Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition angående ändrade bestämmelser beträffande fortsättningsslcolans organisation m. m. jämte i ämnet väclcta motioner.

1932-04-21 · 45 sidor, varav 41 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 41 av 45 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1932:71, Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition angående ändrade bestämmelser beträffande fortsättningsslcolans organisation m. m. jämte i ämnet väclcta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 71.

1

Nr 71.

Ankom till riksdagens kansli den 19 april 1932 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition angående ändrade

bestämmelser beträffande fortsättningsslcolans organisation

m. m. jämte i ämnet väclcta motioner.

(2:a avd.)

I den till riksdagen den 4 januari 1932 avlåtna propositionen angående

statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1932/1933 har Kungl.

Maj:t under åttonde huvudtiteln (punkt 196 av det vid statsverkspropositionen

fogade utdraget av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för

nämnda dag) föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition angående

fortsättningsskolans organisation, som kunde vara riksdagen förelagd, beräkna

en höjning av det ordinarie förslagsanslaget till understöd för avlönande

av lärare vid fortsättningsskolor, nu 5,000,000 kronor, med 200,000

kronor till 5,200,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Maj:t i en till riksdagen avlåten, den 26 februari

1932 dagtecknad proposition, nr 134, vilken hänvisats till statsutskottet för

förberedande behandling, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för sistnämnda dag, föreslagit riksdagen

dels godkänna följande ändringar av de för fortsättningsskolan gällande

huvudsakliga grunder och bestämmelser:

1. Där skoldistrikt så beslutar, må högst en årskurs av fortsättningsskolan

kunna förläggas till det läsår, under vilket lärjungarna avgått från folkskolan,

varvid dock, örn fortsättningsskolan är tvåårig, andra årskursen icke

må begynna tidigare än ett år efter första årskursens början.

2. Ar antalet lärjungar i yrkesbestämd fortsättningsskola med minst 120

timmars praktiskt arbete i skolkök, verkstad, jordbruk eller dylikt så ringa,

att bägge årskursernas lärjungar lämpligen böra i detta praktiska arbete

undervisas tillsammans, må sådan undervisning kunna förläggas till härför

lämplig tid utan hinder av att vissa lärjungar därvid komma att genomgå

fortsättningsskolans bägge årskurser under ett och samma läsår, dock att

lärjunge icke må påbörja andra årskursen det kalenderår, under vilket han

avgått från folkskolan.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. G sami. 38 käft. (Nr 71.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 71.

3. I skoldistrikt, som anordnat obligatorisk sjuårig folkskola, tillhörande

någon av folkskolans undantagsformer, eller sjuårig lialvtidsläsande mindre

folkskola, må, efter prövning i varje särskilt fall av skolöverstyrelsen, fortsättningsskolkursen

för sådana lärjungar, som vid läsårets slut avgått från

dylik skolas högsta klass, kunna omfatta en årskurs med minst 270 undcrvisningstimmar.

4. Omfattar fortsättningsskolområde två eller flera folkskolområden, inom

vilka den allmänna barnundervisningen meddelas i mindre folkskola, må

fortsättningsskola kunna anordnas för undervisning även åt lärjungar, som

avgått från mindre folkskola,

dels besluta:

att lärare med fast anställning på någon med pensionsrätt i statens pensionsanstalt

förenad lärarbefattning vid fortsättningsskola må, därest tjänstgöringen

vid fortsättningsskolan motsvarar minst 20 timmar i veckan under

minst 18 veckor av året, kunna komma i åtnjutande av ålderstillägg av

statsmedel; skolande därvid ifråga om ålderstilläggens belopp och grunderna

för deras utgående gälla vad i sådant avseende är stadgat beträffande ordinarie

folkskollärare;

att lärare med fast anställning, som nyss nämnts, skall under tjänstledighet

på grund av styrkt sjukdom avstå en tredjedel av den på ledigheten

belöpande delen av grundarvodet, samt att statsbidrag till hans vikarie skall

utgå med det belopp, som, utöver vad den tjänstledige läraren avstår av

sitt arvode, erfordras till arvode åt vikarien;

att till ambulerande lärare vid fortsättningsskola må för av tjänsten föranledda

resor från hemmet till kursort, mellan kursorter samt från kursort

till hemmet av statsmedel utgå resekostnads- och traktamentsersättning enligt

klass III E. i allmänna resereglemente!;

att lärare vid folk- och småskolor må äga att för uppfattning i högre

lönegrad i förekommande fall tillgodoräkna sig den tid, han med fast anställning

tjänstgjort på någon med lönetursrätt förenad lärarbefattning vid

fortsättningsskola;

dels medgiva, att till bestridande av kostnaderna för centralisering av

fortsättningsskolväsendet statsbidrag må utgå enligt i huvudsak följande

grunder:

a) Skoldistrikt, som genomför sådan centralisering av fortsättningsskolväsendet,

att eljest erforderlig skola därigenom bliver obehövlig, må, på sätt

här nedan sägs, kunna erhålla statsbidrag till bestridande av kostnaderna

för inackordering, skolhushåll eller skolskjutsar för fortsättningsskolpliktiga

lärjungar, vilka eljest icke skulle kunna besöka skolan på grund av dess

avstånd från hemmet eller andra liknande omständigheter.

b) Statsbidrag enligt punkt a) må till ett skoldistrikt utgå med högst det

belopp, som enligt vad här nedan sägs skall anses motsvara den besparing

i statsbidraget till avlönande av lärare i fortsättningsskola inom distriktet,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 71.

3

vilken uppkommer därigenom, att eljest erforderlig skola på grund av centraliseringen

bliver obehövlig. Vid beräkning av denna besparing skall hänsyn

tagas endast till fortsättningsskolor och mindre fortsättningsskolor, som

av skolöverstyrelsen förklarats vara erforderliga, därest statsbidrag till centralisering

icke utginge; dock att statsbidrag till fortsättningsskolväsendets

centralisering må kunna enligt eljest angivna grunder utgå för en tid av

högst två år, därest statens vederbörande folkskolinspektör vitsordar, att

motsvarande besparing i statsbidraget till avlönande av lärare vid fortsättningsskola

inom distriktet därigenom uppkommer. Den besparing i statsbidraget

till avlönande av lärare, som uppkommer för varje på grund av

centraliseringen indragen fortsättningsskola eller mindre fortsättmngsskola,

skall anses utgöra 450 kronor.

c) Statsbidrag, som här avses, må utgå med belopp, som motsvarar kostnaderna

för inackordering, skolhushåll eller skolskjutsar, dock för varje

lärjunge med högst 1 krona 25 öre för dag, och skall statsbidraget utgå

endast för dag, för vilken avgift för inackordering, skolhushåll eller skolskjuts

verkligen förekommit.

d) Pågår undervisningen i skola, till vilken hänvisats lärjunge, för vilken

här avsett statsbidrag utgår, mindre än 30 timmar i veckan, beräknas statsbidraget

för det antal dagar, för vilket bidraget skulle utgått, örn undervisningen

fortgått 30 timmar i veckan.

e) Beslutar skoldistrikt att med bidrag av statsmedel centralisera fortsättningsskolorna,

åligger det fortsättningsskolstyrelsen att allt efter förekommande

fall anordna inackordering, skolhushåll eller skolskjutsar för lärjungarna,

och skall lärjunge, som ej genom målsmans egen försorg erhåller

stadgad fortsatt undervisning, vara skyldig att ställa sig till efterrättelse vad

skolstyrelsen angående hans skolgång bestämmer.

f) Målsman, som själv ombesörjer inackordering, skolhushåll eller skolskjuts

åt lärjunge, för vilken statsbidrag utgår, må efter medgivande av

skolstyrelsen kunna utbekomma det för lärjungen i fråga utgående statsbidraget;
dels

i riksstaten för budgetåret 1932/1933

ej mindre öka det ordinarie förslagsanslaget till understöd åt lärare vid

fortsättningsskolor, nu 5,000,000 kronor, med 100,000 kronor till 5,100,000

kronor,

än även till kostnader för centralisering av fortsättningsskolväsendet uppföra

ett ordinarie förslagsanslag av 100,000 kronor;

dels förklara sig icke hava något att erinra mot att, där centralisering av

fortsättningsskolväsendet i enlighet med vad ovan sagts icke kommer till

stånd, såväl det ordinarie anslaget till inackorderingsbidrag för vissa skolpliktiga

barn inom Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens

län som ock det i proposition nr 77 till 1932 års riksdag föreslagna

extra anslaget till inackorderingsbidrag för vissa skolpliktiga barn tillhö
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 71.

rande skoldistrikt i andra delar av riket än de fyra nordligaste länen tagas

i anspråk jämväl för lärjungar i fortsättningsskolan,

dels ock bemyndiga Kungl. Majit att meddela de närmare föreskrifter,

som för tillämpning av vad riksdagen sålunda beslutat må befinnas erforderliga.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sist omförmälda

statsrådsprotokoll.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft

dels, såvitt nu är ifråga, en inom första kammaren av herr K. J. Ekman

väckt motion (1:46), vari hemställts, att riksdagen ville, dels besluta, att

det av Kungl. Majit i statsverkspropositionens åttonde huvudtitel till folkundervisningen

begärda anslaget under punkt 29 »understöd för avlönande

av lärare vid fortsättningsskolor» skall utgå såsom ordinarie reservationsanslag,

vilket icke får överskridas; dels — till täckande av oförutsedda utgifter

— höja nämnda anslag med 100,000 kronor till 5,300,000 kronor;

dels, såvitt nu är ifråga, en av samme motionär väckt motion (I: 155),

vari hemställts, att — för den händelse att motionen 1:46 icke av riksdagen

bifölles — riksdagen måtte, i samband med prövningen av det av

Kungl. Majit begärda anslaget till avlöning av lärarpersonalen vid fortsättningsskolor,

i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit ville dels

från vederbörande myndigheter infordra och för riksdagen framlägga en

noggrann och översiktlig redogörelse, avseende de fem sista budgetåren, för

orsakerna till de betydande överskridanden av anslaget till avlöning åt

lärarpersonalen vid fortsättningsskolor, som under dessa år ägt rum; dels

för riksdagen till godkännande eller avgivande av yttrande framlägga förslag

till sådana åtgärder av legislativ eller administrativ art, att beslut örn

inrättande av nya skolor, undervisningsavdelningar eller lärartjänster vid

fortsättningsskolorna i regel icke må kunna fastställas eller träda i verkställighet,

utan att inrättandet därav är av oavvisligt behov påkallat och

ej heller innan säkerhet vunnits för, att medel för ändamålet finnas tillgängliga

inom ramen av det utav riksdagen för dess del beviljade anslaget;

dels ock — på sätt Kungl. Majit kan finna lämpligt — vidtaga åtgärder

för, att önskemål i fråga örn fortsättningsskolväsendets vidare utveckling

på olika orter i landet, vilka icke äro oundgängligen nödvändiga, under nu

rådande ekonomiska svårigheter icke föras fram, utan anbefallas böra tills

vidare anstå;

dels en av samme motionär väckt motion (1:297), vari hemställts, att

riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit måtte,

efter verkställd utredning, vidtaga sådan ändring av bestämmelserna rörande

fortsättnings- och ersättningsskolor av 1918 års typ, att dylika skolor

eller läraravdelningar av sådana skolor icke må tvångsvis inrättas eller bibehållas,

med mindre än att ett visst minimiantal lärjungar, exempelvis 10,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 71.

o

med säkerhet kunna vid skolan påräknas, samt ätt, där så ej är förhållandet,

för fortsättnings- och ersättningsskolundervisningens åstadkommande

skolskjutsar och andra i Kungl. Maj:ts proposition nr 77 anvisade utvägar

må anlitas;

dels en av samme motionär väckt motion (I: 299), vari hemställts, att

riksdagen ville besluta, att vad i Kungl. Maj:ts proposition nr 134 föreslås

i avseende å grunderna för statsbidrags utgående i mom. b) måtte av riksdagen

avslås;

dels en inom första kammaren av herr A. J. Granström väckt motion

(1:319), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta att bland godkända

organisationsformer för fortsättningsskolan även upptaga den anordningen,

att fortsättningsskolans hela undervisningstid, 360 undervisningstimmar, förlägges

till ett läsår i enlighet med i motionen framställt förslag;

dels en inom andra kammaren av herr O. Olsson i Kullenbergstorp väckt

motion (11:461), vari hemställts, att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition nr 134 måtte uttala sig för sådan ändring av bestämmelserna

rörande befrielse från fortsättningsskolplikt, att ettårig kurs vid högre folkskola

må få ersätta två årskurser vid fortsättningsskola;

dels ock en inom andra kammaren av herr J. Weijne väckt motion

(11:471), vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte

anhålla örn utarbetande av kursplaner för ett sjunde skolår, inrymmande

den kurs, som nu tillhör den tvååriga fortsättningsskolans undervisning,

samt att härefter den ändring i gällande fortsättningsskolestadga måtte vidtagas,

att skoldistrikt med heltidsläsande skolor, som i sjunde klass tillämpa

dessa kursplaner, må erhålla tillstånd att ersätta fortsättningsskolan med

ett sjunde skolår.

Enligt den på grund av beslut av 1918 års riksdag av Kungl. Hajd den 16

september 1918 utfärdade stadgan för fortsättningsskolan, (nr 1001/1918)

är varje skoldistrikt skyldigt att upprätta en eller, där förhållandena sådant

påkalla och medgiva, flera fortsättningsskolor, och envar lärjunge, som

med fullständigt avgångsbetyg lämnat den egentliga folkskolan eller på

annat sätt inhämtat motsvarande kunskaper, är pliktig inträda i fortsättningsskolan,

såvida han ej åtnjuter annan jämförlig undervisning. För

lärjungar, som genomgått mindre folkskola, skall mindre fortsättningsskola

anordnas, och lärjungar, som genomgått folkskola utan att erhålla fullständigt

avgångsbetyg, skola hänvisas till repetition sskola. Mindre fortsättningsskolor

och repetitionsskolor sammanföras under den gemensamma benämningen

ersättningsskolor. Beträffande fortsättningsskolplikten i övrigt bestämdes

1918 bland annat, att den efter beslut av vederbörande skoldistrikt

skall omfatta minst 360 och högst 540 timmar, fördelade på två •— undantagsvis

efter särskilt medgivande tre — årskurser, dock att skolplikten i

varje fall upphör, då den skolpliktige fyllt 18 år.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 71.

Nämnda grundläggande bestämmelser hava genom beslut av 1925 och

1928 års riksdagar i viss mån ändrats. Ar 1925 medgavs sålunda, att för

lärjungar, som avgått från sjuårig folkskola av huvudform (heltidsläsande folkskola)

eller från sjuårig mindre folkskola av första D-formen (heltidsläsande

mindre folkskola), kursen finge inskränkas till att omfatta endast en årskurs

med minst 180 undervisningstimmar, alltså en minskning av fortsättningsskolplikten

till hälften av den förut stadgade. Riksdagen betonade emellertid därvid

uttryckligen, att en förutsättning härför vore, att undervisningen under sjunde

folkskolåret ordnades så att därunder inhämtades minst så mycket av det

för fortsättningsskolan särskilt föreskrivna kunskapsstoff, som eljest skulle

hava inhämtats under det första året i fortsättningsskolan. Ar 1928 medgavs,

att även skoldistrikt med halvtidsläsande sjuåriga folkskolor finge anordna

fortsättningsskolan såsom ettårig, dock under villkor att kursen omfattade

minst 360 timmar. Därjämte beslöt 1928 års riksdag, att undervisningen

i fortsättningsskolan finge efter medgivande av Kungl. Majit till en

del förläggas till det läsår, under vilket lärjungarna avgått från folkskolan.

Angående den tid, inom vilken den obligatoriska fortsättningsskolan skulle

vara allestädes införd, bestämde 1918 års riksdag, att skoldistrikten skulle

senast vid utgången av år 1924 hava på sätt i stadgan föreskrives ordnat

den fortsatta undervisningen, såvida icke Kungl. Majit i större eller mindre

mån för viss tid medgivit skoldistrikt befrielse från vad enligt stadgan eljest

ålåge distriktet. Genom beslut av 1923 års riksdag utsträcktes övergångstiden

till utgången av år 1926. Under år 1927 eller senast 1928* hava fortsättningsskolor

inrättats i samtliga skoldistrikt, som ej redan tidigare ordnat

den fortsatta undervisningen, och under år 1929 infördes följaktligen fortsättningsskolans

andra årskurs även i de skoldistrikt, där man i det längsta

dröjt med att upprätta fortsättningsskolor. Uppskov med fortsättningsskolpliktens

ikraftträdande har icke behövt ifrågakomma beträffande skolområden

med egentliga folkskolor. Men ett jämförelsevis stort antal skoldistrikt

i övre Norrland har av Kungl. Majit för viss tid befriats från skyldigheten

att anordna fortsatt undervisning inom de skolområden, där folkskolundervisningen

meddelas i mindre folkskolor. Dessa medgivanden utgå i

regel med läsåret 1931/1932.

Utöver de sålunda av riksdagen beslutade förändringarna beträffande 1918

års fortsättningsskola har riksdagen begärt vissa utredningar i frågor angående

denna skola.

Sålunda anhöll 1927 års riksdag, med anledning av en inom riksdagens

andra kammare väckt motion, i skrivelse den 2 juni 1927, nr 255, att Kungl.

Majit täcktes taga under omprövning, huruvida sådana ändringar borde vidtagas

i folkskolans undervisningsplan, att det sjunde skolårets kursplan

komme att inrymma jämväl den kurs, som tillhörde den tvååriga fortsättningsskolans

undervisning.

Sedan Kungl. Majit den 18 juni 1927 anbefallt skolöverstyrelsen att av
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 71. ‘

giva utlåtande med anledning av nämnda riksdagsskrivelse, avgav överstyrelsen

den 19 oktober 1928 ett omfattande utlåtande i frågan, vilket

utlåtande finnes återgivet såsom bilaga till statsutskottets utlåtande nr 110

vid 1929 års riksdag. I detta utlåtande avstyrkte överstyrelsen en anordning,

som skulle innebära, att sjunde klassen i sjuklassig folkskola av

Å-form skulle i sig fullständigt upptaga den tvååriga fortsättningsskolans

lärokurs och att skoldistrikt skulle befrias från att upprätta fortsättningsskola

för lärjungar, som avgått från sådan sjunde klass.

Sedermera anhöll 1929 års riksdag i skrivelse den 25 maj 1929, nr 214,

i anledning av väckta motioner angående fortsättningsskolan, att Kungl.

Maj:t täcktes framlägga utredning och förslag angående rätt för sådana lärjungar

från heltidsläsande folkskolor, som med fullständigt avgångsbetyg

genomgått sjunde klass, i vilken tillämpats för dylik klass särskilt utarbetad

kursplan, att erhålla befrielse från fortsättningsskolplikt.

I enlighet med föredragande departementschefens förslag bemyndigade

Kungl. Majit den 5 juli 1929 chefen för ecklesiastikdepartementet att tillkalla

högst fyra sakkunniga för att inom departementet biträda med den

av riksdagen i dess skrivelse den 25 maj 1929, nr 214, begärda utredningen

ävensom verkställa utredning och avgiva yttrande och förslag över andra

i samband med den av riksdagen äskade utredningen uppkommande frågor

rörande fortsättningsskolans organisation.

De av dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet den 6 juli 1929

med stöd av nämnda bemyndigande tillkallade sakkunniga voro ledamoten

av riksdagens andra kammare, lantbrukaren S. Bengtsson, Norup, ordförande,

ledamoten av riksdagens andra kammare, ombudsmannen A. V. Savström,

ledamoten av riksdagens första kammare, hemmansägaren K. E.

Andersson, Eliantorp, samt ledamoten av riksdagens andra kammare, redaktören

B. Petersson, Lerbäcksbyn. De sakkunniga hava med skrivelse

den 29 maj 1931 överlämnat utredning och förslag rörande fortsättningsskolans

organisation.

Över de sakkunnigas betänkande hava utlåtanden avgivits dels den 24

november 1931 av skolöverstyrelsen, som bifogat yttranden av samtliga

folkskolinspektörer, domkapitel och länsstyrelser samt Sveriges allmänna

folkskollärarförening och Sveriges folkskollärarförbund, dels ock den 13

januari 1932 av statskontoret.

I detta sammanhang har departementschefen erinrat örn två av skolöverstyrelsen

gjorda framställningar i förevarande avseende.

I skrivelse den 28 december 1926 hemställde överstyrelsen, att Kungl.

Majit täcktes föreslå riksdagen,

dels att i stadgan för fortsättningsskolan vidtages sådan ändring, att fortsättningsskola,

som avses i kap. 1—5 av nämnda stadga, ina kunna anordnas''

jämväl för meddelande av fortsatt undervisning åt fran mindre

folkskola avgångna lärjungar, då fortsättningsskolområdet omfattar minst

opaginerad Kontrollera mot PDF

° Statsutskottets utlåtande Nr 71.

t\å folkskolomraden, inom Anika den allmänna barnundervisningen meddelas

i mindre folkskola,

dels att rätt medgives lärare vid folk- och småskolor att för uppfattning i

högre ^ lönegrad tillgodoräkna sig den tid, han med fast anställning tjänstgjort

å med pensionsrätt förenad lärarbefattning vid fortsättningsskola,

dels att ålderstillägg för fast anställd lärare vid fortsättningsskola må utgå

med samma belopp och enligt i huvudsak samma grunder som ålderstillägg

till lärare vid folkskolor, samt att vid beräkning av lönetursår må i tillämpliga

delar gälla, vad som i sådant avseende är stadgat beträffande ordinarie

folkskollärare,

dels att statsbidrag till avlönande a\T vikarie för på grund av styrkt siukdom

tjänstledig lärare vid fortsättningsskola må utgå enligt i huvudsak de

grunder, som gälla i fråga örn sådan vikarie vid folkskola,

dels ock att resekostnads- och traktamentsersättning må utgå till ambulerande

lärare vid fortsättningsskola i huvudsaklig överensstämmelse med vad

som hittills varit gällande för ambulerande lärarinna i hushållsgöromål.

Statskontoret förklarade sig enligt utlåtande den 3 februari 1927 finna

denna framställning icke giva anledning till erinran från statskontorets sida.

Vidare avgav skolöverstyrelsen, jämlikt av Kungl. Majit den 30 december

1927 lämnad föreskrift, i skrivelse den 29 september 1928 utredning

rörande frågan, huruvida och i vilken utsträckning genom beredande

a\ inackorderingsbidrag eller på annat sätt åtgärder borde vidtagas för en

centralisering av fortsättningsskolväsendet inom sådana skoldistrikt, där, på

grund av gles bebyggelse och andra förhållanden, dylika åtgärder kunde

anses av behovet påkallade. Överstyrelsen slutade med att — utöver vad

överstyrelsen i nyssnämnda skrivelse den 28 december 1926 föreslagit —

hemställa, att Kungl. Majit täcktes föreslå riksdagen godkänna följande

huvudsakliga grunder beträffande statsbidrags utgående till bestridande av

vissa kostnader för fortsättningsskolväsendets centralisering:

1. Skoldistrikt, som genomför sådan centralisering av fortsättningsskolväsendet,

att eljest erforderlig skola därigenom bliver obehövlig, må, på sätt

här nedan sägs, kunna erhålla statsbidrag till bestridande aA7 kostnaderna

för inackordering, skolhushåll eller skolskjutsar för fortsättningsskolpliktiga

lärjungar, vilka eljest icke skulle kunna besöka skolan på grund av dess

avstånd från hemmet eller andra liknande omständigheter.

2. Statsbidrag enligt punkt 1 må till ett skoldistrikt utgå med högst det

belopp, som motsvarar den besparing i statsbidraget till avlönande av lärare

i fortsättningsskola inom distriktet, vilken uppkommer därigenom, att eljest

erforderlig skola på grund av centraliseringen bliver obehövlig, och skall

vid beräkning av denna besparing hänsyn tagas endast till fortsättningsskolor

och mindre fortsättningsskolor, som av skolöverstyrelsen förklarats

Amra erforderliga, därest statsbidrag till centralisering icke utginge.

3. Statsbidrag, som här avses, må utgå med belopp, som motsvarar kostnaderna

för inackordering, skolhushåll eller skolskjutsar, dock för varje lärjunge

med högst 1 krona 25 öre för dag, och skall statsbidraget utgå endast

för dag, för vilken avgift för inackordering, skolhushåll eller skolskjuts

verkligen förekommit.

4. Pågår undervisningen i skola, till vilken hänvisats lärjunge, för vil
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 71.

9

ken här avsett statsbidrag utgår, mindre än 30 timmar i veckan, beräknas

statsbidraget för det antal dagar, för vilket bidraget skulle utgått, om undervisningen

fortgått 30 timmar i veckan.

5. Beslutar skoldistrikt att med bidrag av statsmedel centralisera fortsättningsskolorna,

åligger det fortsättningsskolstyrelsen att allt efter förekommande

fall anordna inackordering, skolhushåll eller skolskjutsar för lärjungarna,

och skall lärjunge, som ej genom målsmans egen försorg erhåller

stadgad fortsatt undervisning, vara skyldig att ställa sig till efterrättelse

vad skolstyrelsen angående hans skolgång bestämmer.

6. Målsman, som själv ombesörjer inackordering, skolhushåll eller skolskjuts

för lärjunge, för vilken statsbidrag utgår, må efter medgivande av

skolstyrelsen kunna utbekomma det för lärjungen i fråga utgående statsbidraget.

Över denna framställning har statskontoret den 22 december 1928 avgivit

utlåtande.

I propositionens kap. I (sid. 8—20 i statsrådsprotokollet) avhandlas frågan

örn fortsättningsskolan och den sjuåriga heltidsläsande folkskolan.

De sakkunniga hava i detta hänseende erinrat, att vid planläggningen

och beslutandet av 1918 års fortsättningsskola avsikten var att åstadkomma

en ungdomsskola av i viss mån annan karaktär än folkskolan. I fortsättningsskolan

borde lärjungarna föras närmare det praktiska arbetslivet och

göras förtrogna med dess uppgifter på ett för deras ålder lämpligt sätt.

Aven skulle de unga bibringas en fullständigare kunskap örn det samhälle,

i vilket de leva, och vars angelägenheter de snart skulle såsom fullmyndiga

medborgare handhava. Arbetskunskap och medborgarkunskap blevo därför

fortsättningsskolans huvudämnen, åt vilka den största delen av lärotiden

skulle ägnas.

Under framhållande, att någon ändring av fortsättningsskolans här ovan

i allra största korthet antydda allmänna program icke ifrågasatts och icke

heller torde vara önskvärd, hade de sakkunnigas uppgift varit att i enlighet

med givna direktiv utreda, i vad mån fortsättningsskolan med bibehållande

av sin karaktär av ungdomsskola skulle kunna på ett ändamålsenligare

sätt anpassas efter förhållandena å de olika orterna och därigenom

de fortsättningsskolplikten åtföljande olägenheterna för den enskilde minskas.

Därvid hava de sakkunniga i främsta rummet utrett och tagit ställning

till frågan, huruvida den fortsatta undervisningen kunde helt förläggas

till sjunde klassen i heltidsläsande folkskolor. I avseende härå hava

de sakkunniga sammanfattningsvis anfört:

Av sakkunnigas utredning torde framgå, att förläggande av fortsättningsskolans

bägge årskurser till folkskolans sjunde årsklass kan ifrågasättas,

endast där folkskolan är anordnad enligt A-form. I sådan folkskolas sjunde

klass synes den för allmän fortsättningsskola avsedda lärokursen kunna

med nöjaktigt resultat inhämtas. Däremot kunna den yrkeshestämda fortsättningsskolans

speciella undervisningsämnen, däri inbegripet även hushållsgöromål,

endast undantagsvis på ett ändamålsenligt sätt införas i folkskolans

Fortsättningsskolan

och den sjuåriga

heltidsläsande

folkskolan.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 71.

sjunde klass. Nedläggande av fortsättningsskolan skulle för städernas vidkommande

innebära en försämring av skolväsendet även däri, att skolplikten

för flertalet lärjungar eljest komme att omfatta både 7 hela skolår och

en årskurs i fortsättningsskolan eller annan däremot svarande undervisning.

Den egentliga landsbygden skulle knappast direkt beröras av omorganisationen.

Det torde dock bliva svårt att för landsbygdens minderåriga konsekvent

uppehålla obligatorisk tvåårig fortsättningsskolplikt, örn fortsättningsskolor

helt saknas i städerna och i stadsliknande samhällen och örn

skolplikten får olika omfattning i städer och på landsbygd samt även för

lärjungar från olika skolor inom samma skoldistrikt. Borttagandet av fortsättningsskolåret

för städernas minderåriga berövar också dem skolans stöd,

som bäst behöva det, och ökar ungdomsarbetslösheten.

Efter ingående övervägande av alla de omständigheter, till vilka hänsyn i

detta sammanhang måste tagas, hava de sakkunniga funnit sig höra på grund

av såväl pedagogiska som organisatoriska skäl avstyrka förslaget att till folkskolans

sjunde klass förlägga fortsättningsskolans hägge årskurser.

Skolöverstyrelsen har efter en sammanfattning av de av överstyrelsen

hörda myndigheternas utlåtanden för egen del anfört:

Icke från något håll har föreslagits, att sådan omorganisation av skolväsendet

skulle nu genomföras, att sjunde klassen komme att ersätta fortsättningsskolans

bägge årskurser. Skolöverstyrelsen har vid flera tillfällen

haft anledning att yttra sig angående förslaget att medgiva fullständig befrielse

från fortsättningsskolplikt för lärjungar, som genomgått sjunde klassen

i heltidsläsande folkskola. Överstyrelsen har på därvid anförda grunder

avstyrkt sådan omorganisation och finner sig därför nu kunna utan ytterligare

motivering instämma i de sakkunnigas avstyrkande av förslaget i

fråga. Med anledning av uttalanden i en del av de inkomna yttrandena

vill emellertid överstyrelsen erinra om, att det icke förelegat anledning för

överstyrelsen att i detta sammanhang överväga fortsättningsskolans ställning

vid ett allmänt införande av obligatorisk sjuårig folkskola.

Departementschefen har anfört följande:

Av de sakkunnigas utredning framgår, att ett förläggande av hela fortsättningsskolkursen

till folkskolans sjunde årsklass kan ifrågasättas endast

där folkskolan är anordnad enligt Å-form, således huvudsakligen i städer

och stadsliknande samhällen. Men även där skulle en sådan organisation

av skolväsendet försvåra införandet av vissa grenar av den undervisning,

som närmast ansluter sig till det praktiska arbetslivet och som mest uppskattas,

nämligen undervisningen i arbetskunskap vid de yrkesbestämda

fortsättningsskolorna. I ett icke ringa antal skoldistrikt har man därför infört

både sjuårig folkskola och fortsättningsskola, denna senare i sådant fall

oftast begränsad till en årskurs. Inom en sådan skolorganisation kan man

på ett ändamålsenligt sätt tillgodose undervisningen såväl i de teoretiska

som i de mera praktiskt betonade läroämnena, och organisationen synes

därför kunna anses under nuvarande förhållanden motsvara ganska högt

ställda anspråk. De sakkunniga uppgiva, att omkring 60 procent av de

skolpliktiga i städerna åtnjuta undervisning under sju hela skolår och därtill

genomgå fortsättningsskola eller deltaga i annan undervisning av motsvarande

omfattning. I det ena efter det andra av de bättre lottade stadssamhällena

har denna åtta läsår omfattande skolorganisation införts, och

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 71.

11

maD bör därför med den största försiktighet skrida till sådana ändringar

av bestämmelserna rörande skolplikten, som skulle få betydelse i främsta

rummet för städerna. Det är uppenbart, att ett upphävande av fortsättningsskolplikten

inom skoldistrikt med sjuåriga folkskolor enligt A-form

skulle kunna leda till en beklaglig försämring av skolväsendet inom ett flertal

samhällen, där skolgången nu omfattar både sjuårig folkskola och fortsättningsskola.

Denna omständighet måste tillmätas stor betydelse vid ställningstagandet

till den föreliggande frågan.

Én annan med det ifrågavarande spörsmålet sammanhängande angelägenhet,

som likaledes måste beaktas, är, huru möjlighet skulle kunna beredas

fortsättningsskolpliktiga minderåriga, som komma att vistas inom skoldistrikt,

där fortsättningsskolor icke längre upprätthölles, att utan alltför

stora olägenheter på ett ändamålsenligt sätt fullgöra skolplikten. De erfarenheter,

som vunnos under den tid, då fortsättningsskolor funnos i vissa

skoldistrikt men ej i andra, giva vid handen, att allvarliga svårigheter i nu

berörda avseende och beträffande övervakandet av skolpliktens fullgörande

kunna uppstå, om fortsättningsskolor saknas inom vissa skoldistrikt.

Möjligheten att på ett tidigare åldersstadium, än vad hittills kunnat ske,

avsluta den obligatoriska skolkursen skulle i stort sett enligt den ifrågasatta

omorganisationen komma att bliva förbehållen de minderåriga i

städer och liknande samhällen, där folkskolorna äro anordnade enligt Aform.

Man torde dock icke kunna göra gällande, att en avkortning av

skoltiden är särskilt påkallad för dessa minderårigas vidkommande, eller

att de olägenheter, fortsättningsskolplikten vållar den enskilde, äro störst

för städernas befolkning. Under nu rådande arbetslöshet bland ungdomen

i städerna vore det säkerligen ett allvarligt misstag att just där avkorta

den för de minderåriga eljest gällande skolpliktstiden.

Jag finner således, att de sakkunniga i allt väsentligt på ett övertygande

sätt påvisat, att det i såväl pedagogiskt som organisatoriskt avseende vore

olämpligt att låta en sjunde årsklass i heltidsläsande folkskola ersätta fortsättningsskolans

bägge årskurser. Till detta resultat hava också folkskolinspektörerna

och de myndigheter, som yttrat sig i ärendet, nästan undantagslöst

kommit. Under sådana förhållanden vore det icke välbetänkt att

genomföra en ifrågasatt omorganisation av skolväsendet på sätt nyss angivits.

De lättnader beträffande skolplikten, som kunna befinnas erforderliga,

synas mig böra uppnås genom andra jämkningar av hithörande stadganden.

Till stöd för det i motionen II: 471 framförda yrkandet har — efter en

erinran örn dels den i det föregående omförmälda, av 1929 års riksdag begärda

utredningen angående rätt för sådana lärjungar från heltidsläsande

folkskolor, som med fullständigt avgångsbetyg genomgått sjunde klass, i

vilken tillämpats för dylik klass särskilt utarbetad kursplan, att erhålla befrielse

från fortsättningsskolplikt, dels ock de sakkunnigas i anledning härav

gjorda uttalande — anförts bland annat följande:

Man kan ge de sakkunniga rätt så långt, att ett sjunde skolår icke under

alla förhållanden kan ersätta fortsättningsskolan. Men detta är icke något

bärande skäl att helt ställa sig avvisande till det av riksdagen begärda förslaget.

Fortsättningsskolan bör anpassa sig efter lokala förhållanden. Det

som är lämpligt på en ort är mindre passande på en annan. Avgörande

för ställningstagandet till ett sjunde skolår i stället för två fortsättnings
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 71.

skolekurser bör vara, huruvida en dylik anordning låter sig ur pedagogisk

synpunkt försvaras oell i vissa fall är organisatoriskt möjlig och lämplig

att genomföra.

De sakkunniga kunna icke bestrida, att fortsättningsskolan låter sig organisatoriskt

inordnas i en folkskolas sjunde klass, där denna är av A-formen.

Men de förmena, att svårigheter mota, så snart fortsättningsskolan icke är

allmän utan yrkesbestämd. Undervisningen i arbetskunskap skulle följaktligen

komma att bli lidande på förändringen. Häremot må anföras, att det

väl i vissa fall kan möta svårigheter att inrymma de praktiskt betonade

läroämnena i en sjunde klass. Men dessa svårigheter torde i regel kunna

övervinnas. Och framför allt i skoldistrikt med flera avdelningar inom varje

klass finnas inga som helst hinder för att under helt sjunde skolår tillgodose

kraven på praktisk betoning av undervisningen. Ja, man kan med skäl

påstå, att just den yrkesbestämda fortsättningsskolan skulle kunna bli väsentligt

bättre tillgodosedd — bland annat i fråga om timantal — genom

ett helt skolår i stället för två kurser med sammanlagt 360 timmar.

Emellertid kräves härför utarbetande av nya alternativa kursplaner, som

lämna gott utrymme för den praktiska undervisningen.

Vid utarbetandet av nya kursplaner för sjunde skolåret bör enligt mitt

förmenande hänsyn tagas till fortsättningsskolans olika anordning. För den

händelse fortsättningsskolestadgan ändras i av mig nedan föreslagen riktning,

måste en följd härav bli utfärdande av läroplan för sjunde skolåret,

som helt inrymmer fortsättningsskolans kurser. Vid sidan av dylika kursplaner

erfordras givetvis andra för skoldistrikt, som på sjuårig folkskola

önska ordna fortsättningsskola med en eller två kurser. Önskvärt synes

vara, som ock 1929 års riksdag uttalade, att den egentliga folkskolekursen

avslutas med sjätte skolåret, och att den sjunde klassens lärostoff blir en

verklig påbyggnad med stort utrymme för praktiska ämnen. I all synnerhet

måste detta gälla, när sjunde skolåret skall inrymma hela fortsättningsskolan.

Här torde det vara lämpligt att för t. ex. flickor ge stort utrymme

åt skolköksundervisning och sömnad. Flertalet teoretiska ämnen synas

kunna avslutas i sjätte klass. Dock bör undervisning givetvis förekomma

i modersmålet, räkning, historia med medborgarekunskap samt eventuellt

kristendom.

Ett sjunde skolår med dylikt innehåll blir väsentligen en utbyggd fortsättningsskola,

och måhända skulle det vara lämpligt att även acceptera

detta namn. Härigenom kunde en del svårigheter och missförstånd undvikas.

Så skulle de av sakkunniga så starkt understrukna besvärligheterna

vid flyttning mellan olika skoldistrikt försvinna. En elev, som i annat skoldistrikt

fått avgångsbetyg från den egentliga folkskolan, började helt enkelt

i den som fortsättningsskola organiserade sjunde klassen. Något svårare

bleve det, om eleven redan genomgått en kurs av fortsättningsskolan. Anmärkas

bör emellertid, att man har ännu större besvärligheter i detta avseende,

när man låter sjuårig folkskola kompletteras av ettårig fortsättningsskola.

Var skall man under sådana förhållanden placera en elev, som efter

avgång från folkskolans sjätte klass är skyldig deltaga i fortsättningsskolans

undervisning under tvenne årskurser?

De sakkunniga befara, att folkskoleundervisningen i städerna komme att

försvagas, örn man finge möjlighet att lägga ned fortsättningsskolan i de

fall, då man redan har sjunde klass samt ett eller två fortsättningsskoleår.

Här rör man sig på ett område, där intet med bestämdhet kan sägas. All

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 71.

13

sannolikhet talar dock för, att i skoldistrikt, där man lyckats väl med fortsättningsskolan,

ett nedläggande näppeligen kan tänkas ske. Redan nu haiman

på grund av beslut av 1925 års riksdag möjlighet att anordna ettårig

fortsättningsskola på sjunde klass. Detta oaktat undervisas ett stort antal

lärjungar från sjuåriga folkskolor i tvååriga kurser. Så är bland annat

fallen i de stora skoldistrikten Stockholm och Malmö, som sammanlagt

torde inrymma inemot hälften av de folkskoleelever, som i städer undervisas

i sjuåriga folkskolor. Då man i dessa skoldistrikt icke trots given

möjlighet avskaffat ena fortsättningsskoleåret, är det ej heller sannolikt, att

ett nytt riksdagsbeslut skulle föranleda rubbning i skolorganisationen. Det

hade varit av stort intresse, örn de sakkunniga utrett verkningarna av 1925

års medgivande beträffande fortsättningsskolan. Så vitt känt är föranledde

detta icke någon mera betydande återgång till ettårig fortsättningsskola, där

man redan ordnat tvåårig. Någon risk för skölförsämring torde ej heller

nu vara överhängande. De sakkunniga ge också i annat sammanhang skäl

för en sådan uppfattning, då de framhålla, att man i de skoldistrikt, där

sjuårig folkskola och ettårig fortsättningsskola varit anordnad under några

år, bland skolmyndigheterna hyser en ganska allmän önskan, att denna anordning

måtte bibehållas.

Däremot är det obestridligt, att man på åtskilliga håll, där skolorganisationen

består av sexårig folkskola jämte två fortsättningsskolekurser, önskar

inrätta ett sjunde skolår, för den händelse medgivande kan lämnas att i den

nya klassen inlägga hela fortsättningsskolan. När de sakkunniga i detta

avseende yttra, att sannolikt ett eller annat tusental lärjungar just på grund

av förändringen skulle få två fortsättningsskolekurser utbytta mot ett sjunde

skolår, måste detta uttalande anses vara allt för pessimistiskt. Helt säkert

skulle en ändring i fortsättningsskolestadgan i förut angiven riktning i hög

grad stimulera till inrättandet av en sjunde klass.

Därmed är också de sakkunnigas tal örn större arbetslöshet bland ungdomen

som en följd av den föreslagna anordningen vederlagt. Man blir

för övrigt åtskilligt förvånad, när man ser de sakkunniga så starkt betona,

att den föreslagna möjligheten till ändring av fortsättningsskolans organisation

kunde skapa större konkurrens om arbetstillfällena. Det gäller allenast

en befrielse från 180 timmar, som kan komma att medgivas för vissa lärjungar.

Men sakkunniga ha intet att anföra örn verkningarna på arbetsmarknaden

av att ett stort antal unga människor få ägna sig ytterligare

ett helt år åt skolarbete i stället för att nu under spridda tider sysselsättas

därmed i regel 360 timmar. Och dock borde detta förhållande vara värt

ett långt starkare understrykande. Ungdomsarbetslösheten är i verkligheten

ett starkt argument för den av riksdagen begärda ändringen. I detta sammanhang

kan erinras örn att arbetareskyddslagen numera är ändrad dithän,

att även pojkar äro hindrade träda i industriellt arbete före fyllda fjorton

år. Allt talar för att man i städer och industrisamhällen under en längre

sammanhängande tid bör behålla ungdomen i skolan.

I städer och stadsliknande samhällen torde det, som blivit visat, i regel

icke möta några större svårigheter att omorganisera det sjunde skolåret

till allmän eller yrkesbestämd fortsättningsskola. Något annorlunda ställer

sig givetvis saken i B-skolor. I dylika av andra B-formen, där samtidigt 5

klasser undervisas, låter det sig knappast göra att inordna fortsättningsskolan

i sjunde klassen. I B 1-skolor åter torde det vara möjligt att meddela

allmän fortsättningsskolas kurs. I varje fall är detta lättare än den

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 71.

nu medgivna anordningen att i skolor av andra B-formen lägga in det första

fortsättningsskoleåret.

I detta sammanhang bör emellertid erinras örn strävandena att medelst

skolskjutsar m. m. centralisera skolväsendet på landsbygden, i vilket syfte

Kungl. Maj:t avgivit vissa förslag till årets riksdag. I samma mån dessa

strävanden krönas med framgång, blir antalet A-skolor större även på landsbygden.

Och där man hyser betänkligheter mot att låta barnen ända från

början av skoltiden skjutsas längre eller kortare väg till en skola, torde

man dock ha intresse för en centralisering av undervisningen under ett

eventuellt sjunde skolår, då barnen uppnått en mera mogen ålder. Naturligtvis

bör ett dylikt sammanförande endast ske, där man har lokaler etc.

till förfogande utan särskild kostnad. De sakkunniga förmena, att en dylik

anordning skulle medföra en avsevärd merutgift för skolväsendet, då eleverna

på grund av ringa barnantal utan särskilda kostnader kunna övergå

till den vanliga sjunde klassen i B-skolor. Detta kan man med skäl betvivla.

I en B 1-skola består högre avdelningen av tre klasser, övriga av

två. I ett fall, där exempelvis varje klass har i medeltal 15 elever, kommer

den översta avdelningen att rymma 45 lärjungar mot 30 i de övriga.

Här framtvingar den sjw-åriga skolan en högre skolform, som medför betydande

kostnader och eljest icke skulle behöva förekomma. Samma förhållande

inträder ännu oftare i B 2-skolan med dess fem klasser i folkskoleavdelningen,

örn skolan är sjuårig. Man kan därför säga, att i vissa fall

ett centraliserande av undervisningen under det sjunde skolåret icke blott

medför oomtvistliga pedagogiska fördelar utan jämväl betydande ekonomisk

besparing.

De sakkunniga anse att ett sammanförande av båda fortsättningsskolekurserna

till det sjunde skolåret skulle medföra en ojämnhet i skolplikten

mellan städer och stadsliknande samhällen å ena sidan och landsbygden å

den andra. Häremot behöver man endast erinra att de sakkunniga själva

genom sitt förslag örn att en fortsättningsskolekurs skall kunna ordnas i

omedelbart sammanhang med sista folkskoleklassen också skapa motsättning

mellan olika skolor. I ett skoldistrikt, där man till exempel låter

sjunde klassen sluta omkring den 10 maj, kan fortsättningsskolekursen vara

avslutad redan före midsommar. Här har man reellt blott sju skolår. Och

då de sakkunniga antyda såsom möjligt, att ett skoldistrikt med exempelvis

nio månaders lästid skall kunna avkorta tiden för sista folkskoleklassen till

minimitid, d. v. s. åtta månader, skulle hela skillnaden mellan de sakkunnigas

förslag och den av 1929 års riksdag ifrågasatta anordningen bli 9

läsdagar. För B-skolor, där läraren har att undervisa flera klasser, ställer

sig saken ganska egendomlig. Här skulle den av de sakkunniga ifrågasatta

årliga avkortningen av lästiden kunna medföra en betydande minskning av

den sammanlagda tid, under vilken eleverna undervisas i folk- och fortsättningsskolan.

Jag vill sammanfatta mina synpunkter på en sjunde klass i stället för

fortsättningsskola på följande sätt:

Anordningen kan i regel komma till användning i A-skolor. Sjunde skolåret

ger rikligare tid för arbetskunskap än två fortsättningsskolekurser. I

B 1-skolor kan den allmänna fortsättningsskolans kurs meddelas under

sjunde skolåret. I vissa skoldistrikt torde man ha intresse av att sammanföra

elever från B-skolor till gemensam undervisning under sjunde skolåret.

Samma möjligheter förefinnas därvid som i A-skola. Risken för ett för
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 71.

15

sämrande av skolväsendet, där man nu har sjuårig folkskola jämte ett eller

två fortsättningsskoleår, är ringa och uppväges i varje fall av att ett ökat

antal skoldistrikt komma att införa ett sjunde skolår. Därigenom motverkas

även ungdomsarbetslösheten.

I detta sammanhang vill utskottet vidare erinra örn det i motionen II: 461

framförda yrkandet, att ettårig kurs vid högre folkskola måtte få ersätta två

årskurser vid fortsättningsskola.

Beträffande de till stöd för berörda yrkande anförde skälen tillåter sig

utskottet hänvisa till motionen.

I kap. II (sid. 21—25 i statsrådsprotokollet) har behandlats frågan örn

fortsättningsskola, grundad på sexårig folkskola.

De sakkunniga hava erinrat, att förutsättningen för fortsättningsskolkursens

begränsning till en årskurs — vare sig kursen omfattar minst 180 eller minst

360 timmar — vore, att lärjungarna, innan de inträdde i fortsättningsskolan,

genomgått sju klasser i folkskola eller ock sex klasser i folkskola och en

årskurs i folkskolans högre avdelning. Ehuru inom riksdagen vid flera tillfällen

väckta motioner örn ettårig fortsättningsskola, grundad på sexårig

folkskola, av riksdagen lämnats utan bifall, hava de sakkunniga dock ansett

sig böra upptaga frågan till ytterligare utredning och övervägande.

De sakkunniga hava i detta hänseende anfört bland annat:

Den kurs, som nu genomgås under den föreskrivna minimitiden 360 timmar,

kan icke med tillfredsställande resultat medhinnas på nämnvärt kortare

tid. En väsentligare minskning av undervisningstiden måste också från andra

synpunkter medföra helt ny plan för fortsättningsskolan. Med etf betydligt

minskat timantal kan nämligen den på sexårig folkskola grundade fortsatta

undervisningen icke i samma utsträckning som eljest omfatta både teoretisk

och praktisk utbildning. Örn man erinrar sig, att det i de yrkesbestämda

fortsättningsskolorna ägnas minst 180 men ofta 240 timmar åt ämnet arbetskunskap,

så inses lätt, att den för ämnena medborgarkunskap och modersmålet

tillgängliga tiden skulle bliva alldeles otillräcklig för uppnående

av något värdefullt resultat, örn den sammanlagda undervisningstiden skulle

avsevärt understiga 360 timmar. Förläggas fortsättningsskolans bägge årskurser

med oavkortad tid, 12 veckor, till ett år, medför detta, att med

inräknande av nödvändiga ledigheter vid årsskiftet och på andra tider folkoch

fortsättningsskolornas lästerminer omfatta sammanlagt omkring 50 veckor.

Det är varken troligt eller ömkligt, att lärarna i folkskolan befinnas

villiga att åtaga sig en sådan tjänstgöring. Den skulle lämna dem endast

14 dagars ledighet under sommaren. Men även örn det åtminstone vissa år

skulle lyckas att för fortsättningsskolan erhålla särskild lärare, måste organisationen

betecknas såsom olämplig just för landsbygden, eftersom barnen,

antingen fortsättningsskolans eller folkskolans, bleve upptagna av skolarbetet

praktiskt taget hela sommaren. Givetvis minskas olägenheterna, i den mån

som fortsättningsskolkursen avkortas, men därfned försvagas också resultatet

av den fortsatta undervisningen i motsvarande grad.

Landsbygdens folkskolor äro till övervägande antal anordnade enligt Bform.

Det antal barn, som årligen avgå från var och en av dessa skolor,

Fortsättningsskola,

grundad p

sexårig

folkskola.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 71.

blir därför icke synnerligen stort. Man torde kunna räkna med att vid

skolor av B 2-form i medeltal 6—7 och i B 1-skolor 13—14 barn årligen

avgå från högsta klassen. I de fortsättningsskolor, som äro grundade på

dessa folkskolor, blir lärjungan talet därför icke större, än att bägge årskurserna

kunna utan svårighet undervisas tillsammans. Denna anordning

är särskilt från ekonomisk synpunkt lämplig. Vid tillämpning av densamma

erhålla nämligen lärjungarna undervisning de stadgade 360 timmarna, ehuru

läraravlöning utgår endast för 180 timmar årligen. Men detta är möjligt,

blott örn fortsättningsskolkursen är fördelad på två årskurser. Skulle den

oavkortad sammanföras till en årskurs, erfordras för varje här ifrågavarande

avdelning 360 lärartimmar årligen, d. v. s. undervisningen blir dubbelt så

dyr som för närvarande. Antalet avdelningar, i vilka bägge årskurserna

undervisas tillsammans, uppgår till mer än 5,000. En omläggning av dessa

avdelningars organisation därhän, att hela kursen blir förlagd till ett år,

skulle medföra, att anslaget till avlönande av lärare vid fortsättningsskolor

måste höjas från nuvarande 5 miljoner kronor till minst 7\u miljoner;

alltså en utgiftsökning på omkring 2,250,000 kronor utan någon som helst

utvidgning av undervisningen för de enskilda lärjungarna eller förhöjning

av timarvodet för lärarna.

Visserligen kan man antaga, att den totala utgiftsökningen i verkligheten

icke behövde bli så stor som den ovan angivna, enär icke alla avdelningar

komme att övergå till den nya anordningen. Som förut här ovan påvisats,

komme det nämligen att bliva förenat med stora organisatoriska svårigheter

att införa ettåriga kurser örn 360 timmar. Kvar står likväl, att kostnaderna

för varje fortsättningsskola, som omorganiseras enligt nu givna förutsättningar,

bliva dubbelt så stora som de nuvarande och att skolväsendet

därför så småningom onödigtvis blir avsevärt fördyrat. Enda sättet att

verksamt förebygga detta torde vara att minska undervisningstiden för lärjungarna.

Nedbringas den sammanlagda undervisningstiden från 360 till

300 timmar, stannar utgiftsökningen vid omkring 1,500,000 kronor. Begränsas

kursen till 270 timmar, blir merutgiften omkring 1,125,000 kronor,

och först vid 180 timmars kurs bliva kostnaderna lika med de nuvarande

för 360 timmar. Samtliga dessa alternativ med avkortning av undervisningstiden

innebära emellertid en så avsevärd försämring av den fortsatta

undervisningen, att de icke kunna av sakkunniga förordas.

Ovan anförda skäl mot en på sexårig folkskola grundad fortsättningsskola

med endast en årskurs torde vara tillräckliga för ett fastslående av

organisationens olämplighet. Likväl torde ytterligare några synpunkter böra

framhållas. Sakkunnigas ställningstagande här ovan till frågan, huruvida

fortsättningsskolkurs skall krävas av lärjungar, som genomgått sjuårig heltidsläsande

folkskola, grundar sig på förutsättningen, att skolplikten även

framdeles skall omfatta sammanlagt 8 läsår. Skulle denna förutsättning

genom ändrade bestämmelser bortfalla och ettårig fortsättningsskola medgivas,

även där folkskolan är sexårig, kommer hela spörsmålet örn skolväsendets

organisation i ett väsentligen annat läge. Frågan örn fortsättningsskolkurs

som överbyggnad på folkskolans sjunde klass skulle då, oavsett

örn folkskolan är anordnad^ enligt A- eller B-form, förlora all aktualitet.

Sjunde klassens ställning bleve likaledes förändrad. Under det att den tvååriga

fortsättningsskolplikten visat sig innebära en eggelse till frivilligt införande

av sjuårig folkskola, skulle organisationen ettårig fortsättningsskola

på grundval av sexårig folkskola genom den starkt avkortade skoltiden bliva

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 71.

ägnad att kraftigt motverka uppkomsten av sjuåriga folkskolor. Följderna

av en sådan omorganisation av den fortsatta undervisningen bomme då att

bliva rakt motsatta dem riksdagen synes hava påräknat, då den år 1927 i

skrivelse nr 255 anhöll om utredning av frågan. Riksdagen uttalar nämligen

i skrivelsen, att den finner syftet att på frivillighetens väg främja utvecklingen

av ett sjunde skolår i hög grad beaktansvärt.

Enligt sakkunnigas mening bör det därför av ovan angivna skäl icke

medgivas, att den fortsatta undervisningen ordnas så, att lärjungar, som avgått

från sexårig folkskola, fullgöra hela sin fortsättningsskolplikt under ett

läsår. I en del fall må det dock tillåtas sådan lärjunge att under samma

läsår genomgå fortsättningsskolans bägge årskurser, varjämte undervisningen

också må kunna förläggas till sådana tider på året, att skolgången kan a^ - slutas tidigare, än vad nu är fallet.

Skolöverstyrelsen har i likhet med de övriga myndigheter, som yttrat sig

i denna fråga, på det bestämdaste avstyrkt upphävande av den tvååriga

fortsättningsskolplikten. Enligt överstyrelsens mening hava de sakkunniga

anfört fullt övertygande skäl för sitt avståndstagande från framkomna förslag

att medgiva skoldistrikt rätt att, även där folkskolan är sexårig, begränsa

fortsättningsskolan till allenast en årskurs.

För egen del har departementschefen anfört huvudsakligen följande:

Ett sammanförande av den tvååriga fortsättningsskolans 360 undervisningstimmar

till en årskurs skulle, enligt vad som framgår av de sakkunnigas

utredning, medföra så väsentligt ökade kostnader för fortsättningsskolväsendet,

__ att förslaget redan av denna anledning måste lämnas helt ur

räkningen. Även i organisatoriskt hänseende vore en sådan anordning av

skolväsendet i det närmaste ogenomförbar på landsbygden, i det att man

skulle nödgas låta skolarbetet — antingen i folkskolan eller i fortsättningsskolan

— pågå nästan hela sommaren, alltså under en tid, då hemmen ofta

hava stort behov av barnens arbetshjälp, varjämte det skulle bliva förenat

med synnerligen stora svårigheter att erhålla lärare för en så utsträckt årlig

undervisning.

Givetvis skulle de nu påpekade olägenheterna kunna minskas genom avkokning

av lärotiden i fortsättningsskolan, men endast örn undervisningstiden

för lärjungarna nedbringades till ungefär hälften av den nuvarande,

skulle det från ekonomisk synpunkt bliva försvarbart att förlägga hela den

på sexårig folkskola grundade fortsättningsskolkursen till ett läsår. Genomförandet

av en sådan begränsning av fortsättningsskolans lärotid skulle

emellertid innebära ett fullständigt upprivande av den organisation, på vilken

1918 års fortsättningsskola är byggd och efter vilken den hittills utvecklat

sig. Vidare skulle följden sannolikt bliva en så avsevärd försämring av

skolväsendet, att jag i likhet med de sakkunniga och de hörda myndigheterna

bestämt avstyrker ett allmänt upphävande av den tvååriga fortsättningsskolplikten,

där folkskolan är sexårig. Vissa mindre jämkningar i nu

gällande bestämmelser härom hava dock befunnits önskvärda.

T kap. ITI (sid. 26—30 i statsrådsprotokollet) har behandlats frågan om

fortsättningsskola, grundad på sjuårig hallt nisl äsande folkskola.

De sakkunniga hava sammanfattat sin uppfattning och sitt förslag i denna

fråga på följande sätt:

Bihang till riksdagens protokoll lillvi. 6 sunil. 118 käft. (Nr 71.) 2

Fortsättningsskola,

grundad på

sjuårig halv

tidsläsande

folkskola.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 71.

Den obligatoriska skolplikten för de minderåriga i vårt land omfattar i

normala fall sex läsår i folkskolan och två årskurser i fortsättningsskolan

eller också sju läsår i folkskolan och en årskurs i fortsättningsskolan, alltså

sammanlagt 8 läsår, varvid en årskurs i fortsättningsskolan betraktas såsom

ett läsår. De jämkningar beträffande lästiderna, som sakkunniga föreslå,

äro icke avsedda att innebära ändring av nyss nämnda grunder för skolpliktens

allmänna omfattning, vilka alltjämt böra gälla, utan endast att

underlätta undervisningens förläggande till den för orten lämpligaste årstiden.

Där folkskolan är sjuårig med halvtidsläsning och fortsättningsskolkurseu

följaktligen omfattar minst 360 timmar, kommer skoltiden i regel att omfatta

9 skolår. Medgivandet att förlägga de 360 timmarna till ett läsår har

nämligen icke kunnat utnyttjas. Detta kan lätt medföra, att det sjunde

skolåret i folkskolan, vilket skoldistriktet frivilligt infört, indrages. Sakkunniga

_ anse den sjunde årsklassen synnerligen värdefull icke minst vid de

halvtidsläsande skolorna, men för dess bibehållande och allmännare införande,

där heltidsläsning ej lämpligen kan tillämpas, synes det vara erforderligt,

att fortsättningsskolkursen så begränsas, att den kan genomgås under

ett läsår. Önskemålet att med bibehållande av det sjunde folkskoleåret även

vid halvtidsläsande skolor kunna undvika skoltidens förlängning till 9 år

anse de sakkunniga så beaktansvärt, att det för dess förverkligande bör

kunna medgivas, att fortsättningsskolkursen vid dessa skolor avkortas till

9 veckor eller 270 timmar. Sakkunniga föreslå härför följande stadgande:

»I skoldistrikt, som anordnat obligatorisk sjuårig folkskola, tillhörande

någon av folkskolans undantagsformer, eller sjuårig halvtidsläsande mindre

folkskola, må, efter prövning i varje särskilt fall av skolöverstyrelsen, fortsättningsskolkursen

för sådana lärjungar, som vid läsårets slut avgått från

dylik skolas högsta klass, kunna omfatta en årskurs med minst 270 undervisningstimmar.

»

Departementschefen har anfört bland annat:

_ Olika utvägar hava anlitats för ernående av ett bättre resultat av undervisningen

vid halvtidsläsande skolor, där dessa på grund av lokala förhållanden

icke lämpligen kunna göras heltidsläsande. Den måhända verksammaste

åtgärden har varit utökning av skolpliktstiden med ett sjunde skolår.

Denna skolorganisation medför efter tillkomsten av den tvååriga fortsättningsskolan

en nioårig skolplikt och kan därför numera endast med svårighet

införas eller upprätthållas. I syfte att underlätta tillämpningen av sjuårig

skolkurs vid halvtidsläsande folkskolor föreslog Kungl. Maj:t i proposition

nr 70 1928 års riksdag att medgiva fortsättningsskolkursens sammanförande

vid dessa skolor till en årskurs, dock med bibehållande av den eljest

för tvåårig fortsättningsskola bestämda minimitiden 360 timmar. Propositionen

blev av riksdagen bifallen. Emellertid har det visat sig vara förenat

med så stora organisatoriska svårigheter att till ett läsår förlägga en så omfattande

fortsättningsskolkurs, att det av riksdagen i detta avseende lämnade

medgivandet icke kunnat i nämnvärd utsträckning komma i tillämpning.

De sakkunniga föreslå nu minimitidens nedsättande till 270 timmar för här

avsedda fortsättningsskolor. Mot en sådan minskning av undervisningstiden

hava flera av de i ärendet hörda myndigheter uttalat betänkligheter,

dock i allmänhet utan att avstyrka förslaget.

Strävandena att genom införande av sjuårig folkskola stärka de svagare

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 71.

19

skoltyperna, där dessa icke lämpligen kunna ersättas med bättre, äro värda

allt erkännande och böra understödjas. Lämpligen kan detta ske därigenom,

att den på dylik folkskola grundade fortsättningsskolan organiseras på sådant

sätt, att lärjungarna kunna helt genomgå densamma under ett läsår. Därmed

skulle även i dessa distrikt sjuårig folkskola kunna införas, utan att

den sammanlagda skolpliktstiden behövde överstiga åtta år, vilket kan betecknas

såsom ett allmänt önskemål. Som erfarenheten visat, att 360 under - visningstimmar endast i sällsynta undantagsfall kunna inrymmas i en årskurs

i fortsättningsskola å landsbygden, delar jag de sakkunnigas mening,

att en minskning av den nu bestämda minimitiden bör medgivas beträffande

fortsättningsskolor, som äro grundade på sjuåriga halvtidsläsande

folkskolor. Vid denna minskning bör man givetvis icke gå längre än som

är nödvändigt, för att skolan skall kunna anordnas med en årskurs, och det

kan därför ifrågasättas, örn man icke borde bestämma minimitiden till 300

timmar. Då emellertid de sakkunniga föreslagit 270 timmar och en höjning

av detta timantal icke direkt påyrkats av myndigheterna, tinner jag mig

ehuru med tvekan böra biträda de sakkunnigas här berörda förslag.

Åt skolöverstyrelsen bör åtminstone tills vidare uppdragas att pröva och

godkänna reglementen med läroplaner för fortsättningsskolorna inom skoldistrikt

med på nu angivet sätt reducerad undervisningstid i fortsättningsskolan,

varvid dock icke bör krävas, att någon del av fortsättningsskolans

lärokurs inrymmes i kursen för folkskolan. Som minskningen av undervisningstiden

i dessa fortsättningsskolor skulle medgivas för undvikande av

nioårig skolplikt, är den lika motiverad och bör kunna ifrågakomma, oavsett

örn utökningen av lärotiden i folkskolan förlagts till småskolestadiet

eller till folkskolestadiet. Den bör också på samma villkor kunna medgivas

även beträffande lärjungar, som genomgått mindre folkskola.

I de fall, då fortsättningsskola med 360 timmar, fördelade på två årskurser,

kommer att ersättas av fortsättningsskola med en årskurs av minst

270 timmar, medför förändringen, såsom av statskontoret påpekats, ökning

av utgifterna. Emellertid är det här fråga endast örn ett begränsat antal

skolor, varför de ekonomiska konsekvenserna icke kunna bliva betydande.

Dessutom bör uppmärksammas, att de här ifrågavarande skoldistrikten enligt

nu gällande bestämmelser kunna anordna fortsättningsskolan med 360 timmar

i en årskurs. Vid jämförelse med en sådan organisation, som dock

vunnit endast mycket ringa tillämpning, innebär den nu föreslagna besparing

av utgifter.

I fråga örn fortsättningsslcoUcursens förläggning under läsåret (sid. 31—37

i statsrådsprotokollet) hava de sakkunniga sammanfattat sina uttalanden och

sina förslag på följande sätt:

De sakkunniga hava sökt utvägar att på annat sätt . vinna det väsentligaste

av vad man velat ernå genom förslaget att inarbeta hela fortsättningsskolkursen

i lärokursen för folkskolans sjunde årsklass. I sådant

syfte hava s.akkunniga särskilt undersökt möjligheten att påbörja undervisningen

i fortsättningsskolan omedelbart efter det lärjungarna avgått från

folkskolan. Med en dylik anordning bortfaller det av mången klandrade

uppehållet mellan folkskolan och den första årskursen i fortsättningsskolan,

och, där fortsättningsskolan omfattar allenast en årskurs, få lärjungarna

fullgöra hela skolplikten i en följd. Omorganisation av skolväsendet i denna

Fortsättningsskolkursens

förläggning

under

läsåret.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 71.

riktning bör i den mån skoldistrikten så finna lämpligt kunna genomföras

utan särskilt medgivande av Kungl. Maj:t. Sakkunniga hemställa därför,

att härom gällande bestämmelser måtte erhålla följande ändrade lydelse:

»Efter beslut av skoldistriktet må högst en årskurs av fortsättningsskolan

kunna förläggas till det läsår, under vilket lärjungarna avgått från folkskolan,

varvid dock, där fortsättningsskolan är tvåårig, andra årskursen icke må

begynna tidigare än ett år efter första årskursens början.»

Ett sammanförande av den fortsatta undervisningen till en årskurs, även

där folkskolan är sexårig, kan icke genomföras utan avsevärd minskning

av undervisningstiden. Förändringen skulle trots den avkortade undervisningstiden

medföra betydligt ökade kostnader för skolväsendet och även i

andra avseenden medföra sådana konsekvenser, att sakkunniga icke kunna

tillstyrka en dylik omläggning av fortsättningsskolan. Med yrkesbestämd

tvåårig fortsättningsskola följer emellertid för närvarande i vissa fall den

svårigheten, att lärjunges genomgående av skolans andra årskurs blir fördröjt

oskäligt länge. För undanröjande av denna olägenhet föreslå de sakkunniga

följande bestämmelse:

»Ar antalet lärjungar i yrkesbestämd fortsättningsskola med minst 120

timmars praktiskt arbete i skolkök, verkstad, jordbruk eller dylikt så ringa,

att bägge årskursernas lärjungar lämpligen böra i detta praktiska arbete undervisas

tillsammans, må sådan undervisning kunna förläggas till härför

lämplig tid utan hinder av att vissa lärjungar därvid komma att genomgå

fortsättningsskolans bägge årskurser under ett och samma läsår, dock att

lärjunge må genomgå endast en årskurs det kalenderår, under vilket han

avgått från folkskolan.»

Departementschefen har anfört:

Alltsedan den obligatoriska fortsättningsskolan infördes, hava skoldistrikten

åtnjutit stor frihet att förlägga undervisningen till för orten lämpliga

tider av året. Begränsningen av denna frihet har egentligen bestått endast

däri, att två årskurser icke fått förläggas till samma läsår och att lärjungarna

kunnat intagas i fortsättningsskolan tidigast under läsåret efter det,

under vilket de avgått från folkskolan. 1 sistnämnda avseende har genom

riksdagens beslut år 1928 inträtt den förändringen att en del av fortsättningsskolkursen

kan efter medgivande av Kungl. Maj:t förläggas till det

läsår, under vilket lärjungarna avgått från folkskolan, varvid dock den andra

årskursen i tvåårig fortsättningsskola icke må begynna tidigare än ett

år efter den första årskursens början.

De sakkunniga föreslå nu sådan ändring av hithörande stadganden, att

lärjungarna undantagsvis må kunna genomgå fortsättningsskolans bägge

årskurser under ett läsår, nämligen i det fall, att antalet lärjungar i yrkesbestämd

fortsättningsskola med praktiskt arbete i skolkök, verkstadsarbete

eller dylikt är så ringa, att bägge årskursernas lärjungar lämpligen böra i

detta praktiska arbete undervisas tillsammans. Förslaget innebär en ändamålsenlig

jämkning av nu gällande bestämmelser, som enligt vad de sakkunniga

påvisat kunna för vissa lärjungar medföra en olämplig lång väntetid,

innan de bliva i tillfälle att fullgöra skolplikten. Då förslaget kan anses

hava vissa förtjänster även från ekonomisk synpunkt, tillstyrker jag

dess genomförande, likväl med den begränsningen, att lärjunge icke må

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Statsutskottets utlåtande Nr 71.

tillåtas påhörja fortsättningsskolans andra årskurs redan det kalenderår, under

vilket han avgått från folkskolan.

Medgivande att förlägga en del av fortsättningsskolan till det läsår, under

vilket lärjungarna avgått från folkskolan, har hittills sökts och erhållits av

omkring 50 skoldistrikt. Från undervisningssynpunkt kan det knappast

vara till fördel, att lärjungarna beredas tillfälle att genomgå fortsättningsskolan

vid ännu tidigare ålder, än vad hittills i regel kunnat ske. Däremot

kan det ej förnekas, att de olägenheter, som åtfölja fortsättningsskolan, avsevärt

minskas, örn en årskurs förlägges till tiden omedelbart efter det lärjungarna

avgått från folkskolan. Sålunda kan det ofta påtalade uppehållet

mellan folkskolan och fortsättningsskolans första årskurs helt försvinna.

Där folkskolan omfattar sju årsklasser och fortsättningsskolan blott en årskurs,

skulle enligt de sakkunnigas förslag lärjungarna bliva i tillfälle att i

ett sammanhang fullgöra hela skolplikten. Därmed vöre det huvudsakligaste

vunnet av vad man velat uppnå med förslaget att i folkskolans sjunde

årsklass inlägga lärokursen för fortsättningsskolans bägge årskurser. En

icke oväsentlig förtjänst hos det nu föreliggande förslaget är, dels att enligt

detsamma särskilt fortsättningsskola skulle komma att alltjämt finnas i samtliga

skoldistrikt, vilket är av betydelse för skolpliktens fullgörande, dels ock

att de lättnader beträffande skolplikten, som skulle uppstå, kunna komma

de minderåriga till godo icke blott i städer och andra samhällen med Askolor

utan även på landsbygden, där folkskolorna äro anordnade enligt Beller

C-form.

Jag tillstyrker därför de sakkunnigas här berörda förslag, vilket innebar,

att bestämmelser örn fortsättningsskolkursens påbörjande redan i maj eller

juni månader det år, under vilket lärjungarna avgått från folkskolan, må

utan Kungl. Maj:ts särskilda medgivande kunna i vanlig ordning intagas i

distriktets reglemente för fortsättningsskolan. I likhet med de sakkunniga

och skolöverstyrelsen finner jag det ur såväl ekonomisk som pedagogisk

synpunkt nödvändigt, att den nu gällande föreskriften angående förläggningen

av den andra årskursen bibehålies oförändrad.

Skolöverstvrelsen bär i detta sammanhang framhållit, att fortsättningsskolans

arbetstider icke sällan påkalla överflyttning av en eller annan läsvecka

i folkskolan från vårterminen till höstterminen eller tvärtom. Detta

synes enligt nu gällande bestämmelser icke kunna ske utan ökade utgifter

för skoldistriktet. Enligt överstyrelsens mening skulle denna och en del

andra olägenheter bortfalla, om avlöning till folk- och småskollärarinnor

samt statsbidrag därtill avsåge budgetår i stället för kalenderår, såsom nu

är fallet. Frågan synes mig otvivelaktigt vara förtjänt av ytterligare uppmärksamhet.

Här bör vidare erinras om det i motionen I: 319 framförda yrkandet, att

fortsättningsskolans hela undervisningstid, 360 undervisningstimmar, måtte

få förläggas till ett läsår i enlighet med i motionen framställt förslag. Beträffande

de skäl, som i motionen anförts till stöd för berörda yrkande, får

utskottet hänvisa till motionen.

I kap. V (sid. 38—51 i statsrådsprotokollet) behandlas frågan om befrielse

från fortsättningsskolplikt.

De sakkunniga hava sammanfattat sitt uttalande och sitt förslag på

följande sätt:

Befrielse från

fortsättningsskolplikt.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande Nr 71.

Under nuvarande förhållanden kan skolpliktig endast på grund av sjukdom,

lyte eller liknande omständigheter av skolstyrelsen befrias från skyldigheten

att fullgöra fortsättningsskolplikten. Enligt sakkunnigas mening bör

det dock finnas möjlighet att undantagsvis medgiva sådan befrielse även

av andra orsaker. Sålunda bör lärjunge, som uppenbarligen saknar förmåga

att tillgodogöra sig den fortsatta undervisningen, kunna befrias från skyldigheten

att deltaga däri. Aven för lärjunge, som av andra orsaker utan eget

förvållande blivit förhindrad att inom eljest normal tid fullgöra sin skolplikt,

bör undantagsvis befrielse från någon del av fortsättningsskolplikten

kunna ifrågakomma. Sådan lärjunge måste dock för att kunna vinna befrielse

från skolplikt hava uppnått viss minimiålder, vilken icke gärna kan

sättas lägre än vid ett års högre ålder än den för avgång från folkskolan

utan fullständigt genomgången kurs bestämda minimiåldern. Av praktiska

skäl förorda sakkunniga, att de lokala skolstyrelserna tillerkännas befogenhet

att pröva och besluta även beträffande dessa frågor. Därmed följer, att

i fortsättningsskolstadgan måste så tydligt som möjligt angivas, under vilka

förhållanden befrielse från skolplikt må kunna medgivas. Även böra folkskolinspektörerna

. sättas i tillfälle att noggrant följa skolstyrelsernas handläggning

av här ifrågavarande ärenden och omedelbart ingripa, därest missbruk

av rätten att befria från skolplikt skulle förekomma.

Den i berörda avseende verkställda utredningen föranleder sakkunniga att

hemställa, att till nu gällande bestämmelser rörande befrielse från fortsättningsskolplikt

fogas nedanstående tillägg:

»Minderårig, som genomgått sjuårig folkskola eller som genomgått sexårig

folkskola och därefter under en årskurs regelbundet deltagit i den fortsatta

undervisningen, må, örn han erhållit stadigvarande arbetsanställning och

särskilt ömmande omständigheter föreligga eller örn hans arbete eljest är av

avgörande betydelse för hemmets ekonomi, kunna av skolstyrelsen medgivas

befrielse från honom åliggande ytterligare skolplikt, dock icke före utgången

av den fortsättningsskolkurs, som avslutas det kalenderår, under vilket den

minderårige fyller 15 år.

Minderårig, som avgått från folkskolan jämlikt bestämmelserna i § 48

morn. 2 folkskolestadgan och som uppenbarligen saknar förmåga att tillgodogöra

sig den fortsatta undervisning, som inom skoldistriktet lämpligen kan

beredas honom, må av skolstyrelsen kunna helt eller delvis befrias från

fortsättningsskolplikt.

Innan skolstyrelsen jämlikt bestämmelserna här ovan medgiver lärjunge

befrielse från skolplikt, skall styrelsen såvitt möjligt inhämta yttrande i

ärendet från vederbörande lärare, och åligger det styrelsen att genom utdrag

a\ styl elsens protokoll underrätta statens folkskolinspektör örn varje beslut,

varigenom sådan befrielse medgivits.»

Erfarenheten har visat, att i stadgorna för fortsättningsskolan och för yrkesundervisningen

erfordras mindre jämkningar till förtydligande av hur skolplikten

må fullgöras av minderårig, som intagits i lärlingsskola, innan han

sin fortsättningsskolplikt. Med anledning härav föreslå sakkunniga

följande bestämmelser härom:

»Skolpliktig, som fyllt 15 år, må kunna fullgöra sin fortsättningsskolplikt

i lärlingsskola, örn han av denna skolas styrelse befinnes äga nödiga förutsättningar

att tillgodogöra sig undervisningen där.

Det åligger styrelse för lärlingsskola, att då lärjunge, som intagits i lärlingsskola,

innan han fullgjort sin fortsättningsskolplikt, avgår från lärlings
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 71.

23

skolan eller upphör att regelbundet deltaga i undervisningen, därom underrätta

styrelsen för fortsättningsskolan i det skoldistrikt, som lärjungen tillhör.

Sådant meddelande skall innehålla uppgift även angående arten och

omfattningen av den undervisning i lärlingsskolan, vari lärjungen deltagit.»

De sakkunniga hava i detta sammanhang till övervägande upptagit en av

Kristianstads läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott till statsrådet och

chefen för ecklesiastikdepartementet ingiven framställning, vilken överlämnats

till sakkunniga. Framställningen härrör egentligen från hushållningssällskapets

egnahemsnämnd, som anhållit, att det måtte tagas under övervägande,

huruvida icke den verksamhet, som bland landsbygdens ungdom

bedrives av de s. k. lantbruksklubbarna, skulle kunna inrangeras som ett

led i den jordbruksbetonade fortsättningsskolans verksamhet. De sakkunniga

hava icke funnit sig kunna tillstyrka, att deltagande i lantbruksklubbarnas

verksamhet skall medföra befrielse från skyldighet att besöka fortsättningsskolan.

Däremot hava de sakkunniga förordat, att samverkan mellan

jordbruksbetonade fortsättningsskolor och lantbruksklubbarna borde på annat

sätt ordnas till ömsesidig båtnad.

Skolöverstyrelsen har hemställt, att de av sakkunniga föreslagna bestämmelserna

angående minderårigs befriande från fortsättningsskolplikt av

annan anledning än sjukdom, lyte eller liknande omständigheter måtte i

huvudsak utformas på sätt här nedan angives:

Minderårig, som antingen genomgått sjuårig folkskola eller en årskurs i

folkskolans högre avdelning eller ock under en årskurs regelbundet deltagit

i fortsättningsskolans undervisning, må, örn särskilt ömmande omständigheter

föreligga och den minderåriges arbete är av avgörande betjMelse för

hemmets ekonomi samt hjälp enligt bestämmelserna i § 28 fortsättningsskolstadgan

icke lämpligen kan beredas, kunna i den ordning här nedan

sägs av skolstyrelsen erhålla befrielse från honom åliggande ytterligare fortsättningsskolplikt.

Sådan befrielse från skolplikt må dock icke lämnas före

utgången av fortsättningsskolkurs, som avslutas det kalenderår, under vilket

den minderårige fyller 15 år, eller örn han jämlikt bestämmelserna i § 26

fortsättningsskolstadgan åtnjutit uppskov med fullgörandet av fortsättningsskolplikten,

16 år.

Minderårig, som avgått från folkskolan jämlikt bestämmelserna i § 48

mom. 2 folkskolestadgan och som uppenbarligen saknar förmåga att tillgodogöra

sig den fortsatta undervisning, som inom skoldistriktet lämpligen

kan beredas honom, må av skolstyrelsen kunna i här nedan angiven ordning

helt eller delvis befrias från fortsättningsskolplikt.

Skriftlig framställning om minderårigs befrielse från skolplikt göres av

målsman hos skolstyrelsen. Innan skolstyrelsen fattar beslut med anledning

av sådan framställning, skall den, efter att i fråga örn befriande från skolplikt

på grund av lärjunges bristande fattningsgåva hava inhämtat yttrande

från vederbörande lärare, med bifogande av för ärendets bedömande nödiga

upplysningar översända handlingarna till statens vederbörande iolkskolinspektör,

som har att däröver med av- eller tillstyrkan till skolstyrelsen avgiva

yttrande. Finner sig därefter skolstyrelsen vid sitt beslut i ärendet

icke kunna godkänna av folkskolinspektör gjort yrkande, hänskjutes ärendet

till skolöverstyrelsen för prövning och avgörande.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande Nr 71.

Departementschefen har för egen del anfört:

Från skilda håll gör sig den meningen gällande, att det borde förefinnas

större möjlighet än vad nu är fallet att i enstaka fall medgiva lärjunge

befrielse från skyldigheten att fullständigt genomgå fortsättningsskolan. De

sakkunniga hava utförligt redogjort för skälen härtill, och jag delar i princip

deras uppfattning, att vissa lättnader i berörda avseende äro erforderliga.

Uppenbarligen är emellertid spörsmålet av mycket ömtålig beskaffenhet,

och det gäller därför att framgå med varsamhet. Av särskild betydelse

för frågans lyckliga lösning är, att villkoren för erhållande av befrielse

från skolplikten i möjligaste mån fastslås på sådant sätt, att det kan

med lätthet och objektivt konstateras, huruvida de äro uppfyllda. I detta

avseende torde det vara lämpligast, att det som allmänt villkor för vinnande

av befrielse från fortsättningsskolplikt bestämmes, att lärjungen skall

hava uppnått en viss minimiålder. De sakkunniga hava i detta avseende

föreslagit, att befrielse icke må kunna medgivas före utgången av den fortsättningsskolkurs,

som avslutas det kalenderår, under vilket den minderårige

fyller 15 år, alltså ett år efter det lärjunge, som ej fullständigt genomgått

folkskolan, kan erhålla tillstånd att avgå från denna skola. Denna av

de sakkunniga föreslagna lägsta ålder, vid vilken lärjunge må kunna befrias

från fortsättningsskolplikt, synes mig vara väl motiverad. Att sådant

tillstånd skulle, utom då det gäller lärjunge, som saknar förmåga att tillgodogöra

sig undervisningen, kunna erhållas vid ännu tidigare ålder än den

föreslagna, anser jag bör vara uteslutet. A andra sidan finner jag mig

icke kunna biträda framkomna yrkanden angående höjning av ifrågavarande

minimiålder.

Minderårig, som uppenbarligen saknar förmåga att tillgodogöra sig undervisningen

i fortsättningsskolan bör kunna utan hänsyn till ålder helt eller

delvis befrias från skyldigheten att besöka fortsättningsskolan.

Emellertid bör icke varje lärjunge, som uppnått den angivna åldern,

kunna befrias från honom ännu åliggande skolplikt, utan bör detta vara

möjligt endast då starka skäl därför kunna anföras.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle det överlåtas på de lokala fortsättningsskolstyrelserna

att i förekommande fall besluta angående befrielse

från fortsättningsskolplikt. I de infordrade yttrandena hava myndigheterna

ganska samstämmigt betecknat denna anordning såsom otillfredsställande

och icke innebärande tillräckliga garantier mot missbruk. Den kontroll

över skolöverstyrelsernas handhavande av nämnda befogenhet, som tänkts

ligga däri, att vederbörande folkskolinspektör skulle underrättas örn varje

av skolstyrelsen medgiven befrielse från fortsättningsskolplikt, anses i allmänhet

betydelselös. Skolöverstyrelsen föreslår den ändringen i de sakkunnigas

förslag, att de lokala skolmyndigheterna skulle inhämta folkskolinspektörens

yttrande, innan fråga om lärjunges befriande från skolplikt

avgjordes. Därjämte skulle bestämmas, att, örn fortsättningsskolstyrelsen

funne sig icke kunna biträda av folkskolinspektören gjort yrkande, ärendet

skulle för prövning och avgörande hänskjutas till skolöverstyrelsen. Även

med införande av dylika bestämmelser rörande handläggningen av ärendena

skulle beslutanderätten komma att med få undantag utövas av den lokala

skolstyrelsen men tillräckliga garantier vinnas för en jämförelsevis likformig

tillämpning av bestämmelserna och mot missbruk av desamma.

De invändningar, som gjorts mot de sakkunnigas här avsedda förslag,

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 71.

25

synas mig vara i huvudsak berättigade, varför jag tillstyrker det av skolöverstyrelsen

framförda förslaget rörande ärendenas handläggning.

De sakkunniga hava föreslagit vissa förtydligande jämkningar i stadgandena

angående fortsättningsskolplikten för minderåriga, som intagits i lärlingsskola

utan att hava dessförinnan fullständigt genomgått fortsättningsskolan.

Då ett förtydligande av bestämmelserna i fråga synes vara av

behovet påkallat, vill jag förorda vad de sakkunniga härutinnan föreslagit.

Bestämmelser rörande befrielse från skolplikt torde vara av beskaffenhet

att böra av Kungl. Majit i administrativ ordning utfärdas.

En närmare samverkan mellan de s. k. lantbruksklubbarna och de yrkesbestämda

fortsättningsskolorna i anslutning till jordbruk finner jag både

önskvärd och möjlig. Men jag kan icke biträda tanken att låta det fullt

frivilliga klubbarbete, som enskilt utföres av minderåriga, ersätta fortsättningsskolan

eller medföra befrielse från någon del av undervisningen i

denna. Jag ansluter mig således närmast till vad de sakkunniga härom

anfört.

I kap. VI (sid. 52—65 i statsrådsprotokollet) behandlas frågan örn fortsättningsskolväsendets

centralisering.

De sakkunniga sammanfatta sina uttalanden och sina förslag i denna

fråga på följande sätt:

Frågan örn fortsättningsskolväsendets centralisering har varit föremål för

ingående utredning av skolöverstyrelsen, som även framlagt förslag i ärendet.

Förslaget grundar sig huvudsakligen på den principen, att skoldistrikt

för bestridande av kostnaderna för skolskjutsar eller inackordering av fortsättningsskolpliktiga

barn må kunna erhålla statsbidrag intill belopp, motsvarande

besparingar, vilka uppkomma genom indragning av fortsättningsskola,

som blir obehövlig på grund av centraliseringen. Skolorganisationen

skulle prövas och godkännas av skolöverstyrelsen men den årliga rekvisitionen

av statsbidraget göras hos länsstyrelsen.

Sakkunniga biträda i likhet med statskontoret i allt väsentligt skolöverstyrelsens

förslag. Men därjämte framhålla sakkunniga, att nämnda statsbidrag

bör kunna tillfälligtvis för kortare tid utgå, örn vederbörande folkskolinspektör

vitsordar, att motsvarande besparing uppkommer genom indragning

av eljest erforderlig skola. Sakkunniga påvisa även, att det i vissa

fall finnes ett oundgängligt behov av inackordering eller skolskjutsar för

fortsättningsskolpliktiga långt från skola boende barn, utan att särskild fortsättningsskola

för dem eljest kan anses motiverad. I sådana fall bör statsbidrag

utgå enligt de villkor, som i motsvarande fall tillämpas beträffande

lärjungar i folkskolan, varför uttrycket »skolpliktiga barn» i författningarna

angående dessa statsbidrag bör anses innefatta även lärjungar i fortsättningsskolan.

Det av skolöverstyrelsen i framställning den 28 december

1926 framförda förslaget, att egentlig fortsättningsskola — allmän eller

vrkesbestämd — må kunna i vissa fall anordnas även för lärjungar, som

avgått från mindre folkskola, finna sakkunniga utgöra en förutsättning

för centraliseringens genomförande inom en del skoldistrikt och även från

andra synpunkter beaktansvärt.

Sakkunniga hemställa alltså, att nödiga åtgärder måtte vidtagas för en

frivillig centralisering av fortsättningsskolväsendet enligt i huvudsak följande

allmänna grunder:

Fortsätt
ningsskol
väsendets
centrali
sering.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande Nr 71.

»1. Skoldistrikt, som genomför sådan centralisering av fortsättningsskolväsendet,

att eljest erforderlig skola därigenom bliver obehövlig, må, på

sätt här nedan sägs, kunna erhålla statsbidrag till bestridande av kostnaderna

för inackordering, skolhushåll eller skolskjutsar för fortsättningsskolpliktiga

lärjungar, vilka eljest icke skulle kunna besöka skolan på grund av

dess avstånd från hemmet eller andra liknande omständigheter.

2. Statsbidrag enligt punkt 1 må till ett skoldistrikt utgå med högst

det belopp, som motsvarar den besparing i statsbidraget till avlönande av

lärare i fortsättningsskola inom distriktet, vilken uppkommer därigenom, att

eljest erforderlig skola på grund av centraliseringen bliver obehövlig. Vid

beräkning av denna besparing skall hänsyn tagas endast till fortsättningsskolor

och mindre fortsättningsskolor, som av skolöverstyrelsen förklarats

vara erforderliga, därest statsbidrag till centralisering icke utginge; dock

att statsbidrag till fortsättningsskolväsendets centralisering må kunna enligt

eljest angivna grunder utgå för en tid av högst två år, därest statens vederbörande

folkskolinspektör vitsordar, att motsvarande besparing i statsbidraget

till avlönande av lärare vid fortsättningsskola inom distriktet därigenom uppkommer.

3. Statsbidrag, som här avses, må utgå med belopp, som motsvarar

kostnaderna för inackordering, skolhushåll eller skolskjutsar, dock för varje

lärjunge med högst 1 krona 25 öre för dag, och skall statsbidraget utgå

endast för dag, för vilken avgift för inackordering, skolhushåll eller skolskjuts

verkligen förekommit.

4. Pågår undervisningen i skola, till vilken hänvisats lärjunge, för vilken

här avsett statsbidrag utgår, mindre än 30 timmar i veckan, beräknas statsbidraget

för det antal dagar, för vilket bidraget skulle utgått, örn undervisningen

fortgått 30 timmar i veckan.

5. Beslutar skoldistrikt att med bidrag av statsmedel centralisera fortsättningsskolorna,

åligger det fortsättningsskolstyrelsen att allt efter förekommande

fall anordna inackordering, skolhushåll eller skolskjutsar för lärjungarna,

och skall lärjunge, som ej genom målsmans egen försorg erhåller

stadgad fortsatt undervisning, vara skyldig att ställa sig till efterrättelse

vad skolstyrelsen angående hans skolgång bestämmer.

6. Målsman, som själv ombesörjer inackordering, skolhushåll eller skolskjuts

åt lärjunge, för vilken statsbidrag utgår, må efter medgivande av

skolstyrelsen kunna utbekomma det för lärjungen i fråga utgående statsbidraget.

7. Ar antalet från skola avlägset boende lärjungar så ringa, att särskild

fortsättningsskola för dem ej anses erforderlig, må bidrag av statsmedel till

inackordering eller skolskjutsar för dem kunna utgå enligt de bestämmelser,

som i motsvarande fall gälla beträffande skolpliktiga barn, som tillhöra

folkskolan.

8. Omfattar fortsättningsskolområde två eller flera folkskolområden, inom

vilka den allmänna barnundervisningen meddelas i mindre folkskola, må

fortsättningsskola kunna anordnas för undervisning även åt lärjungar, som

avgått från mindre folkskola.»

Departementschefen har anfört:

Behovet av en centralisering av fortsättningskolväsendet är allmänt erkänt.

Den nuvarande organisationen medför, att det mångenstädes uppstår

skolavdelningar med så ringa barnantal, att det från såväl pedagogisk som

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 71.

27

ekonomisk synpunkt måste anses högeligen önskvärt att flera sådana avdelningar

vid undervisningen sammanföras till en enda. I regel kan detta icke

ske utan att antingen skolskjutsar eller inackordering av lärjungarna tillgripes.

Kostnaderna härför kunna icke i förväg exakt beräknas men måste

i alla händelser helt bestridas av statsmedel på grund av den beträffande

utgifterna för fortsättningsskolan tillämpade principen, att skoldistrikten

endast skola tillhandahålla lokaler och nödig undervisningsmateriel.

Det av de sakkunniga framlagda förslaget grundar sig i allt väsentligt på

en tidigare framställning i ärendet från skolöverstyrelsen. För att icke opåräknade

statsutgifter skola uppstå, förutsättes, att centralisering icke tillgripes,

örn statsutgifterna för centraliseringen skulle bliva större än statsbidraget

till avlönande av lärare vid de skolor, som skulle indragas. Därjämte

skulle maximikostnaderna för skolskjutsar eller inackordering för varje barn

och dag bestämmas till 1 krona 25 öre, vilket i det närmaste motsvarar det

belopp, 40 kronor för månad, som kan utgå vid inackordering för skolundervisning

av lots- eller fyrpersonalens barn. Det beräknas, att en icke

oväsentlig besparing av statsutgifter skulle genom en på detta sätt anordnad

centralisering uppstå, men särskilt bleve det av betydelse, att en värdefullare

undervisning bereddes barn från glest befolkade bygder.

I sitt utlåtande den 24 november 1931 angående de sakkunnigas betänkande

har överstyrelsen hemställt örn sådan jämkning av de föreslagna

grunderna för beräkning av det högsta belopp, varmed statsbidraget till

centraliseringen inom ett skoldistrikt skulle kunna utgå, att till grund för

beräkningen lägges ett av riksdagen bestämt belopp, som skall anses motsvara

den besparing av statsbidrag till lärarlöner, som uppstår för varje på

grund av centraliseringen indragen skola. Genom detta förslag skulle för

ärendenas handläggning vinnas en förenkling, som måste betecknas såsom

synnerligen önskvärd. Utan en sådan bestämmelse skulle det nämligen

bliva förenat med stora svårigheter för de prövande och kontrollerande

myndigheterna att tillförlitligt beräkna de belopp, utöver vilka kostnaderna

för centraliseringen icke finge gå. Förslaget tillstyrkes av statskontoret.

Skolöverstyrelsen har föreslagit, att det belopp, som borde anses motsvara

besparingen, då skola indrages, skulle bestämmas till 450 kronor, vilket utgår

till läraravlöningen vid allmän fortsättningsskola med minimiundervisningstid,

180 timmar för år. Härtill kan göras den anmärkningen, att örn

en mindre fortsättningsskola indrages, blir den verkliga besparingen endast

omkring 270 kronor. Statskontoret har därför ifrågasatt, att det enhetliga

ersättningsbeloppet skulle bestämmas till exempelvis 300 kronor för indragen

mindre fortsättningsskola.

Det bör vid bedömandet av denna fråga uppmärksammas, att vare sig

det nämnda beloppet bestämmes till 450 eller 300 kronor, innebär icke detta,

att omkostnaderna för centralisering alltid komma att uppgå till motsvarande

belopp. Dessa omkostnader bliva nämligen, särskilt där inackordering

och ej skolskjutsar kommer till användning, i det närmaste helt beroende

av antalet lärjungar i den indragna skolan. Inackorderingsavgiften

för cn lärjunge under sex veckor skulle komma att uppgå till högst 52 kronor

50 öre. Finnes i den till indragning bestämda skolan endast 3 lärjungar,

stanna utgifterna för centraliseringen vid 157 kronor 50 öre, oavsett

örn det belopp, som kunnat komma till användning, bestämts till 300 eller

450 kronor. Men uppginge antalet lärjungar till sex, komme inackorderingsavgifterna

att stiga till 315 kronor, och någon centralisering skulle då

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande Nr 71.

knappast komma till stånd, om 300 kronor vore det belopp, som statsutgifterna

för centraliseringen icke finge överstiga. Det framgår härav, att

om det högsta belopp, som kunde tagas i anspråk för centraliseringen, bestämdes

till 450 kronor vid indragning av fortsättningsskola men blott 300

kronor, då mindre fortsättningsskola indrages, detta skulle medföra vissa

icke önskvärda konsekvenser. I de delar av landet, där folkskoleväsendet

nått sådan utveckling, att mindre folkskolor allmänt blivit ersatta med folkskolor,

skulle statsverket komma att bekosta centralisering av fortsättningsskolväsendet,

örn antalet lärjungar i de indragna fortsättningsskolorna icke

i medeltal överstege åtta. Däremot skulle i skoldistrikt med ett flertal

mindre folkskolor centraliseringen i allmänhet kunna genomföras endast örn

lärj ungarnas antal i de mindre fortsättningsskolorna i allmänhet icke överstege

fern. Olämpligheten av en sådan anordning framträder särskilt starkt,

örn man erinrar sig, att det i regel jämförelsevis lätt kan inrättas fortsättningsskola,

där folkskola finnes, men att den fortsatta undervisningen inom

skoldistrikt med ett större antal mindre folkskolor näppeligen kan tillfredsställande

ordnas utan genom centralisering.

Vid lösningen av den föreliggande frågan kan man icke fasthålla vid,

att utgifterna för centraliseringen med nödvändighet måste i varje särskilt

fall motsvaras av fullt ut lika stora besparingar. Frågan måste givas en

något vidare innebörd, varvid man i någon mån låter de betydligt större

besparingar, som uppkomma vid indragning av fortsättningsskolor med

ringa barnantal, i någon mån underlätta den nödvändiga centraliseringen

av mindre fortsättningsskolor med större antal lärjungar. Jag tillstyrker

därför skolöverstyrelsens här ifrågavarande, i utlåtandet av den 24 november

1931 framlagda förslag oförändrat, så mycket mera som detta även i

hög grad förenklar handläggningen av ärendena. Emellertid synes mig

varje skoldistrikt böra äga att, innan en ny centraliseringsorganisation mera

definitivt bliver fastställd, under viss tid pröva dess lämplighet och härunder

åtnjuta vederbörligt statsbidrag. Jag föreslår alltså, att statsbidrag

till fortsättningsskolväsendets centralisering må kunna enligt eljest angivna

grunder utgå för en tid av högst två år, därest statens vederbörande folkskolinspektör

vitsordar, att motsvarande besparing i statsbidraget till avlönande

av lärare vid fortsättningsskola inom distriktet därigenom uppkommer.

Enligt nu gällande bestämmelser har staten åtagit sig att helt bekosta

den ökning av utgifterna som uppstår, örn skoldistrikten genom införande

av yrkesbestämda fortsättningsskolor eller utsträckning av undervisningstiden

förbättrar skolväsendet. En motsvarande förbättring av undervisningen

följer i vissa fall med centraliseringen, i det att? lärjungar, som

genomgått mindre folkskola, därigenom kunna beredas fortsatt undervisning

i egentlig fortsättningsskola, allmän eller yrkesbestämd. I regel torde

denna förbättrade undervisning icke komma att vålla några ökade utgifter,

enär lärjungarna från de genom centraliseringen indragna skolorna kunna

hänvisas till eljest i verksamhet varande skolor, som ej hava fyllda avdelningar.

Men i enstaka fall, särskilt inom skoldistrikt med förhållandevis

stort antal mindre folkskolor, kan det bliva erforderligt att på grund av

centraliseringen öka antalet läraravdelningar vid någon eller några fortsättningsskolor.

Det har ifrågasatts, att statsbidraget till inackordering av lärjungarna

skulle i sådana fall minskas. Därigenom skulle emellertid centraliseringen

av fortsättningsskolväsendet försvåras, där den bäst behöves.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 71.

29

Ofta skulle det icke heller kunna avgöras, huruvida ökningen av antalet

läraravdelningar förorsakats av centraliseringen eller därav, att man velat

specialisera undervisningen för att exempelvis kunna bereda flickorna undervisning

i husligt arbete. Skolöverstyrelsen har i sin skrivelse den 29 september

1928 (sakkunnigas betänkande sid. 74) utförligt behandlat denna

fråga, och jag ansluter mig till överstyrelsens mening, att vid beräkning av

statsbidrag till inackordering eller skolskjutsar hänsyn icke må tågås till

avlöningen åt lärarna vid de skolor, där lärjungarna efter centraliseringen

komma att undervisas. Likaledes tillstyrker jag sådan för centraliseringens

genomförande nödvändig ändring av bestämmelserna i §§ 54 och 55

fortsättningsskolstadgan, att även för lärjungar, som avgått från mindre

folkskola, må vid centralisering kunna upprättas egentlig fortsättnings
skola.

_ .

I vissa fall föreligger behov av inackordering av fortsättningsskolpliktiga

barn även utan samband med fortsättningsskolväsendets centralisering. I

avseende härå hava de sakkunniga framhållit lämpligheten av att bestämmelserna

angående statsbidrag till inackordering av lärjungar i folkskola

måtte vinna tillämpning beträffande fortsättningsskolans lärjungar. Härigenom

skulle för en mycket ringa kostnad kunna undvikas uppkomsten

av en del fortsättningsskolor med alltför litet barnantal. Jag tillstyrker

detta förslag under hänvisning jämväl till att i propositionen nr 77 vid

årets riksdag hemställts örn ett extra anslag å 15,000 kronor till inackorderingsbidrag

för vissa skolpliktiga barn, tillhörande skoldistrikt i andra

delar av riket än de fyra nordligaste länen, dills vidare torde det vara

lämpligast, att de medel, som i här ifrågavarande fall utanordnas för inackordering

av fortsättningsskolpliktiga lärjungar, utgå från samma anslag

som medlen till inackordering av folkskolans lärjungar, alltså från de anslag,

som beviljas för inackordering av vissa skolpliktiga barn. Det torde

vara lämpligt att utverka riksdagens förklaring, att den icke bär något att

erinra häremot. Även med avseende å anslaget till statsbidrag till skolskjutsar

hava de sakkunniga uttalat önskvärdheten av dess användning för

fortsättningsskolpliktiga barn i fall, då centralisering ej är i fråga. I anledning

härav vill jag framhålla, att detta anslag enligt gällande författningsbestämmelser

kan användas jämväl för sådant ändamål, och Kungl.

Majit har också, alltsedan anslagets tillkomst, ansett sig oförhindrad att

disponera medel ur detsamma till skolskjutsar för fortsättningsskolbarn.

Någon riksdagens förklaring på denna punkt torde därför ej vara erforderlig.

I detta sammanhang får utskottet erinra örn dels det i motionen I: 155

framställda yrkandet, i vad detsamma avser inrättande av nya skolor, undervisningsavdelningar

eller lärartjänster vid fortsättningsskolorna, dels det

i motionen I: 297 framställda yrkandet av inrättande eller bibehållande av

fortsättnings- och ersättningsskolor eller läraravdelningar av sådana skolor,

dels ock det i motionen I: 299 framställda yrkandet om avslag å Kungl.

Majlis i avseende å grunderna för statsbidrags utgående i mom. b) framlagda

förslag. Beträffande de i nämnda motioner för berörda yrkanden anförda

skälen hänvisar utskottet till motionerna.

I kap. VII (sid. 66—78 i statsrådsprotokollet) behandlas frågan örn anställningsvillkor

för lärare vid fortsättningsskolor.

Anställnings

villkor för

lärare vid

fortsättnings

skolor. An

slagsberäkning.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande Nr 71.

De sakkunniga hava i denna fråga åberopat ett av skolöverstyrelsen år

1926 framlagt förslag om vidtagande av vissa åtgärder, åsyftande att medföra

mera tillfredsställande anställningsförhållanden för lärare vid fortsättningsskolor.

Överstyrelsens förslag innebär, att fortsättningsskollärare med anställning

å tjänst, som reglerats för pensionsrätt åt innehavaren, skall beredas rätt

till ålderstillägg och lön under sjukdom enligt samma grunder som lärare

vid folkskola. Grundlönen skulle utgöras av den i förhållande till tjänstgöringens

omfattning utgående timlönen. Dessutom skulle ordinarie folkskollärare

äga att som tjänstetid för uppfattning i högre lönegrad tillgodoräkna

sig tjänstgöring vid fortsättningsskola.

_ Ett förverkligande av förslaget skulle giva de med full tjänstgöring

vid fortsättningsskola anställda lärarna en avsevärt förbättrad ställning.

Folkskollärare med undervisning i fortsättningsskola såsom huvudsyssla

behövde icke längre räkna med att varje års tjänstgöring vid fortsättningsskola

medför förlusten av ett tjänstår för högre lönegrad. Icke heller

behövde han oroa sig för att han vid inträffande sjukdom bomme

att helt sakna existensmedel. Han kunde således kvarstanna vid fortsättningsskolan

och behövde icke såsom nu ivrigt söka efter tillfälle att snarast

möjligt komma över till folkskolan med dess tryggare anställningsvillkor.

Därmed skulle uppstå större möjligheter att vid fortsättningsskolan behålla

goda lärare i de ämnen, vari undervisningen lämpligen kunde meddelas

av folkskollärare. Största betydelsen skulle måhända förslaget få för lärarna

i de mera praktiskt betonade ämnena, såsom hushållsgöromål, verkstadsarbete,

slöjd. Behovet av tryggare anställningsförhållanden vid fortsättningsskolan

gjorde sig också starkast gällande beträffande dessa lärare, som endast

i mycket få fall kunde erhålla fast anställning vid annan läroanstalt.

Överstyrelsens förslag avsåge endast sådana fortsättningsskolans lärare, sorn,

innehade befattning, vilken reglerats enligt bestämmelserna i § 5 av reglementet

för statens pensionsanstalt. Dylik reglering av tjänster hade hittills

icke genomförts i särskilt stor utsträckning. Orsakerna härtill vore flera.

Ganska allmänt torde den uppfattningen vara rådande, att lärare med fast

anställning å reglerad tjänst skulle åtnjuta de förmåner (ålderstillägg m. m.),

som eljest tillkomme ordinarie lärare. Men då staten icke lämnade bidrag

härtill för lärare vid fortsättningsskolor, skulle reglering på sådana grunder

av. tjänsterna medföra kommunala utgifter, vilka ansåges rätteligen böra bestridas

med statsmedel, liksom fallet vore beträffande folkskolan. På grund

härav hade skoldistrikten i åtskilliga fall uraktlåtit att reglera tjänsterna,

ehuru alla förutsättningar därför eljest förelåge. Överstyrelsens förslag

skulle i stort sett undanröja dessa skoldistriktens betänkligheter av ekonomisk

art, och man kunde förvänta, att skoldistrikten, där behov av lärare med

full tjänstgöring förelåge, komme att i större utsträckning än hittills inrätta

tjänster för lärare med undervisning i fortsättningsskolan som huvudsyssla.

_ Skolöverstyrelsen, föreslår slutligen, att resekostnads- och traktamentsersättning,

som nu utginge till ambulerande lärarinnor i hushållsgöromål vid

fortsättningsskolor, måtte tillerkännas även andra ambulerande fortsättningsskollärare.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 71.

31

De sakkunniga hava sammanfattat sitt uttalande och sitt förslag i detta

hänseende på följande sätt:

I nära samband med frågan om fortsättningsskolväsendets centralisering

står den viktiga angelägenheten att bereda möjlighet att vid fortsättn]ngsskolan

anställa lärare med undervisning i denna skola såsom huvudsyssla.

Sakkunniga dela skolöverstyrelsens i ovan omnämnda framställning hävdade

uppfattning, att det för den fortsatta undervisningens normala utveckling

och fortgång är nödvändigt att vidtaga sådana åtgärder, att goda lärare

kunna erhållas och bibehållas. De egenartade förhållanden, under vilka

arbetet i fortsättningsskolan bedrives, kräva i viss mån säregna bestämmelser

rörande lärarpersonalen. Sakkunniga framhålla med styrka, att det är

en bjudande plikt för samhället att bereda dessa lärare och lärarinnor, som

ägna sig åt arbetet i fortsättningsskolan såsom huvudsyssla, tryggare anställningsförhållanden

än de nu i regel åtnjuta. Det av skolöverstyrelsen i detta

syfte framlagda förslaget föregriper icke en påkallad fullständigare utredning

angående övningslärares vid olika läroanstalter anställning och bör

därför kunna omedelbart genomföras.

I överensstämmelse med skolöverstyrelsens förslag yrka de sakkunniga,

att vissa fortsättningsskollärare beredas bättre anställningsförhållanden enligt

i huvudsak följande grunder:

»Lärare vid folk- och småskolor medgives rätt att för uppflyttning i högre

lönegrad tillgodoräkna sig den tid, han med fast anställning tjänstgjort på

någon med pensionsrätt förenad lärarbefattning vid fortsättningsskola.

Ålderstillägg för fast anställd lärare vid fortsättningsskola må utgå med

samma belopp och enligt i huvudsak samma grunder som ålderstillägg till

lärare vid folkskolor, varvid angående beräkning av lönetursår må i tillämpliga

delar gälla, vad i sådant avseende är stadgat beträffande ordinarie folkskollärare.

Statsbidrag till avlönande av vikarie för på grund av styrkt sjukdom tjänstledig

fast anställd lärare vid fortsättningsskola må utgå enligt i huvudsak de

grunder, som gälla i fråga örn sådan vikarie vid folkskola.

Resekostnads- och traktamentsersättning må utgå till ambulerande lärare

vid fortsättningsskola i huvudsaklig överensstämmelse med vad som hittills

varit gällande för ambulerande lärarinna i hushållsgöromål.»

I detta sammanhang har departementschefen erinrat örn en av skolöverstyrelsen

i samband med dess riksdagspetita gjord framställning angående

beräkningen för budgetåret 1932/1933 av det ordinarie förslagsanslaget till

understöd för avlönande av lärare vid fortsättningsskolor, vari överstyrelsen

hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att höja det ordinarie

förslagsanslaget till understöd för avlönande av lärare vid fortsättningsskolor,

nu 5,000,000 kronor, med 200,000 kronor till 5,200,000 kronor.

Skolöverstyrelsen har vid denna beräkning utgått från det av folkskolinspektörerna

för här ifrågavarande ändamål för år 1930 tillstyrkta beloppet,

5,129,162 kronor 87 öre. Någon ökning av utgifterna för här ifrågavarande

ändamål torde, framhåller överstyrelsen, komma att förorsakas av den fortgående

ombildningen av allmänna fortsättningsskolor till yrkesbestämda med

därav ofta följande högre arvoden åt lärarpersonalen, och kunde på grund

härav förutses, att utgifterna för år 1931 komma att uppgå till omkring

5,200,000 kronor.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande Nr 71.

Departementschefen har för egen del anfört i huvudsak följande:

Redan i den proposition, genom vilken förslag angående inrättande av

den obligatoriska fortsättningsskolan förelädes 1918 års riksdag, framhölls

det, att lärare med full sysselsättning i fortsättningsskolan kunde komma

att anställas inom vissa skoldistrikt. Detta har också skett och kommer att

i ökad grad bliva erforderligt och möjligt genom centraliseringen. Sådan

lärare kan numera beredas pensionsrätt i statens pensionsanstalt, men rätt

till ålderstillägg och viss del av lönen under tjänstledighet för sjukdom

erhåller han endast om skoldistriktet frivilligt åtager sig utgifterna härför.

Nu föreslå de sakkunniga, att fast anställd lärare vid fortsättningsskola må

tillförsäkras rätt till ålderstillägg samt viss del av lönen under tjänstledighet

för sjukdom. Utgifterna härför skulle liksom beträffande andra lärarkategorier

bestridas av statsmedel.

Skolöverstyrelsen har i sitt utlåtande angående de sakkunnigas betänkande

närmare belyst tjänstgöringsförhållandena för lärare med fast anställning

vid fortsättningsskola. Det framgår härav, att tjänstgöringen icke sällan

fullgöres blott till en del vid fortsättningsskolan men i övrigt vid andra

skolor, huvudsakligen vid folkskolan. Överstyrelsen föreslår därför, att det

ifrågasatta statsbidraget till ålderstillägg och till arvode åt vikarie åt lärare

vid fortsättningsskolor må utgå endast örn lärarens tjänstgöring vid fortsättningsskolan

är så omfattande, att den skulle kunna medföra pensionsrätt.

Skälen för beviljande av statsbidrag till ålderstillägg åt fast anställd lärare

vid fortsättningsskola och till arvode åt vikarie för sådan lärare äro från

olika synpunkter så starka, att jag icke tvekar att tillstyrka förslagen härom.

Då det här gäller att framgå på ett jämförelsevis oprövat område,

biträder jag likväl den av skolöverstyrelsen förordade begränsningen, varigenom

vinnes, att förslagets räckvidd kan bättre överblickas och att de

ekonomiska konsekvenserna under åtminstone de närmaste åren bliva ganska

betydelselösa. I fråga örn omfattningen av lärarens tjänstgöring såsom förutsättning

för rätt till ålderstillägg föreslår jag dock det förtydligandet, att

denna angives till 20 timmar i veckan under minst 18 veckor av året, i

stället för, såsom skolöverstyrelsen föreslagit, det mera svårtolkade uttrycket

»större delen av året». I de fall, då skoldistriktet redan tillförsäkrat ifrågavarande

lärare de här avsedda förmånerna, skulle givetvis statsbidraget

komma att medföra lättnad beträffande distriktets utgifter för skolväsendet.

Som en naturlig konsekvens av det nu anförda tillstyrker jag även vad

överstyrelsen i detta sammanhang föreslagit angående lönetursrätt för lärare

vid folk- och småskolor samt fortsättningsskolor.

Resekostnads- och traktamentsersättning utgår enligt nu gällande bestämmelser

i vissa fall till ambulerande lärarinna i hushållsgöromål vid fortsättningsskola

men däremot icke till lärare i andra ämnen. Genom centraliseringen

vinna skälen för en utsträckning av denna förmån till lärare även

i andra ämnen än hushållsgöromål i styrka, och jag tillstyrker därför de

sakkunnigas förslag härom.

Vad beträffar storleken av det belopp, varmed anslagsmedel för fortsättningsskolorna

böra beräknas i riksstaten för budgetåret 1932/1933, biträder

jag vad skolöverstyrelsen i sin skrivelse den 31 augusti 1931 härutinnan

föreslagit. Av statskontoret har föreslagits att för ändamålet erforderliga

anslagsmedel böra uppföras i riksstaten såsom två olika anslag, det ena till

läraravlöningar vid fortsättningsskola å 5,100,000 kronor och det andra till

bestridande av kostnader, som föranletts av en centralisering av fortsätt
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 71. 33

ningsskolväsendet å 100,000 kronor. Jag ansluter mig till vad statskontoret

härutinnan förordat.

I detta sammanhang erinrar utskottet om dels det i motionen 1:46 framförda

yrkandet örn förslagsanslagets till avlöning åt lärare vid fortsättnings - skolor ändring till reservationsanslag samt anslagets ökning utöver vad av

Kungl. Majit föreslagits, dels ock det i motionen I: 155 framställda yrkandet

angående utredning i visst hänseende beträffande nämnda anslag. Beträffande

de till stöd för berörda yrkanden anförda skälen hänvisar utskottet

till motionerna.

Slutligen har i kap. VIII (sid. 79—90 i statsrådsprotokollet) behandlats

frågan örn beivrande av skol försummelser utan giltigt förfall.

Den 14 januari 1927 anbefallde Kungl. Maj:t skolöverstyrelsen att snarast

möjligt inkomma med utredning och förslag angående de åtgärder, som med

hänsyn till vissa under senare tid inträffade fall av underlåtenhet att efterkomma

gällande föreskrifter rörande barns skolgångsskyldighet kunde anses

påkallade för ett verksamt upprätthållande av nämnda föreskrifters efterlevnad.

Den 28 februari 1927 hade överstyrelsen fullgjort sitt uppdrag och

framlade följande förslag till ändrad lydelse av § 36 i fortsättningsskolstadgan

samt förslag till likalydande formulering av § 51 i folkskolestadgan.

»Tredskas föräldrar eller målsmän att efterkomma gällande föreskrifter

angående barns skolgångsskyldighet eller visa de sig härutinnan försumliga,

och finner skolstyrelsen, att rättelse icke kan annorledes på lämpligt sätt

vinnas, skola de barn, som av nämnda anledning uteblivit, till skolan avhämtas.

För sådant ändamål må länsstyrelsen lämna skolstyrelsen handräckning.

Fortfar tredskan eller försummelsen, oaktat barnen upprepade gånger avhämtats

till skolan genom skolstyrelsens försorg eller hämtning en gång

ägt rum med länsstyrelsens biträde, må länsstyrelsen, efter anmälan av skolstyrelsen

eller där länsstyrelsen eljest finner anledning härtill, kunna vid

vite förelägga de tredskande eller försumliga att regelbundet hålla barnen i

skolan ävensom, i händelse föreläggandet ej efterkom mes, dem till sådant

vite fälla.

Skulle ovan angivna åtgärder visa sig fruktlösa, äger skolstyrelsen bestämma,

att barnen skola från föräldrarna eller målsmännen skiljas och till

vårdande åt andra personer överlämnas. Där särskilda skäl därtill äro, må

dock sådant beslut kunna fattas, även utan att åtgärd föregått, varom i

andra stycket stadgas. Skolstyrelsens beslut om barns skiljande från föräldrarna

eller målsmännen skall underställas länsstyrelsens prövning; och

må länsstyrelsen för verkställighet av sådant beslut lämna handräckning.

Kostnad för barns underhåll hos andra i fall, som i nästföregående stycke

sägs, skall i laga ordning utmätas hos föräldrarna eller målsmännen.»

De sakkunniga hava sammanfattat sin uppfattning och sitt förslag i denna

fråga på följande sätt:

De sakkunniga hava även haft att till övervägande upptaga frågan örn

åtgärder mot minderåriga och deras målsmän, då den minderårige utan

giltigt förfall utebliver från skolan. Sakkunniga påvisa, att den nuvarande

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 6 sami. 38 käft. (Nr 71.) 3

Beivrande av

skolförsummelser

utan

giltigt förfall.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande Nr 71.

Utskottets

yttrande.

lagstiftningen på detta område är otillfredsställande, i det den medgiver vitt

skilda tolkningar, men framför allt däri, att den lämnar skolstyrelsen utan

verkligt bistånd för fullgörande av styrelsens här ifrågavarande maktpåliggande

uppdrag.

Att hithörande författningar måste förtydligas och fullständigas är uppenbart.

Skolöverstyrelsens förslag torde väl vara ägnat att undanröja ovissheten

angående författningens verkliga innebörd och synes i allmänhet göra

det möjligt för skolstyrelse att vid behov vidtaga erforderliga åtgärder för

beivrande av skolförsummelser, när det gäller folkskolan. För fortsättningsskolans

vidkommande är förslaget dock otillfredsställande i så måtto att de

anvisade åtgärderna icke kunna vidtagas tillräckligt snabbt för att få åsyftad

verkan.

Sakkunniga föreslå därför:

att lämplig person, som av skolstyrelsen därtill utses, må av vederbörande

myndighet tillerkännas polismans befogenhet och skydd vid utförande av

skolstyrelses uppdrag att till skolan avhämta lärjunge, som på grund av

tredska uteblivit från skolan;

att skolstyrelse må erhålla ovillkorlig rätt att genom hänvändelse till ortens

polismyndighet erhålla nödigt bistånd för upprätthållande av skolplikten

;

att skolstyrelses och länsstyrelses beslut angående åtgärder mot skolförsummelser

må kunna gå i verkställighet utan hinder av att klagan förts;

att beslut örn skiljande från hemmet av minderårig, som på grund av

tredska undandrager sig att fullgöra skolplikten, må utan upprepande av

förberedande åtgärder och förnyade framställningar kunna verkställas när

helst så erfordras, intill dess han fullgjort sin skolplikt; samt

att i övrigt skolöverstyrelsens i samband med dess utredning angående

åtgärder mot s. k. skolstrejker framlagda förslag måtte i huvudsak vinna

tillämpning.

För egen del har departementschefen anfört följande:

Det framgår av den förebragta utredningen, att de nu gällande bestämmelserna

i förevarande avseende äro otillfredsställande. Särskilt har det

visat sig, att de tolkas mycket olika av myndigheterna och att de icke äro

ägnade att lämna de lokala skolstyrelserna det stöd, dessa måste kunna

påräkna för att kunna effektivt ingripa mot olovliga skolförsummelser.

Det är min avsikt att efter ytterligare beredning av detta ärende för Kungl.

Maj:t framlägga förslag rörande åtgärder till avhjälpande av dessa brister,

och torde det böra ankomma på Kungl. Maj.t att härutinnan utfärda erforderliga

föreskrifter. Den redan verkställda utredningen synes härvid i viktiga

avseenden kunna tjäna till ledning.

Utskottet vill först till behandling upptaga frågan örn fortsättning sskolan

och den sjuåriga heltidsläsande folkskolan. I detta avseende må erinras örn

att riksdagen i skrivelse den 25 maj 1929, nr 214, hos Kungl. Maj:t begärde

framläggande av utredning och förslag angående rätt för sådana lärjungar

från heltidsläsande folkskolor, som med fullständigt avgångsbetyg

genomgått sjunde klass, i vilken tillämpats för dylik klass särskilt utarbetad

kursplan, att erhålla befrielse från fortsättningsskolplikt. De sakkunniga

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 71.

35

hava efter verkställd utredning avstyrkt en sådan anordning och till denna

ståndpunkt har departementschefen anslutit sig. I motionen 11:471 har

åter framställts yrkande på genomförande av den förändring ifråga örn

fortsättningsskolplikten, varom utredning påkallades i ovannämnda riksdagsskrivelse.

Enligt utskottets mening har den verkställda sakkunnigutredningen på ett

övertygande satt uppvisat, att det icke med fördel låter sig göra att ersätta

fortsättningsskolkursen med ett sjunde läsår. Följande invändningar mot

ett sådant utbyte synas förtjänta av beaktande. Örn i skola av lägre form

än A-typen fortsättningsskolans kunskapsstoff skall meddelas i sjunde klassen,

synes detta icke kunna ske utan att undervisningen i de lägre klasserna

blir avsevärt lidande härpå. Men även i A-skolor uppkomma icke oväsentliga

svårigheter vid en sådan anordning, särskilt när det gäller de yrkesbestämda

fortsättningsskolorna, där, till följd av nödvändigheten att uppdela

lärjungarna i grupper vid undervisningen i arbetskunskap, störningar i

undervisningsarbetets jämna fortgång måste bliva följden. Örn anordningen

inskränkes till skolor av A-formen — vilka synas vara de enda, där förändringen

överhuvudtaget är tänkbar — kommer den påkallade reformen att få

sin betydelse huvudsakligen endast för städerna och de stadsliknande samhällena,

där skolplikten i dylikt fall blir sjuårig, under det att densamma för

den övervägande delen av landsbygden fortfarande skulle förbliva åttaårig.

Ej nog med att på detta sätt olikheterna mellan landsbygdsbefolkningens och

stadsbefolkningens ställning ytterligare markeras; även inom ett och samma

skoldistrikt kan det inträffa, att en del av barnen får ett år längre skolplikt

än de övriga, beroende på till vilken skolrote vederbörande hör. Beträffande

sådana skoldistrikt, som redan infört ett sjunde skolår i sina heltidsläsande

folkskolor och därpå byggt en ettårig fortsättningsskola, kan det

befaras, att den sålunda ofta med möda genomförda organisationen genom

den påyrkade förändringen skulle slås sönder, i det att ett medgivande

att ersätta fortsättningsskolan med ett sjunde läsår skulle giva distrikten anledning

att avskaffa fortsättningsskolan.

Dessa och andra i propositionen framhållna skäl av pedagogisk och organisatorisk

natur synas utskottet starkt tala mot fortsättningsskolans ersättande

med ett sjunde läsår i folkskolan. Till stöd för den önskade förändringen

brukar stundom framhållas, att den skulle komma att uppmuntra

till införande av sjuårig folkskola. I anledning härav vill utskottet såsom

sin mening uttala, att det förefaller utskottet, som om man borde ställa sig

betänksam mot att under nu rådande förhållanden stimulera en utveckling,

som för såväl stat som kommun kan medföra ökade kostnader för skolväsendet

genom stegrat behov av lärare och skollokaler.

Av ovan anförda skäl måste utskottet ställa sig avvisande mot det i motionen

11:471 gjorda yrkandet.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets utlåtande Nr 71.

Vad angår det i motionen II: 461 framställda yrkandet, att ettårig kurs

vid högre folkskola måtte få ersätta två årskurser vid fortsättningsskola,

vill utskottet framhålla, att enligt § 27 mom. 3 gällande fortsättningsskolstadga

på prövning i varje särskilt fall av vederbörande skolstyrelse skall

bero, huruvida skolpliktig, som tillhört annan läroanstalt än egentlig folkskola

men icke längre åtnjuter skolundervisning, må anses hava inhämtat

kunskaper, som kunna berättiga honom till befrielse från deltagande i undervisning

i fortsättningsskola. Med tillämpning av detta författningsrum

tillkommer det alltså den lokala skolstyrelsen att från fall till fall pröva

frågan örn befrielse från fortsättningsskolplikt för sådana lärjungar, som

åtnjutit undervisning vid högre folkskola. Enligt utskottets mening föreligga

icke tillräckliga skäl att frångå denna ordning och beskära de lokala

skolmyndigheternas fria prövningsrätt, på sätt ett bifall till motionen II: 461

skulle innebära. Utskottet får därför föreslå, att denna motion icke må

föranleda någon riksdagens åtgärd.

I anslutning till vad propositionen i kap. II innehåller rörande fortsättningsskola,

grundad på sexårig folkskola, vill utskottet, j likhet med departementschefen

och på av honom anförda skäl, avstyrka en allmän inskränkning

av den tvååriga fortsättningsskolplikten, där folkskolan är sexårig.

En sådan åtgärd skulle innebära en allvarlig försämring av vårt folkundervisningsväsende,

vartill utskottet under inga förhållanden kan medverka.

Vad Kungl. Maj:t föreslagit beträffande fortsättningsskola, grundad på sjuårig

halvtidsläsande folkskola, har utskottet ansett sig böra tillstyrka.

I fråga örn fortsättningsskolkursens förläggning under läsåret innebär Kungl.

Maj:ts förslag, att skoldistrikten skulle beredas avsevärt större frihet i detta

hänseende än tidigare varit fallet. Dels skulle distrikten hädanefter själva

få bestämma, att en del av fortsättningsskolan, högst en årskurs, skall förläggas

till det läsår, under vilket lärjungarna avgått från folkskolan, varutinnan

tidigare särskilt tillstånd av Kungl. Maj:t erfordrats, dels skulle för

vissa speciella fall i yrkesbestämd fortsättningsskola fortsättningsskolans

bägge årskurser kunna genomgås under ett och samma läsår. I sistnämnda

hänseende framställes i motionen I: 319 ett vida längre gående yrkande,

innebärande att bland godkända organisationsformer för fortsättningsskolan

skulle upptagas den anordningen, att fortsättningsskolans hela undervisningstid,

360 timmar, förlägges till det närmast på avgången från folkskolan

följande läsåret.

Med hänsyn till de stora svårigheter, som vid den i motionen avsedda

anordningen skulle möta för anskaffande av erforderliga lärarkrafter och

undervisningslokaler, och den kostnadsökning, som härav skulle bliva följden,

kan utskottet icke biträda det i motionen I: 319 framställda förslaget.

Däremot anser sig utskottet kunna helt ansluta sig till Kungl. Maj:ts förslag

i förevarande del.

I detta sammanhang har departementschefen framhållit de olägenheter,

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 71.

37

som följa av att avlöning till lärarpersonalen och statsbidrag härtill avse

kalenderår i stället för budgetår. Enligt utskottets mening är det önskvärt,

att frågan om en övergång till budgetår såsom tidsenhet vid avlönings- och

statsbidragsberäkningen göres till föremål för närmare utredning. Spörsmålet

torde erbjuda vissa svårigheter med hänsyn till dess samband med

kommunala budgets- och redovisningsförhållanden.

De föreslagna nya bestämmelserna i fråga örn befrielse från fortsättningsskolplikt

föranleda ingen erinran från utskottets sida.

Kungl. Majlis förslag beträffande fortsättningsskolväsendets centralisering

utgör ett viktigt led i strävandena till en rationalisering av vårt folkundervisningsväsende.

Dessutom har förslaget en särskild betydelse för landets

glest bebyggda trakter, speciellt Norrland, i det att förslagets genomförande

utgör förutsättningen för att i vissa skoldistrikt, där undervisningen meddelas

i mindre folkskolor, en ordnad och god fortsättningsskolundervisning

överhuvudtaget skall kunna komma till stånd. Utskottet finner därför förslaget

väl värt att vinna riksdagens godkännande.

I motionen I: 299 har yrkats avslag å den punkt i Kungl. Majits förslag,

som innehåller bestämmelse om en begränsning uppåt av centraliseringsbidraget

till vad som motsvarar genom centraliseringen uppkommande besparing.

Då utskottet finner denna bestämmelse välbetänkt, avstyrker utskottet

motionen.

Vad beträffar det i motionen I: 297 framställda yrkandet om skrivelse till

Kungl. Majit med begäran om viss ändring i bestämmelserna rörande fortsättnings-

och ersättningsskolor, i syfte att erhålla garanti mot inrättande

eller bibehållande av sådana skolor med ett ringa lärjungeantal, synes det

utskottet, med hänsyn till de av Kungl. Majit såväl här som tidigare i propositionen

nr 77 till årets riksdag föreslagna och av utskottet förordade nya

föreskrifterna, icke vara behövligt, att riksdagen vidtager den i sistnämnda

motion påkallade åtgärden, varför utskottet anser, att motionen icke bör

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Beträffande det i motionen I: 155 framställda yrkandet i fråga örn inrättande

av nya skolor, undervisningsavdelningar eller lärartjänster vid fortsättningsskolorna

tillåter sig utskottet hänvisa till vad utskottet i utlåtande

den 8 april 1932 nr 48 anfört ifråga om samma motion, så vitt den angår

folk- och småskolor. Vad utskottet där andragit är tillämpligt jämväl i nu

förevarande hänseende, och utskottet får därför hemställa, att motionen i

denna del ej må föranleda någon riksdagens åtgärd.

Vad Kungl. Majit föreslagit i fråga örn anställningsvillkor för lärare vid

fortsättning sskolor, anser sig utskottet böra tillstyrka med blott en mindre

ändring. I fråga örn omfattningen av lärares tjänstgöring såsom förutsättning

för rätt till ålderstillägg innebär Kungl. Majits förslag, att tjänstgöringen

skulle motsvara minst 20 timmar i veckan under minst 18 veckor

av året. Enligt utskottets mening är det angivna veckoantalet för lågt för

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets utlåtande Nr 71.

att, såsom avsetts, kunna anses motsvara större delen av läsåret. För att

icke alltför många lärare må utestängas från möjligheten att erhålla ålderstillägg,

vill utskottet emellertid icke ifrågasätta större höjning av den ifrågavarande

siffran än till 24, motsvarande fyra 6-veckorskurser för år.

Mot de i propositionen förekommande anslagsberäkningarna och vad i

sammanhang härmed föreslagits, har utskottet intet att erinra. Det i motionen

I: 46 gjorda yrkandet örn avlöningsanslagets förändring till reservationsanslag

m. m. liksom även det i motionen I: 155 framställda yrkandet

örn utredning i visst hänseende beträffande nämnda anslag får utskottet

avstyrka under hänvisning till vad utskottet i motsvarande hänseenden anfört

i förenämnda utlåtande nr 48.

Slutligen vill utskottet, med anledning av den redogörelse, som i propositionen

framlagts rörande av skolöverstyrelsen och de sakkunniga framställda

förslag i fråga om beivrande av skoiförsummelser utan giltigt förfall,

framhålla att det synes utskottet önskvärt, att Kungl. Majit, så snart omständigheterna

det medgiva, vidtager de ändringar i härutinnan gällande

bestämmelser för folk- och fortsättningsskolväsendet, som Kungl. Majit må

finna erforderliga och lämpliga för att stadgandena örn skolplikt skola kunna

på ett effektivt sätt upprätthållas.

Linder åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen må

I. godkänna följande ändringar av de för fortsättningsskolan

gällande huvudsakliga grunder och bestämmelser:
1.

Där skoldistrikt så beslutar, må högst en årskurs av

fortsättningsskolan kunna förläggas till det läsår, under

vilket lärjungarna avgått från folkskolan, varvid dock,

örn fortsättningsskolan är tvåårig, andra årskursen icke

må begynna tidigare än ett år efter första årskursens

början.

2. Är antalet lärjungar i yrkesbestämd fortsättningsskola

med minst 120 timmars praktiskt arbete i skolkök,

verkstad, jordbruk eller dylikt så ringa, att bägge årskursernas

lärjungar lämpligen böra i detta praktiska

arbete undervisas tillsammans, må sådan undervisning

kunna förläggas till härför lämplig tid utan hinder av att

vissa lärjungar därvid komma att genomgå fortsättningsskolans

bägge årskurser under ett och samma läsår, dock

att lärjunge icke må påbörja andra årskursen det kalenderår,

under vilket han avgått från folkskolan.

3. I skoldistrikt, som anordnat obligatorisk sjuårig folkskola,

tillhörande någon av folkskolans undantagsformer,

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 71.

39

eller sjuårig halvtidsläsande mindre folkskola, må, efter

prövning i varje särskilt fall av skolöverstyrelsen, fortsättningsskolkursen

för sådana lärjungar, som vid läsårets

slut avgått från dylik skolas högsta klass, kunna

omfatta en årskurs med minst 270 undervisningstimmar.

4. Omfattar fortsättningsskolområde två eller flera folkskolområden,

inom vilka den allmänna barnundervisningen

meddelas i mindre folkskola, må fortsättningsskola

kunna anordnas för undervisning även åt lärjungar, som

avgått från mindre folkskola,

II. med anledning av Kungl. Maj:ts förslag besluta:

att lärare med fast anställning på någon med pensionsrätt

i statens pensionsanstalt förenad lärarbefattning vid

fortsättningsskola må, därest tjänstgöringen vid fortsättningsskolan

motsvarar minst 20 timmar i veckan under

minst 24 veckor av året, kunna komma i åtnjutande av

ålderstillägg av statsmedel; skolande därvid ifråga örn

ålderstilläggens belopp och grunderna för deras utgående

gälla vad i sådant avseende är stadgat beträffande ordinarie

folkskollärare;

att lärare med fast anställning, som nyss nämnts, skall

under tjänstledighet på grund av styrkt sjukdom avstå en

tredjedel av den på ledigheten belöpande delen av grundarvodet,

samt att statsbidrag till hans vikarie skall utgå

med det belopp, som, utöver vad den tjänstledige läraren

avstår av sitt arvode, erfordras till arvode åt vikarien;

att till ambulerande lärare vid fortsättningsskola må för

av tjänsten föranledda resor från hemmet till kursort,

mellan kursorter samt från kursort till hemmet av statsmedel

utgå resekostnads- och traktamentsersättning enligt

klass III E. i allmänna resereglementet;

att lärare vid folk- och småskolor må äga att för uppfattning

i högre lönegrad i förekommande fall tillgodoräkna

sig den tid, han med fast anställning tjänstgjort på

någon med lönetursrätt förenad lärarbefattning vid fortsättningsskola;
lil.

med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med av

slag å herr K. J. Ekmans ovannämnda motion (1:299),

medgiva, att till bestridande av kostnaderna för centralisering

av fortsättningsskolväsendet statsbidrag må utgå

enligt i huvudsak följande grunder:

a) Skoldistrikt, som genomför sådan centralisering av

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets utlåtande Nr 71.

fortsättningsskolväsendet, att eljest erforderlig skola därigenom

bliver obehövlig, må, på sätt här nedan sägs,

kunna erhålla statsbidrag till bestridande av kostnaderna

för inackordering, skolhushåll eller skolskjutsar för fortsättningsskolpliktiga

lärjungar, vilka eljest icke skulle

kunna besöka skolan på grund av dess avstånd från hemmet

eller andra liknande omständigheter.

b) Statsbidrag enligt punkt a) må till ett skoldistrikt utgå

med högst det belopp, som enligt vad här nedan sägs skall

anses motsvara den besparing i statsbidraget till avlönande

av lärare i fortsättningsskola inom distriktet, vilken

uppkommer därigenom, att eljest erforderlig skola på

grund av centraliseringen bliver obehövlig. Vid beräkning

av denna besparing skall hänsyn tagas endast till fortsättningsskolor

och mindre fortsättningsskolor, som av

skolöverstyrelsen förklarats vara erforderliga, därest

statsbidrag till centralisering icke utginge; dock att statsbidrag

till fortsättningsskolväsendets centralisering må

kunna enligt eljest angivna grunder utgå för en tid av

högst två år, därest statens vederbörande folkskolinspektör

vitsordar, att motsvarande besparing i statsbidraget

till avlönande av lärare vid fortsättningsskola inom distriktet

därigenom uppkommer. Den besparing i statsbidraget

till avlönande av lärare, som uppkommer för varje

på grund av centraliseringen indragen fortsättningsskola

eller mindre fortsättningsskola, skall anses utgöra 450

kronor.

c) Statsbidrag, som här avses, må utgå med belopp, som

motsvarar kostnaderna för inackordering, skolhushåll eller

skolskjutsar, dock för varje lärjunge med högst 1 krona

25 öre för dag, och skall statsbidraget utgå endast för dag,

för vilken avgift för inackordering, skolhushåll eller skolskjuts

verkligen förekommit.

d) Pågår undervisningen i skola, till vilken hänvisats

lärjunge, för vilken här avsett statsbidrag utgår, mindre

än 30 timmar i veckan, beräknas statsbidraget för det antal

dagar, för vilket bidraget skulle utgått, örn undervisningen

fortgått 30 timmar i veckan.

e) Beslutar skoldistrikt att med bidrag av statsmedel

centralisera fortsättningsskolorna, åligger det fortsättningsskolstyrelsen

att allt efter förekommande fall anordna

inackordering, skolhushåll eller skolskjutsar för

lärjungarna, och skall lärjunge, som ej genom målsmans

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 71.

41

egen försorg erhåller stadgad fortsatt undervisning, vara

skyldig att ställa sig till efterrättelse vad skolstyrelsen

angående hans skolgång bestämmer.

f) Målsman, som själv ombesörjer inackordering, skolhushåll

eller skolskjuts åt lärjunge, för vilken statsbidrag

utgår, må efter medgivande av skolstyrelsen kunna utbekomma

det för lärjungen i fråga utgående statsbidraget;

IV. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag,

så vitt nu är i fråga, å herr K. J. Ekmans ovannämnda

motion (I: 46), i vad den skiljer sig från Kungl.

Maj:ts förslag, i riksstaten för budgetåret 1932/1933

a) öka det ordinarie förslagsanslaget till understöd åt

lärare vid fortsättningsskolor, nu 5,000,000 kronor, med

100,000 kronor till 5,100,000 kronor,

b) till kostnader för centralisering av fortsättningsskolväsendet

uppföra ett ordinarie förslagsanslag av 100,000

kronor;

V. förklara sig icke hava något att erinra mot att, där

centralisering av fortsättningsskolväsendet i enlighet med

vad ovan sagts icke kommer till stånd, såväl det ordinarie

anslaget till inackorderingsbidrag för vissa skolpliktiga

barn inom Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och

Norrbottens län som ock det i proposition nr 77 till 1932

års riksdag föreslagna extra anslaget till inackorderingsbidrag

för vissa skolpliktiga barn tillhörande skoldistrikt

i andra delar av riket än de fyra nordligaste länen tagas i

anspråk jämväl för lärjungar i fortsättningsskolan,

VI. bemyndiga Kungl. Majit att meddela de närmare

föreskrifter, som för tillämpning av vad riksdagen sålunda

beslutat må befinnas erforderliga;

VII. avslå herr Weijnes ovannämnda motion (11:471);

VIII. avslå herr Granströms ovannämnda motion (I: 319);

IX. besluta, att herr Olssons i Kullenbergstorp ovannämnda

motion (II: 461) icke skall föranleda någon riksdagens

åtgärd;

X. besluta, att herr K. J. Ekmans ovannämnda motion

(1:155), så vitt nu är i fråga, icke skall föranleda någon

riksdagens åtgärd;

XI. besluta, att herr K. J. Ekmans ovannämnda motion

(I: 297) icke skall föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 21 april 1932.

På statsutskottets vägnar:

S. IT. KVARNZELIUS.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets utlåtande Nr 71.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Kvarnzelius, Lindblad, Widell, Olof Olsson, Bergqvist,

Nilsson i Malmö, Svensson i Kompersmåla, Johansson i Fredrikslund, Walles, Andersson i

Eliantorp, Pauli och Hellberg samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Jansson i Falun, Bengtsson i

Norup, Holmgren, Eriksson i Stockholm, Olofsson i Digernäs, Nilsson i Örebro, Lindskog,

Ward, Persson i Falla, Hollertz och Svensson i Grönvik.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 71.

43

Reservation

av herrar Lindblad, Olof Olsson, Nilsson i Malmö, Walles, Pauli, Anderson

i Råstock, Jansson i Falun, Eriksson i Stockholm, Nilsson i Örebro och

Ward, vilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hava följande

lydelse:

Utskottet vill-----------—---ovannämnda

riksdagsskrivelse.

De skäl, som i propositionen anföras mot fortsättningsskolanB ersättande

med ett sjunde läsår i heltidsläsande folkskolor, kan utskottet för sin del

icke finna övertygande. Utskottet anser sig böra fästa uppmärksamheten på

att berörda skäl redan voro för riksdagen kända, då ovannämnda skrivelse

den 25 maj 1929 beslöts. De hade nämligen av skolöverstyrelsen framförts

i ett den 19 oktober 1928 dagtecknat utlåtande, vilket såsom bilaga fogats

till 1929 års statsutskotts utlåtande nr 110. I detta utlåtande gjorde statsutskottet

den hemställan, i överensstämmelse med vilken sedermera riksdagens

i nyssnämnda skrivelse angivna beslut avfattades. I skrivelsen framhålles,

att skolöverstyrelsen i berörda utlåtande »ställt sig avvisande mot tanken

på att i det sjunde skolåret inarbeta den tvååriga fortsättningsskolans kurs».

Omedelbart härefter fortsätter riksdagen: »Enligt riksdagens mening kunna

emellertid åtskilliga skäl andragas till förmån för en sådan anordning. Ur

undervisnings- och uppfostringssynpunkt synes mera vara att vinna genom

en förlängning av skoltiden med ett helt skolår, då lärjungarna under åtta

månader oavbrutet stå under lärarens tillsyn och ledning än genom fortsättningsskolans

i regel ej mer än 360 timmar omfattande, kanske till några

få timmar i veckan eller till spridda tidsperioder förlagda undervisning.

Och för en stor del av lärjungarna lär en sådan organisation vara ägnad

att undanröja de svårigheter, som genom fortsättningsskolplikten nu stundom

kunna uppkomma, då det för dem gäller att genom arbetsanställning bidraga

till eller själva förvärva sitt uppehälle. De kunna då i en sammanhängande

följd fullgöra sin skolgång för att sedan mera odelat ägna sig åt

det praktiska livets uppgifter i stället för att, såsom nu, under två år efter

folkskolans slut, med vissa mellantider vara underkastade skolplikt.»

Såsom av ovanstående uttalande framgår, intog riksdagen, trots kännedomen

örn de ovan omtalade skälen, en ganska positiv hållning till förmån

för fortsättningsskolkursens inarbetande i det sjunde läsåret, vilket ock

framgår därav, att riksdagens hemställan i ämnet erhöll den avfattningen

att riksdagen begärde framläggande av ej endast utredning utan även »förslag

angående rätt för sådana lärjungar från heltidsläsande folkskolor, som

med fullständigt avgångsbetyg genomgått sjunde klass, i vilken tillämpats

för dylik klass särskilt utarbetad kursplan, att erhålla befrielse från fort
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets utlåtande Nr 71.

sättningsskolplikt». Något sådant förslag har emellertid icke framlagts och,

så vitt propositionen ger vid handen, har något försök till frågans lösning

i överensstämmelse med riksdagsskrivelsen icke gjorts, t. ex. i form av

kursplaner för sådan sjuårig folkskola, som i riksdagsskrivelsen avsågs.

Utskottet har icke kunnat undgå det intrycket, att vid utredningen de svårigheter,

som från skoladministrativt håll ansetts möta mot den önskade

förändringen, alltför mycket skjutits i förgrunden och förstorats. Utskottet

måste för sin del fasthålla vid den uppfattning örn fördelarna av nämnda

förändring, som i 1929 års riksdagsskrivelse kommit till uttryck och som

icke av utredningen kunnat jävas; enligt utskottets mening äro dessa fördelar

så betydande, att i jämförelse med dem de anförda olägenheterna

måste te sig underordnade. Dock vill utskottet ifråga om heltidsläsande

skolor av lägre typ än A-formen icke nu ifrågasätta ett genomförande av

ifrågavarande önskemål, då utskottet anser, att beträffande dessa skolor de

mot reformen framställda invändningarna måste tillmätas större bärighet,

och svårigheterna i varje fall äro så pass stora, att närmare undersökning

tarvas, innan man bör tänka på att utsträcka förändringen även till dem.

Vad däremot A-skolorna angår, hava de sakkunniga själva medgivit, att

olägenheterna äro mindre och en förändring i här avsedd riktning möjlig.

Då de sakkunniga i allt fall ställa sig avvisande mot berörda önskemål

jämväl ifråga om A-skolor, sker detta förnämligast med hänsyn till den

yrkesbestämda fortsättningsskolkursen. Enligt utskottets mening kunna de

svårigheter, som härutinnan ansetts möta, undanröjas eller avsevärt förminskas

genom den åtgärd, som i 1929 års riksdagsskrivelse framhölls

såsom, och även enligt utskottets uppfattning utgör, en nödvändig förutsättning

för ett genomförande av den påyrkade anordningen, nämligen åstadkommande

av kursplaner för sjuårig folkskola, vilka utarbetats för nu

ifrågavarande speciella ändamål, där alltså det primära utgjorts av fortsättningsskolkursens

inläggande i det sjunde läsåret, varefter med hänsyn härtill

planens innehåll i övrigt anpassats på lämpligt sätt. Övriga invändningar

mot fortsättningsskolans ersättande med ett sjunde skolår tillmäter

utskottet, såvitt angår A-skolorna, icke någon större vikt. Vad särskilt

angår de olikheter ifråga örn skolpliktens beskaffenhet, som vid ett genomförande

i A-skolor av den omhandlade förändringen kunde uppkomma för

olika grupper av befolkningen, är ju detta något, som äger rum redan nu

i stor utsträckning och som är oundvikligt i ett land, där förhållandena

med avseende å natur, bebyggelse m. m. äro så skiftande som hos oss.

Med hänsyn till vad sålunda anförts, finner sig utskottet böra föreslå, att

riksdagen nu fattar beslut i huvudsaklig överensstämmelse med vad i motionen

II: 471 åsyftas. Utskottet anser alltså, att riksdagen med anledning

av nämnda motion bör besluta dels att sådana lärjungar, som med fullständigt

avgångsbetyg avgått från sjunde klassen av folkskola, anordnad

enligt A-formen i gällande undervisningsplan för rikets folkskolor, skola,

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 71.

45

under förutsättning att i nämnda folkskola tillämpats vederbörligen fastställd

kursplan, inrymmande, vad angår sjunde klassen, jämväl fortsättningsskolans

kurs, vara befriade från fortsättningsskolplikt, dels ock i skrivelse till

Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit ville låta utarbeta och fastställa sådana

kursplaner, som nyss nämnts.

Utskottet anser sig böra framhålla, att ifrågavarande anordning synes

böra få förekomma vare sig det är småskolavdelningen som är treårig, eller

folkskolavdelningen, som är femårig. Olika typer av kursplaner måste uppenbarligen

fastställas, anpassade efter olika fall. Huruvida i viss folkskola

kursplan, varom här är fråga, skall tillämpas, bör i första rummet bliva

beroende på beslut av skoldistriktet. Sedan distriktet fattat beslut härom,

torde ärendet böra behandlas på samma sätt som andra reglementsärenden.

De föreskrifter, som i övrigt kunna anses erforderliga för genomförande

av ifrågavarande förändring, torde det få ankomma på Kungl. Majit att

meddela.

Vad angår det----—---—-------

.—----— — —------på ett effektivt sätt upprätthållas.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen må

I.--------

II.----------

III. --------

IV. --------

v.--------

VI.---------

VII. i anledning av herr Weijnes ovannämnda motion

(II: 471) besluta dels att sådana lärjungar, som med fullständigt

avgångsbetyg avgått från sjunde klassen av folkskola,

anordnad enligt A-formen i gällande undervisningsplan

för rikets folkskolor, skola, linder förutsättning att i

nämnda folkskola tillämpats vederbörligen fastställd kursplan,

inrymmande, vad angår sjunde klassen, jämväl fortsättningsskolans

kurs, vara befriade från fortsättningsskolplikt,

dels ock i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att

Kungl. Majit ville låta utarbeta och fastställa sådana

kursplaner, som nyss nämnts;

VIII. --

IX.---

X.--

XI.--------

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1932:195 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrade bestämmelser beträffande fortsättningsskolans organisation m. m. s. 1 i texten