Utlåtande i anledning av riksdagens år 1931 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1930—30 juni 1931.
1932-05-03 · 56 sidor, varav 49 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 49 av 56 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1932:86, Utlåtande i anledning av riksdagens år 1931 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1930—30 juni 1931.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 86.
1
Nr 86.
Ankom till riksdagens kansli den 3 maj 1932 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av riksdagens år 1931 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverkets
jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning
för tiden 1 juli 1930—30 juni 1931.
(lia avd.)
Statsutskottet, till vars förberedande behandling ovannämnda revisionsberättelse
jämte de i anledning därav från vederbörande ämbetsverk och
myndigheter till Kungl. Majit avgivna utlåtanden och förklaringar blivit
hänvisad, får, efter tagen kännedom av dessa handlingar och inhämtande
av de för ärendens utredning i övrigt erforderliga upplysningar,
underställa riksdagens prövning de av revisorerna gjorda framställningar,
som ansetts från utskottets sida påkalla yttrande; kommande utskottet
därvid att följa den ordning, som i revisionsberättelsen blivit iakttagen.
l:o) Under justitiedepartementet, § 3, hava revisorerna till behandling
upptagit frågan örn ersättning till vittnen i brottmål m. m. samt lämnat
en redogörelse för nu gällande ersättningsgrunder. (Del I sid. 6—8.)
Revisorerna hava därefter gjort följande uttalande.
»Såsom av det ovan anförda framgår äro bestämmelserna örn reseersättning
i de fall, örn vilka här är fråga, numera föråldrade. I 1878 års
kungörelse talas endast örn hästskjuts och i 1886 års lag allenast örn hästskjuts,
järnväg och ångbåt. Någon ändring härutinnan med hänsyn till
den utveckling, trafikväsendet sedermera undergått, har icke vidtagits.
Statsverket har härigenom kommit att åsamkas avsevärt större utgifter,
än som varit nödvändigt för täckande av de med resor av ifrågavarande
slag förenade kostnaderna. Revisorerna vilja i detta sammanhang erinra
om att skjutslegan för en häst utgår med synnerligen varierande belopp
inom de olika länen, från 3 kronor per mil till 5 kronor per mil, vartill
kommer avgift för begagnande av åkdon. Lägsta automobiltaxan i samtliga
län åter utgör 4 kronor per mil och avgiften för omnibus utgår i regel
med 75 öre ä 1 krona per mil.
Det synes revisorerna vara nödvändigt, att föreskrifterna örn ersättning
för nu ifrågavarande resor bringas i bättre överensstämmelse med
allmänna resereglementets bestämmelser örn resekostnadsersättning. Enligt
revisorernas mening torde härvid med hänsyn till resornas ändamål
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 6 sami. U6 höft. (Nr 8G.) 1
Ersättning
till vittnen i
brottmål rrv m.
2
Statsutskottets utlåtande Nr 86.
och beskaffenhet ersättning böra utgå allenast för de verkliga resekostnaderna
och endast för det billigaste färdsätt, som för åstadkommande
av minsta sammanlagda rese- och traktamentskostnad kan komma till
användning.»
Utskottets Det av revisorerna berörda spörsmålet har upptagits av Kungl. Majit,
yttrande. som j propositionen nr 9 till innevarande riksdag framlagt förslag till
»Lag örn ändrad lydelse av 1 § lagen den 4 juni 1886 (nr 44 s. 1) angående
ersättning av allmänna medel till vittnen i brottmål».
Kungl. Majlis proposition har numera av riksdagen bifallits (jfr första
lagutskottets utlåtande nr 4); varom utskottet velat här
erinra.
Marinförvalt- 2:o) Under försvarsdepartementet, § 6, hava revisorerna meddelat uppnXnförin
b°k'' g^ter rörande vissa i marinförvaltningens huvudbok uppförda fondtitönn9''
lars behållningar respektive brister vid utgången av budgetåren 1928/1929,
1929/1930 och 1930/1931. (Del I sid. 11—14.)
Därefter hava revisorerna anfort följande.
»I riksdagens skrivelse den 28 maj 1927 anförde riksdagen, med anledning
av en av riksdagens revisorer framställd anmärkning beträffande
bokföringen av vissa utgifter hos marinförvaltningen, följande:
Riksdagen ansluter sig till vad revisorerna anfört rörande olämpligheten
av att vid marinens medelsbokföring riksstatsmedel redovisas såsom
fonder och alltså undandragas den allmänna budgetredovisningen.
Enligt riksdagens mening bör en omläggning av marinens bokföring ske
på sådant sätt, att densamma kommer att närmare ansluta sig till det vid
arméförvaltningen för närvarande i berörda hänseende tillämpade redovisningssättet.
Med hänsyn till vikten av att en omläggning av marinens
medelsbokföring snarast möjligt kommer till stånd, har riksdagen ansett
sig böra hos Eders Kungl. Majit göra framställning örn vidtagande av
för sådant ändamål erforderliga åtgärder.
Riksdagen får alltså anhålla, att Eders Kungl. Majit måtte beträffande
marinförvaltningens medelsbokföring vidtaga sådana åtgärder, att samtliga
av marinförvaltningen disponerade riksstatsmedel komma att upptagas
i budgetredovisningen samt att det nu tillämpade förfaringssättet
med uppläggande av särskilda fondtitlar för redovisningen av dylika
medel för framtiden upphör.
Sedermera har riksdagen i skrivelse den 16 maj 1929 (nr 175), med föranledande
av riksdagens revisorers anmärkningar å vissa förhållanden
vid repslagarverkstaden i Karlskrona, anfört, bland annat följande:
Riksdagen vill erinra örn att 1927 års riksdag hos Eders Kungl. Majit
anhållit, att sådana åtgärder beträffande marinförvaltningens medelsbokföring
måtte vidtagas, att samtliga av marinförvaltningen disponerade
riksstatsmedel komme att upptagas i budgetredovisningen samt att det
tillämpade förfaringssättet med uppläggande av särskilda fondtitlar för
dylika medel för framtiden upphörde.»
Statsutskottets utlåtande Nr 86.
3
I denna fråga hava revisorerna slutligen gjort följande uttalande.
»Såsom av sammanställningen framgår har någon väsentlig minskning
av de i sammanställningen ingående titlarnas behållningar icke förekommit
under de tre senaste budgetåren, även örn man tager i betraktande,
att de huvudsakliga tillgångarna för Stockholms varvs byggnadsfond
den 30 juni 1929 icke redovisats i huvudboken och följaktligen icke ingå
i sammanställningen, i vad den avser sistnämnda år.
Ovannämnda titlar äro uppenbarligen av statsmedels karaktär. De å
titlarna förefintliga behållningarna och bristerna böra följaktligen tillföras
respektive ersättas från vederbörliga anslag. Det förfaringssätt,
som marinförvaltningen i strid med riksdagens uttalade åsikt alltjämt
tillämpar, innebär i själva verket, att marinförvaltningen vid sidan av
de av statsmakterna i vanlig ordning för sjöförsvaret beviljade medlen
förfogar över en särskild budget av betydande storlek, vilken genom den
nu påtalade anordningen undandrages den sedvanliga budgetgranskningen.
Detta innebär enligt revisorernas mening ett allvarligt missförhållande,
och revisorerna måste beteckna det såsom synnerligen anmärkningsvärt,
att berörda redovisningssystem, trots de påpekapden, som
gjorts, alltjämt av marinförvaltningen upprätthålles.»
Förklaring har avgivits av marinförvaltningen (Del III sid. 6—14), som
efter att hava lämnat en redogörelse för fondtitlarna och hittills vidtagna
åtgärder för omläggning av bokföringen inom ämbetsverket, yttrat
följande.
Av vad ovan anförts framgår:
att marinförvaltningen redan vidtagit omfattande åtgärder för att fondtitlarna
i största möjliga utsträckning skulle bringas under budgetredovisning
eller eljest upphöra,
att i anledning härav ett betydande antal titlar redan omlagts eller
upphört,
att fonden för krigsfartygs byggande och Stockholms varvs byggnadsfond
böra, så länge icke riksdagen fattat beslut örn dessa fonders tagande
i anspråk, kvarstå och redovisas såsom fondmedel, varvid dock bör anmärkas,
att marinförvaltningen hemställt örn nådigt förslag till riksdagen,
att fonden för krigsfartygs byggande skulle få för i hemställan angivet
ändamål användas,
att fonden för hyror och arrendemedel, som står till Kungl. Maj:ts disposition,
synts böra, så länge medel därå förefinnas, redovisas såsom
fondmedel,
att titeln »Sjökrigsskolan, terminsavgifter» torde komma att upphöra
därigenom, att fondens medel tagas i anspråk för annat ändamål,
att övriga tre under gruppen egentliga fonder och diversemedel angivna
titlar synas sakna större intresse ur nu förevarande synpunkt men i allt
fall äro föremål för marinförvaltningens vidare behandling,
att förslag till Kungl. Majit redan tidigare avgivits beträffande omläggningen
av titlarna för marinens självförsörjande inrättningar,
att beträffande förrådstitlarna ingående undersökningar verkställts rörande
såväl behållningarnas behövlighet som den ändamålsenligaste ordningen
och sättet för omläggningen av kontantredovisningen vid förråden
i syfte att förrådsbehållningarna skulle bliva på lämpligt sätt budgetredovisade,
samt
4
Statsutskottets utlåtande Nr 86.
att således hela området för fondförvaltningen varit föremål för behandling
i olika avseenden, möjliggörande att marinförvaltningen, i den mån
så ej redan skett, under innevarande budgetår skall kunna meddela de
beslut eller avgiva de underdåniga förslag, som erfordras för åvägabringande
av ett slutligt oell tillfredsställande ordnande av ifrågavarande
spörsmål.
Marinförvaltningen vill icke underlåta framhålla, att det före den 1
juli 1931 gällande reglementet för marinen i viss mån bundit ämbetsverkets
handlingsfrihet, när det gällt meddelande av redovisningsföreskrifter
för underlydande myndigheter, samt att ämbetsverket för erhållande
av friare bänder i detta avseende ansett sig böra avvakta utfärdandet av
nytt reglemente. Sådant bar också under år 1931 utfärdats och börjat tilllämpas
från och med den 1 juli 1931 utom beträffande sjötjänstgöringen,
där tillämpningen tagit sin början från och med den 1 november samma
år. Enligt detta reglemente äger marinförvaltningen — till skillnad från
vad som tidigare varit fallet —- besluta i frågor rörande underlydande
förvaltningars bokföring och redovisning. Inom ämbetsverket pågår också
utarbetandet av de föreskrifter rörande bokföring och redovisning, som
såväl på ferund av fondernas omläggning som av andra anledningar äro
erforderliga.
utskottets Utskottet anser sig böra bestämt hävda den meningen, att den redan
yttrande. av 1927 ars riksdag begärda omläggningen av marinförvaltningens bokföring
snarast möjligt bör genomföras. Utskottet bar emellertid erfarit,
att åtgärder inom försvarsdepartementet äro under övervägande, vilka
skulle möjliggöra en omläggning av marinförvaltningens bokföring redan
från och med ingången av budgetåret 1932/1933.
Vad beträffar Stockholms varvs byggnadsfond, är utskottet av den uppfattningen,
att fonden, vilken delvis är placerad i obligationer, bör, i likhet
med vad fallet är rörande lantförsvarets fond för byggnader och
andra försvarsändamål, förvaltas av statskontoret. Utskottet förutsätter,
att Kungl. Maj:t i samband med omläggningen av marinförvaltningens
bokföring jämväl vidtager åtgärder i angivet syfte.
Ehuru utskottet icke funnit nödvändigt att nu påkalla någon ytterligare
åtgärd från riksdagens sida, har utskottet dock med hänsyn till
ärendets vikt velat vad sålunda förekommit för riksdagen
omförmäla.
Viss av
flottans varv
i Stockholm
verkställd
upphandling
av gjutgods.
3:o) Under försvarsdepartementet, § 7, hava revisorerna redogjort för
en vid flottans varv i Stockholm verkställd upphandling av gjutgods.
(Del I sid. 15—18.)
Till denna redogörelse hava revisorerna anknutit följande uttalande.
»Vid den första gjutningen av ovan ombandlade gjutgods enligt ritning
M. 936 har orätt modell tillhandahållits leverantören, varför en omgjutning
blivit nödvändig, som medfört ökade kostnader för statsverket. Enligt
de åberopade handlingarna i ärendet skulle båda de beställda varu
-
Statsutskottets utlåtande Nr 86. 5
partierna hava blivit levererade, besiktigade och godkända och båda partierna
hava kvitterats av varvets uppbördsman, men i sjalva verket har
det första partiet, enligt vad leverantören själv meddelat, aldrig ens avsänts
av denne. Vad sålunda förekommit beträffande redovisningen av
berörda leveranser måste enligt revisorernas mening betecknas såsom
synnerligen anmärkningsvärt och synes giva anledning till en närmare
undersökning angående beskaffenheten av deli kontroll, som utövas pa
hithörande område.*
Förklaring har avgivits av marinförvaltningen. (Del III sid. 14 och 15.)
Då av den lämnade förklaringen framgår, att vad som förekommit vid
nämnda upphandling numera hänskjutits till prövning av krigsrätt, har
utskottet allenast velat vad i ärendet förekommit för riksdagen
omförmäla.
4: o) Under försvarsdepartementet, § 9, hava revisorerna meddelat, att ^ vissa
de företagit en granskning av räkenskaperna för flottans stationer (Del dyrtidstiuä(jg
I sid 21) åt befattnings
Efter
att hava redogjort för resultatet av denna granskning hava revi- sjofZsvalet
sorerna anfört följande: avförda kost
nåder
m, m.
»Revisorerna finna det anmärkningsvärt, att dyrtidstillägg å kostnader
som påvila reservationsanslaget till sjukvård för marinen, utbetalats
från förslagsanslaget till dyrtidstillägg åt befattningshavare vid skolorsvaret.
Genom berörda åtgärd hava utgifter, vilka rätteligen bort belasta
ett begränsat anslag, i stället kommit att åvila ett förslagsanslag.
Då personal, tillhörande försvarsväsendet, är underkastad tor beiattnin"stiavare
vid nyreglerade verk gällande avlöningsbestämmelserna,
måste det vidare anses anmärkningsvärt, att dyrtidstillägget åt föreståndaren
för flottans tandklinik i Karlskrona utbetalts efter de for oreglerade
verk gällande grunderna.»
Förklaring har avgivits av marinförvaltningen (Del III sid. 15—16),
som bifogat yttranden från vissa underlydande myndigheter.
Under försvarsdepartementet, § 10, hava revisorerna vidare behandlat
en med ovan nämnda spörsmål i viss mån sammanhängande fråga angående
utbetalta dyrtidstillägg till viss personal vid flottans sjukhus i
Karlskrona.
Revisorerna hava funnit anmärkningsvärt, att till personal, sorn uppburit
avlöning från anslagsposten till avlöning till övrig icke-ordinarie
personal, utbetalats dyrtidstillägg efter andra grunder än de av Kungl.
Majit och riksdagen fastställda.
Förklaring har avgivits av marinförvaltningen (Del lil sid. 16), som
även i detta fall bifogat yttranden från vissa underlydande myndigheter.
opaginerad Kontrollera mot PDF
6 Statsutskottets utlåtande Nr 86.
utskottets Utskottet, som helt ansluter sig till vad revisorerna uttalat under §§ 9
yttrande. och anser sjg kunna förutsätta, att rättelser komma att vidtagas i anmärkta
förhållanden. Utskottet har därför icke funnit sig böra påkalla
någon åtgärd från riksdagens sida, utan har allenast velat vad i ärendena
förekommit för riksdagen
omförmäla.
Vissa för- 5:o) Under socialdepartementet, § 12, hava revisorerna framställt an^atensljuk.
märkningar beträffande vissa förhållanden vid S:ta Maria sjukhus i Hälhus.
singberg (Del I sid. 25—29).
Revisorerna hava funnit, att den utredning, som föregått sjukhusets
uppförande, varit i vissa delar otillfredsställande. I flera avseenden hade
anordningarna icke varit grundligt genomtänkta, och tillbörlig hänsyn
hade icke alltid tagits till de lokala förhållandena.
Förklaring har avgivits av medicinalstyrelsen (Del III sid. 26—49).
Under socialdepartementet, §§ 13—16, hava revisorerna vidare behandlat
med ovan nämnda spörsmål i viss mån sammanhängande frågor.
Under § 13 hava revisorerna sålunda framhållit önskvärdheten av att
bagerirörelse anordnades vid S:ta Maria sjukhus, varigenom de för sådant
ändamål inrättade lokalerna skulle komma till avsedd användning
(Del I sid. 29 och 30).
Förklaring har avgivits av medicinalstyrelsen (Del III sid. 50—52).
Under § 14 hava revisorerna meddelat, att de funnit kostnaderna för
bageridriften vid Ulleråkers sjukhus förhållandevis höga och ifrågasatt,
huruvida icke åtgärder borde vidtagas i syfte att rörelsen bomme att
lämna ett bättre ekonomiskt resultat (Del I sid. 30 och 31).
Förklaring har avgivits av medicinalstyrelsen (Del III sid. 53 och 54),
som bifogat tjänstememorial från sysslomannen vid nämnda sjukhus.
Under § 15 hava revisorerna vidare framställt anmärkning mot en av
medicinalstyrelsen vidtagen åtgärd att, i strid mot ett av riksdagen godkänt
byggnadsprogram och utan att avvakta byggnadsstyrelsens yttrande,
låta anordna värmeledning i vissa bostadshus för gift personal vid
Källshagens sjukhus i Vänersborg. Det hade, framhålla revisorerna, varit
medicinalstyrelsens skyldighet att, därest nämnda arbetens utförande
varit erforderligt, hos Kungl. Majit göra framställning örn anvisande av
för ändamålet behövliga medel (Del I sid. 31—34).
Förklaring har avgivits av medicinalstyrelsen (Del III sid. 56 och 57).
Under § 16 hava revisorerna slutligen framställt vissa erinringar mot
ett av direktionerna för Salberga sjukhus i Sala och Västra Marks sjukhus
i Örebro tillämpat förfaringssätt vid upphandling av eldsläckningsapparater
för nämnda sjukhus (Del I sid. 34 och 35).
Förklaring har avgivits av medicinalstyrelsen (Del III sid. 58—60), som
bifogat yttranden från direktionerna för ifrågavarande sjukhus.
Statsutskottets utlåtande Nr 86.
7
Vad till en början beträffar den av revisorerna under § 12 framställda utskottets
anmärkningen angående S:ta Maria sjukhus i Hälsingborg, har ut- yttrande.
skottet icke kunnat finna den av medicinalstyrelsen avgivna förklaringen
fullt tillfredsställande. Utskottet har i likhet med revisorerna kommit
till den uppfattningen, att nämnda sjukhus icke blivit på ett ändamålsenligt
sätt planlagt, varav följden blivit att onödiga kostnader drabbat
statsverket.
Även beträffande de av revisorerna under §§ 13—16 anmärkta förhållanden
ansluter sig utskottet till den uppfattning, varåt revisorerna under
angivna paragrafer givit uttryck.
Utskottet, som emellertid icke funnit sig böra påkalla några åtgärder i
dessa frågor från riksdagens sida, har allenast velat vad sålunda förekommit
för riksdagen
omförmäla.
6:o) Under socialdepartementet, § 19, hava revisorerna upptagit till behandling
frågan örn arvoden vid exekutiva auktioner å fast egendom auktioner d
(Del I sid. 40—45). tast egendom.
Efter att hava lämnat en redogörelse för senaste löneregleringar för
befattningshavare vid länsstyrelserna och bestämmelserna örn arvode för
exekutiva auktioner m. m. hava revisorerna meddelat uppgifter rörande
nu vid de särskilda länen tillämpat förfaringssätt vid hållandet av dylika
auktioner och ersättning härför.
Revisorerna hava därefter anfört följande.
»Den ovan lämnade redogörelsen synes giva vid handen, att inom vissa
län exekutiva auktioner hållits å annan plats än landskansliet i större
utsträckning, än vad som av förhållandena varit påkallat. Visserligen
äger, såsom förut framhållits, gäldenär bestämma örn exekutiv auktion
skall hållas å landskansliet eller å tingsställe i orten, men när exempelvis
i ett så vidsträckt län som Norrbottens nära nog samtliga försäljningar
av ifrågavarande slag kunnat försiggå a landskansliet, synes det
svårt att förklara, varför ej samma förhållande skulle kunna råda i
Malmöhus län. Några sakliga skäl för att, såsom skett i Stockholms och
Malmöhus län, förlägga auktionen till tingshuset i residensstaden i stället
för till landskansliet torde näppeligen kunna åberopas. På grund av
denna anordning har emellertid vederbörande tjänsteman gottgjort sig
arvode för förrättningen.
Såsom förut omtalats hava i de fall, befattningshavare vid länsstyrelser
förrättat exekutiv auktion på annan plats lin å landskansliet, de ansett
sig berättigade uppbära auktionsprovision. Såvitt revisorerna kunna
finna står detta icke i överensstämmelse med det ovan åberopade
stadgandet i gällande avlöningsreglemente. Meningen med berörda stadgande
var uppenbarligen, att alla slag av sportler eller extra inkomster,
som härflöte av tjänsten eller av därmed sammanhängande bestyr, skulle
bortfalla. Särskilt anmärkningsvärt förefaller det, att, såsom i ett fall
skett, en landssekreterare, vilken uppbär ersättning för mistade sportler,
därjämte tillgodogör sig auktionsarvode.
8
Statsutskottets utlåtande Nr 86.
Därest tillä vent yrs författningens innebörd i nu förevarande avseende
skulle anses oklar, synes det revisorerna nödvändigt, att denna oklarhet
snarast möjligt undanröjes, pa det att för framtiden auktionsarvoden icke
må utgå till länsstyrelsernas tjänstemän.
Slutligen vilja revisorerna ifrågasätta, huruvida icke i sådana fall, då
exekutiva auktioner — vare sig på begäran av gäldenär eller eljest —
skola hållas å annan plats än landskansliet, såsom auktionsförrättare
företrädesvis böra förordnas länsstyrelsens egna befattningshavare.»
Yttrande i ärendet har avgivits av allmänna civilförvaltningens lönenämnd,
som bland annat anfört följande (Del III sid. 72—74).
»Av den utav riksdagens revisorer verkställda utredningen rörande de
år 1930 inom olika län hållna exekutiva auktionerna å fast egendom framgår,
att i de fall, sådan auktion hållits utom landskansliet och tjänsteman
hos länsstyrelse förordnats att förrätta auktionen, vederbörande
befattningshavare uppburit arvode för förrättningen. Revisorerna hava
nu ifrågasatt riktigheten av detta förfaringssätt och därvid åberopat 36 §
* gällande avlöningsreglemente för allmänna civilförvaltningen ävensom
vissa av Kungl. Majit i cirkulär den 31 juli 1925 för länsstyrelsernas befattningshavare
utfärdade bestämmelser.
Vad till en början angår den landssekreterare tidigare tillkommande
rätten till arvode för exekutiv försäljning av utmätt fastighet, i det fall
att försäljningen ägde rum å landskansliet, synes det nämnden uppenbart,
att då denna sportelinkomst var förenad med tjänsten såsom sådan, landssekreterare
numera icke kan anses berättigad till dylikt arvode. Ej heller
torde i gällande författningar kunna hämtas något stöd för att medgiva
landssekreterare nu ifrågavarande ersättning för det fall, att denne
utanför landskansliet verkställer förrättning, varom här är fråga.
Däremot synes det nämnden vara tvivelaktigt, huruvida jämväl annan
befattningshavare vid länsstyrelse, vilken förordnas att förrätta auktioner
av nu ifrågavarande slag, kan på grund av gällande avlöningsbestämmelser
anses utesluten från rätten till auktionsarvode. Visserligen äga
de åberopade bestämmelserna i avlöningsreglementet och i förenämnda
cirkulär alltjämt tillämpning å de vid länsstyrelserna anställda befattningshavare,
som tillhöra nu gällande lönestat. Men å andra sidan synes
det gentemot aen av revisorerna hävdade uppfattningen kunna anföras,
att förordnande som auktionsförrättare icke är att betrakta såsom ett
med en viss tjänst lörenat uppdrag och att följaktligen inkomst av dylikt
uppdiag icke kail vara att hänföra till sportler i egentlig mening.
Det må erinras, att även sedan den nya löneregleringen utsträckts tili
att omfatta länsstyrelsernas befattningshavare, tjänstemän hos länsstyrelse
allmänt ansetts berättigade till särskild ersättning för fullgörande
av uppdrag såsom protokollförare i beskattningsnämnd, uppdrag som ur
de synpunkter, varom här är fråga, kunna anses i viss mån jämförliga
med nu ifrågavarande bestyr.
I detta sammanhang torde få bringas i erinran, att enligt vad för lönenämnden
är känt förutvarande landssekreteraren i Jönköpings län J. W.
Spens på anmodan från socialdepartementet till departementet den 16
juni 1928 avgivit yttrande jämte förslag till kungörelse angående ersättning
åt landsstatstjänsteman, som utanför landskansliet förrättar exekutiv
försäljning av fast egendom på landet, vilket yttrande sedermera varit
utremitterat till länsstyrelserna för utlåtande. Några nya bestämmelser
Statsutskottets utlåtande Nr 86.
9
på området hava visserligen icke framgått såsom resultat av detta förslag,
men såväl det meddelade uppdraget som ock berörda förslag måste
anses förutsätta, att den länsstyrelsernas tjänstemän tidigare tillkommande
rätten till auktionsarvode icke blivit upphävd genom de nya lönebestämmelser,
som blevo å dem gällande vid genomförande av 1925 års
lönereglering för länsstyrelserna.
Emellertid synes det nämnden, att den oklarhet i bestämmelserna, som
uppenbarligen är rådande i fråga örn rätt för länsstyrelsernas befattningshavare
att vid förordnande att förrätta auktion å utmätt fast egendom
tillgodonjuta eljest stadgad ersättning, påkallar förtydligande föreskrifter
på området, något som även framhållits av flera länsstyrelser.
Förslag till ändrade bestämmelser rörande ersättning för auktion å utmätt
fastighet å landet och i stad, där länsstyrelse är överexekutor, har
visserligen framlagts i det betänkande rörande fögderiförvaltningens lönereglering,
som den 11 juli 1931 avgivits av 1928 års lönekommitté. Det
synes dock nämnden föreligga skäl för Kungl. Majit att låta verkställa
en närmare utredning, huruvida icke statsverket borde helt och hållet
övertaga bestyret med förrättande av sådana auktioner mot det att det
för auktionens förrättande utgående arvodet helt tillfölle statsverket.
Vid tillämpning av en sådan anordning skulle givetvis uppdrag att förrätta
här avsedda auktioner ingå i befattningshavarnas allmänna tjänsteåligganden.
»
Därjämte hava förklaringar avgivits av samtliga länsstyrelser (Del III,
sid. 74—114).
Vad i ärendet förekommit synes utskottet giva vid handen, att den strävan
att förlägga de exekutiva auktionerna till landskansliet, som tidigare,
då arvodet för auktionen tillföll vederbörande landssekreterare,
gjort sig gällande, icke förefinnes numera, då arvodet redovisas till statsverket.
Beträffande de fall, då auktionen förrättas å annan plats än landskansliet,
lärer det, på sätt civilförvaltningens lönenämnd uttalat, vara
klart, att, örn landssekreteraren är auktionsförrättare, han ej heller i detta
fall äger uppbära arvode härför. Huruvida jämväl annan befattningshavare
vid länsstyrelsen som förordnas till förrättningsman är lagligen förhindrad
tillgodogöra sig arvode, måste däremot av skäl, som lönenämnden
anfört, anses mera tvivelaktigt. Nu gällande bestämmelser i ämnet kunna
icke anses fullt tydliga och föreskrifterna synas tillämpas olika av de
särskilda länsstyrelserna. På grund härav synes, såsom lönenämnden
framhållit, cn utredning i frågan önskvärd. Denna utredning torde närmast
böra taga sikte på, huruvida icke här avsedda auktioner böra förrättas
av vederbörande befattningshavare såsom ett allmänt tjänsteåliggande.
Dock torde redan nu bestämmelse böra meddelas, att, då tingsställe är
beläget i eller i omedelbar närhet av vederbörande residensstad, där utlyst
auktion skall hållas av befattningshavare hos länsstyrelsen utan särskild
ersättning och arvodet för auktionen ingå till statsverket. Den ti 11 - lämpning av hithörande bestämmelser, som skott vid några länsstyrelser,
Utskottets
yttrande.
10
Statsutskottets utlåtande Nr 86.
Ersättning
till tillförordnade
häradsskrivare.
då arvode utgått för i residensstaden hållen auktion, som förrättats utanför
landskansliet, synes nämligen utskottet innebära ett kringgående av
gällande föreskrifter. I sistnämnda hänseende finner sig utskottet därför
böra föreslå, att riksdagen hos Kungl. Majit anhåller örn omedelbart utfärdande
av föreskrift därom, att arvodet för sådan auktion skall ingå till
statsverket.
Utskottet bär slutligen funnit sig böra framhålla det anmärkningsvärda
i att en landsfogde förordnats att förrätta exekutiva auktioner samtidigt
som han efter framställning från länsstyrelsen måst erhålla särskilt arbetsbiträde
för att kunna fullgöra sina instruktionsenliga skyldigheter.
På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Majit anhålla,
a) att Kungl. Majit ville taga under övervägande,
huruvida icke bestämmelse borde utfärdas därom, att
det skall åligga befattningshavare vid länsstyrelserna
att utan särskild gottgörelse förrätta exekutiv auktion
å fast egendom, då sådan auktion hålles vid tingsställe
beläget i eller i omedelbar närhet av residensstaden;
b) att Kungl. Majit måtte föranstalta örn utredning
i övrigt beträffande ordnandet av exekutiva auktioner
å fast egendom samt uppbärandet av gottgörelsen
härför.
7:o) Under socialdepartementet, § 20, hava revisorerna upptagit till behandling
frågan angående vissa häradsskrivare tillkommande extra inkomster
i tjänsten (Del I, sid. 45—49).
Revisorerna hava inledningsvis lämnat följande redogörelse!
»Vid 1917 års omorganisation av fögderiförvaltningen fastställdes häradsskrivares
avlöning till lön 2,600 kronor, tjänstgöringspenningar 1,000
kronor samt förvaltningsbidrag med 150 kronor för varje påbörjat 5,000- tal av folkmängden i fögderiet, ävensom två ålderstillägg, varje om 500
kronor, att åtnjutas efter 5 respektive 10 års tjänstgöring. Häradsskrivarna
i Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län
åtnjuta dessutom ortstillägg örn 200 kronor. Utöver nämnda i stat fastställda
avlöningsförmåner utgår till häradsskrivare tillfällig löneförbättring
med 850 kronor, därav 550 kronor lön och 300 kronor tjänstgöringspenningar,
ävensom dyrtidstillägg efter för icke nyreglerade verk gällande
grunder. Med tillämpning av det för år 1931 gällande procenttalet för
dyrtidstillägg samt med utgångspunkt från att förvaltningsbidraget i medeltal
utgör 1,157 kronor uppgår den sammanlagda begynnelseavlöningen
för häradsskrivare till 7,289 kronor.
Vidare äger häradsskrivare uppbära vissa sportler, såsom provision för
debitering av landstingsmedel, vägskatt och vissa försäkringsavgifter, debetsedellösen,
ersättning för upprättande av röstlängder, pensionsförteck
-
Statsutskottets utlåtande Nr 86.
11
ningar, arbetsgivarförteckningar och vägfyrktalslängder m. m. saint expeditionslösen
ävensom för upprättande av avskrifter av taxeringslängder.
Enligt vad som framgår av 1924 års uppbördssakkunnigas den 30 juni
1929 avgivna betänkande (sid. 117) utgjorde häradsskrivarnas nämnda
sportelinkomster under åren 1923—1925 i medeltal 12,870 kronor. Då häradsskrivarna
därjämte uppbära ersättning för taxeringsuppdrag, vilken
för nämnda tid beräknats till i medeltal 1,471 kronor per år, uppgick sålunda
den sammanlagda medelinkomsten av extra inkomster i tjänsten och
taxeringsuppdrag till 14,341 kronor. Utgifterna för tjänstebiträden, expenser
och expeditionsrum lii. m. för samma tid utgjorde i medeltal för
varje häradsskrivare 7,838 kronor (5,859 + 1,979). Endast i ett fall förslogo
icke de extra inkomsterna i tjänsten till täckande av utgifter och
beräknade kostnader för tjänsten. Lade man i detta fall till arvodet för
taxeringsuppdrag, uppstode dock ett överskott även här. Enligt de sakkunnigas
utredning hade sålunda icke i något fögderi uppstått underskott,
och överskotten hade fördelat sig på följande sätt:
för 1 häradsskrivare .......... högst 1,000 kronor
» 3 » .......... 1,001— 2.000 »
» 6 » .......... 2,001— 3,000 »
»10 » .......... 3,001— 4,000 »
»14 » .......... 4,001— 5,000 »
»16 » .......... 5,001— 6,000 »
»21 » .......... 6,001— 7,000 »
»13 » .......... 7,001— 8,000 »
»13 » .......... 8,001— 9,000 »
» 7 » .......... 9,001—10,000 »
» 5 » 10,001—11,000 »
» 4 » 11,001—12,000 »
» 3 » .......... över 12,000 »
Till jämförelse torde böra framhållas att den av 1909 års kommitté för
omorganisation av fögderiförvaltningen gjorda utredningen i nämnda
hänseende (betänkande den 27 augusti 1912, sid. 159) gav vid handen, att
för 15 häradsskrivare de extra inkomsterna för år 1909, i vilka dock ej
ingingo ersättning för taxeringsuppdrag, upprättande av röstlängder, pensionsförteckningar
och arbetsgivarförteckningar, icke räckt till täckande
av de med tjänsten förenade utgifterna, under det att för 103 häradsskrivare
överskott uppstått och att detta utgjort
för 33 häradsskrivare ............ högst 500 kronor
» 28 » 501—1,000 »
» 22 » 1,001—1,500 »
» 10 » 1,501—2,000 »
» 7 » 2,001—3,000 »
» 3 » ..........mera än 3,000 »
Den behållna inkomsten av extra inkomster i tjänsten och taxeringsuppdrag
för åren 1923—1925 uppgick således enligt 1924 års uppbördssakkunnigas
ovanberörda utredning i medeltal till 6,503 kronor. Därest
till nämnda belopp 6,503 kronor lägges liäradsskrivares begynnelseavlöning,
beräknad på sätt nyss nämnts, skulle den sammanlagda inkomsten
— däri icke inräknat eventuellt ålderstillägg och ortstillägg — uppgå
till i medeltal 13,792 kronor.
12
Statsutskottets utlåtande Nr 86.
I anledning av ifrågasatt omorganisation av fögderiförvaltningarna
förordnades genom kungl, cirkuläret den 30 november 1923 att, då ledighet
uppstod å häradsskrivartjänst, finge, intill dess annorledes förordnades,
åtgärd för tjänstens återbesättande icke vidtagas utan särskild
föreskrift av Kungl. Majit. Efter utfärdandet av nämnda cirkulär har
ledig häradsskrivartjänst icke besatts med ordinarie innehavare. Till
den som förordnades uppehålla ledig häradsskrivartjänst utgick samtliga
med den lediga tjänsten förenade löneförmåner med undantag av
ett belopp, motsvarande vad ordinarie innehavare av tjänsten skulle hava
att erlägga såsom avgift för egen pensionering (s. k. full lön). Genom
kungl, cirkuläret den 15 maj 1931 upphävdes nämnda cirkulär av den 30
november 1923 och förordnades för tillämpning tills vidare och intill dess
annorlunda föreskreves, att, då ledighet uppstode å häradsskrivartjänst,
länsstyrelsen skulle kungöra befattningen till ansökan ledig och därvid
tillkännagiva, att befattningen bomme att tillsättas endast medelst förordnande
tills vidare, med rättighet för den till häradsskrivartjänstens
bestridande förordnade att uppbära de med tjänsten förenade löneförmånerna
med undantag av ett belopp, motsvarande vad ordinarie innehavare
av tjänsten skulle hava att erlägga för egen pensionering. Enligt denna
föreskrift äga de tillförordnade häradsskrivarna att uppbära jämväl de
med tjänsten förenade sportelinkomsterna.
Av de i staten för fögderiförvaltningarna upptagna 119 häradsskrivartjänsterna
uppehöllos den 1 januari 1931 icke mindre än 42 på förordnande.
I sitt den 30 juni 1929 avgivna betänkande angående åtgärder för åvägabringande
av en rationell skatteuppbörd hava 1924 års uppbördssakkunniga
bland annat föreslagit, att uppbördsmyndighet, vilken jämväl
skulle ombesörja debiteringen, skulle vara i Stockholm Överståthållarämbetet
för uppbördsärenden, i Göteborg och Malmö magistrateu genom
en under magistraten lydande uppbördsförvaltning samt i länen i övrigt
länsstyrelsen genom en inom landskontoret inrättad uppbördsavdelning.
De sakkunniga hava härvid utgått från att de nuvarande ordinarie häradsskrivarna,
vilka vid den nya organisationens genomförande icke uppnått
60 års ålder skulle överflyttas å sådan tjänst inom den nya organisationen,
som kunde anses närmast motsvara häradsskrivartjänst, d. v. s.
aktuarie- eller häradsskrivartjänst. Ordinarie häradsskrivare, som uppnått
60 år, skulle överföras till indragningsstat. Nämnda befattningar
inom den nya organisationen skulle placeras i lönegrad B 22, i vilken
lönegrad begynnelselönen å D-ort är 6,168 kronor. Med tillämpning av
det för år 1931 gällande procenttalet för dyrtidstillägget skulle sammanlagda
begynnelseavlöningen uppgå till 6,908 kronor. Häradsskrivarna
förut tillkommande extra inkomster i tjänsten skulle i mån de icke upphörde
ingå till statsverket.
Ehuru någon ovillkorlig rätt icke förelåge för ordinarie häradsskrivare
att efter förflyttning till någon av de nya tjänsterna åtnjuta ersättning
för mistade sportler å förut innehavd tjänst syntes emellertid de sakkunniga
billighetsskäl tala för att en viss ersättning beredes häradsskrivarna
i likhet med vad som ägde rum beträffande ordinarie landssekreterare
och landskamrerare vid genomförande av 1925 års lönereglering för länsstyrelserna,
och föreslogo de sakkunniga i sådant avseende ett personligt
lönetillägg å högst 5,400 kronor för år, beräknat enligt de grunder som
gälla för sådant lönetillägg till landssekreterare och landskamrerare, med
Statsutskottets utlåtande Nr 8(1.
13
iakttagande att det personliga lönetillägget skulle nedskrivas med V» för
varje år, så att lönetillägget skulle vara avskrivet efter 9 år. Däremot
skulle befattningshavare förordnad å vakant häradsskrivartjänst vid
eventuellt överförande å den nya lönestaten icke komma i åtnjutande av
dylikt lönetillägg.
I förevarande sammanhang ina erinras örn att Kungl. Majit den 14 juni
1928 — i enlighet med ett av föredragande departementschefen till statsrådsprotokollet
över finansärenden för berörda dag gjort uttalande — angivit
vissa riktlinjer vid vikariat å befattning, beträffande vilken något
av följande avlöningsreglementen äger tillämpning, nämligen reglementet
den 22 juni 1921 (nr 451) för befattningshavare vid statsdepartement
och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, reglementet
den 19 juni 1919 (nr 343) för tjänstemän vid postverket, telegrafverket,
statens järnvägar och statens vattenfallsverk, reglementet den 20 juni
1920 (nr 493) för tjänstemän vid domänverket samt reglementet den 9
juni 1922 (nr 379) för befattningshavare vid lots- och fyrstaten. Såsom
en förutsättning för den högre vikariatsersättningen (s. k. full lön) skulle
enligt nyssnämnda uttalande gälla bland annat, att förordnandet beräknades
komma att fortfara en mera avsevärd tid framåt. I enlighet härmed
skulle dylik ersättning icke utgå i fall, då fråga örn den framtida
organisationen av ett ämbetsverk kunde förväntas komma att inom jämförelsevis
kort tid underställas Kungl. Maj:ts och riksdagens prövning,
liksom ej heller då det kunde anses sannolikt, att viss befattning bomme
att vid granskning av vederbörande verks organisation eller eljest nedflyttas
i lönehänseende eller indragas.»
Revisorerna hava härefter gjort följande allmänna uttalande:
»Vid de under de senaste årtiondena före det nya lönesystemets tillämpning
företagna löneregleringarna för tjänstemän, som dittills uppburit
sportler, har man såsom regel, för den händelse sportlerna icke indragits
till statsverket eller fått bortfalla, i de nya avlöningsvillkoren inryckt
bestämmelse, att tjänstemännen skola vara skyldiga att underkasta sig
minskning eller upphörande av sportelinkomsterna. Sådan bestämmelse
meddelas ock, då nu gällande lönereglering för häradsskrivare år 1917
beslutades.
I samband med det nya lönesystemets genomförande blevo tidigare förekommande
sportler fråntagna tjänstemännen. Det ligger i sakens natur,
att häradsskrivarna eller de tjänstemän, som vid en omorganisation
av fögderiförvaltningen komma att ersätta nämnda tjänstemän, vid en
blivande lönereglering komma att få vidkännas en indragning av sportelinkomsterna.
Det torde därför kunna ifrågasättas, huruvida icke skäl
föreligga att redan nu en reducering av sportelinkomsterna kommer till
stånd i fögderier, där häradsskrivartjänsterna äro vakanta. Detta synes
desto mera berättigat, som de å sistnämnda tjänster förordnade befattningshavarna
enligt omförmälda cirkulär don 15 maj 1931 tillerkänts en
relativt gynnsam ställning i lönehänseende.
Häradsskrivarnas extra inkomster i tjänsten äro liksom förvaltningsbidrag
avsedda till bestridande av utgifter för tjänstebiträden, tjänsteresor
och tjänstelokal samt expenser i övrigt. Enligt uppgift i nämnda
uppbördssakkunnigas betänkande (sid. 117) förslogo de extra inkomsterna
i tjänsten endast i ett fögderi icke till täckande av utgifter och beräknade
kostnader för tjänsten. Tillägges emellertid i detta fall arvodet för
14
Statsutskottets utlåtande Nr 86.
Utskottets
yttrande.
taxeringsuppdrag, uppstår dock ett överskott även här. Förvaltningsbidraget
har således endast i ett fall måst tagas i anspråk för utgifter i
tjänsten. Med hänsyn till nu angivna förhållanden synes revisorerna
den omtalade reduceringen av sportelinkomsterna för tillförordnade häradsskrivare
exempelvis kunna ske på det sätt, att deras inkomster av
tjänsten minskas med ett belopp, som motsvarar det i staten fastställda
förvaltningsbidraget. Skulle det inträffa, att extra inkomsterna i tjänsten
icke förslå till täckande av utgifter i tjänsten, torde vederbörande
efter särskild framställning kunna av det indragna förvaltningsbidraget
få uppbära ett belopp motsvarande den sålunda uppkomna bristen.
Givetvis kunna även andra utvägar erbjudas för åstadkommande av
den bär avsedda regleringen av tillförordnade häradsskrivares sportelinkomster.
Revisorerna hava med det ovan anförda allenast velat fästa
uppmärksamhet vid berörda förhållanden och angiva ett av de sätt, varpå
den åsyftade regleringen skulle kunna vinnas.»
Förklaringar hava avgivits av allmänna civilförvaltningens lönenämnd
ävensom av samtliga länsstyrelser (Del III, sid. 114—149).
Vid övervägande av de synpunkter, som av revisorerna anförts, har utskottet
ansett nödvändigt att införskaffa utredning rörande häradsskrivare
och kronouppbördstjänstemän tillkommande debiteringsprovision m.
m. Av nämnda utredning, vilken såsom bilaga fogats vid detta utlåtande,
framgår, att under år 1931 utbetalts provisioner å icke statliga skatter,
som debiterats i samband med kronouppbörden å landet och i stad,
som deltager i landsting, med följande belopp:
landstingsmedel ...................... kronor 529,684:16
vägskatt ............................ » 258,189:86
kreatursförsäkringsavgift ............ » 52,142: 78
bästförsäkringsavgift ................ » 3,296:75
brandstodsmedel .................... » 23,921:57
hushållningssällskapsavgifter ........ » 8,309:06
tingsbusmedel ........................ » 16,936: —
riddarhusmedel ...................... » 42:48
hagelskadeförsäkring ................ » 269:36
skolavgift m. m....................... » 545: 35
Härtill kommer debetsedellösen med 422,555: 04 kronor.
Sammanlagt hava alltså uppburits provisioner för debitering av ovannämnda
medel jämte debetsedellösen med tillhopa 1,315,892: 41 kronor. I
medeltal uppgår provisionen jämte lösen för häradsskrivare under år 1931
till 8,942:39 kronor, varav kommer på landstingsmedel nära 3,100 kronor,
på vägskatt omkring 2,150 kronor och på debetsedellösen ungefär 2,800
kronor.
Av utredningen framgår vidare, att debiteringsprovisionen å landstingsmedel
under tidsperioden 1923—1931 i de 96 fögderier, som av 1924 års upp
-
Statsutskottets utlåtande Nr 86.
15
bördssakkunniga specifikt redovisats, ökat från 230,316 kronor till 296,592
kronor eller nied 28 %, att provisionen å vägskatt under samma tid ökat
från 148,703 kronor till 217,023 kronor eller med 46 % samt att debetsedellösen
under samma tidsperiod ökat från 228,838 kronor till 272,597 kronor
eller med 19 %.
Då häradsskrivarnas av statsmedel utgående avlöningsförmåner, förvaltningsbidrag
inbegripet, för budgetåret 1930/1931 uppgingo till i runt
tal 980,000 kronor och deras ersättning av statsmedel för upprättande av
vissa längder m. m. utgjort 403,125 kronor eller i medeltal 3,387 kronor
för varje häradsskrivare, torde härav framgå, att häradsskrivarnas inkomster
äro synnerligen höga. De torde, bortsett från ersättningar för
mer eller mindre tillfälliga uppdrag samt för kommissionärsrörelse och
taxeringsarbete, uppgå till i medeltal minst 20,000 kronor. Även örn häradsskrivarna
få vidkännas icke obetydliga kostnader för hållandet av
lokal och avlönandet av tjänstebiträden m. m., är utskottet av den uppfattningen,
att en reduktion av deras inkomster är påkallad. Denna torde
för övrigt vara motiverad redan därav, att skattesatserna, särskilt för
landstingens vidkommande under de senaste åren måst höjas. Den omständigheten
åter, att kronouppbörden numera fördelats på två terminer,
lärer enligt utskottets mening ej medföra någon mera avsevärd arbetsökning
för häradsskrivarna. Emellertid bör den sålunda föreslagna reduktionen
icke verkställas genom en indragning av utgående förvaltningsbidrag
till tillförordnade häradsskrivare, utan sänkningen synes böra
drabba samtliga häradsskrivare och erhålla formen av en allmän sänkning
i de procentsatser, efter vilka debiteringsprovision nu utgår. Sålunda
synes den vid 1922 års riksdag (kungl, förordningen den 15 juni
1922, nr 269) fastställda grunden för debiteringsprovision å landstingsmedel
eller 1.2 procent å den del av uppbörden, som ej överstiger 100,000 kronor,
kunna minskas till förslagsvis 0.8 procent samt övriga procentsatser
minskas proportionsvis ännu mera, så att deli lägsta nu gällande procentsatsen
av 0.3 procent, som avser den del av uppbörden, som överstiger
500,000 kronor, sänkes till förslagsvis 0.1 procent. Procentsatserna för provisioner,
som nu äro 1.2, 0.9, 0.6 och 0.3, skulle förslagsvis kunna bestämmas
till 0.8, 0.4, 0.2 och O.i. Detta skulle för de skattekraftigaste fögderierna
betyda en minskning av provisionen å landstingsmedel till inemot hälften
av nuvarande belopp, men för de övriga fögderierna proportionsvis mindre
sänkning. Även beträffande debiteringsprovisionen å övriga skatter och
avgifter, framför allt då å vägskatten, torde en motsvarande sänkning
böra äga runi. Den sänkning av provisionen till häradsskrivarna, som
sålunda skulle äga rum, kommer att få betydelse genom minskning av
utgifterna för landsting och vägdistrikt. Särskilt för de norrländska länen,
där på grund av skatteförhållandena provisionerna nu utgå med
mycket stora belopp, blir utgiftsminskningen mera framträdande.
För kronouppbördstjänsteman i stad kan en sänkning av provisionsbe
-
16
Statsutskottets utlåtande Nr 86.
Utbetalning
av flyttningsersättning.
loppen också ifrågasättas, och synes kunna ske i anslutning till sänkningen
för liäradsskrivarnas del.
I de fall, då nu icke några bestämda grunder fastställts rörande gottgörelsen
för arbetet med debitering, såsom exempelvis är fallet beträffande
tingshusmedel, där vissa häradsskrivare ansett sig kunna för sitt besvär
fordra och uppbära en gottgörelse av ända till 6 procent av uppbörden,
torde uttryckliga föreskrifter örn grunderna för provisionens beräknande
böra utfärdas.
Då utskottet är av den uppfattningen, att här ovan föreslagna åtgärder
snarast möjligt böra komma till utförande, har utskottet funnit sig böra
hemställa,
att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Majit ville för 1933 års riksdag framlägga
förslag örn en allmän sänkning av utgående provisioner
för häradsskrivare och kronouppbördstjänstemän
i städer.
8:o) Under socialdepartementet, § 21, hava revisorerna berört åtskilliga
fall, då flyttningsersättning utbetalts åt tillförordnade häradsskrivare
(Del I, sid. 49—51).
Revisorerna hava härutinnan gjort följande uttalande:
»Av det anförda framgår, att befattningshavare i vissa lönegrader vid
länsstyrelserna, vilka förordnats att tills vidare vara häradsskrivare, tillerkänts
ersättning för kostnad vid flyttning till annan tjänstgöringsort.
Utan att närmare ingå på frågan, huruvida flyttningsersättning över huvud
taget bör utgå vid förordnande å oreglerad befattning, vilja revisorerna
framhålla, att det såsom särskilt skäl för att flyttningsersättning
borde utgå vid förordnande å högre tjänst angivna förhållandet, att den
omedelbara ökningen i avlöningen, som en befordran eller än mera ett förordnande
beredde tjänstemannen, merendels vore så ringa, att denna ökning
i inkomster icke i och för sig kunde utgöra vederlag för flyttningskostnaderna,
icke föreligger vid förordnanden, varom här är fråga. Med
hänsyn till den gynnade ställning, som, på sätt framgår av vad revisorerna
anfört under § 38, t. f. häradsskrivare intaga i avlöningshänseende, kan
det icke anses oskäligt betungande för dem, örn de själva få vidkännas
eventuella flyttningskostnader.
Vad slutligen angår den i det föregående berörda ersättningen till en
andra länsbokhållare för två flyttningar under mindre tid än ett år, vill
det synas revisorerna att, då den senare flyttningen var föranledd av att
den ordinarie häradsskrivaren — efter en kortare tids förordnande å annan
häradsskrivartjänst — på egen begäran återgick till sin ordinarie
tjänst, kostnaden för denna flyttning under alla förhållanden icke bort påvila
statsverket.»
Förklaringar hava avgivits av samtliga länsstyrelser, varjämte allmänna
civilförvaltningens lönenämnd inkommit med infordrat yttrande i ärendet
(Del. III, sid. 149—174).
Statsutskottets utlåtande Nr 86.
17
Under finansdepartementet, § 38, hava revisorerna vidare upptagit till
behandling frågan om utbetalning till vissa landshövdingar m. f l. av flyttningsersättning.
Revisorerna hava därvid uttalat, att en viss osäkerhet
tycktes råda beträffande rätten till flyttningsersättning för ifrågavarande
befattningshavare samt att det syntes önskvärt, att sådana bestämmelser
i ämnet meddelades, att av dem tydligt framginge, i vilka fall dylik
ersättning skulle utgå.
Utskottet delar den av revisorerna uttalade uppfattningen, att gällande
bestämmelser synas medföra en viss osäkerhet beträffande rätten till flyttningsersättning
samt att det därför måste anses önskvärt, att fullt tydliga
bestämmelser i ämnet meddelas. Eventuellt synes det- i vissa fall böra
tillkomma Kungl. Majit att avgöra, huruvida med hänsyn till förekommande
omständigheter flyttningsersättning bör tillerkännas vederbörande.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Majit anhålla,
att Kungl. Majit ville taga under övervägande,
huruvida icke gällande föreskrifter rörande rätten till
flyttningsersättning böra omarbetas i syfte att vinna
full tydlighet beträffande de fall, där sådan rätt förefinnes,
samt huruvida det i övrigt bör tillkomma Kungl.
Majit att i särskilda fall medgiva utbetalande av flyttningsersättning.
9io) Under kommunikationsdepartementet, § 29, hava revisorerna upptagit
till behandling frågan angående statens bidrag till skjutsentreprenader
(Del. I, sid. 69—72).
Revisorerna hava till en början redogjort för bestämmelserna i gällande
stadga för skjutsväsendet ävensom lämnat vissa uppgifter beträffande antalet
skjutsanstalter i riket, entreprenadtiden för skjutsanstalterna oell
statsverkets bidrag till skjutsentreprenader.
Härefter hava revisorerna anfört följande:
»Den gjorda utredningen visar att under budgetåret 1930/1931 statsbidrag
till skjutsentreprenader utgått endast i tolv län samt att dylikt bidrag
i sex län icke uppgått till 1,000 kronor. De årliga utgifterna för ifrågavarande
ändamål visa tendens att nedgå i avsevärd grad. Med hänsyn
till den starka ökningen av motortrafiken med därav följande förbättring
av kommunikationerna torde det kunna ifrågasättas, huruvida de nuvarande
föråldrade bestämmelserna örn skjutsväsendet böra bibehållas. Därest
på någon plats statligt bidrag till kommunikationsmedel, som avses i
skjutsstadgan, fortfarande skulle anses behövligt, torde, i likhet med vad
som nu äger rum beträffande bidrag från sjätte huvudtitelns anslag till
kommunikationsändamål, sådant bidrag lämpligen kunna beviljas efter
prövning i varje särskilt fall. För övrigt synes det revisorerna, som örn
Bihang till riksdagens protokoll 1932. (i sami. US höft. (Nr tili.) 2
Utskottets
yttrande
Statens bidrag
till skjutsentreprenader.
18
Statsutskottets utlåtande Nr 86.
Utskottets
yttrande.
Av vissa befattningshavare
i byggnadsstyrelsen
innehavda enskilda
arkitektuppdrag.
bidrag till kommunikationsändamål, varom här är fråga, skulle i vissa
län kunna väsentligt nedbringas under de belopp, som för närvarande utgå
enligt skjutsstadgans föreskrifter. Detta torde särskilt vara fallet i Östergötlands
län, varest skjutsbidraget av statsmedel för närvarande utgår med
belopp, som endast överträffas av bidragen i de tre nordligaste länen. Beträffande
det till 46 skjutsanstalter i Jämtlands län utgående statsbidraget
vilja revisorerna framhålla, att flertalet av dessa skjutsanstalter äro
belägna å platser, som hava regelbundna omnibusförbindelser, upprätthållna
av postverket.»
Förklaringar hava avgivits av vissa länsstyrelser (Del. III, sid. 190—203).
Såsom av revisorernas utredning i ärendet framgår har genom den
starka ökningen av motortrafiken behovet av skjutsanstalter för resandes
befordran under de senaste åren högst väsentligt förminskats och sådant
behov i begränsad utsträckning synes kvarstå endast inom de nordligaste
länen. På grund härav har utskottet i likhet med revisorerna kommit till
den uppfattningen, att de nuvarande föråldrade bestämmelserna örn skjutsväsendet
icke längre äro påkallade. Utskottet har därför ansett sig böra
föreslå, att utredning verkställes i syfte att utröna, huruvida bestämmelserna
i fråga lämpligen böra upphävas. Därest i undantagsfall statligt
bidrag till skjutsentreprenadväsendet fortfarande skulle anses behövligt,
torde sådant bidrag efter prövning av varje särskilt fall kunna bestridas
av för Kungl. Majit tillgängliga medel.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Majit anhålla,
att Kungl. Majit måtte låta verkställa utredning,
huruvida förutsättningar finnas för upphävande
av gällande stadga örn skjutsväsendet.
IOio) Under kommunikationsdepartementet, § 30, hava revisorerna
framställt vissa anmärkningar beträffande omfattningen av den enskilda
arkitektverksamhet, som vissa byggnadsstyrelsens tjänstemän bedrivit
vid sidan av tjänsten (Del I, sid. 72—78).
Revisorerna hava inledningsvis erinrat örn, att i kungörelsen den 6 juni
1925 (nr 272) angående utsträckt tillämpning av avlöningsreglementet den
22 juni 1921 (nr 451) för befattningshavare vid statsdepartement och vissa
andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen m. m., stadgas i avdelning
B mom. 14 beträffande byggnadsstyrelsen följande.- Med ordinarie befattning må ej förenas sådant enskilt arkitektuppdrag,
som, vad angår chefen, Kungl. Majit och, vad angår annan befattning,
styrelsen finner inverka Underligt för tjänstgöringen i ämbetsverket.
Härefter hava revisorerna lämnat en förteckning över de enskilda arkitektuppdrag,
som under budgetåren 1929/1930 och 1930/1931 innehafts
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 86.
11)
av byggnadsstyrelsens chef och övriga befattningshavare i styrelsen samt
i anslutning härtill gjort följande allmänna uttalande:
»Revisorerna förbise icke, att det även ur det allmännas synpunkt kan
vara till fördel, att de hos byggnadsstyrelsen anställda arkitektutbildade
tjänstemännen i viss begränsad utsträckning bedriva enskild arkitektverksamhet
jämsides med tjänstgöringen i verket, i det att de härigenom
måhända beredas större möjligheter att hålla sig i nivå med utvecklingen
inom sitt fack än vid en enbart till verkets ämbetsområde inskränkt sysselsättning.
Av förestående redogörelse framgår emellertid, att flertalet
av ifrågavarande tjänstemän i mycket betydande omfattning omhänderhaft
enskilda arkitektuppdrag vid sidan av statstjänsten. Visserligen
avse de lämnade uppgifterna en tvåårsperiod och iörbises må ej heller*
att i några fall uppdragen torde hava tillfallit vederbörande före tillträdandet
av nu innehavd anställning, samt att de utförts med biträde
av andra arbetskrafter. Även meri beaktande av nu nämnda omständigheter
synes det likväl revisorerna, som örn man, med hänsyn till de privata
uppdragens antal och art, med fog kan ifrågasätta, huruvida ej
tjänstemännens enskilda arkitektverksamhet vuxit ut till en omfattning,
som sträcker sig utöver vad soini ur statsintressets synpunkt kan anses
tillbörligt.
Särskilt anmärkningsvärt är, att i vissa fall tjänstemännen åtagit sig
privata uppdrag av sådan beskaffenhet, att av dem utarbetade förslag och
ritningar enligt gällande författningar skola bliva föremål för granskning
inom den byrå, dit vederbörande haft sin tjänstgöring förlagd. Så
är förhållandet beträffande vissa av de utav byggnadsrådet Hjort, intendenterna
Ärland Noreen och Fritz Gripe samt biträdande arkitekten Einar
Lundberg omhänderhavda uppdragen och samtliga av byggnadsrådet
Linden redovisade uppdrag. Visserligen deltaga, enligt vad revisorerna
inhämtat, vederbörande i dylika fall icke i ärendets handläggning inom
byggnadsstyrelsen, men oavsett detta kan det anmärkta förhållandet giva
anledning till att förtroendet till objektiviteten i styrelsens ämbetsåtgärder
rubbas.
Överhuvudtaget torde det kunna betecknas såsom mindre lämpligt, att
tjänstemännen åtaga sig privata uppdrag, vilka i en eller annan form
skola bliva föremål för byggnadsstyrelsens prövning.
Vidare vilja revisorerna framhålla vikten av att verkets chef icke genom
att själv bedriva en omfattande privatverksamhet försvagar sin
ställning, då det för honom gäller att upprätthålla efterlevnaden av den
ovan åberopade bestämmelsen om tjänstemännens enskilda arkitektuppdrag.
Enligt vad revisorerna inhämtat har nämnda bestämmelse av vederbörande
tolkats såsom icke innebärande skyldighet för befattningshavare
att bos Kungl. Majit respektive byggnadsstyrelsen från fall till fall
göra anmälan örn och inhämta medgivande till innehav av enskilda arkitektuppdrag.
Den av revisorerna nu verkställda undersökningen torde
få anses hava ådagalagt behovet av att en dylik prövning äger rum. Med
hänsyn härtill anse revisorerna det önskvärt, att en sådan ändring av
bestämmelsen vidtages, som otvetydigt angiver, att vederbörligt tillstånd
till innehav av enskilt arkitektuppdrag skal] för varje särskilt fall inhämtas.
»
20
Statsutskottets utlåtande Nr 86.
Utskottets
yttrande.
Om- och tillbyggnad
av
stora institutionsbyggnaden
rrv. m.
vid centralanstalten
för
försöksväsendet
på jordbruksområdet.
Förklaring Ilar avgivits av byggnadsstyrelsen (Del lil, sid. 203—207),
som bifogat ett av generaldirektören I. Tengbom avgivet särskilt yttrande.
Av revisorernas uttalande framgår, att i vissa fall, då tjänstemän vid
byggnadsstyrelsen åtagit sig privata uppdrag, det av dem därvid utförda
arbetet senare blivit föremål för granskning inom den byrå, där vederbörande
haft sin tjänstgöring förlagd. Utskottet bär ställt sig synnerligen
betänksamt inför ett dylikt förfaringssätt, som enligt utskottets mening
måste betecknas som olämpligt.
Såsom av revisorerna vidare framhållits, bar inom byggnadsstyrelsen
gjorts gällande, att det i ovannämnda författningsrum i avlöningsreglementet
föreskrivna anmälningssystemet icke innebure skyldighet för befattningshavare
att från fall till fall inhämta vederbörligt tillstånd till
innehav av enskilt arkitektuppdrag, utan att ett för visst uppdrag lämnat
dylikt tillstånd finge anses hava generell innebörd. Denna av byggnads
styrelsen företrädda uppfattning, som jämväl kommer till uttryck i styrelsens
i ärendet avgivna förklaring, kan utskottet icke dela, utan anser
för sin del, att medgivande bör inhämtas i varje särskilt fall.
Med tillkännagivande av den ståndpunkt, utskottet intager beträffande
detta ärende, har utskottet velat vad sålunda förekommit för riksdagen
omförmäla.
lim) Under kommunikationsdepartementet, § 31, hava revisorerna
framställt vissa erinringar beträffande planläggningen m. m. av verk
ställd örn- och tillbyggnad av stora institutionsbyggnaden m. m. för centralanstalten
för försöksväsendet på jordbruksområdet (Del I sid. 78—81).
Revisorerna hava framlagt resultatet av en av dem verkställd undersökning
rörande ifrågavarande byggnadsföretag och härtill knutit följande
allmänna uttalande:
»Av vad i detta ärende förekommit synes revisorerna framgå, att de
förberedande utredningarna för ifrågavarande byggnadsföretag icke bedrivits
på nöjaktigt sätt. Anmärkningsvärt är, att byggnadsstyrelsen
först efter det riksdagen fattat beslut örn byggnadsföretagets utförande
föranstaltat örn ett närmare studium av förhållandena på platsen, i stället
för att, såsom vederbort, gå i författning örn en sådan undersökning, innan
frågan liänsköts till Kungl. Maj:t, och lägga berörda undersökning
till grund för hela utredningen. Genom det av byggnadsstyrelsen här
tillämpade förfaringssättet har den för Kungl. Majit och riksdagen ursprungligen
framlagda kostnadsberäkningen blivit otillförlitlig.
Jämväl beträffande det sätt, varpå arbetsledningen omhänderhafts,
kunna åtskilliga erinringar göras.
Bland handlingarna i ärendet saknas den arbetsplan, som det enligt
ovannämnda instruktion ålegat arkitekten att utarbeta. Enligt vad revisorerna
inhämtat har dylik plan, utvisande det beräknade fortskridandet
av de olika arbetsetapperna, icke blivit upprättad. Arbetsplanens upp
-
21
Statsutskottets utlåtande Nr 86.
gift är att underlätta kontrollen över byggnadsarbetets fortgång, tiden
för de olika ritningarnas färdigställande otili tillhandahållande samt bestämmandet
av tidpunkten för specialentreprenaders förberedande och
igångsättande. Att avsaknaden av arbetsplanen vållade olägenheter, synes
framgå av brev till byggnadsstyrelsen från huvudentreprenören dels
den 13 augusti 1926, vari snickeriritningarna efterlysas (dessa anmäldes
av arkitekten i byggnadsstyrelsen den 18 augusti 1926), dels och den 20
oktober 1926, vari huvudentreprenören påpekar, att varken elektriska, sanitära
eller värmeanläggningarna i villabyggnaden vore påbörjade, varför
entreprenören reserverade sig för byggnadsarbetenas färdigställande
inom avtalad tid, då de nämnda installationerna vore i förhållande till
andra arbeten sex veckor försenade.
De i instruktionen föreskrivna ekonomiska och byggnadsrapporterna
hava icke heller utarbetats av arkitekten, utan vad avser de förra av en
byggnadsstyrelsens tjänsteman, och vad angår de senare av den av byggnadsstyrelsen
särskilt avlönade kontrollanten. Äv handlingarna framgår
icke, att arkitekten för dessa avvikelser från kontraktet fått vidkännas
avdrag å sitt arvode, vilket utgått med 12,900 kronor jämte ett tillägg förvissa
extra arbeten av 700 kronor.
Granskningen av de olika specialkonstruktörernas ritningar m. m., vilken
även ålegat arkitekten enligt instruktionen, synes i icke ringa omfattning
hava varit ofullständig. Så hava i fråga örn sanitära och rörledningsinstallationerna
under arbetets gång erfordrats tilläggsarbeten för
ett belopp av omkring 5,000 kronor, svarande mot omkring 19 procent av
de i entreprenadkontrakten angivna kostnaderna för dessa ändamål.»
Förklaring har avgivits av byggnadsstyrelsen (Del lil sid. 210—214).
Då enligt utskottets mening byggnadsstyrelsens förfaringssätt måste
anses vara av anmärkningsvärd beskaffenhet, har utskottet, ehuru någon
åtgärd från riksdagens sida icke lärer vara påkallad, ansett sig böra vad
i ärendet förekommit för riksdagen
omförmäla.
12:o) Under finansdepartementet, § 35, laiva revisorerna upptagit lill
behandling frågan örn inköp av skrivmaskiner för statsförvaltningens behov
(Del I sid. 93—97).
Efter att hava lämnat en redogörelse för de vid upphandlingen betalta
priserna för olika märken hava revisorerna anfört följande.
»De priser, de olika myndigheterna fått erlägga för skrivmaskiner av
samma typ. hava, såsom förestående redogörelse utvisar, varit synnerligen
växlande. Dessa växlingar hava givetvis sin förklaring i det tilllämpade
upphand 1 ingssättet oell omfattningen av den verkställda upphandlingen.
De myndigheter, sorn efter infordrande av anbud verkställt
upphandling av flera maskiner på en gång, hava kunnat betinga sig de
förmånligaste priserna.
Såväl 1926 som 1927 års statsrevisorer hava förordat, att en fullständig
centralisering av statens inköp av skrivmaskinei- skulle komma till
Utskottets
yttrande.
Inköp av
skrivmaskiner
för statsförvaltningens
behov.
22 Statsutskottets utlåtande Nr 86.
stånd, men deras framställningar liava, som synes, icke resulterat i några
åtgärder i angivet syfte. Detta är ett beklagligt förhållande, då staten
härigenom otvivelaktigt tillskyndats och fortfarande tillskvndas onödiga
utgifter.
Revisorerna vilja erinra örn att upphandlingen av normalpapper samt
vissa slag av papper, kuvert och läskpapper för statens behov från och
med ar 1931 uppdragits åt generalpoststyrelsen. Det synes revisorerna
böra tågås under övervägande, örn ej ett liknande uppliandlingssätt kunde
komma till stand även beträffande statsverkets behov av skrivmaskiner.
Jämväl upphandlingen av räknemaskiner för statens behov torde i sådant
fall lämpligen kunna ske genom postverkets försorg.»
Utskottets
yttrande.
Det är otvivelaktigt önskvärt, att särskilda åtgärder vidtagas för att
vid upphandling av skriv- och räknemaskiner statsverket skall kunna
erhålla så förmånliga villkor som möjligt. Utskottet anser sig därför, utan
att närmare ingå på revisorernas förslag, böra hemställa,
att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Majit ville taga under övervägande
på vad sätt upphandlingen för statsverkets behov av
skriv- och räknemaskiner bör på det för statsverket
lämpligaste och förmånligaste sätt ordnas.
Liggaren över 13:o) Under finansdepartementet, § 36, hava revisorerna framlagt vissa
speTaZtgifL w.V''iipunkter på redigeringen av stafsågare!! (Del I sid. 97-99).
stater (stats- Revisorerna hava gjort följande allmänna uttalande:
»Revisorerna vilja framhålla, att med statsförvaltningens fortgående
utveckling behovet av lätt tillgängliga upplysningar beträffande dess
olika delar gjort sig alltmer gällande ej mindre inom riksdagen än även
hos statsdepartementen och övriga myndigheter. Den av statskontoret
utgivna liggaren synes i stort sett ägnad att på ett lyckligt sätt fylla sin
uppgift härutinnan. Da emellertid dess användbarhet skulle ytterligare
okas, därest i densamma infördes uppgifter jämväl beträffande de under
fjärde huvudtiteln upptagna anslagen, hava revisorerna, som även för sitt
arbete hava intresse av denna fråga, velat framhålla önskvärdheten av
att en dylik sammanslagning av de olika liggarna snarast möjligt kommer
till stånd.
De liggare, som för närvarande utgivas av armé- och marinförvaltningarna
samt flygstyrelsen, torde dock icke i sin nuvarande form vara lämpade
att, på sätt statskontoret föreslagit, intagas i statsliggaren. Revisorerna
hava funnit att förstnämnda liggare, som ifråga örn format högst
betydligt avvika från statsliggarens, icke äro uppställda på sådant sätt,
att de giva tillräcklig överskådlighet. Mot desamma torde vidare kunna
anmärkas att de beträffande de olika anslagen icke lämna erforderliga
upplysningar. Beträffande arméförvaltningens liggare vilja revisorerna
särskilt framhålla, att i densamma ett stort antal sidor upptagas av stater
för de olika truppförbanden m. fl. Varje stat påbörjas å ny sida.
oavsett det utrymme, staten kräver, vilket medför ett onödigt slöseri med
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 86. 2:5
papper. Till staterna hörande anmärkningar upprepas för varje stat även
örn de äro likalydande. Det vill förefalla revisorerna att genom en andrad
uppställning härutinnan antalet sidor i liggaren skulle kunna avsesevärt
reduceras. Då de av revisorerna nu anförda synpunkterna i alla
händelser betinga en omläggning av ifrågavarande liggare, synes detta
lämpligast kunna göras i samband med att de intagas i statsliggaren.
Det torde därvid böra tagas under övervägande, huruvida icke tor åstadkommande
av enhetlighet i avseende å uppställning och stilsorter allenast
ett tryckeri bör anlitas för tryckning av arbetet i dess helhet, samt
att ett intimt samarbete kommer till stånd mellan de vederbörande, som
hava att redigera arbetets olika delar.»
Utskottet är i likhet med revisorerna av den uppfattningen, att statsliggarens
användbarhet skulle ökas, därest i densamma infördes uppgifter
jämväl beträffande de under fjärde huvudtiteln uppförda anslagen.
De särskilda liggare, som hittills plägat upprättas och tryckas rörande
anslagen under nämnda huvudtitel för de särskilda försvarsgrenarna,
torde därför böra infogas i statsliggaren och i samband därmed
i statsliggaren intagas gällande avlöningsreglementen för försvarsväsendets
personal. Detta lärer kunna ske på sådant sätt, att utan stone
kostnad särtryck för försvarsväsendets behov kunna tagas av den del av
tiggaren, som avser försvarsväsendet. Då statsliggaren i allmänhet kan
utkomma först omkring den 1 september, är det önskvärt, att dessa särtryck
kunna utsändas i förväg och i så god tid, att de redan vid budgetårets
ingång kunna komma till användning vid försvarsväsendets myndigheter
och formationer. Hos vederbörande förvaltningsmyndigheter
inom försvarsväsendet torde de delar av liggarna, som beröra försvaret,
böra i samråd med statskontoret upprättas för att sedermera genom statskontorets
försorg tryckas. Härvid bär givetvis tillses, att statsliggaren
uppställes efter enhetliga principer.
Utan att taga ståndpunkt till de särskilda önskemål, som av revisorerna
i övrigt framhållits, vill utskottet uttala den meningen, att i statsligga
ren böra intagas sådana uppgifter, som äro behövliga för att kunna få
en fullständig överblick över den fastställda budgeten och dc bestämmelser,
som reglera anslagen. Givetvis utgår utskottet fran att kostnaderna
för statsliggarens utgivning i största möjliga man begränsas och att de
inskränkningar och förenklingar beträffande dess uppställning, som äro
möjliga, även bliva genomförda. Dc förändringar i den hittillsvarande
uppställningen, som för innevarande budgetår ägt rum beträffande andra
huvudtiteln, synas höra genomföras successivt även beträffande ö\riga
huvudtitlar. Härigenom vinnes större reda och överskådlighet beträffande
anslagsdispositionerna.
De synpunkter, som sålunda enligt utskottets mening böra vara vägledande
för redigeringen av statsliggaren. har utskottet ansett böra
bringas till Kungl. Maj:ts kännedom.
Utskottets
yttrande.
Vissa tandsköterskakurser
vid
tandläkar
institutet.
24 Statsutskottets utlåtande Nr 86.
I samband med nu behandlade fråga har utskottet uppmärsammat, att
den av revisorerna gjorda framställningen om förändring i uppställningen
och omfattningen av statsliggaren icke blivit utställd till yttrande av
någon myndighet. I anledning härav har utskottet, som fäst sig vid, att
olika praxis i avseende å inhämtande av yttranden rörande revisorernas
framställningar tillämpas i skilda departement, velat framhålla, att det
måste för riksdagsbehandlingen av revisionsberättelsen anses önskvärt,
att, åtminstone rörande framställningar av den betydelse som den förevarande,
yttrande införskaffas från vederbörande myndighet.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Majit anhålla,
att Kungl. Majit ville taga under övervägande
lämpligheten av en omläggning utav statsliggaren i
enlighet med de synpunkter, som härovan angivits.
14:o) Under ecklesiastikdepartementet, § 45, hava revisorerna framställt
vissa anmärkningar rörande dispositionen av tandsköterskeelevernas
kursavgifter (Del I sid. 109 och 110).
Revisorerna hava inledningsvis redogjort för de bestämmelser, som
gälla i fråga örn användningen av inflytande kursavgifter ävensom meddelat,
att institutets inspektor med flera enligt lärarrådets beslut av ifrågavarande
kursers överskottsmedel tillerkänts särskild ersättning för
sina bestyr med nämnda kurser.
Härefter hava revisorerna gjort följande uttalande:
vDa ilrågavarande kurser enligt Kungl. Majits medgivande anordnas
tandläkarinstitutet och genom där anställd personal, synes det kunna
liiagasättas, orri institutets inspektor, soini i sådan egenskap uppbär ett
arvode av 1,450 kronor för år, bort tillerkännas särskild ersättning för
sitt bestyr med nämnda kurser. Revisorerna vilja framhålla, att dylik
ersättning icke tidigare utgått samt att det knappast synes förenligt med
de bestämmelser, som enligt vad ovan nämnts gälla i fråga örn användmn«en
av t andskö ter skeelevernas kursavgifter, att nämnda medel användas
för beredande av särskild ersättning åt inspektor för dennes huvudsakligen
administrativa befattning med berörda kurser. Med hänsyn
^ I t6 upb84fter, som i avseende å kursernas administration åvila Hylin
och Louise Holmberg, synes i varje fall det till inspektor utgående arvodet
alltför högt.
Såsom ovan nämnts har lärarrådet enligt beslut den 4 november 1929
av tandsköterskekursernas överskottsmedel tilldelat Hylin ett belopp av
3000 kronor såsom retroaktiv ersättning för hans befattning med tandsköterskekurserna.
Enligt revisorernas mening måste det betraktas såsom
olämpligt, att uppkomna behållningar å tandsköterskeelevernas avgifter
disponeras på detta sätt.
I anledning av vad sålunda beträffande användningen av ifrågavarande
kursavgifter erinrats, vilja revisorerna framhålla, att större var
-
Statsutskottets utlåtande Nr 86:
25
samhet bor iakttagas vid disponerandet av nämnda avgifter och att eventuella
''överskottsmedel’ i första hand synas böra användas för något
eleverna närmare berörande ändamål, exempelvis till beredande av befrielse
helt eller delvis för medellösa eller mindre bemedlade tandsköterskeelever
från erläggande av kursavgift.»
Förklaring har avgivits av universitetskanslern (Del III sid. 226 och
227), som bifogat yttrande från tandläkareinstitutets lärarråd.
Universitetskanslern har i nämnda utlåtande hemställt, att statsrevisorernas
ifrågavarande anmärkning icke måtte föranleda annan åtgärd
än att Kungl. Majit bemyndigade universitetskanslern att efter hörande
av lärarrådet meddela närmare bestämmelser rörande sagda kurser och
angående dispositionen av de uppkomna besparingarna å kursavgifterna.
I likhet med revisorerna har utskottet ansett lärarrådets förfaringssätt
i fråga örn användningen av överskottsmedlen å tandsköterskeelevernas
kursavgifter anmärkningsvärt. Vad tandläkarinstitutets lärarråd
i sin ovannämnda förklaring anfört till stöd för det anmärkta förfarandet,
har utskottet icke funnit tillfredsställande. Enligt utskottets
mening är det påkallat, att förändrade bestämmelser meddelas i av revisorerna
angivna avseenden. Då utskottet emellertid, med hänsyn till
vad universitetskanslern i ärendet anfört, har anledning förutsätta, att
så sker utan framställning från riksdagens sida, har utskottet ansett
sig kunna inskränka sig till att vad i ärendet förekommit för riksdagen
omförmäla.
lolo) Under ecklesiastikdepartementet, § 50, hava revisorerna till behandling
upptagit ett fall rörande tjänstledighet från folkskollärartjänst
och därvid anfört följande (Del I sid. 122).
»Genom beslut den 10 december 1930 utnämnde och förordnade domkapitlet
i Luleå folkskolläraren, juris och filosofie kandidaten Nils Johan
Waldemar Palmblad till ordinarie folkskollärare vid statsfolkskolan i
Övre Kuivakangas i Övertorneå skoldistrikt. Efter erhållet meddelande
örn sin utnämning till nämnda tjänst anhöll Palmblad örn tjänstledighet
för egna angelägenheter under vårterminen 1931. Denna, ansökning avslogs
av skolrådet. Omedelbart därefter begärde Palmblad tjänstledighet
för sjukdom med stöt! av läkarintyg. Skolrådet beslöt på grund hGrav
bevilja den begärda ledigheten.
Den 6 augusti 1931 anhöll Palmblad örn tjänstledighet höstterminen
1931 för fortsatt utbildning. Sedan denna ansökning överlämnats till
domkapitlet för prövning, avslog domkapitlet densamma genom beslut
den 19 augusti 1931, varvid domkapitlet tillika anmodade Palmblad att
antingen inträda i tjänstgöring eller också avsäga sig sin befattning. På
därom av Palmblad gjord ansökning beviljades Palmblad av domkapitlet
enligt beslut den 21 oktober 1931 avsked fran sin folkskollärartjänst.
räknat från och med den 11 oktober 1931.
Utskottets
yttrande.
Tjänstledighet
från folkskollärartjänsten
vid
statsfolkskolor
i
Kuivakangas
i Övertorneå
skoldistrikt.
26
Statsutskottets utlåtande Nr 86.
Utskottets
yttrande.
Den 7 januari 1931 erhöll Palmblad plats som notarie vid mellersta Roslags
domsaga och tjänstgjorde därstädes under vårterminen 1931. I
egenskap av notarie har Palmblad icke erhållit någon avlöning (dock har
lian såsom kommissionär i domsagan åtnjutit inkomst med visst, mindre
belopp). Vederbörande domhavande har upplyst, att han först sent på
våren 1931 erhållit meddelande, att Palmblad vore ordinarie folkskollärare.
Jämlikt § 8 i kungörelsen den 16 september 1918 angående avlöning åt
lärare vid folk- och småskolor samt statsbidrag till sådan avlöning äger
lärare, som erhållit tjänstledighet på grund av styrkt sjukdom, åtnjuta
samtliga honom eljest tillkommande kontanta avlöningsförmåner med
avdrag av ett belopp, motsvarande en tredjedel av den för honom enligt
nämnda kungörelse stadgade kontanta begynnelseavlöningen.
Då Palmblad tydligen varit av sin sjukdom oförhindrad att omedelbart
efter erhållen ledighet inträda i tjänstgöring vid ovannämnda domsaga,
synes det kunna ifrågasättas, örn sådana omständigheter förelegat, som
nödvändiggjort sjukledighet vid folkskollärartjänsten. Även örn detta
skulle vara fallet, synes det dock icke överensstämmande med god ordning,
att tjänstledighet för sjukdom utnyttjas på sätt som i förevarande
fall skett.
Med nu gällande författningsbestämmelser torde det icke vara möjligt
att förhindra missförhållanden av förevarande slag. Revisorerna hava
emellertid velat fästa uppmärksamheten å detta fall i syfte att den brist
i lagstiftningen, som sålunda uppenbarligen föreligger, må på lämpligt
sätt bliva avhjälpt.»
Förklaring har avgivits av skolöverstyrelsen (Del III sid. 270).
Såsom av revisorernas uttalande framgår, har Palmblad efter erhållen
ordinarie folkskollärartjänst med stöd av företett läkarintyg beviljats
tjänstledighet för sjukdom och omedelbart därefter inträtt i tjänstgöring
sorn notarie i domsaga. Att omständigheter icke förelegat, som nödvändiggjort
sjukledighet från folkskollärartjänsten, finner utskottet uppenbart.
Därest missförhållanden av ifrågavarande art endast förekommit
i undantagsfall, torde någon särskild åtgärd från riksdagens sida icke
hava varit påkallad. Då det emellertid kommit till utskottets kännedom,
att så icke är förhållandet, utan att liknande tillvägagångssätt ägt rum
i icke ringa utsträckning, har utskottet i likhet med revisorerna ansett
anstalter böra vidtagas i syfte att avhjälpa den brist i gällande avlöningsbestämmelser,
som här otvivelaktigt föreligger. Det synes utskottet
därjämte böra tagas under övervägande, huruvida icke i förevarande avseende
mera betryggande former för läkarintygs utfärdande skulle kunna
åvägabringas.
Beträffande det föreliggande fallet, som utskottet funnit i hög grad
anmärkningsvärt, anser utskottet, att Palmblads förfaringssätt icke bör
lämnas opåtalt, utan vill ifrågasätta, huruvida icke Kungl. Maj:t må
finna skäl ägna frågan en ingående undersökning i avsikt att utröna
huruvida någon åtgärd i ärendet får anses påkallad.
Statsutskottets utlåtande Nr 86.
27
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Majit anhålla,
att Kungl. Majit ville taga under övervägande,
vad utskottet ovan anfört.
16:o) Under jordbruksdepartementet, § 51, hava revisorerna framställt
vissa erinringar i fråga örn uppgörandet av omkostnadsstaton för Flyinge
hingstdepå och stuteri (Del I sid. 123—126).
Revisorerna hava inledningsvis framlagt räkenskapssammandrag ö\ er
stuteriväsendets fond för hudgetåret 1930/1931 ävensom lämnat en redogörelse
över det ekonomiska resultatet för Flyingeanstalten för nämnda
budgetår.
Härtill hava revisorerna knutit följande allmänna uttalande:
»Av det anförda framgår att beträffande vissa i omkostnadsstaten för
Flyinge hingstdepå och stuteri upptagna anslagsposter de verkliga utgifterna
kommit att till beloppen i avsevärd grad skilja sig från de i staten
beräknade. Sålunda har å anslagsposten till furage uppstått en besparing
å 43,288 kronor 24 öre, under det att posterna till byggnaders och
inventariers underhåll samt till jordbruket utvisa underskott å respektive
11,641 kronor 61 öre, 37,370 kronor 21 öre samt 20,244 kronor 95 öre.
Såsom förut nämnts äger stuteriöverstyrelsen för närvarande att, därest
besparing skulle uppstå å någon av anslagsposterna i utgiftsberäkningen,
använda sådan besparing till täckande av brist å annan för avlöning
ej avsedd post. Detta medgivande bör givetvis ej utnyttjas pa sadant
sätt att vissa poster i beräkningen upptagas till avsevärt högre belopp,
än som rimligen kunna beräknas såsom erforderliga, och härigenom
bereda medel till utgifter, till vilka vid kostnadsstatens uppgörande anslag
icke begärts.
Enligt revisorernas mening står det tillämpade förfaringssättet, som är
ägnat att för den anslagsbeviljande myndigheten försvåra eller omöjliggöra
att erhålla ett säkert omdöme örn institutionens medelsbehov, icke
i överensstämmelse med principerna vid uppgörande av en i möjligaste
mån noggrann och tillförlitlig statsberäkning. Revisorerna anse, att en
ändring härutinnan bör komma till stånd, så att vid uppgörandet av staten
större överensstämmelse ernås mellan beräknade och verkliga
utgifter.
Revisorerna vilja ifrågasätta, huruvida icke med anledning av vad sålunda
förekommit en ändring i härutinnan nu gällande bestämmelse borde
göras av innebörd att, därest i kostnadsstaten upptagna^ medel anses
böra disponeras för andra ändamål än i staten angivna, Kungl. Maj:ts
medgivande till vidtagande av en dylik åtgärd skall inhämtas.
Förklaring har avgivits av stuteriöverstyrelsen (Del lil sid. 271—273).
sorn bifogat yttrande från chefen för Flyinge hingstdepå.
Det av stuteriöverstyrelsen tillämpade förfaringssättet för beräknandet
av omkostnadsstaten för Flyinge hingstdepå och stuteri har utskottet
Flyinge
hiwgstdepd
och stuteri.
Utskottet>
yttrande.
28
Statsutskottets utlåtande Nr 86''.
tionde hui
nätti elus anslag
till rese
och traktamentspenningar.
funnit otillfredsställande. Styrelsens tillvägagångssätt innebär enligt
utskottets mening en viss fara för statberäkningens stabilitet, och det
synes, som örn åtgärder borde vidtagas för åstadkommande av större
tillförlitlighet i beräkningen. Då utskottet emellertid har anledning förvänta,
att ändring i av revisorerna anmärkt avseende kommer att av
styrelsen vidtagas, har utskottet icke ansett nödvändigt att för närvarande
påyrka den av revisorerna ifrågasatta författningsändringen.
Utskottet har därför endast velat vad i ärendet förekommit för riksdagen
-
omförmäla.
17:o) Under jordbruksdepartementet, § 53, hava revisorerna lämnat en
redogörelse för belastningen å nionde huvudtitelns anslag till rese- och
traktamentspenningar (Del I sid. 127—132).
Revisorerna hava därvid särskilt fäst sig vid de utbetalningar, som
verkställts till personalen vid lantmäteriväsendet, enär dessa kostnader
under de senaste åren avsevärt stegrats.
Revisorerna hava gjort följande uttalande.
Av det anförda framgår att kostnaderna för distriktslantmätarnas och
deras biträdens resor utvisa en tendens till ökning. Så exempelvis belöpte
sig ifrågavarande kostnad under budgetåren 1927/1928, 1929/1930 och
1930/1931 till respektive 839,624 kronor, 990,631 kronor och 1,019,415 kronor.
Riktigheten av 1930 års revisorers uttalande att den huvudsakliga orsaken
till de höga utgifterna å nionde huvudtitelns anslag till rese- och traktamentsersättning
vore att söka i ökade utgifter för distriktslantmätarnas
och deras biträdens resor är av de ovan lämnade uppgifterna ytterligare
bestyrkt.
1930 års revisorer framhöllo nödvändigheten av, att för nedbringande
av de höga kostnaderna för distriktslantmätarna och deras biträdens resor
åtgärder snarast möjligt måtte vidtagas för begränsning i rätten till
traktamentsersättning i likhet med vad som i besparande syfte skett beträffande
ett flertal grupper befattningshavare samt framhöllo i samband
härmed, att det också borde undersökas, örn icke motsvarande föreskrifter
borde gälla jämväl för lantbruksingenjörer och deras biträden. Enligt
vad revisorerna inhämtat har ännu icke någon dylik begränsning i rätten
till traktamentsersättning genomförts för nämnda grupper befattningshavare.
I detta sammanhang vilja revisorerna erinra örn att i innevarande
års riksstat finnes uppfört ett anslag å 275,000 kronor till reseersättningar
åt lantbruksingenjörer och deras biträden samt ett anslag å
820,000 kronor till reseersättningar åt lantmäteripersonal, som sysselsättes
med lantmäteriförrättningar, medan utgifterna under förra budgetåret
för reseersättningar till nämnda personal uppgått till respektive
308,140 kronor och 1,019,415 kronor, ett förhållande, som tydligt ådagalägger
behovet av att åtgärder skyndsamt vidtagas för nedbringande av
ifrågavarande kostnader.
Förklaring har avgivits av lantmäteristyrelsen (Del III sid. 280—284).
Härvid har lantmäteristyrelsen framhållit, hurusom lantmäteripersona
-
Statsutskottets utlåtande Nr 86. 29
lens tjänsteresor vore beroende av den omfattning, i vilken jorddeluingsförrättningar
förekomme. Statsverkets kostnader för dessa resor vore
emellertid till sin natur endast att anse såsom ett statsbidrag till jordägarna
för fastighetsbildningar av olika slag, laga skiften, rågångsförrättningar,
vägdelningar m. m. Därest ett ytterligare nedbringande av
statsverkets ifrågavarande kostnader ansåges behövligt, syntes därför
böra tagas under övervägande, huruvida icke förevarande form av statsbidrag
skulle kunna begränsas till mera ömmande fall, närmast motsvarande
dom, där staten lämnade bidrag till själva förrättningskostnaden.
Med fog kan ju sättas ifråga, huruvida icke rese- och traktamentskostnaden
i många fall borde gäldas av de enskilda sakägarna (yrkesmässiga
markexploatörer, gränstvistande grannar med flera).
Frågan örn begränsning i rätten till traktamentsersättning för bland annat
personalen vid lantmäteri väsendet har varit föremål för behandling
vid innevarande års riksdag, i det Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen,
nionde huvudtiteln, föreslagit en nedsättning av anslagen till
reseersättningar dels för lantbruksingenjörer och deras biträden (punkt
3), dels ock för personalen vid lantmäteriväsendet (punkt 151). Båda
dessa förslag äro delvis grundade på en beräknad nedsättning av vissa
traktamentsersättningar. Riksdagen har numera efter tillstyrkande av
jordbruksutskottet (utlåtande nr 2 punkterna 1 och 57) bifallit dessa förslag.
Frågan örn nedsättning av traktamentena för lantmäteripersonalen
har departementschefen ansett böra avgöras av Kungl. Maj:t, sedan
riksdagens beslut i anslagsfrågan föreligger.
Örn den behandling, som ärendet sålunda fått vid innevarande års riksdag,
har utskottet velat här
erinra.
18:o) Under pensionsväsendet, § 55, hava revisorerna redogjort för ett
fall, då en småskollärarinna samtidigt uppburit avlöning och pension (Del
I, sid. 134—136).
I anledning härav hava revisorerna gjort följande uttalande:
Omständigheterna i det föreliggande fallet synas revisorerna ganska
märkliga. Redan då Kungl. Majit hos riksdagen hemställde om understöd
åt ifrågavarande lärarinna på grund av att hon ansetts för all framtid
oförmögen till tjänstgöring, hade hon under nära två år varit i tjänstgöring,
och vid tidpunkten för propositionens framläggande hade hon
vunnit fast anställning såsom lärarinna vid mindre folkskola. Det torde
vara uppenbart, att, därest Kungl. Majit och riksdagen ägt kännedom om
nu påpekade omständigheter, understödet aldrig blivit beviljat. Efter
understödets beviljande har hon jämsides med sin avlöning såsom lärarinna
uppburit det av riksdagen beviljade understödet. I själva verket
visar det nu påtalade fallet behövligheten av att vid beslut örn understöd
Utskottets
yttrande.
Samtidigt
uppburen aflöning
och
pension.
30
Statsutskottets utlåtande Nr 86.
Utskottets
yttrande.
Vissa järnvägsstyrelsens
åtgärder
med avseende
d handläggningen
av
frågan angående
trycket
fibi oms för
godståg.
och pensioner av ifrågavarande slag städse knytes ett villkor, som utesluter
ett upprepande av vad som här inträffat. Att statens pensionsanstalt,
ehuru den redan år 1921 erhöll kännedom örn förhållandet, underlät
att fästa Kungl. Maurts uppmärksamhet på saken, synes revisorerna —
oavsett huruvida i sakens dåvarande läge någon rättelse stod att vinna
— anmärkningsvärt.
Förklaring har avgivits av statens pensionsanstalt (Del III, sid. 284),
som funnit det tvivelaktigt, huruvida rättelse i anmärkta förhållandet
kunnat vinnas, och därför för sin del instämt i statsrevisorernas uttalade
mening örn behövligheten av att vid beslut örn understöd och pension av
ifrågavarande art knytes villkor, som utesluter ett upprepande av vad
som i förevarande fall inträffat.
Utskottet måste finna det synnerligen anmärkningsvärt, att ett sådant
missförhållande som det av revisorerna påtalade överhuvudtaget kunnat
förekomma. Men ej mindre anmärkningsvärt är det, att, sedan statens
pensionsanstalt erhållit kännedom örn saken, anstalten funnit lämpligt att
allt fortfarande utbetala understödet utan att vidtaga någon som helst
åtgärd för att vinna rättelse i ett förhållande, som — hurudant än det
rent formella stödet för detsamma må vara — likväl realiter sett måste
anses såsom högeligen otillfredsställande. En anmälan till Kungl. Majit
örn vad som förelupit jämte förslag till åtgärder till förekommande av
ett upprepande synes man med skäl kunna hava förväntat från anstaltens
sida.
Då så nu ej skett, vill utskottet framhålla, att det synes nödvändigt,
att till pension eller understöd, som beviljas genom särskilt riksdagsbeslut,
hädanefter knytes villkoret, att sådan förmån endast må utgå tills
vidare så länge de förhållanden, som föranlett beviljande av pensionen
eller understödet, fortfara, samt att Kungl. Majit må äga på anmälan
förordna om pensionens eller understödets indragning.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Majit anhålla,
att Kungl. Majit ville taga under övervägande
vad revisorerna och utskottet anfört rörande uppbärandet
av pension eller understöd, som beviljas genom
särskilt riksdagsbeslut.
19:o) Under statens affärsverksamhet, statens järnvägar, § 56, hava revisorerna
framställt vissa anmärkningar beträffande handläggningen inom
järnvägsstyrelsen av frågan angående tryckluftbroms för godståg
(Del I, sid. 137—176).
Beträffande detta ärende kommer utskottet att framdeles under riksdagen
avgiva utlåtande; vilket utskottet velat härmed för riksdagen
anmäla.
Statsutskottets utlåtande Nr 86.
31
20:o) Under statens affärsverksamhet, statens vattenfallsverk, § 59,
hava revisorerna framställt vissa erinringar beträffande av vattenfallsstyrelsen
utbetalade gratifikationer (Del I, sid. 181—184).
Revisorerna hava inledningsvis anfört, att Kungl. Majit i anledning av
en utav vattenfallsstyrelsen gjord framställning i proposition till 1931
ars riksdag hemställt, att vid befattningen såsom driftchef vid Västerås
kraftverk finge, räknat från och med den 1 juli 1931, utöver lön enligt
avlöningsreglementet utgå ett tillfälligt lönetillägg av 2,000 kronor. Beträffande
ifrågasatt lönetillägg till kraftverksdirektören vid de norrländska
kraftverken fann Kungl. Maj:t, med hänsyn bland annat till att befattningen
inrättats så sent som år 1929, att med prövning av frågan härom
borde tills vidare anstå.
I skrivelse den 15 april 1931 nr 130 biföll riksdagen vad Kungl. Maj:t i
ovanberörda proposition föreslagit.
Revisorerna hava härefter meddelat, att vattenfallsstyrelsen genom beslut
den 17 april 1931 tilldelat kraftverksdirektören vid de norrländska
kraftverken S. Malmfors en gratifikation av 4,000 kronor för banbrytande
arbete vid hushållselektrifieringen inom Norrbottens län samt driftchefen
K. G. Ljungdahl en gratifikation av likaledes 4,000 kronor för banbrytande
arbete vid ångpanneanläggningen i Västerås.
I den av överrevisorerna för granskning av statens vattenfallsverks
förvaltning och räkenskaper för år 1930 den 3 augusti 1931 avgivna revisionsberättelsen
hade överrevisorerna efter att hava erinrat örn riksdagens
ovan omförmälda beslut ifrågasatt lämpligheten av, att vattenfallsstyrelsen
utanordna! nämnda gratifikationer. Då Kungl. Majit prövat
frågan örn tillfälligt lönetillägg åt dessa befattningshavare, hade vattenfallsstyrelsen
bort hos Kungl. Majit jämlikt 40 § avlöningsreglementet
hemställa örn särskild gottgörelse till nämnda tjänstemän för de banbrytande
arbeten, de utfört.
Efter att hava redogjort för de med driftchefsbefattningen vid Västeråsverket
och befattningen såsom kraftverksdirektör vid de norrländska
kraftverken förenade avlöningsförmånerna hava revisorerna gjort följande
allmänna uttalande:
Avd. I i avlöningsreglementet för tjänstemän vid postverket, telegrafverket,
statens järnvägar och statens vattenfallsverk avser ordinarie
tjänstemän och är uppdelat i tre kapitel, innehållande det första allmänna
bestämmelser, det andra bestämmelser örn ordinarie tjänstemän, som
tillsättas genom förordnande, och det tredje bestämmelser örn ordinarie
tjänstemän, som tillsättas genom konstitutorial. För kraftverksdirektör
vid statens vattenfallsverk gälla bestämmelserna i 2 kap. och för driftchef
bestämmelserna i 3 kap.
Den av vattenfallsstyrelsen till stöd för utbetalandet av de här ifrågavarande
gratifikationer åberopade 40 § i reglementet ingår i dettas 3 kap.
och lyder på följande sätt:
Ersättning till tjänsteman för tjänstgöring vid vederbörande verk må
Vissa av
vattenfallsstyrelsen
lUbetalda
gratifikationer.
32
Statsutskottets utlåtande Nr 86.
Utskottets
yttrande.
icke — annorledes än såsom gratifikation, eller belöning från anslag, som
anvisats för sådant ändamål — utbetalas utöver vad i detta reglemente
förutsattes eller eljest enligt beslut av Kungl. Majit och riksdagen må
utgå, så framt ej för fullgörande av visst uppdrag eller arbete, som kan
anses falla utom tjänstemannens vanliga tjänstutövning, anvisats särskilda
medel eller Kungl. Majit finner skäl medgiva särskild gottgörelse.
Denna bestämmelse lärer emellertid äga tillämpning endast å de i reglementets
3 kap. avsedda tjänstemännen och icke å de tjänstemän, som
lyda under 2 kap. och till vilka som nyss nämnts kraftverksdirektör är
att hänföra.
Under ovan angivna förhållanden torde vattenfallsstyrelsen hava överskridit
sin befogenhet, då den tilldelat kraftverksdirektören Malmfors
ovanberörda gratifikation.
Vad driftchefen Ljungdahl beträffar hava riksdagens revisorer i likhet
med överrevisorerna vid statens vattenfallsverk funnit vattenfallsstyrelsens
beslut att omedelbart efter riksdagsbeslutet i frågan örn tillfälligt
lönetillägg tillerkänna honom gratifikation till betydande belopp
icke lämpligt.
Riksdagens revisorer vilja i detta sammanhang erinra, att byråchefen
i järnvägsstyrelsen I. Överholm och arkitekten hos samma styrelse
F. Zettervall för sina arbeten med respektive elektrifieringen av
vissa delar av statens järnvägar och den senaste ombyggnaden av centralstationen
i Stockholm ävenledes tilldelats betydande gratifikationer,
men att i båda dessa fall Kungl. Majits tillstånd till åtgärden av vederbörande
verk blivit inhämtat. På enahanda sätt synes vattenfallsstyrelsen
hava bort förfara i fråga örn gratifikationen åt Ljungdahl.
Revisorerna hava funnit vattenfallsstyrelsens förfarande i båda de relaterade
fallen synnerligen anmärkningsvärt.
Förklaring har avgivits av vattenfallsstyrelsen (Del I sid. 317—319), som
bifogat ett till grund för styrelsens beslut i ärendet upprättat tjänstememorial.
Utskottet delar revisorernas mening, att den av vattenfallsstyrelsen till
stöd för utbetalningen av ifrågavarande gratifikationer åberopade bestämmelsen
i 40 § av avlöningsreglementet för de affärsdrivande verken
äger tillämpning allenast å de i reglementets 3 kap. avsedda tjänstemännen
och icke å de tjänstemän, som förordnats för viss tid i enlighet med
reglementets kap. 2, till vilken senare kategori kraftverksdirektören är att
hänföra.
Med tillkännagivande av den ståndpunkt, som utskottet intager beträffande
denna fråga, har utskottet velat vad i ärendet förekommit för riksdagen
-
omförmäla.
Statsutskottets utlåtande Nr 86.
33
21 :o) Under statens affärsverksamhet, statens domäner, § 60, hava revisorerna
meddelat, att fall förekommit, då domän verkstjänst erinia med vederbörligt
tillstånd innehaft befattning eller uppdrag hos vissa bankföretag.
(Del I sid. 184 och 185.)
Efter att hava redogjort för vad gällande avlöningsreglemente för tjänstemän
vid domänverket stadgar i fråga örn innehav av bisysslor, hava
revisorerna gjort följande uttalande:
Av vissa domänverkstjänstemän
innehavda
enskilda uppdrag
vid
sidan om
statstjänsten.
Då det numera i stor utsträckning förekommer, att affärsbankerna äro
ägare till eller eljest ekonomiskt intresserade i företag, vilka bedriva
skogshantering och sågverksrörelse, och det sålunda lätt kan inträffa,
att statens intressen såsom virkesförsäljare och bankens med virkesköparens
förbundna intressen råka i kollision med varandra, synes det revisorerna
olämpligt, att tjänstemän, vilka i chefsställning hava att handlägga
frågor örn försäljning av kronans virke, innehava befattning eller
uppdrag hos sådana bankföretag.
Det synes revisorerna nödvändigt, att domänstyrelsen även eljest vid
meddelandet av tillstånd åt Överjägmästare och jägmästare att innehava
bisyssla tillser, att innehavet av densamma icke på något sätt kan menligt
påverka statens intressen.
Förklaring har avgivits av domänstyrelsen (Del III sid. 323 och 324),
som framhållit, att styrelsen i tre fall medgivit Överjägmästare och jägmästare
rättighet att tillsvidare inneha uppdrag såsom ordförande eller
ledamot i vissa affärsbankers avdelningskontor. Styrelsen hade därvid
utgått från att det vore lämpligt, att skogsstatstjänstemännen erhölle en
för deras ställning såsom förvaltare av statsskogar värdefull inblick ej
blott i en del affärsförhållanden i allmänhet utan ock i vissa virkesköpares
ekonomi, varigenom förluster för domänverket kunde förebyggas. Därest
förhållandena skulle så utveckla sig, att påtagliga olägenheter för domänverket
komme att uppstå till följd av de meddelade bank- eller andra uppdragen,
ämnade styrelsen tillse, att ifrågavarande tillstånd komme att
upphöra.
Yad revisorerna under förevarande paragraf anfört, har utskottet fun- utskottets
nit anmärkningsvärt. Det måste enligt utskottets mening anses olämpligt, yttrande.
att domänverkstjänstemän medgivits tillstånd att innehava uppdrag i sådana
affärsbanker, som äro ekonomiskt intresserade i företag, vilka bedriva
skogshantering och sågverksrörelse eller eljest annan bisyssla, vars
innehav kan giva anledning till att förtroendet till objektiviteten i veder - börandes tjänsteåtgärder rubbas. Utskottet kan därför icke i något avseende
dela den uppfattning, åt vilken domänstyrelsen i sin i ärendet avgivna
förklaring givit uttryck. Då utskottet emellertid förväntar, att domänstyrelsen
kommer att taga vederbörlig hänsyn till den ståndpunkt, som
utskottet intager i denna fråga, har utskottet icke funnit sig behöva föreslå,
att någon särskild åtgärd från riksdagens sida för närvarande vidtages.
Bihang till riksdagent protokoll 1932. C sami. tili hafi (iSr Sik)
Övriga anmärkningar.
34 Statsutskottets utlåtande Nr 86.
Vad i ärendet förekommit, kar utskottet dock ansett vara av den vikt,
att utskottet velat detsamma för riksdagen
omförmäla.
22:o) Vadi övrigt blivit av revisorerna anmält ock erinrat, kar utskottet
funnit dels kava medfört åsyftad eller i utsikt ställd rättelse, dels vara
av vederbörandes utlåtande nöjaktigt förklarat, dels ej vara av den vikt,
att, oaktat förklaringen ej varit fullt tillfredsställande, någon riksdagens
åtgärd bort av förhållandena föranledas, dels slutligen icke kava varit av
beskaffenhet att från utskottets sida påkalla något yttrande; vilket utskottet
skolat för riksdagen
anmäla.
Stockholm den 3 maj 1932.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Kvarnzelius, Widéll, Olof Olsson, Bergqvist, Nilsson
i Gränebo, Nilsson i Malmö, Svensson i Kompersmåla, Johansson i Fredrikslund, Walles,
Bergström, Pauli och Pålsson samt
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, Jansson i Falun, Nilsson i Bonarp,
Strindlund, Olsson i Blädinge, Eriksson i Stockholm, Nilsson i Örebro, Danielsson, Persson
i Falla, Jönsson i Revinge, Högström och Hollertz.
Statsutskottets utlåtande Nr 86.
35
Bilaga
P. M.
angående häradsskrivare och kronoupphördstjänsteman tillkommande
debiteringsprovision m. m.1
Enligt § 1 i uppbördsreglementet den 14 december 1917 (nr 838) med
den lydelse densamma erhållit genom kungörelsen den 13 november 1931
(nr 382) verkställes debitering av kronoutskylder för landet, vartill i
nämnda reglemente jämväl räknas stad, där magistrat ej finnes, av häradsskrivaren
oell för annan stad av magistraten eller, där särskild tjänsteman
finnes därtill förordnad, av denne under magistratens inseende
och ansvar.
Till kronoutskylder hänföras i samma reglemente årliga utskylder och
avgifter till kronan samt sådana utskylder och avgifter, som enligt allmän
författning eller med tillämpning av särskilda, av Kungl. Majit meddelade
stadganden uppbäras och redovisas i sammanhang med kronouppbörden.
Vid kronouppbörden förekomma utöver statsskatter och statliga försäkringsavgifter
väsentligen följande utskyldstitlar:
1) landstingsskatt,
2) vägskatt,
3) tingshusmedel,
4) sjukvårdsavgift,
5) vissa försäkringsavgifter till bolag,
6) riddarhuskapitation savgift och hushållningssällskapsavgift,
7) debetsedelslösen.
Enligt 48 § lagen örn landsting den 20 juni 1924 ombesörjer länsstyrelsen,
på landstingets därom framställda begäran, att de av landstinget
till uttaxering beslutade medel under benämning landsting smedel varda
genom vederbörande, i sammanhang med kronoskatterna, debiterade och
indrivna samt i riksbanken insatta inom den tid och med det ansvar, som
är för kronans uppbörd stadgat. Någon möjlighet för landsting att anordna
egen uppbörd av landstingsskatt eller att eljest överlämna uppbörden
därav till andra uppbördsorgan än de för kronouppbörden avsedda lärer
icke föreligga.
Landsting
skatt.
Jfr prop. 180/1931 och 1924 års uppbördssakkunnigas betänkande.
36
Stalsutii!<oltets utlåtande Nr 86.
I § 53 i förordningen den 21 mars 1862 om landsting föreskrevs att såsom
ersättning för upprättande av vissa handlingar, varom här ej är fråga,
samt debitering och uppbörd av landstingsskatt finge innehållas 3 %
av inlevererade landstingsmedel, varav beräknades 11h % för debiteringen,
1 % för uppbörden samt 1/-i % att lika fördelas emellan landskamreraren
och lanträntmästare!!.
I anledning av i ärendet väckta motioner hemställde 1921 års riksdag i
skrivelse nr 319 örn utredning, örn och på vad sätt det i § 53 av gällande
landstingsförordning stadgade procenttal kunde nedsättas, och att Kungl.
Majit ville därefter för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen
kunde föranleda.
Resultatet av den på riksdagens begäran verkställda utredningen framlades
för 1922 års riksdag i prop. nr 204, vari Kungl. Majit föreslog, att
§ 53 landstingsförordningen skulle ersättas av en provisorisk förordning
med särskilda föreskrifter angående ersättning för debitering och uppbörd
av landstingsskatt. Enligt densamma skulle den då utgående provisionsersättningen
minskas, dels vad beträffar ersättning för debiteringen
i fråga örn såväl häradsskrivare som uppbördsmän i stad, dels i fråga
örn landskamrerare; för ersättningens bestämmande skulle härvid i båda
fallen en glidande skala tillämpas. Det framlagda förslaget anslöt sig
i huvudsak till ett av 1902 års löneregleringskommitté i ärendet avgivet
yttrande. Efter att hava framhållit att provisionerna på uppbörden av
landstings- och vägskatt på sina håll stigit till belopp, som måste anses
allt för höga i förhållande till det arbete och ansvar, som vore förenat
med detta åliggande, samt de avlöningar, som i allmänhet utginge till
statens tjänstemän, och att en beskärning av provisionerna därför omedelbart
borde vidtagas, förklarade departementschefen att liksom 1902 års
löneregleringskommitté, som i ärendet avgivit yttrande, han vore av den
uppfattningen, att en provisorisk lösning måste sökas, varigenom vunnes,
att de mest påfallande olägenheterna med de dåvarande bestämmelserna
avhjälptes. Departementschefen ansåge sig böra förorda den av kommittén
föreslagna glidande skalan men betonade samtidigt, att han icke ansåge
denna lösning i något avseende bindande för framtiden.
Enligt Kungl. Majits förslag skulle ersättning för debitering såväl till
häradsskrivare som till kronouppbördstjänsteman i stad utgå med 1.2 %
å den del av uppbörden, som ej överstege 100,000 kronor, 0.9 % å den del
av uppbörden, som överstege 100,000 men ej 300,000 kronor, och 0.6 % å
den del av uppbörden, som överstege 300,000 kronor.
Ersättning för uppbörden skulle till kronouppbördstjänsteman i stad
utgå med 1 % å uppbörden för staden.
Ersättning till landskamrerare skulle utgå med 0.2 % å den del av uppbörden,
som ej överstege 1,000,000 kronor, 0.15 % å den del av uppbörden,
som överstege 1,000,000 men ej 3,000,000 kronor och O.i % å den del av uppbörden,
som överstege 3,000,000 kronor.
I skrivelse nr 227 framhöll 1922 års riksdag att enligt riksdagens mening
starka skäl talade för att genomgående en reduktion av de då utgående
provisionsbeloppen utöver den i propositionen föreslagna vidtoges.
Riksdagen ville därvid främst erinra örn den utomordentligt kraftiga
ökning, som provisionsbeloppen under de senare åren utvisade. Det
vore enligt riksdagens mening uppenbart, att denna ökning väsentligen
berodde på att landstingsskatternas belopp tillvuxit, blott i mindre grad
på att antalet skatteobjekt blivit större; därmed vore även klart, att er
-
37
Statsutskottets utlåtande Nr 86.
sättningen för landstingsskatternas indrivning vuxit i långt högre grad
än det med detsamma förenade arbetet. Med hänsyn härtill kunde det
knappast förnekas, att den i propositionen föreslagna reduktionen vöre
alltför liten. Riksdagen ville i detta sammanhang framhålla, att det ej
med fog kunde göras gällande, att de under senare år utgående stora
landstingsskatterna och häremot svarande höga provisionerna i avsevärd
grad vore av tillfällig natur och att en återgång härutinnan alltså vore
att förvänta. Ty ökningen av landstingsskatternas storlek under senare
ar berodde till huvudsaklig del på att landstingens arbetsuppgifter tillvuxit,
och i detta hänseende vore enligt riksdagens mening, snarare an
en återgång, en fortsatt utveckling att antaga. Följden härav hade blivit
och måste även för framtiden bliva, att landstingsskatternas storlek
i förhållande till antalet skatteobjekt bliva långt mera betydande, än som
vid landstingsförordningens tillkomst och fixerande^ av de nuvarande
provisionsbeloppen vore förhållandet. Riksdagen ansåge sålunda större
reduktion av landstingsprovisionerna tillbörliga än de i propositionen föll
överensstämmelse med av riksdagen beslutade grunder fastställde
Kungl. Majit genom förordningen den 15 juni 1922 (nr 269) särskilda föreskrifter
angående ersättning för debitering och uppbörd av landstingsskatt.
Enligt denna utgår sålunda ersättning för debitering av dylika
medel såväl till häradsskrivare som till kronouppbördstjänsteman i stad
med 1.2 % å den del av uppbörden, som ej överstiger 100,000 kronor, 0.9 %
å den del av uppbörden, som överstiger 100,000 men ej 300,000 kronor, 0.6
% å den del av uppbörden, som överstiger 300,000 men ej 500,000 kronor,
och 0.3 % å den del av uppbörden, som överstiger 500,000 kronor.
Ersättning för uppbörden skall till kronouppbördstjänsteman i stad
utgå med lh % å uppbörden för staden.
Ersättning till landskamrerare skall utgå med 0.15 % å den del av uppbörden,
som ej överstiger 1,000,000 kronor, O.io % å den del av uppbörden, ,
som överstiger 1,000,000 men ej 3,000,000 kronor, och O.os % å den del av
uppbörden, som överstiger 3,000,000 kronor.
De till statsverket indragna provisionsandelarna 1 skola utgå med /= /o.
I tjänst kvarstående lanträntmästares provisionsandelar skola utgå efter
hittills gällande grunder. . . .
I städerna Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg och
Gävle, vilka städer icke deltaga i landsting, utgår ej landstingsskatt. 1
Eskilstuna, Jönköping, Karlskrona, Kristianstad, Halmstad, Uddevalla och
Borås ingå ifrågavarande provisioner till vederbörande stadskassa.
• Landstingsskatt debiterades år 1929 nied 56,862,883 kronor, motsvarande
20.04 % av hela kronouppbörden sagda år (se tub. 1).
Av tab 2 framgår, att i ersättning för debitering av landstingsskatt
under år 1931 utbetalats 529,684 kronor, varav till häradsskrivare 367,227
kronor, eller i medeltal för häradsskrivare 3,085 kronor, samt till debiteringsförrättare
i stad 162,457 kronor.
Enligt i Statistisk årsbok och Årsbok för Sveriges kommuner lamnade
uppgifter inflöto i landstingsskatt och sjukvårdsavgifter för nedannamnda
år följande belopp, nämligen:
1 Avser kronofogdarna tillkommande provisioner för uppbörd oell redovisning av sådana
enskilda medel, som debiteras och uppbäras i samband med kronouppbörden.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vägskatt.
Tingshus
medel.
38
Statsutskottets utlåtande Nr 86.
1880
1890
1900
1905
1910
1914
1915
1916
1917
1918
1919
1920
1,129,049
1921
1,387,604
1922
2,270,100
1923
3,910,233
1924
6,661,231
1925
9,476,919
1926
12,285,783
1927
15,236,313
1928
21,868,569
1929
50,302,253
52,143,275
68,394,423
1930
................................ 63,003,670
............................... 46,262,245
............................... 40,766,532
................................ 42,305,090
................................ 44,299,870
................................ 47,637,563
................................ 49,598,129
................................ 52,637,399
................................ 55,675,347
(preliminära uppgifter)
................ 59,994,803.
Influtna sjukvåräsnygifter utgjorde år 1880 671,820 kronor oell år 1930
omkring 1,125,000 kronor. Å sjukvårdsavgifter utgår icke provision.
Enligt 63 § i lagen den 23 oktober 1891 örn väghållningsbesvärets utgörancle
pa landet ombesörjer länsstyrelsen, på vägstyrelsens därom framstailda
begäran, att vägskatten varder genom vederbörande i sammaliming
med kronoskatterna debiterad, indriven och redovisad, på sätt örn
landstingsmedel ar föreskrivet. De väghållningsskyldiga äga dock besluta,
att vagskattens debitering, uppbörd oell redovisning må överlämnas
at kommunalnämnd, därest överenskommelse därom träffas, eller åt utsedda
förtroendemän. I sådan händelse skall i fråga örn uppbörd och
redovisning sa ock örn indrivning av restantier i tillämpliga delar gälla
vad örn kommunalutskylder finnes stadgat.
Pa grund av ovanberörda föreskrift utgick jämväl ersättning för
debitering och uppbörd av vägskatt i enlighet med för landstingsskatt
gallande bestämmelser. Genom nämnda hänvisning i väglagen till landstmgsförordningens
bestämmelser om uppbörd m. m. har den år 1922 vid1
tågna ändringen i samma förordning i fråga örn ersättning för debitering
oen uppbörd kommit att automatiskt gälla även i avseende å vägskattem
Ar 1929 påfördes vägskatt å kronodebetsedel med 26,438,150 kronor motsvarande
9.32 % av hela kronouppbörden sagda år (se tab. 1). För nedanIflttfl
o j ‘1 ~J'' ’ ilagt följande belopp:
........................... 26,537,489
........................... 29,161,366
........................... 32,234,302
........................... 33,923,754
........................... 32,406,533.
Av tab. 2 framgår att till samtliga häradsskrivare i ersättning för debitering
av vägskatt under år 1931 utbetalats 258.189 kronor, eller i medeltal
för häradsskrivare 2,169 kronor.
1910 ................
............... 4,691,776
1926
1914 ................
............... 5,646,030
1927
1920 ................
............... 16,411,489
1928
1923 ................
............... 19,747,530
1929
1924 ...............
1925 ................
............... 19,482,857
................ 23,586,096
1930
Beträffande uppbörd av tingshusmedel eller liäradsmedel, som de för
tingslagens behov uttaxerade medlen å vissa orter jämväl benämnas finnes
väl icke någon allmän föreskrift, utan beror sättet för uppbörden av
dessa medel på beslut av de tingshusbyggnadsskyldiga. På flera håll
plägar efter länsstyrelsens medgivande medlen upptagas å kronodebetsedlarna
och uppbäras i samband med kronoutskylderna. I kungörelsen
opaginerad Kontrollera mot PDF
39
Statsutskottets utlåtande Nr 86.
den 30 april 1881 angående redovisning för uppbörd av häradsmedel är
stadgande meddelat örn kronobetjänts redovisning för av honom verkställd
uppbörd utav någon inom härad eller tingslag för dess gemensamma
behov utgående utgift. Stundom ombesörjes uppbörden av häradsmedel
av kommunal myndighet efter därom träffad överenskommelse
med de tingshusbyggnadsskyldiga.
I 1924 års uppbördssakkunnigas betänkande (sid. 152) uppgives, att ersättning
för debitering och uppbörd av tingshusmedel utgår med 3 % av
influtna beloppet, varav 11h % tillkommer debiteringsförrättaren, 1 %
uppbördsförrättaren i stad, 1 V« % statsverket samt V* % i tjänsten kvarstående
lanträntmästare eller, där räntmästartjänsten indragits, likaledes
statsverket. Enligt vad som inhämtats av länsstyrelsernas räkenskaper
utgår emellertid ifrågavarande ersättning efter växlande grunder från
3 % till 9V2 %, varav häradsskrivarna erhålla IV2—6 %.
Tingshusmedel förekomma ar 1929 a kronodebetsedel till belopp av
615,345 kronor, motsvarande O.21 % av kronouppbörden för sagda år (se
tab. 1). , , . .... . „.. ,
Av tab. 2 framgår, att till samtliga häradsskrivare 1 ersättning för debitering
av tingshusmedel under år 1931 utbetalats 16,935 kronor.
Enligt kungörelsen den 22 oktober 1886 angående uppbörd av avgifter
till vissa på ömsesidighet grundade försäkringsanstalter må pa ömsesidig- ‘ 8bolag_
het grundad brand-, liagelskade- eller kreatursförsäkringsanstalt, vars
reglemente blivit fastställt av Kungl. Maj:t eller Konungens befallningshavande
och vars verksamhet omfattar minst ett härad, få delägarnas pa
landet avgifter till anstalten debiterade, indrivna och redovisade 1 sammanhang
med kronouppbörden. Såsom villkor härför är stadgat, att det
vid prövning befi lines, att anstaltens reglemente innehåller nödiga bestämmelser
med avseende å uttaxering av delägarnas avgifter. Prövningen
tillhör Kungl. Majit, örn bolagets verksamhet omfattar mera än ett
Fän, men eljest Konungens befallningshavande. o
För debitering och uppbörd av försäkringsavgifter utgår ersättning enligt
ovanberörda kungörelse med 31/a % å det debiterade beloppet, av
vilka l1/» % tillfalla häradsskrivare, V* % landskamrerare samt, ! A %
statsverket, dock att av sistnämnda belopp Vi % utgår till lanträntmästare
i län, där sådan tjänsteman ännu finnes.
Hela beloppet av dylika å kronodebetsedel påförda avgifter utgjorde ar
1929 något mer än 5.6 miljoner kronor (se tab. 1). .
Av tab. 2 framgår, att till samtliga häradsskrivare ersättning tor debitering
av försäkringsavgifter under år 1931 utbetalats 79,070 kronor.
Landskamrerare tillkommande provisionsandelar å nu omhandlade skatter
och avgifter hava numera indragits till statsverket. Av lanträntmästare
kvarstår endast en i tjänst.
Enligt kungörelsen den 3 december 1897 angående ersättning till veder- Debetsedel»,
börande tjänsteman för utfärdande av debetsedlar är den, som utfärdar
debetsedel a de inom varje fögderi eller stad förekommande årliga utskylder
och avgifter till kronan ävensom å utskylder och avgifter eller sammanskott
av menigheter, som enligt givna stadgande^ skola uppbäras oell
redovisas av dem, som uppbörden av utskylderna åligga, berättigad att
såsom ersättning för detta bestyr åtnjuta och å debetsedeln upptaga för
varje sådan sedel, vars slutsumma icke överstiger 7 kronor, 3 ore, darover
40
Statsutskottets utlåtande Nr 86.
50ö?eh m6d 75 kr°n0r’ 12 Öre’ Samt för debetsedel å ännu högre belopp
DetbetsedeMösen debiterades år 1929 med 497,909 kronor, motsvarande
O.is % av kronouppborden for sagda år (se tab. 1).
un^Jr^Sqq/^w^’+atUti1iVSaimtliga häradsskrivare i debetsedelslösen
o cnt i1931 utbetalats 334,18o kronor, eller i medeltal för häradsskrivare
-'',808 kronor, samt till debiteringsförrättare i stad, som icke tillhör
landsting, sammanlagt 88,369 kronor.
Jämförelse
mellan uppburna
provisioner
och
debetsedelslösen
under
åren 1923
och 1931.
Enhgt av 1924 års uppbördssakkunniga inhämtade uppgifter utgingo
nämligen"3 ^ häradsskrivare i 96 fögderier 1 följande ersättningsbelopp,
i provision å landstingsskatt ...................... kronor 9o0olfi
i debetsedelslösen ...............................s 228 838
för åv S^f?relSe °(Se Aab'' j? förhållandena i motsvarande fögderier
för ar 1931 framgar att under tiden 192S-1931 provisionerna å landstingsskatt
och vagskatt okats med 28 % respektive 46 %. Debetsedelslösen har
under samma tid undergått ökning med 19 %.
statsmedel för „ /?arf^SS^11Vare ager dessutom uppbära ersättning av statsmedel för
upprättande . ra aa a'' röstlängder, arbetsgivarförteckningar, pensionsförteck>
av vissa nmgar samt avskrifter av taxeringslängder. Under budgetåret 1930/1931
längder m. m. ut betaltes dylik ersättning med nedanstående belopp.
Ersättning för upprättande av röstlängder (II:I 2) .. kronor 68,148:80
försättning tor upprättande av förteckningar å arbets
Sivare
(V:B 16) .................................. » 52 320-70
Ersättning för pensionsförteckningar (V:B 28) ........ » 55 428: 76
Ersättning för avskrifter av taxeringslängder (VII:C 7) » 227^227-_
Summa kronor 403,125: 26.
Till varje häradsskrivare utgick således för nämnda bestyr ersättning med
i medeltal 3,387 kronor.
Ersättning för
vissa andra
bestyr.
Utom nämnda sportler uppbära häradsskrivare expeditionslösen, ersättning
for vägfyrktalslängder m. m.
Ehuru icke sportler i egentlig mening åtnjuta häradsskrivare i regel
ersättning för vissa andra uppdrag såsom för avskrifter av mantalslängder
och pensionsavgiftsförteckningar åt kommuner, utdrag av mantalslangder
åt systembolag, avskrifter av röstlängder åt politiska sammanslutningar,
taxeringsuppdrag m. m. Beträffande sistnämnda uppdrag,
framgar av 1930 års statsrevisorers berättelse, § 20, att under budgetåret
1929/1930 88 häradsskrivare varit förordnade såsom ordförande i taxeringsnämnd
och härför åtnjutit en sammanlagd ersättning av 176,675 kronor
eller i medeltal 2,007 kronor för häradsskrivare.
1 BelräJfande övriga fögderier lämna handlingarna till 1924 års upphördssakknnnigas
betänkande icke närmare specificerade uppgifter.
Statsutskottets utlåtande Nr 86.
41
Den från ordinarie stat utgående avlöningen till häradsskrivarna utgå- statens ayres
av lön, tjänstgöringspenningar, ortstillägg, förvaltningsbidrag och lonmgskostålderstillägg.
För budgetåret 1930/1931 uppgingo nämnda avlöuingsförmåner
till i runt tal 650,000 kronor. Läggas härtill de för samma tid a Tarna.
extra stat utgående avlöningsförmånerna, tillfällig löneförbättring och
dyrtidstillägg med respektive 101,320 och 230,000 kronor skulle sammanlagda
avlöningskostnaden för häradsskrivarna under förra budgetåret utgöra
i runt tal 980,000 kronor.
1 kungl, kungörelsen den 14 juni 1917 (nr 472) angående villkor och be- Skyldighet för
stämmelser för åtnjutande av de från 1918 års början fastställda avlö- att under_
ningsförmåner för landsstaten stadgas att den, som tillträder den nya kasta sig upplönestaten
skall vara skyldig underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestäm- hörande av
mande, upphörande av eller minskning i extra inkomster, som kunna åt- eiler minskfölja
tjänstebefattningen eller utgå för bestyr i sammanhang därmed,
Samtliga häradsskrivare åtnjuta avlöning enligt 1918 års lönestat och äro
således underkastade nämnda bestämmelse örn upphörande eller indrag
-
ning av sportler.
Antalet häradsskrivartjänster utgör 119, varav 49 den 1 januari 1932
uppehöllos på förordnande. Av de tillförordnade häradsskrivarna vörö o tjänster,
länsassessorer (lönegrad B 27), 1 landsfogde, 1 kronofogde, 1 förste kanslisekreterare
(lönegrad B 26), 5 förste länsbokhållare (lönegrad B 24), 1
andre länsbokhållare, 26 landskontorister samt 4 icke ordinarie tjänstemän
hos länsstyrelserna. Å 7 tjänster hade vikarie icke blivit definitivt
förordnad.
Genom beslut av 1931 års riksdag har kronouppbörden uppdelats på två uppdelning av
terminer. Då nämnda reform först i slutet av innevarande år träder i kronouppbörtillämpning,
kan för närvarande icke bedömas, i vad mån härigenom hä- ®"rLner_
radsskrivarnas debiteringsarbete kommer att ökas.
Av den verkställda utredningen framgår, att under år 1931 i provisio- Sammanner
för debitering av icke statliga skatter m. m. i samband med krono- Iattmnsuppbörden
å landet och i stad, som tillhör landsting, och i debetsedelslosen
utbetalts sammanlagt 1,315,892 kronor, varav i provision å landstingsskatt
529,684 kronor och i provision å vägskatt 258,189 kronor samt i debetsedelslösen
422,555 kronor. Av förstnämnda belopp 1,315,892 kronor,
hava häradsskrivarna erhållit sammanlagt 1,064,144 kronor, varav i provision
å landstingsskatt 367,227 kronor, å vägskatt 258,189 kronor och i
debetsedelslösen 334,185 kronor, samt debiteringsförrättare i stad 251,747
kronor, varav i provision å landstingsskatt 162,457 kronor och i debetsedelslösen
88,369 kronor. Medeltalet av nämnda provisioner och debetsedelslösen
utgör sålunda för häradsskrivare 8,942 kronor.
Häradsskrivarna uppbära dessutom — såsom förut angivits — ersättning
för vissa bestyr, exempelvis för upprättande av vissa längder. Under
budgetåret 1930/1931 utbetalades dylik ersättning med ett belopp av
403,125 kronor, utgörande i medeltal för häradsskrivare 3,387 kronor.
% omhandlade provisioner, debetsedelslösen och ersättning utgjorde
under år 1931 således i medeltal ungefär 12,330 kronor för häradsskrivare.
Utom nu nämnda sportler uppbära häradsskrivare även andra extra
inkomster såsom expeditionslösen, ersättning för vägfyrktalshingder
m. m.
42 Statsutskottets utlåtande Nr 86.
Ehuru icke sportler i egentlig mening åtnjuta här ad sskri varna i regel
ersättning för vissa andra uppdrag såsom färdigställande av avskrifter
av mantalslängder och pensionsförteckningar åt kommuner, utdrag av
mantalslängder åt systembolag, avskrifter av röstlängder åt politiska
sammanslutningar, taxeringsuppdrag m. m.
Landstingsskatten och vägskatten hava från år 1923 undergått en ökning
med ungefär 47 % respektive 64 %. På grund härav har jämväl såsom
närmare framgår av tabell 3 den till häradsskrivare utgående ersättningen
för debitering kommit att ökas.
I detta sammanhang torde böra nämnas, att levnadskostnadsindex,
som för l:a kvartalet år 1923 var fastställd till 183, nedgått och för närvarande
är fixerat till 157.
Jämlikt gällande avlöningsbestämmelser föreligger skyldighet för häradsskrivare
att underkasta sig upphörande av eller minskning i extra
inkomster.
Stockholm den 12 mars 1932. V.
V. Arvidsson.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 86.
43
Tab. 1. Vid kronouppbörden år 1929 debiterade belopp, Sördelade efter titlar1
(Jfr prop. nr 186/1931, sid. 51.)
\ Statsskatter:
Mantalspenningar ..........
Prästerskapets till statsverket
indragna tionde ..........
Statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
................
Utjämningsskatt..............
Utskiftningskatt för bolag
Skogsvårdsavgift ...........
Kommunala skatter:
Landstingsskatt..............
Vägskatt .......................
Tingshusmedel ..............
Sjukvårdsavgift ..............
Kommunal progressivskatt för
gemensamt kommunalt ändamål
...............................
Statliga försäkringsavgifter:
Pensionsavgifter................
Olycksfallsförsäkringsavgifter
Försäkringsavgifter till bolags
Brandstodsmedel ...............
Kreatursförsäkringsavgift......
Hästförsäkringsavgift............
Frivilliga ledamotsavgifter:
Riddarhusmedel..................
Ledamotsavgift till hushållningssällskap.
....................
i Diverse:
j Avbetalningar å odlings- och
I vattenavtappniugslän ........
] Annuiteter å egnahemslån •
Övriga titlar ....................
Debetsedelslösen.................
Summa
Lands- !
bygden och!
fögderi- städerna |
ttagistrats-
städerna
utom
Stockholm
Stimma för
hela riket
utom
Stockholm
Stock-
holm
Summa för
riket
hela
kronor
°/
/O
801,062
264,131
1,065,193
102,311
1,167,504
0.41
2,147,913
102,528
2,250,441
22,020
2,272,461
0.80
40,262,794
56,449,480
96,712,274^
57,813,667
154.525,241
54.4 7
1,072,8081
1,722,188
2,794,996
2,190,235
4,985,231
1.76
— !
_
_
53,655
53,655
0.02
2,353,784
7,091
2,360,875
143
2,361,018
0.83
39,092,943 17,769,940
56,862,883
56,862,883
20.04
26,438,150
—
26,438,150
—
26,438,150
9.32
615,336
9
615,345
—
615,345
0.21
1,001,326
330,165
1,331,491
127,888
1,459,379
0.51
—
—
300,049
300,049
0.11
9,029,837
6,580,733
15,610,570
3,715,800
19,326,370
6.81
2,283,020
559,691
2,842,711
338,613
3,181,324
1.12
1,971,623
35,584
2,007,207
2,007,207
0.71
3,312,713
1,361
3,314,074
—
3,314,074
1.17
263,583
14,500
278,083
—
278,083
O.io
9,830
9,140
18,970
10,210
29,180
O.oi
189,120
11,636
200,756
—
200,756
0.07
1,317,101
19,126
1,336,227
1,336,227
0.4 7
1,856,321
100,329
1,956,650
1 -
1,956,650
0.69
255,192
282,114
537,30b
3,602
3 540,908
0.19
349,218
144,958
494,176
3,733
497,909
0.18
134,623,674 84,404,704
219,028,378 64,681,926 283,710,304 lOO.oo
1 Sammanställningen har beträffande länen verkställts med anlitande av riksräkenskapsverkets
siffermaterial; beloppen skilja sig beträffande vissa titlar i någon mån från Statistiska
centralbyråns uppgifter.
■ Därav liagelskadeförsäkringsavgift...................................................... kronor i>9,252
mjältbrandsförsäkringsavgift ................................................... * 21,333
lasarettsrnedel i Gävle stad.................................................... >; 245,706.
44 Statsutskottets utlåtande Nr 86.
Tab. 2. Uppgift å under år 1931 utbetalade provisioner å icke statliga skatter,
i landsting, samt
Landstings-
[ Yägskatt
Kreaturs-
försäkrings-
Häst-
försäkrings-
Brandstod s-
Stockholms lån.
avgift
avgift
Norra Roslags fögderi...............
2,150
41
1,329
58
423
j 05
—
18
—
—
Mellersta » » ...............
1,429
72
1,054
20
416
137
86
12
—
—
Svartsjö » ...............
4,546
85
2,757
14
371
3 5
—
—
—
—
Danderyds » ...............
6,078
74
1,791
65
68
30
—
—
—
—
Värmdö » ...............
2,878
87
2,277
84
35S
—
—
57
—
—
Södertörns » ...............
Debiteringsförrättare i
11,116
14
5,003
56
215
44
—
—
—
—
Södertälje.................................
2,453
89
—
—
—
: —
—
—
—
—
Norrtälje ................................
748
75
—
—
—
—
—
—
—
—
Sigtuna....................................
231
98
—
—
—
—
—
—
—
—
Vaxholm ........................ .......
519
62
—
—
—
—
—
—
—
—
Uppsala län.
Trögds fögderi...........................
2,216
64
1,918
01
564
79
—
—
_
—
Tiunda » ...........................
3,079
80
2,496
87
738
70
—
—
—
—
Örbyhus » ...........................
Debiteringsförrättare i
3,451
98
1,798
88
535
22
—
—
—
—
Uppsala....................................
5,215
76
—
—
—
—
—
—
—
—
Enköping .................................
1,210
62
—
—
—-
—
—
—
—
—
Södermanlands län.
Nyköpings fögderi........................
3,092
98
2,765
82
710
92
—
—
—
—
j Oppunda » ......................
3,547
88
2,114
81
660
07
—
—
—
—
Rekarne » ........................
2,997
81
2,889
70
898
70
—
—
—
Gripsholms » ........................
Debiteringsförrättare i
1,940
65
2,269
10
880
81
—
—
—
Nyköping.................................
2,505
08
—
—
—
—
—
—
Strängnäs.................................
1,074
28
—
—
—
—
—
_
—
—
Torshälla .................................
247
72
—
—
—
—
—
—
—
—
Eskilstuna.................................
4,533
53
—
—
—
—
—
—
_
—
Mariefred ................................
237
62
—
—
—
—
—
—
_
—
Trosa......................................
Östergötlands län■
151
19
i
Kinda och Ydre fögderi ...............
1,835
52
1,634
43
479
29
_
_
Linköpings » ...............
2,777
86
2,306
70
l,00u
42
—
—
—
Mjölby » ...............
3,02610 7
2,266
86
1,060
50
—
—
—
Motala » ...............
2,762 42
1,618
30
1,085
38
—
—
_
Finspångs » ...............
3,428 70
2,287
90
453
21
—
—
_
—
Norrköpings » ...............
Debiteringsförrättare i
2,564143
2,651
97
767
88
—
—
Linköping.................................
4,505)9 0
—
—
_
—
—
—
—
—
Söderköping.............................
457 7 7
—
—
—
—
—
—
—
—
Motala ....................................
1,144)86
—
—
—
—
—
—
_
—
Vadstena .................................
6O8I09
—
—
—
—
—
_
_
_
Skenninge.................................J
269 4 2
—
—
—
-
—
—
—
—
Jönköpings lån.
Tveta, Vista och Mo fögderi......
4,341 64
1,445
70
680
99
—
_
_
Norra och Södra Vedbo » ......
2,986 87
—
—
517
71
—
—
—
—
Njudungs » ......
2,605119
2,205
20
441
09
—
—
—
—
Östbo » ......
2,709 io
2,287
58
400
05
—
—
—
—
Västbo » ......
2,344 53
1,872
19
311
69
—
—
—
—1
1 Avgått i januari 1932. Uppbar provision enligt 1862 års bestämmelser.
opaginerad Kontrollera mot PDF
gssäl
såpa
gittel
146
167
126
31
117
86
6
11
4
171
171
12<
r
<
Statsutskottets utlåtande Nr 86.
iand med kronouppbörden
å landet och i stad, som deltager
Debet
sedelslösen
-
Tingshus
medel
-
Riddarliusmedel
-
Avgifter till
Eriksundsf
ärj an
Medel till
underhåll av
Olandsåns
upprensning
Summa
846
1,599
419
1,834
4,010
606
28
73
14
3 71
82
12
1,712
2,497
2,645
2,176
2,831
2,357
13
01
18
62 i
82 j
62
2,946189
210 59
490 7 7
302j68
132 13
4,212
2,536
2,671
2,886
2,220
227
341
165
92
ost
7»!
88‘
39
30
so;
78
80!
86 9 2
—
—
21 17
—
—
97
79
—
—
173
25
—
—
142
—
—
—
192
33
—
—
127
48
50
135
6,234
4,747
12,780
14,586
8,731
i 22,529
3,809
$8
1,149
27
339
35
780
38
75,688
79
7,266
33
10,314
11
8,988
28
9,246
01
1,826
17
37,640
90
9,416
19''
9,459
66
9,595
90
7,068
59
B,871
81
1,600
S6
403
96
8,510
50
373 64
232|8i
50,53$
82
5.741
2 9
8,60"
6C
9,09<
3 4 0
7,81
5 87
9,143
63''
8,534 23
7,452
668
1,635
910
401
60,014| 6 S;
10,682 io
6,041 26
7,923 si
8,284|oi|
6,749 loa1
46
Statsutskottets utlåtande Nr 86.
Jönköpings län (forts.).
Debiteringsförrättare i
Jönköping ........................
Eksjö ..............................
Gränna ........................
Kronobergs län.
Uppvidinge fögderi ................
Konga och Kinnevalds fögderi
Allbo o. Norrvidinge »
Sunnebo fögderi ...................
Debiteringsförrättare i
Växjö ...............................
Kalmar län.
j Tjusts fögderi ...........................
| Tunaläns och Sevede fögderi ......
j Aspelands och Handbörds fögderi
Norra Möre och Stranda »
| Södra Möre fögderi.....................
Ölands fögderi ...........................
Debiteringsförrättare i
Kalmar .................................
Oskarshamn ...........................
Vimmerby..............................
Västervik ..............................
Gotlands län.
Gotlands norra fögderi ...
» södra »
Debiteringsförrättare i
Visby ........................
Blekinge län.
Karlskrona fögderi ........
Ronneby » ........
Karlshamns » .........
Debiteringsförrättare i
Karlskrona..................
Karlshamn..................
Ronneby.....................
Sölvesborg..................
Kristianstads län.
Ängsholms fögderi ■ ■
Hässleholms »
Broby »
Kristianstads »
Toltorps »
Simrishamns »
Debiteringsförrättare
Kristianstad ........
Ängelholm...........
Simrishamn .........
Landstings
medel
-
Kreaturs- I Häst- t>
Vägskatt jförsäkrings-jförsäkrings.|randstodsavgift
avgift ! medel
2,061
4,387
6l! —
1,336
5 7 j —
—
_
_
205
74: -
—
~~
2,839
591 2,594
440
Sol
1,894
93 2,147
48
679
62
2,270
22 2,188
62
518
08
2,278
28! 2,706
73
489
58
37 —
2,799
1,821
2,506
2,09
2,882
2,076
4,118
1,769
609
2,212
1,834
1,435
2,376
99
Cöj
65
851
821
I
83:
23
95
26
43
2,211
1,962
2,344
4,412
2,124
1,232
995
3,811
2,894
2,540
2,486
2,309
3,042
4,985
2,173
991
2,752 60
1,535
2,134
423
1,755:35
414
472
684
871
814
1,17(
5
1,246
97
1,498
.
17
581
34
1,347
44
399
10
1,510
58
528
39
1,497
49
596
81
2,076
51
747
73
3,257
16
369
63
1,874
86
278
36
2,401
50
366
09
2,248
17
519
18
2,314
47
612
24
2,466
L6
350
59
—
1 1
834
407
566
235
554
585
9
6
12
23
Statsutskottets utlåtande Nr 86.
47
Hushål]
Medel till
ningssäll-
Debet-
Tingshus-
Riddarhus- j
underhåll
av
skaps-
sedelslösen
medel
medel
Olandsans .
avgifter
upprensning i
2,984
02
lj
05
1
7,372
68 i
_
_''
647
46
_
_
70
—
— I
1,984
73|
—
—
116
78
—
30
—
-I
322
8 21
1
49,360
2 61
27
12
2,935
62!
520''
84
_
_
9,358
02!
20
48
2,405
39!
673 56
—
—
—
7,821
46
16
04
2,552
31
611
S 7
—
—
8,157
14
18
60
2,613
13
—
—
—
—
8,136
32
3
48
956
40
_ I
_
—
—
—
-
3,021
251
36,4941
! 9 i
149
44
2,898
53
213!
08
_;
10,062
74!
140
24
1,974
37
—
—
—
—
—
6,361
84!
41
52
2,364
24
—
—
—
—
—
8,298
24:
28
08
1,884
59
167
06
_
—
—
—1
5,707
74
48
12
2,833
—
—
—
—
—
—
8,288
2 41
45
72
2,145
38
—
03
—
—
—
—1
7,273
46!
10
08
2,187
55
_
_
—
6,325
85 j
5
64
801
31
—
_
_
—
_
2,583
03
10
32
280
56
—
—
_
_
—
—
912
83 i
13
9 2
1,131
35
—
—
—
—
—
—
3,380
96
59,784
43|
2,100
6,014
251
—
—
1,800
—
—
—
—
—
4,982
5 2
_
_
_
_
_
2,376
03
13,372
80
50
88
2,146
11
328
52
30
6,776
06
81
—
2,059
49
417
95
_
25
i
6,615
63
44
64
2,279 04
1,068
24
—
15
8,560
90
2,996
53
_
2
25
7,411
4 11
_
_
838
30
_
_
_
35
■
;
:
2,962
971
_
_
549
31
_
—
_
10
i
1,781
92
_
—
383
03
_
—
—
_
:
1,378
87
I
''
:
B5,487| 261
97
32
3,602
82
1
11,138
60
57
24
2,605
37
_
_
_
7,701
90
78
12
2,363
95
_
_
_
7,749
88
68
40
2,202
14
_
_
_
7,524
16
8C
76
2,362
35
_
1
7,678
»1
98
76
2,969
88
—
8,92-
51
It
12
1,619
^os
6,611
68 i
76
583
22
_
2,76t
76''
7
266 o £
_
1,26
01,
;
61,369|42
48
Statsutskottets utlåtande Nr 86.
•
Malmöhus län.
Landstings-
medel
Vägskatt
Kreatnrs-
försäkrings-
avgift
Häst-
försäkrings-
avgift
Brandstods-
medel
Malmö fögderi...........................
4,588
88
4,584
42
174
71
_
_
Ystads » ...........................
3,423
81
3,407
92
354
54
_
_
_
_
Lunds » ..........................
4,395
29
4,330
36
368
06
_
_
_
_
Sjöbo » • ...........................
2,752
09
2,972
38
365
07
_
_
_
_
Eslövs » ...........................
4,209
10
3,416
22
646
21
_
_
_
_
Landskrona » ...........................
3,415
64
3,559
34
291
48
_
_
_
_
Hälsingborgs » ...........................
Debiteringsförrättare i
4,236
69
3,501
97
206
94
—
—
—
—
Landskrona ..............................
3,453
66
—
—
—
—
_
_
_
_
Ystad .......................................
2,567
86
—
—
—
_
_
_
_
_
Trälleberg .................................
3,106
28
—
—
—
—
_
_
_
_
Lund .......................................
4,606
13
—
—
—
_
_
_
_
_
Skanör och Falsterbo..................
285
19
—
—
—
—
—
—
—
—
Hallands län.
Laholms fögderi ...........................
2,436
86
3,139
02
543
35
_
__
_
Halmstads » ...........................
2,612
58
2,428
43
1,175
.4 4
_
_
_
_
Varbergs » ...........................
Debiteringsförrättare i
2,181
78
2,439
94
792
07
*—
—
—
—
Laholm ....................................
482
45
—
—
_
—
—
—
_
_i
Halmstad .................................
4,211
56
—
—
_
—
_
_
_
_
Falkenberg................................
1,209
14
—
—
—
—
—
—
_
_
Varberg ...................................
1,709
47
—
—
—
—
—
—
—
—
Kungsbacka ..............................
598
33
—
—
—
—
—
—
—
—
Göteborgs och Bohus län.
1 Göteborgs fögderi.....................
4,467
50
2,856
19
289
91
_
_
133
78
| Inlands » .....................
2,663
75
3,102
96
642
53
—
—
81
47
j Orusts och Tjörns » .....................
1,455
45
1,037
61
221
68
—
135
21
j Sunnervikens » ....................
1,915
91
1,763
82
107
19
—
81
12
Norrvikens » .....................
j Debiteringsförrättare i
1,297
—
1,203
75
165
66
23
48
87
88
Marstrand .................................
240
70
—
—
_
—
—
—
_
Uddevalla ................................
2,456
29
—
—
_
—
—
—
25
14
Strömstad .................................
528
80
—
—
_
—
_
_
__
_
Lysekil ....................................
853
59
—
—
—
—
—
—
—
—
Älvsborgs län.
Vedbo fögderi..............................
2,185
7 5
628
35
ilo
81
_
_
_
Sundals » .............................
1,988
77
—
—
146
22
—
—
_
_
Väne » ..............................
4,229
87
992
55
224
57
—
—
_
_
Borås » ..............................
1,853
91
1,659
78
357
81
—
—
_
_
Kullings » ..............................
3.303
88
3,806
70
323
98
—
—
_
_
i Kinds » ..............................
2,026
19
2,480
—
486
05
—
—
_
_
j Marks » ..............................
j Debiteringsförrättare i
2,590
87
1,902
28
232
69
—
—
—
—
Vänersborg................................
1,811
99
—
—
—
—
—
—
_
_
Borås .......................................
4,860
50
—
—
_
—
_
_
_
_
Alingsås ....................................
1,508
30
—
—
—
—
—
_
_
_
Ulricehamn ..............................
916
12
—
—
—
—
—
_
_
_
Amål .......................................
1,266
96
—
—
—
—
—
—
—
Skaraborgs län.
Mariestads fögderi .......................
2,087
83
2,924
01
519
73
_
_
Skövde » .......................
2,307
57
2,760
46
454
13
—
_
_
_
Skara » ...................
2,153
19
2,127
50
1,165
—
—
—
_
_
Vartofta » .......................
2,714
90
—
—
704
75
—
-
—
—
Statsutskottets utlåtande Nr 86.
49
:
Hushåll
ningssäl]
skaps-
avgift
-
Debet-
sedelslösen
Tingshus
medel
Riddarlius-
medel
Hagelskade-
försäkring
4,531
23
_
_
—
3,130
97
- 1*
—
—
—
4,459
52
—
—
—
—
—
2,764
46
—
—
—
—
—
4,032
85
—
—
—
—
—
3,072
94
—
—
—
—
—
3,750
49
—
_1
—
—
—
_
_
1,986
53
—
_
—
—
—
—
—
1,319
87
—
—
—
—
—
—
—
1,494
04
—
—
—
—
—
—
—
2,974
41
—
—
—
—
—
—
—
—
147
46
2,529
41
398
78
_
:—
—
2,802
39
104
84
—
—
—
—
—
—
2,701
14
173
91
—
—
—
—
_
_
260
96
—
—
_
—
—
—
—
—
2,740
23
—
—
—
—
—
—
—
—
517
90
—
—
—
—
—
—
—
—
849
72
—
—
—
—
—
—
—
237
64
—
“
43
32
4,747
10
_
_
_
145
08
3,243
05
—
—
—
—
46
118
92
1,867
39
—
—
—
—
—
64
77
52
2,164
92
—
—
—
—
32
73
68
1,610
52
—
—
—
—
—
25
_
_
151
53
—
—
_
—
—
—
—
—
1.527
52
—
—
—
—
—
—
—
—
288
92
—
—
—
—
—
—
—
—
446
66
—
—
~
38
80
1,954
26
119
34
1
18
45
2 8
2,037
16
386
82
—
—
58
66
ii
84
3,477
40
321
78
—
—
12
57
—
—
2,247
65
—
—
—
—
12
92
36
88
3,494
70
—
—
—
—
6
18
—
—
2,537
76
93
25
—
—
7
52
—
—
2,446
81
—
—
—
14
81
1
20
1,014
95
—
—
—
—
—
4,684
67
—
—
—
—
—
—
819
87
—
—
—
—
—
—
451
21
—
—
—
—
—
1
20
689
60
2,184
88
585
67
40
j -
2,373
15
—
—
2 5
—
—
2,528
81
370
8
40
—
—
-
2,309
02
—
7 (
__
—
Summa
13,879
24
10,317
24
13,553
23
8,854
12,304
38
10,339
40
11,695
99
5,440
19
3,887
73
4,600
27
7,580
64
432
65
102,884
86
9,047
42
9,123
63
8,288
79
743
41
6,951
79
1,727
04
2,559
19
835
97
39,277
24
12.537
80
9,879
30
4,836
80
6,110
80
4,462
22
392
23
4,008
95
817
7 21
1,300
25
44,346
07
5,038
49
4,662
91
9,270
58
6,132
07
10,971
82
7,630
76
7.187
46
2,828
14
9,54r
17
2,327167
1,36788
1,957W 6
68,921
16
8,305
61
7,89?
56
8,34?
76
5,721
971
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 6 sami. US haft. (Nr 86.)
50
Statsutskottets utlåtande Nr 86.
Landstings-
medel
Vägskatt
: Kreaturs- försäkrings- avgift
Häst-
försäkrings-
avgift
i
jBrandstods-1
medel
1 . T . • i \
...
Barne fögderi .............................
2,156
93
788
33
998
01
Lidköpings fögderi .......................
2,159
31
1,273
87
995
j 3 i
_
—
_
1
Debiteringsförrättare i
Mariestad ................................
1,386
90
1
Lidköping ...............................
2,113
62
—
—
2
11
—
—
__
_
Skara ......................................
1,357
23
—
—
4
75
_
_
Skövde.......................................
2,303
24
—
—
5
63
—
_
_i
Hjo ..........................................
632
77
—
-
i
36
—
_
Falköping .................................
1,420
05
—
—
76
—
—
—
—|
Värmlands län.
Östersysslets fögderi .....................
3,003
67
2,431
39
356
56
Mellansysslets » .....................
4,552
68
3,251
41
235
78
_
—
_
_i
Södersy sslets » .....................
3,467
10
2,902
30
184
05
_
—
_
_
Västersysslets » .....................
3,819
08
2,652
78
177
25
_
_
_
__
Fryksdal » .....................
2,267
4 5
1,743
30
279
04
_
_
_
_1
Älvdals » .....................
3,179
89
1,474
80
172
61
—
_
_
Debiteringsförrättare i
Karlstad...................................
4,284
84
_
_
_
_
_
_!
Kristinehamn..............................
2,628
49
_
_
_
Filipstad..................................
984
13
—
—
—
—
-!
Örebro län.
Hallsbergs fögderi...........................
8,246
53
2,660
55
791
31
237
81
914
82
Örebro » ...........................
3,518
58
2.454
42
645
99
411
19
1,434
2 7
Lindes » ...........................
2,533
15
2,720
78
368
38
195
31
812
83
Nora » ...........................
3,024
15
2,536
44
109
67
135
58
798
86
Karlskoga » ...........................
3.487
93
927
11
209
40
102
61
615
191
Debiteringsförrättare i
Örebro ......................................
5,115
28
-
78
80
41
61
Askersund .................................
394
26
—
—
—
0
04
Nora .......................................
680
35
—
—
—
—
1
12
13
70 j
Lindesberg.................................
647
25
—
—
—
18
27
Västmanlands län-
Västerås fögderi ...........................
•
2,835
20
1,924
34
319
98
323
44
Kungsörs » ...........................
2,099
90
1.364
65
296
12
129
43
_
Bergslags » ...........................
2,465
64
538
87
80 8 7
127
65
_
i
Salbergs-Väsby fögderi .................
2.719
20
1,541
4 3
609153
390
46
_
_;
Debiteringsförrättare i
Västerås ....................................
4,770
19
-
34
89
Arboga.......................................
912
19
_
—
_
_
1
31
_
_
Köping.......................................
1,179
34
_
—
_
_
42
25
_
_
Sala.................................
1,319
54
—
—
—
—
24
94
—
-
Kopparbergs län.
Falu fögderi ................................
4,062
4 5
354
20
4 i
Hedemora fögderi...........................
3,478
22
1,547
78
208
66
108
_
—
Nedansiljans fögderi.....................
3,292
34
879
12
221
30
5
1 9
Ovansiljans » .....................
3,471
93
916
24
380
57
32
07
_
Västerbergslags » ............
4,231
57
2,372
80
161
74
91
64
_
_
Västerdals fögderi .....................
2,976
49
1,693
98
229
ö4
_
Debiteringsförrättare i
Falun .......................................
3,199
28
_
_
_
Hedemora .................................
789
27
_
_
_
Säter .........................
1
451
48
—
—
—
—
—
—
—
—
Statsutskottets utlåtande Nr 86
51
Hushåll-
ningssäll-
Debet-
Tingshus-
Riddarhus-
Hagelskade-
Skolavgift
Summa
skaps-
avgift
sedelslösen
medel
medel
försäkring
—
2,196
29
35
I
1
!
6,139
il
2,149
24
-
—
35
(5,578
98!
558
15''
_
40
_
1,946
45
_j
1,016
7 9 i
_
—
25
—
-1
3,132
77
_ i
643 10
—
—
—
30
—
2,005
38
■ —
_i
1,211 851
—
— |
i
90
—
—i
3,522
12
_
238140
—
—
—
—
—
—I
872
53
i _
_1
654!94
—
—
—
30
-•-i
2,076
»5
56,547
0 9 |
87
48
2,519121
_
_
_
8,398
*i|
75
_
3,676
01
—
_
—
—
—
—
11,790
88,
87
96
2,895
44
—
—
—
—
—
9,536
8 51
93
73
3,322
53
_
_
—
—
—
—
10,065
sol
78
36
2,101
82
_
—
—
—
—
6,462
47
63
12
2,210
_
-
—
—
—
_
7,100
4 2
17
40
2,421
87
_
_
—
6,723
61;
6
84
1,407
51
_
_
_
—
—
—
4,042
84
6
_
459
78
_
_
—
—
—
—
1,44919 lj
1
j
65,570
65
82
OS
3,742
63
1,083
91
_
14
50
41
51
12,815
65
98
32
4,071
43
190
04
—
—
25
38
—
12,849
6 2
72
48
2,685
24
32
09
—
12
98
—
—
9,433
26
35
60
2,528
07
350
_
—
—
—
18
203
59
9,722
14
54
88
3,023
54
266
37
—
—
3
—
—
—
8,690
03
19
44
4,397
29
_
_
_
03
—
—
9,652
45
4
56
209
97
—
_
—
—
—
—
—
613
88
2
40
284
60
_
_
—
_
—
—
982
17
88
329
96
—
_
—
—
—
—
—
-
996|86
(55,755 51
75
7 2
2,678
70
i
30
38
58
_
_
8,197 26
44
40
1,909
63
—
_
—
25
4
17
—
—
5,848|65
43
6S
1,953
72
—
_
—
20
14
89
—
—
5,225102
113
76
2,719
39
—
—
—
20
31
87
—
—
7,625 84
14
2 8
3,756
40
1 _
45
3
42
—
—
8,579
63
2
76
428
99
—
_
—
05
—
—
—
—
1,345
30
9
24
613
96
_
_
_
10
4
58
—
—
1,849
46
7
32
714
42
_
_
—
10
—
27
—
—
2,066
59
40,737
65
117
84
3,351
45
_
_
_
—
—
7,886
38
149
40
3,148
11
—
_
—
—
—
—
8,640
G3
ilo
40
2,642
79
—
_
—
—
—
—
—
7,151
14
145
6 8
2,433
37
_
—
—
—
7,379
86
90
60
3,506
54
—
_
1 _
—
—
—
10,454
8 9
148
32
2,587
30
!
7,(535
93
4
68
1,522
61
_
_
—
i
4,726
57
4
88
391
18
—
—
| -
—
1,184
88
6 0
263
47
—
—
! —
—
—
715
55
55,775 78
52
Statsutskottets utlåtande Nr 86.
Lands-
i
Kreaturs-
Hästför-
Brand
tings-
Vägskatt
försäk
-
säkrings-
stods
medel
ringsavgift
avgift
medel
Gävleborgs lån.
|
| Gävle fögderi .............................
4,03ö
73
1,565
03
195
91
o
55
1,098
67
Storviks fögderi ..........................
3,644
89
1,271
42
109
91
12
66
596
26
Bollnäs » ...........................
2,911
11
2,109
55
536
92
48
24
—
_
Söderhamns fögderi .....................
3,217 06
2,290
43
170
94
6
27
—
—
Hudiksvalls » .....................
2,383 2 7
2,203
43
261
34
13
39
—
Ljusdals » .....................
2,414 07
2,468
82
411
27
44
05
—
j Debeteringsförrättare i
*
Söderhamn .............................
, 2,152 66
—
—
—
—
—
—
—
Hudiksvall ..............................
1,322(48
—
—
—
—
—
Västernorrlands län.
| Ljunga fögderi ...........................
3,904 08
2,082
69
696
03
138
01
821
26
j Vivsta » ...........................
4,669 9 2
3,484
18
95
84
36
32
614
67
Kramfors » ...........................
4,291
26
3,538
—
242
71
34
07
812
43
1 Skogens » ...........................
2,762
95
2,069
24
—
—
17
57
735
62
1 Ådals » ...........................
3,973
94
3,226
81
388
65
77
41
1,071
98
J Mellansel » ...........................
3,658
60
1,605
98
82
21
25
94
877
_
i Debiteringsförrättare i
Härnösand ..............................
3,204
20
—
—
—
—
—
48
79
| Sundsvall.................................
4,669
51
—
—
—
—
—
—
—
—
Örnsköldsvik ...........................
1,674
80
—
—
—
—
—
—
—
—
Jämtlands län.
I Östra fögderiet ...........................
3,296
98
3,747
65
575
18
95
29
544
72
| Västra » ...........................
2,655
59
2,739
75
165
89
29
89
331
45
Norra » ...........................
3,348
29
3,544
66
195
30
47
04
221
49
Södra » ...... ...................
2,288
60
2,220
59
257
69
18
05
439
11
Debiteringsförrättare i
i Östersund.................................
4,028
41
—
—
—
—
_
-j
Västerbottens län.
1 Umeå fögderi ...........................
4,409
09
4,893
25
153
69
_
40
2,288
97;
Skellefteå » ...........................
4,036
56
3,529
15
354
31
1
82
1,860
55''
Lappmarks » ...........................
4,287
18
4,208
63
430
99
18
74
—
—
i Degerfors » ...........................
3,005
93
1,961
30
353
14
3
24
1.398
95
Debiteringsförrättare i
Umeå.......................................
3,347
23
—
—
—
—
—
107
60
j Skellefteå ................................
1,862
65
—
—
—
—
—
—
Norrbottens lån.
Piteå fögderi ...........................
3,104
50
2,501
78
89
29
2
20
160
lil
Luleå » ...........................
4,046
01
1
45
331
78
—
634
0 7 i
] Gällivare » . .........................
5,466
54
870
55
229
26
10
40
279
7 lj
! Kalix » ...........................
2,827
14
1,667
94
182
36
—
62
236
74
! Torneå » ...........................
7,288
89
1,819
09
128
99
4
33
298
23
j Debiteringsförrättare i
Luleå.......................................j
3,917
61
—
—
7
80
—
_
14
52
Piteå .......................................
927
24 |
|
“
68
—
16
99
Summa
529,684
16
258,189
86
52,142
78
3,296
75
23,921
57
Säger för häradsskrivare ...............
367,227
04
258,189
86
52,118
69
3,090
13
23,601
65
Säger för debiteringsförr. i stad......
162,457
12
—
24
09
206
62
319
92
Medeltal för häradsskrivare .........
3.085
94
2,169
66
I
—
—
1 Avgift till Eriksundsfärjan 7:50, Olandsåns upprensning 263:31, Skolavgifter 274: 54;
Statsutskottets utlåtande Nr 86.
53
Hnshälln.-
sällsk.
avg.
Debet.- xingslms.
91edels- medel
losen
Kiddar
husmedel
-
Hagel
skadeför
säkring
-
Skol
avgift
-
138
154
101
103
145
135
6
5
28
21
20
29
27
17
13
3
13
84
3,927
17
82
2,645
38
—
—
—
—
—
76
2,698
41
—
—
—
—
29
44
44
2,764
81
—
—
—
—
—
—
—
2 0
2,532
04
184
66
—
—
—
—
—
—
84
2,403
78
—
—
—
—
—
- 1
;
12
1,004
13
-
—
—
—
—
—
—
88
676
82
—
24
3,489
84
_
_
—
52
4,486
14
1,029
52
—
—
—
—
—
— i
72
3,320
99
338
88
—
—
—
—
—
—
92
2,546
17
183
51
—
—
—
—
—
20
3,272
78
160
24
—
—
—
—
—
52
2,981
11
411
94
—
—
—
—
:
52
1,312
32
_
—
—
—
—
—
—
—
20
2,083
59
—
—
—
—
—
—
—
-1
88
564
89
~
_
68
3,111
91
_
_
_
_
2,429
03
—
—
—
—
—
—
—
-,
60
2,891
94
—
—
—
—
—
—
—
—
92
1,853
84
—
—
—
—
—
—
—
“1
86
1,738
88
—
—
—
-
—
—
—
:
!
88
5,077
91
10
_
—
_
64
4,612
43
—
—
—
50
—
—
—
—
80
3,534
33
—
—
—
30
—
—
—
—
—
2,921
19
—
—
—
—
—
—
7 2
1,343
53
—
—
i
30
—
—
—
—
20
537
84
—
~
92
2,654
_
_
_
—
—
68
2,786
9 2
—
—
—
—
—
—
—
08
2,466
lo
—
—
—
—
—
—
—
—
1 —
2,046
38
—
—
—
—
—
—
—
—
20
2,887
42
—
—
—
—
—
—
29
1,297
64
—
—
—
—
—
—
89
301
77
10,967
80
8,434
84
8,435
43 j
8,552
95
7,723
33
7,877
83''
3,162
90
2,005
18!
57,160
26 i
11,160
10 i
14,438
ii
12,599
06!
8,344
98
12,198
961
9,660
30
4,578
83
6,756
30
2,248
07
81,984
71
11,495
41
8,505
60
10,404
32
7,157
30
5,780
6 5
43,343
28
17,108
29
14,575
96
12,716
97
9,841
75
4,834(38
2,411 i 68
61,489|o4
8,673 80
8,023 91
9,460|6»
7,155 18
12.528 15
5,256
76
1,254
07
52,354|ö6
1,315,892 41
1,064,144
89
251,74''
52
8,!I4S
8»
8,309
7,965
343
I
422,555 04! I6,936j334,
185.571 16,935 i 7‘t
88,369|47 — 128
2,808 2»
424a
24 os
18 40
269
261
8
''545
545
8.r>
8 5
= Summa 545: 86.
54
Statsutskottets utlåtande Nr 86.
Tab. 3. Uppburna provisioner å landstingsskatt och vägskatt saint debetsedelslösen
under åren 1923 och 1931 i nedannämnda 96 fögderier.
Landstingsmedel
Vägskatt
Deb etsedel8lösen
1923
1931
1923
1931
1923
1931
Stockholms län.
Norra Roslags fögderi...............
2,154
2,150
1,091
1,329
2,306
1
2,056
Mellersta Roslags » ...............
—
—
—
—
—
—
; Svartsjö » ...............
4,218
4,546
2,012
2.757
3,897
4,123
j Danderyds » ..............
5,680
6,078
2,120
1.791
5,150
5,011
; Värmdö » ...............
2,872
2,878
2,286
2.277
2,937
2,678
Södertörns > ...............
9,450
11,116
4,520
5,003
4,294
4,271
Uppsala län.
Trögds fögderi...........................
i 1,626
2,216
592
1,918
2.278
2,164
Tiunda » ........................ ..
2,184
3,079
965
2,496
3,234
3,342
i Örbyhus » ...........................
2,718
3,451
909
1,798
2,917
2,907
Södermanlands län.
Nyköpings fögderi .....................
3,153
3,092
1.622
2,765
2,558
2,845
Gripsholms » .....................
1,662
1,940
805
2,269
1,765
1,977
Rekarne » .....................
2,321
2,997
1,350
2,889
2.539
2,808
| Oppunda » .....................
2,870
3,547
1,160
2,114
2,200
3,136
Östergötlands län■
Kinda och Ydre fögderi ...............
1,801
1,835
1,166
1,634
1,520
1,712
Linköpings » ...............
—
—
—
—
- •
| Mjölby » ...............
2,502
3,026
1,185
2,266
2,487
2,645
Motala » ...............
2,478
2,762
969
1,618
2,163
2,176 :
Finspångs » ...............
3,249
3,428
2,387
2,287
2,528
2,831 !
i Norrköpings » ...............
2,450
2,564
1,696
2,651
2,200
2,357 j
Jönköpings län.
1 Tveta, Vista och Mo fögderi......
3,149
4,341
1,013
1,445
3,159
4,212
Norra och Södra Vedbo » ......
1,931
2,986
—
—
2,008
2,536
I Njudungs » ......
1,673
2,605
626
2,205
1,854
2,671
! Östbo » ......
—
—
—
_
'' Västbo X ......
1,460
2,344
1,360
1,872
1,530
2,220
Kronobergs län.
1 Uppvidinge fögderi ......
2,331
2,839
945
2.594
2,219
2,935
Konga och Kinnevalds » ......
1,684
1,894
746
2,147
1,825
2,405
; Allbo och Norrvidinge » ......
2,108
2,270
927
2,188
2,166
2,552
1 Sunnerbo » ......
1,515
2,278
2,146
2,706
2,364
2,643
Kalmar län.
Tjusts * fögderi. ••
2,388
2,799
2,296
2,752
2,262
2,898
Tunaläns och Sevede »
1,480
1,821
780
1,535
1,490
1,974
Aspelands och Handbörds »
2,076
2,506
835
2,134 i
1,766
2,364
Norra Möre och Stranda » ...
1,476
2,097
290
423
1,470
1,884
Södra Möre » ... 1
2,089
2,882
681
1,755
2 223
2,833
Ölands »
1,716
2,076
243
1,170
2,056
2,145
Gotlands län.
Gotlands norra fögderi ...............
1,435
1,834
489
1,498
1,554 j
2,100
Gotlands södra » ...............1
1,075
1,435
163
1,347 1
1,331 |
1,800 1
Statsutskottets utlåtande Nr 86.
55
~ ......~ 1
Landstingsmedel
Vägskatt
Debetsedelslösen
1
1923
1931 |
1923
1931
1923
1931
Blekinge län.
Karlskrona fögderi .....................
1,793
2,211
1.102
1,510
1J93
2,146 |
Ronneby » .....................
—
—
—
—
—
—
Karlshamns » .....................
1,904
2,344
1,032
2,076
1.660
2,279 :
Kristianstads län.
Ängelholms fögderi-...............
2,657
3,811
1,179
3,257
3,170
3,602 ''
| Hässleholms » .....................
1,767
2,894
882
1,874
2,182
2,605 i
Broby » .....................
—
—
—
—
—
—
Kristianstads » .....................
—
—
—
—
—
—
Tollarps »
1,638
2,3091
1,207
2,314
2,155
2,362
Simrishamns » .....................
2,034
3,042
1,444
2,466
2,491
2,969
Malmöhus län.
Malmö fögderi....................
2,747
4,5881
3,002
4,584
3,244
4,531
Ystads » .....................
2,239
3,423
1,709
3,407
2,411
3,130
3,065
4,395
3,487
4,330
3,574
4,459
■ Sjöbo » .....................
Eslövs » .....................
1,584
2,752
900
2,972
1,948
2,764
2,710
4,209
1,013
3,416
2,770
4,032
| Landskrona » .....................
—
—
—
—
—
—
i Hälsingborgs » .....................
3,216
4,236
1,679
3,501
3,315
3,750
Hallands län.
Laholms fögderi........................
2,055
2,436
1,493
3,139
2,188
2,529
1 Halmstads » ........................
—
—
—
—
| Varbergs » ........................
1,543
2,181
1,825
2,439
2,204
2,701
Göteborgs och Bohus län.
j Göteborgs fögderi ............
4,883
4,467
1,962
2,856
4,204
4,747
Inlands a ............
2,604
2,663
2,256
3,102
2,236
3,243
Orusts och Tjörns » ............
—
—
—
- •
—
| Sunnervikens » ............
1,444
1,915
1,208
1,763
1,505
2,164
Norrvikens » ............
1,370
1,297
1,192
1,203
1,328
1,610
Älvsborgs län.
Vedbo fögderi...........................
1,897
2,185
199
628
1,838
1,954
Sundals » ...........................
—
—
—
—
—
Väne » ..........................
—
—
—
—
—
—
Borås » ...........................
1,407
1,853
816
1,659
1,756
2,247
Kullings » ...........................
2,675
3,303
2,546
3,806
2,773
3,494
Kinds » ...........................
1,652
2,026
j 922
2,480
1,997
2,537
Marks » ...........................
1,963
2,590
i 2,862
1,902
2,064
2,446
Skaraborgs län.
Mariestads fögderi........................
|
! Skövde » ........................
2,161
2,307
1,287
2,760
2,285
2,373
Vartofta » ........................
—
—
—
—
—
—
Skara » ........................
1,983
2,153
73
2,127
1,942
2,528
Barne » .......................
1.680
2,156
423
788
1,850
2,196
Lidköpings » ........................
1,911
2,159
203
1,273
1,847
2,149
Värmlands län.
Östersysslets fögderi .................
1,560
3,003
1,034
2,431
1,767
2,519
Mellansysslets » ................
3,509
4,552
2,905
3,251
3,380
3,676
Södersysslets » .................
2,273
3,467
2,006
2,902
2,355
2,895
2,621
1.889
3,819
2,267
j _
2,701
2,652
2,423
3,322
1,228
1.743
1,889
2,101
Älvdals » .................
56
Statsutskottets utlåtande Nr 86.
Landstingsmedel
Vägskatt
Debetsedelslösen
1923
1931
1923
1931
1923
1931
Örebro län.
.
Hallsbergs fögderi ...............
—
—
—
_
—
—
Nora * ...............
1,573
3,024
1,522
2,536
1,811
2,528
Örebro » ...............
2,023
3,518
1,572
2,454
3,344
4,071
Lindes * ...............
—
—
—
—
—
—
Karlskoga » ...............
1,735
3,487
474
927
2,000
3,023
Västmanlands län.
Västerås fögderi..................
2,271
2,835
3,449
1,924
2,303
2,714
Kungsörs » ..................
1,755
2,099
675
1,364
1.610
1,834
Bergslags » ..................
2,146
2,465
1,353
538
2,038
1,927
Salbergs Väsby » ..................
1,993
2,219
1,647
1,541
2,645
2,680
Kopparbergs lån.
Falu fögderi..................
—
—
—
—
—
—
Hedemora » ..................
2,970
3,478
1,874
1,547
2,788
3,148
Västerbergslags » ..................
3,391
4,231
1,987
2,372
2,580
3,506
Västerdals » .................
2,512
2,976
905
1,693
2,182
2,587
Nedansiljans » ..................
2,485
3,292
297
879
2,062
2,642
Ovansiljans » ..................
3,149
3,471
545
916
2,161
2,433
Gävleborgs län.
Gävle fögderi....................
2,721
4,039
1,712
1,565
2,187
3,927
Storviks » .....................
2,551
3,644
1,452
1,271
2,474
2,645
Söderhamns » .....................
2,456
3,217
712
2,290
2,124
2,764
Bollnäs » .....................
2,904
2,911
1,517
2,109
2,547
2,698
Ljusdals » .....................
—
—
—
—
—
—
Hudiksvalls » .....................
2,300
2,383
1,900
2,203
2,760
2,532
Västernorrlands län.
Ljunga fögderi........................
—
—
—
—
—
—
Vivsta » ........................
—
—
—
—
—
—
Kramfors » ........................
2,378
4,291
1,895
3,538
2,916
3,320
Skogens » ........................
2,182
2,762
1,050
2,069
1,973
2,546
Ådals » .......................
3,329
3,973
2,706
3,226
2,109
3,272
Mellansel » ........................
2,510
3,658
1,016
1,605
2,354
2,981
Jämtlands län.
Jämtlands norra fögderi...............
2,555
3,348
3,150
3,544
2,061
2,891
Jämtlands östra » ...............
2.332
3,296
2,787
3,747
2,209
3,111
Jämtlands södra » ...............
1,363
2,288
1,759
2,220
1,349
1,853
Jämtlands västra » ...............
1,810
2,655
2,095
2,739
1,715
2,429
Västerbottens län.
Umeå fögderi ....................
3,296
4,409
5,030
4,893
3,796
5,077
Skellefteå » .....................
2,919
4,036
3,176
3,529
3,428
4,612
Lappmarks » ...................
2,937
4,287
3,779
4,208
1,979
3,534
Degerfors » .....................
2,027
3,005
1,085
1,961
2,210
2,921
Norrbottens län.
!
Piteå fögderi .......................
2,190
3,104
4,360
2,501
2,155
2,654
Luleå » ........................
—
—
—
—
—
—
Gällivare » ........................
4,145
5,466
3,070
870
2,174
2,466
Torneå » ........................
—
—
—
—
—
—
Kalix » ........................
—
—
—
—
—
—
Summa
230,316
296,592
148,703
217,023
228,838
272,597
Ökning
28 %
46
°/
/o
19
%
32142!!. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1932.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1932:213 Skrivelse till Konungen i anledning av riksdagens år 1931 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill hörande s. 1 i texten