för alkoholister vid Svartsjö och i Landskrona 8,000 »
Innan departementschefen ingått på ett bedömande av anslagsbehovet för
nästa budgetår för tvångsarbetsanstalten i Landskrona har departementschefen
omnämnt ett av Kungl. Majit nyligen fattat beslut örn användninge n
Anstalten i
Landskrona.
36
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
av den till tvångsarbetsanstalten hörande filialen Hildero i Asmundstorps
socken av Malmöhus län, vilket beslut är av natur att inverka på frågan
örn anslagsberäkningen för nästkommande budgetår.
A egendomen Hildero, som har en areal av omkring 15 tunnland, finnes
dels ett större boningshus av sten i två våningar, dels ock en äldre byggnad,
den s. k. farmen, innehållande ett mindre antal rum.
Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 juni 1918 övertog fångvårdsstyrelsen
nyttjanderätten till berörda egendom, som då ägdes av en särskild
stiftelse, med syfte att dit förlägga något antal vid Landskronaanstalten intagna
tvångsarbeterskor. Alltsedan dess har egendomen Hildero i huvudsak använts
såsom en filial till Landskronaanstalten, till vilken filial förlagts sådana
tvångsarbeterskor,. örn vilkas förbättring man vågat hysa större förhoppningar,
alltså huvudsakligen de yngre och de för första gången internerade.
Dessa tvångsarbeterskor hava å filialen Hildero, som omfattat omkring 20
platser, erhållit en mera individuell vård och behandling än den, som på
grund av de lokala förhållandena tidigare kunnat komma de vid huvudanstalten
internerade till del. Ifrågavarande tvångsarbeterskor hava varit förlagda
i huvudbyggnaden vid Hildero, medan den s. k. farmen — som under
en följd av år använts som bostad åt från anstalten frigivna tvångsarbeterskor,
vilka ej kunnat erhålla arbete — numera användes uteslutande för de
kvinnor, vilka äro internerade vid den till Landskrona förlagda alkoholistanstalten.
Från och med den 14 mars 1931 har statsverket jämlikt statsmakternas
år 1930 i ämnet fattade beslut av stiftelsen Hildero övertagit äganderätt till
ifrågavarande egendom.
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 24 november 1931 meddelade styrelsen
för statens tvångsarbetsanstalt i Landskrona, att riksdagens revisorer vid besök
å anstalten under hösten 1931, dels med hänsyn till de mindre lämpliga
förläggningsförhållandena i huvudbyggnaden å Hildero, dels ock av sparsamhetsskäl
ifrågasatt, huruvida icke förläggning av internerade i nämnda
byggnad borde upphöra.
Sedan förutom sistnämnda styrelse jämväl socialstyrelsen yttrat sig,
meddelade Kungl. Majit den 11 december 1931 beslut i förevarande fråga.
Kungl. Majit föreskrev därvid, att den verksamhet, som beträffande å Landskronaanstalten
internerade tvångsarbeterskor hittills bedrivits vid den till
anstalten hörande filialen Hildero, skulle provisoriskt nedläggas med utgången
av december månad 1931 eller så snart därefter, som med hänsyn
till pågående ombyggnadsarbeten vid anstaltens huvudavdelning kunde ske,
samt att i följd därav förläggningen av internerade i huvudbyggnaden vid
omförmälda filial skulle vid sålunda avsedd tidpunkt upphöra, varjämte de
till berörda byggnad förlagda tvångsarbeterskorna skulle före angivna tidpunkt
överflyttas till lämplig byggnad inom anstaltens huvudavdelning, där
de borde beredas så stor avskildhet som möjligt från övriga internerade.
Samtidigt uppdrog Kungl. Majit åt anstaltsstyrelsen att, så snart omständigheterna
prövades kunna därtill föranleda, inkomma med förslag till åt
-
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
37
gärder för undanröjande av nuvarande olägenheter beträffande förläggningsförhållandena
inom huvudbyggnaden å Hildero.
Departementschefen har nu i ämnet anfört följande:
»Vad först angår Kungl. Maj:ts beslut rörande filialen å Hildero, innefattar
detta beslut, på sätt framgår av den lämnade redogörelsen, ett godkännande
av det av anstaltsstyrelsen örn än med tvekan upptagna förslaget
örn ett provisoriskt nedläggande av denna filial. Då nämnda beslut fattats pa
min hemställan, är det mig angeläget att framhålla, att jag för min del anser
en verksamhet av det slag, som avsetts med Hilderofilialen, vara av
den allra största betydelse såsom led i anstaltsarbetet samt att jag därför
till fullo delar de principiella betänkligheter mot ett nedläggande av berörda
verksamhet, vilka framförts såväl av anstaltsstyrelsen som av socialstyrelsen.
Att jag det oaktat ansett mig böra tillstyrka ett beslut av nyss
angivna innehåll har sin grund främst däri, att på grund av omständigheter,
för vilka i anstaltsstyrelsens framställning redogjorts, förläggningsförliållandena
vid anstaltens huvudavdelning i Landskrona för närvarande
kunna uppvisa vissa ej oväsentliga företräden framför förhållandena vid
Hildero samt att det till följd av den jämförelsevis låga beläggningen å
huvudavdelningen nu är möjligt att genom en överflyttning av Hilderoklientelet
till huvudanstalten tillgodogöra sig dessa fördelar utan att större olägenheter
genom detta klientels sammanblandning med de övriga internerade
skulle behöva uppstå. De från Hildero överflyttade tvångsarbeterskorna
komma sålunda att inhysas i en särskild byggnad och jämväl i övrigt beredas
största möjliga avskildhet från övriga internerade. Ett vägande skäl
för beslutet örn överflyttningen har ock varit, att härigenom åstadkommes
en i nuvarande budgetära läge betydelsefull minskning av de totala utgifterna
för Landskronaanstalten. Anordningen är emellertid, såsom i beslutet klart
angivits, att betrakta endast såsom ett provisorium. Detta provisorium torde
böra upphöra, så snart de byggnadsarbeten kunnat utföras, vilka erfordras
för avhjälpande av nuvarande missförhållanden beträffande förläggningen i
huvudbyggnaden vid Hildero.»
Departementschefen har härefter övergått till frågan örn anslag till tvångsarbetsanstalten
i Landskrona under nästa budgetår.
Yad då först avlöningsstaten beträffar, hava posterna till avlöningar till
ordinarie tjänstemän och till vihariatsersättning ar ansetts kunna upptagas
till oförändrade belopp. Å anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie
befattningshavare m. m., har däremot till följd av den beslutade nedläggningen
av verksamheten vid Hildero en besparing av i runt tal 12,000 kronor beräknats
uppkomma, varför denna post nedsatts till 33,300 kronor.
Beräkningen av anslagsposten till övriga kostnader för driften vid tvångsarbetsanstalten
i Landskrona har skett med ledning av kalkylerna för en
detaljerad omkostnadsstat, avsedd för denna anstalt och alkoholistanstalten
i Landskrona. Utgifternas totalsumma skulle uppgå till 134,400 kronor,
medan inkomsternas sammanlagda belopp, frånsett statens tillskott, beräknats
till 40,400 kronor. Såsom statens tillskott skulle således krävas ett belopp
38
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
Utskottets
yttrande.
för nästa budgetår av 94,000 kronor. Detta belopp innebär i förhållande till
motsvarande siffra i den detaljerade omkostnadsstaten för budgetåret 1931/1932
en minskning med (109,000 — 94,000) 15,000 kronor.
Av det erforderliga statsbidraget har ett belopp av 8,000 kronor ansetts
böra bestridas från extra anslaget till statens alkobolistanstalter vid Svartsjö
och i Landskrona. Den återstående delen av statens tillskott eller 86,000
kronor har under rubrik övriga kostnader för driften ansetts böra upptagas
inom den ordinarie staten för tvångsarbetsanstalterna.
I enlighet med vad i det föregående anförts skulle den ordinarie staten
för statens tvångsarbetsanstalter från och med budgetåret 1932/1933 erhålla
följande utseende:
Stat.
A. Avlöningsstat. Kronor.
Tvångsarbetsanstalten å Svartsjö.
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag............................. 181,700
Vikariatsersättningar, förslagsanslag......................................................... 20,000
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag 48,000
Tvångsarbetsanstalten i Landskrona.
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag.............................. 65,000
Yikariatsersättningar, förslagsanslag......................................................... 5,500
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag 33,300
B. Omkostnadsstat.
Tvångsarbetsanstalten å Svartsjö.
Övriga kostnader för driften, förslagsanslag.......................................... 71,500
Tvångsarbetsanstalten i Landskrona.
Övriga kostnader för driften, förslagsanslag .......................................... 86,000
Summa kronor 511,000
Vid godkännande av ifrågavarande statförslag skulle alltså det ordinarie
förslagsanslaget till statens tvångsarbetsanstalter kunna nedsättas från 565,000
kronor till 511,000 kronor. Anslaget, som från och med innevarande budgetår
utgår från statsverkets fond av rusdrycksmedel, har jämväl under nästa
budgetår ansetts böra utgå från denna fond.
Vid prövning av Kungl. Majt:s förevarande förslag har utskottet till en
början uppmärksammat, att den under avlöningsstaten för tvångsarbetsanstalten
å Svartsjö upptagna posten å 20,000 kronor till vikariatsersättningar
måste i förhållande till personalbeståndet vid anstalten anses osedvanligt
hög. Utskottet, som under hand inhämtat, att utgifterna å posten
under budgetåren 1929/1930 och 1930/1931 uppgått till respektive cirka 16,600
och 18,400 kronor, förutsätter, att vid uppgörande av nästa budgetförslag
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
39
undersökning verkställes, huruvida icke utgifterna å posten kunna beskäras
och posten i följd därav nedbringas.
Yad härefter angår den under omkostnadsstaten för tvångsarbetsanstalten
i Landskrona upptagna posten till övriga kostnader för driften, är i densamma
inräknat ett belopp av 3,000 kronor, avsett att enligt av Kungl.
Majit meddelade föreskrifter användas till avlönande av ett biträde vid den
verksamhet, som genom Stockholms kyrkliga socialråd bedrives beträffande
från anstalten utskrivna tvångsarbeterskor från Stockholm. Körande denna
fråga må här erinras örn följande.
Från den i den detaljerade omkostnadsstaten för Landskronaanstalten
upptagna posten till omkostnader för frigivna utbetalas sedan flera ar bland
annat understöd till från anstalten frigivna, vilka hava sin hemort i Stockholm.
Understöden hava därvid nästan uteslutande förmedlats genom en
hos Stockholms kyrkliga socialråd anställd person. Ifrågavarande verksamhet
har enligt uppgift under årens lopp tagit så betydande omfattning, att
det icke längre är möjligt för en enda person att handhava densamma. Det
har därför ansetts nödvändigt, att hos kyrkliga socialrådet anställes ytterligare
en person för att biträda med verksamheten, till vilket biträdes avlönande
rådet emellertid uppgivits sakna medel.
Departementschefen har vid beräknande av medel för ändamålet anfört,
att, därest avsedd verkan skulle kunna vinnas av interneringen,det vore av
synnerlig vikt, att tvångsarbeterskorna efter utskrivningen från anstalten omedelbart
erhölle det bistånd, som erfordrades för att förhindra, att de återfördes
till sin förutvarande kamratkrets och därigenom utsattes för frestelsen att
återfalla i sitt föregående levnadssätt. Örn medel anvisades för avlönande av
ifrågavarande biträde, skulle därigenom kunna vinnas, att de i Stockholm
hemmahörande tvångsarbeterskorna — vilka utgjorde en avsevärd del av anstaltens
klientel — genast vid återkomsten till hemorten efter utskrivningen
kunde omhändertagas av detta biträde och erhålla hjälp med anskaffande
av bostad och arbete m. m.
Beträffande denna del av Kungl. Maj:ts förslag vill utskottet, med hänsyn
till vad departementschefen anfört, icke motsätta sig den ifrågasatta anordningen.
Emellertid vill utskottet framhålla önskvärdheten av att redogörelse
för verksamheten och resultatet därav tillstädes vederbörande ämbetsmyndighet.
I övrigt har utskottet icke haft något att erinra beträffande Kungl. Majits
förevarande förslag och tillstyrker alltså det äskade beloppets anvisande
ävensom anslagets täckande på föreslaget sätt.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) godkänna det av departementschefen i statsrådsprotokollet
över socialärenden den 4 januari 1932 förordade förslaget
till stat för statens tvångsarbetsanstalter, att tillämpas från och
med budgetåret 1932/1933;
40
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
Frälsningsarméns
räddningshem.
[29.]
Statens
alkoholistanstalter
vid Svartsjö
och i Landskrona.
[30.]
Utskottets
yttrande.
samt
b) nedsätta det ordinarie förslagsanslaget till statens tvångsarbetsanstalten,
att utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel,
nu 565,000 kronor, med 54,000 kronor till 511,000 kronor.
31:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 29) och under hänvisning
till vad statsrådsprotokollet (sid. 130 och 131) i ämnet innehåller, hemställer
utskottet,
att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till frälsningsarméns räddningshem för budgetåret
1932/1933 anvisa ett extra anslag, att utgå av statsverkets fond
av rusdrycksmedel, av 10,000 kronor.
3 32:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 30) att till statens
alkoholistanstalter vid Svartsjö och i Landskrona för budgetåret 1932/1933
anvisa ett extra anslag, att utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel, av
42,000 kronor.
Enligt de beräkningar, som framlagts i samband med Deiiandlingen av
anslaget till statens tvångsarbetsanstalter, skulle för nästa budgetår erfordras
till bestridande av kostnaderna för statens vårdanstalt för alkoholister vid
Svartsjö 34,000 kronor och till täckande av dylika kostnader för motsvarande
anstalt i Landskrona ett belopp av 8,000 kronor. Beloppen i fråga äro lika
med dem, som till berörda ändamål äro beräknade för budgetåret 1931/1932,
och hava föreslagits skolat liksom för innevarande budgetår utgå från ett i
riksstaten upptaget extra anslag å 42,000 kronor. Anslagets rubrik har hittills
varit »statens vårdanstalter för alkoholister vid Svartsjö och i Landskrona».
Då ifrågavarande anstalter i anslutning till den terminologi, som
användes i den nya alkoholistlagen, framdeles ansetts böra benämnas statens
alkoholistanstalt vid Svartsjö, respektive statens alkoholistanstalt i Landskrona,
har det synts lämpligast, att förevarande anslag från och med nästa
budgetår erhåller rubriken »statens alkoholistanstalter vid Svartsjö och i
Landskrona».
Liksom tidigare varit fallet har anslaget ansetts böra utgå av statsverkets
fond av rusdrycksmedel.
Under hänvisning till vad som anförts under punkt 30 här ovan och då
utskottet icke haft något att erinra ifråga örn beräkningen av förevarande
anslag eller sättet för dess täckande, får utskottet hemställa,
att riksdagen må, till statens alkoholistanstalter vid Svartsjö
och i Landskrona för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra anslag,
att utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel, av 42,000
kronor.
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
41
33:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 31) att
dels godkänna följande stat för statens alkoholistanstalt å Yenngarn, att
tillämpas från och med budgetåret 1932/1933:
Stat.
Statens
alkoholistanstalt
å
Venn q arn.
[31.]
A. Avlöningsstat. Kronor
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag .......................... 68,000
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag 27,600
B. Omkostnadsstat.
Övriga kostnader för driften, förslagsanslag.......................................... 86,400
Summa kronor 182,000;
dels ock, med uteslutande ur riksstaten av det under avdelningen sociala
verk och inrättningar, underavdelningen alkoholistvård, upptagna ordinarie
förslagsanslaget till statens vårdanstalt å Yenngarn för alkoholister, under
samma avdelning och underavdelning med rubriken statens alkoholistanstalt
å Yenngarn uppföra ett ordinarie förslagsanslag, att utgå av statsverkets
fond av rusdrycksmedel, av 182,000 kronor.
Utredningen i ämnet förekommer å sid. 132—139 i statsrådsprotokollet.
Ordinarie förslagsanslaget till statens vårdanstalt å Yenngarn för alkoholister
är i innevarande budgetårs riksstat uppfört med 174,600 kronor.
1931 års riksdag godkände följande stat för anstalten, att tillämpas från
och med budgetåret 1931/1932:
Stat.
A. Avlöningsstat. Kronor.
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag.............................. 68,000
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag 27,600
B. Omkostnadsstat.
Övriga kostnader för driften, förslagsanslag.......................................... 79,000
Summa kronor 174,600.
Genom beslut den 19 juni 1931 har Kungl. Maj:t fastställt detaljerad omkostnadsstat
för anstalten, att lända till efterrättelse under budgetåret 1931/
1932. I denna stat äro utgifterna beräknade till 219,000 kronor och inkomsterna
till 140,000 kronor. Skillnaden, 79,000 kronor, utgör statens tillskott
och utgår från posten å samma belopp till övriga kostnader för driften.
Såsom av ovanstående framgår, innebär Kungl. Maj:ts förevarande förslag
ingen ändring beträffande avlöningsstaten.
Däremot åsyftar förslaget en höjning med 7,400 kronor av den under
omkostnadsstaten upptagna posten. Enligt kalkylerna för en detaljerad omkostnadsstat
för nästa budgetår skulle nämligen utgifterna uppgå till 207,400
kronor och inkomsterna, frånsett statens tillskott, till 121,000 kronor. Såsom
statens tillskott skulle därför krävas en summa av 86,400 kronor, till vilket
42
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
Främjande
av nykterhetsnämndernas
verksamhet
m. m.
[32.]
belopp den i ordinarie staten för anstalten upptagna anslagsposten till övriga
kostnader för driften således skulle behöva beräknas.
I enlighet med vad som varit fallet från och med budgetåret 1928/1929
har ifrågavarande anslag ansetts böra jämväl för nästa budgetår utgå av
statsverkets fond av rusdrycksmedel.
Slutligen har departementschefen framhållit, att Yenngamsanstaltens nu
varande benämning icke stöde i full överensstämmelse med den terminologi,
som användes i den nya alkoholistlagen, och dessutom i och för sig vore
onödigt lång. Departementschefen har därför ansett lämpligt, att anstaltens
namn från och med den 1 juli 1932 ändrades till »statens alkoholistanstalt
å Venngarn». Aven rubriken å förevarande anslag borde då undergå enahanda
förändring.
Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag
under förevarande punkt, får alltså hemställa,
att riksdagen må
a) godkänna följande stat för statens alkoholistanstalt å
Yenngarn, att tillämpas från och med budgetåret 1932/1933:
Stat.
A. Avlöningsstat- Kronor.
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag...... 68,000
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m.,
B- Omkostnadsstat.
Övriga kostnader för driften, förslagsanslag.................. 86,400
Summa kronor 182,000;
samt
b) med uteslutande ur riksstaten av det under avdelningen
sociala verk och inrättningar, underavdelningen alkoholistvård,
upptagna ordinarie förslagsanslaget till statens vårdanstalt
å Yenngarn för alkoholister, under samma avdelning
och underavdelning med rubriken statens alkoholistanstalt å
Venngarn uppföra ett ordinarie förslagsanslag, att utgå av
statsverkets fond av rusdrycksmedel, av 182,000 kronor.
34:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 32) att
dels till främjande av nykterhetsnämndernas verksamhet m. m. för budgetåret
1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag, att utgå av statsverkets
fond av rusdrycksmedel, av 92,000 kronor;
dels ock godkänna av departementschefen förordad ändring i grunderna
för användningen av anslag till angivna ändamål.
Utredningen i ämnet förekommer å sid. 140—146 i statsrådsprotokollet.
Ifrågavarande anslag, som för innevarande budgetår är uppfört i riksstaten
med 80,000 kronor, har under en följd av år i huvudsak disponerats
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
43
till understöd åt nykterlietsnämnder, till understöd åt sammanslutningar
av nykterlietsnämnder, till bestridande av kostnader för anordnande av
konferenser och kurser berörande nykterhetsnämndernas uppgifter m. m.,
till understöd för utgivande av »Tidskrift för nykterlietsnämnderna» samt
för avlönande av en för handläggning av hithörande ärenden avsedd tjänsteman
hos socialstyrelsen jämte vikarie för honom.
Beträffande grunderna för understöd åt nykterlietsnämnder äro föreskrifter
meddelade i kungörelse den 12 november 1926 (nr 456) med däri genom
kungörelse den 8 maj 1931 (nr 100) gjord ändring. 1926 års kungörelse
innehöll i sin ursprungliga lydelse, bland annat, den bestämmelsen, att, där
ej särskilda omständigheter påkallade undantag, understödet — vilket utgår
såsom bidrag till kostnaderna för fullgörande av de uppgifter, som enligt
gällande lagstiftning rörande alkoholistvården eller rusdrycksförsäljningen
åligga nämnderna — ej finge överstiga 500 kronor och ej heller halva
beloppet av de utgifter, som nämnden visat sig hava under det år, understödet
avsåge, fått vidkännas för fullgörande av omförmälda uppgifter.
Vid behandling av förevarande fråga i 1931 års statsverksproposition
(femte huvudtiteln, sid. 192—194) framhöll departementschefen, att det vore
uppenbart, att den möjlighet, som under senare år förefunnits att bereda
kommunerna statsunderstöd till bestridande av deras kostnader för fullgörande
av de uppgifter, vilka åvilade nykterhetsnämnderna, i många fall föranlett
kommunerna att på ett effektivare sätt än tidigare organisera nämndernas
verksamhet, samt att därigenom uppnåtts många för alkoholistvården
och nykterheten värdefulla resultat. Under sådana förhållanden ansåg departementschefen
det vara klart, att understöd av statsmedel jämväl framdeles
borde få utgå till ifrågavarande ändamål. Enligt departementschefens
mening hade emellertid erfarenheten också visat, att inom en mängd kommuner
sådan verksamhet, som enligt lag ålåge nykterhetsnämnderna, icke
bedreves i tillräcklig omfattning och att således bestämmelserna örn statsunderstöd
till nämndernas verksamhet icke i erforderlig utsträckning förmått
stimulera dessa kommuner till ingripande på förevarande område. Anledningen
därtill syntes ofta nog hava varit den, att de understöd, som kunde
ifrågakomma, synts kommunerna alltför små i förhållande till de kostnader,
som måste följa med en mera aktiv verksamhet. För att uppmuntra kommunerna
att i större omfattning ställa medel till förfogande till nykterhetsnämndernas
verksamhet ansåg departementschefen nödvändigt, att en avsevärd
höjning vidtoges av de statliga understödsbeloppen, samt föreslog, dels
att understödets maximibelopp höjdes till 3,000 kronor, dels ock att understödet
skulle få bestämmas att utgå med högst tre fjärdedelar av nämndens
ifrågavarande utgifter. Departementschefen förutsatte därvid, att —- i analogi
med förut gällande bestämmelser — understödets maximibelopp skulle kunna
överskridas, diir särskilda omständigheter så påkallade.
Då på grund av gällande bestämmelser under budgetåret 1931/1932 skulle
komma att utbetalas understöd för utgifter, som bestritts under kalenderåret
1931, och dessa understöd skulle utgå enligt dittills gällande grunder,
44
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
ansåg departementschefen kostnaderna för statsunderstöd till nykterhetsnämnderna
under perioden 1931/1932 icke behöva uppskattas till högre
belopp än 30,000 kronor. I enlighet med denna uppfattning avfattades
Kungl. Maj:ts i ämnet avlåtna förslag.
Riksdagens beslut i anledning av förevarande förslag anmäldes i skrivelse
nr 149, punkten 4. Efter understrykande av de av departementschefen i statsverkspropositionen
gjorda och i det föregående återgivna uttalandena förklarade
riksdagen i omförmälda skrivelse, att riksdagen ansett sig böra bifalla
Kungl. Maj:ts förslag i ämnet med undantag därav att det synts riksdagen
böra tagas under förnyat övervägande, huruvida icke den beträffande
understöd åt nykterhetsnämnderna föreslagna maximisiffran å 3,000 kronor
vore alltför hög. Riksdagen förutsatte, att förslag på denna punkt skulle
föreläggas 1932 års riksdag. Mot det för budgetåret 1931/1932 till understöd
åt nykterhetsnämnderna beräknade beloppet av 30,000 kronor hade riksdagen
icke någon erinran att framställa.
I överensstämmelse med riksdagens beslut utfärdade därefter Kungl.
Maj:t den 8 maj 1931 förenämnda kungörelse (nr 100). Med bibehållande
i övrigt av förut gällande bestämmelser förordnades i denna kungörelse, att
understöd till nykterlietsnämnd skulle få uppgå till högst tre fjärdedelar av
nämndens utgifter för i kungörelsen avsedda ändamål. Kungörelsen skulle
träda i kraft den 1 januari 1932.
Vid behandlingen av förevarande spörsmål i innevarande års statsverksproposition
har departementschefen anfört följande:
»Vad till en början angår frågan örn de direkta understöden åt nyJcterhetsnämnderna,
framgår av det föregående, att 1931 års riksdag, som i princip
biträdde de i samma års statsverksproposition framlagda förslagen rörande
höjning av understödens belopp, dock fann sig endast i fråga örn den relativa
andel, varmed understöd högst må utgå, kunna helt biträda Kungl. Maj:ts
förslag. Beträffande förslaget örn höjning av understödets maximibelopp
från 500 kronor till 3,000 kronor ansåg riksdagen däremot, att det borde
undersökas, huruvida icke sistnämnda siffra vore alltför hög. Av den lämnade
redogörelsen framgår även, att socialstyrelsen — som hösten 1930
hemställde örn en höjning av berörda maximibelopp till 5,000 kronor — nu
visserligen vidhållit sin tidigare intagna ståndpunkt angående behovet av
ökade understöd men av ekonomiska skäl icke velat framlägga något förslag
i ämnet utan ansett, att man tills vidare borde inskränka sig till att i vidgad
omfattning tillämpa det stadgande, som lämnar möjlighet att överskrida det
normala maximibeloppet, där särskilda omständigheter så påkalla.
För min del kan jag icke dela denna styrelsens uppfattning. Behovet av
en höjning av ifrågavarande maximibelopp torde numera vara på alla håll
erkänt. Angående de skäl, som tala härför, torde jag vid sådant förhållande
kunna inskränka mig till en hänvisning till mina förut återgivna, i fjolårets
statsverksproposition intagna uttalanden i detta ämne. I detta sammanhang
vill jag endast framhålla, att det utan en avsevärd höjning av maximigränsen
torde för många kommuner, där behov av särskild arbetskraft för ett ända
-
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
45
målsenligt bedrivande av nykterhetsnämndernas verksamhet föreligger, kvarstå
synnerliga svårigheter att bereda sig tillgång till dylik arbetskraft. Yad
beträffar det erforderliga maximibeloppets storlek är jag fortfarande av den
uppfattningen, att beloppet helst borde sättas till 3,000 kronor, detta icke
minst med hänsyn till behovet för åtskilliga medelstora och större kommuner
att kunna anställa en arbetskraft, som kan helt tagas i anspråk för
ifrågavarande göromål. Till följd av nödvändigheten att för den närmaste
tiden på alla områden i görligaste mån begränsa statsverkets utgifter har
jag dock vid det förnyade övervägande, som jag i anledning av riksdagens
yttrande ägnat detta spörsmål, ansett mig böra stanna vid att föreslå ett maximibelopp
av 2,000 kronor. Jag förutsätter härvid, att framgent liksom för närvarande
maximibeloppet får överskridas, där särskilda omständigheter så påkalla.
Vid bifall till detta förslag skulle statsverkets årliga kostnader för understöd
åt nykterlietsnämnderna kunna, med utgångspunkt fran socialstyrelsens hösten
1930 framlagda beräkningar, approximativt uppskattas till omkring 180,000
kronor. Trots storleken av nämnda belopp är jag, i motsats till socialstyrelsen,
av den uppfattningen, att ekonomiska skäl icke böra få lägga
hinder i vägen för att beslut redan nu fattas örn en höjning av maximibeloppet
på sätt jag förordat. Mot det av socialstyrelsen ifrågasatta uppskovet
med frågans lösning talar särskilt den omständigheten, att den nya
alkoholistlagen träder i kraft redan från och med nästa budgetår samt att
effektiviteten av nämnda lag i hög grad lärer bliva beroende av ett aktivt
ingripande från nykterhetsnämndernas sida. Såsom tidigare framhållits, utgå
^emellertid enligt gällande föreskrifter statsunderstöden åt nykterhetsnämnderna
för kalenderår. Med hänsyn härtill torde de nya bestämmelserna böra
träda i kraft först från och med den 1 januari 1933. Enär understöden utbetalas
i efterskott kommer, därest denna anordning godkännes, det nu
framlagda förslaget icke att inverka på anslagsbehovet för tidigare period
än budgetåret 1933/1934.
Medelsbehovet för understöd åt nykterlietsnämnder lärer vid sådant förhållande
i enlighet med socialstyrelsens förslag kunna för nästa budgetår
beräknas till förslagsvis 45,000 kronor.»
Vidare har departementschefen förordat, att för nästa budgetår beräknas
till understöd åt sammanslutningar av nylcterhetsnämnder ett belopp av 20,000
kronor, till konferenser och kurser m. m. ett belopp av 15,000 kronor, till
understöd för utgivande av »Tidskrift för nykterhetsnämndernas ett belopp
av 4,000 kronor samt till avlöning åt en tjänsteman hos socialstyrelsen och
till vikarie för honom ett belopp av 8,000 kronor. Samma belopp hava för
motsvarande ändamål av Kungl. Majit ställts till socialstyrelsens disposition
från löpande budgetårs anslag till främjande av nykterhetsnämndernas verksamhet
m. m.
För nästa budgetår skulle i enlighet med ovan framlagda beräkningar
förevarande anslag behöva upptagas till 92,000 kronor. Liksom hittills varit
fallet har anslaget ansetts jämväl för budgetåret 1932/1933 böra utgå av statsverkets
fond av rusdrycksmedel.
46
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
Utskottets
yttrande.
Yad Kungl. Maj:t under förevarande punkt i skilda hänseenden föreslagit
riksdagen, har utskottet funnit sig i huvudsak kunna tillstyrka. I fråga om
grunderna för understöds utgående åt nykterhetsnämnder har Kungl. Maj:ts
förslag dock givit utskottet anledning till viss erinran.
Yad angår nämnda spörsmål ansåg sig 1931 års riksdag, i likhet med
departementschefen, höra framhålla, att även örn den möjlighet, som under
senare år förefunnits att bereda kommunerna statsunderstöd till bestridande
av de kostnader, varom fråga är, föranlett kommunerna att på ett effektivare
sätt än tidigare organisera nämndernas verksamhet, erfarenheten dock visat,
att inom en mängd kommuner verksamheten icke bedrivits i önskvärd omfattning.
Utan tvivel syntes anledningen därtill i många fall vara att söka
däri, att de utgående understöden för kommunerna framstått såsom alltför
små i förhållande till de kostnader, som måste följa med en mera aktiv
verksamhet. Riksdagen ansåg därför lika med departementschefen nödvändigt
att, för uppmuntran av kommunerna till att i större omfattning ställa
medel till förfogande för nykterhetsnämndernas verksamhet, en höjning av
de statliga understödsbeloppen vidtoges. Kungl. Maj:ts härutinnan vid sistlidet
års riksdag framlagda förslag, för vars innehåll här ovan redogjorts,
ansåg sig riksdagen böra bifalla, med undantag därav att det syntes riksdagen
böra tagas under förnyat övervägande, huruvida icke den föreslagna
maximisiffran å 3,000 kronor vore alltför hög. Riksdagen förutsatte, att
förslag i ämnet förelädes innevarande års riksdag.
Den sålunda av riksdagen hävdade ståndpunkten, att det nuvarande
maximibeloppet av 500 kronor bör höjas, intager utskottet allt fortfarande.
Ett ytterligare skäl för höjning torde vara, att då, enligt den nya alkoholistlagen
stor vikt lägges å den förebyggande verksamheten, nykterhetsnämnderna
böra förhjälpas att i större utsträckning än hittills ägna sig åt dylik
verksamhet.
Emellertid har utskottet icke ansett sig kunna förorda det maximibelopp
härutinnan, som av departementschefen föreslagits eller 2,000 kronor. Enligt
utskottets mening böra understöden till nykterhetsnämnderna utgå med
högst 1,000 kronor, vilket belopp likväl må kunna höjas med 500 kronor,
därest särskilda omständigheter så påkalla. Genom en dylik anordning
skulle även tillfälle beredas för ett större antal kommuner att erhålla bidrag,
än vartill möjlighet skulle förefinnas med tillämpning av en högre
maximisiffra.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen må
a) till främjande av nykterhetsnämndernas verksamhet m. m.
för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag,
att utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel, av 92,000
kronor; samt
b) godkänna av utskottet förordad ändring i grunderna för
användningen av anslag till angivna ändamål.
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
47
35:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 33) att
dels till bidrag till erkända och enskilda alkokolistanstalters driftkostnader
m. m. för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag, att
utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel, av 300,000 kronor;
dels godkänna de av departementschefen förordade, ändrade grunderna
för användningen av anslag för ifrågavarande ändamål;
dels och medgiva, att av nämnda anslag må kunna till erkända alkoholistanstalten
Hemmet Gunnarskog för vård av kvinnliga alkoholister samt, efter
särskild prövning av Kungl. Majit, jämväl till annan erkänd alkoholistananstalt
med samma syfte för budgetåret 1932/1933 utgå bidrag till driftkostnaderna
med ej mindre ett belopp av 1 krona för dag och vårdplats än
även ett belopp för vårddag, som med 1 krona understiger det till övriga
erkända alkoholistanstalter utgående statsbidraget.
Utredningen i ämnet förekommer å sid. 146—-150 i statsrådsprotokollet.
Het i innevarande budgetårs riksstat uppförda extra förslagsanslaget till
bidrag till erkända och enskilda alkoholistanstalters driftkostnader utgör
250,000 kronor.
Genom kungörelse i ämnet (nr 101/1931), vilken utfärdats i överensstämmelse
med beslut av 1931 års riksdag, har dels bland förutsättningarna
för att alkoholistanstalt skall kunna komma i åtnjutande av statsbidrag
till sina driftkostnader uppställts den fordran att vårdavgiften -— frånsett
särskild vårdkostnad — ej överstigit 50 öre för vårddag och vårdad
person ävensom att ersättning ej uttagits för de vårdades beklädnad, dels
ock föreskrivits att statsbidraget utgår till erkänd alkoholistanstalt med
högst 4 kronor 25 öre och till enskild alkoholistanstalt med högst 3 kronor
75 öre för dag och person, som vårdats å anstalten, därvid nämnda
belopp skola anses innesluta full ersättning för vederbörande anstalts utgifter
för de vårdades beklädnad.
Beträffande bidrag till driftkostnaderna vid vissa anstalter för vård av
kvinnliga alkoholister hava särskilda bestämmelser meddelats. Sålunda har
under en följd av år enligt riksdagens medgivande till alkoholistanstalten
Hemmet Gunnarskog — vilken frånsett statens vårdanstalt för alkoholister
i Landskrona hittills utgör landets enda allmänna alkoholistanstalt för
kvinnor — från anslaget till erkända och enskilda alkoholistanstalters driftkostnader
utgått bidrag till driftkostnaderna med dels ett belopp av en
krona för dag och vårdplats, oavsett örn den är belagd eller icke (s. k. garantibidrag),
dels ock ett belopp för vårddag, som med en krona understiger
det till övriga erkända alkoholistanstalter utgående statsbidraget. Henna
anordning har genomförts med hänsyn till den ojämna beläggningen vid
anstalten och till förhindrande av att anstaltens ekonomi vid ringa beläggning
skulle drabbas av störningar.
Hå det blivit ifrågasatt, att Hemmet Gunnarskog skulle nedläggas samt
att i dess ställe skulle anordnas annan erkänd anstalt för berörda klientel,
har 1931 års riksdag på därom av Kungl. Majit framställt förslag medgivit,
Bidrag till
erkända och
enskilda
alkoholistanstalters
driftkostnader
ra. ra.
[33.]
48
Statsutskottets utlåtande Nr o.
att driftbidrag enligt de för Hemmet Gunnarskog tidigare fastställda reglerna
skulle under budgetåret 1931/1932 kunna få utgå ej mindre till sistnämnda
anstalt än även, efter prövning av Kungl. Majit, jämväl till annan erkänd
alkoholistanstalt med samma syfte. Hemmet Gunnarskog drives emellertid,
enligt vad blivit upplyst, fortfarande.
De av departementschefen nu förordade ändrade grunderna för användningen
av ifrågavarande anslag innebära, dels att statsbidrag skall kunna
utgå även örn beträffande vissa internerade uttages högre vårdavgift än 50
öre för dag, dels och att de vårdkostnader, som statsverket jämlikt 52 § i
nya alkoholistlagen i vissa fall har att bestrida, nämligen i främsta rummet
beträffande farliga alkoholister, skola utgå från förevarande anslag.
I fråga om berörda två spörsmål samt angående anslagsbehovet för budgetåret
1932/1933 har departementschefen anfört följande.
»Vad först beträffar socialstyrelsens förslag rörande ändring i förutsättningarna
för erhållande av ifrågavarande driftbidrag, delar jag styrelsens
uppfattning att det i vissa fall kan vara skäligt, att vårdavgiften vid
erkänd eller enskild alkoholistanstalt utgår med mer än 50 öre per vårddag,
och att därför det förhållandet, att dylik högre avgift uttages, icke bör utan
vidare utestänga anstalten från möjlighet till erhållande av driftbidrag.
Med avseende å den ordning, i vilken beslut bör träffas huruvida, i trots
av högre vårdavgift, statsbidrag må utgå eller ej, har socialstyrelsen ifrågasatt
att avgörandet härutinnan skulle tillkomma styrelsen, som därvid skulle
äga fri prövningsrätt beträffande såväl vårdavgiftens som statsbidragets belopp.
Då emellertid en högre vårdavgift än 50 öre lärer böra ifrågakomma
endast beträffande sådana internerade, som befinna sig i någorlunda goda ekonomiska
omständigheter, synas mig svårigheter icke möta att i författningen
giva en generell föreskrift örn de förutsättningar, under vilka statsbidrag må
utgå, oaktat högre vårdavgift än den i författningen angivna uttages. Lämpligen
torde gällande bestämmelser böra jämkas därhän, att statsbidrag till
driftkostnaderna må utgå endast under förutsättning, att vårdavgiften — såvitt
fråga är om medellös eller mindre bemedlad — ej överstigit 50 öre för
vårddag eller vårdad person. Med en sådan avfattning skulle — vilket
synes mig riktigt — anstalt i fråga örn andra internerade än medellösa och
mindre bemedlade få uttaga en högre vårdavgift än 50 öre per dag utan
att därigenom berövas möjlighet att erhålla statsbidrag. Dock torde detta i
sådant fall böra något sänkas, förslagsvis med hälften av det belopp, varmed
vårdavgiften överstiger 50 öre per dag.
Vidkommande härefter frågan örn kostnaderna för vård å erkänd alkoholistanstalt
av sådana alkoholister, som avses i 52 § av nya alkoholistlagen,
synes socialstyrelsen hava utgått från att staten beträffande dessa
internerade borde, utöver sedvanligt statsbidrag, betala allenast den stadgade
vårdavgiften av högst 50 öre per vårddag. Enligt mitt förmenande
torde dock staten vara skyldig att i fråga örn dessa alkoholister bestrida
hela vårdkostnaden, alltså ej blott de utgifter för kost och logi m. m., vilka
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
49
avses med vårdavgiften, utan jämväl eventuellt förekommande särskilda vårdkostnader.
Det synes vara bäst överensstämmande med lagens bestämmelser,
att staten i dessa fall, i stället för att utbetala visst statsbidrag, ersätter
alkoholistanstalterna samtliga deras i verkligheten havda vårdkostnader, givetvis
i den mån dessa prövas icke överstiga skäligt belopp. I likhet med
socialstyrelsen anser jag det lämpligt, att de kostnader för internering å erkända
alkoholistanstalter, vilka föranledas av 52 § i alkoholistlagen, bestridas
från nu förevarande anslag. Den utvidgning av anslagets användning, som
jag sålunda förordar, lärer böra medföra att anslaget erhåller den något
ändrade rubriken »bidrag till erkända och enskilda alkoholistanstalters driftkostnader
m. m.» De närmare bestämmelser, vilka kunna erfordras örn
sättet för statens gäldande av berörda vårdkostnader m. m., torde få intagas
i kungörelsen örn statsbidrag till driftkostnaderna vid alkoholistanstalter,
vilken kungörelse såväl i anledning härav som på grund av den förut tillstyrkta
jämkningen beträffande förutsättningarna för erhållande av driftbidrag
m. m. lärer böra i vissa hänseenden omformuleras.
Vad slutligen angår anslagsbehovet för nästa budgetår, må framhållas
att viss ökning i platsantalet å erkända anstalter efter utgången av
sistflutna budgetår inträtt samt att ytterligare platsökning kommer att vinnas
genom redan beslutade utvidgningsarbeten. Vid sådant förhållande synes det
sannolikt, att den ökning i beläggningen, vilken såväl erkända som enskilda
alkoholistanstalter under senare år haft att uppvisa, kommer att fortgå jämväl
under de närmaste åren. För detta antagande talar, förutom den allmänna
tendensen på förevarande område, särskilt den omständigheten att
den nya alkoholistlagen träder i kraft den 1 juli 1932. Med hänsyn till vad
sålunda anförts synes ifrågavarande anslag, i överensstämmelse med socialstyrelsens
beräkningar i ämnet, böra för nästa budgetår i riksstaten upptagas
till 300,000 kronor. Anslaget lärer liksom hittills få utgå av statsverkets
fond av rusdrycksmedel.»
Enligt Kungl. Maj:ts förevarande förslag, i vad detsamma avser bidrag
till alkoholistanstalters driftkostnader, förutsättes, att i sådana fall, då dylika
bidrag hittills förekommit, desamma fortfarande böra utgå med oförändrade
belopp. Häremot bär utskottet icke haft något att erinra.
Vad härefter angår Kungl. Maj:ts förslag angående utvidgning av rätten
till driftkostnadsbidrag att omfatta jämväl fall, där ifråga örn andra internerade
än medellösa och mindre bemedlade uttages högre vårdavgift
än 50 öre för dag, vill utskottet framhålla, att den nu gällande begränsningen
av vårdavgiften såsom villkor för erhållande av bidrag av statsmedel
till driftkostnaderna tillkommit i syfte att trygga erhållandet av
anstaltsvård till ringa kostnad och alltså underlätta vidtagandet av erforderliga
interneringsåtgärder. Mestadels liro alkoholisterna medellösa, varför
vårdkostnaderna, i den mån kommunerna äro för dem gentemot vederbörande
anstalt ansvariga, komma att stanna å kommunerna. Därest emellertid
Bihang till riksdagens protokoll 19S2. 6 sami. 5 höft. (Nr 5.) 432 32 I
Utskottots
yttrande.
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
Tillfälligt
omhändertagande
av
alkoholister
m. m.
[34.]
50
de internerade med hänsyn till sina ekonomiska omständigheter äro i stånd
att själva erlägga vårdkostnaderna, kunna givetvis fall tänkas, då en vårdavgift
av högst 50 öre för dag kan anses omotiverat låg. En skälig höjning
under sådana omständigheter av vårdavgiften torde icke vara ägnad att i
nämnvärd grad motverka det ovan angivna, med den nu stadgade begränsningen
avsedda syftet, nämligen underlättande av interneringsåtgärderna,
och synes därför icke heller böra medföra förlust av all rätt till statsbidrag.
Utskottet får därför tillstyrka den utsträckning av rätten till bidrag, som
departementschefen förordat.
Yad angår storleken av statsbidrag i fall, varom nu är fråga, har, såsom
av vad ovan anförts framgår, departementschefen ansett bidraget böra något
sänkas, förslagsvis med hälften av det belopp, varmed vårdavgiften överstiger
50 öre för dag. Jämväl utskottet finnér, att en sänkning av statsbidraget i
förevarande fall är motiverad, men vill ifrågasätta, huruvida icke skäl måste
anses förefinnas för en något längre gående minskning än vad departementschefen
föreslagit.
Kungl. Maj:ts förslag att de statsverket jämlikt 52 § i nya alkoholistlagen
åvilande kostnaderna skola bestridas från förevarande anslag, vilket i anledning
därav ansetts böra erhålla viss ändrad benämning, får utskottet
tillstyrka.
Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot storleken av det
äskade anslagsbeloppet, får alltså hemställa,
att riksdagen må
a) till bidrag till erlända och enskilda alkoholistanstalters driftkostnader
m. m. för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag,
att utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel,
av 300,000 kronor;
b) godkänna de av departementschefen i statsrådsprotokollet
över socialärenden den 4 januari 1932 förordade, ändrade grunderna
för användningen av anslag för ifrågavarande ändamål;
samt
c) medgiva, att av nämnda anslag må kunna till erkända
alkoholistanstalten Hemmet Gunnarskog för vård av kvinnliga
alkoholister samt, efter särskild prövning av Kungl. Majit,
jämväl till annan erkänd alkoholistanstalt med samma syfte
för budgetåret 1932/1933 utgå bidrag till driftkostnaderna med
ej mindre ett belopp av 1 krona för dag och vårdplats än även
ett belopp för vårddag, som med 1 krona understiger det till
övriga erkända alkoholistanstalter utgående statsbidraget.
36:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 34) att till tillfälligt
omhändertagande av alkoholister m. m. för budgetåret 1932/1933 anvisa ett
extra förslagsanslag, att utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel, av
5,000 kronor.
Utredningen i ämnet förekommer å sid. 151 och 152 i statsrådsprotokollet.
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
51
Sedan lång tid Ilar riksdagen årligen anvisat ett förslagsanslag till statens
kostnader för farliga alkoholister m. m. Anslaget Ilar för vartdera av budgetåren
1930/1931 och 1931/1932 varit upptaget med 5,000 kronor.
Grunderna för anslagets användning äro meddelade i kungörelse den 17
juni 1916 (nr 310).
Departementschefen har nu framhållit, att särskilt anslag för utgifter, motsvarande
dem som hittills utgått fran anslaget till statens kostnader föi
farliga alkoholister m. m., erfordras även efter ikraftträdandet den 1 juli 1932
av den nya alkoholistlagen. Då från och med budgetåret 1932/1933 statsutgifter
för farliga alkoholister komme att bestridas även från anslagen till
de statliga alkoholistanstalterna samt till bidrag till erkända och enskilda
alkoholistanstalters driftkostnader m. m., har emellertid den nuvarande rubriken
å här förevarande anslag lämpligen synts böra ändras. Departementschefen
har förordat, att anslaget från och med nästa budgetår erhölle rubriken
»tillfälligt omhändertagande av alkoholister m. m.».
Någon ändring av storleken av anslaget för nästkommande budgetår har,
såsom av ovanstående framgår, icke föreslagits. Anslaget har jämväl tidigare
utgått av statsverkets fond av rusdrycksmedel.
Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förevarande
förslag, får alltså hemställa,
att riksdagen må till tillfälligt omhändertagande av alkoholister
m. m. för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag,
att utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel, av
5,000 kronor.
37:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 35) att till bidrag till
anordnande av erkända alkoholistanstalter för budgetåret 1932/1933 anvisa
ett extra reservationsanslag, att utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel.
av 100,000 kronor.
Utredningen i ämnet förekommer å sid. 152—154 i statsrådsprotokollet,
Bidrag till
anordnande
av erkända
alkoholistanstalter.
[35.]
Enligt gällande bestämmelser må statsbidrag till anordnande av erkänd
alkoholistanstalt utgå, när fråga är örn nybyggnad, med högst 2,000 kronor
för vårdplats men i annat fall med högst 1,500 kronor för vårdplats. Statsbidraget
må icke, där ej Kungl. Majit finner särskilda skäl föranleda därtill,
överstiga vad från annat håll tillskjutes.
Ifrågavarande anslag är i riksstaten för innevarande budgetår uppfört
med 75,000 kronor.
I ärendet bär departementschefen anfört följande:
»Tillgången på vårdplatser vid de erkända alkoholistanstalterna har länge
varit knapp. Av den av socialstyrelsen lämnade utredningen framgår, att
så fortfarande är förhållandet. En viss utökning av platsantalet har visserligen
på senaste tiden kommit till stånd, och en ytterligare sådan ökning
ill- i följd av redan fattade beslut om utbyggnad av vissa anstalter med
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
52
säkerhet att påräkna. Detta oaktat torde behov av ytterligare vårdplatser
komma att förefinnas även efter det nu avsedda platser blivit disponibla.
Såväl åtskilliga bestämmelser i den nya alkoholistlagen som de av statsmakterna
antagna ändrade grunderna för understöd av statsmedel åt nykterhetsnämnder
och för statsbidrag till alkoholistanstalternas driftkostnader
torde nämligen efter all sannolikhet komma att — såsom åsyftat varit —
verka därhän, att efterfrågan på vårdplatser blir avsevärt större än vad
hittills varit fallet. I likhet med socialstyrelsen är jag därför av den uppfattningen,
att åtgärder böra vidtagas för att tillskapa nya vårdmöjligheter
antingen genom ytterligare utvidgning av nuvarande erkända alkoholistanstalter
eller genom nyinrättande av dylika anstalter. De planer i sådant
syfte, vilka på olika håll föreligga, böra därför givetvis från statsmyndigheternas
sida på allt sätt understödjas. Emellertid har erfarenheten från
tidigare år givit vid handen, att en utökning av platsantalet vid erkända
alkoholistanstalter är förenad med så stora svårigheter, att det icke är
troligt, att den skall kunna ske i den jämförelsevis hastiga takt, varmed
socialstyrelsen vid sin uppskattning av anslagsbehovet synes hava räknat.
Med hänsyn härtill torde det av styrelsen kalkylerade anslagsbeloppet
av 200,000 kronor kunna avsevärt begränsas. Enligt mitt förmenande
lärer nu förevarande anslag icke för nästa budgetår behöva upptagas till
högre belopp än 100,000 kronor. Anslaget torde liksom hittills få utgå av
statsverkets fond av rusdrycksmedel.»
Utskottet har funnit sig böra tillstyrka Kungl. Majis ifrågavarande förslag
och får alltså hemställa,
att riksdagen må till bidrag till anordnande av erkända allcoholistanstalter
för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag,
att utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel,
av 100,000 kronor.
Resor vid, 38:o) Kungl. Maji har föreslagit riksdagen (punkt 36) att till resor vid
vängsmterne- tvångsinternering av alkoholister för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra
alkoholister, förslagsanslag, att utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel, av 5,000
[36.] kronor.
Utredningen i ämnet förekommer å sid. 155 och 156 i statsrådsprotokollet.
Enligt kungörelse den 22 juni 1928 (nr 240) må kommun, som är ansvarig
för vårdkostnaden för någon å allmän anstalt för vård av alkoholister intagen
person, örn vilkens intagande länsstyrelse på ansökning av kommunens
nykterlietsnämnd eller av vederbörande polismyndighet meddelat förordnande,
kunna erhålla ersättning av statsmedel för vissa av intagandet
föranledda kostnader.
Innevarande budgetårs för ändamålet anvisade anslag utgör 10,000 kronor
och utgår av statsverkets fond av rusdrycksmedel.
<Statsutskottets utlåtande Nr 5.
53
Efter den nya alkoholistlagens ikraftträdande kommer tillämpningsområdet
för ovannämnda kungörelse att bliva begränsat. På grund härav och med
hänsyn till att staten framdeles torde komma att i annan ordning gälda resekostnader
för ett jämförelsevis stort antal alkoholister, har en anslagsreduktion
synts kunna göras. Med hänvisning även till att enligt anförda belastningssiffror
anslaget ej helt åtgått för hittillsvarande ändamål har departementschefen
förordat, att anslaget för budgetåret 1932/1933 bestämmes till
5,000 kronor.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må till resor vid tvångsinternering av alkoholister
för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag, att
utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel, av 5,000 kronor.
39:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 37) att
dels till interneringskostnader i vissa fall för budgetåret 1932/1933 anvisa
ett extra förslagsanslag, att utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel, av
2,000 kronor,
dels och godkänna av departementschefen förordade ändrade grunder för
användningen av anslag för omförmälda ändamål.
Utredningen i ämnet förekommer å sid. 156—159 i statsrådsprotokollet.
luter nenny skostnader
i
vissa fall.
[37.]
Enligt kungörelse den 22 juni 1928 (nr 241) kan i de fall, där länsstyrelse
på ansökan av kommuns nykterhetsnämnd meddelat förordnande örn intagande
å allmän alkoholistanstalt av person, för vilken kommunen har att bekosta
vården, kommunen erhålla statsbidrag för bestridande av vårdkostnaden under
förutsättning dels att kommunen äger ringa ekonomisk bärkraft, dels och att
den, som förordnandet avser, före intagandet å anstalten till följd av dryckenskap
varit farlig för annans personliga säkerhet eller eget liv (gruppen farliga
alkoholister) eller begått brott och därför antingen blivit ådömd frihetsstraff
(gruppen kriminella alkoholister) eller ock, på grund av att brottet blint
begånget under inflytande av sinnessjukdom till följd av alkoholmissbruk,
jämlikt 5 kap. 5 § strafflagen icke kunnat fällas till ansvar (gruppen straffriförklarade
alkoholister). Statsbidrag må för visst vårdfall utgå antingen med
bestämd andel av vårdkostnaden eller ock med ett bestämt belopp, dock i
intet fall med högre belopp än 500 kronor. Statsbidraget utgår från anslaget
till interneringskostnader i vissa fall, vilket anslag är i riksstaten för
innevarande budgetår uppfört med 4,000 kronor.
Från och med den 1 juli 1932 komma jämlikt 52 § i nya alkoholistlagen
kostnaderna för vård å allmän alkoholistanstalt av alkoholister, tillhörande
grupperna farliga och straffriförklarade, under alla förhållanden att bestridas
av statsmedel, därvid andra anslag än det nu ifrågavarande ansetts böra tagas
i anspråk, varför sistnämnda anslag således framdeles endast skulle erfordras
för gäldande av vårdkostnader för kriminella alkoholister från ekonomiskt
mindre bärkraftiga kommuner.
54
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
Emellertid innebär å andra sidan Kungl. Majds förevarande förslag en
utvidgad användning av ifrågavarande anslag. Enligt förslaget skulle nämligen
statsverket i vissa fall godtgöra kommun kostnad för internering av
sådana personer, vilka vistats utom sin hemortskommun. För den sålunda
av statsmedel utgående gottgörelsen skulle förevarande anslag tagas i anspråk.
I ärendet har departementschefen anfört följande:
»Vad först beträffar frågan örn sättet för bestridande av kostnaderna för
internering å allmän alkoholistanstalt av personer, som under längre tid
vistats utom sin hemortskommun, kari jag, åtminstone i allt väsentligt, ansluta
mig till socialstyrelsens därom framlagda förslag, vilket ju — såsom
framgår av det redan anförda — är grundat på mina tidigare i ämnet gjorda
principuttalanden. Jag anser det sålunda lämpligt, att staten sekundärt
övertager ansvaret för omförmälda vårdkostnad under förutsättning att ansökan
örn internering gjorts av vistelsekommunen och att den internerade
vid tiden för ansökningens ingivande under minst tre år oavbrutet vistats
utom hemortskommunen. Äro dessa förutsättningar uppfyllda, synes ersättning
för vårdkostnaden städse böra utbetalas, oberoende av exempelvis
vistelsekommunens ekonomiska bärkraft. Vidare finner jag, att ersättningen
därvid bör utgå med vårdkostnadens hela belopp. Givetvis bör vederbörande
nykterhetsnämnd emellertid hava skyldighet att till statsverket återbära uppburen
ersättning i den mån nämnden av den vårdade eller annan erhåller
gottgörelse för vårdkostnaden.
Beträffande sättet för meddelande av beslut örn och utbetalande av ersättning
för vårdkostnad i här avsedda fall torde det böra ankomma på
Kungl. Maj:t att, sedan riksdagen beslutat i ämnet, meddela närmare bestämmelser,
vilka lära böra utfärdas att träda i kraft med ingången av nästkommande
budgetår.
I likhet med socialstyrelsen är jag också av den åsikten, att den gottgörelse
av statsmedel, som enligt vad här tillstyrkts bör utgå, lämpligen
kan bestridas från anslaget till interneringskostnader i vissa fall. Vid bifall
härtill skulle från och med nästa budgetår från sagda anslag komma att
bestridas dels nyssberörda vårdkostnader för vissa vagabonderande alkoholister,
dels ock de kostnader, vilka för närvarande enligt kungörelsen den
22 juni 1928 (nr 241) kunna utgå till kommuner med ringa ekonomisk bärkraft
för vård å allmän alkoholistanstalt av personer, som begått brott och
därför blivit ådömda frihetsstraff. Det sammanlagda anslagsbehovet för dessa
två ändamål har av socialstyrelsen för nästa budgetår uppskattats till allenast
1.000 kronor. Då det emellertid icke är uteslutet, att kommunerna i större
utsträckning än styrelsen beräknat komma att begagna sig av möjligheten
att på statsverkets bekostnad erhålla internering av vagabonderande alko
hollster med hemortsrätt utanför vistelsekommunen, anser jag det vara riktigast,
att anslaget för nästa budgetår icke upptages med lägre belopp än
2.000 kronor. Anslaget, som tidigare utgått av statsverkets fond av rusdrycksmedel,
lärer även under nästa budgetår böra bestridas ur denna fond.»
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
55
Vad till en början angår förslaget rörande viss utvidgad användning av
ifrågavarande anslag, får utskottet erinra om följande.
I det av tillkallade sakkunniga den 11 november 1929 avgivna betänkandet
med förslag till lagstiftning örn alkohol stvård bade föreslagits, att i den nja
alkoholistlagen skulle intagas en bestämmelse av innebörd, att statsverket
skulle vidkännas kostnaderna för vård å allmän alkoholistanstalt i det fall,
att framställning örn internering gjorts av nykterhetsnämnd samt den intagne
vid den tid, då ansökning hos länsstyrelse örn internering gjordes,
oavbrutet under minst tre år vistats utom den kommun, där han hade hemortsrätt.
Vid anmälan till statsrådsprotokollet den 6 februari 1931 av förslag till
lag örn behandling av alkoholister anförde departementschefen med anledning
av vad i sakkunnigbetänkandet sålunda föreslagits, att han funne det vara
lämpligt att statsverket åtminstone i vissa fall gottgjorde kostnaden för internering
av sådana personer, som under någon, uppenbarligen ej alltför kort
tid vistats utom sin hemortskommun. Emellertid borde enligt departementschefens
mening den nykterhetsnämnd, som gjort ansökning örn interneringen,
därest den eljest skulle vara ansvarig för vårdkostnaden, jämväl i dylika fall
primärt ansvara för densamma, men sedermera borde kommunen under viss förutsättning
kunna utfå gottgörelse av statsverket. Departementschefen anförde
vidare, att statsverkets sekundära ansvarighet ej borde fastslås i alkoholistlagen
utan att det lämpligen syntes få ankomma på Kungl. Majit att genom
särskild kungörelse bestämma angående användning av det anslag, som
kunde komma att beviljas till ersättning åt kommunerna för ifrågavarande
vårdkostnad.
Departementschefens uttalanden i ämnet föranledde icke någon erinran
från riksdagens sida. I den nya alkoholistlagen har heller icke intagits
något stadgande örn skyldighet för statsverket att gälda vårdkostnaden för
alkoholister, som vid tidpunkten för interneringen vistats utom hemortskommunen.
Utskottet ansluter sig till den uppfattningen, att statsverket i de fall,
varom här är fråga, och under de av departementschefen angivna förutsättningarna
bör bestrida kostnad för vård å alkoholistanstalt. Mot förslaget
att ersättningen skall utgå oberoende av vistelsekommunens ekonomiska
bärkraft samt med vårdkostnadens hela belopp, har utskottet icke heller
funnit några mera vägande invändningar vara att framställa.
Under åberopande av vad sålunda anförts och då utskottet icke haft
något att erinra mot Kungl. Majlis förslag i övrigt under denna punkt, får
utskottet alltså hemställa,
att riksdagen må
a) till internerings kostnader i vissa fall för budgetåret
1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag, att utgå av statsverkets
fond av rusdrycksmedel, av 2,000 kronor; samt
b) godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet
Utskottets
yttrande.
56
Statsutskottets utlåtande Nr o.
över socialärenden den 4 januari 1932 förordade ändrade grunder
för användningen av anslag för omförmälda ändamål.
Stats- 40:o) Kungl. Maj:t Ilar föreslagit riksdagen (punkt 38) att till statsinspekfattigvård
och *lon av fattigvård oell barnavård for budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra
barnavård, förslagsanslag av 80,000 kronor.
[38.] Utredningen i ämnet förekommer å sid. 160—162 i statsrådsprotokollet.
Till statsinspektion av fattigvården var under en följd av år i riksstaten
uppfört ett extra anslag å 49,650 kronor, vilket belopp sammanföll med
slutsumman för den gällande avlöningsstaten för fattigvårdskonsulenterna.
Anslagets rubrik blev senare med hänsyn till konsulenterna åliggande tillsyn
jämväl beträffande samhällets barnavård ändrad till statsinspektion av fattigvård
och barnavård. Från och med löpande budgetår hava under anslaget
beräknats medel även för resekostnads- och traktamentsersättningar åt ifrågavarande
konsulenter, vilka ersättningar tidigare bestritts från femte huvudtitelns
allmänna anslag till rese- och traktamentspenningar. I anledning
därav höjdes anslaget för budgetåret 1931/1932 till 95,000 kronor, varjämte
anslaget erhöll förslagsanslags natur.
Den för nästa budgetår föreslagna sänkningen av anslaget med 15,000
kronor hänför sig helt till resekostnads- och traktamentsersättningar samt
har ansetts kunna ske dels på grund av storleken av utgifterna för ifrågavarande
ändamål under budgetåret 1930/1931, dels ock med hänsyn till numera
vidtagna åtgärder för minskande av kostnaderna för reseersättningar
till statens befattningshavare i allmänhet.
Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag,
hemställer alltså,
att riksdagen må till statsinspektion av fattigvård och barnavård
för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag av
80,000 kronor.
^allmänhet ^:o) Kungl. Majit bär föreslagit riksdagen (punkt 39) att höja det ordi,
a man C. narie förslagsanslaget till fattigvård i allmänhet, nu 1,250,000 kronor, med
150,000 kronor till 1,400,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 162 och 163 i statsrådsprotokollet.
Å ifrågavarande anslag avföras statsverkets kostnader enligt fattigvårdslagen
samt för en del speciella fattigvårdsändamål i Stockholm och i vissa
landsortskommuner.
Med hänsyn till storleken av de utgifter för budgetåret 1930/1931, vilka
bestridas från förevarande anslag, har anslaget för nästa budgetår ansetts
böra höjas med 150,000 kronor.
Statsutskottets utlåtande Nr 5. 57
Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Marits förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må höja det ordinarie förslagsanslaget till
fattigvård i allmänhet, nu 1,250,000 kronor, med 150,000 kronor
till 1,400,000 kronor.
42:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 40) att nedsätta det
ordinarie förslagsanslaget till fattigvård och barnavård för lappar, nu 300,000
kronor, med 100,000 kronor till 200,000 kronor.
Utredningen i ämnet förekommer å sid. 164 och 165 i statsrådsprotokollet.
Den nu föreslagna sänkningen av ifrågavarande anslag, för vilkets användning
särskilda bestämmelser i författningsväg äro meddelade, är föranledd
av väntad minskning å belastningen av anslaget för nästkommande budgetår.
Utskottet, som funnit sig böra biträda Kungl. Majrts förevarande förslag,
hemställer alltså,
att riksdagen må nedsätta det ordinarie förslagsanslaget till
fattigvård och barnavård för lappar, nu 300,000 kronor, med
100.000 kronor till 200,000 kronor.
43:o) I enlighet med Kungl. Majis förslag (punkt 41) och under erinran
att anslag för det ändamål, varom här är fråga, för innevarande budgetår
utgår med 16,500 kronor, får utskottet hemställa,
att riksdagen må till svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet
för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra anslag av
15.000 kronor.
44:o) Kungl. Maji har föreslagit riksdagen (punkt 42) att
dels till bidrag till driftkostnaderna vid arbetshem för budgetåret 1932/1933
anvisa ett extra förslagsanslag, att utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel,
av 95,000 kronor;
dels och godkänna av departementschefen förordad ändring i grunderna
för bidrag till ifrågavarande ändamål.
Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 167—169 i statsrådsprotokollet.
Statsbidrag till driftkostnaderna vid de i fattigvårdslagen avsedda ai-betshemmen
har utgått alltsedan år 1921.. Då bidragsbeloppen genom beslut
vid 1920 års riksdag bestämdes (statsverkspropositionen, femte huvudtiteln,
punkten 39; riksdagens skrivelse nr 5, punkten 44), utgick man från de
bidragsbelopp, som år 1919 fastställts för sinnesslö- och epileptikeranstalter.
Därvid framhölls, att för epileptikeranstalterna, vilka befunnits kräva högre
kostnader än sinnesslöanstalterna, bidraget satts något högre än för sistnämnda
anstalter. Det påpekades, att de i fattigvårdslagen avsedda arbetshemman
med hänsyn särskilt till de element, som kunde förväntas bliva
Fattigvård
och barnavård
för lappar.
[40.]
Svenska
fattigvårds
och
barnavårds
förbundet.
[41.]
Driftkostnaderna
vid
arbetshem.
[42.]
58
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
intagna å desamma, och till behovet av disciplin å anstalterna syntes kräva
en tämligen talrik personal, varjämte framhöllos vissa andra omständigheter,
som väntades göra driften tämligen dyrbar. Vidare togs vid statsbidragets
bestämmande hänsyn till angelägenheten av att arbetshem under en någorlunda
snar framtid komme till stånd, och bidragsbeloppet ansågs ur denna
synpunkt icke böra tillmätas alltför knappt. Med dessa utgångspunkter
fastställdes statsbidraget till 250 kronor för halvår och intagen person eller
samma belopp, som vid denna tid utgick såsom bidrag till epileptikeranstalternas
arbetshem.
I 1927 års statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkten 34) framlades
förslag örn en sänkning av statsbidraget till 225 kronor för halvår räknat.
Därvid åberopades, att nedsättningar av bidraget till arbetshem för fallandesjuka
ägt rum åren 1923 och 1924 samt att detta bidrag sistnämnda år fastställts
till nyssnämnda belopp av 225 kronor per halvår. Det framhölls, att
några omständigheter icke syntes hava tillkommit, som talade för ett frångående
av den ursprungligen vidtagna anordningen att beräkna statsbidrag
till driften av de i fattigvårdslagen avsedda arbetshemmen till samma belopp
som bidraget till arbetshem för fallandesjuka.
Riksdagen avslog emellertid Kungl. Maj:ts förslag örn sänkning av bidragsbeloppet
för de i fattigvårdslagen avsedda arbetshemmen. Såsom motiv
härför anfördes, att en begränsning av bidraget enligt förslaget skulle medföra
en oskälig börda för landstingen. I den motion i ämnet, som låg till
grund för riksdagens beslut, framhölls bland annat, att vissa landsting
ingått avtal med andra landsting örn vård av internerade av ifrågavarande
slag, varigenom stora anläggningskostnader besparats. Dessa avtal, som i
allmänhet gällde för en tid av tio år, hade emellertid utgått från de ursprungligen
fastställda statsbidragsbeloppen, varför en sänkning av bidraget skulle
medföra förlust för vissa landsting.
Någon ändring av bidragsbeloppet till arbetshemmen har därefter icke
ifrågasatts. Statsbidraget utbetalas halvårsvis i efterskott.
Vid anmälan av förevarande anslagsäskande har departementschefen anfört
följande:
»A socialdepartementets byrå för fattigvårds- och barnavårdsärenden hava
verkställts vissa beräkningar angående de sannolika kraven å statsbidrag
för ifrågavarande ändamål under budgetåret 1932/1933. Enligt dessa beräkningar
— vilka företagits med ledning av de bidragsbelopp, som för tiden
1 juli 1930—30 juni 1931 utgått till de särskilda arbetshemmen — skulle
anslagsbehovet för nästkommande budgetår kunna beräknas till i avrundat
tal 105,000 kronor. Emellertid torde böra beaktas, att på grund av den
därefter inträdda nedgången i de allmänna ekonomiska konjunkturerna en
minskning i beläggningen å arbetshemmen är sannolik. Klientelet å dessa
anstalter utgöres nämligen huvudsakligen av försumliga försörjare, och man
lärer kunna utgå från att intagningar på grund av arbetsovilligliet komma
att i någon mån försvåras av deli minskning i arbetstillfällena, som föranledes
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
59
av konjunkturnedgången. Med hänsyn härtill synes anslagsbehovet kunna
uppskattas till högst 100,000 kronor.
Vidare är att märka, att man vid nyssnämnda beräkning förutsatt, att nu
gällande grunder för statsbidragen skulle lämnas orubbade. Emellertid har
jag sett mig nödsakad ifrågasätta en minskning av det nu stadgade bidragsbeloppet.
Detta belopp bestämdes år 1920 och har sedan dess utgått oförändrat,
under det att hertalet statsbidrag till andra liknande anstalter under
det senaste årtiondet varit föremål för en eller flera nedsättningar. Med
hänsyn till den betydande nedgång i den allmänna prisnivån, som ägt rum
efter det förevarande statsbidragsbelopp fastställdes, och då jag av statsfinansiella
skäl måste förorda beskärning av statsbidragen till flertalet
övriga under femte huvudtiteln upptagna kommunala och enskilda vårdanstalter
av skilda slag, synes det skäligt, att även beträffande här förevarande
arbetshem en reduktion av bidraget vidtages. Att beträffande
driften vid dessa arbetshem avtal träffats mellan vissa landsting med utgångspunkt
frän de år 1920 under andra prisförhållanden fastställda bidragsbeloppen
synes icke rimligen böra stå hindrande i vägen för en dylik reduktion.
Vad angår storleken av den ifrågasatta minskningen, möta vissa svårigheter
för denna frågas bedömande, främst med hänsyn till att åtskilliga av
hemmen tillkommit först under de senaste åren och att på grund härav
en samlad överblick över driftkostnaderna vid ett flertal anstalter under ett
större antal år icke är möjlig. Tillgängligt material tyder på, att driftkostnaderna
till följd av olika omständigheter — bland annat en tämligen
ojämn beläggning — ställa sig jämförelsevis höga. Med hänsyn härtill torde
sänkningen böra ske med försiktighet. Efter övervägande av olika på saken
inverkande omständigheter har jag funnit mig böra förorda, att statsbidragsbeloppet
bestämmes till 235 kronor per halvår och intagen person, vilket
motsvarar en nedsättning av nu gällande bidragsbelopp med 6 procent.
Den besparing, som vid bifall till detta förslag skulle uppstå, kan med
utgångspunkt från det nyss antagna medelsbehovet beräknas utgöra omkring
0,000 kronor för år. Emellertid torde den förordade sänkningen av bidragsbeloppet,
för att ej inverka på arbetshemmens stater för kalenderåret 1932,
böra träda i kraft först med den utbetalning, som äger rum närmast efter
ingången av kalenderåret 1933. Under denna förutsättning synes anslaget
böra för nästkommande budgetår bestämmas till i avrundat tal 95,000 kronor.
På sätt chefen för finansdepartementet i samband med inkomstberäkningen
anfört, torde ifrågavarande anslag böra för nästkommande budgetår utgå från
statsverkets fond av rusdrycksmedel.»
Beträffande Kungl. Maj:ts förevarande förslag har i två likalydande motioner,
väckta den ena, nr 67, inom första kammaren av herr S. Unders m. fl.
och den andra, nr 69, inom andra kammaren av herr A. Gustafson i Kasenberg
m. fl., hemställts, att riksdagen måtte med avslag å förslaget att sänka
statsbidraget till arbetsliemmen uppföra förslagsanslaget till driftkostnaderna
vid arbetshem med 100,000 kronor.
60 Statsutskottets utlåtande, Nr 5.
I samma motioner har ock hemställts, att riksdagen måtte
dets, med avslag av Kungl. Maj:ts förslag att sänka statsbidragen till
driften av vissa andra vårdanstalter, uppföra de för dessa bidrag avsedda
anslagen med följande belopp:
anslaget till anstalter för obildbara sinnesslöa (punkt 55) 880,000 kronor,
anslaget till anstalter för bildbara sinnesslöa (punkt 56) 865,000 kronor,
anslaget till epileptikeranstalter (punkt 57) 205,000 kronor,
anslaget till tuberkulosvårdanstalter (punkt 62) 4,530,000 kronor,
anslaget till epidemisjukhus (punkt 68) 800,000 kronor,
anslaget till hem för kroniskt sjuka (punkt 69) 615,000 kronor,
anslaget till kliniker vid vanföreanstalter (punkt 70) 230,000 kronor,
anslaget till polikliniker vid vanföreanstalter 20,000 kronor (samma belopp
som Kungl. Maj:t föreslagit),
anslaget till skol- och uppfostringshem för vanföra (punkt 71) 90,000
kronor samt
anslaget till yrkesskolor för vanföra (punkt 72) 210,000 kronor;
dels hos Kungl. Maj:t anhålla örn företagande av utredning och framläggande
av förslag örn sådan ändring i gällande bestämmelser angående
statsbidrag till anstalter för obildbara sinnesslöa, att statsbidraget kommer
att utgå allenast för det fall, att årsavgiften icke överstiger visst belopp.
Utskottet, som ansett sig böra i ett sammanhang till prövning upptaga
frågan örn ändringar i nu gällande grunder för statsbidrag till driftkostnader
vid olika slag av vårdanstalter, får sålunda redan här erinra örn, att jämte
sagda motioner förslag motionsvis framlagts inom riksdagen örn ökade anslag
till bidrag till driftkostnaderna för tuberkulossjukvårdsanstalter m. m.
samt till driften av epidemisjukhus.
Sålunda har i två likalydande motioner, väckta, den ena, nr 70, inom
första kammaren av herr O. Bergqvist m. fl. och den andra, nr 114, inom
andra kammaren av herr E. Hage m. fl., hemställts, att riksdagen måtte
dels fastställa det ordinarie förslagsanslaget till bidrag till driftkostnaderna
för tuberkulossjukvårdsanstalter till oförändrat belopp, nämligen 4,400,000
kronor,
dels och bestämma, att de förut gällande grunderna för anslagets användning
skola alltjämt tillämpas.
Vidare har i en inom första kammaren av herr E. Anderson m. fl. väckt
motion, nr 135, hemställts, att riksdagen ville besluta, att statsbidraget för
driftkostnaderna vid tuberkulossjukhusen måtte såsom hittills fastställas till
1 krona 75 öre för dag och patient.
Slutligen har i två likalydande motioner, väckta, den ena, nr 71, inom
första kammaren av herr O. Bergqvist m. fl. och den andra, nr 115, inom
andra kammaren av herr E. Hage m. fl., hemställts, att riksdagen måtte besluta
dels att till bidrag till driften av epidemisjukhus för budgetåret 1932/1933
anvisa ett extra förslagsanslag av 800,000 kronor, samt
dels att grunderna för anslagets utgående skola vara oförändrade.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
(il
Till stöd för de av herr S. Linders m. fl. och herr A. Gustafson i Kasenberg
m. fl. i motionerna I: 67 och II: 69 väckta förslagen har anförts följande:
I årets statsverksproposition under femte huvudtiteln föreslås vissa ändringar
i nu gällande statsbidrag till driftskostnader vid olika slag av vårdanstalter,
så att dessa bidrag relativt taget skulle bliva rätt avsevärt lägre
än för närvarande. Och i enlighet härmed hava de för sagda bidrag avsedda
förslagsanslagen upptagits med lägre belopp, än eljest skulle varit fallet.
De vårdanstalter, som sålunda skulle få vidkännas en sänkning i de statliga
driftsbidragen, äro: arbetshem (punkt 42), anstalter för obildbara sinnesslöa
(punkt 55), anstalter för bildbara sinnesslöa (punkt 56), epileptikeranstalter
(punkt 57), tuberkulosanstalter (punkt 62), epidemisjukhus (punkt 68), hemför
kroniskt sjuka (punkt 69) samt vanföreanstalter (punkt 70—72).
Kungl. Maj:ts förslag i dessa delar hava synts oss i hög grad betänkliga
och ägnade att äventyra dels de berörda vårdgrenarnas normala utveckling,
dels finanserna för de kommunala enheter, som närmast eller jämte staten
hava att bära det ekonomiska ansvaret för vårdgrenarna i fråga, d. v. s. i
första hand landstingen.
Sänkningarna hava samt och synnerligen enligt departementschefens uttalande
till statsrådsprotokollet företagits ''på grund av statsfinansiella skäl
och i betraktande av den nedgång av levnadskostnaderna, som inträtt, sedan de
nuvarande bidragsbeloppen fastställdes.''
Vid en granskning, huruvida dessa skäl verkligen kunna anses bärande,
må först, vad angår nedgången i levnadskostnader, erinras, att denna nedgång
tydligen kan motivera bidragssänkningar endast i den mån den motsvaras
av en nedgång i anstalternas totala driftskostnader, varigenom det statliga
driftsbidraget kommit att utgöra en högre procentandel av dessa kostnader
nu än vad fallet var vid tiden närmast efter de nuvarande statsbidragens
fastställande. Det enda bevis, som i statsverkspropositionen presteras fölen
dylik nedgång i de ifrågavarande anstalternas driftskostnader, knyter sig
till vissa inom socialdepartementet företagna beräkningar beträffande driftskostnader
och statsbidrag vid anstalter för obildbara sinnesslöa. ''Vid dessa
beräkningar, sorn’, framhåller vederbörande departementschef, utförts med
ledning av anstalternas utgiftsredogörelser, hava — i likhet med vad som
skedde vid vissa i 1924 års statsverksproposition omförmälda tidigare beräkningar
av motsvarande art — undantaghj kostnader för underhåll av
byggnader, hyror, utskylder, avbetalning av skulder m. m. Beräkningarna
visa, att, medan statsbidragen för år 1925 — det första år, för vilket de
nuvarande bidragsgrunderna ägde tillämpning —- motsvarade i genomsnitt
40.7 % av driftskostnaderna, en successiv stegring av statsbidragets relativa
storlek därefter ägt rum, så att sagda procenttal för år 1930 uppgick till
45.4.’ Med den nu av Kungl. Maj:t föreslagna sänkningen skulle statsbidraget
år 1930 hava utgjort 39.0 % av de egentliga driftskostnaderna, d. v. s.
en lägre procentandel än statsbidraget utgjorde år 1925.
De anförda siffrorna giva vid handen, att i fråga om anstalter för obildbara
sinnesslöa de i år föreslagna bidragssänkningarna i allt fall äro större
62
Statsutskottets utlåtande Nr o.
än vad som betingas av nedgången i de egentliga driftskostnaderna. Men
härtill kommer, att, medan de år 1924 föreslagna sänkningarna i driftsbidragen
stödde sig på beräkningar av driftskostnader och statsbidrag för
vart och ett av de olika slagen av anstalter, så har man i år nöjt sig med
omförmälda beräkningar angående anstalterna för obildbara sinnesslöa och
utan vidare konstaterat, att de sålunda framkomna resultaten i viss mån
kunna sägas äga giltighet även med avseende å övriga under femte huvudtiteln
upptagna statsunderstödda vårdanstalter av skilda slag, ehuru särskilda
undersökningar för belysande av förhållandena härutinnan icke kunnat
verkställas.’
Vi för vår del kunna icke godkänna detta resonemang och detta redan
av den anledningen, att, såsom departementschefen också medgiver, nedgången
i levnadskostnader måste hava en långt större inverkan på driftskostnaderna
vid sinnesslöasyler än vid övriga ifrågavarande anstalter med
en mera komplicerad vård. När så driftskostnaderna vid dessa sinnesslöasyler,
trots den av nedgången i levnadskostnader betingade minskningen,
icke sjunkit mera än att statsbidragets andel i den totala driftskostnaden
ökats med allenast 4.7 %, torde man enligt vårt förmenande redan a priori
våga det påståendet, att statsbidragets andel i driftskostnaderna för övriga
omförmälda anstalter alls icke eller icke nämnvärt stigit, sedan bidragen
senast fastställdes. Till denna fråga skola vi i det följande återkomma för
att dessförinnan något dröja vid vissa andra för sinnesslöasylerna speciella
förhållanden, vilka äro ägnade dels att förklara den av departementschefen
påtalade förbättringen i dessa anstalters ekonomi, dels att motivera
icke en allmän minskning av statsbidragen till dessa anstalter men väl viss
annan ändring i bestämmelserna angående dessa statsbidrags utgående.
Härutinnan må till en början framhållas, att sinnesslöasylerna (liksom
epileptikeranstalterna) till skillnad från övriga ovan berörda anstaltskategorier
äro till alldeles övervägande del enskilda. Detta pointeras uttryckligen
i statsverkspropositionen liksom ock, att dessa enskilda asyler under
den senaste tiden i hög grad ökat i antal. Sant torde också vara, att dessa
asylers ekonomi därvid förbättrats. Men skälet härtill torde icke vara att
söka i en av nedgången i levnadskostnader betingad minskning i de egentliga
driftskostnaderna utan motsvarande minskning i statsbidraget. Utan
skälet utgör av allt att döma huvudsakligen den avgiftspolitik, som utan
hinder av gällande bestämmelser praktiseras av vissa hithörande anstalter.
Avgiften vid förefintliga landstingsanstalter för obildbara sinnesslöa växlar
för närvarande mellan 50 och 250 kronor per patient och år, och den vanligaste
avgiften torde belöpa sig till 150 kronor. För motsvarande enskilda
anstalter däremot växla avgifterna mellan 600—900 kronor för fattigvårdsbehövande
patienter samt kunna för övriga patienter stiga ända upp till
1,500 kronor och mera. Den vanligaste avgiften torde vid de enskilda anstalterna
utgöra vid pass 800 kronor per patient och år. Enligt vad vi
erfarit från svenska landstingsförbundet äro för närvarande de höga avgifter,
som sålunda uttagas vid ett flertal av dessa enskilda anstalter, för närvä
-
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
63
rande föremål för bekymmer oell klagomål i våra landsting, oell ett av dem,
Blekinge läns, Ilar i enlighet med vid årets möte fattat beslut ingått till
sagda förbund ''med hemställan om en ingående undersökning och utredning,
huruvida de nuvarande avgifterna för underhåll och vård m. m. — vid
de enskilda sinnesslöasylerna — äro skäliga i förhållande till de verkliga
kostnaderna härför, samt om vidtagande i övrigt av de åtgärder för avgifternas
nedbringande, vartill omständigheterna kunna föranleda’. Landstingens
intresse för denna fråga beror i första hand av den skyldighet desamma
i enlighet med bestämmelser i 40 § 1 mom. i fattigvårdslagen hava
att ersätta primärkommunernas kostnader för vård av fattiga obildbara sinnesslöa,
oberoende av om anstalten, där vården äger rum, tillhör landsting
eller enskild. Enligt förefintligt prejudikat har landsting t. o. m. skyldighet
att ersätta understödstagares vård å enskild anstalt för sinnesslöa, ehuru
plats för patienten funnits å landstingets egen sinnesslöanstalt. När så
stora flertalet av våra obildbara sinnesslöa äro fattigvårdsbehövande, förstår
man i huru hög grad landstingen vid nuvarande bestämmelser äro beroende
av hithörande enskilda anstaltsägares avgiftspolitik.
Framhållas må i detta sammanhang, att vederbörande anstalt i samband
med ansökan örn statsbidrag skall lämna uppgift örn patientavgiftens storlek,
men, enligt vad vi från medicinalstyrelsen inhämtat, hava bidragen
endast i fråga örn de högsta avgifterna för icke fattigvårdsbehövande patienter
rönt inflytande av årsavgiftens storlek.
Till den vid dessa enskilda asyler vanliga årsavgiften örn 800 kronor perar
kommer statsbidraget om 360 kronor per patient och år, vadan dessa
enskilda anstalter sålunda vanligen hava en inkomst örn 1,160 kronor per
patient och år. Med utgångspunkt från nuvarande dagkostnaderna vid hithörande
landstingsanstalter kan man uppskatta den faktiska dagkostnaden
per patient till vid pass 2 kronor, vilket ger en kostnad örn 730 kronor perpatient
och år. Läggas härtill utgifter för räntor- och amortering av byggnadskostnaderna
m. m., vilka utgifter med ledning av motsvarande utgifter
vid landstingsanstalterna torde kunna skattas till omkring 200 kronor perpatient
och år, erhålles en sammanlagd kostnad örn 930 kronor per patient
och år. I enlighet med dessa rätt summariska beräkningar skulle sålunda
de enskilda anstalterna i vanliga fall göra sig en ren förtjänst örn 230 kronor
per patient och år, och vid de anstalter, som hava de högsta avgifterna,
skulle förtjänsten i fråga stiga till vid pass 350 kronor och mera per patient
och år.
För var och en, som har kännedom örn det påfrestande och enerverande
arbete, som hithörande vård kräver, och som tagit del av det uppoffrande
och intresserade arbete, som nedlägges av stora flertalet innehavare av de
enskilda vårdasylerna, torde det stå klart, att man måste gå fram med största
försiktighet, då det gäller att reglera om förmälda avgifter, så att anstaltsägarnas
ekonomiska intressen icke trädas för nära och så att icke hela denna
enskilda vårdform äventyras. Men å andra sidan torde icke kunna förnekas,
att, då staten lämnar bidrag till vården i fråga med visst belopp per vårdad,
64
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
och då landstingen vanligen hava att ersätta hela den stipulerade avgiften,
det allmänna i fråga om denna vård liksom i fråga om vård vid tuberkulosanstalter
och hem för kroniskt sjuka bör kunna öva inflytande på vårdavgiften.
Att döma av vissa i årets statsverksproposition under femte huvudtiteln
(punkt 55) förekommande uttalanden och vad ovan anförts torde jämväl
medicinalstyrelsen och departementschefen anse, att statsbidraget till hithörande
anstalter åtminstone i viss mån bör stå i relation till årsavgiften.
Enligt vårt förmenande äro sålunda de nuvarande bestämmelserna angående
statsbidrag till anstalter för obildbara sinnesslöa i behov av vissa
ändringar, men dessa ändringar, som böra föregås av noggranna driftskostnadsundersökningar,
böra avse icke en allmän sänkning av det nuvarande
statsbidraget utan införande av bestämmelse i sådant syfte, att såsom villkor
för statsbidrag uppställes, att årsavgiften vid anstalten icke överstiger visst
belopp. Villkoret i fråga bör måhända utsträckas till att avse jämväl bidrag till
epileptikeranstalter samt till undvikande av varje sken av orättvisa gälla all
hithörande vård, således jämväl den, som direkt handhaves av landstingen
eller primärkommunerna. Någon praktisk betydelse skulle villkoret tydligen
få allenast i fråga örn de enskilda anstalterna. Kommer en sådan ändring
i villkoren för statsbidrag till stånd, torde 40 § 1 mom. andra stycket i
fattigvårdslagen böra ändras därhän, att landstingens ersättningsskyldighet
med avseende å vård av obildbara sinnesslöa — och eventuellt även vård
av epileptiker — begränsas till att avse vård å statsunderstödd anstalt.
Vad därefter angår de övriga aris tält »kategorier, för vilka en sänkning av
statsbidragen föreslagits, måste vi för vår del beklaga, att Kungl. Maj:t icke
ansett erforderligt att genom undersökningar och beräkningar i likhet med
dem, som företogos, då Kungl. Majit år 1924 föreslog en allmän sänkning''
av hithörande statsbidrag, siffermässigt klarlägga förändringen i de olika
anstalternas driftskostnader under den tid, som förflutit, sedan de nuvarande
statsbidragen fastställdes. Enligt vårt förmenande skulle dylika undersökningar
och beräkningar av allt att döma hava ådagalagt, att statsbidragets
andel i driftskostnaderna, trots nedgången i levnadskostnader, snarare minskats
än ökats. Förklaringen härtill utgör naturligtvis det förhållandet, att vid
den kvalificerade anstaltsvård, varom här är fråga, levnadskostnadernas höjd
i rätt ringa grad övar inflytande på driftskostnaderna. Detta förhållande,
som ju i viss mån i statsverkspropositionen medgivits av vederbörande departementschef,
har kommit till uttryck bl. a. däri, att de faktiska driftskostnaderna
åtminstone vid lasarett och tuberkulosanstalter icke i minsta
män stå i relation till dyrortsgrupperingen. Det är också med hänsyn härtill,
som Kungl. Majit i utfärdade cirkulär angående fastställande av avgifter
för vård å vissa sjuk- och fattigvårdsanstalter -—- det nu gällande cirkuläret
av år 1930 -— vad angår lasarett, sjukstugor och tuberkulosanstalter i stort
sett fastställt enahanda taxa för varje anstaltsgrupp.
Nej, vad som framför allt inverkar på driftskostnaderna vid omförmälda
slag av anstalter är vårdens intensitet och kvalitet, personalbehovet och
personalens avlöningsförhållanden samt dessutom beläggningen, så till vida
Statsutskottets utlåtande Nr ö.
65
nämligen, att kostnaderna per patient oell dag ökas vid ringa och ojämn
beläggning. Att vården vid våra anstalter för bildbara sinnesslöa, tuberkulösa,
vanföra oell kroniskt sjuka ävensom vid arbetshem särskilt under de
senare åren i hög grad förbättrats genom införande av nya behandlingsmetoder,
anställande av en talrikare och mera kvalificerad personal, ordnande
av arbete och arbetsutbildning på en mångfald områden m. m., torde
stå klart för en var, som härutinnan i någon mån följt med utvecklingen,
och att dessa omständigheter ävensom förbättring i personalens arbetstidsförhållanden
och lönevillkor m. m. medfört betydande utgiftsökningar, torde
också vara tydligt nog. Yad särskilt angår epidemisjukhusen och arbetshemmen
har den relativt ringa och synnerligen ojämna beläggningen i hög
grad bidragit till att här öka driftskostnaderna.
Tiden har naturligtvis icke medgivit för oss att siffermässigt belysa dessa
och andra hithörande förhållanden och deras inflytande på anstalternas
driftskostnader. För att emellertid i den mån sig göra låter giva ett belägg
för riktigheten av vår uppfattning, att statsbidragets andel i hithörande anstalters
driftskostnader icke stigit, meddelas till en början å sid. 6 en på
basis av uppgifterna i vår officiella statistik — medicinalstyrelsens berättelser
örn allmän hälso- och sjukvård — uppgjord tablå angående totalutgifter,
driftskostnader och statliga driftsbidrag samt dessas procentiska
andel i driftskostnaderna för epidemisjukhus, tuberkulosanstalter, kustsanatorier
och vanföreanstalter under vart och ett av åren 1925, 1926, 1927,1928
och 1929. Med driftskostnader avses därvid samtliga utgifter med undantagav
utgifter för ny-, till- och ombyggnader samt för räntor och amorteringar.
Vid meddelandet av denna tablå hava vi ingalunda förbisett, att vissa
brister vidlåda medicinalstyrelsens statistik över huvud taget, och att de
angivna siffrorna på grund härav och av vissa andra orsaker icke kunna
göra anspråk på att giva en fullt verklighetstrogen bild av hithörande kostnadsförhållanden,
men då det här är fråga örn att erhålla icke absoluta mått
på kostnad och kostnadsfördelning utan mått på huru kostnadsfördelningen
utvecklat sig under en följd av år, torde de meddelade procentsiffrorna icke
kunna frånkännas giltighet.
Av tabellen framgår tydligen, att, med avseende å epidemisjukhusen och
framför allt vanföreanstaltcrna statsbidragen utgjorde en mindre andel år
1929 än år 1925, samt att med avseende å tuberkulosanstalter och kustsanatorier
statsbidragen relativt taget voro endast obetydligt högre år 1929 än
år 1925.
Beträffande anstalter för bildbara sinnesslöa, hem för kroniskt sjuka och
arbetshem innehåller den officiella statistiken ej tillräckligt siffermaterial
för översikter motsvarande den ovan meddelade. För att emellertid även
beträffande dessa anstalter lämna en örn ock knapphändig sifferbild av
statsbidragets andel i de totala driftskostnaderna under en följd av år, hava
vi på basis av i de tryckta landstingsliandlingarna förekommande uppgifter
företagit vissa stickprov.
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 6 sami. 5 haft. (Nr 5.)
432 32 5
66
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
Översikt över vissa vårdanstalters utgifter och statens andel
i driftskostnaderna åren 1925—1929.
Sjukhus
i
Ar
A.
Samtliga
utgifter,
kr.
B.
Samtliga
utgifter med
avdrag av
dem för ny-,
till- och
ombyggnad,
kr.
C.
Statsbidrag
till drift
Kol. C
i % av
kol. B
Epidemisjukhus:
1925
5,109,469
4,221,279
1,210,194
27.4
1926
5,120,570
4,063,311
870,900
21.4
1927
4,972,096
3,924,558
1,149,517
29.3
1928
3,993,453
3,798,574
780,866
20. b
Tuberkulosanstalter tillhörande
»landsting, kommuner och
1929
4,266,854
3,929,108
988,245
25.2
menigheter»:
1925
10,008,189
9,331,088
2,660,317
28.5
1926
9,977,974
9,363,306
2,737,219
29.2
1927
10,608,184
9,511,304
2,878,111
30.3
1928
10,606,532
9,902,268
3,027,352
30.6
1929
10,913,288
10,146,482
3,071,501
30.3
Kustsanatorier:
1925
1,555,607
1,187,530
375,783
31.6
(Kliniker och polikliniker.)
1926
1,363,270
1 332,683
422,610
31.7
1927
1,659,074
1,437,941
475,586
33.1
1928
1,544,899
1,488,665
495,795
33.3
1929
1,591,381
1,466,504
484,694
33.1
YanfÖreanstalt er:
1925
385,809
385,809
136,429
35.4
1926
390,456
390,456
135,308
34.7
1927
397,754
397,754
1928
453,355
453,355
137,817
30.4
1929
527,048
527,048
135,583
25.7
Därvid har bland annat inhämtats, att för Södermanlands läns landstings
sinnesslöanstalt å Löt, innefattande såväl skolhem och arbetshem som asyl,
statsbidraget belöpte sig till 48.6 % av den totala driftskostnaden år 1926,
45.8 % år 1927, 46.9 % år 1928, 47.5 % år 1929 och 48.4 % år 1930. Tages
hänsyn allenast till anstaltens skolhem, utgjorde motsvarande procenttal
respektive 45.8, 42.5, 43.5, 43.i och 43.i.
För samma landstings hem för kroniskt sjuka i Nyköping utgjorde det
statliga driftsbidraget 24.7 % av driftskostnaden år 1928, 24.5 % år 1929 och
23.8 % år 1930.
Yad till slut angår arbetshemmen, hava våra undersökningar avsett dels
Kalmar läns södra landstings arbetshem Ödevata, dels Malmöhus läns landstings
Statsutskottets utlåtande Nr J.
67
arbetshem Blinkarp. Det statliga driftsbidraget i procent av driftskostnaden
belöpte sig vid den förra anstalten till 23.4 år 1926, 27.7 år 1927, 22.7 år
1928, 23.3 år 1929 och 23.9 år 1930 saint vid den senare anstalten till 19.7
år 1926, 25.7 år 1927, 31.8 år 1928, 31 år 1929 och 21.7 år 1930.
Utan att utförligare kommentera de sålunda anförda siffrorna torde
man i allt fall kunna säga, att desamma giva stöd för påståendet, att statsbidragets
andel i hithörande anstalters driftskostnader icke under de senaste
åren undergått någon väsentligare förändring.
Till slut må framållas, hurusom landstingens andelar i driftskostnaderna
för sinneslövård, tuberkulossjukvård, vanförevård och vård av kroniskt sjuka
i själva verket äro avsevärt högre än vad ovan anförda siffror och den officiella
statistiken giver Aud handen, i det att i siffrorna angående landstingsutgifter
för hithörande ändamål icke ingå landstingens ersättningar till
primärkom mun erna jämlikt 40—42 §§ i fattigvårdslagen för anstaltsvård åt
fattiga patienter. Dessa ersättningar utgjorde år 1919: 197,978 kronor, år
1925: 5,978,338 kronor, år 1928: 8,343,975 kronor, år 1929: 8,946,452 kronor
och år 1930: 9,173,446 kronor.
Att med avseende å anstalternas byggnadskostnader, i de fall, där dessa
bestridas av landstingen med bidrag av staten, landstingens amiel under
årens lopp avsevärt stegrats och statens minskats, torde få anses som ett
så allmänt känt faktum, att därutinnan någon siffermässig belysning icke är
erforderlig.
Med vad ovan anförts anse vi oss hava ådagalagt, att det av departementschefen
angivna motivet nedgången i levnadskostnader icke kan anses
bärande för en sänkning av statsbidragen. Driftskostnadsundersökningar
och beräkningar av det slag, som i statsverkspropositionen och av oss i det
föregående framlagts, äro emellertid synnerligen vanskliga. Det kan under
sådana förhållanden vara på sin plats att framhålla, att, även örn det mot
förmodan hade visat eller skulle visa sig, att statsbidragets andel i driftskostnaderna
i allmänhet är större nu än vid tiden närmast efter bidragens
fastställande, vi för vår del likväl icke äro sinnade att godkänna de nu av
Kungl. Maj:t föreslagna bidragssänkningarna. Denna vår ståndpunkt är
betingad av vår inställning till frågan örn de av Kungl. Maj:t åberopade
’statsfinansiella skälen’ såsom motiv för en bidragssänkning.
Att det nuvarande ekonomiska läget i allra högsta grad manar till att
iakttaga största sparsamhet med allmänna medel torde väl icke emotsägas
av någon. Detta sparsamhetskrav har väl sällan kommit till så tydligt uttryck
som vid senaste landstingsmöten ej blott i anföranden från ålderspresidenter
och ordförande utan jämväl och framför allt vid behandlingen
av statförslagen. Icke förty måste landstingen som bekant även i fjol i rätt
stor omfattning höja landstingsskatten, delvis på grund av sjunkande skatteunderlag
men delvis också på grund av att en stor del av de synnerligast från
anstaltsvården kommande kraven icke kunde helt tillbakavisas utan att äventyra
sagda vårds effektivitet. I år kommer skatteunderlaget att sjunka över
hela linjen men efter allt att döma i rätt olika grad i olika län, och man torde
68
Statsutskottets utlåtande Nr o.
hara anledning befara, att sjunkandet kommer att få sin största omfattning
i vissa län med en redan nu hög landstingsskatt, därmed ytterligare stegrande
skillnaden i skattetryck de olika landstingsområdena emellan. Såsom
ett mått på huru landstingsskatten redan nu växlar må framhållas, att densamma
för närvarande utgör högst 3.3 0 kronor per skattekrona, i Norrbottens
län, och lägst 1.9 0 kronor, i Stockholms och Södermanlands län.
Så gott som samtliga finansministrar under det senaste decenniet, även
vår nuvarande, hava vid upprepade tillfällen höjt ett varningens ord i fråga
örn våra kommuners finanser och därvid pekat på våra sunda statsfinanser
såsom det mål, efter vilket kommunerna böra sträva.
En fråga, som därvid beträffande såväl primärkommuner na som landstingen
med vart år trätt alltmera i förgrunden, är just den ojämna skattekraften
och det ojämna skattetrycket. Ihågkomma^ bör också, att för närvarande
icke mindre än två statliga kommittéer äro sysselsatta med utredningar
och förslag, avseende att råda bot mot dessa missförhållanden, nämligen
skaf ten tjämningsbered ningen och statens sjukvårdskommitté, av vilka
den senare särskilt åligger att beakta ojämnheterna i landstingens sjukvårdskostnader.
Bland de åtgärder, som i direktiven för såväl den ena som den
andra av dessa kommittéer pekas på för åstadkommande av en utjämning,
märkes främst den att på staten helt eller delvis överflytta utgifter, som för
närvarande ankomma på landsting och primärkommuner. Det måste under
sådana förhållanden förefalla egendomligt, att Kungl. Majit utan att hava
hört någon av dessa kommittéer gått att föreslå åtgärder, ägnade icke att
lätta utan att öka landstingens ekonomiska börda, icke att minska utan att
öka olikheterna i skattetryck.
Då vi för vår del anse, att en minskning av de statliga driftsbidragen
till viss anstaltsvård i det stora hela icke alls eller icke nämnvärt skulle
minska det allmännas sammanlagda utgifter för ifrågavarande vård utan
allenast övervältra utgifter från den mera bärkraftiga staten till de i det
stora hela mindre bärkraftiga och synnerligen ojämnt tyngda landstingen,
kunna vi icke heller godkänna de ''statsfinansiella skälen’ såsom tillräckliga
motiv för en sänkning av hithörande statsbidrag. Icke minst med hänsyn
dels till omförmälda pågående utredningar angående bl. a. statsbidragen till
landsting och primärkommuner, utredningar som enligt nu senast föreliggande
berättelse kunna förväntas avslutade redan i år, dels till den av Kungl.
Majit vid upprepade tillfällen framhållna önskvärdheten att så vitt möjligt
undvika täta förändringar i de statliga bidragen till anstaltsvården, torde
det få anses klokt och riktigt att icke under nuvarande för kommunerna
synnerligen kritiska tider vidtaga ändringar i gällande statsbidrag, ändringar,
som måste sägas hava ringa betydelse för statsbudgeten och statsfinanserna
— för budgetåret 1932/33 sammanlagt 445,000 kronor och för följande budgetår
990,000 kronor — men som för flera av våra redan skattetyngda
landsting kunna bliva rätt så kännbara.»
Såsom skäl för de av herrar O. Bergqvist och E. Hage väckta motionerna,
I: 70 och lii 114, har anförts följande:
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr ö.
1)9
»Kungl. Majit har i statsverkspropositionen femte huvudtiteln under rubriken
Bidrag till driftkostnader för tuberkulossjukvårdsanstalter (sid. 284
—290) föreslagit, att statsbidragen till tuberkulossjukhusen och tuberkulossjukstugorna
samt tuberkulosavdelningarna å lasaretten skola sänkas, i förra
fallet från 1 krona 75 öre till 1 krona 60 öre per vårddag och i senare
fallet (sjukstugorna och lasarettsavdelningarna) från 1 krona 25 öre till
1 krona 15 öre per vårddag. Härutöver innebär regeringsförslaget även,
att statsbidragen till kustsjukhus och kustsanatorier skulle sänkas från 1
krona 35 öre till 1 krona 30 öre per dag.
Det framgår visserligen, att nämnda förslag till sänkningar föreslagits
med hänsyn till statsfinansi ella synpunkter. Trots detta är det vår mening
att här framföra några skäl för den uppfattningen, att en sådan nedsättning
av de ifrågavarande anslagen bör, örn möjligt, undvikas. Som motiv
för denna vår uppfattning vilja vi då först framhålla, att medicinalstyrelsen
i sitt förslag till Kungl. Majit utgått ifrån att statsbidragen alltjämt skulle
utgå efter oförändrade grunder. Som ett mycket vägande motiv härför kan
bl. a. anföras den omständigheten, att det här knappast kan bli fråga örn
ett nedpressande av kostnaderna för drivandet av ovan nämnda anstalter,
utan endast örn ett överflyttande till landstingen eller kommunerna av en
viss del av utgifterna, vilka förut betalts av staten.
Undertecknade, vilka representera tvenne landsting med den högsta landstingsskatten
i landet, kunna icke underlåta att med anledning av vad som
här föreslagits uttala sina betänkligheter mot regeringens här berörda förslag.
Ty bär skulle nu redan förut synnerligen skattetyngda landsting få
taga på sig ökade skattebördor.
Det kan visserligen invändas, att den minskning av statsbidraget, som
bär ifrågasättes, icke belöper sig till några högre belopp, men trots detta
måste det anses vara en principiellt oriktig väg att nu gå in för en anordning,
som innebär motsatsen till ett utjämnande av skattetungan mellan
olika delar av landet, under det att samtidigt lagstiftningen i allmänhet
gått in för en påbörjande utjämning i nämnda hänseende, varom en utredning
även pågår.
Utom dessa skäl kan även, särskilt med avseende på övre Norrland,
erinras örn den där befintliga synnerligen stora tuberkulosfrekvensen, vilken
tvungit landstingen att — trots betydande hjälp från staten — taga på sig
synnerligen tyngande bördor för uppförande och drivande av centralsanatorier,
bygdesanatorier och tuberkulossjukstugor lii. m. samt för drivande
av en omfattande dispensärverksamhet.
Yi vilja alltså nied hänsyn till vad som här anförts påyrka, att riksdagen
icke bifaller den av Kungl. Majit föreslagna minskningen av statsbidragen
evad det gäller samtliga här nämnda slag av tuberkulosanstalter. I detta
yrkande innefatta vi även de s. k. kustsjukhusen och kustsanatorierna, vilka
bedriva en verksamhet, som i hög grad berör de nordligaste länen i landet,
där tuberkulos av det slag, som behandlas vid nämnda anstalter, förekommer
i ej ringa utsträckning.»
70
Statsutskottets utlåtande JYr 5.
Till stöd för den av herr S. E. Anderson väckta motionen, 1:135, Ilar
anförts:
»Statens bidrag till driftkostnaderna vid landstingens tuberkulossjukhus
utgår för närvarande för dag och patient som där vårdas med kr. 1: 75.
I årets statsverksproposition har Kungl. Majit, på vederbörande departementschefs
hemställan, föreslagit en nedsättning av nämnda bidrag med. 15
öre eller till kr. 1: 60 per dag och patient.
Såsom motivering för den föreslagna nedsättningen har departementschefen
anfört att det av statsfinansielia skäl är påkallat, att en sänkning av
bidragsbeloppen verkställes samt att en dylik sänkning torde jämväl få anses
motiverad av den nedgång i de allmänna levnadskostnaderna, som inträtt
sedan de nuvarande bidragsbeloppen bestämdes.
Yad då först de statsfinansiella skälen beträffar, så är det givet att en
minskning av statsbidraget alltid medför en motsvarande ökning för vederbörande
landsting och för dessa kommer med ali sannolikhet de finansiella
svårigheterna vid nästinstundande höst att bliva ganska kännbara, helst som
man under de senaste åren pålagt desamma andra stora och ofrånkomliga
utgifter.
Statsbidraget har även till syfte att verka utjämnande på de kommunala
skattebördorna, och en minskning av detsamma minskar i någon mån denna
verkan.
Påståendet att en allmän nedgång i levnadskostnaderna under de senaste
åren skett och att driftkostnaderna, i vad på dessa beror, i viss mån sjunkit
är fullständigt riktigt, men samtidigt lia allt större krav på fullgod vetenskaplig
utrustning för att kunna hålla en tidsenlig högkvalificerad vård av
de sjuka gjort sig gällande. Sålunda lia under årens lopp moderna hjälpmedel
såsom röntgenutrustning, bågljus- och kvartslampeinstallation, attiralj
för operations- och laboratorieändamål m. m. för stora kostnader måst anskaffas.
Denna moderna utrustning har självfallet även ökat drift- och underhållskostnaderna.
Vid sidan av ovannämnda landstingsutgifter för tuberkulosvården ha
landstingen dryga kostnader för dispensärverksamheten, barnavården med
barnliemsverksamlieten m. m.
Det vore under sådana förhållanden orimligt, örn staten just nu, i svår
kris för den enskilde, och därigenom för landstingen, skulle sänka bidraget
för vården av de tuberkelsjuka.»
Såsom skäl för de av herrar 0. Bergqvist och E. Hage i motionerna I: 71
och II: 115 väckta förslagen har anförts i huvudsak följande:
»Under femte huvudtiteln har Kungl. Majit bland annat föreslagit, att
det nu utgående statsbidraget till driften av epidemisjukhus skall nedsättas
från 2 kronor till 1 krona 75 öre per dag och patient.
Då vi anse, att denna åtgärd endast innebär, att landstingen m. fl. tvingas
att påtaga sig kostnader, som nu bäras av staten, och då vidare riksdagen
förut gått emot ett dylikt förslag samt då slutligen medicinalstyrelsen
Statsutskottets utlåtande JYr 5. 71
icke ansett sig böra gå in för ett dylikt nedsättningsyrkande, tillåta vi oss
att här yrka avslag på regeringsförslaget i denna fråga.»
Under förevarande punkt samt punkterna 55—57, 62 och 68—72 i statsrådsprotokollet
har Kungl. Majit föreslagit vissa ändringar i fråga om nu
gällande grunder för statsbidrags utgående till driftkostnader vid olika slag
av vårdanstalter. Ändringarna avse beskärning av statsbidragen till arbetshem,
anstalter för obildbara sinnesslöa, anstalter för bildbara sinnesslöa,
epileptikeranstalter, tuberkulossjukvårdsanstalter, epidemisjukhus, hem för
kroniskt sjuka samt vanföreanstalterna. Samtliga förslag örn ändringar hava
föranletts av statslinansiella skäl och på grund av den nedgång i levnadskostnaderna,
som inträtt, sedan de nuvarande bidragsbeloppen fastställdes.
Såsom ovan nämnts, har utskottet samtidigt upptagit till behandling de
sålunda framlagda förslagen.
Utskottet har härvid, med beaktande av den av 1924 års riksdag intagna
ståndpunkten i fråga örn beviljande av statsbidrag till vissa vårdanstalter, varom
fråga är, funnit sig alltjämt böra hävda den uppfattningen, att det ur alla
synpunkter måste anses önskvärt, att bidragsbeloppen icke gång efter annan
ändras utan att de bidrag, som beviljats, så långt möjligt är, lämnas orubbade.
Starka skäl skola sålunda kunna andragas för att ändring av de bestämmelser
härutinnan, som för närvarande gälla, skall vidtagas.
Till stöd för de nu framlagda förslagen örn nedsättning av utgående bidragsbelopp
från statens sida hava, såsom nyss omförmälts, anförts dels statsfinansiella
skäl, dels nedgången i levnadskostnaderna.
Vad först sistnämnda motiv angår, må, på sätt ock motionsvis skett, erinras
därom, att nedgången i levnadsomkostnaderna givetvis kan motivera
reducering av statsbidragen endast i den mån densamma motsvaras av en
nedgång i anstalternas totala driftkostnader, varigenom det statliga driftsbidraget
kommer att utgöra en högre procentandel av dessa kostnader än
vad fallet var vid tiden, då de nuvarande bidragen fastställdes. Den utredning
härutinnan, som av departementschefen förebragts, har utskottet emellertid
för sin del ansett icke kunna utgöra tillräcklig anledning för ett frångående
av de bestämmelser, som nu gälla på de områden, varom fråga är. Hedan
av detta skäl har utskottet sålunda måst ställa sig tveksamt mot de förslag
örn ändrade grunder i fråga örn statsbidrag till nämnda anstalter, Kungl.
Majit framlagt. Utskottet vill härmed icke förneka, att de nuvarande bestämmelserna
i vissa fall måste anses vara i behov av revision, men denna
revision synes utskottet böra vidtagas efter en mera detaljerad undersökning
av förhållandena på ifrågavarande områden än nu skett. Utskottet förutsätter,
att härvid ock tages i betraktande det förslag örn ändring i grunderna
angående statsbidrag till anstalter för obildbara sinnesslöa, som motionsvis
framförts.
Vad så angår de statsfinansiella skälen för förevarande förslag, vill utskottet
erinra därom, att en reducering av de statliga driftkostnadsbidragen
för viss anstaltsvård icke i någon större mån minskar det allmännas utgifter
Utskottets
yttrande.
72
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
för ifrågavarande vård utan allenast övervältrar utgifterna från staten till
landstingen. På grund härav och nied hänsyn särskilt till pågående utredningar
angående, bland annat, statsbidrag till landsting och primärkommuner,
har utskottet, även med beaktande av det statsfinansiella läget, funnit, att,
innan dessa utredningar slutförts, ändringar icke böra vidtagas i nu gällande
bestämmelser.
I samband härmed vill utskottet erinra örn de stora kostnader för uppförande
av olika vårdanstalter av nu ifrågavarande slag, landstingen och
kommunerna under senare åren haft att vidkännas och för vilkas täckande
amorteringar och räntebetalningar alltjämt återstå.
På grund av den ståndpunkt, utskottet sålunda intagit till Kungl. Majis
förslag örn reducering av nu utgående statsbidrag till de anstalter, varom
fråga är, krävas vissa höjningar av de anslag, Kungl. Maj:t i skilda hänseenden
äskat. Med ledning av de i statsrådsprotokollet lämnade uppgifterna angående
anslagens belastning har utskottet funnit sig böra föreslå, att an
slagen bestämmas på följande sätt:
till arbetshem 100,000 kronor, till anstalter för obildbara sinnesslöa
880.000 kronor, till anstalter för bildbara sinnesslöa 865,000 kronor, till
epileptikeranstalter 205,000 kronor, till tuberkulosvårdanstalter 4,525,000 kronor,
till epidemisjukhus 800,000 kronor, till hem för kroniskt sjuka 615,000
kronor, till kliniker vid vanföreanstalter 230,000 kronor, till polikliniker vid
vanföreanstalter 20,000 kronor, till skol- och uppfostringshem för vanföra
90.000 kronor samt till yrkesskolor för vanföra 210,000 kronor.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet, som icke haft något att
erinra mot Kungl. Majis förslag i fråga örn sättet för täckande av ifrågavarande
anslag, under förevarande punkt hemställa,
I:o) att riksdagen må i anledning av Kungl. Majis förslag
samt med bifall till herr Linders m. fl. och herr Gustafsons i
Kasenberg m. fl. ovanberörda motioner, I: 67 och II: 69 i nu
förevarande del, till bidrag till driftkostnaderna vid arbetshem för
budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag, att utgå av
statsverkets fond av rusdrycksmedel, av 100,000 kronor; samt
II:o) att Kungl. Majis förslag örn ändring i grunderna för
bidrag till ifrågavarande ändamål icke må vinna riksdagens
bifall.
Skyddsuppfostran
[43.
]
Från detta anslag, som från och med budgetåret 1925/1926 varit uppfört
i riksstaten, bestridas dels till barnavårdsnämnder och skyddshem utgående
statsbidrag jämlikt kungörelsen den 8 maj 1925 (nr 131), dels de hyresbelopp
m. m., den fyllnad av statsmedel samt de ersättningar för icke belagda
platser, vilka enligt av riksdagen godkända avtal med vissa enskilda
45:o) Kungl. Maji har föreslagit riksdagen (punkt 43) att höja det ordi■
narie förslagsanslaget till skyddsuppfostran, nu 510,000 kronor, med 20,000
kronor till 530,000 kronor.
Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 170 och 171 i statsrådsprotokollet.
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
73
institutioner om anordnande av skyddshem skola bestridas av statsmedel,
dels bidrag — till belopp av 41,100 kronor — till avlöningar åt vissa befattningshavare
vid ett av dessa skyddshem, nämligen åkerbrukskolonien Hall,
dels ock arvode till skyddshemsinspektören. En närmare redogörelse i dessa
hänseenden återfinnes i 1928 års statsverksproposition (femte huvudtiteln,
punkten 40). Beträffande arvodet till skyddshemsinspektören torde få hänvisas
till 1929 års statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkten 37) samt riksdagens
skrivelse nr 5 A, punkten 16, år 1929.
Till grund för anslagsberäkningarna har plägat läggas bland annat det av
statskontoret och länsstyrelserna jämlikt § 6 i förenämnda kungörelse redovisade
beloppet av utbetalade statsbidrag för i kungörelsen avsedd vård. Detta
belopp utgjorde för vård under budgetåret 1929/1930 beträffande bidrag till
barnavårdsnämnder 135,780 kronor och beträffande bidrag till skyddshem
236,275 kronor, sistnämnda belopp motsvarande en beläggning av omkring
81.1 procent av platsantalet å vederbörande skyddshem. Med ledning av dessa
siffror beräknades det statsbidrag för samma ändamål, som bomme att belasta
innevarande budgetårs anslag, till 378,000 kronor, därav 140,000 kronor
till barnavårdsnämnder och 238,000 kronor till skyddshem, varvid sistnämnda
belopp motsvarade en genomsnittlig beläggning av 82.5 procent av under året
tillgängliga platser å skyddshem. Vid beräkningen av det erforderliga anslagsbeloppet
lades därefter till den sålunda erhållna summan vad som skulle
utgå av statsmedel till övriga, nyss angivna ändamål.
Det belopp, som enligt föreskriven redovisning för vård under budgetåret
1930/1931 utbetalats till barnavårdsnämnder, utgjorde 142,462 kronor, och det
redovisade beloppet av bidrag till skyddshem uppgick för samma tid till
246,291 kronor, motsvarande en beläggning av omkring 84.5 procent av platsantalet
å vederbörande skyddshem.
Med ledning av dessa siffror har å socialdepartementets byrå för fattigvårds-
och barnavårdsärenden verkställts beräkning av det erforderliga anslagsbeloppet
för budgetåret 1932/1933. Beräkningen har byggt på förutsättningen,
att bidrag skulle utgå efter samma grunder som hittills.
Utskottet har icke funnit skäl till erinran mot förevarande förslag och
hemställer sålunda,
att riksdagen må höja det ordinarie förslagsanslaget till
skuddsuppf''ostron, nu 510,000 kronor, med 20,000 kronor till
530,000 kronor.
46:o) På grund av vad Kungl. Majit föreslagit riksdagen (punkt 44) och Inspektionsunder
hänvisning till vad statsrådsprotokollet (sid. 171—174) i ämnet inne- °^ngfarb‘te
håller, hemställer utskottet, vied avseende
å spädbarns
-
att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till inspektions- och upplysningsarbete med avseende
ä spädbarns- och förlossningshem för budgetåret 1932/1933 anvisa
ett extra anslag av 3,000 kronor.
och förlossningshem.
[44.]
74
statsutskottets utlåtande Nr 5.
Medicinalstaten saint hälso- och sjukvården.
Medicinal- 47:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 45) att
styrelsen. defe godkänna av departementschefen förordat förslag till ordinarie avlö[45.
] ningsstat för medicinalstyrelsen, att tillämpas från och med budgetåret
1932/1933;
dels ock nedsätta det ordinarie förslagsanslaget till medicinalstyrelsen, nu
402,000 kronor, med 2,500 kronor till 399,500 kronor.
Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till sid. 175—183 i
statsrådsprotokollet.
Genom brev den 19 juni 1931 har Kungl. Majit fastställt följande av
1931 års riksdag godkända ordinarie avlöningsstat för medicinalstyrelsen,
att tillämpas från och med budgetåret 1931/1932:
Ordinarie avlöningsstat.
Kronor.
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ........................... 251,700
Arvode till generaldirektörens ställföreträdare .................................... 1,000
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare, vetenskapliga rådet
m. m., förslagsanslag ......................................................................... 101,150
Reseersättningar, förslagsanslag ............................................................ 30,050
Summa kronor 383,900
Genom brev den 9 maj 1930 är fastställd en övergångsstat å 18,100 kronor.
Anslagsbeloppet motsvarar de båda staternas sammanlagda slutsummor.
Enligt Kungl. Majits nu föreliggande förslag skulle någon ändring i anslagsposterna
till avlöningar till ordinarie tjänstemän, till arvode till generaldirektörens
ställföreträdare och till reseersättningar icke vidtagas för nästkommande
budgetår. Sistnämnda anslagspost har dock ansetts icke böra
få av medicinalstyrelsen överskridas utan Kungl. Majits medgivande.
I fråga örn användningen av anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie
befattningshavare, vetenskapliga rådet m. m. hava däremot vissa ändringar
ifrågasatts. Sålunda har medel ansetts böra beredas för anställande
av ett extra ordinarie kontorsbiträde till biträde vid sifferkontroll av sinnessjukhusens
räkenskaper samt med renskrivning för sinnessjuknämndens och
medicinalstyrelsens räkning m. m. För detta ändamål ävensom för bibehållande
av en heltidsamanuens å styrelsens hälsovårdsbyrå har föreslagits,
att någon minskning icke, såsom eljest skulle kunna ske, äger rum av de
för avlöning åt icke-ordinarie personal hos styrelsen avsedda medlen. Detta
förslag innebär endast en ändring i dispositionen av de under anslagsposten
till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. upptagna medlen
för extra ordinarie personal.
Beträffande sistnämnda anslagspost har emellertid i ett annat hänseende
ifrågasatts ändring. I denna post ingår ett belopp av 21,000 kronor, avsett
opaginerad Kontrollera mot PDF
aStatsutskottets utlåtande Nr 5. 7o
till arvoden oell ersättningar till medlemmar av styrelsens vetenskapliga råd.
Vissa av dessa medlemmar äga uppbära fasta årsarvoden. Detta är för
närvarande fallet med en rättsläkare, en medlem för pediatrik och barnavård
samt en psykiatriker. Enligt gällande bestämmelser må fast arvode jämväl
''utgå till en medlem för byggnadstekniska sjukhusfrågor, men någon medlem
för detta ämnesområde har icke på flera år varit tillsatt, och i anslagsposten
ingår ej heller för närvarande något belopp för arvode till dylik medlem.
De fasta arvodena utgöra för rättsläkaren och pediatrikern 2,000 kronor för
år samt för psykiatrikern 1,500 kronor årligen. Arvodena till rättsläkaren
och psykiatrikern hava fastställts år 1921, medan arvodet till pediatrikern,
vars medlemsplats inrättades år 1931, i samband därmed bestämdes till
det för rättsläkaren gällande beloppet. För deltagande i sammanträden
utgår ersättning enligt följande år 1924 fastställda grunder: medlem äger
för varje sammanträde åtnjuta ersättning med 40 kronor, dock att ersättning
till medlem med fast arvode utgår med 30 kronor; då medlem verkställer
särskild utredning eller hos medicinalstyrelsen föredrager ärende,
utgår ersättning, utöver gottgörelse för deltagande i sammanträde, med belopp
som av medicinalstyrelsen bestämmes, dock högst 100 kronor eller, i
fråga örn medlem med fast arvode, högst 75 kronor för ett och samma
ärende. Beträffande nu omförmälda arvoden och ersättningar har från och
med nästkommande budgetår en av statsfinansiella skäl påkallad sänkning
synts kunna äga rum. De fasta arvodena hava sålunda ansetts kunna bestämmas
till 1,800 kronor för rättsläkaren, 1,500 kronor för pediatrikern
och 1,200 kronor för psykiatrikern samt ersättningarna för deltagande i
sammanträden nedsättas till 20 kronor för medlem, som uppbär fast arvode,
och till 30 kronor för annan medlem. Beträffande de högsta belopp, som
enligt medicinalstyrelsens bestämmande må utgå till medlem, vilken verkställer
utredning eller föredrager ärende, har däremot någon ändring icke
ansetts böra vidtagas.
Vid bifall till detta förslag har det belopp, som avses för vetenskapliga
rådet, synts kunna nedsättas med omkring 2,500 kronor till 18,500 kronor
och posten till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. i enlighet
härmed sänkas till 98,650 kronor, på grund varav anslaget till medicinalstyrelsen
beräknats till 399,500 kronor.
Då utskottet ansett sig böra ansluta sig till vad Kungl. Maj:ts förevarande
förslag innebär, får utskottet hemställa,
att riksdagen må
a) godkänna det av departementschefen i statsrådsprotokollet
över socialärenden den 4 januari 1932 förordade förslaget
till ordinarie avlöningsstat för medicinalstyrelsen, att
tillämpas från och med budgetåret 1932/1933; samt
b) nedsätta det ordinarie förslagsanslaget till medicinalstyrelsen,
nu 402,000 kronor, med 2,500 kronor till 399,500 kronor.
76
Statsutskottets utlåtande Nr ö.
Sinnessjuk- 48:o) I enlighet med Kungl. Majis därom gjorda framställning (punkt 46)
nämnden. Qgp under hänvisning till vad statsrådsprotokollet (sid. 183 och 184) i ämnet
[46.] innehåller, hemställer utskottet,
att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till sinnessjuhnämnden för budgetåret 1932/1933 anvisa
ett extra förslagsanslag av 13,200 kronor.
Statens 49:o) Kungl. Majis har föreslagit riksdagen (punkt 47) att
bakteriolo- deZs godkänna av departementschefen förordat förslag till stat för statorium.
tens bakteriologiska laboratorium, att tillämpas från oell med budgetåret
[47.] 1932/1933;
dels ocTc nedsätta det ordinarie förslagsanslaget till statens bakteriologiska
laboratorium, nu 175,800 kronor, med 10,800 kronor till 165,000 kronor.
I fråga örn utredningen i ärendet hänvisas till sid, 185—188 i statsrådsprotokollet.
Den av 1930 års riksdag godkända, ännu gällande staten för statens bak
-
teriologiska laboratorium har följande lydelse:
Stat.
A. Avlöningsstat. Kronor
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag........................... 40,600
Vikariatsersättningar, förslagsanslag......................................................... 1,200
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m........................ 72,000
B. Omkostnadsstat.
Övriga kostnader för driften, förslagsanslag.......................................... 62,000
Summa kronor 175,800
Den för budgetåret 1931/1932 för laboratoriet gällande detaljerade omkostnadsstaten
har av Kungl. Maj:t fastställts genom brev den 12 juni 1931 och
är av följande utseende:
Utgifter.
Kronor.
Lokalhyra, förslagsvis ............................................................................ 32,000
Belysning, bränsle, gas, vatten m. m., förslagsvis .............................. 10,000
Beredning av vaccin, tillverkning av serum, inköp av djur, anskaffande
av apparater och reagens, skrivmaterialier m. m., förslagsvis ........ 162,000
Summa kronor 204,000
Inkomster.
Beredning av vaccin, tillverkning av serum m. m., förslagsvis............ 142,000
Av statsmedel, högst............................................................................... 62,000
Summa kronor 204,000
Utgifterna för bakteriologiska laboratoriets verksamhet under vartdera
av de båda senast förflutna budgetåren hava överstigit det anvisade anslaget
med omkring 40,000 kronor. Kungl. Maj:t har med anledning härav måst
Statsutskottets utlåtande Nr 5. 77
för vartdera budgetåret ställa ungefär nämnda belopp till laboratoriets förfogande
utöver den i den ordinarie staten angivna slutsumman.
Genom vissa, av medicinalstyrelsen vidtagna åtgärder har emellertid nu
ansetts, att för budgetåret 1932/1933 bör kunna räknas med en inkomstökning
under omkostnadsstaten, som ungefär motsvarar det belopp, varmed laboratoriets
anslag sålunda för vartdera av de båda sista budgetåren överskridits.
Åtgärderna i fråga bestå i fastställande av vissa förhöjda prissatser på sera
och vacciner samt andra bakteriologiska preparat ävensom förhöjda ersättningar
för vissa undersökningar, som utföras vid laboratoriets diagnostiska
avdelning. Härjämte har styrelsen vidtagit åtgärd för att försäljning av
animal vaccin — vilken försäljning hittills beträffande ympämne att användas
för icke offentlig ympning skett genom visst apotek — hädanefter i sin helhet
skall äga rum direkt från bakteriologiska laboratoriet. Emellertid har
en måttlig beskärning av utgifterna under omkostnadsstaten därjämte synts
kunna äga rum dels genom en av det ekonomiska läget påkallad större återhållsamhet
beträffande anskaffande av nya inventarier och förbrukningsartiklar
m. m. för laboratoriets drift, dels och genom någon begränsning av
de för närvarande icke obetydliga belopp, som från omkostnadsstaten utgå
till avlönande av tillfällig personal för olika undersökningsarbeten m. m.
I anslutning härtill har anslagsposten till övriga kostnader för driften
ansetts kunna nedsättas till 51,200 kronor.
Vid bifall till vad sålunda föreslagits skulle den ordinarie staten för statens
bakteriologiska laboratorium från och med budgetåret 1932/1933 erhålla följande
utseende:
Stat.
A Avlöningsstat.
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag .
Tikariatsersättningar, förslagsanslag...............................
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m, m
B. Omkostnadsstat.
Övriga kostnader för driften, förslagsanslag.......................................... 51,200
Summa kronor 165,000
Då förevarande förslag icke givit utskottet anledning till erinran, får utskottet
hemställa,
att riksdagen må
a) godkänna det av departementschefen i statsrådsprotokollet
över socialärenden den 4 januari 1932 förordade förslaget
till stat för statens bakteriologiska laboratorium, att tillämpas
från och med budgetåret 1932/1933; samt
b) nedsätta det ordinarie förslagsanslaget till statens bakteriologiska
laboratorium, nu 175,800 kronor, med 10,800 kronor
till 165,000 kronor.
Kronor
40,600
1,200
72,000
78
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
Statens
farmaceutiska
laboratorium.
[48.]
Förste
provinsialläkare
och
provinsialläkare.
[49.]
50:o) På grund, av Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning (punkt 48)
och under hänvisning till vad statsrådsprotokollet (sid. 198) i ämnet innehåller,
får utskottet hemställa,
att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till statens farmaceutiska laboratorium för budgetåret
1932/1933 anvisa ett extra anslag av 24,500 kronor.
51 :o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 49) att
dels godkänna av departementschefen förordat förslag till stat för förste
provinsialläkare och provinsialläkare, att tillämpas från och med budgetåret
1932/1933;
dels ock höja det ordinarie förslagsanslaget till förste provinsialläkare
och provinsialläkare, nu 3,064,500 kronor, med 21,000 kronor till 3,085,500
kronor.
Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 198—201 i statsrådsprotokollet.
Från och med ingången av budgetåret 1931/1932 gäller följande stat för
förste provinsialläkare och provinsialläkare:
Stat. Kronor.
Avlöningar till förste provinsialläkare och provinsialläkare, förslagsanslag
................................................................................................ 2,799,600
Vikariatsersättningar, förslagsanslag .................................................. 200,000
Arvoden till biträdande förste provinsialläkare................................ 11,600
Expeditionslokal, skrivbiträde och övriga expenser för förste provinsialläkare
...................................................................................... 53,300
Summa kronor 3,064,500.
Under senare år har en successiv ökning av antalet provinsialläkartjänster
ägt rum. 1916 års provinsialläkardistriktskommitté hade i betänkande den
16 december 1920 framlagt en plan för inrättande av nya ordinarie provinsialläkardistrikt,
åsyftande en ökning av antalet provinsialläkartjänster med
98 närmare angivna distrikt, varigenom totala antalet skulle komma att
uppgå till 319, samt föreslagit, att de ifrågasatta nya distrikten, av kommittén
efter behovsgraden indelade i tre grupper med respektive 29, 31 och 38
distrikt i de olika grupperna, skulle inrättas successivt under loppet av 10
år. I anledning av detta förslag har riksdagen till och med år 1928 anvisat
medel till sammanlagt 70 nya provinsialläkartjänster, i det att varje år utom
år 1924 anslag beviljats för 10 nya befattningar.
Yid anmälan till 1929 års statsverksproposition av ett utav medicinalstyrelsen
framlagt förslag örn inrättande av ytterligare 10 nya provinsialläkartjänster
ansåg föredragande departementschefen av närmare angivna skäl,
att fullföljandet av nyssnämnda plan skulle kunna utan avsevärd olägenhet
ske i något långsammare takt än dittills. Då en sådan omläggning vore
önskvärd även ur besparingssynpunkt, förordade departementschefen, att
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
79
medel för budgetåret 1929/1930 måtte beräknas för endast 5 nya provinsialläkarbefattningar,
att inrättas från och med den 1 juli 1929.
Kungl. Maj :ts i enlighet härmed framlagda förslag Tann emellertid icke
riksdagens gillande. Riksdagen förklarade nämligen, att riksdagen vid prövning
av Kungl. Maj:ts förslag i berörda hänseende icke funnit sådana skäl
anförda, att de motiverade ett frångående av den av 1916 års provinsialläkardistriktskommitté
framlagda planen. I likhet med motionärer i ämnet och
i överensstämmelse med vad medicinalstyrelsen föreslagit ansåge riksdagen,
att jämväl under budgetåret 1929/1930 10 nya befattningar borde inrättas,
därav 5 från och med den 1 juli 1929 och ytterligare 5 från och med den
1 januari 1930.
På förslag av Kungl. Majit har vidare dels 1930 års riksdag beslutat öka
antalet provinsialläkartjänster med ytterligare 10, av vilka 5 skulle inrättas
från och med den 1 juli 1930 och 5 från och med den 1 januari 1931, dels
ock 1931 års riksdag beslutat inrättandet av 5 nya provinsialläkartjänster
från och med den 1 januari 1932.
Sammanlagda antalet beslutade nya ordinarie provinsialläkartjänster, till
vilka medel beviljats under åren 1921—1931, utgör således nu 95.
Den nu föreslagna ökningen av ifrågavarande anslag med 21,000 kronor
avser avlöningsmedel för de nya provinsialläkartjänster, vilka enligt beslut
av 1931 års riksdag inrättats först från och med den 1 januari 1932 och
för vilka i riksstaten för budgetåret 1931/1932 alltså endast beräknats halvårskostnad.
Med beviljande av anslag för ännu icke beslutat antal nya provinsialläkartjänster
skulle sålunda tillsvidare anstå.
Utskottet, som i likhet med departementschefen ansett, att någon utökning
av det av riksdagen hittills fastställda antalet provinsialläkartjänster
för närvarande icke torde böra äga rum, vill dock hava uttalat sin förväntan,
att den av 1916 års provinsialläkardistriktskommitté framlagda planen för
inrättande av nya ordinarie provinsialläkardistrikt kommer att fullföljas.
Då utskottet icke haft något att erinra mot vad i övrigt under förevarande
föreslagits, får utskottet alltså hemställa,
att riksdagen må
a) godkänna det av departementschefen i statsrådsprotokollet
över socialärenden den 4 januari 1932 förordade förslaget
till stat för förste provinsialläkare och provinsialläkare,
att tillämpas från och med budgetåret 1932/1933; samt
b) höja det ordinarie förslagsanslaget till förste provinsialläkare
och provinsialläkare, nu 3,064,500 kronor, med 21,000
kronor till 3,085,500 kronor.
52:o) Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Majis därom gjorda framställning
(punkt 50) och under hänvisning till vad statsrådsprotokollet (sid.
203 och 204) i ämnet innehåller, hemställer utskottet,
Utskottets
yttrande.
Tillfälliga
lönetillägg
åt vissa
-provinsialläkare.
[50.]
80
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till tillfälliga lönetillägg åt vissa provinsialläkare för
budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra anslag av 3,600 kronor.
Avlöning åt 53:o) Kungl. Maji har föreslagit riksdagen (punkt 51) att höja det ordislTmdiater
nar*e förslagsanslaget till avlöning åt civila läkarstipendiater, nu 5,000 kronor,
Pf51 -i med 3,000 kronor till 8,000 kronor.
Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till sid. 204—206 i
statsrådsprotokollet.
Från och med budgetåret 1929/1930 har till avlöning åt civila läkarstipendiater
i riksstaten varit uppfört ett ordinarie förslagsanslag av 5,000
kronor. Tidigare hava för samma ändamål anvisats medel i form av ordinarie
reservationsanslag.
Enligt i ämnet gällande bestämmelser antagas civila läkarstipendiater av
medicinalstyrelsen, stipendiater av första klassen till ett antal av högst tio fölen
tid av tre år och stipendiater av andra klassen till ett antal av högst
femton örn året för en tid av tre månader. Stipendiebeloppet utgör för
stipendiat av första klassen 2,500 kronor örn året och för stipendiat av
andra klassen 400 kronor. Medicinalstyrelsen äger dels för varje budgetår
till en var av högst fyra av stipendiaterna av första klassen, utöver dem
tillkommande stipendiebelopp, utbetala ett särskilt arvode, för år räknat,
av 1,500 kronor, dels ock inskränka tiden för dylik stipendiats anställning
till minst ett år.
För närvarande finnas två av medicinalstyrelsen antagna civila läkarstipendiater
av första klass, medan några dylika stipendiater av andra klass
icke äro anställda.
Det nu äskade anslaget är beräknat för stipendier och arvoden åt två
stipendiater, vilka avsetts att biträda med sjukvården i Övre Norrland.
Utskottet, som icke funnit skäl till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag,
får alltså hemställa,
att riksdagen må höja det ordinarie förslagsanslaget till
avlöning åt civila läkarstipendiater, nu 5,000 kronor, med 3,000
kronor till 8,000 kronor.
Dyrtidstillägg 54:o) På grund av Kungl. Maj:ts förslag (punkt 52) och under erinran att
Wfprovinsialanslag för det ändamål, varom under förevarande punkt är fråga, för inneläkare.
varande budgetår anvisats med 1,000 kronor, hemställer utskottet,
[521 ....
L att riksdagen må till dyrtidstillägg åt vissa extra provinsial
läkare
för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag
av 500 kronor.
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
81
55:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 53), att statens
dels bestämma antalet ordinarie befattningar vid statens sinnessjukhus smnespit
löij ande satt! ^53 J
I. Läkarpersonal.
Befattning. Lönegrad
14 överläkare av lia klass....................................................................... B 29
15 förste läkare .................................................................................... B 28
4 överläkare av 2:a klass .................................................................... B 28
14 överläkare av 3:e klass .................................................................... B 27
31 andre läkare .................................................................................... B 26
1 läkare vid Visby sinnessjukhus...................................................... B 26
II. Kontorspersonal.
4 sysslomän av lia klass...................................................................... B 24
9 sysslomän av 2:a klass .................................................................... B 22
7 sysslomän av 3:e klass........................................................................ B 21
15 bokhållare.......................................................................................... B 15
20 kassörer............................................................................................... B 11
10 kameralbiträden ................................................................................ B 8
14 kanslibiträden...................................................................................... B 7
2 kontorsbiträden.................................................................................... B 4
III. Sjukvårdspersonal.
17 uppsyningsmän av lia klass .......................................................... B 14
26 förestånderskor av lia klass ......................................................... B 12
18 uppsyningsmän av 2:a klass ........................................................... B 10
141 Överskötare ........................................................................................ B 8
31 förestånderskor av 2:a klass ............................................................ B 7
867 skötare .............................................................................................. B 6
270 översköterskor .................................................................................. B 6
1,027 sköterskor..................................................................................... B 3
IV. Ekonomipersonal.
12 maskinmästare av lia klass ........................................................... B 14
7 maskinmästare av 2:a klass .............................................................. B 12
8 befallningsmän ................................................................................... B 10
22 hantverksföreståndare av lia klass ................................................. B 10
17 maskinister av lia klass................................................................... B 10
17 trädgårdsmästare................................................................................. B 10
108 hantverksföreståndare av 2:a klass .................................................. B 8
21 maskinister av 2:a klass................................................................... B 8
13 köksförestånderskor av lia klass ...................................................... B 7
10 magasinsföreståndare...................................................................... B 7
18 arbetsförestånderskor........................................................................... B 6
12 bageriförestånderskor....................................................................... B 6
Bihang till riksdagens protokoll 11)32. C sami. f) haft. (Nr 5.)
43!! sa 6
82
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
Befattning. Lönegrad.
10 chaufförer....................................................................................... B 6
15 eldare av Ira klass.............................................................................. B 6
6 förmän i trädgård och jordbruk ...................................................... B 6
86 hantverkare .......................................................................................... B 6
6 köksförestånderskor av 2:a klass ..................................................... B 6
20 post- och stadsbud............................................................................. B 6
16 tvättförestånderskor av l:a klass ...................................................... B 6
81 eldare av 2:a klass............................................................................ B 5
28 föreståndare i stall, ladugård och svinstall .................................... B 5
15 närmaste biträden till köksförestånderska..................................... B 5
22 yttre nattvakter .............................................................................. B 5
9 närmaste biträden till bageriförestånderska.................................... B 3
3 tvättförestånderskor av 2:a klass .................................................... B 3
15 närmaste biträden till tvättförestånderska...................................... B 3
35 sömmerskor eller väverskor............................................................. B 3;
dels godkänna följande stat för statens sinnessjukhus, att tillämpas från
och med budgetåret 1932/1933:
Stat.
A. Avlöningsstat. Kronor.
Avlöningar till ordinarie befattningshavare, förslagsanslag............ 8,740,000
Yikariatsersättningar, förslagsanslag.................................................. 820,000
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag
............................................................................................. 2,600,000;
B. Omkostnadsstat.
Driftkostnadsersättning för psykiatriska kliniken i Lund, förslagsanslag
.................................................................................. 150,000
Övriga kostnader för sinnessjukhusens underhåll, förslagsanslag .. 9,900,000
Summa kronor 22,210,000;
dels och höja det ordinarie förslagsanslaget till statens sinnessjukhus, nu
10,200,000 kronor, med 100,000 kronor till 10,300,000 kronor.
I fråga örn utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till sid. 208—243
i statsrådsprotokollet.
Den av 1931 års riksdag fastställda staten för statens sinnessjukhus är
av följande utseende.
Stat.
A. Avlöningsstat. Kronor.
Avlöningar till ordinarie befattningshavare, förslagsanslag ............ 8,525,000
Yikariatsersättningar, förslagsanslag ................................................. 800,000
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag 2,600,000
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
83
B. Omkostnadsstat.
Övriga kostnader för sinnessjukhusens underhåll, förslagsanslag 10,200,000
Driftkostnadsersättning för psykiatriska kliniken i Lund, förslagsanslag
................................................................................................ 160,000
Summa kronor 22,285,000
Det belopp av 10,200,000 kronor, vartill det ordinarie förslagsanslaget till
statens sinnessjukhus är i gällande riksstat upptaget, motsvarar skillnaden
mellan å ena sidan slutsumman av den återgivna staten, 22,285,000 kronor,
och å andra sidan det belopp av 12,085,000 kronor, till vilket sinnessjukhusens
inkomster under budgetåret uppskattats.
Vid behandlingen av frågan örn anslagsbehovet för statens sinnessjukhus
för nästkommande budgetår har departementschefen först behandlat vissa
förslag örn ändringar i antalet ordinarie befattningar vid sinnessjukhusen
och därmed sammanhängande frågor samt därefter ingått på frågan örn beräkning
av utgifter och inkomster vid nämnda sjukhus.
Bland föreliggande personalfrågor har departementschefen till en början
berört spörsmålet örn hantverksföreståndarnas placering å löneskalan och
vissa därmed sammanhängande frågor.
I enlighet med förslag av 1902 års löneregleringskommitté blevo vid den
av 1918 års lagtima riksdag beslutade löneregleringen för personal vid statens
sinnessjukhus hantverksföreståndarbefattningarna uppdelade i två
grupper, hantverksf örestån dare av l:a och han tverksf öreståndare av 2:a graden.
I den första graden upptogos snickeri-, skrädderi- och skomakeriföreståndare
vid de större sinnessjukhusen, i andra graden alla övriga hantverksföreståndare.
När spörsmålet örn ny definitiv lönereglering för personal vid sinnessjukhusen
år 1921 behandlades inom nyssnämnda kommitté, förelågo framställningar
örn sammanslagning av de två graderna av han tverksf öreståndare.
Vidare hade för vissa hantverksföreståndare i lägre graden begärts
uppfattning i den högre graden.
Kommittén fann sig (betänkande LXV s. 37) ej kunna tillstyrka att då
upphäva den år 1918 godkända indelningen av liantverksföreståndarna i två
särskilda grader och sammanföra dem alla i en gemensam grupp, även örn
kommittén måste finna den indelningsgrund, som kommit i tillämpning, icke
i allo tillfredsställande. Spörsmålet örn uppfattning av vissa hantverksföreståndare
från 2:a till Ira graden och väckt fråga örn uppfattning av en
del hantverkare till hantverksföreståndare syntes emellertid kommittén vara
ur principiell synpunkt så pass betydelsefulla, att de i flera hänseenden
fordrade en närmare undersökning genom medicinalstyrelsens försorg. Vid
denna utredning borde även komma i betraktande, huruvida ej en del be
-
Ändringar i
antalet
ordinarie
befattningar
vid statens
sinnessjukhus
m. m.
Hantverksföreståndarnas
löneställning
m. m.
84 Statsutskottets utlåtande Nr 5.
fattningar tilläventyrs kunde överföras från högsta till lägsta klass av hantverksföreståndare.
Kommittén föreslog placering av hantverksföreståndare av l:a klass och
2:a klass i lönegrader, motsvarande lönegraderna B 10 respektive B 8 å den
nu gällande löneplanen.
Kommitténs förslag i förevarande del biträddes av Kungl. Majit i den
till 1922 års riksdag avlåtna propositionen nr 146 angående ny definitiv lönereglering
för befattningshavare vid hospital och asyler. Ej heller riksdagen
hade något att erinra mot detta förslag.
Sedan Kungl. Majit genom brev den 30 juni 1922 anbefallt medicinalstyrelsen
att verkställa den av löneregleringskommittén förordade närmare
utredningen, framlade medicinalstyrelsen i skrivelse den 24 oktober 1924 förslag
i berörda hänseende.
I skrivelsen framhöll styrelsen till en början, att det icke kunde förnekas
att omfattningen av det arbete, som åvilade ifrågavarande hantverksföreståndare,
ävensom det därmed förenade ansvaret, växlade inom olika yrken och
vid olika anstalter. En gradering av befattningshavarna i lönehänseende
syntes därför knappast kunna frångås.
Medicinalstyrelsen upptog härefter till skärskådande frågan örn löneplaceringen
för de olika kantverksföreståndarbefattningarna. Styrelsen yttrade
därvid, att snickeriföreståndarna vid de större sinnessjirkhusen
i viss mån intoge en särställning, som snarare kunde motivera en
förbättring än en försämring av deras löneställning. Styrelsen ville visserligen
icke ifrågasätta någon uppflyttning av dessa befattningshavare i högre
lönegrad men funne det å andra sidan otvivelaktigt, att de icke borde nedflyttas
till den lägre graden. Aven beträffande skrädderi- och skomakeriföreståndarna
vid de större sinnessjukhusen intog styrelsen den
ståndpunkten, att de borde bibehållas i den högre lönegraden.
Styrelsens yttrande härutinnan återfinnes å sid. 211 i statsrådsprotokollet.
Beträffande frågan huruvida någon av de till den lägre klassen hänförda
hantverksföreståndarna borde uppflyttas till den högre, uttalade styrelsen,
att skäl härtill icke förelåge i fråga örn elektriker, smeder, plåtslagare,
sadelmakare och bryggare. Ej heller syntes tillräcklig anledning till
uppflyttning föreligga beträffande föreståndarna i snickeri, skrädderi
och skomakeri vid de mindre sinnessjukhusen. Medicinalstyrelsens
yttrande härom återfinnes å sid. 212 i statsrådsprotokollet.
En uppflyttning från den lägre till den högre klassen borde däremot
enligt medicinalstyrelsen ske beträffande målare och murare i föreståndarställning
vid de större sinnessjukhusen.
I anledning av medicinalstyrelsens ifrågavarande förslag avgav allmänna
civilförvaltningens lönenämnd utlåtande den 10 februari 1925. Lönenämnden
ifrågasatte däri, huruvida ej utvecklingen av sinnessjukhusens skrädderi- och
skomakeriverksamhet gått något för långt. Ur organisatorisk och statseko
-
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
85
nomisk synpunkt kunde det enligt nämndens mening knappast anses fullt
ändamålsenligt att vid ett flertal spridda oell obetydliga verkstäder eller
arbetsplatser bedriva nytillverkning av persedlar av ifrågavarande art. Aven
om förekommande reparationsarbeten i allmänhet fortfarande syntes kunna
med ekonomisk fördel utföras vid vederbörande anstalt och jämväl ur andra
synpunkter lämpligen borde äga rum därstädes, ställde sig frågan annorlunda
beträffande den rena nytillverkningen. Framför allt ur besparingssynpunkt
syntes det nämnden, att starka skäl talade för en centralisering
av skomakeri- och skrädderirörelse!!. Det borde närmare utredas, huruvida
och i vilken omfattning tillverkningen av skodon och skrädderipersedlar för
statens sinnessjukhus kunde övertagas av andra statsinstitutioner, såsom
fångvården och arméns beklädnadsverkstad.
En sådan förändring som den nu antydda skulle — framhöll nämnden —
givetvis komma att inverka ej endast på personalbehovet inom här avsedda
verksamhetsgrenar vid statens sjukvårds anstalter utan även på den löneställning,
som finge anses motsvara de därav berörda befattningshavarnas
arbetsuppgifter. Att föreslå uppflyttning till högre lönegrad av någon av
hantverksföreståndarna av 2:a klass inom snickeri-, skrädderi- eller skomakeriyrkena
ansåge nämnden skäl icke vara för handen. Vid ett eventuellt
avskaffande eller inskränkande av nytillverkningsarbetet inom skrädderi- och
skomakeriyrkena skulle det sannolikt visa sig, att åtskilliga av de befattningar,
örn vilka här vore fråga, utan olägenhet kunde nedflyttas från föreståndartjänster
till hantverkarbefattningar eller ock helt och hållet indragas.
Aven oberoende av en dylik omläggning utav verksamheten borde det enligt
lönenämndens mening genom medicinalstyrelsens försorg närmare undersökas,
huruvida icke det förmanskap och det arbete, som utövades av vissa
hantverksföreståndare inom skrädderi- och skomakeriyrkena, redan vore av
så ringa omfattning, att tjänsterna snarast möjligt borde nedflyttas från
föreståndarbefattningar till enbart hantverkartjänster.
Beträffande medicinalstyrelsens förslag att till den högre klassen uppflytta
målare och murare i föreståndarställning vid de större sinnessjukhusen
fann lönenämnden, under hänvisning till den av nämnden ifrågasatta
omläggningen av verksamheten vid skrädderi- och skomakeriverkstäderna
och denna omläggnings eventuella konsekvenser beträffande sistnämnda
föreståndarbefattningar, sig icke kunna tillstyrka styrelsens berörda förslag.
Även oberoende av nyssnämnda omläggning förelåg det enligt nämndens
uppfattning icke tillräckliga skäl för bifall till förslaget.
Med anledning av vad lönenämnden sålunda anfört avgav medicinalstyrelsen
förnyat yttrande den 31 juli 1925. Däri anförde styrelsen beträffande
den av lönenämnden ifrågasatta omläggningen av verksamheten vid skrädderi-
och skomakeriverkstäderna, att redan för det dåvarande beställningar
av kläder och skodon ägde rum hos fångvården i rätt stor utsträckning
och att liven en viss centralisering kunde sägas förefinnas, i det att ej
sällan vid ett sinnessjukhus persedlar tillverkades för annat sådant sjukhus.
Med framhållande av vikten, ur ekonomisk synpunkt, av att ut
-
86
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
nyttja den billiga arbetskraft, som patienterna representerade, och ur sjukvårdssynpunkt
av att äga tillgång på lämpligt arbete åt patienterna, fann
styrelsen någon allmän föreskrift i fråga om centralisering eller annan omläggning
i antytt hänseende icke önsklig, utan ansåg, att driften på sinnessjukhusens
olika verkstäder borde få ordnas efter rådande förhållanden.
Hela frågan örn inskränkning av verkstadsdriften inom förberörda två
verksamhetsgrenar ansåg medicinalstyrelsen vara av underordnad betydelse
för behandlingen av själva den lönereglering, som styrelsen föreslagit i sin
förutnämnda skrivelse den 24 oktober 1924. Den minskning av personal,
som genom inskränkningen kunde tänkas uppstå, syntes nämligen icke kunna
genomföras förrän i samband med nuvarande befattningshavares avgång.
Det syntes därför styrelsen lämpligt, att vid varje ledigbliven befattning
inom skrädderi- och skomakeriyrket vid sinnessjukhusen prövades, huruvida
genom omläggning av verkstadsdriften befattningen i fråga skulle kunna
indragas eller sänkas i lönehänseende.
I motsats till lönenämnden ansåg styrelsen förberörda organisationsfråga
icke böra hava någon inverkan på placering i lönehänseende av hantverksföreståndare
inom andra yrken än skrädderiet och skomakeriet. Styrelsen
vidhöll därför sin uppfattning i fråga örn uppflyttning av målare och murare
i föreståndarställning vid de större sinnessjukhusen till den högre klassen.
I förnyat utlåtande den 25 september 1925 bemötte lönenämnden medicinalstyrelsens
förslag att omläggningen av skrädderi- och skomakeriverkstäderna
borde komma under övervägande först vid uppstående ledigheter å hantverksföreståndar-
eller hantverkarbefattningar inom dessa yrkesgrenar. En
fullständig plan för fyllande av anstalternas behov av nytillverkning måste
nämligen enligt lönenämndens uppfattning på förhand vara uppgjord för att
det vid vakanser å nämnda befattningar skulle kunna avgöras, huruvida
tjänsterna borde återbesättas eller utbytas mot lägre befattningar eller ock
helt indragas.
Därest nytillverkning måhända allt framgent borde bibehållas vid ett eller
annat sinnessjukhus, varvid nytillverkning där tilläventyrs kunde komma att
bedrivas i något vidgad omfattning, ville lönenämnden icke bestrida, att
behov fortfarande kunde förefinnas av ett fåtal högre kvalificerade hantverksmän
inom ifrågavarande yrkesgrenar.
Lönenämnden anförde härefter, att då hantverksmäunen inom nämnda
yrkesgrenar vid övriga sinnessjukhus skulle komma i en annan ställning än
den de nu intoge, den gjorda jämförelsen mellan dessa yrkesmän, å ena sidan,
samt målare och murare, å andra sidan, icke syntes i och för sig kunna
motivera någon uppflyttning av de senare. Lönenämnden, som icke heller
i övrigt fann de på målare och murare ankommande arbetsuppgifterna betinga
en dylik uppflyttning, ansåg sig därför icke kunna tillstyrlA, någon
åtgärd i sistnämnda hänseende.
I detta sammanhang må nämnas, att svenska hospitalens ekonomipersonals
förbund uti framställning av den 11 juli 1925 yrkat, att samtliga hantverksföreståndare
måtte hänföras till en grupp på det sätt, att alla de nu
-
Statsutskottets utlåtande Nr 5. 87
varande han tverksf öreståndarna av 2:a klass uppflyttas till hantverksföreståndare
av l:a klass.
Vid anmälan i 1926 års statsverkspr oposition av frågan om anslag till statens
sinnessjukhus (femte huvudtiteln, punkt 53) uttalade föredragande
departementschefen, att det av lönenämnden givna uppslaget syntes böra
fullföljas genom en utredning angående möjligheten och lämpligheten att
omlägga verksamheten vid sinnessjukhusens skrädderi- och skomakeriverkstäder
i den av nämnden angivna riktningen. Vid denna utredning borde
emellertid icke enbart statsekonomiska hänsyn bliva vägledande utan även
sjukvårdssynpunkter vinna vederbörligt beaktande. Vikten av att i nödig
utsträckning kunna bereda tillgång till lämpligt arbete åt patienterna vid
de olika sinnessjukhusen syntes nämligen icke få lämnas ur sikte.
I likhet med lönenämnden ansåg departementschefen, att resultatet av
berörda utredning kunde bliva av betydelse icke blott för bedömande av
skrädderi- och skomakeriföreståndamås framtida löneställning utan även
vid övervägande av den definitiva placeringen å löneskalan av hantverksföreståndare
inom andra yrkesgrenar. Det av medicinalstyrelsen framlagda
förslaget till lönereglering för hantverksföreståndare borde därför enligt
departementschefen i sin helhet upptagas till närmare prövning först när
resultatet av sagda utredning förelåge. Hantverksföreståndarnas inom de
olika yrkesgrenarna ställning å löneskalan borde i avvaktan på utredningens
resultat tills vidare lämnas orubbad.
I detta sammanhang erinrade departementschefen, att Kungl. Maj:t genom
brev den 9 mars 1923 meddelat förordnande örn att lediga befattningar
såsom hantverksföreståndare såväl av lia klass som, i den mån medicinalstyrelsen
icke i undantagsfall funne omständigheterna föranleda annat, även
av 2:a klass vid statens sinnessjukhus skulle tillsättas allenast på viss tid
eller tills vidare ävensom att Kungl. Majit genom brev den 11 december
1925 utfärdat i huvudsak motsvarande föreskrift i fråga örn lediga befattningar
såsom hantverkare med verksamhet i skrädderi- och skomakeriverkstäderna
vid sinnessjukvårdsanstalterna.
Vad i statsverkspropositionen i omförmälda ämne anförts föranledde icke
från riksdagens sida någon erinran.
Genom beslut den 29 juni 1926 anbefallde härefter Kungl. Majit medicinalstyrelsen
att, med beaktande av vad i 1926 års statsverksproposition av
föredragande departementschefen i ämnet anförts, i samråd med fångvårdsstyrelsen
och arméförvaltningen verkställa utredning angående en sådan omläggning
av verksamheten vid statshospitalens skrädderi- och skomakeriverkstäder,
att nytillverkningen av skodon och skrädderipersedlar skulle
kunna i lämplig omfattning övertagas av andra statsinstitutioner, samt till
Kungl. Majit inkomma med det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.
Efter verkställande av den sålunda anbefallda utredningen framlade medicinalstyrelsen
i skrivelse den 30 juni 1930 förnyat förslag i iimnet.
Sedan styrelsen däri inledningsvis uttalat sig rörande betydelsen ur vård
-
88
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
synpunkt av skomakeri- och skrädderidrift vid statens sinnessjukhus (sid.
216 och 217) och beträffande sättet för anordnande av driften vid skomakerioch
skrädderiverkstäderna (sid. 217 och 218) samt därefter avgivit sin ståndpunkt
till möjlig personalindragning vid ifrågavarande verkstäder (sid. 218
och 219) ävensom till frågan örn lönegradsplacering för vederbörande hantverksföreståndare,
har medicinalstyrelsen föreslagit, att antalet hantverksföreståndare
av lia klass skulle minskas med 9 (de 9 skomakeriföreståndarna
vid de större sinnessjukhusen) och ökas med 1 (skrädderiföreståndaren vid
Hälsingborgsanstalten), att antalet hantverksföreståndare av 2:a klass skulle
ökas med 9 (nyssnämnda skomakeriföreståndare) och minskas med 3 (skrädderiföreståndaren
vid Hälsingborgsanstalten och nuvarande skomakeriföreståndarna
vid anstalterna i Nyköping och Härnösand) samt att antalet
hantverkare skulle ökas med 2 (sistnämnda skomakeriföreståndare) men
minskas med 12 (de 12 till indragning föreslagna befattningarna).
Medicinalstyrelsens skrivelse den 30 juni 1930 utmynnade i en hemställan
att i fråga örn verksamheten vid sinnessjukhusens skrädderi- och skomakeriverkstäder
icke måtte vidtagas annan åtgärd av beskaffenhet att innebära
en omläggning av denna verksamhet än att antalet å dessa verkstäder anställda
hantverkare successivt måtte minskas med 10 samt att i samband
därmed antalet hantverksföreståndare av lia klass måtte minskas med 8 och
antalet hantverksföreståndare av 2:a klass ökas med 6.
I medicinalstyrelsens skrivelse bifogade yttranden hava fångvårdsstyrelsen
och arméförvaltningens intendentsdepartement förklarat sig icke hava något att
erinra mot medicinalstyrelsens förslag, i vad detsamma berörde nämnda
myndigheter.
I en till Kungl. Majit ingiven, den 19 november 1930 dagtecknad skrift
har svenska hospitalens ekonomipersonals forlund hemställt, att hantverksföreståndarna
i måleri och mureri vid de större sinnessjukhusen måtte uppflyttas
från 2:a till Ira klass, att hantverksföreståndarna i skomakeri vid
nyssnämnda sjukhus ävensom hantverksföreståndarna i skomakeri vid Nyköpings-
och Härnösandsanstalterna måtte få kvarstå i nuvarande lönegrader,
att den befattningshavare, som förestode skrädderiavdelningen vid den
fasta paviljongen vid Yäsjöanstalten, måtte erhålla föreståndares löneställning
samt att iitredning måtte verkställas rörande löneställningen för sådan
hantverkspersonal, som tjänstgjorde vid anstalter, där verkstäderna av en
eller annan anledning uppdelats på olika avdelningar.
Till följd av remiss har vidare allmänna civilförvaltningens lönenämnd den
10 april 1931 i förevarande ämne avgivit förnyat utlåtande. Lönenämnden
har däri till en början framhållit, att frågan om skrädderi- och skomakeridriftens
ordnande vid sinnessjukhusen kommit i ett avsevärt ändrat läge i
följd av den ståndpunkt, som numera allmänt intoges till frågan om arbetsterapien
såsom behandlingsform för de sinnessjuka. I anslutning härtill
anför lönenämnden att, i den mån arbetsterapien vunne ökat beaktande
inom sinnessjukvården, ökat behov givetvis uppstode att bereda de intagna
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
89
tillfälle till sysselsättning även å de verkstäder, varom här närmast vore
fråga. Särskilt gällde detta under den tid av året, då patienterna icke kunde
beredas arbete utomhus. Därest sålunda en vidgad arbetsterapi krävde, att
patienternas verksamhet inriktades jämväl på nytillverkningar, hade lönenämnden
därför numera icke någon invändning att göra mot en sådan anordning.
Lönenämnden har vidare förklarat, att medicinalstyrelsens senaste
förslag beträffande skrädderi- och skomakeripersonalens löneställning i huvudsak
icke föranledde någon erinran från lönenämndens sida. Emellertid har
nämnden med hänsyn till arbetsterapiens betydelse och angelägenheten av
att kunna anskaffa för handledningen av patienterna lämpliga arbetsledare
för sin del icke velat påfordra omedelbart beslut därom att skomakeriföreståndarna
vid Nyköpings och Härnösands sinnessjukhus nedflyttades till
hantverkare. Med beslut örn en sådan nedflyttning syntes nämnden böra
anstå, till dess det visat sig, att patientarbetet å dessa verkstäder under en
följd av år varit av avsevärt mindre omfattning än vid övriga mindre sinnessjukhus
med liantverksföreståndare såsom ledare för skomakeriverkstäderna.
Mot den föreslagna, successiva övergången till den ifrågasatta omläggningen,
så vitt denna omläggning berörde nu i tjänst varande ordinarie eller
på förordnande tillsatta befattningshavare, har lönenämnden icke haft något
att erinra.
Beträffande den av svenska hospitalens ekonomipersonals förbund ingivna
framställningen, vilken i anledning av remissen överlämnats till lönenämnden,
har nämnden anfört, att densamma icke från nämndens sida föranledde
något särskilt yttrande.
Sedan Kungl. Majit genom beslut den 4 juli 1931 anbefallt medicinalstyrelsen
att i föreliggande ärende avgiva förnyat utlåtande i samband med
äskande av anslag till statens sinnessjukhus för budgetåret 1932/1933, har
styrelsen i skrivelse den 28 augusti 1931 avgivit dylikt utlåtande.
Yid utlåtandet har medicinalstyrelsen fogat en förteckning över liantverksföreståndare
och hantverkare vid statens sinnessjukhus enligt för budgetåret
1931/1932 gällande stater. Av denna förteckning framgår, bland annat, att
av de 29 hantverksföreståndarna av lia klass 11 äro snickeriföreståndare,
9 skrädderiföreståndare och 9 skomakeriföreståndare, att av de 102 hantverksföreståndarna
av 2:a klass 7 äro föreståndare i snickeri, 9 i skrädderi,
7 i skomakeri, 15 i måleri och 14 i mureri samt att av de 90 hantverkarna
28 äro snickare, 23 skräddare, 17 skomakare, 12 målare och 1 murare. Av
snickeri-, skrädderi- och skomakeriföreståndarna av lia klass är en placerad
vid var och en av de 11 större sinnessjukanstalterna, dock att skrädderioch
skomakeriföreståndare av lia klass saknas vid S:ta Maria sjukhus i
Hälsingborg och Källshagens sjukhus i Vänersborg, vid vilka sjukhus motsvarande
föreståndare hänförts till 2:a klass. Såsom större sinnessjukanstalt
har härvid räknats anstalt med minst 700 sjukplatser. Av ifrågavarande befattningar
äro vissa för närvarande vakanta.
I sin sistnämnda skrivelse har medicinalstyrelsen först berört frågan om
placeringen i lönehänseende av liantverksföreståndare i målning och
murning, därvid styrelsen anfört i huvudsak följande:
90
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
De skäl till förbättrad löneställning för hantverksföreståndarna i nämnda
yrken vid de större sinnessjukhusen, vilka styrelsen åberopat i sin skrivelse
den 24 oktober 1924, ägde fortfarande giltighet. Den omständigheten att
styrelsen i sitt den 30 juni 1930 avgivna utlåtande förklarat sig örn ock med
tvekan icke vilja motsätta sig en nedflyttning i löneställning av skomakeriföreståndarna
vid de större sjukhusen syntes icke i någon högre grad böra
inverka på frågan örn löneplaceringen för föreståndarbefattningarna i målning
och murning, vilkas rekrytering i väsentlig grad vore beroende på
sinnessjukhusens möjligheter att erbjuda löneförmåner, som kunde motsvara
lönestandarden inom nämnda yrken på den allmänna marknaden. Med hänsyn
jämväl till det viktiga arbete, ifrågavarande hantverksföreståndare hade
att utföra i avseende ä underhållet av sinnessjukhusens byggnader, vore en
god rekrytering av befattningshavarna av stor betydelse. Styrelsen ansåge
sig därför böra vidhålla sitt förslag om uppflyttning av föreståndarna i målning
och murning vid de större sinnessjukhusen till hantverksföreståndare
av l:a klass.
Under hänvisning till vad medicinalstyrelsen tidigare i ämnet anfört förklarar
styrelsen härefter, att styrelsens ståndpunkt beträffande löneställningen
för sinnessjukhusens hantverksföreståndare skulle innebära, att föreståndarna
i snickeri, skrädderi, målning och murning vid de elva större sinnessjukhusen
skulle vara föreståndare av lia klass, att — därest föreståndarna i
skomakeri vid de större sjukhusen icke skulle, såsom styrelsen i sitt den
24 oktober 1924 avgivna förslag hemställt, bibehållas såsom föreståndare av
l:a klass — desamma skulle vara föreståndare av 2:a klass och att samtliga
övriga föreståndare likaledes skulle vara föreståndare av 2:a klass.
Beträffande skomakeriföreståndarna har styrelsen emellertid ytterligare
anfört följande:
Den tvekan, styrelsen uttalat beträffande en eventuell nedflyttning av de
större sjukhusens skomakeriföreståndare till hantverksföreståndare av 2:a
klass, förelåge fortfarande. En dylik lägre placering av skomakeriföreståndarna
skulle frånsett dyrtidstillägg medföra en lägre årlig avlöningskostnad
av allenast 4,380 kronor. Det syntes styrelsen kunna starkt ifrågasättas,
huruvida denna besparing vore av sådan betydelse att densamma borde föranleda
nedflyttning av ifrågavarande skomakeriföreståndare. I detta sammanhang
ansåge sig styrelsen böra framhålla att vid den ändring av allmänna
avlöningsreglementet, som företagits genom kungörelsen den 6 juni
1925 (nr 270), tillkommit en ny lönegrad, B 9, vilken inlagts i löneplanen
mellan de lönegrader — B 10 och B 8 — till vilka hantverksföreståndarna
av lia respektive 2:a klass blivit hänförda. Med hänsyn därtill talade vissa
skäl för att de hantverksföreståndarbefattningar, beträffande vilka tvekan
kunde anses föreligga, huruvida de skulle hänföras till dylika befattningar
av l:a eller 2:a klass, placerades i den nytillkomna mellanliggande lönegraden
B 9. En dylik placering skulle innebära, att hantverksföreståndarbefattningarna
bleve uppdelade i tre i stället för två klasser. Ehuru en dylik
utväg att lösa hantverksföreståndarnas avlöningsfråga syntes i vissa avseenden
lämplig, ansåge sig styrelsen med hänsyn till förutsättningarna för den
styrelsen anbefallda utredningen icke böra framlägga något förslag i nämnda
avseende.
Mot lönenunmdens förslag om anstånd med av medicinalstyrelsen ifrågasatt
förändring av hantverksföreståndarbefattningarna i skomakeri vid S:ta
Annas och Gådeå sjukhus till hantverkarbefattningar hade styrelsen icke
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
91
något att erinra. Enligt styrelsen förelåge tvärtom goda skäl för att man,
innan en dylik förändring vidtoges, avvaktade de verkningar, som arbetsterapiens
utveckling kunde medföra beträffande skomakeridriften vid nämnda
två sjukhus.
Medicinalstyrelsen har härefter ingått på en prövning av den av svenska
hospitalens ekonomipersonals förbund väckta frågan örn behovet av en
hantverksföreståndare i skrädderi för den fasta paviljongen vid
S:t Sigfrids sjukhus vid Växjö. Härom har styrelsen anfört följande:
De å nämnda paviljong intagna patienterna erfordrade särskild tillsyn
och finge därför i regel icke lämna området för paviljongen, där särskilda
anordningar för deras övervakning vore vidtagna. För deras sysselsättning
i skrädderi vore det således erforderligt att särskild skrädderiverkstad vore
anordnad inom paviljongen. Med hänsyn såväl till det jämförelsevis betydande
antalet arbetande patienter å den i fasta paviljongen anordnade
skrädderiverkstaden som till den omständigheten att de där sysselsatta
patienterna delvis vore särskilt opålitliga och svårskötta, måste det anses
rimligt, att skrädderidriften därstädes omhänderhades av en hantverksföreståndare
av 2:a klass i stället för, såsom nu vore fallet, av en hantverkare.
Emellertid vore det icke uteslutet att den för sjukhusets övriga patienter
anordnade skrädderiverkstaden, som nu förestodes av en hantverksföreståndare
av 2:a klass, men där antalet arbetande patienter åtminstone dittills
varit ganska ringa, borde kunna i stället förestås av en hantverkare.
Det finge således icke anses utrett att två hantverksföreståndare i skrädderi
vid nämnda sjukhus vore behövliga. Styrelsen ansåge sig därför icke för
närvarande kunna förorda någon ökning av antalet hantverksföreståndare
vid nämnda sjukhus.
Yidkommande den av personalförbundet begärda utredningen angående
löneställningen för liantverkspersonalen vid de sinnessjukhus i övrigt, där
verkstäder i samma yrkesfack äro uppdelade på särskilda avdelningar, har
medicinalstyrelsen anfört, att styrelsen icke för närvarande funne någon
dylik utredning påkallad men att styrelsen, för den händelse åtgärder framdeles
skulle behöva vidtagas i anledning av sålunda uppdelad verkstadsdrift,
komme att göra erforderlig framställning i ämnet.
Beträffande de ändringar i antalet ordinarie hantverksföreståndare
och hantverkare vid statens sinnessjukhus, vilka borde
genomföras från och med budgetåret 1932/1933, har medicinalstyrelsen härefter
yttrat följande:
Därest de nuvarande befattningarna såsom hantverksföreståndare av l:a
klass i skomakeri ansåges böra förändras till befattningar som hantverksföreståndare
av 2:a klass, komme antalet hantverksföreståndare av l:a klass,
som nu utgjorde 29, att minskas med 9. A andra sidan skulle en uppfattning
av hantverksföreståndarna i målning och murning vid de elva
större sinnessjukhusen föranleda en ökning av antalet föreståndare av l:a
klass med 22. Då därjämte hantverksföreståndarna i skrädderi vid S:ta
Maria sjukhus och Källshagens sjukhus, vilka för närvarande vore föreståndare
av 2:a klass, borde uppflyttas till föreståndare av l:a klass, borde
antalet dylika hantverksföreståndare ökas med ytterligare 2.
Antalet hantverksföreståndare av l:a klass skulle ela komma att uppgå
till (29 — 9 + 22 + 2) 44.
Antalet hantverksföreståndare av 2:a klass, som nu uppginge till 102,
komme i samband därmed att dels ökas med 9 hantverksföreståndare i
92
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
skomakeri och dels minskas med 22 hantverksföreståndare i målning och
murning samt 2 föreståndare i skrädderi. Därutöver kunde antalet minskas
med en hantverksföreståndare i sadelmakeri vid Restads sjukhus, där en
vakant dylik befattning numera finge anses obehövlig. Antalet hantverksföreståndare
av 2:a klass kunde således nedsättas till (102 + 9 — 22 — 2 — 1) 86.
Vid nämnda beräkning hade styrelsen förutsatt att någon nedflyttning av
hantverksföreståndarna i skomakeri vid S:ta Annas och Gådeå sjukhus till
hantverkare ännu icke skulle vidtagas.
Antalet hantverkare uppginge för närvarande till 90. Enligt styrelsens
den 30 juni 1930 avgivna förslag skulle antalet befattningar såsom hantverkare
i skrädderi och skomakeri successivt minskas med 12. Av dessa
vore sammanlagt 7 befattningar vakanta, därav 5 stöde obesatta och 2 uppehölles
på förordnande. Av de ifrågavarande befattningarna syntes endast
de 5 obesatta omedelbart böra indragas, enär en indragning jämväl av de
två övriga befattningarna kunde medföra att de å befattningarna förordnade
vikarierna måste entledigas vid en tidpunkt, då den allmänna bristen på
arbete medförde stora svårigheter för dem att erhålla annan anställning.
I detta sammanhang ville styrelsen omnämna, att skomakeriverkstaden
vid Psykiatriska sjukhuset i Stockholm för närvarande vore försöksvis nedlagd
och att skomakeriarbeten för sjukhusets räkning under tiden utfördes
på centralfängelset å Långholmen. Innan närmare erfarenhet vunnits örn
lämpligheten av denna anordning, ansåge sig styrelsen emellertid icke kunna
föreslå definitiv nedläggning av ifrågavarande verkstad.
Samtidigt som styrelsen funne hantverkarnas antal av nämnd anledning
kunna minskas med 5, ansåge sig emellertid styrelsen böra föreslå inrättande
av en ny dylik befattning. Direktionen för Källshagens sjukhus hade nämligen
i skrivelse till styrelsen den 30 juli 1931 hemställt, att sjukhusets
personal måtte ökas med en hantverkare i snickeri. Till stöd därför hade
direktionen anfört, att snickarpersonalen vid sjukhuset för närvarande endast
utgjordes av 1 hantverksföreståndare och 1 hantverkare samt att det stundom
kunde hända, att båda dessa befattningshavare för utförande av arbeten
inom dels själva sjukhusanläggningen och dels byggnaderna vid de till sjukhuset
hörande länderierna Källshagen, Fredrikslund och Petersberg samt
lägenheten Alvik nödgades samtidigt lämna verkstadslokalerna, vilket medfört
vissa olägenheter, när patient varit sysselsatt därstädes. På skäl direktionen
sålunda åberopat och då antalet hantverkare i snickeri vid vart och
ett av de större sinnessjukhusen utom Frösö sjukhus vid Östersund uppginge
till minst 2, hemställde styrelsen örn inrättande av ytterligare en hantverkarbefattning
i snickeri vid Källshagens sjukhus.
Enligt styrelsen borde därför antalet hantverkare fastställas till (90 — 5 +
+ 1)86.
Departementschefen har i ärendet anfört följande:
»Vad till en början angår frågan örn den lämpligaste organisationen av
skräddefri- och skomakeri!; erks fäder na vid statens sinnessjukhus, synes det
uppenbart, att denna fråga kommit i ett förändrat läge i och med att den
moderna uppfattningen örn patientarbetets betydelse för de sjukas tillfrisknande
alltmera trängt igenom och omsatts i praktiken. I samma mån som
den s. k. arbetsterapien — såsom är att vänta — vinner ökad terräng vid
sinnessjukhusen, ökas behovet av att vid alla sinnessjukhus äga tillgång till
lämpliga patientarbeten av skilda slag. Då bland de vid sinnessjukhusen
förekommande inomhusarbetena skrädderi- och skomakeriarbeten spela en
Statsutskottets utlåtande Nr <5.
93
framträdande roll, vill jag ur nyssberörda synpunkter ansluta mig till medicinalstyrelsens
mening, att i allmänhet vid varje anstalt böra finnas verkstäder
i nämnda yrken. Någon centralisering av ifrågavarande verkstadsdrift till
vissa anstalter synes mig därför icke böra äga rum.
Vidkommande arten av den verkstadsdrift i skrädderi och skomakeri, som
bör vid anstalterna bedrivas, delar jag jämväl den av medicinalstyrelsen uttalade
uppfattningen, att denna drift visserligen huvudsakligen bör avse
reparationsarbeten men att den även bör omfatta sådana enklare nytillverkningsarbeten,
vilka kunna av patienterna utföras. Det torde nämligen ligga
i sakens natur, att de senare arbetena i högre grad än lagningsarbeten äro
ägnade att väcka och vidmakthålla patienternas arbetshåg och därför ur
arbetsterapeutisk synpunkt måste vara av stor betydelse.
Emellertid torde av den lämnade redogörelsen framgå, att skrädderi- och
skomakeridriften vid sinnessjukhusen kan till en viss grad inskränkas utan
åsidosättande av kravet på möjlighet att i dessa yrken bereda sysselsättning
åt härför lämpade patienter. Medicinalstyrelsen har i sådant hänseende
föreslagit, att som regel endast en hantverkare skulle finnas vid varje verkstad,
dock att vid vissa angivna verkstäder antalet hantverkare av särskilda
skäl skulle vara något större. Mot detta förslag, som innebär, att antalet
hantverkare vid skrädderi- och skomakeriverkstäderna skulle minskas med
sammanlagt 12, har jag icke något att erinra. Icke heller mot medicinalstyrelsens
förslag angående successivt genomförande av denna minskning
har jag något att invända. I överensstämmelse med detta förslag torde
alltså tills vidare böra indragas 5 obesatta hantverkarbefattningar. Liksom
medicinalstyrelsen utgår jag från att — i den mån sinnessjukhusen såsom
följd av den reducerade verkstadsdriften bliva nödsakade att genom beställningar
från annat håll tillgodose sina behov av klädespersedlar och skodon
— andra statliga verkstäder komma att anlitas, i första hand fångvårdens
och arméns.
Jag övergår härefter till frågan örn placering i lönehänseende av hantverksföreståndarna
inom olika yrken och vid olika anstalter.
Vad då först angår snickeriföreståndarna vid de större sinnessjukhusen,
äro de hörda myndigheterna ense därom, att någon anledning
icke förefinnes att till lägre lönegrad nedflytta dessa föreståndare. Då även
jag med hänsyn till det kvalificerade arbete, som åvilar nämnda yrkesmän,
delar denna uppfattning, får jag föreslå att desamma även framgent bibehållas
i lönegraden B 10.
Också i fråga örn skrädderiföreståndarna vid de större sinnessjukhusen
föreligger hos de hörda myndigheterna enighet örn att desamma
böra hänföras till den högre föreståndargraden. Som skäl härför har anförts
huvudsakligen att dessa föreståndare hava att utöva arbetsledning i betydande
omfattning. Med hänsyn härtill och då den föreslagna minskningen i skrädderidriften
icke torde komma att ställa minskade krav på ifrågavarande befattningshavare,
får jag förorda, att de samtliga hänföras till lönegraden B 10. I följd
härav böra skrädderiföreståndarna vid S:ta Maria sjukhus i Hälsingborg och
94
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
Källshagens sjukhus i Vänersborg uppflyttas från lönegraden B 8 till lönegraden
B 10, under det att någon ändring icke bör äga rum i fråga om
löneställningen för övriga skrädderiföreståndare vid de större anstalterna.
Med avseende å lönegradsplaceringen för skomakeriföreståndarna vid
de större anstalterna föreligga olika förslag. Medicinalstyrelsen — som
i sitt utlåtande den 24 oktober 1924 hemställde, att dessa befattningshavare
skulle få kvarbliva i lönegraden B 10 — har dels i skrivelsen den 30 juni 1930,
örn än med tvekan, föreslagit en nedflyttning av befattningarna till lönegraden
B 8, dels ock i skrivelsen den 28 augusti 1931 —■ utan att direkt
frångå sistnämnda förslag — uttalat, att vissa skäl kunde tala för befatt
ningarnas placering i lönegraden B 9. Allmänna civilförvaltningens lönenämnd
har tillstyrkt befattningarnas nedflyttning till lönegraden B 8. Svenska
hospitalens ekonomipersonals förbund har ansett befattningarna böra liksom
för närvarande hänföras till lönegraden B 10.
Av utredningen synes framgå, att skomakeriföreståndarna vid de större
sjukhusen, ehuru i viss mån likställda med skrädderiföreståndarna vid dessa
anstalter, dock i allmänhet hava att handleda ett mindre antal patienter än
sistnämnda befattningshavare och dessutom — vid genomförande av den
föreslagna inskränkningen av skrädderi- och skomakeridriften — torde komma
att i högre grad än skrädderiföreståndarna få sitt arbete begränsat till
reparationsarbeten. I betraktande härav och då jag icke finner lämpligt att
uppdela hantverksföreståndarbefattningarna vid sinnessjukhusen på tre olika
lönegrader, anser jag mig böra förorda, att ifrågavarande skomakerif örestån dare
hänföras till föreståndare av 2:a klass och alltså placeras i lönegraden B 8.
Hantverksföreståndarna i målning och murning äro för närvarande
vid samtliga sinnessjukanstalter hänförda till den lägre föreståndargraden.
Härutinnan har medicinalstyrelsen på angivna skäl föreslagit den
ändringen, att föreståndarna i dessa yrken skulle vid de större anstalterna
uppflyttas till lönegraden B 10 men vid de mindre anstalterna kvarstå i
lönegraden B 8. Å andra sidan har allmänna civilförvaltningens lönenämnd
ansett, att samtliga måleri- och mureriföreståndare borde liksom för närvarande
vara placerade i lönegraden B 8. Enligt min mening kan man vid
bedömande av frågan örn löneställningen för här avsedda befattningshavare
icke fästa alltför stort avseende vid de löner, vilka i den öppna marknaden
betalas till motsvarande yrkesmän och vilkas storlek i viss mån torde
sammanhänga med arbetets mera säsongartade karaktär. Det är vidare
att märka, att föreståndarna i måleri och murning vid de större sinnessjukhusen
icke i förhållande till patienterna torde utöva en arbetsledande
verksamhet i samma utsträckning som exempelvis snickeri- och skrädderiföreståndare
och att omfattningen av deras arbete i någon mån växlar med
årstiderna. På grund av det anförda får jag, med biträdande av lönenämndens
förslag i ämnet, tillstyrka att föreståndare i målning och murning
vid de större sinnessjukhusen liksom hittills hänföras till lönegraden B 8.
Yad härefter angår frågan örn skomakeriföreståndarna vid de mindre
sinnessjukhusen, har medicinalstyrelsen i sin skrivelse den 30 juni 1930
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
95
föreslagit nedflyttning av befattningarna som skomakeriföreståndare av 2:a
klass vid Nyköpings- och Härnösandsanstalterna till hantverkarbefattningar.
I sitt senaste utlåtande har styrelsen emellertid anslutit sig till lönenämndens
förslag, enligt vilket med nedtlyttningen skulle tills vidare anstå i avbidan
på närmare erfarenhet rörande omfattningen av patientarbetet å skomakeriverkstäderna
vid sistnämnda två anstalter. Aven jag biträder detta förslag.
Då jag — i likhet med medicinalstyrelsen och lönenämnden — anser att
även skomakeriföreståndarna vid övriga mindre sinnessjukhus böra liksom
hittills vara placerade såsom skomakeriföreståndare av 2:a klass, följer härav,
att jag icke har någon ändring att föreslå beträffande skomakeriföreståndarna
vid ifrågavarande sjukhus.
Beträffande övriga hantverksföreståndarbefattningar av 2:a klass
— d. v. s. dels föreståndarbefattningarna i snickeri, skrädderi, målning och
murning vid de mindre sinnessjukhusen, dels ock befattningarna vid samtliga
sinnessjukhus i föreståndarställning såsom tapetserare och sadelmakare,
bryggare, elektriker, reparatör, smed, plåtslagare och slöjdare — vill jag,
i anslutning till vad medicinalstyrelsen och lönenämnden i ärendet förordat,
tillstyrka att ifrågavarande befattningar bibehållas i lönegraden B 8.
Yad särskilt angår skrädderiföreståndaren av 2:a klass vid S:t Sigfrids
sjukhus i Växjö har jag i detta sammanhang ansett mig böra framhålla, att
jag förutsätter, att denne befattningshavare framdeles får sin tjänstgöring
förlagd till skrädderiavdelningen å sjukhusets fasta paviljong och att efter
en sådan omläggning den för sjukhusets övriga patienter anordnade skrädderiverkstaden
tills vidare kommer att förestås av en hantverkare.
Vidare får jag tillstyrka medicinalstyrelsens förslag örn indragning av en
vakant föreståndarbefattning i sadelmakeri vid Bestads sjukhus.
Beträffande hantverkarna har jag i det föregående uttalat mig för indragning
av tillhopa 5 sådana befattningar såsom följd av den föreslagna
inskränkningen av driften vid skrädderi- och skomakeriverkstäderna. Emellertid
får jag, i anslutning till vad medicinalstyrelsen i ämnet föreslagit, å
andra sidan förorda inrättande av ytterligare en hantverkarbefattning vid
Källshagens sjukhus i Vänersborg, där behov av ytterligare en snickare synes
föreligga.
Vid bifall till vad jag här i olika hänseenden föreslagit skulle för nästa
budgetår dels antalet hantverfcsföreståndare av l:a klass, som för närvarande
utgör 29, komma att å ena sidan ökas med 2 (som följd av uppflyttning av
skrädderiföreståndarna av 2:a klass vid S:ta Maria sjukhus och Källshagens
sjukhus) och å andra sidan minskas med 9 (på grund av nedtlyttningen av
skomakeriföreståndarna av l:a klass till 2:a klass), dels antalet hantverfcsföreståndare
av 2:a Mass — nu 102 — att av nyssnämnda anledningar
minskas med 2 och ökas med 9 samt dessutom minskas med 1 (den till
indragning föreslagna befattningen som föreståndare i sadelmakeri vid Restads
sjukhus), dels ock antalet hantverkare, nu uppgående till 90, å ena sidan
minskas med 5 (skräddare och skomakare) och å den andra sidan ökas med 1
(1 snickare vid Källshagens sjukhus).
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
Läkaren vid
S:t Olofs sjukhus
i Visby.
96
På grund härav skulle för budgetåret 1932/1933 få i staten för statens
sinnessjukhus upptagas (29 + 2-—9) 22 hantverksföreståndare av lia klass,
(102 + 9 — 2 — 1) 108 hantverksföreståndare av 2:a klass saint (90 — 5 + 1) 86
hantverkare.»
Härefter har i statsrådsprotokollet redogjorts för uppkommen fråga örn
förbättrad löneställning för läkaren vid S:t Olofs sjukhus i Visby (sid. 229
-232).
Beträffande denna fråga har departementschefen anfört:
»Den lämnade redogörelsen synes mig tydligt ådagalägga, att de avlöningsförmåner,
som på sin tid fastställts för läkaren vid sinnessjukhuset i Visby,
icke stå i skäligt förhållande till det arbete, som numera åvilar honom. Jag
anser mig likväl icke böra förorda föreliggande förslag att ifrågavarande
läkarbefattning skulle redan från och med nästa budgetår omändras till en
överläkarbefattning av 2:a klass och därmed hänföras till lönegraden B 28.
Med en dylik löneuppflyttning torde lämpligen böra anstå till dess det
planerade nya sinnessjukhuset i Visby — örn vars påbörjande förslag torde
komma att framläggas för 1932 års riksdag — kommit till stånd. Jag anser
därför, att Visbyläkaren bör tills vidare liksom hittills vara placerad i lönegraden
B 26. Med hänsyn till det ansvar och arbete, som redan nu påvila
ifrågavarande läkare i hans egenskap av sjukhuschef, och till angelägenheten
— framför allt med tanke på det förestående nybyggnadsarbetet —
av att täta ombyten på tjänsten kunna undvikas, har jag emellertid funnit
skäligt, att befattningens innehavare erhåller någon omedelbar förbättring i
löneförmånerna. Detta synes lämpligen kunna ske på sådant sätt, att läkaren
från och med nästa budgetår tillerkännes ett årligt belopp i stället för den
förmån av fri boställsvåning med bränsle m. m., vilken enligt gällande
avlöningsbestämmelser tillkommer övriga chefer för sinnessjukhus. Detta
belopp synes mig kunna bestämmas till 2,000 kronor för år och utgå från
den i staten för sinnessjukhusen ingående anslagsposten till övriga kostnader
för sinnessjukhusens underhåll.
Därest läkaren vid Visbyanstalten, på sätt jag här förordat, tills vidare
kommer att kvarstå i lönegraden B 26, lärer anledning icke föreligga att nu
fråntaga honom den rätt att utöva enskild praktik, som för närvarande tillkommer
honom.
Med hänsyn till att de naturaförmåner, som tillerkänts överläkare vid
statens sinnessjukhus, som regel icke tillkomma hans vikarie, har i de för
personal vid sinnessjukhusen gällande särskilda avlöningsbestämmelserna
föreskrivits, att vid bestämmande av vikariatsersättning enligt de i 19 §
1 mom. i avlöningsreglementet fastställda grunderna överläkarbefattning av
lia klass skall anses lika med befattning i lönegraden B 30, överläkarbefattning
av 2:a klass lika med befattning i lönegraden B 29 och överläkarbefattning
av 3:e klass lika med befattning i lönegraden B 28. Löneställningen
för överläkarbefattningarna har alltså i berörda hänseende ansetts motsvara
en lönegrad högre än den, till vilken befattningarna å löneskalan hänförts.
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
97
I analogi härmed synes vid bifall till förslaget om hyresersättning åt läkaren
vid Visbyanstalten böra föreskrivas, att vid bestämmande av vikariatsersättning
enligt nyssnämnda grunder befattningen såsom läkare vid denna anstalt
skall anses lika med befattning i lönegraden B 27.
Därest riksdagen ej uttalar erinran mot den av mig föreslagna förändringen
beträffande avlöningsförmånerna till läkaren vid Visbyanstalten, torde det
ankomma på Kungl. Maj:t att meddela de särskilda avlöningsbestämmelser,
som i nyssberörda hänseende eller i övrigt bliva erforderliga.»
Vad angår övriga ifrågasatta ändringar i antalet ordinarie befattningshavare
vid sinnessjukhusen, äro flertalet av de nya befattningar, vilkas inrättande
föreslagits, avsedda att placeras vid Byhovs sjukhus i Jönköping,
vilket sjukhus beräknas kunna bliva färdigt inom sådan tid, att detsamma
kan börja beläggas omkring den 1 oktober 1933.
I övrigt har föreslagits dels utbyte av vissa manliga sjukvårdsbefattningar
mot lägre avlönade kvinnliga sådana, dels ock inrättande av en förestånderskebefattning
av 2:a klass vid Piteåanstalten och av en maskinistbefattning
av 2:a klass vid Källsliagens sjukhus vid Vänersborg.
Vad angår beräkningen av de olika posterna inom staten för statens sinnessjukhus,
återfinnes medicinalstyrelsens framställning härutinnan å sid.
236—241 i statsrådsprotokollet.
Beträffande denna fråga har departementschefen anfört följande:
»Vad avlöningsstaten beträffar, framgår av den i det föregående lämnade
redogörelsen, att jag i huvudsak anslutit mig till medicinalstyrelsens förslag
beträffande den ordinarie personalen vid sinnessjukhusen. Dock har jag i
fråga örn lönegradsplacering och antal av hantverksföreståndar- och hantverkartjänster
intagit en ståndpunkt, vars godkännande skulle medföra större
kostnadsbesparing än medicinalstyrelsens förslag. Vidare har jag icke biträtt
styrelsens förslag örn högre lönegradsplacering för läkaren vid sinnessjukhuset
i Visby. Med hänsyn till vad jag i berörda hänseenden förordat synes
mig anslagsposten till avlöningar till ordinarie befattningshavare — av medicinalstyrelsen
beräknad till 8,750,000 kronor — kunna nedsättas med 10,000
kronor till 8,740,000 kronor.
Vidkommande härefter posten till vikariatsersättningar har medicinalstyrelsen
— huvudsakligen med hänsyn till den senaste belastningssiffran —
föreslagit en höjning av posten från 800,000 kronor till 900,000 kronor. Då
redan förstnämnda belopp i förhållande till anslagspostens storlek för budgetåret
1930/1931 innebar en ökning av 80,000 kronor, synes mig tillräcklig
anledning icke föreligga att för närvarande höja denna post med större
belopp än som beräknats erforderligt i följd av personalutvidgningen vid
anstalterna i Vänersborg, Sala och Orebro samt utökningen av sjukvårdspersonalen
på grund av minskad arbetstid för dylik personal. Jag får därför
föreslå, att förevarande post för budgetåret 1932/1933 uppskattas till 820,000
kronor.
/lilläng till riksdagens protokoll 1032. 6 sami. 5 käft. (Nr 3.) 432 32 7
Andra
personalför
ändringar.
Beräkning
av utgifter
ook inkomster
vid
statens sinnessjukhus.
98
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
Anslagsposten till avlöningar till iclce-ordinarie befattningshavare m. m. lärer
i överensstämmelse med medicinalstyrelsens förslag böra för nästa budgetår
beräknas till 2,600,000 kronor eller alltså till samma belopp, vartill den upptagits
i nu gällande stat.
Beträffande härefter omkostnadsstaten är jag av den uppfattningen,
att en viss nedsättning kan äga rum i det av styrelsen uppskattade beloppet
till utgifter för driften. Styrelsens uppskattning, som slutar å ett
belopp av 9,962,000 kronor, har skett på grundvalen av föreliggande senaste
siffra rörande faktisk kostnad per vårdplats och år. Ehuru detta beräkningssätt
i stort sett torde böra godtagas, vill det dock synas som örn driftkostnaderna
per underliållsdag under budgetåret 1932/1933 skulle kunna
beräknas något lägre än enligt styrelsens förslag. Jag har med hänsyn härtill
ansett det av medicinalstyrelsen beräknade totalbeloppet kunna minskas
med omkring 100,000 kronor. En nedsättning synes även böra äga rum
i fråga örn kostnader för reparationsarbeten å byggnader vid sinnessjukhusen.
Eör underhåll av byggnader och gårdar vid dessa anstalter upptages
i den av Kungl. Majit årligen fastställda detaljerade omkostnadsstaten
för anstalterna en anslagspost, vars belopp under de senaste fyra budgetåren
utgjort i medeltal omkring 1,125,000 kronor för år. I nuvarande
budgetläge synes det vara nödvändigt att för någon tid uppskjuta en del
reparationsarbeten, vilkas omedelbara utförande prövas icke vara för byggnadernas
bestånd oundgängligen erforderligt. Jag förordar på denna grund
en ytterligare minskning i det av medicinalstyrelsen beräknade utgiftsbeloppet
med 250,000 kronor.
I anledning av vad jag nu förordat beräknar jag utgifterna för driften till
i runt tal 9,600,000 kronor i stället för det av medicinalstyrelsen uppskattade
beloppet av 9,962,000 kronor.
Yad angår kostnaderna för inventarieutrustning, har medicinalstyrelsen utgått
från att under nästa budgetår skulle bestridas inemot en femtedel av
de sammanlagda utgifterna för inventarier vid Rybo vs och Umedalens sjukhus,
vilka utgifter av styrelsen preliminärt uppskattats till omkring 1,678,000
kronor. Någon säker grund för beräkningen av ifrågavarande totalkostnader
föreligger icke för närvarande, och styrelsens uppskattning, som grundar
sig på de verkliga inventariekostnaderna för de nyligen färdigställda anstalterna
i Sala, Örebro och Vänersborg, torde därför tills vidare böra godtagas.
För ändamålet synes böra beräknas det av medicinalstyrelsen upptagna beloppet
av 300,000 kronor.
Anslagsposten till övriga kostnader för sinnessjukhusens underhåll torde i
anslutning till det anförda böra för nästa budgetår beräknas till (9,600,000+
300,000) 9,900,000 kronor.
Yad beträffar posten driftkostnadsersättning för psykiatriska kliniken i
Lund, är densamma enligt de genom avtal fastställda grunderna beroende
av storleken av de faktiska vårdkostnaderna vid det sjukhus, till vilket
kliniken är ansluten. Då medicinalstyrelsen vid uppskattningen av denna
post utgått från vårdkostnaderna vid sagda sjukhus under kalenderåret 1930,
Statsutskottets utlåtande Nr 5. 99
lärer det av styrelsen beräknade beloppet, 168,000 kronor, kunna nedsättas
till förslagsvis 150,000''kronor.
Mot medicinalstyrelsens beräkning av inkomsterna har jag i huvudsak
icke något att erinra. Dock synas de av styrelsen lämnade uppgifterna giva
stöd för antagandet att den inkomstminskning, som under nästa budgetår
uppkommer såsom en följd av statens övertagande av vissa upptagningsanstalter,
skall understiga den inkomstökning, som föranledes därav att under
hela nästa budgetår avgifter komma att erläggas för de s. k. kriminalpatienterna.
Bland annat med anledning härav torde de sammanlagda inkomsterna
kunna för budgetåret 1932/1933 uppskattas till i runt tal 11,900,000
kronor, vilket belopp emellertid för jämnande av anslagets summa torde
böra jämkas till 11,910,000 kronor.
Enligt de av mig gjorda beräkningarna skulle de särskilda anslagsposterna
inom staten för statens sinnessjukhus te sig på följande sätt:
Kronor,
Avlöningar till ordinarie befattningshavare....................................... 8,740,000
Yikariatsersättningar ........................................................................... 820,000
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m................... 2,600,000
Övriga kostnader för sinnessjukhusens underhåll ........................... 9,900,000
Driftkostnadsersättning för psykiatriska kliniken i Lund............... 150,000
Summa kronor 22,210,000
Då inkomsterna — såsom jag förut anfört — torde böra uppskattas till
11,910,000 kronor, skulle det behövliga anslaget till statens sinnessjukhus
för budgetåret 1932/1933 utgöra 10,300,000 kronor eller 100,000 kronor mera
än anslagsbeloppet för innevarande budgetår.»
I sammanhang med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet till
behandling förehaft två likalydande motioner, väckta, den ena, nr 222, inom
första kammaren av herr A. Petrén och den andra, nr 327, inom andra kammaren
av herrar G. Karlsson i Vadstena och J. H. Blomquist, vari hemställts,
att riksdagen måtte besluta sådan ändring i Kungl. Maj:ts förslag
till avlöningsstat för statens sinnessjukhus för budgetåret 1932/1933, att
däri upptagas 31 hantverksföreståndare av l:a klass i stället för av Kungl.
Maj:t föreslagna 22 samt 99 hantverksföreståndare av 2:a klass i stället för
av Kungl. Majit föreslagna 108.
Till stöd för sitt förslag hava motionärerna anfört följande:
»Uti utgiftsstaten för statens sinnessjukhus har Kungl. Majit föreslagit
den ändring, att skomakeriföreståndarna vid de större anstalterna, vilka hittills
varit placerade i lönegraden B 10, skulle nedflyttas till lönegraden B 8.
Initiativet till dessa hantverksföreståndares nedflyttning å löneskalan synes
ha tagits av allmänna civilförvaltningens lönenämnd (se femte huvudtiteln,
sid. 213). För sin del hade medicinalstyrelsen i sin den 24 oktober 1924
avgivna skrivelse med utredning av frågan örn hantverksföreståndarnas vid
100
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
sinnessjukhusen placering å löneskalan förordat, att icke endast snickerioch
skrädderiföreståndarna utan även skomakeriföreståndarna vid de större
sinnessjukhusen — varmed här åsyftas sinnessjukhus med mer än 700 vårdplatser
— bibehölles i lönegraden B 10. I denna skrivelse föreslog medicinalstyrelsen
även, att målare och murare i föreståndarställning vid de större
sinnessjukhusen, vilka vid den definitiva löneregleringen för befattningshavare
vid sinnessjukhus blivit placerade i B 8, skulle uppflyttas till B 10.
Denna ståndpunkt har medicinalstyrelsen även bibehållit i senare skrivelser
i ämnet. Däremot har medicinalstyrelsen uti sin den 30 juni 1930 ingivna
skrivelse med förnyat förslag rörande hantverksföreståndarnas vid sinnessjukhusen
löneplacering ansett sig »om också med tvekan icke böra motsätta
sig en ändrad löneplacering för liantverksföreståndare i skomakeri»
samt föreslagit, att »örn en dylik ändrad löneplacering ansåges påkallad»,
de nuvarande föreståndarbefattningama av Ira klass i skomakeri ersattes
med föreståndarbefattningar av 2:a klass.
Kungl. Maj:t har nu i den för nästa budgetår framlagda avlöningsstaten
för statens sinnessjukhus, å ena sidan i strid med medicinalstyrelsens förslag
men i överensstämmelse med allmänna civilförvaltningens lönenämnds
yrkande bibehållit måleri- och mureriföreståndarna vid de större sinnessjukhusen
i deras nuvarande lönegrad B 8, å andra sidan, trots det att
medicinalstyrelsen endast med stor tvekan velat vara med om skomakeriföreståndarnas
vid de större sinnessjukhusen nedflyttning till B 8, föreslagit
denna nedflyttning.
Enligt mitt förmenande har medicinalstyrelsen anfört mycket vägande
skäl för måleri- och mureriföreståndarnas vid de större sinnessjukhusen
uppflyttning från sin nuvarande lönegrad B 8 (hantverksföreståndare av 2:a
klass) till B 10 (hantverksföreståndare av l:a klass). Då det emellertid med
hänsyn till nuvarande statsfinansiella läge kan vara rimligt, att även mycket
välbefogade löneförbättringar få anstå till dess bättre tider inträtt, skall jag
icke för närvarande göra något yrkande örn ändring i måleri- och mureriföreståndarnas
löneplacering. Däremot kan jag icke underlåta att yrka
avslag på Kungl. Maj:ts förslag att nedflytta skomakeriföreståndarna vid de
större sinnessjukhusen från deras nuvarande lönegrad B 10 till B 8. I sin
senaste skrivelse i detta ämne, avgiven den 28 augusti 1931, yttrade medicinalstyrelsen
bland annat följande:
»Den tvekan, styrelsen uttalat beträffande en eventuell nedflyttning av de
större sjukhusens skomakeriföreståndare till hantverksföreståndare av 2:a
klass, förelåge fortfarande. En dylik lägre placering av skomakeriföreståndarna
skulle frånsett dyrtidstillägg medföra en lägre årlig avlöningskostnad
av allenast 4,380 kronor. Det syntes styrelsen kunna starkt ifrågasättas,
huruvida denna besparing vore av sådan betydelse att den borde föranleda
nedflyttning av ifrågavarande skomakeriföreståndare.»
Till detta påpekande må det tillägg göras, att denna besparing ingalunda
inträder omedelbart utan — på grund av avlöningsreglementets bestämmelser
— först efter hand som de nuvarande skomakeriföreståndarna, vilka
erhållit konstitutorial som hantverksföreståndare av l:a klass, hunnit att
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
101
avgå från tjänsten. Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag innebär sålunda
ingen reell besparing vare sig å nästa eller närmast därefter följande budgetårs
utgiftsstater.
Enligt Kungl. Maj:ts förslag skall antalet vid sinnessjukhusen anställda
skomakare successivt minskas, så att det i regel även vid de större sinnessjukhusen
å skomakarverkstaden blir endast en arbetande hantverkare under
vederbörande föreståndare. Som medicinalstyrelsen i sin ovanberörda skrivelse
den 30 juni 1930 framhållit, kommer denna minskning i den utbildade
hantverkspersonalen att medföra, att liantverksföreståndarna nödgas att i
högre grad än vad dittills varit fallet inrikta sig på utbildning och handledning
av patienter, varför deras uppgift såsom handledare skulle snarare
ökas än minskas i betydelse. Med hänsyn härtill synes mig den planerade
personalminskningen å skomakareverkstäderna icke utgöra något skäl för
skomakeriföreståndarnas vid de större sinnessjukhusen placering i lägre
lönegrad än de hittills innehaft.
Då Kungl. Maj:t föreslagit, att nio skomakeriföreståndare skola nedflyttas
från lönegraden B 10 till lönegraden B 8, innebär ett yrkande örn ifrågavarande
befattningshavares bibehållande i lönegraden B 10, att antalet hantverksföreståndare
av l:a klass blir nio mera och liantverksföreståndarna av
2:a klass nio mindre än vad Kungl. Majit föreslagit.»
Då utskottet förehaft nu berörda anslagsfråga till behandling, har utskottet
ansett sig först böra angiva sin uppfattning av spörsmålet örn liantverksföreståndarnas
löneställning. Utskottet har härvid uppmärksammat, att
denna fråga beträffande vissa befattningshavare av nämnda kategori under
senare tid kommit i ett förändrat läge i och med det att den moderna uppfattningen
örn patientarbetets betydelse för de sjukas tillfrisknande — den
s. k. arbetsterapien — alltmer trängt igenom och omsatts i praktiken. Ju
mer arbetsterapien vinner terräng, ju mera ökas behovet av att vid alla
sinnessjukhus hava tillgång till lämpliga patientarbeten. Yad särskilt angår
frågan örn omläggning av verksamheten vid skrädderi- och skomakeriverkstäderna,
torde en ifrågasatt centralisering av denna verkstadsdrift icke
böra komma till stånd. Till frågan huruvida och i vilken omfattning skrädderioch
skomakeridriften vid sinnessjukhusen kan inskränkas utan åsidosättande
av kravet på möjlighet att i dessa yrken bereda sysselsättning åt
härför lämpade patienter, synes ståndpunkt nu icke kunna tagas. De nu
obesatta hantverkarbefattningarna torde emellertid böra indragas, men med
hänsyn till det anförda lärer någon förändring i lönehänseende för hantverksf
öreståndarna — utskottet syftar nu närmast på skomakerif örestån darna
vid de större anstalterna, den enda grupp av förstnämnda befattningshavare,
vars löneförmåner föreslagits att sänkas — för närvarande icke böra ske
utan torde frågan i denna del efter ytterligare erfarenhet böra ånyo upptagas
till förnyat övervägande. Utskottet, som i övrigt icke haft något att
erinra mot Kungl. Maj:ts i samband med nu berörda iirende framlagda förslag,
ansluter sig sålunda, vad frågan örn skomakeriföreståndarnas lönereg
-
Utskottets
yttrande.
102
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
tering beträffar, till det i motionerna I: 222 och II: 327 framförda yrkandet
örn upptagande i sinnessjukhusens avlöningsstat av 31 hantverksföreståndare
av l:a klass samt 99 hantverksföreståndare av 2:a klass. Framhållas må
ock, att någon omedelbar besparing icke ernås genom nedsättning i lönegrad
av de skomakeriföreståndare, varom fråga är. Givetvis förutsätter utskottet,
att vid uppkommen ledighet å befattning av detta slag tjänsten icke
må besättas med ordinarie innehavare.
Yad härefter angår frågan örn förbättrad löneställning för läkaren vid
S:t Olofs sjukhus i Visby, har utskottet av den utredning, som till stöd för
förslaget härutinnan förebragts, funnit ådagalagt, att skäl förefinnas för en
förbättring av denne befattningshavares löneförmåner. Då löneförbättringens
storlek och vad Kungl. Majit i detta sammanhang föreslagit icke givit utskottet
anledning till erinran, får utskottet alltså tillstyrka Kungl. Maj:ts
förslag i denna del.
Till Kungl. Majis förslag i fråga örn andra personalförändringar samt beträffande
beräkningen av utgifter och inkomster vid statens sinnessjukhus
får utskottet ock ansluta sig.
Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet alltså hemställa,
att riksdagen må i anledning av Kungl. Majis förevarande
förslag och med bifall till herr Petréns samt herrar Karlssons
i Vadstena och Blomquists motioner, I: 222 och II: 327,
a) bestämma antalet ordinarie befattningar vid statens
sinnessjukhus på följande sätt:
I. Läkarpersonal.
Befattning. Lönegrad
14 överläkare av lia klass................................................. B 29
15 förste läkare................................................................... B 28
4 överläkare av 2:a klass................................................... B 28
14 överläkare av 3:e klass................................................... B 27
31 andre läkare................................................................... B 26
1 läkare vid Visby sinnessjukhus ................................... B 26
II. Kontorspersonal.
4 sysslomän av lia klass................................................... B 24
9 sysslomän av 2:a klass.................................................. B 22
7 sysslomän av 3:e klass................................................... B 21
15 bokhållare...................................................................... B 15
20 kassörer........................................................................... B 11
10 kameralbiträden............................................... B 8
14 kanslibiträden.................................................................. B 7
2 kontorsbiträden............................................................ B 4
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
103
lil. Sjukvårdspersonal.
Befattning.
Lönegrad.
17 uppsyningsman av l:a klass................................
........... B
14
26 förestånderskor av lia klass................................
........... B
12
18 uppsyningsmän av 2:a klass................................
........... B
10
141 Överskötare ..........................................................
........... B
8
31 förestånderskor av 2:a klass...............................
........... B
7
867 skötare.................................................................
.......... B
6
270 översköterskor ....................................................
........... B
6
1,027 sköterskor............................................................
........... B
3
IV. Ekonomipersonal.
12 maskinmästare av l:a klass ...............................
........... B
14
7 maskinmästare av 2:a klass..............................
........... B
12
8 befallningsmän ..................................................
........... B
10
31 hantverksföreståndare av lia klass ...................
........... B
10
17 maskinister av l:a klass.....................................
........... B
10
17 trädgårdsmästare.................................................
........... B
10
99 hantverksföreståndare av 2:a klass ..................
........... B
8
21 maskinister av 2:a klass..................................
........... B
8
13 köksförestånderskor av l:a klass ......................
........... B
7
10 magasinsföreståndare...........................................
........... B
7
18 arbetsförestånderskor..........................................
........... B
6
12 bageriförestånderskor..........................................
........... B
6
10 chaufförer...........................................................
........... B
6
15 eldare av l:a klass............................................
........... B
6
6 förmän i trädgård och jordbruk.........................
........... B
6
86 hantverkare .........................................................
........... B
6
6 köksförestånderskor av 2:a klass ......................
........... B
6
20 post- och stadsbud ..............................-...............
.......... B
6
16 tvättförestånderskor av Ira klass ......................
........... B
6
81 eldare av 2:a klass ..............................................
.......... B
5
28 föreståndare i stall, ladugård och svinstall ....
........... B
5
15 närmaste biträden till köksförestånderska .......
........... B
5
22 yttre nattvakter .................. ■..............................
........... B
5
9 närmaste biträden till bageriförestånderska ....
.......... B
3
3 tvättförestånderskor av 2:a klass .....................
........... B
3
15 närmaste biträden till tvättförestånderska .......
........... B
3
35 sömmerskor eller väverskor ...............................
.......... B
3;
b) godkänna följande stat för statens sinnessjukhus, att tilllämpas
från och med budgetåret 1932/1933:
104
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
Hospital sbyggnader.
[54.]
Anstalter för
obildbara
sinnesslöa.
[55.]
Stat.
A. Avlöningsstat. Kronor.
Avlöningar till ordinarie befattningshavare, förslagsanslag
...................................................................... 8,740,000
Vikariatsersättningar, förslagsanslag.......................... 820,000
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m.,
B. Omkostnadsstat
Driftkostnadsersättning
för psykiatriska kliniken i
Lund, förslagsanslag ................................................ 150,000
Övriga kostnader för sinnessjukhusens underhåll,
förslagsanslag............................................................ 9,900,000
Summa kronor 22,210,000;
samt
c) höja det ordinarie förslagsanslaget till statens sinnessjukhus,
nu 10,200,000 kronor, med 100,000 kronor till 10,300,000
kronor.
56:o) Beträffande Kungl. Maj:ts förslag angående anslag till hospitalsbyggnader
(punkt 54) kommer utskottet att framdeles under riksdagen avgiva utlåtande;
vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen
anmäla.
57:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 55) att
dels i riksstaten för budgetåret 1932/1933 upptaga det ordinarie förslagsanslaget
till anstalter för obildbara sinnesslöa med oförändrat belopp, 820,000
kronor;
dels ock godkänna den av departementschefen förordade ändringen i grunderna
för anslagets användning.
Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till sid. 248—251 i
statsrådsprotokollet.
Enligt 1919 års kungörelse utgick statsbidrag till anstalter för obildbara
sinnesslöa ursprungligen halvårsvis med högst 200 kronor för envar av det
antal sådana sinnesslöa, som i medeltal för dag under nästföregående halvår
vårdats å anstalten.
I statsverkspropositionen till 1923 års riksdag (femte huvudtiteln, punkten
81) föreslogs med hänsyn till den allmänna prissänkningen en mindre
nedsättning av ifrågavarande understöd. I sådant hänseende förordades,
att statsbidrag, som bomme att utgå från anslag, vilket beviljades för budgetåret
1923/1924 och därefter följande budgetår, tills vidare skulle bestämmas
till högst 190 kronor per halvår och vårdad. Riksdagen biföll denna
framställning.
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
105
I 1924 års statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkten 58) föreslogs
en ytterligare nedsättning av statsbidraget. Denna var så avvägd att
det bidrag, som komme att utgå från anslag för budgetåret 1924/1925 och
därefter följande budgetår, skulle bestämmas till högst 170 kronor för halvår
och vårdad.
Beträffande den sålunda föreslagna nedsättningen och vissa samtidigt
föreslagna motsvarande reduceringar av statsbidragen till anstalter för bildbara
sinnesslöa och till epilep tik eran stal ter anförde riksdagen (skrivelse nr
5 A, punkten 59), att riksdagen icke kunnat undgå att finna desamma väl
högt tilltagna. Enligt riksdagens mening kunde nämligen en så stark beskärning
av statsbidragen befaras leda till att desamma redan inom en snar
framtid åter måste regleras. Då det emellertid syntes få anses ur alla synpunkter
önskvärt, att bidragsbeloppen icke gång efter annan ändrades utan
att de bidrag, som beviljades, kunde under den närmaste framtiden lämnas
orubbade, hade riksdagen funnit sig böra bestämma bidragsbelopp, som folie
emellan de under budgetåret 1923/1924 utgående och de av Kungl. Majit
föreslagna. För anstalter för obildbara sinnesslöa fastställde riksdagen statsbidraget
till högst 180 kronor för halvår och vårdad. Vidkommande tidpunkten
för ikraftträdandet av nedsättningen biföll riksdagen ett motionsvis
framställt yrkande, att reduceringen skulle träda i kraft först med 1925 års
ingång.
Det sålunda år 1924 fastställda bidragsbeloppet av 180 kronor per halvår
och vårdad har därefter icke undergått ändring. Statsbidrag utbetalas halvårsvis
i efterskott.
Av statsfinansiella skäl och med hänsyn till den nedgång i den allmänna
prisnivån, som inträtt efter det nuvarande bidragsbeloppets fastställande,
har nu Kungl. Majit föreslagit, att statsbidraget till ifrågavarande anstalter
nedsättes från 180 kronor till 155 kronor per halvår och vårdad, vilket
innebär en minskning med omkring 14 procent i förhållande till nuvarande
bidragsbelopp. Denna minskning skulle med utgångspunkt från
förut beräknat anslagsbehov av 880,000 kronor medföra en sänkning av
medelsbehovet med omkring 120,000 kronor för år. De nya bidragsgrunderna
hava emellertid synts skäligen böra träda i kraft först med den utbetalning,
som äger rum närmast efter 1933 års ingång. Vid bifall härtill har utgiftsbesparingen
för nästkommande budgetår uppskattats till hälften av nyssnämnda
belopp eller 60,000 kronor. Anslagsbehovet för nästkommande
budgetår skulle då utgöra 820,000 kronor eller samma belopp, som i löpande
riksstat finnes uppfört för ändamålet.
Under hänvisning till vad utskottet under punkt 44 anfört, får utskottet
hemställa,
Ilo) att riksdagen må, i anledning av Kungl. Majits förslag
och med bifall till herr Linders’ m. fl. och herr Gustafsons i
Kasenberg m. fl. under sagda punkt omförmälda motioner,
I: 67 och II: 69 i nu förevarande del, i riksstaten för budget
-
Utskottets
yttrande.
106
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
året 1932/1933 höja det ordinarie förslagsanslaget till anstalter
för obildbara sinnesslöa, nu 820,000 kronor, med 60,000 kronor
till 880,000 kronor; samt
II:o) att Kungl. Maj:ts förslag örn ändring i grunderna för
anslagets användning icke må vinna riksdagens bifall.
Anstalter för 58:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 56) att
sinnesslöa, de^s nedsätta det ordinarie förslagsanslaget till anstalter för bildbara sin
son
icke äro nessida som icke äro fallandesjuka, nu 850,000 kronor, med 35,000 kronor
fallandesjuka. till groert) kronor;
[56.] dels och godkänna de av departementschefen förordade ändringarna i grunderna
för anslagets användning.
Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 252—254 i statsrådsprotokollet.
Enligt 1919 års kungörelse gällde ursprungligen, att statsbidrag till ifrågavarande
anstalter skulle utgå med följande belopp, nämligen:
till uppfostringsanstalt, därest anstalten anordnats och understöddes av
landsting eller stadsfullmäktige i stad, som ej deltoge i landsting, samt
stöde under inseende av en utav landsting eller stadsfullmäktige utsedd
styrelse, med 200 kronor för vart och ett av det antal barn, som i medeltal
för dag under nästföregående lästermin å anstalten eller på dess bekostnad
åtnjutit underhåll (s. k. interna elever), och med 100 kronor för vart och ett
av det antal andra i anstalten intagna barn, som i medeltal för dag under
nästföregående lästermin deltagit i undervisningen (s. k. externa elever), samt
därest anstalten vore enskild, med högst nyss nämnda belopp;
till arbetshem, därest arbetshemmet anordnats och understöddes av landsting
eller stadsfullmäktige i stad, som ej deltoge i landsting, med 150 kronor
för var och en av det antal sinnesslöa, som i medeltal för dag under nästföregående
halvår varit intaget å arbetshemmet, och, därest detsamma vore
enskilt, med högst nyssnämnda belopp; samt
till arbetshem, som anordnade kontrollerad familjevård för sinnesslöa, med
belopp motsvarande arbetshemmets kostnad för sålunda under nästföregående
halvår utackorderade, dock högst 100 kronor för var och en av det antal
sinnesslöa, som i medeltal för dag under nämnda halvår utackorderats från
arbetshemmet.
I 1923 års statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkten 81) föreslogs
med hänsyn till den inträdda allmänna prissänkningen en mindre nedsättning
av ifrågavarande understöd, varvid förordades, att de statsbidrag, som komme
att utgå från anslag, vilka beviljades för budgetåret 1923/1924 och därefter
följande budgetår, tills vidare skulle bestämmas till följande belopp:
i uppfostringsanstalt för interna elever 190 kronor och för externa elever
95 kronor med iakttagande liksom dittills, att statsbidrag till enskild anstalt
finge utgå med högst nämnda belopp,
för sinnesslöa i arbetshem 140 kronor eller, där arbetshemmet vore enskilt,
högst nämnda belopp, och
för sinnesslöa i av arbetshem anordnad kontrollerad familjevård högst 95
kronor; allt för halvår, respektive lästermin.
Kungl. Majlis förslag bifölls av riksdagen.
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
107
I 1924 års statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkten 58) föreslogos
ytterligare nedsättningar i statsbidragen till förevarande anstalter. Förslaget
innebar, att de statsbidrag, som komme att utgå från anslag för budgetåret
1924/1925 och därefter följande budgetår, skulle bestämmas till följande belopp,
nämligen:
i uppfostringsanstalt för interna elever 170 kronor och för externa elever
85 kronor (i enskild anstalt högst nämnda belopp),
för sinnesslöa i arbetshem 130 kronor (i enskilt arbetshem högst nämnda
belopp) och
för sinnesslöa i kontrollerad familjevård högst 85 kronor; allt för halvår,
respektive lästermin.
Kungl. Maj:ts sistnämnda förslag blev emellertid icke helt bifallet av
riksdagen. Av skäl, som under nästföregående punkt omförmälts, fann riksdagen
sig böra bestämma bidragsbelopp, som folie emellan de under budgetåret
1923/1924 utgående och de av Kungl. Majit föreslagna. Riksdagen
fastställde bidragsbeloppen på följande sätt, nämligen:
i uppfostringsanstalt för interna elever till 180 kronor och för externa
elever 90 kronor med iakttagande liksom dittills, att statsbidragen till enskild
anstalt finge utgå med högst nämnda belopp,
för sinnesslöa i arbetshem till 135 kronor eller, där arbetshemmet vore
enskilt, högst nämnda belopp, och
för sinnesslöa i av arbetshem anordnad kontrollerad familjevård till högst
90 kronor; allt för halvår, respektive lästermin.
De sålunda år 1924 fastställda bidragsbeloppen hava därefter utgått oförändrade.
Bidragen utbetalas halvårsvis i efterskott.
Nettoutgifterna från ifrågavarande anslag utgjorde under sistförflutna
budgetår omkring 842,500 kronor. Under tiden efter ingången av nämnda
budgetår har emellertid antalet vårdplatser å ifrågavarande anstalter icke
obetydligt ökats. På grund av ökningen — som endast i ringa mån inverkat
på belastningen under budgetåret 1930/1931 — skulle vid oförändrade grunder
för statsbidragens utgående utgifterna från anslaget under nästkommande
budgetår kunna beräknas bliva stegrade med omkring 21,000 kronor. Anslagsbehovet
skulle alltså kunna beräknas till i runt tal 865,000 kronor.
Av skäl, som under nästföregående punkt antytts, har departementschefen
emellertid funnit sig böra föreslå en nedsättning av statsbidragen jämväl
till här förevarande anstalter. Nedsättningen har dock i detta fall ansetts
böra göras något mindre än vad som föreslagits beträffande anstalter för
obildbara sinnesslöa. Efter övervägande av olika på frågan inverkande omständigheter
har departementschefen funnit sig böra förorda, att bidragsbeloppen
fastställas på följande sätt, nämligen:
i uppfostringsanstalt till 160 kronor för interna elever och till 80 kronor
för externa elever, med iakttagande att statsbidrag till enskild anstalt må
utgå med högst nämnda belopp,
för sinnesslöa i arbetshem till 120 kronor eller, där arbetshemmet är enskilt,
högst nämnda belopp samt
Utskottets
yttrande.
Epileptiker
anstalter.
[57.]
108 Statsutskottets utlåtande Nr 5.
för sinnesslöa i av arbetshem anordnad kontrollerad familjevård högst 80
kronor; allt för halvår, respektive lästermin.
De sålunda föreslagna beloppen innebära en nedsättning i nu utgående
bidrag med omkring 11 procent, vilket skulle medföra en minskning av
medelsbehovet med omkring 95,000 kronor för helt år. Då de nya bidragsgrunderna
emellertid ansetts böra träda i kraft först med den utbetalning, som
äger rum närmast efter ingången av år 1933, har utgiftsminskningen för
nästkommande budgetår icke beräknats högre än till hälften av sistnämnda
belopp eller 47,500 kronor. Anslaget har i anslutning härtill bestämts till
i avrundat tal 815,000 kronor.
Under åberopande av vad utskottet under punkt 44 anfört, får utskottet
hemställa,
I:o) att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
och med bifall till herr Linders’ m. fl. och herr Gustafsons i
Kasenberg m. fl. under sagda punkt omförmälda motioner, I: 67
och II: 69 i nu förevarande del, höja det ordinarie förslagsanslaget
till anstalter för bildbara sinnesslöa, som icke äro fallandesjuka,
nu 850,000 kronor, med 15,000 kronor till 865,000 kronor;
II:o) att Kungl. Majis förslag örn ändringar i grunderna
för anslagets användning icke må vinna riksdagens bifall.
59:o) Kungl. Maji har föreslagit riksdagen (punkt 57) att
dels nedsätta det ordinarie förslagsanslaget till epileptikeranstalter, nu
220,000 kronor, med 25,000 kronor till 195,000 kronor;
dels ock godkänna de av departementschefen förordade ändringarna i
grunderna för anslagets användning.
I fråga örn utredningen i ärendet hänvisas till sid. 254 och 255 i statsrådsprotokollet.
Enligt 1919 års kungörelse angående understöd av statsmedel åt anstalter
för bildbara sinnesslöa, som icke äro fallandesjuka, och åt epileptikeranstalter
(nr 659) utgick statsbidrag till anstalter för fallandesjuka ursprungligen
till uppfostringsanstalt med 250 kronor för vart och ett av det
antal barn, som i medeltal per dag under nästföregående lästermin varit
intaget å anstalten, och till arbetshem med likaledes 250 kronor för var och
en av det antal fallandesjuka, som i medeltal för dag under nästföregående
halvår varit intaget å arbetshemmet.
Vid 1923 års riksdag vidtogs med hänsyn till nedgången i prisnivån en
sänkning av bidragsbeloppen till 235 kronor för lästermin, respektive halvår
och intagen.
I 1924 års statsverksproposition föreslogs ytterligare nedsättning i statsbidraget
till 215 kronor för lästermin, respektive halvår och intagen. På
skäl, som under punkten 55 i statsrådsprotokollet angivits, bestämde riksdagen
emellertid bidragsbeloppet till 225 kronor. Den av riksdagen fast
-
.Statsutskottets utlåtande Nr 5.
109
ställda reduceringen av statsbidraget trädde i kraft med 1925 års ingång.
Bidragsbeloppet har därefter utgått oförändrat. Statsbidrag utbetalas halvårsvis
i efterskott.
Då efter ingången av sistförflutna budgetår någon ökning av vårdplatserna
vid de statsunderstödda epileptikeranstalterna icke ägt rum, skulle anslagsbehovet
under förutsättning av oförändrade grunder för bidragsbeloppens
utgående kunna med ledning av senaste belastningssiffra beräknas till i
avrundat tal 205,000 kronor.
Emellertid har departementschefen, liksom under nästföregående två
punkter skett i fråga örn där behandlade bidrag, funnit sig böra förorda
en nedsättning av statsbidragens belopp. Denna sänkning har synts böra
bestämmas till enahanda procent av nu utgående bidragsbelopp, som förordats
i fråga om anstalter för bildbara sinnesslöa eller således 11 procent.
Förevarande förslag går alltså ut på, att bidragsbeloppen beträffande såväl
uppfostringsanstalter som arbetshem för fallandesjuka skulle bestämmas till
200 kronor för lästermin, respektive halvår och intagen. Av ett bifall härtill
skulle i förhållande till det nyss beräknade beloppet å 205,000 kronor föranledas
en utgiftsminskning för statsverket med 22,550 kronor. Enär emellertid
den förordade sänkningen ansetts böra träda i kraft först med den
utbetalning, som äger rum närmast efter ingången av år 1933, har utgiftsminskningen
för nästkommande budgetår uppskattats till i avrundat tal endast
10,000 kronor och anslaget i följd härav bestämts till 195,000 kronor.
Under hänvisning till vad utskottet under punkt 44 anfört, får utskottet
hemställa,
I:o) att riksdagen må, i anledning av Kungl. Majits förslag
och med bifall till herr Linders’ m. fl. och herr Gustafsons i
Kasenberg m. fl. under sagda punkt omförmiilda motioner,
I: 67 och II: 69 i nu förevarande del, nedsätta det ordinarie
förslagsanslaget till epileptiker anstalter, nu 220,000 kronor, med
15,000 kronor till 205,000 kronor; samt
Illo) att Kungl. Majits förslag om ändringar i grunderna för
anslagets användning icke må av riksdagen bifallas.
60:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 58) att för budgetåret
1932/1933 anvisa
dels till avlöningar och vikaria tsersättningar m. m. vid statens uppfostringsanstalt
för sinnesslöa gossar ett extra anslag av 22,000 kronor;
dels ock till bidrag till driftkostnader i övrigt vid nämnda anstalt ett
extra förslagsanslag av 28,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 255—264 i statsrådsprotokollet.
Nu gällande avlöningsstat för ifrågavarande anstalt har följande utseende:
-
Utskottets
yttrande.
Statens upp
fÖstrin g sanstalt
för
sinnesslöa
(lossar.
[58.]
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ilo
Statsutskottets utlåtande Nr 5,
Avlöningsstat.
Lön
Pen-
Tjänst-
Oredu-
cerat
belopp
sions- a vgift
mot- svarande
Redu-
cerat
belopp
gormgs-
pen-
ningar
Summa
belopp
(Efter 5 år kan lönen höjas
med 400 kronor, efter 10
1 föreståndare..............
2,300
100
2,200
1,200
3,400
1 år med ytterligare 400
kronor och efter 15 år
med än ytterligare 400
kronor.
Efter 5 år kan lönen höjas
med 300 kronor, efter 10
1 lärare.......................
1,600
50
1,550
1,000
2,550
år med ytterligare 300
kronor och efter 15 år
med än ytterligare 300
kronor.
Efter 5 år kan lönen höjas
med 250 kronor, efter 10
1 räkenskapsförare ......
1,400
50
1,350
800
2,150\
år med ytterligare 250
1 lärarinna..................
1,400
50
1,350
800
2.150/
kronor och efter 15 år
med än ytterligare 250
kronor.
Efter 5 år kan lönen höjas
1 arbetsledare............
1,000
25
975
500
1,4754
med 100 kronor och efter
5 » ...........
5,000
125
4,875
2,500
7,375/
10 år med ytterligare 100
kronor.
Efter 5 år kan lönen höjas
med 50 kronor och efter
1 husmoder.................
700
25
675
—
675
10 år med ytterligare 50
\ kronor. Därjämte fri kost
och tvätt samt möblerad
Till vikariatsersättnin-
( bostad.
gar, extra personal,
tjänstepersonal och
ålders tillägg..............
7.825
Summa kronor
—
_
—
27.600
Anmärkningar:
1. Samtliga befattningshavare erhålla fri bostad eller hyresersättning, fri uppvärmning
(eller bränsle) samt, örn elektriskt ljus införts, fri belysning. Huggning och sågning av
bränsle ävensom armatur och lampor för elektrisk belysning bekostas dock av befattningshavaren.
2. Husmodern äger under semester rätt till kontant ersättning för kost med det belopp
för dag, vartill kosthållet för henne beräknats.
3. Därest föreståndare eller lärare äger delaktighet i statsunderstödd pensionsanstalt,
höjes avlöningen med mot pensionsavgift svarande belopp.
, Omkostnadsstaten slutar å ett belopp av 54,800 kronor.
Vid beräkningen av anslag till förevarande ändamål för nästkommande
budgetår bar departementschefen utgått från ett elevantal av 40 i stället för
den under senare år beräknade beläggningssiffran av 55, på grund varav
vissa nedsättningar i anslagsbeloppen för anstaltens drift ansetts möjliga.
Sålunda har, vad först avlöningsstaten beträffar, departementschefen an
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 5. lil
sett, att en reducering av anstaltspersonalen bör ske med hänsyn till beläggningens
minskning.
Den nuvarande avlöningsstaten, vilken med smärre ändringar beträffande
posten till vikariatsersättningar m. m. varit gällande från och med budgetåret
1926/1927, är beräknad för en personal, som utgöres dels av de i stat
upptagna 11 befattningshavarna och dels därutöver av 7 från anslagsposten
till vikariatsersättningar m. m. avlönade anställningshavare. En bidragande
orsak till denna även i förhållande till ett elevantal av 55 mycket stora
personaluppsättning har varit den omständigheten, att anstaltens elever hittills
varit förlagda i två från varandra tämligen långt avskilda byggnader,
vilket medfört åtskilliga svårigheter beträffande elevernas övervakning m. m.
Elevantalets nedgång och förläggningens koncentration till en byggnad har
nu ansetts hava till följd en sådan minskning och förenkling av arbetet
med anstaltens skötsel, att en icke obetydlig personalminskning är påkallad.
Anstaltsstyrelsen har i detta hänseende allenast föreslagit indragning av en
nattvaktstjänst. Därutöver har emellertid departementschefen föreslagit
dels indragning av en arbetsledarbefattning, dels ock minskning av
posten till vikariatsersättningar m. m. med belopp ungefärligen motsvarande
den kontanta grundavlöningen till två ekonomibiträden. Vidare har den
för närvarande vakanta lärarinnebefattningen med hänsyn till det tämligen
ringa antalet elever i skolåldern ansetts böra för nästkommande
budgetår avföras från avlöningsstaten. Lärarbefattningen har synts böra
bibehållas men liksom för närvarande uppehållas på förordnande i avvaktan
på prövning av frågan örn anstaltens framtida användning.
I anslutning till 1931 års riksdags uttalande och Kungl. Maj:ts genom
brev den 24 april 1931 givna uppdrag har före uppsägning av övertalig
personal undersökning ansetts böra ske genom anstaltsstyrelsens försorg
angående möjligheterna att bereda sådan personal anställning å annan
anstalt.
Föreliggande förslag innebär vidare, att av de hittillsvarande arbetsledarbefattningarna
två skulle upptagas under benämningen vårdare och en betecknas
såsom vaktmästare. Denna förändring i benämningen medför
dock icke någon inskränkning i befattningshavarnas skyldighet att fullgöra
de göromål av vad slag som helst, vilka för anstaltens behöriga skötsel
kunna komma att påläggas dem.
I enlighet med departementschefens förslag skulle sålunda å avlöningsstaten
för nästkommande budgetår upptagas 1 föreståndare 1 lärår-, 1 räkenskapsförare
2 vårdar-, 2 arbetsledare 1 vaktmästar- och 1 husmodersbefattning.
Summan av avlöningarna vid dessa befattningar utgör 16,150 kronor.
Anslagsposten till vikariatsersättningar m. m. har i anslutning till vad
förut nämnts och med iakttagande av vad anstaltsstyrelsen anfört beträffande
behovet av medel för ålderstillägg för nästa budgetår upptagits till
5,850 kronor. Avlöningsstaten skulle då komma att sluta på ett belopp av
22,000 kronor.
112
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
För bestämmande av förslagsanslaget till driftkostnader i övrigt vid anstalten
Ilar styrelsen uppgjort följande beräkning (för jämförelse angivas här
jämväl motsvarande poster i nu gällande omkostnadsstat):
Omkostnadsstat.
Stat för
Beräkning för
1931/1932
1932/1933
kronor.
kronor.
Utgifter:
Utspisning för personal (6 st. å kronor 1: 50 per dag), för-
slagsvis ........................................................................
3,285
—
3,285
—
Utspisning för eleverna (40 st. å 80 öre per dag), förslags-
vis ...............................................................................
16.060
—
11,680
—
Beklädnad och sängkläder, förslagsvis .................................
6,500
—
5,000
—
Undervisning, förslagsvis ...................................................
500
—
500
—
Hälso- och sjukvård, förslagsvis .........................................
2,200
—
2,000
—
Eldning, belysning och elektrisk kraft, förslagsvis ...............
8,500
—
8,500
—
Renhållning, förslagsvis ....................................................
1,000
—
1,000
—
Byggnader, förslagsvis.......................................................
5,000
—
5.000
—
Inventarier, förslagsvis ......................................................
1,500
—
1.500
—
Arbetens bedrivande, förslagsvis... .. .
400
—
400
—
Elevhelöningar, förslagsvis................................................
550
—
400
—
Idrotts- och lekmateriel, förslagsvis ...............................
350
—
260
—
Expenser och diverse, förslagsvis..........................................
8.955
—
8,875
—
Summa kronor
54,800
_
48,400
_
Inkomster:
Avgifter för 4 epileptisk^ elever å 800 kronor, förslagsvis....
3,200
-—
3,200
—
Avgifter för 36 icke epileptiska elever å 400 kronor, förslagsvis
20.400
—
14,400
—
Statens tillskott, förslagsvis.................................................
31,200
—
30.800
—
Summa kronor
54,800
—
48,400
—
Till grund för driftkostnadsförslaget hava lagts de verkliga utgifterna
och inkomsterna under räkenskapsåret 1930/1931; elevantalet, som under
nämnda år i genomsnitt utgjort 47.4, har, såsom förut nämnts, beräknats
till 40.
Vad denna stat angår, har departementschefen endast beträffande några
poster funnit anledning till erinran mot anstaltsstyrelsens förslag. Utspisningsposterna
hava sålunda beräknats för personal till 1 krona 40 öre
samt för elever till 75 öre per person och dag. På grund härav och med
iakttagande av den personalminskning, som i det föregående förordats, hava
ifrågavarande poster nedsatts till i avrundade tal respektive 2,050 och 10,950
kronor, vilket innebär en nedsättning med tillhopa 1,965 kronor i förhållande
till anstaltsstyrelsens beräkning. A posterna beklädnad och sängkläder,
undervisning samt eldning m. m. hava vidare minskning vidtagits
med tillhopa 1,200 kronor. I följd härav och med beräkning — för
avjämnande av statens slutsumma — av posten expenser och diverse till
9,240 kronor skulle summan av utgiftsposterna utgöra 45,600 kronor. Statens
tillskott till driftkostnaderna skulle alltså kunna beräknas till 28,000
kronor, vilket innebär en minskning av 2,800 kronor i förhållande till anstaltsstyrelsens
förslag och 3,200 kronor i förhållande till nuvarande anslag.
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
113
I samband med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet till behandling
förehaft en inom första kammaren av herr A. Petrén väckt motion,
nr 136, vari hemställts, att riksdagen måtte till upprensning av avloppsdike
å det till statens uppfostringsanstalt för sinnesslöa gossar hörande området
för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag av 1,550
kronor.
Till stöd för sitt förslag har motionären anfört följande:
»I skrivelse den 20 juli 1931 med förslag till utgifts- och inkomststat för
Salbohedsanstalten beträffande budgetåret 1932/1933 gjorde anstaltens styrelse
framställning örn dels ett belopp av 1,350 kronor för fortsatt täckdikning
av åkerjorden dels ett belopp av 900 kronor för upprensning av ett för
alla tidigare täckdikningar gemensamt större avloppsdike. Intetdera av
dessa anslag finnes upptaget i årets statsverksproposition, därvid som skäl
anförts icke blott det statsfinansiella läget utan jämväl den omständigheten,
att det måste anses mindre lämpligt att bevilja medel till ifrågavarande
arbeten, innan avgörande träffats i fråga örn anstaltens framtida användning
Det
nuvarande statsfinansiella läget synes mig vara ett tillräckligt skäl
att icke i år bevilja anslaget till den begärda täckdikningen, så att på den
punkten skall jag icke göra något ändringsyrkande. Annorlunda förhåller
det sig emellertid med den andra av Salbohedsstyrelsens ifrågavarande
framställningar. Den avser nämligen upprensning av ett dike, som har att
mottaga avlopp från den hittills täckdikade åkerjorden, uppgående till c:a
50 hektar. Hur välbehövlig denna upprensning är, framgår av ett till anstaltens
styrelse i september 1931 av dikningsförmannen Adolf Theling i
Sala avgivet utlåtande. Detta är av följande lydelse:
»Förestående dikningsarbete avser uppgrävning av avloppsdiket till sådan
storlek, att det blir tillräckligt såsom utfall för närliggande åkerjords dräneringssystem.
Yad det gäller dikets nedre hälft, n:o—n:13, är den beräknade
fördjupningen obetydlig, men arbetet avser i huvudsak uppgrävning
av slänternas nedre hälft, då dessa i stor utsträckning hota att glida ned i
dikets botten. Yad det gäller dikets övre hälft, n:13—n:31, måste diket
förstoras i både djup och bredder. De å närliggande åkerjord utförda dräneringars
utfall ligga vid eller under nuvarande botten i avloppsdiket, och
som dessa dräneringssystem i allmänhet lia svaga lutningar, förefinnes risken
att de slamma igen. Denna del av avloppsdiket bör därför uppgrävas med
det första, och äro avloppsdikets bottenlutningar sådana, att denna del av
grävningen kan utföras innan rensningen av dikets nedre hälft blir utförd.
Arbetet omfattar grävning av rätt styv lerjord, delvis är leran något blandad
med mo.»
Det synes mig icke för denna fråga hava någon som helst betydelse, örn
Salbohedsanstalten skall bibehålla sin nuvarande karaktär eller, såsom föreslagits,
bliva ett annex till anstalten i Sala för asociala imbecilla, ty under
alla förhållanden, vilkendera framtida användning anstalten än får, bör man
viii se till att den verkställda täckdikningen av åkerjorden icke sättes ur
funktion, men uppenbarligen är detta att befara, därest ej den ifrågasätta
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 6 sami. 5 käft. (Nr 5.) 432 32 8
114
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
upprensningen av det stora avloppsdiket kommer till stånd. Emellertid Ilar
det visat sig, att det av styrelsen begärda anslaget för ändamålet, 900 kronor,
icke är tillräckligt. Den i samband med ovan återgivna utlåtande av
dikningsförman Adolf Theling till styrelsen ingivna kostnadsberäkningen
bär nämligen följande utseende:
»Från n:o till n:13 skall diket upprensas till förestående djup och bottenbredder
och skola slänternas nedre hälft noga putsas. Hela slänterna skola
befrias från buskar och träd.
Kostnader: 1,042 längdmeter å 40 öre pr kbm.............................. kr. 416:80
Från n:13 till n:31 skall diket släntas från dagen enligt ovanstående
grävningslista.
Kostnader: 1,080 längdmeter lika med 2,582 kbm å 60 öre...... kr. 1.549: 20
Summa kronor 1,966: —»
Som av ovannämnda utlåtande framgår är det emellertid framförallt beträffande
nedre delen av diket, från n:o 13 till n:o 31 enligt kostnadsberäkningen
bifogad profilritning, som det brådskar med uppränsningen till förhindrande
av att dräningssystemen slamma igen. Denna del av arbetet
beräknas draga en utgift av c:a 1,550 kronor. Det är alltså detta belopp
som det vore önskvärt att få beviljat för nästa budgetår.
Yad beträffar den av anstaltens styrelse föreslagna utgiftsstaten för nästa
budgetår, har departementschefen däri företagit reducering dels i den egentliga
avlöningsstaten med en arbetsledare, dels i posten till vikariatsersättningar,
m. m. »med belopp ungefärligen motsvarande den kontanta grundavlöningen
till två ekonomibiträden». Beträffande antalet arbetsledare skall
jag icke tillåta mig föreslå någon ändring i Kungl. Maj:ts förslag. Detta
finner jag däremot vara nödvändigt i vad angår antalet ekonomibiträden.
Dessas antal har hittills utgjort fem, nämligen sömmerska, tvätterska,
kokerska och två köksbiträden. Häri har styrelsen redan genomfört en reducering,
i det att en och samma person numera är tvätterska och sömmerska.
Att minska antalet kökspersonal torde däremot ej låta sig göra.
Dess arbete har nämligen ej blivit minskat därigenom att det numera icke
längre bor några sinnesslöa i den gamla sjukhusbyggnaden, enär köket fortfarande
är förlagt till denna på c:a 350 meters avstånd från baracken, som utgör
förläggningsplats för de sinnesslöa, belägna byggnad. Kökspersonalen har
sålunda icke sitt arbete förlagt enbart till köket utan har även att övervaka
mattransporterna till baracken och att där såväl servera måltiderna åt de
sinnesslöa som ombesörja diskningen och rengöringen efter måltiderna. Vid
sådant förhållande kan kokerskan omöjligen reda sig med ett enda köksbiträde.
Emellertid behöver bibehållandet av två köksbiträden icke förorsaka någon
ökning av det av Kungl. Maj:t begärda anslaget till vikariatsersättningar,
m. m. Semestervikarie behöver nämligen icke beräknas för vare sig föreståndaren
eller läraren, enär semester av dem lämpligen kan uttagas under
tid, då skolundervisning ej pågår, och de därför under semestertid kunna
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
115
jämte egen tjänst sköta även varandras. Däremot kräver bibehållandet av
två köksbiträden att omkostnadsstaten ökas med kostnaden för utspisning
av en person mer än vad Kungl. Majit räknat med, alltså 365 X 1,40 = 511
kronor. Denna utgiftsökning synes mig emellertid kunna kompenseras genom
en motsvarande minskning i räkenskapsförarens avlöning. Denne blev
efter det ursprungliga platsantalets ökning till 55 uppförd å avlöningsstaten
med det i den nu framlagda utgiftsstaten alltjämt bibehållna beloppet, 2,150
kronor, medan han förut var avlönad med ett lägre arvode, upptaget under
posten: ''Till vikariatsersättningar, extra personal, tjänstepersonal och ålderstillägg’.
Sedan platsantalet nu blivit minskat till 40, torde ett arvode åt
räkenskapsföraren, som något understiger hans nuvarande avlöning, vara
tillfyllest.
Jag får alltså föreslå, att räkenskapsföraren icke vidare uppföres i den
egentliga avlöningsstaten och att det belopp, varmed hans avlöning utgått,
enligt ovannämnda grunder fördelas å posten: Till vikariatersättning, o. s. v.
och å omkostnadsstaten.
Någon ökning av utgiftsstatens slutsumma innebär detta mitt förslag sålunda
icke.»
Vid prövning av Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet funnit
sig böra tillstyrka anvisandet av de av Kungl. Maj:t äskade anslagen. Att,
på sätt motionsvis ifrågasatts, den å staten nu uppförda räkenskapsförarbefattningen
skulle avföras från avlöningsstaten anser utskottet sålunda
icke böra utan närmare utredning ifrågakomma. Med hänsyn till elevantalets
nedgång torde dock böra tagas under övervägande, huruvida icke
redan från nästkommande budgetårs ingång viss reducering av räkenskapsförarens
löneförmåner skäligen bör vidtagas. Utskottet får erinra örn, att,
sedan anstalten år 1922 börjat sin verksamhet, 1923 års riksdag beviljade
ett belopp av 700 kronor för räkenskapernas förande samt att med hänsyn
till, bland annat, elevantalets ökning 1926 års riksdag i enlighet med Kungl.
Maj:ts förslag beviljade de nu utgående löneförmånerna. Genom en reducering
av räkenskapsförarens löneförmåner skulle, på sätt i motionen ock
satts i fråga, medel finnas tillgängliga för bibehållande av nuvarande kökspersonal.
Vad angår det i förenämnda motion gjorda yrkandet om anslags anvisande
till upprensning av ett avloppsdike å anstaltens område, har utskottet av
skäl, departementschefen anfört för sitt ståndpunkttagande till denna fråga
och då anstalten med förefintliga resurser bör kunna verkställa detta arbete,
funnit sig icke kunna biträda yrkandet ifråga.
Utskottet hemställer alltså,
I:o) att riksdagen må för budgetåret 1932/1933 anvisa
a) till avlöningar och vikariatsersättningar m. m. vid statens
uppfostringsanstalt för sinnesslöa gossar ett extra anslag av
22,000 kronor; samt
Utskottets
yttrande.
116
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
Statens uppfostringsanstalt
för
sinnesslöa
flickor.
[59.]
b) till bidrag till driftkostnader i övrigt vid nämnda anstalt
ett extra förslagsanslag av 28,000 kronor; ävensom
II:o) att herr Petreus ovanberörda motion örn anslag till
upprensning av avloppsdike å det till sagda anstalt hörande
området icke må vinna riksdagens bifall.
61:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 59) att för budgetåret
1932/1933 anvisa
dels till avlöningar och vikariatsersättningar m. m. vid statens uppfostringsanstalt
för sinnesslöa flickor ett extra anslag av 13,900 kronor;
dels ock till bidrag till driftkostnader i övrigt vid nämnda anstalt ett
extra förslagsanslag av 7,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 265—267 i statsrådsprotokollet.
• Genom brev den 24 april 1931 har Kungl. Majit fastställt följande avlöningsstat
för denna anstalt för innevarande budgetår:
Avlöningsstat.
Lön
Tjänst-
Pen-
Oredu-
sions-
avgift
Redu-
gorings-
pen-
Summa
cerat
cerat
ningar
belopp
svarande
belopp
belopp
[Efter 5 år kan lönen höjas
med 300 kronor, efter 10
1 föreståndarinna.........
1,650
50
1,600
800
2,400
år med ytterligare 300
kronor och efter 15 år
med än ytterligare 300
kronor.
Efter 5 år kan lönen höjas
med 200 kronor, efter 10
1 handarbetslärarinna...
1,150
50
1,100
650
1,7501
år med ytterligare 200
1 d:o...........................
1,150
50
1,100
650
1,7501
kronor och efter 15 år
med än ytterligare 200
kronor.
Efter 5 år kan lönen höjas
1 vaktmästare ............
1,000
25
975
500
1,475
med 100 kronor och efter
10 år med ytterligare 100
Personligt lönetillägg åt
kronor.
föreståndarinnan Elin
Gunnarsson...............
—
—
—
—
300
Till vikariatsersättnin-
gar, extra personal och
tjänstepersonal samt
för förande av räken- skaperna ..................
6.225
Summa kronor
* —
—
- 1 -
13,900
Anmärkningar:
1. Föreståndarinna, handarbetslärarinna och vaktmästare erhålla fri bostad, fri uppvärmning
samt elektrisk belysning. Armatur och lampor för elektrisk belysning bekostas
dock av befattningshavaren.
2. Därest föreståndarinna eller handarbetslärarinna äger delaktighet i statsunderstödd
pensionsanstalt, höjes avlöningen med mot pensionsavgift svarande belopp.
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
117
Samtidigt Ilar fastställts omkostnadsstat av följande lydelse:
Omkostnadsstat.
Utgifter:
Utspisning för personalen (6 st. ä kronor 1: 10 per dag), förslagsvis
........................................:•••;;........................;;.........; y kronor
Utspisning för eleverna (36 st. ä 55 öre per dag), förslagsvis »
Beklädnad och sängkläder, förslagsvis ....................................... »
Undervisning, » .......................................
Hälso- och sjukvård » ...............;......................
Eldning, belysning och elektrisk kraft, förslagsvis .................. »
Renhållning, * .................
Byggnader, » ..................
Inventarier, » .................
Arbetens bedrivande, » *
Elevbelöningar, »
Idrotts- och lekmateriel, » *
Expenser och diverse, » 3
2,410
7,230
1,600
200
2,000
3.500
900
2.500
1,000
550
360
100
1,450
Summa kronor 23,800
Inkomster:
Avgifter för 6 epileptiska elever ä 800 kronor, förslagsvis...... kronor
» »30 icke-epileptiska elever ä 400 kronor, förslagsvis
................................................................................................
Statens tillskott, högst................................................................ *
4,800
12,000
7,000
Summa kronor 23,800
Enligt Kungl. Maj:ts nu förevarande förslag skulle avlöningsstaten för
ifrågavarande anstalt helt överensstämma med den nu fastställda.
Vad omkostnadsstaten angår, skiljer sig den nu föreslagna staten från
den gällande på så sätt, att medan i gällande stat räknats med avgifter för
6 epileptiska och 30 icke epileptiska elever, motsvarande siffror upptagits
till 4 och 32. Vidare hava utspisningsposterna beräknats efter en dagkostnad
av 1 krona 5 öre för personal och 50 öre för elever, i anledning
varav posterna nedsatts till respektive 2,300 och 6,570 kronor, varjämte posten
expenser och diverse vid sådant förhållande för avjämnande av statens
slutsumma jämkats till 1,420 kronor. Omkostnadsstaten skulle vid bifall
härtill komma att sluta å 23,000 kronor, och såsom statens tillskott skulle
erfordras samma belopp som enligt nu gällande stat eller 7,000 kronor.
Kungl. Majis förevarande förslag har icke givit utskottet anledning till
erinran, och utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, för budgetåret 1932/1933 anvisa
a) till avlöningar och vikariatsersättningar m. m. vid statens
uppfostringsanstalt för sinnesslöa flickor ett extra anslag av 13,900
kronor; samt
b) till bidrag till driftkostnader i övrigt vid nämnda anstalt
ett extra förslagsanslag av 7,000 kronor.
118
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
Understöd åt
spetälskesjukas
familjer
m. m.
[60.]
Bidrag till
uppförande
eller inrättande
av
tuberkulossjukvårdsanstalter.
[61.]
62:o) Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
(punkt 60) och under erinran att anslag för det ändamål, varom nu är
fråga, för innevarande budgetår anvisats med 3,000 kronor, får utskottet hemställa,
att riksdagen må till understöd åt spctälsJcesjuJcas familjer
m. m. för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra anslag av 2,500
kronor.
63:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 61) att
dels till bidrag till uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter
för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag av
200.000 kronor;
dels medgiva, att Kungl. Majit må av anslag för nämnda ändamål bevilja
föreningen för kustvård åt skrofulösa barn för uppförande av en ny operationsbyggnad
vid kustsanatoriet vid Apelviken ett byggnadsbidrag av högst
152.000 kronor;
dels ock föreskriva, att sistnämnda statsbidrag må utbetalas successivt i
mån av arbetenas utförande samt att beträffande detsamma skola i övrigt
gälla de villkor och föreskrifter, som må av Kungl. Majit bestämmas.
Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till sid. 268—283
i statsrådsprotokollet.
De allmänna bestämmelserna angående bidrag till uppförande eller inrättande
av tuberkulossjukvårdsanstalter äro innefattade i kungörelse den
27 juni 1914 (nr 292) med däri genom kungörelser åren 1919 (nr 305) och
1921 (nr 385) gjorda ändringar. Statsbidraget utgår enligt dessa allmänna
bestämmelser med högst hälften av den verkliga byggnadskostnaden, dock
högst 2,000 kronor per vårdplats, samt får uppbäras först sedan anstalten
blivit färdig och efter avsyning godkänts av medicinalstyrelsen.
I vissa fall har emellertid riksdagen medgivit avvikelse från de fastställda
reglerna. Sålunda har 1927 års riksdag (skrivelse nr 250) i anledning av
Kungl. Marits proposition nr 217 beträffande ett av 1925 års riksdag anvisat
bidrag å 1,000,000 kronor till uppförande av ett centralsanatorium för
Norrbottens län förklarat bland annat, att bidraget skulle, oavsett byggnadskostnademas
belopp, få oavkortat uppbäras för ett sjukhus örn minst 200
vårdplatser, isoleringsplatser ej inräknade, samt att bidraget skulle kunna
utbetalas dels i tre terminer med 300,000 kronor för varje gång sedan varje
gång minst tre tiondelar av hela byggnadsarbetet utförts i enlighet med
godkända ritningar, dels ock med ett slutbelopp av återstående 100,000 kronor,
sedan byggnaden blivit fullt färdig samt avsynats och godkänts. Eventuellt
skulle sistnämnda belöp]) vid utbetalningen reduceras till följd av stadgad
skyldighet för landstinget att i samband med nedläggande helt eller delvis
av den nuvarande tuberkulossjukvårdsanstalten vid Sandträsk enligt närmare
angivna grunder återbära viss del av det för uppförande av denna anstalt
tidigare uppburna statsbidraget.
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
119
Vidare har 1927 års riksdag (skrivelse nr 252) i anledning av ett utav
Kungl. Majit i proposition nr 218 framlagt förslag medgivit, att statsbidrag
finge under iakttagande av vissa närmare angivna föreskrifter beviljas till
uppförande av ett centralsanatorium för Jämtlands län med ett belopp
av 4,000 kronor för en var av högst 162 vårdplatser, isoleringsplatser ej
inräknade. Detta bidrag, som skulle utgå först sedan anstalten blivit
avsynad och godkänd, skulle uppgå till högst 648,000 kronor, men i samband
med dess utbetalande skulle återbäring ske av tidigare beviljat statsbidrag
för uppförande av en tuberkulossjukstuga vid Solliden, vilken vid
centralsanatoriets tillkomst skulle nedläggas. Sistnämnda statsbidrag, utgörande
40,000 kronor, skulle emellertid vid återbäringen minskas med ett belopp,
motsvarande 800 kronor för varje år sjukstugan varit i bruk. Det
totala statsbidraget till centralsanatoriets uppförande beräknades utgöra
648,000 — (40,000 — 17,600) 625,600 kronor.
Efter förslag av Kungl. Majit i proposition nr 203 år 1930 har emellertid
sagda års riksdag (skrivelse nr 215) — med ändring av vad år 1927 därutinnan
bestämts — medgivit, att i statsbidrag finge för sistnämnda sanatorium
under vissa villkor utgå ett belopp av 5,000 kronor för en var av de i 1927
års beslut avsedda vårdplatserna. På grund härav har det totala statsbidraget
beräknats komma att uppgå till högst 787,600 kronor. Av detta statsbidrag
skulle före den 1 juli 1931 få utbetalas högst 625,600 kronor.
Därjämte har 1928 års riksdag (skrivelse nr 254), med bifall till Kungl.
Majits förslag i proposition nr 66, medgivit statsbidrag till belopp, växlande
mellan 2,500 kronor och 4,000 kronor för vårdplats, för anordnande av visst
antal vårdplatser å olika tuberJeulossjukvårdsanstalter inom Västerbottens län.
Dessa bidragsbelopp må ej heller utgå, förrän vederbörande anstalt blivit
färdig och efter avsyning godkänd.
Vidare har riksdagen genom särskilda, vid olika tillfällen fattade beslut
medgivit, att från ifrågavarande anslag finge utgå statsbidrag för vissa byggnadsarbeten
m. m. vid Jcustsanatorierna vid Apelviken, i Barkåkra och å Styrsö.
Bland annat har 1931 års riksdag (skrivelse nr 5 A, punkten 58) medgivit,
att från anslaget finge utgå dels ett byggnadsbolag av högst 207,200 kronor
till fullbordande av vissa arbeten vid kustsanatoriet Apelviken, dels ock
för den del av tiden 1 juli—30 september 1931, varunder till statligt driftkostnadsbidrag
berättigade vårdplatser inom paviljong II vid sistnämnda
sanatorium på grund av utförandet av nyssnämnda arbeten icke kunnat vara
belagda, ett evakueringsbidrag till belopp av 2 kronor 75 öre för varje dylik
obelagd vårdplats och dag. Vidare har 1931 års riksdag enligt nyssnämnda
skrivelse dels medgivit, att från anslaget finge utbetalas ett byggnadsbidrag
av högst 18,784 kronor 25 öre för vissa arbeten vid kustsanatoriet i Barkåkra,
dels ock — med ändring av ett år 1929 meddelat beslut — medgivit,
att av anslaget finge beviljas ett byggnadsbidrag av högst 368,100 kronor
för utförande av vissa arbeten vid Styrsö kustsjukhus. Av sistnämnda
bidrag skulle före den 1 juli 1932 få utbetalas högst 223,987 kronor.
Slutligen har 1930 års riksdag medgivit, att av ifrågavarande anslag finge
120
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
till stiftelsen Solhem i Borås för uppförande av en anstalt för vård av barn
med kirurgisk tuberkulos utgå ett byggnadsbidrag av 2,000 kronor för var
och en av högst 60 vårdplatser, isoleringsplatser ej medräknade, dock högst
till belopp motsvarande hälften av den enligt vederbörligen granskade räkenskaper
funna verkliga byggnadskostnad en, däri ej inräknad utgift för anskaffande
av byggnadstomt.
Såsom ovan nämnts, innebär nu föreliggande förslag, att ett byggnadsbidrag
å högst 152,000 kronor skulle beviljas föreningen för kustvård, åt
skrofulösa barn för uppförande av en ny operationsbyggnad vid kustsanatoriet
vid Apelviken.
Beträffande detta förslag bär departementschefen anfört följande:
»Den här lämnade redogörelsen torde med tydlighet utvisa, att stort behov
föreligger av en ny operationsbyggnad vid ifrågavarande anstalt. Av
de upplysningar, som jag från anstaltsledningen inhämtat, har jag erhållit
den bestämda uppfattningen, att detta behov är av så trängande art, att
vidare uppskov med uppförande av denna byggnad icke bör ifrågasättas.
Då det nu föreliggande förslaget till operationsbyggnad synes vara ändamålsenligt
och då kostnaderna för detsamma icke oväsentligt understiga de
beräknade utgifterna för 1929 års förslag, får jag tillstyrka, att förstnämnda,
år 1931 utarbetade förslag må komma till utförande. Kostnaden för denna
byggnad torde — liksom för de under senaste åren verkställda moderniseringsarbetena
vid kustsanatoriet — böra i sin helhet bestridas av statsmedel,
och för ändamålet bör alltså för budgetåret 1932/1933 beräknas ett
belopp av 152,000 kronor. Med hänsyn till storleken av denna summa lärer
— på sätt föreningen i sin framställning förutsatt och medicinalstyrelsen tillstyrkt
— i stället nybyggnaden av paviljong I få tills vidare uppskjutas.
Yad beträffar de föreslagna arbetena med elektrisk installation i transformatorstationen
och med ändringar i paviljong Y, skulle dessa arbeten enligt
medicinalstyrelsens år 1929 uppgjorda plan komma till utförande under
budgetåret 1932/1933. Då emellertid berörda arbeten, örn ock i och för sig
starkt påkallade, icke torde vara av den brådskande natur, att de ej kunna
i nuvarande statsfinansiella läge uppskjutas, anser jag att med desamma bör
anstå. Enligt min mening bör därför för nästa budgetår under förevarande
anslag för bidrag till byggnadsarbeten vid kustsanatoriet Apelviken icke beräknas
högre belopp än 152,000 kronor. I likhet med vad som gällt
beträffande tidigare byggnadsbidrag till ifrågavarande sanatorium torde berörda
belopp få utbetalas successivt i mån av arbetenas fortskridande samt
i övrigt på de närmare villkor, som må av Kungl. Maj:t bestämmas.»
I fråga örn storleken av det för nästkommande budgetår erforderliga
anslagsbeloppet till bidrag för uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter
har departementschefen anfört:
»Vad härefter angår frågan örn anslagsbeloppet för nästa budgetår till
bidrag för uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter, får
jag till en början framhålla, att statens för närvarande hårt ansträngda eko
-
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
121
nomi torde nödvändiggöra, att uppförandet av ännu ej beslutade eller på.
började tuberkulossjukvårdsanstalter för någon tid undanskjutes. Man torde
ock kunna förvänta, att landsting oell kommuner komma att visa återhållsamhet
i fråga om planerande och beslutande av nya byggnadsarbeten.
Medel måste emellertid för nästkommande budgetår beräknas i första
hand till gäldande av redan medgivna byggnadsbidrag. Såsom av det förut
anförda framgår, har medicinalstyrelsen i sin skrivelse den 27 augusti 1931
beräknat att, i anledning av Kungl. Maj:ts redan fattade beslut örn dylika
bidrag, före den 1 juli 1933 kunde behöva utbetalas tillhopa omkring 1,878,000
kronor. Mot denna beräkning har jag icke någon erinran att framställa.
Vidare lärer det vara erforderligt att beräkna ett mindre belopp för bidrag
till företag, vilka planerats eller igångsatts men till vilka statsbidrag ännu
ej beslutats. Medicinalstyrelsen har i sin nyssnämnda skrivelse beräknat
statens kostnader för tiden intill den 1 juli 1933 i anledning av dels ingivna
framställningar örn byggnadsbidrag, vilka ännu icke varit föremål för Kungl.
Maj:ts prövning, och dels väntade men ännu icke ingivna framställningar
örn dylikt bidrag till ett sammanlagt belopp av 187,000 kronor. För min del
anser jag mig av statsfmansiella skäl icke kunna tillstyrka, att till kostnader
under budgetåret 1932/1933 för ännu icke beslutade statsbidrag beräknas
högre belopp än omkring 75,000 kronor. En dylik begränsning innebär
uppenbarligen, att statsbidrag icke under nästkommande budgetår kan beviljas
till den i medicinalstyrelsens berörda skrivelse omnämnda tuberkulosavdelningen
vid sjukhuset S:t Göran i Stockholm.
Utöver sålunda beräknade belopp erfordras, vid bifall till vad jag i det
föregående hemställt, för statsbidrag till ny operationsbyggnad vid kustsanatoriet
Apelviken ett belopp av 152,000 kronor. Sammanlagt skulle alltså
under innevarande och nästkommande budgetår behövas ett belopp av
(1,878,000 + 75,000 + 152,000) 2,105,000 kronor. Då enligt medicinalstyrelsens
uppgifter det för tiden till och med den 30 juni 1932 disponibla belopj5et
utgjorde omkring 1,898,000 kronor, skulle det för budgetåret 1932/1933
erforderliga anslagsbeloppet kunna uppskattas till 207,000 kronor. Detta
belopp torde kunna avrundas till 200,000 kronor.»
Kungl. Maj:ts förevarande förslag örn byggnadsbidrag åt föreningen för
kustvård åt skrofulösa barn för uppförande av en ny operationsbyggnad vid
kustsanatoriet vid Apelviken har utskottet, som tagit del av i ärendet in - givna ritningar och kostnadsförslag, funnit sig böra tillstyrka.
Då storleken av det till bidrag till uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter
äskade anslaget samt vad Kungl. Majit i övrigt under
förevarande punkt föreslagit riksdagen icke givet utskottet anledning till
erinran, får utskottet alltså hemställa,
att riksdagen ina
a) till bidrag till uppförande eller inrättande av tuberhdossjulcvårdsanstalter
för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag
av 200,000 kronor;
Utskottets
yttrande.
122
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
b) medgiva, att Kungl. Maj:t må av anslag för nämnda
ändamål bevilja föreningen för kustvård åt skrofulösa barn för
uppförande av en ny operationsbyggnad vid kustsanatoriet
vid Apelviken ett byggnadsbidrag av högst 152,000 kronor; samt
c) föreskriva, att sistnämnda statsbidrag må utbetalas successivt
i mån av arbetenas utförande samt att beträffande detsamma
skola i övrigt gälla de villkor och föreskrifter, som må
av Kungl. Majit bestämmas.
Bidrag till
driftkostnaderna
för
tuberkulossjukvårdsanstalter.
[62.]
64:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 62) att
dels nedsätta det ordinarie förslagsanslaget till bidrag till driftkostnaderna
för tuberkulossjukvårdsanstalter, nu 4,400,000 kronor, med 100,000 kronor till
4,300,000;
dels ock godkänna de av departementschefen förordade ändringarna i
grunderna för anslagets användning.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 284—290
i statsrådsprotokollet.
Enligt kungörelsen den 28 juni 1918 (nr 494) angående statsbidrag till driftkostnaderna
vid tuberkulossjukvårdsanstalter utgick statsbidraget med 1 krona
per vårddag för alla slag av dylika anstalter. Efter beslut av 1919 års lagtima
riksdag blevo emellertid bidragen genom en numera upphävd kungörelse
den 12 september 1919 (nr 589) förhöjda och samtidigt även uppdelade i
olika klasser för olika slag av anstalter. Därvid fastställdes statsbidragen
för tuberkulossjukhus till 2 kronor, för tuberkulossjukstugor och tuberkulosavdelningar
å lasarett till kronor 1: 50 samt för kustsjukhus och kustsanatorier
till kronor 1: 75, allt för dag och patient.
I statsverkspropositionen till 1923 års riksdag (femte huvudtiteln, punkten
92) föreslog Kungl. Majit med hänsyn till den allmänna prissänkning, som
ägt rum sedan år 1919, en nedsättning av statsbidragsbeloppen, vilka enligt
Kungl. Majits förslag skulle bestämmas för dag och patient till kronor 1: 85
för tuberkulossjukhus, till kronor 1:40 för tuberkulossjukstugor och tuberkulosavdelningar
å lasarett samt till kronor 1:50 för kustsjukhus och kustsanatorier.
Det förutsattes, att dessa driftkostnadsbidrag skulle utgå från ingången
av budgetåret 1923/1924. Riksdagen godkände Kungl. Majits ifrågavarande
förslag allenast med den ändringen, att riksdagen i anledning av
väckta motioner beslöt, att nedsättningen av statsbidragen skulle träda i
kraft först med ingången av kalenderåret 1924.
I 1924 års statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkten 67) ifrågasattes
en ytterligare nedsättning av bidragsbeloppen till förevarande ändamål
med hänsyn dels till att driftkostnadsbidragen, enligt vad upprättade
statistiska tabeller utvisade, under de senare åren avsevärt stigit i förhållande
till anstalternas sammanlagda driftkostnader, dels ock till nödvändigheten
att åstadkomma besparingar i statsutgifterna. Därvid förordades följande
bidrag per dag och patient, nämligen kronor 1: 60 för tuberkulossjuk
-
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
123
hus, kronor 1:25 för tuberkulossjukstugor och lasarettsavdelningar samt
likaledes kronor 1:25 för kustsanatorier. Sänkningarna föreslogos skola
tillämpas från och med år 1925. I anledning av detta förslag anförde riksdagen
(skrivelse nr 5 A, punkten 68), att riksdagen, som väl ansett en begränsning
av statsbidragen till ifrågavarande anstalter under förhandenvarande
förhållanden vara påkallad, emellertid funnit sig icke kunna medgiva de
nedsättningar av bidragen, som av Kungl. Majit föreslagits, dock att bidragen
till tuberkulossjukstugor och lasarettsavdelningar synts riksdagen kunna
bestämmas i enlighet med Kungl. Majits förslag. Av enahanda skäl, som
riksdagen anfört mot en alltför stark beskärning av statsbidragen till sinnesslö-
och epileptikeranstalterna — nämligen att de bidrag, som då beslutades,
borde under den närmaste framtiden lämnas orubbade — hade riksdagen
sålunda ansett sig böra fixera bidragen till tuberkulossjukhus och
kustsanatorier till kronor 1: 75 för de förra och kronor 1: 35 för de senare.
Bidragsbeloppen till ifrågavarande anstalter hava därefter utgått oförändrade.
Beträffande utbetalning av statsbidragen har genom 1930 års kungörelseändring
föreskrivits, att utbetalningen, vilken tidigare alltid skett halvårsvis
i efterskott, skall, vad angår av andra än landsting eller kommun drivna
kustsjukhus och kustsanatorier för skrofulösa barn samt anstalter, som med
hänsyn till därstädes lämnad behandling äro att likställa med kustsjukhus
eller kustsanatorier, ske kvartalsvis i efterskott. För övriga anstalter utbetalas
bidragen alltjämt halvårsvis i efterskott.
Här må vidare erinras, att riksdagen i samband med beviljande av statsbidrag
till uppförande av s. k. centralsanatorier i Norrbottens och Jämtlands
län samt till, bland annat, utvidgning av centralsanatorium i Västerbottens
län medgivit, att driftkostnadsbidrag till nämnda anstalter finge
under bestämd kortare tid utgå enligt vissa förmånligare grunder än de eljest
gällande.
Slutligen torde här med avseende å den år 1931 vidtagna kungörelseändringen
böra omnämnas, att densamma innebar sådan jämkning av tidigare
gällande villkor för rätt till statsbidrag att, där anstalt är avsedd för
personer tillhörande viss kommun eller visst landstingsområde, statsbidrag
må utgå för vård å allmän sjuksal av person från annan ort, ändå att vårdavgiften
för honom överstiger det enligt författningen eljest utgående beloppet.
Beträffande de omständigheter, som föranlett denna kungörelseändring, må
hänvisas till två vid 1931 års riksdag väckta motioner (I: 74 och II: 146) samt
riksdagens i skrivelse nr 5 A, punkten 59, gjorda uttalande.
De av departementschefen nu förordade ändringarna i grunderna för
ifrågavarande anslags användning går ut på, att bidraget till tuberkolussjukhusen
skulle fastställas till 1 krona 60 öre per vårddag eller samma belopp,
som föreslogs av Kungl. Majit vid 1924 års riksdag men då icke vann riksdagens
bifall, att bidraget till tuberkulossjukstugor och lasarettsavdelningar
skulle bestämmas till 1 krona 15 öre per vårddag samt att bidraget till
kustsanatorierna skulle fixeras till I krona 30 öre per vårddag.
124
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
Utskottats
yttrande.
Bidrag till
resor för vissa
patienter vid
kustsanatorierna.
[63.]
De förordade nya bidragsbeloppen hava ansetts böra tillämpas från och
med den utbetalning av statsbidrag, som äger rum närmast efter ingången
av år 1933.
Under åberopande av vad utskottet under punkt 44 anfört, får utskottet
hemställa,
I:o) att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
samt herr Linders’ m. fl. och herr Gustafsons i Kasenberg
m. fl., herr Bergqvists m. fl. motioner, I: 67 och II: 69 i nu förevarande
del ävensom herr Hages m. fl. och herr E. Anderssons
m. fl. under samma punkt omförmälda motioner, I: 70 och 135,
samt II: 114, höja det ordinarie förslagsanslaget till bidrag till
driftkostnaderna för tuberkulossjukvårdsanstalter, nu 4,400,000
kronor, med 125,000 kronor till 4,525,000 kronor; samt
II:o) att Kungl. Majis förslag örn ändringar i grunderna
för anslagets användning icke må av riksdagen bifallas.
65:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 63) att
dels i riksstaten för budgetåret 1932/1933 upptaga det ordinarie förslagsanslaget
till bidrag till resor för vissa patienter vid kustsanatorierna med oförändrat
belopp, 65,000 kronor;
dels och godkänna de av departementschefen förordade ändringarna i grunderna
för anslagets användning.
Utredningen i ämnet återfinnes å. sid. 291—305 i statsrådsprotokollet.
De ordinarie förslagsanslagen till bidrag till resor för vissa patienter vid
kustsanatorierna, till bidrag till resor för patienter vid vissa anstalter för
radiumbehandling och till bidrag till resor för vanföra jämte vårdare äro i
riksstaten för innevarande budgetår upptagna med respektive 65,000, 80,000
och 150,000 kronor.
Under förevarande punkt har departementschefen nu i ett sammanhang
upptagit spörsmålen örn storleken av de belopp, vartill nämnda tre anslag böra
upptagas i riksstaten för nästa budgetperiod, och örn grunderna för anslagens
användning. Härvid har först redogjorts för de bestämmelser för tillgodonjutande
och utbetalande av ifrågavarande statsbidrag, vilka hittills gällt.
Föreskrifter angående statsbidrag till resor för patienter vid kustsanatorierna
voro tidigare meddelade i kungörelse den 27 juni 1914 (nr 294). Enligt
denna kungörelse kunde medellös eller mindre bemedlad person, som lede av
skrofulös och erhållit vårdplats vid något av de vid västkusten belägna statsunderstödda
kustsanatorierna, ävensom vårdare för sådan sjuk person erhålla
statsbidrag till kostnaden för resa från hemorten till anstalten samt för återresa
från anstalten i tredje klassens vagn å järnväg eller å däcksplats på
ångfartyg, dock endast i den mån kostnaden översteg 10 kronor. Sedan riksdagen
i skrivelse den 15 juni 1917, nr 6, punkten 37, anfört, att riksdagen uppmärksammat,
att de för ifrågavarande ändamål anvisade medlen ej kommit till
användning i den utsträckning, som från början beräknats — vilket enligt
riksdagens förmenande berodde på att de i kungörelsen stadgade villkoren
för resebidrags erhållande vore av den beskaffenhet, att blott ett ringa
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
125
antal personer kunde komma i åtnjutande av understöd från det för ändamålet
anvisade anslaget — samt fördenskull ifrågasatt, huruvida icke ändring
av berörda villkor lämpligen borde vidtagas, ändrades 1914 års kungörelse
genom kungörelse den 9 november 1917 (nr 751), därvid bestämmelsen
att resebidragen skulle utgå endast i den mån resekostnaden översteg 10
kronor borttogs. 1914 års kungörelse bär sedermera upphävts genom kungörelse
den 11 april 1924 (nr 152). I sistnämnda kungörelse hava dock de närmast förut
gällande bestämmelserna i stort sett bibehållits oförändrade. Den enda väsentliga
ändringen består däruti, att den dittills stadgade begränsningen till vid västkusten
belägna sanatorier borttogs. Genom kungörelse den 7 maj 1926 (nr
175) vidtogs sådan ändring i 1924 års författning, att resebidrag må beräknas
även för plats i tredje klassens sovvagn å järnväg, där sådan plats nattetid
begagnas, ävensom för billigaste plats i automobil i av statens järnvägar eller
postverket i anslutning till järnvägs- eller ångbåtslinje anordnad automobiltrafik
i regelbunden fart, samt att ersättning utgår med 10 öre per kilometer
för den del av vägen till järnvägs- eller ångbåtsstation eller automobiltrafiklinje,
som överstiger 20 kilometer. 1924 års kungörelse har därefter icke undergått
ändring.
Ansökning örn statsbidrag skall enligt föreskrift i 1924 års kungörelse göras
hos styrelsen för vederbörande anstalt. Avser ansökningen resa till anstalten
skall, bland annat, bifogas ett av två trovärdiga män eller av pastorsämbete,
kronobetjänt eller polismyndighet utfärdat intyg, att den sjuke är medellös
eller mindre bemedlad och ej heller har anhörig, som är pliktig och i tillfälle
att betala den sjukes och, i förekommande fall, vårdares resa. Anstaltsstyrelsen
skall tillhandahålla resebidragen för att sedermera halvårsvis erhålla gottgörelse
härför genom statskontoret.
Beträffande resebidrag till patienter vid vissa anstalter för radiumbehandling
voro föreskrifter tidigare meddelade i kungörelse den 25 september
1920 (nr 634). Resebidrag medgavs enligt denna kungörelse i landsorten bosatt
medellös eller mindre bemedlad person för resa till Stockholm i och för undersökning
eller behandling vid radiumhemmet därstädes ävensom, efter det sådan
undersökning eller behandling försiggått, för resa från Stockholm åter till
hemorten. Bidraget avsåg ersättning för resa i tredje klassens vagn å järnväg
eller å däcksplats på ångfartyg eller, efter särskild prövning, billigaste plats
under däck. Genom kungörelse den 11 april 1924 (nr 159) inskränktes rätten
till resebidrag att gälla allenast medellösa personer. Genom kungörelse den
7 maj 1926 (nr 174) vidtogs sådan ändring i 1920 års författning, att statsbidrag
skulle utgå jämväl för plats i tredje klassens sovvagn å järnväg, där
sådan plats nattetid begagnades, ävensom för billigaste plats i automobil i av
statens järnvägar eller postverket i anslutning till järnvägs- eller ångbåtslinje
anordnad automobiltrafik i regelbunden fart. Enligt kungörelse den 6 maj
1927 (nr 146) erhöllo patienter vid radiumhemmet vidare rätt till reseersättning
med 10 öre per kilometer för den del av vägen till järnvägs- eller ångbåtsstation
eller automobiltrafiklinje, som översteg 20 kilometer. 1920 års kungörelse
har upphävts genom den alltjämt gällande kungörelsen den 20 juni 1930
126
Statsutskottets utlåtande Nr O.
(nr 233). Statsbidrag må enligt sistnämnda kungörelse åtnjutas av medellös
person, som är bosatt å annan ort än Stockholm, Göteborg och Lund,
för resa från hemorten till någon av nämnda städer i och för undersökning
och behandling å radiumhemmet i Stockholm, den radioterapeutiska
avdelningen vid lasarettet i Lund, den radioterapeutiska avdelningen vid Allmänna
och Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg eller de tre centralanstalter för
radioterapi, som äro avsedda att med stöd av Konung Gustaf V:s jubileumsfond
inrättas i stället för de tre sistnämnda anstalterna, ävensom, efter det
sådan undersökning eller behandling försiggått, för återresa till hemorten. Beträffande
beräkningen av resebidragens belopp har icke gjorts någon annan
ändring av förut gällande bestämmelser än att även vid resa med annat maskindrivet
fartyg än ångbåt ersättning må utgå för däcksplats eller, efter särskild
prövning, för billigaste plats under däck.
Ansökning örn statsbidrag skall göras hos chefläkaren vid vederbörande
anstalt. Vid ansökningen skall — vare sig densamma avser resa till eller från
anstalten — fogas av två trovärdiga män eller av pastorsämbete, polismyndighet
eller kronobetjänt utfärdat intyg, att den sjuke är medellös och ej har anhörig,
som är pliktig och i tillfälle att betala hans resa till eller från anstalten.
Chefläkaren skall tillhandahålla resebidragen för att sedermera kvartalsvis
erhålla gottgörelse härför genom medicinalstyrelsen.
Vad slutligen angår vanföra, voro föreskrifter angående statligt resebidrag
för dem jämte vårdare tidigare meddelade i kungörelse den 1 december 1914
(nr 459). Medellös eller mindre bemedlad vanför, som beretts tillfälle till
undersökning eller behandling å någon av vanföreanstalterna i Stockholm,
Göteborg och Hälsingborg eller ock erhållit plats å något av de i samband
med dem anordnade skol- och uppfostringshem, ävensom vårdare åt sådan
vanför kunde enligt denna kungörelse erhålla statsbidrag till kostnaden för
nödvändiga resor till anstalten eller hemmet från hemorten och från anstalten
eller hemmet till hemorten i tredje klassens vagn å järnväg eller å däcksplats
på ångfartyg. Genom kungörelse den 7 maj 1926 (nr 173) vidtogs sådan
ändring i 1914 års författning, att statsbidrag skulle utgå även för
plats i tredje klassens sovvagn å järnväg, där sådan plats nattetid begagnades,
ävensom för billigaste plats i automobil i av statens järnvägar
eller postverket i anslutning till järnvägs- eller ångbåtslinje anordnad automobiltrafik
i regelbunden fart samt med 10 öre per kilometer för den del av
vägen till järnvägs- eller ångbåtsstation eller automobiltrafiklinje, som överstege
20 kilometer. Genom kungörelse den 6 maj 1927 (nr 150) förordnades
härefter, att vad i 1914 års författning funnes stadgat i tillämpliga delar skulle
gälla jämväl beträffande resor, som av vanföra jämte vårdare företoges till
eller från anstalten Eugeniahemmet i Stockholm. 1914 års kungörelse har
upphävts genom kungörelsen den 9 maj 1930 (nr 126). Sistnämnda kungörelse,
som fortfarande är gällande, skiljer sig huvudsakligen från de äldre bestämmelserna
därutinnan, att densamma även avser resor, som av vanföra jämte
vårdare företagas till och från den nya vanföreanstalten i Härnösand.
Ansökan örn resebidrag skall enligt sistnämnda kungörelse göras hos sty
-
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
127
reisen för vederbörande anstalt. Avser ansökan resa till anstalten, skall vid
ansökningen fogas, bland annat, ett av två trovärdiga män eller av pastorsämbete,
polismyndighet eller kronobetjänt utfärdat intyg, att den vanföre är
medellös eller mindre bemedlad och ej heller har anhörig, som är pliktig och
i tillfälle att betala den vanföres och, i förekommande fall, vårdares resa.
Anstaltsstyrelsen skall tillhandahålla resebidragen för att sedermera kvartalsvis
erhålla gottgörelse härför genom medicinalstyrelsen.
De anslag, som från och med budgetåret 1923/1924 anvisats för de tre särskilda
här ifrågavarande ändamålen, samt nettoutgifterna å anslagen under
samma tid framgå av följande tablå:
Budgetår
Patienter vid
kustsanatorierna
Patienter vid anstalter
för radiumbehandling
Vanföra
Anslag,
kronor
Netto utgifter,
kronor
Anslag,
kronor
Nettoutgifter,
kronor
Anslag,
kronor
Nettoutgifter,
kronor
1923/1924 ...............
35,000
44,018
15,000
31,717
60,000
88,192
1924/1925 ...............
40,000
53,206
15,000
30,703
75,000
90,798
1925/1926...............
40,000
51.263
15,000
33,575
85,000
103,740
1926/1927 ...............
50,000
58,403
25,000
43,832
90,000
110,593
1927/1928 ...............
50,000
65.655
30,000
53,742
105.000
123,877
1928/1929 ...............
50,000
68,391
45,000
69,442
105,000
132,422
1929/1930 ...............
65,000
69,373
60,000
79,926
120,000
143.730
1930/1931 ............
65,000
71,346
80,000
100,554
130.000
156,886
1931/1932 ...............
65,000
—
80,000
—
150,0a0
—
Efter att hava lämnat en redogörelse för en av medicinalstyrelsen verkställd
undersökning rörande anledningen till utgifternas kraftiga stegring ävensom
för framlagda förslag med anledning av undersökningen har departementschefen
anfört följande:
»Sedan lång tid tillbaka hava kostnaderna för statsbidrag till förevarande
ändamål år från år stigit med betydande belopp. Särskilt kraftig har stegringen
varit i fråga om resebidrag till patienter vid anstalter för radiumbehandling,
men även resebidragen till övriga här ifrågavarande vårdbehövande
hava under årens lopp i hög grad ökats. Av hittills tillgängliga belastningsuppgifter
för innevarande budgetår synes framgå, att kostnadsökningen för
resebidrag för patienter vid anstalter för radiumbehandling och för vanföra
kommer att fortgå även under detta budgetår. Däremot giva uppgifterna närmast
anledning till antagande, att utgifterna å anslaget till bidrag till resor
för vissa patienter vid kustsanatorierna under innevarande budgetår komma att
något understiga det belopp, vartill anslaget beräknats, vilket samtidigt skulle
innebära, att dessa utgifter kunna beräknas komma att understiga motsvarande
utgifter under sistförflutna budgetår.
De betydande belopp, staten för närvarande lämnar i bidrag till förevarande
resor, hava föranlett mig att låta undersöka, vilka åtgärder, som skulle kunna
vidtagas i syfte att nedbringa statens kostnader för resorna eller åtminstone
att förebygga ytterligare kostnadsökningar. Jag anhåller att få angiva min
ståndpunkt till de förslag rörande vissa dylika åtgärder, som nu föreligga.
128
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
Vad därvid först angår förslaget, att i föreskrifterna angående statsbidrag
till resor, som av medellösa eller mindre bemedlade personer företagas till och
från de statsunderstödda kustsanatorierna, och angående statsbidrag till vissa
resor av vanföra jämte vårdare skulle intagas en bestämmelse, som närmare
angiver, under vilka förutsättningar en person bör anses som mindre bemedlad,
synas mig vägande skäl tala för en dylik åtgärd. På sätt såväl medicinalstyrelsen
som statskontoret framhållit, måste uttrycket »mindre bemedlad» i nu
gällande föreskrifter bliva föremål för en rent subjektiv tolkning, och det
torde för närvarande ej sällan förekomma, att statsbidrag utgå för resor,
vilka skäligen borde bekostas av den vårdbehövande. Enligt medicinalstyrelsens
förslag skulle bestämmelse meddelas därom, att såsom mindre bemedlad
skulle anses person, för vilken det taxerade beloppet jämlikt förordningen
örn inkomst- och förmögenhetsskatt ej överstiger 3,000 kronor
och som icke äger eller brukar jordbruksfastighet med ett taxeringsvärde
överstigande 15,000 kronor, dock att i särskilda fall — där försörjningsskyldighet
för en talrik familj, arbetslöshet eller andra ömmande omständigheter
förelåge — möjlighet borde förefinnas att bevilja statsbidrag även
vid högre taxering. Statskontoret, som i övrigt anslutit sig till medicinalstyrelsens
nämnda förslag, har ansett, att gränsbeloppen i enlighet med en i gällande
författning örn statsbidrag för lindring i mindre bemedlade patienters å landsbygden
sjukvårdskostnader intagen föreskrift borde bestämmas, vad angår
taxerat belopp till 2,000 kronor och beträffande jordbruksfastighets taxeringsvärde
till 10,000 kronor.
I likhet med ämbetsverken finner jag ändamålsenligt, att rätten till statsbidrag
i allmänhet göres beroende av vederbörandes taxering. En bestämmelse
av sådan innebörd skulle bliva lätt att tillämpa och i allmänhet verka på ett
rättvist sätt. Hur gränsen för bidragsrätt bör dragas, kan givetvis bliva föremål
för delade meningar. Då man emellertid icke synes utan särskild anledning
böra frångå den bestämmelse i förevarande hänseende, som redan nu finnes i en
författning örn ett annat bidrag med liknande syfte, vill jag ansluta mig till
statskontorets förslag på denna punkt. I vissa fall — såsom då försörjningsskyldighet
för talrik familj, arbetslöshet eller andra likartade förhållanden
föreligga — torde dock skäl finnas för att medgiva avvikelse från en i
överensstämmelse med detta förslag meddelad föreskrift. För sådana fall synes
mig lämpligt att införa en särskild undantagsbestämmelse. Det torde böra
ankomma på medicinalstyrelsen att pröva, huruvida ömmande omständigheter
föreligga i de särskilda fallen.
Såsom förut angivits, utgår statsbidrag för resor till och från anstalterna
för radiumbehandling endast för medellösa patienter. För min del kan jag, örn
begreppet mindre bemedlad bestämmes på sätt nyss föreslagits, ej finna tillräcklig
anledning att i detta avseende längre uppehålla en skillnad mellan de
olika patientgrupperna, varigenom mindre bemedlade personer bliva ogynnsammare
ställda beträffande möjligheten att erhålla behandling å anstalt för
radiumbehandling än å vanföreanstalt eller kustsanatorium. Jag vill därför
tillstyrka, att de villkor för rätt att erhålla statsbidrag, som jag nyss för
-
(Statsutskottets utlåtande Nr 5.
129
ordat i fråga om resor av vanföra och av patienter vid kustsanatorierna, bliva
gällande även beträffande resor av patienter vid anstalterna för radiumbeliandling.
En dylik ändring framstår visserligen formellt såsom en utvidgning av
rätten till statsbidrag för sist avsedda resor, men den lärer knappast komma att
medföra någon nämnvärd kostnadsstegring. Även begreppet »medellös» har
nämligen med hittills gällande regler beträffande prövning av förutsättningarna
för bidragsrätt uppenbarligen varit föremål för subjektiv tolkning. Sålunda har
det, enligt vad som uppgivits, förekommit att personer i avgivna intyg betecknats
såsom medellösa, även där medellöshet egentligen icke vid intygets
avgivande förelegat, men där sådan till följd av kräftsjukdomen befarats komma
att framdeles inträda. Jag utgår därför från att, därest bestämmelse i överensstämmelse
med vad jag här förordat meddelas, densamma i vissa fall kommer
att verka på ett begränsande sätt.
Vad här föreslagits angående de förutsättningar, under vilka en vårdbehövande
må betraktas såsom mindre bemedlad, torde böra lända till efterrättelse
jämväl då det gäller att avgöra, huruvida för bidragssökande försörjningspliktig
skall anses vara i tillfälle att betala sökandens och, i förekommande fall,
vårdares resa. Ett särskilt stöd för lämpligheten av en dylik föreskrift synes
kunna hämtas från det besvärsmål, för vilket närmare redogjorts i det föregående.
I enlighet med vad medicinalstyrelsen föreslagit och statskontoret tillstyrkt
torde i intyg, som bifogas ansökan örn statsbidrag, böra angivas namn pa den
eller de personer, som äro försörjningspliktiga för vederbörande vårdbehövande.
Medicinalstyrelsen har vidare föreslagit, att vid nyssberörda intyg skulle
fogas antingen bestyrkt avskrift av den kronodebetsedel, som vid senast verkställd
taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt kan hava utfärdats
för patienten och den eller de för honom försörjningspliktiga, eller ock av stadsfogde,
kommunalnämndsordförande eller uppbördsförrättare utfärdat bevis att
vederbörande ej förekomma i senast upprättad uppbördslängd. Oaktat de erinringar,
statskontoret framställt mot detta förslag, vill jag för min del förorda,
att föreskrift meddelas av i huvudsak det innehåll, medicinalstyrelsen
sålunda föreslagit. Örn nämligen bedömandet, huruvida en vårdbehövande
är att anse som mindre bemedlad och örn försörjningspliktig är i tillfälle att
betala resekostnaden, såsom här föreslagits göres beroende av de belopp, vartill
vederbörande taxerats, är det givetvis för den person, som skall utfärda intyg
angående de förhållanden, på vilka bidragsrätten alltså grundas, i allmänhet
nödvändigt att vid intygets avgivande hava tillgång till de av medicinalstyrelsen
angivna handlingarna eller avskrift av dem eller ock till annan officiell uppgift
angående taxeringen. Någon svårighet att i avskrift foga dessa handlingar
vid ansökningen torde i sådant fall icke föreligga, och ur kontrollsynpunkt
synes det lämpligt, att vederbörande anstaltsstyrelse respektive chefläkare
vid handläggning av frågan örn statsbidrags beviljande äger tillgång
till berörda handlingar. T de fall, där sådana förhållanden anses föreligga, som
kunna motivera undantag från den allmänna regeln beträffande förutsätt
Biharuj
till riksdagens protokoll 1932. 6 sami. 5 höft. (Nr O.) 132 32 9
130
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
ningarna för bidragsrätt, böra dessa förhållanden meddelas i vid ansökningen
fogat intyg.
Det har även ifrågasatts, att föreskrift skulle meddelas därom, att den vårdbehövande
eller för honom försörjningspliktig skulle hava att avgiva förbindelse
örn återbetalning av uppburet resebidrag för den händelse den utbetalande
statsmyndigheten vid granskning rörande skäligheten av meddelat beslut
örn förskotterande av statsbidrag icke godkände sådant beslut. Såsom statskontoret
framhållit, torde emellertid en dylik föreskrift icke vara erforderlig,
därest grunderna för statsbidrag bliva angivna på sätt i det föregående förordats.
På de av medicinalstyrelsen anförda skälen anser jag, att någon inskränkning
i rätten till resebidrag vid flera av samma patient företagna resor icke
för närvarande bör företagas.
I samband med avstyrkande av en sådan inskränkning i bidragsrätten, som
sist berörts, har medicinalstyrelsen, för den händelse en begränsning av utgifterna
för ifrågavarande resebidrag ansåges erforderlig, antytt en utväg att vinna
besparing genom inskränkning av bidragsrätten i sådant avseende, att bidrag
skulle utgå endast örn och i den mån resekostnaden överstege visst belopp. Statskontoret
har avstyrkt meddelandet av dylik föreskrift. Jag finner för egen del
ej heller tvingande anledning för närvarande föreligga att vidtaga en sådan
inskränkning.
Såsom jag redan tidigare angivit, förete nu gällande bestämmelser angående
statsbidrag för resor till förevarande slag av anstalter sinsemellan vissa
olikheter. Bland annat har jag påpekat, att patienter vid anstalter för radiumbehandling
äga rätt till ersättning även vid resa med annat maskindrivet fartyg
än ångbåt och, efter särskild prövning, för billigaste plats under däck,
medan patienter vid vanföreanstalter och kustsanatorier vid resa sjöledes äga
rätt till ersättning allenast örn resan företages med ångbåt och i intet fall
med högre belopp än avgiften för däcksplats. Det torde vara lämpligt, att i
samband med de författningsändringar, som jag i det föregående förordat,
föreskrift meddelas därom, att även vid resor till vanföreanstalter och
kustsanatorier annat maskindrivet fartyg än ångbåt får med bibehållen rätt
till statsbidrag användas. Det synes mig även skäligt, att rätt till statsbidrag
i vissa fall för billigaste plats under däck medgives jämväl vid resor till
vanföreanstalter och kustsanatorier. Liksom vid resor till anstalter för
radiumbehandling torde denna rätt böra inskränkas till sådana fall, där
vederbörandes hälsotillstånd eller årstidens beskaffenhet fordra, att plats
under däck användes. Prövningen, huruvida i de särskilda fallen så är
förhållandet, torde böra överlåtas åt vederbörande anstaltsstyrelse.
I samband med de författningsändringar, som här ifrågasatts, torde böra
bestämmas, att gottgörelse för resebidrag även beträffande kustsanatorierna
skall kvartalsvis utbetalas av medicinalstyrelsen.
Av särskild anledning, som ej i det föregående berörts, synes vidare viss
utvidgning av giltighetsområdet för bestämmelserna örn rätt till resebidrag
för patienter vid kustsanatorier böra äga rum. Under november månad sist
-
Statsutskottets utlåtande Nr i).
131
lidna år togs anstalten Solhem — ett vid Borås nyuppfört sjukhus för harn,
som lida av kirurgisk tuberkulos — i bruk. För anstaltens uppförande har,
sedan riksdagens medgivande härtill lämnats (skrivelse nr 215 år 1930), byggnadsbidrag
utgått av statsmedel, därvid anstalten ansetts böra likställas med
kustsanatorierna. Till driftkostnaderna åtnjuter anstalten statsbidrag i överensstämmelse
med vad som gäller för kustsanatorierna. På grund av en av
direktionen för stiftelsen Solhem gjord framställning har medicinalstyrelsen i
skrivelse den 17 december 1931 framlagt ett förslag, enligt vilket av statsmedel
skulle bestridas resebidrag till patienter vid anstalten ävensom dessas vårdare
i överensstämmelse med vad som gäller beträffande de statsunderstödda kustsanatorierna.
Medicinalstyrelsen har därvid framhållit bland annat, att å den
nya anstalten meddelades fullt likartad sjukvård som vid ett kustsanatorium
samt att rättvisan syntes bjuda, att samtliga statsunderstödda anstalter för
vård av kirurgisk tuberkulos, oavsett anstaltens belägenhet, bleve likställda i
fråga örn statsbidrag till resor. För min del får jag i anledning härav förorda,
att sådan författningsändring vidtages, varigenom med avseende å berörda
anstalt medgives enahanda rätt till resebidrag av statsmedel för patienter och
vårdare, som gäller beträffande kustsanatorier.
I detta sammanhang torde jag även få anmäla, att medicinalstyrelsen i
skrivelse den 15 december 1931, som inkommit till socialdepartementet den 22
i samma månad, efter framställning av svenska vanföreanstalternas centralkommitté
föreslagit vissa ändringar i bestämmelserna örn resebidrag för patienter
vid vanföreanstalterna och dessas vårdare, innefattande bland annat en utvidgning
av bidragsrätten för resor med automobil i linjetrafik. Denna framställning,
över vilken vissa utlåtanden torde böra inhämtas, kan icke här upptagas
till prövning.
Vid bifall till vad jag här i skilda hänseenden föreslagit torde jag i sinom
tid få underställa Kungl. Majit förslag till ändrade författningsbestämmelser
för ifrågavarande statsbidrag, att tillämpas från och med nästa budgetår. Jag
har för avsikt att därvid föreslå borttagandet även av vissa ytterligare olikheter
i nu gällande föreskrifter, vilka olikheter visserligen ej äro av större
betydelse men knappast kunna anses vara av sakliga grunder motiverade. De
skiljaktigheter, vilka jag nu åsyftar, beröra emellertid förhållanden, som ej
sammanhänga med grunderna för statsbidragen och ej heller hava inflytande
på anslagsbeloppen. Jag saknar därför anledning att här närmare ingå på desamma.
Jag övergår härefter till beräkningen av de belopp, vartill ifrågavarande
tre anslag böra upptagas i riksstaten för nästkommande budgetår.
Belastningen å anslaget till bidrag till resor för vissa patienter vid kustsanatorierna
utgjorde under sistförflutna budgetperiod 71,346 kronor. Det synes,
såsom redan angivits, icke osannolikt att utgifterna å detta anslag under innevarande
budgetår komma att något understiga det belopp av 65,000 kronor,
vartill anslaget beräknats. Vidare torde de ifrågasatta ändrade föreskrifterna
angående villkor för statsbidrag komma att föranleda någon minskning
av utgifterna. Därest i överensstämmelse med vad jag förordat utbetalningen
132
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
Utskottets
yttrande.
från anslaget av gottgörelse för förskotterade resebidrag från och med nästa
budgetår omlägges till att ske kvartalsvis samt viss utsträckning av bestämmelsernas
giltighetsomrade äger rum, uppkommer å andra sidan av dessa anledningar
ett visst ökat medelsbehov för nämnda budgetår. Med hänsyn härtill
anser jag, att anslaget bör för nästa budgetår upptagas med oförändrat belopp,
65,000 kronor.
A anslaget till bidrag till resor för patienter vid vissa anstalter för radiumbehandling
utgjorde belastningen under nästföregående budgetår 100,554 kronor.
För innevarande budgetår synes man kunna räkna med än högre belastningssiffra.
I avbidan på någon erfarenhet rörande de här föreslagna ändrade
bestämmelsernas inverkan på medelsbehovet synes anslaget, som nu är upptaget
med 80,000 kronor, för budgetåret 1932/1933 böra beräknas till 100,000
kronor.
Vad slutligen beträffar anslaget till bidrag till resor för vanföra jämte
vårdare, utgjorde belastningen därå under budgetåret 1930/1931 156,886 kronor.
Även här kan man räkna med högre belastningssiffra för nu löpande
budgetperiod. I betraktande av att de förordade ändringarna i villkoren för
statsbidrag torde komma att föra med sig viss minskning i utgifterna vill
jag dock föreslå, att anslaget bibehålies vid oförändrat belopp, 150,000 kronor.»
Av vad ovan anförts framgår, att gällande bestämmelser i fråga örn statsbidrag
för resor till det slag av anstalter, varom nu är fråga, i flera avseenden
förete olikheter. Kåtten till bidrag för resor till och från radiumanstalter är
sålunda inskränkt till medellösa patienter, medan densamma, vad angår vanföreanstalter
och kustsanatorier, är medgiven såväl medellösa som mindre bemedlade
patienter jämte dessas vårdare. Beträffande kustsanatorierna utgår
resebidrag allenast för patient, som erhållit vårdplats på dylikt sanatorium,
medan beträffande vanföre- och radium anstalter resebidrag utgår även för
patienter, som beretts tillfälle till undersökning på dylik anstalt. Patienter vid
anstalter för radiumbehandling äga rätt till ersättning även vid resa med annat
maskindrivet fartyg än ångbåt och, efter särskild prövning, för billigaste plats
under däck. Patienter vid vanföreanstalter och kustsanatorier äga däremot
vid resa sjöledes allenast rätt till ersättning, örn resan företagits med ångbåt,
och i intet fall med högre belopp än avgiften för däcksplats. Gottgörelse för
förskotterade resebidrag utbetalas beträffande kustsanatorierna halvårsvis av
statskontoret och beträffande övriga anstalter kvartalsvis av medicinalstyrelsen.
Även i vissa andra hänseenden förefinnas olikheter.
För erhållande av — så långt möjligt är -—- enhetliga bestämmelser på detta
område synes därför en revision av de nu gällande vara erforderlig.
Med utgångspunkt från att kostnaderna för statsbidrag till förevarande ändamål
år från år stigit har departementschefen nu först till behandling upptagit
av medicinalstyrelsen väckt förslag örn skärpning av bestämmelserna beträffande
de bevis angående medellöshet eller mindre bemedlad ställning, som erfordras
för erhållande av resebidrag. Innebörden av uttrycken »medellös» och
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
133
»mindre bemedlad» finnes ej i författning eller annorledes fastslagen och måste
därför bliva föremål för subjektiv tolkning, på grund varav förekomsten av
med statsbidrag gjorda resor, vilka bort bekostas av den vårdbehövande, icke
är sällsynt, önskligt är sålunda, att åtminstone det mera obestämda av sagda
uttryck, »mindre bemedlad», erhåller en definition i vederbörande författningar.
Departementschefens föreliggande förslag går ut på, att bestämmelse skulle
meddelas därom, att såsom mindre bemedlad skulle anses person, för vilken
det taxerade beloppet jämlikt förordningen örn inkomst- och förmögenhetsskatt
ej överstiger 2,000 kronor och som icke äger eller brukar jordbruksfastighet
med ett taxeringsvärde överstigande 10,000 kronor, dock att i särskilda fall,
såsom då försörjningsskyldighet för talrik familj, arbetslöshet eller andra
likartade omständigheter föreligga, möjlighet borde förefinnas att bevilja statsbidrag
även vid högre taxering. För nämnda fall borde en undantagsbestämmelse
införas, och borde det ankomma på Kungl. Majit att pröva, huruvida
ömmande omständigheter förelåge i de särskilda fallen.
Vid prövning av detta förslag har utskottet emellertid kommit till den uppfattningen,
att, därest förenämnda maximibelopp läggas till grund för avgörande
av frågan, huruvida vederbörande sökande av statsbidrag skall anses
såsom mindre bemedlad eller icke, denna regel kan komma att leda till resultat,
som ur synpunkten av en enhetlig och rättvis tilldelning av bidragen ifråga icke
kunna anses önskvärda. Utskottet, som anser, att definitiv ståndpunkt till
denna fråga icke bör tagas, förrän statens sjukvårdskommitté yttrat sig över
densamma, kan alltså nu icke biträda departementschefens förslag i denna del.
Ku gällande grunder härutinnan torde alltså tillsvidare böra tillämpas, varvid
emellertid de ovannämnda av departementschefen angivna särskilda omständigheterna
vid prövningen av frågan örn statsbidrags erhållande synas böra iakttagas.
Att, på sätt föreslagits, patienter vid vanföreanstalter och kustsanatorier vid
resor sjöledes tillerkännas enahanda rätt, som patienter vid anstalter för radiumbehandling,
finner sig utskottet däremot kunna tillstyrka, liksom utskottet ej
heller haft något att erinra emot, att giltighetsområdet för bestämmelserna örn
resebidrag för patienter vid kustsanatorier utvidgas till anstalten Solhem.
Vad slutligen angår de för bidrag till resor för vissa patienter vid kustsanatorierna,
för patienter vid vissa anstalter för radiumbehandling samt för
vanföra jämte vårdare äskade anslagen, har utskottet ansett skäl icke föreligga
för ändring av Kungl. Maj:ts förslag härutinnan.
På grund av vad sålunda anförts, får utskottet alltså under nu förevarande
punkt hemställa,
att riksdagen må
a) i riksstaten för budgetåret 1932/1933 upptaga det ordinarie
förslagsanslaget till bidrag till resor för vissa patienter vid kustsanatorierna
med oförändrat belopp 65,000 kronor; samt
b) godkänna de av utskottet förordade ändringarna i grunderna
för anslagets användning.
134
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
Motioner an- 66:o) I två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren,
för ^underlät nl'' av herr Lindmark m. fl., oell den andra inom andra kammaren,
tande av am- nr 179, av herr II. Limdström m. fl., har hemställts, att riksdagen måtte
bnlatonsk besluta,
kvävgas- .
behandling av dels att i riksstaten för budgetåret 1932/1933 upptaga ett förslagsanslag å
vissa lung- 22,500 kronor för bidrag till resor till sanatorier eller tuberkulossjukhus av
sotsvatienfer u ®
mindre bemedlade och medellösa patienter från Norrbottens, Västerbottens
och Jämtlands län för ambulatorisk kvävgasbehandling,
dels och att för ifrågavarande bidrags utbekommande måtte tillämpas
samma bestämmelser, som gälla eller bliva gällande för bidrag till resor förvissa
patienter vid kustsanatorierna.
Till stöd för sina förslag hava motionärerna anfört följande:
»Vid bekämpandet av lungtuberkulos har s. k. kvävgasbehandling allt mera
kommit till användning. Genom denna behandling, varvid patienten efter
kortare tids sanatorievistelse kan återvända till hemmet, frigöres en del sanatorieplatser.
Av särskild betydelse är detta för de trakter av landet, där tuberkulosen
är mest utbredd och där antalet vårdplatser är otillräckligt. Behandlingen
måste emellertid fortgå även efter sanatorievistelsen, ofta under 2 ä 3 år,
ibland kanske längre. Påfyllningarna av gas i de sjuka lungorna behöva
ofta, särskilt i början, göras 1 ä 2 gånger i månaden, varför den för patienten
medför stora utgifter för resor, läkararvoden och dylikt. Särskilt bliva resekostnaderna
dryga för patienter från Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands
län, de av sjukdomen f. n. mest hemsökta, där avstånden till sanatorier
kunna röra sig örn 30 ä 40 mil. För dessa län betyder det ökad tillgång på
vårdplatser, örn dylika patienter kunde utskrivas från sanatorierna så snart
som det kan anses vara möjligt för dem att behandlas ambulatorisk med kvävgas.
Huru betydelsefull denna behandlingsmetod är framgår av den skrivelse
till kungl, medicinalstyrelsen, som styrelsen för svenska sanatorieläkareföreningen
i nov. 1931 avlåtit och varur vi anföra följande:
''Användandet av pneumothoraxbehandling vid lungtuberkulos har som bekant
under de sista åren vunnit alltmer terräng. Den senaste tidens ökade
kunskap örn ftisens mera akuta förstadier, spec. de s. k. Friihinfiltraten, ha
tillfört behandlingsmetoden ifråga en grupp av fall, som äro synnerligen tacksamma
objekt för detta slag av terapi. Möjligheten av dubbelsidig samtidig
pneumothorax har ytterligare vidgat metodens indikationsområde. Pneumothoraxbehandlingen
har ej blott en individuell kurativ effekt. Genom att den
i många fall snabbt gör en bacillspridande patient smittfri är den av synnerligen
stor betydelse för det profylaktiska arbetet. Metodens nackdel är den
långa behandlingstiden, i det att gaspåfyllningarna måste fortsättas under 2 ä
3 år, stundom ännu längre. Sedan vederbörande patient lämnat sanatoriet,
medför detta ofta långa resor och avsevärda kostnader. För obemedlade och
mindre bemedlade kunna dessa kostnader vara oöverkomliga, och man nödgas
då på sanatoriet kvarhålla dessa patienter för att ej genom behandlingens för
tidiga avbrytande tillspillogiva det vunna resultatet. Kunde kostnadsfrågan
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
135
ordnas, så skulle åtskilliga av dessa patienter kunna utskrivas tidigare för
fortsatt ambulant behandling och ett antal väl behövliga vårdplatser bli
disponibla.
På åtskilliga håll ha kommunerna av fattigvårdsmedel bekostat ambulatorisk
pneumothoraxbeliandling. Vid de växande anspråken på dylik hjälp lia
emellertid flerstädes kommunerna blivit mindre benägna för dylika utlägg, då
desamma ej, såsom fallet är med kostnaden för anstaltsvård, återbetalas av
landstingen. Några landsting ha beviljat årliga bidrag till ifrågavarande behandling.
Så var 1930 fallet i Sörmlands, Alvsborgs, Hallands, Skaraborgs
och Västerbottens län och under innevarande år ha ytterligare några tillkommit.
Emellertid är mångenstädes landstingens budget så hårt pressad, att det
ej torde vara tänkbart att på denna väg erhålla ekonomisk hjälp. I varje fall
ej i nödig utsträckning. Särskilt gäller detta Norrlandslänen men liknande
omständigheter förefinnas även inom andra delar av landet.
Det synes vid sådant förhållande nödvändigt, att staten träder ekonomiskt
hjälpande emellan och lämnar bidrag till ifrågavarande ambulatoriska behandling
i likhet med vad som redan sker beträffande anstaltsvården för tuberkulösa.
När det gällt andra sjukdomar av social betydelse, såsom t. ex. de veneriska
sjukdomarna, har staten redan slagit in på här ifrågasatt väg, i det av
smittsam könssjukdom angripna på statens bekostnad erhålla den behandling,
som erfordras för återställelse eller ernående av smittfrihet. Tuberkulosens
bekämpande torde vara en för samhället ännu viktigare angelägenhet, och ett
statligt understödjande jämväl av den speciella gren av tuberkulosbekämpandet,
som pneumothoraxbehandlingen utgör, synes väl motiveras av den i det
föregående påvisade betydelse, som denna behandling har ur smittoprofylaktisk
synpunkt.
Styrelsen vill ej här närmare ingå på frågan, under vilka former detta
statsbidrag för behandling och resor bör utgå, men vill framhålla, att ifrågavarande
fortsatta pneumothoraxbehandling i regel torde böra utföras å
sanatorier eller tuberkulossjukhus av där anställda läkare och endast där
särskilda omständigheter så påfordra av annan läkare. I sistnämnda fall
torde särskilda föreskrifter böra utfärdas, som säkra, att vederbörande läkare
äger nödig utbildning och nödiga tekniska resurser (Röntgen) för att på ett
betryggande sätt kunna utföra behandlingen i fråga.
Med hänvisning till vad här anförts, får styrelsen för Svenska Sanatorieläkarföreningen
hemställa, att K. Medicinalstyrelsen ville vidtaga åtgärder
för utverkande av statsbidrag för den fortsatta ambulatoriska pneumothoraxbehandlingen
av obemedlade och mindre bemedlade lungtuberkulösa efter
deras utskrivning från tuberkulosvårdanstalt.’
Vår avsikt med denna motion är att utverka statsbidrag för den fortsatta
kvävgasbehandlingen av medellösa och mindre bemedlade tuberkrdösa efter
deras utskrivning från sjukhus.
Att vi med vår framställning endast avse de tre nordligaste länen beror
på, att lungtuberkulosen ännu härjar våldsamt här, att kostnaderna för resor
till tuberkulossjukhus på grund av de långa avstånden bliva större här än
136
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
Utskottets
yttrande.
Folk
sanatorierna.
[64.]
på andra håll, samt att dessa läns landsting äro de hårdast skattetyngda i
riket. Landstingsskatten är över 3 kronor och kommunalskatten är i regel
över 10 kronor per skattekrona. Skatteunderlaget har sjunkit i hög grad,
och man har att befara, att det kommer att under nästa och följande år
sjunka ännu mera. Lämpligt synes det oss att staten ikläder sig resekostnader
för ambulatorisk kvävgasbehandling vid respektive sanatorier eller
tuberkulossjukhus av denna grupp tuberkelsjuka.
Härvid anse vi samma bestämmelser böra tillämpas, som gälla eller varda
gällande för bidrag till resor för vissa patienter vid kustsanatorierna.
Enligt beräkningar av överläkaren A. Aronsson skulle man räkna med ett
50-tal sådana patienter årligen från vartdera länet. Räknar man med ett
antal påfyllningar av i medeltal 15 per år och en resekostnad av cirka 10
kronor skulle medelsbehovet komma att uppgå till 22,500 kronor. Då vi
icke ifrågasätta bidrag till läkararvoden, skulle alltså statens kostnader inskränka
sig till ungefär detta belopp. Säkra summor kunna emellertid icke
fastställas, varför anslaget bör utgå som förslagsanslag.»
Utan att underskatta betydelsen av att åtgärder vidtagas i det av motionärerna
angivna syftet, har utskottet likväl ansett spörsmålet örn beredande
av statsbidrag för det ändamål, varom fråga är, först böra bliva föremål för
prövning av vederbörande myndigheter, innan riksdagen tager ståndpunkt
till detsamma. Utskottet har alltså funnit sig icke nu kunna tillstyrka medels
anvisande för ändamålet, men vill — med hänsyn till den minskning av
platsbehovet, som kan förväntas komma att uppstå genom nu ifrågasatta
åtgärder — förorda, att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär utredning i ämnet.
På grund härav och då denna utredning bör omfatta hela riket och icke
endast avse vissa län, får utskottet hemställa,
att riksdagen må i anledning av herr Lindmarks m. fl. och
herr Lundströms m. fl. förevarande motioner, I: 40 och II: 179,
i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit måtte
verkställa utredning, huruvida och i vilken omfattning statsbidrag
till resor till sanatorier eller tuberkulossjukhus för
ambulatorisk kvävgasbehandling må böra utgå, samt för riksdagen
framlägga det förslag, vartill utredningen kan föranleda.
67:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 64) att till folksanatoriema
för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra anslag av 100,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 305—313 i statsrådsprotokollet.
För ifrågavarande ändamål har å riksstaten för innevarande budgetår anvisats
ett anslag å 150,000 kronor.
Utskottet, som funnit sig böra tillstyrka Kungl. Majits ifrågavarande förslag,
hemställer alltså,
att riksdagen må till folJcsanatorierna för budgetåret 1932/1933
anvisa ett extra anslag av 100,000 kronor.
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
137
68:o) På grund av vad Kungl. Majit föreslagit riksdagen (punkt 65) oell
under hänvisning till vad statsrådsprotokollet (sid. 313 och 314) i ämnet
innehåller, får utskottet hemställa,
att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till understödjande av dispensärverJcsamhet för budgetåret
1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag av 480,000 kronor.
Understödjande
av
dispens är - verksamhet.
[65.]
69:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 66) att Bidrag
dels höja det ordinarie förslagsanslaget till bidrag till resor för patienter
vid vissa anstalter för radiumbehandling, nu 80,000 kronor, med vid vissa
20,000 kronor till 100,000 kronor; . _ fiTradium
dels
ock godkänna de av departementschefen förordade ändringarna i behandling.
grunderna för anslagets användning. [66.]
Under åberopande av vad utskottet under punkt 65 anfört, får utskottet
hemställa,
I:o) att riksdagen må höja det ordinarie förslagsanslaget till
bidrag till resor för patienter vid vissa anstalter för radiumbehandling,
nu 80,000 kronor, med 20,000 kronor till 100,000 kronor;
samt
Illo) att Kungl. Majits förslag angående ändring i grunderna
för anslagets användning icke må vinna riksdagens
bifall.
Utskottets
yttrande.
70:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 67) att till bidrag till
uppförande, inrättande eller inlösen av epidemisjukhus för budgetåret 1932/
1933 anvisa ett extra förslagsanslag av 700,000 kronor.
I fråga örn utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 315 318
i statsrådsprotokollet.
För ifrågavarande ändamål är i riksstaten för innevarande budgetår uppfört
ett extra förslagsanslag å 400,000 kronor.
Den nu föreslagna förhöjningen av anslaget är föranledd av att den i
epidemilagen av år 1919 stadgade skyldigheten för epidemidistrikt att hava
tillgång till erforderligt antal platser å för epidemiskt sjuka personer avsedda
sjukhus träder i tillämpning beträffande epidemidistrikt, som innefattar
landsbygd, från och med den 1 januari 1933 samt att alitsa de
epidemidistrikt, som icke redan hava epidemivården ordnad, äro pliktiga
att före sistnämnda dag hava vidtagit erforderliga åtgärder för vårdens ordnande.
Bidrag till
uppförande,
inrättande
eller inlösen
av epidemisjukhus.
[67.]
Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Majits förevarande förslag får utskottet
hemställa,
138
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
Bidrag till
driften av
epidemisjukhus.
[68.]
Utskottets
yttrande.
att riksdagen må till bidrag till uppförande, inrättande eller
inlösen av epidemisjukhus för budgetåret 1932/1933 anvisa ett
extra förslagsanslag av 700,000 kronor.
71:o) Kungl. Maj:t bar föreslagit riksdagen (punkt 68) att
dels till bidrag till driften av epidemisjukhus för budgetåret 1932/1933
anvisa ett extra förslagsansanslag av 750,000 kronor;
dels ock godkänna den av departementschefen förordade ändringen i grunderna
för användningen av anslag till ifrågavarande ändamål.
Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 318—320 i statsrådsprotokollet.
I nu gällande riksstat utgör förevarande anslag 800,000 kronor.
Enligt gällande författning utgår statsbidrag med 2 kronor för dag och
patient, dock icke för flera sjukplatser för dag än som av medicinalstyrelsen
fastställts såsom motsvarande normal beläggning av sjukhuset. Statsbidrag
utbetalas halvårsvis i efterskott.
Statsbidraget till epidemisjukhusens driftkostnader ansågs vid tillkomsten
av detta bidrag böra bestämmas till samma belopp per vårddag, som då
utgick till tuberkulossjukhusen. Bidraget har sedermera icke undergått någon
förändring. Sådan förändring har dock varit ifrågasatt. Sålunda föreslog
Kungl. Majit vid behandlingen av förevarande anslag i 1924 års statsverksproposition
(femte huvudtiteln, punkten 74), att bidraget måtte från och med den 1
januari 1925 nedsättas till 1 krona 70 öre för dag och patient. X propositionen
hänvisades till att driftbidragen till andra sjukvårdsanstalter, däribland
även bidraget till tuberkulossjukhusen, blivit nedsatta med hänsyn till den
sjunkande prisnivån och det statsfinansiella läget. Förslaget blev emellertid
av riksdagen avslaget bland annat med den motiveringen, att vårdkostnaderna
vid epidemisjukhusen till följd av den ojämna beläggningen ställde sig
synnerligen höga (se riksdagens skrivelse nr 205).
Den av departementschefen förordade ändringen i grunderna för ifrågavarande
anslags användning består däri, att statsbidraget skulle sänkas
till 1 krona 75 öre per dag och patient. Sänkningen skulle träda i kraft
med den utbetalning, som äger rum närmast efter ingången av kalenderåret
1933.
Under hänvisning till vad utskottet under punkt 44 anfört, får utskottet
hemställa,
I:o) att riksdagen må, i anledning av Kungl. Majlis förslag
samt med bifall till herr Linders’ m. fl., herr Gustafsons i Kasenberg
m. fl., herr Bergqvists m. fl. och herr Hages m. fl.
under sagda punkt omförmälda motioner, I: 67 och 71 samt
II: 69 och Ilo, motionerna I: 67 och II: 69 i vad de röra nu
förevarande anslag, i likhet med vad för innevarande budgetår
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
139
ägt rum, till bidrag till driften av epidemisjukhus för budgetåret
1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag av 800,000 kronor;
II:o) att Kungl. Majis förslag örn ändring i grunderna för
användningen av anslag till ifrågavarande ändamål icke må
vinna riksdagens bifall.
72:o) I två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren,
nr 68, av herrar 8. Linders och A. J. Bärg samt den andra inom andra
kammaren, nr 188, av herr E. Lindley m. fl., har hemställts, att riksdagen
ville
dels för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag örn
500,000 kronor till bidrag till uppförande m. m. av hem för kroniskt sjuka,
dels besluta, att undantagandet av vissa för sjukvård över huvud förut
använda anstalter från rätten till statsbidrag till uppförande m. m. av hem
för kroniskt sjuka icke måtte gälla i fråga örn tillförne av landsting eller
stad utanför landsting använda sjukvårdsanstalter, som med medicinalstyrelsens
tillstånd apterats till hem för dylika sjuka.
Vidare har i en inom andra kammaren av herr A. Andersson i Falkenberg
väckt motion, nr 71, hemställts, att riksdagen för nästkommande budgetår
måtte som extra reservationsanslag anvisa 250,000 kronor att utgå som bidrag
till uppförande m. m. av hem för kroniskt sjuka.
Slutligen har i två likalydande motioner, väckta, den ena inom första
kammaren, nr 69, av herr A. Thelin m. fl. och den andra inom andra kammaren,
nr 110, av herr E. O. Magnusson i Tumhult m. fl., hemställts, att
riksdagen måtte bevilja Kronobergs läns landsting ett efter 44 platser beräknat
anslag av 66,000 kronor för uppförandet av i motionen omförmält
hem för kroniskt sjuka i Växjö.
Beträffande ifrågavarande förslag kommer utskottet att framdeles under
riksdagen avgiva utlåtande; vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen
anmäla.
73:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 69) att
dels till bidrag till driften av hem för kroniskt sjuka för budgetåret
1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag av 600,000 kronor;
dels ock godkänna den av departementschefen förordade ändringen i grunderna
för användningen av anslag för berörda ändamål.
Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 322—324 i statsrådsprotokollet.
I innevarande budgetårs riksstat utgör ifrågavarande anslag 750,000
kronor.
Enligt gällande bestämmelser utgår, med vissa inskränkningar, statsbidrag
Motioner örn
bidrag till
uppförande
m. m. av hem
för kroniskt
sjuka.
Bidrag
till driften
av hem för
kroniskt
sjuka.
[69.]
Utskottets
yttrande.
Kliniker vid
vanföreanstalter.
[70.]
140 Statsutskottets utlåtande Nr 5.
till driften av hem för kroniskt sjuka med 90 öre för dag och patient. Statsbidraget
utbetalas halvårsvis i efterskott.
Enligt nu föreliggande förslag skulle statsbidraget, som fastställdes till
nu gällande belopp år 1927, sänkas till 85 öre per dag och patient. Sänkningen
skulle träda i kraft med den utbetalning, som äger rum närmast
efter ingången av år 1933.
Under åberopande av vad utskottet under punkt 44 anfört, hemställer
utskottet,
I:o) att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt
med bifall till herr Linders’ m. fl. samt herr Gustafsons i Kasenberg
m. fl. under sagda punkt omförmälda motioner, I: 67 och II: 69
i nu förevarande del till bidrag till driften av hem för kroniskt
sjuka för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag
av 615,000 kronor;
II:o) att Kungl. Maj:ts förslag örn ändring i grunderna för
användningen av anslag för berörda ändamål icke må av riksdagen
bifallas.
74:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 70) att
dels höja det ordinarie förslagsanslaget till kliniker vid vanföreanstalter,
nu 200,000 kronor, med 20,000 kronor till 220,000 kronor;
dels ock godkänna den av departementschefen förordade ändringen i grunderna
för anslagets användning.
Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 324—327 i statsrådsprotokollet.
I riksstaten för budgetåret 1929/1930 voro, bland annat, följande för vanföreväsendet
avsedda ordinarie förslagsanslag uppförda, nämligen till kliniker
vid vanföreanstalterna i Stockholm, Göteborg och Hälsingborg, till polikliniker
vid nämnda vanföreanstalter, till underhåll av skol- och uppfostringshem
för vanföra samt till de i Stockholm, Göteborg och Hälsingborg inrättade
undervisningsanstalterna för vanföra m. m.
Gällande grunder för åtnjutande av bidrag från ifrågavarande anslag voro
godkända av 1924 års riksdag och av Kungl. Majit fastställda genom brev
den 11 april 1924. De inneburo, att statsbidrag från anslagen finge tills vidare
utgå med följande belopp:
till vanföreanstalternas kliniker, per dag och patient........... kronor 2:15
» poliklinikerna, per anstalt och kvartal.............................. » 1,250: —
» skol- och uppfostringshemmen, per dag och elev............ » 2: —
» undervisningsanstalternas interna elever, per elev och
månad .............................................................................. » 54: —
» undervisningsanstalternas externa elever, per elev och
månad, högst ................................................................. » 21: —
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
141
Tillika funnos bestämmelser meddelade angående det högsta antal vårdplatser
å kliniker samt skol- oell uppfostringshem, för vilket statsbidrag finge
utgå vid de särskilda anstalterna.
Bland annat med anledning därav att den beslutade nya vanföreanstalten
i Härnösand beräknades komma att färdigställas i slutet av budgetåret
1930/1931 erhöllo från oell med sistnämnda budgetår omförmälda ordinarie
anslag de ändrade rubrikerna kliniker vid vanföreanstalter, polikliniker vid
vanföreanstalter, skol- och uppfostringshem för vanföra samt yrkesskolor för
vanföra m. m. På därom i 1930 års statsverksproposition (femte huvudtiteln,
punkten 70) gjord framställning medgav samma års riksdag, att för de nya anslagens
användning skulle gälla grunder motsvarande de för de dittillsvarande
anslagen stadgade med de ändringar, som betingades av Härnösandsanstaltens
tillkomst. I överensstämmelse härmed har Kungl. Majit genom brev den 9
maj 1930 förordnat, att statsbidrag till klinikerna, poliklinikerna samt skolock
uppfostringshemmen för vanföra vid vanföreanstalterna i Stockholm,
Göteborg och Hälsingborg ävensom till yrkesskolorna (undervisningsanstalterna)
för vanföra vid samma anstalter skulle i enlighet med tidigare
meddelade bestämmelser från och med den 1 juli 1930 utgå från de nya
anslagen för vanf öreväsendet. Vidare har Kungl. Majit genom brev den 4
december 1931 bestämt det platsantal och de grunder i övrigt, efter vilka
statsbidrag från omförmälda anslag må utgå till den nya vanföreanstalten i
Härnösand.
Ifrågavarande anslag hava för nu löpande budgetår beräknats med hänsyn
till att den nya Härnösandsanstalten bomme att under budgetåret successivt
beläggas.
Anslagsbelopp och nettoutgifter beträffande ifrågavarande anslag för senaste
budgetår framgå av följande sammanställning, vari jämväl upptagits
de anslagsbelopp, som förordas för budgetåret 1932/1933:
Budgetår
Kliniker
Polikliniker
Skol- och upp- fostringshem
Yrkesskolor
Anslag,
kronor
Netto-
utgifter,
kronor
Anslag,
kronor
Netto-
utgifter,
kronor
Anslag,
kronor
Netto-
utgifter,
kronor
Anslag,
kronor
Netto- utgifter,
kronor
1930/1931............
160,000
149,592
15,000
15,000
70,000
67,368
150,000
163.176
1931/1932............
200.000
20,000
—
80,000
—
175,000
—
1932/1933 (förslag)
220,000
20,000
85,000
—
200,000
—
Beträffande grunderna för statsbidrag till ifrågavarande anstalter må erinras,
att de vid 1924 års riksdag fastställda bidragsbeloppen inneburo vissa
nedsättningar i tidigare utgående belopp samt att även vid 1923 års riksdag
genomförts nedsättningar av förut fastställda bidragsbelopp. I statsverkspropositionen
till 1927 års riksdag (femte huvudtiteln, punkten 64) föreslog
Kungl. Majit beträffande klinikerna samt skol- och uppfostringshemmen en
142
Statsutskottets utlåtande Nr O.
förnyad sänkning i bidragsbeloppen till respektive 2 kronor samt 1 krona
85 öre per dag och patient. Dessa sänkningar motiverades bland annat med
att för två av de då befintliga anstalterna icke oväsentliga sänkningar i dagskostnaderna
konstaterats. Eiksdagen avslog emellertid Kungl. Maj:ts förslag
under motivering, att statsbidragen fixerats så sent som år 1924 och att
ytterligare beskärning av bidragen därför icke borde förekomma.
Efter år 1927 har någon ändring i statsbidragen icke varit ifrågasatt. I
förberörda brev den 4 december 1931 hava, med upphävande av tidigare
vid skilda tidpunkter meddelade bestämmelser, de gällande grunderna för
ifrågavarande bidrag sammanfattats. Statsbidragen utbetalas kvartalsvis i
efterskott.
Vid anmälan av nu förevarande anslagsäskande har departementschefen
anfört följande:
»På grund av tillkomsten av vanföreanstalten i Härnösand, som under hela
nästkommande budgetår kan beräknas vara fullbelagd, kan medelsbehovet
under ifrågavarande anslag, under förutsättning av oförändrade grunder för
statsbidragens utgående, för nästkommande budgetår uppskattas till 230,000
kronor för klinikerna, 90,000 kronor för skol- och uppfostringshemmen och
210,000 kronor för yrkesskolorna. Beträffande anslaget till poliklinikerna
— vilket anslag redan för innevarande budgetår beräknats med hänsyn till
statsbidrag rinder hela budgetåret för Härnösandsanstaltens vidkommande —
skulle ändring i anslagsbeloppet icke erfordras.
Emellertid har jag av statsfinansi ella skäl och i betraktande av den nedgång
av levnadskostnaderna, som inträtt efter år 1924, då ifrågavarande bidragsbelopp
fastställdes, funnit mig böra förorda en nedsättning i bidragsbeloppen.
Med hänsyn till att de anordningar för kvalificerad vård m. m.,
som vid ifrågavarande anstalter erfordras, göra driftkostnaderna jämförelsevis
höga, har jag emellertid ansett nedsättningen böra ske med tämligen
ringa belopp. Jag finner mig böra föreslå, att statsbidragen bestämmas för
kliniker till 2 kronor per vårddag, för skol- och uppfostringshem till 1 krona
85 öre per vårddag samt för yrkesskolor till 50 kronor per månad för interna
elever och 20 kronor per månad för externa elever. Dessa belopp
innebära nedsättningar i förhållande till de nu utgående bidragen med omkring
7 procent för klinikerna, med omkring 7.5 procent för skol- och uppfostringshemmen,
med likaledes omkring 7.5 procent för yrkesskolornas interna
elever ävensom med omkring 5 procent för de externa eleverna vid
yrkesskolorna. Beträffande bidragen till poliklinikerna — vilka bidrag hittills,
oberoende av antalet behandlade, utgått med fixa årsbelopp — har jag
funnit tillräckliga skäl saknas för ändring.
Den besparing för statsverket, som de förordade nedsättningarna skulle
medföra, kan med utgångspunkt från de nyss omförmälda, för nästkommande
budgetår beräknade anslagsbeloppen uppskattas till 16,000 kronor för klinikerna,
7,000 kronor för skol- och uppfostringshemmen och 15,000 kronor för
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
143
yrkesskolorna, allt för helt år räknat. Om, såsom jag finner skäligt, de nya
bidragsgrunderna träda i kraft först med den utbetalning, som äger rum
närmast efter ingången av år 1933, böra an slagsbeloppen bestämmas för
klinikerna till 220,000 kronor, för skol- och uppfostringshemmen till 85,000
kronor och för yrkesskolorna till 200,000 kronor. Anslaget till poliklinikerna
torde böra upptagas med oförändrat belopp.
I detta sammanhang må erinras, att för inspektion i ortopediskt-hygieniskt
hänseende över vanföreanstalternas arbetsskolor och kliniker utgår arvode
a 500 kronor årligen till en av chefen för socialdepartementet förordnad
inspektör. Detta arvode utbetalas från anslaget till yrkesskolor för vanföra
m. m. Sedan senast meddelade förordnande för dylik inspektör den 31 december
1931 utgått, har av besparingsskäl och i överensstämmelse med förslag
av medicinalstyrelsen förnyat förordnande beträffande särskild inspektion
av vanföreanstalterna icke utfärdats. Det har förutsatts, att inspektion
av anstalterna skall kunna i erforderlig mån utövas direkt av medicinalstyrelsen.
»
Under åberopande av vad utskottet under punkt 44 anfört, får utskottet
hemställa,
I:o) att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt
med bifall till herr Linders’ m. fl. samt herr Gustafsons i Kasenberg
m.fl. under sagda punkt omförmälda motioner, 1:67 och II: 69
i nu förevarande del, höja det ordinarie förslagsanslaget till
Iclinilcer vid vanföreanstalter, nu 200,000 kronor, med 30,000
kronor till 230,000 kronor; samt
II:o) att Kungl. Maj:ts förslag örn ändring i grunderna för
anslagets användning icke må vinna riksdagens bifall.
75:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 71) att
dels höja det ordinarie förslagsanslaget till skol- och uppfostringshem för
vanföra, nu 80,000 kronor, med 5,000 kronor till 85,000 kronor;
dels ock godkänna den av departementschefen förordade ändringen i grunderna
för anslagets användning.
Under hänvisning till vad utskottet under punkt 44 anfört, får utskottet
hemställa,
I:o) att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj.ts förslag samt
med bifall till herr Linders’ m. fl. och herr Gustafsons i Kasenberg
m. fl. under nämnda punkt omförmälda motioner, I: 67 och
II: 69 i nu förevarande del, höja det ordinarie förslagsanslaget till
skol- och upjpfostringshem för vanföra, nu 80,000 kronor, med
10,000 kronor till 90,000 kronor; samt
H:o) att Kungl. Maj.ts förslag örn ändring i grunderna för
anslagets användning icke må vinna riksdagens bifall.
Utskottets
yttrande.
Skol- och
uppfostringshem
för
vanföra.
[71.]
Utskottets
yttrande.
144
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
Yrkesskolor
för vanföra.
[72.]
Utskottets
yttrande.
Bidrag till
nybyggnad
för Stockholms
vanföreanstalt.
m. ni.
[73.]
76:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 72) att
dels lioja det ordinarie förslagsanslaget till yrkesskolor för vanföra m. m.,
nu 175,000 kronor, med 25,000 kronor till 200,000 kronor;
dels ock godkänna de av departementschefen förordade ändringarna i grunderna
för anslagets användning.
Under åberopande av vad utskottet under punkt 44 anfört, hemställer
utskottet,
I:o) att riksdagen må, i anledning av Kungl. Majits förslag samt
med bifall till herr Linders’ m. fl. och herr Gustafsons i Kasenberg
m. fl. under nämnda punkt omförmälda motioner, I: 67 och
II: 69 i nu förevarande del, höja det ordinarie förslagsanslaget till
yrkesskolor för vanföra m. m., nu 175,000 kronor, med 35,000
kronor till 210,000 kronor; samt
II:o) att Kungl. Maj:ts förslag örn ändring i grunderna för
anslagets användning icke må vinna riksdagens bifall.
77:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 73) att
dels av det föreningen för bistånd åt lytta och vanföra i Stockholm till
bidrag till nybyggnad för Stockholms vanföreanstalt m. m. av 1931 ars riksdag
beviljade anslaget å högst 2,554,550 kronor för budgetaret 1932/1933 såsom
extra reservationsanslag anvisa ett belopp av 500,000 kronor;
dels ock medgiva, att Kungl. Majit må förbinda svenska staten att ikläda
sig garanti för — utöver de lån från pensionsförsäkringsfonden, som på grund
av 1931 års riksdags medgivande må komma att utgå under sådan garanti - de ytterligare lån från nämnda fond å tillhopa högst 1,000,000 kronor, som
till bestridande av kostnaderna för uppförandet av ifrågavarande anstalt må
komma att av omförmälda förening upptagas.
Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 328—335 i statsrådsprotokollet.
I en den 13 februari 1931 avlåten proposition, nr 118, framlade Kungl. Majit
förslag för riksdagen om bidrag till nybyggnad för Stockholms vanföreanstalt
m. m. I propositionen redogjordes bland annat för ett av föreningen för bistånd
åt lytta och vanföra i Stockholm med skrivelse den 3 december 1930 framlagt
förslag till dylik nybyggnad å det s. k. Norrbackaom rådet. Kostnaderna för
uppförandet av den nya anstalten beräknade föreningen till sammanlagt
3.270,000 kronor, vartill skulle komma ett belopp av 244,550 kronor,
utgörande kostnader för inlösen av mark och byggnader från statens
järnvägar. Av beloppet å 3,270,000 kronor beräknades 1,080,000 kronor
belöpa på klinik och poliklinik, 270,000 kronor på bandageverkstad och 1,920,000
kronor på yrkesskolor och elevhem. Föreningen föreslog, att staten skulle
bestrida hela kostnaden för klinik, poliklinik och bandageverkstad samt halva
kostnaden för yrkesskolor och elevhem, tillhopa 2,310,000 kronor, ävensom
kostnaderna för inlösen av mark och byggnader. Återstående kostnad, berak
-
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
145
nåd till 960,000 kronor, skulle bestridas av föreningen och medlen härför
skulle anskaffas genom lån från pensionsförsäkringsfonden, för vilket lån svenska
staten skulle ikläda sig borgen. Föreningen beräknade en byggnadstid av
fyra år. Enligt föreningens mening borde den på staten belöpande delen av
kostnaden för själva anstalten fördelas med 400,000 kronor på budgetåret
1931/1932, med 635,000 kronor på vartdera av de två följande budgetåren och
med återstoden, 640,000 kronor, på budgetåret 1934/1935.
Vid behandling i statsrådet av frågan örn avlåtande av nämnda proposition
uttalade sig departementschefen för att ny vanföreanstalt i Stockholm borde
i huvudsaklig enlighet med det av vanföreföreningen i skrivelsen den 3 december
1930 framlagda förslaget anordnas å det s. k. Norrbackaområdet. Mot föreningens
kostnadsberäkningar fann departementschefen ej anledning till erinran.
Likaså biträdde han föreningens förslag att den på föreningen belöpande delen av
kostnaden skulle anskaffas genom lån från pensionsförsäkringsfonden, för vilket
staten skulle ikläda sig betalningsansvar. Statsanslaget ansågs böra bestämmas
till summan av dels hela verkliga kostnaden för klinik och poliklinik,
dock högst 1,080,000 kronor, dels hela verkliga kostnaden för bandageverkstad,
dock högst 270,000 kronor, dels halva verkliga kostnaden för yrkesskolor
och elevhem, dock högst 960,000 kronor, dels ock kostnaderna för ersättande och
inlösen av omförmälda av statens järnvägar disponerade område och byggnader,
244,550 kronor, eller alltså tillhopa högst 2,554,550 kronor. Detta belopp
borde emellertid å elta sidan minskas med det på särskilt sätt beräknade
nettobelopp, som komme att inflyta vid försäljning av föreningens nuvarande
fastigheter, men å andra sidan ökas med den högre räntekostnad, som kunde
uppkomma i anledning av att direkta statsbidrag till anstaltens uppförande
komme att under byggnadstiden anvisas i långsammare takt än den, varmed
föreningen räknat, samt föreningen på grund därav måste i högre grad än som
förutsatts i skrivelsen den 3 december 1930 anskaffa medel genom upptagande
av lån. Departementschefen utgick emellertid från, att den vid fastigheternas
försäljning inflytande behållningen skulle komma att överstiga sistnämnda
räntekostnad och ansåg därför, att det totala anslaget ej behövde överstiga
2,554,550 kronor.
Föreningen hade, såsom redan nämnts, i skrivelsen den 3 december 1930
uppskattat anslagsbehovet för innevarande budgetår till 400,000 kronor. På
grund av det statsfinansiella läget förordade departementschefen dock, att anslaget
skulle begränsas till 200,000 kronor.
I skrivelse den 27 maj 1931, nr 268, i anledning av nämnda proposition
anmälde riksdagen, bland annat, att riksdagen
dels till bidrag till nybyggnad för Stockholms vanföreanstalt m. m. i huvudsaklig
överensstämmelse med av föreningen för bistånd åt lytta och vanföra
i Stockholm i skrivelse den 3 december 1930 framlagt förslag beviljat nämnda
förening ett anslag av sammanlagt högst 2,554,550 kronor, motsvarande dels,
enligt i statsrådsprotokollet över socialärenden den 13 februari 1931 angivna
grunder, högst hela verkliga kostnaden för uppförande vid den blivande an
Bihang
till riksdagens protokoll 1932. 6 sami. 5 höft. (Nr 5.) 43232 10
146
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
stalten av klinik, poliklinik och bandageverkstad samt högst halva verkliga
kostnaden för uppförande därstädes av yrkesskolor och elevhem, dock, efter
jämkning på grund av särskilda omständigheter i enlighet med vad i sagda
statsrådsprotokoll anförts, sammanlagt högst 2,310,000 kronor, dels hela verkliga
beloppet för ersättning till statens järnvägar för viss i anstaltens blivande
område ingående mark samt för inlösen av därå uppförda byggnader, utgörande
detta belopp sammanlagt 244,550 kronor;
dels av sålunda beviljat anslag för budgetåret 1931/1932 anvisat ett extra
reservationsanslag, att utbetalas till föreningen i den ordning Kungl. Majit
bestämde, av 200,000 kronor;
dels och medgivit, att Kungl. Majit finge förbinda svenska staten att ikläda
sig garanti för de lån från pensionsförsäkringsfonden å tillhopa högst 1,000,000
kronor, som för bestridande av kostnaderna för uppförandet av berörda anstalt
kunde komma att av omförmälda förening upptagas.
Riksdagen framhöll i skrivelsen, att riksdagen förutsatte, att föreningen
skulle taga vederbörlig hänsyn till de detaljanmärkningar, som av medicinalstyrelsen
och byggnadsstyrelsen framställts mot det i skrivelsen den 3 december
1930 framlagda förslaget, varigenom bland annat en ökning av platsantalet
skulle kunna utvinnas.
Genom brev den 19 juni 1931 beviljade härefter Kungl. Majit föreningen
för bistånd åt lytta och vanföra i Stockholm till bidrag till ny byggnad å
det s. k. Norr backaområdet för Stockholms vanföreanstalt m. m. i huvudsaklig
överensstämmelse med av föreningen i skrivelse den 3 december 1930 framlagt
förslag ett anslag av sammanlagt högst 2,554,550 kronor — därav högst
2,310,000 kronor för utgifter till byggnadsarbeten och återstoden 244,550 kronor
för ersättning till statens järnvägar för viss i anstaltens blivande område
ingående mark samt för inlösen av därå nu befintliga byggnader.
Bidraget till utgifter för byggnadsarbeten skulle enligt föreskrift i samma
brev utgå på det sätt, att därmed, enligt vederbörligen granskade räkningar,
skulle bestridas hela verkliga kostnaden för uppförande vid den nya anstalten
av klinik och poliklinik, dock högst 1,080,000 kronor, hela verkliga kostnaden
för uppförande vid den nya anstalten av bandageverkstad, dock högst 270,000
kronor, samt halva verkliga kostnaden för uppförande därstädes av yrkesskolor
och elevhem, dock högst 960,000 kronor.
Utöver sålunda för byggnadsarbeten utgående statsbidrag skulle efter beräkning
i den ordning, som på framställning av föreningen komme att av Kungl.
Majit genom särskilt beslut fastställas, av statsmedel bestridas den extra räntekostnad,
som för föreningen kunde uppkomma därigenom att föreningen nödgades
att för arbetenas rationella bedrivande upptaga lån till större belopp
eller vid tidigare tidpunkt, än som förutsatts i föreningens omförmälda skrivelse
den 3 december 1930.
Vidare förordnade Kungl. Majit, att såsom villkor för åtnjutande av statsbidrag
från ifrågavarande anslag skulle gälla vissa bestämmelser, vilka finnas
återgivna å sid. 330 i statsrådsprotokollet.
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
147
ytterligare föreskrev Kungl. Maj:t i ifrågavarande brev, att föreningen vid
uppgörande av de slutliga ritningarna för anstalten skulle taga vederbörlig
hänsyn till de detaljanmärkningar mot föreningens förslag, vilka framställts
av medi cina! stitelsen och byggnadsstyrelsen; och borde föreningen därvid
bland annat dels överväga möjligheten att utan ökning av totalkostnaden ernå
ett större antal vårdplatser än enligt förslaget, dels tillse, att, därest särskild
tvättinrättning vid anstalten ansåges böra komma till stånd, densamma anordnades
så att de för densamma disponerade utrymmena kunde framdeles utan
kostsamma omändringar eller nyanordningar tagas i anspråk för arbetslokaler
eller andra anstaltens ändamål.
Därjämte förordnade Kungl. Majit — som genom brev den 26 september
1930 av ett för budgetåret 1930/1931 anvisat extra reservationsanslag å 300,000
kronor till förberedande arbeten för uppförande av karolinska sjukhuset m. m.
å Norrbackaområdet ställt ett belopp av 30,000 kronor till vanf dref öreningens
förfogande att användas till bestridande av kostnader för utförande av huvudritningar,
arbetsbeskrivningar och kostnadsberäkningar för den blivande vanföreanstalten
m. m. — dels att av det extra reservationsanslag å 200,000 kronor,
som av 1931 års riksdag för budgetåret 1931/1932 anvisats till bidrag till
nybyggnad för Stockholms vanföreanstalt m. m., ett belopp av 30,000 kronor
skulle överföras till det av sistnämnda års riksdag för budgetåret 1931/1932
anvisade extra reservationsanslaget å 750,000 kronor till byggnadsarbeten för
karolinska sjukhuset m. m., dels ock att återstoden av ifrågavarande extra
reservationsanslag å 200,000 kronor eller 170,000 kronor skulle av statskontoret
på rekvisition, i mån av behov och mot redovisningsskyldighet, utbetalas
till vanföreföreningen, efter det föreningen styrkt, att nyss angivna villkor för
åtnjutande av statsbidrag för ifrågavarande ändamål blivit uppfyllda.
I skrivelse den 2 september 1931 avgav statskontoret infordrat utlåtande
rörande de villkor och former, varunder garantien för omförmälda lån från
pensionsförsäkringsfonden å tillhopa högst 1,000,000 kronor skulle ställas.
Statskontoret överlämnade samtidigt av ämbetsverket infordrat yttrande från
fullmäktige för fonden jämte därvid fogat förslag till skuldförbindelse med
åtecknat formulär till garantiförbindelse. Av sistnämnda yttrande framgick
att fullmäktige för pensionsförsäkringsfonden förklarat sig villiga att på ansökan
av föreningen bevilja föreningen lån för ifrågavarande ändamål å tillhopa
högst 1,000,000 kronor under förutsättning, att staten iklädde sig
borgen såsom för egen skuld till dess full betalning skedde för de skuldförbindelser,
som av föreningen utfärdades, samt att fullmäktige beslutat, att berörda
lån skulle beviljas mot en ränta av 4 procent och med ömsesidig rätt till
6 månaders uppsägning.
Härefter bemyndigade Kungl. Majit genom beslut den 24 september 1931
statskontoret att, därest nyss berörda lån lämnades föreningen, å de skuldförbindelser,
som i huvudsaklig enlighet med förenämnda förslag av föreningen
utfärdades i anledning av lånen, å svenska statens vägnar teckna borgen såsom
för egen skuld till dess full betalning skedde.
148
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
Vid anmälan av frågan om fortsatt anslag till nybyggnad för Stockholms
vanföreanstalt har departementschefen anfört följande:
»Enligt föreningens beräkningar skulle för ifrågavarande anstalts färdigställande
med utgången av år 1934 erfordras statsbidrag under nästkommande
budgetår med 835,000 kronor, under budgetåret 1933/1934 med (635,000 +
244,550) 879,550 kronor samt under budgetåret 1934/1935 med 640,000 kronor.
Med hänsyn till de betydande svårigheter, under vilka vanföreanstalten för
närvarande arbetar, lärer det knappast vara lämpligt att utsträcka byggnadstiden
i syfte att ernå minskat anslagsbehov för de särskilda budgetåren. Emellertid
har det synts mig böra övervägas, huruvida ej en av budgetära skäl
önskvärd fördelning av statens bidrag på flera budgetår skulle kunna äga rum
även utan utsträckning av byggnadstiden. Jag har i anledning härav låtit närmare
undersöka innebörden och verkningarna av en anordning, varigenom återstoden
av det utav staten beviljade anslaget utbetalades på det sätt, att för
vart och ett av de närmaste fyra budgetåren anvisades 500,000 kronor och för
budgetåret 1936/1937 återstoden. Genom en dylik anordning skulle under nästkommande
budgetår samt budgetåret 1933/1934 uppkomma brist i de för
arbetenas fortskridande erforderliga medlen. För anordningens genomförande
skulle erfordras, att denna brist kunde täckas genom ett nytt lån, som föreningen
mot garanti av staten skulle upptaga från pensionsförsäkringsfonden.
Staten finge givetvis svara för räntan å detta lån, tills det blivit till fullo återbetalt.
Undersökningens resultat innefattas i en av ordföranden i vanföreföreningens
styrelse upprättad promemoria. Resultaten framgå närmare av följande inom
socialdepartementet gjorda sammanställning:
Budgetår
Erforderligt
belopp,
inberäknat
ränte-
utgifter
kronor
Statsanslag
kronor
Föreningens
bidrag (lån
från fonden)
kronor
Brist (att
täckas genom
lån från
fonden)
kronor
Återbetalade
lånebelopp
kronor
Räntekostnad
för staten
under närmast
följande
budgetår
kronor
1931/1932
1932/1933
384,007
1(1,500.772 +
15,827:28)
200,000: —
184,007: —
—
—
15,827: 28
1933/1934
11,516,599:28
1(1,189,912 +
32.252:90)
500,000: —
665,772: -
350,827: 28
32,252: 90
1934/1935
11,222,164: 90
1 (439,859 +
47,236:77)
500,000; -
110,221: —
. 611,943:90
47,236: 77
1 487,095:77
500,000: —
—
—
12,904: 23
35,587:01
1935/1936
35,587: 01
500,000: —
—
—
464,412: 99
12,136: 35
1936/1937
12,136: 35
497.590: 31
—
—
485,453; 96
—
Summa
Därav
anlägg-
nings-
kostnader
räntekost- nader ...
3,657,590: 31
3,514,550: —
143,040: 31
2,697,590: 31
960,000: —
962,771:18
962,771:18
143,040: 31
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
149
Ränteberäkningen har i promemorian i allmänhet skett efter en räntefot av
5 procent. Å det lån på 184,007 kronor, som skulle upptagas under innevarande
budgetår, har dock räntan, för budgetåret 1931/1932 uppskattad till 3,680
kronor 14 öre, beräknats efter 4 procent. Detta lånebelopp, som — på grund av
minskningen i statsanslaget för innevarande budgetar i förhållande till vad
som från föreningens sida begärts — mäste upplanas omkring ett ar tidigare
än ursprungligen beräknats, skall nämligen utgå ur det föreningen redan garanterade
lånet å 1,000,000 kronor, vilket, såsom förut angivits, löper med 4 procent
ränta.
Undersökningen visar, att behovet av ytterligare lånemedel skulle vara störst
under senare hälften av budgetåret 1933/1934. Med upplupna räntor skulle den
då erforderliga lånesumman uppgå till nära en miljon kronor. I promemorian
har med hänsyn härtill och till de osäkra pris- och valutaförhallandena ifrågasätta,
att behovet av ytterligare lånemedel skulle uppskattas till 1,200,000
kronor, för vilken summa staten alltså skulle ikläda sig garanti.
Med stöd av den förebragta utredningen vill jag för min del förorda, att
återstoden av det beviljade statsbidraget till vanföreanstalten uppdelas på
budgetåren 1932/1933—1936/1937 i överensstämmelse med den plan, sorn legat
till grund för förberörda undersökning. Den brist, som på grund av minskat
statsbidrag skulle för budgetåren 1932/1933 och 1933/1934 uppstå i förhållande
till medelsbebovet för samma budgetår, synes, såsom vid utredningen ifrågasatts,
böra täckas genom ett nytt lån från pensionsförsäkringsfonden, för vilket
staten ikläder sig betalningsansvar och gäldar räntan. Vad angår räntans storlek
lärer det vara skäligt, att densamma utgår efter samma räntefot, som vid lånebeloppens
utlämnande av fullmäktige för pensionsförsäkringsfonden i allmänhet
tillämpas för normala utlåningar. Enligt vad jag inhämtat, äro fullmäktige
villiga att på detta villkor och mot statsgaranti bevilja vanföreföreningen det
lån, som för ändamålet kan erfordras.
I promemorian har ifrågasatts, att det nya lånet skulle bestämmas till
1,200,000 kronor. Även med hänsynstagande till de i promemorian berörda förhållandena
synes mig emellertid ett lånebelopp å en miljon kronor böra vara tillräckligt
för ändamålet. Medan föreningen nämligen enligt sitt förslag i skrivelsen
den 14 september 1931 skulle under budgetaret 1933/1934 bidraga med
ett belopp av 310,362 kronor, har i promemorian räknats med att föreningens
bidrag för samma budgetperiod icke skulle uppgå till mer än 110,221 kronor.
Enär föreningen i sin nyssnämnda skrivelse vitsordat, att det syntes vara
möjligt för densamma att bidraga även med skillnadsbeloppet, 200,141 kronor,
torde, såvitt nu kan bedömas, tillräcklig säkerhet förefinnas för att ett lan a
en miljon kronor skall visa sig vara tillfyllest.
För ställande av statsgaranti å det enligt mitt förslag erforderliga nya lånet
bör givetvis riksdagens medgivande utverkas. Åt Kungl. Majit torde böra överlämnas
att sedermera bestämma de villkor och former, varunder garantien skall
lämnas.
Yad jag sålunda föreslagit måste medföra, att statens totalkostnader för den
nya anstalten komma att i viss mån ökas, nämligen med de på det nya lånet be
-
150
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
Utskottets
yttrande.
Bidrag till
resor för vanföra
jämte
vårdare.
[74.]
löpande räntorna. Huruvida i anledning härav det av riksdagen för ändamålet
beviljade anslaget å sammanlagt högst 2,554,550 kronor kommer att bliva otillräckligt,
kan emellertid ej för närvarande med säkerhet bedömas. Först sedan
storleken av den vid försäljning av föreningens nuvarande fastigheter inflytande
behållningen blir känd och även närmare kännedom vunnits örn byggnadskostnadernas
verkliga storlek, kan ståndpunkt tagas till denna fråga. Jag förutsätter,
att vid byggnadsarbetenas bedrivande möjligheterna till besparingar
noggrant tillvaratagas.»
Såsom av det förestående framgår, innebär nu föreliggande förslag, att statens
bidrag till nybyggnad för Stockholms vanföreanstalt m. m. skulle — utan
att byggnadstiden utsträckes — fördelas på budgetåren 1931/1932—1936/1937
i stället för, såsom från början avsetts, budgetåren 1931/1932—1934/1935.
Härigenom skulle under budgetåren 1932/1933 och 1933/1934 uppkomma brist
å de för arbetenas fortskridande erforderliga medlen, vilken brist avsetts att
täckas genom lån å högst 1,000,000 kronor, som föreningen för lytta och vanföra
i Stockholm skulle upptaga från pensionsförsäkringsfonden, och varå staten
skulle svara för räntan, tills lånet blivit till fullo guldet.
Mot vad sålunda och i övrigt under förevarande punkt föreslagits, har utskottet
icke haft något att erinra.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må
a) av det föreningen för bistånd åt lytta och vanföra i Stockholm
till bidrag till nybyggnad för Stockholms vanföreanstalt
m. m. av 1931 års riksdag beviljade anslaget å högst 2,554,550
kronor för budgetåret 1932/1933 såsom extra reservationsanslag
anvisa ett belopp av 500,000 kronor; samt
b) medgiva, att Kungl. Majit må förbinda svenska staten
att ikläda sig garanti för — utöver de lån från pensionsförsäkringsfonden,
som på grund av 1931 års riksdags medgivande må
komma att utgå under sådan garanti — de ytterligare lån från
nämnda fond å tillhopa högst 1,000,000 kronor, som till bestridande
av kostnaderna för uppförandet av ifrågavarande anstalt
må komma att av omförmälda förening upptagas.
78:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 74) att
dels i riksstaten för budgetåret 1932/1933 upptaga det ordinarie förslagsanslaget
till bidrag till resor för vanföra jämte vårdare med oförändrat belopp
150,000 kronor;
dels ock godkänna de av departementschefen förordade ändringarna i grunderna
för anslagets användning.
Under hänvisning till vad utskottet under punkt 65 anfört, får utskottet
hemställa,
att riksdagen må
a) i riksstaten för budgetåret 1932/1933 upptaga det ordi
-
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
151
narie förslagsanslaget till bidrag till resor för vanföra jämte
vårdare med oförändrat belopp, 150,000 kronor; samt
b) godkänna de av utskottet förordade ändringarna i grunderna
för anslagets användning.
79:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 75) att till kuratorsverksamliet
vid vanföreanstalterna för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra
anslag av 12,000 kronor.
I fråga örn utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 336 339
i statsrådsprotokollet.
Fråga örn anvisande av medel till viss kuratorsverksamhet vid vanföreanstalterna
uppkom genom en av svenska vanföreanstalternas centralkommitté
i skrivelse den 23 juli 1930 gjord framställning i ämnet.
I nämnda skrivelse anförde kommittén beträffande karaktären av ifrågavarande
verksamhet bland annat följande. Verksamheten hade försöksvis
utövats av föreningen för bistånd åt vanföra i Göteborg sedan år 1925 samt
av föreningen för bistånd åt lytta och vanföra i Stockholm och föreningen
för bistånd åt vanföra i Skåne sedan år 1926. De hos dessa föreningar
anställda kuratorerna hade haft till uppgift dels att inom respektive vanföreanstalter
biträda elever och patienter, som därav vore i behov, med råd och
hjälp i ekonomiska och sociala angelägenheter, dels att genom brevväxling
och vid inspektionsresor verkställa efterundersökningar rörande värdet av
den utbildning, som lämnats personer, vilka varit intagna å anstalterna,
ävensom stå f. d. anstaltselever till tjänst med anskaffning av platser eller
arbetsmaskiner, dels ock att på uppdrag av pensionsstyrelsen besöka även
vanföra, som icke varit anstaltselever.
Ifrågavarande verksamhet hade, fortsatte centralkommittén, icke helt kunnat
finansieras av respektive föreningar, vilka under de förflutna åren hade
erhållit bidrag därtill framför allt från stiftelsen »Thérése och Johan Anderssons
minne» samt med mindre belopp av centralkommittén. I genomsnitt
hade för ifrågavarande ändamål till var och en av de nämnda föreningarna
sammanlagt utgått ett årligt bidrag av 3,000 kronor. Då bidrag från sagda
stiftelse vore att vänta endast under ytterligare ett år, vore det enligt kommittén
mycket ovisst, huruvida ifrågavarande verksamhet kunde i fortsättningen
uppehållas, därest icke staten trädde hjälpande till. Med hänsyn
härtill och då enligt kommittén kuratorsverksamheten i den form, som nu
prövats, måste anses vara av samma betydelse som den sjukvård och utbildning
vid vanföreanstalterna, som för närvarande åtnjöte understöd av
statsmedel, hemställde kommittén, att hädanefter statsbidrag måtte få utgå
jämväl till kuratorsverksamheten.
Under förutsättning att såsom dittills kuratorerna avlönades av respektive
föreningar, beräknade kommittén med utgångspunkt från de senaste årens
erfarenheter behovet av statsbidrag till kuratorsverksamheten till 3,000 kronor
per budgetår för varje anstalt. Då den nya vanföreanstalten i Härnösand
Kuratorsverksamhet
vid vanföreanstalterna.
[75.]
152
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
kunde beräknas bliva färdig före den 1 juli 1931, hemställde kommittén,
som förutsatt, att kuratorsverksamhet skulle komma att bedrivas jämväl av
huvudmannen för nämnda anstalt, föreningen för bistånd åt vanföra i Norrland,
örn ett årligt statsbidrag för berörda verksamhet av tillhopa 12,000
kronor, att utgå med 3,000 kronor till var och en av här omförmälda fvra
vanföreföreningar.
Nämnda framställning, som ingivits till medicinalstyrelsen, överlämnades
av styrelsen till Kungl. Majit med tillstyrkande. Till följd av remiss avgåvos
sedermera utlåtanden i ämnet av pensionsstyrelsen, riksförsäkrin//sanstölten
samt socialstyrelsen, vilka ämbetsverk samtliga tillstyrkte bifall till
centralkommitténs framställning.
I 1931 års statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkten 25) — där jämväl
lämnades en närmare redogörelse för innehållet i nyssnämnda utlåtanden
förklarade departementschefen för egen del, att ifrågavarande verksamhet
syntes vara av så betydelsefull art, att den vore väl förtjänt av understöd
fran det allmännas sida. Icke minst viktig vore den möjlighet, som genom
verksamheten skapades att uppehålla genom anstaltsvård vunnen förvärvsduglighet.
Med hänsyn till verksamhetens syfte syntes understödet lämpligen
böra utgå från pensionsstyrelsens fond för sjukvårdande uppgifter. Beloppets
storlek borde närmast bestämmas med hänsyn till storleken av de bidrag,
som kunde komma att utgå från enskilt håll. Kör den händelse de enskilda
bidragen framdeles skulle komma att alldeles upphöra, syntes det rimligt,
att av fondmedel såsom bidrag till verksamheten utbetalades ett årligt belopp
av högst 12,000 kronor, att lika fördelas mellan omförmälda fyra vanföreföreningar.
Dylikt bidrag borde dock enligt departementschefens uppfattning
få utgå tidigast från och med budgetåret 1931/1932.
I skrb else den 20 mars 1931, nr 5 A, anmälde riksdagen, under punkt 21,
i anslutning till statsutskottets utlåtande i ämnet, att riksdagen med hänsyn
till den ståndpunkt, 1930 års riksdag intagit till frågan örn utökning på
pensionsförsäkringsfondens bekostnad av pensionsstyrelsens sjukvårdande
verksamhet, ansett det synnerligen tvivelaktigt, huruvida pensionsförsäkrmgsfonden
nu även borde anlitas för kuratorsverksamhet vid vanföre vården.
Såsom depai tementscliefen i annat sammanhang erinrat, förklarade sig riksdagen
hava kommit till den uppfattningen, att så stora belopp redan toges ur
fonden för pensionsstyrelsens sjukvårdande verksamhet, att ett övervägande
borde ske örn en proportionsvis riktigare fördelning av kostnaderna härför
mellan fonden och det riksstatsanslag, från vilket bidrag till den sjukvårdande
verksamheten utginge. Det kunde, yttrade riksdagen vidare, ifrågasättas, huruvida
icke, örn statsanslag till kuratorsverksamheten för vanföra överhuvudtaget
ansåges erforderligt, medel för ändamålet borde anvisas under rubriken
» vanf öreanstalterna».
Vid behandlingen av frågan inom första kammaren fann departementschefen
sig med anledning av statsutskottets utlåtande — till vilket riksdagen
sålunda anslöt sig — böra uttala, att departementschefen förutsatte, att utskottets
yttrande på denna punkt finge tolkas så, att Kungl. Majit icke skulle
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
153
vara förhindrad att under budgetåret 1931/1932, om medel på annat sätt icke
skulle stå till förfogande, anlita pensionsförsäkringsfonden men att därefter
borde förfaras så, att om anslag ytterligare visade sig erforderligt, Kungl.
Maj:t då borde hos riksdagen hemställa örn anvisande av medel under rubriken
»vanf öreanstalter».
Med hänvisning till frågans behandling i statsverkspropositionen och vid
1931 års riksdag hemställde sedermera svenska vanföreanstalternas centralkommitté
hos pensionsstyrelsen, att styrelsen ville för budgetåret 1931/1932
av för dylikt ändamål tillgängliga medel anvisa ett belopp av 12,000 kronor,
att utgå med 3,000 kronor till var och eu av styrelserna för föreningarna
för bistånd åt vanföra i Stockholm, Göteborg, Skåne och Norrland för fortsatt
bedrivande av kuratorsverksamhet vid de tidigare befintliga vanföreanstalterna
i Stockholm, Göteborg och Hälsingborg samt för anordnande av
liknande verksamhet vid den nyinrättade vanföreanstalten i Härnösand.
I anledning av denna hemställan anförde pensionsstyrelsen i skrivelse
till Kungl. Majit den 18 juli 1931 bland annat, att kuratorsverksamlieten vid
vanföreanstalterna, vilken närmast avsåge att förmedla arbete för och i övrigt
hjälpa vid anstalterna utbildade vanföra, måste betraktas som ett nödvändigt
komplement särskilt till den vid anstalterna bedrivna yrkesutbildningen
åt vanföra, Till denna utbildning lämnade pensionsstyrelsen
avsevärda bidrag, och det läge därför såväl i pensionsstyrelsens som överhuvudtaget
i det allmännas intresse, att denna kuratorsverksamhet finge fortgå
i minst samma omfattning som dittills. Då medel för budgetåret 1931/1932
icke syntes kunna uppbringas från annat håll, funne pensionsstyrelsen det
vara synnerligen angeläget, att det äskade beloppet, 12,000 kronor, för detta
budgetår ställdes till förfogande från fonden för sjukvårdande uppgifter.
Genom brev den 7 augusti 1931 föreskrev Kungl. Maj:t, i överensstämmelse
med pensionsstyrelsens hemställan, att för budgetåret 1931/1932 från
fonden för sjukvårdande uppgifter skulle ställas till styrelsens förfogande
bland annat ett belopp av 12,000 kronor, att användas till bidrag för bestridande
av kostnaderna för kuratorsverksamhet vid vanföreanstalterna i
Stockholm, Göteborg, Hälsingborg och Härnösand. Ifrågavarande belopp
har sedermera genom pensionsstyrelsens beslut den 14 augusti 1931 överlämnats
till svenska vanföreanstalternas centralkommitté.
Vid anmälan av förevarande anslagsäskande har departementschefen anfört
följande:
»Genom personliga iakttagelser, som jag haft tillfälle att göra beträffande
kuratorsverksamlieten vid vanförevården, har jag kommit till den uppfattningen,
att denna verksamhet är av synnerlig betydelse icke blott för att
under vårdtiden i möjligaste mån befria de sjuka från sådana omsorger örn
ekonomiska och andra personliga angelägenheter, vilka äro ägnade att motverka
syftet med den både för det allmänna och för den enskilde kostsamma
sjukhusvården, utan också och icke minst då det vid tidpunkten för de
sjukas tillfrisknande gäller att bereda rekonvalescenten tillfälle till eftervård
154
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
eller att för den helt eller partiellt arbetsföre underlätta strävandena att
efter erhållen yrkesutbildning bereda sig inkomst genom arbete. Särskilt i
sistnämnda avseende synes verksamheten vara av stort värde för det allmänna
med hänsyn till angelägenheten av att resultaten av den vid vanföreanstalterna
lämnade vården och yrkesutbildningen skola kunna tillgodogöras.
Av naturliga skäl äro de offentliga arbetsförmedlingsorganen icke i tillfälle
att ägna frågan örn de partiellt arbetsföras utkomstmöjligheter speciell uppmärksamhet,
utan för ifrågavarande uppgifter måste man väsentligen lita till
kuratorerna vid de olika vanföreanstalterna. Ur sålunda angivna synpunkter
och då, som de svenska vanföreanstalternas centralkommitté framhållit, det
ekonomiska underlaget för denna verksamhet för framtiden icke synes kunna
säkerställas på annan väg, finner jag önskvärt, att ett fortsättande av kuratorsverksamheten
möjliggöres genom understöd från det allmännas sida. Enär
— på sätt av det anförda torde framgå — ifrågavarande verksamhet är av
betydelse icke blott såsom en invaliditetsförebyggande åtgärd i pensionsförsäkringens
intresse utan jämväl såsom ett direkt led i vanförevården, finner
jag motiverat att, på sätt från riksdagens sida ifrågasatts, understödet
anvisas i form av statsanslag under avdelningen vanföreanstalterna. Anslaget
torde böra bestämmas till 12,000 kronor, motsvarande ett bidrag av 3,000 kronor
till verksamheten vid var och en av de fyra vanföreanstalterna, samt
erhålla karaktären av extra anslag. Eventuellt erforderliga villkor för anslagets
utgående torde få bestämmas av Kungl. Maj:t.»
Utskottet har funnit sig böra biträda Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag
och hemställer alltså,
att riksdagen må till leur atorsverltsamhet vid vanföreanstalterna
för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra anslag av 12,000
kronor.
Eugenia
hemmet.
[76.]
80:o) Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
(punkt 76) hemställer utskottet,
att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till Eugeniahemmet för budgetåret 1932/1933 anvisa
ett extra anslag av 5,000 kronor.
81:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 77) att nedsätta det
utbredning or(Jinarie förslagsanslaget till åtgärder mot utbredning av könssjukdomar,
Åtgärder mot
utbredning
av könssjuk
domar. nu 690,000 kronor, med 50,000 kronor till 640,000 kronor.
[77.] Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 341—343 i statsrådsprotokollet.
För ifrågavarande ändamål är, såsom av ovanstående framgår, ett anslag
å 690,000 kronor upptaget å riksstaten för innevarande budgetår.
Från anslaget bestridas huvudsakligen dels kostnader för arvoden åt läkare
vid de polikliniker för kostnadsfri undersökning och behandling av köns
-
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
155
sjuka, vilka enligt gällande lag om åtgärder mot utbredning av könssjukdomar
såsom regel skola vara inrättade i städer med ett invånarantal av
20,000 eller däröver, dels ersättning av statsmedel för sådan kostnadsfri undersökning
och behandling av könssjuka, som icke äger rum å poliklinik, ävensom
för läkemedel och utensilier för undersökning eller behandling, dels ock
arvoden åt stadsläkare, vilka enligt nyssnämnda lag tjänstgöra såsom sundhetsinspektörer
i städerna.
Den nu föreslagna minskningen av anslaget har föranletts av förordad
nedsättning av arvodena åt sundhetsinspektörerna samt av ersättningen för
läkarundersökning och läkarbehandling.
Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag får utskottet hemställa,
att riksdagen må nedsätta det ordinarie förslagsanslaget till
åtgärder mot utbredning av könssjukdomar, nu 690,000 kronor,
med 50,000 kronor till 640,000 kronor.
82:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 78) att nedsätta det Kostnader
ordinarie förslagsanslaget till kostnader i övrigt för allmän hälso- och sjuk- allmän Mlsovård,
nu 25,000 kronor, med 10,000 kronor till 15,000 kronor. och sjukvård.
Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 344 i statsrådsprotokollet. [78.]
Från ifrågavarande anslag bestridas de kostnader, som tidigare gäldats
från allmänna hälso- och sjukvårdsan slaget för arvode samt rese- och traktamentsersättning
åt inspektör av spetälskesjukvården, för beredande av vård
åt spetälskesjuka på annan sjukvårdsanstalt än Järvsö sjukhus, för understöd
åt s. k. bacillbärare, för åtgärder till förekommande av pestens, kolerans,
fläckfeberns och återfallsfeberns införande och utbredning i riket (utöver de
kostnader som bestridas av anslaget till Känsö karantänsanstalt), för vid
statens bakteriologiska laboratorium anordnade kurser i viktigare epidemiska
sjukdomars bakteriologi och epidemiologi, för konferenser och utredningar
i allmän hälso- och sjukvård samt för resor, som på medicinalstyrelsens förordnande
vid uppkomna epidemier eller eljest företagas av i hälso- eller sjukvård
särskilt sakkunniga personer. Vidare bestridas från anslaget kostnader
för sådana besök, som enligt 1929 års sinnessjukstadga eller kungörelsen
den 9 december 1927 (nr 484) angående kontroll i vissa fall över enskild
vård av sinnessjuka, sinnesslöa och fallandesjuka företagas av vissa tjänsteläkare
i de fall, där dessa kostnader skola gäldas av statsmedel.
För nästkommande budgetår har det ansetts möjligt att — bland annat
genom uppskjutande eller inställande av kurser, konferenser och utredningar
i allmän hälso- och sjukvård, där så kan ske utan eftersättande av trängande
behov — vinna sådan begränsning av utgifterna från förevarande anslag, att
detsamma kan minskas med föreslaget belopp.
Utskottet, som ej haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag, hemställer
alltså,
156
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
Lindring
i mindre
bemedlade
patienters å
landsbygden
sjukvårdskostnader.
[79.]
Statens skola
för utbildning
av distriktssköterskor.
[80.]
att riksdagen må nedsätta det ordinarie förslagsanslaget till
kostnader i övrigt för allmän hälso- och sjukvård, nu 25,000
kronor, med 10,000 kronor till 15,000 kronor.
83:o) Med anledning av Kungl. Maj:ts förslag (punkt 79) och under hänvisning
till vad statsrådsprotokollet (sid. 345) i ämnet innehåller, får utskottet
hemställa,
att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till lindring i mindre bemedlade patienters å landsbygden
sjukvårdskostnader för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra
förslagsanslag av 70,000 kronor.
84:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 80) att nedsätta det
ordinarie anslaget till statens skola för utbildning av distriktssköterskor, nu
24.000 kronor, med 6,000 kronor till 18,000 kronor.
I fråga örn utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till sid. 345 och 346
i statsrådsprotokollet.
Från och med år 1920 till och med budgetåret 1926/1927 anvisades särskilda
extra anslag dels till bestridande av kostnaderna för statens skola för
utbildning av distriktssköterskor, dels ock till stipendier för sjuksköterskor för
genomgående av distriktssköterskeskolan. Förstnämnda anslag upptogs med
8.000 kronor för budgetår. Det senare anslaget utgick till och med budgetperioden
1 januari—30 juni 1923 med 20,000 kronor för helt år räknat. Med hänsyn
därtill att distriktssköterskeskolan av brist på tillräckligt antal stipendier
icke erhållit fullt elevantal höjdes anslaget för budgetåret 1923/1924 till
25.000 kronor. Anslaget sänktes emellertid redan från och med följande
budgetperiod till 16,000 kronor. Denna sänkning föranleddes dels av ökad
tillgång på sökande till skolan, dels ock därav, att stipendiebeloppen på
grund av penningvärdets stegring syntes kunna minskas från 1,000 kronor
till högst 800 kronor för elev och kurs.
För vinnande av förenkling ur budgetteknisk synpunkt uppfördes från och
med budgetåret 1927/1928 i riksstaten ett gemensamt anslag för tillgodoseende
av ifrågavarande båda medelsbehov. Detta anslag beräknades till summan
av de närmast tidigare för ändamålen utgående anslagen eller till 24,000
kronor samt upptogs såsom ordinarie anslag.
Genom brev den 6 maj 1927 har Kungl. Majit fastställt utgiftsstat för
distriktssköterskeskolan, att gälla tills vidare från och med budgetåret
1927/1928. Staten slutar å 8,000 kronor.
Gällande föreskrifter för användning av anslagsmedlen till stipendier för
sjuksköterskor för genomgående av distriktssköterskeskolan återfinnas i kungörelsen
den 10 december 1920 (nr 814) med däri genom kungörelse den 11
april 1924 (nr 148) gjord ändring.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 5. ]57
För nästkommande budgetår har det till verksamheten vid distriktssköterskeskolan
avsedda beloppet ansetts böra utgå oförändrat.
Vad åter angår beloppet till stipendier åt sjuksköterskor för genomgående
av nämnda skola, har detta belopp ansetts kunna nedsättas. Av statsfinansiella
skäl och med hänsyn till levnadskostnadernas nedgång sedan år 1924,
då stipendiernas storlek fastställdes till nuvarande belopp, har nämligen en
sänkning av stipendiebeloppen från och med nästa budgetår synts kunna äga
rum, förslagsvis till högst 500 kronor för elev och kurs. Vid bifall härtill
skulle, med bibehållande av det nu beräknade antalet stipendier — vilket
utgör 20 — för ändamålet erfordras endast 10,000 kronor, i stället för som
nu 16,000 kronor, i följd varav anslagsbehovet i sin helhet skulle nedgå till
(8,000 + 10,000) 18,000 kronor.
Utskottet får hemställa’,
att riksdagen må nedsätta det ordinarie anslaget till statens
skola för utbildning av distriktssköterskor, nu 24,000 kronor,
med 6,000 kronor till 18,000 kronor.
85:o) På grund av vad Kungl. Majit föreslagit riksdagen (punkt 8}) och
under hänvisning till vad statsrådsprotokollet i ämnet innehåller, hemställer
utskottet,
att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till bidrag för anställning av distriktssköterskor för
budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag av 220,000
kronor.
86:o) I enlighet med Kungl. Majits förslag (punkt 82) och under erinran
att för det ändamål, varom nu är fråga, för budgetåret 1931/1932 anvisats
ett anslag å 1,000 kronor, får utskottet hemställa,
att riksdagen må till dyrtidshjälp åt distriktssköterskor för
budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag av 500
kronor.
87:o) Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Majits därom gjorda framställning
(punkt 83) och under åberopande av vad statsrådsprotokollet (sid.
349 och 350) i ämnet innehåller, hemställer utskottet,
att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till bidrag till avlöning åt distriktsbarnmorskor och reservbarnmorskor
för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag
av 690,000 kronor.
88:o) Med anledning av Kungl. Majits förslag (punkt 84) och under erinran
att för det ändamål, varom i nu förevarande punkt är fråga, för innevarande
budgetår beviljats ett extra förslagsanslag å 90,000 kronor, får utskottet
hemställa,
Bidrag för
anställning
av distriktssköterskor.
[81-]
Dyrtidshjälp
åt distriktssköterskor.
[82.]
Bidrag till
avlöning åt
distriktsbarnmorskor
och
reservbarnmorskor.
[83.]
Dyrtidshjälp
åt distriktsbarnmorskor
m. fl.
[84.]
158
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
Barnmorskeundervisningen
och
barnbördshusen.
[85.]
att riksdagen må till dyrtidshjälp åt (lis tri läsbar urno rshor m. fl.
för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag av
70,000 kronor.
89:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 85) att
dels godkänna de av departementschefen förordade förslagen till stater
för barnmorskeläroanstalterna i Stockholm och i Göteborg, att tillämpas
från och med budgetåret 1932/1933;
dels och nedsätta det ordinarie förslagsanslaget till barnmorskeundervisningen
och barnbördshusen, nu 105,000 kronor, med 15,000 kronor till
90,000 kronor.
Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till sid. 351—356 i
statsrådsprotokollet.
Ifrågavarande anslag är avsett för följande ändamål:
Kronor
till läroanstalten för barnmorskor i Stockholm.................................... 38,440
» » » » » Göteborg ................................... 47,940
» medikamenter vid barnbördshuset Pro Patria, enligt kungl, brev
den 1 september 1779 ....................................................................... 90
ersättning till barnmorskeläraren i Lund för avskriven kyrkotionde,
enligt kungl, brev den 19 maj 1899 ................................................ 1,358
till repetitionskurser för barnmorskor enligt kungl, brev den 6 maj
1927, högst ......................................................................................... 17,250
Summa kronor 105,078
Det i sammanställningen upptagna beloppet å 1,358 kronor till ersättning
till barnmorskeläraren i Lund för avskriven kyrkotionde utgår, sedan barnmorskeläroanstalten
i Lund upphört, enligt Kungl. Maj:ts brev den 18 oktober
1907 såsom bidrag till uppehållande av verksamheten vid det av Malmöhus
läns landsting bekostade barnbördshuset i Lund under förutsättning att
därstädes beredes tillfälle till klinisk undervisning för medicine kandidater.
För barnmorskeläroanstalterna i Stockholm och Göteborg gälla följande
av 1926 års riksdag i samband med antagande av ny lönereglering för anstalternas
befattningshavare godkända, av Kungl. Maj:t genom brev den 7
maj 1926 fastställda stater:
Barnmorskeläroanstalten i Stockholm:
Stat.
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag.............
Yikariatsersättningar, förslagsanslag........................................
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare...................
Premier för barnmorskeelever................................................
Understöd åt 12 frielever..................................................
Till lokaler m. m. för barnmorskeundervisning..................
Undervisningsmateriel och expenser m. m..........................
Kronor
18,000
600
3,900
300
8,640
5.000
2.000
Summa kronor 38,440
Statsutskottets utlåtande Nr 5. 159
Barnmorskeläroanstalten i Göteborg:
Stat
Kronor
Avlöningar
till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag............................. 17,500
Yikariatsersättningar, förslagsanslag................................................. 600
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare................................... 3,900
Premier för barnmorskeelever............................... 300
Understöd åt 12 frielever ..................................................................... 8,640
Till lokaler m. m. för barnmorskeundervisning ................................... 15,000
Undervisningsmateriel och expenser m. m.......................................... 2,000
Summa kronor 47,940
Den nu föreslagna nedsättningen av förevarande anslag är föranledd dels
av ifrågasatt sänkning av nu utgående understöd åt frielever vid barnmorskeanstalterna,
dels av förordad minskning av antalet repetitionskurser för barnmorskor.
Vid bifall härtill skulle de i anstalternas stater ingående posterna
till understöd åt frielever nedsättas med 4,800 kronor per post och anslaget
i övrigt minskas med 5,400 kronor.
Då utskottet ansett sig böra biträda Kungl. Maj:ts förevarande förslag,
får utskottet hemställa,
att riksdagen må
a) godkänna de av departementschefen i statsrådsprotokollet
över socialärenden den 4 januari 1932 förordade förslagen
till stater för barnmorskeläroanstalterna i Stockholm och i
Göteborg, att tillämpas från och med budgetåret 1932/1933;
samt
b) nedsätta det ordinarie förslagsanslaget till barnmorskeunder
visning en och barnbördshusen, nu 105,000 kronor, med
15,000 kronor till 90,000 kronor.
90:o) I anledning av Kungl. Maj:ts förslag (punkt 86) och under hänvisning
till vad statsrådsprotokollet (sid. 356—361) i ämnet innehåller, hemställer
utskottet,
att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till försöksverksamhet beträffande för- och eftervård vid
barnsbörd för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag
av 30,000 kronor.
91:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 87) får utskottet hemställa,
att riksdagen må nedsätta det ordinarie förslagsanslaget
till skyddskoppympningen, nu 140,000 kronor, med 30,000 kronor
till 110,000 kronor.
Försöksverksamhet
beträffande
föroch
eftervård
vid barnsbörd.
[86.]
Skydds koppympningen.
[87.1
160
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
Karantänsanstalten
på Känsö.
[88.]
Resestipendier
åt vissa
läkare.
[89.]
Svenska
läkar
sällskapet.
[90.]
Förbättrad
sjukvård
inom rikets
ödemarksområden.
[91-]
92:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 88) att nedsätta det
ordinarie anslaget till karantänsanstalten på Känsö, nu 17,600 kronor, nied
3,100 kronor till 14,500 kronor.
Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 361—365 i statsrådsprotokollet.
Den föreslagna minskningen av förevarande anslag är föranledd av ifrågasatt
reducering av det till läkaren vid anstalten utgående arvodet och indragning
av en av de i staten för anstalten upptagna karantänsbiträdesbefattningarna
ävensom av vissa nedsättningar i övrigt av i staten ingående
anslagsposter.
Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Majits förevarande förslag får utskottet
hemställa,
att riksdagen må nedsätta det ordinarie anslaget till karantänsanstalten
på Känsö, nu 17,600 kronor, med 3,100 kronor
till 14,500 kronor.
93:o) Med anledning av Kungl. Majits förslag (punkt 89) hemställer ut.
skottet,
att riksdagen må i riksstaten för budgetåret 1932/1933 uppföra
det ordinarie reservationsanslaget till resestipendier åt vissa
läkare utan angivet belopp.
94:o) I enlighet med Kungl. Marits förslag (punkt 90) hemställer utskottet,
att riksdagen må ur riksstaten utesluta det ordinarie anslaget
till svenska läkarsällskapet.
95:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 91) att
dels till förbättrad sjukvård inom rikets ödemarksområden för budgetåret
1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag av 100,000 kronor;
dels ock godkänna de av departementschefen förordade ändringarna i
gällande grunder för användningen av anslag till förevarande ändamål.
Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 367—373 i statsrådsprotokollet.
Från och med budgetåret 1923/1924 har funnits disponibelt ett extra
reservationsanslag till förbättrad sjukvård inom rikets ödemarksområden.
Från detta anslag skulle ursprungligen enligt av riksdagen bestämda grunder
kunna beviljas statsbidrag till upprättande av sjukstugor vid läkarstationer,
till förhyrande av lokaler för provisoriska sjukhärbärgen, till förhöjning
av statsbidraget till distriktssköterskor (ödemarkstillägg), till anställande
av samariter samt till anskaffande, drift och underhåll av automobiler och
motorbåtar för sjukvårdsändamål. Statsbidragen avse, vad angår uppförande
av sjukstugor, endast ödemarksområdena i Norrbottens och Västerbottens
län men i övrigt nyssnämnda områden jämte västra delarna av Jämtlands
Statsutskottets utlåtande Nr 5. 161
län, dock med rätt för Kungl. Maj:t att i förekommande fall medgiva jämkning
av omförmälda begränsning.
Vid 1926 års riksdag beslöts i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag, att från
anslaget skulle beredas medel jämväl till två nya ändamål, nämligen dels extra
statsbidrag till avlöning av distriktsbarnmorskor inom ödemarksområden i
Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län ävensom till avlöning av
reservbarnmorskor inom nämnda tre län (ödemarkstillägg till distrikts- och
reservbarnmorskor), dels ock statsbidrag till flyttningskostnader åt distriktsbarnmorskor
i ödemarksdistrikt.
Summan av ifrågavarande anslag för budgetåren 1923/1924—1931/1932
utgör 836,000 kronor. — För innevarande budgetår utgår anslaget med 120.000
kronor.
Vad angår statsbidrag till sjukstugor, kan detsamma enligt gällande
bestämmelser tilldelas landsting, landskommun eller kommunalförbund till
uppförande och inrättande av sjukstuga vid läkarstation. Statsbidraget utgår
dels med ett grundbelopp, beräknat för operationsrum, läkarrum och
operationsutrustning, dels ock med visst belopp för varje vårdplats i allmän
sjukavdelning. Grundbeloppet utgör för sjukstuga med allenast allmän sjukavdelning
14,000 kronor, för sjukstuga, innehållande jämväl tuberkulosavdelning
och med minst 8 vårdplatser å vardera avdelningen, 15,000 kronor, och
för sjukstuga med allmän- och tuberkulosavdelning, innehållande minst 12
vårdplatser å vardera avdelningen, 20,000 kronor. I vad bidraget utgår efter
vårdplatser å allmän sjukavdelning utgör det högst 3,000 kronor för vårdplats.
I fråga örn statsbidrag till övriga med anslaget avsedda ändamål
få enligt gällande grunder bidragen icke i något fall, för budgetår räknat,
uppgå till mer än visst för varje särskilt ändamål angivet belopp, tillhopa
högst 85,500 kronor. Till täckande av medelsbehovet beträffande dessa
ändamål har alltsedan budgetåret 1928/1929 för varje budgetperiod räknats
med de belopp, som framgå av följande tablå:
Kronor.
Sjukhärbärgen ............................................................................................. 2,000
Ödemarkstillägg till distriktssköterskor................................................... 15,000
Samariter.................................................................................................... 3,000
Automobiler och motorbåtar................................................................... 33,000
Ödemarkstillägg till distrikts- och reservbarnmorskor........................... 20,000
Flyttningskostnader åt distriktsbarnmorskor ............. 8,000
Summa kronor 81,000
De av departementschefen nu förordade ändrade grunderna för användningen
av anslag till förevarande ändamål framgå av följande sammanställning,
vari beträffande samtliga berörda ändamål jämväl angivits nu gällande
maximibelopp för år samt verkliga utgifter under vart och ett av de senast
förflutna tre budgetåren:
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 6 sami. !j haft. (Nr 5.)
432 32 1 1
162
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
Utskottets
yttrande.
B e
1928/1929
1 a s t n
1929/1930
i n g
1930/1931
Nu gällande Föreslaget
maximibelopp maximibelopp
för budgetår för budgetår
Sjukhärbärgen.......................
Ödemarkstillägg till distrikts-
2,568
2,627
2,800
5,000
3,000
sköterskor .......................
11,019
11,994
12,500
15,000
15,000
Samariter ..............................
1,550
1,792
1,606
4,500
2,000
Automobiler och motorbåtar
Ödemarkstillägg till distrikts-
26,421
31,103
32,060
33,000
33,000
och reservbarnmorskor ...
Flyttningsbidrag åt distrikts-
9,131
9,754
9,850
20,000
12,000
barnmorskor .....................
258
13
29
8,000
1,000
50,947
57,283
58,845
85,500
66,000
Den sålunda ifrågasatta nedsättningen skulle sammanlagt utgöra 19,500
kronor för år. Såsom av sammanställningen framgår, innebär förslaget
icke på någon punkt nedsättning av det belopp, som hittills i verkligheten
utgått för budgetår. Förslaget skulle alltså icke medföra någon försämring
av nuvarande förhållanden.
Vid bifall till vad sålunda föreslagits skulle medelsbehovet för andra
ändamål än sjukstugor, vartill beräknats 145,000 kronor under tidsperioden
1 juli 1931—30 juni 1933, för nästkommande budgetår icke behöva uppskattas
till högre belopp än 66,000 kronor.
Då utgifterna från anslaget för andra ändamål än sjukstugor för innevarande
budgetår beräknats till 81,000 kronor, skulle de sammanlagda kostnaderna
för förbättrad sjukvård inom rikets ödemarksområden under budgetåren
1931/1932 och 1932/1933 alltså kunna uppskattas till (145,000 + 81,000
+ 66,000) 292,000 kronor. Efter avdrag av löpande budgetårs anslag jämte
därtill överförda reservationer, tillhopa omkring 196,000 kronor, skulle för
nästa budgetår vara att räkna med ett medelsbehov av 96,000 kronor, vilket
belopp avrundats uppåt till 100,000 kronor.
Slutligen må nämnas, att en av Kungl. Majit föreslagen ändring i grunderna
för anslagets användning — vilken ändring avser borttagande av nu gällande
bestämmelse örn att statsbidrag till anskaffande, underhåll och drift av automobiler
skall utgå med ett minimibelopp av 1,000 kronor — icke är av beskaffenhet
att inverka på anslagsberäkningen för nästkommande budgetår,
men ändringens genomförande skulle möjliggöra, att statsbidrag kunde,
utan ökning av statens utgifter, utgå i flera fall än vad för närvarande
kan ske.
Utskottet, som funnit sig böra till alla delar tillstyrka vad Kungl. Majit
i skilda hänseenden föreslagit under förevarande punkt, får alltså hemställa,
att riksdagen må
a) till förbättrad sjukvård inom rikets ödemarksområden för
budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag av
100,000 kronor; samt
Statsutskottets utlåtande Nr ö.
163
b) godkänna de av departementschefen i statsrådsprotokollet
över socialärenden den 4 januari 1932 förordade ändringarna
i gällande grunder för användningen av anslag till förevarande
ändamål.
96:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 92) att till sjuktransporter
med flygplan för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag av
35,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 373—377 i statsrådsprotokollet.
Sjuktransporter
med flygplan.
[92.]
Från och med år 1927 hava årligen anvisats extra reservationsanslag till
sjuktransporter med flygplan. Såväl anslagsbeloppen som de ändamål, för
vilka anslagen använts, hava emellertid under årens lopp undergått vissa förändringar.
Det för budgetåret 1927/1928 anvisade anslaget uppgick till 25,000 kronor
och användes till bestridande av de underhålls- och driftkostnader, som
föranleddes av att ett vid fjärde flygkåren å Frösön stationerat militärt flygplan
disponerades för civil sjukvårdsverksamhet.
För budgetåret 1928/1929 utgjorde ifrågavarande anslag 40,000 kronor.
Anslaget disponerades delvis på samma sätt som det för budgetåret
1927/1928 anvisade men användes därjämte för bestridande av kostnaderna
för underhåll av dels ett föreningen Svenska röda korset tillhörigt sjuktransportaeroplan,
som av föreningen ställts till försvarsväsendets förfogande
för att med Boden som stationeringsort användas till civila sjuktransport
flygningar i Norrbottens län, dels ock ett flygvapnet tillhörigt flygplan i
Boden, vilket erhöll till uppgift att tjäna som reservplan till det civila flygplanet.
Driftkostnaderna för flygplanen i Boden hava bekostats av föreningen
Svenska röda korset.
För budgetåret 1929/1930 upptogs för ändamålet ett anslag av 45,000 kronor.
Från detta anslag hava bestritts utgifterna till underhåll av nyssnämnda
två flygplan i Boden. Sedan Kungl. Majit genom brev den 3 augusti 1929
medgivit, att ett föreningen Svenska röda korset tillhörigt, speciellt för
sjuktransport byggt aeroplan finge tills vidare uppställas vid fjärde flygkåren
å Frösön samt att därefter det vid nämnda flygkår stationerade militärflygplanet
endast skulle tagas i anspråk såsom reservplan till det nya
flygplanet, ävensom förordnat, att kostnaderna för underhåll och drift av
det nya aeroplanet skulle bestridas från anslaget till sjuktransporter med
flygplan, har nämnda anslag därjämte använts för drift och underhåll av
båda de å Frösön stationerade flygplanen.
För budgetåret 1930/1931 uppskattades de erforderliga beloppen till 20,000
kronor för underhåll av flygplanen i Boden, 20,000 kronor till underhåll av
flygplanen å Frösön, 5,000 kronor till driftkostnaderna för sistnämnda flygplan
oell 16,000 kronor för anskaffande av en reservmotor till det civila flygplanet
å Frösön eller alltså sammanlagt till 61,000 kronor. Med hänsyn till
164
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
uppkomna reservationer upptogs emellertid anslaget icke till högre belopp
än 45,000 kronor.
För innevarande budgetår uppskattade flygstyrelsen anslagsbehovet för
ifrågavarande sjuktransporter till 61,000 kronor, därvid styrelsen beräknade
5.000 kronor till driftkostnaderna för flygplanen vid Frösön, (2 X 20,000)
40.000 kronor för underhåll av flygplanen vid Frösön och i Boden samt
16.000 kronor för anskaffande av en reservmotor för det civila aeroplanet i
Boden.
Mot dessa beräkningar förklarade sig departementschefen vid frågans behandling
i 1931 års statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkten 90) väsentligen
icke hava anledning till erinran, dock att enligt hans mening anslaget,
med hänsyn till storleken av förefintliga reservationer, icke syntes behöva
upptagas till högre belopp än 50,000 kronor. I enlighet med detta förslag
anvisades för budgetåret 1931/1932 ett anslag å sistnämnda belopp, vilket
belopp genom brev den 24 april 1931 ställdes till flygstyrelsens förfogande,
att användas till därmed avsedda ändamål.
Departementschefen har vid anmälan av förevarande anslagsäskande i
huvudsak anfört följande:
»Såsom framgår av den lämnade redogörelsen, är det å Frösön stationerade
civila flygplanet för närvarande så förslitet, att det i nuvarande skick
icke utan risk kan vidare användas för sitt ändamål. Med anledning därav
har, enligt vad jag inhämtat, flygstyrelsen föranstaltat örn en sakkunnig
undersökning rörande möjligheterna att reparera ifrågavarande plan. Denna
undersökning har givit vid handen, att en ombyggnad av planet skulle kunna
verkställas för en kostnad av 28,800 kronor. Efter förhandlingar mellan
flygstyrelsen och föreningen Svenska röda korset har denna förening, enligt
vad dess ordförande meddelat mig, förklarat sig villig att av nämnda kostnad
betala intill ett belopp av 13,000 kronor. Därvid har föreningen förutsatt,
att den återstående ombyggnadskdstnaden, 15,800 kronor, skulle gäldas av
statsmedel. I trots av Böda korsets erbjudande skulle alltså enligt detta
förslag statsverkets utgifter för iståndsättande av det civila Frösöplanet
bliva ganska avsevärda. Härtill kommer att, enligt vad inhämtade upplysningar
synas giva vid handen, det måste anses ovisst, örn Frösöplanet
ens efter den ifrågasatta ombyggnaden skulle kunna för någon längre tid
framåt motsvara rimliga anspråk på säkerhet i driften. Under sådana förhållanden
anser jag mig, särskilt med hänsyn till nu rådande budgetära
situation, icke kunna tillråda, att staten påtager sig att deltaga i kostnaderna
för den avsedda reparationen eller i fortsatta utgifter för planets underhåll
och drift. På grund härav lärer det tyvärr bliva nödvändigt att nedlägga
den civila sjuktransportverksamheten vid Frösön. Därest så sker, behöver
uppenbarligen för nästa budgetår icke under förevarande anslag beräknas
något belopp för drift och underhåll av de för verksamheten därstädes hittills
disponerade flygplanen.
Vad åter beträffar motsvarande verksamhet i Boden, torde denna under
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
165
nästkommande budgetår böra fortgå. Med anledning av vad Svenska röda
korset och flygstyrelsen hemställt anser jag mig emellertid böra förorda, att
statsverket nu övertager driftkostnaderna för det för denna verksamhet använda
civila flygplanet ävensom att dessa kostnader få bestridas från här
förevarande anslag.
Vid bifall härtill torde för sjuktransportflygiiingarna i Boden under anslaget
få för nästa budgetår beräknas dels ett belopp av 10,000 kronor för
berörda driftkostnader, dels ock ett belopp av i runt tal 25,000 kronor till
utgifter för underhåll av de vid flygningarna använda planen.
I enlighet med det anförda skulle de sammanlagda kostnaderna under
anslaget till sjuktransporter med flygplan kunna för nästa budgetår uppskattas
till (10,000 + 25,000) 35,000 kronor. Då man vid utgången av innevarande
budgetår icke torde hava att räkna med någon nämnvärd reservation
å förevarande anslag, torde anslaget för budgetåret 1932/1933 böra upptagas
med sistnämnda belopp. De närmare villkor och bestämmelser, som må
Annas erforderliga för användningen av anslaget, torde det liksom hittills
böra ankomma på Kungl. Majit att fastställa,»
I sammanhang med Kungl. Majits förevarande förslag har utskottet till
behandling förehaft två inom första kammaren av herr G. Rosén väckta
motioner, nr 137 och 138, vari föreslagits, att riksdagen måtte för budgetåret
1932/1933 anvisa
dels till sjuktransporter med flygplan ett extra reservationsanslag av
45,000 kronor;
dels och till inköp av ett sjuktransportplan, att stationeras vid flygkåren
å Frösön, ett extra reservationsanslag av 62,000 kronor.
Till stöd för sina förslag har motionären anfört följande:
»Sedan år 1927 har vid fjärde flygkåren å Frösön ett militärt flygplan
disponerats för civil sjukvårdsverksamhet. Till bestridande av driftskostnaderna
anvisades anslag å femte huvudtiteln. Genom kungl, brev den 3 augusti
1929 medgavs, att ett Svenska Böda Korset tillhörigt sjuktransportplan finge
tillsvidare stationeras vid nämnda flygkår. Det dittills för sjuktransporter
använda militära flygplanet skulle stå till förfogande som reservplan. Kostnaderna
för underhåll och drift av det nya aeroplanet skulle bestridas av
anslaget till sjuktransporter med flygplan.
Det ifrågavarande civila sjuktransportplanet är numera förslitet och i
behov av en grundlig reparation, vilken beräknas kosta 28,800 kronor, varav
Böda korset förklarat sig vilja bidraga med 13,000 kronor och återstoden
skulle betalas av staten. De budgetära förhållandena hava dock föranlett
departementschefen att föreslå nedläggandet av sjuktransportverksamheten
vid Frösön.
Då denna verksamhet emellertid är av den art, att dess nedläggande skulle
vara att djupt beklaga, torde en ytterligare belysning av frågan vara påkallad.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
106
Givetvis är det ägnat att väcka någon förvåning, att ett sjuktransportplan,
som ej varit i verksamhet under längre tid än två oell ett halvt år,
redan anses vara förslitet. Saken torde emellertid hava sin förklaring däruti,
att planet ifråga ej var nytt, då det insattes i tjänst vid Frösön. Att
Röda korset ställt ett under några år begagnat plan till förfogande har sin
grund uti följande förhållanden. Svenska luftfartsförbundet erbjöd sig på
sin tid att till Röda korsets förfogande ställa ett belopp av 60,000 kronor
för inköp av ett sjuktransportplan att stationeras vid Frösökåren. Till detta
erbjudande hade emellertid knutits det villkoret, att Röda korset inköpte
visst angivet plan. Röda korset mottog donationen, dock först sedan statens
experter i avgivet utlåtande förklarat att det av luftfartsförbundet angivna
planet skulle bliva fullt jämförbart med ett nytt plan. Då kostnaden för
detta plan uppgick till 74,000 kronor, tillsköt Röda korset felande beloppet
eller 14,000 kronor.
En specifikation över utförda sjuktransportflygningar vid kåren å Frösön
fogas som bilaga till motionen x). Denna utvisar, att från tidpunkten efter
ovannämnda kungl, brev, vari stationerandet av civilt sjuktransportplan vid
fjärde flygkåren medgavs, till 1931 års utgång utförts 37 sjuktransporter.
Det nya sjuktransportplan, som stationerats i Boden, har utfört ett avsevärt
större antal sjuktransporter utan att förslitning anses föreligga. Underhållskostnaderna
liksom driftskostnaderna lia också varit avsevärt högre för sjuktransportplanet
i Frösön än i Boden, örn hänsyn tages till användningen.
Att detta har sin grund i ofördelaktigt förvärv av plan för Frösön synes
vara tydligt, men uppenbart är, att Röda korset ej bär ansvaret härför.
Enligt uppgift skulle härtill komma, att sjuktransportplanet i Frösön förts
av olika förare, medan det i Boden stationerade sjuktransportplanet handhafts
av en person. Man lär vid kåren i Frösön hava använt sjuktransportplanet
till övningsflygning för att kunna uppöva ett flertal förare i dess handkavande.
Denna omständighet torde hava i sin mån bidragit till de höga
underhålls- och driftkostnaderna.
Sjuktransportplanet i Frösön har varit till stor välsignelse, emedan det
vid inträffade svåra sjukdomsfall, vilka krävt snabb läkarbehandling, kunnat
forsla sjuka människor från avlägsna bygder till lasarett eller sjukstuga. Det
bör anmärkas, att för många av de sålunda transporterade icke funnits någon
annan möjlighet än den ifrågavarande att komma i åtnjutande av nödvändig
behandling och vård, alldenstund vägar i stor utsträckning saknas i de
bygder — Jämtland, Härjedalen och södra Lappmarken ■— där sjuktransporter
med detta aeroplan utförts.
Tilläggas bör, att sjuktransportplanet i Boden icke kan, på grund av de
stora avstånden, utföra de flygningar som det här är fråga örn.
Yäl är det sant, att de budgetära förhållandena för närvarande äro bekymmersamma,
men så långt har det dess bättre dock icke gått, att landet
kan anses sakna råd att lämna sjukvård åt dem som därav äro i oundgängligt
behov. Att nu ifrågavarande anordning är ett betydelsefullt led i sjuk
'')
Ej här intagen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
1C7
vårdsverksamheten ligger i öppen dag. Denna verksamhet bör följaktligen
icke avbrytas, utan måste fortgå.
Meningarna kunna vara delade örn, huruvida det nuvarande sjuktransportplanet
vid Frösön bör repareras eller ett nytt plan inköpas. Det redan befintliga
planets ålder och den höga kostnaden för dess iståndsättande —
28,800 kronor — synes tala för att det bör ersättas med ett nytt.
Ett nytt sjuktransportplan lärer stå till buds för en kostnad av högst
75.000 kronor. Det torde få anses sannolikt, att det belopp av 13,000 kronor,
som Röda korset utlovat som bidrag till reparation av det nuvarande
planet, kan komma att lämnas som bidrag till ett nytt plan, örn statsanslag
härför beviljas. Under denna förutsättning skulle ett belopp av 62,000 kronor
erfordras i estra anslag av statsmedel. I särskild motion framställes
yrkande örn sådant anslag.
På grund av det anförda och då åtgärder själas böra vidtagas, som förhindra
att det i Frösön stationerade sjuktransportplanet i onödig omfattning
användes för övningsflygning, synes anslaget under förevarande punkt, i år
50.000 kronor och för budgetåret 1932/1933 minskat till 35,000 kronor,
böra ökas med 5,000 kronor till driftskostnader och 5,000 kronor i underhållskostnader.
»
Såsom av statsrådsprotokollet framgår, har departementschefen, särskilt
med hänsyn till nu rådande budgetära situation, ansett det icke vara tillrådligt,
att staten påtager sig att deltaga i kostnaderna för reparation av
det till Frösön stationerade civila flygplanet eller i fortsatta utgifter för
planets underhåll och drift, i följd varav den civila sjuktransportverksamheten
därstädes skulle nedläggas.
Utskottet delar visserligen departementschefens uppfattning därom, att,
med hänsjrn till det skick, vari flygplanet befinner sig, någon genomgripande
reparation av detsamma icke bör ske, men synes det utskottet vid sådant
förhållande angeläget, att åtgärder snarast vidtagas för flygplanets ersättande
med ett nytt tidsenligt sådant. Betydelsen för de norrländska sjukvårds
förhållandena av möjligheten att med flj''gplan verkställa transporter av sjuka
synes nämligen utskottet vara så stor, att verksamheten oaktat nuvarande
budgetära förhållanden bör uppehållas. Utskottet delar alltså motionärens
uppfattning i denna fråga.
Vad beträffar storleken av det anslag, som må anses erforderligt för anskaffande
av ett nytt sjuktransportplan, har detta i motionen nr 137 beräknats
till 62,000 kronor, varvid emellertid förutsatts, att det belopp av 13,000
kronor, som Röda korset utlovat såsom bidrag till reparation av det nuvarande
planet, skulle få tagas i anspråk för anskaffande av det nya planet.
Statsanslaget synes emellertid utskottet kunna än ytterligare reduceras med
hänsyn till att, enligt vad utskottet inhämtat, det gamla planets motor ännu
är fullt brukbar och har ett betydande värde. Utskottet vill föreslå, att
anslaget, som torde böra erhålla reservationsanslags karaktär, fixeras till
45.000 kronor.
Utskottets
yttrande.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1(38
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
Motion orri
understöd åt
J. Henriksson
för odling
av medicinalväxter
m. m.
Yidkommande de för flygplanens drift och underhållskostnader erforderliga
medlen torde dessa i betraktande av vad ovan anförts och i motioner
framhållits böra beräknas till 45,000 kronor.
Under hänvisning till vad sålunda anförts, får utskottet alltså hemställa,
att riksdagen må
a) i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande förslag och med
bifall till herr Roséns ovanberörda motion, I: 137, till sjuktransporter
med flygplan för budgetåret 1932/1933 anvisa ett
extra reservationsanslag av 45,000 kronor; samt
b) i anledning av herr Roséns motion, 1:138, till inköp av
ett sjuktransportplan, att stationeras vid flygkåren å Frösön,
för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag av
45,000 kronor.
97:o) I en inom andra kammaren av herr C. P. Olsson i Mellerud m. fl.
väckt motion, nr 157, har hemställts, att riksdagen måtte besluta att till
understöd åt förre skolföreståndare J. Henriksson för odling av medicinalväxter
m. m. för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra anslag av 1,000
kronor.
Till stöd för sitt förslag hava motionärerna anfört följande:
»I enlighet med ett yttrande av statens organisationsnämnd anser sig
statsrådet och chefen för socialdepartementet icke i årets budget kunna förorda
upptagande av anslag till en av skolföreståndare J. Henriksson i DalsRostock
bedriven verksamhet i medicinalväxtodlingens tjänst och anför
statsrådet som ytterligare skäl för denna sin avvisande ställning det statsfinansiella
läget.
Utan att vilja i allmänhet förringa detta i och för sig ganska plausibla
skäl, vilket under en depressionsperiod som den närvarande måste tillmätas
en ganska vidsträckt betydelse, förmena dock undertecknade, att man i detta
fall gått längre i nedprutningsnitet än som rimligen varit ur såväl ekonomiska
som andra synpunkter skäligt. Förklaringen torde måhända till någon
del ligga i det förhållandet, att dylika små anslagssökare ej förmå åstadkomma
några större kraftyttringar emot indragna anslag.
Det är för övrigt inte första gången, som den energiske förespråkaren för
tillvaratagande och odlande av medicinalväxter förre skolföreståndare Henriksson
för sitt lilla anslag drabbas av statens Geddesyxa. Efter att ha åtnjutit
förmånen av statens stöd för sin verksamhet i tio år indrogs detsamma
år 1923 och dröjde det ända till budgetåret 1930/1931 innan anslaget
åter upptogs i utgiftsstaten — för övrigt nedprutat med en tredjedel
av det tidigare utgående beloppet.
Anda sedan 1885 — alltså i 47 år — har herr Henriksson med en aldrig
slappnande energi gått in för denna gren av sin verksamhet, åt vilken han
för övrigt under senare tid ägnat hela sin tid. Uppgiften har varit tvåfaldig,
dels att minska behovet av importerade medicinalväxter och låke
-
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
169
medel och dels ge möjlighet för landsbygdens fattigfolk — barn såväl som
vuxna — att genom tillvaratagande av medicinalväxter eller anläggande av
odlingar för desamma bereda sig en välbehövlig örn ock mindre anspråksfull
biförtjänst.
Båda dessa uppgifter synas oss f. n. vara av så stor betydelse, att man
inte bort genom strykande av hela anslaget äventyra denna verksamhet. Det
synes oss motionärer välbefogat, att örn man ansett sig ofrånkomligt tvingad
till nedskärningar, man låtit någon del av anslaget ifråga kvarstå och sålunda
givit möjlighet för herr Henriksson att kunna under ett eller annat
dåligt år åtminstone hålla verksamheten vid liv tills bättre tider inträda.
Med hänsyn till att riksdagen så nyss haft tillfälle att pröva halten utav
den angivna verksamheten och förvissa sig örn, att den åldrige mannens livsverk
är ur sakliga synpunkter väl värt att uppmuntras och stödjas, och då intyg
styrkande detta förhållande närslutits tidigare framställningar, anse motionärerna
det nu knappast påkallat att genom bifogande av ovannämnda intyg
återigen styrka vederhäftigheten i sagda verksamhet helst som densamma
under den tid den erhållit statsanslag stått under medicinalstyrelsens
kontroll.»
Enligt vad utskottet under hand inhämtat, består den av Henriksson
bedrivna verksamheten huvudsakligen i föreläsningar samt demonstration
utav den av honom utförda odlingen av medicinalväxter. Härjämte har han
försålt eller eljest utlämnat frön och plantor av dylika växter. Verksamheten,
som under en lång följd av år bedrivits av Henriksson har ansetts
vara av den betydelse, att den vid olika tillfällen, senast för budgetåren
1930/1931 och 1931/1932, ekonomiskt understötts av staten.
Med hänsyn härtill och till det intresserade arbete, Henriksson, som nu
uppnått hög ålder, under många år nedlagt på ifrågavarande område, har
utskottet ansett obilligt, att han nu åter helt fråntages statsunderstöd. Utskottet
vill för sin del förorda anvisandet av ett anslag å 500 kronor och
får alltså hemställa,
att riksdagen må, i anledning av herr Olssons i Mellerud
m. 11. förevarande motion, II: 157, till understöd åt J. Henriksson
för odling av medicinalväxter m. m. för budgetåret 1932/1933
anvisa ett extra anslag av 500 kronor.
Utskottets
yttrande.
170
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
Överståthållarämbetet och landsstaten.
överståt- 98:o) Kungl Majit laar föreslagit riksdagen (punkt 93) att
hallarambetct. godkänna av departementschefen förordat förslag till stat för över
[93.
] ståthållarämbetets kansli, att tillämpas från och med budgetåret 1932/1933;
dels och nedsätta det ordinarie förslagsanslaget till Överståthållarämbetet,
nu 137,422 kronor, med 5,622 kronor till 131,800 kronor.
I fråga örn utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till sid. 379—385 i
statsrådsprotokollet.
De ändamål, för vilka förevarande anslag avses, samt de belopp, som beräknats
för dessa ändamål, framgå av följande sammanställning:
Kronor
Stat för överståthållaren........................................................................... 9,000
» » underståthållaren........................................................................ 7,000
» » överståthållarämbetets kansli ........................... 82,000
Övriga utgifter:
Hyresersättning för överståthållarämbetets kanslis ämbets
-
lokal, enligt kungl, brev den 9 juli 1920 .............................. 15,600
Avlöning åt exekutionsbetjäningen i Stockholm, enligt kungl.
brev den 29 maj 1885.............................................................. 12,200
Kronouppbördsverket i Stockholm, enligt kungl, brev den 17
januari 1816 ............................................................................. 11,472
Gratifikationer åt e. o. tjänstemän och vaktbetjänte vid poliskammaren
i Stockholm, enligt kungl, brev den 23 februari
1858 ........................................................................................... 150
39,422
Summa kronor 137,422
De utgifter för Överståthållarämbetet, vilka icke gäldas från förevarande
anslag, bestridas av Stockholms stad.
Den av 1926 års riksdag godkända staten för överståthållarämbetets
kansli, vilken av Kungl. Majit fastställts genom brev den 21 maj 1926 och
ännu är gällande, har följande utseende:
Stat.
Kronor
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ........................... 64,400
Yikariatsersättningar, förslagsanslag ...................................................... 2,000
Personliga lönetillägg till sekreteraren och notarier, förslagsanslag... 10,000
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m......................... 5,600
Summa kronor 82,000
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
171
Enligt det nu föreliggande förslaget till stat för Överståthållarämbetet
skulle posten till personliga lönetillägg till sekreteraren och notarier uteslutas
ur staten. I stället skulle å staten uppföras en ny anslagspost för
tillfällig förstärkning av de icke-ordinarie arbetskrafterna nied 4,378 kronor.
Utskottet, som icke funnit skäl till erinran mot förevarande förslag, får
alltså hemställa,
att riksdagen må
a) godkänna det av departementschefen i statsrådsprotokollet
över socialärenden den 4 januari 1932 förordade förslaget till
stat för överståthållarämbetets kansli, att tillämpas från och
med budgetåret 1932/1933; samt
b) nedsätta det ordinarie förslagsanslaget till Överståthållarämbetet,
nu 137,422 kronor, med 5,622 kronor till 131,800 kronor.
99:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 94) att
dels godkänna av departementschefen förordade förslag till ordinarie avlöningsstat
samt till övergångsstat för befattningshavare vid länsstyrelserna, att
tillämpas från och med budgetåret 1932/1933;
dels och höja det ordinarie förslagsanslaget till befattningshavare vid länsstyrelserna,
nu 4,062,100 kronor, med 134,700 kronor till 4,196,800 kronor.
Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till sid. 385-—391 i
statsrådsprotokollet.
Av det för innevarande budgetår anvisade anslaget motsvarar ett belopp av
4,054,500 kronor slutsumman av den för befattningshavare vid länsstyrelserna
från och med budgetåret 1931/1932 gällande ordinarie avlöningsstaten, medan
återstoden eller 7,600 kronor motsvarar slutsumman av den från och med budgetåret
1930/1931 gällande övergångsstaten för befattningshavare vid länsstyrelserna.
Den av riksdagen godkända ordinarie avlöningsstaten för befattningshavare
vid länsstyrelserna är av följande utseende:
Ordinarie avlöningsstat. Kronor.
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ............ 2,660,000
Vikariatsersättningar, förslagsanslag .......................... 50,000
Avlöningsförstärkning till landssekreterare och landskamrerare, förslagsanslag
.............................................. 124,000
Personligt lönetillägg till landssekreterare och landskamrerare, förslagsanslag
.............................................. 34,500
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag 1,161,000
Sakkunniga till biträde vid utredningar m. m................... 15,000
Sakkunniga inventeringsbiträden åt landsfogdarna m. fl., förslagsanslag
..................................... 10,000
Befattningshavare
vid
länsstyrelserna.
[94.]
Summa kronor 4,054,500
opaginerad Kontrollera mot PDF
: 72
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
Kungl. Maj:ts nu förevarande förslag innebär till en början höjning av
anslagsposten till vikariatsersättninga r med 100,000 kronor eller
från 50,000 kronor till 150,000 kronor. Höjningen är föranledd av ökad belastning
å posten ifråga.
Beträffande anslagsposten till personligt lönetillägg till
landssekreterare och landskamrerare innebar 1925 års beslut
i samband med löneregleringen för befattningshavare vid länsstyrelserna, att
ordinarie landssekreterare eller ordinarie landskamrerare, som övergått till den
nya lönestaten och vilkens sammanlagda avlöning, tillfällig löneförbättring däri
inbegripen, i medeltal under åren 1920—1924 jämte under samma tid i medeltal
uppburna sportler överstigit vederbörandes avlöning, däri inberäknad avlöningsförstärkning,
för budgetåret 1925/1926, skulle tilldelas personligt lönetillägg,
motsvarande berörda överskott, dock högst 5,400 kronor för år räknat,
med iakttagande att det sålunda bestämda personliga lönetillägget skulle avskrivas
med en niondel från och med den 1 juli 1926, med ytterligare en niondel
å det ursprungliga beloppet från och med den 1 juli 1927 o. s. v., så att hela
beloppet vore avskrivet med utgången av juni månad 1934.
Förutom genom nu nämnda successiva avskrivning skall enligt gällande
grunder det särskilda personliga lönetillägget minskas i den mån tjänstemannens
avlöning till följd av uppflyttning till högre löneklass ökas utöver den
nyss angivna sammanlagda avlöningen omedelbart efter övergången till den nya
lönestaten.
Denna anslagspost, som med hänsyn till sin natur årligen undergått minskning
och med vilken man endast behöver räkna till och med budgetåret
1933/1934, har för nästkommande budgetår ansetts kunna ytterligare nedsättas
med 11,500 kronor och sålunda begränsas till 23,000 kronor.
Utöver vad sålunda föreslagits har anledning till ändring synts föreligga
jämväl beträffande anslagsposten till avlöningar till i ek e-o r d iHarie
befattningshavare m. m. Denna post, som för budgetåret
1928/1929 uppgick till 1,125,000 kronor, höjdes från och med därpå följande
budgetår till 1,161,000 kronor, vilket belopp i nu gällande stat har bibehållits.
När posten bestämdes till sitt nuvarande belopp, beräknades att 40,000 kronor
därav skulle stå till Kungl. Maj:ts disposition såsom en medelsreserv för oförutsedda
behov.
Genom cirkulär den 27 juni 1930 har Kungl. Majit av anslagsposten till avlöningar
till icke-ordinarie befattningshavare m. m. anvisat dels för de särskilda
länsstyrelserna vissa belopp, tillhopa 1,071,000 kronor, till grundavlöningar,
dels ock för länsstyrelserna gemensamt ett belopp av förslagsvis 50,000 kronor
till avlöningsförhöjningar åt extra ordinarie befattningshavare. Återstoden av
anslagsposten, 40,000 kronor, beräknades som nämnt skola utgöra en medelsreserv.
Genom tilläggsbeslut hava för budgetåret 1930/1931 ställts till länsstyrelsernas
förfogande av nämnda reserv ett belopp av tillhopa omkring 30,000
kronor. För budgetåret 1931/1932 hava hittills genom tilläggsbeslut anvisats
sammanlagt 60,300 kronor utöver de enligt beslutet den 27 juni 1930 utgående
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
173
beloppen. Det har sålunda, på grund av inträdd ökning i länsstyrelsernas arbetsbörda,
visat sig nödvändigt att under detta budgetår överskrida anslagspostens
summa. Det har synts sannolikt, att ytterligare framställningar om personalförstärkning
äro att vänta från länsstyrelserna, och örn det än är omöjligt att
avgöra, huru stort belopp som ytterligare behöver ställas till länsstyrelsernas
förfogande, synes man dock böra räkna med någon ökning av överbelastningen
av ifrågavarande anslagspost.
I anslutning härtill har anslagsposten ansetts böra från och med nästkommande
budgetår höjas med förslagsvis 50,000 kronor till 1,211,000 kronor,
motsvarande hittills utdelat belopp, ökat med en ytterligare medelsreserv av omkring
30,000 kronor.
Den för befattningshavare vid länsstyrelserna gällande övergångsstaten är
av följande lydelse:
Lön
Tjänst-
görings-
penningar
Summa
1 lanträntmästare i Västernorr-
lands län...........................
1 lanträntmästare i Norrbot-
2,500
1,300
3,800
(Efter 5 år kan lönen höjas
tens län ..........................
2,500
1.300
3,800
| med 500 kronor.
Summa kronor
5,000
2,600
7,600
Då innehavaren av lanträntmästarbefattningen i Västernorrlands län före
nästa budgetår inträder i pensionsåldern, har från och med budgetåret 1932/1933
nämnda befattning uteslutits ur övergångsstaten och denna stats slutsumma
nedsatts till 3,800 kronor.
I enlighet med vad sålunda anförts har anslaget till befattningshavare vid
länsstyrelserna ansetts böra bestämmas till (4,193,000 + 3,800) 4,196,800 kronor
och alltså ökas med 134,700 kronor i förhållande till nuvarande beloppet
4,062,100 kronor.
Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag, får
alltså hemställa,
att riksdagen må
a) godkänna de av departementschefen i statsrådsprotokollet
över socialärenden den 4 januari 1932 förordade förslagen till
ordinarie avlöningsstat samt till övergångsstat för befattningshavare
vid länsstyrelserna, att tillämpas från och med budgetåret
1932/1933; samt
b) höja det ordinarie förslagsanslaget till befattningshavare
vid länsstyrelserna, nu 4,062,100 kronor, med 134,700 kronor till
4,196,800 kronor.
174
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
Reseersättningar
till
landshövdingarna
och
befattningshavare
vid
länsstyrelserna.
[95.]
Ersättning åt
lappfogdar
m. m.
[96.]
100:o) Kungl. Maj:t Ilar föreslagit riksdagen (punkt 95) att nedsätta det
ordinarie förslagsanslaget till reseersättningar till landshövdingarna och befattningshavare
vid länsstyrelserna, nu 100,000 kronor, nied 25,000 kronor
till 75,000 kronor.
Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 391 och 392 i statsrådsprotokollet.
Enligt vad en i ämnet verkställd utredning givit vid handen, hava under
budgetåret 1930/1931 här avsedda reseersättningar uppgått till sammanlagt
88,228 kronor. Med hänsyn härtill och i betraktande av 1931 års ändringar
i gällande resereglemente ävensom av vidtagna sänkningar av vissa automobiltaxor
har förevarande anslag ansetts för nästa budgetår icke behöva upptagas
till högre belopp än 75,000 kronor. I besparingssyfte har Kungl.
Majit funnit sig böra för resor av befattningshavare vid länsstyrelserna ställa
särskilda belopp till länsstyrelsernas förfogande med föreskrift, att de anvisade
beloppen icke få överskridas utan Kungl. Marits medgivande.
Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Marits förslag får utskottet hemställa,
att riksdagen må nedsätta det ordinarie förslagsanslaget till
reseersättningar till landshövdingarna och befattningshavare vid
länsstyrelserna, nu 100,000 kronor, med 25,000 kronor till 75,000
kronor.
101:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 96) att till ersättning
åt lappfogdar m. m. för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag
av 145,000 kronor.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 397—400
i åberopade statsrådsprotokollet.
Förevarande anslag har för löpande budgetår beräknats på sätt framgår
av följande sammanställning:
Kronor.
Arvoden till fyra lappfogdar (4 X 5,500) ................................................ 22,000
Provisoriskt avlöningstillägg till lappfogden i Norrbottens södra
lappfogdedistrikt.................................................................................... 500
Arvode till ett biträde, gemensamt för de två lappfogdarna i Norrbottens
län.......................................................................................... 4,200
Ersättning till extra biträde hos lappfogden i Västerbottens län...... 800
G-ottgörelse till de fyra lappfogdarna för inköp av skrivnaaterialier,
blanketter och dylikt (4 X 300)........................................................... 1,200
Juridiskt biträde till de svenska lapparna i Norge.............................. 6,300
Ersättning och gratifikation åt ordningsmän inom lappbyarna och
åt lappförmän ................................................................................... 15,000
Bese- och traktamentsersättningar till lappfogdar och lapptillsynings
män.
...................................................................................................... 80,000
Summa kronor 130,000
Statsutskottets utlåtande Kr 3.
175
Från unslaget bestridas i överensstämmelse härmed bland annat de reseocli
traktamentsersättningar till lappfogdar oell lapptillsyningsmän, vilka
till och med budgetåret 1930/1931 gäldades från femte huvudtitelns anslag
till rese- och traktamentspenningar. Den avsevärda höjning av anslaget,
som senast vidtagits, är i allt väsentligt att hänföra till denna omständighet,
vilken också föranlett, att anslaget, som tidigare varit av reservationsanslags
natur, i årets riksstat upptagits såsom förslagsanslag.
Yad avlöning till lappfogdarna beträffar, föreligger numera ett av 1928
ars lönekommitté utarbetat förslag till lönereglering för landsfogdar, lappfogdar
och landsfiskaler m. m., enligt vilket lappfogdarna skulle uppföras å
ordinarie stat och införas i löneplan enligt allmänna avlöningsreglementet.
Av statsfmansiella skäl har Kungl. Majit emellertid ansett sig förhindrad
att på grundval av nämnda betänkande nu framlägga något förslag till lönereglering.
Ehuru den avlöning, vilken för närvarande tillkomme lappfogdarna,
såsom vid olika tillfällen påpekats, måste anses alltför knappt tillmätt,
hade därför även för nästa budgetår räknats med oförändrade arvodesbelopp.
Vidkommande härefter kostnaderna till rese- och traktamentsersättningar
till lappfogdar och lapptillsyningsmän hava de från femte huvudtitelns allmänna
anslag till rese- och traktamentspenningar under sistförfiutna budgetår
bestridda kostnaderna för detta ändamål uppgått till sammanlagt omkring
95,000 kronor. Då en avsevärd del av ifrågavarande belopp utgöres av ersättningar
för resor i taxeautomobil, har det synts departementschefen vara att
förvänta, att fran och med den 1 juli 1931 genomförda ändringar i resereglemente!
samt vidtagna sänkningar i automobiltaxorna skola medföra en jämförelsevis
stor besparing å förevarande anslagspost. I anledning härav har
de resekostnader, som hittills bestritts från det allmänna reseanslaget, för
nästa budgetår icke beräknats till högre belopp än omkring 75,000 kronor.
Emellertid hava från Norrbottens lappfond bestritts vissa resekostnads-och
traktamentsersättningar, avseende av lapptillsyningsmän företagna resor i
Norge och Finland och för sistförfiutna budgetår uppgående till omkring
7,500 kronor. Aven dessa kostnader hava för framtiden synts böra utgå från
förevarande anslagspost. På grund härav har det ansetts nödvändigt att
för nästkommande budgetår beräkna posten till oförändrat belopp, 80,000 kronor.
För vinnande av kontroll över resekostnaderna har det synts lämpligt,
att Kungl. Majit vidtager en fördelning av posten på de olika länen samt i
samband därmed meddelar föreskrifter till förhindrande av att posten överskrides
utan Kungl. Majits särskilda i sådant hänseende lämnade medgivande.
I detta sammanhang har erinrats, att riksdagens revisorer i sin år 1931
avgivna berättelse angående statsverket uttalat sig för åtgärder till nedbringande
av här avsedda resekostnader, därvid revisorerna ifrågasatt dels en
anordning av i huvudsak den innebörd, departementschefen förordat, dels
ock vissa andra åtgärder. Vad revisorerna i sistberörda avseende anfört
kommer framdeles att bliva föremål för övervägande.
176
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
Medelsbehovet i övrigt för de ändamål, vilka för närvarande tillgodoses
från anslaget, Ilar ansetts böra för nästa budgetår beräknas på samma sätt
som för löpande budgetår.
För de med anslaget hittills avsedda ändamålen skulle enligt dessa beräkningar
för nästa budgetår erfordras ett oförändrat belopp av 130,000
kronor. Av särskild anledning har emellertid en höjning av anslaget ansetts
påkallad. Departementschefen har nämligen förordat en överflyttning till anslaget
av vissa utgifter, vilha hittills gäldats från de s. k. lappfonderna.
I denna del har till en början erinrats, att riksdagens år 1930 församlade
revisorer i sin berättelse angående statsverket för tiden 1 juli 1929—
30 juni 1930 bland annat gjorde vissa uttalanden rörande lappfonderna.
I anledning härav anförde statskontoret i yttrande den 5 januari 1931,
att likartade kostnader för närvarande bestredes både från nämnda fonders
avkastning och från det under femte huvudtiteln uppförda anslaget till ersättning
till lappfogdar m. m. samt att det på grund därav syntes önskvärt,
att en utredning komme till stånd i syfte att klarlägga, vilka slag av utgifter
framdeles borde bestridas av fondmedel och vilka som skulle utgå
från anslag under nämnda huvudtitel.
I utlåtande den 18 maj 1931, nr 158, i anledning av omförmälda berättelse
uttalade statsutskottet under punkten 6, att utskottet delade statskontorets
uppfattning rörande önskvärdheten av att det för framtiden klarlädes,
vilka utgifter som borde bestridas av lappfonderna och vilka som
borde utgå från anslag å riksstaten.
Sedan Kungl. Majit genom beslut den 3 juli 1931 anbefallt statskontoret att
efter samråd med länsstyrelserna i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens
län verkställa utredning i förevarande ämne ävensom till Kungl. Majit inkomma
med det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning, har statskontoret
i skrivelse den 28 september 1931 avgivit förslag i ärendet. Statskontoret
har därvid erinrat att, medan bland annat arvoden till lappfogdarna samt
rese- och traktamentsersättningar till lappfogdarna och de såsom deras medhjälpare
anställda lapptillsyningsmännen utginge från förevarande anslag,
arvoden till lapptillsyningsmännen hittills gäldats av vederbörande
lappfonder. För vinnande av enhetlighet och överskådlighet i fråga örn
kostnaderna för den verksamhet, som på grund av gällande bestämmelser
utövas av lappfogdarna och deras medarbetare, har statskontoret härefter
föreslagit, att framdeles arvodena till lapptillsyningsmännen måtte bestridas
från berörda anslag. I övrigt har statskontoret — som lämnat en översikt
över de utgifter, vilka under budgetåret 1930/1931 bestritts från lappfonderna
— icke ansett sig böra påkalla någon överflyttning av utgifter från fonderna
till förevarande anslag eller tvärtom; dock har ämbetsverket förklarat sig
förutsätta, att några rese- och traktamentsersättningar icke vidare komme
att utgå från lappfonderna.
Mot statskontorets förslag hava länsstyrelserna i Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län icke haft något att invända.
Statsutskottets utlåtande Nr 5. 177
Även departementschefen har ansett sig böra biträda vad statskontoret
sålunda föreslagit.
För arvoden till lapptillsyningsmän har under budgetåret 1930/1931 tagits
i anspråk ett belopp av 15,575 kronor, därav 4,800 kronor från Västerbottens
lappfond och 10,775 kronor från Norrbottens lappfond. Med anledning härav
har departementschefen förordat, att under ifrågavarande anslag framdeles
beräknas ett belopp av förslagsvis 15,000 kronor för utbetalande från anslaget
av berörda arvoden.
Enligt förevarande förslag skulle alltså ifrågavarande anslag beräknas till
(130,000 -f 15,000) 145,000 kronor.
I samband med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet till behandling
förehaft två likalydande motioner, väckta, den ena, nr 26, inom
första kammaren av herr O. Bergqvist m. fl. och den andra, nr 62, inom
andra kammaren av herrar E. Lindley och V. Hedlund, däri hemställts, att
riksdagen måtte besluta, att från och med budgetåret 1932/1933 tillsvidare
arvodet till lappfogdarna skall utgå efter 6,800 kronor, samt förty för nämnda
budgetår höja anslaget till ersättning åt lappfogdar med 5,200 kronor.
I fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt förslag, får utskottet
hänvisa till den förstnämnda motionen.
De förslag, Kungl. Majit under förevarande punkt framlagt, har utskottet
ansett sig böra tillstyrka. Härav följer, att utskottet icke funnit sig
kunna biträda det motionsvis väckta förslaget örn viss löneförbättring för
lappfogdarna. Utskottet vill erinra, att lappfogdarnas löneförmåner, som
före år 1909 utgjorde 3,000 kronor, under åren 1909—1918 4,000 kronor och
därefter till och med år 1920 5,000 kronor, alltsedan år 1921 utgått med
5,500 kronor, vartill i vissa fall kommit provisoriska avlöningstillägg å 500
kronor. Löneförmånerna för ifrågavarande kategori av befattningshavare
visa sålunda under en jämförelsevis kort tid en ständigt stigande tendens.
Att vid sådant förhållande och då förslag örn ny definitiv lönereglering för
lappfogdarna föreligger utarbetat av 1928 års lönekommitté nu medgiva
ytterligare löneförbättring åt befattningshavarna ifråga, finner sig utskottet
icke kunna förorda.
Utskottet får sålunda hemställa,
att riksdagen må, nied bifall till Kungl. Majits förslag samt
med avslag å herr Bergqvists m. fl. och herrar Lindleys och
Hedlunds ovanberörda motioner, I: 26 och II: 62, till ersättning
åt lappfogdar m. rn. för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra
förslagsanslag av 145,000 kronor.
102:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 97) att till vissa kostnader
i anledning av val till riksdagens andra kammare år 1932 för budgetåret
1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag av 60,000 kronor.
Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 400 och 401 i statsrådsprotokollet.
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 6 sami. 5 haft. (Nr 5.) 4:12 32 12
Utskottets
yttrande.
Vissa kostnader
i anledning
av val
till riksdagens
andra kammare
år 1932.
[97.]
178
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
I riksstaten för budgetåret 1928/1929 upptogs ett extra förslagsanslag å
70,000 kronor till vissa kostnader i anledning av val till riksdagens andra
kammare år 1928. Anslaget var beräknat för bestridande av dels ersättningar
till av länsstyrelserna anlitad personal för röstsammanräkningar vid
riksdagsmannavalet, dels ock kostnader för vederbörligt kungörande av valet.
Därjämte avsågs att från anslaget, i fall av behov, skulle få bestridas utgifter
för förhyrande av lokal för röstsammanräkningarna. Nettoutgifterna å ifrågavarande
anslag uppgingo till 67,237 kronor.
Med ledning av nämnda belastningssiffra har medelsbehovet för nästa
budgetår uppskattats till omkring 65,000 kronor. Enär emellertid viss minskning
torde kunna äga rum i de ersättningsbelopp, som enligt Kungl. Maj:ts
cirkulär den 22 juni 1928 må vid sammanräkningsförrättning utgå till extra
avdelningschefer och biträden, vilka icke äro befattningshavare hos vederbörande
länsstyrelse eller vid fögderiförvaltning, har en nedsättning av
nämnda belopp till 60,000 kronor ansetts kunna ske.
Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts förevarande förslag får utskottet
hemställa,
att riksdagen må till vissa kostnader i anledning av val till
riksdagens andra kammare år 1932 för budgetåret 1932/1933 anvisa
ett extra förslagsanslag av 60,000 kronor.
Polisväsendet.
Polisväsendet
i riket.
Vissa ersättningar
åt
befattningshavare
vid
polis- och
åklagarväsendet.
Sär skild polisverksamhet
för uppdagande
av
olovlig införsel
av
spritdrycker,
lönnbränning
103:o) Beträffande Kungl. Maj:ts förslag angående anslag dels till polisväsendet
i riket (punkt 98), dels till vissa ersättningar åt befattningshavare vid polisoch
åklagarväsendet (punkt 99), dels ock till särskild polisverksamhet för uppdagande
av olovlig införsel av spritdrycker, lönnbränning m. m. (punkt 100)
ävensom en inom första kammaren av herr J. Nilsson i Malmö väckt motion
örn anslag till en kriminalteknisk kurs vid Stockholms högskola (1:139)
kommer utskottet att framdeles under riksdagen avgiva utlåtanden; vilket
utskottet skolat härigenom för riksdagen
anmäla.
ra. ra.
[98—
100.]
Diverse.
Motioner om 104:o) I två likalydande motioner, väckta, den ena, nr 25, inom första
‘tillfälliga hammaren av herr 0. Bergqvist m. fl. och den andra, nr 48, inom andra
hjälpåtgärder kammaren av herr E. Hage m. fl., har hemställts, att riksdagen för budgetår
Vs 1932/1933 mätte bevilja ett extra reservationsanslag av 100,000 kronor,
inom Norr- att ställas till länsstyrelsens i Norrbottens län förfogande för tillfälliga hjälp
bottens
län. åtgärder för lindrande av nöd m. m. inom nämnda län.
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
179
Till stöd för sitt förslag hava motionärerna anfört följande:
»Vid 1930 års riksdag väcktes i riksdagens båda kamrar likalydande motioner
örn avsättande av ett belopp av 100,000 kronor till en Norrbottens
läns hjälpfond, som skulle utan alltför bindande bestämmelser ställas till
länsstyrelsens förfogande för lindrande av nöd och skapande av tryggare
förhållanden bland befolkningen. I motionerna samt under debatterna i
kamrarna i anledning av desamma framhölls, hurusom Norrbottens län på
grund av sitt läge och naturförhållandena intoge en särställning bland
Sveriges län. Det hårda och ojämna klimatet med därav följande svåra
näringsförhållanden särskilt för den av jordbruket beroende befolkningen,
bebyggelsens gleshet och kommunikationernas otillräcklighet, allt skapade
här levnadsförhållanden, under vilka riskerna för oförvållad nöd bland befolkningen
vore stora. I allmänhet ankomme det å fattigvårdsväsendet att
vid dylika tillfällen träda hjälpande emellan, men mångå gånger kunde hjälp
från detta håll icke påräknas. Att i sådana fall göra hänvändelse till Kungl.
Maj:t eller riksdagen skulle medföra en omgång och tidsutdräkt, som helt
skulle företaga verkan av den hjälp, som kunde erhållas. Länsstyrelsen
hade möjligheter att efter prövning av förutsättningarna lämna hjälpen i
rätta ögonblicket.
Även andra omständigheter talade för bifall till motionerna. Av Norrbottens
läns skogar ägdes omkring 70 procent av staten och av gruvorna inom
länet vore staten ägare till hälften. Årligen tillfördes statskassan ur dessa
inkomstkällor betydande belopp till båtnad för hela landet. När staten
ålagt privata företagare inom länet sociala hänsyn, vore det ej mer än billigt
att staten såsom företagare föreginge med gott exempel.
Sedan statsutskottets majoritet tillstyrkt bifall till motionerna samt kamrarna
stannat i olika beslut, beslöt riksdagen vid gemensam votering att
''för tillfälliga hjälpåtgärder för lindrande av nöd m. m. bland befolkningen
i Norrbottens län anvisa för budgetåret 1930/1931 under riksstatens femte
huvudtitel ett extra reservationsanslag av 100,000 kronor’.
Huru medel av det sålunda beslutade anslaget av länsstyrelsen i Norrbottens
län disponerats för olika ändamål, framgår av en av länsstyrelsen
till statsrevisorerna den 26 oktober 1931 avgiven redogörelse. De principer,
som länsstyrelsen därvid följt, angivas av länsstyrelsen sålunda:
''Herrar statsrevisorer torde av denna summariska redogörelse finna,
hurusom den ledande principen för länsstyrelsen vid handhavandet av denna
fond varit att därur lämna hjälp till självhjälp, giva ett handtag till stöd
för ett ortsgagnande företag av större omfattning, som ej mäktat fram med
övriga till buds stående resurser, möjliggöra förebyggande åtgärder mot nöd
eller svårigheter. Länsstyrelsen har alltså stiklse sökt att vid denna hjälpverksamhet
undvika ändamål, som falla under fattigvård. Det har för länsstyrelsen
varit en synnerlig glädje att hava ägt möjlighet att med så fria
händer träda hjälpande till med dessa medel, och länsstyrelsen vågar tro,
att användningen svarat mot do intentioner riksdagen haft för ögonen vid
fattandet av det för länet betydelsefulla beslutet att ställa dessa medel till
180
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
Utskottets
yttrande.
förfogande. Länsstyrelsen vill vidare framhålla, att länsstyrelsen låtit sig
angeläget vara att vid användandet av dessa medel gå fram med största
sparsamhet och omsorgsfull prövning av ändamålen.’
Den sålunda lämnade redogörelsen, varav även framgår att omkring 80,000
kronor av det meddelade anslaget dittills förbrukats, lär icke hava givit anledning
till några erinringar från statsrevisorerna.
Den hjälpkälla, som det ifrågavarande anslaget utgjort för många nödställda
inom Norrbottens län, synes nu vara på väg att sina. Alla de skäl,
som år 1930 talade för ett speciellt ingripande från statsmakternas sida för
lindrande och förebyggande av nöd bland Norrbottens läns befolkning, kvarstå
med orubbad giltighet. Den jordbrukskris som då rådde i Sveriges land
fortsätter alltjämt, men därtill har under mellantiden kommit en för Norrbottens
län alldeles särskilt förödande kris inom länets huvudnäringar, skogsbruk
och gruvindustri. Då vi därför våga föreslå riksdagen ett förnyande
av detta anslag, är det i medvetande örn ett oförvållat nödläge för stora
delar av befolkningen i ifrågavarande län och ett trängande behov av åtgärder
för dess lindrande. De betänkligheter, som förra gången framfördes
mot förslaget örn beviljande av detta anslag och som huvudsakligen anknöto
sig till principiella synpunkter rörande disponerandet av medlen, synas oss
hava vederlagts av den hittillsvarande förvaltningen av anslaget. Visst är
att stora delar av vårt land lida under trycket av nuvarande dåliga konjunkturer,
men intet län torde ens tillnärmelsevis drabbas så hårt som landets
nordligaste.»
Såsom av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 4 januari 1932
(sid. 408) framgår, har det i motionerna omförmälta, av 1930 års riksdag anvisade
reservationsanslaget å 100,000 kronor för tillfälliga åtgärder för
lindrande av nöd m. m. bland befolkningen i Norrbottens län snart förbrukats
och länsstyrelsen i länet har på grund härav hos Kungl. Majit gjort
framställning, att ett ytterligare anslag å sagda belopp måtte ställas till länsstyrelsens
förfogande.
Vid anmälan av detta anslagsäskande har departementschefen anfört, att
de skäl, som kunde tala för anvisande av ytterligare medel till här berörda
ändamål, syntes honom med ungefär samma styrka kunna åberopas till stöd
för beviljande av anslag till motsvarande hjälpåtgärder inom vissa andra län.
Av såväl statsfinansiella som andra grunder syntes det emellertid knappast
kunna ifrågakomma att i utvidgad omfattning bereda medel för en i denna
form bedriven, på förhand till viss landsdel begränsad hjälpverksamhet. Vid
sådant förhållande funne sig departementschefen icke kunna hemställa örn
nytt anslag för nästa budgetår att ställas till länsstyrelsens i Norrbottens
län förfogande för det avsedda ändamålet.
Då utskottet delar departementschefens mening härutinnan, får utskottet
alltså hemställa,
att herrar Bergqvists m. fl. och Hages m. fl. förevarande
motioner, I: 25 och II: 48, icke må vinna riksdagens bifall.
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
181
105:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 101) att till kostnader
för vissa avstycknings- och mantalssättningsförrättningar för budgetåret
1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag av 10,000 kronor.
I fråga om utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 408—413
i statsrådsprotokollet.
Departementschefen har vid anmälan av förevarande anslagsäskande anfört
följande:
»I likhet med vad fastighetsregisterkommissionen i sin senaste framställning
gjort gällande anser jag, att särskilt anslag hör uppföras i riksstaten till de
kostnader för mantalssättningar och avstyckningsförrättningar, som höra gäldas
av statsmedel. Då vissa sådana kostnader för närvarande förefinnas oreglerade,
torde det vara nödvändigt att denna anslagsfråga finner sin lösning vid
1932 års riksdag. Vad angår spörsmålet, under vilken huvudtitel det avsedda
anslaget hör uppföras, torde femte huvudtiteln vara den, som närmast bör
ifrågakomma, detta med hänsyn därtill att de kostnader, som här avses, till
övervägande del föranledas av indelnings- eller gränsbestämningsärenden. Vid
avgörande av frågan örn anslagets storlek måste givetvis beaktas icke
blott de belopp, som utanordnats enligt Kungl. Maj:ts förordnanden, utan
även de utgiftsbelopp, som, enligt vad fastighetsregisterkommissionen meddelat,
länsstyrelserna utan särskilt bemyndigande av Kungl. Majit utbetalt för mantalssättningar.
Nyssnämnda av länsstyrelserna verkställda utbetalningar —
vartill länsstyrelserna ansett sig äga befogenhet jämlikt grunderna för kungörelsen
den 25 april 1924 med bestämmelser för vissa fall angående mantalssättning
eller därmed jämförlig åtgärd i anledning av ändring i administrativ
indelning — hava, enligt vad jag inhämtat, utgjort i hela krontal under år 1926
347 kronor, under år 1927 1,533 kronor, under år 1928 116 kronor, under år
1929 8,906 kronor, under år 1930 984 kronor och under år 1931 intill den 1 mars
329 kronor. Ehuru alltså detta medelsbehov företett avsevärda variationer,
synes mig den föreliggande utredningen utgöra stöd för det av kommissionen
beräknade anslagsbelöppet å 10,000 kronor. Med hänsyn till utgiftsbeloppens
föränderlighet och svårigheten att i förväg exakt beräkna desamma synes mig
anslaget böra erhålla karaktären av extra förslagsanslag.»
Utskottet delar departementschefens uppfattning därom, att särskilt anslag
torde böra för nu berörda ändamål uppföras å riksstaten under förevarande
huvudtitel. Då storleken av det äskade anslaget ej heller givit utskottet anledning
till erinran, får nisk ottel alltså hemställa,
att riksdagen må till kostnader för vissa avstycknings- och
mantalssättningsförrättningar för budgetåret 1932/1933 anvisa ett
extra förslagsanslag av 10,000 kronor.
Kostnader
för vissa avstyckningsoch
mantalssättningsförrättningar.
[101.]
Utskottets
yttrande.
182
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
Ålderstillägg.
[102.]
Rese- och
traktamentspenningar.
[103.]
Utredning
angående
allmänna
pensionsför
säkringen.
[104.]
Extra
utgifter.
[105.]
106:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 102) att nedsätta det
ordinarie förslagsanslaget till ålderstillägg, nu 400,000 kronor, med 50,000
kronor till 350,000 kronor.
Anslagsnedsättningen är föranledd av fortgående minskning i utgifterna
från anslaget.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må nedsätta det ordinarie förslagsanslaget till
ålderstillägg, nu 400,000 kronor, med 50,000 kronor till 350,000
kronor.
107:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 103) att nedsätta det
ordinarie förslagsanslaget till rese- och traktamentspenningar, nu 50,000
kronor, med 5,000 kronor till 45,000 kronor.
De ändrade grunder, vilka numera gälla för reseersättningar till befattningshavare
i statens tjänst, ävensom vidtagna sänkningar av vissa automobiltaxor
hava motiverat den nu föreslagna anslagsnedsättningen.
Utskottet får hemställa,
att riksdagen må nedsätta det ordinarie förslagsanslaget till
rese- och traktamentspenningar, nu 50,000 kronor, med 5,000
kronor till 45,000 kronor.
108:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 104) att till utredning
angående allmänna pensionsförsäkringen för budgetåret 1932/1933 anvisa ett
extra reservationsanslag av 50,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 414 och 415 i statsrådsprotokollet.
För ifrågavarande ändamål anvisade sistlidet års riksdag ett reservationsanslag
å 65,000 kronor.
Då utskottet ej haft något att erinra mot Kungl. Majits förslag, får utskottet
hemställa,
att riksdagen må till utredning angående allmänna pensionsförsäkringen
för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag
av 50,000 kronor.
109:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 105) att nedsätta det
ordinarie reservationsanslaget till extra utgifter, nu 100,000 kronor, med
20,000 kronor till 80,000 kronor.
Med hänsyn till att å ifrågavarande anslag vid ingången av nu löpande
budgetår förefanns större reservation än vad vanligen plägar vara fallet har
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
183
anslaget, som i regel ansetts icke lämpligen böra upptagas till lägre belopp
än 100,000 kronor, synts kunna tillfälligtvis nedsättas och för nästa budgetår
upptagas till 80,000 kronor.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må nedsätta det ordinarie reservationsanslaget
till extra utgifter, nu 100,000 kronor, med 20,000 kronor till
80,000 kronor.
110:o) Beträffande Kungl. Maj:ts förslag angående anslag dels till tillfällig Tillfällig
löneförbättring för viss personal inom den civila statsförvaltningen (punkt r''fSr
106), dels till provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i statens viss personal
tjänst (punkt 107), dels och till dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens lno''n den
tjänst (punkt 108) kommer utskottet att framdeles under riksdagen avgiva förvaltningen.
utlåtanden; vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen Provisoriskt
dyrortstillägg
anmäla. åt vissa be~
jattnings
havare
i statens
tjänst.
Dyrtidstillägg
åt
befattningshavare
i
statens tjänst.
[106—
108.]
lll:o) I enlighet med Kungl Maj:ts förslag (punkt 109) får utskottet hemställa,
att riksdagen må höja det ordinarie förslagsanslaget till
tryckningskostnader, nu 228,654 kronor, med 1,322 kronor till
229,976 kronor, dock att i anslaget må göras den jämkning,
som kan erfordras för jämnande av huvudtitelns slutsumma.
Tryckning skostnader.
[109.]
Övriga ordinarie anslag.
112:o) Beträffande övriga ordinarie anslag, som i riksstaten för innevarande
budgetår äro uppförda under femte huvudtiteln, har någon ändring icke
ifrågasatts.
Utskottet hemställer,
att samtliga de ordinarie anslag under femte huvudtiteln,
vilka icke här ovan blivit särskilt omförmälda, må i riksstaten
för budgetåret 1932/1933 uppföras med oförändrade belopp.
Stockholm den 1 mars 1932.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Övriga
ordinarie
anslag.
184
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Kvarnzelius, Lindblad, Widell, Bergqvist, Nilsson
i Gränebo, Nilsson i Malmö, Svensson i Kompersmåla, Oscar Olsson, Asplund, C. G.
V. Hammarskjöld, Carlsson i Gävle och Petrén;
från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Jansson i Falun,
Nilsson i Bonarp, Bengtsson i Norup, Törnkvist i Karlskrona, Olsson i Blädinge,
Olofsson i Digernäs, Nilsson i Örebro, Andersson i Höör, Järte, Persson i Falla och
Svensson i Grönvik;
med undantag därav att i behandlingen av punkterna 1—3 deltagit herr
P. A. Bergström i st. f. herr Nilsson i Malmö;
punkterna 45—112 deltagit herr P. A. Bergström i st. f. herr Oscar Olsson;
punkterna 1—43 deltagit herr Ernfors i st. f. herr C. G. V. Hammarskjöld;
punkterna 1—33 och 98—112 deltagit herr Björck i st. f. herr Petrén;
punkterna 1—44 deltagit herr Hellberg i st. f. herr Carlsson i Gävle;
punkterna 60—112 deltagit herr Jonsson i Eskilstuna i st. f. herr Nilsson
i Örebro.
Reservationer:
vid punkt 4 (socialstyrelsen) av herrar Oscar Olsson, P. A. Bergström och
Järte, vilka ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall till fröken Hesselgrens
motion (I: 134) örn uppförande av registrators- och kassörstjänsten i socialstyrelsen
i lönegraden B 14.
vid punkt 34 (nykterhetsnämnderna) av herrar Oscar Olsson, Bengtsson i
Norup och Olofsson i Digernäs, vilka ansett, att utskottet bort hemställa,
att riksdagen må
a) -----— — — — —---- i
b) godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet
över socialärenden den 4 januari 1932 förordad ändring i
grunderna för användning av anslag till angivna ändamål.
vid punkt 44 (driftkostnaderna vid arbetshem) av herrar Kvarnzelius och
Järte, vilka ansett, att utskottet bort hemställa,
I:o) att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å herr Linders’ m. fl. och herr Gustafsons i
Kasenberg m. fl. motioner I: 67 och II: 69 i nu förevarande
del, till bidrag till driftkostnaderna vid arbetshem för budgetåret
1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag, att utgå av
statsverkets fond av rusdrycksmedel, av 95,000 kronor; samt
II:o) godkänna av departementschefen förordad ändring i
grunderna för bidrag till ifrågavarande ändamål.
Statsutskottets utlåtande Nr 5. 185
vid punkt 57 (anstalter för obildbara sinnesslöa) av herrar Kvarnzelius och
Järte, vilka ansett, att utskottet bort hemställa,
I:o) att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
och med avslag å herr Linders’ m. fl. och herr Gustafsons i
Kasenberg m. fl. motioner I: 67 och II: 69 i nu förevarande
del, i riksstaten för budgetåret 1932/1933 upptaga det ordinarie
förslagsanslaget till anstalter för obildbara sinnesslöa med
oförändrat belopp, 820,000 kronor; samt
II:o) godkänna den av departementschefen förordade ändringen
i grunderna för anslagets användning.
vid punkt 58 (anstalter för bildbara sinnesslöa, som icke äro fallandesjuka)
av herrar Kvarnzelius och Järte, vilka ansett, att utskottet bort hemställa,
I:o) att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
och med avslag å herr Linders’ m. fl. och herr Gustafsons i
Kasenberg m. fl. motioner 1:67 och II: 69 i nu förevarande
del, nedsätta det ordinarie förslagsanslaget till anstalter för
bildbara sinnesslöa, som icke äro fallandes jaka, nu 850,000 kronor,
med 35,000 kronor till 815,000 kronor; samt
II:o) godkänna de av departementschefen förordade ändringarna
i grunderna för anslagets användning.
vid ''punkt 59 (epileptikeranstalter) av herrar Kvarnzelius och Järte, vilka
ansett, att utskottet bort hemställa,
I:o) att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
och med avslag å herr Linders’ m. fl. och herr Gustafsons i
Kasenberg m. fl. motioner 1:67 och II: 69 i nu förevarande
del, nedsätta det ordinarie förslagsanslaget till epileptikeranstalter,
nu 220,000 kronor, med 25,000 kronor till 195,000
kronor; samt
II:o) godkänna de av departementschefen förordade ändringarna
i grunderna för anslagets användning.
vid punkt 64 (bidrag till driftkostnaderna för tuberkulossjukvårdsanstalter)
av herrar Kvarnzelius och Järte, vilka ansett, att utskottet bort hemställa,
I:o) att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslåg å herr Linders’ m. fl. och herr Gustafsons
i Kasenberg m. fl. motioner I: 67 och II: 69 i nu förevarande
del ävensom herr Bergqvists m. fl., herr Hages m. fl. och herr
E. Anderssons m. fl. motioner, 1:70 och 135, samt II: 114,
nedsätta det ordinarie förslagsanslaget till bidrag till driftkostnaderna
för tuberkulossjukvårdsanstalter, nu 4,400,000 kronor, med
100,000 kronor till 4,300,000 kronor; samt
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 6 sami. 5 haft. (Nr 5.)
432 $2 13
opaginerad Kontrollera mot PDF
180
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
II:o) godkänna de av departementschefen förordade ändringarna
i grunderna för anslagets användning.
vid punkt 71 (bidrag till driften av epidemisjukhus) av herrar Kvarnzelius
och Järte, vilka ansett, att utskottet bort hemställa,
I:o) att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
och med avslag å herr Linders’ m. fl., herr Gustafsons i Kasenberg
m. fl., herr Bergqvists m. fl. och herr Hages m. fl.
motioner I: 67 och 71 samt II: 69 och 115, motionerna I: 67
och II: 69 i vad de avse nu förevarande anslag, till bidrag till
driften av epidemisjukhus för budgetåret 1932/1933 anvisa ett
extra förslagsanslag av 750,000 kronor; samt
Illo) godkänna den av departementschefen förordade ändringen
i grunderna för användningen av anslag till ifrågavarande
ändamål.
vid punkt 73 (bidrag till driften av hem för kroniskt sjuka) av herrar
Kvarnzelius och Järte, vilka ansett, att utskottet bort hemställa,
Ilo) att riksdagen må, med bifall till Kungl. Majits förslag
och med avslag å herr Linders’ m. fl. samt herr Gustafsons i
Kasenberg m. fl. motioner 1:67 och II: 69 i nu förevarande
del, till bidrag till driften av hem för kroniskt sjuka för budgetåret
1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag av 600,000
kronor; samt
Illo) godkänna den av departementschefen förordade ändringen
i grunderna för användningen av anslag för berörda
ändamål.
vid punkt 74 (kliniker vid vanföreanstalter) av herrar Karmelius och
Järte, vilka ansett, att utskottet bort hemställa,
I:o) att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
och med avslag å herr Linders’ m. fl. samt herr Gustafsons i
Kasenberg m. fl. motioner I: 67 och II: 69 i nu förevarande
del, höja det ordinarie förslagsanslaget till kliniker vid vanföreanstalter,
nu 200,000 kronor, med 20,000 kronor till 220,000
kronor; samt
Illo) godkänna den av departementschefen förordade ändringen
i grunderna för anslagets- användning.
vid punkt 75 (skol- och uppfostringshem för vanföra) av herrar Kvarzelius
och Järte, vilka ansett, att utskottet bort hemställa,
Ilo) att riksdagen må, med bifall till Kungl. Majits förslag
och med avslag å herr Linders’ m. fl. samt herr Gustafsons i
Kasenberg m. fl. motioner I: 67 och II: 69 i nu förevarande
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
187
del, höja det ordinarie förslagsanslaget till skol- och uppfostringshem
för vanföra, nu 80,000 kronor, med 5,000 kronor till
85,000 kronor; samt
II:o) godkänna den av departementschefen förordade ändringen
i grunderna för anslagets användning.
vid punkt 76 (yrkesskolor för vanföra) av herrar Kvarnzelius och Järte,
vilka ansett, att utskottet bort hemställa,
I:o) att riksdagen må, med bifall till Kungl. Majis förslag
och med avslag å herr Linders’ m. fl. samt herr Gustafsons
i Kasenberg m. fl. motioner I: 67 och II: 69 i nu förevarande
del, höja det ordinarie förslagsanslaget till yrkesskolor för vanföra
ra. ra., nu 175,000 kronor, med 25,000 kronor till 200,000
kronor; samt
II:o) godkänna de av departementschefen förordade ändringarna
i grunderna för anslagets användning.
vid punkt 101 (ersättning åt lappfogdar m. m.) av herrar Bergqvist, Asplund
och P. A. Bergström, vilka ansett, att utskottets yttrande och förslag
bort hava följande lydelse:
»Såsom av statsrådsprotokollet framgår och i motionerna erinrats, föreligger
numera förslag från 1928 års lönekommitté om lönereglering för lappfogdarna.
Departementschefen har emellertid av statsfinansiella skäl ansett
sig förhindrad förorda, att på grundval av sagda kommittés betänkande
något förslag i ämnet framlägges för riksdagen. Ehuru den avlöning, vilken
för närvarande tillkommer lappfogdarna, enligt departementschefens mening
måste anses alltför knappt tillmätt, har därför för nästa budgetår räknats
med oförändrade belopp.
Motionsvis har nu föreslagits, att lappfogdarna måtte i avbidan på den
definitiva löneregleringens genomförande tilldelas sådan löneförbättring, att
deras avlöning bomme att uppgå till ett belopp, som ungefär motsvarade
22:a lönegradens lägsta löneklass i den i det civila avlöningsreglementet
intagna löneplanen eller den lönegrad, som för dem ifrågasatts av majoriteten
inom 1928 års lönekommitté.
Lika med motionärerna och av skäl, som i motionerna anförts, har utskottet
funnit med rättvisa överensstämmande, att ifrågavarande befattningshavare,
vilka hittills måste anses hava intagit en synnerligen ogynnsam
ställning i lönehäuseende, i avvaktan på den lönereglering, örn vars genomförande
de sedan länge hyst förhoppning och som ännu måhända kan dröja,
tilldelas viss löneförbättring. Det i sådant hänseende föreslagna beloppet
har icke givit utskottet anledning till erinran, särskilt med hänsyn därtill,
att detsamma icke kan anses innebära någon risk för ett föregripande av
en blivande lönereglering.
188
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet alltså hemställa,
att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och
med bifall till herr Bergqvists m. fl. och herrar Lindleys och
Hedlunds ovanberörda motioner, I: 26 och II: 62, till ersättning
åt lappfogdar m. m. för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra
förslagsanslag av 150,200 kronor.»
vid punkt 104 (motioner örn anslag till tillfälliga hjälpåtgärder för lindrande
av nöd m. m. inom Norrbottens län)
1) av herrar Berggvist, Nilsson i Malmö, Törnkvist i Karlskrona och Nilsson
i Örebro, vilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hava följande
lydelse:
»Såsom av----länsstyrelsens förfogande.
På skäl, departementschefen anfört, har Kungl. Maj:t dock icke äskat
några medel för ändamålet ifråga å nästkommande budgetårs riksstat.
Vid den prövning, utskottet ägnat det sålunda nu motionsvis framkomna
förslaget, Ilar utskottet icke kunnat undgå att finna, att de skäl, som talade
för beviljande av anslag för ändamålet vid 1930 års riksdag, alltjämt icke
blott äga full giltighet utan att de fastmer hava tillväxt i styrka. På sätt
motionärerna framhållit, råder nämligen allt fortfarande jordbrukskris i länet,
men härjämte har kommit en för Norrbottens län alldeles särskilt förödande
kris inom länets huvudnäringar, skogsbruk och gruvindustri. Även med beaktande
av de av departementschefen i frågan framförda synpunkterna finner
utskottet därför så starka skäl tala för bifall till motionerna, att utskottet
ansett sig böra tillstyrka desamma.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må, med bifall till herrar Bergqvists m. fl. och
Hages m. fl. förevarande motioner, I: 25 och II: 48, för till
fälliga hjälpåtgärder för lindrande av nöd m. m. inom Norrbottens
län för budgetåret 1932/1933 bevilja ett extra reservationsanslag
av 100,000 kronor.»
2) av herrar Asplund, Björck och Anderson i Ilåstoek, vilka ansett, att
utskottets yttrande och förslag bort hava följande lydelse:
»Såsom av---(se reservation nr 1)---böra tillstyrka, att åt
minstone
50,000 kronor beviljas för nästkommande budgetår.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må, med anledning av herrar Bergqvists m. fl.
och Hages m. fl. förevarande motioner, I: 25 och II: 48, för tillfälliga
hjälpåtgärder för lindrande av nöd m. m. inom Norrbottens
län för budgetåret 1932/1933 bevilja ett extra reservationsanslag
av 50,000 kronor.
Stockholm 1932. K. L. Beckmans Boktryckeri.
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
1
Verkliga utgifter.
V. Femte huvudtiteln. Socialdepartementet.
Ordinarie
Extra
anslag
anslag
Kronor
Kronor
A. Departementet.
1
Departementschefen .......................................................
* 24,000
2
Departementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli, för-
slagsanslag ....................................................................
247,800
3
Förstärkning av arbetskrafterna å departementets av-
delning av Kungl. Maj:ts kansli ...............................
10,020
Säger för departementet
271,800
10,020
B. Sociala verk och inrättningar.
Socialstyrelsen:
1
Socialstyrelsen, förslagsanslag ...................................
331,600
2
Socialstyrelsens verksamhet, förslagsanslag................
192,000
3
Allmän levnadskostnadsundersökning, reservationsan-
slag ............................................................................
* 15,000
331,600
207,000
Arbetsfred, arbetsförmedling, arbetarskydd m. m.:
4
Förlikningsman för medling i arbetstvister m. m.,
förslagsanslag ...........................................................
85,000
5
Arbetsdomstolen, förslagsanslag ..................................
78,000
6
Särskilda skiljedomare i arbetstvister, förslagsanslag
3,500
7
Offentliga arbetsförmedlingen i riket m. m., förslags-
anslag ........................................................................
260,000
8
Bekämpande av arbetslösheten, reservationsanslag ...
*20,000,000
9
Yrkesinspektionen, förslagsanslag...............................
301,500
10
Yrkesinspektionens verksamhet, förslagsanslag ........
185,000
11
Föreningen för arbetarskydd........................................
5,000
12
Arbetsrådet, förslagsanslag............................................
56,300
13
Upplysningsverksamhet i emigrationsfrågor ............
5,000
14
Bidrag till arbetsledarekurser ....................................
15,000
15
Sveriges deltagande i den internationella arbetsorga-
nisationens konferens m. m., förslagsanslag ........
25,000
326,500
20,692,800
* Av Kungl. Majit föreslaget belopp, varom utlåtande framdeles kommer att avgivas.
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 6 sami. 5 höft. (Nr 5.)
1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
Ordinarie
Extra
anslag
anslag
Kronor
Kronor
Olycksfallsförsäkring:
368,500
16
Riksförsäkringsanstalten, förslagsanslag........................
1,230,000
17
Riksförsäkringsanstaltens verksamhet, förslagsanslag
18
Försäkringsrådet, förslagsanslag....................................
83,600
62,800
19
Försäkringsrådets verksamhet, förslagsanslag ............
20
Kostnader enligt 19 § i lagen om försäkring för
olycksfall i arbete m. m., förslagsanslag................
330,000
21
Statens bidrag till fiskares försäkring, förslagsanslag
■
120,000
902,100
1,292,800
Sjukförsäkring:
4,250,000
22
Sjukkasse väsendets befrämjande, förslagsanslag ........
220,000
23
Bidrag till moderskapsförsäkring, förslagsanslag ■■■■
24
Moderskapsunderstöd, förslagsanslag...........................
5,000
4,250,000
225,000
Allmänna pensionsförsäkringen:
640,000
25
Pensionsstyrelsen, förslagsanslag ................................
615,000
26
Pensionsstyrelsens verksamhet m. m., förslagsanslag
27
Statens kostnad för pensionstillägg och understöd
enligt lagen om allmän pensionsförsäkring, förslags- anslag .......................................................................
*40,200,000
28
Ersättning till postverket för pensionsutbetalningar,
275,000
förslagsanslag ............................................................
29
Ersättning till häradsskrivarna för pensionsförteck-
ningar, förslagsanslag................................................
54,000
640,000
41,144,000
Åtgärder beträffande lösdrivare m. fl.:
30
Statens tvångsarbetsanstalter, förslagsanslag, att utgå
av statsverkets fond av rusdrycksmedel................
511,000
31
Frälsningsarméns räddningshem, att utgå av stats-
verkets fond av rusdrycksmedel............................
10,000
Alkoholistvård:
32
Statens alkoholistanstalter vid Svartsjö och i Lands-
krona, att utgå av statsverkets fond av rusdrycks- medel .....................................................................
42,000
33
Statens alkoholistanstalt å Venngarn, förslagsanslag,
att utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel
182,000
34
Främjande av nykterhetsnämndemas verksamhet
m. m., reservationsanslag, att utgå av statsverkets
fond av rusdrycksmedel .....................................
92,000
35
Bidrag till erkända och enskilda alkoholistanstalters
driftkostnader m. m., förslagsanslag, att utgå av
statsverkets fond av rusdrycksmedel ....................
300,000
36
Tillfälligt omhändertagande av alkoholister m. m.,
förslagsanslag, att utgå av statsverkets fond av
rusdrycksmedel .......................................................
5,000
* Av Kungl. Majit föreslaget belopp, varom utlåtande framdeles kommer att avgivas.
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
3
—
Ordinarie
Extra
anslag
anslag
Kronor
Kronor
37
Bidrag till anordnande av erkända alkoholistanstalter,
reservationsanslag, att utgå av statsverkets fond av
rusdrycksmedel .......................................................
100,000
38
Resor vid tvångsinternering av alkoholister, förslags-
anslag, att utgå av statsverkets fond av rusdrycks-
medel ........................................................................
5,000
39
Interneringskostnader i vissa fall, förslagsanslag, att
utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel ...
2,000
182,000
546,000
Fattigvård och barnavård:
40
Statsinspektion av fattigvård och barnavård, förslags-
anslag ........................................................................
80,000
41
Fattigvård i allmänhet, förslagsanslag .......................
1,400,000
42
Barnavård i allmänhet, förslagsanslag........................
150,000
43
Fattigvård och barnavård enligt den nordiska fattig-
vårdskonventionen m. m., förslagsanslag................
300,000
44
Fattigvård och barnavård för lappar, förslagsanslag
200,000
45
Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet
15,000
46
Bidrag till driftkostnaderna vid arbetshem, förslags-
anslag, att utgå av statsverkets fond av rusdrycks-
medel ........................................................................
100,000
47
Barnhusen ...................................................................
115,830
48
Skyddsuppfostran, förslagsanslag ...............................
530,000
49
Inspektions- och upplysningsarbete med avseende å
spädbarns- och förlossningshem............................
3,000
2,695,830
198,000
Säger för sociala verk och inrättningar
9,839,030
64,315,600
C. Medicinalstaten samt hälso- och sjukvården.
Medicinalstyrelsen med dithörande stater.
Medicinalstyrelsen m. m.:
1
Medicinalstyrelsen, förslagsanslag ................................
399,500
2
Sinnessjuknämnden, förslagsanslag ............................
13,200
Statsmedicinska anstalten:
3
Statens bakteriologiska labora-
torium, förslagsanslag ............ 165,000
4
Statens rättskemiska laboratorium,
förslagsanslag............................ 26,250
5
Statens farmaceutiska laborato-
riimi ....................................... 24,50(1
191,250
24,500
Provinsialläkarstaten:
1 6
Förste provinsialläkare och pro-
vinsialläkare, förslagsanslag.... 3,085,500
4
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
Reseersättningar vid provinsial
läkarstaten,
förslagsanslag........ 140,000
Tillfälliga lönetillägg åt vissa
provinsialläkare........................
Avlöning åt civila läkarstipen
diater,
förslagsanslag................ 8,000
Bidrag till extra provinsialläkares
avlönande, förslagsanslag ........ 20,000
Dyrtidstillägg åt vissa extra provinsialläkare,
förslagsanslag ....
3,600
500
Sjukvårdsanstalterna.
Sinnessjukvårdsanstalterna:
Statens sinnessjukhus, förslagsanslag.
................................... 10,300,000
Hospitalsbyggnader, reservationsanslag,
därav 850,000
kronor att utgå av statsverkets
fond av rusdrycks
medel.
................................... *6,250,000
Bidrag till sinnessjukvården i
Stockholm, Göteborg och
Malmö, förslagsanslag ........ 1,300,000
Anstalter för obildbara sinnesslöa,
förslagsanslag ............ 880,000
Anstalter för bildbara sinnesslöa,
som icke äro fallandesjuka,
förslagsanslag............ 865,000
Epileptikeranstalter, förslagsanslag
................................... 205,000
Avlöningar och vikariatsersättningar
m. m. vid statens
uppfostringsanstalt för sinnesslöa
gossar ....................
Bidrag till driftkostnader i övrigt
vid statens uppfostringsanstalt
för sinnesslöa gossar,
förslagsanslag........................
Avlöningar och vikariatsersättningar
m. m. vid statens
uppfostringsanstalt för sinnesslöa
flickor ....................
Bidrag till driftkostnader i övrigt
vid statens uppfostringsanstalt
för sinnesslöa flickor,
förslagsanslag.......................
Ordinarie
anslag
Kronor
3,253,500
3,844,250
Extra
anslag
Kronor
4,100
41,800
22,000
28,000
13,900
7,000
13,550,000
6,320,900
Av Kungl. Maj:t föreslaget belopp, varom utlåtande framdeles kommer att avgivas.
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
5
Ordinarie
Extra
anslag
anslag
Kronor
Kronor
Övriga egentliga sjukvårdsanstal-
ter:
22
Lasaretts underhåll ................
15,774
23
Underhåll av Järvsö sjukhus
för spetälska.......................
20,000
24
Understöd åt spetälskesjukas
familjer m. m.....................
2,500
25
Bidrag till uppförande eller
inrättande av tuberkulos- sjukvårdsanslalter, reserva- tionsanslag ............................
200,000
26
Bidrag till driftkostnaderna för
tuberkulossj ukvårdsanstal- ter, förslagsanslag................
4,525,000
27
Bidrag till resor för vissa
patienter vid kustsanato- rierna, förslagsanslag ........
65,000
28
Folksanatorierna ....................
100,000
29
Understödjande av dispensär-
verksamhet, förslagsanslag..
480,000
30
Behandling av medellösa lupus-
patienter från landsorten,
förslagsanslag........................
50,000
31
Radiumhemmets i Stockholm
poliklinik ............................
15,000
32
Radiumhemmets i Stockholm
klinik, förslagsanslag............
45,000
33
Bidrag till resor för patien-
ter vid vissa anstalter för
radiumbehandling, förslags- anslag...................................
100,000
34
Bidrag till uppförande, inrät-
tande eller inlösen av epide- misjukhus, förslagsanslag ....
700,000
35
Bidrag till driften av epidemi-
sjukhus, förslagsanslag.......
800,000
36
Bidrag till driften av hem för
kroniskt sjuka, förslagsanslag
615,000
4,835,774
2,897,500
Vanföreanstalter:
37
Kliniker vid vanföreanstalter,
förslagsanslag........................
230,000
38
Polikliniker vid vanföreanstal-
ter, förslagsanslag................
20,000
39
Skol- och uppFostringshem för
vanföra, förslagsanslag........
90,000
40
Yrkesskolor för vanföra m. m.,
förslagsanslag........................
210,000
6
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
Ordinarie
Extra
anslag
anslag
Kronor
Kronor
41
Bidrag till nybyggnad för Stock-
holms vanföreanstalt m. m.,
reservationsanslag ................ 500,000!
42
Bidrag till resor för vanföra
jämte vårdare, förslagsanslag 150,000
43
Kuratorsverksamhet vid van-
föreanstalterna .................... 12,000
44
Eugeniahemmet........................ 5,000
700,000
517,000
19,085,774
9,735,400
Hälsovård i allmänhet.
45
Åtgärder mot utbredning av könssjukdomar, förslags-
anslag ............................................................................
640,000
46
Kostnader i övrigt för allmän hälso- och sjukvård,
förslagsanslag ...............................................................
15,000
47
Lindring i mindre bemedlade patienters å landsbygden
sjukvårdskostnader, förslagsanslag ............................
70,000
48
Statens skola för utbildning av distriktssköterskor ...
18,000
49
Bidrag för anställning av distriktssköterskor, förslags-
anslag ...........................................................................
220,000
50
Dyrtidshjälp åt distriktssköterskor, förslagsanslag ........
500
51
Bidrag till avlöning åt distriktsbarnmorskor och re-
servbarnmorskor, förslagsanslag ................................
690,000
52
Dyrtidshjälp åt distriktsbarnmorskor m. fl., förslagsanslag
70,000
53
Barnmorskeundervisningen och barnbördshusen, förslags-
anslag ...........................................................................
90,000
54
Försöksverksamhet beträffande för- och eftervård
vid barnsbörd, förslagsanslag ....................................
30,000
55
Skyddskoppympningen, förslagsanslag ............................
110,000
56
Karantänsanstalten på Känsö ........................................
14,500
57
Resestipendier åt vissa läkare, reservationsanslag........
—
58
Internationella hälsovårdsbyrån i Paris, förslagsanslag
6,750
59
Förbättrad sjukvård inom rikets ödemarksområden,
reservationsanslag ........................................................
100,000
60
Sjuktransporter med flygplan, reservationsanslag ........
45,000
61
Inköp av sjuktransportplan, reservationsanslag ............
45,000
62
Understöd åt J. Henriksson för odling av medicinal-
växter m. m.................................................................
500
894,250
1,271,000
Säger för medicinalstaten samt hälso- och sjukvården
23,824,274
11,048,200
D. Överståthållarämbetet och landsstaten.
1
Överståthållarämbetet, förslagsanslag ...........................
131,800
2
Landshövdingarna ............................................................
509,000
3
Befattningshavare vid länsstyrelserna, förslagsanslag ....
4,196,800
Statsutskottets utlåtande Nr 5.
7
4
5
6
7
8
Reseersättningar till landshövdingarna och befattnings- havare vid länsstyrelserna, förslagsanslag ...............
Fögderiförvaltningarna, förslagsanslag ............................
Vikariatsersättningar vid fögderiförvaltningama, förslags- anslag ............................................................................
Ersättning åt lappfogdar m. m., förslagsanslag ............
Vissa kostnader i anledning av val till riksdagens
andra kammare år 1932, förslagsanslag ....................
Ordinarie
anslag
Kronor
Extra
anslag
Kronor
75,000
2,350,000
290,000
145,000
60,000
Säger för Överståthållarämbetet och landsstaten
7,552,600
205,000
E. Polisväsendet.
1
Polisväsendet i riket, förslagsanslag................................
*3,700,000
2
Vissa ersättningar åt befattningshavare vid polis- och
åklagarväsendet, förslagsanslag....................................
* 960,000
3
Särskild polisverksamhet för uppdagande av olovlig
införsel av spritdrycker, lönnbränning m. m., att
utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel ........
* 200,000
Säger för polisväsendet
| 4,860,000
F. Diverse.
1
Vissa avstycknings- och mantalssättningsförrättningar,
förslagsanslag ................................................................
10,000
2
Ålderstillägg, förslagsanslag ............................................
350,000
3
Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag...........
45,000
4
Kommittéer och utredningar genom sakkunniga, reser-
vationsanslag ................................................................
150,000
5
Utredning angående allmänna pensionsförsäkringen,
reservationsanslag .......................................................
50,000
6
Extra utgifter, reservationsanslag....................................
80,000
7
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslagsanslag
1,000,000
8
Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den
civila statsförvaltningen, förslagsanslag ....................
* 515,000
9
Provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i
statens tjänst, förslagsanslag........................................
* 140,000
10
Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst, för-
slagsanslag ...................................................................
*3,800,000
11
Tryckningskostnader, förslagsanslag ...............................
229,976
Säger för diverse
1,854,976
4,515,000
Summa
43,342,680
84,953,820
* Av Kung). Maj:t föreslaget belopp, varom utlåtande framdeles kommer att avgivas.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1932:291 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under femte huvudtiteln gjorda framställning angående anslaget till tryckningskos a1 i texten
- Rskr. 1932:5a Skrivelse till Konungen i anledning av vissa i statsverkspropositionen gjorda framställningar rörande utgifterna för budgetåret 1932!1933 under riksstatens femt s. 1 i texten