Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner örn avskrivning av hospitalens till statsverket indragna räntor.

1932-04-26 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1932:80, Utlåtande i anledning av väckta motioner örn avskrivning av hospitalens till statsverket indragna räntor.

Dokumentets text

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 80.

15

Nr 80.

^Ankom till riksdagens kansli den 26 april 1932 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner örn avskrivning av hospitalens

till statsverket indragna räntor.

(3:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta, den ena, nr 86, inom första kammaren

av herrar G. Ehrnberg och I. Öhman samt den andra, nr 119, inom

andra kammaren, av herr E. Björck i Kristianstad m. fl., vilka motioner

hänvisats till statsutskottets förberedande behandling, har hemställts, att

riksdagen ville besluta, att de jämlikt nådiga hrevet den 12 maj 1876 från

hospitalen till statsverket indragna och utgående räntor, vilka jämlikt

kungl, förordningen av den 5 juni 1909 kunna omsättas i penningar, skola

avskrivas.

Till stöd för sitt förslag hava motionärerna i huvudsak anfört följande:

»Ehuru den kungl, proposition, som framlades vid 1885 års riksdag örn

grundskatternas nedskrivande, syftade till att inleda en allmän avskrivning

av alla grundskatter, gjordes dock undantag för ''hospitalens med

ingången av år 1877 till statsverket indragna frälseräntor och andra avgälder

av fast egendom’. Då den kungl, propositionen av riksdagen bifölls,

upptogs samma undantag även i den kungl, kungörelsen av den 5 juni

1885 angående nedsättning i de på viss jord vilande grundskatterna. Beslutet

vid 1892 års urtima riksdag örn grundskatternas slutliga avskrivande

grundade sig på 1885 års beslut och omfattade alltså de skatter och pålagor,

som angivas i kungl, kungörelsen av den 5 juni 1885. De så kallade hospitalsräntorna

vörö sålunda alltjämt oberörda av avskrivningen, ehuru de

hänförts till grundskatterna. Kammarkollegium hade i ett utlåtande av

den 9 november 1882 ifrågasatt avskrivning av dessa räntor och avgälder.

I motion vid 1898 års riksdag hemställde herr Esbjörn Persson i Borrby,

att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att

Kungl. Majit måtte taga i övervägande, huruvida icke enahanda nedsättning

och avskrivning av grundskatter, som genom kungl, kungörelsen den

5 juni 1885 och lagen den 2 december 1892 stadgats i fråga örn viss jord

måtte kunna bestämmas jämväl i fråga örn hospitalens till statsverket indragna

motsvarande avgälder av fast egendom.

Motionen avslogs. Men följande år återkom motionären med en ny motion

i ämnet. Han vidhöll i denna sin mening, att avgälderna borde av
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 80.

skrivas, enär de äro otidsenliga och besvärliga beskattningar. Då riksdagen

ej velat biträda förslaget om avskrivning, hemställde han nu, att riksdagen

skulle begära ett förslag örn avlösning av dessa skatter. Denna motion

bifölls av riksdagen.

På uppdrag av Kungl. Maj :t utarbetade och framlade kammarkollegium

i sitt utlåtande av den 30 december 1904 ett förslag örn rätt för jordägare

att avlösa till statsverket indragna hospitalsräntor. Proposition i ärendet

på grundval av kammarkollegii utlåtande avlämnades till 1909 års

riksdag och blev även av denna godkänd. Genom kungl, förordningen av

den 5 juni 1909 bestämdes, att jämlikt kungl, brevet den 12 maj 1876 från

hospitalen till statsverket indragna och utgående räntor, kronotionde och

övriga avgälder av hemman och lägenheter skulle, där så ej redan skett,

omsättas i penningar samt för varje fastighet i kronans räkenskaper sammanföras

till en summa under benämningen indragen hospitalsränta. För

omsättningen skulle gälla bestämmelserna i förordningarna 1855 och 1869

eller, där de ej voro tillämpliga, särskilda angivna medelmarkegångspris.

Ägare av hemman eller lägenhet, varur utginge indragen hospitalsränta,

finge friköpa sig från skyldigheten att utgöra sådan ränta medels inbetalning

till statsverket av ett belopp, motsvarande räntans kapitalvärde,

beräknat efter fem procent. Anbud örn avlösen borde ske hos länsstyrelsen,

vilken, sedan uträkning av lösesumman blivit sökanden meddelad och

beloppet därav i vederbörlig ordning till länsstyrelsen inbetald, föranstaltade

örn behörig anteckning i jordeboken och sedan anmälde förhållandet

för kammarkollegium.

Vid förfrågan hos kammarkollegium har meddelats, att en hastig genomgång

av jordeböckerna har givit vid handen, att avlösning av hospitalsräntor

jämlikt 1909 års kungl, förordning icke skett utom möjligen i

något enstaka fall.

Syftet med riksdagsbeslutet 1909 var att genom avlösning få bort dessa

''otidsenliga och besvärliga beskattningar’. Över 20 år ha sedan dess förflutit

och då avlösning enligt den fastställda ordningen under denna tid

endast ägt rum i något enstaka fall, så kan man lätt räkna ut, att det

måste taga mycket lång tid, innan syftet med avlösningen ernåtts. Konjunkturerna

för jordbruket ha linder den mesta delen av denna tid varit

relativt goda. De nu avsevärt försämrade konjunkturerna vid jordbruket

kunna icke underlätta avlösningen utan måste tvärtom med största sannolikhet

leda till, att avlösningar för framtiden näppeligen kunna påräknas.

Anser man det fortfarande önskvärt, att denna antikvariska kvarleva av

ett föråldrat skattesystem avföres, så torde därför numera ej givas någon

annan utväg än den tidigare av kammarkollegium förordade, nämligen

att avskriva dessa avgälder liksom män förut avskrivit de övriga grundskatterna.

En sådan avskrivning kan ur ekonomisk synpunkt icke verka

avskräckande, då enligt kammarkollegii utlåtande den 30 december 1904

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 80. \7

liela sunaman av dessa avgälder uppgår till 5,982 kronor 12 öre, fördelande

sig på de olika länen sålunda:

Uppsala län..............................

................. kronor

95: 3 8

Södermanlands län...................

................. »

50: —

Östergötlands län ...................

................. »

645: —

Jönköpings län .......................

................. »

6: 38

Kronobergs län .......................

.................. »

19: 17

Gotlands län..............................

................ »

930:43

Kristianstads län ..................

.................. »

2,1.70: 7 5

Malmöhus län...........................

.................. »

2,065: oi

Summa kronor 5,982: 12.

Det kan icke vara oundgängligen nödvändigt att bibehålla denna lilla

kvarvarande rest av de gamla grundskatterna. Tvärtom finnes det anledning

förmoda, att man av rent praktiska skäl kommer att söka få dem

avförda. Det är då ingen anledning att uppskjuta en sådan åtgärd. Den

nuvarande jordbrukskrisen är ett ytterligare skäl för en avskrivning nu.

För dem, som drabbas av dessa gamla avgälder, kännes det under de

nuvarande kristidssvårigheterna mer än eljest hårt att nödgas vidkännas

utbetalningar till det allmänna, som icke drabba alla självägande

jordbrukare, även örn avgifterna i de särskilda fallen stanna vid jämförelsevis

blygsamma belopp.»

De senaste årtiondenas lagstiftning på det område, vartill förevarande

fråga hör, bär så gott som undantagslöst följt den regeln, att avskrivning

kommit, till användning, då fråga är örn offentligrättsliga skyldigheter,

och avlösning i fråga örn privaträttsliga.

De räntor, som avses i förordningen den 5 juni 1909 (nr 68) angående

rätt för jordägare att inlösa till statsverket indragna hospitalsräntor m.

m., grunda isig visserligen till stor del på privaträttsliga avtal — de donerade

räntorna samt räntorna av skatteköpta hospitalshemman — men

då i avgifterna ingå även utskylder, som, örn de ock tidigare ansetts vara

under enskild äganderätt (respektive hospitals), dock till sitt ursprung

äro av offentligrättslig natur (t. ex. kronotionde), vill det synas, att

dessa böra kunna bliva föremål för avskrivning. Då emellertid icke

utan närmare undersökning kan angivas, i vad mån utskylderna äro av

ena eller andra slaget, torde den av motionärerna väckta frågan böra

närmare utredas av Kungl. Maj:t, innan riksdagen tager definitiv ståndpunkt

till densamma.

Utskottet får på grund härav hemställa,

att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Hajd anhålla,

att Kungl. Maj:t måtte verkställa utredning

angående den omfattning och det sätt, varpå de jäm
Bihang

till riksdagens protokoll 19.32. 6 sami. it höft. (Nr 77—SO.) ''2

Utskottets

yttrande.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 80.

likt brev den 12 maj 1876 från hospitalen till statsverket

indragna och utgående räntor, vilka jämlikt förordningen

den 5 juni 1909 (nr 86) angående rätt för

jordägare att inlösa till statsverket indragna hospitalsräntor

m. m. kunna omsättas i penningar, må

kunna upphöra, samt för riksdagen framlägga det

förslag, vartill utredningen kan föranleda.

Stockholm den 26 april 1932.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 77.

821845. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1932.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1932:187 Skrivelse till Konungen* i anledning av väckta motioner om avskrivning av hospitalens till statsverket indragna räntor. a1 i texten