Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Marits proposition angående fortsatta åtgärder till lindrande av arbetslösheten inom stenindustrien jämte i ämnet väckta motioner.

1933-04-01 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1933:47, Utlåtande i anledning av Kungl. Marits proposition angående fortsatta åtgärder till lindrande av arbetslösheten inom stenindustrien jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 47.

1

Nr 47.

Ankom till riksdagens kansli den 1 april 1933 kl. 11 f. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Marits proposition angående fortsatta

åtgärder till lindrande av arbetslösheten inom

stenindustrien jämte i ämnet väckta motioner.

(4:e avd.)

I en till riksdagen den 17 mars 1933 avlåten proposition, nr 206, har Kungl.

Majit under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för nämnda dag föreslagit riksdagen att

av det av riksdagen å tillägsstat till riksstaten för budgetåret 1932/1933 anvisade

reservationsanslaget å 42,000,000 kronor till bekämpande av arbetslösheten

må under samma budgetår användas ett belopp av högst 1,130,000

kronor för fortsatt inköp av gatsten i huvudsaklig överensstämmelse med av

departementschefen i statsrådsprotokollet förordade grunder.

I anledning av väckta motioner anvisade 1931 års riksdag (skrivelse nr 232)

under utgifter för kapitalökning samt rubrik »Fonden för förlag till statsverket»

ett reservationsanslag av 3,500,000 kronor till förlag för inköp av smågatsten,

att utgå av andra statsinkomster än lånemedel.

I riksdagens skrivelse sammanfattas de grunder, efter vilka steninköpet

borde ske, på följande sätt:

1. Smågatstenen, som skall vara av prima beskaffenhet, nytillverkas, upplagras

och levereras vid kaj eller utlastningsplats till stenhuggerifirmornas

självkostnadspris, dock för Bohuslän och Halland högst 3 kronor 50 öre samt

för ost- och sydkusten högst 3 kronor 85 öre per kvadratmeter.

2. Vid beställningarnas utförande tillses, att arbetstillfällena fördelas på

ett ur arbetslöshetssynpunkt lämpligt sätt.

3. För fördelning av statsbeställningen å olika stenhuggerifirmor och därmed

sammanhängande ärenden bildas en kommitté, bestående av en av Kungl.

Maj :t förordnad ordförande samt två representanter för företagare och två för

arbetare.

4. Firmorna ansvara för de staten tillhöriga lagren och ställa härför godkänd

säkerhet; lagringen sker kostnadsfritt.

5. Det slutliga godkännandet av den inköpta smågatstenen sker vid leveransen

av densamma till förbrukarna.

6. Utformningen av de närmare grunderna för användningen av förevarande

anslag ankommer på Kungl. Majit.

Genom beslut den 5 juni 1931 bestämde Kungl. Majit, att handhavandet av

vissa uppgifter i samband med inköp av smagatsten skulle ankomma pa en

kommitté, sedermera benämnd statens steninköpskommitté. Denna kommitté

består av en av Kungl. Majit utsedd ordförande, landshövdingen O. F. von

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 6 sami. Nr 47. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Statsutskottets utlåtande Nr 47.

Sydow, samt fyra ledamöter, två representerande arbetsgivarna och två arbetarna.

Vidare meddelade Kungl. Maj:t genom beslut den 19 juni 1931 närmare

villkor och bestämmelser att lända till efterrättelse beträffande den beslutade

statsbeställningen.

Dessa villkor och bestämmelser byggde på de av riksdagen angivna huvudgrunderna

och innefattade därutöver föreskrifter bland annat rörande försäljningen

av inköpta stenpartier. I sistnämnda hänseende föreskrevs, att vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen skulle handhava försäljningen och för ändamålet

genom länsstyrelserna lämna samtliga vägstyrelser och vederbörande stadsmyndigheter

i riket underrättelse örn de möjligheter, som komme att föreligga

till inköp av sten från statens förråd, därvid jämväl vederbörandes uppmärksamhet

skulle fästas på möjligheten att erhålla förhöjt statsbidrag till vägbeläggningar

med smågatsten. Försäljningen skulle ske till pris, motsvarande

statens kostnad för vederbörande stenparti, och för leverans vid något

av statens förråd. Belopp, som inflöte vid försäljning av stenparti, skulle av

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen bokföras å titel »Fonden för steninköp».

Med bifall till Kungl. Maj:ts i proposition nr 211 framställda förslag anvisade

1932 års riksdag (skrivelse nr 183) för budgetåret 1932/1933 under

utgifter för kapitalökning och rubrik »Fonden för förlag till statsverket» till

förlag för inköp av gatsten ett reservationsanslag av 4,000,000 kronor, att utgå

av lånemedel och användas i huvudsaklig överensstämmelse med de av departementschefen

förordade grunder, samt medgav, att de medel, vilka inflöte

vid försäljning av sten från statens med för budgetåret 1931/1932 anvisat

anslag inköpta förråd av gatsten, finge under budgetåren 1931/1932 och

1932/1933 användas för fortsatta beställningar av gatsten, likaledes i huvudsaklig

överensstämmelse med de av departementschefen förordade grunderna.

I samband härmed framhöll riksdagen bland annat angelägenheten av att i

möjligaste mån tillförlitliga kalkyler rörande firmornas självkostnadspris

lades till grund för bestämmandet av inköpspriset för stenen. Slutligen anhöll

riksdagen i anledning av väckta motioner, att Kungl. Majit ville låta

verkställa en undersökning till klarläggande av möjligheterna för åstadkommande

av en ökad hemmamarknad för svensk gatsten.

Departementschefen har med ledning av från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

införskaffade upplysningar meddelat följande uppgift rörande den för

statens räkning bedrivna tillverkningen av gatsten:

Smågatsten

Storgatsten

Kantsten

Kvantitet

Värde

Kvantitet

Värde

Kvantitet

Värde

Kvm.

Kr.

Kvm.

Kr.

Löpm.

Kr.

Tillverkat......

2,040,666

7,202,174: —

68,500

514,000: —

14,000

68,600: —

Hittills sålt.....

192,333

681,798:24

1,800

13,500: —

7,250

36,360: —

Lagerbehållning

1,848,333

6,520,375: 76

66,700

500,500: —

6,750

32,240: —

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 47.

3

Hittills hava alltså genom kontrakt försalts sten för tillhopa i runt tal

732,000 kronor.

I skrivelse den 1 mars 1933 har länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

anfört, att de medel, som 1932 års riksdag ställt till förfogande för inköp av

gatsten, disponerats på följande sätt:

Kronor

Beställning av gatsten, avseende tillverkning under april månad

1932 (likviderad enligt Kungl. Maj :ts beslut den 13 maj

Beställning av gatsten, avseende tillverkning under tiden den 17

maj—30 juni 1932 (Kungl. Maj:ts beslut den 13 maj 1932)

Beställning av gatsten, avseende tillverkning under tiden den 1—

31 juli 1932. (Kungl. Maj:ts beslut den 30 juni 1932) ----

Beställning av gatsten, avseende tillverkning under tiden 1 oktober—31

december 1932 (Kungl. Maj:ts beslut den 23 september

1932) ............................................

Beställningar av kantsten, avseende tillverkning med början under

hösten 1932. (Kungl. Maj:ts beslut den 21 oktober och den

16 december 1932) ......................•••„••••••••"•

Beställning av gatsten, avseende tillverkning under ar 1933 med

avslutning i mitten av mars månad. (Kungl. Maj :ts beslut den

13 januari 1933) ......................................

388,248: 53

641,759:04

430,277:01

1,691,868: —

96,000: —

1,128,435: 60

Tillhopa kronor 4,376,588: 18

Länsstyrelsen har i sin skrivelse hemställt, att Kungl. Maj:t måtte inhämta

riksdagens medgivande till företagande av ytterligare stenbeställningar

enligt hittills tillämpade grunder och i den huvudsakliga omfattning, att

nu vid statliga stenbeställningar sysselsatt arbetarantal måtte kunna beredas

fortsatt sysselsättning under en tid av tva mannder innevarande budgetar,

ävensom att för detta ändamål måtte få disponeras medel ur arbetslöshetsanslaget

att sedermera ersättas av medel, som kunde komma att inflyta genom

försäljning av gatsten från statens stenlager.

Vidare har länsstyrelsen i Blekinge län i skrivelse till chefen för socialdepartementet

den 3 mars 1933 hemställt bland annat att, därest sa läte sig

göra, statsbeställningen av sten måtte utökas, sa att åtminstone det antal stenarbetare,

som hittills inom länet varit sysselsatt med fullgörande av dylik

beställning, måtte kunna erhålla arbete under ytterligare minst två månader.

Till följd av remisser hava utlåtanden över den av länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län gjorda framställningen avgivits av statens arbetslöshetskommission

och socialstyrelsen, vilka båda uttalat tveksamhet mot ytterligare stenbeställningar.

.

Departementschefen har för egen del anfört följande:

De statsbeställningar av gatsten, som alltsedan hösten 1931 ägt rum, hava

varit ägnade att verksamt lätta förhållandena för en av depressionen inom

stenindustrien hårt drabbad befolkning. Någon förbättring i situationen för

denna näringsgren har icke inträtt, och när arbetena med berörda stenbeställningar

nu blivit slutförda, föreligger alltjämt ett oförminskat behov av

bistånd från det allmännas sida åt arbetarna inom ifrågavarande industri.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr b7.

Vid beviljande av anslag för statliga beställningar av gatsten har förutsatts,

att ett dylikt statligt ingripande icke skulle bliva annat än rent tillfälligt.

I betraktande härav kan det synas tveksamt, huruvida denna hjälpforni

ytterligare bör anlitas. Vid prövning av de olika synpunkter, som kunna läggas

på denna fråga, har jag emellertid — efter att jämväl vid besök inom vissa

stenhuggeridistrikt på västkusten hava tagit närmare del av förhållandena —

funnit övervägande skäl tala för att, på sätt av länsstyrelserna i Göteborgs och

Bohus samt Blekinge län föreslagits, genom ytterligare statsbeställningar

av gatsten bereda arbetarna inom stenindustrien nödvändigt bistånd fram emot

den även med hänsyn till den allmänna arbetstillgången gynnsammare sommartiden.

Härigenom skulle detta hjälpsystem komma att avvecklas på ett mindre

kännbart sätt än örn statsbeställningarna vid nuvarande tidpunkt omedelbart

upphörde. . Jag anser mig alltså böra förorda, att statsbeställningar

företagas hos stenindustriföretag för en tid av ytterligare högst två månader

och för ett belopp, svarande mot vad som för senaste tvåmånadersperiod stått

till förfogande eller alltså högst 1,130,000 kronor. Med avseende å dessa beställningar

lära böra lända till efterrättelse i huvudsak samma grunder, som

hittills tillämpats. I fråga örn sättet för beredande av härför erforderliga

medel tillstyrker jag, att för sådant ändamål anlitas det av riksdagen å tillläggsstat

till riksstaten för innevarande budgetår anvisade reservationsanslaget

å 42,000,000 kronor till bekämpande av arbetslösheten. För vad sålunda

tages i anspråk torde anslaget böra gottgöras av medel, som inflyta vid försäljning

av sten från statens förråd. För närvarande gäller, att inflytande

försäljningsmedel skola bokföras å titeln »Fonden för steninköp». Härmed

skulle .alltså i fortsättningen anstå, till dess berörda anslag blivit gottgjort

nu ifrågavarande, belopp. Chefen för socialdepartementet har förklarat sig

intet, hava att erinra mot en disposition av medel från omförmälda anslag

i enlighet med vad jag sålunda. förordat. Med hänsyn till önskvärdheten av

att undvika ett längre uppehåll i arbetena synes det påkallat, att förevarande

ärende av riksdagen göres till föremål för skyndsam behandling.

. Vad beträffar spörsmålet om ökad avsättning av den för statens räkning

tillverkade stenen, måste utsikterna härför — såsom av den lämnade redogörelsen

framgår — tyvärr betecknas, såsom för närvarande föga gynnsamma.

Åtgärder för åvägabringande örn möjligt av ändring härutinnan torde därför

— såsom även framhållits i motioner till årets riksdag — bliva påkallade.

I sammanhang med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet till

behandling förehaft två före avlåtandet av propositionen inom riksdagen väckta

motioner, den ena, nr 61, inom första kammaren av herr A. L. Sundberg samt

den andra, nr 307, inom andra kammaren av herr C. M. Brännberg m. fl., i

vilka motioner hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit

hemställa att försäljning inom landet av i statens förråd befintlig gasten må

ske till marknadspris samt att i övrigt vidtaga de åtgärder som i motionerna

anförts.

Över motionerna har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat yttranden

från kommerskollegium samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Kommerskollegium har i sitt den 10 mars 1933 avgivna yttrande anfört i

huvudsak följande:

De nu gällande, av Kungl. Majit den 4 november 1932 fastställda försäljningsprisen,

nämligen

för Bohuslän ........3 kronor 48 öre per kvadratmeter,

» Hallands län.......3 » 36 > » >

» Blekinge >.......3 » 70 » » » och

» Kalmar ».......3 » 79 > » »

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr hl.

5

motsvarade statens inköpspris för gatstenen, beräknat såsom medelpris undei

båda leveransåren för vart och ett av de nämnda länen. Inköpspriset, sorn

anpassats efter produktionskostnaden, hade varit något högre under budgetåret

1931/1932 än under året 1932/1933 och vore de nu gällande länspriserna

alltså något högre än stentillverkarnas självkostnadspris ^enligt den undersökning,

som statens steninköpskommitté låtit verkställa år 1932. Av denna

framginge bland annat, att för de firmor i Bohuslän och Halland, som hade

lägsta självkostnaden, priset lage 25 ä 30 öre pr kvadratmeter smågatsten under

medeltalet. Om man dessutom toge hänsyn till fraktkostnaderna, vöre det

uppenbart, att den statsbeställda stenen vid nu gällande prisberäkning i vissa

fall måste ställa sig dyrare än sten från företag med särskilt billiga produktionskostnader

eller med ur fraktsynpunkt för ifrågavarande fall gynnsamt

Med de för närvarande synnerligen osäkra förhållandena på den ^inhemska

öppna marknaden för gatsten syntes det vara svårt att fastställa något mera

allmänt gällande marknadspris. Att sälja statens sten till de lägsta pris som

i varje särskilt fall offererades från annat håll,^ vore väl att ga allt för långt

och att ådraga staten onödigt stora förluster på gatstensbeställningarna. En

genomgående nedsättning av priset pa den staten tillhöriga gatstenen under

självkostnadspriset skulle därjämte helt säkert medföra en allmän sänkning av

prisnivån på gatstensmarknaden inom landet, vilken sänkning ur den redan

hårt beträngda stenindustriens synpunkt finge anses skadlig. Man skulle

även kunna befara, att en dylik sänkning kunde verka nedpressande ^ pa exportprisen

och giva anledning till klagomal fran stenindustrien i främmande

länder över statsunderstödd dumping från svensk sida. _

Hå de under senare år utförda stensättningarna i Sverige beräknats till

c :a 200,000 kvadratmeter per år, syntes den svenska hemmamarknaden endast

så småningom kunna absorbera statens stenlager, savida icke särskilda åtgärder

från statsmakternas sida vidtoges för att påskynda förbrukningen. .

För att undvika allt för menlig inverkan på stenmarknaden av en jämkning

i priset på stenen i statens förråd, borde rabattering förekomma^endast för bestämda

partier avsedda för inhemsk förbrukning. Vid en sadan prövning

från fall till fall kunde ock hänsyn tagas till skillnaden i fraktkostnad och

någon utjämning ernås mellan olika orter. En kraftigare verkande atgäid

vöre helt visst, örn statsmakterna vid beviljandet av bidrag utav statsmedel för

utförande respektive underhåll av permanentbelagck vägar såsom villkor för

bidraget i lämplig utsträckning uppställde fordran pa att gatsten från statens

förråd därvid skulle komma till användning. Hå i viktigare fall beviljande

av dylika bidrag vöre förbehållet Kungl. Maj :ts avgörande, kunde lfragasättas,

att beviljande av nedsättning i försäljningspriset på statens sten skulle

för varje särskilt fall hänskjutas till Kungl. Maj :ts avgörande. Vidare syntes

det ligga närmast till hands, att den statsbeställda stenen användes på

sådana sträckor, där statens intresse och ekonomiska bidrag bleve störst,

d. v. s. på de s. k. riksvägarna, och att den ifrågasatta riksvägen Malmö—

Göteborg—Svinesund utan tvekan vore den lämpligaste platsen för användande

av huvudparten av ifrågavarande sten, eller den som tillverkats i Bohuslän

och Halland. _ , .

Vad i motionerna föreslagits om medgivande för väg- och vattenbyggnadss

ty reisen att vid försäljning av gatsten leverera stenpartiet fritt förbrukning»- platsen i de fall detta ansa ges lämpligt och till fördel för försäljningen, förordade

kollegiet. Het syntes icke vara omöjligt att genom ett dylikt förfaringssätt

ernå en i någon man ökad marknad, och örn större partier sten

befraktades i ett sammanhang, borde fraktrabatter kunna utverkas både till

sjöss oell på berörda järnvägar.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 47.

I avseende å lämpligheten av att även nästkommande budgetår med användande

av de medel, som inkomme för försåld sten från statens förråd, verkställa

ytterligare . inköp av sten erinrade kollegium örn att avsättningen av

den staten tillhöriga stenen syntes kunna beräknas taga så lång tid, att fristen

för stenens fria upplagring hos leverantören kunde komma att utlöpa, innan

lagren hunnit tömmas.

Att statsbeställning av gatsten inom den av hittills beviljade anslag givna

ramen fortginge till dess att förhållandena för stenarbetarna förbättrats, synles

emellertid ofrånkomligt. Kollegium ville dock understryka behovet av att

från statsmakternas sida vidtoges kraftigare mått och steg till åvägabringande

av en ökad inhemsk användning av gatstenen.

Väg- och vattenhy g gnadssty reisen har i sitt den 1 mars 1933 avgivna yttrande

anfört följande:

Mot de synpunkter, som framförts i motionerna hade styrelsen i huvudsak

intet att erinra. Styrelsen hänvisade härvid till en rapport styrelsen den 19

januari 1933 avgivit till chefen för kommunikationsdepartementet.

Därest emellertid statsutskottet icke skulle anse sig kunna förorda en reducering

av försäljningspriset för i statens förråd befintlig gatsten på sätt

motionärerna i omförmälda motioner och styrelsen i rapporten föreslagit, syntes

ännu en art av prisreducering kunna tänkas ske, varigenom måhända möjlighet

förefunnes att skapa förutsättningar för en ökad avsättning för statens

gatsten genom att Kungl. Majit från städernas och landsbygdens utjämningsandelar

till permanentbeläggningsföretag beviljade drätselkammare

och vägstyrelser statsbidrag till sådant belopp, att inköp av gatsten från statens

förråd icke skulle komma att ställa sig oförmånligare än inköp av sten

från enskilda företag eller användande av annat beläggningsämne. Därigenom

komme priset för statens gatsten vid varje tillfälle att nå paritet med

öppna marknadens stenpris resp. pris å andra beläggningsämnen, varigenom

— så vitt styrelsen med hänsyn till den omfattande gatu- och vägbyggnadsverksamheten

inom landet förmådde bedöma — en icke oväsentlig ökning av

försäljningarna skulle kunna påräknas.

. Bidrag till inköp av gatsten från statens förråd hade hittills för städernas

vidkommande utgått med en fast procentsats av 15 procent å samtliga med

inköp av sten. från statens förråd sammanhängande kostnader. Motsvarande

bidrag hade i vad avsåge väghållningsdistrikt utgått med en procentsats,

varierande från 2 till 15 procent, beroende av den merkostnad inköp från

statens förråd förorsakat.

Bidrag av nu^ifrågasatt art skulle i enlighet med det nu framförda förslaget

alltså icke såsom hittills förekommit i fråga örn städer utgå med viss fast

procentsats, utan inom rimliga gränser bli beroende av och proportionellt

mot den merkostnad, som komme att uppstå vid inköp av sten från statens

förråd jämfört med inköp från privat håll eller användande av annat beläggningsämne.

I betraktande av icke blott den osäkerhet, som för närvarande rådde inom

alla grenar av företagsverksamhet, utan även den inom alla områden förhärskande

tendensen till ständigt fallande priser syntes emellertid de förhoppningar

styrelsen anknutit till de åtgärder, som ifrågasatts i såväl förenämnda

rapport som förevarande yttrande icke få anses innebära någon garanti för

avsevärt ökade försäljningar av sten från statens förråd.

I berörda rapport av den 19 januari 1933 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

avgivit redogörelse angående från statens förråd verkställda försäljningar

av gatsten.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr -47.

7

Styrelsen har härvid sammanfattningsvis redogjort för under det gångna

året vunna erfarenheter med hänsyn i första hand till de faktorer, som i avsevärd

grad bidragit att försvåra ifrågavarande försäljningsarbete. Därvid

har styrelsen anfört bland annat följande: Det pris styrelsen vid försäljning

åsatt den i statens förråd upplagrade gatstenen hade ehuruväl enligt uppgift

överensstämmande med stenproducenternas självkostnadspris som ock med det

pris staten erlagt för ifrågavarande stenpartier, synes icke tillnärmelsevis motsvara

priset på gatsten i öppna marknaden. Det hade nämligen visat sig

att den ojämförligt största kategorien köpare — drätselkammare — kunnat

placera sina order hos styrelsen först sedan ifrågavarande köpare beviljats

meraberörda statsbidrag, utgående med 15 % å samtliga med inköp av sten

från statens förråd sammanhängande kostnader. Av de 39 städer, som tilldelats

bidrag för inköp av sten från statens förråd, lia hittills endast 17 begagnat

sålunda erbjuden förmån.

Den i november månad 1932 genomförda sänkningen av priset pa statens

smågatsten hade möjliggjort leveranser från statens förråd till ett pris för

kuststäder av omkring kr. 4: 45—kr. 4: 50 och för inlandsstäder av omkring

kr. 4: 70. Så snart sänkningen av priset på statsbeställd smågatsten blivit bekant,

hade emellertid öppna marknadens pris undergått en förskjutning nedåt

från kr. 4:10 till kr. 3:70, en reducering, som syntes helt utesluta leveranser

från statens förråd icke blott till alla sådana köpare, ^som icke tilldelats

eller kunde beräknas erhålla statsbidrag för steninköp fran statens förråd,

utan jämväl även till de städer, som blivit beviljade meraberörda statsbidrag,

öppna marknadens pris uppginge till omkring kr. 3:70, under det att sten,

inköpt från statens förråd utan bidrag, betingade ett pris av kr. 4:50—4:70

och med bidrag kr. 3:90—4:—. Den skånska marknaden hade därigenom

blivit helt stängd för sten från statens förråd.

Anledningen till det säregna förhållande, att det av ett trettiotal av landets

största såväl organiserade som icke organiserade stenindustriföretag deklarerade

självkostnadspriset i icke oväsentlig grad överstege marknadspriset, hade

man sökt förklara under hänvisning till stenindustriföretagens enorma gamla

stenlager, som läge och tryckte marknaden. Det syntes visserligen vara uppenbart

att stenfirmorna med kännedom örn styrelsens försäljningspriser och eventuella

utgående statsbidrag genom realisering av äldre, sekunda stenlager

kunde erbjuda köpare priser, som icke tillnärmelsevis täckte, firmornas självkostnadspriser

och avsevärt understege styrelsens försäljnigspriser, dymedelst

bidragande till skapande av en instabilitet och osäkerhet, som framför

allt det sista året kännetecknat stenmarknaden. Styrelsen trodde sig emellertid

veta, att i öppna marknaden utbjuden gatsten till i det föregående relaterade

låga priser icke varit gammal, sekunda sten utan fastmer sten av .prima

kvalitet, nytillverkad och handslagen. Det förekomme t. o., m. att sålunda

erbjuden sten betecknats såsom »sten av samma sort och kvalitet som den för

statens räkning tillverkade.»

Rörande den fortsatta försäljningsverksamheten har styrelsen gjort följande

uttalande.

Även örn från visst håll kritik framförts rörande det monetära ^resultatet av

styrelsens verksamhet i vad avsåge försäljningen av i statens förråd upplagrad

gatsten, syntes dels de med försäljningsarbetet sammanhängande svårigheterna,

dels ock den till kvantiteten begränsade marknaden inom landet under

nuvarande förhållanden praktiskt taget utesluta varje möjlighet till en i väsentlig

grad ökad avsättning flir statens gatsten. En stegrad förbrukning av

gatsten inom landet syntes icke kunna påräknas med mindre från statsmak
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr -47.

Utskottet.

ternas sida extraordinära åtgärder vidtoges, exempelvis beläggning med gatsten

av riksvägen i västra Sverige. I betraktande jämväl av att årsbehovet

av gatsten inom landet för de senaste åren beräknats till omkring 200,000 kvm,

syntes försäljningen av sten från statens förråd näppeligen kunna ske i snabbare

tempo än som skett under år 1932.

Styrelsen ifrågasatte slutligen, huruvida icke för vinnande av önskvärd

snabbare avsättning för i statens förråd upplagrad gatsten grunderna för beräkning

av försäljningspriset för sten från statens förråd måtte upptagas till

förnyad omprövning för skapande av ett med öppna marknadens priser vid

varje tillfälle i allt väsentligt mer överensstämmande försäljningspris.

Visserligen har — såsom i propositionen jämväl erinrats — vid beviljandet

tidigare av anslag till stenbeställningar förutsatts, att ett dylikt statsingripande

icke kunde bliva annat än rent tillfälligt, i det att stenindustriens fortbestånd

genom krisen måste grundas på mera varaktiga förutsättningar,

främst företagens egen kraft till anpassning och återhämtning.

Utskottet har dock ej velat motsätta sig Kungl. Maj:ts förslag att ett ytterligare

belopp av högst 1,130,000 kronor må få användas för ytterligare statsbeställningar.

Härigenom skulle de statliga stentillverkningarna kunna fortgå

ytterligare två månader och fortsatt arbete kunna beredas de 3,000—4,000

personer, som hittills sysselsatts med beställningarna, till framemot sommaren

med dess i allmänhet gynnsammare arbetstillgång.

I enlighet med Kungl. Majda förslag torde det erforderliga beloppet, högst

1,130,000 kronor, kunna beredas fran det å tilläggsstaten för innevarande

budgetår anvisade anslaget å 42,000,000 kronor för bekämpande av arbetslösheten.

Att, på sätt departementschefen jämväl förutsatt, detta anslag skulle

av inflytande stenförsäljningsmedel framdeles gottgöras för vad som av anslaget

tagits i anspråk för stenbeställningarna, synes utskottet dock ej påkallat.

För dessa nya stenbeställningar skulle i huvudsak gälla de tidigare av riksdagen

angivna normerna, innebärande bland annat, att stenen skall levereras

till stenhuggerifirmornas självkostnadspris.

De föga gynnsamma utsikterna att vinna avsättning för de statsbeställda

stenlagren kräva i detta sammanhang viss uppmärksamhet; av den redan tillverkade

stenen, motsvarande ett värde av omkring 7.75 miljoner kronor, har hittills

allenast omkring en tiondel kunnat försäljas. Såsom i väckta motioner och

jämväl av departementschefen framhållits, lära åtgärder bliva påkallade för

en ändring härutinnan. Med avseende å möjligheterna till en önskvärd snabbare

försäljning av stenen anser utskottet, att köpevillkoren böra anpassas

efter det allmänna marknadsläget och vid varje tidpunkt i övrigt rådande

förhållanden.

Mot den motionsvis framförda tanken att — med anlitande av hädanefter

inflytande stenförsäljningsmedel — utsträcka de statliga stenbeställningarna

jämväl till tiden efter den 1 juli 1933 kunna enligt utskottets mening betänkligheter

hysas. Någon definitiv ståndpunkt till frågan lärer dock ej nu kunna

eller böra tagas, utan torde detta spörsmål få bedömas allt efter förhållandenas

utveckling inom stenindustrien samt på arbetsmarknaden i övrigt och

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 47.

9

med tillämpning av de allmänna normer, som kunna komma att gälla för övriga

statliga arbetslöshetsåtgärder.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

a) att av det av riksdagen å tilläggsstat till riksstaten för

budgetåret 1932/1933 anvisade reservationsanslaget å

42,000,000 kronor till bekämpande av arbetslösheten må under

samma budgetår användas ett belopp av högst 1,130,000

kronor för fortsatt inköp av gatsten i huvudsaklig överensstämmelse

med de av departementschefen i statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden den 17 mars 1933 förordade

grunder;

b) att de av herrar Sundberg och Brännberg m. fl. i ämnet

väckta motionerna 1: 61 och II: 307 må anses besvarade med

vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 1 april 1933.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Lindblad, Widell, Nilsson i Malmö, Svensson

i Kompersmåla, Carlsson i Gävle, Asplund, Walles, Ernfors, Bergström, Nilsson i

Fredriksfält, Nylander och Andersson i Djursholm; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Holmgren, Jansson i

Falun, Strindlund, Törnkvist i Karlskrona, Persson i Fritorp, Eriksson i Stockholm,

Jeppsson, Jonsson i Eskilstuna, Andersson i Prästbol, Andersson i Ovanmyra

och Skoglund.

Reservation

av herrar Nylander, Strindlund och Persson i Fritorp.

Bihang till riksdagens protokoll 1983. 6 sami. Nr 47.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1933:147 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatta åtgärder till lindrande av arbetslösheten inom stenindustrien jämte i ämnet s. 7 i texten