Sök i Ratio Lex

Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1932H933 av utgifterna under riksstatens femte huvudtitel, innefattande anslagen till socialdepartementet.

1932-03-01 · 195 sidor, varav 181 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 181 av 195 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1932:5, Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1932H933 av utgifterna under riksstatens femte huvudtitel, innefattande anslagen till socialdepartementet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

1

Nr 5.

Ankom till riksdagens kansli den 1 mars 1932 kl. 12 m

Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1932H933

av utgifterna under riksstatens femte huvudtitel,

innefattande anslagen till socialdepartementet.

(3:e avd.)

Departementet.

l:o) I den till riksdagen den 4 januari 1932 avlåtna propositionen (nr 1)

angående statsverkets tillstånd och behov för budgetåret 1932/1933 har

Kungl. Maj:t i avseende å femte huvudtiteln, innefattande anslagen till

socialdepartementet, upptagit ordinarie anslaget till departementschefen med

oförändrat belopp, 24,000 kronor.

I tre särskilda motioner, väckta, två inom första kammaren av herr

A. Henriksson (nr 126) och herr J. Pålsson (nr 127) samt en inom andra

kammaren av herr K. Kilbom m. fl. (nr 192), hava påyrkats vissa nedsättningar

i statsrådens avlöningar.

Beträffande detta ärende kommer utskottet att framdeles avgiva utlåtande;

vilket utskottet velat härmed för riksdagen

anmäla.

2:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 1 av det vid statsverkspropositionen

fogade utdraget av statsrådsprotokollet över socialärenden den

4 januari 1932) att

dels godkänna det av departementschefen förordade förslaget till ordinarie

avlöningsstat för socialdepartementet, att tillämpas från och med budgetåret

1932/1933;

dels ock höja det ordinarie förslagsanslaget till departementets avdelning

av Kungl. Majits kansli, nu 234,100 kronor, med 13,700 kronor till 247,800

kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 7—12 i statsrådsprotokollet.

De nu gällande staterna för departementet äro av följande lydelse:

*) Hänvisar till punkt i statsrådsprotokollet.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 6 sami. 5 haft. (Nr 5.) 432 32 1

Departements
chefen.

Departementets

avdelning

av

Kungl. Majlis

kansli.

[1.°)]

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

A. Ordinarie avlöningsstat.

Kronor.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ........................... 175,200

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag 45,200

Ersättning till sakkunniga biträden åt statens inspektör för fattigvård

och barnavård................................................................................. 6,000

Summa kronor 226,400

B. Övergångsstat.

Avlöningar, förslagsamlag .......................................................... kronor 7,700

Kungl. Maj:ts nu förevarande förslag innebär, att såväl posterna i den

ordinarie avlöningsstaten till avlöningar till ordinarie tjänstemän och till

ersättning till sakkunniga biträden åt statens inspektör för fattigvård och

barnavård som den i övergångsstaten ingående posten till avlöningar skulle

bibehållas vid oförändrade belopp.

Däremot har anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare

m. m. för nästa budgetår ansetts böra höjas med 13,700 kronor till

58,900 kronor. Till klarläggande av behovet härav har departementschefen

anfört, bland annat, följande:

»Till belysande av arbetets ökning under senare år må framhållas att,

medan antalet till departementet inkomna mål och ärenden — bortsett från

de till fattigvårdsinspektionen hörande ärendena — under år 1926 utgjorde

2,879, motsvarande antal uppgick för år 1927 till 2,980, för år 1928 till 3,178,

för år 1929 till 3,262, för år 1930 till 3,445 och för år 1931 till 4,225. Örn

ock den starka ökningen under de båda sistnämnda åren till en del avser

ärenden av mindre invecklad beskaffenhet, är det icke desto mindre med

hänsyn till de anförda siffrorna naturligt, att de svårigheter att på ett tillfredsställande

sätt ordna arbetet inom departementet, vilka framträdde redan

omedelbart efter de år 1926 genomförda personalindragningarna, under de

senaste åren gjort sig gällande med ökad styrka. För erhållande av medel

till avlönande av oundgängligen erforderliga icke-ordinarie arbetskrafter inom

departementet har Kungl. Maj:t under dessa år nödgats förstärka departementets

anslagspost till icke-ordinarie befattningshavare genom anlitande i

år från år ökad utsträckning av det under femte huvudtiteln uppförda anslaget

till extra utgifter. Då det på grund av den fortgående ökningen av

socialdepartementets arbete och icke minst med hänsyn till de uppgifter

beträffande den allmänna sociala omvårdnaden, som det rådande tidsläget

medför, lärer vara uppenbart, att någon minskning i personalbehovet under

den närmaste tiden icke kan förväntas, synes mig en förstärkning av departementets

anslagspost till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m.

nu böra ske med belopp, ungefär motsvarande den summa, som för innevarande

budgetår kan beräknas behöva tagas i anspråk från anslaget till

extra utgifter. Jag får därför föreslå, att denna anslagspost från och med

nästa budgetår höjes med 13,700 kronor, vilket belopp i avrundat tal motsvarar

avlöningen till en förste amanuens med heltidstjänstgöring, en andre

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

3

amanuens med halvtidstjänstgöring, två amanuensaspiranter och två extra

kontor sbiträden. Såsom av det föregående framgår, är här huvudsakligen

fråga örn sättet för bestridande av avlöningen till redan befintlig personal

och ej örn anställande av ny personal. Jag vill i detta sammanhang jämväl

hänvisa till att jag längre fram ämnar föreslå en avsevärd nedsättning för

nästkommande budgetår av anslaget till extra utgifter.»

Socialdepartementets ordinarie avlöningsstat skulle i anslutning till det

föreslagna från och med budgetåret 1932/1933 erhålla följande lydelse:

Ordinarie avlöningsstat.

Kronor

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag............................. 175,200

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag 58,900

Ersättning till sakkunniga biträden åt statens inspektör för fattigvård

och barnavård ............................................................................ 6,000

Summa kronor 240,100

Förevarande anslag i sin helhet skulle sålunda ökas från 234,100 kronor

till 247,800 kronor.

Utskottet har funnit sig böra biträda Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag

och får alltså hemställa,

att riksdagen må

a) godkänna det av departementschefen i statsrådsprotokollet

över socialärenden den 4 januari 1932 förordade förslaget till

ordinarie avlöningsstat för socialdepartementet, att tillämpas

från och med budgetåret 1932/1933; samt

b) höja det ordinarie förslagsanslaget till departementets avdelning

av Kungl. Maf.ts kansli, nu 234,100 kronor, med 13,700

kronor till 247,800 kronor.

3:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 2) och under hänvisning

till vad statsrådsprotokollet (sid. 12 och 13) i ämnet innehåller, får utskottet

hemställa,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår

ägt rum, till förstärkning av arbetskrafterna å departementets

avdelning av Kungl. Maj:ts kansli för budgetåret 1932/1933 anvisa

ett extra anslag av 10,020 kronor.

Sociala verk och inrättningar.

4:o) I Kungl. Maj:ts förslag till riksstat för budgetåret 1932/1933 har det

ordinarie förslagsanslaget till socialstyrelsen upptagits med oförändrat belopp,

331,600 kronor.

Förstärkning

av arbetskrafterna

å

departementets

avdelning

av

Kungl. Majis

kansli.

[2.]

Social
styrelsen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Utskottets

yttrande.

Social
styrelsens
verksamhet
[3.

]

Beträffande denna fråga tillåter sig utskottet hänvisa till sid. 14—19 i

statsrådsprotokollet.

I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft två inom

första kammaren väckta motioner, den ena, nr 133, av herrar S. Hansson

och E. Löfgren, i vilken motion hemställts, att riksdagen måtte besluta,

att sekreterare ansten å socialstyrelsens arbetarskyddsbyrå skall omändras

till en byrådirektörsbefattning i lönegraden B 28, samt den andra, nr 134,

av fröken Kerstin Hesselgren, däri hemställts, att riksdagen måtte besluta,

att registrators- och kassörstjänsten i socialstyrelsen skall hänföras till lönegrad

B 14 i avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement

och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen.

I fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina förslag, får utskottet

hänvisa till motionerna.

Enligt utskottets mening böra de frågor, som avses i motionerna, prövas

först i samband med behandlingen av det förslag till socialstyrelsens omorganisation,

som är att förvänta. Omorganisationen synes nämligen icke

böra föregripas genom beslut i nu förevarande ämnen.

Under hänvisning till vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må, med avslag å herrar S. Hanssons och Löfgrens

samt fröken Hesselgrens ovanberörda motioner, I: 133

och 134, i riksstaten för budgetåret 1932/1933 upptaga det

ordinarie förslagsanslaget till socialstyrelsen med oförändrat belopp,

331,600 kronor.

5:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 3) att till socialstyrelsens

verksamhet för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag av 192,000

kronor.

Utredningen i ämnet förekommer å sid. 19—22 i statsrådsprotokollet.

Ifrågavarande anslag är för löpande budgetår upptaget med 200,000 kronor,

varför nu förevarande förslag innebär en sänkning av anslaget för nästkommande

budgetår med 8,000 kronor. Från anslaget utgående belopp till ersättning

åt experter för omorganisation av sjukkasseväsendet har nämligen

i enlighet med socialstyrelsens förslag för nästa budgetår ansetts kunna beräknas

till 5,000 kronor mot 10,000 kronor för innevarande budgetår. Därjämte

har ett i anslaget för sistnämnda budgetår inräknat belopp av förslagsvis

13,000 kronor till resekostnader för socialstyrelsens tjänstemän ansetts

kunna för nästa budgetår nedsättas till 10,000 kronor dels med hänsyn

till föreliggande uppgifter angående ifrågavarande kostnader under budgetåret

1930/1931, dels ock på grund av vissa den 1 juli 1931 ikraftträdda

ändringar i bestämmelserna om resor i statens tjänst.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5. O

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag,

får alltså hemställa,

att riksdagen må till socialstyrelsens verksamhet för budgetåret

1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag av 192,000 kronor.

6:o) Beträffande Kungl. Maj:ts förslag angående anslag till allmän levnadskostnadsundersökning

(punkt 4) kommer utskottet att framdeles under riksdagen

avgiva utlåtande; vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen

anmäla.

7:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 5) att till förlikningsmän Förlikningsför

medling i arbetstvister m. m. för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra

förslagsanslag av 85,000 kronor. tvister m. m.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 23 och 24 i statsrådsprotokollet. [5.]

Anslaget utgår för innevarande budgetår med 95,000 kronor. Då nedsättning

av vissa av arvodena till förlikningsmännen inom distrikten ansetts

kunna ske samt jämväl vissa besparingar i övrigt synts möjliga, har för nästkommande

budgetår en minskning av anslaget synts kunna äga rum med

10,000 kronor.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må till förlikning smän för medling i arbetstvister

m. m. för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag

av 85,000 kronor.

8:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 6) att till arbetsdom- Arbetsstolen

för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag av 78,000 domstolen.

kronor. [®0

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 24—28 i statsrådsprotokollet.

Ifrågavarande anslag är för innevarande budgetår i riksstaten uppfört

med 72,500 kronor. Det föreliggande förslaget innebär alltså en ökning av

anslaget för nästa budgetår med 5,500 kronor.

Genom beslut den 19 juni 1931 har Kungl. Majit fastställt följande stat

för arbetsdomstolen, att lända till efterrättelse under budgetåret 1931/1932r

A. Avlöningar. Kronor

Arvode åt ordföranden ................................................................. 21,00g1)

» » en ledamot, tillika vice ordförande ........................... 5,500

» »en ledamot.................................................................... 4,500

» » fyra ledamöter............................................................... 16,000

*) Därest befattningen skulle komma att innehavas av person, som icke förut varit innehavare

av justitierådsämbete, utgår arvode med 19,000 kronor.

Allmän

levnadskost
nadsunder
sökning.

[4-]

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Avlöning åt en sekreterare i 24:e lönegraden, förslagsvis......... 7,212

» » ett kameralbiträde i 8:e lönegraden, förslagsvis ... 2,676

Ersättningar åt extra tjänstemän och övriga biträden samt för

vakthållning, högst.................................................................... 5,000

Arvoden åt ersättare för ledamöter, vikariatsersättningar samt

ersättningar åt ledamöter för mistade avlöningsförmåner,

förslagsvis .................................................................................... 6,112 68,000

B. Omkostnader.

Övriga kostnader (resekostnads- och traktamentsersättningar åt ordföranden,

ledamöter och sekreteraren samt ersättare för ledamöter,

kostnader för särskilda utredningar genom tekniskt sakkunniga,

tryckningskostnader, hyra för kanslilokal, kostnader för belysning,

uppvärmning och städning av lokaler, anskaffande och underhåll

av inventarier, inköp av böcker samt andra expenser), förslagsvis 6,500

Summa kronor 74,500

Arvodet åt arbetsdomstolens ordförande bestämdes av 1931 års riksdag

till 19,000 kronor, men riksdagen uttalade samtidigt att, därest till befattningen

utsåges innehavare eller f. d. innehavare av justitierådsämbete,

arvodet finge höjas till 21,000 kronor. Arbetsdomstolens anslag för budgetåret

1931/1932 å 72,500 kronor bestämdes med beräknande av ett ordförandearvode

av 19,000 kronor. Sedan Kungl. Maj:t förordnat f. d. justitierådet

Arthur Lindhagen att vara ordförande i domstolen, upptogs emellertid,

såsom av det föregående framgår, ordförandearvodet i staten till 21,000

kronor. Härigenom har statens slutsumma kommit att överskrida anslaget

med 2,000 kronor.

Vidkommande budgetåret 1932/1933 har med hänsyn till det permanenta

behovet av ett hos domstolen från den 1 november 1930 anställt extra

kontorsbiträde denna befattningshavare ansetts böra upptagas i staten såsom

extra ordinarie kontorsbiträde i 4:e lönegraden med en avlöning av 2,052

kronor, i samband varmed posten till ersättningar åt extra tjänstemän m. m.

sänkts från 5,000 kronor till 3,000 kronor.

Vidare avser Kungl. Maj:ts förslag en höjning från 6,112 kronor till 9,560

kronor av posten till arvoden åt ersättare för ledamöter m. m.

Övriga poster hava ansetts böra beräknas till oförändrade belopp, varvid

emellertid må erinras om att ordförandearvodets upptagande, i enlighet med

vad som skett i nuvarande stat, till 21,000 kronor medför behov av en anslagshöjning

å 2,000 kronor.

Enligt de nu angivna beräkningsgrunderna skulle anslaget till arbetsdomstolen

för nästa budgetår behöva upptagas till 78,000 kronor.

Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer

utskottet,

att riksdagen må till arbetsdomstolen för budgetåret 1932/1933

anvisa ett extra förslagsanslag av 78,000 kronor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

7

9:o) Kungl. Majit bär föreslagit riksdagen (punkt 7) att till särskilda skiljedomare

i arbetstvister för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag

av 3,500 kronor.

Utredningen i ämnet förekommer å sid. 28 och 29 i statsrådsprotokollet.

Ifrågavarande anslag, som i riksstaten för innevarande budgetår är upptaget

med 4,000 kronor, har med hänsyn till nettoutgifterna å detsamma

under de senaste budgetåren ansetts kunna för nästa budgetår nedsättas

med 500 kronor.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Majits förslag, hemställer

alltså,

att riksdagen må till särskilda skiljedomare i arbetstvister för

budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag av 3,500

kronor.

10:o) På grund av Kungl. Majits därom gjorda framställning (punkt 8) och

under hänvisning till vad statsrådsprotokollet (sid. 29 och 30) i ämnet innehåller,

hemställer utskottet,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår

ägt rum, till offentliga arbetsförmedlingen i riket m. m. för budgetåret

1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag av 260,000

kronor.

Illo) Beträffande Kungl. Majits förslag angående anslag till bekämpande

av arbetslösheten (punkt 9) kommer utskottet att framdeles under riksdagen

avgiva utlåtande; vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen

anmäla.

12:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 10) att till yrkesinspektionens

verksamhet för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag

av 185,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 32—34 i statsrådsprotokollet.

För användningen av det för budgetåret 1931/1932 för ifrågavarande

ändamål anvisade anslaget, 195,000 kronor, har Kungl. Majit genom brev den

24 april 1931 fastställt följande stat:

Kronor.

Avlöningar samt vikariats- och övertidsersättningar till icke-ordinarie

befattningshavare ävensom ersättning till experter och för tillfällig

skrivhjälp, högst.................................................................................... 59,240

Förstärkning av den i yrkesinspektionens ordinarie stat upptagna

anslagsposten till kontorskostnader m. m., förslagsvis..................... 15,760

Reseersättningar vid yrkesinspektionen, förslagsvis............................. 120,000

Summa kronor 195,000

Särskilda

skiljedomare i

arbetstvister.

[7-]

Offentliga

arbetsförmedlingen

i riket

m. m.

[8.]

Bekämpande

av arbetslösheten.

[9.]

Yrkesinspek
tionens
verksamhet.

[10.]

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Föreningen

för arbetarskydd.

[il.]

Beträffande budgetåret 1932/1933 bär socialstyrelsen föreslagit, att anslagsposten

till förstärkning av den ordinarie posten till kontorskostnader måtte

höjas från 15,760 kronor med 3,440 kronor till 19,200 kronor och att i följd

härav anslaget till yrkesinspektionens verksamhet måtte ökas från 195,000

kronor till 198,440 kronor.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»Den av socialstyrelsen föreslagna höjningen av förstärkningsposten till

yrkesinspektionens kontorskostnader synes mig knappast tillräckligt motiverad.

Visserligen har ökning av hyresutgifterna ägt rum, men denna ökning

torde till en del kunna motvägas genom begränsning av andra under posten

fallande kostnader, bland annat för inventarier. Ej heller synes det uteslutet,

att även under nästa budgetår eventuell brist å anslagsposten kan täckas

medelst överskott från annan anslagspost. Med hänsyn härtill torde såväl

posten till avlöningar m. m. som posten till förstärkning av kontorskostnaderna

böra för nästa budgetår beräknas till samma belopp som i gällande

stat.

Vidkommande härefter utgifterna för reseersättningar vid yrkesinspektionen,

hava dessa, enligt vad jag inhämtat, under senaste budgetåret uppgått till

132,337 kronor. Då, på sätt jag i det föregående framhållit, från och med

den 1 juli 1931 en minskning inträtt i de till statens befattningshavare utgående

reseersättningarna, torde anslagsposten till reseersättningar vid yrkesinspektionen

för nästa budgetår kunna nedsättas till förslagsvis 110,000

kronor. Det belopp, som av Kungl. Maj:t för ändamålet kommer att ställas

till socialstyrelsens förfogande, torde böra av styrelsen fördelas å de särskilda

yrkesinspektionsdistrikten. Beträffande anslagsposten i dess helhet

lärer böra meddelas föreskrift, att densamma icke må utan Kungl. Maj:ts

medgivande överskridas.

Det sammanlagda medelsbehovet för här ifrågavarande ändamål skulle

alltså kunna för nästa budgetår uppskattas till (59,240 + 15,760 + 110,000)

185,000 kronor.»

Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Majis förevarande förslag får utskottet

hemställa,

att riksdagen må till yrkesinspektionens verksamhet för budgetåret

1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag av 185,000 kronor.

13:o) Kungl. Maji har föreslagit riksdagen (punkt 11) att till föreningen

för arbetarskydd för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra anslag av 5,000

kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 34—36 i statsrådsprotokollet.

Ifrågavarande förening, som för innevarande budgetår åtnjuter ett statsbidrag

av 6,000 kronor och för år 1931 från enskilda sammanslutningar och

försäkringsanstalter erhållit bidrag å tillhopa 5,600 kronor, har, under åbe
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

9

ropande av en lämnad redogörelse för sin verksamhet, hemställt, att för uppehållande

och utvidgande av verksamheten jämväl för budgetåret 1932/1933

må utgå bidrag av statsmedel med 6,000 kronor.

I infordrat utlåtande den 28 september 1931 har socialstyrelsen tillstyrkt

framställningen.

I avgiven promemoria har statens organisationsnämnd rörande detta anslag

anfört att, ehuru den verksamhet, som med förevarande anslag befrämjades,

måste anses vara i hög grad behjärtansvärd, organisationsnämnden likväl

av hänsyn till det statsfinansiella läget funnit sig böra föreslå en nedsättning

av anslaget med 25 procent till 4,500 kronor.

Departementschefen har i ärendet anfört huvudsakligen följande:

»Av den lämnade redogörelsen framgår, att föreningen för arbetarskydd

fortsätter sin sedan länge bedrivna verksamhet till arbetarskyddets främjande

och att föreningen strävar att, i den mån de ekonomiska resurserna sådant

medgiva, utvidga och fördjupa verksamheten. Föreningen bör enligt min

mening fortfarande komma i åtnjutande av statsunderstöd. I likhet med

organisationsnämnden finner jag likväl i nuvarande budgetära situation någon

reducering av bidragsbeloppet böra äga rum. Under hand har jag visserligen

inhämtat, att föreningen, som tidigare för sin utställningslokal erlagt en

årlig hyra av 3,000 kronor, från och med den 1 oktober 1931 fått densamma

höjd till 8,000 kronor för år samt att för närvarande någon utsikt till hyresminsltning

icke förefinnes. Emellertid hava, enligt vad en i ärendet företedd

redogörelse för det ekonomiska resultatet av verksamheten under år

1930 utvisat, föreningens inkomster under detta år överstigit utgifterna med

omkring 6,000 kronor. Vid sådant förhållande torde en nedsättning av

statsbidraget utan större olägenhet kunna ske. Jag vill dock förorda, att

denna nedsättning begränsas till 1,000 kronor och att alltså anslaget bestämmes

till 5,000 kronor.»

För att bringas i överensstämmelse med föreningens benämning har den

hittillsvarande anslagsrubriken — föreningen för arbetarskydd i Stockholm —

ansetts böra ändras till »föreningen för arbetarskydd.»

Utskottet har ansett sig böra förorda Kungl. Maj:ts förslag och hemställer

alltså,

att riksdagen må till föreningen för arbetarskydd för budgetåret

1932/1933 anvisa ett extra anslag av 5,000 kronor.

14:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 12) att till arbetsrådet

för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag av 55,300 kronor.

Utredningen i ämnet förekommer å sid. 36—39 i statsrådsprotokollet.

Anslaget till arbetsrådet uppgår för innevarande budgetår till 59,600 kronor.

För användningen av anslaget har Kungl. Maj:t genom beslut den 5

uni 1931 fastställt följande

Arbetsrådet.

[12.]

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Stat:

Kronor.

Ordförande och chef, arvode *) .............................................................. 4,000

1 ledamot, tillika byråchef, lönegraden B 30 x)....................................... 10,020

6 ledamöter, arvoden ä 4,000 kronor ..................................................... 24,000

1 extra ordinarie kansliskrivare, Ilie lönegraden ................................. 3,144

1 » » expeditionsvakt, 5:e lönegraden................................. 2,208

1 » » kontorsbiträde, 4:e lönegraden.................................... 2,052

Avlöningar till övriga icke-ordinarie befattningshavare, avlönings
förhöjningar

m. m., högst ..................................................................... 8,876

Vikariatsersättningar m. m........................................................................ 800

Ersättningar för särskilda utredningar genom tekniskt eller ekonomiskt

sakkunniga, ersättningar till på arbetsrådets föranstaltande vid allmän

underrätt hörda vittnen och sakkunniga ävensom arvoden samt

resekostnads- och traktamentsersättningar åt suppleanter, då de

inkallas såsom ersättare för rådets ledamöter, förslagsvis............... 1,000

Tryckningskostnader samt kostnader för uppvärmning, belysning,

städning, möbler, böcker, tidningar, telefoner, kontorsrekvisita m. m.,

förslagsvis ................................................................................................ 3,500

Summa kronor 59,600

Beträffande den av Kungl. Majit för nästkommande budgetår föreslagna

sänkningen av anslaget med tillhopa 4,300 kronor har departementschefen

anfört i huvudsak följande:

»Med hänsyn till viss förändring beträffande den hos rådet tjänstgörande,

enligt staten icke lönegradsplacerade personalen torde sålunda en

nedsättning av posten till avlöningar till övriga icke-ordinarie befattningshavare

m. m. kunna äga rum med 1,300 kronor eller från 8,876 kronor

till 7,576 kronor. Vidare måste jag av statsfinansiella skäl ifrågasätta

en måttlig beskärning av de till rådets ledamöter — frånsett den ledamot,

som tillika är byråchef — utgående arvodena. Dessa arvoden hava

alltsedan ingången av år 1924 utgått med 4,000 kronor för år. En nedsättning

av detta belopp till 3,500 kronor synes vara motiverad. Jag tillåter

mig erinra, att arvodena till ledamöterna i försäkringsrådet från och med

budgetåret 1924/1925 utgå med 4,000 kronor för år samt att det arbete,

som åvilar dessa ledamöter, torde få anses vara mera omfattande och krävande

än det, som föranledes av ledamotskap i arbetsrådet. Vid genomförande

av den sålunda förordade sänkningen kan den för ledamotsarvoden

avsedda anslagsposten nedsättas från 24,000 kronor med 3,000 kronor till

21,000 kronor.

Vid bifall till vad jag här föreslagit skulle det sammanlagda anslagsbehovet

för nästkommande budgetår uppgå till 55,300 kronor.»

I sammanhang med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet till

behandling förehaft en inom andra kammaren av herr Edv. Johanson i

*) Dessa tjänster innehavas av samma person.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

11

Stockholm väckt motion, nr 74, vari hemställts, att riksdagen måtte till

arbetsrådet för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag av

59,600 kronor.

Till stöd för sitt förslag har motionären anfört följande:

»Under punkten 12 av femte huvudtiteln i statsverkspropositionen kar

Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att till arbetsrådet för budgetåret 1932/1933

anvisa ett exti-a förslagsanslag av 55,300 kronor.

Det sålunda äskade anslaget innebär i jämförelse med anslaget för innevarande

budgetår en nedsättning med 4,300 kronor. Besparingen har vunnits

dels genom att arvodena för sex av rådets ledamöter — eller samtliga

ledamöter med undantag av den ledamot, som tillika är byråchef — nedsatts

från 4,000 till 3,500 kronor och dels genom att posten till »avlöningar till

övriga icke-ordinarie befattningshavare, avlöningsförhöjningar m. m.» minskats

med 1,300 kronor.

Vad först angår den förra posten har den föreslagna nedsättningen i

statsverkspropositionen motiverats med statsfinansiella skäl. I själva verket

torde det också vara omöjligt att finna något annat bärande skäl för den

ifrågasatta åtgärden. Erinras må, att arvodena till arbetsrådets ledamöter

under åren 1919—1923 utgingo med 5,000 kronor örn året jämte dyrtidstillägg

men från och med 1924 nedsattes till 4,000 kronor utan dyrtidstillägg.

Anledningen till den sålunda vidtagna nedsättningen var den avsevärda

minskning i rådets arbete, som under de närmast föregående åren

ägt rum. Den följande utvecklingen i fråga örn rådets arbetsbörda framgår

av följande tablå:

»

Antal inkomna

Ar

ärenden

1924..................

....................... 1,003

1925.................

....................... 1,112

1926...................

....................... 1,295

1927.................

....................... 1,558

1928...................

...................... 1,867

1929...................

....................... 2,142

1930...................

....................... 2,189

1931...................

........................ 2,763

På sätt tablån utvisar har rådets arbetsbörda under de senaste åren undergått

en mycket stark ökning. Härav följer, att ledamöternas tid måste

i allt större omfattning tagas i anspråk för arbetet inom rådet. Ledamöternas

arbete omfattar även deltagande i tjänsteresor, och i detta avseende

må nämnas, att antalet resedagar för en av rådets efter förslag utsedda

ledamöter under år 1931 uppgick till icke mindre än 35. Under nu angivna

förhållanden synes en nedsättning av ledamotsarvodena icke böra ifrågakomma

utan synas desamma även för nästa budgetår böra upptagas till sitt

nuvarande belopp eller 4,000 kronor.

Vad härefter angår den föreslagna nedsättningen av anslagsposten till

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

''övriga icke-ordinarie befattningshavare, avlöningsförhöjningar m. m.’, synes

densamma lika litet påkallad. Den ifrågasatta åtgärden förklaras av departementschefen

kunna äga rum ''med hänsyn till viss förändring beträffande

den hos rådet tjänstgörande, enligt staten icke lönegradsplacerade

personalen’. För den som tagit närmare kännedom örn arbetsförhållandena

inom arbetsrådet synes departementschefens ifrågavarande yttrande alldeles

oförklarligt. På grund av arbetsbördans kraftiga ökning har det, särskilt

under loppet av innevarande budgetår, blivit nödvändigt för rådet att för

att medhinna det löpande kansliarbetet taga förevarande anslagspost i anspråk

i större utsträckning än tillförne. Därest arbetsbördan kommer att

bliva lika stor som för närvarande — vilket av allt att döma synes komma

att bliva fallet — kommer anslagsposten att under nästa budgetår helt förbrukas,

och den föreslagna nedsättningen kommer att ställa rådet inför nödvändigheten

att trots den starka ökningen i arbetet vidtaga en väsentlig

minskning av den extra arbetskraft, som nu anlitas. Det synes under sådana

förhållanden ofrånkomligt, att anslagsposten i fråga upptages med oförändrat

belopp.

Vid bifall till vad här föreslagits skulle det erforderliga anslaget till

arbetsrådet för nästkommande budgetår komma att uppgå till samma belopp

som det för det nu löjiande budgetåret anvisade anslaget eller 59,600

kronor.»

Utskottets

yttrande.

Den av Kungl. Maj:t föreslagna nedsättningen av ifrågavarande anslag är,

såsom av ovanstående framgår, föranledd dels därav att arvodena till arbets - rådets ledamöter — frånsett den ledamot, som tillika är byråchef — nedsatts

från 4,000 kronor till 3,500 kronor för år, varigenom en besparing av

3,000 kronor skulle ernås, dels ock därav att posten till avlöningar till

övriga icke-ordinarie befattningshavare m. m, ansetts kunna beskäras med

1,300 kronor.

Yad till en början berörda arvoden angår, har departementschefen såsom

stöd för vidtagandet av en reducering av desamma åberopat statsfinansiella

skäl. Därjämte har departementschefen i detta sammanhang erinrat därom,

att arvodena till försäkringsrådets ledamöter utginge med 4,000 kronor för

år samt att det arbete, som åvilade dessa ledamöter, torde få anses vara

mera omfattande och krävande än det, som föranledes av ledamotskap i

arbetsrådet.

Vid bedömandet av denna fråga bör visserligen beaktas, att den stegringav

antalet till arbetsrådet inkommande ärenden, som, såvitt av motionen

framgår, ägt rum sedan ifrågavarande ledamöters nuvarande arvoden bestämdes,

givetvis måste hava medfört en viss ökning av ledamöternas arbetsbörda.

Emellertid har utskottet under hand inhämtat, att sammanträden i

arbetsrådet hållas i regel endast en gång i veckan. Härutöver torde ledamöternas

tid för uppdragets fullgörande i regel icke nämnvärt behöva tagas

i anspråk förutom de dagar, som kunna åtgå till resor. Med hänsyn härtill

finner utskottet, även med iakttagande av nödvändigheten därav, att fullt

s. 13 Kontrollera mot PDF

/Statsutskottets utlåtande Nr 5.

13

kompetenta personer förvärvas för ifrågavarande uppdrag, det vara till fyllest

motiverat, att arvodena nedsättas till belopp, Kungl. Majit föreslagit. Emellertid

torde kunna inträffa, att vissa ledamöters tid tages i anspråk i större

utsträckning än ovan anförts till följd av att åt dem uppdrages verkställandet

av särskilda utredningar eller undersökningar. Möjlighet att härför tillerkänna

vederbörande någon extra ersättning torde böra beredas. Utskottet

vill förorda, att för sådant ändamål det av Kungl. Majit föreslagna anslagsbeloppet

höjes med 1,000 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts och då utskottet icke funnit

anledning till erinran mot vad Kungl. Majit i övrigt under denna punkt föreslagit

riksdagen, får utskottet alltså hemställa,

att riksdagen må, i anledning av Kungl. Majits förevarande

förslag och herr Johansons i Stockholm ovanberörda motion,

lii 74, till arbetsrådet för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra

förslagsanslag av 56,300 kronor.

15:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 13) att till upplysningsverksamhet

i emigration sfrågor för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra

anslag av 5,000 kronor.

Utredningen i ämnet förekommer å sid. 40—44 i statsrådsprotokollet.

Upplysningsverksamhet

i

emigrationsfrågor.

[13.]

Anslag till upplysningsverksamhet i emigration sfrågor hava beviljats med

10,000 kronor för vartdera av budgetåren 1930/1931 och 1931/1932 samt för

bägge budgetperioderna ställts till institutets för svensk utlandstjänst förfogande.

Nämnda institut, som tillkommit och alltjämt upprätthålles genom enskilt

initiativ, började sin verksamhet hösten 1927 med uppgift att lämna upplysningar

till i regel högskoleutbildade svenskar, som ämnade antaga arbetsanställningar

utomlands, samt att biträda sådana personer vid förhandlingar

örn anställning. Sedan emellertid från olika håll ifrågasatts åtgärder

för anordnande av objektiv upplysningsverksamhet i emigrationsfrågor även

för icke kvalificerad arbetskraft och hänvändelse skett till institutet angående

dess medverkan härvidlag, förklarade sig institutets styrelse villig att,

under förutsättning att institutet erhölle ett årligt statsbidrag å 10,000 kronor,

försöksvis utvidga verksamheten med sådan upplysningstjänst.

I 1930 års statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkten 14) framlade

föredragande departementschefen utredning i ämnet samt förordade antagande

av institutets för svensk utlandstjänst nyssnämnda erbjudande. Departementschefen

anförde härvidlag bland annat följande:

En upplysningsverksamhet sådan som den ifrågasatta borde endast avse

att tillhandagå med faktiska uppgifter och således vara fullkomligt opartisk

och objektiv. Därmed sammanhängde även, att de upplysningar, som lämnades,

borde vara grundade på så fullständiga och väl kontrollerade uppgifter

som möjligt. Några råd i ena eller andra riktningen borde icke lämnas,

och några speciella anställningar i utlandet borde icke förmedlas. Det

syntes obetingat vara att föredraga, att den upplysningsverksamhet, som i

antytt syfte borde komma till stånd, icke bedreves av statliga organ och i

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

statens namn. Det gjorda erbjudandet från institutet för svensk utlandstjänst

syntes därför böra antagas. Statsbidraget skulle lämnas allenast

under det villkor, att institutet förbunde sig att, i den mån så vore möjligt

utan intrång på institutets dåvarande verksamhet samt utan att kostnaderna

överskrede statsanslaget, tillmötesgå hänvändelser örn upplysningar i emigrationsfrågor

jämväl från personer tillhörande andra kategorier än dem, för

vilka institutets informationstjänst dittills varit avsedd, ävensom insamla

material för dylik upplysningsverksamhet.

De för budgetåren 1930/1931 och 1931/1932 beviljade anslagen hava av

Kungl. Maj:t ställts till förfogande för bedrivande av upplysningsverksamhet

i emigrationsfrågor enligt de riktlinjer, som angivits av föredragande departementschefen

i 1930 års statsverksproposition.

Institutets angelägenheter handhavas av en styrelse, bestående av ordförande

jämte åtta ledamöter. Ordföranden samt två av ledamöterna utses

av Kungl. Maj.t. Revisorer att granska institutets förvaltning utses jämväl

av Kungl. Maj:t. Styrelsens och revisorernas berättelser skola inom viss

tid ingivas till chefen för socialdepartementet.

I skrivelse den 22 september 1931 har styrelsen för institutet för svensk

utlandstjänst hemställt örn statsbidrag jämväl för budgetåret 1932/1933 av

10,000 kronor för fortsättande av sin upplysningsverksamhet enligt de av

Kungl. Maj:t angivna riktlinjerna.

Socialstyrelsen har förordat bifall till institutets framställning.

Statens organisationsnämnd har i avgiven promemoria anfört, att nämnden

med hänsyn till det nuvarande statsfinansiella läget icke kunde tillstyrka

högre anslag för nästa budgetår än 5,000 kronor.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»Av det föregående torde framgå, att skäl fortfarande föreligga för beviljande

av statsbidrag för uppehållande av den av institutet för svensk utlandstjänst

enligt åtagande bedrivna allmänna upplysningsverksamheten i

emigrationsfrågor. Det framgår emellertid även, att omfattningen av denna

allmänna upplysningstjänst, som först nyligen kommit i gång, röner inflytande

av de i flertalet länder nu rådande exceptionella förhållandena på

arbetsmarknaden. Örn också institutets upplysningstjänst för icke kvalificerad

arbetskraft under dessa förhållanden torde vara av synnerlig betydelse

till förhindrande av förhastad emigration, är det å andra sidan tydligt,

att kännedomen örn de försvårade utvandringsmöjligheterna för närvarande

medför en minskning i den arbetsbörda, som eljest sannolikt för ifrågavarande

uppgifter skulle påvila institutet. Med hänsyn härtill har jag hos ordföranden

i institutets styrelse framställt förfrågan, huruvida icke institutets allmänna

upplysningstjänst skulle kunna upprätthållas mot det av organisationsnämnden

tillstyrkta reducerade statsbidraget av 5,000 kronor. Jag har i

anledning härav erhållit den förklaringen, att de uppgifter, som under nuvarande

emigrationsförhållanden kunde beräknas åvila institutet beträffande

icke kvalificerad arbetskraft, kunde ombesörjas med den personal, som ändock

erfordrades för fullföljande av iustitutets ursprungliga verksamhet, samt att

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

15

den upplysnings tjänst, som av institutet bedreves för statens räkning, därför

syntes kunna under budgetåret 1932/1953 upprätthållas med ett till 5,000

kronor nedsatt statsbidrag. I anslutning härtill har styrelsens ordförande

emellertid framhållit, att av framdeles eventuellt uppåtgående konjunkturer

och därmed följande ökat anlitande av institutets allmänna upplysningstjänst

med nödvändighet måste ånyo föranledas höjning av statsbidraget.

På grund av det anförda anser jag, att för budgetåret 1932/1933 bör anvisas

ett anslag till upplysningsverksamhet i emigrationsfrågor å 5,000 kronor,

att ställas till institutets för svensk utlandstjänst förfogande för fullföljande

av institutets allmänna upplysningsverksamhet på i huvudsak hittills gällande

villkor.»

Utskottet, som ej velat motsätta sig Kungl. Maj:ts förevarande förslag,

får alltså hemställa,

att riksdagen må till upplysningsverksamhet i emigrationsfrågor

för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra anslag av 5,000

kronor.

16:o) Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts förslag (punkt 14) och

under hänvisning till vad statsrådsprotokollet (sid. 44—51) i ämnet innehåller,

hemställer utskottet,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår

ägt rum, till bidrag till arbetsledarekurser för budgetåret 1932/

1933 anvisa ett extra anslag av 15,000 kronor.

Bidrag till

arbetsledarkurser.

[14.]

17:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 15) att

dels bestämma antalet ordinarie befattningar vid riksförsäkringsanstalten

från och med den 1 juli 1932 på följande sätt:

Befattning.

1 generaldirektör, arvode enligt 5 § i

3 byråchefer ........................................

2 förste aktuarier ................................

1 förste byråingenjör ..........................

3 sekreterare..........................................

7 aktuarier..............................................

2 byråingenjörer....................................

6 notarier ............................................

1 registrator .........................................

5 kansliskrivare ....................................

1 förste expeditionsvakt .....................

16 kanslibiträden...................................

3 expeditionsvakter ..............................

20 kontorsbiträdet .................................

Lönegrad.

avlöningsreglementet ............... —

.................................................... B 30

..................................................... B 24

.................................................... B 24

..................................................... B 24

.................................................... B 21

.................................................... B 21

..................................................... B 21

.................................................. B 21

..................................................... B 11

..................................................... B 7

................................................... B 7

..................................................... B 5

..................................................... B 4;

Riksför
säkrings
anstalten.

[15.]

dels godkänna följande stat för riksförsäkringsanstalten, att tillämpas från

och med budgetåret 1932/1933:

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Stat Kronor.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ........................... 356,000

Yikariatsersättningar, förslagsanslag ...................................................... 7,500

Arvode till en överläkare...................................................................... 5,000

Summa kronor 368,500;

dels ock höja det ordinarie förslagsanslaget till riksförsäkringsanstalten, nu

245,200 kronor, med 123,300 kronor till 368,500 kronor.

Utredningen i ämnet förekommer å sid. 52—69 i statsrådsprotokollet.

Kostnaderna för riksförsäkringsanstalten bestridas sedan åtskilliga år från

två särskilda förslagsanslag, nämligen ett ordinarie med rubriken riksförsäkringsanstalten

och ett extra, rubricerat riksförsäkringsanstaltens verksamhet.

Angående dessa två anslag har i statsrådsprotokollet lämnats följande uppgifter:
Det

ordinarie anslaget: Det extra anslaget:

Budgetår Anslag Nettoutgifter Anslag Nettoutgifter

kronor kronor kronor kronor

1928/1929 ................................. 245,200 223,378 1,360,000 1,360,000

1929/1930 ................................. 245,200 230,531 1,385,000 1,423,000

1930/1931 ................................ 245,200 245,921 1,405,000 1,419,000

1931/1932 ................................. 245,200 — 1,450,000 —

1932/1933 (förslag).................. 368,500 — 1,230,000 —

Ku gällande ordinarie stat för riksförsäkringsanstalten, vilken stat godkänts

av 1928 års riksdag och av Kungl. Maj:t fastställts genom brev den 8

juni 1928, är av följande utseende:

Stat. Kronor.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ........................... 233,500

Vikariatsersättningar, förslagsanslag ...................................................... 6,700

Arvode till en överläkare ...................................................................... 5,000

Summa kronor 245,200

Genom samma brev har Kungl. Maj:t bestämt antalet ordinarie befatt
-

ningar vid riksförsäkringsanstalten på följande sätt:

Befattning. Lönegrad.

1 generaldirektör, arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet .................. —

3 byråchefer................................................................................................ B 30

1 förste aktuarie.......................................................................................... B 24

3 sekreterare.................................................................................................. B 24

5 aktuarier................................................................................................... B 21

2 byråingenjörer............................................................................................ B21

3 notarier......................................................................................................... B 21

1 registrator .................................................................................................. B 21

1 kansliskrivare ............................................................................................ Bil

1 förste expeditionsvakt .............................................................................. B 7

9 kanslibiträden............................................................................................. B 7

3 expeditionsvakter ....................................................................................... B 5

8 kontorsbiträden ........................................................................................ B 4

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

17

För användningen av det för budgetåret 1931/1932 anvisade extra förslagsanslaget

till riksförsäkringsanstaltens verksamhet har Kungl. Maj:t genom brev

den 15 maj 1931 fastställt följande stat (för jämförelse angivas inom parentes

de belopp, som voro upptagna i den genom brev den 27 juni 1930 fastställda

staten för budgetåret 1930/1931):

(1930/1931) 1931/1932

avlöningar och vikariatsersättningar till icke-ordinarie

befattningshavare, ersättningar till sakkunniga,

personliga lönetillägg m. m., högst... kronor

hyra, kostnad för uppvärmning, belysning och

städning, resekostnads- och traktamentsersättningar,

rättegångskostnader, kostnad för läkarundersökning

och anskaffande av läkarbetyg,

då sådant ej skall av arbetsgivare eller av

annat anslag bekostas, samt andra dylika kostnader,

tryckningskostnader samt kostnader för

prenumeration å tidningar och tidskrifter, inköp

av böcker, anskaffande och underhåll av inventarier,

för skrivmaterialier, telefoner och

telegram, annonsering m. m., förslagsvis......... »

kostnad för ortsombuden samt andra dylika kostnader,

förslagsvis................................................ »

omkostnader för förvaltningen av riksförsäkringsanstaltens

fonder (däri inberäknat avlöning till

en icke-ordinarie befattningshavare i 21 :a lönegraden,

avdelning B, i löneplanen och en extra

ordinarie befattningshavare i Ilie lönegraden

samt kostnad för erforderligt skrivbiträde ävensom

arvoden och ersättning till särskilda ledamöter,

jämte suppleanter, vid behandling inom

anstalten av frågor rörande fondförvaltningen),

förslagsvis............................................................ »

Stimma kronor (1,429,500) 1,472,000

Härvid bör emellertid erinras, att Kungl. Majit genom brev den 19 juni

1931 företog vissa ändringar i den för budgetåret 1930/1931 fastställda

staten. Sålunda höjdes posten till avlöningar och vikariatsersättningar m. m.

till högst 886,000 kronor och posten till kostnad för ortsombuden m. m.

till förslagsvis 314,000 kronor. Å andra sidan sänktes posten till hyra

m. m. till förslagsvis 219,500 kronor och posten till omkostnader för förvaltningen

av riksförsäkringsanstaltens fonder till förslagsvis 21,500 kronor.

Samtidigt bestämdes slutsumman för staten under budgetåret 1930/1931 till

1,441,000 kronor.

Vidare torde böra omnämnas, att Kungl. Majit, med anledning av en av

riksförsäkringsanstalten i skrivelse den 14 november 1931 gjord framställning,

genom beslut den 4 december 1931 bemyndigat riksförsäkringsanstalten att av

anslagsposten till hyra m. m. använda ett belopp av sammanlagt högst 34,500

kronor till bestridande av kostnader för anstaltens inflyttning i dess nya

ämbetsbyggnad ävensom vissa i samband med berörda inflyttning uppBihang

till riksdagens protokoll 1932. ti sami. 5 haft. (Nr 5.) 4323a 2

( 871,000) 929,000

( 226,500) 211,000

( 310,000) 310,000

( 22,000) 22,000

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 5

kommande kostnader. Samtidigt tiar Kungl. Majit dels höjt omförmälda

anslagspost till hyra m. m. till förslagsvis 245,500 kronor, dels ock i följd

härav höjt statens slutsumma till 1,506,500 kronor.

Såsom framgår av de förut anförda siffrorna, överstiger den genom brevet

den 15 maj 1931 fastställda statens slutsumma för budgetåret 1931/1932 det

beviljade anslaget med 22,000 kronor. Detta sammanhänger därmed, att utöver

det extra anslaget till upprätthållande av anstaltens verksamhet för varje

budgetår till anstalten utbetalas visst belopp av anstaltens olycksfallsförsäkringsfonds

medel såsom ersättning till statsverket för anstaltens bestyr

med förvaltningen av nämnda fond. Sistberörda belopp är genom brev den

27 juni 1930 tills vidare bestämt till 22,000 kronor.

På sätt ovan nämnts, har Kung]. Majit för nästkommande budgetår föreslagit

en höjning av det ordinarie förslagsanslaget till riksförsäkringsanstalten

från 245,200 kronor med 123,300 kronor till 368,500 kronor. Höjningen är

föranledd av föreslaget överförande till ordinarie stat av ett antal icke-ordinarie

befattningshavare hos riksförsäkringsanstalten, i vilket hänseende anstalten

gjort viss framställning hos Kungl. Majit, samt fördelar sig med

122,500 kronor å posten till avlöningar till ordinarie tjänstemän och 800

kronor å posten till vikariatsersättningar. Beträffande arvodet till överläkaren

å 5,000 kronor har ingen ändring ifrågasatts.

Det av Kungl. Majit föreslagna överflyttandet till ordinarie stat av vissa

icke-ordinarie befattshavare avser 1 förste aktuarie, 1 förste byråingenjör, 2

aktuarier, 3 notarier, 4 kansliskrivare, 7 kanslibiträden och 12 kontorsbiträden.

Härigenom skulle tillhopa 71 befattningar, motsvarande omkring 21 procent

av hela personalantalet, komma att vara ordinarie, medan antalet ickeordinarie

befattningar — inberäknat anstaltens läkare —- skulle utgöra 269

eller omkring 79 procent av hela personalbeståndet.

I ämnet har departementschefen anfört huvudsakligen följande:

»Av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår, att i fråga örn

tillgången till ordinarie befattningar riksförsäkringsanstalten intager en särställning

inom statsförvaltningen, i det att av befattningshavarna inom anstalten

endast omkring 12 procent äro ordinarie, under det att inom samtliga

centrala ämbetsverk, hovrätter och länsstyrelser antalet ordinarie tjänstemän

i genomsnitt motsvarar omkring 47 procent av hela personalen. Att

detta förhållande för anstalten medför åtskilliga olägenheter och för dess

befattningshavare måste te sig som i hög grad obilligt har vid upprepade

tillfällen från olika håll framhållits och lärer icke med fog kunna bestridas.

Jag är därför i likhet med riksförsäkringsanstalten av den uppfattningen,

att det ur många synpunkter är ett önskemål, att en större del av anstaltens

icke-ordinarie personal överföres till ordinarie stat och därmed tillförsäkras

den säkrare ställning, de något förbättrade avlöningsvillkor och den förmån

av pensionsrätt, som följa med den ordinarie anställningsformen. I motsats

till statskontoret och i väsentlig anslutning till den åsikt, som uttalats av

riksförsäkringsanstalten, hyser jag också den meningen, att möjligheten av

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

19

en framtida omläggning av den sociala olycksfallsförsäkringens organisation

— en fråga som för närvarande ej är aktuell — icke rimligen längre bör

uppställas som ett hinder för att i skälig omfattning vidtaga ett mera

tillfredsställande ordnande av anställningsförhållandena för den personal,

vilken sedan lång tid tillbaka handhaver de statliga uppgifterna beträffande

denna försäkring. Ej heller kan jag finna den omständigheten, att riksförsäkringsanstalten

ännu icke varit föremål för en systematisk granskning ur

besparingssynpunkt, böra lägga hinder i vägen för överflyttande av en del

befattningar på ordinarie stat, självfallet under förutsättning att denna överflyttning

hålles inom sådana gränser, att utväg säkert står öppen för den

personalminskning, som genom eventuella omläggningar av arbetet i besparingssyfte

må befinnas möjlig.

Ur här angivna synpunkter skulle jag, örn icke särskilda omständigheter

för närvarande förelåge, för min del vara beredd att med utgångspunkt från

riksförsäkringsanstaltens föreliggande förslag upptaga till prövning frågan

örn överförande till ordinarie stat av ett tämligen stort antal för närvarande

å extra stat upptagna befattningar. I nuvarande budgetära läge, som nödvändiggör

den största återhållsamhet på alla statslivets områden och som

föranlett avvisande i allmänhet av framförda krav på inrättande av nya

ordinarie tjänster, ser jag mig dock icke i stånd att biträda ett förslag av

sådan omfattning som det av anstalten framlagda, låt vara att detta förslag

—■ med hänsyn till den långa tid under vilken flertalet befattningshavare

inom anstalten innehaft sina nuvarande tjänster —• skulle låta sig genomföra

med en i förhållande till anstaltens totala personalkostnad tämligen ringa

merutgift. Däremot har jag ansett mig på grund av de starka skäl för

framställningen, vilka utan tvivel föreligga, icke kunna underlåta att i begränsad

utsträckning tillmötesgå anstaltens hemställan genom att förorda överförandet

till ordinarie stat av viss mindre del av den ifrågavarande icke-ordinarie

personalen.

Sedan jag vid prövning av föreliggande handlingar kommit till den uppfattningen,

att en överflyttning till ordinarie stat för närvarande lämpligen

borde begränsas till att omfatta omkring 30 befattningar — av vilka det

stora flertalet borde vara tjänster i biträdesgraderna, medan de återstående

skulle vara tjänster av mera kvalificerad art, tillhörande lönegraderna B 21

och B 24 — har jag, efter närmare samråd i ämnet med riksförsäkringsanstaltens

chef, stannat för det förslag, som jag nu går att framlägga.

A anstaltens försäkringsbyrå, vilken har en personal av omkring 150

personer, saknas för närvarande helt och hållet ordinarie befattningar i lönegraden

B 24. Med hänsyn därtill anser jag, att den förste aktuarietjänst å

extra stat, å vars innehavare ankommer att närmast under byråchefen förestå

den s. k. registeravdelningen med en personal av 85 personer, samt den

förste byråingenjörstjänst å extra stat, vars innehavare förestår den avdelning,

som handhar egentliga försäkringsärenden beträffande s. k. större

arbetsgivare och sysselsätter en personal av 52 personer, nu böra förändras

till ordinarie befattningar.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

I lönegraden B 21 har jag till en början ansett till ordinarie stat böra

överföras den å administrativa byrån placerade aktuarie å extra stat, vilken

närmast under byråchefen handhar de flesta göromål med förvaltningen av

anstaltens fonder och vilken därjämte ombesörjer bokföringen av anstaltens

inkomster och utgifter samt fungerar såsom kassakontrollant och redogörare

för ämbetsverket. Då vidare den stora försäkringsbyrån, å vilken för närvarande

tjänstgöra tre aktuarier å extra stat, uppenbarligen har behov av

ett jämförelsevis stort antal kvalificerade ledare, får jag förorda, att en av

dessa aktuarier överföres till ordinarie stat. Anstaltens notarier äro nu

inalles 12 till antalet, av vilka blott 3 äro ordinarie. Jag är av den uppfattningen,

att ytterligare 3 av notarietjänsterna nu böra göras till ordinarie.

Beträffande biträdesbefattningarna har det synts mig nödvändigt tillse,

att de mera kvalificerade av biträdena måtte kunna erhålla ordinarie anställning.

Biträdena i de högre graderna fungera nämligen till stor del

såsom föreståndarinnor för underavdelningar inom byråerna och alltså såsom

närmaste ledare av de underordnade biträdenas arbete. Det torde

därför för anstalten vara av särskild vikt ur rekryteringssynpunkt att kunna

bereda dessa biträden ordinarie anställning. Jag förordar, att till ordinarie

stat överföras 4 kansliskrivare, 7 kanslibiträden och 12 kontorsbiträden.»

Beträffande härefter beräkningen av det extra anslaget till riksförsäkringsanstaltens

verksamhet under nästa budgetår må anföras följande.

Yid bifall till förslaget rörande överflyttning till ordinarie stat av vissa

icke-ordinarie befattningshavare har anslagsposten till avlöningar m. m.

ansetts kunna minskas dels med samma belopp, varmed posten i den ordinarie

staten till avlöningar till ordinarie tjänstemän föreslagits höjd, dock

med undantag av den beräknade avlöningen till den aktuarie, vilken närmast

under vederbörande byråchef handhar förvaltningen av riksförsäkringsanstaltens

fonder — denna avlöning skulle hädanefter utgå från det ordinarie

anslaget — eller alltså med (122,500 — 7,000) 115,500 kronor, dels ock

med ett belopp av 700 kronor, motsvarande minskade utgifter till vikariatsersättningar

under förevarande post. I överensstämmelse med dessa beräkningar

skulle ifrågavarande post kunna för nästa budgetår upptagas till

(929,000 — 115,500 —- 700) 812,800 kronor, eller i avrundat belopp 813,000

kronor.

Anslagsposten till omkostnader för förvaltningen av riksförsäkringsanstaltens

fonder, nu 22,000 kronor, har vid överförande av berörda

aktuariebefattning till ordinarie stat ansetts böra nedsättas med 7,000

kronor och alltså upptagas till 15,000 kronor.

Med avseende å den anslagspost, vilken hittills plägat benämnas »hyra

m. m.», märkes, att kostnaderna för hyra — för innevarande budgetår beräknade

till 99,900 kronor — för nästa budgetår helt bortfalla, enär riksförsäkringsanstalten

kommer att erhålla lokal i nyuppförd, staten tillhörig ämbetsbyggnad,

vilken är avsedd att tagas i bruk av anstalten den 1 april 1932.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsxitskottets utlåtande Nr 5.

21

Övriga kostnader under förevarande post hava för budgetåret 1932/1933 beräknats

till sammanlagt 124,000 kronor. Emellertid bär det synts lämpligt,

att de i denna post hittills ingående utgifterna för resekostnads- och traktamentsersättningar

utbrytas till en särskild anslagspost, avsedd att av Kungl.

Maj:t i en kommande stat till beloppet begränsas. Beloppet av sistnämnda

post har med hänsyn till senaste belastningssiffra ansetts böra beräknas till

8.000 kronor. Den hittillsvarande posten till hyra m. m. skulle således komma

att uppdelas på två poster, en till resekostnads- och traktamentsersättningar

å 8,000 kronor samt en för övriga här ifrågavarande kostnader

å 116,000 kronor.

Yad slutligen angår anslagsposten till kostnad för ortsombuden m. m.

har densamma, som för löpande budgetår är upptagen till 310,000 kronor,

ansetts kunna för nästkommande budgetår nedsättas till 300,000 kronor.

Enligt de nu angivna beräkningsgrunderna skulle den extra staten för

riksförsäkringsanstalten kunna beräknas till (813,000 + 15,000 + 8,000 +

116.000 + 300,000) 1,252,000 kronor.

Liksom hittills varit fallet, har även nu av kostnaderna för riksförsäkringsanstalten

ett belopp av 22,000 kronor, avsett att motsvara omkostnaderna

för förvaltningen av anstaltens fonder, ansetts böra bestridas av olycksfallsförsäkringsfondens

medel. Beloppet har jämväl i fortsättningen synts böra

i sin helhet tillgodoföras det extra förslagsanslaget till riksförsäkringsanstaltens

verksamhet. Detta anslag skulle alltså behöva upptagas till 1,230,000

kronor.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle således summan av de båda anslagen

till riksförsäkringsanstalten för nästkommande budgetår utgöra (368,500 +

1,230,000) 1,598,500 kronor. Då motsvarande belopp i nu löpande riksstat

utgör (245,200 -f 1,450,000) 1,695,200 kronor, innebär förslaget en minskning

i förhållande till nuvarande anslagsbelopp av 96,700 kronor.

Enligt Kungl. Maj:ts förevarande förslag skulle från extra till ordinarie

stat överföras 30 befattningshavare, nämligen i lönegraden B 24 1 förste

aktuarie och 1 förste byråingenjör, i lönegraden B 21 2 aktuarier och 3 notarier,

i lönegraden B 11 4 kansliskrivare, i lönegraden B 7 7 kanslibiträden

och i lönegraden B 4 12 kontorsbiträden. Rörande de härav föranledda förändringarna

i de båda anslagen, varifrån kostnaderna för riksförsäkringsanstalten

bestridas, tillåter sig utskottet hänvisa till vad härutinnan ovan

anförts.

Vid den prövning, utskottet ägnat denna fråga, har utskottet funnit sig

kunna ansluta sig till de av departementschefen angivna skälen för ett överförande

av ett antal befattningshavare från extra till ordinäre stat. Lika

med departementschefen har nämligen utskottet funnit, att den för närvarande

synnerligen stora disproportionen mellan antalet ordinarie och

antalet, icke-ordinarie befattningshavare hos anstalten måste anses medföra

åtskilliga olägenheter.

Utskottets

yttrande.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

I överensstämmelse med vad departementschefen anfört, anser likaledes

utskottet, att möjligheten av en framtida omläggning av olycksfallsförsäkringens

organisation eller den omständigheten, att riksförsäkringsanstalten

ännu ej varit föremål för en systematisk granskning ur besparingssynpunkt,

skäligen icke bör utgöra hinder för det nu ifrågasatta utbytet av

vissa extra befattningar mot ordinarie sådana. Yad omorganisationen av

olycksfallsförsäkringen beträffar, torde denna fråga för närvarande näppeligen

kunna anses vara aktuell, och i fråga örn en eventuell personalminskning

får utskottet som sin mening framhålla, att även efter genom

förandet av de nu föreslagna tjänsteförändringarna sammanlagda antalet av

ordinarie befattningar hos anstalten icke kan anses bliva större, än att utväg

kvarstår för verkställande av den personalindragning, som ur besparingssynpunkt

lämpligen kan befinnas böra äga rum.

Utskottet får alltså tillstyrka bifall till Kungl. Maj.ts förslag i förevarande

del.

Då utskottet icke heller haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag

angående beräkningen av de båda anslagen till riksförsäkringsanstalten, får

utskottet under denna punkt hemställa,

att riksdagen må

a) bestämma antalet ordinarie befattningar vid riksförsäkringsanstalten

från och med den 1 juli 1932 på följande sätt:

Befattning. Lönegrad.

1 generaldirektör, arvode enlig

15 § i avlöningsreglementet —

3 byråchefer ...........................

........................................... B 30

2 förste aktuarier ..................

........................................... B 24

1 förste byråingenjör ............

............................................ B 24

3 sekreterare ...........................

............................................ B 24

7 aktuarier.............................

............................................ B 21

2 byråingenjörer....................

............................................ B 21

6 notarier.................................

......................................... B 21

1 registrator .........................

............................................ B 21

5 kansliskrivare ...................

........................................... B 11

1 förste expeditionsvakt.........

............................................ B 7

16 kanslibiträden ....................

.......................................... B 7

3 expeditionsvakter ..............

............................................ B 5

20 kontorsbiträden ..................

............................................ B 4;

b) godkänna följande stat

för riksförsäkringsanstalten, att

tillämpas från och med budgetåret 1932/1933:

Stat. Kronor.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag...... 356,000

Yikariatser sättningar, förslagsanslag ............................. 7,500

Arvode till en överläkare ................................................ 5,000

Summa kronor 368,500;

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

23

samt

c) höja det ordinarie förslagsanslaget till riksförsäkringsanstalten,

nu 245,200 kronor, med 123,300 kronor till 368,500

kronor.

18:o) I enlighet med Kungl. Majlis förslag (punkt 16) och under hänvisning

till vad under nästföregående punkt anförts, hemställer utskottet,

att riksdagen må till riksförsäkringsanstaltens verksamhet för

budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag av 1,230,000

kronor.

19:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 17) att till försäkringsrådets

verksamhet för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag

av 62,800 kronor.

Utredningen i ämnet förekommer å sid. 70—81 i statsrådsprotokollet.

Det extra förslagsanslaget till försäkringsrådets verksamhet är för löpande

budgetår upptaget till 59,100 kronor. Genom beslut den 5 juni 1931 kar

Kungl. Majit fastställt följande stat för användningen av anslaget:

avlöningar och vikariat sersättningar till icke-ordinarie befattningshavare,

högst .......................................................................................

ersättning till sakkunniga, arvode till suppleant för ledamot i försäkringsrådet,

vilken representerar arbetsgivarna eller arbetarna,

m. m., förslagsvis .................................................................................

resekostnads- och traktamentsersättningar, förslagsvis........................

kostnad för uppvärmning, belysning och städning, tryckningskostnader

saint kostnader för prenumeration å tidskrifter, för inköp

av böcker, för anskaffning och underhåll av inventarier m. m.,

förslagsvis ............................................................................................

Summa kronor 59,100

Därjämte må i detta sammanhang erinras, att Kungl. Majit, för möjliggörande

av föredragning i full utsträckning på försäkringsrådets fyra avdelningar

samt för beredande av erforderligt ökat biträde med utredningar och

renskrivning m. m., genom beslut den 13 november 1931 till förstärkning av

rådets icke-ordinarie arbetskrafter under återstoden av budgetåret anvisat

ett belopp av 3,200 kronor.

Vidkommande budgetåret 1932/1933 avser Kungl. Majits förslag en förhöjning

till 36,200 kronor av posten till avlöningar m. m. Höjningen är

föranledd dels av ökat behov av amanuens- och biträdespersonal, dels ock

därav att under posten synts böra inräknas ett belopp av 980 kronor, motsvarande

vad som för närvarande åtgår till författningsenlig avlöningsförliöjning

åt försäkriugsrådet å extra stat, ett medelsbehov, vartill vid bestämmande

av anslaget för innevarande budgetår icke tagits hänsyn.

Kronor

31.000

19.000

400

8,700

Kiks
försäkrings
anstaltens
verksamhet
[16.

1

Försäkring$- rådets

verksamhet.

[17.]

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande Nr o.

Utskottets

yttrande.

Kostnader enligt

19 § i

lagen örn försäkring

för

olycksfall i

arbete m. m.

[18.]

Posten till ersättning till sakkunniga m. m. Ilar enligt Kungl. Maj:ts

förslag ansetts kunna för nästa budgetår nedsättas till 17,500 kronor, varemot

ingen ändring av Kungl. Magt ifrågasatts beträffande de två återstående

posterna i den extra staten.

I enlighet härmed har ifrågavarande anslag för nästa budgetår synts böra

upptagas till (36,200 + 17,500 + 400 + 8,700) 62,800 kronor.

I samband med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet till behandling

förehaft två likalydande motioner, väckta, den ena, nr 39, inom

första kammaren av herr 0. Carlsson m. fl. och den andra, nr 112, inom

andra kammaren, av herr C. Lovén m. fl., vari hemställts, att riksdagen

måtte till försäkringsrådets verksamhet för budgetåret 1932/1933 anvisa ett

extra förslagsanslag av 82,800 kronor.

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt förslag, får utskottet

hänvisa till den inom första kammaren väckta motionen.

Motionärerna avse åstadkommande av en utökning av försäkringsrådets

arbetskrafter utöver vad Kungl. Magt förutsatt.

Av de i ärendet lämnade uppgifterna rörande den alltjämt fortgående

stegringen av antalet till rådet inkommande besvärsmål har utskottet bibringats

den uppfattningen, att starka skäl föreligga för att anvisa medel i

syfte att möjliggöra förstärkning av den icke-ordinarie personalen. Vad beträffar

det härför erforderliga beloppet, har utskottet funnit sig böra tillstyrka

bifall till Kungl. Maj:ts förslag i denna del. Då utskottet således

ansett sig icke böra på enskilda motionärers yrkanden förorda anvisande

av ytterligare belopp i ifrågavarande hänseende, vill utskottet emellertid

framhålla, att, därest för tryggande av arbetets behöriga gång hos försäkringsrådet

så skulle visa sig oundgängligen nödvändigt, Kungl. Maj.t icke

torde sakna möjlighet att av tillgängliga medel för ändamålet anvisa erforderligt

belopp utöver det i riksstaten uppförda anslaget.

Under åberopande av vad sålunda anförts och då utskottet beträffande

övriga delar av Kungl. Majlis förevarande förslag icke haft någon erinran

att framställa, får utskottet alltså hemställa,

att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande

förslag och med avslag å herr O. Carlssons m. fl. och herr

Lovens m. fl. ovanberörda motioner, 1:39 och 11:112, i vad

desamma skilja sig från Kungl. Maj:ts förslag, till försäkringsrådets

verksamhet för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag

av 62,800 kronor.

20:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 18) att höja det ordinarie

förslagsanslaget till kostnader enligt 19 § i lagen örn försäkring för

olycksfall i arbete m. m., nu 265,000 kronor, med 65,000 kronor till 330,000

kronor.

Utredningen i ämnet förekommer å sid. 81—83 i statsrådsprotokollet.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

25

Ifrågavarande anslag avser huvudsakligen medel, som skola av statsverket

förskjutas i anledning av arbetsgivares försumlighet att på föreskrivet

sätt erlägga honom påförda försäkringsavgifter.

Den nu föreslagna höjningen av anslaget för nästkommande budgetår är

föranledd av väntad ökning av anslagets belastning.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Majits förevarande

förslag, hemställer alltså,

att riksdagen må höja det ordinarie förslagsanslaget till kostnader

enligt 19 § i lagen örn försäkring för olycksfall i arbete

m. m., nu 265,000 kronor, med 65,000 kronor till 330,000

kronor.

21:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 19) att höja det ordinarie

förslagsanslaget till statens bidrag till fiskares försäkring, nu 110,000

kronor, med 10,000 kronor, till 120,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 84—86 i statsrådsprotokollet.

Anslaget för bestridande av statens bidrag till fiskares försäkring är avsett

att fylla den brist, som kan uppkomma vid riksförsäkringsanstaltens

försäkringsrörelse jämlikt bestämmelserna i förordningen den 11 juni 1918

angående en särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada till följd av

olycksfall. Till följd av väntad ökad belastning å anslaget har detsamma

för nästa budgetår ansetts böra höjas med ovan angivna belopp, 10,000

kronor.

Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Majlis förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må höja det ordinarie förslagsanslaget till

statens bidrag till fiskares försäkring, nu 110,000 kronor, med

10,000 kronor till 120,000 kronor.

22:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 20) att höja det ordi.

Harie förslagsanslaget till sjukkasseväsendets befrämjande, nu 3,940,000 kronor,

med 310,000 kronor till 4,250,000 kronor.

Utredningen i ämnet förekommer å sid. 87—90 i statsrådsprotokollet.

I skrivelse till Kungl. Majit den 26 september 1931 har socialstyrelsen

gjort framställning om viss höjning av förevarande anslag.

Departementschefen har i ärendet anfört huvudsakligen följande:

»I den mån den av socialstyrelsen föreslagna ökningen av ifrågavarande

anslag hänför sig till väntad stegring i utgifterna för sjukkasseväsendet i

dess nuvarande form, sammanhänger denna ökning väsentligen med uppskattningen

av sjukkasserörelsens alltjämt fortgående utveckling samt av den

sjuklighet, som varit rådande år 1931 och som kan vara att vänta för inne
-

Statens bidrag

till

fiskares

försäkring.

[19.]

Sjukkasseväsendets

befrämjande.

[20.]

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Bidrag till

moder skap sförsäkriny.

[21.]

varande år. Mot styrelsens beräkningar i denna del har jag intet att erinra.

Vad däremot beträffar styrelsens förslag, att i anslaget skulle inräknas ett

belopp av 100,000 kronor för mötande av väntade utgifter enligt de nya bidragsgrunderna,

har jag icke funnit tillräcklig anledning att föreslå dylikt

tillägg. Visserligen förutsätter jag, att i den mån utgifter enligt dessa grunder

för den egentliga sjukförsäkringen förekomma, de få bestridas från förevarande

anslag. Enligt mitt förmenande är emellertid sannolikheten för att sjukkassor

enligt den nya ordningen skola träda i verksamhet inom sådan tid, att statsbidrag

till dessa till avsevärt belopp skall komma att utgå redan under

nästkommande budgetår, icke så stor, att hänsyn därtill behöver tagas vid

anslagsberäkningen. Jag förordar därför, att anslaget bestämmes till det av

socialstyrelsen för användning enligt hittillsvarande grunder beräknade beloppet

av 4,245,000 kronor eller, med någon avrundning, 4,250,000 kronor.»

Utskottet har funnit sig böra biträda Kungl. Majlis förevarande förslag

och hemställer alltså,

att riksdagen må höja det ordinarie förslagsanslaget till

sjukkasseväsendets befrämjande, nu 3,940,000 kronor, med 310,000

kronor till 4,250,000 kronor.

23:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 21) att till bidrag till

moderskapsförsäkring för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag

av 220,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 90 och 91 i statsrådsprotokollet.

Nettoutgifterna å det för innevarande budgetår i riksstaten uppförda

extra förslagsanslaget till sjukkassor, som meddela moderskapsunderstöd.

hava uppskattats till i runt tal 225,000 kronor. I anslutning härtill och

med någon jämkning nedåt har anslaget för budgetåret 1932/1933 synts

kunna bestämmas till 220,000 kronor. Därvid har lika litet som beträffande

anslaget till sjukkasseväsendets befrämjande anledning ansetts föreligga att

taga hänsyn till den nya sjukkasselagstiftningen.

För undvikande av förväxling med det enligt Kungl. Majits förslag från

och med nästa budgetår nytillkommande anslaget till moderskapsunderstöd

har benämningen å nu ifrågavarande anslag föreslagits ändrad till »bidrag

till moderskapsförsäkring».

Mot Kungl. Majits förslag under denna punkt har utskottet icke funnit

anledning till erinran samt hemställer alltså,

att riksdagen må till bidrag till moderskapsförsäkring för

budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag av 220,000

kronor.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5. 27

24:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 22) att till moderskapsunderstöd

för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag av

5,000 kronor.

Utredningen i ämnet förekommer å sid. 92 och 93 i statsrådsprotokollet.

I samband med den av 1931 års riksdag beslutade reformen av den frivilliga

sjukförsäkringen hava antagits bestämmelser örn s. k. moderskapsunderstöd

åt kvinnor, som icke tillhöra erkända sjukkassor. Enligt den i

ämnet utfärdade förordningen den 26 juni 1931 (nr 281) skall sålunda i

överensstämmelse med i förordningen angivna närmare föreskrifter moderskapsunderstöd

av statsmedel utgå till kvinna, som till lindrande av de

med barnsbörd förenade kostnader är i behov därav. Bestämmelserna

träda för varje centralsjukkasseområde i kraft å dag som Konungen bestämmer.

Avsikten härmed är, att ikraftträdandet skall ske först då vederbörande

centralsjukkassa — vilken, eventuellt genom förmedling av lokalsjukkassa,

har att pröva ansökningar örn moderskapsunderstöd — bildats och upptagit

sin verksamhet över hela sitt område eller större delen därav.

Departementschefen, som förklarat sig anse det föga sannolikt, att utbetalning

från statsverket av medel till moderskapsunderstöd kan i någon

nämnvärd utsträckning ifrågakomma under budgetåret 1932/1933, har i ärendet

anfört ytterligare följande: »Då emellertid möjligheten till dylika utbetalningar

icke är utesluten och då desamma, såsom icke utgörande bidrag

till sjukkassornas verksamhet, ej lämpligen synas böra ske från de för bidrag

till sjukkasseverksamheten avsedda anslagen, ansluter jag mig till socialstyrelsens

uppfattning, att ett särskilt anslag bör för ändamålet uppföras

i riksstaten för nästa budgetår. Yad angår storleken av detta anslag, synes

mig emellertid anledning icke föreligga att bestämma detsamma till högre

belopp än 5,000 kronor. Anslaget torde böra erhålla extra förslagsanslags

natur.»

I anslutning till sistlidet års riksdagsbeslut får utskottet tillstyrka Kungl.

Maj:ts förslag örn uppförande i riksstaten för nästa budgetår av ett särskilt

anslag till moderskapsunderstöd. Då utskottet vidare icke funnit anledning

till erinran mot det äskade beloppets storlek eller den föreslagna karaktären

av anslaget, hemställer alltså utskottet,

att riksdagen må till moderskapsunderstöd för budgetåret

1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag av 5,000 kronor.

2ö:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 23) att till pensionsstyrelsens

verksamhet m. m. för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag

av 615,000 kronor.

Utredningen i ämnet förekommer å sid. 93—98 i statsrådsprotokollet.

Moderskaps

understöd.

[22.]

Utskottets

yttrande.

Pensionsstyr

el sen 3

verksamhet

vi. vi.

[23.]

Det för innevarande budgetår bestämda anslagsbeloppet till pensionsstyrelsens

verksamhet m. m. uppgår till 660,000 kronor och har beräknats

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

under iakttagande dels av att till styrelsen komme att under budgetåret av

pensionsförsäkringsfondens medel utbetalas i fullmäktiges för fonden den

10 maj 1929 fastställda stat upptaget belopp av 65,000 kronor såsom ersättning

till statsverket för pensionsstyrelsens bestyr med fondförvaltningen,

dels ock därav att ett belopp av 15,000 kronor beräknades komma att inflyta

till anslaget såsom bidrag till bestridande av omkostnaderna för den

frivilliga pensionsförsäkringen.

Sammanlagt skulle alltså för budgetåret 1931/1932 ett belopp av 740,000

kronor stå till förfogande för upprätthållande av pensionsstyrelsens verksamhet

m. m.

Sistnämnda belopp hade i 1931 års statsverksproposition beräknats på följande

sätt:

ersättning till sakkunniga hos styrelsen.................................... kronor 5,000

avlöningar och vikariatsersättningar till icke-ordinarie befattningshavare

hos styrelsen m. m., förslagsvis........................ » 371,000

ersättning åt styrelsens ombud, förslagsvis.............................. » 90,000

resekostnads- och traktamentsersättning åt nämnda ombud,

förslagsvis ................................................................................ » 140,000

resekostnads- och traktamentsersättning åt styrelsen samt

dess sakkunniga, förslagsvis ................................................... » 6,000

städning av styrelsens lokaler, värme och belysning m. m.,

förslagsvis ............................................................................... » 28,000

skrifmaterialier, telefon, böcker, bindning av kontorsböcker

m. m., förslagsvis ................................ » 26,000

tryckningskostnader, förslagsvis .............................................. » 52,000

inköp av inventarier, inklusive skriv- och räknemaskiner, förslagsvis

........... » 11,000

utgifter för fastigheterna samt diverse utgifter, förslagsvis ... » 11,000

Summa kronor 740,000

Genom brev den 12 juni 1931 har Kungl. Majit fastställt stat för pensionsstyrelsens

verksamhet m. m., vilken stat slutar på 740,000 kronor. I

staten hava de olika anslagsposternas belopp bestämts i överensstämmelse

med nyss återgivna beräkning. Med hänsyn till att bidraget till bestridande

av omkostnaderna för den frivilliga pensionsförsäkringen visat sig för budgetåret

i fråga uppgå till nära 54,000 kronor — i stället för beräknade 15,000

kronor — har emellertid det belopp, som ställts till pensionsstyrelsens förfogande

för bestridande av de i staten avsedda utgifterna, kunnat i motsvarande

mån minskas. Härigenom kan för innevarande budgetår väntas uppstå

en besparing av inemot 39,000 kronor.

Vidkommande budgetåret 1932/1933 har till följd av arbetets ökade omfattning

och befattningshavarnas uppfattning i löneklass posten till avlöningar

och vikariatsersättningar till icke-ordinarie befattningshavare rn. m. ansetts

böra höjas med 4,000 kronor till 375,000 kronor. Vidare har posten

till städning av styrelsens lokaler, värme och belysning m. m., vilken post under

flera år visat sig otillräcklig, synts böra ökas med 2,000 kronor till

30,000 kronor. Däremot hava posterna till skrivmaterialier, telefon, böcher,

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

29

bindning av kontorsböcker m. m., till tryckningskostnader samt till resekostnadsocli

traktamentsersättning åt styrelsens ombud, befunnits kunna sänkas oell beräknats

till respektive 23,000, 44,000 och 115,000 kronor. Övriga poster i

gällande stat huva beräknats till oförändrade belopp.

I enlighet härmed skulle den extra staten för pensionsstyrelsens verksamhet

m. m. komma att uppgå till ett sammanlagt belopp av 710,000

kronor.

Då även för budgetåret 1932/1933 ett belopp av 65,000 kronor ansetts

böra utgå från pensionsförsäkringsfonden såsom ersättning för pensionsstyrelsens

arbete med fondförvaltningen samt för samma budgetår räknats med

ett inflytande belopp av förslagsvis 30,000 kronor såsom bidrag till bestridande

av omkostnaderna för den frivilliga pensionsförsäkringen, skulle således

för ifrågavarande budgetperiod anslaget behöva upptagas till (710,000 —

— 65,000 — 30,000) 615,000 kronor eller till 45,000 kronor mindre än för

löpande budgetår.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förevarande

förslag, hemställer alltså,

att riksdagen må till pensionsstyrelsens verksamhet m. m. för

budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag av 615,000

kronor.

26:o) Beträffande Kungl. Maj:ts förslag angående anslag till statens kostnad

för pensionstillägg och understöd enligt lagen örn allmän pensionsförsäkring

(punkt 24) kommer utskottet att framdeles under riksdagen avgiva

utlåtande; vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen

anmäla.

Statens kostnad

för pensionstillägg

och understöd

enligt lagen

om allmän

pensionsförsäkring.

[24.]

27:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 25) att medgiva, att av Åtgärder till

det förslagsanslag, som för budgetåret 1932/1933 kunde komma att beviljas ^el^hävande

till statens kostnad för pensionstillägg och understöd enligt lagen örn all- av invaliditet.

män pensionsförsäkring, må för åtgärder till förebyggande Och hävande av [25.]

invaliditet jämlikt de föreskrifter, som av Kungl. Majit meddelas, av pensionsstyrelsen

under samma budgetår disponeras ett belopp av högst 100,000

kronor.

Utredningen i ämnet förekommer å sid. 100—108 i statsrådsprotokollet.

Alltsedan år 1914 hava varje år statsmedel ställts till pensionsstyrelsens

förfogande för vidtagande jämlikt de föreskrifter, som av Kungl. Majit meddelades,

av åtgärder till förebyggande och hävande av invaliditet. Sedan

budgetåret 1923/1924 har årliga beloppet utgjort 100,000 kronor. Från och

med år 1921 hava för sådant ändamål kommit till användning jämväl överskottsmedel

ur pensionsförsäkringsfonden.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr o.

30

Denna pensionsstyrelsens sjukvårdande verksamhet sönderfaller i två

delar, nämligen dels den s. k. individuella verksamheten, d. v. s. vård, yrkesutbildning

m. m. åt personer, vilka kunna väntas genom dylika åtgärder

återvinna eller bibehålla arbetsförmågan, dels annan verksamhet, som avser

att i pensionsförsäkringens intresse förebygga eller häva arbetsoförmåga eller

befordra folkhälsan.

Beträffande innevarande budgetår anmälde riksdagen sitt beslut i ämnet

under punkt 21 i sin skrivelse den 20 mars 1931, nr 5 A. Därvid uttalade

riksdagen, efter erinran örn den ståndpunkt 1930 års riksdag intagit, att ett

övervägande borde ske örn en proportionsvis riktigare fördelning av kostnaderna

för pensionsstyrelsens sjukvårdande verksamhet mellan pensionsförsäkringsfonden

och vederbörande riksstatsanslag.

Genom brev den 24 april 1931 anbefallde Kungl. Majit pensionsstyrelsen

dels att avgiva förslag rörande användningen av det av riksdagen för ifrågavarande

ändamål anvisade beloppet, dels att vid äskande av statsmedel för

budgetåret 1932/1933 för åtgärder till förebyggande och hävande av invaliditet

beakta vad 1931 års riksdag anfört rörande förhållandet mellan statsmedel

och fondmedel, som användes för ifrågavarande ändamål.

Sedan pensionsstyrelsen avgivit förslag i förstnämnda hänseende, ställde

Kungl. Majit genom brev den 5 juni 1931 ett belopp av högst 100,000 kronor

till styrelsens förfogande att användas för dess sjukvårdande verksamhet

under budgetåret 1931/1932, med föreskrift att beloppet skulle utbetalas

från nyssnämnda för samma budgetår anvisade anslag.

I skrivelse den 8 juni 1931 hemställde sedermera pensionsstyrelsen,

under åberopande av en i enlighet med 12 § av lagen örn allmän pensionsförsäkring

inom styrelsen verkställd utredning, att Kungl. Majit måtte

bestämma att — utöver vad som återstode av ett genom brev den 6

augusti 1926 anvisat belopp av 5,000,000 kronor jämte upplupna räntor —

av pensionsförsäkringsfondens medel ett belopp av 6,400,000 kronor hnge

under tiden 1 juli 1931—30 juni 1934 enligt de grunder, som av Kungl. Majit

för varje år fastställdes, användas till bestridande av kostnader för åtgärder,

ägnade att i pensionsförsäkringens intresse förebygga eller häva arbetsoförmåga

eller befordra folkhälsan.

Med hänsyn till riksdagens nyssnämnda uttalande i skrivelsen den 20

mars 1931 biföll Kungl. Majit genom beslut den 3 juli 1931 på så sätt styrelsens

ifrågavarande framställning, att Kungl. Majit förordnade att ett belopp

av 5,000,000 kronor skulle från och med den 1 september 1931 överföras

från pensionsförsäkringsfonden till fonden för sjukvårdande uppgifter

samt att nämnda belopp ävensom vad som återstode av de genom brev

den 15 oktober 1920 och den 6 augusti 1926 till sistnämnda fond överförda

beloppen av sammanlagt 9,000,000 kronor jämte upplupna räntor hnge enligt

de grunder, som av Kungl. Majit för varje budgetår fastställdes, användas

till bestridande av kostnader för åtgärder, ägnade att i pensionsförsäkringens

intresse förebygga eller häva arbetsoförmåga eller befordra

folkhälsan.

s. 31 Kontrollera mot PDF

. Statsutskottets utlåtande Nr o.

31

Genom brev den 7 augusti 1931 ställde Kungl. Majit till pensionsstyrelsens

förfogande för budgetåret 1931/1932 från fonden för sjukvårdande uppgifter

dels 2,014,000 kronor att, utöver det jämlikt förenämnda brev den 5

juni 1931 utgående statsbidraget å 100,000 kronor, användas till bestridande

av kostnader för den individuella verksamheten, dels ock högst 227,000 kronor

till kostnader för annan verksamhet. Av sistnämnda belopp skulle enligt

Kungl. Majlis samtidigt meddelade beslut få användas 40,000 kronor för fortsatt

bedrivande av försöksverksamhet å folktandvårdens område och 12,000

kronor till bidrag för bestridande av kostnaderna för kuratorsverksamhet

vid vanföreanstalterna i Stockholm, Göteborg, Hälsingborg och Härnösand.

I skrivelse den 28 augusti 1931 har pensionsstyrelsen gjort framställning

rörande bidrag av statsmedel för ifrågavarande ändamål för budgetåret

1932/1933.

Beträffande medelsbehovet för sistnämnda budgetår skulle enligt pensionsstyrelsens

beräkningar erfordras samma belopp för den individuella

sjukvårdande verksamheten som för innevarande budgetår eller 2,114,000

kronor med ettj tillägg av 7,000 kronor på grund av beräknad ytterligare

platsökning på styrelsens kuranstalt i Nynäs, sålunda tillsammans 2,121,000

kronor. För annan verksamhet räknar styrelsen med ett belopp av 175,000

kronor.

Med avseende å sättet för bestridande av sjukvårdskostnaderna

har pensionsstyrelsen, under erinran örn den tidigare behandlingen av detta

spörsmål, föreslagit en förhöjning av statens bidrag till dessa kostnader.

I betraktande av det rådande statsfinansiella läget syntes emellertid statens

bidrag för nästa budgetår skäligen böra begränsas till 500,000 kronor. Detta

belopp skulle utgå till den individuella sjukvårdsverksamheten. Kostnaderna

för »annan verksamhet» borde som hittills helt bestridas av fondmedel.

I ärendet har departementschefen anfört huvudsakligen följande.

»Vad först beträffar försöksverksamheten på folktandvårdens område har, såsom

den lämnade redogörelsen utvisar, denna verksamhet ännu endast pågått

under kort tid. Av de rapporter, som till medicinalstyrelsen, Svenska röda

korset och skolöverstyrelsen inkommit rörande verksamheten under budgetåret

1930/1931, framgår, att den hittills gångna försökstiden icke varit tillräcklig

för att möjliggöra mera tillförlitliga omdömen rörande de använda

organisationsformerna m. m. Det synes mig ovisst, huruvida under nu

löpande budgetår skall kunna vinnas tillräcklig erfarenhet för att därå kunna

grunda ett definitivt ståndpunktstagande i frågan örn folktandvårdens ordnande.

Vissa skäl synas därför tala för att försöksverksamheten bör fullföljas

även efter utgången av innevarande budgetperiod. Såsom jag i statsverkspropositionen

till 1931 års riksdag framhöll, kan det för övrigt knappast vara

lämpligt, att denna verksamhet avbrytes, innan linjerna för mera definitiva

åtgärder kunna skönjas, och då statens sjukvårdskorn mi tté ännu icke avslutat

sitt arbete, måste det ännu dröja någon tid, innan definitiv ståndpunkt kan

tagas till tandvårdsspörsmålet. Under dessa omständigheter synes möjlighet

s. 32 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

32 Statsutskottets utlåtande Nr 5. .

böra hållas öppen för Kungl. Majit att, för den händelse erfarenheterna

under innevarande budgetår icke giva anledning till annat, även under

budgetåret 1932/1933 ställa medel till pensionsstyrelsens förfogande för fullföljande

av försöksverksamheten på folktandvårdens område.

Vidkommande härefter frågan örn fördelning av kostnaderna för pens länsstyrelsens

sjukvårdande verksamhet mellan staten och pensionsförsäkringsfonden,

utgick Kungl. Mai:ts förberörda beslut den 3 juli 1931 —varigenom

ett belopp av allenast 5,000,000 kronor i stället för av pensionsstyrelsen

begärda 6,400,000 kronor överfördes till fonden för sjukvårdande uppgifter

— från att det överförda beloppet borde begränsas på sådant sätt, att

ej statsmakternas prövning av frågan örn en eventuell förändring av kostnadsfördelningen

mellan staten och fonden skulle föregripas. Pensionsstyrelsen

har i sin nu förevarande framställning örn medel för nästa budgetår,

under åberopande av riksdagens uttalanden på denna punkt, föreslagit en

höjning av riksstatsanslaget till 500,000 kronor. Beträffande denna fråga

synes mig mitt i 1931 års statsverksproposition gjorda, i det föregående återgivna

uttalande alltjämt äga giltighet. Redan av statsfinansiella skäl synes

sålunda någon höjning för nästa budgetår av statens andel i pensionsstyrelsens

kostnader för den sjukvårdande verksamheten icke kunna förordas.

Lämpligast synes ock i och för sig vara, att frågan örn ändring i kostnadsfördelningen

icke avgöres förrän 1928 års pensionsförsäkringskommitté avslutat

sitt arbete. Jag vill därför, i anslutning till vad som vid ärendets

behandling inom pensionsstyrelsen påyrkats av en utav styrelsens sakkunniga,

tillstyrka att statens andel i kostnaden behålles vid sitt nuvarande

belopp.»

Yad slutligen beträffar frågan örn anvisande av medel för nästkommande

budgetår till kur ator sverksamhet vid vanföreanstalterna har Kungl. Majit i

annat sammanhang framlagt förslag örn anvisande av särskilt anslag till

denna verksamhet. Utskottets utlåtande och hemställan i anledning av detta

förslag återfinnes under punkt 79 här nedan.

Yad till en början angår spörsmålet örn användande av fondmedel för

försöksverksamhet på folktandvårdens område, vill utskottet erinra därom,

att 1930 års riksdag framhöll, hurusom det syntes riksdagen kunna ifrågasättas,

örn icke genom utökning av pensionsstyrelsens sjukvårdsverksamhet

jämväl till detta område verksamheten ifråga måste anses erhålla en alltför

stor omfattning. Riksdagen förutsatte, att denna fråga komme att prövas

ej blott av de den 12 mars 1929 tillkallade sjukvårdssakkunniga utan jämväl

av pensionsutredningen.

Utskottet, som alltjämt hävdar den av riksdagen sålunda intagna ståndpunkten,

har icke velat uttala sig mot ett fortsättande av ifrågavarande försöksverksamhet

med bidrag av fondmedel under nästa budgetår, därest en

dylik fortsatt verksamhet skulle anses önskvärd för möjliggörande av ett

definitivt ståndpunkttagande i frågan örn folktandvårdens organisation.

Yad härefter angår frågan örn fördelning av kostnaderna för pensions
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

33

styrelsens sjukvårdande verksamhet mellan pensionsförsäkringsfonden och

riksstatsanslaget, vidhåller utskottet sin förut uttalade, av riksdagen godkända

mening, att fonden synes i alltför stor utsträckning tagas i anspråk

för ändamålet. Med hänsyn till det nuvarande budgetära läget vill utskottet

emellertid icke motsätta sig Kungl. Maj:ts förslag.

Under hänvisning till vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att riksdagen må medgiva, att av det förslagsanslag, som

för budgetåret 1932/1933 kan komma att beviljas till statens

kostnad för pensionstillägg och understöd enligt lagen örn

allmän pensionsförsäkring, må för åtgärder till förebyggande

och hävande av invaliditet jämlikt de föreskrifter, som av Kungl.

Maj:t meddelas, av pensionsstyrelsen under samma budgetår

disponeras ett belopp av högst 100,000 kronor.

28:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 26) att till ersättning Ersättning till

till postverket för pensionsutbetalningar för budgetåret 1932/1933 anvisa ett Postverket for

r r o o / pensions
extra

förslagsanslag av 275,000 kronor. utbetalningar.

ämnet förekommer å sid. 108

Utredningen

kollet.

och 109 i stadsrådsproto- [26.]

Ersättning till postverket för dess bestyr med utbetalning av pensioner

och understöd jämlikt lagen örn allmän pensionsförsäkring utgår enligt av

Kungl. Majit genom brev den 30 juni 1922 utfärdade föreskrifter, vilka fastställts

i anslutning till av riksdagen godkända grunder. För ändamålet är i

innevarande års riksstat uppfört ett anslag å 270,000 kronor. Den för nästa

budgetår föreslagna höjningen med 5,000 kronor är föranledd av väntad

ökning av belastningen å anslaget.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förevarande

förslag, hemställer alltså,

att riksdagen må till ersättning till postverket för pensionsutbetalningar

för bugetåret 1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag

av 275,000 kronor.

29:o) I överensstämmelse med Kungl. Majts förslag (punkt 27) och under Ersättning till

hänvisning tiil vad statsrådsprotokollet (sid. 109 och 110) i ämnet innehåller, häradsskni

l ii i v varna flir

leir utskottGt liemstclllcl, pensions
-

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår

ägt rum, till ersättning till häradsskrivare för pensionsförteckningar

för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag

av 54,000 kronor.

förteckningar.

[27.]

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 6 sami. 5 haft. (Nr 5.)

432 32 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Statens

tvångsarbete
anstalter.

[28.]

Anstalten å

Svartsjö.

30:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 28) att

dels godkänna det av departementschefen förordade förslaget till stat för

statens tvångsarbetsanstalter, att tillämpas från och med budgetåret 1932/

1933;

dels ock nedsätta det ordinarie förslagsanslaget till statens tvångsarbetsanstalter,

att utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel, nu 565,000 kronor,

med 54,000 kronor till 511,000 kronor.

Utredningen i ämnet förekommer å sid. 110—130 i statsrådsprotokollet.

I samband med nedsättning av ifrågavarande anslag från 608,300 kronor

för budgetåret 1930/1931 till 565,000 kronor för innevarande budgetår har

riksdagen godkänt följande stat för statens tvångsarbetsanstalter, att tilllämpas

från och med budgetåret 1931/1932:

Stat.

A. Avlöningsstat.

Tvångsarbetsanstalten å Svartsjö. Kronor.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag .......................... 181,700

Vikariatsersättningar, förslagsanslag ...................................................... 20,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag 48,000

Tvångsarbetsanstalten i Landskrona.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ........................... 65,000

Vikariatsersättningar, förslagsanslag ..................................................... 5,500

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. ra., förslagsanslag 45,300

B. Omkostnadsstat.

Tvångsarbetsanstalten å Svartsjö.

Övriga kostnader för driften, förslagsanslag.......................................... 98,500

Tvångsarbetsanstalten i Landskrona.

Övriga kostnader för driften, förslagsanslag.......................................... 101,000

Summa kronor 565,000.

Till bestridande av statens kostnader för alkoholister vid de med respektive

tvångsarbetsanstalter förenade alkoholistanstalterna vid Svartsjö och i Landskrona

har riksdagen för budgetåret 1931/1932 beviljat ett extra anslag av

42,000 kronor. Av sistnämnda belopp hava 34,000 kronor avsetts för alkoholistanstalten

vid Svartsjö och 8,000 kronor för alkoholistanstalten i Landskrona.

Såväl sistnämnda anslag som anslaget till tvångsarbetsanstalterna

utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel.

Vad angår tvångsarbetsanstalten å Svartsjö, har Kungl. Majit genom brev

den 26 juni 1931 fastställt en detaljerad omkostnadsstat för denna anstalt

samt för den i samband därmed anordnade alkoholistanstalten, att gälla

under budgetåret 1931/1932. I denna stat äro utgifterna beräknade till

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5. 35

353.500 kronor och inkomsterna, förutom statens tillskott, till 221,000 kronor.

Statens tillskott (353,500 — 221,000) 132,500 kronor, fördelar sig sålunda:

a) från förslagsanslaget å 98,500 kronor till övriga kostnader

för driften vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö högst...... 98,500 kronor

b) från det extra anslaget å 42,000 kronor till statens vårdanstalter

för alkoholister vid Svartsjö och i Landskrona 34,000 »

Vidkommande till en början avlöningsstaten för tvångsarbetsanstalten å

Svartsjö har för nästkommande budgetår ingen ändring ifrågasatts.

Vad härefter angår förslaget till beräkning för budgetåret 1932/1933 av

anslagsposten till övriga kostnader för driften vid samma anstalt, är detsamma

baserat på kalkyler för en detaljerad omJcostna‘dsstat, gemensam

för denna anstalt och alkoholistanstalten vid Svartsjö. Utgifterna hava därvid

uppskattats till 314,000 kronor och inkomsterna, frånsett statens tillskott,

till 208,500 kronor. Det belopp av statsmedel, som för budgetåret

1932/1933 skulle erfordras för driften av tvångsarbetsanstalten och den därmed

förenade alkoholistanstalten vid Svartsjö, skulle på grund härav beräknas

uppgå till (314,000 — 208,500) 105,500 kronor. Statens tillskott

för de bägge anstalterna skulle således beträffande nästa budgetår uppskattas

till ett belopp, som med 27,000 kronor understiger motsvarande belopp,

132,500 kronor, för budgetåret 1931/1932. A.v nyssnämnda summa å

105.500 kronor har samma belopp som för budgetåret 1931/1932 eller

34,000 kronor ansetts belöpa å alkoholistanstalten, medan återstoden eller

71.500 kronor skulle falla å tvångsarbetsanstalten. Sistnämnda belopp har

därför ansetts böra upptagas såsom anslagspost till övriga kostnader för driften

vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö inom den ordinarie staten för statens

tvångsarbetsanstalten

Genom brev den 26 juni 1931 har Kungl. Maj:t fastställt detaljerad omkostnadsstat

för tvångsarbetsanstalten i Landskrona och den därmed förenade

alkoholistanstalten, att gälla för budgetåret 1931/1932. Därvid hava utgifterna

uppskattats till 148,500 kronor och inkomsterna, frånsett statens

tillskott, till 39,500 kronor. Nämnda tillskott, d. v. s. skillnaden mellan utgifts-

och inkomstbeloppen eller sålunda 109,000 kronor, utgår på följande

sätt:

a) från förslagsanslaget av 101,000 kronor till övriga kost
nader

för driften vid tvångsarbetsanstalten i Landskrona,

högst....................................................................................... 101,000 kronor

b) från det extra anslaget av 42,000 kronor till statens vård
anstalter

för alkoholister vid Svartsjö och i Landskrona 8,000 »

Innan departementschefen ingått på ett bedömande av anslagsbehovet för

nästa budgetår för tvångsarbetsanstalten i Landskrona har departementschefen

omnämnt ett av Kungl. Majit nyligen fattat beslut örn användninge n

Anstalten i

Landskrona.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

av den till tvångsarbetsanstalten hörande filialen Hildero i Asmundstorps

socken av Malmöhus län, vilket beslut är av natur att inverka på frågan

örn anslagsberäkningen för nästkommande budgetår.

A egendomen Hildero, som har en areal av omkring 15 tunnland, finnes

dels ett större boningshus av sten i två våningar, dels ock en äldre byggnad,

den s. k. farmen, innehållande ett mindre antal rum.

Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 juni 1918 övertog fångvårdsstyrelsen

nyttjanderätten till berörda egendom, som då ägdes av en särskild

stiftelse, med syfte att dit förlägga något antal vid Landskronaanstalten intagna

tvångsarbeterskor. Alltsedan dess har egendomen Hildero i huvudsak använts

såsom en filial till Landskronaanstalten, till vilken filial förlagts sådana

tvångsarbeterskor,. örn vilkas förbättring man vågat hysa större förhoppningar,

alltså huvudsakligen de yngre och de för första gången internerade.

Dessa tvångsarbeterskor hava å filialen Hildero, som omfattat omkring 20

platser, erhållit en mera individuell vård och behandling än den, som på

grund av de lokala förhållandena tidigare kunnat komma de vid huvudanstalten

internerade till del. Ifrågavarande tvångsarbeterskor hava varit förlagda

i huvudbyggnaden vid Hildero, medan den s. k. farmen — som under

en följd av år använts som bostad åt från anstalten frigivna tvångsarbeterskor,

vilka ej kunnat erhålla arbete — numera användes uteslutande för de

kvinnor, vilka äro internerade vid den till Landskrona förlagda alkoholistanstalten.

Från och med den 14 mars 1931 har statsverket jämlikt statsmakternas

år 1930 i ämnet fattade beslut av stiftelsen Hildero övertagit äganderätt till

ifrågavarande egendom.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 24 november 1931 meddelade styrelsen

för statens tvångsarbetsanstalt i Landskrona, att riksdagens revisorer vid besök

å anstalten under hösten 1931, dels med hänsyn till de mindre lämpliga

förläggningsförhållandena i huvudbyggnaden å Hildero, dels ock av sparsamhetsskäl

ifrågasatt, huruvida icke förläggning av internerade i nämnda

byggnad borde upphöra.

Sedan förutom sistnämnda styrelse jämväl socialstyrelsen yttrat sig,

meddelade Kungl. Majit den 11 december 1931 beslut i förevarande fråga.

Kungl. Majit föreskrev därvid, att den verksamhet, som beträffande å Landskronaanstalten

internerade tvångsarbeterskor hittills bedrivits vid den till

anstalten hörande filialen Hildero, skulle provisoriskt nedläggas med utgången

av december månad 1931 eller så snart därefter, som med hänsyn

till pågående ombyggnadsarbeten vid anstaltens huvudavdelning kunde ske,

samt att i följd därav förläggningen av internerade i huvudbyggnaden vid

omförmälda filial skulle vid sålunda avsedd tidpunkt upphöra, varjämte de

till berörda byggnad förlagda tvångsarbeterskorna skulle före angivna tidpunkt

överflyttas till lämplig byggnad inom anstaltens huvudavdelning, där

de borde beredas så stor avskildhet som möjligt från övriga internerade.

Samtidigt uppdrog Kungl. Majit åt anstaltsstyrelsen att, så snart omständigheterna

prövades kunna därtill föranleda, inkomma med förslag till åt
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

37

gärder för undanröjande av nuvarande olägenheter beträffande förläggningsförhållandena

inom huvudbyggnaden å Hildero.

Departementschefen har nu i ämnet anfört följande:

»Vad först angår Kungl. Maj:ts beslut rörande filialen å Hildero, innefattar

detta beslut, på sätt framgår av den lämnade redogörelsen, ett godkännande

av det av anstaltsstyrelsen örn än med tvekan upptagna förslaget

örn ett provisoriskt nedläggande av denna filial. Då nämnda beslut fattats pa

min hemställan, är det mig angeläget att framhålla, att jag för min del anser

en verksamhet av det slag, som avsetts med Hilderofilialen, vara av

den allra största betydelse såsom led i anstaltsarbetet samt att jag därför

till fullo delar de principiella betänkligheter mot ett nedläggande av berörda

verksamhet, vilka framförts såväl av anstaltsstyrelsen som av socialstyrelsen.

Att jag det oaktat ansett mig böra tillstyrka ett beslut av nyss

angivna innehåll har sin grund främst däri, att på grund av omständigheter,

för vilka i anstaltsstyrelsens framställning redogjorts, förläggningsförliållandena

vid anstaltens huvudavdelning i Landskrona för närvarande

kunna uppvisa vissa ej oväsentliga företräden framför förhållandena vid

Hildero samt att det till följd av den jämförelsevis låga beläggningen å

huvudavdelningen nu är möjligt att genom en överflyttning av Hilderoklientelet

till huvudanstalten tillgodogöra sig dessa fördelar utan att större olägenheter

genom detta klientels sammanblandning med de övriga internerade

skulle behöva uppstå. De från Hildero överflyttade tvångsarbeterskorna

komma sålunda att inhysas i en särskild byggnad och jämväl i övrigt beredas

största möjliga avskildhet från övriga internerade. Ett vägande skäl

för beslutet örn överflyttningen har ock varit, att härigenom åstadkommes

en i nuvarande budgetära läge betydelsefull minskning av de totala utgifterna

för Landskronaanstalten. Anordningen är emellertid, såsom i beslutet klart

angivits, att betrakta endast såsom ett provisorium. Detta provisorium torde

böra upphöra, så snart de byggnadsarbeten kunnat utföras, vilka erfordras

för avhjälpande av nuvarande missförhållanden beträffande förläggningen i

huvudbyggnaden vid Hildero.»

Departementschefen har härefter övergått till frågan örn anslag till tvångsarbetsanstalten

i Landskrona under nästa budgetår.

Yad då först avlöningsstaten beträffar, hava posterna till avlöningar till

ordinarie tjänstemän och till vihariatsersättning ar ansetts kunna upptagas

till oförändrade belopp. Å anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie

befattningshavare m. m., har däremot till följd av den beslutade nedläggningen

av verksamheten vid Hildero en besparing av i runt tal 12,000 kronor beräknats

uppkomma, varför denna post nedsatts till 33,300 kronor.

Beräkningen av anslagsposten till övriga kostnader för driften vid tvångsarbetsanstalten

i Landskrona har skett med ledning av kalkylerna för en

detaljerad omkostnadsstat, avsedd för denna anstalt och alkoholistanstalten

i Landskrona. Utgifternas totalsumma skulle uppgå till 134,400 kronor,

medan inkomsternas sammanlagda belopp, frånsett statens tillskott, beräknats

till 40,400 kronor. Såsom statens tillskott skulle således krävas ett belopp

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Utskottets

yttrande.

för nästa budgetår av 94,000 kronor. Detta belopp innebär i förhållande till

motsvarande siffra i den detaljerade omkostnadsstaten för budgetåret 1931/1932

en minskning med (109,000 — 94,000) 15,000 kronor.

Av det erforderliga statsbidraget har ett belopp av 8,000 kronor ansetts

böra bestridas från extra anslaget till statens alkobolistanstalter vid Svartsjö

och i Landskrona. Den återstående delen av statens tillskott eller 86,000

kronor har under rubrik övriga kostnader för driften ansetts böra upptagas

inom den ordinarie staten för tvångsarbetsanstalterna.

I enlighet med vad i det föregående anförts skulle den ordinarie staten

för statens tvångsarbetsanstalter från och med budgetåret 1932/1933 erhålla

följande utseende:

Stat.

A. Avlöningsstat. Kronor.

Tvångsarbetsanstalten å Svartsjö.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag............................. 181,700

Vikariatsersättningar, förslagsanslag......................................................... 20,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag 48,000

Tvångsarbetsanstalten i Landskrona.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag.............................. 65,000

Yikariatsersättningar, förslagsanslag......................................................... 5,500

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag 33,300

B. Omkostnadsstat.

Tvångsarbetsanstalten å Svartsjö.

Övriga kostnader för driften, förslagsanslag.......................................... 71,500

Tvångsarbetsanstalten i Landskrona.

Övriga kostnader för driften, förslagsanslag .......................................... 86,000

Summa kronor 511,000

Vid godkännande av ifrågavarande statförslag skulle alltså det ordinarie

förslagsanslaget till statens tvångsarbetsanstalter kunna nedsättas från 565,000

kronor till 511,000 kronor. Anslaget, som från och med innevarande budgetår

utgår från statsverkets fond av rusdrycksmedel, har jämväl under nästa

budgetår ansetts böra utgå från denna fond.

Vid prövning av Kungl. Majt:s förevarande förslag har utskottet till en

början uppmärksammat, att den under avlöningsstaten för tvångsarbetsanstalten

å Svartsjö upptagna posten å 20,000 kronor till vikariatsersättningar

måste i förhållande till personalbeståndet vid anstalten anses osedvanligt

hög. Utskottet, som under hand inhämtat, att utgifterna å posten

under budgetåren 1929/1930 och 1930/1931 uppgått till respektive cirka 16,600

och 18,400 kronor, förutsätter, att vid uppgörande av nästa budgetförslag

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

39

undersökning verkställes, huruvida icke utgifterna å posten kunna beskäras

och posten i följd därav nedbringas.

Yad härefter angår den under omkostnadsstaten för tvångsarbetsanstalten

i Landskrona upptagna posten till övriga kostnader för driften, är i densamma

inräknat ett belopp av 3,000 kronor, avsett att enligt av Kungl.

Majit meddelade föreskrifter användas till avlönande av ett biträde vid den

verksamhet, som genom Stockholms kyrkliga socialråd bedrives beträffande

från anstalten utskrivna tvångsarbeterskor från Stockholm. Körande denna

fråga må här erinras örn följande.

Från den i den detaljerade omkostnadsstaten för Landskronaanstalten

upptagna posten till omkostnader för frigivna utbetalas sedan flera ar bland

annat understöd till från anstalten frigivna, vilka hava sin hemort i Stockholm.

Understöden hava därvid nästan uteslutande förmedlats genom en

hos Stockholms kyrkliga socialråd anställd person. Ifrågavarande verksamhet

har enligt uppgift under årens lopp tagit så betydande omfattning, att

det icke längre är möjligt för en enda person att handhava densamma. Det

har därför ansetts nödvändigt, att hos kyrkliga socialrådet anställes ytterligare

en person för att biträda med verksamheten, till vilket biträdes avlönande

rådet emellertid uppgivits sakna medel.

Departementschefen har vid beräknande av medel för ändamålet anfört,

att, därest avsedd verkan skulle kunna vinnas av interneringen,det vore av

synnerlig vikt, att tvångsarbeterskorna efter utskrivningen från anstalten omedelbart

erhölle det bistånd, som erfordrades för att förhindra, att de återfördes

till sin förutvarande kamratkrets och därigenom utsattes för frestelsen att

återfalla i sitt föregående levnadssätt. Örn medel anvisades för avlönande av

ifrågavarande biträde, skulle därigenom kunna vinnas, att de i Stockholm

hemmahörande tvångsarbeterskorna — vilka utgjorde en avsevärd del av anstaltens

klientel — genast vid återkomsten till hemorten efter utskrivningen

kunde omhändertagas av detta biträde och erhålla hjälp med anskaffande

av bostad och arbete m. m.

Beträffande denna del av Kungl. Maj:ts förslag vill utskottet, med hänsyn

till vad departementschefen anfört, icke motsätta sig den ifrågasatta anordningen.

Emellertid vill utskottet framhålla önskvärdheten av att redogörelse

för verksamheten och resultatet därav tillstädes vederbörande ämbetsmyndighet.

I övrigt har utskottet icke haft något att erinra beträffande Kungl. Majits

förevarande förslag och tillstyrker alltså det äskade beloppets anvisande

ävensom anslagets täckande på föreslaget sätt.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må

a) godkänna det av departementschefen i statsrådsprotokollet

över socialärenden den 4 januari 1932 förordade förslaget

till stat för statens tvångsarbetsanstalter, att tillämpas från och

med budgetåret 1932/1933;

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Frälsningsarméns

räddningshem.

[29.]

Statens

alkoholistanstalter

vid Svartsjö

och i Landskrona.

[30.]

Utskottets

yttrande.

samt

b) nedsätta det ordinarie förslagsanslaget till statens tvångsarbetsanstalten,

att utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel,

nu 565,000 kronor, med 54,000 kronor till 511,000 kronor.

31:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 29) och under hänvisning

till vad statsrådsprotokollet (sid. 130 och 131) i ämnet innehåller, hemställer

utskottet,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår

ägt rum, till frälsningsarméns räddningshem för budgetåret

1932/1933 anvisa ett extra anslag, att utgå av statsverkets fond

av rusdrycksmedel, av 10,000 kronor.

3 32:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 30) att till statens

alkoholistanstalter vid Svartsjö och i Landskrona för budgetåret 1932/1933

anvisa ett extra anslag, att utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel, av

42,000 kronor.

Enligt de beräkningar, som framlagts i samband med Deiiandlingen av

anslaget till statens tvångsarbetsanstalter, skulle för nästa budgetår erfordras

till bestridande av kostnaderna för statens vårdanstalt för alkoholister vid

Svartsjö 34,000 kronor och till täckande av dylika kostnader för motsvarande

anstalt i Landskrona ett belopp av 8,000 kronor. Beloppen i fråga äro lika

med dem, som till berörda ändamål äro beräknade för budgetåret 1931/1932,

och hava föreslagits skolat liksom för innevarande budgetår utgå från ett i

riksstaten upptaget extra anslag å 42,000 kronor. Anslagets rubrik har hittills

varit »statens vårdanstalter för alkoholister vid Svartsjö och i Landskrona».

Då ifrågavarande anstalter i anslutning till den terminologi, som

användes i den nya alkoholistlagen, framdeles ansetts böra benämnas statens

alkoholistanstalt vid Svartsjö, respektive statens alkoholistanstalt i Landskrona,

har det synts lämpligast, att förevarande anslag från och med nästa

budgetår erhåller rubriken »statens alkoholistanstalter vid Svartsjö och i

Landskrona».

Liksom tidigare varit fallet har anslaget ansetts böra utgå av statsverkets

fond av rusdrycksmedel.

Under hänvisning till vad som anförts under punkt 30 här ovan och då

utskottet icke haft något att erinra ifråga örn beräkningen av förevarande

anslag eller sättet för dess täckande, får utskottet hemställa,

att riksdagen må, till statens alkoholistanstalter vid Svartsjö

och i Landskrona för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra anslag,

att utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel, av 42,000

kronor.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

41

33:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 31) att

dels godkänna följande stat för statens alkoholistanstalt å Yenngarn, att

tillämpas från och med budgetåret 1932/1933:

Stat.

Statens

alkoholistanstalt

å

Venn q arn.

[31.]

A. Avlöningsstat. Kronor

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag .......................... 68,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag 27,600

B. Omkostnadsstat.

Övriga kostnader för driften, förslagsanslag.......................................... 86,400

Summa kronor 182,000;

dels ock, med uteslutande ur riksstaten av det under avdelningen sociala

verk och inrättningar, underavdelningen alkoholistvård, upptagna ordinarie

förslagsanslaget till statens vårdanstalt å Yenngarn för alkoholister, under

samma avdelning och underavdelning med rubriken statens alkoholistanstalt

å Yenngarn uppföra ett ordinarie förslagsanslag, att utgå av statsverkets

fond av rusdrycksmedel, av 182,000 kronor.

Utredningen i ämnet förekommer å sid. 132—139 i statsrådsprotokollet.

Ordinarie förslagsanslaget till statens vårdanstalt å Yenngarn för alkoholister

är i innevarande budgetårs riksstat uppfört med 174,600 kronor.

1931 års riksdag godkände följande stat för anstalten, att tillämpas från

och med budgetåret 1931/1932:

Stat.

A. Avlöningsstat. Kronor.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag.............................. 68,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag 27,600

B. Omkostnadsstat.

Övriga kostnader för driften, förslagsanslag.......................................... 79,000

Summa kronor 174,600.

Genom beslut den 19 juni 1931 har Kungl. Maj:t fastställt detaljerad omkostnadsstat

för anstalten, att lända till efterrättelse under budgetåret 1931/

1932. I denna stat äro utgifterna beräknade till 219,000 kronor och inkomsterna

till 140,000 kronor. Skillnaden, 79,000 kronor, utgör statens tillskott

och utgår från posten å samma belopp till övriga kostnader för driften.

Såsom av ovanstående framgår, innebär Kungl. Maj:ts förevarande förslag

ingen ändring beträffande avlöningsstaten.

Däremot åsyftar förslaget en höjning med 7,400 kronor av den under

omkostnadsstaten upptagna posten. Enligt kalkylerna för en detaljerad omkostnadsstat

för nästa budgetår skulle nämligen utgifterna uppgå till 207,400

kronor och inkomsterna, frånsett statens tillskott, till 121,000 kronor. Såsom

statens tillskott skulle därför krävas en summa av 86,400 kronor, till vilket

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Främjande

av nykterhetsnämndernas

verksamhet

m. m.

[32.]

belopp den i ordinarie staten för anstalten upptagna anslagsposten till övriga

kostnader för driften således skulle behöva beräknas.

I enlighet med vad som varit fallet från och med budgetåret 1928/1929

har ifrågavarande anslag ansetts böra jämväl för nästa budgetår utgå av

statsverkets fond av rusdrycksmedel.

Slutligen har departementschefen framhållit, att Yenngamsanstaltens nu

varande benämning icke stöde i full överensstämmelse med den terminologi,

som användes i den nya alkoholistlagen, och dessutom i och för sig vore

onödigt lång. Departementschefen har därför ansett lämpligt, att anstaltens

namn från och med den 1 juli 1932 ändrades till »statens alkoholistanstalt

å Venngarn». Aven rubriken å förevarande anslag borde då undergå enahanda

förändring.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag

under förevarande punkt, får alltså hemställa,

att riksdagen må

a) godkänna följande stat för statens alkoholistanstalt å

Yenngarn, att tillämpas från och med budgetåret 1932/1933:

Stat.

A. Avlöningsstat- Kronor.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag...... 68,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m.,

B- Omkostnadsstat.

Övriga kostnader för driften, förslagsanslag.................. 86,400

Summa kronor 182,000;

samt

b) med uteslutande ur riksstaten av det under avdelningen

sociala verk och inrättningar, underavdelningen alkoholistvård,

upptagna ordinarie förslagsanslaget till statens vårdanstalt

å Yenngarn för alkoholister, under samma avdelning

och underavdelning med rubriken statens alkoholistanstalt å

Venngarn uppföra ett ordinarie förslagsanslag, att utgå av

statsverkets fond av rusdrycksmedel, av 182,000 kronor.

34:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 32) att

dels till främjande av nykterhetsnämndernas verksamhet m. m. för budgetåret

1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag, att utgå av statsverkets

fond av rusdrycksmedel, av 92,000 kronor;

dels ock godkänna av departementschefen förordad ändring i grunderna

för användningen av anslag till angivna ändamål.

Utredningen i ämnet förekommer å sid. 140—146 i statsrådsprotokollet.

Ifrågavarande anslag, som för innevarande budgetår är uppfört i riksstaten

med 80,000 kronor, har under en följd av år i huvudsak disponerats

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

43

till understöd åt nykterlietsnämnder, till understöd åt sammanslutningar

av nykterlietsnämnder, till bestridande av kostnader för anordnande av

konferenser och kurser berörande nykterhetsnämndernas uppgifter m. m.,

till understöd för utgivande av »Tidskrift för nykterlietsnämnderna» samt

för avlönande av en för handläggning av hithörande ärenden avsedd tjänsteman

hos socialstyrelsen jämte vikarie för honom.

Beträffande grunderna för understöd åt nykterlietsnämnder äro föreskrifter

meddelade i kungörelse den 12 november 1926 (nr 456) med däri genom

kungörelse den 8 maj 1931 (nr 100) gjord ändring. 1926 års kungörelse

innehöll i sin ursprungliga lydelse, bland annat, den bestämmelsen, att, där

ej särskilda omständigheter påkallade undantag, understödet — vilket utgår

såsom bidrag till kostnaderna för fullgörande av de uppgifter, som enligt

gällande lagstiftning rörande alkoholistvården eller rusdrycksförsäljningen

åligga nämnderna — ej finge överstiga 500 kronor och ej heller halva

beloppet av de utgifter, som nämnden visat sig hava under det år, understödet

avsåge, fått vidkännas för fullgörande av omförmälda uppgifter.

Vid behandling av förevarande fråga i 1931 års statsverksproposition

(femte huvudtiteln, sid. 192—194) framhöll departementschefen, att det vore

uppenbart, att den möjlighet, som under senare år förefunnits att bereda

kommunerna statsunderstöd till bestridande av deras kostnader för fullgörande

av de uppgifter, vilka åvilade nykterhetsnämnderna, i många fall föranlett

kommunerna att på ett effektivare sätt än tidigare organisera nämndernas

verksamhet, samt att därigenom uppnåtts många för alkoholistvården

och nykterheten värdefulla resultat. Under sådana förhållanden ansåg departementschefen

det vara klart, att understöd av statsmedel jämväl framdeles

borde få utgå till ifrågavarande ändamål. Enligt departementschefens

mening hade emellertid erfarenheten också visat, att inom en mängd kommuner

sådan verksamhet, som enligt lag ålåge nykterhetsnämnderna, icke

bedreves i tillräcklig omfattning och att således bestämmelserna örn statsunderstöd

till nämndernas verksamhet icke i erforderlig utsträckning förmått

stimulera dessa kommuner till ingripande på förevarande område. Anledningen

därtill syntes ofta nog hava varit den, att de understöd, som kunde

ifrågakomma, synts kommunerna alltför små i förhållande till de kostnader,

som måste följa med en mera aktiv verksamhet. För att uppmuntra kommunerna

att i större omfattning ställa medel till förfogande till nykterhetsnämndernas

verksamhet ansåg departementschefen nödvändigt, att en avsevärd

höjning vidtoges av de statliga understödsbeloppen, samt föreslog, dels

att understödets maximibelopp höjdes till 3,000 kronor, dels ock att understödet

skulle få bestämmas att utgå med högst tre fjärdedelar av nämndens

ifrågavarande utgifter. Departementschefen förutsatte därvid, att —- i analogi

med förut gällande bestämmelser — understödets maximibelopp skulle kunna

överskridas, diir särskilda omständigheter så påkallade.

Då på grund av gällande bestämmelser under budgetåret 1931/1932 skulle

komma att utbetalas understöd för utgifter, som bestritts under kalenderåret

1931, och dessa understöd skulle utgå enligt dittills gällande grunder,

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

ansåg departementschefen kostnaderna för statsunderstöd till nykterhetsnämnderna

under perioden 1931/1932 icke behöva uppskattas till högre

belopp än 30,000 kronor. I enlighet med denna uppfattning avfattades

Kungl. Maj:ts i ämnet avlåtna förslag.

Riksdagens beslut i anledning av förevarande förslag anmäldes i skrivelse

nr 149, punkten 4. Efter understrykande av de av departementschefen i statsverkspropositionen

gjorda och i det föregående återgivna uttalandena förklarade

riksdagen i omförmälda skrivelse, att riksdagen ansett sig böra bifalla

Kungl. Maj:ts förslag i ämnet med undantag därav att det synts riksdagen

böra tagas under förnyat övervägande, huruvida icke den beträffande

understöd åt nykterhetsnämnderna föreslagna maximisiffran å 3,000 kronor

vore alltför hög. Riksdagen förutsatte, att förslag på denna punkt skulle

föreläggas 1932 års riksdag. Mot det för budgetåret 1931/1932 till understöd

åt nykterhetsnämnderna beräknade beloppet av 30,000 kronor hade riksdagen

icke någon erinran att framställa.

I överensstämmelse med riksdagens beslut utfärdade därefter Kungl.

Maj:t den 8 maj 1931 förenämnda kungörelse (nr 100). Med bibehållande

i övrigt av förut gällande bestämmelser förordnades i denna kungörelse, att

understöd till nykterlietsnämnd skulle få uppgå till högst tre fjärdedelar av

nämndens utgifter för i kungörelsen avsedda ändamål. Kungörelsen skulle

träda i kraft den 1 januari 1932.

Vid behandlingen av förevarande spörsmål i innevarande års statsverksproposition

har departementschefen anfört följande:

»Vad till en början angår frågan örn de direkta understöden åt nyJcterhetsnämnderna,

framgår av det föregående, att 1931 års riksdag, som i princip

biträdde de i samma års statsverksproposition framlagda förslagen rörande

höjning av understödens belopp, dock fann sig endast i fråga örn den relativa

andel, varmed understöd högst må utgå, kunna helt biträda Kungl. Maj:ts

förslag. Beträffande förslaget örn höjning av understödets maximibelopp

från 500 kronor till 3,000 kronor ansåg riksdagen däremot, att det borde

undersökas, huruvida icke sistnämnda siffra vore alltför hög. Av den lämnade

redogörelsen framgår även, att socialstyrelsen — som hösten 1930

hemställde örn en höjning av berörda maximibelopp till 5,000 kronor — nu

visserligen vidhållit sin tidigare intagna ståndpunkt angående behovet av

ökade understöd men av ekonomiska skäl icke velat framlägga något förslag

i ämnet utan ansett, att man tills vidare borde inskränka sig till att i vidgad

omfattning tillämpa det stadgande, som lämnar möjlighet att överskrida det

normala maximibeloppet, där särskilda omständigheter så påkalla.

För min del kan jag icke dela denna styrelsens uppfattning. Behovet av

en höjning av ifrågavarande maximibelopp torde numera vara på alla håll

erkänt. Angående de skäl, som tala härför, torde jag vid sådant förhållande

kunna inskränka mig till en hänvisning till mina förut återgivna, i fjolårets

statsverksproposition intagna uttalanden i detta ämne. I detta sammanhang

vill jag endast framhålla, att det utan en avsevärd höjning av maximigränsen

torde för många kommuner, där behov av särskild arbetskraft för ett ända
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

45

målsenligt bedrivande av nykterhetsnämndernas verksamhet föreligger, kvarstå

synnerliga svårigheter att bereda sig tillgång till dylik arbetskraft. Yad

beträffar det erforderliga maximibeloppets storlek är jag fortfarande av den

uppfattningen, att beloppet helst borde sättas till 3,000 kronor, detta icke

minst med hänsyn till behovet för åtskilliga medelstora och större kommuner

att kunna anställa en arbetskraft, som kan helt tagas i anspråk för

ifrågavarande göromål. Till följd av nödvändigheten att för den närmaste

tiden på alla områden i görligaste mån begränsa statsverkets utgifter har

jag dock vid det förnyade övervägande, som jag i anledning av riksdagens

yttrande ägnat detta spörsmål, ansett mig böra stanna vid att föreslå ett maximibelopp

av 2,000 kronor. Jag förutsätter härvid, att framgent liksom för närvarande

maximibeloppet får överskridas, där särskilda omständigheter så påkalla.

Vid bifall till detta förslag skulle statsverkets årliga kostnader för understöd

åt nykterlietsnämnderna kunna, med utgångspunkt fran socialstyrelsens hösten

1930 framlagda beräkningar, approximativt uppskattas till omkring 180,000

kronor. Trots storleken av nämnda belopp är jag, i motsats till socialstyrelsen,

av den uppfattningen, att ekonomiska skäl icke böra få lägga

hinder i vägen för att beslut redan nu fattas örn en höjning av maximibeloppet

på sätt jag förordat. Mot det av socialstyrelsen ifrågasatta uppskovet

med frågans lösning talar särskilt den omständigheten, att den nya

alkoholistlagen träder i kraft redan från och med nästa budgetår samt att

effektiviteten av nämnda lag i hög grad lärer bliva beroende av ett aktivt

ingripande från nykterhetsnämndernas sida. Såsom tidigare framhållits, utgå

^emellertid enligt gällande föreskrifter statsunderstöden åt nykterhetsnämnderna

för kalenderår. Med hänsyn härtill torde de nya bestämmelserna böra

träda i kraft först från och med den 1 januari 1933. Enär understöden utbetalas

i efterskott kommer, därest denna anordning godkännes, det nu

framlagda förslaget icke att inverka på anslagsbehovet för tidigare period

än budgetåret 1933/1934.

Medelsbehovet för understöd åt nykterlietsnämnder lärer vid sådant förhållande

i enlighet med socialstyrelsens förslag kunna för nästa budgetår

beräknas till förslagsvis 45,000 kronor.»

Vidare har departementschefen förordat, att för nästa budgetår beräknas

till understöd åt sammanslutningar av nylcterhetsnämnder ett belopp av 20,000

kronor, till konferenser och kurser m. m. ett belopp av 15,000 kronor, till

understöd för utgivande av »Tidskrift för nykterhetsnämndernas ett belopp

av 4,000 kronor samt till avlöning åt en tjänsteman hos socialstyrelsen och

till vikarie för honom ett belopp av 8,000 kronor. Samma belopp hava för

motsvarande ändamål av Kungl. Majit ställts till socialstyrelsens disposition

från löpande budgetårs anslag till främjande av nykterhetsnämndernas verksamhet

m. m.

För nästa budgetår skulle i enlighet med ovan framlagda beräkningar

förevarande anslag behöva upptagas till 92,000 kronor. Liksom hittills varit

fallet har anslaget ansetts jämväl för budgetåret 1932/1933 böra utgå av statsverkets

fond av rusdrycksmedel.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Utskottets

yttrande.

Yad Kungl. Maj:t under förevarande punkt i skilda hänseenden föreslagit

riksdagen, har utskottet funnit sig i huvudsak kunna tillstyrka. I fråga om

grunderna för understöds utgående åt nykterhetsnämnder har Kungl. Maj:ts

förslag dock givit utskottet anledning till viss erinran.

Yad angår nämnda spörsmål ansåg sig 1931 års riksdag, i likhet med

departementschefen, höra framhålla, att även örn den möjlighet, som under

senare år förefunnits att bereda kommunerna statsunderstöd till bestridande

av de kostnader, varom fråga är, föranlett kommunerna att på ett effektivare

sätt än tidigare organisera nämndernas verksamhet, erfarenheten dock visat,

att inom en mängd kommuner verksamheten icke bedrivits i önskvärd omfattning.

Utan tvivel syntes anledningen därtill i många fall vara att söka

däri, att de utgående understöden för kommunerna framstått såsom alltför

små i förhållande till de kostnader, som måste följa med en mera aktiv

verksamhet. Riksdagen ansåg därför lika med departementschefen nödvändigt

att, för uppmuntran av kommunerna till att i större omfattning ställa

medel till förfogande för nykterhetsnämndernas verksamhet, en höjning av

de statliga understödsbeloppen vidtoges. Kungl. Maj:ts härutinnan vid sistlidet

års riksdag framlagda förslag, för vars innehåll här ovan redogjorts,

ansåg sig riksdagen böra bifalla, med undantag därav att det syntes riksdagen

böra tagas under förnyat övervägande, huruvida icke den föreslagna

maximisiffran å 3,000 kronor vore alltför hög. Riksdagen förutsatte, att

förslag i ämnet förelädes innevarande års riksdag.

Den sålunda av riksdagen hävdade ståndpunkten, att det nuvarande

maximibeloppet av 500 kronor bör höjas, intager utskottet allt fortfarande.

Ett ytterligare skäl för höjning torde vara, att då, enligt den nya alkoholistlagen

stor vikt lägges å den förebyggande verksamheten, nykterhetsnämnderna

böra förhjälpas att i större utsträckning än hittills ägna sig åt dylik

verksamhet.

Emellertid har utskottet icke ansett sig kunna förorda det maximibelopp

härutinnan, som av departementschefen föreslagits eller 2,000 kronor. Enligt

utskottets mening böra understöden till nykterhetsnämnderna utgå med

högst 1,000 kronor, vilket belopp likväl må kunna höjas med 500 kronor,

därest särskilda omständigheter så påkalla. Genom en dylik anordning

skulle även tillfälle beredas för ett större antal kommuner att erhålla bidrag,

än vartill möjlighet skulle förefinnas med tillämpning av en högre

maximisiffra.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen må

a) till främjande av nykterhetsnämndernas verksamhet m. m.

för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag,

att utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel, av 92,000

kronor; samt

b) godkänna av utskottet förordad ändring i grunderna för

användningen av anslag till angivna ändamål.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

47

35:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 33) att

dels till bidrag till erkända och enskilda alkokolistanstalters driftkostnader

m. m. för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag, att

utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel, av 300,000 kronor;

dels godkänna de av departementschefen förordade, ändrade grunderna

för användningen av anslag för ifrågavarande ändamål;

dels och medgiva, att av nämnda anslag må kunna till erkända alkoholistanstalten

Hemmet Gunnarskog för vård av kvinnliga alkoholister samt, efter

särskild prövning av Kungl. Majit, jämväl till annan erkänd alkoholistananstalt

med samma syfte för budgetåret 1932/1933 utgå bidrag till driftkostnaderna

med ej mindre ett belopp av 1 krona för dag och vårdplats än

även ett belopp för vårddag, som med 1 krona understiger det till övriga

erkända alkoholistanstalter utgående statsbidraget.

Utredningen i ämnet förekommer å sid. 146—-150 i statsrådsprotokollet.

Het i innevarande budgetårs riksstat uppförda extra förslagsanslaget till

bidrag till erkända och enskilda alkoholistanstalters driftkostnader utgör

250,000 kronor.

Genom kungörelse i ämnet (nr 101/1931), vilken utfärdats i överensstämmelse

med beslut av 1931 års riksdag, har dels bland förutsättningarna

för att alkoholistanstalt skall kunna komma i åtnjutande av statsbidrag

till sina driftkostnader uppställts den fordran att vårdavgiften -— frånsett

särskild vårdkostnad — ej överstigit 50 öre för vårddag och vårdad

person ävensom att ersättning ej uttagits för de vårdades beklädnad, dels

ock föreskrivits att statsbidraget utgår till erkänd alkoholistanstalt med

högst 4 kronor 25 öre och till enskild alkoholistanstalt med högst 3 kronor

75 öre för dag och person, som vårdats å anstalten, därvid nämnda

belopp skola anses innesluta full ersättning för vederbörande anstalts utgifter

för de vårdades beklädnad.

Beträffande bidrag till driftkostnaderna vid vissa anstalter för vård av

kvinnliga alkoholister hava särskilda bestämmelser meddelats. Sålunda har

under en följd av år enligt riksdagens medgivande till alkoholistanstalten

Hemmet Gunnarskog — vilken frånsett statens vårdanstalt för alkoholister

i Landskrona hittills utgör landets enda allmänna alkoholistanstalt för

kvinnor — från anslaget till erkända och enskilda alkoholistanstalters driftkostnader

utgått bidrag till driftkostnaderna med dels ett belopp av en

krona för dag och vårdplats, oavsett örn den är belagd eller icke (s. k. garantibidrag),

dels ock ett belopp för vårddag, som med en krona understiger

det till övriga erkända alkoholistanstalter utgående statsbidraget. Henna

anordning har genomförts med hänsyn till den ojämna beläggningen vid

anstalten och till förhindrande av att anstaltens ekonomi vid ringa beläggning

skulle drabbas av störningar.

Hå det blivit ifrågasatt, att Hemmet Gunnarskog skulle nedläggas samt

att i dess ställe skulle anordnas annan erkänd anstalt för berörda klientel,

har 1931 års riksdag på därom av Kungl. Majit framställt förslag medgivit,

Bidrag till

erkända och

enskilda

alkoholistanstalters

driftkostnader

ra. ra.

[33.]

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets utlåtande Nr o.

att driftbidrag enligt de för Hemmet Gunnarskog tidigare fastställda reglerna

skulle under budgetåret 1931/1932 kunna få utgå ej mindre till sistnämnda

anstalt än även, efter prövning av Kungl. Majit, jämväl till annan erkänd

alkoholistanstalt med samma syfte. Hemmet Gunnarskog drives emellertid,

enligt vad blivit upplyst, fortfarande.

De av departementschefen nu förordade ändrade grunderna för användningen

av ifrågavarande anslag innebära, dels att statsbidrag skall kunna

utgå även örn beträffande vissa internerade uttages högre vårdavgift än 50

öre för dag, dels och att de vårdkostnader, som statsverket jämlikt 52 § i

nya alkoholistlagen i vissa fall har att bestrida, nämligen i främsta rummet

beträffande farliga alkoholister, skola utgå från förevarande anslag.

I fråga om berörda två spörsmål samt angående anslagsbehovet för budgetåret

1932/1933 har departementschefen anfört följande.

»Vad först beträffar socialstyrelsens förslag rörande ändring i förutsättningarna

för erhållande av ifrågavarande driftbidrag, delar jag styrelsens

uppfattning att det i vissa fall kan vara skäligt, att vårdavgiften vid

erkänd eller enskild alkoholistanstalt utgår med mer än 50 öre per vårddag,

och att därför det förhållandet, att dylik högre avgift uttages, icke bör utan

vidare utestänga anstalten från möjlighet till erhållande av driftbidrag.

Med avseende å den ordning, i vilken beslut bör träffas huruvida, i trots

av högre vårdavgift, statsbidrag må utgå eller ej, har socialstyrelsen ifrågasatt

att avgörandet härutinnan skulle tillkomma styrelsen, som därvid skulle

äga fri prövningsrätt beträffande såväl vårdavgiftens som statsbidragets belopp.

Då emellertid en högre vårdavgift än 50 öre lärer böra ifrågakomma

endast beträffande sådana internerade, som befinna sig i någorlunda goda ekonomiska

omständigheter, synas mig svårigheter icke möta att i författningen

giva en generell föreskrift örn de förutsättningar, under vilka statsbidrag må

utgå, oaktat högre vårdavgift än den i författningen angivna uttages. Lämpligen

torde gällande bestämmelser böra jämkas därhän, att statsbidrag till

driftkostnaderna må utgå endast under förutsättning, att vårdavgiften — såvitt

fråga är om medellös eller mindre bemedlad — ej överstigit 50 öre för

vårddag eller vårdad person. Med en sådan avfattning skulle — vilket

synes mig riktigt — anstalt i fråga örn andra internerade än medellösa och

mindre bemedlade få uttaga en högre vårdavgift än 50 öre per dag utan

att därigenom berövas möjlighet att erhålla statsbidrag. Dock torde detta i

sådant fall böra något sänkas, förslagsvis med hälften av det belopp, varmed

vårdavgiften överstiger 50 öre per dag.

Vidkommande härefter frågan örn kostnaderna för vård å erkänd alkoholistanstalt

av sådana alkoholister, som avses i 52 § av nya alkoholistlagen,

synes socialstyrelsen hava utgått från att staten beträffande dessa

internerade borde, utöver sedvanligt statsbidrag, betala allenast den stadgade

vårdavgiften av högst 50 öre per vårddag. Enligt mitt förmenande

torde dock staten vara skyldig att i fråga örn dessa alkoholister bestrida

hela vårdkostnaden, alltså ej blott de utgifter för kost och logi m. m., vilka

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

49

avses med vårdavgiften, utan jämväl eventuellt förekommande särskilda vårdkostnader.

Det synes vara bäst överensstämmande med lagens bestämmelser,

att staten i dessa fall, i stället för att utbetala visst statsbidrag, ersätter

alkoholistanstalterna samtliga deras i verkligheten havda vårdkostnader, givetvis

i den mån dessa prövas icke överstiga skäligt belopp. I likhet med

socialstyrelsen anser jag det lämpligt, att de kostnader för internering å erkända

alkoholistanstalter, vilka föranledas av 52 § i alkoholistlagen, bestridas

från nu förevarande anslag. Den utvidgning av anslagets användning, som

jag sålunda förordar, lärer böra medföra att anslaget erhåller den något

ändrade rubriken »bidrag till erkända och enskilda alkoholistanstalters driftkostnader

m. m.» De närmare bestämmelser, vilka kunna erfordras örn

sättet för statens gäldande av berörda vårdkostnader m. m., torde få intagas

i kungörelsen örn statsbidrag till driftkostnaderna vid alkoholistanstalter,

vilken kungörelse såväl i anledning härav som på grund av den förut tillstyrkta

jämkningen beträffande förutsättningarna för erhållande av driftbidrag

m. m. lärer böra i vissa hänseenden omformuleras.

Vad slutligen angår anslagsbehovet för nästa budgetår, må framhållas

att viss ökning i platsantalet å erkända anstalter efter utgången av

sistflutna budgetår inträtt samt att ytterligare platsökning kommer att vinnas

genom redan beslutade utvidgningsarbeten. Vid sådant förhållande synes det

sannolikt, att den ökning i beläggningen, vilken såväl erkända som enskilda

alkoholistanstalter under senare år haft att uppvisa, kommer att fortgå jämväl

under de närmaste åren. För detta antagande talar, förutom den allmänna

tendensen på förevarande område, särskilt den omständigheten att

den nya alkoholistlagen träder i kraft den 1 juli 1932. Med hänsyn till vad

sålunda anförts synes ifrågavarande anslag, i överensstämmelse med socialstyrelsens

beräkningar i ämnet, böra för nästa budgetår i riksstaten upptagas

till 300,000 kronor. Anslaget lärer liksom hittills få utgå av statsverkets

fond av rusdrycksmedel.»

Enligt Kungl. Maj:ts förevarande förslag, i vad detsamma avser bidrag

till alkoholistanstalters driftkostnader, förutsättes, att i sådana fall, då dylika

bidrag hittills förekommit, desamma fortfarande böra utgå med oförändrade

belopp. Häremot bär utskottet icke haft något att erinra.

Vad härefter angår Kungl. Maj:ts förslag angående utvidgning av rätten

till driftkostnadsbidrag att omfatta jämväl fall, där ifråga örn andra internerade

än medellösa och mindre bemedlade uttages högre vårdavgift

än 50 öre för dag, vill utskottet framhålla, att den nu gällande begränsningen

av vårdavgiften såsom villkor för erhållande av bidrag av statsmedel

till driftkostnaderna tillkommit i syfte att trygga erhållandet av

anstaltsvård till ringa kostnad och alltså underlätta vidtagandet av erforderliga

interneringsåtgärder. Mestadels liro alkoholisterna medellösa, varför

vårdkostnaderna, i den mån kommunerna äro för dem gentemot vederbörande

anstalt ansvariga, komma att stanna å kommunerna. Därest emellertid

Bihang till riksdagens protokoll 19S2. 6 sami. 5 höft. (Nr 5.) 432 32 I

Utskottots

yttrande.

s. 50 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Tillfälligt

omhändertagande

av

alkoholister

m. m.

[34.]

50

de internerade med hänsyn till sina ekonomiska omständigheter äro i stånd

att själva erlägga vårdkostnaderna, kunna givetvis fall tänkas, då en vårdavgift

av högst 50 öre för dag kan anses omotiverat låg. En skälig höjning

under sådana omständigheter av vårdavgiften torde icke vara ägnad att i

nämnvärd grad motverka det ovan angivna, med den nu stadgade begränsningen

avsedda syftet, nämligen underlättande av interneringsåtgärderna,

och synes därför icke heller böra medföra förlust av all rätt till statsbidrag.

Utskottet får därför tillstyrka den utsträckning av rätten till bidrag, som

departementschefen förordat.

Yad angår storleken av statsbidrag i fall, varom nu är fråga, har, såsom

av vad ovan anförts framgår, departementschefen ansett bidraget böra något

sänkas, förslagsvis med hälften av det belopp, varmed vårdavgiften överstiger

50 öre för dag. Jämväl utskottet finnér, att en sänkning av statsbidraget i

förevarande fall är motiverad, men vill ifrågasätta, huruvida icke skäl måste

anses förefinnas för en något längre gående minskning än vad departementschefen

föreslagit.

Kungl. Maj:ts förslag att de statsverket jämlikt 52 § i nya alkoholistlagen

åvilande kostnaderna skola bestridas från förevarande anslag, vilket i anledning

därav ansetts böra erhålla viss ändrad benämning, får utskottet

tillstyrka.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot storleken av det

äskade anslagsbeloppet, får alltså hemställa,

att riksdagen må

a) till bidrag till erlända och enskilda alkoholistanstalters driftkostnader

m. m. för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag,

att utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel,

av 300,000 kronor;

b) godkänna de av departementschefen i statsrådsprotokollet

över socialärenden den 4 januari 1932 förordade, ändrade grunderna

för användningen av anslag för ifrågavarande ändamål;

samt

c) medgiva, att av nämnda anslag må kunna till erkända

alkoholistanstalten Hemmet Gunnarskog för vård av kvinnliga

alkoholister samt, efter särskild prövning av Kungl. Majit,

jämväl till annan erkänd alkoholistanstalt med samma syfte

för budgetåret 1932/1933 utgå bidrag till driftkostnaderna med

ej mindre ett belopp av 1 krona för dag och vårdplats än även

ett belopp för vårddag, som med 1 krona understiger det till

övriga erkända alkoholistanstalter utgående statsbidraget.

36:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 34) att till tillfälligt

omhändertagande av alkoholister m. m. för budgetåret 1932/1933 anvisa ett

extra förslagsanslag, att utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel, av

5,000 kronor.

Utredningen i ämnet förekommer å sid. 151 och 152 i statsrådsprotokollet.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

51

Sedan lång tid Ilar riksdagen årligen anvisat ett förslagsanslag till statens

kostnader för farliga alkoholister m. m. Anslaget Ilar för vartdera av budgetåren

1930/1931 och 1931/1932 varit upptaget med 5,000 kronor.

Grunderna för anslagets användning äro meddelade i kungörelse den 17

juni 1916 (nr 310).

Departementschefen har nu framhållit, att särskilt anslag för utgifter, motsvarande

dem som hittills utgått fran anslaget till statens kostnader föi

farliga alkoholister m. m., erfordras även efter ikraftträdandet den 1 juli 1932

av den nya alkoholistlagen. Då från och med budgetåret 1932/1933 statsutgifter

för farliga alkoholister komme att bestridas även från anslagen till

de statliga alkoholistanstalterna samt till bidrag till erkända och enskilda

alkoholistanstalters driftkostnader m. m., har emellertid den nuvarande rubriken

å här förevarande anslag lämpligen synts böra ändras. Departementschefen

har förordat, att anslaget från och med nästa budgetår erhölle rubriken

»tillfälligt omhändertagande av alkoholister m. m.».

Någon ändring av storleken av anslaget för nästkommande budgetår har,

såsom av ovanstående framgår, icke föreslagits. Anslaget har jämväl tidigare

utgått av statsverkets fond av rusdrycksmedel.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förevarande

förslag, får alltså hemställa,

att riksdagen må till tillfälligt omhändertagande av alkoholister

m. m. för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag,

att utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel, av

5,000 kronor.

37:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 35) att till bidrag till

anordnande av erkända alkoholistanstalter för budgetåret 1932/1933 anvisa

ett extra reservationsanslag, att utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel.

av 100,000 kronor.

Utredningen i ämnet förekommer å sid. 152—154 i statsrådsprotokollet,

Bidrag till

anordnande

av erkända

alkoholistanstalter.

[35.]

Enligt gällande bestämmelser må statsbidrag till anordnande av erkänd

alkoholistanstalt utgå, när fråga är örn nybyggnad, med högst 2,000 kronor

för vårdplats men i annat fall med högst 1,500 kronor för vårdplats. Statsbidraget

må icke, där ej Kungl. Majit finner särskilda skäl föranleda därtill,

överstiga vad från annat håll tillskjutes.

Ifrågavarande anslag är i riksstaten för innevarande budgetår uppfört

med 75,000 kronor.

I ärendet bär departementschefen anfört följande:

»Tillgången på vårdplatser vid de erkända alkoholistanstalterna har länge

varit knapp. Av den av socialstyrelsen lämnade utredningen framgår, att

så fortfarande är förhållandet. En viss utökning av platsantalet har visserligen

på senaste tiden kommit till stånd, och en ytterligare sådan ökning

ill- i följd av redan fattade beslut om utbyggnad av vissa anstalter med

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

52

säkerhet att påräkna. Detta oaktat torde behov av ytterligare vårdplatser

komma att förefinnas även efter det nu avsedda platser blivit disponibla.

Såväl åtskilliga bestämmelser i den nya alkoholistlagen som de av statsmakterna

antagna ändrade grunderna för understöd av statsmedel åt nykterhetsnämnder

och för statsbidrag till alkoholistanstalternas driftkostnader

torde nämligen efter all sannolikhet komma att — såsom åsyftat varit —

verka därhän, att efterfrågan på vårdplatser blir avsevärt större än vad

hittills varit fallet. I likhet med socialstyrelsen är jag därför av den uppfattningen,

att åtgärder böra vidtagas för att tillskapa nya vårdmöjligheter

antingen genom ytterligare utvidgning av nuvarande erkända alkoholistanstalter

eller genom nyinrättande av dylika anstalter. De planer i sådant

syfte, vilka på olika håll föreligga, böra därför givetvis från statsmyndigheternas

sida på allt sätt understödjas. Emellertid har erfarenheten från

tidigare år givit vid handen, att en utökning av platsantalet vid erkända

alkoholistanstalter är förenad med så stora svårigheter, att det icke är

troligt, att den skall kunna ske i den jämförelsevis hastiga takt, varmed

socialstyrelsen vid sin uppskattning av anslagsbehovet synes hava räknat.

Med hänsyn härtill torde det av styrelsen kalkylerade anslagsbeloppet

av 200,000 kronor kunna avsevärt begränsas. Enligt mitt förmenande

lärer nu förevarande anslag icke för nästa budgetår behöva upptagas till

högre belopp än 100,000 kronor. Anslaget torde liksom hittills få utgå av

statsverkets fond av rusdrycksmedel.»

Utskottet har funnit sig böra tillstyrka Kungl. Majis ifrågavarande förslag

och får alltså hemställa,

att riksdagen må till bidrag till anordnande av erkända allcoholistanstalter

för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag,

att utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel,

av 100,000 kronor.

Resor vid, 38:o) Kungl. Maji har föreslagit riksdagen (punkt 36) att till resor vid

vängsmterne- tvångsinternering av alkoholister för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra

alkoholister, förslagsanslag, att utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel, av 5,000

[36.] kronor.

Utredningen i ämnet förekommer å sid. 155 och 156 i statsrådsprotokollet.

Enligt kungörelse den 22 juni 1928 (nr 240) må kommun, som är ansvarig

för vårdkostnaden för någon å allmän anstalt för vård av alkoholister intagen

person, örn vilkens intagande länsstyrelse på ansökning av kommunens

nykterlietsnämnd eller av vederbörande polismyndighet meddelat förordnande,

kunna erhålla ersättning av statsmedel för vissa av intagandet

föranledda kostnader.

Innevarande budgetårs för ändamålet anvisade anslag utgör 10,000 kronor

och utgår av statsverkets fond av rusdrycksmedel.

s. 53 Kontrollera mot PDF

<Statsutskottets utlåtande Nr 5.

53

Efter den nya alkoholistlagens ikraftträdande kommer tillämpningsområdet

för ovannämnda kungörelse att bliva begränsat. På grund härav och med

hänsyn till att staten framdeles torde komma att i annan ordning gälda resekostnader

för ett jämförelsevis stort antal alkoholister, har en anslagsreduktion

synts kunna göras. Med hänvisning även till att enligt anförda belastningssiffror

anslaget ej helt åtgått för hittillsvarande ändamål har departementschefen

förordat, att anslaget för budgetåret 1932/1933 bestämmes till

5,000 kronor.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må till resor vid tvångsinternering av alkoholister

för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag, att

utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel, av 5,000 kronor.

39:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 37) att

dels till interneringskostnader i vissa fall för budgetåret 1932/1933 anvisa

ett extra förslagsanslag, att utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel, av

2,000 kronor,

dels och godkänna av departementschefen förordade ändrade grunder för

användningen av anslag för omförmälda ändamål.

Utredningen i ämnet förekommer å sid. 156—159 i statsrådsprotokollet.

luter nenny skostnader

i

vissa fall.

[37.]

Enligt kungörelse den 22 juni 1928 (nr 241) kan i de fall, där länsstyrelse

på ansökan av kommuns nykterhetsnämnd meddelat förordnande örn intagande

å allmän alkoholistanstalt av person, för vilken kommunen har att bekosta

vården, kommunen erhålla statsbidrag för bestridande av vårdkostnaden under

förutsättning dels att kommunen äger ringa ekonomisk bärkraft, dels och att

den, som förordnandet avser, före intagandet å anstalten till följd av dryckenskap

varit farlig för annans personliga säkerhet eller eget liv (gruppen farliga

alkoholister) eller begått brott och därför antingen blivit ådömd frihetsstraff

(gruppen kriminella alkoholister) eller ock, på grund av att brottet blint

begånget under inflytande av sinnessjukdom till följd av alkoholmissbruk,

jämlikt 5 kap. 5 § strafflagen icke kunnat fällas till ansvar (gruppen straffriförklarade

alkoholister). Statsbidrag må för visst vårdfall utgå antingen med

bestämd andel av vårdkostnaden eller ock med ett bestämt belopp, dock i

intet fall med högre belopp än 500 kronor. Statsbidraget utgår från anslaget

till interneringskostnader i vissa fall, vilket anslag är i riksstaten för

innevarande budgetår uppfört med 4,000 kronor.

Från och med den 1 juli 1932 komma jämlikt 52 § i nya alkoholistlagen

kostnaderna för vård å allmän alkoholistanstalt av alkoholister, tillhörande

grupperna farliga och straffriförklarade, under alla förhållanden att bestridas

av statsmedel, därvid andra anslag än det nu ifrågavarande ansetts böra tagas

i anspråk, varför sistnämnda anslag således framdeles endast skulle erfordras

för gäldande av vårdkostnader för kriminella alkoholister från ekonomiskt

mindre bärkraftiga kommuner.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Emellertid innebär å andra sidan Kungl. Majds förevarande förslag en

utvidgad användning av ifrågavarande anslag. Enligt förslaget skulle nämligen

statsverket i vissa fall godtgöra kommun kostnad för internering av

sådana personer, vilka vistats utom sin hemortskommun. För den sålunda

av statsmedel utgående gottgörelsen skulle förevarande anslag tagas i anspråk.

I ärendet har departementschefen anfört följande:

»Vad först beträffar frågan örn sättet för bestridande av kostnaderna för

internering å allmän alkoholistanstalt av personer, som under längre tid

vistats utom sin hemortskommun, kari jag, åtminstone i allt väsentligt, ansluta

mig till socialstyrelsens därom framlagda förslag, vilket ju — såsom

framgår av det redan anförda — är grundat på mina tidigare i ämnet gjorda

principuttalanden. Jag anser det sålunda lämpligt, att staten sekundärt

övertager ansvaret för omförmälda vårdkostnad under förutsättning att ansökan

örn internering gjorts av vistelsekommunen och att den internerade

vid tiden för ansökningens ingivande under minst tre år oavbrutet vistats

utom hemortskommunen. Äro dessa förutsättningar uppfyllda, synes ersättning

för vårdkostnaden städse böra utbetalas, oberoende av exempelvis

vistelsekommunens ekonomiska bärkraft. Vidare finner jag, att ersättningen

därvid bör utgå med vårdkostnadens hela belopp. Givetvis bör vederbörande

nykterhetsnämnd emellertid hava skyldighet att till statsverket återbära uppburen

ersättning i den mån nämnden av den vårdade eller annan erhåller

gottgörelse för vårdkostnaden.

Beträffande sättet för meddelande av beslut örn och utbetalande av ersättning

för vårdkostnad i här avsedda fall torde det böra ankomma på

Kungl. Maj:t att, sedan riksdagen beslutat i ämnet, meddela närmare bestämmelser,

vilka lära böra utfärdas att träda i kraft med ingången av nästkommande

budgetår.

I likhet med socialstyrelsen är jag också av den åsikten, att den gottgörelse

av statsmedel, som enligt vad här tillstyrkts bör utgå, lämpligen

kan bestridas från anslaget till interneringskostnader i vissa fall. Vid bifall

härtill skulle från och med nästa budgetår från sagda anslag komma att

bestridas dels nyssberörda vårdkostnader för vissa vagabonderande alkoholister,

dels ock de kostnader, vilka för närvarande enligt kungörelsen den

22 juni 1928 (nr 241) kunna utgå till kommuner med ringa ekonomisk bärkraft

för vård å allmän alkoholistanstalt av personer, som begått brott och

därför blivit ådömda frihetsstraff. Det sammanlagda anslagsbehovet för dessa

två ändamål har av socialstyrelsen för nästa budgetår uppskattats till allenast

1.000 kronor. Då det emellertid icke är uteslutet, att kommunerna i större

utsträckning än styrelsen beräknat komma att begagna sig av möjligheten

att på statsverkets bekostnad erhålla internering av vagabonderande alko

hollster med hemortsrätt utanför vistelsekommunen, anser jag det vara riktigast,

att anslaget för nästa budgetår icke upptages med lägre belopp än

2.000 kronor. Anslaget, som tidigare utgått av statsverkets fond av rusdrycksmedel,

lärer även under nästa budgetår böra bestridas ur denna fond.»

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

55

Vad till en början angår förslaget rörande viss utvidgad användning av

ifrågavarande anslag, får utskottet erinra om följande.

I det av tillkallade sakkunniga den 11 november 1929 avgivna betänkandet

med förslag till lagstiftning örn alkohol stvård bade föreslagits, att i den nja

alkoholistlagen skulle intagas en bestämmelse av innebörd, att statsverket

skulle vidkännas kostnaderna för vård å allmän alkoholistanstalt i det fall,

att framställning örn internering gjorts av nykterhetsnämnd samt den intagne

vid den tid, då ansökning hos länsstyrelse örn internering gjordes,

oavbrutet under minst tre år vistats utom den kommun, där han hade hemortsrätt.

Vid anmälan till statsrådsprotokollet den 6 februari 1931 av förslag till

lag örn behandling av alkoholister anförde departementschefen med anledning

av vad i sakkunnigbetänkandet sålunda föreslagits, att han funne det vara

lämpligt att statsverket åtminstone i vissa fall gottgjorde kostnaden för internering

av sådana personer, som under någon, uppenbarligen ej alltför kort

tid vistats utom sin hemortskommun. Emellertid borde enligt departementschefens

mening den nykterhetsnämnd, som gjort ansökning örn interneringen,

därest den eljest skulle vara ansvarig för vårdkostnaden, jämväl i dylika fall

primärt ansvara för densamma, men sedermera borde kommunen under viss förutsättning

kunna utfå gottgörelse av statsverket. Departementschefen anförde

vidare, att statsverkets sekundära ansvarighet ej borde fastslås i alkoholistlagen

utan att det lämpligen syntes få ankomma på Kungl. Majit att genom

särskild kungörelse bestämma angående användning av det anslag, som

kunde komma att beviljas till ersättning åt kommunerna för ifrågavarande

vårdkostnad.

Departementschefens uttalanden i ämnet föranledde icke någon erinran

från riksdagens sida. I den nya alkoholistlagen har heller icke intagits

något stadgande örn skyldighet för statsverket att gälda vårdkostnaden för

alkoholister, som vid tidpunkten för interneringen vistats utom hemortskommunen.

Utskottet ansluter sig till den uppfattningen, att statsverket i de fall,

varom här är fråga, och under de av departementschefen angivna förutsättningarna

bör bestrida kostnad för vård å alkoholistanstalt. Mot förslaget

att ersättningen skall utgå oberoende av vistelsekommunens ekonomiska

bärkraft samt med vårdkostnadens hela belopp, har utskottet icke heller

funnit några mera vägande invändningar vara att framställa.

Under åberopande av vad sålunda anförts och då utskottet icke haft

något att erinra mot Kungl. Majlis förslag i övrigt under denna punkt, får

utskottet alltså hemställa,

att riksdagen må

a) till internerings kostnader i vissa fall för budgetåret

1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag, att utgå av statsverkets

fond av rusdrycksmedel, av 2,000 kronor; samt

b) godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet

Utskottets

yttrande.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets utlåtande Nr o.

över socialärenden den 4 januari 1932 förordade ändrade grunder

för användningen av anslag för omförmälda ändamål.

Stats- 40:o) Kungl. Maj:t Ilar föreslagit riksdagen (punkt 38) att till statsinspekfattigvård

och *lon av fattigvård oell barnavård for budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra

barnavård, förslagsanslag av 80,000 kronor.

[38.] Utredningen i ämnet förekommer å sid. 160—162 i statsrådsprotokollet.

Till statsinspektion av fattigvården var under en följd av år i riksstaten

uppfört ett extra anslag å 49,650 kronor, vilket belopp sammanföll med

slutsumman för den gällande avlöningsstaten för fattigvårdskonsulenterna.

Anslagets rubrik blev senare med hänsyn till konsulenterna åliggande tillsyn

jämväl beträffande samhällets barnavård ändrad till statsinspektion av fattigvård

och barnavård. Från och med löpande budgetår hava under anslaget

beräknats medel även för resekostnads- och traktamentsersättningar åt ifrågavarande

konsulenter, vilka ersättningar tidigare bestritts från femte huvudtitelns

allmänna anslag till rese- och traktamentspenningar. I anledning

därav höjdes anslaget för budgetåret 1931/1932 till 95,000 kronor, varjämte

anslaget erhöll förslagsanslags natur.

Den för nästa budgetår föreslagna sänkningen av anslaget med 15,000

kronor hänför sig helt till resekostnads- och traktamentsersättningar samt

har ansetts kunna ske dels på grund av storleken av utgifterna för ifrågavarande

ändamål under budgetåret 1930/1931, dels ock med hänsyn till numera

vidtagna åtgärder för minskande av kostnaderna för reseersättningar

till statens befattningshavare i allmänhet.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag,

hemställer alltså,

att riksdagen må till statsinspektion av fattigvård och barnavård

för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag av

80,000 kronor.

^allmänhet ^:o) Kungl. Majit bär föreslagit riksdagen (punkt 39) att höja det ordi,

a man C. narie förslagsanslaget till fattigvård i allmänhet, nu 1,250,000 kronor, med

150,000 kronor till 1,400,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 162 och 163 i statsrådsprotokollet.

Å ifrågavarande anslag avföras statsverkets kostnader enligt fattigvårdslagen

samt för en del speciella fattigvårdsändamål i Stockholm och i vissa

landsortskommuner.

Med hänsyn till storleken av de utgifter för budgetåret 1930/1931, vilka

bestridas från förevarande anslag, har anslaget för nästa budgetår ansetts

böra höjas med 150,000 kronor.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5. 57

Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Marits förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må höja det ordinarie förslagsanslaget till

fattigvård i allmänhet, nu 1,250,000 kronor, med 150,000 kronor

till 1,400,000 kronor.

42:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 40) att nedsätta det

ordinarie förslagsanslaget till fattigvård och barnavård för lappar, nu 300,000

kronor, med 100,000 kronor till 200,000 kronor.

Utredningen i ämnet förekommer å sid. 164 och 165 i statsrådsprotokollet.

Den nu föreslagna sänkningen av ifrågavarande anslag, för vilkets användning

särskilda bestämmelser i författningsväg äro meddelade, är föranledd

av väntad minskning å belastningen av anslaget för nästkommande budgetår.

Utskottet, som funnit sig böra biträda Kungl. Majrts förevarande förslag,

hemställer alltså,

att riksdagen må nedsätta det ordinarie förslagsanslaget till

fattigvård och barnavård för lappar, nu 300,000 kronor, med

100.000 kronor till 200,000 kronor.

43:o) I enlighet med Kungl. Majis förslag (punkt 41) och under erinran

att anslag för det ändamål, varom här är fråga, för innevarande budgetår

utgår med 16,500 kronor, får utskottet hemställa,

att riksdagen må till svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet

för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra anslag av

15.000 kronor.

44:o) Kungl. Maji har föreslagit riksdagen (punkt 42) att

dels till bidrag till driftkostnaderna vid arbetshem för budgetåret 1932/1933

anvisa ett extra förslagsanslag, att utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel,

av 95,000 kronor;

dels och godkänna av departementschefen förordad ändring i grunderna

för bidrag till ifrågavarande ändamål.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 167—169 i statsrådsprotokollet.

Statsbidrag till driftkostnaderna vid de i fattigvårdslagen avsedda ai-betshemmen

har utgått alltsedan år 1921.. Då bidragsbeloppen genom beslut

vid 1920 års riksdag bestämdes (statsverkspropositionen, femte huvudtiteln,

punkten 39; riksdagens skrivelse nr 5, punkten 44), utgick man från de

bidragsbelopp, som år 1919 fastställts för sinnesslö- och epileptikeranstalter.

Därvid framhölls, att för epileptikeranstalterna, vilka befunnits kräva högre

kostnader än sinnesslöanstalterna, bidraget satts något högre än för sistnämnda

anstalter. Det påpekades, att de i fattigvårdslagen avsedda arbetshemman

med hänsyn särskilt till de element, som kunde förväntas bliva

Fattigvård

och barnavård

för lappar.

[40.]

Svenska

fattigvårds
och
barnavårds
förbundet.

[41.]

Driftkostnaderna

vid

arbetshem.

[42.]

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

intagna å desamma, och till behovet av disciplin å anstalterna syntes kräva

en tämligen talrik personal, varjämte framhöllos vissa andra omständigheter,

som väntades göra driften tämligen dyrbar. Vidare togs vid statsbidragets

bestämmande hänsyn till angelägenheten av att arbetshem under en någorlunda

snar framtid komme till stånd, och bidragsbeloppet ansågs ur denna

synpunkt icke böra tillmätas alltför knappt. Med dessa utgångspunkter

fastställdes statsbidraget till 250 kronor för halvår och intagen person eller

samma belopp, som vid denna tid utgick såsom bidrag till epileptikeranstalternas

arbetshem.

I 1927 års statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkten 34) framlades

förslag örn en sänkning av statsbidraget till 225 kronor för halvår räknat.

Därvid åberopades, att nedsättningar av bidraget till arbetshem för fallandesjuka

ägt rum åren 1923 och 1924 samt att detta bidrag sistnämnda år fastställts

till nyssnämnda belopp av 225 kronor per halvår. Det framhölls, att

några omständigheter icke syntes hava tillkommit, som talade för ett frångående

av den ursprungligen vidtagna anordningen att beräkna statsbidrag

till driften av de i fattigvårdslagen avsedda arbetshemmen till samma belopp

som bidraget till arbetshem för fallandesjuka.

Riksdagen avslog emellertid Kungl. Maj:ts förslag örn sänkning av bidragsbeloppet

för de i fattigvårdslagen avsedda arbetshemmen. Såsom motiv

härför anfördes, att en begränsning av bidraget enligt förslaget skulle medföra

en oskälig börda för landstingen. I den motion i ämnet, som låg till

grund för riksdagens beslut, framhölls bland annat, att vissa landsting

ingått avtal med andra landsting örn vård av internerade av ifrågavarande

slag, varigenom stora anläggningskostnader besparats. Dessa avtal, som i

allmänhet gällde för en tid av tio år, hade emellertid utgått från de ursprungligen

fastställda statsbidragsbeloppen, varför en sänkning av bidraget skulle

medföra förlust för vissa landsting.

Någon ändring av bidragsbeloppet till arbetshemmen har därefter icke

ifrågasatts. Statsbidraget utbetalas halvårsvis i efterskott.

Vid anmälan av förevarande anslagsäskande har departementschefen anfört

följande:

»A socialdepartementets byrå för fattigvårds- och barnavårdsärenden hava

verkställts vissa beräkningar angående de sannolika kraven å statsbidrag

för ifrågavarande ändamål under budgetåret 1932/1933. Enligt dessa beräkningar

— vilka företagits med ledning av de bidragsbelopp, som för tiden

1 juli 1930—30 juni 1931 utgått till de särskilda arbetshemmen — skulle

anslagsbehovet för nästkommande budgetår kunna beräknas till i avrundat

tal 105,000 kronor. Emellertid torde böra beaktas, att på grund av den

därefter inträdda nedgången i de allmänna ekonomiska konjunkturerna en

minskning i beläggningen å arbetshemmen är sannolik. Klientelet å dessa

anstalter utgöres nämligen huvudsakligen av försumliga försörjare, och man

lärer kunna utgå från att intagningar på grund av arbetsovilligliet komma

att i någon mån försvåras av deli minskning i arbetstillfällena, som föranledes

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

59

av konjunkturnedgången. Med hänsyn härtill synes anslagsbehovet kunna

uppskattas till högst 100,000 kronor.

Vidare är att märka, att man vid nyssnämnda beräkning förutsatt, att nu

gällande grunder för statsbidragen skulle lämnas orubbade. Emellertid har

jag sett mig nödsakad ifrågasätta en minskning av det nu stadgade bidragsbeloppet.

Detta belopp bestämdes år 1920 och har sedan dess utgått oförändrat,

under det att hertalet statsbidrag till andra liknande anstalter under

det senaste årtiondet varit föremål för en eller flera nedsättningar. Med

hänsyn till den betydande nedgång i den allmänna prisnivån, som ägt rum

efter det förevarande statsbidragsbelopp fastställdes, och då jag av statsfinansiella

skäl måste förorda beskärning av statsbidragen till flertalet

övriga under femte huvudtiteln upptagna kommunala och enskilda vårdanstalter

av skilda slag, synes det skäligt, att även beträffande här förevarande

arbetshem en reduktion av bidraget vidtages. Att beträffande

driften vid dessa arbetshem avtal träffats mellan vissa landsting med utgångspunkt

frän de år 1920 under andra prisförhållanden fastställda bidragsbeloppen

synes icke rimligen böra stå hindrande i vägen för en dylik reduktion.

Vad angår storleken av den ifrågasatta minskningen, möta vissa svårigheter

för denna frågas bedömande, främst med hänsyn till att åtskilliga av

hemmen tillkommit först under de senaste åren och att på grund härav

en samlad överblick över driftkostnaderna vid ett flertal anstalter under ett

större antal år icke är möjlig. Tillgängligt material tyder på, att driftkostnaderna

till följd av olika omständigheter — bland annat en tämligen

ojämn beläggning — ställa sig jämförelsevis höga. Med hänsyn härtill torde

sänkningen böra ske med försiktighet. Efter övervägande av olika på saken

inverkande omständigheter har jag funnit mig böra förorda, att statsbidragsbeloppet

bestämmes till 235 kronor per halvår och intagen person, vilket

motsvarar en nedsättning av nu gällande bidragsbelopp med 6 procent.

Den besparing, som vid bifall till detta förslag skulle uppstå, kan med

utgångspunkt från det nyss antagna medelsbehovet beräknas utgöra omkring

0,000 kronor för år. Emellertid torde den förordade sänkningen av bidragsbeloppet,

för att ej inverka på arbetshemmens stater för kalenderåret 1932,

böra träda i kraft först med den utbetalning, som äger rum närmast efter

ingången av kalenderåret 1933. Under denna förutsättning synes anslaget

böra för nästkommande budgetår bestämmas till i avrundat tal 95,000 kronor.

På sätt chefen för finansdepartementet i samband med inkomstberäkningen

anfört, torde ifrågavarande anslag böra för nästkommande budgetår utgå från

statsverkets fond av rusdrycksmedel.»

Beträffande Kungl. Maj:ts förevarande förslag har i två likalydande motioner,

väckta den ena, nr 67, inom första kammaren av herr S. Unders m. fl.

och den andra, nr 69, inom andra kammaren av herr A. Gustafson i Kasenberg

m. fl., hemställts, att riksdagen måtte med avslag å förslaget att sänka

statsbidraget till arbetsliemmen uppföra förslagsanslaget till driftkostnaderna

vid arbetshem med 100,000 kronor.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60 Statsutskottets utlåtande, Nr 5.

I samma motioner har ock hemställts, att riksdagen måtte

dets, med avslag av Kungl. Maj:ts förslag att sänka statsbidragen till

driften av vissa andra vårdanstalter, uppföra de för dessa bidrag avsedda

anslagen med följande belopp:

anslaget till anstalter för obildbara sinnesslöa (punkt 55) 880,000 kronor,

anslaget till anstalter för bildbara sinnesslöa (punkt 56) 865,000 kronor,

anslaget till epileptikeranstalter (punkt 57) 205,000 kronor,

anslaget till tuberkulosvårdanstalter (punkt 62) 4,530,000 kronor,

anslaget till epidemisjukhus (punkt 68) 800,000 kronor,

anslaget till hem för kroniskt sjuka (punkt 69) 615,000 kronor,

anslaget till kliniker vid vanföreanstalter (punkt 70) 230,000 kronor,

anslaget till polikliniker vid vanföreanstalter 20,000 kronor (samma belopp

som Kungl. Maj:t föreslagit),

anslaget till skol- och uppfostringshem för vanföra (punkt 71) 90,000

kronor samt

anslaget till yrkesskolor för vanföra (punkt 72) 210,000 kronor;

dels hos Kungl. Maj:t anhålla örn företagande av utredning och framläggande

av förslag örn sådan ändring i gällande bestämmelser angående

statsbidrag till anstalter för obildbara sinnesslöa, att statsbidraget kommer

att utgå allenast för det fall, att årsavgiften icke överstiger visst belopp.

Utskottet, som ansett sig böra i ett sammanhang till prövning upptaga

frågan örn ändringar i nu gällande grunder för statsbidrag till driftkostnader

vid olika slag av vårdanstalter, får sålunda redan här erinra örn, att jämte

sagda motioner förslag motionsvis framlagts inom riksdagen örn ökade anslag

till bidrag till driftkostnaderna för tuberkulossjukvårdsanstalter m. m.

samt till driften av epidemisjukhus.

Sålunda har i två likalydande motioner, väckta, den ena, nr 70, inom

första kammaren av herr O. Bergqvist m. fl. och den andra, nr 114, inom

andra kammaren av herr E. Hage m. fl., hemställts, att riksdagen måtte

dels fastställa det ordinarie förslagsanslaget till bidrag till driftkostnaderna

för tuberkulossjukvårdsanstalter till oförändrat belopp, nämligen 4,400,000

kronor,

dels och bestämma, att de förut gällande grunderna för anslagets användning

skola alltjämt tillämpas.

Vidare har i en inom första kammaren av herr E. Anderson m. fl. väckt

motion, nr 135, hemställts, att riksdagen ville besluta, att statsbidraget för

driftkostnaderna vid tuberkulossjukhusen måtte såsom hittills fastställas till

1 krona 75 öre för dag och patient.

Slutligen har i två likalydande motioner, väckta, den ena, nr 71, inom

första kammaren av herr O. Bergqvist m. fl. och den andra, nr 115, inom

andra kammaren av herr E. Hage m. fl., hemställts, att riksdagen måtte besluta

dels att till bidrag till driften av epidemisjukhus för budgetåret 1932/1933

anvisa ett extra förslagsanslag av 800,000 kronor, samt

dels att grunderna för anslagets utgående skola vara oförändrade.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

(il

Till stöd för de av herr S. Linders m. fl. och herr A. Gustafson i Kasenberg

m. fl. i motionerna I: 67 och II: 69 väckta förslagen har anförts följande:

I årets statsverksproposition under femte huvudtiteln föreslås vissa ändringar

i nu gällande statsbidrag till driftskostnader vid olika slag av vårdanstalter,

så att dessa bidrag relativt taget skulle bliva rätt avsevärt lägre

än för närvarande. Och i enlighet härmed hava de för sagda bidrag avsedda

förslagsanslagen upptagits med lägre belopp, än eljest skulle varit fallet.

De vårdanstalter, som sålunda skulle få vidkännas en sänkning i de statliga

driftsbidragen, äro: arbetshem (punkt 42), anstalter för obildbara sinnesslöa

(punkt 55), anstalter för bildbara sinnesslöa (punkt 56), epileptikeranstalter

(punkt 57), tuberkulosanstalter (punkt 62), epidemisjukhus (punkt 68), hemför

kroniskt sjuka (punkt 69) samt vanföreanstalter (punkt 70—72).

Kungl. Maj:ts förslag i dessa delar hava synts oss i hög grad betänkliga

och ägnade att äventyra dels de berörda vårdgrenarnas normala utveckling,

dels finanserna för de kommunala enheter, som närmast eller jämte staten

hava att bära det ekonomiska ansvaret för vårdgrenarna i fråga, d. v. s. i

första hand landstingen.

Sänkningarna hava samt och synnerligen enligt departementschefens uttalande

till statsrådsprotokollet företagits ''på grund av statsfinansiella skäl

och i betraktande av den nedgång av levnadskostnaderna, som inträtt, sedan de

nuvarande bidragsbeloppen fastställdes.''

Vid en granskning, huruvida dessa skäl verkligen kunna anses bärande,

må först, vad angår nedgången i levnadskostnader, erinras, att denna nedgång

tydligen kan motivera bidragssänkningar endast i den mån den motsvaras

av en nedgång i anstalternas totala driftskostnader, varigenom det statliga

driftsbidraget kommit att utgöra en högre procentandel av dessa kostnader

nu än vad fallet var vid tiden närmast efter de nuvarande statsbidragens

fastställande. Det enda bevis, som i statsverkspropositionen presteras fölen

dylik nedgång i de ifrågavarande anstalternas driftskostnader, knyter sig

till vissa inom socialdepartementet företagna beräkningar beträffande driftskostnader

och statsbidrag vid anstalter för obildbara sinnesslöa. ''Vid dessa

beräkningar, sorn’, framhåller vederbörande departementschef, utförts med

ledning av anstalternas utgiftsredogörelser, hava — i likhet med vad som

skedde vid vissa i 1924 års statsverksproposition omförmälda tidigare beräkningar

av motsvarande art — undantaghj kostnader för underhåll av

byggnader, hyror, utskylder, avbetalning av skulder m. m. Beräkningarna

visa, att, medan statsbidragen för år 1925 — det första år, för vilket de

nuvarande bidragsgrunderna ägde tillämpning —- motsvarade i genomsnitt

40.7 % av driftskostnaderna, en successiv stegring av statsbidragets relativa

storlek därefter ägt rum, så att sagda procenttal för år 1930 uppgick till

45.4.’ Med den nu av Kungl. Maj:t föreslagna sänkningen skulle statsbidraget

år 1930 hava utgjort 39.0 % av de egentliga driftskostnaderna, d. v. s.

en lägre procentandel än statsbidraget utgjorde år 1925.

De anförda siffrorna giva vid handen, att i fråga om anstalter för obildbara

sinnesslöa de i år föreslagna bidragssänkningarna i allt fall äro större

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets utlåtande Nr o.

än vad som betingas av nedgången i de egentliga driftskostnaderna. Men

härtill kommer, att, medan de år 1924 föreslagna sänkningarna i driftsbidragen

stödde sig på beräkningar av driftskostnader och statsbidrag för

vart och ett av de olika slagen av anstalter, så har man i år nöjt sig med

omförmälda beräkningar angående anstalterna för obildbara sinnesslöa och

utan vidare konstaterat, att de sålunda framkomna resultaten i viss mån

kunna sägas äga giltighet även med avseende å övriga under femte huvudtiteln

upptagna statsunderstödda vårdanstalter av skilda slag, ehuru särskilda

undersökningar för belysande av förhållandena härutinnan icke kunnat

verkställas.’

Vi för vår del kunna icke godkänna detta resonemang och detta redan

av den anledningen, att, såsom departementschefen också medgiver, nedgången

i levnadskostnader måste hava en långt större inverkan på driftskostnaderna

vid sinnesslöasyler än vid övriga ifrågavarande anstalter med

en mera komplicerad vård. När så driftskostnaderna vid dessa sinnesslöasyler,

trots den av nedgången i levnadskostnader betingade minskningen,

icke sjunkit mera än att statsbidragets andel i den totala driftskostnaden

ökats med allenast 4.7 %, torde man enligt vårt förmenande redan a priori

våga det påståendet, att statsbidragets andel i driftskostnaderna för övriga

omförmälda anstalter alls icke eller icke nämnvärt stigit, sedan bidragen

senast fastställdes. Till denna fråga skola vi i det följande återkomma för

att dessförinnan något dröja vid vissa andra för sinnesslöasylerna speciella

förhållanden, vilka äro ägnade dels att förklara den av departementschefen

påtalade förbättringen i dessa anstalters ekonomi, dels att motivera

icke en allmän minskning av statsbidragen till dessa anstalter men väl viss

annan ändring i bestämmelserna angående dessa statsbidrags utgående.

Härutinnan må till en början framhållas, att sinnesslöasylerna (liksom

epileptikeranstalterna) till skillnad från övriga ovan berörda anstaltskategorier

äro till alldeles övervägande del enskilda. Detta pointeras uttryckligen

i statsverkspropositionen liksom ock, att dessa enskilda asyler under

den senaste tiden i hög grad ökat i antal. Sant torde också vara, att dessa

asylers ekonomi därvid förbättrats. Men skälet härtill torde icke vara att

söka i en av nedgången i levnadskostnader betingad minskning i de egentliga

driftskostnaderna utan motsvarande minskning i statsbidraget. Utan

skälet utgör av allt att döma huvudsakligen den avgiftspolitik, som utan

hinder av gällande bestämmelser praktiseras av vissa hithörande anstalter.

Avgiften vid förefintliga landstingsanstalter för obildbara sinnesslöa växlar

för närvarande mellan 50 och 250 kronor per patient och år, och den vanligaste

avgiften torde belöpa sig till 150 kronor. För motsvarande enskilda

anstalter däremot växla avgifterna mellan 600—900 kronor för fattigvårdsbehövande

patienter samt kunna för övriga patienter stiga ända upp till

1,500 kronor och mera. Den vanligaste avgiften torde vid de enskilda anstalterna

utgöra vid pass 800 kronor per patient och år. Enligt vad vi

erfarit från svenska landstingsförbundet äro för närvarande de höga avgifter,

som sålunda uttagas vid ett flertal av dessa enskilda anstalter, för närvä
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

63

rande föremål för bekymmer oell klagomål i våra landsting, oell ett av dem,

Blekinge läns, Ilar i enlighet med vid årets möte fattat beslut ingått till

sagda förbund ''med hemställan om en ingående undersökning och utredning,

huruvida de nuvarande avgifterna för underhåll och vård m. m. — vid

de enskilda sinnesslöasylerna — äro skäliga i förhållande till de verkliga

kostnaderna härför, samt om vidtagande i övrigt av de åtgärder för avgifternas

nedbringande, vartill omständigheterna kunna föranleda’. Landstingens

intresse för denna fråga beror i första hand av den skyldighet desamma

i enlighet med bestämmelser i 40 § 1 mom. i fattigvårdslagen hava

att ersätta primärkommunernas kostnader för vård av fattiga obildbara sinnesslöa,

oberoende av om anstalten, där vården äger rum, tillhör landsting

eller enskild. Enligt förefintligt prejudikat har landsting t. o. m. skyldighet

att ersätta understödstagares vård å enskild anstalt för sinnesslöa, ehuru

plats för patienten funnits å landstingets egen sinnesslöanstalt. När så

stora flertalet av våra obildbara sinnesslöa äro fattigvårdsbehövande, förstår

man i huru hög grad landstingen vid nuvarande bestämmelser äro beroende

av hithörande enskilda anstaltsägares avgiftspolitik.

Framhållas må i detta sammanhang, att vederbörande anstalt i samband

med ansökan örn statsbidrag skall lämna uppgift örn patientavgiftens storlek,

men, enligt vad vi från medicinalstyrelsen inhämtat, hava bidragen

endast i fråga örn de högsta avgifterna för icke fattigvårdsbehövande patienter

rönt inflytande av årsavgiftens storlek.

Till den vid dessa enskilda asyler vanliga årsavgiften örn 800 kronor perar

kommer statsbidraget om 360 kronor per patient och år, vadan dessa

enskilda anstalter sålunda vanligen hava en inkomst örn 1,160 kronor per

patient och år. Med utgångspunkt från nuvarande dagkostnaderna vid hithörande

landstingsanstalter kan man uppskatta den faktiska dagkostnaden

per patient till vid pass 2 kronor, vilket ger en kostnad örn 730 kronor perpatient

och år. Läggas härtill utgifter för räntor- och amortering av byggnadskostnaderna

m. m., vilka utgifter med ledning av motsvarande utgifter

vid landstingsanstalterna torde kunna skattas till omkring 200 kronor perpatient

och år, erhålles en sammanlagd kostnad örn 930 kronor per patient

och år. I enlighet med dessa rätt summariska beräkningar skulle sålunda

de enskilda anstalterna i vanliga fall göra sig en ren förtjänst örn 230 kronor

per patient och år, och vid de anstalter, som hava de högsta avgifterna,

skulle förtjänsten i fråga stiga till vid pass 350 kronor och mera per patient

och år.

För var och en, som har kännedom örn det påfrestande och enerverande

arbete, som hithörande vård kräver, och som tagit del av det uppoffrande

och intresserade arbete, som nedlägges av stora flertalet innehavare av de

enskilda vårdasylerna, torde det stå klart, att man måste gå fram med största

försiktighet, då det gäller att reglera om förmälda avgifter, så att anstaltsägarnas

ekonomiska intressen icke trädas för nära och så att icke hela denna

enskilda vårdform äventyras. Men å andra sidan torde icke kunna förnekas,

att, då staten lämnar bidrag till vården i fråga med visst belopp per vårdad,

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

och då landstingen vanligen hava att ersätta hela den stipulerade avgiften,

det allmänna i fråga om denna vård liksom i fråga om vård vid tuberkulosanstalter

och hem för kroniskt sjuka bör kunna öva inflytande på vårdavgiften.

Att döma av vissa i årets statsverksproposition under femte huvudtiteln

(punkt 55) förekommande uttalanden och vad ovan anförts torde jämväl

medicinalstyrelsen och departementschefen anse, att statsbidraget till hithörande

anstalter åtminstone i viss mån bör stå i relation till årsavgiften.

Enligt vårt förmenande äro sålunda de nuvarande bestämmelserna angående

statsbidrag till anstalter för obildbara sinnesslöa i behov av vissa

ändringar, men dessa ändringar, som böra föregås av noggranna driftskostnadsundersökningar,

böra avse icke en allmän sänkning av det nuvarande

statsbidraget utan införande av bestämmelse i sådant syfte, att såsom villkor

för statsbidrag uppställes, att årsavgiften vid anstalten icke överstiger visst

belopp. Villkoret i fråga bör måhända utsträckas till att avse jämväl bidrag till

epileptikeranstalter samt till undvikande av varje sken av orättvisa gälla all

hithörande vård, således jämväl den, som direkt handhaves av landstingen

eller primärkommunerna. Någon praktisk betydelse skulle villkoret tydligen

få allenast i fråga örn de enskilda anstalterna. Kommer en sådan ändring

i villkoren för statsbidrag till stånd, torde 40 § 1 mom. andra stycket i

fattigvårdslagen böra ändras därhän, att landstingens ersättningsskyldighet

med avseende å vård av obildbara sinnesslöa — och eventuellt även vård

av epileptiker — begränsas till att avse vård å statsunderstödd anstalt.

Vad därefter angår de övriga aris tält »kategorier, för vilka en sänkning av

statsbidragen föreslagits, måste vi för vår del beklaga, att Kungl. Maj:t icke

ansett erforderligt att genom undersökningar och beräkningar i likhet med

dem, som företogos, då Kungl. Majit år 1924 föreslog en allmän sänkning''

av hithörande statsbidrag, siffermässigt klarlägga förändringen i de olika

anstalternas driftskostnader under den tid, som förflutit, sedan de nuvarande

statsbidragen fastställdes. Enligt vårt förmenande skulle dylika undersökningar

och beräkningar av allt att döma hava ådagalagt, att statsbidragets

andel i driftskostnaderna, trots nedgången i levnadskostnader, snarare minskats

än ökats. Förklaringen härtill utgör naturligtvis det förhållandet, att vid

den kvalificerade anstaltsvård, varom här är fråga, levnadskostnadernas höjd

i rätt ringa grad övar inflytande på driftskostnaderna. Detta förhållande,

som ju i viss mån i statsverkspropositionen medgivits av vederbörande departementschef,

har kommit till uttryck bl. a. däri, att de faktiska driftskostnaderna

åtminstone vid lasarett och tuberkulosanstalter icke i minsta

män stå i relation till dyrortsgrupperingen. Det är också med hänsyn härtill,

som Kungl. Majit i utfärdade cirkulär angående fastställande av avgifter

för vård å vissa sjuk- och fattigvårdsanstalter -—- det nu gällande cirkuläret

av år 1930 -— vad angår lasarett, sjukstugor och tuberkulosanstalter i stort

sett fastställt enahanda taxa för varje anstaltsgrupp.

Nej, vad som framför allt inverkar på driftskostnaderna vid omförmälda

slag av anstalter är vårdens intensitet och kvalitet, personalbehovet och

personalens avlöningsförhållanden samt dessutom beläggningen, så till vida

s. 65 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr ö.

65

nämligen, att kostnaderna per patient oell dag ökas vid ringa och ojämn

beläggning. Att vården vid våra anstalter för bildbara sinnesslöa, tuberkulösa,

vanföra oell kroniskt sjuka ävensom vid arbetshem särskilt under de

senare åren i hög grad förbättrats genom införande av nya behandlingsmetoder,

anställande av en talrikare och mera kvalificerad personal, ordnande

av arbete och arbetsutbildning på en mångfald områden m. m., torde

stå klart för en var, som härutinnan i någon mån följt med utvecklingen,

och att dessa omständigheter ävensom förbättring i personalens arbetstidsförhållanden

och lönevillkor m. m. medfört betydande utgiftsökningar, torde

också vara tydligt nog. Yad särskilt angår epidemisjukhusen och arbetshemmen

har den relativt ringa och synnerligen ojämna beläggningen i hög

grad bidragit till att här öka driftskostnaderna.

Tiden har naturligtvis icke medgivit för oss att siffermässigt belysa dessa

och andra hithörande förhållanden och deras inflytande på anstalternas

driftskostnader. För att emellertid i den mån sig göra låter giva ett belägg

för riktigheten av vår uppfattning, att statsbidragets andel i hithörande anstalters

driftskostnader icke stigit, meddelas till en början å sid. 6 en på

basis av uppgifterna i vår officiella statistik — medicinalstyrelsens berättelser

örn allmän hälso- och sjukvård — uppgjord tablå angående totalutgifter,

driftskostnader och statliga driftsbidrag samt dessas procentiska

andel i driftskostnaderna för epidemisjukhus, tuberkulosanstalter, kustsanatorier

och vanföreanstalter under vart och ett av åren 1925, 1926, 1927,1928

och 1929. Med driftskostnader avses därvid samtliga utgifter med undantagav

utgifter för ny-, till- och ombyggnader samt för räntor och amorteringar.

Vid meddelandet av denna tablå hava vi ingalunda förbisett, att vissa

brister vidlåda medicinalstyrelsens statistik över huvud taget, och att de

angivna siffrorna på grund härav och av vissa andra orsaker icke kunna

göra anspråk på att giva en fullt verklighetstrogen bild av hithörande kostnadsförhållanden,

men då det här är fråga örn att erhålla icke absoluta mått

på kostnad och kostnadsfördelning utan mått på huru kostnadsfördelningen

utvecklat sig under en följd av år, torde de meddelade procentsiffrorna icke

kunna frånkännas giltighet.

Av tabellen framgår tydligen, att, med avseende å epidemisjukhusen och

framför allt vanföreanstaltcrna statsbidragen utgjorde en mindre andel år

1929 än år 1925, samt att med avseende å tuberkulosanstalter och kustsanatorier

statsbidragen relativt taget voro endast obetydligt högre år 1929 än

år 1925.

Beträffande anstalter för bildbara sinnesslöa, hem för kroniskt sjuka och

arbetshem innehåller den officiella statistiken ej tillräckligt siffermaterial

för översikter motsvarande den ovan meddelade. För att emellertid även

beträffande dessa anstalter lämna en örn ock knapphändig sifferbild av

statsbidragets andel i de totala driftskostnaderna under en följd av år, hava

vi på basis av i de tryckta landstingsliandlingarna förekommande uppgifter

företagit vissa stickprov.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 6 sami. 5 haft. (Nr 5.)

432 32 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Översikt över vissa vårdanstalters utgifter och statens andel

i driftskostnaderna åren 1925—1929.

Sjukhus

i

Ar

A.

Samtliga

utgifter,

kr.

B.

Samtliga

utgifter med

avdrag av

dem för ny-,

till- och

ombyggnad,

kr.

C.

Statsbidrag

till drift

Kol. C

i % av

kol. B

Epidemisjukhus:

1925

5,109,469

4,221,279

1,210,194

27.4

1926

5,120,570

4,063,311

870,900

21.4

1927

4,972,096

3,924,558

1,149,517

29.3

1928

3,993,453

3,798,574

780,866

20. b

Tuberkulosanstalter tillhörande

»landsting, kommuner och

1929

4,266,854

3,929,108

988,245

25.2

menigheter»:

1925

10,008,189

9,331,088

2,660,317

28.5

1926

9,977,974

9,363,306

2,737,219

29.2

1927

10,608,184

9,511,304

2,878,111

30.3

1928

10,606,532

9,902,268

3,027,352

30.6

1929

10,913,288

10,146,482

3,071,501

30.3

Kustsanatorier:

1925

1,555,607

1,187,530

375,783

31.6

(Kliniker och polikliniker.)

1926

1,363,270

1 332,683

422,610

31.7

1927

1,659,074

1,437,941

475,586

33.1

1928

1,544,899

1,488,665

495,795

33.3

1929

1,591,381

1,466,504

484,694

33.1

YanfÖreanstalt er:

1925

385,809

385,809

136,429

35.4

1926

390,456

390,456

135,308

34.7

1927

397,754

397,754

1928

453,355

453,355

137,817

30.4

1929

527,048

527,048

135,583

25.7

Därvid har bland annat inhämtats, att för Södermanlands läns landstings

sinnesslöanstalt å Löt, innefattande såväl skolhem och arbetshem som asyl,

statsbidraget belöpte sig till 48.6 % av den totala driftskostnaden år 1926,

45.8 % år 1927, 46.9 % år 1928, 47.5 % år 1929 och 48.4 % år 1930. Tages

hänsyn allenast till anstaltens skolhem, utgjorde motsvarande procenttal

respektive 45.8, 42.5, 43.5, 43.i och 43.i.

För samma landstings hem för kroniskt sjuka i Nyköping utgjorde det

statliga driftsbidraget 24.7 % av driftskostnaden år 1928, 24.5 % år 1929 och

23.8 % år 1930.

Yad till slut angår arbetshemmen, hava våra undersökningar avsett dels

Kalmar läns södra landstings arbetshem Ödevata, dels Malmöhus läns landstings

s. 67 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr J.

67

arbetshem Blinkarp. Det statliga driftsbidraget i procent av driftskostnaden

belöpte sig vid den förra anstalten till 23.4 år 1926, 27.7 år 1927, 22.7 år

1928, 23.3 år 1929 och 23.9 år 1930 saint vid den senare anstalten till 19.7

år 1926, 25.7 år 1927, 31.8 år 1928, 31 år 1929 och 21.7 år 1930.

Utan att utförligare kommentera de sålunda anförda siffrorna torde

man i allt fall kunna säga, att desamma giva stöd för påståendet, att statsbidragets

andel i hithörande anstalters driftskostnader icke under de senaste

åren undergått någon väsentligare förändring.

Till slut må framållas, hurusom landstingens andelar i driftskostnaderna

för sinneslövård, tuberkulossjukvård, vanförevård och vård av kroniskt sjuka

i själva verket äro avsevärt högre än vad ovan anförda siffror och den officiella

statistiken giver Aud handen, i det att i siffrorna angående landstingsutgifter

för hithörande ändamål icke ingå landstingens ersättningar till

primärkom mun erna jämlikt 40—42 §§ i fattigvårdslagen för anstaltsvård åt

fattiga patienter. Dessa ersättningar utgjorde år 1919: 197,978 kronor, år

1925: 5,978,338 kronor, år 1928: 8,343,975 kronor, år 1929: 8,946,452 kronor

och år 1930: 9,173,446 kronor.

Att med avseende å anstalternas byggnadskostnader, i de fall, där dessa

bestridas av landstingen med bidrag av staten, landstingens amiel under

årens lopp avsevärt stegrats och statens minskats, torde få anses som ett

så allmänt känt faktum, att därutinnan någon siffermässig belysning icke är

erforderlig.

Med vad ovan anförts anse vi oss hava ådagalagt, att det av departementschefen

angivna motivet nedgången i levnadskostnader icke kan anses

bärande för en sänkning av statsbidragen. Driftskostnadsundersökningar

och beräkningar av det slag, som i statsverkspropositionen och av oss i det

föregående framlagts, äro emellertid synnerligen vanskliga. Det kan under

sådana förhållanden vara på sin plats att framhålla, att, även örn det mot

förmodan hade visat eller skulle visa sig, att statsbidragets andel i driftskostnaderna

i allmänhet är större nu än vid tiden närmast efter bidragens

fastställande, vi för vår del likväl icke äro sinnade att godkänna de nu av

Kungl. Maj:t föreslagna bidragssänkningarna. Denna vår ståndpunkt är

betingad av vår inställning till frågan örn de av Kungl. Maj:t åberopade

’statsfinansiella skälen’ såsom motiv för en bidragssänkning.

Att det nuvarande ekonomiska läget i allra högsta grad manar till att

iakttaga största sparsamhet med allmänna medel torde väl icke emotsägas

av någon. Detta sparsamhetskrav har väl sällan kommit till så tydligt uttryck

som vid senaste landstingsmöten ej blott i anföranden från ålderspresidenter

och ordförande utan jämväl och framför allt vid behandlingen

av statförslagen. Icke förty måste landstingen som bekant även i fjol i rätt

stor omfattning höja landstingsskatten, delvis på grund av sjunkande skatteunderlag

men delvis också på grund av att en stor del av de synnerligast från

anstaltsvården kommande kraven icke kunde helt tillbakavisas utan att äventyra

sagda vårds effektivitet. I år kommer skatteunderlaget att sjunka över

hela linjen men efter allt att döma i rätt olika grad i olika län, och man torde

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Statsutskottets utlåtande Nr o.

hara anledning befara, att sjunkandet kommer att få sin största omfattning

i vissa län med en redan nu hög landstingsskatt, därmed ytterligare stegrande

skillnaden i skattetryck de olika landstingsområdena emellan. Såsom

ett mått på huru landstingsskatten redan nu växlar må framhållas, att densamma

för närvarande utgör högst 3.3 0 kronor per skattekrona, i Norrbottens

län, och lägst 1.9 0 kronor, i Stockholms och Södermanlands län.

Så gott som samtliga finansministrar under det senaste decenniet, även

vår nuvarande, hava vid upprepade tillfällen höjt ett varningens ord i fråga

örn våra kommuners finanser och därvid pekat på våra sunda statsfinanser

såsom det mål, efter vilket kommunerna böra sträva.

En fråga, som därvid beträffande såväl primärkommuner na som landstingen

med vart år trätt alltmera i förgrunden, är just den ojämna skattekraften

och det ojämna skattetrycket. Ihågkomma^ bör också, att för närvarande

icke mindre än två statliga kommittéer äro sysselsatta med utredningar

och förslag, avseende att råda bot mot dessa missförhållanden, nämligen

skaf ten tjämningsbered ningen och statens sjukvårdskommitté, av vilka

den senare särskilt åligger att beakta ojämnheterna i landstingens sjukvårdskostnader.

Bland de åtgärder, som i direktiven för såväl den ena som den

andra av dessa kommittéer pekas på för åstadkommande av en utjämning,

märkes främst den att på staten helt eller delvis överflytta utgifter, som för

närvarande ankomma på landsting och primärkommuner. Det måste under

sådana förhållanden förefalla egendomligt, att Kungl. Majit utan att hava

hört någon av dessa kommittéer gått att föreslå åtgärder, ägnade icke att

lätta utan att öka landstingens ekonomiska börda, icke att minska utan att

öka olikheterna i skattetryck.

Då vi för vår del anse, att en minskning av de statliga driftsbidragen

till viss anstaltsvård i det stora hela icke alls eller icke nämnvärt skulle

minska det allmännas sammanlagda utgifter för ifrågavarande vård utan

allenast övervältra utgifter från den mera bärkraftiga staten till de i det

stora hela mindre bärkraftiga och synnerligen ojämnt tyngda landstingen,

kunna vi icke heller godkänna de ''statsfinansiella skälen’ såsom tillräckliga

motiv för en sänkning av hithörande statsbidrag. Icke minst med hänsyn

dels till omförmälda pågående utredningar angående bl. a. statsbidragen till

landsting och primärkommuner, utredningar som enligt nu senast föreliggande

berättelse kunna förväntas avslutade redan i år, dels till den av Kungl.

Majit vid upprepade tillfällen framhållna önskvärdheten att så vitt möjligt

undvika täta förändringar i de statliga bidragen till anstaltsvården, torde

det få anses klokt och riktigt att icke under nuvarande för kommunerna

synnerligen kritiska tider vidtaga ändringar i gällande statsbidrag, ändringar,

som måste sägas hava ringa betydelse för statsbudgeten och statsfinanserna

— för budgetåret 1932/33 sammanlagt 445,000 kronor och för följande budgetår

990,000 kronor — men som för flera av våra redan skattetyngda

landsting kunna bliva rätt så kännbara.»

Såsom skäl för de av herrar O. Bergqvist och E. Hage väckta motionerna,

I: 70 och lii 114, har anförts följande:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr ö.

1)9

»Kungl. Majit har i statsverkspropositionen femte huvudtiteln under rubriken

Bidrag till driftkostnader för tuberkulossjukvårdsanstalter (sid. 284

—290) föreslagit, att statsbidragen till tuberkulossjukhusen och tuberkulossjukstugorna

samt tuberkulosavdelningarna å lasaretten skola sänkas, i förra

fallet från 1 krona 75 öre till 1 krona 60 öre per vårddag och i senare

fallet (sjukstugorna och lasarettsavdelningarna) från 1 krona 25 öre till

1 krona 15 öre per vårddag. Härutöver innebär regeringsförslaget även,

att statsbidragen till kustsjukhus och kustsanatorier skulle sänkas från 1

krona 35 öre till 1 krona 30 öre per dag.

Det framgår visserligen, att nämnda förslag till sänkningar föreslagits

med hänsyn till statsfinansi ella synpunkter. Trots detta är det vår mening

att här framföra några skäl för den uppfattningen, att en sådan nedsättning

av de ifrågavarande anslagen bör, örn möjligt, undvikas. Som motiv

för denna vår uppfattning vilja vi då först framhålla, att medicinalstyrelsen

i sitt förslag till Kungl. Majit utgått ifrån att statsbidragen alltjämt skulle

utgå efter oförändrade grunder. Som ett mycket vägande motiv härför kan

bl. a. anföras den omständigheten, att det här knappast kan bli fråga örn

ett nedpressande av kostnaderna för drivandet av ovan nämnda anstalter,

utan endast örn ett överflyttande till landstingen eller kommunerna av en

viss del av utgifterna, vilka förut betalts av staten.

Undertecknade, vilka representera tvenne landsting med den högsta landstingsskatten

i landet, kunna icke underlåta att med anledning av vad som

här föreslagits uttala sina betänkligheter mot regeringens här berörda förslag.

Ty bär skulle nu redan förut synnerligen skattetyngda landsting få

taga på sig ökade skattebördor.

Det kan visserligen invändas, att den minskning av statsbidraget, som

bär ifrågasättes, icke belöper sig till några högre belopp, men trots detta

måste det anses vara en principiellt oriktig väg att nu gå in för en anordning,

som innebär motsatsen till ett utjämnande av skattetungan mellan

olika delar av landet, under det att samtidigt lagstiftningen i allmänhet

gått in för en påbörjande utjämning i nämnda hänseende, varom en utredning

även pågår.

Utom dessa skäl kan även, särskilt med avseende på övre Norrland,

erinras örn den där befintliga synnerligen stora tuberkulosfrekvensen, vilken

tvungit landstingen att — trots betydande hjälp från staten — taga på sig

synnerligen tyngande bördor för uppförande och drivande av centralsanatorier,

bygdesanatorier och tuberkulossjukstugor lii. m. samt för drivande

av en omfattande dispensärverksamhet.

Yi vilja alltså nied hänsyn till vad som här anförts påyrka, att riksdagen

icke bifaller den av Kungl. Majit föreslagna minskningen av statsbidragen

evad det gäller samtliga här nämnda slag av tuberkulosanstalter. I detta

yrkande innefatta vi även de s. k. kustsjukhusen och kustsanatorierna, vilka

bedriva en verksamhet, som i hög grad berör de nordligaste länen i landet,

där tuberkulos av det slag, som behandlas vid nämnda anstalter, förekommer

i ej ringa utsträckning.»

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets utlåtande JYr 5.

Till stöd för den av herr S. E. Anderson väckta motionen, 1:135, Ilar

anförts:

»Statens bidrag till driftkostnaderna vid landstingens tuberkulossjukhus

utgår för närvarande för dag och patient som där vårdas med kr. 1: 75.

I årets statsverksproposition har Kungl. Majit, på vederbörande departementschefs

hemställan, föreslagit en nedsättning av nämnda bidrag med. 15

öre eller till kr. 1: 60 per dag och patient.

Såsom motivering för den föreslagna nedsättningen har departementschefen

anfört att det av statsfinansielia skäl är påkallat, att en sänkning av

bidragsbeloppen verkställes samt att en dylik sänkning torde jämväl få anses

motiverad av den nedgång i de allmänna levnadskostnaderna, som inträtt

sedan de nuvarande bidragsbeloppen bestämdes.

Yad då först de statsfinansiella skälen beträffar, så är det givet att en

minskning av statsbidraget alltid medför en motsvarande ökning för vederbörande

landsting och för dessa kommer med ali sannolikhet de finansiella

svårigheterna vid nästinstundande höst att bliva ganska kännbara, helst som

man under de senaste åren pålagt desamma andra stora och ofrånkomliga

utgifter.

Statsbidraget har även till syfte att verka utjämnande på de kommunala

skattebördorna, och en minskning av detsamma minskar i någon mån denna

verkan.

Påståendet att en allmän nedgång i levnadskostnaderna under de senaste

åren skett och att driftkostnaderna, i vad på dessa beror, i viss mån sjunkit

är fullständigt riktigt, men samtidigt lia allt större krav på fullgod vetenskaplig

utrustning för att kunna hålla en tidsenlig högkvalificerad vård av

de sjuka gjort sig gällande. Sålunda lia under årens lopp moderna hjälpmedel

såsom röntgenutrustning, bågljus- och kvartslampeinstallation, attiralj

för operations- och laboratorieändamål m. m. för stora kostnader måst anskaffas.

Denna moderna utrustning har självfallet även ökat drift- och underhållskostnaderna.

Vid sidan av ovannämnda landstingsutgifter för tuberkulosvården ha

landstingen dryga kostnader för dispensärverksamheten, barnavården med

barnliemsverksamlieten m. m.

Det vore under sådana förhållanden orimligt, örn staten just nu, i svår

kris för den enskilde, och därigenom för landstingen, skulle sänka bidraget

för vården av de tuberkelsjuka.»

Såsom skäl för de av herrar 0. Bergqvist och E. Hage i motionerna I: 71

och II: 115 väckta förslagen har anförts i huvudsak följande:

»Under femte huvudtiteln har Kungl. Majit bland annat föreslagit, att

det nu utgående statsbidraget till driften av epidemisjukhus skall nedsättas

från 2 kronor till 1 krona 75 öre per dag och patient.

Då vi anse, att denna åtgärd endast innebär, att landstingen m. fl. tvingas

att påtaga sig kostnader, som nu bäras av staten, och då vidare riksdagen

förut gått emot ett dylikt förslag samt då slutligen medicinalstyrelsen

s. 71 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande JYr 5. 71

icke ansett sig böra gå in för ett dylikt nedsättningsyrkande, tillåta vi oss

att här yrka avslag på regeringsförslaget i denna fråga.»

Under förevarande punkt samt punkterna 55—57, 62 och 68—72 i statsrådsprotokollet

har Kungl. Majit föreslagit vissa ändringar i fråga om nu

gällande grunder för statsbidrags utgående till driftkostnader vid olika slag

av vårdanstalter. Ändringarna avse beskärning av statsbidragen till arbetshem,

anstalter för obildbara sinnesslöa, anstalter för bildbara sinnesslöa,

epileptikeranstalter, tuberkulossjukvårdsanstalter, epidemisjukhus, hem för

kroniskt sjuka samt vanföreanstalterna. Samtliga förslag örn ändringar hava

föranletts av statslinansiella skäl och på grund av den nedgång i levnadskostnaderna,

som inträtt, sedan de nuvarande bidragsbeloppen fastställdes.

Såsom ovan nämnts, har utskottet samtidigt upptagit till behandling de

sålunda framlagda förslagen.

Utskottet har härvid, med beaktande av den av 1924 års riksdag intagna

ståndpunkten i fråga örn beviljande av statsbidrag till vissa vårdanstalter, varom

fråga är, funnit sig alltjämt böra hävda den uppfattningen, att det ur alla

synpunkter måste anses önskvärt, att bidragsbeloppen icke gång efter annan

ändras utan att de bidrag, som beviljats, så långt möjligt är, lämnas orubbade.

Starka skäl skola sålunda kunna andragas för att ändring av de bestämmelser

härutinnan, som för närvarande gälla, skall vidtagas.

Till stöd för de nu framlagda förslagen örn nedsättning av utgående bidragsbelopp

från statens sida hava, såsom nyss omförmälts, anförts dels statsfinansiella

skäl, dels nedgången i levnadskostnaderna.

Vad först sistnämnda motiv angår, må, på sätt ock motionsvis skett, erinras

därom, att nedgången i levnadsomkostnaderna givetvis kan motivera

reducering av statsbidragen endast i den mån densamma motsvaras av en

nedgång i anstalternas totala driftkostnader, varigenom det statliga driftsbidraget

kommer att utgöra en högre procentandel av dessa kostnader än

vad fallet var vid tiden, då de nuvarande bidragen fastställdes. Den utredning

härutinnan, som av departementschefen förebragts, har utskottet emellertid

för sin del ansett icke kunna utgöra tillräcklig anledning för ett frångående

av de bestämmelser, som nu gälla på de områden, varom fråga är. Hedan

av detta skäl har utskottet sålunda måst ställa sig tveksamt mot de förslag

örn ändrade grunder i fråga örn statsbidrag till nämnda anstalter, Kungl.

Majit framlagt. Utskottet vill härmed icke förneka, att de nuvarande bestämmelserna

i vissa fall måste anses vara i behov av revision, men denna

revision synes utskottet böra vidtagas efter en mera detaljerad undersökning

av förhållandena på ifrågavarande områden än nu skett. Utskottet förutsätter,

att härvid ock tages i betraktande det förslag örn ändring i grunderna

angående statsbidrag till anstalter för obildbara sinnesslöa, som motionsvis

framförts.

Vad så angår de statsfinansiella skälen för förevarande förslag, vill utskottet

erinra därom, att en reducering av de statliga driftkostnadsbidragen

för viss anstaltsvård icke i någon större mån minskar det allmännas utgifter

Utskottets

yttrande.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

för ifrågavarande vård utan allenast övervältrar utgifterna från staten till

landstingen. På grund härav och nied hänsyn särskilt till pågående utredningar

angående, bland annat, statsbidrag till landsting och primärkommuner,

har utskottet, även med beaktande av det statsfinansiella läget, funnit, att,

innan dessa utredningar slutförts, ändringar icke böra vidtagas i nu gällande

bestämmelser.

I samband härmed vill utskottet erinra örn de stora kostnader för uppförande

av olika vårdanstalter av nu ifrågavarande slag, landstingen och

kommunerna under senare åren haft att vidkännas och för vilkas täckande

amorteringar och räntebetalningar alltjämt återstå.

På grund av den ståndpunkt, utskottet sålunda intagit till Kungl. Majis

förslag örn reducering av nu utgående statsbidrag till de anstalter, varom

fråga är, krävas vissa höjningar av de anslag, Kungl. Maj:t i skilda hänseenden

äskat. Med ledning av de i statsrådsprotokollet lämnade uppgifterna angående

anslagens belastning har utskottet funnit sig böra föreslå, att an

slagen bestämmas på följande sätt:

till arbetshem 100,000 kronor, till anstalter för obildbara sinnesslöa

880.000 kronor, till anstalter för bildbara sinnesslöa 865,000 kronor, till

epileptikeranstalter 205,000 kronor, till tuberkulosvårdanstalter 4,525,000 kronor,

till epidemisjukhus 800,000 kronor, till hem för kroniskt sjuka 615,000

kronor, till kliniker vid vanföreanstalter 230,000 kronor, till polikliniker vid

vanföreanstalter 20,000 kronor, till skol- och uppfostringshem för vanföra

90.000 kronor samt till yrkesskolor för vanföra 210,000 kronor.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet, som icke haft något att

erinra mot Kungl. Majis förslag i fråga örn sättet för täckande av ifrågavarande

anslag, under förevarande punkt hemställa,

I:o) att riksdagen må i anledning av Kungl. Majis förslag

samt med bifall till herr Linders m. fl. och herr Gustafsons i

Kasenberg m. fl. ovanberörda motioner, I: 67 och II: 69 i nu

förevarande del, till bidrag till driftkostnaderna vid arbetshem för

budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag, att utgå av

statsverkets fond av rusdrycksmedel, av 100,000 kronor; samt

II:o) att Kungl. Majis förslag örn ändring i grunderna för

bidrag till ifrågavarande ändamål icke må vinna riksdagens

bifall.

Skyddsuppfostran
[43.

]

Från detta anslag, som från och med budgetåret 1925/1926 varit uppfört

i riksstaten, bestridas dels till barnavårdsnämnder och skyddshem utgående

statsbidrag jämlikt kungörelsen den 8 maj 1925 (nr 131), dels de hyresbelopp

m. m., den fyllnad av statsmedel samt de ersättningar för icke belagda

platser, vilka enligt av riksdagen godkända avtal med vissa enskilda

45:o) Kungl. Maji har föreslagit riksdagen (punkt 43) att höja det ordi■

narie förslagsanslaget till skyddsuppfostran, nu 510,000 kronor, med 20,000

kronor till 530,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 170 och 171 i statsrådsprotokollet.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

73

institutioner om anordnande av skyddshem skola bestridas av statsmedel,

dels bidrag — till belopp av 41,100 kronor — till avlöningar åt vissa befattningshavare

vid ett av dessa skyddshem, nämligen åkerbrukskolonien Hall,

dels ock arvode till skyddshemsinspektören. En närmare redogörelse i dessa

hänseenden återfinnes i 1928 års statsverksproposition (femte huvudtiteln,

punkten 40). Beträffande arvodet till skyddshemsinspektören torde få hänvisas

till 1929 års statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkten 37) samt riksdagens

skrivelse nr 5 A, punkten 16, år 1929.

Till grund för anslagsberäkningarna har plägat läggas bland annat det av

statskontoret och länsstyrelserna jämlikt § 6 i förenämnda kungörelse redovisade

beloppet av utbetalade statsbidrag för i kungörelsen avsedd vård. Detta

belopp utgjorde för vård under budgetåret 1929/1930 beträffande bidrag till

barnavårdsnämnder 135,780 kronor och beträffande bidrag till skyddshem

236,275 kronor, sistnämnda belopp motsvarande en beläggning av omkring

81.1 procent av platsantalet å vederbörande skyddshem. Med ledning av dessa

siffror beräknades det statsbidrag för samma ändamål, som bomme att belasta

innevarande budgetårs anslag, till 378,000 kronor, därav 140,000 kronor

till barnavårdsnämnder och 238,000 kronor till skyddshem, varvid sistnämnda

belopp motsvarade en genomsnittlig beläggning av 82.5 procent av under året

tillgängliga platser å skyddshem. Vid beräkningen av det erforderliga anslagsbeloppet

lades därefter till den sålunda erhållna summan vad som skulle

utgå av statsmedel till övriga, nyss angivna ändamål.

Det belopp, som enligt föreskriven redovisning för vård under budgetåret

1930/1931 utbetalats till barnavårdsnämnder, utgjorde 142,462 kronor, och det

redovisade beloppet av bidrag till skyddshem uppgick för samma tid till

246,291 kronor, motsvarande en beläggning av omkring 84.5 procent av platsantalet

å vederbörande skyddshem.

Med ledning av dessa siffror har å socialdepartementets byrå för fattigvårds-

och barnavårdsärenden verkställts beräkning av det erforderliga anslagsbeloppet

för budgetåret 1932/1933. Beräkningen har byggt på förutsättningen,

att bidrag skulle utgå efter samma grunder som hittills.

Utskottet har icke funnit skäl till erinran mot förevarande förslag och

hemställer sålunda,

att riksdagen må höja det ordinarie förslagsanslaget till

skuddsuppf''ostron, nu 510,000 kronor, med 20,000 kronor till

530,000 kronor.

46:o) På grund av vad Kungl. Majit föreslagit riksdagen (punkt 44) och Inspektionsunder

hänvisning till vad statsrådsprotokollet (sid. 171—174) i ämnet inne- °^ngfarb‘te

håller, hemställer utskottet, vied avseende

å spädbarns
-

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår

ägt rum, till inspektions- och upplysningsarbete med avseende

ä spädbarns- och förlossningshem för budgetåret 1932/1933 anvisa

ett extra anslag av 3,000 kronor.

och förlossningshem.

[44.]

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

statsutskottets utlåtande Nr 5.

Medicinalstaten saint hälso- och sjukvården.

Medicinal- 47:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 45) att

styrelsen. defe godkänna av departementschefen förordat förslag till ordinarie avlö[45.

] ningsstat för medicinalstyrelsen, att tillämpas från och med budgetåret

1932/1933;

dels ock nedsätta det ordinarie förslagsanslaget till medicinalstyrelsen, nu

402,000 kronor, med 2,500 kronor till 399,500 kronor.

Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till sid. 175—183 i

statsrådsprotokollet.

Genom brev den 19 juni 1931 har Kungl. Majit fastställt följande av

1931 års riksdag godkända ordinarie avlöningsstat för medicinalstyrelsen,

att tillämpas från och med budgetåret 1931/1932:

Ordinarie avlöningsstat.

Kronor.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ........................... 251,700

Arvode till generaldirektörens ställföreträdare .................................... 1,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare, vetenskapliga rådet

m. m., förslagsanslag ......................................................................... 101,150

Reseersättningar, förslagsanslag ............................................................ 30,050

Summa kronor 383,900

Genom brev den 9 maj 1930 är fastställd en övergångsstat å 18,100 kronor.

Anslagsbeloppet motsvarar de båda staternas sammanlagda slutsummor.

Enligt Kungl. Majits nu föreliggande förslag skulle någon ändring i anslagsposterna

till avlöningar till ordinarie tjänstemän, till arvode till generaldirektörens

ställföreträdare och till reseersättningar icke vidtagas för nästkommande

budgetår. Sistnämnda anslagspost har dock ansetts icke böra

få av medicinalstyrelsen överskridas utan Kungl. Majits medgivande.

I fråga örn användningen av anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie

befattningshavare, vetenskapliga rådet m. m. hava däremot vissa ändringar

ifrågasatts. Sålunda har medel ansetts böra beredas för anställande

av ett extra ordinarie kontorsbiträde till biträde vid sifferkontroll av sinnessjukhusens

räkenskaper samt med renskrivning för sinnessjuknämndens och

medicinalstyrelsens räkning m. m. För detta ändamål ävensom för bibehållande

av en heltidsamanuens å styrelsens hälsovårdsbyrå har föreslagits,

att någon minskning icke, såsom eljest skulle kunna ske, äger rum av de

för avlöning åt icke-ordinarie personal hos styrelsen avsedda medlen. Detta

förslag innebär endast en ändring i dispositionen av de under anslagsposten

till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. upptagna medlen

för extra ordinarie personal.

Beträffande sistnämnda anslagspost har emellertid i ett annat hänseende

ifrågasatts ändring. I denna post ingår ett belopp av 21,000 kronor, avsett

opaginerad Kontrollera mot PDF

aStatsutskottets utlåtande Nr 5. 7o

till arvoden oell ersättningar till medlemmar av styrelsens vetenskapliga råd.

Vissa av dessa medlemmar äga uppbära fasta årsarvoden. Detta är för

närvarande fallet med en rättsläkare, en medlem för pediatrik och barnavård

samt en psykiatriker. Enligt gällande bestämmelser må fast arvode jämväl

''utgå till en medlem för byggnadstekniska sjukhusfrågor, men någon medlem

för detta ämnesområde har icke på flera år varit tillsatt, och i anslagsposten

ingår ej heller för närvarande något belopp för arvode till dylik medlem.

De fasta arvodena utgöra för rättsläkaren och pediatrikern 2,000 kronor för

år samt för psykiatrikern 1,500 kronor årligen. Arvodena till rättsläkaren

och psykiatrikern hava fastställts år 1921, medan arvodet till pediatrikern,

vars medlemsplats inrättades år 1931, i samband därmed bestämdes till

det för rättsläkaren gällande beloppet. För deltagande i sammanträden

utgår ersättning enligt följande år 1924 fastställda grunder: medlem äger

för varje sammanträde åtnjuta ersättning med 40 kronor, dock att ersättning

till medlem med fast arvode utgår med 30 kronor; då medlem verkställer

särskild utredning eller hos medicinalstyrelsen föredrager ärende,

utgår ersättning, utöver gottgörelse för deltagande i sammanträde, med belopp

som av medicinalstyrelsen bestämmes, dock högst 100 kronor eller, i

fråga örn medlem med fast arvode, högst 75 kronor för ett och samma

ärende. Beträffande nu omförmälda arvoden och ersättningar har från och

med nästkommande budgetår en av statsfinansiella skäl påkallad sänkning

synts kunna äga rum. De fasta arvodena hava sålunda ansetts kunna bestämmas

till 1,800 kronor för rättsläkaren, 1,500 kronor för pediatrikern

och 1,200 kronor för psykiatrikern samt ersättningarna för deltagande i

sammanträden nedsättas till 20 kronor för medlem, som uppbär fast arvode,

och till 30 kronor för annan medlem. Beträffande de högsta belopp, som

enligt medicinalstyrelsens bestämmande må utgå till medlem, vilken verkställer

utredning eller föredrager ärende, har däremot någon ändring icke

ansetts böra vidtagas.

Vid bifall till detta förslag har det belopp, som avses för vetenskapliga

rådet, synts kunna nedsättas med omkring 2,500 kronor till 18,500 kronor

och posten till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. i enlighet

härmed sänkas till 98,650 kronor, på grund varav anslaget till medicinalstyrelsen

beräknats till 399,500 kronor.

Då utskottet ansett sig böra ansluta sig till vad Kungl. Maj:ts förevarande

förslag innebär, får utskottet hemställa,

att riksdagen må

a) godkänna det av departementschefen i statsrådsprotokollet

över socialärenden den 4 januari 1932 förordade förslaget

till ordinarie avlöningsstat för medicinalstyrelsen, att

tillämpas från och med budgetåret 1932/1933; samt

b) nedsätta det ordinarie förslagsanslaget till medicinalstyrelsen,

nu 402,000 kronor, med 2,500 kronor till 399,500 kronor.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Statsutskottets utlåtande Nr ö.

Sinnessjuk- 48:o) I enlighet med Kungl. Majis därom gjorda framställning (punkt 46)

nämnden. Qgp under hänvisning till vad statsrådsprotokollet (sid. 183 och 184) i ämnet

[46.] innehåller, hemställer utskottet,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår

ägt rum, till sinnessjuhnämnden för budgetåret 1932/1933 anvisa

ett extra förslagsanslag av 13,200 kronor.

Statens 49:o) Kungl. Majis har föreslagit riksdagen (punkt 47) att

bakteriolo- deZs godkänna av departementschefen förordat förslag till stat för statorium.

tens bakteriologiska laboratorium, att tillämpas från oell med budgetåret

[47.] 1932/1933;

dels ocTc nedsätta det ordinarie förslagsanslaget till statens bakteriologiska

laboratorium, nu 175,800 kronor, med 10,800 kronor till 165,000 kronor.

I fråga örn utredningen i ärendet hänvisas till sid, 185—188 i statsrådsprotokollet.

Den av 1930 års riksdag godkända, ännu gällande staten för statens bak
-

teriologiska laboratorium har följande lydelse:

Stat.

A. Avlöningsstat. Kronor

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag........................... 40,600

Vikariatsersättningar, förslagsanslag......................................................... 1,200

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m........................ 72,000

B. Omkostnadsstat.

Övriga kostnader för driften, förslagsanslag.......................................... 62,000

Summa kronor 175,800

Den för budgetåret 1931/1932 för laboratoriet gällande detaljerade omkostnadsstaten

har av Kungl. Maj:t fastställts genom brev den 12 juni 1931 och

är av följande utseende:

Utgifter.

Kronor.

Lokalhyra, förslagsvis ............................................................................ 32,000

Belysning, bränsle, gas, vatten m. m., förslagsvis .............................. 10,000

Beredning av vaccin, tillverkning av serum, inköp av djur, anskaffande

av apparater och reagens, skrivmaterialier m. m., förslagsvis ........ 162,000

Summa kronor 204,000

Inkomster.

Beredning av vaccin, tillverkning av serum m. m., förslagsvis............ 142,000

Av statsmedel, högst............................................................................... 62,000

Summa kronor 204,000

Utgifterna för bakteriologiska laboratoriets verksamhet under vartdera

av de båda senast förflutna budgetåren hava överstigit det anvisade anslaget

med omkring 40,000 kronor. Kungl. Maj:t har med anledning härav måst

s. 77 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5. 77

för vartdera budgetåret ställa ungefär nämnda belopp till laboratoriets förfogande

utöver den i den ordinarie staten angivna slutsumman.

Genom vissa, av medicinalstyrelsen vidtagna åtgärder har emellertid nu

ansetts, att för budgetåret 1932/1933 bör kunna räknas med en inkomstökning

under omkostnadsstaten, som ungefär motsvarar det belopp, varmed laboratoriets

anslag sålunda för vartdera av de båda sista budgetåren överskridits.

Åtgärderna i fråga bestå i fastställande av vissa förhöjda prissatser på sera

och vacciner samt andra bakteriologiska preparat ävensom förhöjda ersättningar

för vissa undersökningar, som utföras vid laboratoriets diagnostiska

avdelning. Härjämte har styrelsen vidtagit åtgärd för att försäljning av

animal vaccin — vilken försäljning hittills beträffande ympämne att användas

för icke offentlig ympning skett genom visst apotek — hädanefter i sin helhet

skall äga rum direkt från bakteriologiska laboratoriet. Emellertid har

en måttlig beskärning av utgifterna under omkostnadsstaten därjämte synts

kunna äga rum dels genom en av det ekonomiska läget påkallad större återhållsamhet

beträffande anskaffande av nya inventarier och förbrukningsartiklar

m. m. för laboratoriets drift, dels och genom någon begränsning av

de för närvarande icke obetydliga belopp, som från omkostnadsstaten utgå

till avlönande av tillfällig personal för olika undersökningsarbeten m. m.

I anslutning härtill har anslagsposten till övriga kostnader för driften

ansetts kunna nedsättas till 51,200 kronor.

Vid bifall till vad sålunda föreslagits skulle den ordinarie staten för statens

bakteriologiska laboratorium från och med budgetåret 1932/1933 erhålla följande

utseende:

Stat.

A Avlöningsstat.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag .

Tikariatsersättningar, förslagsanslag...............................

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m, m

B. Omkostnadsstat.

Övriga kostnader för driften, förslagsanslag.......................................... 51,200

Summa kronor 165,000

Då förevarande förslag icke givit utskottet anledning till erinran, får utskottet

hemställa,

att riksdagen må

a) godkänna det av departementschefen i statsrådsprotokollet

över socialärenden den 4 januari 1932 förordade förslaget

till stat för statens bakteriologiska laboratorium, att tillämpas

från och med budgetåret 1932/1933; samt

b) nedsätta det ordinarie förslagsanslaget till statens bakteriologiska

laboratorium, nu 175,800 kronor, med 10,800 kronor

till 165,000 kronor.

Kronor

40,600

1,200

72,000

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Statens

farmaceutiska

laboratorium.

[48.]

Förste

provinsialläkare

och

provinsialläkare.

[49.]

50:o) På grund, av Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning (punkt 48)

och under hänvisning till vad statsrådsprotokollet (sid. 198) i ämnet innehåller,

får utskottet hemställa,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår

ägt rum, till statens farmaceutiska laboratorium för budgetåret

1932/1933 anvisa ett extra anslag av 24,500 kronor.

51 :o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 49) att

dels godkänna av departementschefen förordat förslag till stat för förste

provinsialläkare och provinsialläkare, att tillämpas från och med budgetåret

1932/1933;

dels ock höja det ordinarie förslagsanslaget till förste provinsialläkare

och provinsialläkare, nu 3,064,500 kronor, med 21,000 kronor till 3,085,500

kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 198—201 i statsrådsprotokollet.

Från och med ingången av budgetåret 1931/1932 gäller följande stat för

förste provinsialläkare och provinsialläkare:

Stat. Kronor.

Avlöningar till förste provinsialläkare och provinsialläkare, förslagsanslag

................................................................................................ 2,799,600

Vikariatsersättningar, förslagsanslag .................................................. 200,000

Arvoden till biträdande förste provinsialläkare................................ 11,600

Expeditionslokal, skrivbiträde och övriga expenser för förste provinsialläkare

...................................................................................... 53,300

Summa kronor 3,064,500.

Under senare år har en successiv ökning av antalet provinsialläkartjänster

ägt rum. 1916 års provinsialläkardistriktskommitté hade i betänkande den

16 december 1920 framlagt en plan för inrättande av nya ordinarie provinsialläkardistrikt,

åsyftande en ökning av antalet provinsialläkartjänster med

98 närmare angivna distrikt, varigenom totala antalet skulle komma att

uppgå till 319, samt föreslagit, att de ifrågasatta nya distrikten, av kommittén

efter behovsgraden indelade i tre grupper med respektive 29, 31 och 38

distrikt i de olika grupperna, skulle inrättas successivt under loppet av 10

år. I anledning av detta förslag har riksdagen till och med år 1928 anvisat

medel till sammanlagt 70 nya provinsialläkartjänster, i det att varje år utom

år 1924 anslag beviljats för 10 nya befattningar.

Yid anmälan till 1929 års statsverksproposition av ett utav medicinalstyrelsen

framlagt förslag örn inrättande av ytterligare 10 nya provinsialläkartjänster

ansåg föredragande departementschefen av närmare angivna skäl,

att fullföljandet av nyssnämnda plan skulle kunna utan avsevärd olägenhet

ske i något långsammare takt än dittills. Då en sådan omläggning vore

önskvärd även ur besparingssynpunkt, förordade departementschefen, att

s. 79 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

79

medel för budgetåret 1929/1930 måtte beräknas för endast 5 nya provinsialläkarbefattningar,

att inrättas från och med den 1 juli 1929.

Kungl. Maj :ts i enlighet härmed framlagda förslag Tann emellertid icke

riksdagens gillande. Riksdagen förklarade nämligen, att riksdagen vid prövning

av Kungl. Maj:ts förslag i berörda hänseende icke funnit sådana skäl

anförda, att de motiverade ett frångående av den av 1916 års provinsialläkardistriktskommitté

framlagda planen. I likhet med motionärer i ämnet och

i överensstämmelse med vad medicinalstyrelsen föreslagit ansåge riksdagen,

att jämväl under budgetåret 1929/1930 10 nya befattningar borde inrättas,

därav 5 från och med den 1 juli 1929 och ytterligare 5 från och med den

1 januari 1930.

På förslag av Kungl. Majit har vidare dels 1930 års riksdag beslutat öka

antalet provinsialläkartjänster med ytterligare 10, av vilka 5 skulle inrättas

från och med den 1 juli 1930 och 5 från och med den 1 januari 1931, dels

ock 1931 års riksdag beslutat inrättandet av 5 nya provinsialläkartjänster

från och med den 1 januari 1932.

Sammanlagda antalet beslutade nya ordinarie provinsialläkartjänster, till

vilka medel beviljats under åren 1921—1931, utgör således nu 95.

Den nu föreslagna ökningen av ifrågavarande anslag med 21,000 kronor

avser avlöningsmedel för de nya provinsialläkartjänster, vilka enligt beslut

av 1931 års riksdag inrättats först från och med den 1 januari 1932 och

för vilka i riksstaten för budgetåret 1931/1932 alltså endast beräknats halvårskostnad.

Med beviljande av anslag för ännu icke beslutat antal nya provinsialläkartjänster

skulle sålunda tillsvidare anstå.

Utskottet, som i likhet med departementschefen ansett, att någon utökning

av det av riksdagen hittills fastställda antalet provinsialläkartjänster

för närvarande icke torde böra äga rum, vill dock hava uttalat sin förväntan,

att den av 1916 års provinsialläkardistriktskommitté framlagda planen för

inrättande av nya ordinarie provinsialläkardistrikt kommer att fullföljas.

Då utskottet icke haft något att erinra mot vad i övrigt under förevarande

föreslagits, får utskottet alltså hemställa,

att riksdagen må

a) godkänna det av departementschefen i statsrådsprotokollet

över socialärenden den 4 januari 1932 förordade förslaget

till stat för förste provinsialläkare och provinsialläkare,

att tillämpas från och med budgetåret 1932/1933; samt

b) höja det ordinarie förslagsanslaget till förste provinsialläkare

och provinsialläkare, nu 3,064,500 kronor, med 21,000

kronor till 3,085,500 kronor.

52:o) Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Majis därom gjorda framställning

(punkt 50) och under hänvisning till vad statsrådsprotokollet (sid.

203 och 204) i ämnet innehåller, hemställer utskottet,

Utskottets

yttrande.

Tillfälliga

lönetillägg

åt vissa

-provinsialläkare.

[50.]

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår

ägt rum, till tillfälliga lönetillägg åt vissa provinsialläkare för

budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra anslag av 3,600 kronor.

Avlöning åt 53:o) Kungl. Maji har föreslagit riksdagen (punkt 51) att höja det ordislTmdiater

nar*e förslagsanslaget till avlöning åt civila läkarstipendiater, nu 5,000 kronor,

Pf51 -i med 3,000 kronor till 8,000 kronor.

Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till sid. 204—206 i

statsrådsprotokollet.

Från och med budgetåret 1929/1930 har till avlöning åt civila läkarstipendiater

i riksstaten varit uppfört ett ordinarie förslagsanslag av 5,000

kronor. Tidigare hava för samma ändamål anvisats medel i form av ordinarie

reservationsanslag.

Enligt i ämnet gällande bestämmelser antagas civila läkarstipendiater av

medicinalstyrelsen, stipendiater av första klassen till ett antal av högst tio fölen

tid av tre år och stipendiater av andra klassen till ett antal av högst

femton örn året för en tid av tre månader. Stipendiebeloppet utgör för

stipendiat av första klassen 2,500 kronor örn året och för stipendiat av

andra klassen 400 kronor. Medicinalstyrelsen äger dels för varje budgetår

till en var av högst fyra av stipendiaterna av första klassen, utöver dem

tillkommande stipendiebelopp, utbetala ett särskilt arvode, för år räknat,

av 1,500 kronor, dels ock inskränka tiden för dylik stipendiats anställning

till minst ett år.

För närvarande finnas två av medicinalstyrelsen antagna civila läkarstipendiater

av första klass, medan några dylika stipendiater av andra klass

icke äro anställda.

Det nu äskade anslaget är beräknat för stipendier och arvoden åt två

stipendiater, vilka avsetts att biträda med sjukvården i Övre Norrland.

Utskottet, som icke funnit skäl till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag,

får alltså hemställa,

att riksdagen må höja det ordinarie förslagsanslaget till

avlöning åt civila läkarstipendiater, nu 5,000 kronor, med 3,000

kronor till 8,000 kronor.

Dyrtidstillägg 54:o) På grund av Kungl. Maj:ts förslag (punkt 52) och under erinran att

Wfprovinsialanslag för det ändamål, varom under förevarande punkt är fråga, för inneläkare.

varande budgetår anvisats med 1,000 kronor, hemställer utskottet,

[521 ....

L att riksdagen må till dyrtidstillägg åt vissa extra provinsial
läkare

för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag

av 500 kronor.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

81

55:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 53), att statens

dels bestämma antalet ordinarie befattningar vid statens sinnessjukhus smnespit

löij ande satt! ^53 J

I. Läkarpersonal.

Befattning. Lönegrad

14 överläkare av lia klass....................................................................... B 29

15 förste läkare .................................................................................... B 28

4 överläkare av 2:a klass .................................................................... B 28

14 överläkare av 3:e klass .................................................................... B 27

31 andre läkare .................................................................................... B 26

1 läkare vid Visby sinnessjukhus...................................................... B 26

II. Kontorspersonal.

4 sysslomän av lia klass...................................................................... B 24

9 sysslomän av 2:a klass .................................................................... B 22

7 sysslomän av 3:e klass........................................................................ B 21

15 bokhållare.......................................................................................... B 15

20 kassörer............................................................................................... B 11

10 kameralbiträden ................................................................................ B 8

14 kanslibiträden...................................................................................... B 7

2 kontorsbiträden.................................................................................... B 4

III. Sjukvårdspersonal.

17 uppsyningsmän av lia klass .......................................................... B 14

26 förestånderskor av lia klass ......................................................... B 12

18 uppsyningsmän av 2:a klass ........................................................... B 10

141 Överskötare ........................................................................................ B 8

31 förestånderskor av 2:a klass ............................................................ B 7

867 skötare .............................................................................................. B 6

270 översköterskor .................................................................................. B 6

1,027 sköterskor..................................................................................... B 3

IV. Ekonomipersonal.

12 maskinmästare av lia klass ........................................................... B 14

7 maskinmästare av 2:a klass .............................................................. B 12

8 befallningsmän ................................................................................... B 10

22 hantverksföreståndare av lia klass ................................................. B 10

17 maskinister av lia klass................................................................... B 10

17 trädgårdsmästare................................................................................. B 10

108 hantverksföreståndare av 2:a klass .................................................. B 8

21 maskinister av 2:a klass................................................................... B 8

13 köksförestånderskor av lia klass ...................................................... B 7

10 magasinsföreståndare...................................................................... B 7

18 arbetsförestånderskor........................................................................... B 6

12 bageriförestånderskor....................................................................... B 6

Bihang till riksdagens protokoll 11)32. C sami. f) haft. (Nr 5.)

43!! sa 6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Befattning. Lönegrad.

10 chaufförer....................................................................................... B 6

15 eldare av Ira klass.............................................................................. B 6

6 förmän i trädgård och jordbruk ...................................................... B 6

86 hantverkare .......................................................................................... B 6

6 köksförestånderskor av 2:a klass ..................................................... B 6

20 post- och stadsbud............................................................................. B 6

16 tvättförestånderskor av l:a klass ...................................................... B 6

81 eldare av 2:a klass............................................................................ B 5

28 föreståndare i stall, ladugård och svinstall .................................... B 5

15 närmaste biträden till köksförestånderska..................................... B 5

22 yttre nattvakter .............................................................................. B 5

9 närmaste biträden till bageriförestånderska.................................... B 3

3 tvättförestånderskor av 2:a klass .................................................... B 3

15 närmaste biträden till tvättförestånderska...................................... B 3

35 sömmerskor eller väverskor............................................................. B 3;

dels godkänna följande stat för statens sinnessjukhus, att tillämpas från

och med budgetåret 1932/1933:

Stat.

A. Avlöningsstat. Kronor.

Avlöningar till ordinarie befattningshavare, förslagsanslag............ 8,740,000

Yikariatsersättningar, förslagsanslag.................................................. 820,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag

............................................................................................. 2,600,000;

B. Omkostnadsstat.

Driftkostnadsersättning för psykiatriska kliniken i Lund, förslagsanslag

.................................................................................. 150,000

Övriga kostnader för sinnessjukhusens underhåll, förslagsanslag .. 9,900,000

Summa kronor 22,210,000;

dels och höja det ordinarie förslagsanslaget till statens sinnessjukhus, nu

10,200,000 kronor, med 100,000 kronor till 10,300,000 kronor.

I fråga örn utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till sid. 208—243

i statsrådsprotokollet.

Den av 1931 års riksdag fastställda staten för statens sinnessjukhus är

av följande utseende.

Stat.

A. Avlöningsstat. Kronor.

Avlöningar till ordinarie befattningshavare, förslagsanslag ............ 8,525,000

Yikariatsersättningar, förslagsanslag ................................................. 800,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag 2,600,000

s. 83 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

83

B. Omkostnadsstat.

Övriga kostnader för sinnessjukhusens underhåll, förslagsanslag 10,200,000

Driftkostnadsersättning för psykiatriska kliniken i Lund, förslagsanslag

................................................................................................ 160,000

Summa kronor 22,285,000

Det belopp av 10,200,000 kronor, vartill det ordinarie förslagsanslaget till

statens sinnessjukhus är i gällande riksstat upptaget, motsvarar skillnaden

mellan å ena sidan slutsumman av den återgivna staten, 22,285,000 kronor,

och å andra sidan det belopp av 12,085,000 kronor, till vilket sinnessjukhusens

inkomster under budgetåret uppskattats.

Vid behandlingen av frågan örn anslagsbehovet för statens sinnessjukhus

för nästkommande budgetår har departementschefen först behandlat vissa

förslag örn ändringar i antalet ordinarie befattningar vid sinnessjukhusen

och därmed sammanhängande frågor samt därefter ingått på frågan örn beräkning

av utgifter och inkomster vid nämnda sjukhus.

Bland föreliggande personalfrågor har departementschefen till en början

berört spörsmålet örn hantverksföreståndarnas placering å löneskalan och

vissa därmed sammanhängande frågor.

I enlighet med förslag av 1902 års löneregleringskommitté blevo vid den

av 1918 års lagtima riksdag beslutade löneregleringen för personal vid statens

sinnessjukhus hantverksföreståndarbefattningarna uppdelade i två

grupper, hantverksf örestån dare av l:a och han tverksf öreståndare av 2:a graden.

I den första graden upptogos snickeri-, skrädderi- och skomakeriföreståndare

vid de större sinnessjukhusen, i andra graden alla övriga hantverksföreståndare.

När spörsmålet örn ny definitiv lönereglering för personal vid sinnessjukhusen

år 1921 behandlades inom nyssnämnda kommitté, förelågo framställningar

örn sammanslagning av de två graderna av han tverksf öreståndare.

Vidare hade för vissa hantverksföreståndare i lägre graden begärts

uppfattning i den högre graden.

Kommittén fann sig (betänkande LXV s. 37) ej kunna tillstyrka att då

upphäva den år 1918 godkända indelningen av liantverksföreståndarna i två

särskilda grader och sammanföra dem alla i en gemensam grupp, även örn

kommittén måste finna den indelningsgrund, som kommit i tillämpning, icke

i allo tillfredsställande. Spörsmålet örn uppfattning av vissa hantverksföreståndare

från 2:a till Ira graden och väckt fråga örn uppfattning av en

del hantverkare till hantverksföreståndare syntes emellertid kommittén vara

ur principiell synpunkt så pass betydelsefulla, att de i flera hänseenden

fordrade en närmare undersökning genom medicinalstyrelsens försorg. Vid

denna utredning borde även komma i betraktande, huruvida ej en del be
-

Ändringar i

antalet

ordinarie

befattningar

vid statens

sinnessjukhus

m. m.

Hantverksföreståndarnas

löneställning

m. m.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84 Statsutskottets utlåtande Nr 5.

fattningar tilläventyrs kunde överföras från högsta till lägsta klass av hantverksföreståndare.

Kommittén föreslog placering av hantverksföreståndare av l:a klass och

2:a klass i lönegrader, motsvarande lönegraderna B 10 respektive B 8 å den

nu gällande löneplanen.

Kommitténs förslag i förevarande del biträddes av Kungl. Majit i den

till 1922 års riksdag avlåtna propositionen nr 146 angående ny definitiv lönereglering

för befattningshavare vid hospital och asyler. Ej heller riksdagen

hade något att erinra mot detta förslag.

Sedan Kungl. Majit genom brev den 30 juni 1922 anbefallt medicinalstyrelsen

att verkställa den av löneregleringskommittén förordade närmare

utredningen, framlade medicinalstyrelsen i skrivelse den 24 oktober 1924 förslag

i berörda hänseende.

I skrivelsen framhöll styrelsen till en början, att det icke kunde förnekas

att omfattningen av det arbete, som åvilade ifrågavarande hantverksföreståndare,

ävensom det därmed förenade ansvaret, växlade inom olika yrken och

vid olika anstalter. En gradering av befattningshavarna i lönehänseende

syntes därför knappast kunna frångås.

Medicinalstyrelsen upptog härefter till skärskådande frågan örn löneplaceringen

för de olika kantverksföreståndarbefattningarna. Styrelsen yttrade

därvid, att snickeriföreståndarna vid de större sinnessjirkhusen

i viss mån intoge en särställning, som snarare kunde motivera en

förbättring än en försämring av deras löneställning. Styrelsen ville visserligen

icke ifrågasätta någon uppflyttning av dessa befattningshavare i högre

lönegrad men funne det å andra sidan otvivelaktigt, att de icke borde nedflyttas

till den lägre graden. Aven beträffande skrädderi- och skomakeriföreståndarna

vid de större sinnessjukhusen intog styrelsen den

ståndpunkten, att de borde bibehållas i den högre lönegraden.

Styrelsens yttrande härutinnan återfinnes å sid. 211 i statsrådsprotokollet.

Beträffande frågan huruvida någon av de till den lägre klassen hänförda

hantverksföreståndarna borde uppflyttas till den högre, uttalade styrelsen,

att skäl härtill icke förelåge i fråga örn elektriker, smeder, plåtslagare,

sadelmakare och bryggare. Ej heller syntes tillräcklig anledning till

uppflyttning föreligga beträffande föreståndarna i snickeri, skrädderi

och skomakeri vid de mindre sinnessjukhusen. Medicinalstyrelsens

yttrande härom återfinnes å sid. 212 i statsrådsprotokollet.

En uppflyttning från den lägre till den högre klassen borde däremot

enligt medicinalstyrelsen ske beträffande målare och murare i föreståndarställning

vid de större sinnessjukhusen.

I anledning av medicinalstyrelsens ifrågavarande förslag avgav allmänna

civilförvaltningens lönenämnd utlåtande den 10 februari 1925. Lönenämnden

ifrågasatte däri, huruvida ej utvecklingen av sinnessjukhusens skrädderi- och

skomakeriverksamhet gått något för långt. Ur organisatorisk och statseko
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

85

nomisk synpunkt kunde det enligt nämndens mening knappast anses fullt

ändamålsenligt att vid ett flertal spridda oell obetydliga verkstäder eller

arbetsplatser bedriva nytillverkning av persedlar av ifrågavarande art. Aven

om förekommande reparationsarbeten i allmänhet fortfarande syntes kunna

med ekonomisk fördel utföras vid vederbörande anstalt och jämväl ur andra

synpunkter lämpligen borde äga rum därstädes, ställde sig frågan annorlunda

beträffande den rena nytillverkningen. Framför allt ur besparingssynpunkt

syntes det nämnden, att starka skäl talade för en centralisering

av skomakeri- och skrädderirörelse!!. Det borde närmare utredas, huruvida

och i vilken omfattning tillverkningen av skodon och skrädderipersedlar för

statens sinnessjukhus kunde övertagas av andra statsinstitutioner, såsom

fångvården och arméns beklädnadsverkstad.

En sådan förändring som den nu antydda skulle — framhöll nämnden —

givetvis komma att inverka ej endast på personalbehovet inom här avsedda

verksamhetsgrenar vid statens sjukvårds anstalter utan även på den löneställning,

som finge anses motsvara de därav berörda befattningshavarnas

arbetsuppgifter. Att föreslå uppflyttning till högre lönegrad av någon av

hantverksföreståndarna av 2:a klass inom snickeri-, skrädderi- eller skomakeriyrkena

ansåge nämnden skäl icke vara för handen. Vid ett eventuellt

avskaffande eller inskränkande av nytillverkningsarbetet inom skrädderi- och

skomakeriyrkena skulle det sannolikt visa sig, att åtskilliga av de befattningar,

örn vilka här vore fråga, utan olägenhet kunde nedflyttas från föreståndartjänster

till hantverkarbefattningar eller ock helt och hållet indragas.

Aven oberoende av en dylik omläggning utav verksamheten borde det enligt

lönenämndens mening genom medicinalstyrelsens försorg närmare undersökas,

huruvida icke det förmanskap och det arbete, som utövades av vissa

hantverksföreståndare inom skrädderi- och skomakeriyrkena, redan vore av

så ringa omfattning, att tjänsterna snarast möjligt borde nedflyttas från

föreståndarbefattningar till enbart hantverkartjänster.

Beträffande medicinalstyrelsens förslag att till den högre klassen uppflytta

målare och murare i föreståndarställning vid de större sinnessjukhusen

fann lönenämnden, under hänvisning till den av nämnden ifrågasatta

omläggningen av verksamheten vid skrädderi- och skomakeriverkstäderna

och denna omläggnings eventuella konsekvenser beträffande sistnämnda

föreståndarbefattningar, sig icke kunna tillstyrka styrelsens berörda förslag.

Även oberoende av nyssnämnda omläggning förelåg det enligt nämndens

uppfattning icke tillräckliga skäl för bifall till förslaget.

Med anledning av vad lönenämnden sålunda anfört avgav medicinalstyrelsen

förnyat yttrande den 31 juli 1925. Däri anförde styrelsen beträffande

den av lönenämnden ifrågasatta omläggningen av verksamheten vid skrädderi-

och skomakeriverkstäderna, att redan för det dåvarande beställningar

av kläder och skodon ägde rum hos fångvården i rätt stor utsträckning

och att liven en viss centralisering kunde sägas förefinnas, i det att ej

sällan vid ett sinnessjukhus persedlar tillverkades för annat sådant sjukhus.

Med framhållande av vikten, ur ekonomisk synpunkt, av att ut
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

nyttja den billiga arbetskraft, som patienterna representerade, och ur sjukvårdssynpunkt

av att äga tillgång på lämpligt arbete åt patienterna, fann

styrelsen någon allmän föreskrift i fråga om centralisering eller annan omläggning

i antytt hänseende icke önsklig, utan ansåg, att driften på sinnessjukhusens

olika verkstäder borde få ordnas efter rådande förhållanden.

Hela frågan örn inskränkning av verkstadsdriften inom förberörda två

verksamhetsgrenar ansåg medicinalstyrelsen vara av underordnad betydelse

för behandlingen av själva den lönereglering, som styrelsen föreslagit i sin

förutnämnda skrivelse den 24 oktober 1924. Den minskning av personal,

som genom inskränkningen kunde tänkas uppstå, syntes nämligen icke kunna

genomföras förrän i samband med nuvarande befattningshavares avgång.

Det syntes därför styrelsen lämpligt, att vid varje ledigbliven befattning

inom skrädderi- och skomakeriyrket vid sinnessjukhusen prövades, huruvida

genom omläggning av verkstadsdriften befattningen i fråga skulle kunna

indragas eller sänkas i lönehänseende.

I motsats till lönenämnden ansåg styrelsen förberörda organisationsfråga

icke böra hava någon inverkan på placering i lönehänseende av hantverksföreståndare

inom andra yrken än skrädderiet och skomakeriet. Styrelsen

vidhöll därför sin uppfattning i fråga örn uppflyttning av målare och murare

i föreståndarställning vid de större sinnessjukhusen till den högre klassen.

I förnyat utlåtande den 25 september 1925 bemötte lönenämnden medicinalstyrelsens

förslag att omläggningen av skrädderi- och skomakeriverkstäderna

borde komma under övervägande först vid uppstående ledigheter å hantverksföreståndar-

eller hantverkarbefattningar inom dessa yrkesgrenar. En

fullständig plan för fyllande av anstalternas behov av nytillverkning måste

nämligen enligt lönenämndens uppfattning på förhand vara uppgjord för att

det vid vakanser å nämnda befattningar skulle kunna avgöras, huruvida

tjänsterna borde återbesättas eller utbytas mot lägre befattningar eller ock

helt indragas.

Därest nytillverkning måhända allt framgent borde bibehållas vid ett eller

annat sinnessjukhus, varvid nytillverkning där tilläventyrs kunde komma att

bedrivas i något vidgad omfattning, ville lönenämnden icke bestrida, att

behov fortfarande kunde förefinnas av ett fåtal högre kvalificerade hantverksmän

inom ifrågavarande yrkesgrenar.

Lönenämnden anförde härefter, att då hantverksmäunen inom nämnda

yrkesgrenar vid övriga sinnessjukhus skulle komma i en annan ställning än

den de nu intoge, den gjorda jämförelsen mellan dessa yrkesmän, å ena sidan,

samt målare och murare, å andra sidan, icke syntes i och för sig kunna

motivera någon uppflyttning av de senare. Lönenämnden, som icke heller

i övrigt fann de på målare och murare ankommande arbetsuppgifterna betinga

en dylik uppflyttning, ansåg sig därför icke kunna tillstyrlA, någon

åtgärd i sistnämnda hänseende.

I detta sammanhang må nämnas, att svenska hospitalens ekonomipersonals

förbund uti framställning av den 11 juli 1925 yrkat, att samtliga hantverksföreståndare

måtte hänföras till en grupp på det sätt, att alla de nu
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5. 87

varande han tverksf öreståndarna av 2:a klass uppflyttas till hantverksföreståndare

av l:a klass.

Vid anmälan i 1926 års statsverkspr oposition av frågan om anslag till statens

sinnessjukhus (femte huvudtiteln, punkt 53) uttalade föredragande

departementschefen, att det av lönenämnden givna uppslaget syntes böra

fullföljas genom en utredning angående möjligheten och lämpligheten att

omlägga verksamheten vid sinnessjukhusens skrädderi- och skomakeriverkstäder

i den av nämnden angivna riktningen. Vid denna utredning borde

emellertid icke enbart statsekonomiska hänsyn bliva vägledande utan även

sjukvårdssynpunkter vinna vederbörligt beaktande. Vikten av att i nödig

utsträckning kunna bereda tillgång till lämpligt arbete åt patienterna vid

de olika sinnessjukhusen syntes nämligen icke få lämnas ur sikte.

I likhet med lönenämnden ansåg departementschefen, att resultatet av

berörda utredning kunde bliva av betydelse icke blott för bedömande av

skrädderi- och skomakeriföreståndamås framtida löneställning utan även

vid övervägande av den definitiva placeringen å löneskalan av hantverksföreståndare

inom andra yrkesgrenar. Det av medicinalstyrelsen framlagda

förslaget till lönereglering för hantverksföreståndare borde därför enligt

departementschefen i sin helhet upptagas till närmare prövning först när

resultatet av sagda utredning förelåge. Hantverksföreståndarnas inom de

olika yrkesgrenarna ställning å löneskalan borde i avvaktan på utredningens

resultat tills vidare lämnas orubbad.

I detta sammanhang erinrade departementschefen, att Kungl. Maj:t genom

brev den 9 mars 1923 meddelat förordnande örn att lediga befattningar

såsom hantverksföreståndare såväl av lia klass som, i den mån medicinalstyrelsen

icke i undantagsfall funne omständigheterna föranleda annat, även

av 2:a klass vid statens sinnessjukhus skulle tillsättas allenast på viss tid

eller tills vidare ävensom att Kungl. Majit genom brev den 11 december

1925 utfärdat i huvudsak motsvarande föreskrift i fråga örn lediga befattningar

såsom hantverkare med verksamhet i skrädderi- och skomakeriverkstäderna

vid sinnessjukvårdsanstalterna.

Vad i statsverkspropositionen i omförmälda ämne anförts föranledde icke

från riksdagens sida någon erinran.

Genom beslut den 29 juni 1926 anbefallde härefter Kungl. Majit medicinalstyrelsen

att, med beaktande av vad i 1926 års statsverksproposition av

föredragande departementschefen i ämnet anförts, i samråd med fångvårdsstyrelsen

och arméförvaltningen verkställa utredning angående en sådan omläggning

av verksamheten vid statshospitalens skrädderi- och skomakeriverkstäder,

att nytillverkningen av skodon och skrädderipersedlar skulle

kunna i lämplig omfattning övertagas av andra statsinstitutioner, samt till

Kungl. Majit inkomma med det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Efter verkställande av den sålunda anbefallda utredningen framlade medicinalstyrelsen

i skrivelse den 30 juni 1930 förnyat förslag i iimnet.

Sedan styrelsen däri inledningsvis uttalat sig rörande betydelsen ur vård
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

synpunkt av skomakeri- och skrädderidrift vid statens sinnessjukhus (sid.

216 och 217) och beträffande sättet för anordnande av driften vid skomakerioch

skrädderiverkstäderna (sid. 217 och 218) samt därefter avgivit sin ståndpunkt

till möjlig personalindragning vid ifrågavarande verkstäder (sid. 218

och 219) ävensom till frågan örn lönegradsplacering för vederbörande hantverksföreståndare,

har medicinalstyrelsen föreslagit, att antalet hantverksföreståndare

av lia klass skulle minskas med 9 (de 9 skomakeriföreståndarna

vid de större sinnessjukhusen) och ökas med 1 (skrädderiföreståndaren vid

Hälsingborgsanstalten), att antalet hantverksföreståndare av 2:a klass skulle

ökas med 9 (nyssnämnda skomakeriföreståndare) och minskas med 3 (skrädderiföreståndaren

vid Hälsingborgsanstalten och nuvarande skomakeriföreståndarna

vid anstalterna i Nyköping och Härnösand) samt att antalet

hantverkare skulle ökas med 2 (sistnämnda skomakeriföreståndare) men

minskas med 12 (de 12 till indragning föreslagna befattningarna).

Medicinalstyrelsens skrivelse den 30 juni 1930 utmynnade i en hemställan

att i fråga örn verksamheten vid sinnessjukhusens skrädderi- och skomakeriverkstäder

icke måtte vidtagas annan åtgärd av beskaffenhet att innebära

en omläggning av denna verksamhet än att antalet å dessa verkstäder anställda

hantverkare successivt måtte minskas med 10 samt att i samband

därmed antalet hantverksföreståndare av lia klass måtte minskas med 8 och

antalet hantverksföreståndare av 2:a klass ökas med 6.

I medicinalstyrelsens skrivelse bifogade yttranden hava fångvårdsstyrelsen

och arméförvaltningens intendentsdepartement förklarat sig icke hava något att

erinra mot medicinalstyrelsens förslag, i vad detsamma berörde nämnda

myndigheter.

I en till Kungl. Majit ingiven, den 19 november 1930 dagtecknad skrift

har svenska hospitalens ekonomipersonals forlund hemställt, att hantverksföreståndarna

i måleri och mureri vid de större sinnessjukhusen måtte uppflyttas

från 2:a till Ira klass, att hantverksföreståndarna i skomakeri vid

nyssnämnda sjukhus ävensom hantverksföreståndarna i skomakeri vid Nyköpings-

och Härnösandsanstalterna måtte få kvarstå i nuvarande lönegrader,

att den befattningshavare, som förestode skrädderiavdelningen vid den

fasta paviljongen vid Yäsjöanstalten, måtte erhålla föreståndares löneställning

samt att iitredning måtte verkställas rörande löneställningen för sådan

hantverkspersonal, som tjänstgjorde vid anstalter, där verkstäderna av en

eller annan anledning uppdelats på olika avdelningar.

Till följd av remiss har vidare allmänna civilförvaltningens lönenämnd den

10 april 1931 i förevarande ämne avgivit förnyat utlåtande. Lönenämnden

har däri till en början framhållit, att frågan om skrädderi- och skomakeridriftens

ordnande vid sinnessjukhusen kommit i ett avsevärt ändrat läge i

följd av den ståndpunkt, som numera allmänt intoges till frågan om arbetsterapien

såsom behandlingsform för de sinnessjuka. I anslutning härtill

anför lönenämnden att, i den mån arbetsterapien vunne ökat beaktande

inom sinnessjukvården, ökat behov givetvis uppstode att bereda de intagna

s. 89 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

89

tillfälle till sysselsättning även å de verkstäder, varom här närmast vore

fråga. Särskilt gällde detta under den tid av året, då patienterna icke kunde

beredas arbete utomhus. Därest sålunda en vidgad arbetsterapi krävde, att

patienternas verksamhet inriktades jämväl på nytillverkningar, hade lönenämnden

därför numera icke någon invändning att göra mot en sådan anordning.

Lönenämnden har vidare förklarat, att medicinalstyrelsens senaste

förslag beträffande skrädderi- och skomakeripersonalens löneställning i huvudsak

icke föranledde någon erinran från lönenämndens sida. Emellertid har

nämnden med hänsyn till arbetsterapiens betydelse och angelägenheten av

att kunna anskaffa för handledningen av patienterna lämpliga arbetsledare

för sin del icke velat påfordra omedelbart beslut därom att skomakeriföreståndarna

vid Nyköpings och Härnösands sinnessjukhus nedflyttades till

hantverkare. Med beslut örn en sådan nedflyttning syntes nämnden böra

anstå, till dess det visat sig, att patientarbetet å dessa verkstäder under en

följd av år varit av avsevärt mindre omfattning än vid övriga mindre sinnessjukhus

med liantverksföreståndare såsom ledare för skomakeriverkstäderna.

Mot den föreslagna, successiva övergången till den ifrågasatta omläggningen,

så vitt denna omläggning berörde nu i tjänst varande ordinarie eller

på förordnande tillsatta befattningshavare, har lönenämnden icke haft något

att erinra.

Beträffande den av svenska hospitalens ekonomipersonals förbund ingivna

framställningen, vilken i anledning av remissen överlämnats till lönenämnden,

har nämnden anfört, att densamma icke från nämndens sida föranledde

något särskilt yttrande.

Sedan Kungl. Majit genom beslut den 4 juli 1931 anbefallt medicinalstyrelsen

att i föreliggande ärende avgiva förnyat utlåtande i samband med

äskande av anslag till statens sinnessjukhus för budgetåret 1932/1933, har

styrelsen i skrivelse den 28 augusti 1931 avgivit dylikt utlåtande.

Yid utlåtandet har medicinalstyrelsen fogat en förteckning över liantverksföreståndare

och hantverkare vid statens sinnessjukhus enligt för budgetåret

1931/1932 gällande stater. Av denna förteckning framgår, bland annat, att

av de 29 hantverksföreståndarna av lia klass 11 äro snickeriföreståndare,

9 skrädderiföreståndare och 9 skomakeriföreståndare, att av de 102 hantverksföreståndarna

av 2:a klass 7 äro föreståndare i snickeri, 9 i skrädderi,

7 i skomakeri, 15 i måleri och 14 i mureri samt att av de 90 hantverkarna

28 äro snickare, 23 skräddare, 17 skomakare, 12 målare och 1 murare. Av

snickeri-, skrädderi- och skomakeriföreståndarna av lia klass är en placerad

vid var och en av de 11 större sinnessjukanstalterna, dock att skrädderioch

skomakeriföreståndare av lia klass saknas vid S:ta Maria sjukhus i

Hälsingborg och Källshagens sjukhus i Vänersborg, vid vilka sjukhus motsvarande

föreståndare hänförts till 2:a klass. Såsom större sinnessjukanstalt

har härvid räknats anstalt med minst 700 sjukplatser. Av ifrågavarande befattningar

äro vissa för närvarande vakanta.

I sin sistnämnda skrivelse har medicinalstyrelsen först berört frågan om

placeringen i lönehänseende av liantverksföreståndare i målning och

murning, därvid styrelsen anfört i huvudsak följande:

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

De skäl till förbättrad löneställning för hantverksföreståndarna i nämnda

yrken vid de större sinnessjukhusen, vilka styrelsen åberopat i sin skrivelse

den 24 oktober 1924, ägde fortfarande giltighet. Den omständigheten att

styrelsen i sitt den 30 juni 1930 avgivna utlåtande förklarat sig örn ock med

tvekan icke vilja motsätta sig en nedflyttning i löneställning av skomakeriföreståndarna

vid de större sjukhusen syntes icke i någon högre grad böra

inverka på frågan örn löneplaceringen för föreståndarbefattningarna i målning

och murning, vilkas rekrytering i väsentlig grad vore beroende på

sinnessjukhusens möjligheter att erbjuda löneförmåner, som kunde motsvara

lönestandarden inom nämnda yrken på den allmänna marknaden. Med hänsyn

jämväl till det viktiga arbete, ifrågavarande hantverksföreståndare hade

att utföra i avseende ä underhållet av sinnessjukhusens byggnader, vore en

god rekrytering av befattningshavarna av stor betydelse. Styrelsen ansåge

sig därför böra vidhålla sitt förslag om uppflyttning av föreståndarna i målning

och murning vid de större sinnessjukhusen till hantverksföreståndare

av l:a klass.

Under hänvisning till vad medicinalstyrelsen tidigare i ämnet anfört förklarar

styrelsen härefter, att styrelsens ståndpunkt beträffande löneställningen

för sinnessjukhusens hantverksföreståndare skulle innebära, att föreståndarna

i snickeri, skrädderi, målning och murning vid de elva större sinnessjukhusen

skulle vara föreståndare av lia klass, att — därest föreståndarna i

skomakeri vid de större sjukhusen icke skulle, såsom styrelsen i sitt den

24 oktober 1924 avgivna förslag hemställt, bibehållas såsom föreståndare av

l:a klass — desamma skulle vara föreståndare av 2:a klass och att samtliga

övriga föreståndare likaledes skulle vara föreståndare av 2:a klass.

Beträffande skomakeriföreståndarna har styrelsen emellertid ytterligare

anfört följande:

Den tvekan, styrelsen uttalat beträffande en eventuell nedflyttning av de

större sjukhusens skomakeriföreståndare till hantverksföreståndare av 2:a

klass, förelåge fortfarande. En dylik lägre placering av skomakeriföreståndarna

skulle frånsett dyrtidstillägg medföra en lägre årlig avlöningskostnad

av allenast 4,380 kronor. Det syntes styrelsen kunna starkt ifrågasättas,

huruvida denna besparing vore av sådan betydelse att densamma borde föranleda

nedflyttning av ifrågavarande skomakeriföreståndare. I detta sammanhang

ansåge sig styrelsen böra framhålla att vid den ändring av allmänna

avlöningsreglementet, som företagits genom kungörelsen den 6 juni

1925 (nr 270), tillkommit en ny lönegrad, B 9, vilken inlagts i löneplanen

mellan de lönegrader — B 10 och B 8 — till vilka hantverksföreståndarna

av lia respektive 2:a klass blivit hänförda. Med hänsyn därtill talade vissa

skäl för att de hantverksföreståndarbefattningar, beträffande vilka tvekan

kunde anses föreligga, huruvida de skulle hänföras till dylika befattningar

av l:a eller 2:a klass, placerades i den nytillkomna mellanliggande lönegraden

B 9. En dylik placering skulle innebära, att hantverksföreståndarbefattningarna

bleve uppdelade i tre i stället för två klasser. Ehuru en dylik

utväg att lösa hantverksföreståndarnas avlöningsfråga syntes i vissa avseenden

lämplig, ansåge sig styrelsen med hänsyn till förutsättningarna för den

styrelsen anbefallda utredningen icke böra framlägga något förslag i nämnda

avseende.

Mot lönenunmdens förslag om anstånd med av medicinalstyrelsen ifrågasatt

förändring av hantverksföreståndarbefattningarna i skomakeri vid S:ta

Annas och Gådeå sjukhus till hantverkarbefattningar hade styrelsen icke

s. 91 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

91

något att erinra. Enligt styrelsen förelåge tvärtom goda skäl för att man,

innan en dylik förändring vidtoges, avvaktade de verkningar, som arbetsterapiens

utveckling kunde medföra beträffande skomakeridriften vid nämnda

två sjukhus.

Medicinalstyrelsen har härefter ingått på en prövning av den av svenska

hospitalens ekonomipersonals förbund väckta frågan örn behovet av en

hantverksföreståndare i skrädderi för den fasta paviljongen vid

S:t Sigfrids sjukhus vid Växjö. Härom har styrelsen anfört följande:

De å nämnda paviljong intagna patienterna erfordrade särskild tillsyn

och finge därför i regel icke lämna området för paviljongen, där särskilda

anordningar för deras övervakning vore vidtagna. För deras sysselsättning

i skrädderi vore det således erforderligt att särskild skrädderiverkstad vore

anordnad inom paviljongen. Med hänsyn såväl till det jämförelsevis betydande

antalet arbetande patienter å den i fasta paviljongen anordnade

skrädderiverkstaden som till den omständigheten att de där sysselsatta

patienterna delvis vore särskilt opålitliga och svårskötta, måste det anses

rimligt, att skrädderidriften därstädes omhänderhades av en hantverksföreståndare

av 2:a klass i stället för, såsom nu vore fallet, av en hantverkare.

Emellertid vore det icke uteslutet att den för sjukhusets övriga patienter

anordnade skrädderiverkstaden, som nu förestodes av en hantverksföreståndare

av 2:a klass, men där antalet arbetande patienter åtminstone dittills

varit ganska ringa, borde kunna i stället förestås av en hantverkare.

Det finge således icke anses utrett att två hantverksföreståndare i skrädderi

vid nämnda sjukhus vore behövliga. Styrelsen ansåge sig därför icke för

närvarande kunna förorda någon ökning av antalet hantverksföreståndare

vid nämnda sjukhus.

Yidkommande den av personalförbundet begärda utredningen angående

löneställningen för liantverkspersonalen vid de sinnessjukhus i övrigt, där

verkstäder i samma yrkesfack äro uppdelade på särskilda avdelningar, har

medicinalstyrelsen anfört, att styrelsen icke för närvarande funne någon

dylik utredning påkallad men att styrelsen, för den händelse åtgärder framdeles

skulle behöva vidtagas i anledning av sålunda uppdelad verkstadsdrift,

komme att göra erforderlig framställning i ämnet.

Beträffande de ändringar i antalet ordinarie hantverksföreståndare

och hantverkare vid statens sinnessjukhus, vilka borde

genomföras från och med budgetåret 1932/1933, har medicinalstyrelsen härefter

yttrat följande:

Därest de nuvarande befattningarna såsom hantverksföreståndare av l:a

klass i skomakeri ansåges böra förändras till befattningar som hantverksföreståndare

av 2:a klass, komme antalet hantverksföreståndare av l:a klass,

som nu utgjorde 29, att minskas med 9. A andra sidan skulle en uppfattning

av hantverksföreståndarna i målning och murning vid de elva

större sinnessjukhusen föranleda en ökning av antalet föreståndare av l:a

klass med 22. Då därjämte hantverksföreståndarna i skrädderi vid S:ta

Maria sjukhus och Källshagens sjukhus, vilka för närvarande vore föreståndare

av 2:a klass, borde uppflyttas till föreståndare av l:a klass, borde

antalet dylika hantverksföreståndare ökas med ytterligare 2.

Antalet hantverksföreståndare av l:a klass skulle ela komma att uppgå

till (29 — 9 + 22 + 2) 44.

Antalet hantverksföreståndare av 2:a klass, som nu uppginge till 102,

komme i samband därmed att dels ökas med 9 hantverksföreståndare i

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

skomakeri och dels minskas med 22 hantverksföreståndare i målning och

murning samt 2 föreståndare i skrädderi. Därutöver kunde antalet minskas

med en hantverksföreståndare i sadelmakeri vid Restads sjukhus, där en

vakant dylik befattning numera finge anses obehövlig. Antalet hantverksföreståndare

av 2:a klass kunde således nedsättas till (102 + 9 — 22 — 2 — 1) 86.

Vid nämnda beräkning hade styrelsen förutsatt att någon nedflyttning av

hantverksföreståndarna i skomakeri vid S:ta Annas och Gådeå sjukhus till

hantverkare ännu icke skulle vidtagas.

Antalet hantverkare uppginge för närvarande till 90. Enligt styrelsens

den 30 juni 1930 avgivna förslag skulle antalet befattningar såsom hantverkare

i skrädderi och skomakeri successivt minskas med 12. Av dessa

vore sammanlagt 7 befattningar vakanta, därav 5 stöde obesatta och 2 uppehölles

på förordnande. Av de ifrågavarande befattningarna syntes endast

de 5 obesatta omedelbart böra indragas, enär en indragning jämväl av de

två övriga befattningarna kunde medföra att de å befattningarna förordnade

vikarierna måste entledigas vid en tidpunkt, då den allmänna bristen på

arbete medförde stora svårigheter för dem att erhålla annan anställning.

I detta sammanhang ville styrelsen omnämna, att skomakeriverkstaden

vid Psykiatriska sjukhuset i Stockholm för närvarande vore försöksvis nedlagd

och att skomakeriarbeten för sjukhusets räkning under tiden utfördes

på centralfängelset å Långholmen. Innan närmare erfarenhet vunnits örn

lämpligheten av denna anordning, ansåge sig styrelsen emellertid icke kunna

föreslå definitiv nedläggning av ifrågavarande verkstad.

Samtidigt som styrelsen funne hantverkarnas antal av nämnd anledning

kunna minskas med 5, ansåge sig emellertid styrelsen böra föreslå inrättande

av en ny dylik befattning. Direktionen för Källshagens sjukhus hade nämligen

i skrivelse till styrelsen den 30 juli 1931 hemställt, att sjukhusets

personal måtte ökas med en hantverkare i snickeri. Till stöd därför hade

direktionen anfört, att snickarpersonalen vid sjukhuset för närvarande endast

utgjordes av 1 hantverksföreståndare och 1 hantverkare samt att det stundom

kunde hända, att båda dessa befattningshavare för utförande av arbeten

inom dels själva sjukhusanläggningen och dels byggnaderna vid de till sjukhuset

hörande länderierna Källshagen, Fredrikslund och Petersberg samt

lägenheten Alvik nödgades samtidigt lämna verkstadslokalerna, vilket medfört

vissa olägenheter, när patient varit sysselsatt därstädes. På skäl direktionen

sålunda åberopat och då antalet hantverkare i snickeri vid vart och

ett av de större sinnessjukhusen utom Frösö sjukhus vid Östersund uppginge

till minst 2, hemställde styrelsen örn inrättande av ytterligare en hantverkarbefattning

i snickeri vid Källshagens sjukhus.

Enligt styrelsen borde därför antalet hantverkare fastställas till (90 — 5 +

+ 1)86.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»Vad till en början angår frågan örn den lämpligaste organisationen av

skräddefri- och skomakeri!; erks fäder na vid statens sinnessjukhus, synes det

uppenbart, att denna fråga kommit i ett förändrat läge i och med att den

moderna uppfattningen örn patientarbetets betydelse för de sjukas tillfrisknande

alltmera trängt igenom och omsatts i praktiken. I samma mån som

den s. k. arbetsterapien — såsom är att vänta — vinner ökad terräng vid

sinnessjukhusen, ökas behovet av att vid alla sinnessjukhus äga tillgång till

lämpliga patientarbeten av skilda slag. Då bland de vid sinnessjukhusen

förekommande inomhusarbetena skrädderi- och skomakeriarbeten spela en

s. 93 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr <5.

93

framträdande roll, vill jag ur nyssberörda synpunkter ansluta mig till medicinalstyrelsens

mening, att i allmänhet vid varje anstalt böra finnas verkstäder

i nämnda yrken. Någon centralisering av ifrågavarande verkstadsdrift till

vissa anstalter synes mig därför icke böra äga rum.

Vidkommande arten av den verkstadsdrift i skrädderi och skomakeri, som

bör vid anstalterna bedrivas, delar jag jämväl den av medicinalstyrelsen uttalade

uppfattningen, att denna drift visserligen huvudsakligen bör avse

reparationsarbeten men att den även bör omfatta sådana enklare nytillverkningsarbeten,

vilka kunna av patienterna utföras. Det torde nämligen ligga

i sakens natur, att de senare arbetena i högre grad än lagningsarbeten äro

ägnade att väcka och vidmakthålla patienternas arbetshåg och därför ur

arbetsterapeutisk synpunkt måste vara av stor betydelse.

Emellertid torde av den lämnade redogörelsen framgå, att skrädderi- och

skomakeridriften vid sinnessjukhusen kan till en viss grad inskränkas utan

åsidosättande av kravet på möjlighet att i dessa yrken bereda sysselsättning

åt härför lämpade patienter. Medicinalstyrelsen har i sådant hänseende

föreslagit, att som regel endast en hantverkare skulle finnas vid varje verkstad,

dock att vid vissa angivna verkstäder antalet hantverkare av särskilda

skäl skulle vara något större. Mot detta förslag, som innebär, att antalet

hantverkare vid skrädderi- och skomakeriverkstäderna skulle minskas med

sammanlagt 12, har jag icke något att erinra. Icke heller mot medicinalstyrelsens

förslag angående successivt genomförande av denna minskning

har jag något att invända. I överensstämmelse med detta förslag torde

alltså tills vidare böra indragas 5 obesatta hantverkarbefattningar. Liksom

medicinalstyrelsen utgår jag från att — i den mån sinnessjukhusen såsom

följd av den reducerade verkstadsdriften bliva nödsakade att genom beställningar

från annat håll tillgodose sina behov av klädespersedlar och skodon

— andra statliga verkstäder komma att anlitas, i första hand fångvårdens

och arméns.

Jag övergår härefter till frågan örn placering i lönehänseende av hantverksföreståndarna

inom olika yrken och vid olika anstalter.

Vad då först angår snickeriföreståndarna vid de större sinnessjukhusen,

äro de hörda myndigheterna ense därom, att någon anledning

icke förefinnes att till lägre lönegrad nedflytta dessa föreståndare. Då även

jag med hänsyn till det kvalificerade arbete, som åvilar nämnda yrkesmän,

delar denna uppfattning, får jag föreslå att desamma även framgent bibehållas

i lönegraden B 10.

Också i fråga örn skrädderiföreståndarna vid de större sinnessjukhusen

föreligger hos de hörda myndigheterna enighet örn att desamma

böra hänföras till den högre föreståndargraden. Som skäl härför har anförts

huvudsakligen att dessa föreståndare hava att utöva arbetsledning i betydande

omfattning. Med hänsyn härtill och då den föreslagna minskningen i skrädderidriften

icke torde komma att ställa minskade krav på ifrågavarande befattningshavare,

får jag förorda, att de samtliga hänföras till lönegraden B 10. I följd

härav böra skrädderiföreståndarna vid S:ta Maria sjukhus i Hälsingborg och

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Källshagens sjukhus i Vänersborg uppflyttas från lönegraden B 8 till lönegraden

B 10, under det att någon ändring icke bör äga rum i fråga om

löneställningen för övriga skrädderiföreståndare vid de större anstalterna.

Med avseende å lönegradsplaceringen för skomakeriföreståndarna vid

de större anstalterna föreligga olika förslag. Medicinalstyrelsen — som

i sitt utlåtande den 24 oktober 1924 hemställde, att dessa befattningshavare

skulle få kvarbliva i lönegraden B 10 — har dels i skrivelsen den 30 juni 1930,

örn än med tvekan, föreslagit en nedflyttning av befattningarna till lönegraden

B 8, dels ock i skrivelsen den 28 augusti 1931 —■ utan att direkt

frångå sistnämnda förslag — uttalat, att vissa skäl kunde tala för befatt

ningarnas placering i lönegraden B 9. Allmänna civilförvaltningens lönenämnd

har tillstyrkt befattningarnas nedflyttning till lönegraden B 8. Svenska

hospitalens ekonomipersonals förbund har ansett befattningarna böra liksom

för närvarande hänföras till lönegraden B 10.

Av utredningen synes framgå, att skomakeriföreståndarna vid de större

sjukhusen, ehuru i viss mån likställda med skrädderiföreståndarna vid dessa

anstalter, dock i allmänhet hava att handleda ett mindre antal patienter än

sistnämnda befattningshavare och dessutom — vid genomförande av den

föreslagna inskränkningen av skrädderi- och skomakeridriften — torde komma

att i högre grad än skrädderiföreståndarna få sitt arbete begränsat till

reparationsarbeten. I betraktande härav och då jag icke finner lämpligt att

uppdela hantverksföreståndarbefattningarna vid sinnessjukhusen på tre olika

lönegrader, anser jag mig böra förorda, att ifrågavarande skomakerif örestån dare

hänföras till föreståndare av 2:a klass och alltså placeras i lönegraden B 8.

Hantverksföreståndarna i målning och murning äro för närvarande

vid samtliga sinnessjukanstalter hänförda till den lägre föreståndargraden.

Härutinnan har medicinalstyrelsen på angivna skäl föreslagit den

ändringen, att föreståndarna i dessa yrken skulle vid de större anstalterna

uppflyttas till lönegraden B 10 men vid de mindre anstalterna kvarstå i

lönegraden B 8. Å andra sidan har allmänna civilförvaltningens lönenämnd

ansett, att samtliga måleri- och mureriföreståndare borde liksom för närvarande

vara placerade i lönegraden B 8. Enligt min mening kan man vid

bedömande av frågan örn löneställningen för här avsedda befattningshavare

icke fästa alltför stort avseende vid de löner, vilka i den öppna marknaden

betalas till motsvarande yrkesmän och vilkas storlek i viss mån torde

sammanhänga med arbetets mera säsongartade karaktär. Det är vidare

att märka, att föreståndarna i måleri och murning vid de större sinnessjukhusen

icke i förhållande till patienterna torde utöva en arbetsledande

verksamhet i samma utsträckning som exempelvis snickeri- och skrädderiföreståndare

och att omfattningen av deras arbete i någon mån växlar med

årstiderna. På grund av det anförda får jag, med biträdande av lönenämndens

förslag i ämnet, tillstyrka att föreståndare i målning och murning

vid de större sinnessjukhusen liksom hittills hänföras till lönegraden B 8.

Yad härefter angår frågan örn skomakeriföreståndarna vid de mindre

sinnessjukhusen, har medicinalstyrelsen i sin skrivelse den 30 juni 1930

s. 95 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

95

föreslagit nedflyttning av befattningarna som skomakeriföreståndare av 2:a

klass vid Nyköpings- och Härnösandsanstalterna till hantverkarbefattningar.

I sitt senaste utlåtande har styrelsen emellertid anslutit sig till lönenämndens

förslag, enligt vilket med nedtlyttningen skulle tills vidare anstå i avbidan

på närmare erfarenhet rörande omfattningen av patientarbetet å skomakeriverkstäderna

vid sistnämnda två anstalter. Aven jag biträder detta förslag.

Då jag — i likhet med medicinalstyrelsen och lönenämnden — anser att

även skomakeriföreståndarna vid övriga mindre sinnessjukhus böra liksom

hittills vara placerade såsom skomakeriföreståndare av 2:a klass, följer härav,

att jag icke har någon ändring att föreslå beträffande skomakeriföreståndarna

vid ifrågavarande sjukhus.

Beträffande övriga hantverksföreståndarbefattningar av 2:a klass

— d. v. s. dels föreståndarbefattningarna i snickeri, skrädderi, målning och

murning vid de mindre sinnessjukhusen, dels ock befattningarna vid samtliga

sinnessjukhus i föreståndarställning såsom tapetserare och sadelmakare,

bryggare, elektriker, reparatör, smed, plåtslagare och slöjdare — vill jag,

i anslutning till vad medicinalstyrelsen och lönenämnden i ärendet förordat,

tillstyrka att ifrågavarande befattningar bibehållas i lönegraden B 8.

Yad särskilt angår skrädderiföreståndaren av 2:a klass vid S:t Sigfrids

sjukhus i Växjö har jag i detta sammanhang ansett mig böra framhålla, att

jag förutsätter, att denne befattningshavare framdeles får sin tjänstgöring

förlagd till skrädderiavdelningen å sjukhusets fasta paviljong och att efter

en sådan omläggning den för sjukhusets övriga patienter anordnade skrädderiverkstaden

tills vidare kommer att förestås av en hantverkare.

Vidare får jag tillstyrka medicinalstyrelsens förslag örn indragning av en

vakant föreståndarbefattning i sadelmakeri vid Bestads sjukhus.

Beträffande hantverkarna har jag i det föregående uttalat mig för indragning

av tillhopa 5 sådana befattningar såsom följd av den föreslagna

inskränkningen av driften vid skrädderi- och skomakeriverkstäderna. Emellertid

får jag, i anslutning till vad medicinalstyrelsen i ämnet föreslagit, å

andra sidan förorda inrättande av ytterligare en hantverkarbefattning vid

Källshagens sjukhus i Vänersborg, där behov av ytterligare en snickare synes

föreligga.

Vid bifall till vad jag här i olika hänseenden föreslagit skulle för nästa

budgetår dels antalet hantverfcsföreståndare av l:a klass, som för närvarande

utgör 29, komma att å ena sidan ökas med 2 (som följd av uppflyttning av

skrädderiföreståndarna av 2:a klass vid S:ta Maria sjukhus och Källshagens

sjukhus) och å andra sidan minskas med 9 (på grund av nedtlyttningen av

skomakeriföreståndarna av l:a klass till 2:a klass), dels antalet hantverfcsföreståndare

av 2:a Mass — nu 102 — att av nyssnämnda anledningar

minskas med 2 och ökas med 9 samt dessutom minskas med 1 (den till

indragning föreslagna befattningen som föreståndare i sadelmakeri vid Restads

sjukhus), dels ock antalet hantverkare, nu uppgående till 90, å ena sidan

minskas med 5 (skräddare och skomakare) och å den andra sidan ökas med 1

(1 snickare vid Källshagens sjukhus).

s. 96 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Läkaren vid

S:t Olofs sjukhus

i Visby.

96

På grund härav skulle för budgetåret 1932/1933 få i staten för statens

sinnessjukhus upptagas (29 + 2-—9) 22 hantverksföreståndare av lia klass,

(102 + 9 — 2 — 1) 108 hantverksföreståndare av 2:a klass saint (90 — 5 + 1) 86

hantverkare.»

Härefter har i statsrådsprotokollet redogjorts för uppkommen fråga örn

förbättrad löneställning för läkaren vid S:t Olofs sjukhus i Visby (sid. 229

-232).

Beträffande denna fråga har departementschefen anfört:

»Den lämnade redogörelsen synes mig tydligt ådagalägga, att de avlöningsförmåner,

som på sin tid fastställts för läkaren vid sinnessjukhuset i Visby,

icke stå i skäligt förhållande till det arbete, som numera åvilar honom. Jag

anser mig likväl icke böra förorda föreliggande förslag att ifrågavarande

läkarbefattning skulle redan från och med nästa budgetår omändras till en

överläkarbefattning av 2:a klass och därmed hänföras till lönegraden B 28.

Med en dylik löneuppflyttning torde lämpligen böra anstå till dess det

planerade nya sinnessjukhuset i Visby — örn vars påbörjande förslag torde

komma att framläggas för 1932 års riksdag — kommit till stånd. Jag anser

därför, att Visbyläkaren bör tills vidare liksom hittills vara placerad i lönegraden

B 26. Med hänsyn till det ansvar och arbete, som redan nu påvila

ifrågavarande läkare i hans egenskap av sjukhuschef, och till angelägenheten

— framför allt med tanke på det förestående nybyggnadsarbetet —

av att täta ombyten på tjänsten kunna undvikas, har jag emellertid funnit

skäligt, att befattningens innehavare erhåller någon omedelbar förbättring i

löneförmånerna. Detta synes lämpligen kunna ske på sådant sätt, att läkaren

från och med nästa budgetår tillerkännes ett årligt belopp i stället för den

förmån av fri boställsvåning med bränsle m. m., vilken enligt gällande

avlöningsbestämmelser tillkommer övriga chefer för sinnessjukhus. Detta

belopp synes mig kunna bestämmas till 2,000 kronor för år och utgå från

den i staten för sinnessjukhusen ingående anslagsposten till övriga kostnader

för sinnessjukhusens underhåll.

Därest läkaren vid Visbyanstalten, på sätt jag här förordat, tills vidare

kommer att kvarstå i lönegraden B 26, lärer anledning icke föreligga att nu

fråntaga honom den rätt att utöva enskild praktik, som för närvarande tillkommer

honom.

Med hänsyn till att de naturaförmåner, som tillerkänts överläkare vid

statens sinnessjukhus, som regel icke tillkomma hans vikarie, har i de för

personal vid sinnessjukhusen gällande särskilda avlöningsbestämmelserna

föreskrivits, att vid bestämmande av vikariatsersättning enligt de i 19 §

1 mom. i avlöningsreglementet fastställda grunderna överläkarbefattning av

lia klass skall anses lika med befattning i lönegraden B 30, överläkarbefattning

av 2:a klass lika med befattning i lönegraden B 29 och överläkarbefattning

av 3:e klass lika med befattning i lönegraden B 28. Löneställningen

för överläkarbefattningarna har alltså i berörda hänseende ansetts motsvara

en lönegrad högre än den, till vilken befattningarna å löneskalan hänförts.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

97

I analogi härmed synes vid bifall till förslaget om hyresersättning åt läkaren

vid Visbyanstalten böra föreskrivas, att vid bestämmande av vikariatsersättning

enligt nyssnämnda grunder befattningen såsom läkare vid denna anstalt

skall anses lika med befattning i lönegraden B 27.

Därest riksdagen ej uttalar erinran mot den av mig föreslagna förändringen

beträffande avlöningsförmånerna till läkaren vid Visbyanstalten, torde det

ankomma på Kungl. Maj:t att meddela de särskilda avlöningsbestämmelser,

som i nyssberörda hänseende eller i övrigt bliva erforderliga.»

Vad angår övriga ifrågasatta ändringar i antalet ordinarie befattningshavare

vid sinnessjukhusen, äro flertalet av de nya befattningar, vilkas inrättande

föreslagits, avsedda att placeras vid Byhovs sjukhus i Jönköping,

vilket sjukhus beräknas kunna bliva färdigt inom sådan tid, att detsamma

kan börja beläggas omkring den 1 oktober 1933.

I övrigt har föreslagits dels utbyte av vissa manliga sjukvårdsbefattningar

mot lägre avlönade kvinnliga sådana, dels ock inrättande av en förestånderskebefattning

av 2:a klass vid Piteåanstalten och av en maskinistbefattning

av 2:a klass vid Källsliagens sjukhus vid Vänersborg.

Vad angår beräkningen av de olika posterna inom staten för statens sinnessjukhus,

återfinnes medicinalstyrelsens framställning härutinnan å sid.

236—241 i statsrådsprotokollet.

Beträffande denna fråga har departementschefen anfört följande:

»Vad avlöningsstaten beträffar, framgår av den i det föregående lämnade

redogörelsen, att jag i huvudsak anslutit mig till medicinalstyrelsens förslag

beträffande den ordinarie personalen vid sinnessjukhusen. Dock har jag i

fråga örn lönegradsplacering och antal av hantverksföreståndar- och hantverkartjänster

intagit en ståndpunkt, vars godkännande skulle medföra större

kostnadsbesparing än medicinalstyrelsens förslag. Vidare har jag icke biträtt

styrelsens förslag örn högre lönegradsplacering för läkaren vid sinnessjukhuset

i Visby. Med hänsyn till vad jag i berörda hänseenden förordat synes

mig anslagsposten till avlöningar till ordinarie befattningshavare — av medicinalstyrelsen

beräknad till 8,750,000 kronor — kunna nedsättas med 10,000

kronor till 8,740,000 kronor.

Vidkommande härefter posten till vikariatsersättningar har medicinalstyrelsen

— huvudsakligen med hänsyn till den senaste belastningssiffran —

föreslagit en höjning av posten från 800,000 kronor till 900,000 kronor. Då

redan förstnämnda belopp i förhållande till anslagspostens storlek för budgetåret

1930/1931 innebar en ökning av 80,000 kronor, synes mig tillräcklig

anledning icke föreligga att för närvarande höja denna post med större

belopp än som beräknats erforderligt i följd av personalutvidgningen vid

anstalterna i Vänersborg, Sala och Orebro samt utökningen av sjukvårdspersonalen

på grund av minskad arbetstid för dylik personal. Jag får därför

föreslå, att förevarande post för budgetåret 1932/1933 uppskattas till 820,000

kronor.

/lilläng till riksdagens protokoll 1032. 6 sami. 5 käft. (Nr 3.) 432 32 7

Andra

personalför
ändringar.

Beräkning

av utgifter

ook inkomster

vid

statens sinnessjukhus.

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Anslagsposten till avlöningar till iclce-ordinarie befattningshavare m. m. lärer

i överensstämmelse med medicinalstyrelsens förslag böra för nästa budgetår

beräknas till 2,600,000 kronor eller alltså till samma belopp, vartill den upptagits

i nu gällande stat.

Beträffande härefter omkostnadsstaten är jag av den uppfattningen,

att en viss nedsättning kan äga rum i det av styrelsen uppskattade beloppet

till utgifter för driften. Styrelsens uppskattning, som slutar å ett

belopp av 9,962,000 kronor, har skett på grundvalen av föreliggande senaste

siffra rörande faktisk kostnad per vårdplats och år. Ehuru detta beräkningssätt

i stort sett torde böra godtagas, vill det dock synas som örn driftkostnaderna

per underliållsdag under budgetåret 1932/1933 skulle kunna

beräknas något lägre än enligt styrelsens förslag. Jag har med hänsyn härtill

ansett det av medicinalstyrelsen beräknade totalbeloppet kunna minskas

med omkring 100,000 kronor. En nedsättning synes även böra äga rum

i fråga örn kostnader för reparationsarbeten å byggnader vid sinnessjukhusen.

Eör underhåll av byggnader och gårdar vid dessa anstalter upptages

i den av Kungl. Majit årligen fastställda detaljerade omkostnadsstaten

för anstalterna en anslagspost, vars belopp under de senaste fyra budgetåren

utgjort i medeltal omkring 1,125,000 kronor för år. I nuvarande

budgetläge synes det vara nödvändigt att för någon tid uppskjuta en del

reparationsarbeten, vilkas omedelbara utförande prövas icke vara för byggnadernas

bestånd oundgängligen erforderligt. Jag förordar på denna grund

en ytterligare minskning i det av medicinalstyrelsen beräknade utgiftsbeloppet

med 250,000 kronor.

I anledning av vad jag nu förordat beräknar jag utgifterna för driften till

i runt tal 9,600,000 kronor i stället för det av medicinalstyrelsen uppskattade

beloppet av 9,962,000 kronor.

Yad angår kostnaderna för inventarieutrustning, har medicinalstyrelsen utgått

från att under nästa budgetår skulle bestridas inemot en femtedel av

de sammanlagda utgifterna för inventarier vid Rybo vs och Umedalens sjukhus,

vilka utgifter av styrelsen preliminärt uppskattats till omkring 1,678,000

kronor. Någon säker grund för beräkningen av ifrågavarande totalkostnader

föreligger icke för närvarande, och styrelsens uppskattning, som grundar

sig på de verkliga inventariekostnaderna för de nyligen färdigställda anstalterna

i Sala, Örebro och Vänersborg, torde därför tills vidare böra godtagas.

För ändamålet synes böra beräknas det av medicinalstyrelsen upptagna beloppet

av 300,000 kronor.

Anslagsposten till övriga kostnader för sinnessjukhusens underhåll torde i

anslutning till det anförda böra för nästa budgetår beräknas till (9,600,000+

300,000) 9,900,000 kronor.

Yad beträffar posten driftkostnadsersättning för psykiatriska kliniken i

Lund, är densamma enligt de genom avtal fastställda grunderna beroende

av storleken av de faktiska vårdkostnaderna vid det sjukhus, till vilket

kliniken är ansluten. Då medicinalstyrelsen vid uppskattningen av denna

post utgått från vårdkostnaderna vid sagda sjukhus under kalenderåret 1930,

s. 99 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5. 99

lärer det av styrelsen beräknade beloppet, 168,000 kronor, kunna nedsättas

till förslagsvis 150,000''kronor.

Mot medicinalstyrelsens beräkning av inkomsterna har jag i huvudsak

icke något att erinra. Dock synas de av styrelsen lämnade uppgifterna giva

stöd för antagandet att den inkomstminskning, som under nästa budgetår

uppkommer såsom en följd av statens övertagande av vissa upptagningsanstalter,

skall understiga den inkomstökning, som föranledes därav att under

hela nästa budgetår avgifter komma att erläggas för de s. k. kriminalpatienterna.

Bland annat med anledning härav torde de sammanlagda inkomsterna

kunna för budgetåret 1932/1933 uppskattas till i runt tal 11,900,000

kronor, vilket belopp emellertid för jämnande av anslagets summa torde

böra jämkas till 11,910,000 kronor.

Enligt de av mig gjorda beräkningarna skulle de särskilda anslagsposterna

inom staten för statens sinnessjukhus te sig på följande sätt:

Kronor,

Avlöningar till ordinarie befattningshavare....................................... 8,740,000

Yikariatsersättningar ........................................................................... 820,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m................... 2,600,000

Övriga kostnader för sinnessjukhusens underhåll ........................... 9,900,000

Driftkostnadsersättning för psykiatriska kliniken i Lund............... 150,000

Summa kronor 22,210,000

Då inkomsterna — såsom jag förut anfört — torde böra uppskattas till

11,910,000 kronor, skulle det behövliga anslaget till statens sinnessjukhus

för budgetåret 1932/1933 utgöra 10,300,000 kronor eller 100,000 kronor mera

än anslagsbeloppet för innevarande budgetår.»

I sammanhang med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet till

behandling förehaft två likalydande motioner, väckta, den ena, nr 222, inom

första kammaren av herr A. Petrén och den andra, nr 327, inom andra kammaren

av herrar G. Karlsson i Vadstena och J. H. Blomquist, vari hemställts,

att riksdagen måtte besluta sådan ändring i Kungl. Maj:ts förslag

till avlöningsstat för statens sinnessjukhus för budgetåret 1932/1933, att

däri upptagas 31 hantverksföreståndare av l:a klass i stället för av Kungl.

Maj:t föreslagna 22 samt 99 hantverksföreståndare av 2:a klass i stället för

av Kungl. Majit föreslagna 108.

Till stöd för sitt förslag hava motionärerna anfört följande:

»Uti utgiftsstaten för statens sinnessjukhus har Kungl. Majit föreslagit

den ändring, att skomakeriföreståndarna vid de större anstalterna, vilka hittills

varit placerade i lönegraden B 10, skulle nedflyttas till lönegraden B 8.

Initiativet till dessa hantverksföreståndares nedflyttning å löneskalan synes

ha tagits av allmänna civilförvaltningens lönenämnd (se femte huvudtiteln,

sid. 213). För sin del hade medicinalstyrelsen i sin den 24 oktober 1924

avgivna skrivelse med utredning av frågan örn hantverksföreståndarnas vid

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

sinnessjukhusen placering å löneskalan förordat, att icke endast snickerioch

skrädderiföreståndarna utan även skomakeriföreståndarna vid de större

sinnessjukhusen — varmed här åsyftas sinnessjukhus med mer än 700 vårdplatser

— bibehölles i lönegraden B 10. I denna skrivelse föreslog medicinalstyrelsen

även, att målare och murare i föreståndarställning vid de större

sinnessjukhusen, vilka vid den definitiva löneregleringen för befattningshavare

vid sinnessjukhus blivit placerade i B 8, skulle uppflyttas till B 10.

Denna ståndpunkt har medicinalstyrelsen även bibehållit i senare skrivelser

i ämnet. Däremot har medicinalstyrelsen uti sin den 30 juni 1930 ingivna

skrivelse med förnyat förslag rörande hantverksföreståndarnas vid sinnessjukhusen

löneplacering ansett sig »om också med tvekan icke böra motsätta

sig en ändrad löneplacering för liantverksföreståndare i skomakeri»

samt föreslagit, att »örn en dylik ändrad löneplacering ansåges påkallad»,

de nuvarande föreståndarbefattningama av Ira klass i skomakeri ersattes

med föreståndarbefattningar av 2:a klass.

Kungl. Maj:t har nu i den för nästa budgetår framlagda avlöningsstaten

för statens sinnessjukhus, å ena sidan i strid med medicinalstyrelsens förslag

men i överensstämmelse med allmänna civilförvaltningens lönenämnds

yrkande bibehållit måleri- och mureriföreståndarna vid de större sinnessjukhusen

i deras nuvarande lönegrad B 8, å andra sidan, trots det att

medicinalstyrelsen endast med stor tvekan velat vara med om skomakeriföreståndarnas

vid de större sinnessjukhusen nedflyttning till B 8, föreslagit

denna nedflyttning.

Enligt mitt förmenande har medicinalstyrelsen anfört mycket vägande

skäl för måleri- och mureriföreståndarnas vid de större sinnessjukhusen

uppflyttning från sin nuvarande lönegrad B 8 (hantverksföreståndare av 2:a

klass) till B 10 (hantverksföreståndare av l:a klass). Då det emellertid med

hänsyn till nuvarande statsfinansiella läge kan vara rimligt, att även mycket

välbefogade löneförbättringar få anstå till dess bättre tider inträtt, skall jag

icke för närvarande göra något yrkande örn ändring i måleri- och mureriföreståndarnas

löneplacering. Däremot kan jag icke underlåta att yrka

avslag på Kungl. Maj:ts förslag att nedflytta skomakeriföreståndarna vid de

större sinnessjukhusen från deras nuvarande lönegrad B 10 till B 8. I sin

senaste skrivelse i detta ämne, avgiven den 28 augusti 1931, yttrade medicinalstyrelsen

bland annat följande:

»Den tvekan, styrelsen uttalat beträffande en eventuell nedflyttning av de

större sjukhusens skomakeriföreståndare till hantverksföreståndare av 2:a

klass, förelåge fortfarande. En dylik lägre placering av skomakeriföreståndarna

skulle frånsett dyrtidstillägg medföra en lägre årlig avlöningskostnad

av allenast 4,380 kronor. Det syntes styrelsen kunna starkt ifrågasättas,

huruvida denna besparing vore av sådan betydelse att den borde föranleda

nedflyttning av ifrågavarande skomakeriföreståndare.»

Till detta påpekande må det tillägg göras, att denna besparing ingalunda

inträder omedelbart utan — på grund av avlöningsreglementets bestämmelser

— först efter hand som de nuvarande skomakeriföreståndarna, vilka

erhållit konstitutorial som hantverksföreståndare av l:a klass, hunnit att

s. 101 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

101

avgå från tjänsten. Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag innebär sålunda

ingen reell besparing vare sig å nästa eller närmast därefter följande budgetårs

utgiftsstater.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skall antalet vid sinnessjukhusen anställda

skomakare successivt minskas, så att det i regel även vid de större sinnessjukhusen

å skomakarverkstaden blir endast en arbetande hantverkare under

vederbörande föreståndare. Som medicinalstyrelsen i sin ovanberörda skrivelse

den 30 juni 1930 framhållit, kommer denna minskning i den utbildade

hantverkspersonalen att medföra, att liantverksföreståndarna nödgas att i

högre grad än vad dittills varit fallet inrikta sig på utbildning och handledning

av patienter, varför deras uppgift såsom handledare skulle snarare

ökas än minskas i betydelse. Med hänsyn härtill synes mig den planerade

personalminskningen å skomakareverkstäderna icke utgöra något skäl för

skomakeriföreståndarnas vid de större sinnessjukhusen placering i lägre

lönegrad än de hittills innehaft.

Då Kungl. Maj:t föreslagit, att nio skomakeriföreståndare skola nedflyttas

från lönegraden B 10 till lönegraden B 8, innebär ett yrkande örn ifrågavarande

befattningshavares bibehållande i lönegraden B 10, att antalet hantverksföreståndare

av l:a klass blir nio mera och liantverksföreståndarna av

2:a klass nio mindre än vad Kungl. Majit föreslagit.»

Då utskottet förehaft nu berörda anslagsfråga till behandling, har utskottet

ansett sig först böra angiva sin uppfattning av spörsmålet örn liantverksföreståndarnas

löneställning. Utskottet har härvid uppmärksammat, att

denna fråga beträffande vissa befattningshavare av nämnda kategori under

senare tid kommit i ett förändrat läge i och med det att den moderna uppfattningen

örn patientarbetets betydelse för de sjukas tillfrisknande — den

s. k. arbetsterapien — alltmer trängt igenom och omsatts i praktiken. Ju

mer arbetsterapien vinner terräng, ju mera ökas behovet av att vid alla

sinnessjukhus hava tillgång till lämpliga patientarbeten. Yad särskilt angår

frågan örn omläggning av verksamheten vid skrädderi- och skomakeriverkstäderna,

torde en ifrågasatt centralisering av denna verkstadsdrift icke

böra komma till stånd. Till frågan huruvida och i vilken omfattning skrädderioch

skomakeridriften vid sinnessjukhusen kan inskränkas utan åsidosättande

av kravet på möjlighet att i dessa yrken bereda sysselsättning åt

härför lämpade patienter, synes ståndpunkt nu icke kunna tagas. De nu

obesatta hantverkarbefattningarna torde emellertid böra indragas, men med

hänsyn till det anförda lärer någon förändring i lönehänseende för hantverksf

öreståndarna — utskottet syftar nu närmast på skomakerif örestån darna

vid de större anstalterna, den enda grupp av förstnämnda befattningshavare,

vars löneförmåner föreslagits att sänkas — för närvarande icke böra ske

utan torde frågan i denna del efter ytterligare erfarenhet böra ånyo upptagas

till förnyat övervägande. Utskottet, som i övrigt icke haft något att

erinra mot Kungl. Maj:ts i samband med nu berörda iirende framlagda förslag,

ansluter sig sålunda, vad frågan örn skomakeriföreståndarnas lönereg
-

Utskottets

yttrande.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

tering beträffar, till det i motionerna I: 222 och II: 327 framförda yrkandet

örn upptagande i sinnessjukhusens avlöningsstat av 31 hantverksföreståndare

av l:a klass samt 99 hantverksföreståndare av 2:a klass. Framhållas må

ock, att någon omedelbar besparing icke ernås genom nedsättning i lönegrad

av de skomakeriföreståndare, varom fråga är. Givetvis förutsätter utskottet,

att vid uppkommen ledighet å befattning av detta slag tjänsten icke

må besättas med ordinarie innehavare.

Yad härefter angår frågan örn förbättrad löneställning för läkaren vid

S:t Olofs sjukhus i Visby, har utskottet av den utredning, som till stöd för

förslaget härutinnan förebragts, funnit ådagalagt, att skäl förefinnas för en

förbättring av denne befattningshavares löneförmåner. Då löneförbättringens

storlek och vad Kungl. Majit i detta sammanhang föreslagit icke givit utskottet

anledning till erinran, får utskottet alltså tillstyrka Kungl. Maj:ts

förslag i denna del.

Till Kungl. Majis förslag i fråga örn andra personalförändringar samt beträffande

beräkningen av utgifter och inkomster vid statens sinnessjukhus

får utskottet ock ansluta sig.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet alltså hemställa,

att riksdagen må i anledning av Kungl. Majis förevarande

förslag och med bifall till herr Petréns samt herrar Karlssons

i Vadstena och Blomquists motioner, I: 222 och II: 327,

a) bestämma antalet ordinarie befattningar vid statens

sinnessjukhus på följande sätt:

I. Läkarpersonal.

Befattning. Lönegrad

14 överläkare av lia klass................................................. B 29

15 förste läkare................................................................... B 28

4 överläkare av 2:a klass................................................... B 28

14 överläkare av 3:e klass................................................... B 27

31 andre läkare................................................................... B 26

1 läkare vid Visby sinnessjukhus ................................... B 26

II. Kontorspersonal.

4 sysslomän av lia klass................................................... B 24

9 sysslomän av 2:a klass.................................................. B 22

7 sysslomän av 3:e klass................................................... B 21

15 bokhållare...................................................................... B 15

20 kassörer........................................................................... B 11

10 kameralbiträden............................................... B 8

14 kanslibiträden.................................................................. B 7

2 kontorsbiträden............................................................ B 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

103

lil. Sjukvårdspersonal.

Befattning.

Lönegrad.

17 uppsyningsman av l:a klass................................

........... B

14

26 förestånderskor av lia klass................................

........... B

12

18 uppsyningsmän av 2:a klass................................

........... B

10

141 Överskötare ..........................................................

........... B

8

31 förestånderskor av 2:a klass...............................

........... B

7

867 skötare.................................................................

.......... B

6

270 översköterskor ....................................................

........... B

6

1,027 sköterskor............................................................

........... B

3

IV. Ekonomipersonal.

12 maskinmästare av l:a klass ...............................

........... B

14

7 maskinmästare av 2:a klass..............................

........... B

12

8 befallningsmän ..................................................

........... B

10

31 hantverksföreståndare av lia klass ...................

........... B

10

17 maskinister av l:a klass.....................................

........... B

10

17 trädgårdsmästare.................................................

........... B

10

99 hantverksföreståndare av 2:a klass ..................

........... B

8

21 maskinister av 2:a klass..................................

........... B

8

13 köksförestånderskor av l:a klass ......................

........... B

7

10 magasinsföreståndare...........................................

........... B

7

18 arbetsförestånderskor..........................................

........... B

6

12 bageriförestånderskor..........................................

........... B

6

10 chaufförer...........................................................

........... B

6

15 eldare av l:a klass............................................

........... B

6

6 förmän i trädgård och jordbruk.........................

........... B

6

86 hantverkare .........................................................

........... B

6

6 köksförestånderskor av 2:a klass ......................

........... B

6

20 post- och stadsbud ..............................-...............

.......... B

6

16 tvättförestånderskor av Ira klass ......................

........... B

6

81 eldare av 2:a klass ..............................................

.......... B

5

28 föreståndare i stall, ladugård och svinstall ....

........... B

5

15 närmaste biträden till köksförestånderska .......

........... B

5

22 yttre nattvakter .................. ■..............................

........... B

5

9 närmaste biträden till bageriförestånderska ....

.......... B

3

3 tvättförestånderskor av 2:a klass .....................

........... B

3

15 närmaste biträden till tvättförestånderska .......

........... B

3

35 sömmerskor eller väverskor ...............................

.......... B

3;

b) godkänna följande stat för statens sinnessjukhus, att tilllämpas

från och med budgetåret 1932/1933:

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Hospital sbyggnader.

[54.]

Anstalter för

obildbara

sinnesslöa.

[55.]

Stat.

A. Avlöningsstat. Kronor.

Avlöningar till ordinarie befattningshavare, förslagsanslag

...................................................................... 8,740,000

Vikariatsersättningar, förslagsanslag.......................... 820,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m.,

B. Omkostnadsstat
Driftkostnadsersättning

för psykiatriska kliniken i

Lund, förslagsanslag ................................................ 150,000

Övriga kostnader för sinnessjukhusens underhåll,

förslagsanslag............................................................ 9,900,000

Summa kronor 22,210,000;

samt

c) höja det ordinarie förslagsanslaget till statens sinnessjukhus,

nu 10,200,000 kronor, med 100,000 kronor till 10,300,000

kronor.

56:o) Beträffande Kungl. Maj:ts förslag angående anslag till hospitalsbyggnader

(punkt 54) kommer utskottet att framdeles under riksdagen avgiva utlåtande;

vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen

anmäla.

57:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 55) att

dels i riksstaten för budgetåret 1932/1933 upptaga det ordinarie förslagsanslaget

till anstalter för obildbara sinnesslöa med oförändrat belopp, 820,000

kronor;

dels ock godkänna den av departementschefen förordade ändringen i grunderna

för anslagets användning.

Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till sid. 248—251 i

statsrådsprotokollet.

Enligt 1919 års kungörelse utgick statsbidrag till anstalter för obildbara

sinnesslöa ursprungligen halvårsvis med högst 200 kronor för envar av det

antal sådana sinnesslöa, som i medeltal för dag under nästföregående halvår

vårdats å anstalten.

I statsverkspropositionen till 1923 års riksdag (femte huvudtiteln, punkten

81) föreslogs med hänsyn till den allmänna prissänkningen en mindre

nedsättning av ifrågavarande understöd. I sådant hänseende förordades,

att statsbidrag, som bomme att utgå från anslag, vilket beviljades för budgetåret

1923/1924 och därefter följande budgetår, tills vidare skulle bestämmas

till högst 190 kronor per halvår och vårdad. Riksdagen biföll denna

framställning.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

105

I 1924 års statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkten 58) föreslogs

en ytterligare nedsättning av statsbidraget. Denna var så avvägd att

det bidrag, som komme att utgå från anslag för budgetåret 1924/1925 och

därefter följande budgetår, skulle bestämmas till högst 170 kronor för halvår

och vårdad.

Beträffande den sålunda föreslagna nedsättningen och vissa samtidigt

föreslagna motsvarande reduceringar av statsbidragen till anstalter för bildbara

sinnesslöa och till epilep tik eran stal ter anförde riksdagen (skrivelse nr

5 A, punkten 59), att riksdagen icke kunnat undgå att finna desamma väl

högt tilltagna. Enligt riksdagens mening kunde nämligen en så stark beskärning

av statsbidragen befaras leda till att desamma redan inom en snar

framtid åter måste regleras. Då det emellertid syntes få anses ur alla synpunkter

önskvärt, att bidragsbeloppen icke gång efter annan ändrades utan

att de bidrag, som beviljades, kunde under den närmaste framtiden lämnas

orubbade, hade riksdagen funnit sig böra bestämma bidragsbelopp, som folie

emellan de under budgetåret 1923/1924 utgående och de av Kungl. Majit

föreslagna. För anstalter för obildbara sinnesslöa fastställde riksdagen statsbidraget

till högst 180 kronor för halvår och vårdad. Vidkommande tidpunkten

för ikraftträdandet av nedsättningen biföll riksdagen ett motionsvis

framställt yrkande, att reduceringen skulle träda i kraft först med 1925 års

ingång.

Det sålunda år 1924 fastställda bidragsbeloppet av 180 kronor per halvår

och vårdad har därefter icke undergått ändring. Statsbidrag utbetalas halvårsvis

i efterskott.

Av statsfinansiella skäl och med hänsyn till den nedgång i den allmänna

prisnivån, som inträtt efter det nuvarande bidragsbeloppets fastställande,

har nu Kungl. Majit föreslagit, att statsbidraget till ifrågavarande anstalter

nedsättes från 180 kronor till 155 kronor per halvår och vårdad, vilket

innebär en minskning med omkring 14 procent i förhållande till nuvarande

bidragsbelopp. Denna minskning skulle med utgångspunkt från

förut beräknat anslagsbehov av 880,000 kronor medföra en sänkning av

medelsbehovet med omkring 120,000 kronor för år. De nya bidragsgrunderna

hava emellertid synts skäligen böra träda i kraft först med den utbetalning,

som äger rum närmast efter 1933 års ingång. Vid bifall härtill har utgiftsbesparingen

för nästkommande budgetår uppskattats till hälften av nyssnämnda

belopp eller 60,000 kronor. Anslagsbehovet för nästkommande

budgetår skulle då utgöra 820,000 kronor eller samma belopp, som i löpande

riksstat finnes uppfört för ändamålet.

Under hänvisning till vad utskottet under punkt 44 anfört, får utskottet

hemställa,

Ilo) att riksdagen må, i anledning av Kungl. Majits förslag

och med bifall till herr Linders’ m. fl. och herr Gustafsons i

Kasenberg m. fl. under sagda punkt omförmälda motioner,

I: 67 och II: 69 i nu förevarande del, i riksstaten för budget
-

Utskottets

yttrande.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

året 1932/1933 höja det ordinarie förslagsanslaget till anstalter

för obildbara sinnesslöa, nu 820,000 kronor, med 60,000 kronor

till 880,000 kronor; samt

II:o) att Kungl. Maj:ts förslag örn ändring i grunderna för

anslagets användning icke må vinna riksdagens bifall.

Anstalter för 58:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 56) att

sinnesslöa, de^s nedsätta det ordinarie förslagsanslaget till anstalter för bildbara sin
son

icke äro nessida som icke äro fallandesjuka, nu 850,000 kronor, med 35,000 kronor

fallandesjuka. till groert) kronor;

[56.] dels och godkänna de av departementschefen förordade ändringarna i grunderna

för anslagets användning.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 252—254 i statsrådsprotokollet.

Enligt 1919 års kungörelse gällde ursprungligen, att statsbidrag till ifrågavarande

anstalter skulle utgå med följande belopp, nämligen:

till uppfostringsanstalt, därest anstalten anordnats och understöddes av

landsting eller stadsfullmäktige i stad, som ej deltoge i landsting, samt

stöde under inseende av en utav landsting eller stadsfullmäktige utsedd

styrelse, med 200 kronor för vart och ett av det antal barn, som i medeltal

för dag under nästföregående lästermin å anstalten eller på dess bekostnad

åtnjutit underhåll (s. k. interna elever), och med 100 kronor för vart och ett

av det antal andra i anstalten intagna barn, som i medeltal för dag under

nästföregående lästermin deltagit i undervisningen (s. k. externa elever), samt

därest anstalten vore enskild, med högst nyss nämnda belopp;

till arbetshem, därest arbetshemmet anordnats och understöddes av landsting

eller stadsfullmäktige i stad, som ej deltoge i landsting, med 150 kronor

för var och en av det antal sinnesslöa, som i medeltal för dag under nästföregående

halvår varit intaget å arbetshemmet, och, därest detsamma vore

enskilt, med högst nyssnämnda belopp; samt

till arbetshem, som anordnade kontrollerad familjevård för sinnesslöa, med

belopp motsvarande arbetshemmets kostnad för sålunda under nästföregående

halvår utackorderade, dock högst 100 kronor för var och en av det antal

sinnesslöa, som i medeltal för dag under nämnda halvår utackorderats från

arbetshemmet.

I 1923 års statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkten 81) föreslogs

med hänsyn till den inträdda allmänna prissänkningen en mindre nedsättning

av ifrågavarande understöd, varvid förordades, att de statsbidrag, som komme

att utgå från anslag, vilka beviljades för budgetåret 1923/1924 och därefter

följande budgetår, tills vidare skulle bestämmas till följande belopp:

i uppfostringsanstalt för interna elever 190 kronor och för externa elever

95 kronor med iakttagande liksom dittills, att statsbidrag till enskild anstalt

finge utgå med högst nämnda belopp,

för sinnesslöa i arbetshem 140 kronor eller, där arbetshemmet vore enskilt,

högst nämnda belopp, och

för sinnesslöa i av arbetshem anordnad kontrollerad familjevård högst 95

kronor; allt för halvår, respektive lästermin.

Kungl. Majlis förslag bifölls av riksdagen.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

107

I 1924 års statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkten 58) föreslogos

ytterligare nedsättningar i statsbidragen till förevarande anstalter. Förslaget

innebar, att de statsbidrag, som komme att utgå från anslag för budgetåret

1924/1925 och därefter följande budgetår, skulle bestämmas till följande belopp,

nämligen:

i uppfostringsanstalt för interna elever 170 kronor och för externa elever

85 kronor (i enskild anstalt högst nämnda belopp),

för sinnesslöa i arbetshem 130 kronor (i enskilt arbetshem högst nämnda

belopp) och

för sinnesslöa i kontrollerad familjevård högst 85 kronor; allt för halvår,

respektive lästermin.

Kungl. Maj:ts sistnämnda förslag blev emellertid icke helt bifallet av

riksdagen. Av skäl, som under nästföregående punkt omförmälts, fann riksdagen

sig böra bestämma bidragsbelopp, som folie emellan de under budgetåret

1923/1924 utgående och de av Kungl. Majit föreslagna. Riksdagen

fastställde bidragsbeloppen på följande sätt, nämligen:

i uppfostringsanstalt för interna elever till 180 kronor och för externa

elever 90 kronor med iakttagande liksom dittills, att statsbidragen till enskild

anstalt finge utgå med högst nämnda belopp,

för sinnesslöa i arbetshem till 135 kronor eller, där arbetshemmet vore

enskilt, högst nämnda belopp, och

för sinnesslöa i av arbetshem anordnad kontrollerad familjevård till högst

90 kronor; allt för halvår, respektive lästermin.

De sålunda år 1924 fastställda bidragsbeloppen hava därefter utgått oförändrade.

Bidragen utbetalas halvårsvis i efterskott.

Nettoutgifterna från ifrågavarande anslag utgjorde under sistförflutna

budgetår omkring 842,500 kronor. Under tiden efter ingången av nämnda

budgetår har emellertid antalet vårdplatser å ifrågavarande anstalter icke

obetydligt ökats. På grund av ökningen — som endast i ringa mån inverkat

på belastningen under budgetåret 1930/1931 — skulle vid oförändrade grunder

för statsbidragens utgående utgifterna från anslaget under nästkommande

budgetår kunna beräknas bliva stegrade med omkring 21,000 kronor. Anslagsbehovet

skulle alltså kunna beräknas till i runt tal 865,000 kronor.

Av skäl, som under nästföregående punkt antytts, har departementschefen

emellertid funnit sig böra föreslå en nedsättning av statsbidragen jämväl

till här förevarande anstalter. Nedsättningen har dock i detta fall ansetts

böra göras något mindre än vad som föreslagits beträffande anstalter för

obildbara sinnesslöa. Efter övervägande av olika på frågan inverkande omständigheter

har departementschefen funnit sig böra förorda, att bidragsbeloppen

fastställas på följande sätt, nämligen:

i uppfostringsanstalt till 160 kronor för interna elever och till 80 kronor

för externa elever, med iakttagande att statsbidrag till enskild anstalt må

utgå med högst nämnda belopp,

för sinnesslöa i arbetshem till 120 kronor eller, där arbetshemmet är enskilt,

högst nämnda belopp samt

s. 108 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

Epileptiker
anstalter.

[57.]

108 Statsutskottets utlåtande Nr 5.

för sinnesslöa i av arbetshem anordnad kontrollerad familjevård högst 80

kronor; allt för halvår, respektive lästermin.

De sålunda föreslagna beloppen innebära en nedsättning i nu utgående

bidrag med omkring 11 procent, vilket skulle medföra en minskning av

medelsbehovet med omkring 95,000 kronor för helt år. Då de nya bidragsgrunderna

emellertid ansetts böra träda i kraft först med den utbetalning, som

äger rum närmast efter ingången av år 1933, har utgiftsminskningen för

nästkommande budgetår icke beräknats högre än till hälften av sistnämnda

belopp eller 47,500 kronor. Anslaget har i anslutning härtill bestämts till

i avrundat tal 815,000 kronor.

Under åberopande av vad utskottet under punkt 44 anfört, får utskottet

hemställa,

I:o) att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag

och med bifall till herr Linders’ m. fl. och herr Gustafsons i

Kasenberg m. fl. under sagda punkt omförmälda motioner, I: 67

och II: 69 i nu förevarande del, höja det ordinarie förslagsanslaget

till anstalter för bildbara sinnesslöa, som icke äro fallandesjuka,

nu 850,000 kronor, med 15,000 kronor till 865,000 kronor;

II:o) att Kungl. Majis förslag örn ändringar i grunderna

för anslagets användning icke må vinna riksdagens bifall.

59:o) Kungl. Maji har föreslagit riksdagen (punkt 57) att

dels nedsätta det ordinarie förslagsanslaget till epileptikeranstalter, nu

220,000 kronor, med 25,000 kronor till 195,000 kronor;

dels ock godkänna de av departementschefen förordade ändringarna i

grunderna för anslagets användning.

I fråga örn utredningen i ärendet hänvisas till sid. 254 och 255 i statsrådsprotokollet.

Enligt 1919 års kungörelse angående understöd av statsmedel åt anstalter

för bildbara sinnesslöa, som icke äro fallandesjuka, och åt epileptikeranstalter

(nr 659) utgick statsbidrag till anstalter för fallandesjuka ursprungligen

till uppfostringsanstalt med 250 kronor för vart och ett av det

antal barn, som i medeltal per dag under nästföregående lästermin varit

intaget å anstalten, och till arbetshem med likaledes 250 kronor för var och

en av det antal fallandesjuka, som i medeltal för dag under nästföregående

halvår varit intaget å arbetshemmet.

Vid 1923 års riksdag vidtogs med hänsyn till nedgången i prisnivån en

sänkning av bidragsbeloppen till 235 kronor för lästermin, respektive halvår

och intagen.

I 1924 års statsverksproposition föreslogs ytterligare nedsättning i statsbidraget

till 215 kronor för lästermin, respektive halvår och intagen. På

skäl, som under punkten 55 i statsrådsprotokollet angivits, bestämde riksdagen

emellertid bidragsbeloppet till 225 kronor. Den av riksdagen fast
-

s. 109 Kontrollera mot PDF

.Statsutskottets utlåtande Nr 5.

109

ställda reduceringen av statsbidraget trädde i kraft med 1925 års ingång.

Bidragsbeloppet har därefter utgått oförändrat. Statsbidrag utbetalas halvårsvis

i efterskott.

Då efter ingången av sistförflutna budgetår någon ökning av vårdplatserna

vid de statsunderstödda epileptikeranstalterna icke ägt rum, skulle anslagsbehovet

under förutsättning av oförändrade grunder för bidragsbeloppens

utgående kunna med ledning av senaste belastningssiffra beräknas till i

avrundat tal 205,000 kronor.

Emellertid har departementschefen, liksom under nästföregående två

punkter skett i fråga örn där behandlade bidrag, funnit sig böra förorda

en nedsättning av statsbidragens belopp. Denna sänkning har synts böra

bestämmas till enahanda procent av nu utgående bidragsbelopp, som förordats

i fråga om anstalter för bildbara sinnesslöa eller således 11 procent.

Förevarande förslag går alltså ut på, att bidragsbeloppen beträffande såväl

uppfostringsanstalter som arbetshem för fallandesjuka skulle bestämmas till

200 kronor för lästermin, respektive halvår och intagen. Av ett bifall härtill

skulle i förhållande till det nyss beräknade beloppet å 205,000 kronor föranledas

en utgiftsminskning för statsverket med 22,550 kronor. Enär emellertid

den förordade sänkningen ansetts böra träda i kraft först med den

utbetalning, som äger rum närmast efter ingången av år 1933, har utgiftsminskningen

för nästkommande budgetår uppskattats till i avrundat tal endast

10,000 kronor och anslaget i följd härav bestämts till 195,000 kronor.

Under hänvisning till vad utskottet under punkt 44 anfört, får utskottet

hemställa,

I:o) att riksdagen må, i anledning av Kungl. Majits förslag

och med bifall till herr Linders’ m. fl. och herr Gustafsons i

Kasenberg m. fl. under sagda punkt omförmiilda motioner,

I: 67 och II: 69 i nu förevarande del, nedsätta det ordinarie

förslagsanslaget till epileptiker anstalter, nu 220,000 kronor, med

15,000 kronor till 205,000 kronor; samt

Illo) att Kungl. Majits förslag om ändringar i grunderna för

anslagets användning icke må av riksdagen bifallas.

60:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 58) att för budgetåret

1932/1933 anvisa

dels till avlöningar och vikaria tsersättningar m. m. vid statens uppfostringsanstalt

för sinnesslöa gossar ett extra anslag av 22,000 kronor;

dels ock till bidrag till driftkostnader i övrigt vid nämnda anstalt ett

extra förslagsanslag av 28,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 255—264 i statsrådsprotokollet.

Nu gällande avlöningsstat för ifrågavarande anstalt har följande utseende:
-

Utskottets

yttrande.

Statens upp

fÖstrin g sanstalt

för

sinnesslöa

(lossar.

[58.]

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Statsutskottets utlåtande Nr 5,

Avlöningsstat.

Lön

Pen-

Tjänst-

Oredu-

cerat

belopp

sions- a vgift

mot- svarande

Redu-

cerat

belopp

gormgs-

pen-

ningar

Summa

belopp

(Efter 5 år kan lönen höjas

med 400 kronor, efter 10

1 föreståndare..............

2,300

100

2,200

1,200

3,400

1 år med ytterligare 400

kronor och efter 15 år

med än ytterligare 400

kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas

med 300 kronor, efter 10

1 lärare.......................

1,600

50

1,550

1,000

2,550

år med ytterligare 300

kronor och efter 15 år

med än ytterligare 300

kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas

med 250 kronor, efter 10

1 räkenskapsförare ......

1,400

50

1,350

800

2,150\

år med ytterligare 250

1 lärarinna..................

1,400

50

1,350

800

2.150/

kronor och efter 15 år

med än ytterligare 250

kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas

1 arbetsledare............

1,000

25

975

500

1,4754

med 100 kronor och efter

5 » ...........

5,000

125

4,875

2,500

7,375/

10 år med ytterligare 100

kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas

med 50 kronor och efter

1 husmoder.................

700

25

675

—

675

10 år med ytterligare 50

\ kronor. Därjämte fri kost

och tvätt samt möblerad

Till vikariatsersättnin-

( bostad.

gar, extra personal,

tjänstepersonal och

ålders tillägg..............

7.825

Summa kronor

—

_

—

27.600

Anmärkningar:

1. Samtliga befattningshavare erhålla fri bostad eller hyresersättning, fri uppvärmning

(eller bränsle) samt, örn elektriskt ljus införts, fri belysning. Huggning och sågning av

bränsle ävensom armatur och lampor för elektrisk belysning bekostas dock av befattningshavaren.

2. Husmodern äger under semester rätt till kontant ersättning för kost med det belopp

för dag, vartill kosthållet för henne beräknats.

3. Därest föreståndare eller lärare äger delaktighet i statsunderstödd pensionsanstalt,

höjes avlöningen med mot pensionsavgift svarande belopp.

, Omkostnadsstaten slutar å ett belopp av 54,800 kronor.

Vid beräkningen av anslag till förevarande ändamål för nästkommande

budgetår bar departementschefen utgått från ett elevantal av 40 i stället för

den under senare år beräknade beläggningssiffran av 55, på grund varav

vissa nedsättningar i anslagsbeloppen för anstaltens drift ansetts möjliga.

Sålunda har, vad först avlöningsstaten beträffar, departementschefen an
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5. lil

sett, att en reducering av anstaltspersonalen bör ske med hänsyn till beläggningens

minskning.

Den nuvarande avlöningsstaten, vilken med smärre ändringar beträffande

posten till vikariatsersättningar m. m. varit gällande från och med budgetåret

1926/1927, är beräknad för en personal, som utgöres dels av de i stat

upptagna 11 befattningshavarna och dels därutöver av 7 från anslagsposten

till vikariatsersättningar m. m. avlönade anställningshavare. En bidragande

orsak till denna även i förhållande till ett elevantal av 55 mycket stora

personaluppsättning har varit den omständigheten, att anstaltens elever hittills

varit förlagda i två från varandra tämligen långt avskilda byggnader,

vilket medfört åtskilliga svårigheter beträffande elevernas övervakning m. m.

Elevantalets nedgång och förläggningens koncentration till en byggnad har

nu ansetts hava till följd en sådan minskning och förenkling av arbetet

med anstaltens skötsel, att en icke obetydlig personalminskning är påkallad.

Anstaltsstyrelsen har i detta hänseende allenast föreslagit indragning av en

nattvaktstjänst. Därutöver har emellertid departementschefen föreslagit

dels indragning av en arbetsledarbefattning, dels ock minskning av

posten till vikariatsersättningar m. m. med belopp ungefärligen motsvarande

den kontanta grundavlöningen till två ekonomibiträden. Vidare har den

för närvarande vakanta lärarinnebefattningen med hänsyn till det tämligen

ringa antalet elever i skolåldern ansetts böra för nästkommande

budgetår avföras från avlöningsstaten. Lärarbefattningen har synts böra

bibehållas men liksom för närvarande uppehållas på förordnande i avvaktan

på prövning av frågan örn anstaltens framtida användning.

I anslutning till 1931 års riksdags uttalande och Kungl. Maj:ts genom

brev den 24 april 1931 givna uppdrag har före uppsägning av övertalig

personal undersökning ansetts böra ske genom anstaltsstyrelsens försorg

angående möjligheterna att bereda sådan personal anställning å annan

anstalt.

Föreliggande förslag innebär vidare, att av de hittillsvarande arbetsledarbefattningarna

två skulle upptagas under benämningen vårdare och en betecknas

såsom vaktmästare. Denna förändring i benämningen medför

dock icke någon inskränkning i befattningshavarnas skyldighet att fullgöra

de göromål av vad slag som helst, vilka för anstaltens behöriga skötsel

kunna komma att påläggas dem.

I enlighet med departementschefens förslag skulle sålunda å avlöningsstaten

för nästkommande budgetår upptagas 1 föreståndare 1 lärår-, 1 räkenskapsförare

2 vårdar-, 2 arbetsledare 1 vaktmästar- och 1 husmodersbefattning.

Summan av avlöningarna vid dessa befattningar utgör 16,150 kronor.

Anslagsposten till vikariatsersättningar m. m. har i anslutning till vad

förut nämnts och med iakttagande av vad anstaltsstyrelsen anfört beträffande

behovet av medel för ålderstillägg för nästa budgetår upptagits till

5,850 kronor. Avlöningsstaten skulle då komma att sluta på ett belopp av

22,000 kronor.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

För bestämmande av förslagsanslaget till driftkostnader i övrigt vid anstalten

Ilar styrelsen uppgjort följande beräkning (för jämförelse angivas här

jämväl motsvarande poster i nu gällande omkostnadsstat):

Omkostnadsstat.

Stat för

Beräkning för

1931/1932

1932/1933

kronor.

kronor.

Utgifter:

Utspisning för personal (6 st. å kronor 1: 50 per dag), för-

slagsvis ........................................................................

3,285

—

3,285

—

Utspisning för eleverna (40 st. å 80 öre per dag), förslags-

vis ...............................................................................

16.060

—

11,680

—

Beklädnad och sängkläder, förslagsvis .................................

6,500

—

5,000

—

Undervisning, förslagsvis ...................................................

500

—

500

—

Hälso- och sjukvård, förslagsvis .........................................

2,200

—

2,000

—

Eldning, belysning och elektrisk kraft, förslagsvis ...............

8,500

—

8,500

—

Renhållning, förslagsvis ....................................................

1,000

—

1,000

—

Byggnader, förslagsvis.......................................................

5,000

—

5.000

—

Inventarier, förslagsvis ......................................................

1,500

—

1.500

—

Arbetens bedrivande, förslagsvis... .. .

400

—

400

—

Elevhelöningar, förslagsvis................................................

550

—

400

—

Idrotts- och lekmateriel, förslagsvis ...............................

350

—

260

—

Expenser och diverse, förslagsvis..........................................

8.955

—

8,875

—

Summa kronor

54,800

_

48,400

_

Inkomster:

Avgifter för 4 epileptisk^ elever å 800 kronor, förslagsvis....

3,200

-—

3,200

—

Avgifter för 36 icke epileptiska elever å 400 kronor, förslagsvis

20.400

—

14,400

—

Statens tillskott, förslagsvis.................................................

31,200

—

30.800

—

Summa kronor

54,800

—

48,400

—

Till grund för driftkostnadsförslaget hava lagts de verkliga utgifterna

och inkomsterna under räkenskapsåret 1930/1931; elevantalet, som under

nämnda år i genomsnitt utgjort 47.4, har, såsom förut nämnts, beräknats

till 40.

Vad denna stat angår, har departementschefen endast beträffande några

poster funnit anledning till erinran mot anstaltsstyrelsens förslag. Utspisningsposterna

hava sålunda beräknats för personal till 1 krona 40 öre

samt för elever till 75 öre per person och dag. På grund härav och med

iakttagande av den personalminskning, som i det föregående förordats, hava

ifrågavarande poster nedsatts till i avrundade tal respektive 2,050 och 10,950

kronor, vilket innebär en nedsättning med tillhopa 1,965 kronor i förhållande

till anstaltsstyrelsens beräkning. A posterna beklädnad och sängkläder,

undervisning samt eldning m. m. hava vidare minskning vidtagits

med tillhopa 1,200 kronor. I följd härav och med beräkning — för

avjämnande av statens slutsumma — av posten expenser och diverse till

9,240 kronor skulle summan av utgiftsposterna utgöra 45,600 kronor. Statens

tillskott till driftkostnaderna skulle alltså kunna beräknas till 28,000

kronor, vilket innebär en minskning av 2,800 kronor i förhållande till anstaltsstyrelsens

förslag och 3,200 kronor i förhållande till nuvarande anslag.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

113

I samband med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet till behandling

förehaft en inom första kammaren av herr A. Petrén väckt motion,

nr 136, vari hemställts, att riksdagen måtte till upprensning av avloppsdike

å det till statens uppfostringsanstalt för sinnesslöa gossar hörande området

för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag av 1,550

kronor.

Till stöd för sitt förslag har motionären anfört följande:

»I skrivelse den 20 juli 1931 med förslag till utgifts- och inkomststat för

Salbohedsanstalten beträffande budgetåret 1932/1933 gjorde anstaltens styrelse

framställning örn dels ett belopp av 1,350 kronor för fortsatt täckdikning

av åkerjorden dels ett belopp av 900 kronor för upprensning av ett för

alla tidigare täckdikningar gemensamt större avloppsdike. Intetdera av

dessa anslag finnes upptaget i årets statsverksproposition, därvid som skäl

anförts icke blott det statsfinansiella läget utan jämväl den omständigheten,

att det måste anses mindre lämpligt att bevilja medel till ifrågavarande

arbeten, innan avgörande träffats i fråga örn anstaltens framtida användning
Det

nuvarande statsfinansiella läget synes mig vara ett tillräckligt skäl

att icke i år bevilja anslaget till den begärda täckdikningen, så att på den

punkten skall jag icke göra något ändringsyrkande. Annorlunda förhåller

det sig emellertid med den andra av Salbohedsstyrelsens ifrågavarande

framställningar. Den avser nämligen upprensning av ett dike, som har att

mottaga avlopp från den hittills täckdikade åkerjorden, uppgående till c:a

50 hektar. Hur välbehövlig denna upprensning är, framgår av ett till anstaltens

styrelse i september 1931 av dikningsförmannen Adolf Theling i

Sala avgivet utlåtande. Detta är av följande lydelse:

»Förestående dikningsarbete avser uppgrävning av avloppsdiket till sådan

storlek, att det blir tillräckligt såsom utfall för närliggande åkerjords dräneringssystem.

Yad det gäller dikets nedre hälft, n:o—n:13, är den beräknade

fördjupningen obetydlig, men arbetet avser i huvudsak uppgrävning

av slänternas nedre hälft, då dessa i stor utsträckning hota att glida ned i

dikets botten. Yad det gäller dikets övre hälft, n:13—n:31, måste diket

förstoras i både djup och bredder. De å närliggande åkerjord utförda dräneringars

utfall ligga vid eller under nuvarande botten i avloppsdiket, och

som dessa dräneringssystem i allmänhet lia svaga lutningar, förefinnes risken

att de slamma igen. Denna del av avloppsdiket bör därför uppgrävas med

det första, och äro avloppsdikets bottenlutningar sådana, att denna del av

grävningen kan utföras innan rensningen av dikets nedre hälft blir utförd.

Arbetet omfattar grävning av rätt styv lerjord, delvis är leran något blandad

med mo.»

Det synes mig icke för denna fråga hava någon som helst betydelse, örn

Salbohedsanstalten skall bibehålla sin nuvarande karaktär eller, såsom föreslagits,

bliva ett annex till anstalten i Sala för asociala imbecilla, ty under

alla förhållanden, vilkendera framtida användning anstalten än får, bör man

viii se till att den verkställda täckdikningen av åkerjorden icke sättes ur

funktion, men uppenbarligen är detta att befara, därest ej den ifrågasätta

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 6 sami. 5 käft. (Nr 5.) 432 32 8

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

upprensningen av det stora avloppsdiket kommer till stånd. Emellertid Ilar

det visat sig, att det av styrelsen begärda anslaget för ändamålet, 900 kronor,

icke är tillräckligt. Den i samband med ovan återgivna utlåtande av

dikningsförman Adolf Theling till styrelsen ingivna kostnadsberäkningen

bär nämligen följande utseende:

»Från n:o till n:13 skall diket upprensas till förestående djup och bottenbredder

och skola slänternas nedre hälft noga putsas. Hela slänterna skola

befrias från buskar och träd.

Kostnader: 1,042 längdmeter å 40 öre pr kbm.............................. kr. 416:80

Från n:13 till n:31 skall diket släntas från dagen enligt ovanstående

grävningslista.

Kostnader: 1,080 längdmeter lika med 2,582 kbm å 60 öre...... kr. 1.549: 20

Summa kronor 1,966: —»

Som av ovannämnda utlåtande framgår är det emellertid framförallt beträffande

nedre delen av diket, från n:o 13 till n:o 31 enligt kostnadsberäkningen

bifogad profilritning, som det brådskar med uppränsningen till förhindrande

av att dräningssystemen slamma igen. Denna del av arbetet

beräknas draga en utgift av c:a 1,550 kronor. Det är alltså detta belopp

som det vore önskvärt att få beviljat för nästa budgetår.

Yad beträffar den av anstaltens styrelse föreslagna utgiftsstaten för nästa

budgetår, har departementschefen däri företagit reducering dels i den egentliga

avlöningsstaten med en arbetsledare, dels i posten till vikariatsersättningar,

m. m. »med belopp ungefärligen motsvarande den kontanta grundavlöningen

till två ekonomibiträden». Beträffande antalet arbetsledare skall

jag icke tillåta mig föreslå någon ändring i Kungl. Maj:ts förslag. Detta

finner jag däremot vara nödvändigt i vad angår antalet ekonomibiträden.

Dessas antal har hittills utgjort fem, nämligen sömmerska, tvätterska,

kokerska och två köksbiträden. Häri har styrelsen redan genomfört en reducering,

i det att en och samma person numera är tvätterska och sömmerska.

Att minska antalet kökspersonal torde däremot ej låta sig göra.

Dess arbete har nämligen ej blivit minskat därigenom att det numera icke

längre bor några sinnesslöa i den gamla sjukhusbyggnaden, enär köket fortfarande

är förlagt till denna på c:a 350 meters avstånd från baracken, som utgör

förläggningsplats för de sinnesslöa, belägna byggnad. Kökspersonalen har

sålunda icke sitt arbete förlagt enbart till köket utan har även att övervaka

mattransporterna till baracken och att där såväl servera måltiderna åt de

sinnesslöa som ombesörja diskningen och rengöringen efter måltiderna. Vid

sådant förhållande kan kokerskan omöjligen reda sig med ett enda köksbiträde.

Emellertid behöver bibehållandet av två köksbiträden icke förorsaka någon

ökning av det av Kungl. Maj:t begärda anslaget till vikariatsersättningar,

m. m. Semestervikarie behöver nämligen icke beräknas för vare sig föreståndaren

eller läraren, enär semester av dem lämpligen kan uttagas under

tid, då skolundervisning ej pågår, och de därför under semestertid kunna

s. 115 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

115

jämte egen tjänst sköta även varandras. Däremot kräver bibehållandet av

två köksbiträden att omkostnadsstaten ökas med kostnaden för utspisning

av en person mer än vad Kungl. Majit räknat med, alltså 365 X 1,40 = 511

kronor. Denna utgiftsökning synes mig emellertid kunna kompenseras genom

en motsvarande minskning i räkenskapsförarens avlöning. Denne blev

efter det ursprungliga platsantalets ökning till 55 uppförd å avlöningsstaten

med det i den nu framlagda utgiftsstaten alltjämt bibehållna beloppet, 2,150

kronor, medan han förut var avlönad med ett lägre arvode, upptaget under

posten: ''Till vikariatsersättningar, extra personal, tjänstepersonal och ålderstillägg’.

Sedan platsantalet nu blivit minskat till 40, torde ett arvode åt

räkenskapsföraren, som något understiger hans nuvarande avlöning, vara

tillfyllest.

Jag får alltså föreslå, att räkenskapsföraren icke vidare uppföres i den

egentliga avlöningsstaten och att det belopp, varmed hans avlöning utgått,

enligt ovannämnda grunder fördelas å posten: Till vikariatersättning, o. s. v.

och å omkostnadsstaten.

Någon ökning av utgiftsstatens slutsumma innebär detta mitt förslag sålunda

icke.»

Vid prövning av Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet funnit

sig böra tillstyrka anvisandet av de av Kungl. Maj:t äskade anslagen. Att,

på sätt motionsvis ifrågasatts, den å staten nu uppförda räkenskapsförarbefattningen

skulle avföras från avlöningsstaten anser utskottet sålunda

icke böra utan närmare utredning ifrågakomma. Med hänsyn till elevantalets

nedgång torde dock böra tagas under övervägande, huruvida icke

redan från nästkommande budgetårs ingång viss reducering av räkenskapsförarens

löneförmåner skäligen bör vidtagas. Utskottet får erinra örn, att,

sedan anstalten år 1922 börjat sin verksamhet, 1923 års riksdag beviljade

ett belopp av 700 kronor för räkenskapernas förande samt att med hänsyn

till, bland annat, elevantalets ökning 1926 års riksdag i enlighet med Kungl.

Maj:ts förslag beviljade de nu utgående löneförmånerna. Genom en reducering

av räkenskapsförarens löneförmåner skulle, på sätt i motionen ock

satts i fråga, medel finnas tillgängliga för bibehållande av nuvarande kökspersonal.

Vad angår det i förenämnda motion gjorda yrkandet om anslags anvisande

till upprensning av ett avloppsdike å anstaltens område, har utskottet av

skäl, departementschefen anfört för sitt ståndpunkttagande till denna fråga

och då anstalten med förefintliga resurser bör kunna verkställa detta arbete,

funnit sig icke kunna biträda yrkandet ifråga.

Utskottet hemställer alltså,

I:o) att riksdagen må för budgetåret 1932/1933 anvisa

a) till avlöningar och vikariatsersättningar m. m. vid statens

uppfostringsanstalt för sinnesslöa gossar ett extra anslag av

22,000 kronor; samt

Utskottets

yttrande.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Statens uppfostringsanstalt

för

sinnesslöa

flickor.

[59.]

b) till bidrag till driftkostnader i övrigt vid nämnda anstalt

ett extra förslagsanslag av 28,000 kronor; ävensom

II:o) att herr Petreus ovanberörda motion örn anslag till

upprensning av avloppsdike å det till sagda anstalt hörande

området icke må vinna riksdagens bifall.

61:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 59) att för budgetåret

1932/1933 anvisa

dels till avlöningar och vikariatsersättningar m. m. vid statens uppfostringsanstalt

för sinnesslöa flickor ett extra anslag av 13,900 kronor;

dels ock till bidrag till driftkostnader i övrigt vid nämnda anstalt ett

extra förslagsanslag av 7,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 265—267 i statsrådsprotokollet.

• Genom brev den 24 april 1931 har Kungl. Majit fastställt följande avlöningsstat

för denna anstalt för innevarande budgetår:

Avlöningsstat.

Lön

Tjänst-

Pen-

Oredu-

sions-

avgift

Redu-

gorings-

pen-

Summa

cerat

cerat

ningar

belopp

svarande

belopp

belopp

[Efter 5 år kan lönen höjas

med 300 kronor, efter 10

1 föreståndarinna.........

1,650

50

1,600

800

2,400

år med ytterligare 300

kronor och efter 15 år

med än ytterligare 300

kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas

med 200 kronor, efter 10

1 handarbetslärarinna...

1,150

50

1,100

650

1,7501

år med ytterligare 200

1 d:o...........................

1,150

50

1,100

650

1,7501

kronor och efter 15 år

med än ytterligare 200

kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas

1 vaktmästare ............

1,000

25

975

500

1,475

med 100 kronor och efter

10 år med ytterligare 100

Personligt lönetillägg åt

kronor.

föreståndarinnan Elin

Gunnarsson...............

—

—

—

—

300

Till vikariatsersättnin-

gar, extra personal och

tjänstepersonal samt

för förande av räken- skaperna ..................

6.225

Summa kronor

* —

—

- 1 -

13,900

Anmärkningar:

1. Föreståndarinna, handarbetslärarinna och vaktmästare erhålla fri bostad, fri uppvärmning

samt elektrisk belysning. Armatur och lampor för elektrisk belysning bekostas

dock av befattningshavaren.

2. Därest föreståndarinna eller handarbetslärarinna äger delaktighet i statsunderstödd

pensionsanstalt, höjes avlöningen med mot pensionsavgift svarande belopp.

s. 117 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

117

Samtidigt Ilar fastställts omkostnadsstat av följande lydelse:

Omkostnadsstat.

Utgifter:

Utspisning för personalen (6 st. ä kronor 1: 10 per dag), förslagsvis

........................................:•••;;........................;;.........; y kronor

Utspisning för eleverna (36 st. ä 55 öre per dag), förslagsvis »

Beklädnad och sängkläder, förslagsvis ....................................... »

Undervisning, » .......................................

Hälso- och sjukvård » ...............;......................

Eldning, belysning och elektrisk kraft, förslagsvis .................. »

Renhållning, * .................

Byggnader, » ..................

Inventarier, » .................

Arbetens bedrivande, » *

Elevbelöningar, »

Idrotts- och lekmateriel, » *

Expenser och diverse, » 3

2,410

7,230

1,600

200

2,000

3.500

900

2.500

1,000

550

360

100

1,450

Summa kronor 23,800

Inkomster:

Avgifter för 6 epileptiska elever ä 800 kronor, förslagsvis...... kronor

» »30 icke-epileptiska elever ä 400 kronor, förslagsvis

................................................................................................

Statens tillskott, högst................................................................ *

4,800

12,000

7,000

Summa kronor 23,800

Enligt Kungl. Maj:ts nu förevarande förslag skulle avlöningsstaten för

ifrågavarande anstalt helt överensstämma med den nu fastställda.

Vad omkostnadsstaten angår, skiljer sig den nu föreslagna staten från

den gällande på så sätt, att medan i gällande stat räknats med avgifter för

6 epileptiska och 30 icke epileptiska elever, motsvarande siffror upptagits

till 4 och 32. Vidare hava utspisningsposterna beräknats efter en dagkostnad

av 1 krona 5 öre för personal och 50 öre för elever, i anledning

varav posterna nedsatts till respektive 2,300 och 6,570 kronor, varjämte posten

expenser och diverse vid sådant förhållande för avjämnande av statens

slutsumma jämkats till 1,420 kronor. Omkostnadsstaten skulle vid bifall

härtill komma att sluta å 23,000 kronor, och såsom statens tillskott skulle

erfordras samma belopp som enligt nu gällande stat eller 7,000 kronor.

Kungl. Majis förevarande förslag har icke givit utskottet anledning till

erinran, och utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår

ägt rum, för budgetåret 1932/1933 anvisa

a) till avlöningar och vikariatsersättningar m. m. vid statens

uppfostringsanstalt för sinnesslöa flickor ett extra anslag av 13,900

kronor; samt

b) till bidrag till driftkostnader i övrigt vid nämnda anstalt

ett extra förslagsanslag av 7,000 kronor.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Understöd åt

spetälskesjukas
familjer

m. m.

[60.]

Bidrag till

uppförande

eller inrättande

av

tuberkulossjukvårdsanstalter.

[61.]

62:o) Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning

(punkt 60) och under erinran att anslag för det ändamål, varom nu är

fråga, för innevarande budgetår anvisats med 3,000 kronor, får utskottet hemställa,

att riksdagen må till understöd åt spctälsJcesjuJcas familjer

m. m. för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra anslag av 2,500

kronor.

63:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 61) att

dels till bidrag till uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter

för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag av

200.000 kronor;

dels medgiva, att Kungl. Majit må av anslag för nämnda ändamål bevilja

föreningen för kustvård åt skrofulösa barn för uppförande av en ny operationsbyggnad

vid kustsanatoriet vid Apelviken ett byggnadsbidrag av högst

152.000 kronor;

dels ock föreskriva, att sistnämnda statsbidrag må utbetalas successivt i

mån av arbetenas utförande samt att beträffande detsamma skola i övrigt

gälla de villkor och föreskrifter, som må av Kungl. Majit bestämmas.

Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till sid. 268—283

i statsrådsprotokollet.

De allmänna bestämmelserna angående bidrag till uppförande eller inrättande

av tuberkulossjukvårdsanstalter äro innefattade i kungörelse den

27 juni 1914 (nr 292) med däri genom kungörelser åren 1919 (nr 305) och

1921 (nr 385) gjorda ändringar. Statsbidraget utgår enligt dessa allmänna

bestämmelser med högst hälften av den verkliga byggnadskostnaden, dock

högst 2,000 kronor per vårdplats, samt får uppbäras först sedan anstalten

blivit färdig och efter avsyning godkänts av medicinalstyrelsen.

I vissa fall har emellertid riksdagen medgivit avvikelse från de fastställda

reglerna. Sålunda har 1927 års riksdag (skrivelse nr 250) i anledning av

Kungl. Marits proposition nr 217 beträffande ett av 1925 års riksdag anvisat

bidrag å 1,000,000 kronor till uppförande av ett centralsanatorium för

Norrbottens län förklarat bland annat, att bidraget skulle, oavsett byggnadskostnademas

belopp, få oavkortat uppbäras för ett sjukhus örn minst 200

vårdplatser, isoleringsplatser ej inräknade, samt att bidraget skulle kunna

utbetalas dels i tre terminer med 300,000 kronor för varje gång sedan varje

gång minst tre tiondelar av hela byggnadsarbetet utförts i enlighet med

godkända ritningar, dels ock med ett slutbelopp av återstående 100,000 kronor,

sedan byggnaden blivit fullt färdig samt avsynats och godkänts. Eventuellt

skulle sistnämnda belöp]) vid utbetalningen reduceras till följd av stadgad

skyldighet för landstinget att i samband med nedläggande helt eller delvis

av den nuvarande tuberkulossjukvårdsanstalten vid Sandträsk enligt närmare

angivna grunder återbära viss del av det för uppförande av denna anstalt

tidigare uppburna statsbidraget.

s. 119 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

119

Vidare har 1927 års riksdag (skrivelse nr 252) i anledning av ett utav

Kungl. Majit i proposition nr 218 framlagt förslag medgivit, att statsbidrag

finge under iakttagande av vissa närmare angivna föreskrifter beviljas till

uppförande av ett centralsanatorium för Jämtlands län med ett belopp

av 4,000 kronor för en var av högst 162 vårdplatser, isoleringsplatser ej

inräknade. Detta bidrag, som skulle utgå först sedan anstalten blivit

avsynad och godkänd, skulle uppgå till högst 648,000 kronor, men i samband

med dess utbetalande skulle återbäring ske av tidigare beviljat statsbidrag

för uppförande av en tuberkulossjukstuga vid Solliden, vilken vid

centralsanatoriets tillkomst skulle nedläggas. Sistnämnda statsbidrag, utgörande

40,000 kronor, skulle emellertid vid återbäringen minskas med ett belopp,

motsvarande 800 kronor för varje år sjukstugan varit i bruk. Det

totala statsbidraget till centralsanatoriets uppförande beräknades utgöra

648,000 — (40,000 — 17,600) 625,600 kronor.

Efter förslag av Kungl. Majit i proposition nr 203 år 1930 har emellertid

sagda års riksdag (skrivelse nr 215) — med ändring av vad år 1927 därutinnan

bestämts — medgivit, att i statsbidrag finge för sistnämnda sanatorium

under vissa villkor utgå ett belopp av 5,000 kronor för en var av de i 1927

års beslut avsedda vårdplatserna. På grund härav har det totala statsbidraget

beräknats komma att uppgå till högst 787,600 kronor. Av detta statsbidrag

skulle före den 1 juli 1931 få utbetalas högst 625,600 kronor.

Därjämte har 1928 års riksdag (skrivelse nr 254), med bifall till Kungl.

Majits förslag i proposition nr 66, medgivit statsbidrag till belopp, växlande

mellan 2,500 kronor och 4,000 kronor för vårdplats, för anordnande av visst

antal vårdplatser å olika tuberJeulossjukvårdsanstalter inom Västerbottens län.

Dessa bidragsbelopp må ej heller utgå, förrän vederbörande anstalt blivit

färdig och efter avsyning godkänd.

Vidare har riksdagen genom särskilda, vid olika tillfällen fattade beslut

medgivit, att från ifrågavarande anslag finge utgå statsbidrag för vissa byggnadsarbeten

m. m. vid Jcustsanatorierna vid Apelviken, i Barkåkra och å Styrsö.

Bland annat har 1931 års riksdag (skrivelse nr 5 A, punkten 58) medgivit,

att från anslaget finge utgå dels ett byggnadsbolag av högst 207,200 kronor

till fullbordande av vissa arbeten vid kustsanatoriet Apelviken, dels ock

för den del av tiden 1 juli—30 september 1931, varunder till statligt driftkostnadsbidrag

berättigade vårdplatser inom paviljong II vid sistnämnda

sanatorium på grund av utförandet av nyssnämnda arbeten icke kunnat vara

belagda, ett evakueringsbidrag till belopp av 2 kronor 75 öre för varje dylik

obelagd vårdplats och dag. Vidare har 1931 års riksdag enligt nyssnämnda

skrivelse dels medgivit, att från anslaget finge utbetalas ett byggnadsbidrag

av högst 18,784 kronor 25 öre för vissa arbeten vid kustsanatoriet i Barkåkra,

dels ock — med ändring av ett år 1929 meddelat beslut — medgivit,

att av anslaget finge beviljas ett byggnadsbidrag av högst 368,100 kronor

för utförande av vissa arbeten vid Styrsö kustsjukhus. Av sistnämnda

bidrag skulle före den 1 juli 1932 få utbetalas högst 223,987 kronor.

Slutligen har 1930 års riksdag medgivit, att av ifrågavarande anslag finge

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

till stiftelsen Solhem i Borås för uppförande av en anstalt för vård av barn

med kirurgisk tuberkulos utgå ett byggnadsbidrag av 2,000 kronor för var

och en av högst 60 vårdplatser, isoleringsplatser ej medräknade, dock högst

till belopp motsvarande hälften av den enligt vederbörligen granskade räkenskaper

funna verkliga byggnadskostnad en, däri ej inräknad utgift för anskaffande

av byggnadstomt.

Såsom ovan nämnts, innebär nu föreliggande förslag, att ett byggnadsbidrag

å högst 152,000 kronor skulle beviljas föreningen för kustvård, åt

skrofulösa barn för uppförande av en ny operationsbyggnad vid kustsanatoriet

vid Apelviken.

Beträffande detta förslag bär departementschefen anfört följande:

»Den här lämnade redogörelsen torde med tydlighet utvisa, att stort behov

föreligger av en ny operationsbyggnad vid ifrågavarande anstalt. Av

de upplysningar, som jag från anstaltsledningen inhämtat, har jag erhållit

den bestämda uppfattningen, att detta behov är av så trängande art, att

vidare uppskov med uppförande av denna byggnad icke bör ifrågasättas.

Då det nu föreliggande förslaget till operationsbyggnad synes vara ändamålsenligt

och då kostnaderna för detsamma icke oväsentligt understiga de

beräknade utgifterna för 1929 års förslag, får jag tillstyrka, att förstnämnda,

år 1931 utarbetade förslag må komma till utförande. Kostnaden för denna

byggnad torde — liksom för de under senaste åren verkställda moderniseringsarbetena

vid kustsanatoriet — böra i sin helhet bestridas av statsmedel,

och för ändamålet bör alltså för budgetåret 1932/1933 beräknas ett

belopp av 152,000 kronor. Med hänsyn till storleken av denna summa lärer

— på sätt föreningen i sin framställning förutsatt och medicinalstyrelsen tillstyrkt

— i stället nybyggnaden av paviljong I få tills vidare uppskjutas.

Yad beträffar de föreslagna arbetena med elektrisk installation i transformatorstationen

och med ändringar i paviljong Y, skulle dessa arbeten enligt

medicinalstyrelsens år 1929 uppgjorda plan komma till utförande under

budgetåret 1932/1933. Då emellertid berörda arbeten, örn ock i och för sig

starkt påkallade, icke torde vara av den brådskande natur, att de ej kunna

i nuvarande statsfinansiella läge uppskjutas, anser jag att med desamma bör

anstå. Enligt min mening bör därför för nästa budgetår under förevarande

anslag för bidrag till byggnadsarbeten vid kustsanatoriet Apelviken icke beräknas

högre belopp än 152,000 kronor. I likhet med vad som gällt

beträffande tidigare byggnadsbidrag till ifrågavarande sanatorium torde berörda

belopp få utbetalas successivt i mån av arbetenas fortskridande samt

i övrigt på de närmare villkor, som må av Kungl. Maj:t bestämmas.»

I fråga örn storleken av det för nästkommande budgetår erforderliga

anslagsbeloppet till bidrag för uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter

har departementschefen anfört:

»Vad härefter angår frågan örn anslagsbeloppet för nästa budgetår till

bidrag för uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter, får

jag till en början framhålla, att statens för närvarande hårt ansträngda eko
-

s. 121 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

121

nomi torde nödvändiggöra, att uppförandet av ännu ej beslutade eller på.

började tuberkulossjukvårdsanstalter för någon tid undanskjutes. Man torde

ock kunna förvänta, att landsting oell kommuner komma att visa återhållsamhet

i fråga om planerande och beslutande av nya byggnadsarbeten.

Medel måste emellertid för nästkommande budgetår beräknas i första

hand till gäldande av redan medgivna byggnadsbidrag. Såsom av det förut

anförda framgår, har medicinalstyrelsen i sin skrivelse den 27 augusti 1931

beräknat att, i anledning av Kungl. Maj:ts redan fattade beslut örn dylika

bidrag, före den 1 juli 1933 kunde behöva utbetalas tillhopa omkring 1,878,000

kronor. Mot denna beräkning har jag icke någon erinran att framställa.

Vidare lärer det vara erforderligt att beräkna ett mindre belopp för bidrag

till företag, vilka planerats eller igångsatts men till vilka statsbidrag ännu

ej beslutats. Medicinalstyrelsen har i sin nyssnämnda skrivelse beräknat

statens kostnader för tiden intill den 1 juli 1933 i anledning av dels ingivna

framställningar örn byggnadsbidrag, vilka ännu icke varit föremål för Kungl.

Maj:ts prövning, och dels väntade men ännu icke ingivna framställningar

örn dylikt bidrag till ett sammanlagt belopp av 187,000 kronor. För min del

anser jag mig av statsfmansiella skäl icke kunna tillstyrka, att till kostnader

under budgetåret 1932/1933 för ännu icke beslutade statsbidrag beräknas

högre belopp än omkring 75,000 kronor. En dylik begränsning innebär

uppenbarligen, att statsbidrag icke under nästkommande budgetår kan beviljas

till den i medicinalstyrelsens berörda skrivelse omnämnda tuberkulosavdelningen

vid sjukhuset S:t Göran i Stockholm.

Utöver sålunda beräknade belopp erfordras, vid bifall till vad jag i det

föregående hemställt, för statsbidrag till ny operationsbyggnad vid kustsanatoriet

Apelviken ett belopp av 152,000 kronor. Sammanlagt skulle alltså

under innevarande och nästkommande budgetår behövas ett belopp av

(1,878,000 + 75,000 + 152,000) 2,105,000 kronor. Då enligt medicinalstyrelsens

uppgifter det för tiden till och med den 30 juni 1932 disponibla belopj5et

utgjorde omkring 1,898,000 kronor, skulle det för budgetåret 1932/1933

erforderliga anslagsbeloppet kunna uppskattas till 207,000 kronor. Detta

belopp torde kunna avrundas till 200,000 kronor.»

Kungl. Maj:ts förevarande förslag örn byggnadsbidrag åt föreningen för

kustvård åt skrofulösa barn för uppförande av en ny operationsbyggnad vid

kustsanatoriet vid Apelviken har utskottet, som tagit del av i ärendet in - givna ritningar och kostnadsförslag, funnit sig böra tillstyrka.

Då storleken av det till bidrag till uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter

äskade anslaget samt vad Kungl. Majit i övrigt under

förevarande punkt föreslagit riksdagen icke givet utskottet anledning till

erinran, får utskottet alltså hemställa,

att riksdagen ina

a) till bidrag till uppförande eller inrättande av tuberhdossjulcvårdsanstalter

för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag

av 200,000 kronor;

Utskottets

yttrande.

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

b) medgiva, att Kungl. Maj:t må av anslag för nämnda

ändamål bevilja föreningen för kustvård åt skrofulösa barn för

uppförande av en ny operationsbyggnad vid kustsanatoriet

vid Apelviken ett byggnadsbidrag av högst 152,000 kronor; samt

c) föreskriva, att sistnämnda statsbidrag må utbetalas successivt

i mån av arbetenas utförande samt att beträffande detsamma

skola i övrigt gälla de villkor och föreskrifter, som må

av Kungl. Majit bestämmas.

Bidrag till

driftkostnaderna

för

tuberkulossjukvårdsanstalter.

[62.]

64:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 62) att

dels nedsätta det ordinarie förslagsanslaget till bidrag till driftkostnaderna

för tuberkulossjukvårdsanstalter, nu 4,400,000 kronor, med 100,000 kronor till

4,300,000;

dels ock godkänna de av departementschefen förordade ändringarna i

grunderna för anslagets användning.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 284—290

i statsrådsprotokollet.

Enligt kungörelsen den 28 juni 1918 (nr 494) angående statsbidrag till driftkostnaderna

vid tuberkulossjukvårdsanstalter utgick statsbidraget med 1 krona

per vårddag för alla slag av dylika anstalter. Efter beslut av 1919 års lagtima

riksdag blevo emellertid bidragen genom en numera upphävd kungörelse

den 12 september 1919 (nr 589) förhöjda och samtidigt även uppdelade i

olika klasser för olika slag av anstalter. Därvid fastställdes statsbidragen

för tuberkulossjukhus till 2 kronor, för tuberkulossjukstugor och tuberkulosavdelningar

å lasarett till kronor 1: 50 samt för kustsjukhus och kustsanatorier

till kronor 1: 75, allt för dag och patient.

I statsverkspropositionen till 1923 års riksdag (femte huvudtiteln, punkten

92) föreslog Kungl. Majit med hänsyn till den allmänna prissänkning, som

ägt rum sedan år 1919, en nedsättning av statsbidragsbeloppen, vilka enligt

Kungl. Majits förslag skulle bestämmas för dag och patient till kronor 1: 85

för tuberkulossjukhus, till kronor 1:40 för tuberkulossjukstugor och tuberkulosavdelningar

å lasarett samt till kronor 1:50 för kustsjukhus och kustsanatorier.

Det förutsattes, att dessa driftkostnadsbidrag skulle utgå från ingången

av budgetåret 1923/1924. Riksdagen godkände Kungl. Majits ifrågavarande

förslag allenast med den ändringen, att riksdagen i anledning av

väckta motioner beslöt, att nedsättningen av statsbidragen skulle träda i

kraft först med ingången av kalenderåret 1924.

I 1924 års statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkten 67) ifrågasattes

en ytterligare nedsättning av bidragsbeloppen till förevarande ändamål

med hänsyn dels till att driftkostnadsbidragen, enligt vad upprättade

statistiska tabeller utvisade, under de senare åren avsevärt stigit i förhållande

till anstalternas sammanlagda driftkostnader, dels ock till nödvändigheten

att åstadkomma besparingar i statsutgifterna. Därvid förordades följande

bidrag per dag och patient, nämligen kronor 1: 60 för tuberkulossjuk
-

s. 123 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

123

hus, kronor 1:25 för tuberkulossjukstugor och lasarettsavdelningar samt

likaledes kronor 1:25 för kustsanatorier. Sänkningarna föreslogos skola

tillämpas från och med år 1925. I anledning av detta förslag anförde riksdagen

(skrivelse nr 5 A, punkten 68), att riksdagen, som väl ansett en begränsning

av statsbidragen till ifrågavarande anstalter under förhandenvarande

förhållanden vara påkallad, emellertid funnit sig icke kunna medgiva de

nedsättningar av bidragen, som av Kungl. Majit föreslagits, dock att bidragen

till tuberkulossjukstugor och lasarettsavdelningar synts riksdagen kunna

bestämmas i enlighet med Kungl. Majits förslag. Av enahanda skäl, som

riksdagen anfört mot en alltför stark beskärning av statsbidragen till sinnesslö-

och epileptikeranstalterna — nämligen att de bidrag, som då beslutades,

borde under den närmaste framtiden lämnas orubbade — hade riksdagen

sålunda ansett sig böra fixera bidragen till tuberkulossjukhus och

kustsanatorier till kronor 1: 75 för de förra och kronor 1: 35 för de senare.

Bidragsbeloppen till ifrågavarande anstalter hava därefter utgått oförändrade.

Beträffande utbetalning av statsbidragen har genom 1930 års kungörelseändring

föreskrivits, att utbetalningen, vilken tidigare alltid skett halvårsvis

i efterskott, skall, vad angår av andra än landsting eller kommun drivna

kustsjukhus och kustsanatorier för skrofulösa barn samt anstalter, som med

hänsyn till därstädes lämnad behandling äro att likställa med kustsjukhus

eller kustsanatorier, ske kvartalsvis i efterskott. För övriga anstalter utbetalas

bidragen alltjämt halvårsvis i efterskott.

Här må vidare erinras, att riksdagen i samband med beviljande av statsbidrag

till uppförande av s. k. centralsanatorier i Norrbottens och Jämtlands

län samt till, bland annat, utvidgning av centralsanatorium i Västerbottens

län medgivit, att driftkostnadsbidrag till nämnda anstalter finge

under bestämd kortare tid utgå enligt vissa förmånligare grunder än de eljest

gällande.

Slutligen torde här med avseende å den år 1931 vidtagna kungörelseändringen

böra omnämnas, att densamma innebar sådan jämkning av tidigare

gällande villkor för rätt till statsbidrag att, där anstalt är avsedd för

personer tillhörande viss kommun eller visst landstingsområde, statsbidrag

må utgå för vård å allmän sjuksal av person från annan ort, ändå att vårdavgiften

för honom överstiger det enligt författningen eljest utgående beloppet.

Beträffande de omständigheter, som föranlett denna kungörelseändring, må

hänvisas till två vid 1931 års riksdag väckta motioner (I: 74 och II: 146) samt

riksdagens i skrivelse nr 5 A, punkten 59, gjorda uttalande.

De av departementschefen nu förordade ändringarna i grunderna för

ifrågavarande anslags användning går ut på, att bidraget till tuberkolussjukhusen

skulle fastställas till 1 krona 60 öre per vårddag eller samma belopp,

som föreslogs av Kungl. Majit vid 1924 års riksdag men då icke vann riksdagens

bifall, att bidraget till tuberkulossjukstugor och lasarettsavdelningar

skulle bestämmas till 1 krona 15 öre per vårddag samt att bidraget till

kustsanatorierna skulle fixeras till I krona 30 öre per vårddag.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Utskottats

yttrande.

Bidrag till

resor för vissa

patienter vid

kustsanatorierna.

[63.]

De förordade nya bidragsbeloppen hava ansetts böra tillämpas från och

med den utbetalning av statsbidrag, som äger rum närmast efter ingången

av år 1933.

Under åberopande av vad utskottet under punkt 44 anfört, får utskottet

hemställa,

I:o) att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag

samt herr Linders’ m. fl. och herr Gustafsons i Kasenberg

m. fl., herr Bergqvists m. fl. motioner, I: 67 och II: 69 i nu förevarande

del ävensom herr Hages m. fl. och herr E. Anderssons

m. fl. under samma punkt omförmälda motioner, I: 70 och 135,

samt II: 114, höja det ordinarie förslagsanslaget till bidrag till

driftkostnaderna för tuberkulossjukvårdsanstalter, nu 4,400,000

kronor, med 125,000 kronor till 4,525,000 kronor; samt

II:o) att Kungl. Majis förslag örn ändringar i grunderna

för anslagets användning icke må av riksdagen bifallas.

65:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 63) att

dels i riksstaten för budgetåret 1932/1933 upptaga det ordinarie förslagsanslaget

till bidrag till resor för vissa patienter vid kustsanatorierna med oförändrat

belopp, 65,000 kronor;

dels och godkänna de av departementschefen förordade ändringarna i grunderna

för anslagets användning.

Utredningen i ämnet återfinnes å. sid. 291—305 i statsrådsprotokollet.

De ordinarie förslagsanslagen till bidrag till resor för vissa patienter vid

kustsanatorierna, till bidrag till resor för patienter vid vissa anstalter för

radiumbehandling och till bidrag till resor för vanföra jämte vårdare äro i

riksstaten för innevarande budgetår upptagna med respektive 65,000, 80,000

och 150,000 kronor.

Under förevarande punkt har departementschefen nu i ett sammanhang

upptagit spörsmålen örn storleken av de belopp, vartill nämnda tre anslag böra

upptagas i riksstaten för nästa budgetperiod, och örn grunderna för anslagens

användning. Härvid har först redogjorts för de bestämmelser för tillgodonjutande

och utbetalande av ifrågavarande statsbidrag, vilka hittills gällt.

Föreskrifter angående statsbidrag till resor för patienter vid kustsanatorierna

voro tidigare meddelade i kungörelse den 27 juni 1914 (nr 294). Enligt

denna kungörelse kunde medellös eller mindre bemedlad person, som lede av

skrofulös och erhållit vårdplats vid något av de vid västkusten belägna statsunderstödda

kustsanatorierna, ävensom vårdare för sådan sjuk person erhålla

statsbidrag till kostnaden för resa från hemorten till anstalten samt för återresa

från anstalten i tredje klassens vagn å järnväg eller å däcksplats på

ångfartyg, dock endast i den mån kostnaden översteg 10 kronor. Sedan riksdagen

i skrivelse den 15 juni 1917, nr 6, punkten 37, anfört, att riksdagen uppmärksammat,

att de för ifrågavarande ändamål anvisade medlen ej kommit till

användning i den utsträckning, som från början beräknats — vilket enligt

riksdagens förmenande berodde på att de i kungörelsen stadgade villkoren

för resebidrags erhållande vore av den beskaffenhet, att blott ett ringa

s. 125 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

125

antal personer kunde komma i åtnjutande av understöd från det för ändamålet

anvisade anslaget — samt fördenskull ifrågasatt, huruvida icke ändring

av berörda villkor lämpligen borde vidtagas, ändrades 1914 års kungörelse

genom kungörelse den 9 november 1917 (nr 751), därvid bestämmelsen

att resebidragen skulle utgå endast i den mån resekostnaden översteg 10

kronor borttogs. 1914 års kungörelse bär sedermera upphävts genom kungörelse

den 11 april 1924 (nr 152). I sistnämnda kungörelse hava dock de närmast förut

gällande bestämmelserna i stort sett bibehållits oförändrade. Den enda väsentliga

ändringen består däruti, att den dittills stadgade begränsningen till vid västkusten

belägna sanatorier borttogs. Genom kungörelse den 7 maj 1926 (nr

175) vidtogs sådan ändring i 1924 års författning, att resebidrag må beräknas

även för plats i tredje klassens sovvagn å järnväg, där sådan plats nattetid

begagnas, ävensom för billigaste plats i automobil i av statens järnvägar eller

postverket i anslutning till järnvägs- eller ångbåtslinje anordnad automobiltrafik

i regelbunden fart, samt att ersättning utgår med 10 öre per kilometer

för den del av vägen till järnvägs- eller ångbåtsstation eller automobiltrafiklinje,

som överstiger 20 kilometer. 1924 års kungörelse har därefter icke undergått

ändring.

Ansökning örn statsbidrag skall enligt föreskrift i 1924 års kungörelse göras

hos styrelsen för vederbörande anstalt. Avser ansökningen resa till anstalten

skall, bland annat, bifogas ett av två trovärdiga män eller av pastorsämbete,

kronobetjänt eller polismyndighet utfärdat intyg, att den sjuke är medellös

eller mindre bemedlad och ej heller har anhörig, som är pliktig och i tillfälle

att betala den sjukes och, i förekommande fall, vårdares resa. Anstaltsstyrelsen

skall tillhandahålla resebidragen för att sedermera halvårsvis erhålla gottgörelse

härför genom statskontoret.

Beträffande resebidrag till patienter vid vissa anstalter för radiumbehandling

voro föreskrifter tidigare meddelade i kungörelse den 25 september

1920 (nr 634). Resebidrag medgavs enligt denna kungörelse i landsorten bosatt

medellös eller mindre bemedlad person för resa till Stockholm i och för undersökning

eller behandling vid radiumhemmet därstädes ävensom, efter det sådan

undersökning eller behandling försiggått, för resa från Stockholm åter till

hemorten. Bidraget avsåg ersättning för resa i tredje klassens vagn å järnväg

eller å däcksplats på ångfartyg eller, efter särskild prövning, billigaste plats

under däck. Genom kungörelse den 11 april 1924 (nr 159) inskränktes rätten

till resebidrag att gälla allenast medellösa personer. Genom kungörelse den

7 maj 1926 (nr 174) vidtogs sådan ändring i 1920 års författning, att statsbidrag

skulle utgå jämväl för plats i tredje klassens sovvagn å järnväg, där

sådan plats nattetid begagnades, ävensom för billigaste plats i automobil i av

statens järnvägar eller postverket i anslutning till järnvägs- eller ångbåtslinje

anordnad automobiltrafik i regelbunden fart. Enligt kungörelse den 6 maj

1927 (nr 146) erhöllo patienter vid radiumhemmet vidare rätt till reseersättning

med 10 öre per kilometer för den del av vägen till järnvägs- eller ångbåtsstation

eller automobiltrafiklinje, som översteg 20 kilometer. 1920 års kungörelse

har upphävts genom den alltjämt gällande kungörelsen den 20 juni 1930

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Statsutskottets utlåtande Nr O.

(nr 233). Statsbidrag må enligt sistnämnda kungörelse åtnjutas av medellös

person, som är bosatt å annan ort än Stockholm, Göteborg och Lund,

för resa från hemorten till någon av nämnda städer i och för undersökning

och behandling å radiumhemmet i Stockholm, den radioterapeutiska

avdelningen vid lasarettet i Lund, den radioterapeutiska avdelningen vid Allmänna

och Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg eller de tre centralanstalter för

radioterapi, som äro avsedda att med stöd av Konung Gustaf V:s jubileumsfond

inrättas i stället för de tre sistnämnda anstalterna, ävensom, efter det

sådan undersökning eller behandling försiggått, för återresa till hemorten. Beträffande

beräkningen av resebidragens belopp har icke gjorts någon annan

ändring av förut gällande bestämmelser än att även vid resa med annat maskindrivet

fartyg än ångbåt ersättning må utgå för däcksplats eller, efter särskild

prövning, för billigaste plats under däck.

Ansökning örn statsbidrag skall göras hos chefläkaren vid vederbörande

anstalt. Vid ansökningen skall — vare sig densamma avser resa till eller från

anstalten — fogas av två trovärdiga män eller av pastorsämbete, polismyndighet

eller kronobetjänt utfärdat intyg, att den sjuke är medellös och ej har anhörig,

som är pliktig och i tillfälle att betala hans resa till eller från anstalten.

Chefläkaren skall tillhandahålla resebidragen för att sedermera kvartalsvis

erhålla gottgörelse härför genom medicinalstyrelsen.

Vad slutligen angår vanföra, voro föreskrifter angående statligt resebidrag

för dem jämte vårdare tidigare meddelade i kungörelse den 1 december 1914

(nr 459). Medellös eller mindre bemedlad vanför, som beretts tillfälle till

undersökning eller behandling å någon av vanföreanstalterna i Stockholm,

Göteborg och Hälsingborg eller ock erhållit plats å något av de i samband

med dem anordnade skol- och uppfostringshem, ävensom vårdare åt sådan

vanför kunde enligt denna kungörelse erhålla statsbidrag till kostnaden för

nödvändiga resor till anstalten eller hemmet från hemorten och från anstalten

eller hemmet till hemorten i tredje klassens vagn å järnväg eller å däcksplats

på ångfartyg. Genom kungörelse den 7 maj 1926 (nr 173) vidtogs sådan

ändring i 1914 års författning, att statsbidrag skulle utgå även för

plats i tredje klassens sovvagn å järnväg, där sådan plats nattetid begagnades,

ävensom för billigaste plats i automobil i av statens järnvägar

eller postverket i anslutning till järnvägs- eller ångbåtslinje anordnad automobiltrafik

i regelbunden fart samt med 10 öre per kilometer för den del av

vägen till järnvägs- eller ångbåtsstation eller automobiltrafiklinje, som överstege

20 kilometer. Genom kungörelse den 6 maj 1927 (nr 150) förordnades

härefter, att vad i 1914 års författning funnes stadgat i tillämpliga delar skulle

gälla jämväl beträffande resor, som av vanföra jämte vårdare företoges till

eller från anstalten Eugeniahemmet i Stockholm. 1914 års kungörelse har

upphävts genom kungörelsen den 9 maj 1930 (nr 126). Sistnämnda kungörelse,

som fortfarande är gällande, skiljer sig huvudsakligen från de äldre bestämmelserna

därutinnan, att densamma även avser resor, som av vanföra jämte

vårdare företagas till och från den nya vanföreanstalten i Härnösand.

Ansökan örn resebidrag skall enligt sistnämnda kungörelse göras hos sty
-

s. 127 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

127

reisen för vederbörande anstalt. Avser ansökan resa till anstalten, skall vid

ansökningen fogas, bland annat, ett av två trovärdiga män eller av pastorsämbete,

polismyndighet eller kronobetjänt utfärdat intyg, att den vanföre är

medellös eller mindre bemedlad och ej heller har anhörig, som är pliktig och

i tillfälle att betala den vanföres och, i förekommande fall, vårdares resa.

Anstaltsstyrelsen skall tillhandahålla resebidragen för att sedermera kvartalsvis

erhålla gottgörelse härför genom medicinalstyrelsen.

De anslag, som från och med budgetåret 1923/1924 anvisats för de tre särskilda

här ifrågavarande ändamålen, samt nettoutgifterna å anslagen under

samma tid framgå av följande tablå:

Budgetår

Patienter vid

kustsanatorierna

Patienter vid anstalter

för radiumbehandling

Vanföra

Anslag,

kronor

Netto utgifter,

kronor

Anslag,

kronor

Nettoutgifter,

kronor

Anslag,

kronor

Nettoutgifter,

kronor

1923/1924 ...............

35,000

44,018

15,000

31,717

60,000

88,192

1924/1925 ...............

40,000

53,206

15,000

30,703

75,000

90,798

1925/1926...............

40,000

51.263

15,000

33,575

85,000

103,740

1926/1927 ...............

50,000

58,403

25,000

43,832

90,000

110,593

1927/1928 ...............

50,000

65.655

30,000

53,742

105.000

123,877

1928/1929 ...............

50,000

68,391

45,000

69,442

105,000

132,422

1929/1930 ...............

65,000

69,373

60,000

79,926

120,000

143.730

1930/1931 ............

65,000

71,346

80,000

100,554

130.000

156,886

1931/1932 ...............

65,000

—

80,000

—

150,0a0

—

Efter att hava lämnat en redogörelse för en av medicinalstyrelsen verkställd

undersökning rörande anledningen till utgifternas kraftiga stegring ävensom

för framlagda förslag med anledning av undersökningen har departementschefen

anfört följande:

»Sedan lång tid tillbaka hava kostnaderna för statsbidrag till förevarande

ändamål år från år stigit med betydande belopp. Särskilt kraftig har stegringen

varit i fråga om resebidrag till patienter vid anstalter för radiumbehandling,

men även resebidragen till övriga här ifrågavarande vårdbehövande

hava under årens lopp i hög grad ökats. Av hittills tillgängliga belastningsuppgifter

för innevarande budgetår synes framgå, att kostnadsökningen för

resebidrag för patienter vid anstalter för radiumbehandling och för vanföra

kommer att fortgå även under detta budgetår. Däremot giva uppgifterna närmast

anledning till antagande, att utgifterna å anslaget till bidrag till resor

för vissa patienter vid kustsanatorierna under innevarande budgetår komma att

något understiga det belopp, vartill anslaget beräknats, vilket samtidigt skulle

innebära, att dessa utgifter kunna beräknas komma att understiga motsvarande

utgifter under sistförflutna budgetår.

De betydande belopp, staten för närvarande lämnar i bidrag till förevarande

resor, hava föranlett mig att låta undersöka, vilka åtgärder, som skulle kunna

vidtagas i syfte att nedbringa statens kostnader för resorna eller åtminstone

att förebygga ytterligare kostnadsökningar. Jag anhåller att få angiva min

ståndpunkt till de förslag rörande vissa dylika åtgärder, som nu föreligga.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Vad därvid först angår förslaget, att i föreskrifterna angående statsbidrag

till resor, som av medellösa eller mindre bemedlade personer företagas till och

från de statsunderstödda kustsanatorierna, och angående statsbidrag till vissa

resor av vanföra jämte vårdare skulle intagas en bestämmelse, som närmare

angiver, under vilka förutsättningar en person bör anses som mindre bemedlad,

synas mig vägande skäl tala för en dylik åtgärd. På sätt såväl medicinalstyrelsen

som statskontoret framhållit, måste uttrycket »mindre bemedlad» i nu

gällande föreskrifter bliva föremål för en rent subjektiv tolkning, och det

torde för närvarande ej sällan förekomma, att statsbidrag utgå för resor,

vilka skäligen borde bekostas av den vårdbehövande. Enligt medicinalstyrelsens

förslag skulle bestämmelse meddelas därom, att såsom mindre bemedlad

skulle anses person, för vilken det taxerade beloppet jämlikt förordningen

örn inkomst- och förmögenhetsskatt ej överstiger 3,000 kronor

och som icke äger eller brukar jordbruksfastighet med ett taxeringsvärde

överstigande 15,000 kronor, dock att i särskilda fall — där försörjningsskyldighet

för en talrik familj, arbetslöshet eller andra ömmande omständigheter

förelåge — möjlighet borde förefinnas att bevilja statsbidrag även

vid högre taxering. Statskontoret, som i övrigt anslutit sig till medicinalstyrelsens

nämnda förslag, har ansett, att gränsbeloppen i enlighet med en i gällande

författning örn statsbidrag för lindring i mindre bemedlade patienters å landsbygden

sjukvårdskostnader intagen föreskrift borde bestämmas, vad angår

taxerat belopp till 2,000 kronor och beträffande jordbruksfastighets taxeringsvärde

till 10,000 kronor.

I likhet med ämbetsverken finner jag ändamålsenligt, att rätten till statsbidrag

i allmänhet göres beroende av vederbörandes taxering. En bestämmelse

av sådan innebörd skulle bliva lätt att tillämpa och i allmänhet verka på ett

rättvist sätt. Hur gränsen för bidragsrätt bör dragas, kan givetvis bliva föremål

för delade meningar. Då man emellertid icke synes utan särskild anledning

böra frångå den bestämmelse i förevarande hänseende, som redan nu finnes i en

författning örn ett annat bidrag med liknande syfte, vill jag ansluta mig till

statskontorets förslag på denna punkt. I vissa fall — såsom då försörjningsskyldighet

för talrik familj, arbetslöshet eller andra likartade förhållanden

föreligga — torde dock skäl finnas för att medgiva avvikelse från en i

överensstämmelse med detta förslag meddelad föreskrift. För sådana fall synes

mig lämpligt att införa en särskild undantagsbestämmelse. Det torde böra

ankomma på medicinalstyrelsen att pröva, huruvida ömmande omständigheter

föreligga i de särskilda fallen.

Såsom förut angivits, utgår statsbidrag för resor till och från anstalterna

för radiumbehandling endast för medellösa patienter. För min del kan jag, örn

begreppet mindre bemedlad bestämmes på sätt nyss föreslagits, ej finna tillräcklig

anledning att i detta avseende längre uppehålla en skillnad mellan de

olika patientgrupperna, varigenom mindre bemedlade personer bliva ogynnsammare

ställda beträffande möjligheten att erhålla behandling å anstalt för

radiumbehandling än å vanföreanstalt eller kustsanatorium. Jag vill därför

tillstyrka, att de villkor för rätt att erhålla statsbidrag, som jag nyss för
-

s. 129 Kontrollera mot PDF

(Statsutskottets utlåtande Nr 5.

129

ordat i fråga om resor av vanföra och av patienter vid kustsanatorierna, bliva

gällande även beträffande resor av patienter vid anstalterna för radiumbeliandling.

En dylik ändring framstår visserligen formellt såsom en utvidgning av

rätten till statsbidrag för sist avsedda resor, men den lärer knappast komma att

medföra någon nämnvärd kostnadsstegring. Även begreppet »medellös» har

nämligen med hittills gällande regler beträffande prövning av förutsättningarna

för bidragsrätt uppenbarligen varit föremål för subjektiv tolkning. Sålunda har

det, enligt vad som uppgivits, förekommit att personer i avgivna intyg betecknats

såsom medellösa, även där medellöshet egentligen icke vid intygets

avgivande förelegat, men där sådan till följd av kräftsjukdomen befarats komma

att framdeles inträda. Jag utgår därför från att, därest bestämmelse i överensstämmelse

med vad jag här förordat meddelas, densamma i vissa fall kommer

att verka på ett begränsande sätt.

Vad här föreslagits angående de förutsättningar, under vilka en vårdbehövande

må betraktas såsom mindre bemedlad, torde böra lända till efterrättelse

jämväl då det gäller att avgöra, huruvida för bidragssökande försörjningspliktig

skall anses vara i tillfälle att betala sökandens och, i förekommande fall,

vårdares resa. Ett särskilt stöd för lämpligheten av en dylik föreskrift synes

kunna hämtas från det besvärsmål, för vilket närmare redogjorts i det föregående.

I enlighet med vad medicinalstyrelsen föreslagit och statskontoret tillstyrkt

torde i intyg, som bifogas ansökan örn statsbidrag, böra angivas namn pa den

eller de personer, som äro försörjningspliktiga för vederbörande vårdbehövande.

Medicinalstyrelsen har vidare föreslagit, att vid nyssberörda intyg skulle

fogas antingen bestyrkt avskrift av den kronodebetsedel, som vid senast verkställd

taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt kan hava utfärdats

för patienten och den eller de för honom försörjningspliktiga, eller ock av stadsfogde,

kommunalnämndsordförande eller uppbördsförrättare utfärdat bevis att

vederbörande ej förekomma i senast upprättad uppbördslängd. Oaktat de erinringar,

statskontoret framställt mot detta förslag, vill jag för min del förorda,

att föreskrift meddelas av i huvudsak det innehåll, medicinalstyrelsen

sålunda föreslagit. Örn nämligen bedömandet, huruvida en vårdbehövande

är att anse som mindre bemedlad och örn försörjningspliktig är i tillfälle att

betala resekostnaden, såsom här föreslagits göres beroende av de belopp, vartill

vederbörande taxerats, är det givetvis för den person, som skall utfärda intyg

angående de förhållanden, på vilka bidragsrätten alltså grundas, i allmänhet

nödvändigt att vid intygets avgivande hava tillgång till de av medicinalstyrelsen

angivna handlingarna eller avskrift av dem eller ock till annan officiell uppgift

angående taxeringen. Någon svårighet att i avskrift foga dessa handlingar

vid ansökningen torde i sådant fall icke föreligga, och ur kontrollsynpunkt

synes det lämpligt, att vederbörande anstaltsstyrelse respektive chefläkare

vid handläggning av frågan örn statsbidrags beviljande äger tillgång

till berörda handlingar. T de fall, där sådana förhållanden anses föreligga, som

kunna motivera undantag från den allmänna regeln beträffande förutsätt
Biharuj

till riksdagens protokoll 1932. 6 sami. 5 höft. (Nr O.) 132 32 9

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

ningarna för bidragsrätt, böra dessa förhållanden meddelas i vid ansökningen

fogat intyg.

Det har även ifrågasatts, att föreskrift skulle meddelas därom, att den vårdbehövande

eller för honom försörjningspliktig skulle hava att avgiva förbindelse

örn återbetalning av uppburet resebidrag för den händelse den utbetalande

statsmyndigheten vid granskning rörande skäligheten av meddelat beslut

örn förskotterande av statsbidrag icke godkände sådant beslut. Såsom statskontoret

framhållit, torde emellertid en dylik föreskrift icke vara erforderlig,

därest grunderna för statsbidrag bliva angivna på sätt i det föregående förordats.

På de av medicinalstyrelsen anförda skälen anser jag, att någon inskränkning

i rätten till resebidrag vid flera av samma patient företagna resor icke

för närvarande bör företagas.

I samband med avstyrkande av en sådan inskränkning i bidragsrätten, som

sist berörts, har medicinalstyrelsen, för den händelse en begränsning av utgifterna

för ifrågavarande resebidrag ansåges erforderlig, antytt en utväg att vinna

besparing genom inskränkning av bidragsrätten i sådant avseende, att bidrag

skulle utgå endast örn och i den mån resekostnaden överstege visst belopp. Statskontoret

har avstyrkt meddelandet av dylik föreskrift. Jag finner för egen del

ej heller tvingande anledning för närvarande föreligga att vidtaga en sådan

inskränkning.

Såsom jag redan tidigare angivit, förete nu gällande bestämmelser angående

statsbidrag för resor till förevarande slag av anstalter sinsemellan vissa

olikheter. Bland annat har jag påpekat, att patienter vid anstalter för radiumbehandling

äga rätt till ersättning även vid resa med annat maskindrivet fartyg

än ångbåt och, efter särskild prövning, för billigaste plats under däck,

medan patienter vid vanföreanstalter och kustsanatorier vid resa sjöledes äga

rätt till ersättning allenast örn resan företages med ångbåt och i intet fall

med högre belopp än avgiften för däcksplats. Det torde vara lämpligt, att i

samband med de författningsändringar, som jag i det föregående förordat,

föreskrift meddelas därom, att även vid resor till vanföreanstalter och

kustsanatorier annat maskindrivet fartyg än ångbåt får med bibehållen rätt

till statsbidrag användas. Det synes mig även skäligt, att rätt till statsbidrag

i vissa fall för billigaste plats under däck medgives jämväl vid resor till

vanföreanstalter och kustsanatorier. Liksom vid resor till anstalter för

radiumbehandling torde denna rätt böra inskränkas till sådana fall, där

vederbörandes hälsotillstånd eller årstidens beskaffenhet fordra, att plats

under däck användes. Prövningen, huruvida i de särskilda fallen så är

förhållandet, torde böra överlåtas åt vederbörande anstaltsstyrelse.

I samband med de författningsändringar, som här ifrågasatts, torde böra

bestämmas, att gottgörelse för resebidrag även beträffande kustsanatorierna

skall kvartalsvis utbetalas av medicinalstyrelsen.

Av särskild anledning, som ej i det föregående berörts, synes vidare viss

utvidgning av giltighetsområdet för bestämmelserna örn rätt till resebidrag

för patienter vid kustsanatorier böra äga rum. Under november månad sist
-

s. 131 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr i).

131

lidna år togs anstalten Solhem — ett vid Borås nyuppfört sjukhus för harn,

som lida av kirurgisk tuberkulos — i bruk. För anstaltens uppförande har,

sedan riksdagens medgivande härtill lämnats (skrivelse nr 215 år 1930), byggnadsbidrag

utgått av statsmedel, därvid anstalten ansetts böra likställas med

kustsanatorierna. Till driftkostnaderna åtnjuter anstalten statsbidrag i överensstämmelse

med vad som gäller för kustsanatorierna. På grund av en av

direktionen för stiftelsen Solhem gjord framställning har medicinalstyrelsen i

skrivelse den 17 december 1931 framlagt ett förslag, enligt vilket av statsmedel

skulle bestridas resebidrag till patienter vid anstalten ävensom dessas vårdare

i överensstämmelse med vad som gäller beträffande de statsunderstödda kustsanatorierna.

Medicinalstyrelsen har därvid framhållit bland annat, att å den

nya anstalten meddelades fullt likartad sjukvård som vid ett kustsanatorium

samt att rättvisan syntes bjuda, att samtliga statsunderstödda anstalter för

vård av kirurgisk tuberkulos, oavsett anstaltens belägenhet, bleve likställda i

fråga örn statsbidrag till resor. För min del får jag i anledning härav förorda,

att sådan författningsändring vidtages, varigenom med avseende å berörda

anstalt medgives enahanda rätt till resebidrag av statsmedel för patienter och

vårdare, som gäller beträffande kustsanatorier.

I detta sammanhang torde jag även få anmäla, att medicinalstyrelsen i

skrivelse den 15 december 1931, som inkommit till socialdepartementet den 22

i samma månad, efter framställning av svenska vanföreanstalternas centralkommitté

föreslagit vissa ändringar i bestämmelserna örn resebidrag för patienter

vid vanföreanstalterna och dessas vårdare, innefattande bland annat en utvidgning

av bidragsrätten för resor med automobil i linjetrafik. Denna framställning,

över vilken vissa utlåtanden torde böra inhämtas, kan icke här upptagas

till prövning.

Vid bifall till vad jag här i skilda hänseenden föreslagit torde jag i sinom

tid få underställa Kungl. Majit förslag till ändrade författningsbestämmelser

för ifrågavarande statsbidrag, att tillämpas från och med nästa budgetår. Jag

har för avsikt att därvid föreslå borttagandet även av vissa ytterligare olikheter

i nu gällande föreskrifter, vilka olikheter visserligen ej äro av större

betydelse men knappast kunna anses vara av sakliga grunder motiverade. De

skiljaktigheter, vilka jag nu åsyftar, beröra emellertid förhållanden, som ej

sammanhänga med grunderna för statsbidragen och ej heller hava inflytande

på anslagsbeloppen. Jag saknar därför anledning att här närmare ingå på desamma.

Jag övergår härefter till beräkningen av de belopp, vartill ifrågavarande

tre anslag böra upptagas i riksstaten för nästkommande budgetår.

Belastningen å anslaget till bidrag till resor för vissa patienter vid kustsanatorierna

utgjorde under sistförflutna budgetperiod 71,346 kronor. Det synes,

såsom redan angivits, icke osannolikt att utgifterna å detta anslag under innevarande

budgetår komma att något understiga det belopp av 65,000 kronor,

vartill anslaget beräknats. Vidare torde de ifrågasatta ändrade föreskrifterna

angående villkor för statsbidrag komma att föranleda någon minskning

av utgifterna. Därest i överensstämmelse med vad jag förordat utbetalningen

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Utskottets

yttrande.

från anslaget av gottgörelse för förskotterade resebidrag från och med nästa

budgetår omlägges till att ske kvartalsvis samt viss utsträckning av bestämmelsernas

giltighetsomrade äger rum, uppkommer å andra sidan av dessa anledningar

ett visst ökat medelsbehov för nämnda budgetår. Med hänsyn härtill

anser jag, att anslaget bör för nästa budgetår upptagas med oförändrat belopp,

65,000 kronor.

A anslaget till bidrag till resor för patienter vid vissa anstalter för radiumbehandling

utgjorde belastningen under nästföregående budgetår 100,554 kronor.

För innevarande budgetår synes man kunna räkna med än högre belastningssiffra.

I avbidan på någon erfarenhet rörande de här föreslagna ändrade

bestämmelsernas inverkan på medelsbehovet synes anslaget, som nu är upptaget

med 80,000 kronor, för budgetåret 1932/1933 böra beräknas till 100,000

kronor.

Vad slutligen beträffar anslaget till bidrag till resor för vanföra jämte

vårdare, utgjorde belastningen därå under budgetåret 1930/1931 156,886 kronor.

Även här kan man räkna med högre belastningssiffra för nu löpande

budgetperiod. I betraktande av att de förordade ändringarna i villkoren för

statsbidrag torde komma att föra med sig viss minskning i utgifterna vill

jag dock föreslå, att anslaget bibehålies vid oförändrat belopp, 150,000 kronor.»

Av vad ovan anförts framgår, att gällande bestämmelser i fråga örn statsbidrag

för resor till det slag av anstalter, varom nu är fråga, i flera avseenden

förete olikheter. Kåtten till bidrag för resor till och från radiumanstalter är

sålunda inskränkt till medellösa patienter, medan densamma, vad angår vanföreanstalter

och kustsanatorier, är medgiven såväl medellösa som mindre bemedlade

patienter jämte dessas vårdare. Beträffande kustsanatorierna utgår

resebidrag allenast för patient, som erhållit vårdplats på dylikt sanatorium,

medan beträffande vanföre- och radium anstalter resebidrag utgår även för

patienter, som beretts tillfälle till undersökning på dylik anstalt. Patienter vid

anstalter för radiumbehandling äga rätt till ersättning även vid resa med annat

maskindrivet fartyg än ångbåt och, efter särskild prövning, för billigaste plats

under däck. Patienter vid vanföreanstalter och kustsanatorier äga däremot

vid resa sjöledes allenast rätt till ersättning, örn resan företagits med ångbåt,

och i intet fall med högre belopp än avgiften för däcksplats. Gottgörelse för

förskotterade resebidrag utbetalas beträffande kustsanatorierna halvårsvis av

statskontoret och beträffande övriga anstalter kvartalsvis av medicinalstyrelsen.

Även i vissa andra hänseenden förefinnas olikheter.

För erhållande av — så långt möjligt är -—- enhetliga bestämmelser på detta

område synes därför en revision av de nu gällande vara erforderlig.

Med utgångspunkt från att kostnaderna för statsbidrag till förevarande ändamål

år från år stigit har departementschefen nu först till behandling upptagit

av medicinalstyrelsen väckt förslag örn skärpning av bestämmelserna beträffande

de bevis angående medellöshet eller mindre bemedlad ställning, som erfordras

för erhållande av resebidrag. Innebörden av uttrycken »medellös» och

s. 133 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

133

»mindre bemedlad» finnes ej i författning eller annorledes fastslagen och måste

därför bliva föremål för subjektiv tolkning, på grund varav förekomsten av

med statsbidrag gjorda resor, vilka bort bekostas av den vårdbehövande, icke

är sällsynt, önskligt är sålunda, att åtminstone det mera obestämda av sagda

uttryck, »mindre bemedlad», erhåller en definition i vederbörande författningar.

Departementschefens föreliggande förslag går ut på, att bestämmelse skulle

meddelas därom, att såsom mindre bemedlad skulle anses person, för vilken

det taxerade beloppet jämlikt förordningen örn inkomst- och förmögenhetsskatt

ej överstiger 2,000 kronor och som icke äger eller brukar jordbruksfastighet

med ett taxeringsvärde överstigande 10,000 kronor, dock att i särskilda fall,

såsom då försörjningsskyldighet för talrik familj, arbetslöshet eller andra

likartade omständigheter föreligga, möjlighet borde förefinnas att bevilja statsbidrag

även vid högre taxering. För nämnda fall borde en undantagsbestämmelse

införas, och borde det ankomma på Kungl. Majit att pröva, huruvida

ömmande omständigheter förelåge i de särskilda fallen.

Vid prövning av detta förslag har utskottet emellertid kommit till den uppfattningen,

att, därest förenämnda maximibelopp läggas till grund för avgörande

av frågan, huruvida vederbörande sökande av statsbidrag skall anses

såsom mindre bemedlad eller icke, denna regel kan komma att leda till resultat,

som ur synpunkten av en enhetlig och rättvis tilldelning av bidragen ifråga icke

kunna anses önskvärda. Utskottet, som anser, att definitiv ståndpunkt till

denna fråga icke bör tagas, förrän statens sjukvårdskommitté yttrat sig över

densamma, kan alltså nu icke biträda departementschefens förslag i denna del.

Ku gällande grunder härutinnan torde alltså tillsvidare böra tillämpas, varvid

emellertid de ovannämnda av departementschefen angivna särskilda omständigheterna

vid prövningen av frågan örn statsbidrags erhållande synas böra iakttagas.

Att, på sätt föreslagits, patienter vid vanföreanstalter och kustsanatorier vid

resor sjöledes tillerkännas enahanda rätt, som patienter vid anstalter för radiumbehandling,

finner sig utskottet däremot kunna tillstyrka, liksom utskottet ej

heller haft något att erinra emot, att giltighetsområdet för bestämmelserna örn

resebidrag för patienter vid kustsanatorier utvidgas till anstalten Solhem.

Vad slutligen angår de för bidrag till resor för vissa patienter vid kustsanatorierna,

för patienter vid vissa anstalter för radiumbehandling samt för

vanföra jämte vårdare äskade anslagen, har utskottet ansett skäl icke föreligga

för ändring av Kungl. Maj:ts förslag härutinnan.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet alltså under nu förevarande

punkt hemställa,

att riksdagen må

a) i riksstaten för budgetåret 1932/1933 upptaga det ordinarie

förslagsanslaget till bidrag till resor för vissa patienter vid kustsanatorierna

med oförändrat belopp 65,000 kronor; samt

b) godkänna de av utskottet förordade ändringarna i grunderna

för anslagets användning.

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Motioner an- 66:o) I två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren,

för ^underlät nl'' av herr Lindmark m. fl., oell den andra inom andra kammaren,

tande av am- nr 179, av herr II. Limdström m. fl., har hemställts, att riksdagen måtte

bnlatonsk besluta,

kvävgas- .

behandling av dels att i riksstaten för budgetåret 1932/1933 upptaga ett förslagsanslag å

vissa lung- 22,500 kronor för bidrag till resor till sanatorier eller tuberkulossjukhus av

sotsvatienfer u ®

mindre bemedlade och medellösa patienter från Norrbottens, Västerbottens

och Jämtlands län för ambulatorisk kvävgasbehandling,

dels och att för ifrågavarande bidrags utbekommande måtte tillämpas

samma bestämmelser, som gälla eller bliva gällande för bidrag till resor förvissa

patienter vid kustsanatorierna.

Till stöd för sina förslag hava motionärerna anfört följande:

»Vid bekämpandet av lungtuberkulos har s. k. kvävgasbehandling allt mera

kommit till användning. Genom denna behandling, varvid patienten efter

kortare tids sanatorievistelse kan återvända till hemmet, frigöres en del sanatorieplatser.

Av särskild betydelse är detta för de trakter av landet, där tuberkulosen

är mest utbredd och där antalet vårdplatser är otillräckligt. Behandlingen

måste emellertid fortgå även efter sanatorievistelsen, ofta under 2 ä 3 år,

ibland kanske längre. Påfyllningarna av gas i de sjuka lungorna behöva

ofta, särskilt i början, göras 1 ä 2 gånger i månaden, varför den för patienten

medför stora utgifter för resor, läkararvoden och dylikt. Särskilt bliva resekostnaderna

dryga för patienter från Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands

län, de av sjukdomen f. n. mest hemsökta, där avstånden till sanatorier

kunna röra sig örn 30 ä 40 mil. För dessa län betyder det ökad tillgång på

vårdplatser, örn dylika patienter kunde utskrivas från sanatorierna så snart

som det kan anses vara möjligt för dem att behandlas ambulatorisk med kvävgas.

Huru betydelsefull denna behandlingsmetod är framgår av den skrivelse

till kungl, medicinalstyrelsen, som styrelsen för svenska sanatorieläkareföreningen

i nov. 1931 avlåtit och varur vi anföra följande:

''Användandet av pneumothoraxbehandling vid lungtuberkulos har som bekant

under de sista åren vunnit alltmer terräng. Den senaste tidens ökade

kunskap örn ftisens mera akuta förstadier, spec. de s. k. Friihinfiltraten, ha

tillfört behandlingsmetoden ifråga en grupp av fall, som äro synnerligen tacksamma

objekt för detta slag av terapi. Möjligheten av dubbelsidig samtidig

pneumothorax har ytterligare vidgat metodens indikationsområde. Pneumothoraxbehandlingen

har ej blott en individuell kurativ effekt. Genom att den

i många fall snabbt gör en bacillspridande patient smittfri är den av synnerligen

stor betydelse för det profylaktiska arbetet. Metodens nackdel är den

långa behandlingstiden, i det att gaspåfyllningarna måste fortsättas under 2 ä

3 år, stundom ännu längre. Sedan vederbörande patient lämnat sanatoriet,

medför detta ofta långa resor och avsevärda kostnader. För obemedlade och

mindre bemedlade kunna dessa kostnader vara oöverkomliga, och man nödgas

då på sanatoriet kvarhålla dessa patienter för att ej genom behandlingens för

tidiga avbrytande tillspillogiva det vunna resultatet. Kunde kostnadsfrågan

s. 135 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

135

ordnas, så skulle åtskilliga av dessa patienter kunna utskrivas tidigare för

fortsatt ambulant behandling och ett antal väl behövliga vårdplatser bli

disponibla.

På åtskilliga håll ha kommunerna av fattigvårdsmedel bekostat ambulatorisk

pneumothoraxbeliandling. Vid de växande anspråken på dylik hjälp lia

emellertid flerstädes kommunerna blivit mindre benägna för dylika utlägg, då

desamma ej, såsom fallet är med kostnaden för anstaltsvård, återbetalas av

landstingen. Några landsting ha beviljat årliga bidrag till ifrågavarande behandling.

Så var 1930 fallet i Sörmlands, Alvsborgs, Hallands, Skaraborgs

och Västerbottens län och under innevarande år ha ytterligare några tillkommit.

Emellertid är mångenstädes landstingens budget så hårt pressad, att det

ej torde vara tänkbart att på denna väg erhålla ekonomisk hjälp. I varje fall

ej i nödig utsträckning. Särskilt gäller detta Norrlandslänen men liknande

omständigheter förefinnas även inom andra delar av landet.

Det synes vid sådant förhållande nödvändigt, att staten träder ekonomiskt

hjälpande emellan och lämnar bidrag till ifrågavarande ambulatoriska behandling

i likhet med vad som redan sker beträffande anstaltsvården för tuberkulösa.

När det gällt andra sjukdomar av social betydelse, såsom t. ex. de veneriska

sjukdomarna, har staten redan slagit in på här ifrågasatt väg, i det av

smittsam könssjukdom angripna på statens bekostnad erhålla den behandling,

som erfordras för återställelse eller ernående av smittfrihet. Tuberkulosens

bekämpande torde vara en för samhället ännu viktigare angelägenhet, och ett

statligt understödjande jämväl av den speciella gren av tuberkulosbekämpandet,

som pneumothoraxbehandlingen utgör, synes väl motiveras av den i det

föregående påvisade betydelse, som denna behandling har ur smittoprofylaktisk

synpunkt.

Styrelsen vill ej här närmare ingå på frågan, under vilka former detta

statsbidrag för behandling och resor bör utgå, men vill framhålla, att ifrågavarande

fortsatta pneumothoraxbehandling i regel torde böra utföras å

sanatorier eller tuberkulossjukhus av där anställda läkare och endast där

särskilda omständigheter så påfordra av annan läkare. I sistnämnda fall

torde särskilda föreskrifter böra utfärdas, som säkra, att vederbörande läkare

äger nödig utbildning och nödiga tekniska resurser (Röntgen) för att på ett

betryggande sätt kunna utföra behandlingen i fråga.

Med hänvisning till vad här anförts, får styrelsen för Svenska Sanatorieläkarföreningen

hemställa, att K. Medicinalstyrelsen ville vidtaga åtgärder

för utverkande av statsbidrag för den fortsatta ambulatoriska pneumothoraxbehandlingen

av obemedlade och mindre bemedlade lungtuberkulösa efter

deras utskrivning från tuberkulosvårdanstalt.’

Vår avsikt med denna motion är att utverka statsbidrag för den fortsatta

kvävgasbehandlingen av medellösa och mindre bemedlade tuberkrdösa efter

deras utskrivning från sjukhus.

Att vi med vår framställning endast avse de tre nordligaste länen beror

på, att lungtuberkulosen ännu härjar våldsamt här, att kostnaderna för resor

till tuberkulossjukhus på grund av de långa avstånden bliva större här än

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Utskottets

yttrande.

Folk
sanatorierna.

[64.]

på andra håll, samt att dessa läns landsting äro de hårdast skattetyngda i

riket. Landstingsskatten är över 3 kronor och kommunalskatten är i regel

över 10 kronor per skattekrona. Skatteunderlaget har sjunkit i hög grad,

och man har att befara, att det kommer att under nästa och följande år

sjunka ännu mera. Lämpligt synes det oss att staten ikläder sig resekostnader

för ambulatorisk kvävgasbehandling vid respektive sanatorier eller

tuberkulossjukhus av denna grupp tuberkelsjuka.

Härvid anse vi samma bestämmelser böra tillämpas, som gälla eller varda

gällande för bidrag till resor för vissa patienter vid kustsanatorierna.

Enligt beräkningar av överläkaren A. Aronsson skulle man räkna med ett

50-tal sådana patienter årligen från vartdera länet. Räknar man med ett

antal påfyllningar av i medeltal 15 per år och en resekostnad av cirka 10

kronor skulle medelsbehovet komma att uppgå till 22,500 kronor. Då vi

icke ifrågasätta bidrag till läkararvoden, skulle alltså statens kostnader inskränka

sig till ungefär detta belopp. Säkra summor kunna emellertid icke

fastställas, varför anslaget bör utgå som förslagsanslag.»

Utan att underskatta betydelsen av att åtgärder vidtagas i det av motionärerna

angivna syftet, har utskottet likväl ansett spörsmålet örn beredande

av statsbidrag för det ändamål, varom fråga är, först böra bliva föremål för

prövning av vederbörande myndigheter, innan riksdagen tager ståndpunkt

till detsamma. Utskottet har alltså funnit sig icke nu kunna tillstyrka medels

anvisande för ändamålet, men vill — med hänsyn till den minskning av

platsbehovet, som kan förväntas komma att uppstå genom nu ifrågasatta

åtgärder — förorda, att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär utredning i ämnet.

På grund härav och då denna utredning bör omfatta hela riket och icke

endast avse vissa län, får utskottet hemställa,

att riksdagen må i anledning av herr Lindmarks m. fl. och

herr Lundströms m. fl. förevarande motioner, I: 40 och II: 179,

i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit måtte

verkställa utredning, huruvida och i vilken omfattning statsbidrag

till resor till sanatorier eller tuberkulossjukhus för

ambulatorisk kvävgasbehandling må böra utgå, samt för riksdagen

framlägga det förslag, vartill utredningen kan föranleda.

67:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 64) att till folksanatoriema

för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra anslag av 100,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 305—313 i statsrådsprotokollet.

För ifrågavarande ändamål har å riksstaten för innevarande budgetår anvisats

ett anslag å 150,000 kronor.

Utskottet, som funnit sig böra tillstyrka Kungl. Majits ifrågavarande förslag,

hemställer alltså,

att riksdagen må till folJcsanatorierna för budgetåret 1932/1933

anvisa ett extra anslag av 100,000 kronor.

s. 137 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

137

68:o) På grund av vad Kungl. Majit föreslagit riksdagen (punkt 65) oell

under hänvisning till vad statsrådsprotokollet (sid. 313 och 314) i ämnet

innehåller, får utskottet hemställa,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår

ägt rum, till understödjande av dispensärverJcsamhet för budgetåret

1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag av 480,000 kronor.

Understödjande

av

dispens är - verksamhet.

[65.]

69:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 66) att Bidrag

dels höja det ordinarie förslagsanslaget till bidrag till resor för patienter

vid vissa anstalter för radiumbehandling, nu 80,000 kronor, med vid vissa

20,000 kronor till 100,000 kronor; . _ fiTradium
dels

ock godkänna de av departementschefen förordade ändringarna i behandling.

grunderna för anslagets användning. [66.]

Under åberopande av vad utskottet under punkt 65 anfört, får utskottet

hemställa,

I:o) att riksdagen må höja det ordinarie förslagsanslaget till

bidrag till resor för patienter vid vissa anstalter för radiumbehandling,

nu 80,000 kronor, med 20,000 kronor till 100,000 kronor;

samt

Illo) att Kungl. Majits förslag angående ändring i grunderna

för anslagets användning icke må vinna riksdagens

bifall.

Utskottets

yttrande.

70:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 67) att till bidrag till

uppförande, inrättande eller inlösen av epidemisjukhus för budgetåret 1932/

1933 anvisa ett extra förslagsanslag av 700,000 kronor.

I fråga örn utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 315 318

i statsrådsprotokollet.

För ifrågavarande ändamål är i riksstaten för innevarande budgetår uppfört

ett extra förslagsanslag å 400,000 kronor.

Den nu föreslagna förhöjningen av anslaget är föranledd av att den i

epidemilagen av år 1919 stadgade skyldigheten för epidemidistrikt att hava

tillgång till erforderligt antal platser å för epidemiskt sjuka personer avsedda

sjukhus träder i tillämpning beträffande epidemidistrikt, som innefattar

landsbygd, från och med den 1 januari 1933 samt att alitsa de

epidemidistrikt, som icke redan hava epidemivården ordnad, äro pliktiga

att före sistnämnda dag hava vidtagit erforderliga åtgärder för vårdens ordnande.

Bidrag till

uppförande,

inrättande

eller inlösen

av epidemisjukhus.

[67.]

Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Majits förevarande förslag får utskottet

hemställa,

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Bidrag till

driften av

epidemisjukhus.

[68.]

Utskottets

yttrande.

att riksdagen må till bidrag till uppförande, inrättande eller

inlösen av epidemisjukhus för budgetåret 1932/1933 anvisa ett

extra förslagsanslag av 700,000 kronor.

71:o) Kungl. Maj:t bar föreslagit riksdagen (punkt 68) att

dels till bidrag till driften av epidemisjukhus för budgetåret 1932/1933

anvisa ett extra förslagsansanslag av 750,000 kronor;

dels ock godkänna den av departementschefen förordade ändringen i grunderna

för användningen av anslag till ifrågavarande ändamål.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 318—320 i statsrådsprotokollet.

I nu gällande riksstat utgör förevarande anslag 800,000 kronor.

Enligt gällande författning utgår statsbidrag med 2 kronor för dag och

patient, dock icke för flera sjukplatser för dag än som av medicinalstyrelsen

fastställts såsom motsvarande normal beläggning av sjukhuset. Statsbidrag

utbetalas halvårsvis i efterskott.

Statsbidraget till epidemisjukhusens driftkostnader ansågs vid tillkomsten

av detta bidrag böra bestämmas till samma belopp per vårddag, som då

utgick till tuberkulossjukhusen. Bidraget har sedermera icke undergått någon

förändring. Sådan förändring har dock varit ifrågasatt. Sålunda föreslog

Kungl. Majit vid behandlingen av förevarande anslag i 1924 års statsverksproposition

(femte huvudtiteln, punkten 74), att bidraget måtte från och med den 1

januari 1925 nedsättas till 1 krona 70 öre för dag och patient. X propositionen

hänvisades till att driftbidragen till andra sjukvårdsanstalter, däribland

även bidraget till tuberkulossjukhusen, blivit nedsatta med hänsyn till den

sjunkande prisnivån och det statsfinansiella läget. Förslaget blev emellertid

av riksdagen avslaget bland annat med den motiveringen, att vårdkostnaderna

vid epidemisjukhusen till följd av den ojämna beläggningen ställde sig

synnerligen höga (se riksdagens skrivelse nr 205).

Den av departementschefen förordade ändringen i grunderna för ifrågavarande

anslags användning består däri, att statsbidraget skulle sänkas

till 1 krona 75 öre per dag och patient. Sänkningen skulle träda i kraft

med den utbetalning, som äger rum närmast efter ingången av kalenderåret

1933.

Under hänvisning till vad utskottet under punkt 44 anfört, får utskottet

hemställa,

I:o) att riksdagen må, i anledning av Kungl. Majlis förslag

samt med bifall till herr Linders’ m. fl., herr Gustafsons i Kasenberg

m. fl., herr Bergqvists m. fl. och herr Hages m. fl.

under sagda punkt omförmälda motioner, I: 67 och 71 samt

II: 69 och Ilo, motionerna I: 67 och II: 69 i vad de röra nu

förevarande anslag, i likhet med vad för innevarande budgetår

s. 139 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

139

ägt rum, till bidrag till driften av epidemisjukhus för budgetåret

1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag av 800,000 kronor;

II:o) att Kungl. Majis förslag örn ändring i grunderna för

användningen av anslag till ifrågavarande ändamål icke må

vinna riksdagens bifall.

72:o) I två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren,

nr 68, av herrar 8. Linders och A. J. Bärg samt den andra inom andra

kammaren, nr 188, av herr E. Lindley m. fl., har hemställts, att riksdagen

ville

dels för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag örn

500,000 kronor till bidrag till uppförande m. m. av hem för kroniskt sjuka,

dels besluta, att undantagandet av vissa för sjukvård över huvud förut

använda anstalter från rätten till statsbidrag till uppförande m. m. av hem

för kroniskt sjuka icke måtte gälla i fråga örn tillförne av landsting eller

stad utanför landsting använda sjukvårdsanstalter, som med medicinalstyrelsens

tillstånd apterats till hem för dylika sjuka.

Vidare har i en inom andra kammaren av herr A. Andersson i Falkenberg

väckt motion, nr 71, hemställts, att riksdagen för nästkommande budgetår

måtte som extra reservationsanslag anvisa 250,000 kronor att utgå som bidrag

till uppförande m. m. av hem för kroniskt sjuka.

Slutligen har i två likalydande motioner, väckta, den ena inom första

kammaren, nr 69, av herr A. Thelin m. fl. och den andra inom andra kammaren,

nr 110, av herr E. O. Magnusson i Tumhult m. fl., hemställts, att

riksdagen måtte bevilja Kronobergs läns landsting ett efter 44 platser beräknat

anslag av 66,000 kronor för uppförandet av i motionen omförmält

hem för kroniskt sjuka i Växjö.

Beträffande ifrågavarande förslag kommer utskottet att framdeles under

riksdagen avgiva utlåtande; vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen

anmäla.

73:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 69) att

dels till bidrag till driften av hem för kroniskt sjuka för budgetåret

1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag av 600,000 kronor;

dels ock godkänna den av departementschefen förordade ändringen i grunderna

för användningen av anslag för berörda ändamål.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 322—324 i statsrådsprotokollet.

I innevarande budgetårs riksstat utgör ifrågavarande anslag 750,000

kronor.

Enligt gällande bestämmelser utgår, med vissa inskränkningar, statsbidrag

Motioner örn

bidrag till

uppförande

m. m. av hem

för kroniskt

sjuka.

Bidrag

till driften

av hem för

kroniskt

sjuka.

[69.]

s. 140 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

Kliniker vid

vanföreanstalter.

[70.]

140 Statsutskottets utlåtande Nr 5.

till driften av hem för kroniskt sjuka med 90 öre för dag och patient. Statsbidraget

utbetalas halvårsvis i efterskott.

Enligt nu föreliggande förslag skulle statsbidraget, som fastställdes till

nu gällande belopp år 1927, sänkas till 85 öre per dag och patient. Sänkningen

skulle träda i kraft med den utbetalning, som äger rum närmast

efter ingången av år 1933.

Under åberopande av vad utskottet under punkt 44 anfört, hemställer

utskottet,

I:o) att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt

med bifall till herr Linders’ m. fl. samt herr Gustafsons i Kasenberg

m. fl. under sagda punkt omförmälda motioner, I: 67 och II: 69

i nu förevarande del till bidrag till driften av hem för kroniskt

sjuka för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag

av 615,000 kronor;

II:o) att Kungl. Maj:ts förslag örn ändring i grunderna för

användningen av anslag för berörda ändamål icke må av riksdagen

bifallas.

74:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 70) att

dels höja det ordinarie förslagsanslaget till kliniker vid vanföreanstalter,

nu 200,000 kronor, med 20,000 kronor till 220,000 kronor;

dels ock godkänna den av departementschefen förordade ändringen i grunderna

för anslagets användning.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 324—327 i statsrådsprotokollet.

I riksstaten för budgetåret 1929/1930 voro, bland annat, följande för vanföreväsendet

avsedda ordinarie förslagsanslag uppförda, nämligen till kliniker

vid vanföreanstalterna i Stockholm, Göteborg och Hälsingborg, till polikliniker

vid nämnda vanföreanstalter, till underhåll av skol- och uppfostringshem

för vanföra samt till de i Stockholm, Göteborg och Hälsingborg inrättade

undervisningsanstalterna för vanföra m. m.

Gällande grunder för åtnjutande av bidrag från ifrågavarande anslag voro

godkända av 1924 års riksdag och av Kungl. Majit fastställda genom brev

den 11 april 1924. De inneburo, att statsbidrag från anslagen finge tills vidare

utgå med följande belopp:

till vanföreanstalternas kliniker, per dag och patient........... kronor 2:15

» poliklinikerna, per anstalt och kvartal.............................. » 1,250: —

» skol- och uppfostringshemmen, per dag och elev............ » 2: —

» undervisningsanstalternas interna elever, per elev och

månad .............................................................................. » 54: —

» undervisningsanstalternas externa elever, per elev och

månad, högst ................................................................. » 21: —

s. 141 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

141

Tillika funnos bestämmelser meddelade angående det högsta antal vårdplatser

å kliniker samt skol- oell uppfostringshem, för vilket statsbidrag finge

utgå vid de särskilda anstalterna.

Bland annat med anledning därav att den beslutade nya vanföreanstalten

i Härnösand beräknades komma att färdigställas i slutet av budgetåret

1930/1931 erhöllo från oell med sistnämnda budgetår omförmälda ordinarie

anslag de ändrade rubrikerna kliniker vid vanföreanstalter, polikliniker vid

vanföreanstalter, skol- och uppfostringshem för vanföra samt yrkesskolor för

vanföra m. m. På därom i 1930 års statsverksproposition (femte huvudtiteln,

punkten 70) gjord framställning medgav samma års riksdag, att för de nya anslagens

användning skulle gälla grunder motsvarande de för de dittillsvarande

anslagen stadgade med de ändringar, som betingades av Härnösandsanstaltens

tillkomst. I överensstämmelse härmed har Kungl. Majit genom brev den 9

maj 1930 förordnat, att statsbidrag till klinikerna, poliklinikerna samt skolock

uppfostringshemmen för vanföra vid vanföreanstalterna i Stockholm,

Göteborg och Hälsingborg ävensom till yrkesskolorna (undervisningsanstalterna)

för vanföra vid samma anstalter skulle i enlighet med tidigare

meddelade bestämmelser från och med den 1 juli 1930 utgå från de nya

anslagen för vanf öreväsendet. Vidare har Kungl. Majit genom brev den 4

december 1931 bestämt det platsantal och de grunder i övrigt, efter vilka

statsbidrag från omförmälda anslag må utgå till den nya vanföreanstalten i

Härnösand.

Ifrågavarande anslag hava för nu löpande budgetår beräknats med hänsyn

till att den nya Härnösandsanstalten bomme att under budgetåret successivt

beläggas.

Anslagsbelopp och nettoutgifter beträffande ifrågavarande anslag för senaste

budgetår framgå av följande sammanställning, vari jämväl upptagits

de anslagsbelopp, som förordas för budgetåret 1932/1933:

Budgetår

Kliniker

Polikliniker

Skol- och upp- fostringshem

Yrkesskolor

Anslag,

kronor

Netto-

utgifter,

kronor

Anslag,

kronor

Netto-

utgifter,

kronor

Anslag,

kronor

Netto-

utgifter,

kronor

Anslag,

kronor

Netto- utgifter,

kronor

1930/1931............

160,000

149,592

15,000

15,000

70,000

67,368

150,000

163.176

1931/1932............

200.000

20,000

—

80,000

—

175,000

—

1932/1933 (förslag)

220,000

20,000

85,000

—

200,000

—

Beträffande grunderna för statsbidrag till ifrågavarande anstalter må erinras,

att de vid 1924 års riksdag fastställda bidragsbeloppen inneburo vissa

nedsättningar i tidigare utgående belopp samt att även vid 1923 års riksdag

genomförts nedsättningar av förut fastställda bidragsbelopp. I statsverkspropositionen

till 1927 års riksdag (femte huvudtiteln, punkten 64) föreslog

Kungl. Majit beträffande klinikerna samt skol- och uppfostringshemmen en

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Statsutskottets utlåtande Nr O.

förnyad sänkning i bidragsbeloppen till respektive 2 kronor samt 1 krona

85 öre per dag och patient. Dessa sänkningar motiverades bland annat med

att för två av de då befintliga anstalterna icke oväsentliga sänkningar i dagskostnaderna

konstaterats. Eiksdagen avslog emellertid Kungl. Maj:ts förslag

under motivering, att statsbidragen fixerats så sent som år 1924 och att

ytterligare beskärning av bidragen därför icke borde förekomma.

Efter år 1927 har någon ändring i statsbidragen icke varit ifrågasatt. I

förberörda brev den 4 december 1931 hava, med upphävande av tidigare

vid skilda tidpunkter meddelade bestämmelser, de gällande grunderna för

ifrågavarande bidrag sammanfattats. Statsbidragen utbetalas kvartalsvis i

efterskott.

Vid anmälan av nu förevarande anslagsäskande har departementschefen

anfört följande:

»På grund av tillkomsten av vanföreanstalten i Härnösand, som under hela

nästkommande budgetår kan beräknas vara fullbelagd, kan medelsbehovet

under ifrågavarande anslag, under förutsättning av oförändrade grunder för

statsbidragens utgående, för nästkommande budgetår uppskattas till 230,000

kronor för klinikerna, 90,000 kronor för skol- och uppfostringshemmen och

210,000 kronor för yrkesskolorna. Beträffande anslaget till poliklinikerna

— vilket anslag redan för innevarande budgetår beräknats med hänsyn till

statsbidrag rinder hela budgetåret för Härnösandsanstaltens vidkommande —

skulle ändring i anslagsbeloppet icke erfordras.

Emellertid har jag av statsfinansi ella skäl och i betraktande av den nedgång

av levnadskostnaderna, som inträtt efter år 1924, då ifrågavarande bidragsbelopp

fastställdes, funnit mig böra förorda en nedsättning i bidragsbeloppen.

Med hänsyn till att de anordningar för kvalificerad vård m. m.,

som vid ifrågavarande anstalter erfordras, göra driftkostnaderna jämförelsevis

höga, har jag emellertid ansett nedsättningen böra ske med tämligen

ringa belopp. Jag finner mig böra föreslå, att statsbidragen bestämmas för

kliniker till 2 kronor per vårddag, för skol- och uppfostringshem till 1 krona

85 öre per vårddag samt för yrkesskolor till 50 kronor per månad för interna

elever och 20 kronor per månad för externa elever. Dessa belopp

innebära nedsättningar i förhållande till de nu utgående bidragen med omkring

7 procent för klinikerna, med omkring 7.5 procent för skol- och uppfostringshemmen,

med likaledes omkring 7.5 procent för yrkesskolornas interna

elever ävensom med omkring 5 procent för de externa eleverna vid

yrkesskolorna. Beträffande bidragen till poliklinikerna — vilka bidrag hittills,

oberoende av antalet behandlade, utgått med fixa årsbelopp — har jag

funnit tillräckliga skäl saknas för ändring.

Den besparing för statsverket, som de förordade nedsättningarna skulle

medföra, kan med utgångspunkt från de nyss omförmälda, för nästkommande

budgetår beräknade anslagsbeloppen uppskattas till 16,000 kronor för klinikerna,

7,000 kronor för skol- och uppfostringshemmen och 15,000 kronor för

s. 143 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

143

yrkesskolorna, allt för helt år räknat. Om, såsom jag finner skäligt, de nya

bidragsgrunderna träda i kraft först med den utbetalning, som äger rum

närmast efter ingången av år 1933, böra an slagsbeloppen bestämmas för

klinikerna till 220,000 kronor, för skol- och uppfostringshemmen till 85,000

kronor och för yrkesskolorna till 200,000 kronor. Anslaget till poliklinikerna

torde böra upptagas med oförändrat belopp.

I detta sammanhang må erinras, att för inspektion i ortopediskt-hygieniskt

hänseende över vanföreanstalternas arbetsskolor och kliniker utgår arvode

a 500 kronor årligen till en av chefen för socialdepartementet förordnad

inspektör. Detta arvode utbetalas från anslaget till yrkesskolor för vanföra

m. m. Sedan senast meddelade förordnande för dylik inspektör den 31 december

1931 utgått, har av besparingsskäl och i överensstämmelse med förslag

av medicinalstyrelsen förnyat förordnande beträffande särskild inspektion

av vanföreanstalterna icke utfärdats. Det har förutsatts, att inspektion

av anstalterna skall kunna i erforderlig mån utövas direkt av medicinalstyrelsen.

»

Under åberopande av vad utskottet under punkt 44 anfört, får utskottet

hemställa,

I:o) att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt

med bifall till herr Linders’ m. fl. samt herr Gustafsons i Kasenberg

m.fl. under sagda punkt omförmälda motioner, 1:67 och II: 69

i nu förevarande del, höja det ordinarie förslagsanslaget till

Iclinilcer vid vanföreanstalter, nu 200,000 kronor, med 30,000

kronor till 230,000 kronor; samt

II:o) att Kungl. Maj:ts förslag örn ändring i grunderna för

anslagets användning icke må vinna riksdagens bifall.

75:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 71) att

dels höja det ordinarie förslagsanslaget till skol- och uppfostringshem för

vanföra, nu 80,000 kronor, med 5,000 kronor till 85,000 kronor;

dels ock godkänna den av departementschefen förordade ändringen i grunderna

för anslagets användning.

Under hänvisning till vad utskottet under punkt 44 anfört, får utskottet

hemställa,

I:o) att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj.ts förslag samt

med bifall till herr Linders’ m. fl. och herr Gustafsons i Kasenberg

m. fl. under nämnda punkt omförmälda motioner, I: 67 och

II: 69 i nu förevarande del, höja det ordinarie förslagsanslaget till

skol- och upjpfostringshem för vanföra, nu 80,000 kronor, med

10,000 kronor till 90,000 kronor; samt

H:o) att Kungl. Maj.ts förslag örn ändring i grunderna för

anslagets användning icke må vinna riksdagens bifall.

Utskottets

yttrande.

Skol- och

uppfostringshem

för

vanföra.

[71.]

Utskottets

yttrande.

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Yrkesskolor

för vanföra.

[72.]

Utskottets

yttrande.

Bidrag till

nybyggnad

för Stockholms

vanföreanstalt.

m. ni.

[73.]

76:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 72) att

dels lioja det ordinarie förslagsanslaget till yrkesskolor för vanföra m. m.,

nu 175,000 kronor, med 25,000 kronor till 200,000 kronor;

dels ock godkänna de av departementschefen förordade ändringarna i grunderna

för anslagets användning.

Under åberopande av vad utskottet under punkt 44 anfört, hemställer

utskottet,

I:o) att riksdagen må, i anledning av Kungl. Majits förslag samt

med bifall till herr Linders’ m. fl. och herr Gustafsons i Kasenberg

m. fl. under nämnda punkt omförmälda motioner, I: 67 och

II: 69 i nu förevarande del, höja det ordinarie förslagsanslaget till

yrkesskolor för vanföra m. m., nu 175,000 kronor, med 35,000

kronor till 210,000 kronor; samt

II:o) att Kungl. Maj:ts förslag örn ändring i grunderna för

anslagets användning icke må vinna riksdagens bifall.

77:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 73) att

dels av det föreningen för bistånd åt lytta och vanföra i Stockholm till

bidrag till nybyggnad för Stockholms vanföreanstalt m. m. av 1931 ars riksdag

beviljade anslaget å högst 2,554,550 kronor för budgetaret 1932/1933 såsom

extra reservationsanslag anvisa ett belopp av 500,000 kronor;

dels ock medgiva, att Kungl. Majit må förbinda svenska staten att ikläda

sig garanti för — utöver de lån från pensionsförsäkringsfonden, som på grund

av 1931 års riksdags medgivande må komma att utgå under sådan garanti - de ytterligare lån från nämnda fond å tillhopa högst 1,000,000 kronor, som

till bestridande av kostnaderna för uppförandet av ifrågavarande anstalt må

komma att av omförmälda förening upptagas.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 328—335 i statsrådsprotokollet.

I en den 13 februari 1931 avlåten proposition, nr 118, framlade Kungl. Majit

förslag för riksdagen om bidrag till nybyggnad för Stockholms vanföreanstalt

m. m. I propositionen redogjordes bland annat för ett av föreningen för bistånd

åt lytta och vanföra i Stockholm med skrivelse den 3 december 1930 framlagt

förslag till dylik nybyggnad å det s. k. Norrbackaom rådet. Kostnaderna för

uppförandet av den nya anstalten beräknade föreningen till sammanlagt

3.270,000 kronor, vartill skulle komma ett belopp av 244,550 kronor,

utgörande kostnader för inlösen av mark och byggnader från statens

järnvägar. Av beloppet å 3,270,000 kronor beräknades 1,080,000 kronor

belöpa på klinik och poliklinik, 270,000 kronor på bandageverkstad och 1,920,000

kronor på yrkesskolor och elevhem. Föreningen föreslog, att staten skulle

bestrida hela kostnaden för klinik, poliklinik och bandageverkstad samt halva

kostnaden för yrkesskolor och elevhem, tillhopa 2,310,000 kronor, ävensom

kostnaderna för inlösen av mark och byggnader. Återstående kostnad, berak
-

s. 145 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

145

nåd till 960,000 kronor, skulle bestridas av föreningen och medlen härför

skulle anskaffas genom lån från pensionsförsäkringsfonden, för vilket lån svenska

staten skulle ikläda sig borgen. Föreningen beräknade en byggnadstid av

fyra år. Enligt föreningens mening borde den på staten belöpande delen av

kostnaden för själva anstalten fördelas med 400,000 kronor på budgetåret

1931/1932, med 635,000 kronor på vartdera av de två följande budgetåren och

med återstoden, 640,000 kronor, på budgetåret 1934/1935.

Vid behandling i statsrådet av frågan örn avlåtande av nämnda proposition

uttalade sig departementschefen för att ny vanföreanstalt i Stockholm borde

i huvudsaklig enlighet med det av vanföreföreningen i skrivelsen den 3 december

1930 framlagda förslaget anordnas å det s. k. Norrbackaområdet. Mot föreningens

kostnadsberäkningar fann departementschefen ej anledning till erinran.

Likaså biträdde han föreningens förslag att den på föreningen belöpande delen av

kostnaden skulle anskaffas genom lån från pensionsförsäkringsfonden, för vilket

staten skulle ikläda sig betalningsansvar. Statsanslaget ansågs böra bestämmas

till summan av dels hela verkliga kostnaden för klinik och poliklinik,

dock högst 1,080,000 kronor, dels hela verkliga kostnaden för bandageverkstad,

dock högst 270,000 kronor, dels halva verkliga kostnaden för yrkesskolor

och elevhem, dock högst 960,000 kronor, dels ock kostnaderna för ersättande och

inlösen av omförmälda av statens järnvägar disponerade område och byggnader,

244,550 kronor, eller alltså tillhopa högst 2,554,550 kronor. Detta belopp

borde emellertid å elta sidan minskas med det på särskilt sätt beräknade

nettobelopp, som komme att inflyta vid försäljning av föreningens nuvarande

fastigheter, men å andra sidan ökas med den högre räntekostnad, som kunde

uppkomma i anledning av att direkta statsbidrag till anstaltens uppförande

komme att under byggnadstiden anvisas i långsammare takt än den, varmed

föreningen räknat, samt föreningen på grund därav måste i högre grad än som

förutsatts i skrivelsen den 3 december 1930 anskaffa medel genom upptagande

av lån. Departementschefen utgick emellertid från, att den vid fastigheternas

försäljning inflytande behållningen skulle komma att överstiga sistnämnda

räntekostnad och ansåg därför, att det totala anslaget ej behövde överstiga

2,554,550 kronor.

Föreningen hade, såsom redan nämnts, i skrivelsen den 3 december 1930

uppskattat anslagsbehovet för innevarande budgetår till 400,000 kronor. På

grund av det statsfinansiella läget förordade departementschefen dock, att anslaget

skulle begränsas till 200,000 kronor.

I skrivelse den 27 maj 1931, nr 268, i anledning av nämnda proposition

anmälde riksdagen, bland annat, att riksdagen

dels till bidrag till nybyggnad för Stockholms vanföreanstalt m. m. i huvudsaklig

överensstämmelse med av föreningen för bistånd åt lytta och vanföra

i Stockholm i skrivelse den 3 december 1930 framlagt förslag beviljat nämnda

förening ett anslag av sammanlagt högst 2,554,550 kronor, motsvarande dels,

enligt i statsrådsprotokollet över socialärenden den 13 februari 1931 angivna

grunder, högst hela verkliga kostnaden för uppförande vid den blivande an
Bihang

till riksdagens protokoll 1932. 6 sami. 5 höft. (Nr 5.) 43232 10

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

stalten av klinik, poliklinik och bandageverkstad samt högst halva verkliga

kostnaden för uppförande därstädes av yrkesskolor och elevhem, dock, efter

jämkning på grund av särskilda omständigheter i enlighet med vad i sagda

statsrådsprotokoll anförts, sammanlagt högst 2,310,000 kronor, dels hela verkliga

beloppet för ersättning till statens järnvägar för viss i anstaltens blivande

område ingående mark samt för inlösen av därå uppförda byggnader, utgörande

detta belopp sammanlagt 244,550 kronor;

dels av sålunda beviljat anslag för budgetåret 1931/1932 anvisat ett extra

reservationsanslag, att utbetalas till föreningen i den ordning Kungl. Majit

bestämde, av 200,000 kronor;

dels och medgivit, att Kungl. Majit finge förbinda svenska staten att ikläda

sig garanti för de lån från pensionsförsäkringsfonden å tillhopa högst 1,000,000

kronor, som för bestridande av kostnaderna för uppförandet av berörda anstalt

kunde komma att av omförmälda förening upptagas.

Riksdagen framhöll i skrivelsen, att riksdagen förutsatte, att föreningen

skulle taga vederbörlig hänsyn till de detaljanmärkningar, som av medicinalstyrelsen

och byggnadsstyrelsen framställts mot det i skrivelsen den 3 december

1930 framlagda förslaget, varigenom bland annat en ökning av platsantalet

skulle kunna utvinnas.

Genom brev den 19 juni 1931 beviljade härefter Kungl. Majit föreningen

för bistånd åt lytta och vanföra i Stockholm till bidrag till ny byggnad å

det s. k. Norr backaområdet för Stockholms vanföreanstalt m. m. i huvudsaklig

överensstämmelse med av föreningen i skrivelse den 3 december 1930 framlagt

förslag ett anslag av sammanlagt högst 2,554,550 kronor — därav högst

2,310,000 kronor för utgifter till byggnadsarbeten och återstoden 244,550 kronor

för ersättning till statens järnvägar för viss i anstaltens blivande område

ingående mark samt för inlösen av därå nu befintliga byggnader.

Bidraget till utgifter för byggnadsarbeten skulle enligt föreskrift i samma

brev utgå på det sätt, att därmed, enligt vederbörligen granskade räkningar,

skulle bestridas hela verkliga kostnaden för uppförande vid den nya anstalten

av klinik och poliklinik, dock högst 1,080,000 kronor, hela verkliga kostnaden

för uppförande vid den nya anstalten av bandageverkstad, dock högst 270,000

kronor, samt halva verkliga kostnaden för uppförande därstädes av yrkesskolor

och elevhem, dock högst 960,000 kronor.

Utöver sålunda för byggnadsarbeten utgående statsbidrag skulle efter beräkning

i den ordning, som på framställning av föreningen komme att av Kungl.

Majit genom särskilt beslut fastställas, av statsmedel bestridas den extra räntekostnad,

som för föreningen kunde uppkomma därigenom att föreningen nödgades

att för arbetenas rationella bedrivande upptaga lån till större belopp

eller vid tidigare tidpunkt, än som förutsatts i föreningens omförmälda skrivelse

den 3 december 1930.

Vidare förordnade Kungl. Majit, att såsom villkor för åtnjutande av statsbidrag

från ifrågavarande anslag skulle gälla vissa bestämmelser, vilka finnas

återgivna å sid. 330 i statsrådsprotokollet.

s. 147 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

147

ytterligare föreskrev Kungl. Maj:t i ifrågavarande brev, att föreningen vid

uppgörande av de slutliga ritningarna för anstalten skulle taga vederbörlig

hänsyn till de detaljanmärkningar mot föreningens förslag, vilka framställts

av medi cina! stitelsen och byggnadsstyrelsen; och borde föreningen därvid

bland annat dels överväga möjligheten att utan ökning av totalkostnaden ernå

ett större antal vårdplatser än enligt förslaget, dels tillse, att, därest särskild

tvättinrättning vid anstalten ansåges böra komma till stånd, densamma anordnades

så att de för densamma disponerade utrymmena kunde framdeles utan

kostsamma omändringar eller nyanordningar tagas i anspråk för arbetslokaler

eller andra anstaltens ändamål.

Därjämte förordnade Kungl. Majit — som genom brev den 26 september

1930 av ett för budgetåret 1930/1931 anvisat extra reservationsanslag å 300,000

kronor till förberedande arbeten för uppförande av karolinska sjukhuset m. m.

å Norrbackaområdet ställt ett belopp av 30,000 kronor till vanf dref öreningens

förfogande att användas till bestridande av kostnader för utförande av huvudritningar,

arbetsbeskrivningar och kostnadsberäkningar för den blivande vanföreanstalten

m. m. — dels att av det extra reservationsanslag å 200,000 kronor,

som av 1931 års riksdag för budgetåret 1931/1932 anvisats till bidrag till

nybyggnad för Stockholms vanföreanstalt m. m., ett belopp av 30,000 kronor

skulle överföras till det av sistnämnda års riksdag för budgetåret 1931/1932

anvisade extra reservationsanslaget å 750,000 kronor till byggnadsarbeten för

karolinska sjukhuset m. m., dels ock att återstoden av ifrågavarande extra

reservationsanslag å 200,000 kronor eller 170,000 kronor skulle av statskontoret

på rekvisition, i mån av behov och mot redovisningsskyldighet, utbetalas

till vanföreföreningen, efter det föreningen styrkt, att nyss angivna villkor för

åtnjutande av statsbidrag för ifrågavarande ändamål blivit uppfyllda.

I skrivelse den 2 september 1931 avgav statskontoret infordrat utlåtande

rörande de villkor och former, varunder garantien för omförmälda lån från

pensionsförsäkringsfonden å tillhopa högst 1,000,000 kronor skulle ställas.

Statskontoret överlämnade samtidigt av ämbetsverket infordrat yttrande från

fullmäktige för fonden jämte därvid fogat förslag till skuldförbindelse med

åtecknat formulär till garantiförbindelse. Av sistnämnda yttrande framgick

att fullmäktige för pensionsförsäkringsfonden förklarat sig villiga att på ansökan

av föreningen bevilja föreningen lån för ifrågavarande ändamål å tillhopa

högst 1,000,000 kronor under förutsättning, att staten iklädde sig

borgen såsom för egen skuld till dess full betalning skedde för de skuldförbindelser,

som av föreningen utfärdades, samt att fullmäktige beslutat, att berörda

lån skulle beviljas mot en ränta av 4 procent och med ömsesidig rätt till

6 månaders uppsägning.

Härefter bemyndigade Kungl. Majit genom beslut den 24 september 1931

statskontoret att, därest nyss berörda lån lämnades föreningen, å de skuldförbindelser,

som i huvudsaklig enlighet med förenämnda förslag av föreningen

utfärdades i anledning av lånen, å svenska statens vägnar teckna borgen såsom

för egen skuld till dess full betalning skedde.

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Vid anmälan av frågan om fortsatt anslag till nybyggnad för Stockholms

vanföreanstalt har departementschefen anfört följande:

»Enligt föreningens beräkningar skulle för ifrågavarande anstalts färdigställande

med utgången av år 1934 erfordras statsbidrag under nästkommande

budgetår med 835,000 kronor, under budgetåret 1933/1934 med (635,000 +

244,550) 879,550 kronor samt under budgetåret 1934/1935 med 640,000 kronor.

Med hänsyn till de betydande svårigheter, under vilka vanföreanstalten för

närvarande arbetar, lärer det knappast vara lämpligt att utsträcka byggnadstiden

i syfte att ernå minskat anslagsbehov för de särskilda budgetåren. Emellertid

har det synts mig böra övervägas, huruvida ej en av budgetära skäl

önskvärd fördelning av statens bidrag på flera budgetår skulle kunna äga rum

även utan utsträckning av byggnadstiden. Jag har i anledning härav låtit närmare

undersöka innebörden och verkningarna av en anordning, varigenom återstoden

av det utav staten beviljade anslaget utbetalades på det sätt, att för

vart och ett av de närmaste fyra budgetåren anvisades 500,000 kronor och för

budgetåret 1936/1937 återstoden. Genom en dylik anordning skulle under nästkommande

budgetår samt budgetåret 1933/1934 uppkomma brist i de för

arbetenas fortskridande erforderliga medlen. För anordningens genomförande

skulle erfordras, att denna brist kunde täckas genom ett nytt lån, som föreningen

mot garanti av staten skulle upptaga från pensionsförsäkringsfonden.

Staten finge givetvis svara för räntan å detta lån, tills det blivit till fullo återbetalt.

Undersökningens resultat innefattas i en av ordföranden i vanföreföreningens

styrelse upprättad promemoria. Resultaten framgå närmare av följande inom

socialdepartementet gjorda sammanställning:

Budgetår

Erforderligt

belopp,

inberäknat

ränte-

utgifter

kronor

Statsanslag

kronor

Föreningens

bidrag (lån

från fonden)

kronor

Brist (att

täckas genom

lån från

fonden)

kronor

Återbetalade

lånebelopp

kronor

Räntekostnad

för staten

under närmast

följande

budgetår

kronor

1931/1932

1932/1933

384,007

1(1,500.772 +

15,827:28)

200,000: —

184,007: —

—

—

15,827: 28

1933/1934

11,516,599:28

1(1,189,912 +

32.252:90)

500,000: —

665,772: -

350,827: 28

32,252: 90

1934/1935

11,222,164: 90

1 (439,859 +

47,236:77)

500,000; -

110,221: —

. 611,943:90

47,236: 77

1 487,095:77

500,000: —

—

—

12,904: 23

35,587:01

1935/1936

35,587: 01

500,000: —

—

—

464,412: 99

12,136: 35

1936/1937

12,136: 35

497.590: 31

—

—

485,453; 96

—

Summa

Därav

anlägg-

nings-

kostnader

räntekost- nader ...

3,657,590: 31

3,514,550: —

143,040: 31

2,697,590: 31

960,000: —

962,771:18

962,771:18

143,040: 31

s. 149 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

149

Ränteberäkningen har i promemorian i allmänhet skett efter en räntefot av

5 procent. Å det lån på 184,007 kronor, som skulle upptagas under innevarande

budgetår, har dock räntan, för budgetåret 1931/1932 uppskattad till 3,680

kronor 14 öre, beräknats efter 4 procent. Detta lånebelopp, som — på grund av

minskningen i statsanslaget för innevarande budgetar i förhållande till vad

som från föreningens sida begärts — mäste upplanas omkring ett ar tidigare

än ursprungligen beräknats, skall nämligen utgå ur det föreningen redan garanterade

lånet å 1,000,000 kronor, vilket, såsom förut angivits, löper med 4 procent

ränta.

Undersökningen visar, att behovet av ytterligare lånemedel skulle vara störst

under senare hälften av budgetåret 1933/1934. Med upplupna räntor skulle den

då erforderliga lånesumman uppgå till nära en miljon kronor. I promemorian

har med hänsyn härtill och till de osäkra pris- och valutaförhallandena ifrågasätta,

att behovet av ytterligare lånemedel skulle uppskattas till 1,200,000

kronor, för vilken summa staten alltså skulle ikläda sig garanti.

Med stöd av den förebragta utredningen vill jag för min del förorda, att

återstoden av det beviljade statsbidraget till vanföreanstalten uppdelas på

budgetåren 1932/1933—1936/1937 i överensstämmelse med den plan, sorn legat

till grund för förberörda undersökning. Den brist, som på grund av minskat

statsbidrag skulle för budgetåren 1932/1933 och 1933/1934 uppstå i förhållande

till medelsbebovet för samma budgetår, synes, såsom vid utredningen ifrågasatts,

böra täckas genom ett nytt lån från pensionsförsäkringsfonden, för vilket

staten ikläder sig betalningsansvar och gäldar räntan. Vad angår räntans storlek

lärer det vara skäligt, att densamma utgår efter samma räntefot, som vid lånebeloppens

utlämnande av fullmäktige för pensionsförsäkringsfonden i allmänhet

tillämpas för normala utlåningar. Enligt vad jag inhämtat, äro fullmäktige

villiga att på detta villkor och mot statsgaranti bevilja vanföreföreningen det

lån, som för ändamålet kan erfordras.

I promemorian har ifrågasatts, att det nya lånet skulle bestämmas till

1,200,000 kronor. Även med hänsynstagande till de i promemorian berörda förhållandena

synes mig emellertid ett lånebelopp å en miljon kronor böra vara tillräckligt

för ändamålet. Medan föreningen nämligen enligt sitt förslag i skrivelsen

den 14 september 1931 skulle under budgetaret 1933/1934 bidraga med

ett belopp av 310,362 kronor, har i promemorian räknats med att föreningens

bidrag för samma budgetperiod icke skulle uppgå till mer än 110,221 kronor.

Enär föreningen i sin nyssnämnda skrivelse vitsordat, att det syntes vara

möjligt för densamma att bidraga även med skillnadsbeloppet, 200,141 kronor,

torde, såvitt nu kan bedömas, tillräcklig säkerhet förefinnas för att ett lan a

en miljon kronor skall visa sig vara tillfyllest.

För ställande av statsgaranti å det enligt mitt förslag erforderliga nya lånet

bör givetvis riksdagens medgivande utverkas. Åt Kungl. Majit torde böra överlämnas

att sedermera bestämma de villkor och former, varunder garantien skall

lämnas.

Yad jag sålunda föreslagit måste medföra, att statens totalkostnader för den

nya anstalten komma att i viss mån ökas, nämligen med de på det nya lånet be
-

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Utskottets

yttrande.

Bidrag till

resor för vanföra

jämte

vårdare.

[74.]

löpande räntorna. Huruvida i anledning härav det av riksdagen för ändamålet

beviljade anslaget å sammanlagt högst 2,554,550 kronor kommer att bliva otillräckligt,

kan emellertid ej för närvarande med säkerhet bedömas. Först sedan

storleken av den vid försäljning av föreningens nuvarande fastigheter inflytande

behållningen blir känd och även närmare kännedom vunnits örn byggnadskostnadernas

verkliga storlek, kan ståndpunkt tagas till denna fråga. Jag förutsätter,

att vid byggnadsarbetenas bedrivande möjligheterna till besparingar

noggrant tillvaratagas.»

Såsom av det förestående framgår, innebär nu föreliggande förslag, att statens

bidrag till nybyggnad för Stockholms vanföreanstalt m. m. skulle — utan

att byggnadstiden utsträckes — fördelas på budgetåren 1931/1932—1936/1937

i stället för, såsom från början avsetts, budgetåren 1931/1932—1934/1935.

Härigenom skulle under budgetåren 1932/1933 och 1933/1934 uppkomma brist

å de för arbetenas fortskridande erforderliga medlen, vilken brist avsetts att

täckas genom lån å högst 1,000,000 kronor, som föreningen för lytta och vanföra

i Stockholm skulle upptaga från pensionsförsäkringsfonden, och varå staten

skulle svara för räntan, tills lånet blivit till fullo guldet.

Mot vad sålunda och i övrigt under förevarande punkt föreslagits, har utskottet

icke haft något att erinra.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må

a) av det föreningen för bistånd åt lytta och vanföra i Stockholm

till bidrag till nybyggnad för Stockholms vanföreanstalt

m. m. av 1931 års riksdag beviljade anslaget å högst 2,554,550

kronor för budgetåret 1932/1933 såsom extra reservationsanslag

anvisa ett belopp av 500,000 kronor; samt

b) medgiva, att Kungl. Majit må förbinda svenska staten

att ikläda sig garanti för — utöver de lån från pensionsförsäkringsfonden,

som på grund av 1931 års riksdags medgivande må

komma att utgå under sådan garanti — de ytterligare lån från

nämnda fond å tillhopa högst 1,000,000 kronor, som till bestridande

av kostnaderna för uppförandet av ifrågavarande anstalt

må komma att av omförmälda förening upptagas.

78:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 74) att

dels i riksstaten för budgetåret 1932/1933 upptaga det ordinarie förslagsanslaget

till bidrag till resor för vanföra jämte vårdare med oförändrat belopp

150,000 kronor;

dels ock godkänna de av departementschefen förordade ändringarna i grunderna

för anslagets användning.

Under hänvisning till vad utskottet under punkt 65 anfört, får utskottet

hemställa,

att riksdagen må

a) i riksstaten för budgetåret 1932/1933 upptaga det ordi
-

s. 151 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

151

narie förslagsanslaget till bidrag till resor för vanföra jämte

vårdare med oförändrat belopp, 150,000 kronor; samt

b) godkänna de av utskottet förordade ändringarna i grunderna

för anslagets användning.

79:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 75) att till kuratorsverksamliet

vid vanföreanstalterna för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra

anslag av 12,000 kronor.

I fråga örn utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 336 339

i statsrådsprotokollet.

Fråga örn anvisande av medel till viss kuratorsverksamhet vid vanföreanstalterna

uppkom genom en av svenska vanföreanstalternas centralkommitté

i skrivelse den 23 juli 1930 gjord framställning i ämnet.

I nämnda skrivelse anförde kommittén beträffande karaktären av ifrågavarande

verksamhet bland annat följande. Verksamheten hade försöksvis

utövats av föreningen för bistånd åt vanföra i Göteborg sedan år 1925 samt

av föreningen för bistånd åt lytta och vanföra i Stockholm och föreningen

för bistånd åt vanföra i Skåne sedan år 1926. De hos dessa föreningar

anställda kuratorerna hade haft till uppgift dels att inom respektive vanföreanstalter

biträda elever och patienter, som därav vore i behov, med råd och

hjälp i ekonomiska och sociala angelägenheter, dels att genom brevväxling

och vid inspektionsresor verkställa efterundersökningar rörande värdet av

den utbildning, som lämnats personer, vilka varit intagna å anstalterna,

ävensom stå f. d. anstaltselever till tjänst med anskaffning av platser eller

arbetsmaskiner, dels ock att på uppdrag av pensionsstyrelsen besöka även

vanföra, som icke varit anstaltselever.

Ifrågavarande verksamhet hade, fortsatte centralkommittén, icke helt kunnat

finansieras av respektive föreningar, vilka under de förflutna åren hade

erhållit bidrag därtill framför allt från stiftelsen »Thérése och Johan Anderssons

minne» samt med mindre belopp av centralkommittén. I genomsnitt

hade för ifrågavarande ändamål till var och en av de nämnda föreningarna

sammanlagt utgått ett årligt bidrag av 3,000 kronor. Då bidrag från sagda

stiftelse vore att vänta endast under ytterligare ett år, vore det enligt kommittén

mycket ovisst, huruvida ifrågavarande verksamhet kunde i fortsättningen

uppehållas, därest icke staten trädde hjälpande till. Med hänsyn

härtill och då enligt kommittén kuratorsverksamheten i den form, som nu

prövats, måste anses vara av samma betydelse som den sjukvård och utbildning

vid vanföreanstalterna, som för närvarande åtnjöte understöd av

statsmedel, hemställde kommittén, att hädanefter statsbidrag måtte få utgå

jämväl till kuratorsverksamheten.

Under förutsättning att såsom dittills kuratorerna avlönades av respektive

föreningar, beräknade kommittén med utgångspunkt från de senaste årens

erfarenheter behovet av statsbidrag till kuratorsverksamheten till 3,000 kronor

per budgetår för varje anstalt. Då den nya vanföreanstalten i Härnösand

Kuratorsverksamhet

vid vanföreanstalterna.

[75.]

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

kunde beräknas bliva färdig före den 1 juli 1931, hemställde kommittén,

som förutsatt, att kuratorsverksamhet skulle komma att bedrivas jämväl av

huvudmannen för nämnda anstalt, föreningen för bistånd åt vanföra i Norrland,

örn ett årligt statsbidrag för berörda verksamhet av tillhopa 12,000

kronor, att utgå med 3,000 kronor till var och en av här omförmälda fvra

vanföreföreningar.

Nämnda framställning, som ingivits till medicinalstyrelsen, överlämnades

av styrelsen till Kungl. Majit med tillstyrkande. Till följd av remiss avgåvos

sedermera utlåtanden i ämnet av pensionsstyrelsen, riksförsäkrin//sanstölten

samt socialstyrelsen, vilka ämbetsverk samtliga tillstyrkte bifall till

centralkommitténs framställning.

I 1931 års statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkten 25) — där jämväl

lämnades en närmare redogörelse för innehållet i nyssnämnda utlåtanden

förklarade departementschefen för egen del, att ifrågavarande verksamhet

syntes vara av så betydelsefull art, att den vore väl förtjänt av understöd

fran det allmännas sida. Icke minst viktig vore den möjlighet, som genom

verksamheten skapades att uppehålla genom anstaltsvård vunnen förvärvsduglighet.

Med hänsyn till verksamhetens syfte syntes understödet lämpligen

böra utgå från pensionsstyrelsens fond för sjukvårdande uppgifter. Beloppets

storlek borde närmast bestämmas med hänsyn till storleken av de bidrag,

som kunde komma att utgå från enskilt håll. Kör den händelse de enskilda

bidragen framdeles skulle komma att alldeles upphöra, syntes det rimligt,

att av fondmedel såsom bidrag till verksamheten utbetalades ett årligt belopp

av högst 12,000 kronor, att lika fördelas mellan omförmälda fyra vanföreföreningar.

Dylikt bidrag borde dock enligt departementschefens uppfattning

få utgå tidigast från och med budgetåret 1931/1932.

I skrb else den 20 mars 1931, nr 5 A, anmälde riksdagen, under punkt 21,

i anslutning till statsutskottets utlåtande i ämnet, att riksdagen med hänsyn

till den ståndpunkt, 1930 års riksdag intagit till frågan örn utökning på

pensionsförsäkringsfondens bekostnad av pensionsstyrelsens sjukvårdande

verksamhet, ansett det synnerligen tvivelaktigt, huruvida pensionsförsäkrmgsfonden

nu även borde anlitas för kuratorsverksamhet vid vanföre vården.

Såsom depai tementscliefen i annat sammanhang erinrat, förklarade sig riksdagen

hava kommit till den uppfattningen, att så stora belopp redan toges ur

fonden för pensionsstyrelsens sjukvårdande verksamhet, att ett övervägande

borde ske örn en proportionsvis riktigare fördelning av kostnaderna härför

mellan fonden och det riksstatsanslag, från vilket bidrag till den sjukvårdande

verksamheten utginge. Det kunde, yttrade riksdagen vidare, ifrågasättas, huruvida

icke, örn statsanslag till kuratorsverksamheten för vanföra överhuvudtaget

ansåges erforderligt, medel för ändamålet borde anvisas under rubriken

» vanf öreanstalterna».

Vid behandlingen av frågan inom första kammaren fann departementschefen

sig med anledning av statsutskottets utlåtande — till vilket riksdagen

sålunda anslöt sig — böra uttala, att departementschefen förutsatte, att utskottets

yttrande på denna punkt finge tolkas så, att Kungl. Majit icke skulle

s. 153 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

153

vara förhindrad att under budgetåret 1931/1932, om medel på annat sätt icke

skulle stå till förfogande, anlita pensionsförsäkringsfonden men att därefter

borde förfaras så, att om anslag ytterligare visade sig erforderligt, Kungl.

Maj:t då borde hos riksdagen hemställa örn anvisande av medel under rubriken

»vanf öreanstalter».

Med hänvisning till frågans behandling i statsverkspropositionen och vid

1931 års riksdag hemställde sedermera svenska vanföreanstalternas centralkommitté

hos pensionsstyrelsen, att styrelsen ville för budgetåret 1931/1932

av för dylikt ändamål tillgängliga medel anvisa ett belopp av 12,000 kronor,

att utgå med 3,000 kronor till var och eu av styrelserna för föreningarna

för bistånd åt vanföra i Stockholm, Göteborg, Skåne och Norrland för fortsatt

bedrivande av kuratorsverksamhet vid de tidigare befintliga vanföreanstalterna

i Stockholm, Göteborg och Hälsingborg samt för anordnande av

liknande verksamhet vid den nyinrättade vanföreanstalten i Härnösand.

I anledning av denna hemställan anförde pensionsstyrelsen i skrivelse

till Kungl. Majit den 18 juli 1931 bland annat, att kuratorsverksamlieten vid

vanföreanstalterna, vilken närmast avsåge att förmedla arbete för och i övrigt

hjälpa vid anstalterna utbildade vanföra, måste betraktas som ett nödvändigt

komplement särskilt till den vid anstalterna bedrivna yrkesutbildningen

åt vanföra, Till denna utbildning lämnade pensionsstyrelsen

avsevärda bidrag, och det läge därför såväl i pensionsstyrelsens som överhuvudtaget

i det allmännas intresse, att denna kuratorsverksamhet finge fortgå

i minst samma omfattning som dittills. Då medel för budgetåret 1931/1932

icke syntes kunna uppbringas från annat håll, funne pensionsstyrelsen det

vara synnerligen angeläget, att det äskade beloppet, 12,000 kronor, för detta

budgetår ställdes till förfogande från fonden för sjukvårdande uppgifter.

Genom brev den 7 augusti 1931 föreskrev Kungl. Maj:t, i överensstämmelse

med pensionsstyrelsens hemställan, att för budgetåret 1931/1932 från

fonden för sjukvårdande uppgifter skulle ställas till styrelsens förfogande

bland annat ett belopp av 12,000 kronor, att användas till bidrag för bestridande

av kostnaderna för kuratorsverksamhet vid vanföreanstalterna i

Stockholm, Göteborg, Hälsingborg och Härnösand. Ifrågavarande belopp

har sedermera genom pensionsstyrelsens beslut den 14 augusti 1931 överlämnats

till svenska vanföreanstalternas centralkommitté.

Vid anmälan av förevarande anslagsäskande har departementschefen anfört

följande:

»Genom personliga iakttagelser, som jag haft tillfälle att göra beträffande

kuratorsverksamlieten vid vanförevården, har jag kommit till den uppfattningen,

att denna verksamhet är av synnerlig betydelse icke blott för att

under vårdtiden i möjligaste mån befria de sjuka från sådana omsorger örn

ekonomiska och andra personliga angelägenheter, vilka äro ägnade att motverka

syftet med den både för det allmänna och för den enskilde kostsamma

sjukhusvården, utan också och icke minst då det vid tidpunkten för de

sjukas tillfrisknande gäller att bereda rekonvalescenten tillfälle till eftervård

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

eller att för den helt eller partiellt arbetsföre underlätta strävandena att

efter erhållen yrkesutbildning bereda sig inkomst genom arbete. Särskilt i

sistnämnda avseende synes verksamheten vara av stort värde för det allmänna

med hänsyn till angelägenheten av att resultaten av den vid vanföreanstalterna

lämnade vården och yrkesutbildningen skola kunna tillgodogöras.

Av naturliga skäl äro de offentliga arbetsförmedlingsorganen icke i tillfälle

att ägna frågan örn de partiellt arbetsföras utkomstmöjligheter speciell uppmärksamhet,

utan för ifrågavarande uppgifter måste man väsentligen lita till

kuratorerna vid de olika vanföreanstalterna. Ur sålunda angivna synpunkter

och då, som de svenska vanföreanstalternas centralkommitté framhållit, det

ekonomiska underlaget för denna verksamhet för framtiden icke synes kunna

säkerställas på annan väg, finner jag önskvärt, att ett fortsättande av kuratorsverksamheten

möjliggöres genom understöd från det allmännas sida. Enär

— på sätt av det anförda torde framgå — ifrågavarande verksamhet är av

betydelse icke blott såsom en invaliditetsförebyggande åtgärd i pensionsförsäkringens

intresse utan jämväl såsom ett direkt led i vanförevården, finner

jag motiverat att, på sätt från riksdagens sida ifrågasatts, understödet

anvisas i form av statsanslag under avdelningen vanföreanstalterna. Anslaget

torde böra bestämmas till 12,000 kronor, motsvarande ett bidrag av 3,000 kronor

till verksamheten vid var och en av de fyra vanföreanstalterna, samt

erhålla karaktären av extra anslag. Eventuellt erforderliga villkor för anslagets

utgående torde få bestämmas av Kungl. Maj:t.»

Utskottet har funnit sig böra biträda Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag

och hemställer alltså,

att riksdagen må till leur atorsverltsamhet vid vanföreanstalterna

för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra anslag av 12,000

kronor.

Eugenia
hemmet.

[76.]

80:o) Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning

(punkt 76) hemställer utskottet,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår

ägt rum, till Eugeniahemmet för budgetåret 1932/1933 anvisa

ett extra anslag av 5,000 kronor.

81:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 77) att nedsätta det

utbredning or(Jinarie förslagsanslaget till åtgärder mot utbredning av könssjukdomar,

Åtgärder mot

utbredning

av könssjuk

domar. nu 690,000 kronor, med 50,000 kronor till 640,000 kronor.

[77.] Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 341—343 i statsrådsprotokollet.

För ifrågavarande ändamål är, såsom av ovanstående framgår, ett anslag

å 690,000 kronor upptaget å riksstaten för innevarande budgetår.

Från anslaget bestridas huvudsakligen dels kostnader för arvoden åt läkare

vid de polikliniker för kostnadsfri undersökning och behandling av köns
-

s. 155 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

155

sjuka, vilka enligt gällande lag om åtgärder mot utbredning av könssjukdomar

såsom regel skola vara inrättade i städer med ett invånarantal av

20,000 eller däröver, dels ersättning av statsmedel för sådan kostnadsfri undersökning

och behandling av könssjuka, som icke äger rum å poliklinik, ävensom

för läkemedel och utensilier för undersökning eller behandling, dels ock

arvoden åt stadsläkare, vilka enligt nyssnämnda lag tjänstgöra såsom sundhetsinspektörer

i städerna.

Den nu föreslagna minskningen av anslaget har föranletts av förordad

nedsättning av arvodena åt sundhetsinspektörerna samt av ersättningen för

läkarundersökning och läkarbehandling.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag får utskottet hemställa,

att riksdagen må nedsätta det ordinarie förslagsanslaget till

åtgärder mot utbredning av könssjukdomar, nu 690,000 kronor,

med 50,000 kronor till 640,000 kronor.

82:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 78) att nedsätta det Kostnader

ordinarie förslagsanslaget till kostnader i övrigt för allmän hälso- och sjuk- allmän Mlsovård,

nu 25,000 kronor, med 10,000 kronor till 15,000 kronor. och sjukvård.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 344 i statsrådsprotokollet. [78.]

Från ifrågavarande anslag bestridas de kostnader, som tidigare gäldats

från allmänna hälso- och sjukvårdsan slaget för arvode samt rese- och traktamentsersättning

åt inspektör av spetälskesjukvården, för beredande av vård

åt spetälskesjuka på annan sjukvårdsanstalt än Järvsö sjukhus, för understöd

åt s. k. bacillbärare, för åtgärder till förekommande av pestens, kolerans,

fläckfeberns och återfallsfeberns införande och utbredning i riket (utöver de

kostnader som bestridas av anslaget till Känsö karantänsanstalt), för vid

statens bakteriologiska laboratorium anordnade kurser i viktigare epidemiska

sjukdomars bakteriologi och epidemiologi, för konferenser och utredningar

i allmän hälso- och sjukvård samt för resor, som på medicinalstyrelsens förordnande

vid uppkomna epidemier eller eljest företagas av i hälso- eller sjukvård

särskilt sakkunniga personer. Vidare bestridas från anslaget kostnader

för sådana besök, som enligt 1929 års sinnessjukstadga eller kungörelsen

den 9 december 1927 (nr 484) angående kontroll i vissa fall över enskild

vård av sinnessjuka, sinnesslöa och fallandesjuka företagas av vissa tjänsteläkare

i de fall, där dessa kostnader skola gäldas av statsmedel.

För nästkommande budgetår har det ansetts möjligt att — bland annat

genom uppskjutande eller inställande av kurser, konferenser och utredningar

i allmän hälso- och sjukvård, där så kan ske utan eftersättande av trängande

behov — vinna sådan begränsning av utgifterna från förevarande anslag, att

detsamma kan minskas med föreslaget belopp.

Utskottet, som ej haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag, hemställer

alltså,

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Lindring

i mindre

bemedlade

patienters å

landsbygden

sjukvårdskostnader.

[79.]

Statens skola

för utbildning

av distriktssköterskor.

[80.]

att riksdagen må nedsätta det ordinarie förslagsanslaget till

kostnader i övrigt för allmän hälso- och sjukvård, nu 25,000

kronor, med 10,000 kronor till 15,000 kronor.

83:o) Med anledning av Kungl. Maj:ts förslag (punkt 79) och under hänvisning

till vad statsrådsprotokollet (sid. 345) i ämnet innehåller, får utskottet

hemställa,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår

ägt rum, till lindring i mindre bemedlade patienters å landsbygden

sjukvårdskostnader för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra

förslagsanslag av 70,000 kronor.

84:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 80) att nedsätta det

ordinarie anslaget till statens skola för utbildning av distriktssköterskor, nu

24.000 kronor, med 6,000 kronor till 18,000 kronor.

I fråga örn utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till sid. 345 och 346

i statsrådsprotokollet.

Från och med år 1920 till och med budgetåret 1926/1927 anvisades särskilda

extra anslag dels till bestridande av kostnaderna för statens skola för

utbildning av distriktssköterskor, dels ock till stipendier för sjuksköterskor för

genomgående av distriktssköterskeskolan. Förstnämnda anslag upptogs med

8.000 kronor för budgetår. Det senare anslaget utgick till och med budgetperioden

1 januari—30 juni 1923 med 20,000 kronor för helt år räknat. Med hänsyn

därtill att distriktssköterskeskolan av brist på tillräckligt antal stipendier

icke erhållit fullt elevantal höjdes anslaget för budgetåret 1923/1924 till

25.000 kronor. Anslaget sänktes emellertid redan från och med följande

budgetperiod till 16,000 kronor. Denna sänkning föranleddes dels av ökad

tillgång på sökande till skolan, dels ock därav, att stipendiebeloppen på

grund av penningvärdets stegring syntes kunna minskas från 1,000 kronor

till högst 800 kronor för elev och kurs.

För vinnande av förenkling ur budgetteknisk synpunkt uppfördes från och

med budgetåret 1927/1928 i riksstaten ett gemensamt anslag för tillgodoseende

av ifrågavarande båda medelsbehov. Detta anslag beräknades till summan

av de närmast tidigare för ändamålen utgående anslagen eller till 24,000

kronor samt upptogs såsom ordinarie anslag.

Genom brev den 6 maj 1927 har Kungl. Majit fastställt utgiftsstat för

distriktssköterskeskolan, att gälla tills vidare från och med budgetåret

1927/1928. Staten slutar å 8,000 kronor.

Gällande föreskrifter för användning av anslagsmedlen till stipendier för

sjuksköterskor för genomgående av distriktssköterskeskolan återfinnas i kungörelsen

den 10 december 1920 (nr 814) med däri genom kungörelse den 11

april 1924 (nr 148) gjord ändring.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5. ]57

För nästkommande budgetår har det till verksamheten vid distriktssköterskeskolan

avsedda beloppet ansetts böra utgå oförändrat.

Vad åter angår beloppet till stipendier åt sjuksköterskor för genomgående

av nämnda skola, har detta belopp ansetts kunna nedsättas. Av statsfinansiella

skäl och med hänsyn till levnadskostnadernas nedgång sedan år 1924,

då stipendiernas storlek fastställdes till nuvarande belopp, har nämligen en

sänkning av stipendiebeloppen från och med nästa budgetår synts kunna äga

rum, förslagsvis till högst 500 kronor för elev och kurs. Vid bifall härtill

skulle, med bibehållande av det nu beräknade antalet stipendier — vilket

utgör 20 — för ändamålet erfordras endast 10,000 kronor, i stället för som

nu 16,000 kronor, i följd varav anslagsbehovet i sin helhet skulle nedgå till

(8,000 + 10,000) 18,000 kronor.

Utskottet får hemställa’,

att riksdagen må nedsätta det ordinarie anslaget till statens

skola för utbildning av distriktssköterskor, nu 24,000 kronor,

med 6,000 kronor till 18,000 kronor.

85:o) På grund av vad Kungl. Majit föreslagit riksdagen (punkt 8}) och

under hänvisning till vad statsrådsprotokollet i ämnet innehåller, hemställer

utskottet,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår

ägt rum, till bidrag för anställning av distriktssköterskor för

budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag av 220,000

kronor.

86:o) I enlighet med Kungl. Majits förslag (punkt 82) och under erinran

att för det ändamål, varom nu är fråga, för budgetåret 1931/1932 anvisats

ett anslag å 1,000 kronor, får utskottet hemställa,

att riksdagen må till dyrtidshjälp åt distriktssköterskor för

budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag av 500

kronor.

87:o) Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Majits därom gjorda framställning

(punkt 83) och under åberopande av vad statsrådsprotokollet (sid.

349 och 350) i ämnet innehåller, hemställer utskottet,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår

ägt rum, till bidrag till avlöning åt distriktsbarnmorskor och reservbarnmorskor

för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag

av 690,000 kronor.

88:o) Med anledning av Kungl. Majits förslag (punkt 84) och under erinran

att för det ändamål, varom i nu förevarande punkt är fråga, för innevarande

budgetår beviljats ett extra förslagsanslag å 90,000 kronor, får utskottet

hemställa,

Bidrag för

anställning

av distriktssköterskor.

[81-]

Dyrtidshjälp

åt distriktssköterskor.

[82.]

Bidrag till

avlöning åt

distriktsbarnmorskor

och

reservbarnmorskor.

[83.]

Dyrtidshjälp

åt distriktsbarnmorskor

m. fl.

[84.]

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Barnmorskeundervisningen

och

barnbördshusen.

[85.]

att riksdagen må till dyrtidshjälp åt (lis tri läsbar urno rshor m. fl.

för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag av

70,000 kronor.

89:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 85) att

dels godkänna de av departementschefen förordade förslagen till stater

för barnmorskeläroanstalterna i Stockholm och i Göteborg, att tillämpas

från och med budgetåret 1932/1933;

dels och nedsätta det ordinarie förslagsanslaget till barnmorskeundervisningen

och barnbördshusen, nu 105,000 kronor, med 15,000 kronor till

90,000 kronor.

Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till sid. 351—356 i

statsrådsprotokollet.

Ifrågavarande anslag är avsett för följande ändamål:

Kronor

till läroanstalten för barnmorskor i Stockholm.................................... 38,440

» » » » » Göteborg ................................... 47,940

» medikamenter vid barnbördshuset Pro Patria, enligt kungl, brev

den 1 september 1779 ....................................................................... 90

ersättning till barnmorskeläraren i Lund för avskriven kyrkotionde,

enligt kungl, brev den 19 maj 1899 ................................................ 1,358

till repetitionskurser för barnmorskor enligt kungl, brev den 6 maj

1927, högst ......................................................................................... 17,250

Summa kronor 105,078

Det i sammanställningen upptagna beloppet å 1,358 kronor till ersättning

till barnmorskeläraren i Lund för avskriven kyrkotionde utgår, sedan barnmorskeläroanstalten

i Lund upphört, enligt Kungl. Maj:ts brev den 18 oktober

1907 såsom bidrag till uppehållande av verksamheten vid det av Malmöhus

läns landsting bekostade barnbördshuset i Lund under förutsättning att

därstädes beredes tillfälle till klinisk undervisning för medicine kandidater.

För barnmorskeläroanstalterna i Stockholm och Göteborg gälla följande

av 1926 års riksdag i samband med antagande av ny lönereglering för anstalternas

befattningshavare godkända, av Kungl. Maj:t genom brev den 7

maj 1926 fastställda stater:

Barnmorskeläroanstalten i Stockholm:

Stat.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag.............

Yikariatsersättningar, förslagsanslag........................................

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare...................

Premier för barnmorskeelever................................................

Understöd åt 12 frielever..................................................

Till lokaler m. m. för barnmorskeundervisning..................

Undervisningsmateriel och expenser m. m..........................

Kronor

18,000

600

3,900

300

8,640

5.000

2.000

Summa kronor 38,440

s. 159 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5. 159

Barnmorskeläroanstalten i Göteborg:

Stat
Kronor
Avlöningar

till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag............................. 17,500

Yikariatsersättningar, förslagsanslag................................................. 600

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare................................... 3,900

Premier för barnmorskeelever............................... 300

Understöd åt 12 frielever ..................................................................... 8,640

Till lokaler m. m. för barnmorskeundervisning ................................... 15,000

Undervisningsmateriel och expenser m. m.......................................... 2,000

Summa kronor 47,940

Den nu föreslagna nedsättningen av förevarande anslag är föranledd dels

av ifrågasatt sänkning av nu utgående understöd åt frielever vid barnmorskeanstalterna,

dels av förordad minskning av antalet repetitionskurser för barnmorskor.

Vid bifall härtill skulle de i anstalternas stater ingående posterna

till understöd åt frielever nedsättas med 4,800 kronor per post och anslaget

i övrigt minskas med 5,400 kronor.

Då utskottet ansett sig böra biträda Kungl. Maj:ts förevarande förslag,

får utskottet hemställa,

att riksdagen må

a) godkänna de av departementschefen i statsrådsprotokollet

över socialärenden den 4 januari 1932 förordade förslagen

till stater för barnmorskeläroanstalterna i Stockholm och i

Göteborg, att tillämpas från och med budgetåret 1932/1933;

samt

b) nedsätta det ordinarie förslagsanslaget till barnmorskeunder

visning en och barnbördshusen, nu 105,000 kronor, med

15,000 kronor till 90,000 kronor.

90:o) I anledning av Kungl. Maj:ts förslag (punkt 86) och under hänvisning

till vad statsrådsprotokollet (sid. 356—361) i ämnet innehåller, hemställer

utskottet,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår

ägt rum, till försöksverksamhet beträffande för- och eftervård vid

barnsbörd för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag

av 30,000 kronor.

91:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 87) får utskottet hemställa,

att riksdagen må nedsätta det ordinarie förslagsanslaget

till skyddskoppympningen, nu 140,000 kronor, med 30,000 kronor

till 110,000 kronor.

Försöksverksamhet

beträffande

föroch

eftervård

vid barnsbörd.

[86.]

Skydds koppympningen.

[87.1

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Karantänsanstalten

på Känsö.

[88.]

Resestipendier

åt vissa

läkare.

[89.]

Svenska

läkar
sällskapet.

[90.]

Förbättrad

sjukvård

inom rikets

ödemarksområden.

[91-]

92:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 88) att nedsätta det

ordinarie anslaget till karantänsanstalten på Känsö, nu 17,600 kronor, nied

3,100 kronor till 14,500 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 361—365 i statsrådsprotokollet.

Den föreslagna minskningen av förevarande anslag är föranledd av ifrågasatt

reducering av det till läkaren vid anstalten utgående arvodet och indragning

av en av de i staten för anstalten upptagna karantänsbiträdesbefattningarna

ävensom av vissa nedsättningar i övrigt av i staten ingående

anslagsposter.

Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Majits förevarande förslag får utskottet

hemställa,

att riksdagen må nedsätta det ordinarie anslaget till karantänsanstalten

på Känsö, nu 17,600 kronor, med 3,100 kronor

till 14,500 kronor.

93:o) Med anledning av Kungl. Majits förslag (punkt 89) hemställer ut.

skottet,

att riksdagen må i riksstaten för budgetåret 1932/1933 uppföra

det ordinarie reservationsanslaget till resestipendier åt vissa

läkare utan angivet belopp.

94:o) I enlighet med Kungl. Marits förslag (punkt 90) hemställer utskottet,

att riksdagen må ur riksstaten utesluta det ordinarie anslaget

till svenska läkarsällskapet.

95:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 91) att

dels till förbättrad sjukvård inom rikets ödemarksområden för budgetåret

1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag av 100,000 kronor;

dels ock godkänna de av departementschefen förordade ändringarna i

gällande grunder för användningen av anslag till förevarande ändamål.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 367—373 i statsrådsprotokollet.

Från och med budgetåret 1923/1924 har funnits disponibelt ett extra

reservationsanslag till förbättrad sjukvård inom rikets ödemarksområden.

Från detta anslag skulle ursprungligen enligt av riksdagen bestämda grunder

kunna beviljas statsbidrag till upprättande av sjukstugor vid läkarstationer,

till förhyrande av lokaler för provisoriska sjukhärbärgen, till förhöjning

av statsbidraget till distriktssköterskor (ödemarkstillägg), till anställande

av samariter samt till anskaffande, drift och underhåll av automobiler och

motorbåtar för sjukvårdsändamål. Statsbidragen avse, vad angår uppförande

av sjukstugor, endast ödemarksområdena i Norrbottens och Västerbottens

län men i övrigt nyssnämnda områden jämte västra delarna av Jämtlands

s. 161 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5. 161

län, dock med rätt för Kungl. Maj:t att i förekommande fall medgiva jämkning

av omförmälda begränsning.

Vid 1926 års riksdag beslöts i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag, att från

anslaget skulle beredas medel jämväl till två nya ändamål, nämligen dels extra

statsbidrag till avlöning av distriktsbarnmorskor inom ödemarksområden i

Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län ävensom till avlöning av

reservbarnmorskor inom nämnda tre län (ödemarkstillägg till distrikts- och

reservbarnmorskor), dels ock statsbidrag till flyttningskostnader åt distriktsbarnmorskor

i ödemarksdistrikt.

Summan av ifrågavarande anslag för budgetåren 1923/1924—1931/1932

utgör 836,000 kronor. — För innevarande budgetår utgår anslaget med 120.000

kronor.

Vad angår statsbidrag till sjukstugor, kan detsamma enligt gällande

bestämmelser tilldelas landsting, landskommun eller kommunalförbund till

uppförande och inrättande av sjukstuga vid läkarstation. Statsbidraget utgår

dels med ett grundbelopp, beräknat för operationsrum, läkarrum och

operationsutrustning, dels ock med visst belopp för varje vårdplats i allmän

sjukavdelning. Grundbeloppet utgör för sjukstuga med allenast allmän sjukavdelning

14,000 kronor, för sjukstuga, innehållande jämväl tuberkulosavdelning

och med minst 8 vårdplatser å vardera avdelningen, 15,000 kronor, och

för sjukstuga med allmän- och tuberkulosavdelning, innehållande minst 12

vårdplatser å vardera avdelningen, 20,000 kronor. I vad bidraget utgår efter

vårdplatser å allmän sjukavdelning utgör det högst 3,000 kronor för vårdplats.

I fråga örn statsbidrag till övriga med anslaget avsedda ändamål

få enligt gällande grunder bidragen icke i något fall, för budgetår räknat,

uppgå till mer än visst för varje särskilt ändamål angivet belopp, tillhopa

högst 85,500 kronor. Till täckande av medelsbehovet beträffande dessa

ändamål har alltsedan budgetåret 1928/1929 för varje budgetperiod räknats

med de belopp, som framgå av följande tablå:

Kronor.

Sjukhärbärgen ............................................................................................. 2,000

Ödemarkstillägg till distriktssköterskor................................................... 15,000

Samariter.................................................................................................... 3,000

Automobiler och motorbåtar................................................................... 33,000

Ödemarkstillägg till distrikts- och reservbarnmorskor........................... 20,000

Flyttningskostnader åt distriktsbarnmorskor ............. 8,000

Summa kronor 81,000

De av departementschefen nu förordade ändrade grunderna för användningen

av anslag till förevarande ändamål framgå av följande sammanställning,

vari beträffande samtliga berörda ändamål jämväl angivits nu gällande

maximibelopp för år samt verkliga utgifter under vart och ett av de senast

förflutna tre budgetåren:

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 6 sami. !j haft. (Nr 5.)

432 32 1 1

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Utskottets

yttrande.

B e

1928/1929

1 a s t n

1929/1930

i n g

1930/1931

Nu gällande Föreslaget

maximibelopp maximibelopp

för budgetår för budgetår

Sjukhärbärgen.......................

Ödemarkstillägg till distrikts-

2,568

2,627

2,800

5,000

3,000

sköterskor .......................

11,019

11,994

12,500

15,000

15,000

Samariter ..............................

1,550

1,792

1,606

4,500

2,000

Automobiler och motorbåtar

Ödemarkstillägg till distrikts-

26,421

31,103

32,060

33,000

33,000

och reservbarnmorskor ...

Flyttningsbidrag åt distrikts-

9,131

9,754

9,850

20,000

12,000

barnmorskor .....................

258

13

29

8,000

1,000

50,947

57,283

58,845

85,500

66,000

Den sålunda ifrågasatta nedsättningen skulle sammanlagt utgöra 19,500

kronor för år. Såsom av sammanställningen framgår, innebär förslaget

icke på någon punkt nedsättning av det belopp, som hittills i verkligheten

utgått för budgetår. Förslaget skulle alltså icke medföra någon försämring

av nuvarande förhållanden.

Vid bifall till vad sålunda föreslagits skulle medelsbehovet för andra

ändamål än sjukstugor, vartill beräknats 145,000 kronor under tidsperioden

1 juli 1931—30 juni 1933, för nästkommande budgetår icke behöva uppskattas

till högre belopp än 66,000 kronor.

Då utgifterna från anslaget för andra ändamål än sjukstugor för innevarande

budgetår beräknats till 81,000 kronor, skulle de sammanlagda kostnaderna

för förbättrad sjukvård inom rikets ödemarksområden under budgetåren

1931/1932 och 1932/1933 alltså kunna uppskattas till (145,000 + 81,000

+ 66,000) 292,000 kronor. Efter avdrag av löpande budgetårs anslag jämte

därtill överförda reservationer, tillhopa omkring 196,000 kronor, skulle för

nästa budgetår vara att räkna med ett medelsbehov av 96,000 kronor, vilket

belopp avrundats uppåt till 100,000 kronor.

Slutligen må nämnas, att en av Kungl. Majit föreslagen ändring i grunderna

för anslagets användning — vilken ändring avser borttagande av nu gällande

bestämmelse örn att statsbidrag till anskaffande, underhåll och drift av automobiler

skall utgå med ett minimibelopp av 1,000 kronor — icke är av beskaffenhet

att inverka på anslagsberäkningen för nästkommande budgetår,

men ändringens genomförande skulle möjliggöra, att statsbidrag kunde,

utan ökning av statens utgifter, utgå i flera fall än vad för närvarande

kan ske.

Utskottet, som funnit sig böra till alla delar tillstyrka vad Kungl. Majit

i skilda hänseenden föreslagit under förevarande punkt, får alltså hemställa,

att riksdagen må

a) till förbättrad sjukvård inom rikets ödemarksområden för

budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag av

100,000 kronor; samt

s. 163 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr ö.

163

b) godkänna de av departementschefen i statsrådsprotokollet

över socialärenden den 4 januari 1932 förordade ändringarna

i gällande grunder för användningen av anslag till förevarande

ändamål.

96:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 92) att till sjuktransporter

med flygplan för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag av

35,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 373—377 i statsrådsprotokollet.

Sjuktransporter

med flygplan.

[92.]

Från och med år 1927 hava årligen anvisats extra reservationsanslag till

sjuktransporter med flygplan. Såväl anslagsbeloppen som de ändamål, för

vilka anslagen använts, hava emellertid under årens lopp undergått vissa förändringar.

Det för budgetåret 1927/1928 anvisade anslaget uppgick till 25,000 kronor

och användes till bestridande av de underhålls- och driftkostnader, som

föranleddes av att ett vid fjärde flygkåren å Frösön stationerat militärt flygplan

disponerades för civil sjukvårdsverksamhet.

För budgetåret 1928/1929 utgjorde ifrågavarande anslag 40,000 kronor.

Anslaget disponerades delvis på samma sätt som det för budgetåret

1927/1928 anvisade men användes därjämte för bestridande av kostnaderna

för underhåll av dels ett föreningen Svenska röda korset tillhörigt sjuktransportaeroplan,

som av föreningen ställts till försvarsväsendets förfogande

för att med Boden som stationeringsort användas till civila sjuktransport

flygningar i Norrbottens län, dels ock ett flygvapnet tillhörigt flygplan i

Boden, vilket erhöll till uppgift att tjäna som reservplan till det civila flygplanet.

Driftkostnaderna för flygplanen i Boden hava bekostats av föreningen

Svenska röda korset.

För budgetåret 1929/1930 upptogs för ändamålet ett anslag av 45,000 kronor.

Från detta anslag hava bestritts utgifterna till underhåll av nyssnämnda

två flygplan i Boden. Sedan Kungl. Majit genom brev den 3 augusti 1929

medgivit, att ett föreningen Svenska röda korset tillhörigt, speciellt för

sjuktransport byggt aeroplan finge tills vidare uppställas vid fjärde flygkåren

å Frösön samt att därefter det vid nämnda flygkår stationerade militärflygplanet

endast skulle tagas i anspråk såsom reservplan till det nya

flygplanet, ävensom förordnat, att kostnaderna för underhåll och drift av

det nya aeroplanet skulle bestridas från anslaget till sjuktransporter med

flygplan, har nämnda anslag därjämte använts för drift och underhåll av

båda de å Frösön stationerade flygplanen.

För budgetåret 1930/1931 uppskattades de erforderliga beloppen till 20,000

kronor för underhåll av flygplanen i Boden, 20,000 kronor till underhåll av

flygplanen å Frösön, 5,000 kronor till driftkostnaderna för sistnämnda flygplan

oell 16,000 kronor för anskaffande av en reservmotor till det civila flygplanet

å Frösön eller alltså sammanlagt till 61,000 kronor. Med hänsyn till

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

uppkomna reservationer upptogs emellertid anslaget icke till högre belopp

än 45,000 kronor.

För innevarande budgetår uppskattade flygstyrelsen anslagsbehovet för

ifrågavarande sjuktransporter till 61,000 kronor, därvid styrelsen beräknade

5.000 kronor till driftkostnaderna för flygplanen vid Frösön, (2 X 20,000)

40.000 kronor för underhåll av flygplanen vid Frösön och i Boden samt

16.000 kronor för anskaffande av en reservmotor för det civila aeroplanet i

Boden.

Mot dessa beräkningar förklarade sig departementschefen vid frågans behandling

i 1931 års statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkten 90) väsentligen

icke hava anledning till erinran, dock att enligt hans mening anslaget,

med hänsyn till storleken av förefintliga reservationer, icke syntes behöva

upptagas till högre belopp än 50,000 kronor. I enlighet med detta förslag

anvisades för budgetåret 1931/1932 ett anslag å sistnämnda belopp, vilket

belopp genom brev den 24 april 1931 ställdes till flygstyrelsens förfogande,

att användas till därmed avsedda ändamål.

Departementschefen har vid anmälan av förevarande anslagsäskande i

huvudsak anfört följande:

»Såsom framgår av den lämnade redogörelsen, är det å Frösön stationerade

civila flygplanet för närvarande så förslitet, att det i nuvarande skick

icke utan risk kan vidare användas för sitt ändamål. Med anledning därav

har, enligt vad jag inhämtat, flygstyrelsen föranstaltat örn en sakkunnig

undersökning rörande möjligheterna att reparera ifrågavarande plan. Denna

undersökning har givit vid handen, att en ombyggnad av planet skulle kunna

verkställas för en kostnad av 28,800 kronor. Efter förhandlingar mellan

flygstyrelsen och föreningen Svenska röda korset har denna förening, enligt

vad dess ordförande meddelat mig, förklarat sig villig att av nämnda kostnad

betala intill ett belopp av 13,000 kronor. Därvid har föreningen förutsatt,

att den återstående ombyggnadskdstnaden, 15,800 kronor, skulle gäldas av

statsmedel. I trots av Böda korsets erbjudande skulle alltså enligt detta

förslag statsverkets utgifter för iståndsättande av det civila Frösöplanet

bliva ganska avsevärda. Härtill kommer att, enligt vad inhämtade upplysningar

synas giva vid handen, det måste anses ovisst, örn Frösöplanet

ens efter den ifrågasatta ombyggnaden skulle kunna för någon längre tid

framåt motsvara rimliga anspråk på säkerhet i driften. Under sådana förhållanden

anser jag mig, särskilt med hänsyn till nu rådande budgetära

situation, icke kunna tillråda, att staten påtager sig att deltaga i kostnaderna

för den avsedda reparationen eller i fortsatta utgifter för planets underhåll

och drift. På grund härav lärer det tyvärr bliva nödvändigt att nedlägga

den civila sjuktransportverksamheten vid Frösön. Därest så sker, behöver

uppenbarligen för nästa budgetår icke under förevarande anslag beräknas

något belopp för drift och underhåll av de för verksamheten därstädes hittills

disponerade flygplanen.

Vad åter beträffar motsvarande verksamhet i Boden, torde denna under

s. 165 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

165

nästkommande budgetår böra fortgå. Med anledning av vad Svenska röda

korset och flygstyrelsen hemställt anser jag mig emellertid böra förorda, att

statsverket nu övertager driftkostnaderna för det för denna verksamhet använda

civila flygplanet ävensom att dessa kostnader få bestridas från här

förevarande anslag.

Vid bifall härtill torde för sjuktransportflygiiingarna i Boden under anslaget

få för nästa budgetår beräknas dels ett belopp av 10,000 kronor för

berörda driftkostnader, dels ock ett belopp av i runt tal 25,000 kronor till

utgifter för underhåll av de vid flygningarna använda planen.

I enlighet med det anförda skulle de sammanlagda kostnaderna under

anslaget till sjuktransporter med flygplan kunna för nästa budgetår uppskattas

till (10,000 + 25,000) 35,000 kronor. Då man vid utgången av innevarande

budgetår icke torde hava att räkna med någon nämnvärd reservation

å förevarande anslag, torde anslaget för budgetåret 1932/1933 böra upptagas

med sistnämnda belopp. De närmare villkor och bestämmelser, som må

Annas erforderliga för användningen av anslaget, torde det liksom hittills

böra ankomma på Kungl. Majit att fastställa,»

I sammanhang med Kungl. Majits förevarande förslag har utskottet till

behandling förehaft två inom första kammaren av herr G. Rosén väckta

motioner, nr 137 och 138, vari föreslagits, att riksdagen måtte för budgetåret

1932/1933 anvisa

dels till sjuktransporter med flygplan ett extra reservationsanslag av

45,000 kronor;

dels och till inköp av ett sjuktransportplan, att stationeras vid flygkåren

å Frösön, ett extra reservationsanslag av 62,000 kronor.

Till stöd för sina förslag har motionären anfört följande:

»Sedan år 1927 har vid fjärde flygkåren å Frösön ett militärt flygplan

disponerats för civil sjukvårdsverksamhet. Till bestridande av driftskostnaderna

anvisades anslag å femte huvudtiteln. Genom kungl, brev den 3 augusti

1929 medgavs, att ett Svenska Böda Korset tillhörigt sjuktransportplan finge

tillsvidare stationeras vid nämnda flygkår. Det dittills för sjuktransporter

använda militära flygplanet skulle stå till förfogande som reservplan. Kostnaderna

för underhåll och drift av det nya aeroplanet skulle bestridas av

anslaget till sjuktransporter med flygplan.

Det ifrågavarande civila sjuktransportplanet är numera förslitet och i

behov av en grundlig reparation, vilken beräknas kosta 28,800 kronor, varav

Böda korset förklarat sig vilja bidraga med 13,000 kronor och återstoden

skulle betalas av staten. De budgetära förhållandena hava dock föranlett

departementschefen att föreslå nedläggandet av sjuktransportverksamheten

vid Frösön.

Då denna verksamhet emellertid är av den art, att dess nedläggande skulle

vara att djupt beklaga, torde en ytterligare belysning av frågan vara påkallad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

106

Givetvis är det ägnat att väcka någon förvåning, att ett sjuktransportplan,

som ej varit i verksamhet under längre tid än två oell ett halvt år,

redan anses vara förslitet. Saken torde emellertid hava sin förklaring däruti,

att planet ifråga ej var nytt, då det insattes i tjänst vid Frösön. Att

Röda korset ställt ett under några år begagnat plan till förfogande har sin

grund uti följande förhållanden. Svenska luftfartsförbundet erbjöd sig på

sin tid att till Röda korsets förfogande ställa ett belopp av 60,000 kronor

för inköp av ett sjuktransportplan att stationeras vid Frösökåren. Till detta

erbjudande hade emellertid knutits det villkoret, att Röda korset inköpte

visst angivet plan. Röda korset mottog donationen, dock först sedan statens

experter i avgivet utlåtande förklarat att det av luftfartsförbundet angivna

planet skulle bliva fullt jämförbart med ett nytt plan. Då kostnaden för

detta plan uppgick till 74,000 kronor, tillsköt Röda korset felande beloppet

eller 14,000 kronor.

En specifikation över utförda sjuktransportflygningar vid kåren å Frösön

fogas som bilaga till motionen x). Denna utvisar, att från tidpunkten efter

ovannämnda kungl, brev, vari stationerandet av civilt sjuktransportplan vid

fjärde flygkåren medgavs, till 1931 års utgång utförts 37 sjuktransporter.

Det nya sjuktransportplan, som stationerats i Boden, har utfört ett avsevärt

större antal sjuktransporter utan att förslitning anses föreligga. Underhållskostnaderna

liksom driftskostnaderna lia också varit avsevärt högre för sjuktransportplanet

i Frösön än i Boden, örn hänsyn tages till användningen.

Att detta har sin grund i ofördelaktigt förvärv av plan för Frösön synes

vara tydligt, men uppenbart är, att Röda korset ej bär ansvaret härför.

Enligt uppgift skulle härtill komma, att sjuktransportplanet i Frösön förts

av olika förare, medan det i Boden stationerade sjuktransportplanet handhafts

av en person. Man lär vid kåren i Frösön hava använt sjuktransportplanet

till övningsflygning för att kunna uppöva ett flertal förare i dess handkavande.

Denna omständighet torde hava i sin mån bidragit till de höga

underhålls- och driftkostnaderna.

Sjuktransportplanet i Frösön har varit till stor välsignelse, emedan det

vid inträffade svåra sjukdomsfall, vilka krävt snabb läkarbehandling, kunnat

forsla sjuka människor från avlägsna bygder till lasarett eller sjukstuga. Det

bör anmärkas, att för många av de sålunda transporterade icke funnits någon

annan möjlighet än den ifrågavarande att komma i åtnjutande av nödvändig

behandling och vård, alldenstund vägar i stor utsträckning saknas i de

bygder — Jämtland, Härjedalen och södra Lappmarken ■— där sjuktransporter

med detta aeroplan utförts.

Tilläggas bör, att sjuktransportplanet i Boden icke kan, på grund av de

stora avstånden, utföra de flygningar som det här är fråga örn.

Yäl är det sant, att de budgetära förhållandena för närvarande äro bekymmersamma,

men så långt har det dess bättre dock icke gått, att landet

kan anses sakna råd att lämna sjukvård åt dem som därav äro i oundgängligt

behov. Att nu ifrågavarande anordning är ett betydelsefullt led i sjuk
'')

Ej här intagen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

1C7

vårdsverksamheten ligger i öppen dag. Denna verksamhet bör följaktligen

icke avbrytas, utan måste fortgå.

Meningarna kunna vara delade örn, huruvida det nuvarande sjuktransportplanet

vid Frösön bör repareras eller ett nytt plan inköpas. Det redan befintliga

planets ålder och den höga kostnaden för dess iståndsättande —

28,800 kronor — synes tala för att det bör ersättas med ett nytt.

Ett nytt sjuktransportplan lärer stå till buds för en kostnad av högst

75.000 kronor. Det torde få anses sannolikt, att det belopp av 13,000 kronor,

som Röda korset utlovat som bidrag till reparation av det nuvarande

planet, kan komma att lämnas som bidrag till ett nytt plan, örn statsanslag

härför beviljas. Under denna förutsättning skulle ett belopp av 62,000 kronor

erfordras i estra anslag av statsmedel. I särskild motion framställes

yrkande örn sådant anslag.

På grund av det anförda och då åtgärder själas böra vidtagas, som förhindra

att det i Frösön stationerade sjuktransportplanet i onödig omfattning

användes för övningsflygning, synes anslaget under förevarande punkt, i år

50.000 kronor och för budgetåret 1932/1933 minskat till 35,000 kronor,

böra ökas med 5,000 kronor till driftskostnader och 5,000 kronor i underhållskostnader.

»

Såsom av statsrådsprotokollet framgår, har departementschefen, särskilt

med hänsyn till nu rådande budgetära situation, ansett det icke vara tillrådligt,

att staten påtager sig att deltaga i kostnaderna för reparation av

det till Frösön stationerade civila flygplanet eller i fortsatta utgifter för

planets underhåll och drift, i följd varav den civila sjuktransportverksamheten

därstädes skulle nedläggas.

Utskottet delar visserligen departementschefens uppfattning därom, att,

med hänsjrn till det skick, vari flygplanet befinner sig, någon genomgripande

reparation av detsamma icke bör ske, men synes det utskottet vid sådant

förhållande angeläget, att åtgärder snarast vidtagas för flygplanets ersättande

med ett nytt tidsenligt sådant. Betydelsen för de norrländska sjukvårds

förhållandena av möjligheten att med flj''gplan verkställa transporter av sjuka

synes nämligen utskottet vara så stor, att verksamheten oaktat nuvarande

budgetära förhållanden bör uppehållas. Utskottet delar alltså motionärens

uppfattning i denna fråga.

Vad beträffar storleken av det anslag, som må anses erforderligt för anskaffande

av ett nytt sjuktransportplan, har detta i motionen nr 137 beräknats

till 62,000 kronor, varvid emellertid förutsatts, att det belopp av 13,000

kronor, som Röda korset utlovat såsom bidrag till reparation av det nuvarande

planet, skulle få tagas i anspråk för anskaffande av det nya planet.

Statsanslaget synes emellertid utskottet kunna än ytterligare reduceras med

hänsyn till att, enligt vad utskottet inhämtat, det gamla planets motor ännu

är fullt brukbar och har ett betydande värde. Utskottet vill föreslå, att

anslaget, som torde böra erhålla reservationsanslags karaktär, fixeras till

45.000 kronor.

Utskottets

yttrande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1(38

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Motion orri

understöd åt

J. Henriksson

för odling

av medicinalväxter

m. m.

Yidkommande de för flygplanens drift och underhållskostnader erforderliga

medlen torde dessa i betraktande av vad ovan anförts och i motioner

framhållits böra beräknas till 45,000 kronor.

Under hänvisning till vad sålunda anförts, får utskottet alltså hemställa,

att riksdagen må

a) i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande förslag och med

bifall till herr Roséns ovanberörda motion, I: 137, till sjuktransporter

med flygplan för budgetåret 1932/1933 anvisa ett

extra reservationsanslag av 45,000 kronor; samt

b) i anledning av herr Roséns motion, 1:138, till inköp av

ett sjuktransportplan, att stationeras vid flygkåren å Frösön,

för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag av

45,000 kronor.

97:o) I en inom andra kammaren av herr C. P. Olsson i Mellerud m. fl.

väckt motion, nr 157, har hemställts, att riksdagen måtte besluta att till

understöd åt förre skolföreståndare J. Henriksson för odling av medicinalväxter

m. m. för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra anslag av 1,000

kronor.

Till stöd för sitt förslag hava motionärerna anfört följande:

»I enlighet med ett yttrande av statens organisationsnämnd anser sig

statsrådet och chefen för socialdepartementet icke i årets budget kunna förorda

upptagande av anslag till en av skolföreståndare J. Henriksson i DalsRostock

bedriven verksamhet i medicinalväxtodlingens tjänst och anför

statsrådet som ytterligare skäl för denna sin avvisande ställning det statsfinansiella

läget.

Utan att vilja i allmänhet förringa detta i och för sig ganska plausibla

skäl, vilket under en depressionsperiod som den närvarande måste tillmätas

en ganska vidsträckt betydelse, förmena dock undertecknade, att man i detta

fall gått längre i nedprutningsnitet än som rimligen varit ur såväl ekonomiska

som andra synpunkter skäligt. Förklaringen torde måhända till någon

del ligga i det förhållandet, att dylika små anslagssökare ej förmå åstadkomma

några större kraftyttringar emot indragna anslag.

Det är för övrigt inte första gången, som den energiske förespråkaren för

tillvaratagande och odlande av medicinalväxter förre skolföreståndare Henriksson

för sitt lilla anslag drabbas av statens Geddesyxa. Efter att ha åtnjutit

förmånen av statens stöd för sin verksamhet i tio år indrogs detsamma

år 1923 och dröjde det ända till budgetåret 1930/1931 innan anslaget

åter upptogs i utgiftsstaten — för övrigt nedprutat med en tredjedel

av det tidigare utgående beloppet.

Anda sedan 1885 — alltså i 47 år — har herr Henriksson med en aldrig

slappnande energi gått in för denna gren av sin verksamhet, åt vilken han

för övrigt under senare tid ägnat hela sin tid. Uppgiften har varit tvåfaldig,

dels att minska behovet av importerade medicinalväxter och låke
-

s. 169 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

169

medel och dels ge möjlighet för landsbygdens fattigfolk — barn såväl som

vuxna — att genom tillvaratagande av medicinalväxter eller anläggande av

odlingar för desamma bereda sig en välbehövlig örn ock mindre anspråksfull

biförtjänst.

Båda dessa uppgifter synas oss f. n. vara av så stor betydelse, att man

inte bort genom strykande av hela anslaget äventyra denna verksamhet. Det

synes oss motionärer välbefogat, att örn man ansett sig ofrånkomligt tvingad

till nedskärningar, man låtit någon del av anslaget ifråga kvarstå och sålunda

givit möjlighet för herr Henriksson att kunna under ett eller annat

dåligt år åtminstone hålla verksamheten vid liv tills bättre tider inträda.

Med hänsyn till att riksdagen så nyss haft tillfälle att pröva halten utav

den angivna verksamheten och förvissa sig örn, att den åldrige mannens livsverk

är ur sakliga synpunkter väl värt att uppmuntras och stödjas, och då intyg

styrkande detta förhållande närslutits tidigare framställningar, anse motionärerna

det nu knappast påkallat att genom bifogande av ovannämnda intyg

återigen styrka vederhäftigheten i sagda verksamhet helst som densamma

under den tid den erhållit statsanslag stått under medicinalstyrelsens

kontroll.»

Enligt vad utskottet under hand inhämtat, består den av Henriksson

bedrivna verksamheten huvudsakligen i föreläsningar samt demonstration

utav den av honom utförda odlingen av medicinalväxter. Härjämte har han

försålt eller eljest utlämnat frön och plantor av dylika växter. Verksamheten,

som under en lång följd av år bedrivits av Henriksson har ansetts

vara av den betydelse, att den vid olika tillfällen, senast för budgetåren

1930/1931 och 1931/1932, ekonomiskt understötts av staten.

Med hänsyn härtill och till det intresserade arbete, Henriksson, som nu

uppnått hög ålder, under många år nedlagt på ifrågavarande område, har

utskottet ansett obilligt, att han nu åter helt fråntages statsunderstöd. Utskottet

vill för sin del förorda anvisandet av ett anslag å 500 kronor och

får alltså hemställa,

att riksdagen må, i anledning av herr Olssons i Mellerud

m. 11. förevarande motion, II: 157, till understöd åt J. Henriksson

för odling av medicinalväxter m. m. för budgetåret 1932/1933

anvisa ett extra anslag av 500 kronor.

Utskottets

yttrande.

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Överståthållarämbetet och landsstaten.

överståt- 98:o) Kungl Majit laar föreslagit riksdagen (punkt 93) att

hallarambetct. godkänna av departementschefen förordat förslag till stat för över
[93.

] ståthållarämbetets kansli, att tillämpas från och med budgetåret 1932/1933;

dels och nedsätta det ordinarie förslagsanslaget till Överståthållarämbetet,

nu 137,422 kronor, med 5,622 kronor till 131,800 kronor.

I fråga örn utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till sid. 379—385 i

statsrådsprotokollet.

De ändamål, för vilka förevarande anslag avses, samt de belopp, som beräknats

för dessa ändamål, framgå av följande sammanställning:

Kronor

Stat för överståthållaren........................................................................... 9,000

» » underståthållaren........................................................................ 7,000

» » överståthållarämbetets kansli ........................... 82,000

Övriga utgifter:

Hyresersättning för överståthållarämbetets kanslis ämbets
-

lokal, enligt kungl, brev den 9 juli 1920 .............................. 15,600

Avlöning åt exekutionsbetjäningen i Stockholm, enligt kungl.

brev den 29 maj 1885.............................................................. 12,200

Kronouppbördsverket i Stockholm, enligt kungl, brev den 17

januari 1816 ............................................................................. 11,472

Gratifikationer åt e. o. tjänstemän och vaktbetjänte vid poliskammaren

i Stockholm, enligt kungl, brev den 23 februari

1858 ........................................................................................... 150

39,422

Summa kronor 137,422

De utgifter för Överståthållarämbetet, vilka icke gäldas från förevarande

anslag, bestridas av Stockholms stad.

Den av 1926 års riksdag godkända staten för överståthållarämbetets

kansli, vilken av Kungl. Majit fastställts genom brev den 21 maj 1926 och

ännu är gällande, har följande utseende:

Stat.

Kronor

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ........................... 64,400

Yikariatsersättningar, förslagsanslag ...................................................... 2,000

Personliga lönetillägg till sekreteraren och notarier, förslagsanslag... 10,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m......................... 5,600

Summa kronor 82,000

s. 171 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

171

Enligt det nu föreliggande förslaget till stat för Överståthållarämbetet

skulle posten till personliga lönetillägg till sekreteraren och notarier uteslutas

ur staten. I stället skulle å staten uppföras en ny anslagspost för

tillfällig förstärkning av de icke-ordinarie arbetskrafterna nied 4,378 kronor.

Utskottet, som icke funnit skäl till erinran mot förevarande förslag, får

alltså hemställa,

att riksdagen må

a) godkänna det av departementschefen i statsrådsprotokollet

över socialärenden den 4 januari 1932 förordade förslaget till

stat för överståthållarämbetets kansli, att tillämpas från och

med budgetåret 1932/1933; samt

b) nedsätta det ordinarie förslagsanslaget till Överståthållarämbetet,

nu 137,422 kronor, med 5,622 kronor till 131,800 kronor.

99:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 94) att

dels godkänna av departementschefen förordade förslag till ordinarie avlöningsstat

samt till övergångsstat för befattningshavare vid länsstyrelserna, att

tillämpas från och med budgetåret 1932/1933;

dels och höja det ordinarie förslagsanslaget till befattningshavare vid länsstyrelserna,

nu 4,062,100 kronor, med 134,700 kronor till 4,196,800 kronor.

Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till sid. 385-—391 i

statsrådsprotokollet.

Av det för innevarande budgetår anvisade anslaget motsvarar ett belopp av

4,054,500 kronor slutsumman av den för befattningshavare vid länsstyrelserna

från och med budgetåret 1931/1932 gällande ordinarie avlöningsstaten, medan

återstoden eller 7,600 kronor motsvarar slutsumman av den från och med budgetåret

1930/1931 gällande övergångsstaten för befattningshavare vid länsstyrelserna.

Den av riksdagen godkända ordinarie avlöningsstaten för befattningshavare

vid länsstyrelserna är av följande utseende:

Ordinarie avlöningsstat. Kronor.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ............ 2,660,000

Vikariatsersättningar, förslagsanslag .......................... 50,000

Avlöningsförstärkning till landssekreterare och landskamrerare, förslagsanslag

.............................................. 124,000

Personligt lönetillägg till landssekreterare och landskamrerare, förslagsanslag

.............................................. 34,500

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag 1,161,000

Sakkunniga till biträde vid utredningar m. m................... 15,000

Sakkunniga inventeringsbiträden åt landsfogdarna m. fl., förslagsanslag

..................................... 10,000

Befattningshavare

vid

länsstyrelserna.

[94.]

Summa kronor 4,054,500

opaginerad Kontrollera mot PDF

: 72

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Kungl. Maj:ts nu förevarande förslag innebär till en början höjning av

anslagsposten till vikariatsersättninga r med 100,000 kronor eller

från 50,000 kronor till 150,000 kronor. Höjningen är föranledd av ökad belastning

å posten ifråga.

Beträffande anslagsposten till personligt lönetillägg till

landssekreterare och landskamrerare innebar 1925 års beslut

i samband med löneregleringen för befattningshavare vid länsstyrelserna, att

ordinarie landssekreterare eller ordinarie landskamrerare, som övergått till den

nya lönestaten och vilkens sammanlagda avlöning, tillfällig löneförbättring däri

inbegripen, i medeltal under åren 1920—1924 jämte under samma tid i medeltal

uppburna sportler överstigit vederbörandes avlöning, däri inberäknad avlöningsförstärkning,

för budgetåret 1925/1926, skulle tilldelas personligt lönetillägg,

motsvarande berörda överskott, dock högst 5,400 kronor för år räknat,

med iakttagande att det sålunda bestämda personliga lönetillägget skulle avskrivas

med en niondel från och med den 1 juli 1926, med ytterligare en niondel

å det ursprungliga beloppet från och med den 1 juli 1927 o. s. v., så att hela

beloppet vore avskrivet med utgången av juni månad 1934.

Förutom genom nu nämnda successiva avskrivning skall enligt gällande

grunder det särskilda personliga lönetillägget minskas i den mån tjänstemannens

avlöning till följd av uppflyttning till högre löneklass ökas utöver den

nyss angivna sammanlagda avlöningen omedelbart efter övergången till den nya

lönestaten.

Denna anslagspost, som med hänsyn till sin natur årligen undergått minskning

och med vilken man endast behöver räkna till och med budgetåret

1933/1934, har för nästkommande budgetår ansetts kunna ytterligare nedsättas

med 11,500 kronor och sålunda begränsas till 23,000 kronor.

Utöver vad sålunda föreslagits har anledning till ändring synts föreligga

jämväl beträffande anslagsposten till avlöningar till i ek e-o r d iHarie

befattningshavare m. m. Denna post, som för budgetåret

1928/1929 uppgick till 1,125,000 kronor, höjdes från och med därpå följande

budgetår till 1,161,000 kronor, vilket belopp i nu gällande stat har bibehållits.

När posten bestämdes till sitt nuvarande belopp, beräknades att 40,000 kronor

därav skulle stå till Kungl. Maj:ts disposition såsom en medelsreserv för oförutsedda

behov.

Genom cirkulär den 27 juni 1930 har Kungl. Majit av anslagsposten till avlöningar

till icke-ordinarie befattningshavare m. m. anvisat dels för de särskilda

länsstyrelserna vissa belopp, tillhopa 1,071,000 kronor, till grundavlöningar,

dels ock för länsstyrelserna gemensamt ett belopp av förslagsvis 50,000 kronor

till avlöningsförhöjningar åt extra ordinarie befattningshavare. Återstoden av

anslagsposten, 40,000 kronor, beräknades som nämnt skola utgöra en medelsreserv.

Genom tilläggsbeslut hava för budgetåret 1930/1931 ställts till länsstyrelsernas

förfogande av nämnda reserv ett belopp av tillhopa omkring 30,000

kronor. För budgetåret 1931/1932 hava hittills genom tilläggsbeslut anvisats

sammanlagt 60,300 kronor utöver de enligt beslutet den 27 juni 1930 utgående

s. 173 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

173

beloppen. Det har sålunda, på grund av inträdd ökning i länsstyrelsernas arbetsbörda,

visat sig nödvändigt att under detta budgetår överskrida anslagspostens

summa. Det har synts sannolikt, att ytterligare framställningar om personalförstärkning

äro att vänta från länsstyrelserna, och örn det än är omöjligt att

avgöra, huru stort belopp som ytterligare behöver ställas till länsstyrelsernas

förfogande, synes man dock böra räkna med någon ökning av överbelastningen

av ifrågavarande anslagspost.

I anslutning härtill har anslagsposten ansetts böra från och med nästkommande

budgetår höjas med förslagsvis 50,000 kronor till 1,211,000 kronor,

motsvarande hittills utdelat belopp, ökat med en ytterligare medelsreserv av omkring

30,000 kronor.

Den för befattningshavare vid länsstyrelserna gällande övergångsstaten är

av följande lydelse:

Lön

Tjänst-

görings-

penningar

Summa

1 lanträntmästare i Västernorr-

lands län...........................

1 lanträntmästare i Norrbot-

2,500

1,300

3,800

(Efter 5 år kan lönen höjas

tens län ..........................

2,500

1.300

3,800

| med 500 kronor.

Summa kronor

5,000

2,600

7,600

Då innehavaren av lanträntmästarbefattningen i Västernorrlands län före

nästa budgetår inträder i pensionsåldern, har från och med budgetåret 1932/1933

nämnda befattning uteslutits ur övergångsstaten och denna stats slutsumma

nedsatts till 3,800 kronor.

I enlighet med vad sålunda anförts har anslaget till befattningshavare vid

länsstyrelserna ansetts böra bestämmas till (4,193,000 + 3,800) 4,196,800 kronor

och alltså ökas med 134,700 kronor i förhållande till nuvarande beloppet

4,062,100 kronor.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag, får

alltså hemställa,

att riksdagen må

a) godkänna de av departementschefen i statsrådsprotokollet

över socialärenden den 4 januari 1932 förordade förslagen till

ordinarie avlöningsstat samt till övergångsstat för befattningshavare

vid länsstyrelserna, att tillämpas från och med budgetåret

1932/1933; samt

b) höja det ordinarie förslagsanslaget till befattningshavare

vid länsstyrelserna, nu 4,062,100 kronor, med 134,700 kronor till

4,196,800 kronor.

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Reseersättningar

till

landshövdingarna

och

befattningshavare

vid

länsstyrelserna.

[95.]

Ersättning åt

lappfogdar

m. m.

[96.]

100:o) Kungl. Maj:t Ilar föreslagit riksdagen (punkt 95) att nedsätta det

ordinarie förslagsanslaget till reseersättningar till landshövdingarna och befattningshavare

vid länsstyrelserna, nu 100,000 kronor, nied 25,000 kronor

till 75,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 391 och 392 i statsrådsprotokollet.

Enligt vad en i ämnet verkställd utredning givit vid handen, hava under

budgetåret 1930/1931 här avsedda reseersättningar uppgått till sammanlagt

88,228 kronor. Med hänsyn härtill och i betraktande av 1931 års ändringar

i gällande resereglemente ävensom av vidtagna sänkningar av vissa automobiltaxor

har förevarande anslag ansetts för nästa budgetår icke behöva upptagas

till högre belopp än 75,000 kronor. I besparingssyfte har Kungl.

Majit funnit sig böra för resor av befattningshavare vid länsstyrelserna ställa

särskilda belopp till länsstyrelsernas förfogande med föreskrift, att de anvisade

beloppen icke få överskridas utan Kungl. Marits medgivande.

Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Marits förslag får utskottet hemställa,

att riksdagen må nedsätta det ordinarie förslagsanslaget till

reseersättningar till landshövdingarna och befattningshavare vid

länsstyrelserna, nu 100,000 kronor, med 25,000 kronor till 75,000

kronor.

101:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 96) att till ersättning

åt lappfogdar m. m. för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag

av 145,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 397—400

i åberopade statsrådsprotokollet.

Förevarande anslag har för löpande budgetår beräknats på sätt framgår

av följande sammanställning:

Kronor.

Arvoden till fyra lappfogdar (4 X 5,500) ................................................ 22,000

Provisoriskt avlöningstillägg till lappfogden i Norrbottens södra

lappfogdedistrikt.................................................................................... 500

Arvode till ett biträde, gemensamt för de två lappfogdarna i Norrbottens

län.......................................................................................... 4,200

Ersättning till extra biträde hos lappfogden i Västerbottens län...... 800

G-ottgörelse till de fyra lappfogdarna för inköp av skrivnaaterialier,

blanketter och dylikt (4 X 300)........................................................... 1,200

Juridiskt biträde till de svenska lapparna i Norge.............................. 6,300

Ersättning och gratifikation åt ordningsmän inom lappbyarna och

åt lappförmän ................................................................................... 15,000

Bese- och traktamentsersättningar till lappfogdar och lapptillsynings
män.

...................................................................................................... 80,000

Summa kronor 130,000

s. 175 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Kr 3.

175

Från unslaget bestridas i överensstämmelse härmed bland annat de reseocli

traktamentsersättningar till lappfogdar oell lapptillsyningsmän, vilka

till och med budgetåret 1930/1931 gäldades från femte huvudtitelns anslag

till rese- och traktamentspenningar. Den avsevärda höjning av anslaget,

som senast vidtagits, är i allt väsentligt att hänföra till denna omständighet,

vilken också föranlett, att anslaget, som tidigare varit av reservationsanslags

natur, i årets riksstat upptagits såsom förslagsanslag.

Yad avlöning till lappfogdarna beträffar, föreligger numera ett av 1928

ars lönekommitté utarbetat förslag till lönereglering för landsfogdar, lappfogdar

och landsfiskaler m. m., enligt vilket lappfogdarna skulle uppföras å

ordinarie stat och införas i löneplan enligt allmänna avlöningsreglementet.

Av statsfmansiella skäl har Kungl. Majit emellertid ansett sig förhindrad

att på grundval av nämnda betänkande nu framlägga något förslag till lönereglering.

Ehuru den avlöning, vilken för närvarande tillkomme lappfogdarna,

såsom vid olika tillfällen påpekats, måste anses alltför knappt tillmätt,

hade därför även för nästa budgetår räknats med oförändrade arvodesbelopp.

Vidkommande härefter kostnaderna till rese- och traktamentsersättningar

till lappfogdar och lapptillsyningsmän hava de från femte huvudtitelns allmänna

anslag till rese- och traktamentspenningar under sistförfiutna budgetår

bestridda kostnaderna för detta ändamål uppgått till sammanlagt omkring

95,000 kronor. Då en avsevärd del av ifrågavarande belopp utgöres av ersättningar

för resor i taxeautomobil, har det synts departementschefen vara att

förvänta, att fran och med den 1 juli 1931 genomförda ändringar i resereglemente!

samt vidtagna sänkningar i automobiltaxorna skola medföra en jämförelsevis

stor besparing å förevarande anslagspost. I anledning härav har

de resekostnader, som hittills bestritts från det allmänna reseanslaget, för

nästa budgetår icke beräknats till högre belopp än omkring 75,000 kronor.

Emellertid hava från Norrbottens lappfond bestritts vissa resekostnads-och

traktamentsersättningar, avseende av lapptillsyningsmän företagna resor i

Norge och Finland och för sistförfiutna budgetår uppgående till omkring

7,500 kronor. Aven dessa kostnader hava för framtiden synts böra utgå från

förevarande anslagspost. På grund härav har det ansetts nödvändigt att

för nästkommande budgetår beräkna posten till oförändrat belopp, 80,000 kronor.

För vinnande av kontroll över resekostnaderna har det synts lämpligt,

att Kungl. Majit vidtager en fördelning av posten på de olika länen samt i

samband därmed meddelar föreskrifter till förhindrande av att posten överskrides

utan Kungl. Majits särskilda i sådant hänseende lämnade medgivande.

I detta sammanhang har erinrats, att riksdagens revisorer i sin år 1931

avgivna berättelse angående statsverket uttalat sig för åtgärder till nedbringande

av här avsedda resekostnader, därvid revisorerna ifrågasatt dels en

anordning av i huvudsak den innebörd, departementschefen förordat, dels

ock vissa andra åtgärder. Vad revisorerna i sistberörda avseende anfört

kommer framdeles att bliva föremål för övervägande.

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Medelsbehovet i övrigt för de ändamål, vilka för närvarande tillgodoses

från anslaget, Ilar ansetts böra för nästa budgetår beräknas på samma sätt

som för löpande budgetår.

För de med anslaget hittills avsedda ändamålen skulle enligt dessa beräkningar

för nästa budgetår erfordras ett oförändrat belopp av 130,000

kronor. Av särskild anledning har emellertid en höjning av anslaget ansetts

påkallad. Departementschefen har nämligen förordat en överflyttning till anslaget

av vissa utgifter, vilha hittills gäldats från de s. k. lappfonderna.

I denna del har till en början erinrats, att riksdagens år 1930 församlade

revisorer i sin berättelse angående statsverket för tiden 1 juli 1929—

30 juni 1930 bland annat gjorde vissa uttalanden rörande lappfonderna.

I anledning härav anförde statskontoret i yttrande den 5 januari 1931,

att likartade kostnader för närvarande bestredes både från nämnda fonders

avkastning och från det under femte huvudtiteln uppförda anslaget till ersättning

till lappfogdar m. m. samt att det på grund därav syntes önskvärt,

att en utredning komme till stånd i syfte att klarlägga, vilka slag av utgifter

framdeles borde bestridas av fondmedel och vilka som skulle utgå

från anslag under nämnda huvudtitel.

I utlåtande den 18 maj 1931, nr 158, i anledning av omförmälda berättelse

uttalade statsutskottet under punkten 6, att utskottet delade statskontorets

uppfattning rörande önskvärdheten av att det för framtiden klarlädes,

vilka utgifter som borde bestridas av lappfonderna och vilka som

borde utgå från anslag å riksstaten.

Sedan Kungl. Majit genom beslut den 3 juli 1931 anbefallt statskontoret att

efter samråd med länsstyrelserna i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens

län verkställa utredning i förevarande ämne ävensom till Kungl. Majit inkomma

med det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning, har statskontoret

i skrivelse den 28 september 1931 avgivit förslag i ärendet. Statskontoret

har därvid erinrat att, medan bland annat arvoden till lappfogdarna samt

rese- och traktamentsersättningar till lappfogdarna och de såsom deras medhjälpare

anställda lapptillsyningsmännen utginge från förevarande anslag,

arvoden till lapptillsyningsmännen hittills gäldats av vederbörande

lappfonder. För vinnande av enhetlighet och överskådlighet i fråga örn

kostnaderna för den verksamhet, som på grund av gällande bestämmelser

utövas av lappfogdarna och deras medarbetare, har statskontoret härefter

föreslagit, att framdeles arvodena till lapptillsyningsmännen måtte bestridas

från berörda anslag. I övrigt har statskontoret — som lämnat en översikt

över de utgifter, vilka under budgetåret 1930/1931 bestritts från lappfonderna

— icke ansett sig böra påkalla någon överflyttning av utgifter från fonderna

till förevarande anslag eller tvärtom; dock har ämbetsverket förklarat sig

förutsätta, att några rese- och traktamentsersättningar icke vidare komme

att utgå från lappfonderna.

Mot statskontorets förslag hava länsstyrelserna i Jämtlands, Västerbottens

och Norrbottens län icke haft något att invända.

s. 177 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5. 177

Även departementschefen har ansett sig böra biträda vad statskontoret

sålunda föreslagit.

För arvoden till lapptillsyningsmän har under budgetåret 1930/1931 tagits

i anspråk ett belopp av 15,575 kronor, därav 4,800 kronor från Västerbottens

lappfond och 10,775 kronor från Norrbottens lappfond. Med anledning härav

har departementschefen förordat, att under ifrågavarande anslag framdeles

beräknas ett belopp av förslagsvis 15,000 kronor för utbetalande från anslaget

av berörda arvoden.

Enligt förevarande förslag skulle alltså ifrågavarande anslag beräknas till

(130,000 -f 15,000) 145,000 kronor.

I samband med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet till behandling

förehaft två likalydande motioner, väckta, den ena, nr 26, inom

första kammaren av herr O. Bergqvist m. fl. och den andra, nr 62, inom

andra kammaren av herrar E. Lindley och V. Hedlund, däri hemställts, att

riksdagen måtte besluta, att från och med budgetåret 1932/1933 tillsvidare

arvodet till lappfogdarna skall utgå efter 6,800 kronor, samt förty för nämnda

budgetår höja anslaget till ersättning åt lappfogdar med 5,200 kronor.

I fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt förslag, får utskottet

hänvisa till den förstnämnda motionen.

De förslag, Kungl. Majit under förevarande punkt framlagt, har utskottet

ansett sig böra tillstyrka. Härav följer, att utskottet icke funnit sig

kunna biträda det motionsvis väckta förslaget örn viss löneförbättring för

lappfogdarna. Utskottet vill erinra, att lappfogdarnas löneförmåner, som

före år 1909 utgjorde 3,000 kronor, under åren 1909—1918 4,000 kronor och

därefter till och med år 1920 5,000 kronor, alltsedan år 1921 utgått med

5,500 kronor, vartill i vissa fall kommit provisoriska avlöningstillägg å 500

kronor. Löneförmånerna för ifrågavarande kategori av befattningshavare

visa sålunda under en jämförelsevis kort tid en ständigt stigande tendens.

Att vid sådant förhållande och då förslag örn ny definitiv lönereglering för

lappfogdarna föreligger utarbetat av 1928 års lönekommitté nu medgiva

ytterligare löneförbättring åt befattningshavarna ifråga, finner sig utskottet

icke kunna förorda.

Utskottet får sålunda hemställa,

att riksdagen må, nied bifall till Kungl. Majits förslag samt

med avslag å herr Bergqvists m. fl. och herrar Lindleys och

Hedlunds ovanberörda motioner, I: 26 och II: 62, till ersättning

åt lappfogdar m. rn. för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra

förslagsanslag av 145,000 kronor.

102:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 97) att till vissa kostnader

i anledning av val till riksdagens andra kammare år 1932 för budgetåret

1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag av 60,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 400 och 401 i statsrådsprotokollet.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 6 sami. 5 haft. (Nr 5.) 4:12 32 12

Utskottets

yttrande.

Vissa kostnader

i anledning

av val

till riksdagens

andra kammare

år 1932.

[97.]

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

I riksstaten för budgetåret 1928/1929 upptogs ett extra förslagsanslag å

70,000 kronor till vissa kostnader i anledning av val till riksdagens andra

kammare år 1928. Anslaget var beräknat för bestridande av dels ersättningar

till av länsstyrelserna anlitad personal för röstsammanräkningar vid

riksdagsmannavalet, dels ock kostnader för vederbörligt kungörande av valet.

Därjämte avsågs att från anslaget, i fall av behov, skulle få bestridas utgifter

för förhyrande av lokal för röstsammanräkningarna. Nettoutgifterna å ifrågavarande

anslag uppgingo till 67,237 kronor.

Med ledning av nämnda belastningssiffra har medelsbehovet för nästa

budgetår uppskattats till omkring 65,000 kronor. Enär emellertid viss minskning

torde kunna äga rum i de ersättningsbelopp, som enligt Kungl. Maj:ts

cirkulär den 22 juni 1928 må vid sammanräkningsförrättning utgå till extra

avdelningschefer och biträden, vilka icke äro befattningshavare hos vederbörande

länsstyrelse eller vid fögderiförvaltning, har en nedsättning av

nämnda belopp till 60,000 kronor ansetts kunna ske.

Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts förevarande förslag får utskottet

hemställa,

att riksdagen må till vissa kostnader i anledning av val till

riksdagens andra kammare år 1932 för budgetåret 1932/1933 anvisa

ett extra förslagsanslag av 60,000 kronor.

Polisväsendet.

Polisväsendet

i riket.

Vissa ersättningar

åt

befattningshavare

vid

polis- och

åklagarväsendet.

Sär skild polisverksamhet

för uppdagande

av

olovlig införsel

av

spritdrycker,

lönnbränning

103:o) Beträffande Kungl. Maj:ts förslag angående anslag dels till polisväsendet

i riket (punkt 98), dels till vissa ersättningar åt befattningshavare vid polisoch

åklagarväsendet (punkt 99), dels ock till särskild polisverksamhet för uppdagande

av olovlig införsel av spritdrycker, lönnbränning m. m. (punkt 100)

ävensom en inom första kammaren av herr J. Nilsson i Malmö väckt motion

örn anslag till en kriminalteknisk kurs vid Stockholms högskola (1:139)

kommer utskottet att framdeles under riksdagen avgiva utlåtanden; vilket

utskottet skolat härigenom för riksdagen

anmäla.

ra. ra.

[98—

100.]

Diverse.

Motioner om 104:o) I två likalydande motioner, väckta, den ena, nr 25, inom första

‘tillfälliga hammaren av herr 0. Bergqvist m. fl. och den andra, nr 48, inom andra

hjälpåtgärder kammaren av herr E. Hage m. fl., har hemställts, att riksdagen för budgetår

Vs 1932/1933 mätte bevilja ett extra reservationsanslag av 100,000 kronor,

inom Norr- att ställas till länsstyrelsens i Norrbottens län förfogande för tillfälliga hjälp
bottens

län. åtgärder för lindrande av nöd m. m. inom nämnda län.

s. 179 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

179

Till stöd för sitt förslag hava motionärerna anfört följande:

»Vid 1930 års riksdag väcktes i riksdagens båda kamrar likalydande motioner

örn avsättande av ett belopp av 100,000 kronor till en Norrbottens

läns hjälpfond, som skulle utan alltför bindande bestämmelser ställas till

länsstyrelsens förfogande för lindrande av nöd och skapande av tryggare

förhållanden bland befolkningen. I motionerna samt under debatterna i

kamrarna i anledning av desamma framhölls, hurusom Norrbottens län på

grund av sitt läge och naturförhållandena intoge en särställning bland

Sveriges län. Det hårda och ojämna klimatet med därav följande svåra

näringsförhållanden särskilt för den av jordbruket beroende befolkningen,

bebyggelsens gleshet och kommunikationernas otillräcklighet, allt skapade

här levnadsförhållanden, under vilka riskerna för oförvållad nöd bland befolkningen

vore stora. I allmänhet ankomme det å fattigvårdsväsendet att

vid dylika tillfällen träda hjälpande emellan, men mångå gånger kunde hjälp

från detta håll icke påräknas. Att i sådana fall göra hänvändelse till Kungl.

Maj:t eller riksdagen skulle medföra en omgång och tidsutdräkt, som helt

skulle företaga verkan av den hjälp, som kunde erhållas. Länsstyrelsen

hade möjligheter att efter prövning av förutsättningarna lämna hjälpen i

rätta ögonblicket.

Även andra omständigheter talade för bifall till motionerna. Av Norrbottens

läns skogar ägdes omkring 70 procent av staten och av gruvorna inom

länet vore staten ägare till hälften. Årligen tillfördes statskassan ur dessa

inkomstkällor betydande belopp till båtnad för hela landet. När staten

ålagt privata företagare inom länet sociala hänsyn, vore det ej mer än billigt

att staten såsom företagare föreginge med gott exempel.

Sedan statsutskottets majoritet tillstyrkt bifall till motionerna samt kamrarna

stannat i olika beslut, beslöt riksdagen vid gemensam votering att

''för tillfälliga hjälpåtgärder för lindrande av nöd m. m. bland befolkningen

i Norrbottens län anvisa för budgetåret 1930/1931 under riksstatens femte

huvudtitel ett extra reservationsanslag av 100,000 kronor’.

Huru medel av det sålunda beslutade anslaget av länsstyrelsen i Norrbottens

län disponerats för olika ändamål, framgår av en av länsstyrelsen

till statsrevisorerna den 26 oktober 1931 avgiven redogörelse. De principer,

som länsstyrelsen därvid följt, angivas av länsstyrelsen sålunda:

''Herrar statsrevisorer torde av denna summariska redogörelse finna,

hurusom den ledande principen för länsstyrelsen vid handhavandet av denna

fond varit att därur lämna hjälp till självhjälp, giva ett handtag till stöd

för ett ortsgagnande företag av större omfattning, som ej mäktat fram med

övriga till buds stående resurser, möjliggöra förebyggande åtgärder mot nöd

eller svårigheter. Länsstyrelsen har alltså stiklse sökt att vid denna hjälpverksamhet

undvika ändamål, som falla under fattigvård. Det har för länsstyrelsen

varit en synnerlig glädje att hava ägt möjlighet att med så fria

händer träda hjälpande till med dessa medel, och länsstyrelsen vågar tro,

att användningen svarat mot do intentioner riksdagen haft för ögonen vid

fattandet av det för länet betydelsefulla beslutet att ställa dessa medel till

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Utskottets

yttrande.

förfogande. Länsstyrelsen vill vidare framhålla, att länsstyrelsen låtit sig

angeläget vara att vid användandet av dessa medel gå fram med största

sparsamhet och omsorgsfull prövning av ändamålen.’

Den sålunda lämnade redogörelsen, varav även framgår att omkring 80,000

kronor av det meddelade anslaget dittills förbrukats, lär icke hava givit anledning

till några erinringar från statsrevisorerna.

Den hjälpkälla, som det ifrågavarande anslaget utgjort för många nödställda

inom Norrbottens län, synes nu vara på väg att sina. Alla de skäl,

som år 1930 talade för ett speciellt ingripande från statsmakternas sida för

lindrande och förebyggande av nöd bland Norrbottens läns befolkning, kvarstå

med orubbad giltighet. Den jordbrukskris som då rådde i Sveriges land

fortsätter alltjämt, men därtill har under mellantiden kommit en för Norrbottens

län alldeles särskilt förödande kris inom länets huvudnäringar, skogsbruk

och gruvindustri. Då vi därför våga föreslå riksdagen ett förnyande

av detta anslag, är det i medvetande örn ett oförvållat nödläge för stora

delar av befolkningen i ifrågavarande län och ett trängande behov av åtgärder

för dess lindrande. De betänkligheter, som förra gången framfördes

mot förslaget örn beviljande av detta anslag och som huvudsakligen anknöto

sig till principiella synpunkter rörande disponerandet av medlen, synas oss

hava vederlagts av den hittillsvarande förvaltningen av anslaget. Visst är

att stora delar av vårt land lida under trycket av nuvarande dåliga konjunkturer,

men intet län torde ens tillnärmelsevis drabbas så hårt som landets

nordligaste.»

Såsom av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 4 januari 1932

(sid. 408) framgår, har det i motionerna omförmälta, av 1930 års riksdag anvisade

reservationsanslaget å 100,000 kronor för tillfälliga åtgärder för

lindrande av nöd m. m. bland befolkningen i Norrbottens län snart förbrukats

och länsstyrelsen i länet har på grund härav hos Kungl. Majit gjort

framställning, att ett ytterligare anslag å sagda belopp måtte ställas till länsstyrelsens

förfogande.

Vid anmälan av detta anslagsäskande har departementschefen anfört, att

de skäl, som kunde tala för anvisande av ytterligare medel till här berörda

ändamål, syntes honom med ungefär samma styrka kunna åberopas till stöd

för beviljande av anslag till motsvarande hjälpåtgärder inom vissa andra län.

Av såväl statsfinansiella som andra grunder syntes det emellertid knappast

kunna ifrågakomma att i utvidgad omfattning bereda medel för en i denna

form bedriven, på förhand till viss landsdel begränsad hjälpverksamhet. Vid

sådant förhållande funne sig departementschefen icke kunna hemställa örn

nytt anslag för nästa budgetår att ställas till länsstyrelsens i Norrbottens

län förfogande för det avsedda ändamålet.

Då utskottet delar departementschefens mening härutinnan, får utskottet

alltså hemställa,

att herrar Bergqvists m. fl. och Hages m. fl. förevarande

motioner, I: 25 och II: 48, icke må vinna riksdagens bifall.

s. 181 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

181

105:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 101) att till kostnader

för vissa avstycknings- och mantalssättningsförrättningar för budgetåret

1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag av 10,000 kronor.

I fråga om utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 408—413

i statsrådsprotokollet.

Departementschefen har vid anmälan av förevarande anslagsäskande anfört

följande:

»I likhet med vad fastighetsregisterkommissionen i sin senaste framställning

gjort gällande anser jag, att särskilt anslag hör uppföras i riksstaten till de

kostnader för mantalssättningar och avstyckningsförrättningar, som höra gäldas

av statsmedel. Då vissa sådana kostnader för närvarande förefinnas oreglerade,

torde det vara nödvändigt att denna anslagsfråga finner sin lösning vid

1932 års riksdag. Vad angår spörsmålet, under vilken huvudtitel det avsedda

anslaget hör uppföras, torde femte huvudtiteln vara den, som närmast bör

ifrågakomma, detta med hänsyn därtill att de kostnader, som här avses, till

övervägande del föranledas av indelnings- eller gränsbestämningsärenden. Vid

avgörande av frågan örn anslagets storlek måste givetvis beaktas icke

blott de belopp, som utanordnats enligt Kungl. Maj:ts förordnanden, utan

även de utgiftsbelopp, som, enligt vad fastighetsregisterkommissionen meddelat,

länsstyrelserna utan särskilt bemyndigande av Kungl. Majit utbetalt för mantalssättningar.

Nyssnämnda av länsstyrelserna verkställda utbetalningar —

vartill länsstyrelserna ansett sig äga befogenhet jämlikt grunderna för kungörelsen

den 25 april 1924 med bestämmelser för vissa fall angående mantalssättning

eller därmed jämförlig åtgärd i anledning av ändring i administrativ

indelning — hava, enligt vad jag inhämtat, utgjort i hela krontal under år 1926

347 kronor, under år 1927 1,533 kronor, under år 1928 116 kronor, under år

1929 8,906 kronor, under år 1930 984 kronor och under år 1931 intill den 1 mars

329 kronor. Ehuru alltså detta medelsbehov företett avsevärda variationer,

synes mig den föreliggande utredningen utgöra stöd för det av kommissionen

beräknade anslagsbelöppet å 10,000 kronor. Med hänsyn till utgiftsbeloppens

föränderlighet och svårigheten att i förväg exakt beräkna desamma synes mig

anslaget böra erhålla karaktären av extra förslagsanslag.»

Utskottet delar departementschefens uppfattning därom, att särskilt anslag

torde böra för nu berörda ändamål uppföras å riksstaten under förevarande

huvudtitel. Då storleken av det äskade anslaget ej heller givit utskottet anledning

till erinran, får nisk ottel alltså hemställa,

att riksdagen må till kostnader för vissa avstycknings- och

mantalssättningsförrättningar för budgetåret 1932/1933 anvisa ett

extra förslagsanslag av 10,000 kronor.

Kostnader

för vissa avstyckningsoch

mantalssättningsförrättningar.

[101.]

Utskottets

yttrande.

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Ålderstillägg.

[102.]

Rese- och

traktamentspenningar.

[103.]

Utredning

angående

allmänna

pensionsför
säkringen.

[104.]

Extra

utgifter.

[105.]

106:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 102) att nedsätta det

ordinarie förslagsanslaget till ålderstillägg, nu 400,000 kronor, med 50,000

kronor till 350,000 kronor.

Anslagsnedsättningen är föranledd av fortgående minskning i utgifterna

från anslaget.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må nedsätta det ordinarie förslagsanslaget till

ålderstillägg, nu 400,000 kronor, med 50,000 kronor till 350,000

kronor.

107:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 103) att nedsätta det

ordinarie förslagsanslaget till rese- och traktamentspenningar, nu 50,000

kronor, med 5,000 kronor till 45,000 kronor.

De ändrade grunder, vilka numera gälla för reseersättningar till befattningshavare

i statens tjänst, ävensom vidtagna sänkningar av vissa automobiltaxor

hava motiverat den nu föreslagna anslagsnedsättningen.

Utskottet får hemställa,

att riksdagen må nedsätta det ordinarie förslagsanslaget till

rese- och traktamentspenningar, nu 50,000 kronor, med 5,000

kronor till 45,000 kronor.

108:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 104) att till utredning

angående allmänna pensionsförsäkringen för budgetåret 1932/1933 anvisa ett

extra reservationsanslag av 50,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 414 och 415 i statsrådsprotokollet.

För ifrågavarande ändamål anvisade sistlidet års riksdag ett reservationsanslag

å 65,000 kronor.

Då utskottet ej haft något att erinra mot Kungl. Majits förslag, får utskottet

hemställa,

att riksdagen må till utredning angående allmänna pensionsförsäkringen

för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag

av 50,000 kronor.

109:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 105) att nedsätta det

ordinarie reservationsanslaget till extra utgifter, nu 100,000 kronor, med

20,000 kronor till 80,000 kronor.

Med hänsyn till att å ifrågavarande anslag vid ingången av nu löpande

budgetår förefanns större reservation än vad vanligen plägar vara fallet har

s. 183 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

183

anslaget, som i regel ansetts icke lämpligen böra upptagas till lägre belopp

än 100,000 kronor, synts kunna tillfälligtvis nedsättas och för nästa budgetår

upptagas till 80,000 kronor.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må nedsätta det ordinarie reservationsanslaget

till extra utgifter, nu 100,000 kronor, med 20,000 kronor till

80,000 kronor.

110:o) Beträffande Kungl. Maj:ts förslag angående anslag dels till tillfällig Tillfällig

löneförbättring för viss personal inom den civila statsförvaltningen (punkt r''fSr

106), dels till provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i statens viss personal

tjänst (punkt 107), dels och till dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens lno''n den

tjänst (punkt 108) kommer utskottet att framdeles under riksdagen avgiva förvaltningen.

utlåtanden; vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen Provisoriskt

dyrortstillägg

anmäla. åt vissa be~

jattnings
havare

i statens

tjänst.

Dyrtidstillägg

åt

befattningshavare

i

statens tjänst.

[106—

108.]

lll:o) I enlighet med Kungl Maj:ts förslag (punkt 109) får utskottet hemställa,

att riksdagen må höja det ordinarie förslagsanslaget till

tryckningskostnader, nu 228,654 kronor, med 1,322 kronor till

229,976 kronor, dock att i anslaget må göras den jämkning,

som kan erfordras för jämnande av huvudtitelns slutsumma.

Tryckning skostnader.

[109.]

Övriga ordinarie anslag.

112:o) Beträffande övriga ordinarie anslag, som i riksstaten för innevarande

budgetår äro uppförda under femte huvudtiteln, har någon ändring icke

ifrågasatts.

Utskottet hemställer,

att samtliga de ordinarie anslag under femte huvudtiteln,

vilka icke här ovan blivit särskilt omförmälda, må i riksstaten

för budgetåret 1932/1933 uppföras med oförändrade belopp.

Stockholm den 1 mars 1932.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Övriga

ordinarie

anslag.

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Kvarnzelius, Lindblad, Widell, Bergqvist, Nilsson

i Gränebo, Nilsson i Malmö, Svensson i Kompersmåla, Oscar Olsson, Asplund, C. G.

V. Hammarskjöld, Carlsson i Gävle och Petrén;

från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Jansson i Falun,

Nilsson i Bonarp, Bengtsson i Norup, Törnkvist i Karlskrona, Olsson i Blädinge,

Olofsson i Digernäs, Nilsson i Örebro, Andersson i Höör, Järte, Persson i Falla och

Svensson i Grönvik;

med undantag därav att i behandlingen av punkterna 1—3 deltagit herr

P. A. Bergström i st. f. herr Nilsson i Malmö;

punkterna 45—112 deltagit herr P. A. Bergström i st. f. herr Oscar Olsson;

punkterna 1—43 deltagit herr Ernfors i st. f. herr C. G. V. Hammarskjöld;

punkterna 1—33 och 98—112 deltagit herr Björck i st. f. herr Petrén;

punkterna 1—44 deltagit herr Hellberg i st. f. herr Carlsson i Gävle;

punkterna 60—112 deltagit herr Jonsson i Eskilstuna i st. f. herr Nilsson

i Örebro.

Reservationer:

vid punkt 4 (socialstyrelsen) av herrar Oscar Olsson, P. A. Bergström och

Järte, vilka ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall till fröken Hesselgrens

motion (I: 134) örn uppförande av registrators- och kassörstjänsten i socialstyrelsen

i lönegraden B 14.

vid punkt 34 (nykterhetsnämnderna) av herrar Oscar Olsson, Bengtsson i

Norup och Olofsson i Digernäs, vilka ansett, att utskottet bort hemställa,

att riksdagen må

a) -----— — — — —---- i

b) godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet

över socialärenden den 4 januari 1932 förordad ändring i

grunderna för användning av anslag till angivna ändamål.

vid punkt 44 (driftkostnaderna vid arbetshem) av herrar Kvarnzelius och

Järte, vilka ansett, att utskottet bort hemställa,

I:o) att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

samt med avslag å herr Linders’ m. fl. och herr Gustafsons i

Kasenberg m. fl. motioner I: 67 och II: 69 i nu förevarande

del, till bidrag till driftkostnaderna vid arbetshem för budgetåret

1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag, att utgå av

statsverkets fond av rusdrycksmedel, av 95,000 kronor; samt

II:o) godkänna av departementschefen förordad ändring i

grunderna för bidrag till ifrågavarande ändamål.

s. 185 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5. 185

vid punkt 57 (anstalter för obildbara sinnesslöa) av herrar Kvarnzelius och

Järte, vilka ansett, att utskottet bort hemställa,

I:o) att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

och med avslag å herr Linders’ m. fl. och herr Gustafsons i

Kasenberg m. fl. motioner I: 67 och II: 69 i nu förevarande

del, i riksstaten för budgetåret 1932/1933 upptaga det ordinarie

förslagsanslaget till anstalter för obildbara sinnesslöa med

oförändrat belopp, 820,000 kronor; samt

II:o) godkänna den av departementschefen förordade ändringen

i grunderna för anslagets användning.

vid punkt 58 (anstalter för bildbara sinnesslöa, som icke äro fallandesjuka)

av herrar Kvarnzelius och Järte, vilka ansett, att utskottet bort hemställa,

I:o) att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

och med avslag å herr Linders’ m. fl. och herr Gustafsons i

Kasenberg m. fl. motioner 1:67 och II: 69 i nu förevarande

del, nedsätta det ordinarie förslagsanslaget till anstalter för

bildbara sinnesslöa, som icke äro fallandes jaka, nu 850,000 kronor,

med 35,000 kronor till 815,000 kronor; samt

II:o) godkänna de av departementschefen förordade ändringarna

i grunderna för anslagets användning.

vid ''punkt 59 (epileptikeranstalter) av herrar Kvarnzelius och Järte, vilka

ansett, att utskottet bort hemställa,

I:o) att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

och med avslag å herr Linders’ m. fl. och herr Gustafsons i

Kasenberg m. fl. motioner 1:67 och II: 69 i nu förevarande

del, nedsätta det ordinarie förslagsanslaget till epileptikeranstalter,

nu 220,000 kronor, med 25,000 kronor till 195,000

kronor; samt

II:o) godkänna de av departementschefen förordade ändringarna

i grunderna för anslagets användning.

vid punkt 64 (bidrag till driftkostnaderna för tuberkulossjukvårdsanstalter)

av herrar Kvarnzelius och Järte, vilka ansett, att utskottet bort hemställa,

I:o) att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

samt med avslåg å herr Linders’ m. fl. och herr Gustafsons

i Kasenberg m. fl. motioner I: 67 och II: 69 i nu förevarande

del ävensom herr Bergqvists m. fl., herr Hages m. fl. och herr

E. Anderssons m. fl. motioner, 1:70 och 135, samt II: 114,

nedsätta det ordinarie förslagsanslaget till bidrag till driftkostnaderna

för tuberkulossjukvårdsanstalter, nu 4,400,000 kronor, med

100,000 kronor till 4,300,000 kronor; samt

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 6 sami. 5 haft. (Nr 5.)

432 $2 13

opaginerad Kontrollera mot PDF

180

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

II:o) godkänna de av departementschefen förordade ändringarna

i grunderna för anslagets användning.

vid punkt 71 (bidrag till driften av epidemisjukhus) av herrar Kvarnzelius

och Järte, vilka ansett, att utskottet bort hemställa,

I:o) att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

och med avslag å herr Linders’ m. fl., herr Gustafsons i Kasenberg

m. fl., herr Bergqvists m. fl. och herr Hages m. fl.

motioner I: 67 och 71 samt II: 69 och 115, motionerna I: 67

och II: 69 i vad de avse nu förevarande anslag, till bidrag till

driften av epidemisjukhus för budgetåret 1932/1933 anvisa ett

extra förslagsanslag av 750,000 kronor; samt

Illo) godkänna den av departementschefen förordade ändringen

i grunderna för användningen av anslag till ifrågavarande

ändamål.

vid punkt 73 (bidrag till driften av hem för kroniskt sjuka) av herrar

Kvarnzelius och Järte, vilka ansett, att utskottet bort hemställa,

Ilo) att riksdagen må, med bifall till Kungl. Majits förslag

och med avslag å herr Linders’ m. fl. samt herr Gustafsons i

Kasenberg m. fl. motioner 1:67 och II: 69 i nu förevarande

del, till bidrag till driften av hem för kroniskt sjuka för budgetåret

1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag av 600,000

kronor; samt

Illo) godkänna den av departementschefen förordade ändringen

i grunderna för användningen av anslag för berörda

ändamål.

vid punkt 74 (kliniker vid vanföreanstalter) av herrar Karmelius och

Järte, vilka ansett, att utskottet bort hemställa,

I:o) att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

och med avslag å herr Linders’ m. fl. samt herr Gustafsons i

Kasenberg m. fl. motioner I: 67 och II: 69 i nu förevarande

del, höja det ordinarie förslagsanslaget till kliniker vid vanföreanstalter,

nu 200,000 kronor, med 20,000 kronor till 220,000

kronor; samt

Illo) godkänna den av departementschefen förordade ändringen

i grunderna för anslagets- användning.

vid punkt 75 (skol- och uppfostringshem för vanföra) av herrar Kvarzelius

och Järte, vilka ansett, att utskottet bort hemställa,

Ilo) att riksdagen må, med bifall till Kungl. Majits förslag

och med avslag å herr Linders’ m. fl. samt herr Gustafsons i

Kasenberg m. fl. motioner I: 67 och II: 69 i nu förevarande

s. 187 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

187

del, höja det ordinarie förslagsanslaget till skol- och uppfostringshem

för vanföra, nu 80,000 kronor, med 5,000 kronor till

85,000 kronor; samt

II:o) godkänna den av departementschefen förordade ändringen

i grunderna för anslagets användning.

vid punkt 76 (yrkesskolor för vanföra) av herrar Kvarnzelius och Järte,

vilka ansett, att utskottet bort hemställa,

I:o) att riksdagen må, med bifall till Kungl. Majis förslag

och med avslag å herr Linders’ m. fl. samt herr Gustafsons

i Kasenberg m. fl. motioner I: 67 och II: 69 i nu förevarande

del, höja det ordinarie förslagsanslaget till yrkesskolor för vanföra

ra. ra., nu 175,000 kronor, med 25,000 kronor till 200,000

kronor; samt

II:o) godkänna de av departementschefen förordade ändringarna

i grunderna för anslagets användning.

vid punkt 101 (ersättning åt lappfogdar m. m.) av herrar Bergqvist, Asplund

och P. A. Bergström, vilka ansett, att utskottets yttrande och förslag

bort hava följande lydelse:

»Såsom av statsrådsprotokollet framgår och i motionerna erinrats, föreligger

numera förslag från 1928 års lönekommitté om lönereglering för lappfogdarna.

Departementschefen har emellertid av statsfinansiella skäl ansett

sig förhindrad förorda, att på grundval av sagda kommittés betänkande

något förslag i ämnet framlägges för riksdagen. Ehuru den avlöning, vilken

för närvarande tillkommer lappfogdarna, enligt departementschefens mening

måste anses alltför knappt tillmätt, har därför för nästa budgetår räknats

med oförändrade belopp.

Motionsvis har nu föreslagits, att lappfogdarna måtte i avbidan på den

definitiva löneregleringens genomförande tilldelas sådan löneförbättring, att

deras avlöning bomme att uppgå till ett belopp, som ungefär motsvarade

22:a lönegradens lägsta löneklass i den i det civila avlöningsreglementet

intagna löneplanen eller den lönegrad, som för dem ifrågasatts av majoriteten

inom 1928 års lönekommitté.

Lika med motionärerna och av skäl, som i motionerna anförts, har utskottet

funnit med rättvisa överensstämmande, att ifrågavarande befattningshavare,

vilka hittills måste anses hava intagit en synnerligen ogynnsam

ställning i lönehäuseende, i avvaktan på den lönereglering, örn vars genomförande

de sedan länge hyst förhoppning och som ännu måhända kan dröja,

tilldelas viss löneförbättring. Det i sådant hänseende föreslagna beloppet

har icke givit utskottet anledning till erinran, särskilt med hänsyn därtill,

att detsamma icke kan anses innebära någon risk för ett föregripande av

en blivande lönereglering.

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet alltså hemställa,

att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och

med bifall till herr Bergqvists m. fl. och herrar Lindleys och

Hedlunds ovanberörda motioner, I: 26 och II: 62, till ersättning

åt lappfogdar m. m. för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra

förslagsanslag av 150,200 kronor.»

vid punkt 104 (motioner örn anslag till tillfälliga hjälpåtgärder för lindrande

av nöd m. m. inom Norrbottens län)

1) av herrar Berggvist, Nilsson i Malmö, Törnkvist i Karlskrona och Nilsson

i Örebro, vilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hava följande

lydelse:

»Såsom av----länsstyrelsens förfogande.

På skäl, departementschefen anfört, har Kungl. Maj:t dock icke äskat

några medel för ändamålet ifråga å nästkommande budgetårs riksstat.

Vid den prövning, utskottet ägnat det sålunda nu motionsvis framkomna

förslaget, Ilar utskottet icke kunnat undgå att finna, att de skäl, som talade

för beviljande av anslag för ändamålet vid 1930 års riksdag, alltjämt icke

blott äga full giltighet utan att de fastmer hava tillväxt i styrka. På sätt

motionärerna framhållit, råder nämligen allt fortfarande jordbrukskris i länet,

men härjämte har kommit en för Norrbottens län alldeles särskilt förödande

kris inom länets huvudnäringar, skogsbruk och gruvindustri. Även med beaktande

av de av departementschefen i frågan framförda synpunkterna finner

utskottet därför så starka skäl tala för bifall till motionerna, att utskottet

ansett sig böra tillstyrka desamma.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må, med bifall till herrar Bergqvists m. fl. och

Hages m. fl. förevarande motioner, I: 25 och II: 48, för till

fälliga hjälpåtgärder för lindrande av nöd m. m. inom Norrbottens

län för budgetåret 1932/1933 bevilja ett extra reservationsanslag

av 100,000 kronor.»

2) av herrar Asplund, Björck och Anderson i Ilåstoek, vilka ansett, att

utskottets yttrande och förslag bort hava följande lydelse:

»Såsom av---(se reservation nr 1)---böra tillstyrka, att åt
minstone

50,000 kronor beviljas för nästkommande budgetår.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må, med anledning av herrar Bergqvists m. fl.

och Hages m. fl. förevarande motioner, I: 25 och II: 48, för tillfälliga

hjälpåtgärder för lindrande av nöd m. m. inom Norrbottens

län för budgetåret 1932/1933 bevilja ett extra reservationsanslag

av 50,000 kronor.

Stockholm 1932. K. L. Beckmans Boktryckeri.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

1

Verkliga utgifter.

V. Femte huvudtiteln. Socialdepartementet.

Ordinarie

Extra

anslag

anslag

Kronor

Kronor

A. Departementet.

1

Departementschefen .......................................................

* 24,000

2

Departementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli, för-

slagsanslag ....................................................................

247,800

3

Förstärkning av arbetskrafterna å departementets av-

delning av Kungl. Maj:ts kansli ...............................

10,020

Säger för departementet

271,800

10,020

B. Sociala verk och inrättningar.

Socialstyrelsen:

1

Socialstyrelsen, förslagsanslag ...................................

331,600

2

Socialstyrelsens verksamhet, förslagsanslag................

192,000

3

Allmän levnadskostnadsundersökning, reservationsan-

slag ............................................................................

* 15,000

331,600

207,000

Arbetsfred, arbetsförmedling, arbetarskydd m. m.:

4

Förlikningsman för medling i arbetstvister m. m.,

förslagsanslag ...........................................................

85,000

5

Arbetsdomstolen, förslagsanslag ..................................

78,000

6

Särskilda skiljedomare i arbetstvister, förslagsanslag

3,500

7

Offentliga arbetsförmedlingen i riket m. m., förslags-

anslag ........................................................................

260,000

8

Bekämpande av arbetslösheten, reservationsanslag ...

*20,000,000

9

Yrkesinspektionen, förslagsanslag...............................

301,500

10

Yrkesinspektionens verksamhet, förslagsanslag ........

185,000

11

Föreningen för arbetarskydd........................................

5,000

12

Arbetsrådet, förslagsanslag............................................

56,300

13

Upplysningsverksamhet i emigrationsfrågor ............

5,000

14

Bidrag till arbetsledarekurser ....................................

15,000

15

Sveriges deltagande i den internationella arbetsorga-

nisationens konferens m. m., förslagsanslag ........

25,000

326,500

20,692,800

* Av Kungl. Majit föreslaget belopp, varom utlåtande framdeles kommer att avgivas.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 6 sami. 5 höft. (Nr 5.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Ordinarie

Extra

anslag

anslag

Kronor

Kronor

Olycksfallsförsäkring:

368,500

16

Riksförsäkringsanstalten, förslagsanslag........................

1,230,000

17

Riksförsäkringsanstaltens verksamhet, förslagsanslag

18

Försäkringsrådet, förslagsanslag....................................

83,600

62,800

19

Försäkringsrådets verksamhet, förslagsanslag ............

20

Kostnader enligt 19 § i lagen om försäkring för

olycksfall i arbete m. m., förslagsanslag................

330,000

21

Statens bidrag till fiskares försäkring, förslagsanslag

■

120,000

902,100

1,292,800

Sjukförsäkring:

4,250,000

22

Sjukkasse väsendets befrämjande, förslagsanslag ........

220,000

23

Bidrag till moderskapsförsäkring, förslagsanslag ■■■■

24

Moderskapsunderstöd, förslagsanslag...........................

5,000

4,250,000

225,000

Allmänna pensionsförsäkringen:

640,000

25

Pensionsstyrelsen, förslagsanslag ................................

615,000

26

Pensionsstyrelsens verksamhet m. m., förslagsanslag

27

Statens kostnad för pensionstillägg och understöd

enligt lagen om allmän pensionsförsäkring, förslags- anslag .......................................................................

*40,200,000

28

Ersättning till postverket för pensionsutbetalningar,

275,000

förslagsanslag ............................................................

29

Ersättning till häradsskrivarna för pensionsförteck-

ningar, förslagsanslag................................................

54,000

640,000

41,144,000

Åtgärder beträffande lösdrivare m. fl.:

30

Statens tvångsarbetsanstalter, förslagsanslag, att utgå

av statsverkets fond av rusdrycksmedel................

511,000

31

Frälsningsarméns räddningshem, att utgå av stats-

verkets fond av rusdrycksmedel............................

10,000

Alkoholistvård:

32

Statens alkoholistanstalter vid Svartsjö och i Lands-

krona, att utgå av statsverkets fond av rusdrycks- medel .....................................................................

42,000

33

Statens alkoholistanstalt å Venngarn, förslagsanslag,

att utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel

182,000

34

Främjande av nykterhetsnämndemas verksamhet

m. m., reservationsanslag, att utgå av statsverkets

fond av rusdrycksmedel .....................................

92,000

35

Bidrag till erkända och enskilda alkoholistanstalters

driftkostnader m. m., förslagsanslag, att utgå av

statsverkets fond av rusdrycksmedel ....................

300,000

36

Tillfälligt omhändertagande av alkoholister m. m.,

förslagsanslag, att utgå av statsverkets fond av

rusdrycksmedel .......................................................

5,000

* Av Kungl. Majit föreslaget belopp, varom utlåtande framdeles kommer att avgivas.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

3

—

Ordinarie

Extra

anslag

anslag

Kronor

Kronor

37

Bidrag till anordnande av erkända alkoholistanstalter,

reservationsanslag, att utgå av statsverkets fond av

rusdrycksmedel .......................................................

100,000

38

Resor vid tvångsinternering av alkoholister, förslags-

anslag, att utgå av statsverkets fond av rusdrycks-

medel ........................................................................

5,000

39

Interneringskostnader i vissa fall, förslagsanslag, att

utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel ...

2,000

182,000

546,000

Fattigvård och barnavård:

40

Statsinspektion av fattigvård och barnavård, förslags-

anslag ........................................................................

80,000

41

Fattigvård i allmänhet, förslagsanslag .......................

1,400,000

42

Barnavård i allmänhet, förslagsanslag........................

150,000

43

Fattigvård och barnavård enligt den nordiska fattig-

vårdskonventionen m. m., förslagsanslag................

300,000

44

Fattigvård och barnavård för lappar, förslagsanslag

200,000

45

Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet

15,000

46

Bidrag till driftkostnaderna vid arbetshem, förslags-

anslag, att utgå av statsverkets fond av rusdrycks-

medel ........................................................................

100,000

47

Barnhusen ...................................................................

115,830

48

Skyddsuppfostran, förslagsanslag ...............................

530,000

49

Inspektions- och upplysningsarbete med avseende å

spädbarns- och förlossningshem............................

3,000

2,695,830

198,000

Säger för sociala verk och inrättningar

9,839,030

64,315,600

C. Medicinalstaten samt hälso- och sjukvården.

Medicinalstyrelsen med dithörande stater.

Medicinalstyrelsen m. m.:

1

Medicinalstyrelsen, förslagsanslag ................................

399,500

2

Sinnessjuknämnden, förslagsanslag ............................

13,200

Statsmedicinska anstalten:

3

Statens bakteriologiska labora-

torium, förslagsanslag ............ 165,000

4

Statens rättskemiska laboratorium,

förslagsanslag............................ 26,250

5

Statens farmaceutiska laborato-

riimi ....................................... 24,50(1

191,250

24,500

Provinsialläkarstaten:

1 6

Förste provinsialläkare och pro-

vinsialläkare, förslagsanslag.... 3,085,500

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

10

11

12

13

14

15

16

17

18

19

20

21

Reseersättningar vid provinsial
läkarstaten,

förslagsanslag........ 140,000

Tillfälliga lönetillägg åt vissa

provinsialläkare........................

Avlöning åt civila läkarstipen
diater,

förslagsanslag................ 8,000

Bidrag till extra provinsialläkares

avlönande, förslagsanslag ........ 20,000

Dyrtidstillägg åt vissa extra provinsialläkare,

förslagsanslag ....

3,600

500

Sjukvårdsanstalterna.

Sinnessjukvårdsanstalterna:

Statens sinnessjukhus, förslagsanslag.

................................... 10,300,000

Hospitalsbyggnader, reservationsanslag,

därav 850,000

kronor att utgå av statsverkets

fond av rusdrycks
medel.

................................... *6,250,000

Bidrag till sinnessjukvården i

Stockholm, Göteborg och

Malmö, förslagsanslag ........ 1,300,000

Anstalter för obildbara sinnesslöa,

förslagsanslag ............ 880,000

Anstalter för bildbara sinnesslöa,

som icke äro fallandesjuka,

förslagsanslag............ 865,000

Epileptikeranstalter, förslagsanslag

................................... 205,000

Avlöningar och vikariatsersättningar

m. m. vid statens

uppfostringsanstalt för sinnesslöa

gossar ....................

Bidrag till driftkostnader i övrigt

vid statens uppfostringsanstalt

för sinnesslöa gossar,

förslagsanslag........................

Avlöningar och vikariatsersättningar

m. m. vid statens

uppfostringsanstalt för sinnesslöa

flickor ....................

Bidrag till driftkostnader i övrigt

vid statens uppfostringsanstalt

för sinnesslöa flickor,

förslagsanslag.......................

Ordinarie

anslag

Kronor

3,253,500

3,844,250

Extra

anslag

Kronor

4,100

41,800

22,000

28,000

13,900

7,000

13,550,000

6,320,900

Av Kungl. Maj:t föreslaget belopp, varom utlåtande framdeles kommer att avgivas.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

5

Ordinarie

Extra

anslag

anslag

Kronor

Kronor

Övriga egentliga sjukvårdsanstal-

ter:

22

Lasaretts underhåll ................

15,774

23

Underhåll av Järvsö sjukhus

för spetälska.......................

20,000

24

Understöd åt spetälskesjukas

familjer m. m.....................

2,500

25

Bidrag till uppförande eller

inrättande av tuberkulos- sjukvårdsanslalter, reserva- tionsanslag ............................

200,000

26

Bidrag till driftkostnaderna för

tuberkulossj ukvårdsanstal- ter, förslagsanslag................

4,525,000

27

Bidrag till resor för vissa

patienter vid kustsanato- rierna, förslagsanslag ........

65,000

28

Folksanatorierna ....................

100,000

29

Understödjande av dispensär-

verksamhet, förslagsanslag..

480,000

30

Behandling av medellösa lupus-

patienter från landsorten,

förslagsanslag........................

50,000

31

Radiumhemmets i Stockholm

poliklinik ............................

15,000

32

Radiumhemmets i Stockholm

klinik, förslagsanslag............

45,000

33

Bidrag till resor för patien-

ter vid vissa anstalter för

radiumbehandling, förslags- anslag...................................

100,000

34

Bidrag till uppförande, inrät-

tande eller inlösen av epide- misjukhus, förslagsanslag ....

700,000

35

Bidrag till driften av epidemi-

sjukhus, förslagsanslag.......

800,000

36

Bidrag till driften av hem för

kroniskt sjuka, förslagsanslag

615,000

4,835,774

2,897,500

Vanföreanstalter:

37

Kliniker vid vanföreanstalter,

förslagsanslag........................

230,000

38

Polikliniker vid vanföreanstal-

ter, förslagsanslag................

20,000

39

Skol- och uppFostringshem för

vanföra, förslagsanslag........

90,000

40

Yrkesskolor för vanföra m. m.,

förslagsanslag........................

210,000

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Ordinarie

Extra

anslag

anslag

Kronor

Kronor

41

Bidrag till nybyggnad för Stock-

holms vanföreanstalt m. m.,

reservationsanslag ................ 500,000!

42

Bidrag till resor för vanföra

jämte vårdare, förslagsanslag 150,000

43

Kuratorsverksamhet vid van-

föreanstalterna .................... 12,000

44

Eugeniahemmet........................ 5,000

700,000

517,000

19,085,774

9,735,400

Hälsovård i allmänhet.

45

Åtgärder mot utbredning av könssjukdomar, förslags-

anslag ............................................................................

640,000

46

Kostnader i övrigt för allmän hälso- och sjukvård,

förslagsanslag ...............................................................

15,000

47

Lindring i mindre bemedlade patienters å landsbygden

sjukvårdskostnader, förslagsanslag ............................

70,000

48

Statens skola för utbildning av distriktssköterskor ...

18,000

49

Bidrag för anställning av distriktssköterskor, förslags-

anslag ...........................................................................

220,000

50

Dyrtidshjälp åt distriktssköterskor, förslagsanslag ........

500

51

Bidrag till avlöning åt distriktsbarnmorskor och re-

servbarnmorskor, förslagsanslag ................................

690,000

52

Dyrtidshjälp åt distriktsbarnmorskor m. fl., förslagsanslag

70,000

53

Barnmorskeundervisningen och barnbördshusen, förslags-

anslag ...........................................................................

90,000

54

Försöksverksamhet beträffande för- och eftervård

vid barnsbörd, förslagsanslag ....................................

30,000

55

Skyddskoppympningen, förslagsanslag ............................

110,000

56

Karantänsanstalten på Känsö ........................................

14,500

57

Resestipendier åt vissa läkare, reservationsanslag........

—

58

Internationella hälsovårdsbyrån i Paris, förslagsanslag

6,750

59

Förbättrad sjukvård inom rikets ödemarksområden,

reservationsanslag ........................................................

100,000

60

Sjuktransporter med flygplan, reservationsanslag ........

45,000

61

Inköp av sjuktransportplan, reservationsanslag ............

45,000

62

Understöd åt J. Henriksson för odling av medicinal-

växter m. m.................................................................

500

894,250

1,271,000

Säger för medicinalstaten samt hälso- och sjukvården

23,824,274

11,048,200

D. Överståthållarämbetet och landsstaten.

1

Överståthållarämbetet, förslagsanslag ...........................

131,800

2

Landshövdingarna ............................................................

509,000

3

Befattningshavare vid länsstyrelserna, förslagsanslag ....

4,196,800

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

7

4

5

6

7

8

Reseersättningar till landshövdingarna och befattnings- havare vid länsstyrelserna, förslagsanslag ...............

Fögderiförvaltningarna, förslagsanslag ............................

Vikariatsersättningar vid fögderiförvaltningama, förslags- anslag ............................................................................

Ersättning åt lappfogdar m. m., förslagsanslag ............

Vissa kostnader i anledning av val till riksdagens

andra kammare år 1932, förslagsanslag ....................

Ordinarie

anslag

Kronor

Extra

anslag

Kronor

75,000

2,350,000

290,000

145,000

60,000

Säger för Överståthållarämbetet och landsstaten

7,552,600

205,000

E. Polisväsendet.

1

Polisväsendet i riket, förslagsanslag................................

*3,700,000

2

Vissa ersättningar åt befattningshavare vid polis- och

åklagarväsendet, förslagsanslag....................................

* 960,000

3

Särskild polisverksamhet för uppdagande av olovlig

införsel av spritdrycker, lönnbränning m. m., att

utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel ........

* 200,000

Säger för polisväsendet

| 4,860,000

F. Diverse.

1

Vissa avstycknings- och mantalssättningsförrättningar,

förslagsanslag ................................................................

10,000

2

Ålderstillägg, förslagsanslag ............................................

350,000

3

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag...........

45,000

4

Kommittéer och utredningar genom sakkunniga, reser-

vationsanslag ................................................................

150,000

5

Utredning angående allmänna pensionsförsäkringen,

reservationsanslag .......................................................

50,000

6

Extra utgifter, reservationsanslag....................................

80,000

7

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslagsanslag

1,000,000

8

Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den

civila statsförvaltningen, förslagsanslag ....................

* 515,000

9

Provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i

statens tjänst, förslagsanslag........................................

* 140,000

10

Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst, för-

slagsanslag ...................................................................

*3,800,000

11

Tryckningskostnader, förslagsanslag ...............................

229,976

Säger för diverse

1,854,976

4,515,000

Summa

43,342,680

84,953,820

* Av Kung). Maj:t föreslaget belopp, varom utlåtande framdeles kommer att avgivas.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1932:291 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under femte huvudtiteln gjorda framställning angående anslaget till tryckningskos a1 i texten
  2. Rskr. 1932:5a Skrivelse till Konungen i anledning av vissa i statsverkspropositionen gjorda framställningar rörande utgifterna för budgetåret 1932!1933 under riksstatens femt s. 1 i texten