Utlåtande i anledning av de i statsverkspropositionen behandlade frågorna angående redovisningen å riksstaten av anslagen till expenser och tryckningskostnader samt ändrad uppställning av riksdagens utgiftssida.
1933-02-24 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1933:18, Utlåtande i anledning av de i statsverkspropositionen behandlade frågorna angående redovisningen å riksstaten av anslagen till expenser och tryckningskostnader samt ändrad uppställning av riksdagens utgiftssida.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 18.
1
Sr 18.
Ankom till riksdagens kansli den 24 februari 1933 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av de i statsverkspropositionen behandlade frågorna
angående redovisningen å riksstaten av anslagen till
expenser och tryckningskostnader samt ändrad uppställning
av riksdagens utgiftssida.
(lia avd.)
I den till riksdagen den 3 januari 1933 avlåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behov för budgetåret 1933/1934 har under punkt
3, sid. 16—21 av det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, avseende »Utgifterna. För flera huvudtitlar
gemensamma frågor», till behandling upptagits frågan örn redovisningen
å riksstaten av anslagen till expenser och till tryckningskostnader.
Departementschefen har inledningsvis erinrat, att den s. k. granskningsnämnden
i två särskilda promemorior framlagt förslag rörande vissa omläggningar
i fråga örn redovisningen å riksstaten av anslagen till expenser
och tryckningskostnader. Förslaget åsyftade en anordning, varigenom
nämnda kostnader skulle, för vinnande av större överskådlighet samt ökad
möjlighet till kontroll och begränsning av utgifterna, i största möjliga
utsträckning utbrytas ur huvudtitlarnas allmänna anslag för ändamålet
och i stället redovisas under de olika myndigheternas särskilda anslag.
Sedan departementschefen härefter redogjort för innehållet av granskningsnämndens
förslag ävensom myndigheternas över detsamma avgivna
utlåtanden, har han framhållit, att han för egen del funnit en lösning i
enlighet med vad granskningsnämnden åsyftat höra gå ut på följande.
Myndigheternas expenser och tryckningskostnader skulle i sin helhet
redovisas under myndigheternas egna anslag. I varje myndighets stat
borde för sådant ändamål ingå två poster av förslagsanslags natur, nämligen
en post till expenser för eget behov samt en post till tryckningskostnader.
Den erforderliga begränsningen av myndigheternas utgifter för
expenser för eget behov och för tryckningskostnader för regelbundet återkommande
publikationer skulle åvägabringas därigenom, att Kungl. Majit
i regleringsbreven för varje budgetår ställde bestämda belopp från ifrågavarande
anslagsposter till myndighetens förfogande, varvid Kungl. Majit
skulle äga möjlighet att senare under budgetåret, där så visade sig oundgängligen
erforderligt, på framställning anvisa nödiga tilläggsbelopp från
samma anslagsposter. I de fall, då en myndighet har att bestrida expons
Bihang till riksdagens protokoll 19.1,t. Ii sami. Nr 18—21.
I
2
Statsutskottets utlåtande Nr 18.
utgifter, som hänföra sig till andra myndigheters verksamhet, skulle i
staten utöver nyssnämnda två anslagsposter uppföras en särskild, förslagsvis
beräknad anslagspost för ändamålet. Sistnämnda anordning skulle
emellertid genomföras endast beträffande de verk, vid vilka expenskostnaderna
för annat behov än myndighetens eget uppgå till ett mera avsevärt
belopp.
Ett fullständigt genomförande av den åsyftade omläggningen i expensernas
och tryckningskostnadernas budgetära behandling har departementschefen
emellertid på anförda skäl ansett icke lämpligen böra komma till
stånd redan från och med nästkommande budgetår. I vissa hänseenden har
det dock enligt departementschefens mening befunnits påkallat att redan
nu företaga ändringar beträffande redovisningen av ifrågavarande kostnader.
De av departementschefen därvid åsyftade åtgärderna hänförde sig
dels till avgränsningen av begreppen expenser och tryckningskostnader
och dels till sättet för ernående av begränsning i kostnadernas storlek.
Vidare hava under punkt 4 av samma statsrådsprotokoll, sid. 21-—25,
framlagts vissa grunder för en omläggning av riksstatens utgiftssida.
Departementschefen har därvid inledningsvis meddelat, att granskningsnämnden
i samband med fullgörande av sitt uppdrag i avgiven promemoria
framhållit, att nämnden vid sitt arbete icke kunnat undgå att uppmärksamma,
att riksstatens utgiftssida ur formell synpunkt i flera avseenden
gåve anledning till erinringar.
Efter att hava redogjort för ett av granskningsnämnden framlagt förslag
rörande en omläggning av riksstatens uppställning har departementschefen
framhållit, att den sålunda av nämnden väckta frågan av honom
anmälts för Kungl. Majit den 2 december 1932. Departementschefen anförde
därvid, att granskningsnämndens förslag otvivelaktigt vore ägnat
att medföra fördelar i flera hänseenden.
För att det emellertid skulle bliva möjligt att i det budgetförslag, som
komme att föreläggas 1934 års riksdag, i sin helhet genomföra den av
granskningsnämnden åsyftade ändrade uppställningen av riksstatens utgiftssida,
borde — yttrade departementschefen vidare — den erforderliga
detaljgranskningen av riksstaten omedelbart igångsättas. Uppdrag att
utföra granskningen syntes departementschefen lämpligen böra lämnas
statskontoret och riksräkenskapsverket gemensamt.
Med avseende å de allmänna riktlinjer för en ändrad riksstatsuppställning,
vilka borde tagas till syftemål för ifrågavarande granskning, anförde
departementschefen därvid till en början följande:
»Samtliga till en myndighet hänförliga anslagsmedel böra redovisas å
anslag till samma myndighet. För varje myndighet böra i regel anvisas
två anslag, nämligen ett avlöningsanslag och ett omkostnadsanslag. Där
Statsutskottets utlåtande Nr 18.
3
omkostnaderna uppgå till relativt obetydliga belopp, bör det vara tillräckligt
att för deras bestridande anvisa en särskild anslagspost under
avlöningsanslaget. I ett eller annat fall kan det befinnas lämpligt att
för en oell samma myndighet vid sidan av huvudanslagen anvisa speciella
avlönings- respektive omkostnadsanslag för särskilda verksamhetsgrenar.
För såväl liuvudanslagen som förekommande specialanslag bör
en fast statuppdelning åvägabringas, varvid samma indelningsgrunder
böra komma till användning såvitt möjligt över liela riksstaten. Vid
denna statuppdelning bör även frågan örn anslagens och anslagsposternas
natur beaktas och enhetliga principer jämväl i detta avseende eftersträvas.
För vissa enhetliga myndiglietsgrupper såsom länsstyrelserna, domkapitlen
m. fl. böra dock, liksom redan nu delvis är fallet, gemensamhetsanslag
anvisas. Härvid böra emellertid avlöningar och omkostnader
redovisas å skilda anslag samt den för övriga myndigheter tillämpade
fasta statuppdelningen i vederbörlig utsträckning iakttagas.»
Efter att hava berört frågan örn sättet för redovisning å riksstaten av
expenser och tryckningskostnader fortsatte departementschefen:
»För vinnande av syftet med den omläggning av riksstadens uppställning,
varom här är fråga, torde det bliva erforderligt att jämka den nu
i riksstaten förekommande indelningen och grupperingen av anslagen,
i den mån denna bygger på grunder, som strida mot den anslags- och
statuppdelning, vilken åsyftas med det förordade granskningsarbetet.
I första hand lärer härvid böra övervägas, huruvida icke den nuvarande
uppdelningen i ordinarie och extra anslag bör upphöra. De ursprungliga
motiven för denna uppdelning torde numera hava i väsentlig mån
förlorat sin bärkraft, och för det praktiska budgetarbetet har uppdelningen
i fråga icke längre någon större betydelse. Ett bibehållande av
denna uppdelning skulle emellertid i fråga örn anslagen till olika statsmyndigheter
kunna stå hindrande i vägen för den översiktliga och enhetliga
redovisning av myndigheternas kostnader, som åsyftas med den här
avsedda omläggningen. Av samma skäl torde även den nu tillämpade
anordningen med särskilda förstärkningsanslag vid sidan av vissa myndigheters
huvudanslag böra upphöra. Såsom slutmål för omläggningen
bör eftersträvas, att för en var myndighet eller enhetlig myndighetsgrupp,
respektive verksamhetsgren samtliga utgifter av visst slag redovisas
under endast ett anslag eller en anslagspost.
Vid sin översyn av riksstatens utgiftssida böra ämbetsverken söka i
möjligaste mån åvägabringa enhetlighet de olika huvudtitlarna emellan
i fråga örn huvudtitlarnas allmänna uppställning och indelning. I den
mån ämbetsverken vid sin undersökning finna ändringar i andra hänseenden
än som nu antytts böra komma under övervägande, böra ämbetsverken
vara oförhindrade att upptaga jämväl dylika frågor till undersökning.
»
Departementschefen omnämnde därefter, att vissa med huvuduppgiften
mer eller mindre nära sammanhängande frågor borde i samband med den
avsedda omläggningen såvitt möjligt vinna sin lösning.
Departementschefen anförde slutligen, att huvudresultatet av statskon
torets och riksräkenskapsverkets utredning i förevarande ämne borde av
ämbetsverken framläggas i form av förslag till en riksstat, uppställd efter
4
Statsutskottets utlåtande Nr 18.
Utskottat.
de huvudsakliga riktlinjer, vilka i det föregående uppdragits, och med
iakttagande av de ändringar och jämkningar, till vilka en prövning av
olika detaljspörsmål kunde föranleda. Ämbetsverkens arbete borde bedrivas
på sådant sätt, att de därvid framkommande förslagen hunne underkastas
prövning och eventuellt erforderlig vidare bearbetning inom finansdepartementet
samt därefter delgivas myndigheterna i sådan tid, att dessa
kunde utarbeta sina förslag till anslagsäskanden för budgetåret 1934/1935
med iakttagande av den nya riksstatsuppställningen. För detta ändamål
borde ämbetsverkens granskning, såvitt avser själva riksstatsuppställningen,
avslutas före den 1 april 1933.
Efter den sålunda lämnade redogörelsen för det föreliggande ärendets
behandling i nämnda statsrådsprotokoll för den 2 december 1932 har departementschefen
framhållit, att han med hänsyn till frågans omfattning
och betydelse ansett sig redan på ärendets nuvarande stadium böra för
riksdagen framlägga en redogörelse i ämnet för att sätta riksdagen i tillfälle
att, örn den så önskade, uttala sig däri. Därest riksdagen icke framställde
erinran däremot, borde efter departementschefens uppfattning vid
uppgörande av förslag till riksstat för budgetåret 1934/1935 en omläggning
av uppställningen av riksstatens utgiftssida genomföras efter i huvudsak
förut angivna riktlinjer med de jämkningar, till vilka en prövning av
olika vid den igångsatta undersökningen uppkommande detaljspörsmål
kunde giva anledning.
Vad till en början beträffar frågan örn redovisning av de utgifter, som
för närvarande belasta vederbörande huvudtitlars expensanslag och tryckningskostnadsanslag,
delar utskottet departementschefens uppfattning, att
utgifter för renskrivning hädanefter böra genomgående redovisas såsom
avlöningskostnader, något som även förutsatts vid tidigare gjorda reformer
på detta område. Ej heller har utskottet något att erinra mot, att
kostnaden för blankettryck m. m. för framtiden redovisas såsom expenser,
samt att av tryckningskostnadsanslagen bekostas endast egentligt publikationstryek.
Samtliga hyreskostnader synas utan olägenhet kunna sammanföras
under ett särskilt anslag å sjätte huvudtiteln.
De av departementschefen angivna grunderna för begränsning av expensutgifterna
föranleda icke till någon erinran från utskottets sida, i all
synnerhet som dessa grunder synas överensstämma med vad som i vissa
hänseenden redan tillämpats under de senaste åren.
Departementschefen har vidare förordat en överflyttning av expenser
och tryckningskostnader från huvudtitlarnas gemensamma förslagsanslag
för dessa ändamål till anslag för de särskilda ämbetsverken eller för viss
grupp ämbetsverk eller myndigheter. Denna uppdelning har i det föreliggande
riksstatsförslaget genomförts allenast beträffande länsstyrelserna
och domkapitlen. Utskottet, som här nedan yttrar sig rörande sättet för
redovisningen av expenser och tryckningskostnader i allmänhet, har icke
Statsutskottets utlåtande Nr 18. 5
haft aagot att erinra mot den verkställda omläggningen i fråga örn anslagen
till länsstyrelserna och domkapitlen.
Vad därefter särskilt beträffar tryckningskostnadsanslagen, ansluter sig
utskottet till departementschefens uppfattning örn nödvändigheten av att
under rådande förhållanden största möjliga begränsning sker av utgifterna
för statens tryck och finner för sin del de av Kungl. Majit genom
utfärdandet av kungörelsen den 2 december 1932 (nr 561) vidtagna åtgärderna
i detta hänseende vara välbetänkta.
Departementschefens förslag i ovan berörda delar synes utgöra ett fullföljande
av de synpunkter rörande besparingar i huvudtitlarnas expensanslag,
som upptagits till behandling av 1927 års statsrevisorer och som
statsutskottet vid 1928 års riksdag fann vara ur ekonomisk synpunkt av
synnerlig vikt. Vidkommande åter spörsmålet om redovisning i riksstaten
av utgifter för expenser och tryck är detta en fråga, som knappast
kan anses i högre grad sammanhänga med frågan örn begränsning av statens
utgifter, och som bör bedömas framförallt med hänsyn till praktiska
synpunkter och önskvärdheten av att erhålla bästa möjliga överskådlighet
över utgifterna i fråga.
Beträffande då departementschefens uttalande rörande ändrade grunder
för uppställning av riksstatens utgiftssida — avseende icke blott ovan
nämnda anslag utan det övervägande antalet anslag — vill utskottet framhålla,
att jämväl utskottet är av den uppfattningen, att ur formell synpunkt
den nuvarande uppställningen av riksstatens utgiftssida i många
hänseenden giver anledning till berättigad erinran. Enhetliga grunder
för uppställningen saknas och detta icke blott de olika huvudtitlarna
emellan utan även inom en och samma huvudtitel. Det är emellertid av
stor vikt, att de förändringar, som i detta avseende anses böra genomföras,
med hänsyn till såväl riksdagsbehandling av anslagen som redovisning
och bokföring av desamma, genomföras på ett så praktiskt sätt som möjligt.
Departementschefen Ilar nu såsom utgångspunkt för den nya uppställningen
angivit, att samtliga till en myndighet hänförliga utgifter
böra redovisas å anslag'' till samma myndighet samt att fördenskull för
varje myndighet böra i regel anvisas två anslag, nämligen ett avlöningsanslag
och ett omkostnadsanslag. För vissa enhetliga myndighetsgrupper
såsom länsstyrelserna, domkapitlen m. fl. böra dock anvisas gemensamhetsanslag
för å ena sidan avlöningar och å andra sidan omkostnader.
Det av departementschefen sålunda ifrågasatta tillvägagångssättet synes
utskottet vara en utväg att lösa de svårigheter, som givetvis äro förenade''
med spörsmålet örn en fullt rationell uppställning av riksstaten.
Emellertid torde, enligt vad utskottet kan finna, även andra möjligheter
förefinnas och andra grunder tänkas för genomförandet av en reform på
detta område. En anslagsuppdelning efter de ändamål, till vilka anslagen
anvisats, lärer sålunda även kunna tänkas såsom utgångspunkt för uppställningen.
En dylik uppdelning förekommer också på flera ställen i nu
6 Statsutskottets utlåtande Nr 18.
gällande riksstat. Det är enligt utskottets mening önskvärt, att även
denna metod underkastas närmare omprövning, innan beslut fattas örn
den framtida uppställningen av riksstaten. Härigenom torde nämligen ett
mera allsidigt bedömande kunna ske beträffande dessa frågor, som särskilt
för utskottets del äro av mycket stor betydelse. Utskottet måste för
övrigt finna, att, innan slutligt avgörande träffas i fråga örn riksstatens
uppställning, riksdagen bör bliva i tillfälle att mera i detalj granska förslag
härutinnan, beräkning av verkens lönestater m. m. Med utgångspunkt
från vissa allmänna minimifordringar på riksstaten och de särskilda
staternas uppställning samt på budgetredovisningen torde man böra
eftersträva att vinna största möjliga enhetlighet i uppställningen och anslutning
till bokföringen utan att dock riksstatens uppställning skall behöva
göras beroende av den egentliga bokföringen. Utskottet har, med
hänsyn till vad sålunda anförts, ansett erforderligt, att den utredning,
som igångsatts rörande förändrad uppställning av riksstaten, omfattar
även de synpunkter på frågan, som av utskottet sålunda angivits. Sedan
utredningen slutförts, anser utskottet för sin del önskvärt, att riksdagen
bliver satt i tillfälle att granska resultatet, innan förslag till riksstat, uppställd
enligt nya grunder, förelägges riksdagen för tillämpning ett visst
budgetår. Därest en mera detaljerad granskning icke kunnat i förväg
av riksdagen verkställas, torde nämligen möjlighet för riksdagen att sedermera
vidtaga jämkningar i föreslagna grunder knappast förefinnas.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t giva
till känna ovan uttalade uppfattning beträffande
spörsmålen örn redovisningen av expenser och tryckningskostnader
samt rörande förändringar i riksstatens
uppställning.
Stockholm den 24 februari 1933.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Kvarnzelius, Widell, Olof Olsson, Nilsson i Malmö,
Svensson i Kompersmåla, Oscar Olsson, Johansson i Fredrikslund, Carlsson i Gävle, Walles,
Ernfors, Bergström och Nilsson i Fredriksfält; samt
från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Jansson i Falun, Strindlund, Törnkvist
i Karlskrona, Eriksson i Stockholm, Andersson i Höör, Svensson i Grönvik, Jonsson i
Eskilstuna. Olsson i Blädinge, Lindskog och Olofsson i Digernäs.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1933:78 Skrivelse till Konungen i anledning av de i statsverkspropositionen behandlade frågorna angående redovisningen å riksstaten av anslagen till expenser och tryckn s. 1 i texten