Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående omdaning av tryckfrihetsprocessen.

1933-05-12 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1933:33, Utlåtande i anledning av väckt motion angående omdaning av tryckfrihetsprocessen.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 33

7

Nr 33.

Ankom till riksdagens kansli den 12 maj 1933 kl. 2 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion angående

omdaning av tryckfrihetsprocessen.

Uti en inom första kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad motion,

nr 248, har herr Lindhagen hemställt »att riksdagen ville för sin del besluta

eller hos Kungl. Maj:t begära förslag till tryckfrihetsprocessens omdaning

till överensstämmelse med övligt rättegångsförfarande och i varje fall till

en rimlig domstolsorganisation, vartill bör komma en hedersdomstol sammansatt

av lekmän».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

I § 86 regeringsformen angives vad med tryckfrihet förstås. Genom denna

paragraf har varje svensk man tillförsäkrats rättighet att, utan några av den

offentliga makten i förväg lagda hinder, utgiva skrifter, att sedermera endast

inför laglig domstol kunna tilltalas för deras innehåll och att icke i annat fall

kunna därför straffas, än örn detta innehåll strider emot tydlig lag, given att

bevara allmänt lugn, utan att återhålla allmän upplysning. Tillämpning av

den sålunda stadgade tryckfriheten regleras av nu gällande tryckfrihetsförordning,

dagtecknad den 16 juli 1812.

Tryckfrihetsförordningens bestämmelser avse sålunda icke blott att säkerställa

tryckfriheten utan också att reglera frågan örn ansvar för utgiven skrifts

innehåll och processen angående tryckfrihetsbrott, varjämte där finnas ordningsföreskrifter

beträffande rätten att idka tryckeri och bokhandelsrörelse

samt i samband med de processuella bestämmelserna regler angående kvarstad

å tryckt skrift.

Reglerna angående processen i tryckfrihetsmål äro olika för olika slag av

mål. Sålunda gälla särskilda regler för mål rörande förseelser mot ordningsföreskrifter,

vilka i vissa fall avdömas i administrativ väg, i vissa fall handläggas

vid domstol. Mål rörande otillåten publicering av aktstycken ( s. k.

publikationsbrott) handläggas av domstol, utan medverkan av jury. Detsamma

gäller örn vissa övriga brott mot tryckfrihetsförordningens bestämmelser i den

mån de icke avse s. k. författaransvar. De mål, som avse författaransvar, äro

de egentliga tryckfrihetsmålen, vilka i avseende å reglerna för processen väsentligt

avvika från andra tryckfrihetsmål och vanliga mål. I dessa egentliga

tryckfrihetsmål är således alltid fråga örn ansvaret för tryckt skrifts innehåll.

Sedan år 1815 har genom bestämmelsen i § 5 l:o tryckfrihetsförordningen

gällt, att lagligheten av åtalade tryckta skrifters innehåll alltid skall

prövas av en jury eller nämnd utsedd på i lagrummet närmare angivet sätt.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 33.

Genom gammal och stadig praxis har detta stadgande tolkats så, att medverkan

av jury endast erfordras i mål rörande författaTansvar eller således där åtalet

gäller brottslighet enligt § 3 tryckfrihetsförordningen, i vilket lagrum anges

vad som skall anses såsom missbruk av tryckfriheten. Medverkan av jury erfordras

sålunda varken i ovannämnda ordningsmål eller mål rörande publikationsbrott.

Tryckfrihetsförordningens bestämmelser hava efter dess tillkomst undergått

flera ändringar, därav åtskilliga av icke oväsentlig betydelse såsom exempelvis

ovan nämnda förändring 1815, då juryinstitutet infördes. Genom dessa förändringar

har tryckfrihetsförordningen, vars uppställning från början varit

föga överskådlig, blivit i formellt avseende mycket otillfredsställande. Vid

flera tillfällen har även gjorts försök att omarbeta densamma både i formellt

avseende och beträffande dess sakliga innehåll. Av större betydelse

torde därvid hava varit de vid 1871 och 1872 års riksdagar av konstitutionsutskottet

i memorial nr 7 resp. nr 6 framlagda förslag till ny tryckfrihetsförordning.

Dessa förslag voro i yttre måtto väsentligt avvikande från gällande

tryckfrihetsförordning. Det sakliga innehållet i förslagen innebar däremot

icke några genomgripande förändringar. I sistnämnda avseende var, i

den mån de föreslagna förändringarna berörde tryckfrihetsprocessen, förslaget

örn ändrade bestämmelser rörande domstol för »tryckfrihetsmål och utseende

av jurymän det viktigaste. Enligt förslagen skulle juryn uttagas genom utlottning

ur en på förhand för viss tidsperiod vald jurykår. Dessa av konstitutionsutskottet

framlagda förslag blevo emellertid icke godkända. Sedermera

framlade Kungl. Majit i proposition nr 21 till 1887 års A-riksdag förslag till

ny tryckfrihetsförordning, vilket i huvudsak byggde på förslagen av 1871

och 1872. På grund av mellankommande riksdagsupplösning kom emellertid

detta förslag aldrig under riksdagens behandling.

Sedan riksdagen i särskilda skrivelser 1902 nr 139 och 1908 nr 139 och 140

anhållit, att åtskilliga av tryckfrihetsförordningens bestämmelser, bl. a. rörande

tryckfrihetsjuryns organisation, måtte överses och granskas, tillkallade

Kungl. Majit den 11 september 1909 kommitterade för att biträda med revision

av tryckfrihetsförordningen, De kommitterade avgåvo den 20 december

1912 betänkande med fullständigt förslag till »tryckfrihetsordning».

Detta förslag utgjorde formellt en fullständig nydaning av tryckfrihetsförordningen,

men bibehöll de grundsatser, på vilka tryckfrihetsförordningen

byggt; endast i vissa punkter föreslogos sakliga ändringar, bl. a. beträffande

juryns konstituerande, varvid principerna i de tidigare framlagda förslagen

följdes. Förslaget har emellertid icke lett till resultat.

Ehuru tryckfrihetsförordningen erkänts vara behäftad med betydande brister,

hava dock sålunda alla förslag att ersätta densamma med en ny lag

avvisats. Orsaken härtill torde bland annat hava varit att på grundval av

tryckfrihetsförordningens bestämmelser, vilka i flera avseenden äro oklara, utbildat

sig en fast och stadig praxis, som man icke velat rubba och vilken befarats

kunna äventyras vid införande av en formellt helt nyredigerad tryckfrihetsförordning.

I de fall där sakliga ändringar varit påkallade hava vid flera

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 33.

9

tillfällen dylika partiella reformer av bestämmelserna genomförts. I avseende

å tryckfrihetsprocessen Ilar i anledning av Kungl. Maj:ts proposition,

nr 80, till 1931 års riksdag, angående huvudgrunderna för en rättegångsreform,

väckts motioner, däri yrkats bland annat, att utredning borde verkställas

oell förslag framläggas rörande överflyttande av tryckfrihetsmålen

till de allmänna domstolarna, varvid dock såväl i underrätt som överrätt

nämnd borde medverka. Särskilda utskottet fann i sitt utlåtande nr 1, att

starka skäl kunde anföras för en reform av rättegångsförfarandet i tryckfrihetsmål,

då den nu tillämpade ordningen lede av betydande brister. Tillräcklig

anledning syntes utskottet dock icke föreligga att i samband med den

då föreslagna rättegångsreformen upptaga det omfattande spörsmålet örn reform

av tryckfrihetsprocessen.

I nu förevarande motion har yrkats en fullständig omdaning av tryckfrihetsprocessen

ävensom införande av en hedersdomstol, sammansatt av lekmän.

En dylik omdaning av tryckfrihetsprocessen måste även medföra ändringar

i flera andra bestämmelser i tryckfrihetsförordningen, men därigenom skulle

reformen sannolikt behöva utsträckas att gälla hela berörda grundlag. Då

emellertid alla förslag till en sådan reformering hittills avvisats, synes det

utskottet som tiden icke vore lämplig att nu söka genomföra en dylik reform.

Då en genomgripande förändring av en för det offentliga livet så viktig grundlag

som tryckfrihetsförordningen måste, innan det nya hunnit tillräckligt

länge tillämpas i praxis, medföra en mer än eljest betänklig osäkerhet, torde

det vara lämpligare att fortfarande på de partiella reformernas väg söka genomföra

de ändringar, som kunna finnas nödiga och nyttiga.

Vad angår den av motionären föreslagna pressens lekmannadoinstol, har

utskottet vid behandling år 1928 — icke såsom motionären uppgiver 1929 — av

liknande motion av samme motionär i utlåtande nr 9 yttrat, att tryckfrihetsförordningen

icke bör reglera pressens organisation. Ej heller böra i tryckfrihetsförordningen

införas några bestämmelser rörande pressens hedersdomstol.

Beträffande juryinstitutet sammanfattade konstitutionsutskottet vid 1815

års riksdag de skäl som anförts för juryns antagande så,

»att Tryckfrihetsmål äro i allmänhet mera moraliska än materiella förbrytelser;

att de nästan förutsätta omöjligheten att igenom blotta Lag-formler

kunna bestämmas; att ord sådana som hädelse, lasteligt yttrande, förgriplig,

smädelig, skändclig, förolämpande, vrängda framställningar m. fl., hvilka uti

Tryckfrihets-Förordningen förekomma och der äro oumgängeliga, allesammans

äro af den egenskap att åtminstone i de flesta fall fordra en ny definition för att

med den bestämdhet kunna tillämpas, som Lagens bokstafliga tolkning skulle

erfordra; att dessutom det gifves framställningsätt, så väl igenom allusioner

och allegorier som igenom ironiens nyttjande, hvilka omöjligen af någon Lag

kunna i förhand på ett bestämdt sätt utmärkas; att, så väl i anseende till de

förra som i synnerhet till dessa senare, omfattningen af Domarens åtgärd alltid

blir mera inskänkt än den utaf en Jury eller Nämnd, hvilken, efter skedd

undersökning och målets i laglig väg gjorda utredande, ägde att med afseende

på Lagens föreskrifter förena det blotta naturliga omdömmets anvisning vid

pröfningen af Skriftens syftning; att en sådan Jury, enär deli skulle för brotts
B

ihan g till riksdagens protokoll V/33, r, sami. Nr 32_33,

Utskottets

yttrande.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr SS.

lighetens bestämmande äga ett friare utrymme, skulle äfven med detsamma

afskira möjligheterne till undanflygter och förkorta rättegången, men skulle

också, genom sin sammansättning och dess för hvarje särskilt fall gjorda

tillkallande, för den oskyldige framställa en säkrare tillflygt och ett starkare

hopp örn ett opartiskt bedömmande.»

De förhoppningar som sålunda ställdes på juryn hava icke i allo infriats,

kanske icke minst beroende på det sätt varpå juryn utses. I stället för att förkorta

rättegången hava jurymålen blivit betydligt längre och därigenom även

högst betydligt dyrare än vanliga mål. Utgången av ett jurymål är även

osäker och mycket oberäknelig. Särskilt erbjuder processen för enskilda målsägande

sådana svårigheter, att dess tillgripande för erhållande av erforderlig

upprättelse i förekommande fall i regel torde undvikas även när ingen annan

väg står öppen. Annorlunda ställer sig saken måhända i de fall, som komma

under allmänt åtal och där det allmännas intresse är lika delat mellan tryckfrihetens

bevarande och dess missbruks beivrande. Under sådana förhållanden

synes det utskottet önskvärt, att utredning erhålles örn lämpligheten och möjligheten

av reformer beträffande den egentliga tryckfrihetsprocessen, såvitt

den berör enskilda målsägande. Utskottet förbiser ingalunda, att härvid kunna

möta processuella betänkligheter, men då frågan icke är blott en processfråga,

utan i första hand en fråga örn verksamt skydd för berättigade enskilda intressen,

vilka vid den tid, då tryckfrihetsförordningen kom till, icke ens förutsattes

kunna bliva genom tryckfrihetens missbrukande i den utsträckning

utsatta för kränkningar, som sedermera visat sig bliva fallet, har utskottet likväl

ansett sig böra hemställa

l:o) att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit anhålla

örn utredning av frågan örn möjligheterna att ombilda processen

i tryckfrihetsmål, anhängiggjorda av enskilda, i sådan

riktning, att större säkerhet för de enskilda därigenom uppnås,

samt om framläggande för riksdagen av de förslag, vartill

utredningen må föranleda;

2:o) att motionen I: 248, i den mån den icke härigenom blivit

besvarad, icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 12 maj 1933.

På konstitutionsutskottets vägnar:

C. A. REUTERSKIÖLD.

Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Hallén, Strömberg, greve Spens, Hellberg,

Sandegård*, Larsén, Björkman, Källman, Mellén, Sandström*, Borg, Magnusson

i Tumhult*, Andersson i Igelboda, Olsson i Mora, Vougt*, Petersson i Broaryd,

Lundqvist i Rotebro, Hillgard och Ström i Göteborg*.

Ej närvarande vid justeringen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 33.

11

Reservation

av herrar Hallén, greve Spens, Björ leman, Borg, Andersson i Igelboda, Olsson

i Mora och Vougt, som anfört:

De på grund av riksdagens skrivelser åren 1902 och 1908 tillkallade kommitterade

för revision av tryckfrihetsförordningen avgåvo år 1912 det i utskottets

utlåtande angivna betänkande med förslag till ny tryckfrihetsförordning. Förslaget

har, såsom i utlåtandet säges, icke lett till något resultat. Men givetvis

har det angivna förslaget varit föremål för omprövning av Kungl. Majit, och

förväntas kan, att Kungl. Majit till följd av riksdagens uttalande 1931 har särskild

anledning att med uppmärksamhet följa spörsmålet örn reformen av

tryckfrihetsprocessen. Att nu oaktat de brister, som otvivelaktigt i viktiga

delar vidlåda tryckfrihetsprocessen, söka utbryta en del, synes oss icke vara

ändamålsenligt, i all synnerhet som de särskilda delarna i denna process så

djupt ingripa i varandra. I varje fall hade för frågans framläggande för

riksdagen erfordrats en grundligare utredning än den som i anledning av ifrågavarande

motion vid utskottets behandling av frågan förebragts.

Vi hava därför icke kunnat biträda utskottets hemställan utan yrka,

att riksdagen måtte avslå såväl utskottets hemställan som

den i ämnet väckta motionen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1933:253 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående omdaning av tryckfrihetsprocessen. s. 1 i texten