Betänkande, i anledning av Kungl. Maj-.ts ''proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 38 § 1 morn. samt 64 och 66 §§ kommunalskattelagen den 28 september 1928 m. m. ävensom i ämnet väckta motioner.
1933-06-08 · 22 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 22 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1933:64, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj-.ts ''proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 38 § 1 morn. samt 64 och 66 §§ kommunalskattelagen den 28 september 1928 m. m. ävensom i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 64.
1
Nr 64.
Ankom till riksdagens kansli den 8 juni 1933 kl. 12 m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj-.ts ''proposition
med förslag till lag om ändrad lydelse av 38 § 1
morn. samt 64 och 66 §§ kommunalskattelagen den 28 september
1928 m. m. ävensom i ämnet väckta motioner.
I en den 24 februari 1933 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 171, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att antaga nedan intagna, vid propositionen fogade
förslag till
dels lag örn ändrad lydelse av 38 § 1 mom. samt 64 och 66 §§ kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370);
dels förordning örn ersättningsskatt;
dels ock förordning örn ändrad lydelse av 31 § taxeringsförordningen
den 28 september 1928 (nr 379).
Förslag
till
lag örn ändrad lydelse av 38 § 1 mom. samt 64 och 66 §§ kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370).
Härigenom förordnas, att 38 § 1 mom. samt 64 och 66 §§ kommunalskattelagen
den 28 september 1928 skola, 38 § 1 mom. och 66 § i nedan angivna
delar, hava följande ändrade lydelse:
38 §.
1 mom. Till intäkt---av rörelse.
Såsom utdelning från svensk ekonomisk förening anses jämväl vad som
vid föreningens upplösning utskiftats till medlem utöver inbetald insats.
64 §.
1 mom. Vid taxering till kommunal inkomstskatt skall med ägare av
fastighet likställas den, som jämlikt 13 § är att anse såsom ägare eller
är i ägares ställe skattskyldig för fastighet.
2 mom. Har bolag eller annan sammanslutning för ekonomisk verk
-
Uihanq till riksdagens protokoll 1033. 7 sami. Nr 64.
1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 64.
samhet sitt säte i utlandet, men utövas den verkliga ledningen av företaget
här i riket, skall företaget enligt denna lag betraktas som svensk
ekonomisk förening, såvida företaget, direkt eller genom förmedling av
juridisk person, huvudsakligen äges av svenska fysiska personer och
företagets verksamhet väsentligen består i förvaltning av eller handel
med fastigheter i Sverige eller med värdepapper.
66 §.
Med hemortskommun---taxeringsåret mantalsskriven.
För den---under beskattningsåret.
För oskift---avlidnes hemortskommun.
För bolag eller annan sammanslutning, som jämlikt 64 § 2 mom. skall
betraktas såsom svensk ekonomisk förening, gäller såsom hemortskommun
den kommun, inom vilken den verkliga ledningen av företaget
vid taxeringsårets ingång utövats.
För annan juridisk person än oskift dödsbo och bolag eller annan sammanslutning,
som nyss sagts, gäller såsom hemortskommun den kommun,
där vederbörande styrelse eller förvaltning vid taxeringsårets ingång haft
sitt säte eller där syssloman eller ombud vid nämnda tid varit bosatt.
(Se vidare anvisningarna.)
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1934.
Förslag
till
förordning om ersättningsskatt.
Härigenom för ordnas som följer:
1 §.
Har svenskt aktiebolag, svensk ekonomisk förening eller bolag eller
annan sammanslutning, som enligt kommunalskattelagen skall, ändå att
dess säte är i utlandet, i beskattningsavseende betraktas såsom svensk
ekonomisk förening, vid disponerandet av sin vinst för visst verksamhetsår
underlåtit att besluta vinstutdelning, ehuru sådan underlåtenhet
icke skäligen kan anses påkallad av företagets ställning, eller ock beslutat
vinstutdelning med belopp, som med hänsyn till ställningen må anses mer
än skäligt ringa, och göra omständigheterna sannolikt, att ett väsentligt
syfte härvid varit att bereda fysiska personer, vilka ägt del i företaget,
Bevillningsutskottets betänkande Nr 6å.
3
lindring i deras beskattning här i riket, skall av företaget erläggas särskild
skatt till staten, benämnd ersättningsskatt.
2 §.
Ersättningsskatten skall utgöra tjugufem procent av det till dylik skatt
beskattningsbara beloppet.
Det beskattningsbara beloppet fastställes till vad av vinsten för verksamhetsåret
som utöver utdelat belopp skäligen kunnat utdelas till aktieeller
andelsägare och utföres i fulla hundratal kronor, så att överskjutande
belopp, som ej uppgår till fullt hundratal kronor, bortfaller.
3 %.
Taxering till ersättningsskatt skall ske i den kommun, som enligt
kommunalskattelagen utgör företagets hemortskommun.
4 %.
Taxering till ersättningsskatt verkställes av den prövningsnämnd, som
har att handlägga företagets taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.
Yrkande örn taxering skall framställas hos prövningsnämnden senast
andra året efter det år, då företaget rätteligen skolat taxeras till statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt för sin inkomst under det i 1 § avsedda
verksamhetsåret.
5 §.
Har företag eftertaxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,
skall, i den mån eftertaxeringen därtill föranleder, företaget eftertaxeras
jämväl till ersättningsskatt.
6 %.
Därest efter anförda besvär eller eljest företags taxering till statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt ändrats eller sådan taxering blivit företag
påförd, skall på därom framställt yrkande, i den mån förhållandena därtill
föranleda, tillika vidtagas ändring i verkställd taxering till ersättningsskatt
eller sådan taxering påföras företaget.
7 *.
Därest företaget före augusti månads utgång året efter det, då ersättningsskatt
påförts företaget, till delägarna utdelar sålunda beskattat
belopp, må restitution ske av därå belöpande ersättningsskatt. Dylik restitution
beslutas av prövningsnämnd, som i 4 § sägs, och verkställes av
länsstyrelsen. Till prövningsnämnden ställd ansökan örn sådan restitution
skall senast den 1 september ingivas till länsstyrelsen.
Vid bedömande av frågan, huruvida utdelningen avsett genom ersättningsskatt
beskattat belopp, skall iakttagas, att senare intjänad vinst, i
4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 64.
elen mån den ej använts för lagstadgad avsättning till reservfond eller
för erforderlig avsättning till på vinsten belöpande skatter, skall anses
utdelad före tidigare intjänad vinst.
Å medel, som i enlighet med vad ovan sagts restitueras, utgår ej ränta.
8 §.
Med iakttagande av vad ovan stadgats skola taxeringsförordningens bestämmelser
örn taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt i tilllämpliga
delar lända till efterrättelse med avseende å taxering till ersättningsskatt.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1934.
Taxering enligt förordningen må ej avse tidigare verksamhetsår än det,
som gått till ända närmast före den 1 mars 1933.
Anvisningar.
1. Den omständigheten att visst inkomstbelopp stundom beskattas avsevärt
lägre hos aktiebolag och vissa andra juridiska personer än hos fysiska
personer kan föranleda ägare av förmögenhet, som icke hava
behov av att förbruka mera än någon del av dess avkastning, att
bereda sig lindring i beskattningen genom att placera förmögenheten i
ett dem tillhörigt aktiebolag eller annat dylikt företag, vars vinst helt
eller delvis får kvarbliva hos företaget utan att utdelas. Örn i förmögenheten
ingått svenska aktier, hanklotter eller föreningsandelar, skulle en sådan
åtgärd dessutom medföra den förmån, som följer av att svenska
aktiebolag, solidariska bankbolag och ekonomiska föreningar i allmänhet
icke äro skattskyldiga för utdelning från andra sådana företag.
Ersättningsskatten avser att göra vidtagandet av anordningar med det
nämnda syftet mindre lockande och att, där de förekomma, bereda det
allmänna ersättning för av dem föranledd skatteminskning. Förordningen
riktar sig således icke mot fonderingen såsom sådan utan allenast mot
visst, av lagstiftningen icke avsett utnyttjande av skatteförmåner, som
genom fondering kunna vinnas. Detta förhållande måste väl beaktas
vid prövningen av uppkommande frågor och bör föranleda till varsamhet
vid förordningens tillämpning.
2. Vid övervägande, huruvida eller med vilket belopp utdelning skäligen
bort äga rum, bör hänsyn tagas icke blott till sådana omständigheter
som att lagstadgad avsättning till reservfonden skall ske eller att
fondering i viss omfattning för tillgodoseende av exempelvis nyanskaffningsbehov
eller för bibehållande av en jämn utdelningskvot kan vara påkallad
utan ock till arten av företagets verksamhet. Ett holdingbolag för
förvaltning av värdepapper eller fastigheter lärer i allmänhet hava mindre
behov av fondering än ett bolag, som idkar industriell eller liknande verksamhet
med uppenbara risker.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 64. 5
3. När det gäller att bedöma, huruvida det kan anses sannolikt att ett
väsentligt syfte med ett företags återhållsamma utdelningspolitik varit
att bereda dess delägare eller vissa av dem lindring i deras beskattning, bör
hänsyn tagas till deras ställning till företaget samt till deras inbördes förhållanden.
Merendels torde en förutsättning för tillämpning av förordningen
vara, att större delen av företagets aktie-, lott- eller andelskapital
ages av en person eller att företagets delägare eller flertalet av dem äro
inbördes förbundna genom nära släktskap eller andra personliga band
eller gemensamma intressen. Fysiska personer kunna äga del i ett företag
antingen direkt eller genom förmedling av företag, som varit med
det förstnämnda företaget och i förekommande fall med varandra förbundna
såsom moder- och dotterföretag. För att tvenne företag skola
anses stå i förhållande till varandra av moder- och dotterföretag bör i allmänhet
krävas, att det ena företagets innehav av aktier, lotter eller andelar
i det andra förlänar detsamma bestämmande inflytande å det andra
företaget.
4. Det till ersättningsskatt beskattningsbara beloppet kan bestämmas
med utgångspunkt från den i räkenskaperna redovisade vinsten för
räkenskapsåret eller från det enligt förordningen örn statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt taxerade belopp, som åsatts företaget för dess
inkomst under verksamhetsåret i fråga. Avdrag skall ske för lagstadgad
avsättning till reservfond samt för erforderlig skatteavsättning, så
ock för vinstutdelning, som av företaget beslutats under året efter
verksamhetsåret. Även i övrigt göras sådana tillägg eller avdrag,
som synas påkallade för att få fram det belopp, som kan anses hava
utan giltig orsak undantagits från utdelning. Verkställes taxeringen
med utgångspunkt från det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
taxerade beloppet, bör sålunda till detta läggas exempelvis ej beskattad
realisationsvinst samt behållna beloppet av aktieutdelningar o. dyl., för
vilka frikallelse från skattskyldighet åtnjutes. Verkställes åter taxeringen
med utgångspunkt från den i räkenskaperna redovisade vinsten,
kan det tänkas, att tillägg bör ske med beloppet av företagna oskäliga
avskrivningar. Finner beskattningsmyndigheten, att viss fondering av
de ifrågavarande vinstmedlen kan anses skälig utöver de nyss omförmälda
avsättningarna, må avdrag ske även för dylik fondavsättning.
6
Bevillningsutskottets betänkande Nr 64.
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 31 § taxeringsförordningen den 28 september
1928 (nr 379) h
Härigenom förordnas, att 31 § taxeringsförordningen den 28 september
1928 skall i nedan angivna delar hava följande ändrade lydelse:
31 §.
Vid självdeklaration---örn sådan förts.
För verk eller bolag, som ovan nämnts, så ock för svensk ekonomisk förening
skall avlämnas bestyrkt avskrift eller tryckt exemplar av revisionsberättelse,
som avgivits för beskattningsåret. Enahanda gäller beträffande
förvaltningsberättelse, som det åligger styrelse för svenskt aktiebolag,
svenskt solidariskt bankbolag, svenskt ömsesidigt försäkringsbolag eller
svensk ekonomisk förening att avgiva.
För svenskt aktiebolag, svenskt solidariskt bankbolag, svenskt ömsesidigt
försäkringsbolag och svensk ekonomisk förening skall utan anmaning
därjämte avlämnas bestyrkt avskrift av protokoll eller annan handling,
som utvisar, huru vinst- och förlusträkningen samt balansräkningen
slutgiltigt fastställts samt huru vinsten för samma år disponerats.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1934.
Till bevillningsutskottets behandling hava jämväl överlämnats följande
i anledning av förevarande proposition väckta motioner, nämligen
l:o) motionen nr 267 i första kammaren av herr Örne, däri hemställts,
»att riksdagen måtte besluta
a) avslå de med Kungl. Maj:ts proposition nr 171 framlagda förslagen
till förordning örn ersättningsskatt och till förordning örn ändrad lydelse
av 31 § taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379); samt
b) i skrivelse till Kungl. Majit begära förnyat övervägande av frågan,
huruvida syftet med den föreslagna ersättningsskatten icke kan uppnås
på ett sätt, som bättre överensstämmer med hittills gällande grundsatser
1 Senaste lydelse av 31 § se 1930: 192.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 64. 7
för svensk skattelagstiftning än den i propositionen föreslagna ordningen
gör»;
2:o) de likalydande motionerna nr 276 i första kammaren av kerr Borell
och nr 450 i andra kammaren av herr Anderson i Norrköping m. fl., i vilka
hemställts, »att riksdagen måtte avslå det i Kungl. Marits proposition nr
171 upptagna förslaget till ersättningsskatt»; samt
3:o) motionen nr 439 i andra kammaren av herr Olson i Göteborg m. fl.,
däri hemställts, »att riksdagen måtte avslå i Kungl. Majlis proposition nr
171 upptagna förslag till förordning örn ersättningsskatt».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för motionärernas yrkanden,
får utskottet hänvisa till motionerna.
Vissa av de förslag, som den s. k. bolagsskatteberedningen framlade i sitt
den 18 december 1931 dagtecknade betänkande, avsågo vidtagande av åtgärder
för fyllande av förefintliga luckor i den gällande skattelagstiftningen.
Enligt föredragande departementschefens mening talade starka
skäl för att, utan avvaktan på den lagstiftning, som i övrigt kunde finnas
höra åvägabringas i anledning av berörda betänkande, förslag framlades
för riksdagen i dylika särskilda punkter. Det vore uppenbart, att
de höga skattesatser, varmed de skattskyldiga nu hade att räkna, utgjorde
en stark lockelse för mången att genom olika åtgärder, låt vara inom lagens
råmärken, söka vinna sådan lindring i sin skatt, som ej överensstämde
med lagstiftningens allmänna grunder.
I propositionen hava tre olika frågor upptagits, nämligen dels beskattning
av medel, som utskiftas från ekonomisk förening, dels beskattningav
vissa i utlandet registrerade holdingbolag m. fl., vilka spörsmål enligt
propositionen reglerats genom de föreslagna ändringarna i kommunalskattelagen,
dels ock införande av s. k. ersättningsskatt.
Förslaget till ändringar i kommunalskattelagen.
Vad angår den föreslagna beskattningen av medel, som utskiftas från
ekonomisk förening må erinras, att genom utskiftningsskatt för närvarande
beskattas belopp, som vid nedsättning av bolags aktiekapital eller
vid bolags upplösning utskiftas till delägarna, försåvitt ej vad som sålunda
utskiftas är att anse såsom återbäring av tillskjutet belopp. Denna
beskattning avser att göra beskattningen av inkomst som åtnjutes från
aktiebolag fullständig. Motsvarande gäller för solidariska bankbolag men
ej för ekonomiska föreningar. Vad som utskiftas till delägarna vid upplösning
av svensk ekonomisk förening blir följaktligen enligt gällande bestämmelser
ej beskattat annorledes än genom den vanliga skatten å föreningens
inkomst.
8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 64.
I propositionen föreslås emellertid, att i 38 § 1 mom. införes ett tillägg,
innebärande att såsom utdelning från ekonomisk förening skall anses jämväl
vad som vid föreningens upplösning utskiftats till medlem utöver inbetald
insats.
I fråga örn beskattning av vissa i utlandet registrerade holdingbolag m.
fl. kan erinras, att skattskyldighet för all inkomst, som här i riket eller å
utländsk ort förvärvats (oinskränkt skattskyldighet), enligt 53 § kommunalskattelagen
och 6 § förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
åligger, bland andra, svenskt aktiebolag, svenskt solidariskt bankbolag och
svensk ekonomisk förening. Såsom svenskt företag räknas härvid enligt
gällande uppfattning sådant företag, som registrerats i Sverige. Utländskt
bolag åter är enligt samma lagrum skattskyldig! endast för viss från Sverige
åtnjuten inkomst, såsom inkomst av fastighet och rörelse i riket m. m.
(inskränkt skattskyldighet). Med utländskt bolag likställes, bland andra, utländsk
förening och annan i Sverige ej hemmahörande juridisk person (67 §
kommunalskattelagen och 25 § 2 mom. förordningen örn statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt). I allmänhet behandlas i beskattningsavseende
svenskt aktiebolag, svenskt solidariskt bankbolag och svensk ekonomisk
förening lika. Såsom inkomst för delägarna beskattas sålunda i princip
endast utdelning. Frihet från skattskyldighet för utdelningar från så^
äl aktiebolag och solidariska bankbolag som ekonomiska föreningar
åtnjutes av samtliga dessa slag av juridiska personer. Men olikhet dem
emellan råder därutinnan, att den progressiva skatten uträknas efter annan
grund för aktiebolag och solidariska bankbolag än för ekonomiska
föreningar, i det att för de förra företagets räntabilitet, d. v. s. förhållandet
mellan å ena sidan vinsten och å andra sidan storleken av aktiekapital
och reservfond, blir avgörande för skatteprocentens storlek, medan
för de senare skatten utgår efter den för enskilda personer gällande skatteskalan
och sålunda blir beroende av dennas absoluta belopp. Utländskt
bolag åtnjuter ej frihet från kedjebeskattning, men dess skattskyldighet
i Sverige för utdelningar o. dyl. är begränsad till att avse statsskatt för
utdelning å svenska aktier, svenska banklotter och svenska föreningsandelar.
Den progressiva skatten för utländska bolag utgår enligt
samma skala som för enskilda personer.
Bolagsskatteberedningen har nu i sitt betänkande föreslagit, att i 64 §
kommunalskattelagen — vilken gäller jämväl för statsskatten (3 § statsskatteförordningen)
— skall införas ett nytt 2 mom. av följande lydelse:
»Då den verkliga ledningen av ett bolags verksamhet utövas här i riket,
skall bolaget, ändå att dess säte är i utlandet, i beskattningsavseende betraktas
såsom svenskt, savida bolaget, direkt eller genom förmedling av
juridisk person, huvudsakligen äges av svenska fysiska personer och bolagets
verksamhet väsentligen består i förvaltning av eller handel med
fastigheter i Sverige eller värdepapper.»
Bevillningsutskottets betänkande Nr 64.
9
Vidare har beredningen föreslagit, att såsom hemortskommun — vilken
är beskattningsort — skall gälla den kommun, inom vilken den verkliga
ledningen av bolagets verksamhet vid taxeringsårets ingång utövats (66 §
kommunalskattelagen).
Föredragande departementschefen har till stöd för det med propositionen
framlagda förslaget att beskatta vissa i utlandet registrerade holdingbolag
m. fl. anfört i huvudsak följande:
»Det förslag örn behandling av vissa i utlandet domicilierade bolag såsom
svenska, vars framläggande föreslagits av bolagsskatteberedningen,
innefattar en nyhet i vårt beskattningssystem av ej ringa principiell betydelse.
I olika länder hava sedan länge tillämpats två skilda huvudregler vid
avgörande, huruvida ett bolag skulle betraktas såsom hemmahörande i
landet eller ej. I vissa länder, förmodligen de flesta, har man tagit hänsyn
till den formella tillhörigheten, d. v. s. bolagets registrering o. dyl., medan
i andra länder nationalitetsfrågan bedömts med hänsyn till var det avgörande
inflytandet å bolagets ledning vore att finna. Det förra alternativet
erbjuder den stora fördelen av enkelhet i tillämpningen, medan det senare
alternativet synes möjliggöra en sakligt rättvisare fördelning av beskattningsföremålen
på de olika länderna. I äldre tider var emellertid den
verkliga skillnaden mellan de båda principerna ej så stor; det var mycket
ovanligt, att ett bolag registrerades i ett annat land än det, där det så att
säga reellt hörde hemma. Numera ligger saken annorlunda. Det har
vad angår den grupp av länder, för vilken registreringen bestämt den
skatterättsliga nationaliteten, visat sig en tendens att, i den mån
det av olika hänsyn låtit sig göra, låta registrera bolag i sådana länder,
där beskattningen skulle ställa sig så billig som möjligt. Det är uppenbart,
att härigenom i viss utsträckning åstadkommits en internationell
fördelning av beskattningsföremålen, som svårligen kan försvaras av sakliga
grunder. Såsom en reaktion framstår den tanken rätt naturlig att
låta de faktiska förhållandena vid sidan av de formella bliva bestämmande
för den skatterättsliga nationaliteten.
Det förslag, som bolagsskatteberedningen nu framlagt, innebär en anslutning
i viss utsträckning till sistnämnda tankegång. Även vad angår
företag, som uppenbarligen bort vara hemmahörande här i riket, hava åtgärder
förekommit i syfte att förlägga deras verksamhet helt eller delvis
hos bolag registrerade utomlands. Förslaget torde kunna betraktas som
ganska försiktigt; det innebär ett steg på den väg, som vi liksom andra
länder förr eller senare torde nödgas slå in på. Det är möjligt, att anordningen
kommer att för nu avsedda ändamål visa sig tillräcklig, men
det är också tänkbart, att man sedermera nödgas gå längre än som nu
föreslagits. Om man för närvarande liksom beredningen nöjer sig med
att såsom svenska företag behandla vissa utländska företag för finansiell
verksamhet men ej vidtager särskilda åtgärder för att göra denna
10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 64.
beskattning effektiv, måste man tvivelsutan räkna med möjligheten att
ett kommande år sörja för sådan effektivitet, örn den nu skulle utebli. En
allmän känsla för vad samhället rimligen kan kräva av sina medborgare
i förening med möjligheten att när som helst stadga personligt ansvar
för skatten kommer måhända att visa sig tillräckligt verksam för
att hindra uppkomsten av nya företag av berörda typ och att återföra
dylika nu förefintliga företag till Sverige.
Formuleringen av det av bolagsskatteberedningen föreslagna stadgandet,
vars upptagande i huvudsak i den svenska skattelagstiftningen jag
nu förordar, synes mig vara sådan, att vid bedömandet huruvida ett i utlandet
registrerat företag skall i beskattningsavseende betraktas såsom
svenskt hänsyn skall tagas till föreliggande sakförhållanden och ej till det
sätt, man tilläventyrs må finna sig böra tillämpa i avseende å utseende
av personer som formellt svara för företagets ledning, hållande av sammanträden,
adresserande av korrespondens och dylikt, så ock att förläggandet
av fast driftställe i ena eller andra landet ej skall vara avgörande.
Vidtages en åtgärd just för att förebygga en alltför stark bundenhet vid
formella faktorer, är det uppenbart, att man ej skall låta dylika faktorer
av mera underordnad betydelse sätta en sådan verkan ur kraft.
Bolagsskatteberedningens förslag i förevarande punkt utgick såtillvida
från andra förutsättningar än dem, med vilka man för närvarande har
att räkna, att en enhetlig proportionell beskattning av beredningen föreslogs
för alla ifrågavarande slag av juridiska personer. Vid en dylik ståndpunkt
låg det nära till hands att, såsom beredningen gjort, likställa de i
utlandet registrerade ifrågavarande bolagen med svenska aktiebolag. Nu
är det emellertid praktiskt taget ej möjligt att på dessa företag tillämpa
den för de svenska aktiebolagen gällande progressiva beskattningsformen,
vilken för övrigt ej enligt gällande rätt tillämpas å de inskränkt skattskyldiga
utländska bolagen. De utländska företag, vilkas likställighet med
svenska nu ifrågasättes, kunna vara av mycket skiftande konstruktion.
Frågan löses emellertid, örn man behandlar de i utlandet registrerade
företag, vilka skola betraktas såsom svenska, efter samma princip som
övriga i utlandet registrerade, här i riket skattskyldiga bolag, d. v. s.
beskattar dem enligt den allmänt gällande progressiva skalan, vilken
tillämpas bland annat å svenska ekonomiska föreningar. Det synes därför
böra stadgas, att, örn ett bolag eller en annan sammanslutning för
ekonomisk verksamhet — en formulering som måhända är något vidare
än bolagsskatteberedningens men som synes sakligt motiverad —
har sitt säte i utlandet men den verkliga ledningen av företagets verksamhet
utövas i Sverige, företaget skall under angivna förutsättningar
betraktas såsom en svensk ekonomisk förening. Ett särskilt skäl för
ett dylikt stadgande förefinnes därutinnan, att därmed medel, som
erhållas vid utskiftning av företagets tillgångar, enligt den lydelse av
38 § kommunalskattelagen som jag förut i dag ifrågasatt, i den mån
Bevillningsutskottets betänkande Nr 64. 11
de överskjuta inbetald insats, bliva att betrakta såsom utdelning och
sålunda beskattas såsom sådan hos delägarna. En dylik bestämmelse
synes i olika avseenden förmånlig. Örn utdelningen tillfaller svenskt aktiebolag,
svenskt solidariskt bankbolag eller svensk ekonomisk förening, blir
den emellertid skattefri, och detta vare sig företaget likställes med ett
svenskt aktiebolag eller med en svensk ekonomisk förening, liksom utdelning,
som tillkommer företaget i fråga från dylik juridisk person, innefattas
i friheten från kedjebeskattning.»
Utskottet har icke haft något att erinra mot den föreslagna beskattningen
av medel, som utskiftas från ekonomisk förening.
I princip bär utskottet anslutit sig till förslaget örn beskattning här i riket
av vissa i utlandet registrerade holdingbolag m. fl. Emellertid synes,
även örn de föreslagna ändringarna i kommunalskattelagen genomföras,
möjlighet kvarstå för svenska medborgare att genom bildande av utländska
rättssubjekt undandraga inkomst av förmögenhet beskattning här i
riket. Enligt vad utskottet har sig bekant torde hava förekommit,
att i Sverige bosatt svensk medborgare å andra utländska rättssubjekt
än sådana, som äro att hänföra till bolag eller sammanslutningar,
såsom stiftelser, överlåtit förmögenhet men alltjämt förfogat däröver i
samma ordning som örn han varit ägare av förmögenheten. Därjämte
torde hava förekommit, att aktiemajoriteten i utländskt bolag visserligen
formellt ägts icke av svensk medborgare, men att denne exempelvis
genom sig tillförsäkrad rätt att för ett bestämt pris förvärva aktierna —
s. k. optionsrätt — i verkligheten kunnat förfoga över bolaget på samma
sätt som örn han varit ägare. För att otvetydigt framhäva, att även i dylika
fall lagstiftningen skall komma att tillämpas, har utskottet föreslagit
vissa ändringar i 64 § 2 mom. kommunalskattelagen.
Då ifrågavarande företag icke utan Kungl. Maj:ts medgivande äga förvärva
fastighet i Sverige men å andra sidan lagtexten torde böra så avfattas
att begreppet värdepapper kommer att tolkas i dess mest vidsträckta
bemärkelse, har utskottet föreslagit den ändringen beträffande föremålet
för företagens verksamhet, att densamma väsentligen skall bestå i förvaltning
av eller handel med värdepapper eller därmed likartad lös egendom.
S. k. ersättningsskatt.
Gällande lagstiftning erbjuder vissa möjligheter att genom fondering
av bolags vinstmedel nedbringa beskattningen av dem. Dessa möjligheter
sammanhänga därmed, att vinstmedel, som ett aktiebolag fonderar, drabbas
av skatt allenast hos bolaget, så länge vinstmedlen innestå hos detsamma.
Men de orsakas framför allt därav, att skatten hos bolaget kan vara väsentligt
lägre än den personliga skatt, som aktieägaren skulle hava erlagt,
för den händelse bolagets inkomst omedelbart — alltså utan förmedling av
Utskottets
yttrande.
12 Bevillningsutskottets betänkande Nr 64.
bolaget — tillkommit honom själv. Ett sådant resultat kan med nuvarande
utformning av skatteskalan för bolagen lätteligen åstadkommas genom
att bolagets för inkomstprocentens beräkning relevanta kapital tilltages
tillräckligt högt. Härtill kommer, att den utskiftningsskatt, som utgår
i händelse de fonderade medlen uttagas ur bolaget genom utskiftning,
i regel är lägre än den skatt, som skulle utgått, därest utdelning ägt rum
i vanlig ordning.
Nu relaterade förhållande kan tänkas föranleda en förmögen person att
för förvaltningen av sin förmögenhet bilda ett aktiebolag, vars samtliga
aktier han praktiskt taget ensam äger. För bestridande av sina årliga utgifter
har han behov av endast en mindre del av bolagets inkomst, och han
uttager årligen från bolaget genom utdelning eller såsom avlöning för förvaltningen
eller eventuellt såsom försträckning eller genom återbetalning
av försträckningar, som han vid bolagets bildande lämnat detsamma, vad
han sålunda behöver, medan återstoden innestår hos bolaget och där göres
fruktbärande. Samtidigt tillses, att bolagets inkomstprocent genom erforderliga
åtgärder med bolagets aktiekapital och reservfond hålles å så låg
nivå, att skatteprocenten för bolaget blir lägre än hans egen skatteprocent
skulle hava varit, därest förmögenheten ej placerats hos bolaget. Den
sammanlagda beskattning, som den ifrågavarande personen på dylikt sätt,
själv och genom bolaget, får vidkännas, kan sålunda bliva lägre än örn
han behållit förmögenheten i eget namn. Är förmögenheten placerad i aktier
i främmande företag, kan angivna förfaringssätt med förmögenhetens
överlåtande på ett enkom bildat förvaltningsbolag medföra ännu mera påtaglig
skatteminskning, i det att förvaltningsbolaget till följd av frihet
från kedjebeskattning undgår att skatta för utdelningen å de övertagna
aktierna.
Nu berörda förhållande har vid upprepade tillfällen uppmärksammats
och föranlett uttalanden i statsrådet och i riksdagen. Sålunda uttalade
1932 års bevillningsutskott i det betänkande (nr 55), som utskottet avgav
rörande det till nämnda års riksdag framlagda förslaget till extra inkomstoch
förmögenhetsskatt, önskvärdheten av att riksdagen inom en nära framtid
bereddes tillfälle att taga ställning till frågan örn förhindrande av ett
utnyttjande av bolagsbildningar för vinnande av skattebesparingar, i vilken
fråga förslag utarbetats av 1928 års bolagsskatteberedning.
I förenämnda statsrådsprotokoll har redogörelse lämnats för de lagstiftningsåtgärder,
som i åtskilliga främmande länder vidtagits mot likartade
företeelser, ävensom för bolagsskatteberedningens förslag i ämnet
samt för de yttranden, som avgivits över sistberörda förslag.
Till stöd för det i propositionen framlagda förslaget till ersättningsskatt
har föredragande departementschefen anfört i huvudsak följande.
Av den lämnade redogörelsen framginge, att såväl chefen för finansdepartementet
som olika riksdagsutskott upprepade gånger framhållit behovet
Bevillningsutskottets betänkande Nr 64. 13
av en lagstiftning nied det syfte, som förslaget örn ersättningsskatt avsåge
att tillgodose. Det hade också i yttrandena över bolagsskatteberedningens
förslag vitsordats, att behov av lagstiftning i ämnet förelåge.
För egen del ansåg departementschefen läget kräva en lagstiftning mot
uppsamling av besparingar hos bolag i syfte att erhålla lindring i delägarnas
egen beskattning. Förslaget till ersättningsskatt avsåge ej i första
hand att göra dubbelbeskattningen av aktiebolagsvinster effektiv utan att
förhindra att beskattningen bleve lindrigare än örn delägarna bedrivit
verksamheten i fråga i eget namn utan anlitande av ett aktiebolag såsom
mellanhand. Såsom av den lämnade redogörelsen jämväl framginge,
bade motsvarande spörsmål i ett antal främmande länder fått karaktär
av en stor skattefråga, och olika sätt för dess lösning hade försökts. Dessa
möjligheter hade redovisats i bolagsskatteberedningens betänkande, men
i intet av de föreliggande yttrandena hade antytts, att någon annan lösning
av frågan skulle vara att föredraga framför den av beredningen förordade.
Departementschefen funne därför detta förslag böra läggas till
grund för lagstiftning.
Vad anginge frågan örn erforderlig garanti för en varsam och enhetlig
tillämpning av lagstiftningen, så hade det förefallit departementschefen,
som örn några risker i detta avseende icke skulle föreligga. Den omständigheten,
att ifrågavarande ärenden skulle kunna fullföljas till kammarrätten
och regeringsrätten syntes i själva verket innebära en betryggande
garanti för en enhetlig tillämpning av beskattningen i avsedd riktning.
Ordalagen i den föreslagna förordningen vore för övrigt sådana, att de
knappast inbjöde till ersättningsbeskattning i otid. Det syntes mindre
sannolikt, att någon skulle underlåta en i och för sig önskvärd fondering
därför att han oberättigat befarade taxering till ersättningsskatt. De
fonderingar, för vilka ett legitimt behov förefunnes, skulle också kunna
behörigen motiveras, det måtte nu gälla att göra erforderliga avsättningar
för mötande av väntade utgifter eller att kunna under en väntad
mindre god konjunktur bålla någorlunda jämn utdelning. I praktiken
kunde mycket få fall förekomma, då vederbörande bolagsstyrelse redan
vid beslutet örn förslag till vinstmedlens disponerande skulle beliöva hysa
tvekan, huru beskattningsmyndigheterna komme att se på saken. Skulle
emellertid så i något fall vara förhållandet, så vunnes dock en tillräcklig
garanti för vederbörande bolag, örn man stadgade rätt till restitution
av ersättningsskatten, såframt företaget vid nästa tillf sille, då beslut örn
utdelning kunde fattas, beslutade utdelning av de fonderade medlen. Anmärkas
kunde, att syftet med ifrågavarande beskattning nåtts, även örn
ersättningsskatten återbetalades. Departementschefen ansåge övervägande
skäl tala för att en dylik möjlighet att erhålla återbetalning bereddes. Det
borde påpekas, att de olägenheter, som skulle vidlåda en mera allmän restitutionsrätt
och vilka bland annat skulle hänföra sig till svårigheten att
14 Bevillningsutskottets betänkande Nr 64.
bedöma, huruvida det vore de ersättningsbeskattade medlen eller andra
som utdelas, kunde i huvudsak elimineras genom ett stadgande, att de sist
intjänade medlen skulle anses vara först utdelade. Det måste anses naturligt,
att ett företag använde årets vinst till utdelning, innan fonderna
tillgrepos för detta ändamål. Då det kunde antagas, att taxering till ersättningsskatt
stundom ej komme att företagas förrän året efter det, då
beslutet örn fondering fattats, och restitution skulle ifrågakomma först
året efter taxeringen, kunde det inträffa, att berörda presumtionsbestämmelse
medförde, att förutom det sista årets jämväl det närmast föregående
årets vinst skulle anses hava använts till utdelning, innan de ersättningsbeskattade
medlen disponerats för ändamålet. I undantagsfall, framför allt
vid efterbeskattning, kunde ytterligare något mellanliggande år tillkomma,
vars vinst ansetts i första hand utdelad. Departementschefen kunde emellertid
ej finna någon olägenhet härav beträffande ifrågavarande skatt.
Såsom genomgående regel borde för övrigt förutsättas, att vad vederbörande
företag använde för lagstadgad avsättning till reservfond och för
erforderlig avsättning till skatter ej finge antagas använt till utdelning.
Prövningen i vad mån utdelningen avsåge ersättningsbeskattade medel eller
ej syntes emellertid bliva av sådan beskaffenhet, att det finge anses
lämpligare att låta prövningsnämnd fatta beslut därom än att anförtro
hela restitutionsärendet åt länsstyrelsen.
Med skapandet av möjlighet att erhålla återbetalning av skatten genom
omedelbar efterföljande utdelning syntes den anmärkningen, att befarad
osäkerhet skulle hindra önskvärd fondbildning, förlora varje berättigande.
Fråga kunde i själva verket uppställas, örn ej restitutionsmöjligheten
berövade skatten dess avsedda effektivitet. Det måste emellertid
anses såsom en olägenhet för företaget att under någon tid ligga ute med
de medel, som erfordrades till skatten. Då tillika ränta ej syntes böra utgå
å dessa medel, skulle det ej behöva befaras, att restitutionsmöjligheten
finge den verkan, att vederbörande handlade, som örn ersättningsskatten
ej funnes. Såsom en kvarstående effekt av skatten skulle man kunna anteckna,
att bildande av bolag för att hos dem placera sina förmögenhetsbesparingar
i syfte att undgå skatt ej komme att bliva lönande. Och det
vore detta syfte, man främst velat vinna med ersättningsskatten.
I syfte att klarlägga, i vilken omfattning förekomsten av bolag av nu
ifrågavarande slag lett till skatteminskningar samt omfattningen av dessa
i de särskilda fallen ävensom för att lämna en bild av de verkningar ersättningsskatten
skulle komma att medföra i dessa fall, har utskottet låtit
verkställa en på 1932 års taxeringar grundad utredning. Denna utredning
omfattar — så långt tiden och föreliggande omständigheter medgivit — sådana
bolag, vilkas samtliga aktier ägts praktiskt taget av en enda person
(enmansbolag), och s. k. familjebolag ävensom huvuddelägarna i dessa
Bevillningsutskottets betänkande Nr 64. 15
bolag. I regel hava undantagits de bolag, vilkas aktiekapital understigit
200,000 kronor eller vilkas bokförda oell taxerade inkomst understigit 20,000
kronor, samt sådana bolag, som utdelat mer än 40 procent av sin taxerade
inkomst efter det inkomst genom utdelning å aktier tillagts.
För fastställande av skattebesparingarnas storlek har verkställts en beräknad
taxering av huvuddelägarna, därvid förutsatts, att dessa själva åtnjutit
de hos bolagen taxerade inkomsterna efter avdrag för vad av dessa
inkomster utdelats. Vid dessa beräknade taxeringar hava sålunda samma
skattebelopp för delägarna framkommit som örn dessa aktiebolags inkomster
skulle taxerats efter enahanda normer, som gälla beträffande av handels-
och kommanditbolag åtnjutna inkomster. De på dylikt sätt uträknade
skattebeloppen hava jämförts med summan av de skattebelopp, som
för år 1932 påförts aktiebolagen och huvuddelägarna. Därvid har hänsyn
tagits allenast till de progressiva skatterna eller statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt, utjämningsskatt och kommunal progressivskatt samt
i fråga örn delägarna jämväl extra inkomst- och förmögenhetsskatt. Därjämte
har i och för konstaterande av ersättningsskattens verkning en beräkning
i varje särskilt fall gjorts av det belopp, varmed densamma högst
skulle kunna utgå enligt de i propositionen angivna grunderna.
Av utredningen framgår, att av de bolag, som varit föremål för undersökning,
ett antal av 124 föranlett minskning i belastningen av progressiva
skatter med ett sammanlagt belopp av 1,888,339 kronor. Av detta belopp
motsvarar något mer än 400,000 kronor extra inkomst- och förmögenhetsskatt.
Skattebesparingarnas fördelning och ersättningsskattens storlek för företagen,
med avseende å deras verksamhetsart och med hänsyn till örn företagen
utdelat eller icke samt örn desamma ägts av en eller flera personer,
framgår närmare av vid detta betänkande såsom bilagor fogade tabeller.
I fråga örn den kommunala skattebördan torde någon egentlig skattebesparing
hava förekommit allenast beträffande bolag, vilkas verksamhet
bestått i förvaltning av värdepapper. Storleken av denna besparing för
ifrågavarande 23 bolag kan beräknas till sammanlagt omkring 135,000 kronor.
Beträffande de bolag, som verkställt utdelning, har bolagsbildningen
i regel föranlett en icke obetydlig förhöjning av den kommunala skattebördan,
en förhöjning, vilken i flera fall fullt neutraliserat besparingen
i progressiva skatter.
I och för bedömande av skäligheten av den för ersättningsskatten föreslagna
procentsatsen har i en såsom bilaga vid detta betänkande fogad tabell
angivits skattebesparingarnas storlek i procent av bolagens taxerade,
ej utdelade inkomst med tillägg av bolagens inkomst genom aktieutdelning.
Av denna tabell framgår, att i övervägande flertalet fall ersättningsskatten
skulle ej oväsentligt komma att överstiga beloppet av den
genom bolagsbildningen föranledda skattebesparingen.
16
Bevillningsutskottets betänkande Nr 64.
TJtskottets
yttrande.
Av den verkställda utredningen framgår, att bolagsformens användande
i många fall lett till betydande skatteminskningar såväl absolut räknat
som än mer i förhållande till de enligt gällande lagstiftning påförda utskyldsbeloppen.
Särskilt gäller detta företag, vilkas ändamål huvudsakligen
bestått i förvaltning av värdepapper. Sålunda har den genomsnittliga
skattebesparingen, frånsett de proportionellt efter inkomsten utgående
kommunala utskylderna, på grund av sistnämnda slag av bolagsbildningar
belöpt sig till över 90 procent av de bolagen och delägarna påförda
skatterna. I fråga örn bolag, som utöva handels- eller industriverksamhet,
hava skatteminskningarna varit förhållandevis betydande i sådana fall,
då en person ensam ägt bolaget och detsamma icke utdelat någon del av
sin vinst. Vad åter angår egentliga näringsföretag, som lämnat utdelning
till aktieägarna, uppgå i regel skattebesparingarna till jämförelsevis små
belopp och i flera sådana, i utredningen redovisade fall har, därest hänsyn
tages till de proportionellt utgående skatterna, bolagsformen icke medfört
någon lindring i skattebördan.
Enligt utskottets mening måste det anses önskvärt, att särskilda anordningar
vidtagas till förhindrande av att aktieägarnas personliga
skatter genom bolagsformen nedbringas på ett sätt, som icke kan anses
förenligt med lagstiftningens allmänna syfte att avväga skatten med hänsyn
till envars skatteförmåga. Mot den i propositionen föreslagna vägen
att råda bot på nämnda missförhållande kunna emellertid, såsom framhållits
såväl i de väckta motionerna som i åtskilliga av de över bolagsskatteberedningens
förslag avgivna yttrandena, riktas erinringar ur såväl
principiella som praktiska synpunkter. Sålunda innebär ersättningsskatten
så till vida ett avsteg från de hittills vedertagna principerna för vår direkta
beskattning, att skattens belopp i flertalet fall icke skulle komma att
ens tillnärmelsevis stå i överensstämmelse med de skattebelopp, som genom
bolagsformens användande besparats, och följaktligen icke bygga på
skatteförmågan.
Mot nu nämnda konsekvens vore måhända icke något att erinra, därest
det tydligt franninge, att bolagsformen utnyttjats enbart eller huvudsakligen
i syfte att bereda delägaren fördelar i beskattningshänseende.
Vad de egentliga näringsföretagen angår torde emellertid i regel föreligga
fullt legitima samt ur synpunkten av företagens fortsatta bestånd
och ur likviditetssynpunkt vägande skäl att driva verksamheten i dylik
form. Ersättningsskattens tillämpning å sådana företag skulle sannolikt
leda till att aktiebolagsformen i regel icke komme till användning och till
att ett stort antal av de förefintliga aktiebolagen komme att upplösas. I
sådana fall, då bolagsformen alltjämt bibehölles, kunde skatten medföra en
ur konsolideringssynpunkt icke önskvärd omläggning av utdelningspolitiken.
De nu nämnda konsekvenserna av ersättningsskatten hava synts
utskottet innebära så avsevärda olägenheter, att utskottet icke ansett sig
Bevillningsutskottets betänkande Nr 64. 17
böra biträda förslaget om ersättningsskatt, i vad det avser de egentliga näringsföretagen.
Vidkommande åter förvaltningsföretagen torde nyss nämnda följder
av ersättningsskatten knappast vara ägnade att ingiva större betänkligheter.
Dessa bolag hava nämligen regelmässigt till syfte allenast att förvalta
enskilda personers förmögenhetstillgångar, och vanligen torde desamma
hava tillkommit i huvudsaklig avsikt att ernå fördelar i beskattningsavseende.
Framför allt i fråga örn sådana bolag, som förvalta värdepapper,
hava skattebesparingarna belöpt sig till mycket betydande belopp.
För de 23 i statistiken redovisade bolagen av sistnämnda art utgöra
dessa besparingar, inräknat de proportionellt utgående kommunalutskylderna
men med bortseende av eventuellt utgående utskiftningsskatt,
sammanlagt över 500,000 kronor, medan den ersättningsskatt, som
högst kunnat påföras dessa bolag, skulle utgjort allenast i runt tal 460,000
kronor.
Med hänsyn till det nu anförda och då utskottet funnit angeläget, att
snarast möjligt åtgärder vidtagas till förekommande av att det allmänna
på dylikt sätt går miste örn skatter, har utskottet ansett sig böra biträda
propositionen örn ersättningsskatt beträffande sådana aktiebolag
och ekonomiska föreningar, vilkas verksamhet väsentligen består i förvaltning
av fastighet eller värdepapper eller annan därmed likartad lös
egendom. Härigenom åstadkommes även, att det av utskottet biträdda
förslaget örn beskattning av vissa i utlandet registrerade företag kan erhålla
åsyftad verkan.
Utskottet har vidare föreslagit vissa jämkningar i anvisningarna till
förslaget örn förordning örn ersättningsskatt. Utöver de modifikationer,
som direkt föranletts av ersättningsskattens begränsning, har utskottet
sålunda ansett det böra uttryckligen angivas, att förordningen ej må tilllämpas,
för så vitt aktieägaren icke genom bolagsformens användande
berett sig fördel i beskattningshänseende. I överenstämmelse med utskottets
allmänna principiella uppfattning har jämväl den jämkningen
förordats, att ersättningsskatt ej skall beräknas å andra sådana vinstmedel,
från vilka frikallelse från skattskyldighet åtnjutes, än utdelning
å aktier o. dyl.
Det har icke undgått utskottets uppmärksamhet, att en dylik begränsning
av ersättningsskatten till att omfatta endast vissa slag av bolag och
föreningar, kan för ägare av i fastigheter eller värdepapper nedlagd förmögenhet
möjliggöra ett kringgående av förordningens syfte. Med hänsyn
bland annat härtill kan det inom en icke avlägsen framtid bliva
erforderligt, att åtgärder vidtagas till förekommande av bolagsformens
utnyttjande i skattebesparande syfte även beträffande andra företag än
förvaltningsbolagen. Därest detta skulle bliva fallet, torde emellertid
en anordning böra vidtagas, vilken icke medför de av ersättningsskatten
föranledda olägenheterna. En sådan anordning har antytts i motionen
Bihang till riksdagens protokoll 1933. 7 sami. Nr 6>t.
2
18
Bevillningsutskottets betänkande Nr 64.
Hemställan.
nr 267 i första kammaren, innebärande rätt för taxeringsmyndigheterna
att i beskattningshänseende likställa ifrågavarande bolags inkomster med
sådana, som åtnjutits av handels- och kommanditbolag. En dylik utväg
är icke oprövad. Sålunda Ilar densamma såsom av propositionen framgår
sedan åtskilliga år tillbaka tillämpats i England.
Då utskottet icke ansett ersättningsskatt böra utgå å inkomst, som
skolat åsättas taxering innevarande år, har härav föranledd ändring i
övergångsbestämmelserna föreslagits.
Vad angår förslaget örn ändrad lydelse av 31 § taxeringsförordningen,
har detta tillkommit, under förutsättning att ersättningsskatt skulle kunna
påföras bolagen oberoende av deras verksamhetsart. Med den begränsade
giltighet denna skatt enligt utskottets förslag skulle erhålla,
synes det knappast erforderligt att föreskriva en allmän skyldighet för
bolagen att utan anmaning avlämna bestyrkt avskrift av protokoll eller
annan handling, som utvisar, huru vinst- och förlusträkningen samt balansräkningen
slutgiltigt fastställts samt huru vinsten för beskattningsåret
disponerats. Uppgift av ifrågavarande slag torde nämligen kunna
vid behov infordras från företaget. Utskottet har därför icke ansett sig
böra biträda propositionen i denna del.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
1) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl.
Maj:ts proposition nr 171, i vad den avser ändringar
i kommunalskattelagen och förslag till ersättningsskatt,
icke kunnat oförändrad bifallas samt med anledning
av motionerna I: 267, I: 276, II: 439 och II: 450,
a) antaga ovan införda förslag till lag örn ändrad lydelse
av 38 § 1 mom. samt 64 och 66 §§ kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370) med den ändring
att 64 § 2 mom. erhåller följande lydelse:
64 §.
2 mom. Ilar bolag eller annan juridisk person för
ekonomisk verksamhet sitt säte i utlandet, men utövas
den verkliga ledningen av företaget här i riket, skall
företaget enligt denna lag betraktas som svensk ekonomisk
förening, såvida företaget, direkt eller genom
förmedling av juridisk person, huvudsakligen äges eller
på annat därmed jämförligt sätt innehaves av
svenska fysiska personer och företagets verksamhet
väsentligen består i förvaltning av eller handel med
värdepapper eller annan därmed likartad lös egendom.
19
Bevillningsutskottets betänkande Nr 64.
b) antaga ovan införda förslag till förordning om
ersättningsskatt med den ändring att 1 § och övergångsbestämmelserna
samt anvisningarna erhålla
följande lydelse:
1 §.
Har svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening,
vars verksamhet väsentligen består i förvaltning
av fastighet eller av värdepapper eller annan
därmed likartad lös egendom, eller sådant företag,
som enligt 64 § 2 mom. kommunalskattelagen skall,
ändå---benämnd ersättningsskatt.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1934.
Taxering enligt förordningen må ej avse tidigare
verksamhetsår än det, som gått till ända närmast före
den 1 mars 1934.
Anvisningarna.
1. Den omständigheten —--andra sådana fö
retag.
Ersättningsskatten avser att i sådana fall, då företagets
verksamhet väsentligen består i förvaltning av
fastighet eller av värdepapper eller annan därmed likartad
lös egendom, göra vidtagandet---skatte
minskning.
Såsom en förutsättning för förordningens
tillämpning skall därför gälla, att förmögenhetsägaren
genom nämnda anordning berett sig fördel i beskattningsavseende.
Den omständigheten att förordningen
icke riktar sig mot fonderingen såsom sådan utan
allenast mot visst, av lagstiftningen icke avsett utnyttjande
av skatteförmåner, som genom fondering kunna
vinnas, måste väl beaktas vid prövningen av uppkommande
frågor och bör föranleda till varsamhet vid förordningens
tillämpning.
2. Vid övervägande, huruvida eller med vilket belopp
utdelning skäligen bort äga rum, bör hänsyn tagas
till sådana omständigheter som att lagstadgad avsättning
till reservfonden skall ske, eller att fondering
i viss omfattning kan vara påkallad exempelvis för bibehållande
av en jämn utdelning skvot.
3. När det---andra företaget.
4. Det till ersättningsskatt---utdelning. Verk
ställes
taxeringen med utgångspunkt från det till stat
-
20 Bevillningsutskottets betänkande Nr 64.
lig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet,
hör sålunda till detsamma läggas behållna beloppet av
aktieutdelningar o. dyl., för vilka frikallelse från skattskyldighet
åtnjutes. Verkställes åter---fond
avsättning.
2) att Kungl. Maj:ts proposition nr 171, i vad den
avser förslag till ändrad lydelse av 31 § taxeringsförordningen,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;
samt
3) att motionen 1:267, i den mån densamma icke
kan anses besvarad genom vad utskottet i punkten 1)
hemställt, icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 8 juni 1933.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NILSSON.
Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Örne, Boman, Björnsson, Ericson i Oberga,
Åström, Jönsson i Slätåker*, Lövgren i Boden, Björklund, Olsson i Ramsta,
Ericson i Boxholm, Lithander, Östergren*, Larsson i Örbyhus, Velander, Werner
i Hultstred, Anderson i Norrköping*, Eklund, Andersson i Dunker* och Persson
i Grytterud.
* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 64.
21
Tabell, utvisande den minskning av skattebördan, som föranletts genom bolagsbildning,
och ersättningsskattens storlek för 124 aktiebolag med hänsyn till bolagens verksamhetsart.
1
2
3
4
5
6
” i I
8
9
10
11
Bolag med av- seende å del- ägarskap och
utdelning
An-
tal
Bol. påf.
progres- siva
skatter
1932
kr.
Del- ägarna
påf. pro- gressiva
skatter
1932
kr.
Summa
progr.
skatter
för bolag
och del- ägare
(3 + 4)
kr.
Progr.
skatter,
därest
delägarna
taxerats
för bola- gets ink.
kr.
Skatteök- ning, där- est del- ägarna
taxerats
för bo- lagets ink.
kr.
Medeltal
av
skatte- ökning
per bo- lag
kr.
Skatte- ökning
i % av
påförda
skatter
Ersätt-
nings-
skattens
maximi-
belopp
kr.
Medeltal
av
ersätt-
nings-
skattens
maximi-
belopp
kr.
En delägare,
ingen del av
vinsten utdelad
17
15,085
Förval
243,402
tning av
258,487
värdepa
593,044
pper m.
334,557
m.
19,680
129
380,650
22,391
En delägare,
vinsten delvis
utdelad.........
1
25,716
48,245
73,961
93,291
19,330
19,330
26
43,000
43,000
Flera delägare,
ingen del av
vinsten utdelad
4
809
74,450
74,759
97,805
23,046
5,762
31
32,841
8,210
Flera delägare,
vinsten delvis
utdelad.........
1
50
2,794
2,844
8,244
5,400
5,400
190
6,175
6,175
Summa
23
41,160
368,891
410,051
792,384
382,333
16,623
93
462,666
20,116
En delägare,
ingen del av
vinsten utdelad
10
90,216
Förvaltning
1
810,743 400,959
? av fastigheter.
502,247t 101,288
10,129
25
241,740
24,174
Flera delägare,
ingen del av
vinsten utdelad
3
17,067
62,080
79,147
136,474
57,327
19,109
72
92,958
30,951
Summa
18
107,283
372,823
480,106
638,721
158,615
12,201
33
334,693
25,746
En delägare,
ingen del av
vinsten utdelad
37
294,565
Ege
850,877
ntlig nä
1,145,442
ringsverk
2,036,175
samhet.
890,733
24,074
78
1,176,890
31,808
En delägare,
vinsten delvis
utdelad .........
10
90,094
212,341
302,435
347,031
44,596
4,460
15
152,017
15,202
F''lera delägare,
ingen del av
vinsten utdelad
16
131,565
277,478
409,043
581,597
172,554
10,785
42
358,397
22,400
Flera delägare,
vinsten delvis
utdelad .........
25
318,433
842,196
1,160,629
1,400,137
239,508
9,580
21
663,233
26,529
Summa
88 834,657
2,182,892 3,017,549
4,364,940
1,347,391
15,311
45
2,350,537
26,711
Förvaltning av
värdepapper
1 m. in.............
23
41,160
368,891
Sammanställnli
410,051 792,384
>sr-
382,333
16,623
93
462,666
20,116
Förvaltning av
| fastigheter......
13
107,283
372,823
480,106
638,721
158,615
12,201
33
334,693
25,746
Egentlig nä-
ringsverksam- het ...............
88
834,657
2,182,892 3,017,549
4,364,940
1,347,391
15,311
45
2,350,537
26,711
Summa
124
083,100
2,924,606 3,907,706
5,796,045
1,888,889
15,228
48
8,147,896
25,385
Bihang till riksdagens protokoll 1933. 7 sami. Nr
C4.
3
22
Bevillningsutskottets betänkande Nr 64.
Tabell, utvisande den minskning av skattebördan, som föranletts genom bolagsbildning,
och ersättningsskattens storlek för 124 aktiebolag med hänsyn till bolagens vinstutdelning
och delägarskap i desamma.
1
2
3
4
5
*
8
»
10
11
Bolag med av- seende å del- ägarskap och
utdelning
An-
tal
Bol. påf.
progres- siva
skatter
1932
kr.
Del- ägarna
påf. pro- gressiva
skatter
1932
kr.
Samma
progr.
skatter
för bolag
och del- ägare
(3 + 4)
kr.
Progr.
skatter,
därest
delägarna
taxerats
för bola- gets ink.
kr.
Skatteök- ning, där- est del- ägarna
taxerats
för bo- lagets ink.
kr.
Medeltal
av
skatte- ökning
per bo- lag
kr.
Skatte- ökning
i % av
påförda
skatter
Ersätt-
nings-
skattens
maximi-
belopp
kr.
Medeltal
av
ersätt-
nings-
skattens
maximi-
belopp
kr.
Bolag, som icke utdelat någon del av sin vinst.
En delägare......
64
399,866
1,405,022
1,804,888
3,131,46611,326,578
20,728
73
1,799,280
28,114
Flera delägare...
23
148,941
414,008
562,949
815,876
252,927
10,997
45
484,191
21,052
Summa
87
548,807
1,819,030
2,367,837
3,947,3421,579,605
18,155
67
2,283,471
26,247
Bolag, som ntdelat en del av vinsten.
En delägare......
11
115,810
260,586
376,396
440,322
63,926
5,721
17
195,017
17,729
Flera delägare-■■
26
318,483
844,990
1,163,473
1,408,381
244,908
9,420
21
669,408
25,746
Summa
87
484,293 1,105,576
1,539,869
1,848,703
308,834
8,347
20
864,425
23,363
Bolag med en delägare.
Utan utdelning
64
399,866
1,405,022
1,804,888
3,131,466
1,326,578
20,728
73
1,799,280
28,114
Med utdelning-
11
115,810
260,586
376,396
440,322
63,926
5,721
17
195,017
17,729
Summa
75 515,676
1,665,608 2,181,284
3,571,788
1,390,504
18,527
60
1,994,297
26,591
Bolag med flera delägare.
Utan utdelning
23
148,941
414,008
562,949
815,876
252,927
10,997
45
484,191
21,052
Med utdelning...
26
318,483
844,990
1,163,473
1,408,381
244,908
9,420
21
669,408
25,746
Summa
49
467,4241,258,998
1,726,422
2,224,257
497,835
10,160
29
1,153,599
23,543
Tabell, utvisande den minskning av skattebördan, som föranletts genom bolagsbildning
för 124 bolag, uttryckt i procent av bolagens taxerade, ej utdelade inkomst, med tillägg
av bolagens inkomst genom aktieutdelning.
--—
Över
25 X
Mer än 20 %,
Mer än 15 %,
Mer än 10 %,
Mer än 5 %,
Ej
Summa
Bolagens verksamhet
men ej över
men ej över
men ej över
men ej över
över
25%"
20%
15 %
10%
5%
Förvaltning av värde-
5
1
23
papper m. m. ......
2
7
Förvaltning av fastig-
i
i
i
6
2
2
13
Egentlig näringsverk-
samhet:
en delägare......
i
5
12
7
12
10
47
flera » ......
—
2
3
11
16
9
41
Summa
4
15
21
29
33
22
124
831620. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1933.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1933:319 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 38 § 1 memi. samt 64 och 66 §§ kommunalskattelagen d s. 1 i texten