Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av de i statsverkspropositionen behandlade frågorna angående redovisningen å riksstaten av anslagen till expenser och tryckningskostnader samt ändrad uppställning av riksdagens utgiftssida.

1933-02-24 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1933:18, Utlåtande i anledning av de i statsverkspropositionen behandlade frågorna angående redovisningen å riksstaten av anslagen till expenser och tryckningskostnader samt ändrad uppställning av riksdagens utgiftssida.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 18.

1

Sr 18.

Ankom till riksdagens kansli den 24 februari 1933 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av de i statsverkspropositionen behandlade frågorna

angående redovisningen å riksstaten av anslagen till

expenser och tryckningskostnader samt ändrad uppställning

av riksdagens utgiftssida.

(lia avd.)

I den till riksdagen den 3 januari 1933 avlåtna propositionen angående

statsverkets tillstånd och behov för budgetåret 1933/1934 har under punkt

3, sid. 16—21 av det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet över finansärenden

för samma dag, avseende »Utgifterna. För flera huvudtitlar

gemensamma frågor», till behandling upptagits frågan örn redovisningen

å riksstaten av anslagen till expenser och till tryckningskostnader.

Departementschefen har inledningsvis erinrat, att den s. k. granskningsnämnden

i två särskilda promemorior framlagt förslag rörande vissa omläggningar

i fråga örn redovisningen å riksstaten av anslagen till expenser

och tryckningskostnader. Förslaget åsyftade en anordning, varigenom

nämnda kostnader skulle, för vinnande av större överskådlighet samt ökad

möjlighet till kontroll och begränsning av utgifterna, i största möjliga

utsträckning utbrytas ur huvudtitlarnas allmänna anslag för ändamålet

och i stället redovisas under de olika myndigheternas särskilda anslag.

Sedan departementschefen härefter redogjort för innehållet av granskningsnämndens

förslag ävensom myndigheternas över detsamma avgivna

utlåtanden, har han framhållit, att han för egen del funnit en lösning i

enlighet med vad granskningsnämnden åsyftat höra gå ut på följande.

Myndigheternas expenser och tryckningskostnader skulle i sin helhet

redovisas under myndigheternas egna anslag. I varje myndighets stat

borde för sådant ändamål ingå två poster av förslagsanslags natur, nämligen

en post till expenser för eget behov samt en post till tryckningskostnader.

Den erforderliga begränsningen av myndigheternas utgifter för

expenser för eget behov och för tryckningskostnader för regelbundet återkommande

publikationer skulle åvägabringas därigenom, att Kungl. Majit

i regleringsbreven för varje budgetår ställde bestämda belopp från ifrågavarande

anslagsposter till myndighetens förfogande, varvid Kungl. Majit

skulle äga möjlighet att senare under budgetåret, där så visade sig oundgängligen

erforderligt, på framställning anvisa nödiga tilläggsbelopp från

samma anslagsposter. I de fall, då en myndighet har att bestrida expons

Bihang till riksdagens protokoll 19.1,t. Ii sami. Nr 18—21.

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 18.

utgifter, som hänföra sig till andra myndigheters verksamhet, skulle i

staten utöver nyssnämnda två anslagsposter uppföras en särskild, förslagsvis

beräknad anslagspost för ändamålet. Sistnämnda anordning skulle

emellertid genomföras endast beträffande de verk, vid vilka expenskostnaderna

för annat behov än myndighetens eget uppgå till ett mera avsevärt

belopp.

Ett fullständigt genomförande av den åsyftade omläggningen i expensernas

och tryckningskostnadernas budgetära behandling har departementschefen

emellertid på anförda skäl ansett icke lämpligen böra komma till

stånd redan från och med nästkommande budgetår. I vissa hänseenden har

det dock enligt departementschefens mening befunnits påkallat att redan

nu företaga ändringar beträffande redovisningen av ifrågavarande kostnader.

De av departementschefen därvid åsyftade åtgärderna hänförde sig

dels till avgränsningen av begreppen expenser och tryckningskostnader

och dels till sättet för ernående av begränsning i kostnadernas storlek.

Vidare hava under punkt 4 av samma statsrådsprotokoll, sid. 21-—25,

framlagts vissa grunder för en omläggning av riksstatens utgiftssida.

Departementschefen har därvid inledningsvis meddelat, att granskningsnämnden

i samband med fullgörande av sitt uppdrag i avgiven promemoria

framhållit, att nämnden vid sitt arbete icke kunnat undgå att uppmärksamma,

att riksstatens utgiftssida ur formell synpunkt i flera avseenden

gåve anledning till erinringar.

Efter att hava redogjort för ett av granskningsnämnden framlagt förslag

rörande en omläggning av riksstatens uppställning har departementschefen

framhållit, att den sålunda av nämnden väckta frågan av honom

anmälts för Kungl. Majit den 2 december 1932. Departementschefen anförde

därvid, att granskningsnämndens förslag otvivelaktigt vore ägnat

att medföra fördelar i flera hänseenden.

För att det emellertid skulle bliva möjligt att i det budgetförslag, som

komme att föreläggas 1934 års riksdag, i sin helhet genomföra den av

granskningsnämnden åsyftade ändrade uppställningen av riksstatens utgiftssida,

borde — yttrade departementschefen vidare — den erforderliga

detaljgranskningen av riksstaten omedelbart igångsättas. Uppdrag att

utföra granskningen syntes departementschefen lämpligen böra lämnas

statskontoret och riksräkenskapsverket gemensamt.

Med avseende å de allmänna riktlinjer för en ändrad riksstatsuppställning,

vilka borde tagas till syftemål för ifrågavarande granskning, anförde

departementschefen därvid till en början följande:

»Samtliga till en myndighet hänförliga anslagsmedel böra redovisas å

anslag till samma myndighet. För varje myndighet böra i regel anvisas

två anslag, nämligen ett avlöningsanslag och ett omkostnadsanslag. Där

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 18.

3

omkostnaderna uppgå till relativt obetydliga belopp, bör det vara tillräckligt

att för deras bestridande anvisa en särskild anslagspost under

avlöningsanslaget. I ett eller annat fall kan det befinnas lämpligt att

för en oell samma myndighet vid sidan av huvudanslagen anvisa speciella

avlönings- respektive omkostnadsanslag för särskilda verksamhetsgrenar.

För såväl liuvudanslagen som förekommande specialanslag bör

en fast statuppdelning åvägabringas, varvid samma indelningsgrunder

böra komma till användning såvitt möjligt över liela riksstaten. Vid

denna statuppdelning bör även frågan örn anslagens och anslagsposternas

natur beaktas och enhetliga principer jämväl i detta avseende eftersträvas.

För vissa enhetliga myndiglietsgrupper såsom länsstyrelserna, domkapitlen

m. fl. böra dock, liksom redan nu delvis är fallet, gemensamhetsanslag

anvisas. Härvid böra emellertid avlöningar och omkostnader

redovisas å skilda anslag samt den för övriga myndigheter tillämpade

fasta statuppdelningen i vederbörlig utsträckning iakttagas.»

Efter att hava berört frågan örn sättet för redovisning å riksstaten av

expenser och tryckningskostnader fortsatte departementschefen:

»För vinnande av syftet med den omläggning av riksstadens uppställning,

varom här är fråga, torde det bliva erforderligt att jämka den nu

i riksstaten förekommande indelningen och grupperingen av anslagen,

i den mån denna bygger på grunder, som strida mot den anslags- och

statuppdelning, vilken åsyftas med det förordade granskningsarbetet.

I första hand lärer härvid böra övervägas, huruvida icke den nuvarande

uppdelningen i ordinarie och extra anslag bör upphöra. De ursprungliga

motiven för denna uppdelning torde numera hava i väsentlig mån

förlorat sin bärkraft, och för det praktiska budgetarbetet har uppdelningen

i fråga icke längre någon större betydelse. Ett bibehållande av

denna uppdelning skulle emellertid i fråga örn anslagen till olika statsmyndigheter

kunna stå hindrande i vägen för den översiktliga och enhetliga

redovisning av myndigheternas kostnader, som åsyftas med den här

avsedda omläggningen. Av samma skäl torde även den nu tillämpade

anordningen med särskilda förstärkningsanslag vid sidan av vissa myndigheters

huvudanslag böra upphöra. Såsom slutmål för omläggningen

bör eftersträvas, att för en var myndighet eller enhetlig myndighetsgrupp,

respektive verksamhetsgren samtliga utgifter av visst slag redovisas

under endast ett anslag eller en anslagspost.

Vid sin översyn av riksstatens utgiftssida böra ämbetsverken söka i

möjligaste mån åvägabringa enhetlighet de olika huvudtitlarna emellan

i fråga örn huvudtitlarnas allmänna uppställning och indelning. I den

mån ämbetsverken vid sin undersökning finna ändringar i andra hänseenden

än som nu antytts böra komma under övervägande, böra ämbetsverken

vara oförhindrade att upptaga jämväl dylika frågor till undersökning.

»

Departementschefen omnämnde därefter, att vissa med huvuduppgiften

mer eller mindre nära sammanhängande frågor borde i samband med den

avsedda omläggningen såvitt möjligt vinna sin lösning.

Departementschefen anförde slutligen, att huvudresultatet av statskon

torets och riksräkenskapsverkets utredning i förevarande ämne borde av

ämbetsverken framläggas i form av förslag till en riksstat, uppställd efter

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 18.

Utskottat.

de huvudsakliga riktlinjer, vilka i det föregående uppdragits, och med

iakttagande av de ändringar och jämkningar, till vilka en prövning av

olika detaljspörsmål kunde föranleda. Ämbetsverkens arbete borde bedrivas

på sådant sätt, att de därvid framkommande förslagen hunne underkastas

prövning och eventuellt erforderlig vidare bearbetning inom finansdepartementet

samt därefter delgivas myndigheterna i sådan tid, att dessa

kunde utarbeta sina förslag till anslagsäskanden för budgetåret 1934/1935

med iakttagande av den nya riksstatsuppställningen. För detta ändamål

borde ämbetsverkens granskning, såvitt avser själva riksstatsuppställningen,

avslutas före den 1 april 1933.

Efter den sålunda lämnade redogörelsen för det föreliggande ärendets

behandling i nämnda statsrådsprotokoll för den 2 december 1932 har departementschefen

framhållit, att han med hänsyn till frågans omfattning

och betydelse ansett sig redan på ärendets nuvarande stadium böra för

riksdagen framlägga en redogörelse i ämnet för att sätta riksdagen i tillfälle

att, örn den så önskade, uttala sig däri. Därest riksdagen icke framställde

erinran däremot, borde efter departementschefens uppfattning vid

uppgörande av förslag till riksstat för budgetåret 1934/1935 en omläggning

av uppställningen av riksstatens utgiftssida genomföras efter i huvudsak

förut angivna riktlinjer med de jämkningar, till vilka en prövning av

olika vid den igångsatta undersökningen uppkommande detaljspörsmål

kunde giva anledning.

Vad till en början beträffar frågan örn redovisning av de utgifter, som

för närvarande belasta vederbörande huvudtitlars expensanslag och tryckningskostnadsanslag,

delar utskottet departementschefens uppfattning, att

utgifter för renskrivning hädanefter böra genomgående redovisas såsom

avlöningskostnader, något som även förutsatts vid tidigare gjorda reformer

på detta område. Ej heller har utskottet något att erinra mot, att

kostnaden för blankettryck m. m. för framtiden redovisas såsom expenser,

samt att av tryckningskostnadsanslagen bekostas endast egentligt publikationstryek.

Samtliga hyreskostnader synas utan olägenhet kunna sammanföras

under ett särskilt anslag å sjätte huvudtiteln.

De av departementschefen angivna grunderna för begränsning av expensutgifterna

föranleda icke till någon erinran från utskottets sida, i all

synnerhet som dessa grunder synas överensstämma med vad som i vissa

hänseenden redan tillämpats under de senaste åren.

Departementschefen har vidare förordat en överflyttning av expenser

och tryckningskostnader från huvudtitlarnas gemensamma förslagsanslag

för dessa ändamål till anslag för de särskilda ämbetsverken eller för viss

grupp ämbetsverk eller myndigheter. Denna uppdelning har i det föreliggande

riksstatsförslaget genomförts allenast beträffande länsstyrelserna

och domkapitlen. Utskottet, som här nedan yttrar sig rörande sättet för

redovisningen av expenser och tryckningskostnader i allmänhet, har icke

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 18. 5

haft aagot att erinra mot den verkställda omläggningen i fråga örn anslagen

till länsstyrelserna och domkapitlen.

Vad därefter särskilt beträffar tryckningskostnadsanslagen, ansluter sig

utskottet till departementschefens uppfattning örn nödvändigheten av att

under rådande förhållanden största möjliga begränsning sker av utgifterna

för statens tryck och finner för sin del de av Kungl. Majit genom

utfärdandet av kungörelsen den 2 december 1932 (nr 561) vidtagna åtgärderna

i detta hänseende vara välbetänkta.

Departementschefens förslag i ovan berörda delar synes utgöra ett fullföljande

av de synpunkter rörande besparingar i huvudtitlarnas expensanslag,

som upptagits till behandling av 1927 års statsrevisorer och som

statsutskottet vid 1928 års riksdag fann vara ur ekonomisk synpunkt av

synnerlig vikt. Vidkommande åter spörsmålet om redovisning i riksstaten

av utgifter för expenser och tryck är detta en fråga, som knappast

kan anses i högre grad sammanhänga med frågan örn begränsning av statens

utgifter, och som bör bedömas framförallt med hänsyn till praktiska

synpunkter och önskvärdheten av att erhålla bästa möjliga överskådlighet

över utgifterna i fråga.

Beträffande då departementschefens uttalande rörande ändrade grunder

för uppställning av riksstatens utgiftssida — avseende icke blott ovan

nämnda anslag utan det övervägande antalet anslag — vill utskottet framhålla,

att jämväl utskottet är av den uppfattningen, att ur formell synpunkt

den nuvarande uppställningen av riksstatens utgiftssida i många

hänseenden giver anledning till berättigad erinran. Enhetliga grunder

för uppställningen saknas och detta icke blott de olika huvudtitlarna

emellan utan även inom en och samma huvudtitel. Det är emellertid av

stor vikt, att de förändringar, som i detta avseende anses böra genomföras,

med hänsyn till såväl riksdagsbehandling av anslagen som redovisning

och bokföring av desamma, genomföras på ett så praktiskt sätt som möjligt.

Departementschefen Ilar nu såsom utgångspunkt för den nya uppställningen

angivit, att samtliga till en myndighet hänförliga utgifter

böra redovisas å anslag'' till samma myndighet samt att fördenskull för

varje myndighet böra i regel anvisas två anslag, nämligen ett avlöningsanslag

och ett omkostnadsanslag. För vissa enhetliga myndighetsgrupper

såsom länsstyrelserna, domkapitlen m. fl. böra dock anvisas gemensamhetsanslag

för å ena sidan avlöningar och å andra sidan omkostnader.

Det av departementschefen sålunda ifrågasatta tillvägagångssättet synes

utskottet vara en utväg att lösa de svårigheter, som givetvis äro förenade''

med spörsmålet örn en fullt rationell uppställning av riksstaten.

Emellertid torde, enligt vad utskottet kan finna, även andra möjligheter

förefinnas och andra grunder tänkas för genomförandet av en reform på

detta område. En anslagsuppdelning efter de ändamål, till vilka anslagen

anvisats, lärer sålunda även kunna tänkas såsom utgångspunkt för uppställningen.

En dylik uppdelning förekommer också på flera ställen i nu

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Statsutskottets utlåtande Nr 18.

gällande riksstat. Det är enligt utskottets mening önskvärt, att även

denna metod underkastas närmare omprövning, innan beslut fattas örn

den framtida uppställningen av riksstaten. Härigenom torde nämligen ett

mera allsidigt bedömande kunna ske beträffande dessa frågor, som särskilt

för utskottets del äro av mycket stor betydelse. Utskottet måste för

övrigt finna, att, innan slutligt avgörande träffas i fråga örn riksstatens

uppställning, riksdagen bör bliva i tillfälle att mera i detalj granska förslag

härutinnan, beräkning av verkens lönestater m. m. Med utgångspunkt

från vissa allmänna minimifordringar på riksstaten och de särskilda

staternas uppställning samt på budgetredovisningen torde man böra

eftersträva att vinna största möjliga enhetlighet i uppställningen och anslutning

till bokföringen utan att dock riksstatens uppställning skall behöva

göras beroende av den egentliga bokföringen. Utskottet har, med

hänsyn till vad sålunda anförts, ansett erforderligt, att den utredning,

som igångsatts rörande förändrad uppställning av riksstaten, omfattar

även de synpunkter på frågan, som av utskottet sålunda angivits. Sedan

utredningen slutförts, anser utskottet för sin del önskvärt, att riksdagen

bliver satt i tillfälle att granska resultatet, innan förslag till riksstat, uppställd

enligt nya grunder, förelägges riksdagen för tillämpning ett visst

budgetår. Därest en mera detaljerad granskning icke kunnat i förväg

av riksdagen verkställas, torde nämligen möjlighet för riksdagen att sedermera

vidtaga jämkningar i föreslagna grunder knappast förefinnas.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t giva

till känna ovan uttalade uppfattning beträffande

spörsmålen örn redovisningen av expenser och tryckningskostnader

samt rörande förändringar i riksstatens

uppställning.

Stockholm den 24 februari 1933.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Kvarnzelius, Widell, Olof Olsson, Nilsson i Malmö,

Svensson i Kompersmåla, Oscar Olsson, Johansson i Fredrikslund, Carlsson i Gävle, Walles,

Ernfors, Bergström och Nilsson i Fredriksfält; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Jansson i Falun, Strindlund, Törnkvist

i Karlskrona, Eriksson i Stockholm, Andersson i Höör, Svensson i Grönvik, Jonsson i

Eskilstuna. Olsson i Blädinge, Lindskog och Olofsson i Digernäs.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1933:78 Skrivelse till Konungen i anledning av de i statsverkspropositionen behandlade frågorna angående redovisningen å riksstaten av anslagen till expenser och tryckn s. 1 i texten