Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1933/1934 av utgifterna under rilcsstatens åttonde huvudtitel, innefattande anslagen till ecMesiastiJcdepar temén tet.
1933-03-21 · 245 sidor, varav 242 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 242 av 245 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1933:8, Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1933/1934 av utgifterna under rilcsstatens åttonde huvudtitel, innefattande anslagen till ecMesiastiJcdepar temén tet.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
1
Nr 8.
Ankom till riksdagens kansli den 22 mars 1933 kl. 10 f. m.
Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1933/1934 av utgifterna
under rilcsstatens åttonde huvudtitel, innefattande
anslagen till ecMesiastiJcdepar temén tet.
(2:a avd.)
Departementet.
l:o) Departementschefen. Uti den till riksdagen avlåtna, den 3 januari
1933 dagtecknade propositionen (nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov
för budgetåret 1933/1934 har Kungl. Maj:t i avseende å åttonde huvudtiteln,
innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet, upptagit ordinarie
anslaget till departementschefen med oförändrat belopp, 24,000 kronor.
I en inom andra kammaren av herr K. Kilbom m. fl. väckt motion (II: 15)
har hemställts, att riksdagen måtte besluta att för budgetåret 1933/1934
sänka regeringsmedlemmarnas löner med 40 procent.
Beträffande detta ärende avgiver utskottet senare under riksdagen utlåande;
vilket härmed
anmäles.
2:o) Departementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli. I enlighet
med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 1, sid. 4—6 i det vid propositionen fogade
utdraget av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för nämnda dag)
hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) från och med den 1 juli 1933 från ecklesiastikdepartementets
övergångsstat utesluta den där uppförda registratorsbefattningen
i lönegraden B 22;
b) godkänna följande ordinarie stater för ecklesiastikdepartementet
att tillämpas från och med den 1 juli 1933:
Bihang till riksdagens ■protokoll 1933. (i sami. Nr 8. 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
A. Ordinarie avlöningsstat:
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag
......................kronor 199,300
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare,
förslagsanslag................ » 48,500
Summa kronor 247,800
B. Övergångsstat:
Avlöningar, förslagsanslag.............kronor 3,000
c) minska det ordinarie förslagsanslaget till ecklesiastikdepartementets
avdelning av Kungl. Maj:ts kansli, nu 258,800
kronor, med 8,000 kronor till 250,800 kronor.
3:o) Förstärkning av arbetskrafterna å departementets avdelning
av Kungl. Maj:ts kansli. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 2)
hemställer utskottet,
att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till förstärkning av arbetskrafterna å ecklesiastikdepartementets
avdelning av Kungl. Maj:ts kansli för
budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra anslag av 6,048 kronor.
Arkiv, bibliotek och museer.
4:o) Riksarkivet. I anledning av Kungl. Maj:ts förslag (punkt 3, sid. 7)
hemställer utskottet,
att riksdagen må minska den i staten för riksarkivet
uppförda anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare
m. m., nu 30,100 kronor, med 3,000 kronor
till 27,100 kronor samt förty minska det i riksstaten uppförda
ordinarie förslagsanslaget till riksarkivet, nu 167,800
kronor, med 3,000 kronor till 164,800 kronor.
5: o) Fortsatt utgivande genom riksarkivet av sådana handlingar,
som äro av vikt för fäderneslandets historia m. m. I enlighet med
Kungl. Maj:ts förslag (punkt 4, sid. 7—9) hemställer utskottet
att riksdagen må minska det i riksstaten under riksarkivet
uppförda ordinarie reservationsanslaget till fortsatt
utgivande genom riksarkivet av sådana handlingar, som äro
av vikt för fäderneslandets historia, nu 6,000 kronor, med
2,600 kronor till 3,400 kronor.
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
3
6:o) Åtgärder för riksarkivets sigillvård. I enlighet med Kungl.
Maj:ts förslag (punkt 5, sid. 9), vilket innebär en anslagsminskning med
900 kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må till åtgärder för riksarkivets sigillvård
för budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra reservationsanslag
av 3,400 kronor att utgå enligt de närmare bestämmelser,
Kungl. Maj:t kan finna gott meddela.
7:o) Uppehållande av expedition i arkivlokalerna vid östermalmsgatan.
I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 6) hemställer
utskottet,
att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till uppehållande av expedition i riksarkivets
nya lokaler vid Östermalmsgatan i Stockholm anvisa för
budgetåret 1933/1934 ett extra anslag av 4,000 kronor.
8:o) Det ordinarie förslagsanslaget till landsarkiven m. m. I anledning
av Kungl. Maj:ts förslag (punkt 7, sid. 10—11) hemställer utskottet,
att riksdagen må öka dels den i staten för landsarkivet
i Uppsala upptagna anslagsposten till avlöningar till ickeordinarie
befattningshavare m. m., nu 9,950 kronor, med
350 kronor till 10,300 kronor, dels ock den i staten för länsarkivet
i Östersund upptagna anslagsposten till avlöningar
till icke-ordinarie befattningshavare m. m., nu 5,500 kronor,
med 150 kronor till 5,650 kronor samt förty öka det ordinarie
förslagsanslaget till landsarkiven m. m., nu 102,200
kronor, med 500 kronor till 102,700 kronor.
9:o) Bokinköp och bokbindning för kungl, biblioteket m. m. I
enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 8, sid. 11—15), vilket innebär
en anslagsminskning med 5,000 kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må till bokinköp och bokbindning för kungl,
biblioteket för budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra reservationsanslag
av 10,000 kronor.
10:o) Ökning av kungl, bibliotekets arbetskrafter m. m. I enlighet
med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 9) hemställer utskottet,
att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till ökning av kungl, bibliotekets arbetskrafter
för budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra anslag
av 8,500 kronor.
4
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
ll:o) Gemensam accessionskatalog för Sveriges offentliga bibliotek.
I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 10, sid. 16) hemställer
utskottet,
att riksdagen må till slutförande av redigeringen av den
för Sveriges offentliga bibliotek gemensamma accessionskatalogens
47:e årgång, omfattande år 1932, samt för påbörjande
av redigeringen av accessionskatalogens 48:e årgång,
omfattande år 1933, för budgetåret 1933/1934 anvisa
ett extra anslag av 12,500 kronor att användas enligt av
Kungl. Majit meddelade föreskrifter.
12:o) Katalogiseringsarbeten vid kungl, biblioteket. I enlighet
med Kungl. Majits förslag (punkt 11, sid 16), vilket innebär en anslagsminskning
med 5,000 kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må till katalogiseringsarbeten inom kungl,
biblioteket, enligt av Kungl. Majit meddelade bestämmelser,
för budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra anslag av 24,800
kronor.
13:o) Undersökning av i kammararkivet och riksarkivet befintliga
äldre arkivalieomslag m. m. I enlighet med Kungl. Majits förslag
(punkt 12, sid. 17), vilket innebär en anslagsökning med 250 kronor, hemställer
utskottet,
att riksdagen må till undersökning av i kammararkivet
och riksarkivet befintliga äldre arkivalieomslag m. m. för
budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra anslag av 4,350 kronor
att utgå enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Majit
kan finna gott meddela.
14:o) Anslag till stifts- och landsbiblioteket i Linköping. I enlighet
med Kungl. Majits förslag (punkt 13, sid. 18—19) hemställer utskottet,
att riksdagen må minska det i riksstaten under stifts- och
landsbiblioteket i Linköping uppförda ordinarie reservationsanslaget
till bokinköp, inbindning och vissa expenser, nu
8,000 kronor, med 1,000 kronor till 7,000 kronor.
15:o) Pedagogiska biblioteket i Stockholm. Kungl. Majit har (punkt
14, sid. 19—20) föreslagit riksdagen att såsom bidrag till uppehållande av
pedagogiska bibliotekets verksamhet för budgetåret 1933/1934 anvisa ett
extra anslag av 6,000 kronor att utgå under de villkor, Kungl. Majit kan
finna gott föreskriva.
För budgetåret 1932/1933 utgår för ändamålet ett extra anslag av 6,500
kronor.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 8. -5
Det av bibliotekets styrelse för år 1933/1934 uppgjorda statförslaget har följande
utseende:
Inkomster: Anslag av riksdagen...................kronor 6,500: —
s » Stockholms stadsfullmäktige...... s 2,000: —
Räntor............................ • »_100-
Summa kronor 8,600: —
Utgifter: Böcker och tidskrifter...................kronor 1,000: —
Bokbinderiarbete...................... » 100:
Trycksaker, skrivmaterialier och diverse...... » 185: —
Arvode till bibliotekarien................. » 4,650: —
> » assistenterna ................. » 850: —
Vaktmästare.......................... * 200: —
Belysning............................ » 125: —
Telefonavgift.......................... » 140: —
Städning............................. * 500: —
Försäkringsavgifter..................... » 50: —
Inventarier.......................... • *_200: —
Summa kronor 8,600: —
Departementschefen har ansett sig böra under nuvarande förhållanden
förorda en sänkning av anslaget med 500 kronor.
Utskottet vill erinra örn att 1929 års riksdag (skrivelse nr 8 A, punkten
13) vid prövning av frågan om anslag till pedagogiska biblioteket uttalade,
att riksdagen icke kunnat undgå att finna förvaltningskostnaderna för biblioteket
höga i förhållande till bibliotekets omfattning, samt framhöll önskvärdheten
av en undersökning, örn ej administrationsutgifterna kunde nedbringas
genom bibliotekets sammanslagning med annat inom huvudstaden
beläget större bibliotek. När riksdagen gjorde detta uttalande, uppgingo berörda
förvaltningskostnader enligt då föreliggande statförslag till omkring
77 procent av totala utgiftssumman. Med anledning av vad riksdagen anfört,
verkställdes genom Kungl. Maj:ts försorg en utredning i ämnet, vilken
förelädes 1930 års riksdag. Utredningen ansågs emellertid icke giva stöd för
någon förändring av bibliotekets organisation i den av 1929 års riksdag
avsedda riktningen.
Såsom av ovan återgivna statförslag för budgetåret 1933/1934 framgår,
hava administrationskostnaderna, sedan frågan senast var föremål för riksdagens
uppmärksamhet, i förhållande till totalutgifterna icke undergått någon
förskjutning nedåt; tvärtom utvisa de en tendens till stegring, i det att de
enligt berörda förslag numera utgöra omkring 80 procent av utgiftssumman.
Detta förhållande ger utskottet anledning att ånyo upptaga tanken på en
förening av biblioteket i en eller annan form med annat bibliotek i Stockholm.
Enligt utskottets mening är det önskvärt, att detta spörsmål genom
Kungl. Maj:ts försorg göres till föremål för ytterligare undersökning och
övervägande.
Utskottet.
6
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
Det av Kungl. Maj:t för budgetåret 1933/1934 äskade beloppet har utskottet
ansett sig böra tillstyrka.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må såsom bidrag till uppehållande av pedagogiska
bibliotekets verksamhet för budgetåret 1933/1934
anvisa ett extra anslag av 6,000 kronor att utgå under de
villkor, Kungl. Majit kan finna gott föreskriva.
16:o) Skandinaviske bibliotekarien vid S:te Geneviévebiblioteket
i Paris. I enlighet med Kungl. Majits förslag (punkt 15) hemställer utskottet,
att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, såsom bidrag till avlöning åt en skandinavisk
bibliotekarie vid nordiska avdelningen av S:te Geneviévebiblioteket
i Paris för budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra
anslag av 1,500 kronor att utgå enligt de närmare bestämmelser,
Kungl. Majit kan finna gott meddela.
17:o) Nationalmuseet. I anledning av Kungl. Majits förslag (punkt 16,
sid. 21—22) hemställer utskottet,
att riksdagen må minska den i staten för nationalmuseet
uppförda anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie
befattningshavare m. m., nu 39,200 kronor, med 5,400 kronor
till 33,800 kronor samt förty minska det i riksstaten
uppförda ordinarie förslagsanslaget till nationalmuseet, nu
155,900 kronor, med 5,400 kronor till 150,500 kronor.
18:o) Nationalmuseet, ordinarie reservationsanslag. Kungl. Majit
har (punkt 17, sid. 22—25) föreslagit riksdagen attj
1) i riksstaten för budgetåret 1933/1934 under rubriken Nationalmuseet,
museet, uppföra det ordinarie reservationsanslaget till målnings- och skulptursamlingarnas
ökande utan angivet belopp;
2) minska det i riksstaten under samma rubrik upptagna ordinarie reservationsanslaget
till inlösen av svenska konstnärers arbeten, nu 25,000 kronor,
med 7,000 kronor till 18,000 kronor;
3) minska det i riksstaten under samma rubrik upptagna ordinarie reservationsanslaget
till handtecknings- och gravyrsamlingarnas ökande, nu 4,500
kronor, med 1,500 kronor till 3,000 kronor;
4) minska det i riksstaten under samma rubrik uppförda ordinarie reservationsanslaget
till samlingarnas vård och underhåll, nu 11,000 kronor, med
1,000 kronor till 10,000 kronor;
5) minska det i riksstaten under samma rubrik upptagna ordinarie reser
-
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
7
vationsanslaget till ökande av samlingen av konsthantverk, nu 6,000 kronor,
med 2,500 kronor till 3,500 kronor;
6) minska det i riksstaten under samma rubrik upptagna ordinarie reservationsanslaget
till boksamlingen, nu 3,000 kronor, med 1,000 kronor till
2.000 kronor;
7) i riksstaten för budgetåret 1933/1934 under samma rubrik uppföra det
ordinarie reservationsanslaget till utländska studieresor utan angivet belopp.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft
dels en inom första kammaren av herr Olof Olsson väckt motion (I: 64),
vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att det ordinarie reservationsanslaget
till inlösen av svenska konstnärers arbeten för budgetåret 1933/
1934 skall utgå med 25,000 kronor;
dels ock en inom andra kammaren av herr O. Holmdahl väckt motion
(II: 162), vari hemställts, att riksdagen ville besluta, att de i momenten 3 och
5 under punkt 17 i åttonde huvudtiteln upptagna ordinarie reservationsanslagen
å respektive 3,000 och 3,500 kronor sammanföras till ett ordinarie
reservationsanslag till målnings- och skulptur-, handtecknings- och gravyrsamlingarnas
ökande samt ökande av samlingen av konsthantverk å 6,500
kronor.
I motionen 1:64 har anförts följande:
Den sista tidens statliga besparingsåtgärder ha gått hårt fram över den
del av nationalmuseets verksamhet, som går ut på att stödja de svenska
konstnärerna. Vid fjolårets riksdag minskades det ordinarie reservationsanslaget
till målnings- och skulptursamlingarnas ökande från 30,000 kronor
till 10,000. I år föreslår Kungl. Maj:t, att detta anslag uppföres i riksstaten
utan angivet belopp, samtidigt med att det ordinarie reservationsanslaget
till inlösen av svenska konstnärers arbeten föreslås minskat från 25,000 till
18.000 kronor.
Jag tillät mig i fjol att motionsledes peka på det svåra läge, i vilket den
levande svenska konsten under nuvarande förhållanden befinner sig, och jag
fann det endast vara i sin ordning, att staten i någon mån trädde i de enskilda
medborgares ställe, som ej längre sågo sig i stånd att hålla konsten
under armarna. Tiderna ha i fortsättningen inte blivit mindre brydsamma,
och jag finner det därför nödvändigt, att staten — när den går att söka
mildra depressionens verkningar — inte glömmer bort konstnärerna och i
varje fall inte beskär den ringa summa, som hitintills stått till deras förfogande.
I motionen II: 162 har anförts följande:
Under det nu löpande budgetåret stå följande inköpsanslag till national
-
museets förfogande:
för målnings- och skulptursamlingarnas ökande.......... 10,000 kronor
för handtecknings- och gravyrsamligarnas ökande........ 4,500 »
för ökande av samlingen av konsthantverk............ 6,000
eller sammanlagt för dessa ändamål.................. 20,500
8
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
Utskottet.
Detta innebär en nedskärning från närmast föregående budgetår av sammanlagt
24,000 kronor.
I den nu framlagda statsverkspropositionen under åttonde huvudtiteln
punkt 17 har nu en ytterligare nedskärning skett, som resulterat däri, att
anslaget till målnings- och skulptursamlingarnas ökande helt strukits, under
det att anslaget till handtecknings- och gravyrsamlingarnas ökande sänkts
till 3,000 kronor och anslaget till ökande av samlingen konsthantverk till
3.500 kronor. Den sammanlagda anslagssumman under de tvenne sistnämnda
rubrikerna, som skulle ställas till nationalmuseets förfogande, utgör alltså
6.500 kronor. För målnings- och skulptursamlingarnas ökande är alltså intet
belopp upptaget för nästkommande budgetår.
Då det emellertid med skäl kan förefalla olämpligt att en stor och synnerligen
viktig avdelning av museet helt berövas utvecklingsmöjligheter och
då dessa återstående 6,500 kronor säkerligen kunna bliva mest effektiva, örn
det lämnas åt museiledningen att avgöra, på vilken punkt av museets ovannämnda
samlingsområden de böra sättas in, torde ovannämnda båda anslag
böra sammanslås till ett, att användas till inköp för målnings- och skulptursamlingarna,
handtecknings-, gravyr- och planschverksamlingarna samt konstslö
j dsamlingen.
Den i motionen II: 162 föreslagna anordningen att till ett gemensamt anslag
sammanföra de särskilda reservationsanslagen till målnings- och skulptursamlingarnas
ökande, till handtecknings- och gravyrsamlingarnas ökande
samt till ökande av samlingen av konsthantverk finner utskottet lämplig.
Anslaget synes böra erhålla beteckningen: till ökande av vissa samlingar av
konstföremål. Anslagets belopp torde böra bestämmas till det i motionen
II: 162 avsedda eller 6,500 kronor, vilket innebär, att någon kostnadsökning
i förhållande till Kungl. Maj:ts förslag icke skulle uppkomma.
Vad åter angår det i motionen I: 64 framställda yrkandet örn höjning av
anslaget till inlösen av svenska konstnärers arbeten från av Kungl. Maj:t
äskade 18,000 kronor till 25,000 kronor, erkänner utskottet visserligen det
behjärtansvärda i de av motionären anförda synpunkterna men kan under
nuvarande förhållanden icke tillstyrka anvisandet av medel för ifrågavarande
ändamål till högre belopp än Kungl. Maj:t föreslagit.
Kungl. Maj:ts förslag har i övrigt icke givit utskottet anledning till erinran.
Under åberopande härav hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall
till herr Holmdahls ovannämnda motion (II: 162) — med
uteslutande ur riksstaten av de därstädes under rubriken
Nationalmuseet uppförda ordinarie reservationsanslagen till
målnings- och skulptursamlingarnas ökande å 10,000 kronor,
till handtecknings- och gravyrsamlingarnas ökande å
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
9
4,500 kronor samt till ökande av samlingen av konsthantverk
å 6,000 kronor -—- i riksstaten för budgetåret 1933/1934
under samma rubrik uppföra ett ordinarie reservationsanslag
till ökande av vissa samlingar av konstföremål å 6,500
kronor;
b) med bifall till Kungl. Majda förslag och med avslag
å herr Olof Olssons ovannämnda motion (I: 64), i vad den
skiljer sig från Kungl. Maj:ts förslag, minska det i riksstaten
under samma rubrik upptagna ordinarie reservationsanslaget
till inlösen av svenska konstnärers arbeten, nu 25,000
kronor, med 7,000 kronor till 18,000 kronor;
c) minska det i riksstaten under samma rubrik uppförda
ordinarie reservationsanslaget till samlingarnas vård och
underhåll, nu 11,000 kronor, med 1,000 kronor till 10,000
kronor;
d) minska det i riksstaten under samma rubrik upptagna
ordinarie reservationsanslaget till boksamlingen, nu 3,000
kronor, med 1,000 kronor till 2,000 kronor;
e) i riksstaten för budgetåret 1933/1934 under samma
rubrik uppföra det ordinarie reservationsanslaget till utländska
studieresor utan angivet belopp.
19:o) Förstärkning av arbetskrafterna vid nationalmuseet. I enlighet
med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 18) hemställer utskottet,
att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till förstärkning av arbetskrafterna vid nationalmuseet
för budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra anslag
av 14,800 kronor att utgå efter de grunder, Kungl. Maj:t
må äga att bestämma.
20:o) Resekostnads- och traktamentsersättningar åt befattningshavare
vid nationalmuseet. I enlighet med Kungl. Majda förslag (punkt
19, sid. 25—26) hemställer utskottet,
att riksdagen må till resekostnads- och traktamentsersättningar
åt befattningshavare vid nationalmuseet för budgetåret
1933/1934 anvisa ett extra reservationsanslag av 3,500
kronor att utgå i enlighet med de närmare bestämmelser,
Kungl. Maj:t må finna gott meddela.
21 :o) Försäkring och transport av konstföremål vid nationalmuseet.
I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 20) hemställer utskottet,
10
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till försäkring och transport av konstföremål,
som äro eller varda deponerade hos nationalmuseet, för
budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra reservationsanslag av
1,500 kronor.
22:6) Konservering av handtecknings- och gravyrsamlingarna vid
nationalmuseet. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 21, sid. 26),
vilket innebär en anslagsminskning med 2,800 kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må till konservering av handtecknings- och
gravyrsamlingarna vid nationalmuseet för budgetåret 1933/
1934 anvisa ett extra reservationsanslag av 2,200 kronor.
23:o) Konservering av statens tavelsamling å Drottningholms
slott. I enlighet med Kungl. Majits förslag (punkt 22, sid. 27) hemställer
utskottet,
att riksdagen må till konserveringsarbeten å föremål, tillhörande
statens tavelsamling å Drottningholms slott, för
budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra reservationsanslag av
2,000 kronor.
24: o) Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare vid livrustkammaren.
I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 23) hemställer
utskottet,
att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare
vid livrustkammaren anvisa för budgetåret 1933/1934
ett extra anslag av 26,950 kronor att utgå efter de grunder,
som Kungl. Maj:t kan finna skäligt meddela.
25:o) Underhåll och vård av livrustkammarens samlingar. I enlighet
med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 24, sid. 28—29), vilket innebär en
anslagsminskning med 4,000 kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må till underhåll och vård av livrustkammarens
samlingar anvisa för budgetåret 1933/1934 ett extra
reservationsanslag av 19,000 kronor att utgå efter grunder,
som Kungl. Majit kan finna skäligt föreskriva.
26:o) Naturhistoriska riksmuseet, samlingar m. m. I enlighet med
Kungl. Maj:ts förslag (punkt 26, sid. 31—32) hemställer utskottet,
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
11
att riksdagen må minska det i riksstaten under rubrik:
Naturhistoriska riksmuseet uppförda ordinarie reservationsanslaget
till samlingar m. m., nu 93,695 kronor, med 8,695
kronor till 85,000 kronor.
27:o) Särskilt arvode åt en vaktmästare vid naturhistoriska riksmuseet,
tillika trädgårdsskötare. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag
(punkt 27) hemställer utskottet,
att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till särskilt arvode åt en vaktmästare vid
naturhistoriska riksmuseet, tillika trädgårdsskötare, för budgetåret
1933/1934 anvisa ett extra anslag av 300 kronor.
28:o) Ökade medel till expenser m. m. för naturhistoriska riksmuseet.
I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 28, sid. 33—34),
vilket innebär en anslagsminskning med 2,000 kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må till förstärkande av den i naturhistoriska
riksmuseets reservationsanslag till samlingar m. m. ingående
anslagsposten till expenser för avdelningarna vid Frescati
för budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra anslag av 13,700
kronor.
29:o) Arbetsbiträden m. m. vid naturhistoriska riksmuseets botaniska
och paleozoologiska avdelningar. Vetenskapligt biträde för
bearbetning av vissa samlingar å museets evertebratavdelning. I
enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkterna 29—31), hemställer utskottet,
att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum,
a) till arbetsbiträde m. m. vid naturhistoriska riksmuseets
botaniska avdelning för budgetåret 1933/1934 anvisa
ett extra anslag av 3,150 kronor att utgå enligt de närmare
bestämmelser, Kungl. Majit kan finna skäl meddela;
b) till arbetsbiträde vid naturhistoriska riksmuseets paleozoologiska
avdelning för budgetåret 1933/1934 anvisa ett
extra anslag av 2,520 kronor;
c) till vetenskapligt biträde för bearbetning av vissa samlingar
å naturhistoriska riksmuseets evertebratavdelning för
budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra anslag av 4,000
kronor.
12
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
30:o) Arbetsbiträde vid naturhistoriska riksmuseets etnografiska
avdelning. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 32, sid. 36—37),
vilket innebär en anslagsökning med 150 kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må till arbetsbiträde vid naturhistoriska
riksmuseets etnografiska avdelning för budgetåret 1933/1934
anvisa ett extra anslag av 2,670 kronor.
31:o) Ökade medel till expenser m. m. för naturhistoriska riksmuseets
etnografiska avdelning. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag
(punkt 33) hemställer utskottet,
att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till ökade medel till expenser m. m. för
naturhistoriska riksmuseets etnografiska avdelning för budgetåret
1933/1934 anvisa ett extra anslag av 24,400 kronor
att utgå med den fördelning och i enlighet med de närmare
bestämmelser, som av Kungl. Majit föreskrivas.
32:o) Fortsatt iordningställande av en för etnografiska museet
upplåten byggnad. Sedan 1932 års riksdag till fortsatt iordningställande
av f. d. livregementets dragoners kasernetablissement till etnografiskt museum
m. m. i huvudsaklig överensstämmelse med av vetenskapsakademien i skrivelse
den 31 augusti 1931 framlagt, av departementschefen i statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för den 4 januari 1932 återgivet förslag
beviljat ett belopp av 96,140 kronor samt därav för budgetåret 1932/1933
såsom extra reservationsanslag anvisat 15,000 kronor, har nu Kungl. Majit
(punkt 34, sid. 40—42) föreslagit riksdagen att av nämnda av 1932 års
riksdag beviljade belopp av 96,140 kronor för budgetåret 1933/1934 såsom
extra reservationsanslag anvisa 22,000 kronor.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må av det utav 1932 års riksdag till fortsatt
iordningställande av f. d. livregementets dragoners
kasernetablissement till etnografiskt museum m. m. beviljade
beloppet av 96,140 kronor för budgetåret 1933/1934 såsom
extra reservationsanslag anvisa 22,000 kronor.
33:o) Nordiska museet. I enlighet med Kungl. Majits förslag (punkt 35)
hemställer utskottet,
att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till nordiska museet för budgetåret 1933/1934
anvisa ett extra anslag av 190,000 kronor att under villkor
att en ledamot i museets nämnd är av Kungl. Majit för
-
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
13
ordnad ävensom på de övriga villkor, Kungl. Majit må föreskriva,
utgå till nämnden för att enligt dess bestämmande
användas till museets ändamål.
34:o) Kulturhistoriska museet i Lund. Kungl. Majit har (punkt 36,
sid. 43—44) föreslagit riksdagen att till kulturhistoriska museet i Lund anvisa
för budgetåret 1933/1934 ett extra anslag av 22,000 kronor att under
de villkor, Kungl. Majit kan finna skäl föreskriva, utgå till styrelsen för
kulturhistoriska föreningen för södra Sverige för att användas för museets
förvaltningsomkostnader och i främsta rummet till avlöning åt vetenskapligt
och fackmässigt utbildade biträden vid museet.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom första
kammaren av herr K. von Geijer väckt motion (I: 65), vari hemställts, att
riksdagen måtte besluta, att extra anslaget till kulturhistoriska museet i Lund
skall utgå för budgetåret 1933/1934 med 25,000 kronor, eller enahanda belopp,
varmed anslaget utgår för nu löpande budgetår.
Med hänsyn till rådande förhållanden finner sig utskottet icke kunna förorda
motionärens hemställan utan ansluter sig till Kungl. Majits förslag,
vilket innebär en anslagsminskning med 3,000 kronor.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Majits förslag
samt med avslag å herr von Geijers ovannämnda motion
(I: 65), i vad den skiljer sig från Kungl. Majits förslag, till
kulturhistoriska museet i Lund anvisa för budgetåret 1933/
1934 ett extra anslag av 22,000 kronor att under de villkor,
Kungl. Majit kan finna skäl föreskriva, utgå till styrelsen
för kulturhistoriska föreningen för södra Sverige för att användas
för museets förvaltningsomkostnader och i främsta
rummet till avlöning åt vetenskapligt och fackmässigt utbildade
biträden vid museet.
35:o) Musikhistoriska museet. I enlighet med Kungl. Majits förslag
(punkt 37) hemställer utskottet,
att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till musikhistoriska museet för budgetåret
1933/1934 anvisa ett extra anslag av 4,000 kronor att på
de villkor och under de förbehåll, Kungl. Majit kan finna
skäl föreskriva, utgå till museets ändamål.
Utskottet.
14
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
"Utskottet.
36:o) Svenska skolmuseet. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt
38, sid. 45—46), vilket innebär en anslagsminskning med 500 kronor, hemställer
utskottet,
att riksdagen må till svenska skolmuseet anvisa för budgetåret
1933/1934 ett extra anslag av 3,500 kronor att på de
villkor, Kungl. Majit kan finna gott bestämma, utgå till centralstyrelsen
för Sveriges allmänna folkskollärarförening för
museets ändamål.
Kyrkliga ändamål.
37:o) Kleresistaten. Kungl. Majit har (punkt 39, sid. 47) föreslagit riksdagen
att minska det ordinarie förslagsanslaget till kleresistaten, nu 120,000
kronor, med 35,000 kronor till 85,000 kronor.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom andra
kammaren av herrar J. H. Brädefors och H. Hagberg i Luleå väckt motion
(II: 127), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att de å åttonde huvudtiteln
upptagna anslagen för kyrkliga ändamål icke beviljas, utan att
medlen i stället skola användas till att hjälpa de arbetslösa genom inrättandet
av yrkesskolor för arbetslös ungdom.
Den i motionen gjorda hemställan finner utskottet vara av beskaffenhet
att icke kunna av utskottet tillstyrkas.
Mot Kungl. Majits förslag under förevarande punkt har utskottet intet
att erinra.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må
a) avslå herrar Brädefors och Hagbergs ovannämnda motion
(II: 127),
b) minska det ordinarie förslagsanslaget till kleresistaten,
nu 120,000 kronor, med 35,000 kronor till 85,000 kronor.
38:o) Lappmarks ecklesiastikverk, kyrkliga ändamål. I enlighet
med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 40, sid. 47—48) hemställer utskottet,
att riksdagen må öka det ordinarie förslagsanslaget till
lappmarks ecklesiastikverk, kyrkliga ändamål, nu 3,000 kronor,
med 1,000 kronor till 4,000 kronor.
39:o) Ersättning för prästerskapets tionde. I enlighet med Kungl.
Maj:ts förslag (punkt 41, sid. 48—49) hemställer utskottet,
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
15
att riksdagen må höja det ordinarie förslagsanslaget till
ersättning för prästerskapets tionde, nu 4,624,400 kronor,
med 10,350 kronor till 4,634,750 kronor.
40:o) Ersättning åt vissa församlingar till följd av lindring i främmande
trosbekännares skattskyldighet. I enlighet med Kungl. Maj:ts
förslag (punkt 42, sid. 49—50) hemställer utskottet,
att riksdagen må öka det ordinarie förslagsanslaget till
ersättning åt vissa församlingar till följd av lindring i främmande
trosbekännares skattskyldighet, nu 40,000 kronor,
med 10,000 kronor till 50,000 kronor.
41 :o) Stipendier för utbildande vid universitet av präster, förtrogna
med finska språket. Sedan 1932 års riksdag till tre stipendier för utbildande
vid universitet av präster, förtrogna med finska språket, beviljat ett
extra anslag å 10,800 kronor samt därav för budgetåret 1932/1933 anvisat
ett belopp av 3,600 kronor, har nu Kungl. Majit (punkt 43) föreslagit riksdagen
att av nämnda av 1932 års riksdag anvisade extra anslag för budgetåret
1933/1934 anvisa 3,600 kronor.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må av det utav 1932 års riksdag beviljade
extra anslaget till tre stipendier för utbildande vid universitet
av präster, förtrogna med finska språket, för budgetåret
1933/1934 anvisa 3,600 kronor.
42:o) Religiös och social verksamhet bland svenskar i vissa utländska
hamnstäder. I enlighet med Kungl. Majits förslag (punkt 44)
hemställer utskottet,
att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till religiös och social verksamhet bland
svenskar i vissa utländska hamnstäder anvisa för budgetåret
1933/1934 ett extra anslag av 50,500 kronor.
43:o) Dyrtidstillägg åt de för religiös och social verksamhet bland
svenskar i vissa utländska hamnstäder anställda präster. Beträffande
vad Kungl. Majit (punkt 45) föreslagit riksdagen ifråga om dyrtidstillägg
åt de för religiös och social verksamhet bland svenskar i vissa
utländska hamnstäder anställda präster avgiver utskottet senare under riksdagen
utlåtande; vilket härmed
anmäles.
16
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
44:o) Kostnader förenade med friköp av lägenheter å kyrklig jord.
I enlighet med Kungl. Majda förslag (punkt 46) hemställer utskottet,
att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till bestridande i vissa fall med allmänna
medel av kostnader, förenade med friköp av lägenheter å
kyrklig jord, anvisa för budgetåret 1933/1934 ett extra förslagsanslag
av 10,000 kronor.
45:o) Domkapitlens expeditioner. I enlighet med Kungl. Majda förslag
(punkt 47, sid. 53—55) och under hänvisning till vad utskottet i sitt
utlåtande nr 18 anfört i fråga örn upptagande å staten för domkapitlens
expeditioner av medel till expenser och tryckningskostnader, hemställer
utskottet,
att riksdagen må
a) i den ordinarie staten för domkapitlens expeditioner
under rubrik: expenser uppföra en anslagspost å 34,000
kronor,
b) i samma stat under rubrik: tryckningskostnader uppföra
en anslagspost å 7,500 kronor,
c) öka det ordinarie förslagsanslaget till domkapitlens
expeditioner, nu 279,300 kronor, med 41,500 kronor till
320,800 kronor.
46:o) Reparations- och ändringsarbeten vid domkapitlets i Göteborg
lokaler m. m. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 48, sid.
55—60) hemställer utskottet,
att riksdagen må för utförande i huvudsaklig överensstämmelse
med i ärendet företett, av byggnadsstyrelsen den
8 december 1932 framlagt förslag av ändrings- och reparationsarbeten
vid domkapitlets i Göteborg lokaler m. m. för
budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra reservationsanslag av
18,000 kronor.
47:o) Kyrkors underhåll: ersättningar. I enlighet med Kungl. Maj:ts
förslag (punkt 49, sid. 60—61) hemställer utskottet,
att riksdagen må minska det i riksstaten upptagna ordinarie
förslagsanslaget till kyrkors underhåll: ersättningar,
nu 220,000 kronor, med 20,000 kronor till 200,000 kronor.
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
17
Akademier m. m.
48:o) Vetenskapsakademien. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag
(punkt 51, sid. 63—64) hemställer utskottet,
att riksdagen må i riksstaten för budgetåret 1933/1934
uppföra det under Vetenskapsakademien upptagna ordinarie
anslaget till akademien utan angivet belopp.
49:o) Bestridande av kostnaderna för Sveriges anslutning till den
baltisk-geodetiska kommissionen. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag
(punkt 52, sid. 64—65), vilket innebär en anslagsökning med 1,025 kronor,
hemställer utskottet,
att riksdagen må för bestridande av kostnaderna för Sveriges
anslutning till den baltisk-geodetiska kommissionen
under år 1933 och för vissa i samband därmed stående
utgifter för budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra reservationsanslag
av 3,400 kronor.
50:o) Bestridande av kostnaderna för Sveriges anslutning till vissa
internationella vetenskapliga sammanslutningar. I enlighet med Kungl.
Maj:ts förslag (punkt 53, sid. 65—67) hemställer utskottet,
att riksdagen må till bestridande av kostnaderna för Sveriges
anslutning till vissa internationella vetenskapliga sammanslutningar
för budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra
reservationsanslag av 4,500 kronor.
51:o) Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien. I anledning av
Kungl. Maj:ts förslag (punkt 54, sid. 67) hemställer utskottet,
att riksdagen må minska den i staten för vitterhets-,
historie- och antikvitetsakademien uppförda anslagsposten
till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m.,
nu 33,600 kronor, med 3,300 kronor till 30,300 kronor
samt förty minska det i riksstaten uppförda ordinarie förslagsanslaget
till vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien,
nu 99,750 kronor, med 3,300 kronor till 96,450 kronor.
52:o) Vitterhetsakademiens ordinarie reservationsanslag. I enlighet
med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 55, sid. 68—71) hemställer utskottet,
att riksdagen må beträffande de i riksstaten under rubrik
Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien upptagna ordinarie
reservationsanslagen
Bihang till riksdagens protokoll 1933. 6 sami. Nr 8.
2
18
Statsutskottets utlåtande Nr S.
a) minska anslaget till underhåll och förökande av de
under akademiens inseende ställda samlingar, nu 12,000
kronor, med 6,000 kronor till 6,000 kronor;
b) minska anslaget till tryckningskostnader samt utgivande
av planschverk över fornsaker och andra märkvärdiga föremål
i statens historiska museum m. m., nu 10,500 kronor,
med 3,500 kronor till 7,000 kronor;
c) minska anslaget till underhåll och fortsättning av inredningen
i statens historiska museum och myntkabinettet,
nu 3,000 kronor, med 2,000 kronor till 1,000 kronor;
d) uppföra anslaget till undersökning och beskrivning av
fäderneslandets fornlämningar med oförändrat belopp, 5,000
kronor;
e) minska anslaget till transporter, lyshållning och vissa
andra expensutgifter, nu 14,000 kronor, med 1,000 kronor
till 13,000 kronor;
f) minska anslaget till fornlämningars vård, nu 8,000 kronor,
nied 1,000 kronor till 7,000 kronor;
g) minska anslaget till vård och underhåll av Visby ruiner
och andra byggnadsminnesmärken, nu 5,000 kronor, med
1,000 kronor till 4,000 kronor.
53:o) ökade medel till avlönande av icke-ordinarie befattningshavare
vid vitterhetsakademien. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag
(punkt 56, sid. 71—75) — vilket innebär att till ett anslag under angivna
rubrik sammanföras dels ett belopp av 6,000 kronor, varmed det ordinarie
reservationsanslaget till underhåll och förökande av de under akademiens
inseende ställda samlingarna minskats, dels de för innevarande budgetår
såsom särskilda extra anslag utgående beloppen å 47,350 kronor till ökade
medel till avlönande av icke-ordinarie befattningshavare vid akademien, å
11,850 kronor till tillfällig ökning av akademiens arbetskrafter, å 10,000
kronor till ökade medel för fornminnesvården, närmast i syfte att åstadkomma
en inventering av landets fornminnen, samt å 15,000 kronor till
inventering och konservering av vissa samlingar inom statens historiska
museum — hemställer utskottet,
att riksdagen må till ökade medel till avlönande av ickeordinarie
befattningshavare vid vitterhetsakademien för budgetåret
1933/1934 anvisa ett extra anslag av 90,200 kronor
att utgå med den fördelning och efter de närmare grunder,
som av Kungl. Majit bestämmas.
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
19
54:o) Omedelbara iståndsättningsåtgärder å vissa byggnadsminnesmärken.
I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 57, sid. 75), vilket
innebär en anslagsminskning med 1,000 kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må till omedelbara iståndsättningsåtgärder
å vissa byggnadsminnesmärken för budgetåret 1933/1934
anvisa ett extra reservationsanslag av 9,000 kronor.
55:o) Resekostnads- och traktamentsersättningar åt befattningshavare
vid vitterhetsakademien m. m. I enlighet med Kungl. Majlis
förslag (punkt 58, sid. 75—76), vilket innebär en anslagsminskning med
10,000 kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må till resekostnads- och traktamentsersättningar
åt befattningshavare vid vitterhetsakademien samt
riksantikvariens ombud för budgetåret 1933/1934 anvisa ett
extra reservationsanslag av 15,000 kronor att utgå i enlighet
med de närmare bestämmelser, Kungl. Majd må finna
gott meddela.
56:o) Vakthållning för öppethållande av statens historiska museum.
Kungl. Majd har (punkt 59, sid. 76—79) föreslagit riksdagen att
till vakthållning för öppethållande av statens historiska museum för budgetåret
1933/1934 anvisa ett extra anslag av 9,700 kronor att utgå i enlighet
med de närmare föreskrifter, Kungl. Majd kan finna gott meddela.
För budgetåret 1932/1933 utgår för ändamålet ett extra anslag av 8,900
kronor.
Kungl. Maj ds förslag avser att bereda möjlighet för den extra vaktpersonalen
vid statens historiska museum att erhålla semesterledighet under sommarmånaderna
och att uppbära sjukavlöning vid tjänstledighet för sjukdom.
Kostnaderna härför hava av departementschefen beräknats till 800 kronor.
Utskottet har funnit sig böra tillstyrka Kungl. Maj ds förslag och hemställer
alltså,
att riksdagen må till vakthållning för öppethållande av
statens historiska museum för budgetåret 1933/1934 anvisa
ett extra anslag av 9,700 kronor att utgå i enlighet med
de närmare föreskrifter, Kungl. Majd kan finna gott meddela.
57:o) Vård och underhåll av antikvariskt-numismatiska biblioteket.
I enlighet med Kungl. Majds förslag (punkt 60, sid. 79), vilket innebär en
anslagsminskning med 500 kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må till vård och underhåll av det under
vitterhetsakademiens inseende ställda antikvariskt-numisma
-
20
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
tiska biblioteket för budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra
reservationsanslag av 3,500 kronor.
58;o) Underhåll av antikvariskt-topografiska arkivet. I enlighet
med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 61) hemställer utskottet,
att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till underhåll av det under vitterhetsakademiens
inseende ställda antikvariskt-topografiska arkivet för
budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra reservationsanslag av
1,500 kronor.
59:o) Instrumentutrustning för vitterhetsakademien. I enlighet med
Kungl. Maj:ts förslag (punkt 62, sid. 80), vilket innebär en anslagsminskning
med 1,000 kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må till inköp av instrumentutrustning för
vitterhetsakademien för budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra
reservationsanslag av 600 kronor.
60:o) De under vitterhetsakademiens inseende ställda ostasiatiska
arkeologiska samlingarna. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt
63, sid. 80—82), vilket innebär dels en överflyttning till sjätte huvudtiteln
av ett till 18,000 kronor beräknat belopp till hyreskostnader, dels ock härutöver
en anslagsminskning med 2,000 kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må till den ostasiatiska arkeologiska samlingens
bearbetning, vård och underhåll samt till expenser för
densamma anvisa för budgetåret 1933/1934 ett extra anslag
av 18,000 kronor.
61:o) Akademien för de fria konsterna: Undervisningsmateriel
m. m. I anledning av Kungl. Maj:ts förslag (punkt 64, sid. 82—83) hemställer
utskottet,
att riksdagen må beträffande det i staten för akademien
för de fria konsterna upptagna ordinarie reservationsanslaget
till undervisningsmateriel m. m., besluta att de däri nu
ingående anslagsposterna elevernas studieresor å 2,200 kronor
och resestipendier för studier i utlandet å 4,000 kronor
skola uppföras utan angivna belopp samt förty minska
samma ordinarie reservationsanslag, nu 33,300 kronor, med
6,200 kronor till 27,100 kronor.
62:o) Förstärkning av vissa anslagsposter i det för akademien
för de fria konsterna uppförda ordinarie reservationsanslaget till
undervisningsmateriel m. m. I enlighet med Kungl. Majda förslag (punkt
Statsutskottets utlåtande Nr 8. 21
65, sid 83—85), vilket innebär en anslagsminskning med 1,900 kronor, hemställer
utskottet,
att riksdagen må till beredande av förstärkning av vissa
anslagsposter i det för akademien för de fria konsterna uppförda
ordinarie reservationsanslaget till undervisningsmateriel
m. m. anvisa för budgetåret 1933/1934 ett extra anslag av
10,900 kronor.
63:o) Skolan för dekorativ konst. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag
(punkt 66, sid. 86—87), vilket innebär en anslagsminskning med 1,900
kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må såsom bidrag till uppehållande av verksamheten
vid den vid konsthögskolan anordnade skolan för
dekorativ konst för budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra
anslag av 18,700 kronor.
64: o) Undervisning i materiallära vid konsthögskolan. I enlighet
med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 67) hemställer utskottet,
att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till arvode åt extra lärare i materiallära vid
konsthögskolan anvisa för budgetåret 1933/1934 ett extra
anslag av 3,500 kronor.
65:o) Musikaliska akademien: Avlöningar m. m. I anledning av
Kungl. Maj:ts förslag (punkt 68, sid. 87—89) hemställer utskottet,
att riksdagen må minska det i den ordinarie staten för
musikaliska akademien upptagna förslagsanslaget till avlöningar
till icke-ordinarie befattningshavare m. m., nu 57,500
kronor, med 2,000 kronor till 55,500 kronor samt förty
minska det i riksstaten under musikaliska akademien med
rubrik: Avlöningar m. m. uppförda ordinarie förslagsanslaget,
nu 155,860 kronor, med 2,000 kronor till 153,860
kronor.
66:o) Stipendier m. m. åt tonsättare. Kungl. Maj:t har (punkt 69,
sid. 89—92) föreslagit riksdagen att minska det i staten för musikaliska
akademien uppförda ordinarie reservationsanslaget till stipendier åt yngre
svenska musikidkare med anlag för tonsättningskonst, till uppmuntran av
inhemska tonsättare för åstadkommande av musikaliska arbeten av högre
värde samt till belöningar åt äldre framstående svenska tonsättare för av
Utskottet.
22 Statsutskottets utlåtande Nr 8.
dem utförda musikaliska arbeten, nu 15,000 kronor, med 5,000 kronor till
10,000 kronor.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom första
kammaren av herr K. J. Ekman väckt motion (1:2), vari hemställts, att
riksdagen ville besluta att öka det i staten för musikaliska akademien uppförda
ordinarie reservationsanslaget till stipendier åt yngre svenska musikidkare
med anlag för tonsättningskonst, till uppmuntran av inhemska tonsättare
för åstadkommande av musikaliska arbeten av högre värde samt till
belöningar åt äldre framstående svenska tonsättare för av dem utförda musikaliska
arbeten, nu 15,000 kronor, med 10,000 kronor till 25,000 kronor;
eller, örn detta ej kan beviljas, att anslaget under inga omständigheter
må nedsättas under det nu utgående beloppet av 15,000 kronor.
Beträffande de av motionären till stöd för hans framställning anförda
skälen hänvisar utskottet till motionen.
Ehuru utskottet tillägger stor vikt åt de synpunkter, som av motionären
anförts till stöd för hans hemställan, anser sig utskottet dock icke kunna
i nuvarande budgetära läge förorda högre anslag för ändamålet, än som av
Kungl. Maj:t äskats. Utskottet vill dock uttrycka den förhoppningen, att
den av Kungl. Majit föreslagna kraftiga begränsningen av anslaget endast
skall behöva bliva av tillfällig art.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å herr Ekmans ovannämnda motion (I: 2),
i vad den skiljer sig från Kungl. Maj:ts förslag, minska
det i staten för musikaliska akademien uppförda ordinarie
reservationsanslaget till stipendier åt yngre svenska musikidkare
med anlag för tonsättningskonst, till uppmuntran
av inhemska tonsättare för åstadkommande av musikaliska
arbeten av högre värde samt till belöningar åt äldre framstående
svenska tonsättare för av dem utförda musikaliska
arbeten, nu 15,000 kronor, med 5,000 kronor till 10,000 kronor.
67:o) Förstärkning av det för musikaliska akademien uppförda
ordinarie reservationsanslaget till materiel och expenser m. m. I
enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 70, sid. 92—94), vilket innebär
en anslagsminskning med 4,500 kronor, hemställer utskottet,
, att riksdagen må till förstärkande av det för musikaliska
akademien uppförda ordinarie reservationsanslaget till materiel
och expenser m. m. för budgetåret 1933/1934 anvisa
ett extra anslag av 11,000 kronor.
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
23
68:o) Biträde åt bibliotekarien bos musikaliska akademien. Ökad
undervisning i pianospelning och harmonilära vid musikkonservatoriet.
1 enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkterna 71 och 72) hemställer
utskottet,
att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum,
a) till biträde åt bibliotekarien hos musikaliska akademien
vid vården av biblioteket för budgetåret 1983/1934
anvisa ett extra anslag av 1,500 kronor;
b) till ökad undervisning i ämnena pianospelning och
harmonilära vid musikkonservatoriet för budgetåret 1933/
1934 anvisa ett extra anslag av 3,000 kronor.
69;o) Beredande av ökat lokalutrymme åt musikaliska akademien
m. m. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 73, sid. 94 98) hem
ställer
utskottet,
att riksdagen må till beredande i huvudsaklig överensstämmelse
med i ärendet företedda ritningar och kostnadsförslag
av ökade utrymmen för musikaliska akademien med
musikkonservatoriet för budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra
reservationsanslag av 38,000 kronor.
70:o) Kurser för utbildande av kyrkomusiker. I enlighet med Kungl.
Maj:ts förslag (punkt 74, sid. 98—100), vilket innebär en anslagsminskning
med 2,500 kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) för anordnande under år 1933 vid fyra folkskoleseminarier
av kurser för utbildande av kyrkomusiker för
budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra anslag av 10,000
kronor;
b) medgiva, att i fall, då kompletterande undervisning
vid folkskoleseminarium erfordras för dem av seminariets
elever, som deltagit i kurs för utbildande av kyrkomusiker,
ersättning till vederbörande lärare för s. k. övertimmar må,
efter prövning av Kungl. Majit i varje särskilt fall, utgå
från det ordinarie reservationsanslaget till folkskoleseminarierna.
71:o) Kungl, operan. I förslaget till riksstat för budgetåret 1933/1934
har Kungl. Majit upptagit det ordinarie anslaget till Kungl, operan med
oförändrat belopp, 150,000 kronor.
I en inom andra kammaren av herr A. Hansson i Rubbestad m. fl. väckt
motion (lii 116) har hemställts, att riksdagen måtte avslå Kungl. Majits för
-
24 Statsutskottets utlåtande Nr 8.
slag i statsverkspropositionen om ett anslag å 150,000 kronor till Kungl,
operan.
Beträffande detta ärende avgiver utskottet framdeles utlåtande, vilket
härmed
anmäles.
72:o) Brandförsäkring av viss staten tillhörig, huvudsakligen i
operabyggnaden och dramatiska teaterns byggnad förvarad lösegendom
m. m. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 75, sid.
100—101), vilket innebär en anslagsminskning med 1,240 kronor, får utskottet,
under framhållande, att denna fråga får anses oberoende av den
ståndpunkt, riksdagen kan komma att intaga till det under nästföregående
punkt avsedda ärendet, hemställa,
att riksdagen må till gäldande av årspremier för brandförsäkring
av viss staten tillhörig, huvudsakligen i operabyggnaden
och dramatiska teaterns byggnad förvarad lösegendom
ävensom av de av departementschefen i statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för den 3 januari 1933
under punkt 75 omförmälda förrådsbyggnader och där
förvarad lösegendom för budgetåret 1933/1934 anvisa ett
extra anslag av 12,745 kronor att utgå med den fördelning,
som av Kungl. Maj:t bestämmes.
Universiteten, den medicinska undervisningen m. m.
73:o) Uppsalauniversitet: universitetsstaten. Kungl. Maj:t har (punkt
76, sid. 102—123) föreslagit riksdagen att
dels besluta att i utgiftsstaten för universitetet i Uppsala under I. Avlöningsstater
för professorer och lärare m. fl. vidtaga den ändringen, att i
stället för en professur i teoretisk filosofi och en professur i praktisk filosofi
uppföras två professurer i filosofi, den ena professuren med avlöning lika
med vad som tillkommer universitetsprofessor och den andra professuren
utan angivet belopp för lön och tjänstgöringspenningar, med rätt för Kungl.
Maj:t att vidtaga härav och av de utav departementschefen i statsrådsprotokollet
angivna förutsättningar betingade jämkningar i utgiftsstaten;
dels för budgetåret 1933/1934 upptaga den i utgiftsstaten för universitetet
i Uppsala under I. Avlöningsstater för professorer och lärare m. fl., E. Diverse
arvoden m. m. upptagna anslagsposten: 1 lärare i utförande av ritningar
för vetenskapliga ändamål å 600 kronor utan angivet belopp;
dels för budgetåret 1933/1934 upptaga följande i utgiftsstaten för universitetet
i Uppsala under II. Anslag till materiel m. m. upptagna anslagsposter
utan angivet belopp, nämligen
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
25
anslagsposten å 6,050 kronor till uppvärmning, belysning m. m. av de i
Gustavianum inrymda institutionerna,
anslagsposten å 8,725 kronor till gymnastikinrättningen, samt
anslagsposten å 3,380 kronor till ridundervisningens uppehållande;
dels minska den under samma rubrik upptagna anslagsposten till extra
utgifter, däri inberäknad tryckningskostnad, nu 68,975 kronor, med 12,845
kronor till 56,130 kronor;
dels oell minska det ordinarie anslaget till universitetet i Uppsala, universitetsstaten,
nu 1,381,804 kronor, med 45,240 kronor till 1,336,564 kronor.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom första
kammaren av herr W. Björck väckt motion (I: 38), vari hemställts, att
riksdagen ville besluta, dels att upptaga den i utgiftsstaten för universitetet
i Uppsala uppförda professuren i konsthistoria med konstteori utan
angivet belopp, med rätt för Kungl. Maj:t att vidtaga härav föranledda formella
jämkningar i utgiftsstaten, dels med anledning härav minska det
ordinarie anslaget till universitetet i Uppsala, universitetsstaten med 12,000
kronor till 1,324,564 kronor.
Beträffande de av motionären till stöd för hans framställning andragna
skälen hänvisar utskottet till motionen.
Av utredningen i ärendet framgår, att Kungl. Majit i besparingssyfte
låtit undersöka möjligheten av en temporär vakanssättning av en ordinarie
lärarbefattning. Bland de professurer, som äro eller under närmaste tiden
bliva lediga, har en sådan åtgärd synts kunna ifrågakomma närmast beträffande
den ena av de båda professurerna i filosofi. Professuren i teoretisk
filosofi blev ledig hösten 1931 genom innehavarens frånfälle och är ännu ej
återbesatt. Professuren i praktisk filosofi skulle hava ledigförklarats i september
1932, men på universitetets begäran blev åtgärden uppskjuten till den 15
april 1933. I händelse av vakanssättning av den ena professuren under
någon tid torde — framhåller departementschefen — möjligheten finnas att
under tiden upprätthålla erforderlig undervisning och examination inom den
vakanssatta professurens ämnesområde, enär universitetet förfogar över två
statliga docentstipendier för den filosofiska ämnesgruppen (teoretisk filosofi,
praktisk filosofi och pedagogik), varjämte finnes ytterligare ett docentstipendium
för filosofi på grund av enskild donation.
I betraktande av nu anförda förhållanden anbefallde Kungl. Majit den
11 november 1932 kanslern för rikets universitet att, efter vederbörandes
hörande, till Kungl. Majit inkomma med yttrande angående möjligheten
att i besparingssyfte tills vidare till en professur sammanföra den lediga
professuren i teoretisk filosofi vid universitetet med den under budgetåret
1933/1934 ledigblivande professuren i praktisk filosofi; tillika föreskrev Kungl.
Majit, att med åtgärder för återbesättande av dessa professurer skulle tills
vidare, till dess annorlunda förordnades, anstå.
Yttranden i sålunda angivna hänseenden hava sedermera inkommit.
26
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
Av universitetsmyndigheterna har framhållits, att ett sammanförande av
de båda professurerna i filosofi skulle innebära en allvarlig fara för forskningen
och undervisningen i de filosofiska ämnena och ett menligt avbrott
i den vid universitetet övade verksamheten på detta område. Tillika hava
starka betänkligheter yppats mot ett avbrytande av den redan inledda tillsättningsproceduren
beträffande professuren i teoretisk filosofi. Det större
akademiska konsistoriet i Uppsala yttrar i ämnet bland annat följande:
Örn emellertid en sammanslagning av de båda filosofiska professurerna,
trots de vetenskapliga olägenheter den skulle medföra, anses kunna företagas,
bör, såsom universitetsstatuterna förutsätta, fråga därom dock icke
väckas vid en tidpunkt då tillsättningsförfarandet i fråga örn den ena, professuren
i teoretisk filosofi, redan inletts. I detta avseende vill konsistoriet
meddela, att förfarandet fortskridit så långt, att av de fyra sakkunniga två
inkommit med sina utlåtanden till rektorsämbetet. Örn utanför den i universitetsstatuterna
föreskrivna ordningen fullföljandet av detta tillsättningsförfarande
nu skulle inställas, vore det fara för att en sådan åtgärd fattades
som bevis för en osäkerhet och oberäknelighet vid de akademiska lärarplatsernas
tillsättande, som skulle kunna medföra allvarliga vådor för arbetet
vid universitetet.
På grund av vad sålunda anförts hemställer konsistoriet, att åtgärderna
för tillsättningen av professuren i teoretisk filosofi i vanlig ordning måtte
få fullföljas.
Då tidigare under detta år konsistoriet haft att yttra sig över möjligheterna
till besparing å universitetets stat för nästa budgetår, ådagalade konsistoriet
sin fulla beredvillighet att göra sin insats, för att de nödvändiga
besparingarna å riksstaten skulle kunna genomföras. Därest Kungl. Majit,
utöver vad av konsistoriet då angivits, skulle vid övervägande av ytterligare
besparingar finna, att åtgärder i besparingssyfte böra vidtagas i fråga örn
professurerna i filosofi, hemställer konsistoriet, att Kungl. Majit måtte använda
den av professor Hägerström i humanistiska sektionen föreslagna utvägen
eller att professuren i praktisk filosofi förklaras ledig först två år
efter det professor Hägerström den 6 september 1933 avgått, och att den
under vakanstiden uppehälles på förordnande av docentstipendiat på stat,
örn kompetent sådan finnes.
Universitetskanslern anför bland annat:
Det är därför min bestämda uppfattning, att man icke bör bryta kontinuiteten
i den akademiska undervisningen och därmed även till en viss grad
i det vetenskapliga arbetet inom någon disciplin — icke ens temporärt —
genom att indraga vederbörande professorsbefattning, innan man verkställt
en samtliga universitet och högskolor omfattande, åtminstone summarisk
utredning angående vilka professurer, som med minsta olägenhet kunna
undvaras, och vilka åtgärder, som böra vidtagas för att i möjligaste mån
neutralisera genom indragningen uppkommande olägenheter. Medan utredningsarbetet
pågår, böra naturligen de ledigblivande lärarbefattningar, som
med hänsyn till ämnets egen beskaffenhet, antalet i riket förefintliga professurer
inom ämnesområdet i fråga eller andra dylika förhållanden synas
i första hand kunna ifrågasättas till indragning, icke besättas med ordinarie
innehavare utan uppehållas genom vikarie.
Ett särskilt spörsmål, som i detta sammanhang bör upptagas till prov
-
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
27
ning, är frågan, huruvida man — för att möjliggöra ett snabbare ikraftträdande
av de indragningar och omläggningar, vilka kunna komma att
beslutas — bör gå så långt som till att avbryta en redan påbörjad och kanske
ganska långt avancerad tillsättningsprocedur. Avgörande för ställningstagandet
i denna fråga lärer bliva den betydelse man tillmäter de säregna
akademiska befordringsförhållandena och tillsättningsprinciperna. Jag tilllåter
mig erinra om, att den, som vill med någon utsikt till framgång
kunna konkurrera örn en akademisk lärarstol, i regel måste efter docentutnämningen
offra ett flertal — ej sällan ett tiotal — år av intensivt vetenskapligt
arbete på att meritera sig för professur i ett visst ämne, samt att
vid tillsättningen endast »graden av ådagalagd vetenskaplig skicklighet» får
vara avgörande. För min del anser jag mig böra bestämt avråda från att
avbryta en redan påbörjad akademisk tillsättningsprocedur.
För att i möjligaste mån tillgodose besparingsintresset har professorn
Hägerström framställt ett förslag, som sedan upptagits av konsistoriet, nämligen
att professuren i praktisk filosofi skulle ledigförklaras först två år
efter det Hägerström den 6 september 1933 avgått från tjänsten, och under
vakanstiden uppehållas på förordnande av docentstipendiat. Jag anser mig
böra framhålla, att enbart en dylik vakanssättningsåtgärd icke kommer att
medföra någon vinst för statsverket. Enligt gällande bestämmelser skola
nämligen besparingar å professorslöner ingå till universitetets reservfond
och besparade docentstipendier till docentstipendiefonderna. Ett rubbande
av dessa bestämmelser åter lärer, med hänsyn till nämnda fonders, stora
betydelse för det vetenskapliga arbetet och den akademiska undervisningen,
icke böra ifrågakomma, allra minst vid en tidpunkt, då reservfondens ställning
är nästan hopplös och universitetet icke synes kunna påräkna någon
som helst ökning av nu utgående statsanslag.
Under åberopande av det anförda avstyrker kanslern, att professurerna i
teoretisk filosofi och i praktisk filosofi vid universitetet i Uppsala i besparingssyfte
sammanföras till en professur, innan det genom en samtliga universitet
och högskolor omfattande utredning utrönts, vilka professorsbefattningar,
som kunna med minsta olägenhet indragas, och vilka åtgärder, som
böra vidtagas för att i möjligaste mån minska de med en indragning förknippade
olägenheterna.
Vidare hemställer kanslern, att åtgärderna för återbesättande av professuren
i teoretisk filosofi måtte få i stadgad ordning fullföljas, varvid dock
i fullmakten för blivande innehavare av tjänsten synes böra intagas förbehåll
örn skyldighet att underkasta sig den utökning eller annan jämkning
av professurens ämnesområde, som kan bliva av Kungl. Majit föreskriven,
samt förklarar sig icke hava något att erinra mot att med åtgärder för
återbesättande av den efter professorn Hägerström ledigblivande professuren
i praktisk filosofi må anstå, intill dess frågan om professurens bibehållande
blivit, efter slutförande av förutberörda utredning, vederbörligen prövad.
Departementschefen yttrar följande:
»Jag delar givetvis den uppfattning, åt vilken de akademiska myndigheterna
givit uttryck, nämligen att det är i och för sig beklagligt att nödgas
ifrågasätta vakanssättning av en professur inom ett så betydelsefullt forsk
-
28
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
ningsområde som filosofien. Men då det endast gäller en av det brydsamma
budgetläget förestavad temporär åtgärd och det även under normala
förhållanden ej sällan inträffat, att universitetsprofessurer stått vakanta under
flera år, synes åtgärden ej medföra allvarligare olägenheter.
Det större akademiska konsistoriet har i sitt yttrande angående olika möjligheter
att verkställa den ifrågasatta besparingen förordat den utvägen att
professuren i teoretisk filosofi återbesättes, medan den ännu ej ledigförklarade
professuren i praktisk filosofi vakanssättes under en tid av två år efter
det professor Hägerström den 6 september 1933 avgått. Inom humanistiska
sektionen har dock en annan möjlighet vunnit största anslutningen. Sektionen
har nämligen såsom en lösning antytt, att den av professurerna, som
ledigförklaras, icke på förhand begränsas i avseende å ämnesområde till
någon viss gren av filosofien. Sedan den mest kvalificerade blivit utnämnd
— oavsett örn han speciminerat inom den teoretiska eller den praktiska
filosofien — skulle det med hänsyn tagen till hans forskningsområde av
Kungl. Maj:t föreskrivas, inom vilken gren den utnämnde professorn skall
ha examinationsskyldighet. För den andra grenen av filosofien borde en
docent förordnas att uppehålla erforderlig undervisning och examination.
För min del biträder jag tankegången i sektionens förslag. Jag anser
sålunda icke, att den teoretiska filosofien bör ha ovillkorligt företräde framför
den praktiska, när det gäller att bestämma ämnesområdet för den professur,
som nu skulle ledigförklaras. Därest riksdagen gillar Kungl. Maj:ts förslag,
skulle sålunda i universitetets stat upptagas tvenne professurer i filosofi, den
ena utan angivet belopp; dock att den professur, för vilken anslag i staten
upptages, skall intill den nuvarande innehavarens avgång omfatta ämnet
praktisk filosofi.
De i inkomna yttranden framförda betänkligheterna mot att en redan inledd
befordringsprocedur avbrytes med hänsyn till den ifrågasatta omläggningen
synas i detta fall icke kunna tillmätas större vikt. De, som redan
anmält sig som sökande till professuren i teoretisk filosofi, skulle enligt det
här framställda förslaget få sina ansökningar gällande för den professur i
filosofi, som ledigförklaras. Den enda skillnaden i läget skulle för dem
bliva, att eventuellt ytterligare någon eller några sökande kunna anmäla sig.
Innan frågan om ledigförldarande av den andra filosofiprofessuren ånyo
upptages, torde det böra övervägas örn anledning förefinnes att upprätthålla
den hittillsvarande ämnesfördelningen mellan de båda filosofiprofessurerna.
Därvid torde även böra prövas huruvida icke professuren i pedagogik bör
vidgas till att omfatta även psjdcologi, såsom tidigare från universitetets
sida föreslagits.»
Över ovannämnda av herr Björck väckta motion (I: 38) har utskottet i
vederbörlig ordning införskaffat yttrande av den s. k. universitetsberedningen,
vilket yttrande är såsom bilaga fogat vid detta utlåtande (Bil. A).
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
29
Den besparing, som uppkommer genom vakanssättning av den ena av de Utskottet,
två professurerna i filosofi, utgör 12,000 kronor. Vidare har Kungl. Majit
föreslagit dels uppförande utan angivet belopp av vissa poster i utgiftsstaten
för universitetet å tillhopa 18,755 kronor dels ock minskning av den i samma
stat upptagna posten extra utgifter med 12,845 kronor. De sålunda besparade
beloppen utgöra tillsammans 43,600 kronor. Slutligen är avsett att ur
utgiftsstaten, lil. Anslag till diverse ändamål, utesluta två poster å tillhopa
1,640 kronor. Ordinarie anslaget till universitetet i Uppsala, universitetsstaten,
skulle således kunna minskas med 45,240 kronor.
Mot de av Kungl. Majit under denna punkt framställda förslagen har
utskottet ingen erinran att göra annat än för så vitt angår de båda filosofiprofessurerna.
Utskottet finner den sparsamhetssträvan, som tagit sig uttryck
i Kungl. Majits förslag, värd allt erkännande och hyser den uppfattningen,
att det i nuvarande ekonomiska läge är motiverat att närmare undersöka
möjligheterna till organisatoriska förenklingar i fråga örn våra högskolors
utrustning med lärarbeställningar. A andra sidan kan utskottet väl förstå
de betänkligheter, som från universitetshåll måste resas mot dylika ingrepp
i de bestående förhållandena, och utskottet inser till fullo, att besparingsarbetet
på detta område kräver stor varsamhet med hänsyn till att det här
gäller mera ömtåliga värden och till sina verkningar mera svårbedömliga
åtgärder än eljest vid genomförande av förändringar inom den statliga
administrationen.
I betraktande av det relativt stora antalet professurer i filosofi och närstående
ämnen, varmed våra universitet och högskolor äro försedda, och de
möjligheter, som, enligt vad av statsrådsprotokollet framgår, i allt fall förefinnas
att på ett tillfredsställande sätt uppehålla erforderlig undervisning
och examination inom filosofiens båda ämnesgrenar, vill det förefalla utskottet,
som om den ifrågasatta vakanssättningen av den ena av de två
professurerna i filosofi vid universitetet i Uppsala kan anses försvarlig. Utskottet
vill härvid framhålla anordningens av departementschefen påpekade
karaktär av en av det brydsamma budgetläget förestavad temporär åtgärd.
Definitiva förändringar av denna art synas statsmakterna icke lämpligen
böra inlåta sig på, förrän den s. k. universitetsberedningen slutfört sitt arbete
och dess resultat blivit vederbörligen granskat.
Utskottet har heller icke något att erinra mot att berörda anordning genomföres
på det sätt, att i stället för en professur i teoretisk filosofi och en
professur i praktisk filosofi i utgiftsstaten för universitetet uppföras två professurer
i filosofi, den ena utan angivet belopp för lön och tjänstgöringspenningar.
Däremot delar utskottet de betänkligheter, som av universitetsmyndigheterna
framförts mot tanken på ett inställande av den redan igångsatta
och numera långt fortskridna tillsättningsproceduren i avseende å den lediga
professuren i teoretisk filosofi. Skäligheten synes bjuda, att efter den
30
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
långvariga, mödosamma och dyrbara speciminering och den krävande sakkunnighetsbedömning,
som ägt rum, tillsättningsförfarandet får ostört föras
till slut. Ett avbrott skulle för övrigt strida mot i universitetsstatuterna
fastslagna principer och i det akademiska befordringsväsendet införa ett
moment av osäkerhet, som kan medföra allvarliga vådor.
Utskottet anser alltså, i olikhet med departementschefen, att berörda tillsättningsprocedur
bör fortsätta. Den blivande innehavaren av tjänsten bör
utnämnas till professor i filosofi med den undervisnings- och examinationsskyldighet,
som Kungl. Maj:t finner skäligt att i samband med utnämningen
bestämma. Vadare bör, på sätt universitetskanslern hemställt,
i den blivande innehavarens fullmakt inryckas förbehåll örn skyldighet för
denne att underkasta sig den utökning eller annan jämkning av professurens
ämnesområde, som kan bliva av Kungl. Majit föreskriven.
Vad beträffar herr Björcks ovannämnda motion (I: 38) har universitetsbertedningen,
på sätt Bil. A vid detta utlåtande utvisar, framhållit att ifrågavarande
ämne såväl vetenskapligt sett som från allmän kulturell synpunkt
intoge en så viktig plats bland de humanistiska studierna att en målsman
i professors ställning för detsamma icke syntes kunna undvaras vid något
av våra statsuniversitet samt att, såvitt nu kunde bedömas, professuren i
konsthistoria i Uppsala icke tillhörde de professorsbefattningar, vilka beredningen
kunde väntas komma att ifrågasätta till indragning.
På grund av vad sålunda och i övrigt av beredningen anförts, finner sig
utskottet icke kunna biträda motionärens hemställan.
Utskottet får alltså hemställa,
att riksdagen må
a) besluta att i utgiftsstaten för universitetet i Uppsala
under I. Avlöningsstater för professorer och lärare m. fl.
vidtaga den ändringen, att i stället för en professur i teoretisk
filosofi och en professur i praktisk filosofi uppföras två
professurer i filosofi, den ena professuren med avlöning lika
med vad som tillkommer universitetsprofessor och den andra
professuren utan angivet belopp för lön och tjänstgöringspenningar,
med rätt för Kungl. Majit att vidtaga härav
och av de utav departementschefen i statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för den 3 januari 1933 under punkten
76 angivna förutsättningar betingade jämkningar i utgiftsstaten
;
b) avslå herr Björcks ovannämnda motion (I: 38);
c) för budgetåret 1933/1934 upptaga den i utgiftsstaten
för universitetet i Uppsala under I. Avlöningsstater för professorer
och lärare m. fl., E. Diverse arvoden m. m. upptagna
anslagsposten: 1 lärare i utförande av ritningar för
vetenskapliga ändamål å 600 kronor utan angivet belopp;
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
31
d) för budgetåret 1933/1934 upptaga följande i utgiftsstaten
för universitetet i Uppsala under II. Anslag till materiel
m. m. upptagna anslagsposter utan angivet belopp, nämligen
anslagsposten
å 6,050 kronor till uppvärmning, belysning
m. m. av de i Gustavianum inrymda institutionerna,
anslagsposten å 8,725 kronor till gymnastikinrättningen,
samt
anslagsposten å 3,380 kronor till ridundervisningens uppehållande;
e)
minska den under samma rubrik upptagna anslagsposten
till extra utgifter, däri inberäknad tryckningskostnad,
nu 68,975 kronor, med 12,845 kronor till 56,130 kronor,
f) minska det ordinarie anslaget till universitetet i Uppsala,
universitetsstaten, nu 1,381,804 kronor, med 45,240
kronor till 1,336,564 kronor.
74:o) Avlöningar till vissa tjänstemän och betjänte vid universitetets
i Uppsala samlingar och inrättningar m. m. I enlighet med
Kungl. Maj:ts förslag (punkt 77, sid. 123—125) hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) minska den i avlöningsstater för vissa tjänstemän och
betjänte vid universitetets i Uppsala samlingar och inrättningar
under biblioteket uppförda anslagsposten till avlöningar
till icke-ordinarie befattningshavare, nu 41,700 kronor,
med 3,670 kronor till 38,030 kronor;
b) uppföra den i samma avlöningsstater under: vetenskapliga
institutioner och inrättningar, tillhörande medicinska
och filosofiska fakulteterna, upptagna anslagsposten till arvode
åt instrumentmakare, nu 500 kronor, utan angivet belopp;
c) minska det ordinarie förslagsanslaget till Uppsala universitet,
avlöningar till vissa tjänstemän och betjänte vid
universitetets samlingar och inrättningar m. m., nu 377,400
kronor, med 4,170 kronor till 373,230 kronor.
75:o) Avlöningsförmåner för vissa extra ordinarie lärare, amanuenser
och tjänstemän vid universitetet i Uppsala m. m. I enlighet
med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 78, sid. 125—127), vilket innebär en anslagsminskning
med 4,130 kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må för beredande av avlöningsförmåner för
vissa extra ordinarie lärare, amanuenser och tjänstemän
m. m. vid universitetet i Uppsala anvisa för budgetåret
1933/1934 ett extra anslag av 40,150 kronor att med särskilda
belopp av Kungl. Majit användas för de av departe
-
32
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
mentschefen i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för den 3 januari 1933 under punkten 78 angivna ändamålen.
76:o) Materiel för vissa institutioner vid universitetet i Uppsala
m. m. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 79, sid. 127—130),
vilket innebär en anslagsminskning med 22,000 kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må till materiel för vissa institutioner m. m.
vid universitetet i Uppsala anvisa för budgetåret 1933/1934
ett extra reservationsanslag av 36,200 kronor att av Kungl.
Maj:t användas för de av departementschefen i statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för den 3 januari 1933
under punkten 79 omförmälda ändamålen.
77:o) Upprätthållande av verksamheten å pedagogiska seminariet
och övningsskolan vid universitetet i Uppsala. I enlighet med Kungl.
Maj:ts förslag (punkt 80, sid. 131), vilket innebär en anslagsminskning med
2,000 kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må till upprätthållande av verksamheten å
pedagogiska seminariet och övningsskolan vid universitetet
i Uppsala för budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra reservationsanslag
av 14,100 kronor.
78:o) Bokinköp och bokbindning vid universitetsbiblioteket i Uppsala.
I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 81, sid. 132—142),
hemställer utskottet,
att riksdagen må till bokinköp och bokbindning för universitetsbiblioteket
i Uppsala för budgetåret 1933/1934 anvisa
ett extra reservationsanslag av 103,500 kronor, varav 4,000
kronor äro avsedda till avlöning av personal vid bibliotekets
bokbinderi.
79:o) Ytterligare medel till materiel m. m. för vissa institutioner
vid universitetet i Uppsala. I enlighet med Kungl. Majda förslag (punkt
82) hemställer utskottet,
att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum,
a) för beredande av ytterligare medel till materiel m. m.
till vissa institutioner vid universitetet i Uppsala för budgetåret
1933/1934 anvisa ett extra reservationsanslag av
120,000 kronor att utgå i enlighet med de närmare bestämmelser,
som av Kungl. Maj:t meddelas;
b) till förstärkning av den i staten för universitetet i Uppsala
upptagna anslagsposten: reparationer för budgetåret
1933/1934 anvisa ett extra anslag av 10,000 kronor.
Statsutskottets utlåtande Nr 8. 33
80:o) Lunds universitet: Universitetsstaten. Kungl. Majit har (punkt
83, sid. 148—158) föreslagit riksdagen att
ej mindre för budgetåret 1933/1934 utan angivna belopp upptaga
dels den i utgiftsstaten för universitetet i Lund under I. Avlöningsstater
för professorer och lärare m. fl. A. Avlöningsstat för professorer m. fl.,
Filosofiska fakulteten uppförda professuren i sanskrit med jämförande indoeuropeisk
språkforskning, med rätt för Kungl. Majit att vidtaga härav föranledda
formella jämkningar i utgiftsstaten,
dels den i utgiftsstaten för universitetet i Lund under I. Avlöningsstater
för professorer och lärare m. fl., A. Avlöningsstat för professorer m. fl.,
Juridiska fakulteten uppförda anslagsposten å 1,800 kronor till uppehållande
av den praktiska kursen inom fakulteten,
dels ock den i utgiftsstaten för universitetet i Lund under I. Avlöningsstater
för professorer och lärare m. fl., E. Diverse arvoden uppförda anslagsposten
å 1,000 kronor till ledare för kurser i ritning och uppmätning
för vetenskapliga ändamål jämte i andra därmed sammanhängande ämnen,
än även med anledning härav minska det ordinarie anslaget till universitetet
i Lund, universitetsstaten, nu 1,243,700 kronor, med 14,800 kronor till
1,228,900.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom andra
kammaren av herrar C. Lindskog och T. Erlander väckt motion (11:41),
vari hemställts, att riksdagen behagade medgiva, att å Lunds universitets
stat upptages ytterligare en amanuensbefattning vid Lunds lasaretts ögonklinik,
och att riksdagen för ändamålet ville anslå ett arvode av 3,000
kronor.
Motionärerna hava till stöd för sin framställning anfört följande:
Ögonavdelningen vid Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund, samtidigt
universitetets ögonklinik, utgör alltsedan sin tillkomst för över 50 år
sedan visserligen icke officiellt men har faktiskt fungerat som centralanstalt
för den slutna ögonsjukvården icke blott för Malmöhus län utan för hela
södra Sverige, först och främst för grannlänen, Kristianstads och Kronobergs
län, men även för de övriga Smålandslänen, enkannerligen Kalmar län, med
Oland, samt Blekinge och Hallands län, som samtliga sakna egen ögonavdelning.
Klientelet för Lundaklinikens 60 sjuksängar förskriver sig också
till betydligt mera än halvparten från främmande län.
Till sitt biträde har klinikchefen sedan 1902 haft en amanuens, å universitetets
stat. Ar 1927 ansågs frekvensen å ögonkliniken hava tillvuxit så,
att denna biträdande läkarkraft blivit otillräcklig och framställning gjordes
till Malmöhus läns landsting örn anställande även av en underläkare, vilken
framställning bifölls av 1928 års landsting.
Den av landstinget anställde underläkaren kan antagas för 3 på varandra
följande år. Han tjänstgör så gott som uteslutande vid den kliniken tillhörande
polikliniken för mindre bemedlade och är den ende som jämte
klinikchefen besitter för arbetet härstädes nöjaktig kompetens. Polikliniken
ger honom en arbetsdag på i allmänhet 12 timmar. Frivilliga, oavlönade
Bihang till riksdagens protokoll 1938. 0 sami. Nr 8. 3
34
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
läkarkrafter (s. k. assistentläkare, som högst 4 månader få räkna s. k. sjukhusår
och därföre ogärna stanna längre tid) kunna på grund av den knappa
utbildningstiden endast utföra ett mycket underordnat arbete och äro därföre
för sjukvården rätt värdelösa. På själva kliniken har professorn till sitt
förfogande endast amanuensen, vars anställningstid är I år och vars förordnande
i allmänhet icke förlänges.
Sedan den tid då även underläkaren ansågs nödvändig (1927) har emellertid
sjukvårdsarbetet å ögonkliniken tillvuxit enormt, varom här vidfogade
tablå lämnar översikt:
1926
1927
1928
1929
1930
1931
1932
Poliklin. vårdade patienter.......
2,452
2,390
3,838
4,000
4,784
5,081
5,200
Å dessa utförda operationer ......
328
333
470
464
473
516
772
A avdelningen intagna patienter ....
646
710
813
840
953
915
994
Å dessa utförda operationer.......
431
469
706
759
845
857
957
Det framgår av denna översikt icke blott att frekvensen å kliniken stigit
ofantligt, utan den starka ökningen av särskilt ögonoperationerna demonstrerar,
hurusom numera (till skillnad mot vad tidigare varit förhållandet)
så gott som uteslutande operationsfall kunna å kliniken intagas (år 1932:
994 patienter och 957 operationer — mot år 1926: 646 patienter och 431
operationer).
Enbart denna alltjämt växande sjukvårdsverksamhet, och speciellt den beträffande
synorganet så utomordentligt viktiga och svåra operativa, har nu
högst väsentligt överskridit gränserna för vad som utgör det möjliga för
den nuvarande läkarpersonalens å ögonavdelningen fysiska prestationsförmåga.
Det operativa precisionsarbete, som kräves å en ögonavdelning, där
så gott som varje ingrepp gäller återställandet eller bevarandet av synförmågan
och sålunda avgör ett människoöde, kan icke betryggande utföras
av uttröttade människor. Detta ytterligt nervspännande arbete kan heller
icke mätas i arbetstimmar.
Det torde icke finnas, i något kulturland, en ögonavdelning av Lundaklinikens
dimensioner, som drives med ens tillnärmelsevis så få läkarkrafter
som den i Lund.
Sålunda räknar Serafimer! asar ettets ögonklinik, med cirka samma sängantal
som deli i Lund (men sedan några år med avseende på patient- och operationsfrekvens
Lundakliniken något underlägsen), 1 biträdande lärare, 1 klinikamanuens,
1 underläkare, varjämte polikliniken har sin särskilda föreståndare
och 1 amanuens samt 1 underläkare = 5 underordnade, avlönade läkare och
1 biträdande lärare.
Ögonkliniken i Uppsala, med samma poliklinikfrekvens som i Lund, men
med mindre än halvparten både kliniksängar (29), intagna patienter och utförda
operationer, har samma antal biträdande läkare som i Lund: 1 amanuens
och 1 kommenderad militärläkare.
Ögonkliniken i Helsingfors, som till omfång och frekvens rätt nära överensstämmer
med den i Lund, har 8 klinikchefen underställda läkare, varav 5
avlönade: 1 »underläkare» (närmast motsvarande biträdande läkare i Sverige)
och 3 »assistenter» (som anställas på 3 år [närmast motsvarande våra underläkare]);
samt därtill 4 »amanuenser» (närmast motsvarande våra assistentläkare,
anställas på 3 månader).
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
35
Ögonkliniken vid Rikshospitalet i Köpenhamn, där polikliniken är ungefär
lika stor som i Lund (5,000 patienter)1 * 3 4, men där polikliniskt utförda operationer,
liksom å avdelningen intagna patienter, och operationer å dessa, icke
är mera än halvparten av antalet i Lund, har 5 avlönade assistentläkare.
Rikshospitalets ögonklinik i Oslo, med en poliklinik mindre än halvparten
av den i Lund, och med ofantligt mycket färre operationer, samt en siffra
för intagna patienter ett hundratal större än i Lund men med vida färre
operations fall, har 6 klinikchefen underställda läkare, varav 5 avlönade:
Reservelaege, assistentlaege, samtidigt poliklinikföreståndare, och 2 »kandidater»
(i Norge legitimerade läkare, motsvarande svenska amanuenser) å avdelningen,
1 å polikliniken, dessutom oavlönad 1 »hospiterende kandidat»
(e. o. amanuens).
På kontinentens ögonkliniker beräknas i allmänhet 1 avlönad assistent
per 1,000 patienter å polikliniken, vilket för Lundakliniken skulle betyda
5 avlönade underordnade läkare.
Patient- och operationsfrekvens å andra ögonkliniker i Norden jämförda
med Lundakliniken.
Serafi-
Univ.-
Riks-
Rigs-
merlasa-
Uppsala
ögonklin.
hosp.
hosp.
Lund
rettet
H-fors
Oslo
Kphmn
(1931)
(1931)
(1932)
(1930)
(1932)
(1932)
Ärligt antal nya poliklinikpatienter
2 8,056
5,262
2 4,591
2 2,096
2 5,000
5,200
Årligt antal polikliniska operationer
222
157
—
22
75
772
Årligt antal intagna patienter . . .
981
453
942
1,114
425
994
Årligt antal å dessa utförda operat.
807
402
3 776
723
425
957
Antal avlönade biträdande läkare .
5
42
5
5
5
2
Behovet av ökade biträdande läkarkrafter å Lundakliniken är härmed
till full evidens klarlagt. ''
Intill december 1931, alltsedan 1929, har emellertid Lundakliniken utöver
de av landstinget respektive å universitetets stat avlönade 2 läkarna, förfogat
över en extra avlönad läkarkraft, därigenom att därstädes (liksom fortfarande
i Uppsala) placerats en militärläkare för utbildning. Men nu anser
generalfältläkaren, att det icke är berättigat att förnya sådan kommendering
även i Lund efter degenomförda inskränkningarna i försvarsorganisationen;
och sålunda har ögonavdelningen förlorat en av staten avlönad läkare.
Redan året innan den kommenderade militärläkarens tjänstgöringstid
skulle utgå (1931), gjorde klinikchefen anstalter för hans ersättande med
ytterligare en avlönad amanuens å ögonkliniken å universitetets stat. Denna
framställning, avseende riksdagspetitum härom, har sedan år efter år upprepats.
Den har av medicinska fakulteten alltid enhälligt tillstyrkts, liksom
den även tillstyrkts av konsistoriet, men däremot icke förts vidare av kanslern
för rikets universitet. Det kan här framhållas, att kanslern så förfarit
1 Men en typisk storstadspoliklinik, med vida större tillblandning än i Lund av enklare
fall, som från storstaden direkt (utan läkareremiss) rådfråga å polikliniken.
* Storstadspolikliniker, med vida rikligare tillblandning än i Lund av enklare fall, som
direkt (utan läkareremiss) rådfråga å polikliniken.
3 Sammanlagda kliniska och polikliniska operationer.
4 1 kommenderad militärläkare.
36
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
även med övriga, samtidigt framställda universitetspetita rörande personalutökning,
och att denna generella åtgärd uppenbarligen lika generellt föranletts
av det tryckta tidsläget; kanslern har till yttermera visso uttryckligen
framhållit, att de ifrågavarande petita — av konsistoriet begränsade till ett
litet fåtal — synts honom i sak väl befogade.
Då framställningen gjordes örn anställande av ytterligare en amanuens å
ögonkliniken, var det naturligt, att behovet av denna utökning i huvudsak
styrktes genom anförande av svårigheten att upprätthålla den akademiska
undervisningen vid kliniken under dess ovan skildrade tillväxt, örn icke
läkarkrafterna därstädes utökades. Det har allenast varit ur denna synpunkt,
som kanslern för rikets universitet haft att pröva denna angelägenhet. Nu
är det emellertid, som lätt inses, omöjligt att här exakt skilja på undervisnings-
och sjukvårdsarbete. Båda följas nära åt och kräva samtidigt beaktande.
Lika litet som undervisningen får undanskjuta kravet på högt kvalificerad
sjukvård, lika litet får hänsynen till denna senare medföra en inknappning
av undervisningen — så som i viss mån kan riskeras, därest
läkarkrafterna äro för fåtaliga.
I fråga örn behovet av biträdande läkare vid kliniska sjukhus låter sig
sålunda ingen sträng uppdelning göras med hänsyn till å ena sidan sjukvård,
å andra sidan vetenskaplig forskning och undervisning. Det kliniska
sjukhuset skall tjäna alla dessa uppgifter, och vid samtligas fullgörande
måste även de biträdande läkarna medverka oberoende av, huruvida deras
avlöning bestrides huvudsakligen av staten, såsom här i fråga örn amanuenserna
är fallet, eller uteslutande av landstingen såsom i fråga om underläkarna.
Klart är emellertid, att även på ett kliniskt sjukhus sjukvårdens
krav i så måtto alltid kommer att göra sig starkast gällande, att desamma
städse i första hand och omedelbart måste så vitt möjligt fyllas, och att,
örn sålunda läkarkrafterna äro otillräckliga för samtliga uppgifters fullgörande
på tillfredsställande sätt, det först och främst blir forskning och
undervisning som komma att bli lidande. Då det ju är ett viktigt statsintresse,
att nämnda uppgifter icke eftersättas, måste det därför också ligga
i statens eget intresse att medverka till, att tillräckliga läkarkrafter ställas
till förfogande. Såsom riksdagen har sig välbekant har också av gammalt
vid Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund (Lunds lasarett) tillämpats
den praxis, att vid behov av ökade biträdande läkarkrafter vid de olika
klinikerna framställning härom gjorts alternerande hos stat och landsting
(amanuens respektive underläkare) utan uppdragande av någon snäv gräns
mellan sjukvårdens respektive undervisningens och forskningens krav. Enligt
denna praxis skulle det sålunda i fråga örn ögonkliniken nu ankomma
på staten att genom beviljande av ytterligare en amanuensbefattning bidraga
till fyllandet av det påvisade behovet av ökade biträdande läkarkrafter.
Det kan i detta sammanhang förtjäna framhållas, att även landstinget härigenom
automatiskt kommer att få vidkännas vissa ökade kostnader, ty
under det att underläkarna vid Lunds lasarett helt avlönas av landstinget,
erhålla amanuenserna visserligen sin huvudsakliga avlöning av staten (3,000
kronor), men åtnjuta dessutom från landstinget naturaförmåner i form av
kost och logi, beräknat till 1,100 kronor per år. Att landstinget skulle
frångå ovannämnda praxis och nu bevilja anslag till en ny underläkare,
kan anses uteslutet, så mycket mer, som det kan förutses, att, därest ögonkliniken
kommer att fortfarande bibehållas vid sin hittillsvarande storlek,
sålunda med karaktär av riksanstalt, krav på ytterligare en biträdande lä
-
Statsutskottets utlåtande Nr 8. 37
kare utom den som nu begäres inom kort kommer att få framställas till
landstinget.
Den enda utväg, som i föreliggande fall utöver ökningen av läkarpersonalen
vore tänkbar, är nedskärningen av klinikens kapacitet, genom minskning
av sängantalet till hälften, eller vad som skulle motsvara den nuvarande
läkarpersonalens fysiska prestationsförmåga. Medicinska fakulteten
i Lund har emellertid nyligen gjort ett offentligt uttalande1 mot från landstingshåll
uttalad tanke på ett sådant beskärande av kliniken och dess inskränkande
till enbart det egna länets behov. Fakulteten anser nämligen
klinikverksamhetens nuvarande omfattning absolut erforderlig för att kliniken
rätt skall kunna fylla sitt ändamål i sjukvårdens, undervisningens och
specialistutbildningens tjänst.
Det kan här tillfogas, att det samlade antalet sjuksängar för ögonsjuka
vid rikets samtliga sjukvårdsinrättningar i förhållande till folkmängden är
mindre i Sverige än i något annat kulturland: cirka 200 sängar på 6 miljoner
invånare mot exempelvis i Schweiz 500 sängar på 4 miljoner.
Utskottet har funnit sig böra tillstyrka Kungl. Maj:ts under denna punkt
framställda förslag.
I fråga örn den till vakanssättning föreslagna professuren ligger saken
något annorlunda till än beträffande filosofiprofessurerna i Uppsala, i det
att det här gäller en professur (i sanskrit med jämförande indoeuropeisk
språkforskning), som i flera år stått ledig utan att kompetent sökande anmält
sig och som för närvarande ej är föremål för några tillsättningsåtgärder.
Emellertid gälla även i detta fall de allmänna, mera principiella synpunkter,
utskottet under punkten 73:o) anfört beträffande åtgärder till inskränkning
av antalet lärarbefattningar inom universitetsorganisationen och till vilka
utskottet här tillåter sig hänvisa.
Vad beträffar det motionsvis framförda yrkandet örn inrättande av en
ny amanuenstjänst vid den oftalmiatriska kliniken, är utskottet visserligen
av den uppfattningen, att den strängaste återhållsamhet bör för närvarande
iakttagas med avseende å nya tjänsters inrättande. Men den uttömmande
redogörelse för förhållandena vid ögonkliniken i Lund, som motionärerna
lämnat, synes utskottet visa, att en utökning av arbetskrafterna vid kliniken
är en tvingande nödvändighet, för så vitt kliniken skall kunna nöjaktigt
fylla sin uppgift i undervisningens och sjukvårdens tjänst. Inför de synnerligen
starka skäl för den avsedda amanuenstjänstens inrättande, som i
motionen förebragts, hava de betänkligheter, utskottet eljest hyst gentemot
motionärernas hemställan, måst vika. Utskottet finner sig alltså böra tillstyrka
berörda hemställan. Ett bifall till motionen medför, att det ordinarie
anslaget till universitetet i Lund, universitetsstaten, nu 1,243,700 kronor,
icke kan sänkas med hela det belopp, 14,800 kronor, Kungl. Majit föreslagit,
utan blott med (14,800—3,000) 11,800 kronor till 1,231,900 kronor.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
Utskottet.
Med. fakultetens protokoll § 112, den 27 maj 1932.
38
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
att riksdagen må
a) för budgetåret 1933/1934 utan angivna belopp upptaga
dels den i utgiftsstaten för universitetet i Lund under I.
Avlöningsstater för professorer och lärare m. fl. A. Avlöningsstat
för professorer m. fl., Filosofiska fakulteten uppförda
professuren i sanskrit med jämförande indoeuropeisk
språkforskning, med rätt för Kungl. Maj:t att vidtaga härav
föranledda formella jämkningar i utgiftsstaten,
dels den i utgiftsstaten för universitetet i Lund under 1.
Avlöningsstater för professorer och lärare m. fl., A. Avlöningsstat
för professorer m. fl., Juridiska fakulteten uppförda
anslagsposten å 1,800 kronor till uppehållande av den praktiska
kursen inom fakulteten,
dels ock den i utgiftsstaten för universitetet i Lund
under I. Avlöningsstater för professorer och lärare m. fl.,
E. Diverse arvoden uppförda anslagsposten å 1,000 kronor
till ledare för kurser i ritning och uppmätning för vetenskapliga
ändamål jämte i andra därmed sammanhängande
ämnen,
b) med bifall till herrar Lindskogs och Erlanders ovannämnda
motion (II: 41) i utgiftsstaten för universitetet i
Lund, avdelningen I. Avlöningsstater för professorer och
lärare m. fl. C. Avlöningsstat för assistenter och amanuenser
under oftalmiatriska kliniken uppföra ytterligare en
amanuens med ett arvode av 3,000 kronor,
c) vid bifall till vad under a) och b) hemställts minska
det ordinarie anslaget till universitetet i Lund, universitetsstaten,
nu 1,243,700 kronor, med 11,800 kronor till 1,231,900
kronor.
81:o) Avlöningar till vissa tjänstemän och betjänte vid universitetets
i Lunds samlingar och inrättningar m. m. I anledning av
Kungl. Maj:ts förslag (punkt 84, sid. 158—159) hemställer utskottet,
att riksdagen må minska den i avlöningsstater för vissa
tjänstemän och betjänte vid universitetets i Lund samlingar
och inrättningar under biblioteket uppförda anslagsposten
till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare, nu 30,500
kronor, med 3,000 kronor till 27,500 kronor, samt förty
sänka det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar till vissa
tjänstemän och betjänte vid universitetets i Lund samlingar
och inrättningar m. m., nu 267,600 kronor, med
3,000 kronor till 264,600 kronor.
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
39
82:o) Avlöningsförmåner för vissa extra ordinarie lärare, amanuenser
och tjänstemän vid universitetet i Lund m. m. I enlighet
med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 85, sid. 159—162), vilket innebär en anslagsminskning
med 4,850 kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må för beredande av avlöningsförmåner
för vissa extra ordinarie lärare, amanuenser och tjänstemän
m. m. vid universitetet i Lund anvisa för budgetåret 1933/
1934 ett extra anslag av 59,385 kronor, att med särskilda
belopp av Kungl. Majit användas för de av departementschefen
i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den
3 januari 1933 under punkten 85 angivna ändamålen.
83:o) Materiel för vissa institutioner vid universitetet i Lund
m. in. I enlighet med Kungl. Majits förslag (punkt 86, sid. 162 164),
vilket innebär en anslagsminskning med 7,000 kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må till materiel för vissa institutioner vid
universitetet i Lund m. m. anvisa för budgetåret 1933/1934
ett extra reservationsanslag av 42,225 kronor att av Kungl.
Majit användas för de av departementschefen i statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för den 3 januari 1933 under
punkten 86 omförmälda ändamålen.
84:o) Bokinköp och bokbindning för universitetsbiblioteket i Lund.
I enlighet med Kungl. Majits förslag (punkt 87, sid. 164—166) hemställer
utskottet,
att riksdagen må till bokinköp och bokbindning för universitetsbiblioteket
i Lund för budgetåret 1933/1934 anvisa
ett extra reservationsanslag av 87,000 kronor, därav ett belopp
av 2,000 kronor till bokbinderiarbeten.
85:o) Ytterligare medel till materiel m. m. för vissa institutioner
vid universitetet i Lund. I enlighet med Kungl. Majits förslag (punkt
88, sid. 167—172), vilket innebär en anslagsminskning med 20,000 kronor,
hemställer utskottet,
att riksdagen må för beredande av ytterligare medel till
materiel m. m. för universitetet i Lund för budgetåret 1933/
1934 anvisa ett extra reservationsanslag av 122,000 kronor.
86:o) Inredning av ett källarrum i patologisk-anatomiska institutionen
vid universitetet i Lund till kylrum. I enlighet med Kungl.
Majits förslag (punkt 89, sid. 172—173) hemställer utskottet,
att riksdagen må till inredning av ett källarrum i patolo
-
40
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
gisk-anatomiska institutionen vid universitetet i Lund till
kylrum för budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra reservationsanslag
av 2,810 kronor.
87:o) Karolinska mediko-kirurgiska institutet. Avlöningar för
professorer och lärare m. fl. Beträffande vad Kungl. Maj:t (punkt 90)
föreslagit riksdagen i fråga örn det ordinarie anslaget till karolinska institutet:
avlöningar för professorer och lärare m. fl. avgiver utskottet senare
under riksdagen utlåtande; vilket härmed
anmäles.
88:o) Avlöningsförmåner för vissa extra ordinarie lärare, amanuenser
och tjänstemän m. m. vid karolinska institutet. I enlighet
med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 91, sid. 180—182), vilket innebär en anslagsminskning
med 1,200 kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må för beredande av avlöningsförmåner
för vissa extra ordinarie lärare, amanuenser och tjänstemän
m. m. vid karolinska mediko-kirurgiska institutet anvisa för
budgetåret 1933/1934 ett extra anslag av 65,758 kronor att
med särskilda belopp av Kungl. Majit användas för de av
departementschefen i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för den 3 januari 1933 under punkten 91 angivna
ändamålen.
89:o) Materiel m. m. för vissa institutioner och kliniker vid karolinska
institutet. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 92, sid.
182—185) hemställer utskottet,
att riksdagen må minska det ordinarie reservationsanslaget
till materiel m. m. för vissa institutioner och kliniker vid
karolinska mediko-kirurgiska institutet, nu 81,100 kronor,
med 8,120 kronor till 72,980 kronor, att av Kungl. Majit
fördelas i anslutning till vad av departementschefen i statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för den 3 januari
1933 under punkten 92 angivits.
90:o) Undervisning i medicinsk rörelsebehandling. I enlighet med
Kungl. Majits förslag (punkt 93, sid. 185—186) hemställer utskottet,
att riksdagen må minska det ordinarie anslaget till undervisning
i medicinsk rörelsebehandling, nu 8,250 kronor, med
200 kronor till 8,050 kronor. /
91 :o) Materiel m. m. för vissa institutioner vid karolinska institutet.
I enlighet med Kungl. Majits förslag (punkt 94, sid. 186—188), vilket innebär
en anslagsminskning med 15,175 kronor, hemställer utskottet,
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
41
att riksdagen må till materiel m. m. för vissa institutioner
vid karolinska mediko-kirurgiska institutet anvisa för budgetåret
1933/1934 ett extra reservationsanslag av 44,150
kronor att av Kungl. Maj:t användas för de av departementschefen
i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för den 3 januari 1933’ under punkten 94 omförmälda
ändamålen.
92:o) Bidrag till upprätthållande av en pediatrisk klinik i Stockholm
m. m. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 95) hemställer
utskottet,
att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum,
a) såsom bidrag till upprätthållande av en pediatrisk klinik
i Stockholm för budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra
anslag av 60,000 kronor;
b) till uppehållande av en poliklinik för barnsjukdomar
i Stockholm för budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra anslag
av 5,700 kronor,
båda anslagen att utgå enligt de närmare bestämmelser,
Kungl. Majit må finna gott föreskriva.
93:o) Tillbyggnadsarbeten vid karolinska institutets bibliotek. I
enlighet med Kungl. Majits förslag (punkt 96, sid. 189—-192) hemställer
utskottet,
att riksdagen må för utförande, i huvudsaklig överensstämmelse
med av byggnadsstyrelsen den 2 juli 1930 framlagt,
såsom alternativ I betecknat förslag, av vissa tillbyggnadsarbeten
vid karolinska mediko-kirurgiska institutets bibliotek
för budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra reservationsanslag
av 48,000 kronor.
94:o) Tandläkarinstitutet, avlöningar m. m. Kungl. Majit har (punkt
97, sid. 192—196) föreslagit riksdagen att för beredande av minskning av
den i staten för tandläkarinstitutet upptagna anslagsposten till avlöningar
till icke-ordinarie befattningshavare, nu 52,450 kronor, med 5,000 kronor
till 47,450 kronor sänka det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar m. m.
vid tandläkarinstitutet, nu 95,100 kronor, med 5,000 kronor till 90,100
kronor.
I statsrådsprotokollet erinras örn, hurusom riksdagen i skrivelse den 15
april 1932, nr 8 A, under punkt 105 med bifall till två i ämnet väckta
motioner anhållit, att Kungl. Majit måtte vidtaga åtgärder för genomförande
42
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
tskottet.
från och med läsåret 1932/1933 av ett av särskilda sakkunniga den 4 december
1931 framlagt förslag angående nedbringande av studiekostnaderna
för de studerande vid tandläkarinstitutet, i den mån ett sådant genomförande
kunde ske, utan att till följd därav kostnader åsamkades statsverket.
Vidare omförmäles i statsrådsprotokollet, hurusom, efter det utredning
verkställts i ämnet och universitetskanslersämbetet den 8 juli 1932 avgivit
utlåtande i frågan, Kungl. Majit genom beslut den 12 augusti 1932 anbefallde
kanslersämbetet att vidtaga den sänkning av de fastställda avgifterna
för de teoretiska undervisningskurserna samt undervisningskursen
i kirurgi för de studerande vid tandläkarinstitutet, som i huvudsaklig anslutning
till vad kanslern i sitt utlåtande den 8 juli 1932 anfört med hänsyn
till rådande förhållanden kunde befinnas skälig; och skulle det åligga
kanslersämbetet att före den 1 november 1932 till Kungl. Majit inkomma
med redogörelse för ämbetets i anledning härav vidtagna åtgärder.
Med skrivelse den 21 september 1932 har kanslern härefter till Kungl.
Majit översänt avskrift av sitt samma dag i ämnet fattade beslut, varav
framgår, att ovanberörda studieavgifter fastställts att från och med höstterminen
1932 utgå med nedsatta belopp, varvid totalsumman av de vederbörande
lärare tillkommande kursavgifterna sänkts från 360 kronor till 260
kronor och kursavgiften till läraren i kirurgi från 80 kronor till 40 kronor.
Utskottet har funnit sig böra tillstyrka Kungl. Majits förslag.
Beträffande de ovan omtalade studieavgifterna har utskottet med tillfredsställelse
iakttagit, att åtgärder vidtagits, varigenom berörda avgifter undergått
sänkning. Efter tagen kännedom om huru de nya bestämmelserna i
ämnet kommit att verka, anser utskottet, att, med hänsyn till ifrågavarande
undervisnings mera elementära karaktär, nedsättningen av avgifterna kan
göras icke oväsentligt större än som skett. Utskottet förväntar, att Kungl.
Majit skall hava sin uppmärksamhet fästad härå.
Under åberopande av vad sålunda anförts, hemställer utskottet,
att riksdagen må minska den i staten för tandläkarinstitutet
upptagna anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie
befattningshavare, nu 52,450 kronor, med 5,000 kronor
till 47,450 kronor och förty sänka det ordinarie förslagsanslaget
till avlöningar m. m. vid tandläkarinstitutet, nu
95,100 kronor, med 5,000 kronor till 90,100 kronor.
95:o) Tandläkarinstitutets verksamhet. I enlighet med Kungl. Majits
förslag (punkt 98, sid. 196—208), vilket innebär en anslagsminskning med
5,700 kronor ävensom viss omgruppering av och ändrad benämning å de
här avsedda anslagsposterna, hemställer utskottet,
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
43
att riksdagen må
a) till tillfällig förstärkning av tandläkarinstitutets personal
m. m. för budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra anslag
av 82,300 kronor, att utgå med den fördelning och i
enlighet med de närmare bestämmelser, som av Kungl.
Maj:t föreskrivas,
b) godkänna ett av departementschefen i statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för den 3 januari 1933 under
punkten 98 framlagt förslag till omkostnadsstat för tandläkarinstitutet
för budgetåret 1933/1934,
c) till omkostnader för tandläkarinstitutets verksamhet för
budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra förslagsanslag av
128,000 kronor.
96:o) Statsbidrag till täckande av driftkostnaderna vid Malmöhus
läns sjukvårdsinrättningar i Lund. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag
(punkt 99, sid. 208—210) hemställer utskottet,
att riksdagen må i enlighet med de av 1925 års riksdag
godtagna grunder såsom bidrag till täckande av driftkostnaderna
under år 1932 vid Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar
i Lund anvisa för budgetåret 1933/1934 ett extra
anslag av 61,450 kronor.
97:o) Hyllinredning vid röntgeninstitutet vid Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar
i Lund. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt
100, sid. 210—211) hemställer utskottet,
att riksdagen må såsom bidrag till täckande av kostnaden
för hyllinredning i det nya filmlagerhuset vid röntgeninstitutet
vid Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund för
budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra anslag av 800 kronor.
98:o) ökade medel för uppehållande av serafimerlasarettets verksamhet.
Kungl. Majit har (punkt 101, sid. 211-—216) föreslagit riksdagen
att för budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra anslag av 470,000 kronor till
beredande av ökade medel för upprätthållande under samma tid av seratimerlasarettets
verksamhet.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom första
kammaren av herr I. Holmgren väckt motion (I: 167), vari hemställts, att
riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit måtte
vidtaga nödiga åtgärder för att nedaunämnda sju av serafimerlasarettets
underläkare måtte erhålla lön med 1,800 kronor per år jämte dyrtidstillägg
44
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
enligt för statens befattningshavare i s. k. nyreglerade verk gällande grunder,
nämligen
en
underläkare
vid medicinska klinikens laboratorier,
en
»
>
första medicinska kliniken,
en
»
»
andra » » ,
en
>
1
medicinska polikliniken,
en
»
nervpolikliniken med tjänstgöringsskyldighet även å nerv- kliniken,
en
»
>
ögonpolikliniken samt
en
polikliniken för öron-, näs- och halssjukdomar.
Frågan om tilldelande av lön åt de i motionen avsedda underläkarna
beröres jämväl i statsrådsprotokollet. Av detta inhämtas, att lasarettsdirektionen
hos Kungl. Majit anhållit, att envar av nämnda underläkare måtte
erhålla, förutom fri kost, lön med 1,800 kronor för år räknat jämte dyrtidstillägg
såsom för reglerad statstjänst. Direktionen har framhållit, att detta
starkt begränsade förslag örn lönereglering åt kvalificerade personer, som
utan eller i det närmaste utan ersättning helt ägnade sig åt arbete vid
lasarettet, syntes direktionen ofrånkomligen böra genomföras icke blott av
billighetsskäl utan främst av hänsyn till angelägenheten av att dessa befattningar,
vilka så väl för lasarettets sjukvård som ock för sjukhusläkarnas
egen utbildning hade stor betydelse, icke borde få vara förbehållna
ekonomiskt oberoende personer. Kostnaden för löneregleringen uppginge,
frånsett kosten, för statsverkets vidkommande till 8,500 kronor.
Statskontoret, som yttrat sig i ämnet, har med hänsyn till rådande förhållanden
för närvarande avstyrkt direktionens hemställan, så vitt anginge
lön och dyrtidstillägg åt underläkarna. För beredande åt dem av någon
förbättring i avlöningshänseende har emellertid statskontoret ansett sig icke
böra göra någon erinran emot framställningen örn rätt för fem av nyssnämnda
underläkare, vilka icke hittills erhållit fri kost å lasarettet, att
komma i åtnjutande av denna förmån.
Departementschefen anför beträffande denna fråga följande:
»Jag anser mig under rådande förhållanden icke kunna biträda direktionens
förslag örn viss lönereglering för ovannämnda sju andre underläkare.
Däremot har jag intet att erinra emot framställningen örn rätt för fem av
dessa läkare, vilka hittills icke erhållit fri kost på lasarettet, att komma i
åtnjutande av denna förmån. Beträffande denna fråga kommer jag senare
att i överensstämmelse härmed göra framställning till Kungl. Majit.»
Motionären har till stöd för sin hemställan anfört följande:
I oktober 1931 ingick serafimerlasarettets direktion till Kungl. Majit med
en skrivelse, i vilken begärdes lönereglering för serafimerlasarettets under*
läkare. Dessa äro nämligen i löneavseende betydligt sämre ställda än såväl
samtliga i Stockholms stads tjänst anställda underläkare som ock i jämförelse
med underläkarna vid universitetssjukhusen i Uppsala och Lund.
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
45
Denna framställning avslogs. I 1932 års åttonde huvudtitel anförde departementschefen
i punkt 112 härom följande: »De skäl, som av direktionen
anförts för denna lönereglering, äro enligt min mening onekligen vägande.
De nu utgående lönerna torde i åtskilliga fall få anses otillfredsställande,
särskilt örn jämförelse göres med sjukhus av liknande art, som kunna tänkas
uppträda som konkurrenter örn de bästa läkarkrafterna. Med hänsyn
till nu rådande förhållanden finner jag mig emellertid förhindrad att tillstyrka
genomförandet nu av denna lönereglering.»
Hösten 1932 ingick serafi merlasarettets direktion med en förnyad framställning
till Kungl. Majit örn underläkarnas löner. Direktionen ansåg sig
efter Kungl. Maj:ts föregående avslag icke kunna återupptaga sin begäran
om lönereglering för samtliga lasarettets underordnade läkare, men utbröt
vissa lönefrågor ur den ovan berörda framställningen. Den viktigaste av
dessa var direktionens begäran örn lön åt sju stycken underläkare, av vilka
fem icke ha någon lön alls och två en obetydlig lön på några hundra kronor
örn året.
I den nyss för 1933 års riksdag framlagda statsverkspropositionen förklarar
sig Kungl. Majit icke kunna bifalla direktionens framställning i annan
mån än att de fem av ifrågavarande läkare, som icke ha fri kost,
skulle få sådan.
Enligt Kungl. Majits beslut skola sålunda fortfarande fem underläkare
vara utan lön och två endast avlönas med några hundra kronor örn året.
De läkare, som här är fråga örn, äro män i trettioårsåldern, medicine licentiater
och legitimerade läkare.
De äro skyldiga att ägna hela sin arbetskraft åt serafimerlasarettet och
äro förbjudna att ha enskild praktik. De få ej ta betalt av de patienter,
som de behandla.
De äro således under den tid, som de inneha sina befattningar vid lasarettet,
urståndsätta att på något annat sätt försörja sig. Trots detta vill icke
Kungl. Majit medge dem någon lön alls för deras arbete i sina befattningar.
Det är icke underligt, att detta egendomliga regeringsbeslut i hög grad
upprör vederbörande läkare.
Fyra av de sju ifrågavarande läkarna arbeta på lasarettets polikliniker.
De ha där en mycket stor arbetsbörda. Som exempel vill jag nämna, att
vid en av poliklinikerna, den medicinska, under sistförflutna år gjordes
nära 28,000 besök av sjuka. Tre läkare äro anställda vid denna poliklinik
och skola sålunda undersöka och behandla dessa 28,000 sjuka personer
under året. Av dessa tre läkare har en ingen lön alls. De övrigas mycket
klena löner skall jag i detta sammanhang icke tala om. Det är uppenbart,
att tre läkare äro i allra minsta laget för en sådan arbetskvantitet som den
nämnda, örn undersökningar av de sjuka i överensstämmelse med den medicinska
vetenskapens och således med en omsorgsfull sjukvårds krav skola
kunna göras.
Liknande förhållanden råda vid lasarettets övriga polikliniker, så att även
där arbetsbördan för de helt oavlönade läkarna är lika stor.
Det är således uppenbart, att dessa oavlönade läkare äro oumbärliga för
serafi merlasarettets sjukvård och att poliklinikerna helt enkelt icke kunna
uppehållas utan dem.
Poliklinikerna inbringa cirka 150,000 kronor årligen. Med dessa pengar
finansieras amorteringen av lån för lasarettets ombyggnad. Läkare, som
46
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
arbeta in dessa pengar för lasarettets räkning, förvägras sålunda av Kungl.
Majit den lön, som direktionen beslutat tilldela dem, och anses böra vara
fullständigt oavlönade.
Den lön, som av direktionen begärts, är synnerligen anspråkslös, nämligen
1,800 kronor om året för var. Detta är mindre än vad i Stockholm
en stor del kroppsarbetare förtjäna med avtalsenliga löner redan vid betydligt
yngre ålder än dessa läkare lia.
Det är vidare att märka, att denna ringa lön icke skulle helt och hållet
betalas av statsverket utan endast cirka 60 procent av densamma.
Man kan på anmärkningarna härom svara, att det är beklagligt, men att
tiderna äro sådana, att man är tvungen att avslå framställning om lön.
Det är dock en egendomlig kontrast emellan en sådan ståndpunkt och
den ståndpunkt, som regeringen intar i förhållande till de arbetslösa. Väldiga
summor beräknas för avlöning av de arbetslösa och väldiga arbeten
planeras, vid vilkas utförande avses att de arbetslösa skola tillförsäkras avtalsenliga
löner. Jag kritiserar ej detta. Krafttag behövas utan tvivel för
lindrandet av de arbetslösas svåra läge. Men är det icke egendomligt, att
dessa unga läkare, som förrätta ett arbete, örn vars oumbärlighet och vikt
intet tvivel kan råda, skola göra detta utan ersättning. Detta förefaller så
mycket egendomligare som genom deras arbete intjänas stora penningsummor,
som staten eljest skulle få betala ur sin egen pung till sjukhusets
modernisering. För dem begäras ingalunda några avtalsenliga löner. Vid
intet av Stockholms stads sjukhus är en enda underläkare avlönad så lågt
som dessa underläkare skulle bli, örn direktionens beslut om lön för dem
godkänts av Kungl. Majit. Ändock avslår Kungl. Majit varje lön. Örn
dessa läkare liksom arbetarna strejkade, skulle serafimerlasarettets polikliniker
nödsakas inställa sill verksamhet eller i hög grad begränsa den.
Man kan säga, att förhållandena ej äro jämförliga med kroppsarbetarnas,
ty dessa läkare taga emot de ifrågavarande oavlönade befattningarna därför,
att de ge dem utsikter till meriter, av vilka de i framtiden skörda
frukterna.
Detta är sant. Men är det därför riktigt, att det ej ges lön för utfört
arbete? Skulle detta någonsin kunna komma i fråga om det gällt arbetare,
även om befattningarna utgöra en ingångsport till avlönade befattningar i
statens eller kommunens tjänst?
De unga läkare, som komma till dessa platser efter cirka 10 års universitetsstudier,
ha i flertalet fall skulder. För att kunna stå på dessa platser,
måste de ytterligare skuldsätta sig. Läkarna komma självfallet icke mer än
till en ringa del ur burgna hem. De flesta komma från fattiga hem, många
från arbetare- eller bondehem. De kunna icke hålla ut på dessa platser.
De kunna icke vänta tills de erhålla en avlönad befattning i lasarettets tjänst.
De kunna i flertalet fall icke ens åtaga sig en av de avlönade platserna
på grund av att lönen är så obetydlig, att ytterligare skuldsättning ändock
måste ske. Dessa platser äro emellertid de trappsteg på vilka de måste gå
för att småningom komma fram till sjukhusöverläkaretjänster, således till
de ledande befattningar, som ha ansvaret för sjukvårdens utveckling och
den kliniska medicinens framsteg i vårt land.
Regeringens lönepolitik gör det således svårt eller omöjligt för andra än
ekonomiskt starka yngre läkare att komma fram till de ledande befattningarna
i facket.
Jag kan icke finna, att man kan försvara, att läkare i 30-årsåldern, som
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
47
sköta ansvarsfulla befattningar i sjukvården och vilkas arbetskraft där icke
kan undvaras och vilka genom sitt arbete tjäna in stora summor åt statsverket,
skola vara fullständigt oavlönade.
Det kan icke vara konsekvent att samtidigt som man kämpar för principen
örn statens skyldighet att se till att medborgarna få arbete, på vilket
de kunna försörja sig med avtalsenliga löner, icke medge någon som helst
lön åt män, som göra ett högkvalificerat arbete, vilket staten icke kan undvara
och som i flertalet fall icke ha några egna tillgångar, utan i stället
dras med skulder.
Det synes utskottet vara ostridigt, att ifrågavarande underläkare i lasarettets
tjänst utföra ett viktigt och krävande arbete, som dessutom tillför
lasarettet betydande inkomster. I betraktande härav måste det framställda
lönekravet i och för sig betecknas såsom synnerligen rimligt. Departementschefen
har emellertid av statsfmansiella skäl ansett sig böra intaga en avvisande
hållning till detta krav. Utskottet har av samma skäl icke kunnat
undgå att känna en viss tvekan inför motionärens hemställan, men då det
enligt utskottets mening uppenbarligen icke kan vara skäligt, att det allmänna,
på sätt som i förevarande fall skett, utnyttjar nödvändiga och värdefulla
arbetskrafter, vilket dessutom kan leda till att ekonomiskt ej oberö,
ende personer utestängas från dessa tjänster, har utskottet funnit de statsfmansiella
betänkligheterna böra vika inför billighetens fordringar och fördenskull
ansett sig böra biträda motionärens förslag. Någon ökning av
det anslag å 470,000 kronor, som Kungl. Majit för lasarettet äskat förbudgetåret
1933/1934, lärer icke erfordras i anledning härav.
I övrigt föranleder Kungl. Majits förslag, som innebär en anslagsminskning
med 20,000 kronor, icke någon erinran från utskottets sida.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må
a) för budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra anslag av
470,000 kronor till beredande av ökade medel för upprätthållande
under samma tid av serafimerlasarettets verksamhet,
b) med bifall till herr Holmgrens ovannämnda motion
(I: 167) i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl.
Majit måtte vidtaga erforderlig åtgärd för att envar av
följande underläkare vid serafimerlasarettet, nämligen en
underläkare vid medicinska klinikens laboratorier, en underläkare
vid första medicinska kliniken, en underläkare vid
andra medicinska kliniken, en underläkare vid medicinska
polikliniken, en underläkare vid nervpolikliniken med tjänstgöringsskyldighet
även å nervkliniken, en underläkare vid
ögonpolikliniken samt en underläkare vid polikliniken för
oron-, näs- och halssjukdomar, erhåller lön å 1,800 kronor
för år jämte därå belöpande dyrtidstiHägg enligt dc grunder,
som äro eller kunna varda bestämda för statens befattningshavare
vid s. k. nyreglerade verk.
Utskottet
48
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
99:o) Uppehållande av verksamheten vid allmänna barnbördshuset.
I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 102, sid. 216—219), vilket innebär
en anslagsminskning med 5,000 kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må till uppehållande av verksamheten vid
allmänna barnbördshuset under tiden 1 juli 1933—30 juni
1934 anvisa för budgetåret 1933/1934 ett extra anslag av
124,000 kronor.
100:o) Undervisning i epidemiologi. I enlighet med Kungl. Maj:ts
förslag (punkt 103) hemställer utskottet,
att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till anordnande vid epidemisjukhusen i Stockholm,
Göteborg, Malmö, Uppsala och Lund av klinisk undervisning
i epidemiologi åt medicine kandidater anvisa för
budgetåret 1933/1934 ett extra anslag av 10,900 kronor att
användas enligt av vederbörande departementschefer till statsrådsprotokollen
över ecklesiastikärenden den 9 januari 1919
och den 4 januari 1929 angivna grunder samt av Kungl.
Majit i övrigt meddelade bestämmelser.
101:o) Tryckning av doktorsavhandlingar. Kungl. Majit har (punkt
104, sid. 220—221) föreslagit riksdagen att såsom bidrag till tryckning av
doktorsavhandlingar vid universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska
mediko-kirurgiska institutet för budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra reservationsanslag
av 30,000 kronor.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två inom första
kammaren väckta motioner, den ena av herr E. Sjödahl (1:66) och den
andra av herr J. Bergman m. fl. (I: 67), i vilka motioner hemställts, att
riksdagen måtte såsom bidrag till tryckning av doktorsavhandlingar vid högskolorna
i Stockholm och Göteborg för budgetåret 1933/1934 anvisa ett
extra reservationsanslag av 6,000 kronor.
Under de senaste åren hava i riksstaten varit uppförda två extra anslag
såsom bidrag till kostnaderna för tryckning av doktorsavhandlingar, nämligen
dels ett reservationsanslag å 30,000 kronor för doktorsavhandlingar vid
universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska mediko-kirurgiska institutet,
dels ock ett reservationsanslag å 6,000 kronor för dylika avhandlingar
vid högskolorna i Stockholm och Göteborg.
På därom av vederbörande vid universiteten och högskolorna gjorda framställningar
har t. f. kanslern för rikets universitet hemställt örn beredande
av fortsatta anslag för omförmälda ändamål med oförändrade belopp.
Departementschefen anför i ämnet följande:
»Rådande budgetläge nödsakar mig att göra en anslagsbegränsning på
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
49
denna punkt, och jag vill i sådant avseende föreslå, att anslaget till
tryckning av doktorsavhandlingar vid de fria högskolorna må bortfalla men
att motsvarande anslag till universiteten bibehålies med oförändrat belopp.»
I motionen I: 66 har anförts bland annat följande:
Samma skäl, som tala för bibehållandet av anslaget för nämnt ändamål
vid universiteten och karolinska institutet, kunna även anföras för anslagets
bibehållande vid de tvenne högskolorna. När nuvarande departementschef
angivit vissa riktlinjer för en utredning örn ett bättre anordnat samarbete
såväl mellan universiteten inbördes som mellan dem och högskolorna, synes
konsekvensen fordra att samma åtgärder för att förbilliga kostnaderna för
tryckning av gradualavhandlingar böra vidtagas vid högskolorna som vid
universiteten. Örn anslaget bibehålies vid universiteten, bör därför anslaget
även bibehållas vid högskolorna. Det synes därför, som örn rättvisa och
billighet fordrade, att det anslag på 6,000 kronor, som hittills utgått för
nämnt ändamål åt högskolorna, borde oförändrat bibehållas. Örn det likväl
visade sig nödvändigt att göra den besparing av 6,000 kronor, som åsyftats,
bör denna besparing göras proportionerligt lika å båda anslagssummorna,
så att anslagen till universiteten och högskolorna minskades vardera med
en sjättedel till respektive 25,000 och 5,000 kronor.
Ur den i motionen 1:67 lämnade motiveringen må följande här återgivas:
Vi vilja här anföra ur 1921 års statsverksproposition angående nu ifrågavarande
anslag följande yttrande av dåvarande departementschef:
»Då frågan om statsbidrag till tryckning av doktorsavhandlingar vid högskolorna
i Stockholm och Göteborg nu för första gången av Kungl. Maj:t
förelägges riksdagen, anser jag mig böra erinra örn att 1920 års riksdag vid
anmälan av sitt beslut i denna fråga uttryckligen uttalat, att det icke syntes
riksdagen föreligga något skäl att ställa de studerande vid högskolorna
i sämre ställning i förevarande hänseende än studenterna vid universiteten.
Riksdagen hade icke kunnat finna annat än att såväl billigheten som
hänsynen till statens intresse talade för ett understödjande med statsmedel
av tryckningen av doktorsavhandlingar jämväl vid högskolorna i Stockholm
och Göteborg. De oerhört stegrade tryckningskostnaderna gjorde sig givetvis
i icke mindre grad gällande vid nämnda högskolor än vid universiteten,
och fara förelåge uppenbarligen för att utan ett dylikt understöd de studerande,
som aspirerade på högre examen, skulle finna med sin fördel förenligt
att i stor utsträckning under deras sista studietid överflytta till universiteten
— något som ur synpunkt av statens utgifter för dessa institutioner
icke kunde anses önskligt.»
Denna motivering har alltfort giltighet. Frågan här gäller ej ett understöd
till de enskilda högskolorna utan ett understöd av allmän kulturell
natur. Ett indragande av detta anslag träffar enskilda personer, vilkas
utbildning staten just står i begrepp att tillgodogöra sig utan att staten
behövt lia några utgifter för densamma. Vi kunna emellertid ej underlåta
att i detta sammanhang påpeka att detta anslag är i riksstaten det enda
som utgår till förmån för de enskilda högskolorna. Statsmakterna böra beakta
den faktiska besparing för statsmakten, som ligger i tillvaron av dessa
högskolor.
Bihang till riksdagens protokoll 1938. 6 sami. Nr 8.
4
50
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
Utskottet.
Utskottet kan, principiellt sett, icke finna det vara riktigt, att de, som
ventilera sina gradualavhandlingar vid de s. k. fria högskolorna, i nu ifrågavarande
avseende erhålla en ogynnsammare ställning än de, som utgiva
sina avhandlingar vid universiteten och karolinska institutet. Utskottet anser
därför, i likhet med motionärerna, att ett anslag för ändamålet bör upptagas
även för nämnda högskolor. Då det emellertid är önskvärt, att den av
Kungl. Majit avsedda kostnadsbesparingen å 6,000 kronor under alla förhållanden
ernås, synes utskottet den utvägen lämpligast, att de hittillsvarande
anslagen å 30,000 kronor till universiteten och karolinska institutet samt
6,000 kronor till högskolorna i Stockholm och Göteborg reduceras ungefär
proportionellt därhän, att anslaget till de förra institutionerna bestämmes
till 25,000 kronor och anslaget till de senare till 5,000 kronor..
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må
a) i anledning av Kungl. Majits förslag såsom bidrag till
tryckning av doktorsavhandlingar vid universiteten i Uppsala
och Lund samt karolinska mediko-kirurgiska institutet
för budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra reservationsanslag
av 25,000 kronor,
b) i anledning av herr Sjödahls samt herr Bergmans m. fl.
ovannämnda motioner (I: 66 och 1:67) såsom bidrag till
tryckning av doktorsavhandlingar vid högskolorna i Stockholm
och Göteborg för budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra
reservationsanslag av 5,000 kronor.
102:o) Ersättning åt vissa opponenter vid disputationer. Institut
d’études scandinaves i Paris. Forskarstipendier för docenter vid
universiteten och karolinska institutet. I enlighet med Kungl. Majits
förslag (punkterna 105—107) hemställer utskottet,
att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum,
a) till ersättning för opposition å disputationsavhandling
åt person, som icke tillhör vederbörande universitets eller
karolinska mediko-kirurgiska institutets lärarkår, för budgetåret
1933/1934 anvisa ett extra anslag av 1,500 kronor;
b) som bidrag till uppehållande av verksamheten vid Institut
d’études scandinaves vid Paris universitet för budgetåret
1933/1934 anvisa ett extra anslag av 2,000 kronor att
utgå på de villkor, Kungl. Majit må finna gott bestämma;
c) till forskarstipendier för docenter vid universiteten i
Uppsala och Lund samt karolinska mediko-kirurgiska institutet
anvisa för budgetåret 1933/1934 ett extra reservationsanslag
av 35,000 kronor att utgå i enlighet med de grunder,
Kungl. Majit må äga att bestämma.
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
51
103:o) Uppehållande av en professur i svenska språket och litteraturen
vid universitetet i Dorpat i republiken Estland. I enlighet
med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 108, sid. 223—225) hemställer utskottet,
att riksdagen må, i likhet med vad för femårsperioden
1928/1933 ägt rum, för uppehållande vid universitetet i Dorpat
i republiken Estland av en professur i svenska språket
och litteraturen under fem år, räknat från och med den 1
juli 1933, bevilja ett belopp av 37,500 kronor och därav
för budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra anslag av 7,500
kronor, att utgå i enlighet med de närmare föreskrifter,
Kungl. Maj:t kan finna lämpligt meddela.
104:o) Kurser i skyddskoppympning. I enlighet med Kungl. Maj:ts
förslag (punkt 109) hemställer utskottet,
att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till arvode å 100 kronor åt biträdande läkare
samt till kostnader för materiel m. m., 25 kronor, vid en var
av två kurser i skyddskoppympning vid vartdera av universiteten
i Uppsala och Lund samt vid en var av fyra dylika
kurser vid karolinska mediko-kirurgiska institutet anvisa för
budgetåret 1933/1934 ett extra reservationsanslag av 1,000
kronor.
105:o) Upprätthållande av rasbiologiska institutets verksamhet.
Kungl. Majit har (punkt 110, sid. 226—229) föreslagit riksdagen att till upprätthållande
av verksamheten vid rasbiologiska institutet för budgetåret 1933/
1934 anvisa ett extra reservationsanslag av 30,000 kronor att disponeras
enligt av Kungl. Majit fastställda grunder.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två likalydande
motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr W. Björck
m. fl. (I: 68) och den andra inom andra kammaren av herr C. P. Ossbahr
m. fl. (II: 152), i vilka motioner hemställts, att riksdagen till upprätthållande
av verksamheten vid rasbiologiska institutet för budgetåret 1933/1934 ville
anvisa ett extra reservationsanslag av 55,000 kronor, att disponeras enligt
av Kungl. Majit fastställda grunder.
Alltsedan år 1921 har riksdagen beviljat anslag å extra stattin uppehållande
av rasbiologiska institutets verksamhet. För tiden den 1 januari 1922—den 30
juni 1923 utgick anslaget med 60,000 kronor för år, för vart och ett av
budgetåren 1923/1926 med 55,000 kronor, för vart och ett av budgetåren 1926/
1932 med 65,000 kronor samt för budgetåret 1932/1933 med 60,000 kronor.
Granskningsnämnden har — under erinran att anslagen till institutet för
budgetåret 1932/1933 minskats med 5,000 kronor — med hänsyn till för
-
52
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
handenvarande förhållanden ansett sig böra förorda en ytterligare minskning
av här förevarande anslag med 10,000 kronor.
Institutets styrelse har anfört, att någon reduktion utöver den, som
institutet redan fått vidkännas, enligt styrelsens bestämda övertygelse
skulle komma att allvarligen hota hela institutets bestånd. Styrelsen hemställer
örn beviljande för budgetåret 1933/1934 av dels ett anslag å 60,300
kronor till uppehållande av den ordinarie verksamheten vid institutet, dels
ock ett anslag å 7,300 kronor till fullföljande av vissa undersökningar rörande
lapparna.
Universitetskanslern har framhållit, att en minskning av de för institutets
verksamhet disponibla medlen med nära x/\ under loppet av två år naturligen
måste verka nästan förlamande. Då kanslern emellertid utgått från
att någon sänkning vore ofrånkomlig, ville kanslern icke motsätta sig, att
anslaget begränsades till 55,000 kronor.
Departementschefen har anfört följande:
»Frågan om rasbiologiska institutets ställning, program och arbetsformer
torde böra underkastas en närmare utredning genom Kungl. Maj:ts försorg,
och jag har för avsikt att därom göra hemställan. Innan denna utredning
om institutets framtida gestaltning bliver färdig, anser jag mig för en övergångstid
kunna av besparingshänsyn räkna med ett avsevärt lägre understöd
till institutet än det nu utgående. Jag vill därför föreslå, att anslaget
till institutet för nästkommande budgetår — frånsett det ordinarie anslaget
till avlöning åt institutets chef — bestämmes till 30,000 kronor. Det torde
få ankomma på Kungl. Maj:t att efter vederbörandes hörande meddela närmare
föreskrifter i fråga om anslagets fördelning.
Något tilläggsanslag för påskyndande av den nu pågående undersökningen
rörande lapparna kan jag under rådande statsfinansiella förhållanden icke
tillstyrka».
Till stöd för det motionsvis framställda yrkandet har i motionen I: 68
anförts följande:
Under punkt 110 av åttonde huvudtiteln äskar Kungl. Maj:t till upprätthållande
av verksamheten vid rasbiologiska institutet för budgetåret 1933/
1934 ett extra reservationsanslag av 30,000 kronor att disponeras enligt av
Kungl. Maj:t fastställda grunder. Detta innebär, att rasbiologiska institutets
anslag skulle nedskäras till halva det belopp, som för närvarande utgår till
detsamma. En så avsevärd nedsättning av institutets anslag skulle enligt
vår mening verka starkt hämmande, för att icke säga förlamande, på den
i nuvarande läge mer än någonsin betydelsefulla verksamhet som rasbiologiska
institutet representerar.
Rasbiologiska institutet kom till stånd genom riksdagens beslut 1921 och
började sin verksamhet med ingången av året 1922. Efter beslut av 1920
års riksdag om utredning för upprättande av ett svenskt rasbiologiskt institut
äskade nämligen Kungl. Maj:t i proposition nr 114 till 1921 års riksdag
dels lön på ordinarie stat åt en chef, dels ett extra förslagsanslag högst
82,550 kronor till institutets verksamhet. Statsutskottet, som enhälligt ut
-
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
53
talade sin principiella anslutning till Kungl. Maj:ts förslag, såg sig emellertid
på grund av de statsfinansiella förhållandena dä nödsakat förorda ett
lägre anslag till institutet, nämligen 60,000 kronor, ett minimibelopp, som
den blivande chefen ansett absolut nödvändigt för att börja en så viktig och
omfattande verksamhet. Utskottet, som vitsordade, att beloppet var tilltaget
i minsta laget, höll före, att ett nybildat institut av detta slag skulle undan
för undan få organisatoriskt utveckla sig. Utskottets förslag bifölls av första
kammaren utan debatt, av andra kammaren efter diskussion utan votering.
I riksdagens skrivelse nr 8 A framhålles, dels att ett mindre belopp än
60.000 kronor icke torde böra ifrågakomma, dels att institutets arbetsresultat
med den reduktion av det av Kungl. Majit begärda anslaget, som riksdagen
vidtagit, givetvis icke kunna förväntas bliva desamma som vid bifall till
Kungl. Maj:ts förslag oförändrat.
Redan för budgetåret 1923/1924 sänktes emellertid anslaget med 5,000
kronor och utgick under tre på varandra följande år med endast 55,000
kronor. 1926 års riksdag höjde institutets anslag till 65,000 kronor. Värdet
för institutet av denna anslagshöjning reducerades emellertid till en betydande
del därigenom, att dyrtidstilläggen härefter skulle beräknas i enlighet
med de för nyreglerade verk gällande grunder i stället för det tidigare
18 procent högre för oreglerade verk gällande dyrtidstillägget, varigenom
anslaget i realiteten kom att fortfarande understiga det ursprungligen 1921
beviljade anslaget.
Förra året sänktes institutets anslag åter på Kungl. Maj:ts förslag med
5.000 kronor. I statsverkspropositionen angavs som motivering härför, att utgifterna
å det i institutets stat ingående reseanslaget 10,000 kronor under
budgetåret 1930/1931 voro 5,465 kronor. Man skulle lätteligen härav kunna
draga den slutsatsen, att återstoden 4,535 kronor icke förbrukats. Men som
styrelsen i sin underdåniga skrivelse den 31 augusti 1932 påvisat, är den
låga siffran icke en följd av, att anslagsposten i fråga varit för högt tilltagen,
utan därav att institutets anslag för andra ändamål tvärtom varit för
knappt, och att planen för verksamheten till följd därav icke kunnat följas.
Den summa, som egentligen beräknats till reseersättningar, har sålunda till
stor del måst användas till andra, oundgängliga utgifter, framför allt till
anställandet av nödigt antal extra biträden för att slutföra de omfattande
bearbetningarna av det material, som ligger till grund för det stora arbetet
The Race Biology of tile Swedish Lapps, vars första del nu utkommit. I
statsverkspropositionen uttalas vidare, att ändrade bestämmelser angående
resekostnadsersättning skulle hava medfört ett förbilligande av institutets
resor, ett antagande, som enligt vad styrelsen för institutet vitsordat, icke
är i verkligheten grundat.
För nästkommande budgetår hemställer styrelsen dels om ett anslag till
institutets ordinarie verksamhet på 60,300 kronor dels om ett tillfälligt ti 1- läggsanslag på 7,300 kronor för fullföljande av undersökningarna rörande
lapparna.
Kanslern yttrar härom, att, vad styrelsen anfört, bibragt kanslern d>n
övertygelsen, att en anslagsminskning av den storlek, som besparingsnämndcn
ifrågasatt, nämligen till 50,000 kronor, skulle i hög grad försvåra och
sannolikt omöjliggöra ett fortsättande av institutets verksamhet efter de linjer,
statsmakterna tänkte sig vid institutets inrättande. En minskning av
de för institutets verksamhet disponibla medlen med nära XA under loppet
av två år måste naturligen verka nästan förlamande. Kanslern skulle där
-
54
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
för närmast vara böjd att avstyrka varje sänkning av det nuvarande anslaget.
Då kanslern emellertid utgår ifrån, att någon sänkning är ofrånkomlig,
har kanslern icke velat motsätta sig, att anslaget begränsas till
55,000 kronor.
Förstärkningsanslaget å 7,300 kronor anser kanslern sig med hänsyn till
den statsfinansiella situationen icke kunna tillstyrka. Kanslern vill emellertid
ifrågasätta, huruvida icke institutet för det i styrelsens skrivelse angivna
ändamålet skulle kunna utverka något anslag av lotterimedel.
Vad beträffar motiveringen till den nedskärning till hälften av anslaget,
som Kungl. Majit föreslår, har departementschefen anfört, att frågan örn
rasbiologiska institutets ställning, program och arbetsformer torde böra underkastas
en närmare utredning genom Kungl. Majits försorg, och föreslår i
avvaktan härpå och av besparingshänsyn, att anslaget bestämmes till 30,000
kronor.
Vad först frågan om utredning beträffar, så bör här framhållas, dels att
utöver det klarläggande av institutets arbetsuppgifter, som föregått riksdagens
beslut om institutets upprättande, dels att det redan föreligger ytterligare en
utredning i det »Framtida arbetsprogram för Statens institut för rasbiologi»,
som utarbetats av institutets st}rrelse och inlämnats till universitetskanslern
tillsammans med styrelsens yttrande i frågan om ny stadga för institutet.
Denna sistnämnda utredning, vilken sålunda verkställts av landets främsta
sakkunniga på hithörande områden, bilägges motionen.
Enligt vår mening är ett fullföljande av detta program av utomordentligt
stor betydelse.
Nu har emellertid Kungl. Majit bemyndigat ecklesiastikministern att uppdraga
åt universitetskanslern att tillsammans med tre andra av ecklesiastikministern
utsedda sakkunniga verkställa en utredning om de av statens organisationsnämnd
väckta frågorna rörande universitetens verksamhet och organisation
m. m. Av de för utredningen lämnade direktiven framgår, att vid
densamma även bör ägnas uppmärksamhet åt rasbiologiska institutet. Det torde
emellertid vara sannolikt, att den sålunda beslutade utredningen kommer att
taga en viss, måhända ej ringa tid i anspråk, och det synes oss jämväl vara
det riktigaste, att institutets organisation och verksamhet i avvaktan på utredningens
slutförande bibehålies vid vad de nu äro, så mycket mera som
det efter de utredningar i frågan, som redan verkställts, med fog kan sättas
ifråga, huruvida en ny utredning skulle kunna tänkas leda till någon mera
betydelsefull förändring i institutets villkor.
Den nedskärning av institutets anslag, som Kungl. Majit föreslår, går
långt utöver vad vare sig granskningsnämnden eller annan myndighet ansett
möjligt. Stora kostnader hava under årens lopp dock nedlagts på rasbiologisk
forskning. Därtill kommer, att, som styrelsen anfört, just en forskningsanstalt
av den art, som det rasbiologiska institutet representerar, förutsätter
en väl organiserad samverkan mellan olika, på skilda delar av forskningsområdet
väl bevandrade personer. Rasbiologien utgör icke en vetenskap
utan ett komplex av olika vetenskaper, vilka var för sig kräva sin egen fackutbildade
representant vid institutet och ett samarbete mellan dessa för ett
gemensamt mål. Man kan ej saklöst slopa en eller annan av dessa grenar, utan
att hela »urverket» kommer i olag. Med ett årligt anslag på 30,000 kronor
skulle det å andra sidan icke ens, om man kastade alla andra hänsyn överbord,
vara möjligt att inom rimlig tid slutföra de undersökningar, som sedan
år 1926 pågått vid institutet. Det insamlade materialet skulle vara tillspillo
-
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
55
givet, alldenstund, såsom styrelsen framhållit, den enda forskare, som genom
sin under en lång följd av år förvärvade lokalkännedom örn lapska förhållanden
och erforderliga insikter i övrigt kan fullfölja en dylik uppgift, är
institutets nuvarande chef, vilken inom en nära framtid ingår i pensionsåldern.
En annan allvarlig konsekvens av nedskärningen bleve den, att större
delen av institutets personal, vilken sedan institutets överförande till reglerat
verk år 1926 faktiskt räknat med, att deras anställningsförhållanden blivit
tryggade, måste uppsägas den 1 juli, deras i flera fall mångåriga utbildning vid
institutet i stort sett skulle vara bortkastad, deras möjligheter att under
nuvarande förhållanden inom andra verksamhetsfält skaffa sig sin utkomst
ringa och den hängivenhet, i många fall förenad med stora personliga uppoffringar,
med vilken de ägnat sig åt sitt arbete vid institutet, illa lönad.
Granskningsnämnden synes ej heller hava räknat med så vittgående åtgärder,
som att utan föregående uppsägning avskeda för verksamhetens fortsättande
behövlig personal, som icke själv begärt sitt entledigande, på vilken
fråga också styrelsen i sin framställning örn anslag närmare ingått. Aven
en tillfällig nedsättning av anslaget till 30,000 kronor skulle sålunda vara
i högsta grad ödesdiger för institutets personal.
Även från allmän synpunkt måste ett mer eller mindre fullständigt nedskärande
av rasbiologiska institutets verksamhet, örn ock endast för tillfället,
medföra betänkliga konsekvenser, då det vid ett längre fram kommande
återupptagande av verksamheten dock icke är sannolikt, att den gamla
personalen fortfarande stöde till buds utan man finge så att säga börja helt
från början igen. Universitet och högskolor i vårt land utbilda nämligen
ej rasbiologiska forskare. Sådan utbildning måste förskaffas antingen i
utlandet eller också vid rasbiologiska institutet. Det bör också ihågkommas,
att institutet är den enda institution i landet, där rasbiologisk forskning
bedrives, under det att de flesta andra vetenskapliga fack äro flerfalt representerade,
och att därför en inskränkning av verksamheten vid denna enda
forskningsanstalt måste träffa forskningen som sådan mycket mera kännbart,
än vad eljest skulle vara fallet.
På grund av de olika synpunkter, som ovan anförts, anse vi, att någon
mera avsevärd nedsättning av institutets anslag icke kan få ifrågakomma.
En större reduktion än den av universitetskanslern förordade å 5,000 kronor
synes oss icke tillrådlig.
Såvitt utskottet kan finna, skulle den synnerligen kraftiga beskärning av Utskottet,
ifrågavarande anslag, som Kungl. Majit föreslagit, försätta det rasbiologiska
institutet i mycket stora svårigheter. Utskottet anser i likhet med departementschefen,
att anledning förefinnes att verkställa utredning rörande de
framtida riktlinjerna för institutets verksamhet och att undersöka möjligheterna
för en omläggning av dess arbetsformer. Men till dess resultatet
av en sådan utredning föreligger till statsmakternas prövning, synes det
vara i sin ordning, att dessa draga försorg om institutets fortsatta uppehållande
och bereda detsamma ekonomisk möjlighet att, örn än i något inskränkt
omfattning, arbeta för sin uppgift, örn vars stora betydelse i varje
fall några delade meningar icke lära råda. Det vill förefalla utskottet, som
örn det anslag, Kungl. Majit ansett böra tillmätas institutet, knappast vore
56
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
tillräckligt för sistberörda ändamål. Utskottet finner sig därför böra förorda
en ökning av anslagsbeloppet utöver vad Kungl. Majit föreslagit, men kan
icke gå så långt som motionärerna önska utan vill för sin del tillstyrka, att
för budgetåret 1933/1934 åt institutet anslås en summa av 45,000 kronor
eller 15,000 kronor mer än enligt Kungl. Majits förslag.
Slutligen vill utskottet framhålla angelägenheten av att den tilltänkta utredningen
rörande institutets program och arbetssätt snarligen måtte komma
till stånd och bedrivas med skyndsamhet.
Under åberopande av vad sålunda anförts, hemställer utskottet,
att riksdagen må, i anledning av Kungl. Majits förslag
och herr Björcks m. fl. samt herr Ossbahrs m. fl. ovannämnda
motioner (I: 68 och lii 152) till upprätthållande av
verksamheten vid rasbiologiska institutet för budgetåret
1933/1934 anvisa ett extra reservationsanslag av 45,000
kronor, att disponeras enligt av Kungl. Majit fastställda
grunder.
106:o) Farmaceutiska institutet: materialier m. m, I enlighet med
Kungl. Majits förslag (punkt lil, sid. 230) hemställer utskottet,
att riksdagen må minska det i riksstaten under rubrik
Farmaceutiska institutet uppförda ordinarie reservationsanslaget
till materialier m. m., nu 22,900 kronor, med 5,000
kronor till 17,900 kronor.
Tekniska högskolan m. m.
107:o) Avlöningar till professorer m. m. vid tekniska högskolan.
I enlighet med Kungl. Majits förslag (punkt 112, sid. 231—235) hemställer
utskottet,
att riksdagen må besluta, att vid tekniska högskolan skall
från och med den 1 januari 1935 inrättas en professur i
skifteslära med enahanda avlönings- och pensionsförmåner,
som äro förenade med övriga professorsbefattningar vid
högskolan, och med skyldighet för professurens innehavare
att vara underkastad de för dessa förmåners åtnjutande
fastställda villkoren och bestämmelserna.
108:o) Arvoden till speciallärare vid tekniska högskolan. I anledning
av Kungl. Majits förslag (punkt 113, sid. 236—240) hemställer utskottet,
att riksdagen må öka den i den ordinarie staten för tekniska
högskolan uppförda anslagsposten: arvoden till speci
-
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
57
allärare, nu 119,220 kronor, med 25,500 kronor till 144,720
kronor samt förty höja det i riksstaten upptagna ordinarie
förslagsanslaget till tekniska högskolan, avlöningar, med
25,500 kronor.
109:o) Arvoden till tillfälliga lärarbiträden och assistenter vid tekniska
högskolan. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 114, sid.
240—242) hemställer utskottet,
att riksdagen må upptaga den i den ordinarie staten för
tekniska högskolan uppförda anslagsposten: arvoden till tillfälliga
lärarbiträden och assistenter, nu 52,200 kronor, utan
angivet belopp samt förty minska det i riksstaten upptagna
ordinarie förslagsanslaget till tekniska högskolan, avlöningar,
med 52,200 kronor.
110:o) Arvode till amanuens och arbetshjälp vid tekniska högskolans
bibliotek. I anledning av Kungl. Maj:ts förslag (punkt 115, sid.
242— 243) hemställer utskottet,
att riksdagen må öka den i den ordinarie staten för tekniska
högskolan uppförda anslagsposten: arvode till amanuens
och arbetshjälp vid biblioteket, nu 14,900 kronor,
med 1,250 kronor till 16,150 kronor samt förty höja det i
riksstaten upptagna ordinarie förslagsanslaget till tekniska
högskolan, avlöningar, med 1,250 kronor.
Ilbo) Avlöningar till icke-ordinarie förvaltningspersonal vid tekniska
högskolan. I anledning av Kungl. Maj:ts förslag (punkt 116, sid.
243— 245) hemställer utskottet,
att riksdagen må öka den i den ordinarie staten för tekniska
högskolan uppförda anslagsposten: avlöningar till ickeordinarie
förvaltningspersonal, nu 5,800 kronor, med 2,600
kronor till 8,400 kronor samt förty höja det i riksstaten
upptagna ordinarie förslagsanslaget till tekniska högskolan,
avlöningar, med 2,600 kronor.
Vid bifall till vad utskottet under punkterna 108:o), 109:o), 110:o) och
Ilbo) tillstyrkt, kommer det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar vid
tekniska högskolan, nu 741,120 kronor, att minskas med 22,850 kronor till
718,270 kronor.
112:o) Stipendier åt studerande vid tekniska högskolan. I enlighet
med Kungl. Majlis förslag (punkt 117, sid. 245) hemställer utskottet,
58
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
Utskottet.
att riksdagen må höja det under tekniska högskolan: vissa
omkostnader för uppehållande av högskolans verksamhet
upptagna ordinarie reservationsanslaget till stipendier åt studerande,
nu 6,000 kronor, med 1,000 kronor till 7,000
kronor.
113:o) Materiel m. m. för tekniska högskolan. I anledning av Kungl.
Maj:ts förslag (punkt 118, sid. 245—246) hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) minska den i reservationsanslaget till materiel m. m.
vid tekniska högskolan ingående, såsom särskilt reservationsanslag
betecknade anslagsposten till uppvärmning, belysning
och diverse utgifter, nu 150,000 kronor, med 11,100
kronor till 138,900 kronor;
b) under förstnämnda anslag uppföra en såsom särskilt
reservationsanslag betecknad anslagspost till tryckningskostnader
å 7,500 kronor;
c) minska det ordinarie reservationsanslaget till materiel
m. m. vid tekniska högskolan, nu 328,000 kronor, med
3,600 kronor till 324,400 kronor.
114:o) ökade medel till samlingar och laborationer vid tekniska
högskolan. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 119) hemställer
utskottet,
att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till beredande av ökade medel till samlingar
och laborationer vid tekniska högskolan för budgetåret 1933/
1934 anvisa ett extra anslag av 47,000 kronor, att av Kungl.
Maj:t fördelas på de olika avdelningarna vid högskolan på
sätt Kungl. Majit finner skäligt bestämma.
115:o) Motion örn anslag till iståndsättande av tekniska högskolans
ackumulatorbatterier. I en inom första kammaren av herr C.
Forssell väckt motion (I: 69) har hemställts, att riksdagen för sin del ville
för budgetåret 1933/1934 besluta örn ett anslag av 10,900 kronor för iståndsättande
av tekniska högskolans ackumulatorbatterier.
Beträffande de av motionären till stöd för hans hemställan anförda skälen
hänvisas till motionen.
Utskottet vill icke bestrida att anslag för ifrågavarande ändamål är av
behovet påkallat men kan dock icke tillägga detta behov sådan betydelse,
att utskottet i nuvarande budgetära läge vill förorda det äskade be
-
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
59
loppets uppförande i riksstaten. Utskottet avstyrker därför motionen samt
hemställer följaktligen,
att riksdagen måtte avslå herr Forssells ovannämnda
motion (I: 69).
116:o) Ökade medel för tekniska högskolan till uppvärmning,
belysning och diverse utgifter. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag
(punkt 120) hemställer utskottet,
att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till beredande av ökade medel för tekniska
högskolan till uppvärmning, belysning och diverse utgifter
för budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra anslag av 56,000
kronor.
117:o) Reparation av tekniska högskolans modellsamling. I enlighet
med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 121, sid. 248—249), vilket innebär
en anslagsminskning med 500 kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må till reparation av tekniska högskolans
modellsamling för budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra reservationsanslag
av 1,500 kronor.
118:o) Bokinköp, bokbindning m. m. för tekniska högskolan. I enlighet
med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 122) hemställer utskottet,
att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till bokinköp, bokbindning m. m. för tekniska
högskolans bibliotek för budgetåret 1933/1934 anvisa
ett extra reservationsanslag av 5,000 kronor.
119:o) Resekostnadsersättningar åt studerande vid tekniska högskolans
fackavdelning för lantmäteri för deltagande i exkursioner
och fältövningar. I enlighet nied Kungl. Maj:ts förslag (punkt 123, sid.
251-—252), vilket innebär en anslagsökning med 400 kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må till resekostnadsersättningar åt studerande
vid tekniska högskolans fackavdelning för lantmäteri
för deltagande i exkursioner och fältövningar för budgetåret
1933/1934 anvisa ett extra reservationsanslag av 1,400
kronor att utgå enligt de närmare bestämmelser, som av
Kungl. Majit meddelas.
120:o) övergångskostnader för lantmäteriundervisningen. 1 enlighet
med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 124, sid. 252—253), vilket innebär
en anslagsminskning med 12,975 kronor, hemställer utskottet,
60
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
att riksdagen må till övergångskostnader för lantmäteriundervisningen
för budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra
reservationsanslag av 16,725 kronor att utgå med den fördelning
och i enlighet med de närmare bestämmelser, som
av Kungl. Majit meddelas.
121 :o) Det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar vid Chalmers
tekniska institut. Anslagsposten till arvoden till assistenter och
repetitörer. I anledning av Kungl. Majits förslag (punkt 125, sid. 253—
258) hemställer utskottet,
att riksdagen må minska den i den ordinarie staten för
Chalmers tekniska institut uppförda anslagsposten: arvoden
till assistenter och repetitörer, nu 14,000 kronor, med 10,000
kronor till 4,000 kronor samt förty sänka det i riksstaten
upptagna ordinarie förslagsanslaget till Chalmers tekniska
institut, avlöningar, nu 270,500 kronor, med 10,000 kronor
till 260,500 kronor.
122:o) Materiel m. m. för Chalmers tekniska institut. I anledning
av Kungl. Majits förslag (punkt 126, sid. 258—259) hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) minska den i reservationsanslaget till materiel m. m.
vid Chalmers tekniska institut ingående, såsom särskilt reservationsanslag
betecknade anslagsposten till uppvärmning,
belysning och diverse utgifter, nu 35,000 kronor, med 1,600
till 33,400 kronor,
b) under förstnämnda anslag uppföra en såsom särskilt
reservationsanslag betecknad anslagspost till tryckningskostnader
å 1,600 kronor,
kommande alltså vid bifall härtill i riksstaten för budgetåret
1933/1934 det ordinarie reservationsanslaget till materiel
m. m. vid Chalmers tekniska institut att uppföras med oförändrat
belopp 62,000 kronor.
123:o) Vissa extra anslag till Chalmers tekniska institut. I enlighet
med Kungl. Majits förslag (punkterna 127—130) hemställer utskottet,
att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum,
a) till avlöningsförbättring m. m. åt innehavarna av de
å övergångsstat för Chalmers tekniska institut uppförda
befattningarna för budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra
anslag av 3,300 kronor;
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
61
b) till beredande av ökade medel till uppvärmning, belysning
och diverse utgifter vid Chalmers tekniska institut för
budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra anslag av 17,000 kronor;
c) till beredande av ökade medel till bibliotek, samlingar
och laboratorier vid Chalmers tekniska institut för budgetåret
1933/1934 anvisa ett extra anslag av 9,000 kronor;
d) till uppehållande vid Chalmers tekniska institut av
undervisning rörande arbetsledningens praktiskt ekonomiska,
sociala, yrkeshygieniska och arbetspsykologiska problem för
budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra anslag av 1,500 kronor
att utgå enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t
må finna gott meddela.
Skolöverstyrelsen.
124:o) Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare hos skolöverstyrelsen
m. m. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 131,
sid. 263—264) hemställer utskottet,
att riksdagen må minska den i den ordinarie staten för
skolöverstyrelsen ingående anslagsposten: avlöningar till ickeordinarie
befattningshavare m. m., nu 61,000 kronor, med
7,000 kronor till 54,000 kronor,
samt förty minska det i riksstaten upptagna ordinarie
förslagsanslaget till skolöverstyrelsen med 7,000 kronor.
125:o) Expenser för skolöverstyrelsen. I enlighet med Kungl. Majda
förslag (punkt 132, sid. 264—265) hemställer utskottet,
att riksdagen må — med uteslutande av den i den ordinarie
staten för skolöverstyrelsen ingående anslagsposten:
skrivmaterialier, expenser, bränsle samt tryckningskostnader
å 78,000 kronor — i nämnda stat uppföra en anslagspost:
expenser med 68,000 kronor,
samt förty minska det i riksstaten upptagna ordinarie
förslagsanslaget till skolöverstyrelsen med 10,000 kronor.
126:o) Resekostnadsersättningar vid skolöverstyrelsen. I enlighet
med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 133, sid. 265—266) hemställer utskottet,
att riksdagen må minska den i den ordinarie staten för
skolöverstyrelsen ingående, såsom förslagsanslag betecknade
anslagsposten: resekostnadsersättningar, nu 30,000 kronor,
med 12,000 kronor till 18,000 kronor,
samt förty minska det i riksstaten upptagna ordinarie
förslagsanslaget till skolöverstyrelsen med 12,000 kronor.
62
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
Vid bifall till vad utskottet under punkterna 124:o), 125:o) och 126:o) tillstyrkt,
kommer det ordinarie förslagsanslaget till skolöverstyrelsen, nu
574,200 kronor, att minskas med 29,000 kronor till 545,200 kronor.
127:o) Inspektion och sakkunniga biträden hos skolöverstyrelsen.
I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 134, sid. 266—272), vilket innebär
ej mindre ett sammanförande av två för innevarande budgetår var för
sig utgående anslag till inspektion och sakkunniga biträden hos skolöverstyrelsen
samt till byggnadssakkunnigt biträde hos skolöverstyrelsen än även
en anslagsminskning med 5,300 kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må för inspektion och sakkunniga biträden
hos skolöverstyrelsen anvisa för budgetåret 1933/1934 ett
extra anslag av 10,000 kronor.
128:o) Bestridande av expeditionsvaktsgöromål hos skolöverstyrelsen.
I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 135), hemställer
utskottet,
att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande
budgetår ägt rum, för bestridande av expeditionsvaktsgöromål
hos skolöverstyrelsen anvisa för budgetåret 1933/1934
ett extra anslag av 1,800 kronor.
129:o) Personligt lönetillägg åt konsulenten hos skolöverstyrelsen
Ingeborg Walin m. m. Kungl. Majit har (punkt 136, sid. 272—273) föreslagit
riksdagen att till personligt lönetillägg för budgetåret 1933/1934 åt
konsulenten hos skolöverstyrelsen Ingeborg Walin, att utgå under de av
1932 års riksdag angivna förutsättningar, anvisa ett extra förslagsanslag av
900 kronor.
I enlighet med Kungl. Majis därom gjorda framställning har 1932 års
riksdag dels medgivit, att konsulenten och särskilda föredraganden för ärenden
angående husligt arbete hos skolöverstyrelsen Ingeborg Walin finge —
därest hennes arvode jämte dyrtidstillägg efter den 1 juli 1932 skulle understiga
vad som skulle hava utgjort hennes löneinkomst närmast före övergången
till den nya lönestaten jämte dyrtidstillägg därå enligt § 3 i kungörelsen
den 15 juni 1923 (nr 265) med allmänna grunder för dyrtidstillägg
åt befattningshavare i statens tjänst—-åtnjuta gottgörelse härför genom ett
personligt lönetillägg, varå dock dyrtidstillägg icke finge utgå, dels för detta
ändamål för budgetåret 1932/1933 anvisat ett extra förslagsanslag av 900
kronor.
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
63
Departementschefen har — i enlighet med vad skolöverstyrelsen föreslagit
— funnit anslag för ändamålet erforderligt även för budgetåret
1933/1934.
Utskottet har inhämtat, att det förordnande såsom konsulent och Utskottet,
särskild föredragande för ärenden angående husligt arbete hos skolöversty.
reisen, som Ingeborg Walin för närvarande innehar, avser tiden den 1 juli
1932—den 30 juni 1933, samt att hon den 17 september 1933 uppnår 65
års ålder. Därest Kungl. Majit det oaktat skulle finna skäligt att för
budgetåret 1933/1934 meddela Ingeborg Walin förlängt förordnande, har
utskottet intet att erinra mot att ifrågavarande personliga lönetillägg får
till henne utgå jämväl för sistnämnda budgetår.
Under nu angiven förutsättning hemställer utskottet,
att riksdagen må till personligt lönetillägg för budgetåret
1933/1934 åt konsulenten hos skolöverstyrelsen Ingeborg
Walin, att utgå under de av 1932 års riksdag angivna
villkor, anvisa ett extra förslagsanslag av 900 kronor.
130:o) Konsulenter för gymnastikundervisningen. Kungl. Majit har
(punkt 137, sid. 273—274) föreslagit riksdagen att till konsulentverksamhet
för gymnastikundervisningen vid folk- och småskolor m. fl. läroanstalter för
budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra anslag av 15,600 kronor att utgå enligt
de villkor och bestämmelser, Kungl. Majit kan finna gott föreskriva.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom andra
kammaren av herr E. Laurén m. fl. väckt motion (lii 120), vari hemställts,
att riksdagen måtte till konsulentverksamheten vid folk- och småskolor m. fl.
läroanstalter för budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra anslag å 26,600 kronor
att utgå enligt de villkor och bestämmelser, Kungl. Majit kan finna gott
föreskriva.
Med anledning av Kungl. Majits därom gjorda framställning beviljade
1932 års riksdag till konsulenter för gymnastikundervisningen vid folk- och
småskolor m. fl. läroanstalter för budgetåret 1932/1933 ett extra anslag av
29,000 kronor. Härigenom skedde en fullständig omorganisation av gymnastikinspektionen.
De förutvarande 15 gymnastikinspektörerna ersattes
med en central konsulentorganisation, anknuten till skolöverstyrelsen. Det
dittillsvarande anslaget till gymnastikinspektionen — 70,000 kronor — utgick
därför ur riksstaten och ersattes med ovannämnda anslag, varigenom
åstadkoms en besparing av 41,000 kronor.
På sätt närmare framgår av punkt 181 i 1932 års åttonde huvudtitel
har ifrågavarande anslag beräknats på följande sätt:
64
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
1 förste gymnastikkonsulent (B 26)...................kronor 8,124
1 andre » (B 21)................... » 6,048
1 halvtidsamanuens.............................. » 1,944
Expenser...................................... » 484
Resekostnader (förslagsvis)......................... » 10,000
Dyrtids- och dyrortstillägg......................... » 3,000
Summa kronor 29,600
vilket belopp avrundats till 29,000 kronor.
Skolöverstyrelsen har ansett, att dyrorts- och dyrtidstilläggen till ifrågavarande
befattningshavare icke i fortsättningen borde utgå ur förevarande
anslag, och i anslutning därtill föreslagit, att anslaget för budgetåret 1933/
1934 borde minskas med 2,400 kronor till 26,600 kronor. Dyrorts- och dyrtidstilläggen
till ifrågavarande personal borde enligt överstyrelsens mening
överföras till åttonde huvudtitelns förslagsanslag till provisoriskt dyrortstillägg
åt vissa befattningshavare i statens tjänst respektive till dyrtidstilllägg
åt befattningshavare i statens tjänst.
Departementschefen har anfört bland annat:
»Den organisation, varom här är fråga, är i stort sett ny och oprövad.
Då försiktigheten synes mig bjuda att låta försöksanordningen tills vidare
fungera i något begränsad omfattning i förhållande till vad ursprungligen
beräknats, vill jag förorda, att densamma för nästa budgetår inskränkes till
att omfatta allenast en förste gymnastikkonsulent. Härigenom skulle vinnas
en besparing dels av den andre gymnastikkonsulentens lön, beräknad
till 6,048 kronor, dels ock av posten till resekostnader, vilken sistnämnda
post skulle kunna uppskattas till hälften av det nuvarande beloppet eller
5,000 kronor; besparingen skulle alltså uppgå till i runt tal 11,000 kronor.
Jag anser mig vidare böra biträda skolöverstyrelsens förslag örn överflyttning
av utgifterna för dyrorts- respektive dyrtidstillägg för ifrågavarande
befattningshavare från förevarande extra anslag till de under åttonde huvudtiteln
uppförda extra förslagsanslagen till provisoriskt dyrortstillägg åt vissa
befattningshavare i statens tjänst, respektive till dyrtidstillägg åt befattningshavare
i statens tjänst. Förevarande extra anslag torde därför böra nedsättas
från beräknade 29,600 kronor med (11,000+3,000 =) 14,000 kronor
till 15,600 kronor.»
Till stöd för det i motionen II: 120 framförda yrkandet har anförts bland
annat följande:
Genom beslut av 1932 års riksdag indrogos gymnastikinspektörerna för
undervisningen vid folk- och småskolor m. fl. läroanstalter och ersattes av
en central konsulentorganisation. Vid frågans behandling yttrades starka
betänkligheter mot den kraftiga nedskärning detta innebar. Man satte dock
vissa förhoppningar till den nya organisationen, som ansågs kunna medföra
vissa fördelar, dels genom att verksamheten, som förut varit en bisyssla
för ett antal gymnastiklärare, fick särskilda representanter, vilka med hän
-
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
65
syn till de fördelar befattningarna erbjödo, borde kunna väljas bland synnerligen
kvalificerade sökande, dels genom att kvinnlig sakkunskap blev
representerad inom organisationen.
Kungl. Maj:ts förslag att indraga andra konsulentbefattningen, d. v. s.
den kvinnliga, innebär ej endast en högst beklaglig reducering av organisationens
arbetskraft utan även en så stor förlust för dess inre styrka, att
ändamålet med organisationen riskeras. Denna risk ökas därigenom, att
åtgärden vidtages under den för verksamheten grundläggande perioden.
En av fördelarna med denna konsulentorganisation är, såsom ovan nämnts,
att kvinnlig sakkunskap finnes representerad inom densamma. Det torde
böra observeras, att de kvinnliga lärarna vid folk- och småskolor äro i majoritet
inom lärarkåren. Därtill kommer det stora antalet kvinnliga lärare
i gymnastik vid de högre skolorna, vilkas undervisning i sagda ämne konsulenterna
på uppdrag av skolöverstyrelsen ha att inspektera. Det torde ej
vara något tvivel örn, att de kvinnliga gymnastiklärarnas verksamhet har
behov av stödet från en centralt representerad kvinnlig sakkunskap. Denna
sakkunskap har allt för länge saknats, varför det synes synnerligen olyckligt
att nu, då den tillkommit, men ännu ej hunnit göra sig gällande, undanskjuta
densamma.
Än betydelsefullare är det emellertid, att en avsevärd del av eleverna i
de olika slag av skolor, varom här är fråga, är flickor och att den gymnastikundervisning,
som meddelas dessa, i många avseenden måste vara av
annan natur än den, som meddelas de manliga eleverna. En manlig inspektör,
örn än så skicklig, har svårt att, såsom en kvinna kan, förstå
kvinnogymnastik och gymnastik med flickor. En sådan förståelse är emellertid
synnerligen viktig just nu, då allting genom en hastig för att ej säga
brådstörtad utveckling å kvinnogymnastikens område så att säga flyter.
Överdrifter och avarter, som på lämpligt sätt böra korrigeras, äro icke uteslutna.
Till vad som ovan anförts angående det från vår synpunkt betänkliga i
att indraga andra konsulentbefattningen kommer, att den ekonomiska vinsten
härav ej synes böra beräknas fullt så högt som i propositionen gjorts. Den
nu tjänstgörande andra konsulenten är ordinarie gymnastiklärarinna vid folkskoleseminariet
i Skara, vilket enligt 1932 års riksdagsbeslut skall indragas.
Hennes tjänst uppehälles för närvarande av vikarie. Från den beräknade
vinsten bör således dragas skillnaden mellan ordinarie avlöning och vikariatsersättning,
vilken skillnad dyrtidstillägg oberäknat för närvarande torde
uppgå till omkring 1,500 kronor, men som årligen ökas under indragningstiden
för folkskoleseminariet i Skara.
Kungl. Maj:ts under åttonde huvudtiteln framställda anslagsäskanden utskottet,
präglas genomgående av en erkännansvärd strävan att i möjligaste mån
nedbringa statsutgifterna för de ändamål, som tillgodoses förmedelst anslag
å denna huvudtitel. Så är förhållandet även här, men i detta fall synes
ett avsteg hava skett från den princip, som eljest såsom regel förefaller
hava iakttagits, nämligen att icke genom sparsamhetsåtgärderna ingripa i
en bestående organisation på sådant sätt, att denna brytes sönder. Nu har
visserligen departementschefen framhållit, att förevarande organisation är ny
och oprövad och att försiktigheten syntes bjuda att låta försöksanordningen
tills vidare fungera i något begränsad omfattning i förhållande till vad ur
Bihang
till riksdagens protokoll 1933. 0 sami. Nr 8. 5
66
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
sprungligen beräknats. Men just den omständigheten, att organisationen är
ny och oprövad — den beslutades av 1932 års riksdag efter ingående överväganden
och sedan tidigare en avsevärt mera vittomfattande organisation
för ändamålet varit påtänkt — synes utskottet vara ett starkt skäl för att
låta den under någon tid fungera ostörd, på det att erfarenhet må vinnas,
huruvida 1932 års beslut innebar en god och lämplig lösning av frågan
eller ej. Först sedan sådan erfarenhet vunnits, torde tiden vara inne att
överväga förändringar. Utskottet kan därför icke biträda Kungl. Majda
förslag.
Utskottet kan emellertid icke helt ansluta sig till motionärernas hemställan,
att riksdagen för nästa budgetår till förevarande ändamål anslår ett belopp
av 26,600 kronor eller samma summa, som, på sätt ovan nämnts, föreslagits
av skolöverstyrelsen under förutsättning, att dyrorts- och dyrtidstilläggen
utbrytas från anslaget och i stället påföras åttonde huvudtitelns allmänna
anslag till dyrortstillägg respektive dyrtidstillägg. Mot förslaget örn dyrortsoch
dyrtidstilläggskostnadernas överförande har utskottet intet att erinra.
Utskottet anser vidare, i likhet med motionärerna, att den andre gymnastikkonsulenten
bör bibehållas. Däremot synes det, i betraktande av att ifrågavarande
organisation ännu befinner sig i begynnelsestadiet, möjligt att undvara
halvtidsamanuenstjänsten. Andre gymnastikkonsulentens bibehållande
nödvändiggör en höjning av det av Kungl. Majit äskade anslagsbeloppet
med 6,048 kronor, varjämte någon ökning i anledning härav bör beräknas
å den av Kungl. Majit till 5,000 kronor uppskattade posten till resekostnader.
Då gymnastikkonsulenternas arbete under den första tiden väsentligen
torde komma att inriktas på utarbetandet av plan för den blivande
verksamheten och mindre på den del av deras uppgift, som påkallar tjänsteresor,
torde det vara tillfyllest, om nämnda post bestämmes till 8,000
kronor. A andra sidan medför det förhållandet, att några medel icke beräknas
för en halvtidsamanuens, en besparing å 1,944 kronor. Merkostnaden
utöver Kungl. Majits förslag skulle alltså bliva (6,048 + 3,000 — 1,944) 7,104
kronor eller i runt tal 7,100 kronor. I enlighet härmed torde ifrågavarande
anslag för budgetåret 1933/1934 böra bestämmas till 22,700 kronor.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må, i anledning av Kungl. Majits förslag
och herr Laurens m. fl. ovannämnda motion (lii 120), till
konsulentverksamhet för gymnastikundervisningen vid folkoch
småskolor m. fl. läroanstalter för budgetåret 1933/1934
anvisa ett extra anslag av 22,700 kronor att utgå enligt de
villkor och bestämmelser, Kungl. Majit kan finna gott föreskriva.
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
67
Allmänna läroverken m. m.
131:o) Högre lärarinneseminariet. I förslaget till riksstat för budgetåret
1933/1934 har Kungl. Maj:t (punkt 138, sid. 275—276) uppfört det
ordinarie anslaget till högre lärarinneseminariet med oförändrat belopp,
149,985 kronor.
Utskottet gör under punkt 133:o) här nedan hemställan beträffande disposition
av ifrågavarande anslag för ändamål, vartill anslaget hittills icke använts,
nämligen för arvode åt vikarierande lektor samt för vikarie å rektors
undervisningsskyldighet i de fall, då förordnandet avser vakanssatt tjänst
eller helt läsår. En sådan utvidgad användning av anslaget, som för budgetåret
1931/1932 utvisade en behållning, tillförd kassafonden, å i runt tal
12,700 kronor, torde emellertid icke behöva föranleda någon höjning av
anslagets belopp. Utskottet har därför icke något att erinra mot Kungl.
Maj:ts förslag utan hemställer,
att riksdagen må i riksstaten för budgetåret 1933/1934
uppföra det ordinarie anslaget till högre lärarinneseminariet
med oförändrat belopp, 149,985 kronor.
132:o) Diverse behov vid högre lärarinneseminariet. Kungl. Maj:t
har (punkt 139, sid. 276—278) föreslagit riksdagen att till diverse behov
vid högre lärarinneseminariet anvisa för budgetåret 1933/1934 ett extra anslag
av 63,550 kronor.
För budgetåret 1932/1933 utgår för ändamålet ett extra anslag av 64,160
kronor.
Enligt det nu framlagda förslaget skulle för budgetåret 1933/1934 följande
ändamål tillgodoses med här angivna belopp:
till avlönande av 2 extra ordinarie övningsskollärare......kronor 5,600
» uppehållande av en valfri fjärde årskurs............ » 3,300
» stipendier................................... » 1,200
» förhyrande av lokaler för högre lärarinneseminariet samt
för de med seminariet förenade normalskolan för flickor,
realskolan och folkskolan.................... » 22,850
» förhyrande av lokaler för statens skolköksseminarium och
hushållsskola................................ » 10,500
» expenser för högre lärarinneseminariet och normalskolan
för flickor................................... » 13,550
» expenser för statens skolköksseminarium och hushållsskola » 5,000
» förhöjning av arvodet åt seminariets läkare ......... » 900
Utskottet.
68
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
Utskottet.
till tillfällig löneförbättring för vaktmästaren och eldaren därstädes
med 4Ö0 kronor för vaktmästaren och 250 kronor
för eldaren..................................kronor 650
Tillhopa kronor 63,550
Utskottet har intet att erinra mot Kungl. Majits förslag utom så vitt angår
posten förhöjning av arvodet åt seminariets läkare å 900 kronor, ävensom
posten avlönande av 2 extra ordinarie övningsskollärare å 5,600 kronor.
För seminarieläkaren finnes å den ordinarie staten uppfört ett arvode å
500 kronor. Tilläggsarvodet å 900 kronor tillkom genom beslut av 1921 års
riksdag i syfte att läkaren vid högre lärarinneseminariet måtte i arvodeshänseende
bliva jämställd med läkare vid enkelt folkskoleseminarium.
Utskottet erinrar örn att Kungl. Majit under punkten 152 i 1933 års
åttonde huvudtitel föreslagit en reduktion av läroverksläkarnas ersättning,
till vilket förslag utskottet under punkten 145:o) här nedan ansluter sig.
Vidare har Kungl. Majit i proposition till årets riksdag föreslagit en nedsättning
av den till arvoden åt läkare vid folkskoleseminarierna avsedda
anslagsposten, motsvarande i runt tal 15 procent.
Utskottet finner det skäligt att en minskning vidtages i fråga om läkarens
vid högre lärarinneseminariet arvode, vilket, såsom av det föregående
inhämtas, fastställdes till sitt nuvarande belopp vid en tid, då penningvärdet
var avsevärt lägre än för närvarande. En sänkning av arvodet till
1,200 kronor, d. v. s. med ungefär 14 procent, synes utskottet befogad.
Vid sådant förhållande bör ovan omförmälda anslagspost å 900 kronor
minskas till 700 kronor.
Vad beträffar anslagsposten till avlönande av 2 extra ordinarie övningsskollärare
å 5,600 kronor, har utskottet inhämtat, att för nästa läsår en av
dessa befattningar icke är för läroanstalten behövlig. På grund härav kan
nämnda anslagspost minskas till hälften eller 2,800 kronor.
I enlighet med vad utskottet sålunda anfört, torde ifrågavarande anslag
för budgetåret 1933/1934 böra nedsättas från det av Kungl. Majit äskade
beloppet, 63,550 kronor, med 3,000 kronor till 60,550 kronor.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må, i anledning av Kungl. Majits förslag,
till diverse behov vid högre lärarinneseminariet anvisa för
budgetåret 1933/1934 ett extra anslag av 60,550 kronor.
133:o) Arvoden åt extra lärare, timlärare och vikarier vid högre
lärarinneseminariet. Kungl. Majit har (punkt 140, sid. 279—284) föreslagit
riksdagen att dels bestämma, att Kungl. Majit må äga fastställa arvode
för vikarierande lektor samt för vikarie å rektors undervisningsskyldighet
vid högre lärarinneseminariet i de fall, då förordnandet avser vakanssatt
tjänst eller helt läsår, dels ock till arvoden åt extra lärare, timlärare och
Statsutskottets utlåtande Nr 8. 69
vikarier vid högre lärarinneseminariet för budgetåret 1933/1934 anvisa ett
extra anslag av 38,120 kronor.
För budgetåret 1932/1933 utgår för ändamålet ett extra anslag av 39,420
kronor.
Fråga har nu uppkommit örn ändring i de grunder, efter vilka arvodet
till vikarierande lektor vid seminariet i vissa fall borde beräknas.
Enligt gällande bestämmelser uppbära manliga vikarierande lektorer vid
högre lärarinneseminariet, vilka avlagt de examina och prov, som erfordras
för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, samma årsarvode
som motsvarande befattningshavare vid de allmänna läroverken, d. v. s.
utom arvodesförhöjninng m. m., 3,300 kronor årligen, vilket efter en beräknad
tjänstgöringstid av 20 veckotimmar utgör 165 kronor för veckotimme.
Skolöverstyrelsen har föreslagit sådan ändring i bestämmelserna rörande
arvode för vikarierande lektor samt för vikarie å rektors undervisningsskyldighet
vid högre lärarinneseminariet, att möjlighet beredes till höjning av
arvodet för sådan vikarie under förordnande å vakanssatt tjänst eller för
helt läsår till ett belopp, beräknat i enlighet med de grunder, som nu gälia
beträffande timlärare vid seminariet. Jämlikt Kungl. Majlis beslut den 17
januari 1919 utgå arvodena åt timlärare i läroämnen med följande belopp,
för veckotimme räknat, nämligen till timlärare i seminariets högre kurs
(utom till timlärare i talövningar i främmande språk) och till timlärare i fysiologi
i seminariets lägre kurs 240 kronor, till övriga timlärare i seminariets
lägre kurs och till timlärare i hälsolära i normalskolan för flickor 200 kronor
samt till timlärare i talövningar i främmande språk ävensom till övriga
timlärare i normalskolan 140 kronor.
Departementschefen har anfört bland annat följande:
»Då de av överstyrelsen anförda skälen för framställningen synas mig väl
grundade och av utredningen i ärendet framgår, att ett bifall härtill icke
skulle medföra några konsekvenser beträffande andra lärarkategorier, vill
jag tillstyrka vidtagande av åtgärder för möjliggörande av den avsedda arvodesförhöjningen.
Härvid torde det böra ankomma på Kungl. Majit att
bestämma vikariearvodet för varje särskilt fall med iakttagande av att arvodet
icke överstiger timlärararvode och att det avväges i lämplig proportion
till den avlöning, som skulle hava tillkommit ordinarie innehavare av tjänsten.
De författningsändringar, som vid bifall till mitt förslag skulle bliva
erforderliga, torde böra vidtagas av Kungl. Majit.
Vad angår beloppet av det extra anslaget till arvoden åt extra lärare,
timlärare och vikarier vid seminariet för nästkommande budgetår har seminariets
rektor i enlighet med granskningsnämndens förslag föreslagit en
sänkning av anslaget med 2,500 kronor till 36,920 kronor. Skolöverstyrelsen
har med tillämpning av de nu föreslagna grunderna i fråga om beräkningen
av arvodet åt vikarien å en vakanssatt lektorsbefattning beräknat, att en
70
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
Utskottet.
höjning därutöver av 1,200 kronor skulle bliva erforderlig, i följd varav
anslagsbeloppet skulle komma att uppgå till 38,120 kronor. Jag har intet
att erinra mot denna beräkning.»
Utskottet finner den ifrågasatta höjningen av arvodet till vissa vikarier
vid högre lärarinneseminariet skälig och har intet att erinra mot de bestämmelser,
som härutinnan av Kungl. Majit föreslagits. Emellertid anser utskottet,
att vikariearvodena i berörda fall lämpligen böra, såsom redan nu
är förhållandet vid folkskoleseminarierna, bestridas av det ordinarie avlöningsanslaget,
d. v. s. det under punkt 131 härovan omförmälda anslaget
till högre lärarinneseminariet. Härtill torde riksdagen böra lämna särskilt
medgivande. Godtages denna anordning, kan det av Kungl. Majit äskade
extra anslaget å 38,120 kronor minskas med dels 1,200 kronor, som överstyrelsen
med avseende å en vid seminariet redan vakanssatt lektorstjänst
beräknat bliva erforderliga i anledning av arvodeshöjningen, dels ock 1,400
kronor, utgörande skillnaden mellan adjunktskompetent vikaries å vakant
lektorstjänst hittillsvarande årsarvode å 3,300 kronor och tjänstgöringspenningarna
vid lektorstjänst, 1,900 kronor, alltså med tillhopa 2,600 kronor.
Ifrågavarande extra anslag torde sålunda för budgetåret 1933/1934 böra
upptagas med ett belopp av 35,520 kronor.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må, i anledning av Kungl. Majits förslag,
a) bestämma, att Kungl. Majit må äga fastställa arvode
för vikarierande lektor samt för vikarie å rektors undervisningsskyldighet
vid högre lärarinneseminariet i de fall, då
förordnandet avser vakanssatt tjänst eller helt läsår, ävensom
medgiva, att sådant arvode må bestridas ur det ordinarie
anslaget till högre lärarinneseminariet,
b) till arvoden åt extra lärare, timlärare och vikarier vid
högre lärarinneseminariet för budgetåret 1933/1934, anvisa
ett extra anslag av 35,520 kronor.
134:o) Nya ordinarie lärartjänster vid de allmänna läroverken
m. m. Kungl. Majit har (punkt 141, sid. 285—299) föreslagit riksdagen att
dels bemyndiga Kungl. Majit att tills vidare under budgetåret 1933/1934,
då för realskolstadiet avsedd ordinarie ämneslärarbefattning vid samläroverk
skall tillsättas, besluta, huruvida befattningen skall kungöras ledig såsom
adjunktsbefattning eller ämneslärarinnebefattning;
dels besluta, att från och med budgetåret 1933/1934 arvode till tillsyningslärare
skall utgå med 350 kronor och till kvinnlig sakkunnig med 150 kronor
ävensom att arvode till tillsyningslärare vid samrealskola, som står under
ombildning från kommunal mellanskola, och vid samläroverk, som står
under ombildning från allmänt läroverk för gossar, samt vid högre flickläroverk,
som befinner sig under upprättande, skall under första läsåret av
Statsutskottets utlåtande Nr K,
71
ombildningen eller upprättandet utgå med 100 kronor, under andra läsåret
175 kronor och under tredje läsåret 250 kronor, allt för år räknat;
dels ock för inrättande av nya ordinarie lärartjänster vid de allmänna
läroverken med den fördelning, som av Kungl. Majit bestämmes, samt för
ombildning och nyinrättande av nya ordinarie övningslärarbefattningar vid
av departementschefen i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den
3 januari 1933 under punkten 141 angivna allmänna läroverk höja det
ordinarie reservationsanslaget till de allmänna läroverken med 147,200 kronor.
Kungl. Majda förslag innebär bland annat inrättandet av 7 lektors-, 11
adjunkts- och 20 ämneslärarinnetjänster.
Beträffande inrättande eller ombildning av övningslärartjänster innebär
det av Kungl. Majit i anslutning till av skolöverstyrelsen gjord hemställan
framlagda förslaget följande. Gymnastiklärartjänsten vid förutvarande samrealskolan
i Kristinehamn ombildas till motsvarande tjänst vid högre allmänt
läroverk. Vid samrealskolan i Sandviken inrättas en ordinarie teckningslärarbefattning.
Vid en var av de tre största av de förutvarande kommunala
mellanskolorna, numera samrealskolorna i Ronneby, Hässleholm, Höganäs,
Falkenberg, Stora Tuna och Sollefteå inrättas en ordinarie gymnastiklärartjänst.
Kungl. Majits under denna punkt framställda förslag har givit utskottet
anledning till erinran allenast i vad angår inrättandet av nya lektorstjänster
och nya gymnastiklärartjänster.
Enligt vad utskottet inhämtat, har det under senare tid inträffat relativt
ofta, att, om man bortser från de största städerna, till ledigförklarade
lektorstjänster endast ett fåtal, stundom blott en enda kompetent sökande
anmält sig. Med hänsyn till det allmännas intresse av att vid besättandet
av dessa platser urvalet må kunna ske ur en större krets av konkurrenter
och jämväl med tanke på alla dem, som vid våra universitet och högskolor
nu bedriva studier för att skaffa sig lektorskompetens, synes det vara riktigare
att — då för genomförandet av den utav riksdagen beslutade omorganisationen
av det högre skolväsendet blott 21 nya lektorsbefattningar
återstå att inrätta — gå något långsammare fram än Kungl. Majit avsett.
Enligt Kungl. Majits förslag skulle, såsom ovan nämnts, 7 nya lektorstjänster
inrättas under nästkommande budgetår. Utskottet vill för sin del
förorda, att detta antal begränsas till 5.
Vad beträffar de föreslagna tre nya ordinarie gymnastiklärartjänsterna
har utskottet inhämtat, att vid ett antal samrealskolor redan finnas inrättade
ordinarie sådana tjänster, vilkas innehavare med hänsyn till nuvarande
lärjungeantal icke kunna erhålla full tjänstgöring. Det förefaller utskottet
lämpligt, att, i den mån dylika tjänster bliva vakanta, de genom beslut av
Kungl. Majit överflyttas till andra samrealskolor, där lärarnas arbetskraft
kan till fullo utnyttjas. På detta sätt torde tills vidare föreliggande behov
Utskottet.
72
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
av nya ordinarie gymnastiklärartjänster vid ifrågavarande samrealskolor
kunna tillgodoses. Med hänsyn tili vad nu anförts, finner utskottet icke
erforderligt, att medel anvisas för de av Kungl. Maj:t äskade tre tjänsterna.
Genom nu förordade ändringar i Kungl. Maj:ts förslag vinnas följande
besparingar. Kostnaden för 2 lektorstjänster utgör 11,600 kronor och för
3 gymnastiklärartjänster 4,485 kronor eller tillhopa 16,085 kronor, varmed
ovan angivna, av Kungl. Maj:t äskade summa å 147,200 kronor följaktligen
kan minskas. Det belopp, varmed det ordinarie reservationsanslaget
till de allmänna läroverken behöver höjas för inrättande av nya ordinarie
ämneslärartjänster samt för ombildning och nyinrättande av ordinarie övningslärarbefattningar,
skulle alltså komma att uppgå till 131,115 kronor eller i
runt tal 131,000 kronor. A andra sidan föranleder den av utskottet förordade
begränsningen av antalet nya lektorstjänster, att en merkostnad uppkommer
å anslaget till arvoden åt extra och vikarierande ämneslärare vid
de allmänna läroverken, vilken merkostnad bör beräknas till (2x3,300)
6,600 kronor. Vidare bör, med hänsyn till att enligt utskottets förslag några
nya ordinarie gymnastiklärartjänster icke skulle inrättas, beräknas en ökad
kostnad för extra arvoden åt lärare i övningsämnen vid de allmänna läroverken.
Denna ökade kostnad torde kunna uppskattas till i runt tal 2,000
kronor, motsvarande arvode till timlärare för 24 veckotimmar (6 gymnastikavdelningar).
Den verkliga besparingen blir alltså i runt tal 7,400 kronor.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag,
a) bemyndiga Kungl. Majit att tills vidare under budgetåret
1933/1934, då för realskolstadiet avsedd ordinarie
ämneslärarbefattning vid samläroverk skall tillsättas, besluta,
huruvida befattningen skall kungöras ledig såsom adjunktsbefattning
eller ämneslärarinnebefattning;
b) besluta, att från och med budgetåret 1933/1934 arvode
till tillsyningslärare skall utgå med 350 kronor och
till kvinnlig sakkunnig med 150 kronor ävensom att arvode
till tillsyningslärare vid samrealskola, som står under ombildning
från kommunal mellanskola, och vid samläroverk,
som står under ombildning från allmänt läroverk för gossar,
samt vid högre flickläroverk, som befinner sig under
upprättande, skall under första läsåret av ombildningen eller
upprättandet utgå med 100 kronor, under andra läsåret 175
kronor och under tredje läsåret 250 kronor, allt för år räknat;
c) för inrättande av nya ordinarie ämneslärartjänster vid
de allmänna läroverken med den fördelning, som av Kungl.
Majit bestämmes, samt för ombildning och nyinrättande av
ordinarie övningslärarbefattningar vid de allmänna läroverken
höja det ordinarie reservationsanslaget till de allmänna
läroverken med 131,000 kronor.
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
73
135:o) öppnande av den fyraåriga realskollinjen vid högre allmänna
läroverket i Borås för kvinnliga lärjungar. I enlighet med
Kungl. Majrts förslag (punkt 142, sid. 299—304) hemställer utskottet,
att riksdagen må för sin del besluta, att den fyraåriga
linjen av realskolan vid högre allmänna läroverket i Borås
må från och med läsåret 1933/1934 öppnas även för flickor,
under förutsättning att vederbörande kommun åtager sig att
tillhandahålla erforderliga undervisningslokaler ävensom bostad
eller hyresersättning åt rektor.
136:o) Praktisk utbildning av blivande lärare vid de allmänna
läroverken. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 143, sid. 304—
307) hemställer utskottet,
att riksdagen må minska den i det ordinarie reservationsanslaget
till de allmänna läroverken ingående posten: till
praktisk utbildning av blivande lärare vid de allmänna läroverken,
nu 75,200 kronor, med 2,800 kronor till 72,400
kronor.
137:o) Arvoden (s. k. fasta arvoden) åt skolläkare vid de allmänna
läroverken. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 144, sid. 307—
308) hemställer utskottet,
att riksdagen må öka den i det ordinarie reservationsanslaget
till de allmänna läroverken ingående posten: arvoden
åt skolläkare, nu 46,875 kronor, med 2,075 kronor till
48,950 kronor.
138:o) Reservationsanslaget till de allmänna läroverken. I enlighet
med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 145, sid. 308—310) hemställer utskottet,
att riksdagen må öka det ordinarie reservationsanslaget
till de allmänna läroverken med 60,025 kronor.
Vid bifall till vad utskottet under punkterna 134:o), 136:o), 137:o) och
l38:o) tillstyrkt, kommer det ordinarie reservationsanslaget till de allmänna
läroverken, nu 8,578,500 kronor, att höjas med 190,300 kronor till 8,768,800
kronor.
139:o) Arvoden åt extra och vikarierande ämneslärare vid de allmänna
läroverken. Kungl. Maj:t har (punkt 146, sid. 310—316) föreslagit
riksdagen att till arvoden åt extra och vikarierande ämneslärare vid
de allmänna läroverken för budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra anslag
av 1,131,400 kronor.
74
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
I det ordinarie reservationsanslaget till de allmänna läroverken ingår en
anslagspost till arvoden åt extra lärare och vikarier samt för oförutsedda
behov. Denna anslagspost bestämdes av 1918 års riksdag till 250,000 kronor.
Härutöver har riksdagen under en lång följd av år å extra stat anvisat
särskilda anslag till arvoden åt extra och vikarierande ämneslärare vid de
allmänna läroverken. För sistnämnda ändamål har för budgetåret 1932/1933
anvisats ett belopp av 1,212,000 kronor.
Såsom närmare framgår av punkt 149 i 1932 års åttonde huvudtitel motsvarar
det för budgetåret 1932/1933 för här ifrågavarande ändamål till förfogande
ställda beloppet 417 extralärare med full tjänstgöring.
Granskningsnämnden har i fråga örn förevarande anslag anfört följande:
På grund av elevantalets ökning hava under senare år parallellavdelningar
upprättats i stor utsträckning och i samband härmed anslagen till extralärare
väsentligt ökats.
Nämnden förordar, att åtgärder vidtagas, för att läroverksorganisationen
— frånsett förstatligandet av kommunala mellanskolor och utbyggandet av
beslutade nya läroverk — vad lärarkrafternas antal beträffar för budgetåret
1933/1934 behålles vid samma omfattning som den, vilken möjliggöres inom
ramen av de för budgetåret 1932/1933 av riksdagen beslutade anslagen.
Upprättande av nya parallellavdelningar bör alltså under budgetåret 1933/
1934 äga rum endast under förutsättning av att antingen motsvarande indragning
av avdelning sker — vid samma eller annat läroverk — eller avdelning
ändock kan utbyggas genom utnyttjande av längsta stipulerade
undervisningsskyldighet för läroverkslärarna.
Nämnden har sig bekant, att ej alltid högsta för vederbörande lärare föreskrivna
antal undervisningstimmar per vecka blivit uttaget. Huruvida genom
ett fullt utuyttjande av den författningsenligt föreskrivna undervisningsskyldigheten
några större besparingar för det allmänna stå att vinna, undandrager
sig nämndens bedömande. Överstyrelsen torde emellertid vid fördelning
av extraläraranslagen böra hava sin uppmärksamhet riktad härå samt
vidtaga de åtgärder i nu angiven riktning, som befinnas möjliga.
Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 31 augusti 1932 meddelat, att överstyrelsen
vid fördelning av anslaget dittills för budgetåret 1932/1933 beviljat
medel till sammanlagt omkring 370 extralärare med full tjänstgöring,
erforderliga timlärare däri inberäknade, vartill beräknats åtgå ett belopp
av omkring 1,182,000 kronor.
För läsåret 1933/1934 har överstyrelsen kommit till det resultatet, att
inalles skulle erfordras 388 extralärare med full tjänstgöring. Härutöver
har skolöverstyrelsen ansett, att en reserv av 10 extralärarbefattningar borde
ställas till överstyrelsens förfogande, då åtskilliga av de faktorer, som inverkade
på extralärarbebovet, vore mycket svåra att på förhand fastställa
med någon större grad av säkerhet.
Beträffande kostnaderna härför har överstyrelsen anfört:
Man torde kunna räkna med att 4/s av dessa extralärare komma att äga
behörighet till adjunkts^ anst och således bliva berättigade till ett årligt
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
75
arvode av 3,300 kronor för manlig lärare och 3,000 kronor för kvinnlig
lärare. Då extralärarförordnandena för höstterminen 1932 hittills endast
delvis kunnat verkställas, saknas tillförlitlig grund för beräkning av antalet
kvinnliga extralärare. Överstyrelsen anser sig emellertid kunna räkna med
ett antal av 60. Av de icke adjunktskompetenta extralärarna torde det
ojämförligt största antalet komma att utgöras av manliga lärare, och för
dem bör därför räknas med ett arvode av 2,900 kronor. Den sammanlagda
kostnaden kan således beräknas till (258x3,300+60x3,000 + 80x2,900=)
1,263,400 kronor.
För beredande av medel till arvode till extra ordinarie lärare vid allmänt
läroverk, vilken biträder vid inträdesprövningar efter vårterminens slut,
hemställer överstyrelsen att — i likhet med vad som ägt rum från och med
budgetåret 1931/1932 — nyssberörda belopp måtte höjas med 3,000 kronor
till 1,266,400 kronor.
Under en följd av år har ur det ordinarie reservationsanslaget till de
allmänna läroverken beräknats skola utgå ett belopp av 120,000 kronor till
arvoden åt extralärare och timlärare. Då detta torde kunna ske även under
budgetåret 1933/1934, skulle enligt överstyrelsens ovan angivna beräkningar
det extra anslaget till arvoden åt extra och vikarierande ämneslärare vid de
allmänna läroverken böra uppgå till 1,146,400 kronor, d. v. s. 65,600 kronor
mindre än vad riksdagen för motsvarande ändamål beviljat för budgetåret
1932/1933.
Departementschefen har anfört bland annat följande:
»I anslutning till vad granskningsnämnden anfört och med beaktande av
den förhandenvarande statsfinansielia situationen har skolöverstyrelsen i sina
beräkningar rörande anslagsbehovet för här ifrågavarande ändamål för budgetåret
1933/1934 utgått ifrån, att ökningen av antalet klassavdelningar
borde begränsas till vad som vore ofrånkomligt på grund av det fortskridande
förstatligandet av kommunala mellanskolor och utbyggandet av nya
läroverk, under det att överstyrelsen i allmänhet icke ansett sig böra räkna
med upprättandet av tillfälliga parallellavdelningar i första klassen av realskola
eller första ringen av gymnasiet, där sådana avdelningar medgivits
för läsåret 1932/1933 utan att hava visat sig erforderliga under närmast
föregående år. Denna utgångspunkt för beräkning av anslagsbehovet föranleder
ingen erinran från min sida.
Med anledning av vad granskningsnämnden anfört rörande besparingars
vinnande genom ett fullt utnyttjande av den författningsenligt föreskrivna
undervisningsskyldigheten har överstyrelsen framhållit, att den av överstyrelsen
i dess beräkningar förutsatta genomsnittliga undervisningsskyldigheten
för läroverkens lärare måste anses i stort sett motsvara maximum av vad
en läroverkslärare enligt gällande bestämmelser kunde åläggas. Vid sådant
förhållande torde för närvarande icke någon ytterligare besparing stå att
vinna på denna punkt.
76
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
Utskottet.
I likhet med skolöverstyrelsen finner jag det vara nödvändigt, att vid en
organisation av den omfattning, som de allmänna läroverken numera erhållit,
en viss marginal bibehålies för att kunna möta oförutsedda behov. Emellertid
vill jag förorda en minskning av den av överstyrelsen beräknade
säkerhetsmarginalen till 5 extralärarbefattningar (jämför i detta hänseende
riksdagens skrivelse den 15 april 1932, nr 8 A, punkt 147). Därest denna
reserv — trots all den försiktighet, den nuvarande situationen kräver —
för något enstaka fall skulle visa sig otillräcklig, torde det få ankomma på
Kungl. Majit att efter särskild prövning för ändamålet få anlita reservationerna
å det ordinarie reservationsanslaget till de allmänna läroverken.
Vid bifall till vad jag nu förordat skulle det av överstyrelsen för budgetåret
1933/1934 beräknade beloppet, 1,146,400 kronor, kunna minskas med
i runt tal (5x3,000) 15,000 kronor till 1,131,400 kronor.
I övrigt hava de av skolöverstyrelsen framlagda beräkningarna icke givit
mig anledning till erinran.»
Enligt vad. utskottet inhämtat, tjänstgjorde under höstterminen 1932 vid
de allmänna läroverken 86 kvinnliga extralärare och under innevarande vårtermin
utgör antalet sådana extralärare 97. Det torde med hänsyn härtill
vara befogat att för budgetåret 1933/1934 räkna med ett avsevärt högre
antal kvinnliga extralärare än skolöverstyrelsen gjort. Överstyrelsens siffra
är 60; utskottet anser denna siffra kunna höjas till 90. Kostnaden för extralärare,
sådan den uppskattats av skolöverstyrelsen, bör på grund härav beräknas
minskad med (30 X 300) 9,000 kronor.
A andra sidan uppkommer å detta anslag, såsom utskottet under punkten
134 framhållit, en merutgift å 6,600 kronor genom att utskottet föreslagit
inrättandet av blott 5 nya ordinarie lektorstjänster i stället för av Kungl.
Majit äskade 7.
Då utskottet i övrigt icke har något att erinra mot de av departementschefen
gjorda beräkningarna, bör alltså ifrågavarande anslag för budgetåret
1933/1934 bestämmas till (1,131,400 + 6,600 — 9,000) 1,129,000 kronor.
Med anledning av att skolöverstyrelsen vid sina uppskattningar ansett sig
i allmänhet icke böra räkna med upprättandet av tillfälliga parallellavdelningar
i första klassen av realskola eller första ringen av gymnasiet, där
sådana avdelningar medgivits för läsåret 1932/1933 utan att hava visat sig
erforderliga under närmast föregående år — en beräkningsgrund, mot vilken
departementschefen sagt sig icke hava något att erinra — förtjänar slutligen
framhållas, att till dylika tillfälliga parallellavdelningar icke äro att hänföra
sådana parallellavdelningar, vilka äro erforderliga för genomförande av den
av riksdagen år 1927 godkända planen för omorganisation av det högre
skolväsendet.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
77
att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag,
till arvoden åt extra och vikarierande ämneslärare vid de
allmänna läroverken för budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra
anslag av 1,129,000 kronor.
140:o) Arvodesförhöjning åt vissa extra ordinarie ämneslärare vid
högre lärarinneseminariet, allmänna läroverk och statens folkskoleseminarier.
I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 147, sid. 316—
317), vilket innebär en anslagsminskning med 5,000 kronor, hemställer
utskottet,
att riksdagen må till arvodesförhöjning åt vissa extra
ordinarie ämneslärare vid högre lärarinneseminariet, allmänna
läroverk och statens folkskoleseminarier för budgetåret
1933/1934 anvisa ett extra förslagsanslag av 90,000 kronor.
141 :o) Personliga lönetillägg åt vissa Övningslärare vid de allmänna
läroverken. I enlighet med Kungl. Majrts förslag (punkt 148)
hemställer utskottet,
att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande
budgetår ägt rum, till beredande i enlighet med av 1929
års riksdag godkända grunder av personliga lönetillägg under
tiden 1 juli 1933—30 juni 1934 åt vissa ordinarie Övningslärare
vid de allmänna läroverken anvisa för budgetåret
1933/1934 ett extra förslagsanslag av 3,000 kronor.
142:o) Understöd åt vissa extra ordinarie lärare vid högre lärarinneseminariet,
allmänna läroverk, statens folkskoleseminarier och
tekniska läroverk under förfall på grund av sjukdom. I enlighet med
Kungl. Maj:ts förslag (punkt 149, sid. 317—321) hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) medgiva, att i fråga om rätt för extra ordinarie
lärare vid högre lärarinneseminariet, allmänna läroverk,
statens folkskoleseminarier och tekniska läroverk att under
tjänstledighet på grund av sjukdom uppbära viss del av
honom eljest tillkommande arvode må från och med den
1 juli 1933 gälla de bestämmelser, som av departementschefen
i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den
3 januari 1933 under punkten 149 angivits,
b) — med uteslutande av det under åttonde huvudtiteln,
H. Allmänna läroverken m. m. uppförda ordinarie
förslagsanslaget till understöd åt extra ordinarie lärare vid
78
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
de allmänna läroverken under förfall på grund av sjukdom
— under samma rubrik uppföra ett ordinarie förslagsanslag
till understöd åt extra ordinarie lärare vid högre lärarinneseminariet,
allmänna läroverk, statens folkskoleseminarier
och tekniska läroverk under förfall på grund av sjukdom
å 8,000 kronor.
143:o) Extra arvoden åt lärare i övningsämnen vid de allmänna
läroverken. Kungl. Majit har (punkt 150, sid. 321—331) föreslagit riksdagen
att till extra arvoden åt lärare i övningsämnen vid de allmänna
läroverken för budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra anslag av 390,000
kronor att, i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, som av departementschefen
i statsrådsprotokollet angivits, utgå enligt den närmare fördelning,
som av Kungl. Majit bestämmes.
Under en följd av år har riksdagen anvisat särskilda anslag till extra
arvoden åt teckningslärare, gymnastiklärare och musiklärare samt åt lärarinnor
i kvinnligt handarbete vid de allmänna läroverken. I enlighet med
Kungl. Majits förslag (punkt 153 av 1932 års åttonde huvudtitel), sammanfördes
för budgetåret 1932/1933 sagda fyra anslag till ett, benämnt extra
arvoden åt lärare i övningsämnen vid de allmänna läroverken, ur vilket
medel skulle, enligt de närmare fördelningsgrunder, som underställts riksdagens
prövning, utanordnas för bestridande av kostnaderna för nämnda
fyra lärarkategorier.
För budgetåret 1932/1933 bar nämnda anslag upptagits med ett belopp
av 417,425 kronor, varav må användas
till extra arvoden åt teckningslärare.................kronor 148,860
» » » » gymnastiklärare................ » 137,000
» » » » musiklärare................... » 63,215
» » » » lärarinnor i kvinnligt handarbete ... » 68,350
Granskning snämnden har framhållit, att en minskning, beräknad till
10,000 kronor, torde kunna åstadkommas genom indragning av den frivilliga
undervisningen i teckning och musik samt genom en mindre minskning
av handarbetsundervisningen. Härutöver torde böra undersökas, huruvida
detta anslag kunde minskas exempelvis genom föreskrifter för vissa
fall örn större antal lärjungar per undervisningsavdelning.
Granskningsnämndens förslag om tillfälligt inställande av den frivilliga
undervisningen i teckning har biträtts av skolöverstyrelsen och tillstyrkts av
departementschefen. Härigenom skulle besparas omkring 23,000 kronor. I
fråga örn musikundervisningen har departementschefen däremot tillstyrkt ett
av överstyrelsen framställt förslag örn bibehållande av musikundervisningen
i ungefär samma omfattning som för närvarande jämväl under budgetåret
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
79
1933/1934. Beträffande undervisningen i slöjd för flickor har en besparing''
å omkring 13,000 kronor kunnat vinnas därigenom att Kungl. Majit den 7
oktober 1932 föreskrivit, att de genom kungörelsen den 29 juni 1928 (nr
252) fastställda undervisningsplanerna i ämnet slöjd för flickor skola vid
de allmänna läroverken tillämpas från och med läsåret 1933/1934, vilket
innebär att ingen undervisning i ämnet skall förekomma i realskolans näst
högsta klass. I övrigt hava vid anslagets beräkning ungefär samma grunder
tillämpats som vid beräkningen av anslaget för innevarande budgetår.
För budgetåret 1933/1934 har departementschefen tillstyrkt följande belopp
för de olika undervisningsgrenarna:
till extra arvoden åt teckningslärare..................kronor 128,200
» » » » gymnastiklärare................. » 135,000
» » » » musiklärare.................... » 65,700
» » » » lärarinnor i slöjd för flickor . . ...... » 61,100
eller inalles kronor 390,000
Utskottet finner sig böra tillstyrka Kungl. Majlis förslag utom så vitt Utskottet,
angår anslagsposten till extra arvoden åt g3Tmnastiklärare.
Vad beträffar denna anslagspost, har utskottet vid närmare undersökning
funnit, att man vid beräkningarna i åtskilliga fall utgått från att gymnastikavdelningarna
skola vara avsevärt mindre än vad som enligt av riksdagen
tidigare godtagna beräkningsgrunder bör utgöra det normala eller två sammanslagna
klassavdelningar, utan att en sådan anordning nödvändiggjorts
av lokalförhållanden, lärjungeantal eller hänsyn till lärjungarnas åldersstadium
eller kön. Ett dylikt förfarande medför givetvis ökade kostnader för
statsverket. Då utgifterna för ifrågavarande undervisning äro relativt betydande
och sedan flera år varit stadda i stegring, synes det utskottet angeläget,
att Kungl. Majit och skolöverstyrelsen hava sin uppmärksamhet fästad
därå, att gymnastikavdelningarna för framtiden såsom regel hållas vid normal
storlek och att undantag från denna regel medgivas allenast i sådana
fall, då skälig hänsyn till lokalutrymme, lärjungarnas åldersstadium eller
kön betingar en avvikelse.
Med tillämpning av nu angivna principer finner sig utskottet efter verkställda
beräkningar böra föreslå en minskning med 8,000 kronor av det utav
Kungl. Majit till extra arvoden åt gymnastiklärare äskade beloppet å 135,000
kronor. A andra sidan påkallar utskottets under punkten 134 framställda
förslag ifråga örn tillgodoseendet av behovet av njm ordinarie gymnastiklärartjänster
en ökning av berörda belopp med 2,000 kronor. Ifrågavarande
anslagspost skulle alltså för budgetåret 1933/1934 upptagas med 129,000 kronor
och anslaget till extra arvoden åt lärare i övningsämnen vid de allmänna
läroverken följaktligen utgöra 384,000 kronor.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
80
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag,
till extra arvoden åt lärare i övningsämnen vid de allmänna
läroverken för budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra anslag
av 384,000 kronor, att, i huvudsaklig överensstämmelse med
de grunder, som av utskottet i det föregående angivits,
utgå enligt den närmare fördelning, som av Kungl. Majit
bestämmes.
144:o) Undervisning i manlig slöjd vid de allmänna läroverken.
Kungl. Majit har (punkt 151, sid. 331—332) föreslagit riksdagen att i riksstaten
för budgetåret 1933/1934 upptaga det ordinarie förslagsanslaget till
undervisning i manlig slöjd vid de allmänna läroverken utan angivet belopp.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom första
kammaren av herr B. Wagnsson väckt motion (I: 170), vari hemställts, att
riksdagen dels måtte besluta sådan ändring, att gälla under tiden den 1
juli 1933—30 juni 1934, i de av riksdagen fastställda grunderna för utgående
av statsbidrag för undervisning i manlig slöjd vid allmänt läroverk,
att statsbidrag må utgå i sådana fall då den för nämnda undervisning anställde
läraren av denna anställning eller tillsammans med anställning i
annan skola därav har sin väsentliga utkomst, dels ock bevilja därför erforderligt
anslag.
Beträffande de av motionären till stöd för hans framställning andragna
skälen får utskottet hänvisa till motionen.
Det ordinarie förslagsanslaget till undervisning i manlig slöjd vid de allmänna
läroverken är i riksstaten för budgetåret 1932/1933 upptaget med
ett belopp av 56,800 kronor.
Granskningsnämnden har beträffande här förevarande anslag anfört bland
annat:
Anslaget avsåge uppehållande av frivillig undervisning i detta ämne.
Under förhandenvarande förhållanden ansåge sig nämnden böra föreslå, att
anslaget måtte upphöra att utgå. Då anslaget vore ordinarie, torde det böra
upptagas i riksstaten utan angivet belopp.
Skolöverstyrelsen har anfört bland annat:
Ehuru överstyrelsen icke ansett sig kunna tillstyrka av granskningsnämnden
föreslagen indragning av slöjdanslaget till folkskolorna, har överstyrelsen
dock icke velat motsätta sig nämndens förslag i fråga om de allmänna läroverken.
Därvid har överstyrelsen tagit hänsyn till att de flesta lärjungar,
som vinna inträde i läroverken, under sin tidigare skolgång i folkskolor
eller andra läroanstalter åtnjutit undervisning i manlig slöjd samt att undervisningen
i ämnet vid de allmänna läroverken helt har karaktär av frivillig
undervisning, så länge föreskrift om att 1928 års undervisningsplaner i ämnet
skola träda i kraft icke meddelats.
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
81
Överstyrelsen, som efter stor tvekan oell endast inför nödvändigheten av
att i nuvarande situation begagna varje möjlighet till besparingar funnit
sig böra tillstyrka indragning av ifrågavarande anslag, vill emellertid med
styrka framhålla vikten av att denna indragning av anslaget icke blir långvarigare,
än som med hänsyn till den statsfinansiella situationen finnes
oundgängligen nödigt.
Departementschefen har i likhet med skolöverstyrelsen biträtt granskningsnämndens
förslag.
Ehuru utskottet finner den ifrågavarande tillfälliga indragningen av slöjdanslaget
ur saklig synpunkt beklaglig, anser sig utskottet dock av budgetära
skäl icke kunna i detta fall förorda annan avvikelse från Kungl. Maj:ts
förslag än att utskottet av billighetsskäl anser medel böra för budgetåret
1933/1934 beredas för avlönande av sådana slöjdlärare vid de allmänna
läroverken, vilka av sin anställning vid läroverken hava sin väsentliga utkomst.
En liknande anordning är, på sätt av punkten 151 här nedan
framgår, av Kungl. Maj:t föreslagen och av utskottet förordad beträffande
de kommunala mellanskolorna. Såvitt utskottet kunnat utröna, gäller det
här ett mycket litet antal lärare, varför kostnaden för statsverket blir relativt
ringa. Det erforderliga anslagsbeloppet torde kunna uppskattas till
5,000 kronor. Då slöjdanslaget för innevarande budgetår utgör 56,800
kronor, uppkommer i allt fall en besparing å 51,800 kronor.
Motionären har ansett, att, även om ej läraren enbart av läroverksanställningen
har sin väsentliga utkomst, anslag borde utgå, endast tjänstgöringen
vid läroverket jämte anställning vid annan skola utgjorde lärarens huvudsakliga
inkomstkälla. Med hänsyn till de mera vittgående ekonomiska konsekvenserna
av ett bifall till detta yrkande kan utskottet icke förorda detsamma.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
och herr Wagnssons ovannämnda motion (I: 170), minska
det ordinarie förslagsanslaget till undervisning i manlig slöjd
vid de allmänna läroverken, nu 56,800 kronor, med 51,800
kronor till 5,000 kronor att utgå enligt av utskottet ovan
förordade grunder samt i övrigt enligt de närmare bestämmelser,
Kungl. Majit kan finna gott meddela.
145:o) Arvoden (s. k. rörliga arvoden) åt skolläkare vid de allmänna
läroverken. Kungl. Majit har (punkt 152, sid. 332—333) föreslagit
riksdagen att till arvoden (s. k. rörliga arvoden) åt skolläkare vid de
allmänna läroverken anvisa för budgetåret 1933/1934 ett extra förslagsanslag
av 37,000 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1933. 6 sami. Nr 8. 6
Utskottet.
82
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
Utskottet.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom första
kammaren av herrar A. Petrén och I. Holmgren väckt motion (1:169), vari
hemställts, att riksdagen måtte besluta, att de för innevarande budgetår
gällande grunderna för utgående av s. k. rörligt arvode till skolläkarna
måtte gälla även för nästkommande budgetår, och att anslaget för ändamålet
i anledning härav måtte höjas från av Kungl. Maj:t begärda 37,000
kronor till 55,500 kronor.
Beträffande de av motionärerna till stöd för deras framställning andragna
skälen får utskottet hänvisa till motionen.
Arvodet åt skolläkarna vid de allmänna läroverken utgår dels i form av
ett fast arvode, dels såsom ett rörligt arvode, vars storlek bestämmes av
antalet under höstterminen närvarande lärjungar vid läroverket. Från och
med budgetåret 1923/1924 utgick det rörliga arvodet med 2 kronor för varje
dylik lärjunge, men sänktes för budgetåret 1932/1933 till 1 krona 50 öre
för lärjunge (jämför härom punkt 154 av 1932 års åttonde huvudtitel).
Kostnaderna härför gäldas från ett extra förslagsanslag, som för budgetåret
1932/1933 bestämts till 55,500 kronor.
I skrivelse den 31 augusti 1932 har skolöverstyrelsen hemställt örn anvisande
av anslag för ändamålet till samma belopp och enligt samma grunder
som för innevarande budgetår.
Överstyrelsen har därvid anfört bland annat följande:
Överstyrelsen, som tidigare vid flera tillfällen, medan ännu skolläkarnas
rörliga arvoden voro bestämda till 2 kronor för lärjunge, i fråga örn nu
förevarande anslagsbehov hemställt om anslagets beräkning efter 3 kronor
för lärjunge, och som fortfarande anser, att skolläkarna vid de allmänna
läroverken, särskilt i jämförelse med folkskoleseminariernas läkare, varit
missgynnade och blivit detta i hög grad efter den senaste arvodesminskningen,
finner sig dock med hänsyn till det allmänna ekonomiska läget böra
beräkna nu förevarande anslag efter de av riksdagen senast fastställda grunderna
eller efter 1 krona 50 öre per lärjunge.
Departementschefen har med hänsyn till de rådande förhållandena funnit
sig nödgad att ifrågasätta en ytterligare sänkning av de s. k. rörliga arvodena
till skolläkare, vilka enligt hans förslag för nästkommande budgetår
skulle beräknas till ett från 1 krona 50 öre till 1 krona sänkt belopp för
lärjunge.
Utskottet anser sig med hänsyn till rådande statsfinansiella förhållanden
böra biträda Kungl. Maj:ts förslag och avstyrker följaktligen den i ämnet
väckta motionen.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å herrar Petréns och Holmgrens ovannämnda
motion (I: 169), i vad den skiljer sig från Kungl.
Maj:ts förslag, till arvoden (s. k. rörliga arvoden) åt skol
-
Statsutskottets utlåtande Nr 8. 83
läkare vid de allmänna läroverken anvisa för budgetåret
1933/1934 ett extra förslagsanslag av 37,000 kronor.
146:o) Förstärkning av den i det ordinarie reservationsanslaget
till de allmänna läroverken ingående anslagsposten: praktisk utbildning
av blivande lärare vid de allmänna läroverken. I enlighet
med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 153, sid. 333—335), vilket innebär en
anslagsminskning med 400 kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må till förstärkning av den i det ordinarie
reservationsanslaget till de allmänna läroverken ingående
anslagsposten: praktisk utbildning av blivande lärare vid
de allmänna läroverken för budgetåret 1933/1934 anvisa ett
extra anslag av 14,300 kronor.
147:o) Anordnande genom infödda lärare av undervisning i tyska,
engelska och franska språken. Kungl. Majit har (punkt 154, sid. 335
—336) föreslagit riksdagen att för anordnande genom infödda lärare av
undervisning i tyska, engelska och franska språken vid de allmänna läroverken
m. fl. läroanstalter anvisa för budgetåret 1933/1934 ett extra anslag
av 10,500 kronor.
För budgetåret 1932/1933 utgår för här ifrågavarande ändamål ett extra
anslag med samma belopp som det nu begärda.
Utskottet har intet att erinra mot Kungl. Majda förslag. I detta sammanhang
vill utskottet emellertid betona, att, därest ifrågavarande språkundervisning
genom infödda lärare skall bliva till avsedd nytta, det enligt
utskottets mening är av vikt, att icke samma personer under någon längre tid
innehava uppdrag såsom språkassistenter, utan att, i likhet med vad som
är fallet i fråga om de utländska lektorerna vid våra universitet, ombyte å
platserna äger rum så ofta, att man alltid kan vara säker på att vederbörande
besitter en aktuell kunskap och färdighet i det främmande språk,
vari han skall undervisa. Utskottet förväntar, att skolöverstyrelsen beaktar
dessa synpunkter.
Under åberopande härav hemställer utskottet,
att riksdagen må för anordnande genom infödda lärare
av undervisning i tyska, engelska och franska språken vid
de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter anvisa för budgetåret
1933/1934 ett extra anslag av 10,500 kronor.
148:o) Bidrag till de allmänna läroverkens ljus- och vedkassor. I
enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 155) hemställer utskottet,
att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, såsom bidrag till täckande av utgifter, som
skola bestridas av ljus- och vedkassan vid allmänt läroverk,
Utskottet.
84
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
för budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra förslagsanslag av
250,000 kronor, därav högst 20,000 kronor må, efter Kungl.
Maj:ts beprövande, användas såsom bidrag till nedbringande
för samtliga lärjungar av avgifterna till nämnda kassa i
sådana fall, då desamma kunna anses alltför tyngande.
149:o) Bokinköp och bokbindning för biblioteken vid de allmänna
läroverken. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 156, sid. 338—
339), vilket innebär en anslagsminskning med 50,000 kronor, hemställer
utskottet,
att riksdagen må till bokinköp och bokbindning för biblioteken
vid de allmänna läroverken anvisa för budgetåret
1933/1934 ett extra reservationsanslag av 30,000 kronor.
150:o) Kommunala mellanskolor. Kungl. Majit har (punkt 157, sid.
340—357) föreslagit riksdagen att
dels besluta sådan ändring, att gälla under tiden den 1 juli 1933—den
30 juni 1934, i de av 1918 års lagtima riksdag fastställda grunderna för
utgående av statsunderstöd till parallellavdelning av årsklass vid kommunal
mellanskola (riksdagens skrivelse den 19 juni 1918, nr 394, s. 81), att för
parallellavdelning må — utöver till skolan utgående statsunderstöd med
11,200 kronor för år — i enlighet med de närmare bestämmelser, Kungl.
Majit kan finna gott meddela, utgå statsunderstöd med ett belopp av 2,800
kronor för år;
dels besluta, att varje årsklass i kommunal mellanskola skall åtnjuta skild
undervisning i läroämne, där ej skolöverstyrelsen efter av skolans styrelse
gjord ansökan medgivit undantag;
dels besluta, att kommunal mellanskola skall vara avsedd för både gossar
och flickor, därest ej i det för skolan fastställda reglementet blivit bestämt,
att skolan skall stå öppen för enbart gossar eller för enbart flickor eller
ock att, efter skolstyrelsens beprövande, en viss begränsning kan vidtagas i
fråga örn intagning av endera av nämnda lärjungekategorier;
dels bemyndiga Kungl. Majit att, i huvudsaklig enlighet med vad departementschefen
i statsrådsprotokollet angivit, utfärda erforderliga föreskrifter
beträffande inträdesprövning till första klassen, ämneslärarbehörighet och
förordnande av rektor vid kommunal mellanskola;
dels ock minska det ordinarie förslagsanslaget till kommunala mellanskolor,
nu 1,270,000 kronor, med 90,000 kronor till 1,180,000 kronor.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av
herr E. Sjödahl (I: 75) och den andra inom andra kammaren av fru Sigrid
Gillner-Ringenson m. fl. (II: 155), i vilka motioner hemställts, att riksdagen
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
85
måtte för sin del besluta att för budgetåret 1933/1934 för utgående av
statsunderstöd till parallellavdelning av årsklass vid kommunal mellanskola
skall gälla, att antalet lärjungar i varje klass eller klassavdelning i kommunal
mellanskola ej må överstiga 35, såvida icke skolans styrelse i särskilt
fall finner nödvändigt, att sagda antal något överskrides, ävensom att statsbidrag
må inom varje årsklass utgå till så stort antal parallellavdelningar
av årsklassen, som uppkommer med iakttagande därav, att vid läsårets början
minst 35 lärjungar eller, där efter skolöverstyrelsens beprövande särskilda
skäl därtill föranleda, minst 30 lärjungar komma på varje avdelning
inom årsklassen, innan ny avdelning upprättas inom densamma;
dels ock två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren
av herr R. Wagnsson (I: 172) och den andra inom andra kammaren av fru
Ruth Gustafson m. fl. (II: 319), i vilka motioner, så vitt nu är ifråga, anhållits,
att följande bestämmelser angående antalet parallellavdelningar av
årsklass inom kommunala mellanskolor måtte av riksdagen beslutas, l:o att
vid kommunal mellanskola statsbidrag till parallellavdelningar inom klass 1
må utgå till högst så stort antal avdelningar av årsklassen, som uppkommer
med iakttagande därav, att minst 35 lärjungar komma på varje avdelning
inom årsklassen, innan ny avdelning upprättas inom densamma; 2:o att
sammanslagning av redan upprättade parallellavdelningar må erfordras vid
ett lärjungantal, som uppkommer, då talet 35 i bestämmelserna för klass
1 utbytts mot: för avgångsklass 28, för klass närmast före avgångsklass 30
och för övriga mellanliggande klasser 32; samt 3:o att, där särskilda skäl
efter skolöverstyrelsens beprövande därtill föranleda, ovan under 2:o föreslagna
lärjungantal av 35 må kunna nedsättas till 32 och ovan under 2:o
föreslagna lärjungantal av 32 till 30.
Beträffande de av motionärerna till stöd för deras framställningar anförda
skälen tillåter sig utskottet hänvisa till motionerna I: 75 och I: 172.
Granskning snämnden har beträffande anslaget till kommunala mellanskolor
anfört bland annat:
För närvarande kunna vid dessa skolor — i motsats till vad fallet är vid
statsläroverken — parallellavdelningar inrättas, så snart vissa förutsättningar
i fråga om elevantal föreligga. I § 15 av gällande stadga för kommunala
mellanskolor föreskrives nämligen, att statsbidrag till parallellavdelningar
inom varje årsklass må utgå till högst så stort antal parallellavdelningar
av årsklassen, som uppkommer med iakttagande därav, att minst 30 lärjungar
komma på varje avdelning inom årsklassen, innan ny avdelning
upprättas inom densamma. Under förhandenvarande omständigheter anser
sig nämnden böra förorda en inskränkning härutinnan liknande den, som
nämnden tidigare föreslagit beträffande statsläroverken. Antalet parallellavdelningar
bör alltså för budgetåret 1933/1934 ej ökas utöver antalet avdelningar
under budgetåret 1932/1933, örn därigenom nya lärartjänster måste
inrättas — självfallet avser detta endast de kvarstående kommunala mellanskolorna;
hänsyn får vid dessa beräkningar ej tagas till de parallellavdel
-
86
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
ningar, som försvinna i samband med förstatligande. Vidare böra de i §
44 läroverksstadgan givna bestämmelserna om lärjungantal — d. v. s. att
i varje för viss årsklass bestämd avdelning må undervisas i realskolan högst
35 lärjungar, såvida icke skolöverstyrelsen efter framställning av vederbörande
rektor annorlunda bestämmer — lända till efterrättelse jämväl beträffande
de kommunala mellanskolorna. Skolöverstyrelsen torde tillerkännas
befogenhet att med iakttagande av nu angivna grunder medgiva upprättandet
av parallellavdelning.
Skolöverstyrelsen har anfört bland annat:
Vad beträffar den föreslagna bestämmelsen, att det normala lärjungantalet
i klassavdelning ökas från 30 till 35, måste en dylik ändring ur pedagogisk
synpunkt betecknas såsom synnerligen ogynnsam. Överstyrelsen har
närmare utvecklat sin uppfattning härvidlag i utlåtande den 3 december
1929 och därvid bland annat erinrat om att Kungl. Majit i propositionen
till 1927 års riksdag nr 116 (sid. 50) framställt förslag örn minskning av
högsta lärj ungantalet per klassavdelning vid de allmänna läroverken samt
att riksdagen förklarat sig icke kunna taga bestämd ställning till detta förslag,
innan erforderlig utredning för frågans allsidiga och fullständiga bedömande
förelåge. Vidare framhöll överstyrelsen, att i fråga örn såväl antalet
i samma avdelning undervisade lärjungar som friheten att inrätta
parallellavdelningar mellanskolorna vid jämförelse med läroverken intoge en
i pedagogiskt avseende mera gynnsam ställning. I anslutning härtill uttalade
överstyrelsen, att överstyrelsen för sin del icke skulle anse riktigt, att
en i och för sig önskvärd utjämning av olikheten i berörda avseenden mellan
de båda skolformerna skedde på sådant sätt, att den mindre tillfredsställande
anordning, som tillämpas i fråga om läroverken, skulle generellt
tillämpas även i fråga örn de kommunala mellanskolorna.
Ehuru överstyrelsen alltjämt vidhåller sin i förenämnda utlåtande framlagda
uppfattning rörande klassavdelningarnas maximistorlek, finner sig
dock överstyrelsen med hänsyn till den rådande statsfinansiella situationen
nödsakad biträda det av granskningsnämnden framlagda förslaget beträffande
budgetåret 1933/1934.
Emellertid anser sig överstyrelsen böra erinra därom, att, såsom redan i
ovannämnda skrivelse den 3 december 1929 framhållits, åtskilliga kommunala
mellanskolor i lokalt hänseende äro inrättade för ett lärjungantal i
varje klassavdelning av högst 30. Den av granskningsnämnden förordade
befogenheten för överstyrelsen att i särskilt fall efter därom gjord framställning
medgiva delning av klass, även då lärjungantalet ej överstiger 35,
synes fördenskull särskilt motiverad av nu nämnda förhållande. Överstyrelsen
anser sig tillika böra nämna, att den begränsning rörande parallellavdelningarnas
sammanlagda antal, som av granskningsnämnden förordats,
icke torde, enligt vad inom överstyrelsen gjorda beräkningar rörande de erforderliga
parallellavdelningarnas antal under läsåret 1933/1934 giva vid
handen, vålla någon större svårighet.
Med avseende å de föreslagna begränsningarna i fråga örn upprättandet
av parallellavdelningar har departementschefen anfört bland annat:
»Jag tillstyrker granskningsnämndens av skolöverstyrelsen biträdda förslag
örn ändrade grunder för inrättande eller uppehållande under budgetåret
1933/1934 av parallellavdelningar vid de kommunala mellanskolorna.
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
87
Jag tillåter mig då att erinra, att vid dessa skolor tidigare var, liksom
för närvarande vid de allmänna läroverken, en gräns satt i avseende å möjligheten
att anordna parallellavdelningar. Enligt det riksdagsbeslut av år
1913, varigenom statsunderstöd till parallellavdelningar vid kommunala mellanskolor
för första gången beviljades, kunde dylikt understöd utgå för endast
en parallellavdelning till en och samma årsklass, varjämte stadgades,
att örn understöd skulle kunna erhållas, sammanlagda antalet lärjungar i
årsklassens båda avdelningar skulle utgöra minst 36. Ändring i dessa bestämmelser
vidtogs av 1918 års lagtima riksdag (se riksdagens skrivelse den
19 juni 1918, nr 394, s. 81). Härvid föreskrevs, att statsunderstöd skulle
utgå till kommunal mellanskola med 11,200 kronor för år samt därutöver
med ett belopp av 2,800 kronor för år till parallellavdelning av årsklass,
dock att sådant understöd finge utgå till högst så stort antal parallella klassavdelningar,
som uppkomme vid iakttagande därav, att minst 30 lärjungar
komme på varje sådan avdelning inom årsklassen, innan ny avdelning upprättades
inom densamma.
Ett genomförande av granskningsnämndens av skolöverstyrelsen förordade
förslag förutsätter sålunda ändring av de utav 1918 års riksdag fastställda
föreskrifterna örn utgående av statsbidrag till parallellavdelningar och erfordrar
följaktligen medgivande av riksdagen. Det torde få ankomma på
Kungl. Majit att, vid bifall till vad sålunda föreslagits, framdeles utfärda
närmare föreskrifter i avseeende å såväl begränsning av parallellavdelningarnas
antal som nya grunder i fråga örn elevantalet för upprättande av
ny parallellavdelning, allt i anslutning till granskningsnämndens av skolöverstyrelsen
förordade förslag. Jag förutsätter dock, att undantag från de
allmänna bestämmelserna angående uppdelning icke skall ifrågakomma beträffande
nyintagen klass.»
I detta sammanhang har departementschefen berört vissa andra förhållanden
rörande de kommunala mellanskolorna.
Genom cirkulär den 18 juni 1927 angående omorganisationen av det högre
skolväsendet m. m., föranlett av 1927 års riksdags beslut i sistnämnda fråga,
anbefallde Kungl. Majit skolöverstyrelsen att anmoda dels läroverkskollegierna
vid de allmänna läroverken samt lärarkollegierna vid högre lärarinneseminariet
i Stockholm och vid de kommunala mellanskolorna, dels föreståndar-
och lärarpersonalen vid de statsunderstödda enskilda läroanstalterna
att till överstyrelsen inkomma med förslag till de ändringar i då gällande
stadga för rikets allmänna läroverk och stadga för de kommunala mellanskolorna,
som kunde befinnas vara påkallade av riksdagens beslut rörande
ny läroverksorganisation eller som eljest kunde anses önskvärda, med skyldighet
för överstyrelsen att med eget utlåtande överlämna dessa yttranden
till Kungl. Majit.
Med skrivelse den 13 juni 1928 överlämnade skolöverstyrelsen förslag till
88
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
ändringar i då gällande läroverksstadga, varefter ny stadga för rikets allmänna
läroverk den 24 september 1928 utfärdades.
Beträffande de kommunala mellanskolorna har överstyrelsen sedermera
med skrivelse den 17 december 1931 överlämnat förslag till ny stadga för
dessa läroanstalter.
Redan tidigare hade det emellertid befunnits erforderligt att med hänsyn
till den nya läroverksstadgans bestämmelser provisoriskt lämna vissa ändrade
bestämmelser för de kommunala mellanskolorna. Sådana gåvos genom
Kungl. Maj:ts beslut den 16 maj 1929 och den 21 augusti 1931.
Det förslag till ny stadga för kommunala mellanskolor, som skolöverstyrelsen
nu överlämnat och som utarbetats med hänsynstagande till såväl den
av Kungl. Majit den 24 september 1928 fastställda stadgan för kommunala
flickskolor som stadgan för rikets allmänna läroverk den 24 september 1928,
har departementschefen förklarat sig hava för avsikt att i sinom tid anmäla
inför Kungl. Majit. Emellertid grundar sig, framhåller departementschefen,
ifrågavarande förslag — liksom den nu gällande stadgan — i flera avseenden
på beslut eller uttalanden av riksdagen, och det framlagda förslaget
bör således, i den mån en ändring i bestämmelserna ifrågasättes, i respektive
delar bringas under riksdagens prövning.
Vid en granskning av skolöverstyrelsens förslag har departementschefen
funnit, att vissa i nämnda förslag upptagna bestämmelser äro av den natur,
att de av överstyrelsen ifrågasatta ändringarna böra föreläggas riksdagen,
nämligen: 1. Läsårets längd; 2. Inträdesprövning; 3. Gemensam undervisning
i vissa fall för de olika årsklasserna; 4. Skolans anordning för såväl
gossar som flickor; 5. Friluftsverksamhet; 6. Ämneslärarkompetensen; och
7. Sättet för förordnande av rektor.
Beträffande läsårets längd innebär förslaget, att genom viss utsträckning
av läsåret vid de kommunala mellanskolorna likformighet i detta hänseende
åvägabringas med de allmänna läroverken. I realiteten begränsas utökningen
till tiden för inträdes- och flyttningsprövningar, för vilka vid läroverken
disponeras högst en vecka årligen.
Rörande inträdesprövning anför departementschefen:
»Vid fastställandet av de för den kommunala mellanskolan konstitutiva
bestämmelserna beslöt 1909 års riksdag att föreskriva, att inträdessökande
skulle vid offentlig prövning visa sig innehava det kunskapsmått, som inhämtas
i högsta årsklassen av folkskola, anordnad enligt då gällande normalplans
typ litt. A. I anslutning härtill äro de nu gällande stadgebestämmelserna
avfattade. Emellertid har Kungl. Majit genom beslut den 16 maj
1929 meddelat provisoriska föreskrifter av sådan innebörd, att lärjungarna
i den kommunala mellanskolans första klass skola genomgå samma inträdesprövning,
som numera är stadgad i fråga örn de allmänna läroverken.
Skolöverstyrelsen har i sitt stadgeförslag påkallat definitiva föreskrifter i
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
89
syfte att full likformighet även på detta område skulle inträda med den
fyraåriga realskolan. Härigenom skulle för de lärjungar, som med minst
godkända vitsord genomgått sjätte klassen av sex- eller sjuårig folkskola,
anordnad enligt någon av denna skolas huvudformer, prövningen begränsas
till ämnena modersmålet och räkning, medan övriga sökande skulle underkastas
prövning i samtliga läroämnen.
Det innebär otvivelaktigt en mindre tillfredsställande ordning, att inträdesfordringar
och inträdesprövningar följt andra normer vid den kommunala
mellanskolan än vid de allmänna läroverken. Jag anser därför uppenbart,
att, i samband med utfärdandet av ny stadga för förstnämnda läroanstalter,
en enhetlig ordning på detta område bör åstadkommas i enlighet
med de grunder som gälla för läroverkens fyraåriga realskola. Jag tillstyrker
alltså, att bemyndigande härtill utverkas av riksdagen.»
Gemensam undervisning i vissa fall för de olika årsklasserna. Beslut fattades
av 1909 års riksdag därom, att varje årsklass i kommunal mellanskola
skulle i läroämnena åtnjuta skild undervisning. Skolöverstyrelsen har
i sitt nu ifrågavarande stadgeförslag inryckt en bestämmelse av följande
lydelse:
Varje årsklass skall åtnjuta skild undervisning, där ej skolöverstyrelsen
efter av skolans styrelse gjord ansökan medgivit undantag. Ansökan om
förening av årsklasser vid undervisningen erfordras dock ej i fråga örn
övningsämnen.
Beträffande denna bestämmelse har överstyrelsen erinrat örn att överstyrelsen
i sitt förslag till stadga förordat en friare anordning av studiearbetet
och införande av s. k. fri flyttning. Med hänsyn härtill borde den hittillsvarande
bestämmelsen ersättas med den nyss anförda, vilken i stort sett
överensstämde med den, som förelåge i stadgan för högre folkskolor. Överstyrelsen
hade dock ansett sig böra föreslå, att förening av årsklass skulle
kunna utan ansökan vidtagas i fråga om samtliga övningsämnen, sålunda
icke blott i fråga om sång och gymnastik.
Skolöverstyrelsens här ifrågavarande förslag har synts departementschefen
vara ägnat att befrämja undervisningsarbetet vid mellanskolorna, och han
har därför ansett sig böra tillstyrka framställning till riksdagen om ändring
i de nuvarande bestämmelserna på sätt överstyrelsen hemställt.
I fråga örn skyldighet för kommunal mellanskola att mottaga såväl gossar
som flickor har departementschefen anfört bland annat:
»Den hittills gällande bestämmelsen, att kommunal mellanskola skall —
därest ej mer än en sådan skola finnes inom skolområdet — vara avsedd
för både gossar och flickor, är givetvis i de flesta fall lämplig. Såsom skolöverstyrelsen
framhållit, kunna emellertid omständigheterna numera på en
ort vara sådana, att det vore önskvärt att kunna förbehålla skolan för endast
manliga eller endast kvinnliga elever eller allenast att begränsa till
-
90
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
strömningen av elever av ettdera könet. En ändring i nu gällande bestämmelser
av huvudsakligen den innebörd, förslaget avser, synes mig alltså
värd att understödjas, och jag tillstyrker förslag till riksdagen i frågan.»
I sitt förslag till ny stadga för de kommunala mellanskolorna har skolöverstyrelsen
upptagit en i huvudsaklig enlighet med motsvarande föreskrift
i läroverksstadgan avfattad bestämmelse örn bestämmande av ett visst antal
dagar för främjande av idrottsliv ooh friluftsverksamhet. Härom anför departementschefen
:
»I likhet med skolöverstyrelsen finner jag det önskligt, att även för de
kommunala mellanskolorna föreskrift lämnas i fråga om en ordnad idrottsoch
friluftsverksamhet. Jag har alltså för avsikt att i samband med anmälan
inför Kungl. Majit av frågan örn ny stadga för de kommunala mellanskolorna
tillstyrka bestämmelser även i nu förevarande syfte. Vid bestämmelsernas
avfattande torde jag få anledning taga hänsyn till de förslag
i avseende på de allmänna läroverkens idrottsliga verksamhet, som
den 21 sistlidne december avgivits av de s. k. läroverkssakkunniga, vilka
haft att överväga jämväl detta spörsmål. Ingen anledning synes mig föreligga
att i nu ifrågavarande hänseende vid de kommunala mellanskolorna
tillämpa en annan ordning än vid de allmänna läroverken.»
Amneslärarnäs kompetens. Enligt § 55 i stadgan för kommunala mellanskolor
erfordras för att kunna antagas till ordinarie ämneslärare vid
kommunal mellanskola — förutom vissa allmänna villkor — att äga behörighet
till ordinarie lärartjänst vid sådan skola, vunnen på något av följande
sätt:
a) genom att med avseende på avlagda examina och genomgången provårskurs
uppfylla villkoren för behörighet till ordinarie ämneslärar- eller ämneslärarinnebefattning
vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium ävensom
hava under minst två läsår med nit och skicklighet vid någon under
skolöverstyrelsens inseende ställd, av staten upprättad eller statsunderstödd
läroanstalt eller ock vid läroanstalt, som genom särskilt beslut av Kungl.
Maj:t blivit ställd under överstyrelsens inseende, bestritt tjänstgöring, som
till omfattningen kan anses minst motsvara den, som enligt § 75 mom. 1
i denna stadga åligger lärare med full tjänstgöring;
b) genom att med goda vitsord hava genomgått folkskoleseminarium samt
därefter med hänsyn till fortsatta väl vitsordade studier i ämnen, tillhörande
kommunala mellanskolans ämneskrets, och väl vitsordad tjänstgöring under
minst två år vid kommunal mellanskola, högre folkskola, skeppsgosseskola,
folkskolans högre avdelning, småskoleseminarium eller annan tjänstgöring
av den art, som i punkt a) avses, hava blivit av Kungl. Majit, efter skolöverstyrelsens
hörande, förklarad behörig att antagas till ordinarie lärare vid
kommunal mellanskola;
c) genom att vid universitet hava förvärvat goda vitsord om genomgången
prövning i ämnen, tillhörande kommunala mellanskolans ämneskrets, samt
beträffande pedagogisk utbildning och undervisningsskicklighet hava antingen
med goda vitsord avlagt folkskollärarexamen och fullgjort sådan tjänstgöring,
som under b) sägs, eller ock hava på annat sätt förvärvat motsvarande
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
91
utbildning och erfarenhet samt i varje fall därefter hava på sätt under b) sägs
av Kungl. Maj:t förklarats behörig att antagas till ordinarie lärare vid kommunal
mellanskola.
Skolöverstyrelsen har ifrågasatt viss ändring i dessa kompetensvillkor och
har föreslagit följande lydelse av här avsedda bestämmelser:
För att kunna antagas till ordinarie ämneslärare vid kommunal realskola
erfordras:
1) att vid---— —------— —--—---
— — — vitsordad; samt
6) att äga behörighet till ordinarie ämneslärartjänst vid kommunal realskola,
vunnen på något av följande sätt:
a) genom att med avseende på avlagda examina vid universitet eller
högskola och genomgången provårskurs eller ock vid vederbörligt högre
lärarinneseminarium avlagd examen uppfylla villkoren för behörighet till
ordinarie ämneslärar- eller ämneslärinnebefattning vid allmänt läroverk eller
folkskoleseminarium ävensom hava under minst två läsår med nit och skicklighet
vid någon under skolöverstyrelsens inseende ställd, av staten upprättad
eller statsunderstöd läroanstalt eller ock vid läroanstalt, som genom
särskilt beslut av Kungl. Maj:t blivit ställd under överstyrelsens inseende,
bestritt tjänstgöring, vilken till omfattningen kan anses minst motsvara den,
som enligt § 69 i denna stadga åligger lärare med full tjänstgöring, ägande
överstyrelsen, att då omständigheterna därtill föranleda, på gjord framställning
förklara sökande behörig till ordinarie ämneslärarbefattning utan hinder
därav, att han ej fullgjort hela den i förevarande punkt stadgade tjänstgöringen;
b)
genom att med goda vitsord hava genomgått folkskoleseminarium och
därjämte hava vid universitetet eller högskola förvärvat goda vitsord örn
genomgången prövning i ämnen, tillhörande kommunala realskolans ämneskrets,
ävensom hava under minst två läsår med nit och skicklighet bestritt
sådan tjänstgöring, som i punkt a) avses, samt därefter hava blivit av
Kungl. Maj:t, efter skolöverstyrelsens hörande, förklarad behörig att antagas
till ordinarie lärare vid kommunal realskola.
Rörande detta överstyrelsens förslag har departementschefen anfört:
»Det förslag till ändrade bestämmelser i fråga om kompetensfordringarna
för ämneslärare vid kommunal mellanskola, som skolöverstyrelsen sålunda
framlagt, synes mig vara lämpligt, och jag torde komma att i sinom tid
hos Kungl. Maj:t tillstyrka, att detsamma blir väsentligen godtaget. Det är
tydligt, att de föreslagna bestämmelserna beträffande en kategori av lärare,
nämligen den som gått folkskoleseminarievägen och därefter idkat fortsatta
studier, innebär en ej oväsentlig skärpning, i det att förslaget även av dessa
lärare kräver vid universitet eller högskola förvärvade goda vitsord örn genomgången
prövning i ämnen, tillhörande den kommunala mellanskolans
ämneskrets. Detta innebär tydligen krav på universitetsstudier för alla dem,
som icke genom studier vid högre lärarinneseminarium vunnit lärarbehörighet.
Ett sådant krav synes numera kunna med fog uppställas, så mycket
hellre som å ena sidan tillgången på läraraspiranter med nyssberörda utbildning
är mycket god och å den andra den önskvärda förbindelsen med
92
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
folkskolan och dess lärare uppehälles genom den alternativa bestämmelsen
om genomgång av folkskoleseminarium såsom ett led i kompetensens förvärvande.
Under sådana omständigheter har jag som sagt ansett de föreslagna
bestämmelserna kunna i det hela godtagas. Jag anser mig böra framhålla,
att, därest riksdagen biträder denna min ståndpunkt, motsvarande
förändring bör vidtagas i fråga örn bestämmelserna angående lärarkompetensen
vid kommunala flickskolor.»
Sättet för förordnande av rektor. Bland de av 1911 års riksdag fattade
besluten i fråga om kommunala mellanskolor avsåg ett rektorsbefattningarna
vid dessa skolor. Riksdagen beslöt, att sådan skola skulle förestås av en för
viss tid bland de ordinarie ämneslärarna förordnad rektor eller föreståndarinna,
och den nu gällande stadgan för kommunala mellanskolor föreskriver
i § 60 mom. 1, att till rektor för kommunal mellanskola skall av skolöverstyrelsen,
efter förslag av skolans styrelse, förordnas för en tid av högst
fem år i sänder en av skolans ordinarie lärare.
Skolöverstyrelsen har i sitt stadgeförslag upptagit frågan till förnyat övervägande
och för sin del ifrågasatt ändrade bestämmelser av följande lydelse:
1. För behörighet till rektorstjänst vid kommunal realskola fordras att
vara behörig till ordinarie ämneslärarbefattning vid dylik skola.
2. Rektor för kommunal realskola förordnas av skolöverstyrelsen, efter
förslag av skolans styrelse, för en tid av högst fem år i sänder.
3. Senast fem månader, innan rektorsförordnande löper till ända, skall
skolstyrelsen till skolöverstyrelsen göra anmälan därom, och därvid tillika
anmäla, huruvida ordinarie ämneslärarbefattning är eller under tiden intill
utgången av rektorsförordnandet kan beräknas bliva ledig, och må skolstyrelsen,
örn den så anser lämpligt, föreslå förnyelse av förordnandet.
4. Därest icke skolöverstyrelsen, efter sådant förslag, som i mom. 3 sägs,
finner skäl meddela förnyat förordnande, ävensom eljest vid ledighet å rektorsbefattning
skall skolstyrelsen, under förutsättning att ordinarie ämneslärarbefattning
vid skolan samtidigt är ledig och såvitt ej skolöverstyrelsen
på därom gjord framställning annorlunda bestämmer, genom tillkännagivande
i den tidning, vari officiella meddelanden införas, kungöra rektorsbefattningen
till ansökan ledig med tillkännagivande tillika, att därest den
av överstyrelsen till rektor förordnade icke redan är ordinarie ämneslärare
vid skolan, han kommer att förordnas till innehavare av den lediga ämneslärarbefattningen.
5. I det fall att rektorsbefattning kungjorts till ansökan ledig i enlighet
med bestämmelserna i mom. 4, må den, som önskar komma i åtanke vid
förordnandet, senast klockan tolv på trettionde dagen efter den dag, då
kungörelsen blivit intagen i den tidning, vari officiella meddelanden införas,
hos skolstyrelsen göra anmälan därom med bifogande av de i § 51 föreskrivna
ansökningshandlingar jämte de övriga handlingar, genom vilka han
önskar ådagalägga sin lämplighet för befattningen.
6. Så snart ske kan och senast inom trettio dagar efter ansökningstidens
utgång skall skolstyrelsen efter företagen prövning av ansökningshandlingarna
insända nämnda handlingar till skolöverstyrelsen och därvid på an
-
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
93
förda grunder till erhållande av förordnande som rektor förorda den av
de sökande, vilken med hänsyn dels till insikter, erfarenhet och övriga egenskaper,
som företrädesvis erfordras hos styresmannen för en skola, dels i
tillämpliga delar till de i § 52 mom. 2 föreskrivna befordringsgrunderna
befinnes lämpligast. Vid sådant förord må hänsyn kunna tagas även till
behovet av lärarkraft vid skolan i vissa ämnen.
7. Sedan skolöverstyrelsens beslut angående förordnande av rektor vunnit
laga kraft, skall, därest till rektor förordnats annan än den, som redan innehar
ordinarie ämneslärartjänst vid skolan, skolstyrelsen för den sålunda till
rektor vid skolan förordnade utfärda förordnande å ordinarie ämneslärartjänst.
Över nu senast nämnt förordnande må besvär icke anföras.
8. Örn den till rektor förordnade redan innehar ordinarie ämneslärartjänst
vid skolan, skall med ledigförklarande och tillsättning av den samtidigt
med rektorstjansten lediga ordinarie ämneslärartj ansten förfaras enligt
de grunder, som eljest jämlikt i denna stadga givna föreskrifter härutinnan
gälla.
9. Därest rektorsbefattning ej blivit ledigförklarad i den ordning, som i
mom. 4 föreskrives, skall skolstyrelsen hos skolöverstyrelsen förorda en av
skolans ordinarie ämneslärare till densamma, varvid i tillämpliga delar skall
gälla, vad som rörande dylikt förord är föreskrivet i mom. 6 av denna
paragraf.
10. Skolöverstyrelsens beslut örn förordnande av rektor skall tillkännagivas
i den tidning, vari officiella meddelanden införas.
Mot detta skolöverstyrelsens förslag hava vissa ledamöter av överstyrelsen
reserverat sig och anbefallt andra vägar för undvikande av de med den
nuvarande tillsättningsproceduren förenade olägenheterna. Sålunda har undervisningsrådet
Hänninger, med instämmande av fyra andra ledamöter av
ämbetsverket, gjort gällande, att den föreslagna anordningen icke syntes
tillfredsställande därutinnan, att ett allenast på viss tid av statlig myndighet
givet förordnande automatiskt skulle medföra ett förordnande såsom ordinarie
innehavare av en kommunal tjänst, ävensom att överhuvudtaget en
person skulle erhålla ordinarie anställning i kommuns tjänst utan att den
kommunala myndigheten haft bestämmanderätt därvidlag. Olägenheten av
detta förhållande skulle komma att bli särskilt framträdande i ett sådant
fall, då den till rektor förordnade av någon anledning icke skulle av överstyrelsen
anses böra komma i fråga till förnyat förordnande, varvid han
emellertid komme att kvarstå såsom ordinarie lärare vid skolan.
I stället föreslås den anordningen, att sedan rektorstjänsten och den lediga
ämneslärartjänsten samtidigt ledigförklarats, den senare tjänsten skulle först
tillsättas, varvid skolstyrelsen skulle äga att taga hänsyn ej blott till i övrigt
föreskrivna befordringsgrunder utan jämväl till sådana av de sökande ådagalagda
egenskaper, som företrädesvis erfordras hos styresmannen för en skola.
Därefter skulle förslag avgivas till överstyrelsen i fråga om förordnande å
rektorsbefattningen. Genom en dylik anordning skulle en betryggande garanti
skapas för att å rektorsbefattningen erhålla en väl kvalificerad person,
samtidigt med att den kommunala myndighetens självbestämmanderätt i
94
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
Utskottet.
fråga om förordnande av ordinarie befattningshavare å kommunens stat
bibehölles oförkränkt.
Ytterligare har undervisningsrådet Johansson i ett särskilt yttrande framlagt
en annan form för lösning av frågan, enligt vilket rektorstjänsterna
borde brytas ut ur den kommunala begränsningen och göras till statstjänster.
Ordinarie lärartjänster skulle vid varje skola icke inrättas till större antal,
än att det utom desamma funnes fullt utrymme för en rektorstjänst. Ledig
rektorstjänst skulle tillsättas på i huvudsak samma sätt som sådan tjänst
vid en statens realskola, dock med de avvikelserna, att ansökningsrätt skulle
tillkomma samtliga ordinarie ämneslärare och ämneslärarinnor vid såväl
de allmänna läroverken och de kommunala mellanskolorna i riket, samt att
skolans styrelse skulle äga rätt att avgiva yttrande över de sökande, innan
överstyrelsen avgåve sitt underdåniga utlåtande i ärendet.
Beträffande de sålunda framkomna förslagen har departementschefen anfört:
»Frågan örn rektorstjänsternas tillsättande är mycket betydelsefull men
ingalunda lättlöst. Olika meningar hava yppats örn de åtgärder, som borde
vidtagas för att minska de nuvarande olägenheterna. Den förnämsta svårigheten
beträffande en ändring i de nuvarande förhållandena ligger uppenbarligen
däri, att de kommunala mellanskolorna ju icke ekonomiskt bilda
någon enhet i likhet med de allmänna läroverken vare sig sinsemellan
eller i förhållande till nyssnämnda läroverk. Detta medför, att det icke är
möjligt att taga en lärare från vilken skola som helst samt förordna honom
till rektor vid en kommunal mellanskola. Avgår han före pensionsåldern,
finnes ingen tjänst, på vilken han kan falla tillbaka. Ej heller de båda
förstnämnda av nyss återgivna förslag lösa frågan allmängiltigt, men de
ge under vissa förutsättningar möjlighet till ett urval, som eljest ej erbjuder
sig. Under sådana förhållanden har jag funnit skäl tala för en omläggning
av den nuvarande ordningen och torde därvid lösningen böra sökas
enligt en av de först angivna vägarna, vilka såsom synes delvis löpa parallellt.
Motsvarande ändring bör uppenbarligen vidtagas i fråga örn kommunal
flickskola. Emellertid är enligt min mening denna fråga av den art,
att det torde böra överlämnas åt Kungl. Majit att närmare utforma de behövliga
föreskrifterna, och jag tillstyrker därför allenast förslag till riksdagen
att bemyndiga Kungl. Majit att utfärda dylika föreskrifter.»
Kungl. Majits förslag, i vad angår första stycket av Kungl. Majits hemställan,
synes innebära Ilo) att för budgetåret 1933/1934 statsbidrag till kommunala
mellanskolor icke må utgå för sammanlagt större antal parallellavdelningar
än under innevarande budgetår, varvid hänsyn icke må tagas
till parallellavdelningar, som upphöra i följd av förstatligande av kommunal
mellanskola samt 2:o) sådan ändring i gällande bestämmelser i fråga
örn kommunal mellanskola, såvitt angår budgetåret 1933/1934, att antalet
lärjungar i varje klass eller klassavdelning i kommunal mellanskola ej må
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
95
överstiga 35, såvida icke skolans styrelse i särskilt fall finner nödvändigt,
att sagda antal något överskrides, ävensom att, efter skolöverstyrelsens beprövande
i varje särskilt fall, statsbidrag må inom varje årsklass utgå till
högst så stort antal parallellavdelningar av'' årsklassen, som uppkommer med
iakttagande därav, att vid läsårets början minst 35 (nu 30) lärjungar eller,
där efter överstyrelsens beprövande särskilda skäl därtill föranleda, minst
30 lärjungar komma på varje avdelning inom årsklassen, innan ny avdelning
upprättas inom densamma, dock att undantag från bestämmelsen örn
minst 35 lärjungar per avdelning såsom villkor för uppdelning icke må
ifrågakomma beträffande nyintagen klass.
Motionerna I: 75 och II: 155 skilja sig från detta Kungl. Maj:ts förslag
huvudsakligen allenast därutinnan, att enligt berörda motioner den föreslagna
begränsningen av totalantalet parallellavdelningar under budgetåret 1933/
1934 icke skulle komma till stånd.
De i motionerna I: 172 och II: 319 framställda yrkandena avvika från
Kungl. Maj:ts förslag väsentligen i så måtto, att de åsyfta vissa lättnader i
berörda förslag, i vad gäller skyldighet att sammanslå redan upprättade
parallellavdelningar för erhållande av statsbidrag.
Utskottet anser visserligen, att de invändningar, som i motionerna framställts
mot Kungl. Maj:ts förslag, icke kunna frånkännas betydelse, och särskilt
torde begränsningen av totalantalet parallellavdelningar kunna leda till
att många ungdomar, som av brist på arbetstillfällen söka erhålla vidare
utbildning i de kommunala mellanskolorna, utestängas härifrån. Sist berörda
förhållande måste betraktas såsom en särskilt svår olägenhet hos de
föreslagna nya grunderna. Men då de av Kungl. Maj:t föreslagna restriktionerna
torde få betraktas såsom en av tidsomständigheterna framtvungen
nödvändighet, har utskottet funnit sig icke böra förorda något sådant avsteg
från desamma, som kan föranleda ökade kostnader för statsverket. Utskottet
vill alltså giva sin anslutning åt Kungl. Maj:ts förslag och avstyrker följaktligen
motionerna. I detta sammanhang vill utskottet emellertid framhålla,
att berörda begränsning av totalantalet parallellavdelningar icke bör
få hindra inrättandet av nya kommunala mellanskolor, där sådant anses
erforderligt. Begränsningen torde därför böra uttryckligen angivas såsom
avseende allenast under budgetåret 1932/1933 bestående kommunala mellanskolor,
vilka fortsätta sin verksamhet under budgetåret 1933/1934.
Vad Kungl. Maj:t föreslagit i fråga örn undantag för särskilda fall från
bestämmelsen örn skild undervisning i läroämne för varje årsklass samt beträffande
inträdesprövning till första klassen och förordnande av rektor har
icke givit utskottet anledning till erinran.
De föreslagna skärpningarna av behörighetsvillkoren för ämneslärartjänst
synas hava goda skäl för sig. Väl kan någon tvekan råda, om det kan
vara lämpligt att nu genomföra dessa nya bestämmelser, då frågan örn
kompetensvillkoren för tjänster av detta slag sannolikt kommer upp i ett
96
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
annat och vidare sammanhang under de närmaste åren. Men enär ett bifall
till Kungl. Maj:ts föreliggande förslag givetvis icke får anses binda
riksdagens ställningstagande vid en sådan eventuell förnyad prövning av
spörsmålet i ett större sammanhang, synes berörda förslag nu kunna av
riksdagen godtagas.
Den föreslagna modifieringen av bestämmelsen örn skyldigöet för kommunal
mellanskola att mottaga såväl gossar som flickor föranleder ingen
annan erinran från utskottets sida, än att, därest på någon ort den kommunala
mellanskolan är den enda tillgängliga högre läroanstalten, den givetvis
icke får förbehållas endera av berörda båda lärjungekategorier.
I övrigt har Kungl. Maj:ts förslag icke givit anledning till något uttalande.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å herr Sjödahls och fru Gillner-Ringensons
m. fl. samt herr Wagnssons och fru Gustafsons m. fl. ovannämnda
motioner (I: 75, II: 155, I: 172 och II: 319), i vad
sistnämnda två motioner avse kommunala mellanskolor,
a) besluta, att för budgetåret 1933/1934 statsbidrag till
kommunala mellanskolor icke må, såvitt angår kommunala
mellanskolor, vilka åtnjutit statsbidrag under budgetåret
1932/1933, utgå för sammanlagt större antal parallellavdelningar
än för sistnämnda budgetår,
b) besluta sådan ändring i gällande bestämmelser i fråga
örn kommunala mellanskolor, så vitt angår budgetåret 1933/
1934, att antalet lärjungar i varje klass eller klassavdelning
i kommunal mellanskola ej må överstiga 35, såvida icke
skolans styrelse i särskilt fall finner nödvändigt, att sagda
antal något överskrides, ävensom att, efter skolöverstyrelsens
beprövande i varje särskilt fall, statsbidrag må inom varje
årsklass utgå till högst så stort antal parallellavdelningar
av årsklassen, som uppkommer med iakttagande därav, att
vid läsårets början minst 35 lärjungar eller, där efter överstyrelsens
beprövande särskilda skäl därtill föranleda, minst
30 lärjungar komma på varje avdelning inom årsklassen,
innan ny avdelning upprättas inom densamma; dock att
undantag från bestämmelsen om minst 35 lärjungar per avdelning
såsom villkor för uppdelning icke må ifrågakomma
beträffande nyintagen klass;
c) besluta, att varje årsklass i kommunal mellanskola skall
åtnjuta skild undervisning i läroämne, där ej skolöverstyrelsen
efter av skolans styrelse gjord ansökan medgivit undantag;
d) besluta, att kommunal mellanskola skall vara avsedd
för både gossar och flickor, därest ej i det för skolan fast
-
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
97
ställda reglementet blivit bestämt, att skolan skall stå öppen
för enbart gossar eller för enbart flickor eller ock att, efter
skolstyrelsens beprövande, en viss begränsning kan vidtagas
i fråga örn intagning av endera av nämnda lärjungekategorier;
e)
bemyndiga Kungl. Majit att, i huvudsaklig enlighet
med vad förut angivits, utfärda erforderliga närmare föreskrifter
i fråga örn tillämpningen av vad under a)—d) hemställts
ävensom erforderliga föreskrifter beträffande inträdesprövning
till första klassen, ämneslärarbehörighet och förordnande
av rektor vid kommunal mellanskola;
f) minska det ordinarie förslagsanslaget till kommunala
mellanskolor, nu 1,270,000 kronor, med 90,000 kronor till
1,180,000 kronor.
151 :o) Undervisning i manlig och kvinnlig slöjd vid kommunala
mellanskolor. Kungl. Majit har (punkt 158, sid. 357—359) föreslagit riksdagen
att dels besluta sådan ändring, att gälla under tiden den 1 juli 1933
—den 30 juni 1934, i de av riksdagen fastställda grunderna för utgående
av statsbidrag för undervisning i manlig och kvinnlig slöjd samt handarbete
vid kommunala mellanskolor, att statsbidrag må utgå allenast i sådana fall,
då den för nämnda undervisning anställde läraren har sin väsentliga utkomst
av denna anställning,
dels ock minska det ordinarie förslagsanslaget till undervisning i manlig
och kvinnlig slöjd samt handarbete vid kommunala mellanskolor, nu 23,000
kronor, med 10,000 kronor till 13,000 kronor.
Ämnet handarbete vid de allmänna läroverken har numera erhållit den
ändrade benämningen »slöjd för flickor», (se härom närmare punkt 150 av
1933 års åttonde huvudtitel). Med hänsyn härtill synes benämningen »handarbete»
ej heller vidare böra komma till användning i fråga om de kommunala
mellanskolornas motsvarande undervisning. I själva verket täcker
uttrycket »kvinnlig slöjd» även »handarbete», varför nu ifrågavarande anslag
för framtiden lämpligen torde böra benämnas »undervisning i manlig och
kvinnlig slöjd vid kommunala mellanskolor».
I övrigt har Kungl. Majits under här förevarande punkt omförmälda
förslag ej givit utskottet anledning till erinran.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må
• a) besluta sådan ändring, att gälla under tiden den 1
juli 1933—den 30 juni 1934, i de av riksdagen fastställda
grunderna för utgående av statsbidrag för undervisning i
manlig och kvinnlig slöjd vid kommunala mellanskolor, att
Bihang till riksdagens protokoll 1933. (i sami. Nr 8. 7
Utskottet.
98
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
statsbidrag må utgå allenast i sådana fall, då den för nämnda
undervisning anställde läraren har sin väsentliga utkomst
av denna anställning;
b) — med uteslutande av det i riksstaten uppförda ordinarie
förslagsanslaget till undervisning i manlig och kvinnlig
slöjd samt handarbete vid kommunala mellanskolor å
23,000 kronor — under rubriken »Undervisning i manlig
och kvinnlig slöjd vid kommunala mellanskolor» uppföra
ett ordinarie förslagsanslag av 13,000 kronor.
152:o) Tillfällig löneförbättring åt lärarpersonalen vid kommunala
mellanskolor. I enlighet med Kungl. Majda förslag (punkt 159,
sid. 359—360), vilket innebär en anslagsminskning med 17,000 kronor, hemställer
utskottet,
att riksdagen må
a) medgiva, att tillfällig löneförbättring må för tiden 1
juli 1933—30 juni 1934 utgå till lärarpersonalen vid kommunala
mellanskolor med följande belopp:
till ordinarie manlig ämneslärare med 600 kronor;
» ordinarie kvinnlig ämneslärare med 500 kronor; samt
» extra ordinarie ämneslärare, Övningslärare och timlärare
med belopp, som Kungl. Majit i huvudsaklig enlighet
med de i sådant hänseende nu gällande grunder bestämmer;
b)
för berörda ändamål anvisa för budgetåret 1933/1934
ett extra förslagsanslag av 226,000 kronor.
153:o) Kommunala flickskolor. Kungl Majit har (punkt 160 sid. 360
—364) föreslagit riksdagen att dels besluta sådan ändring, att gälla under
tiden den 1 juli 1933—den 30 juni 1934, i de av 1928 års riksdag fastställda
grunderna för utgående av statsunderstöd till parallellavdelning av
årsklass vid kommunal flickskola (riksdagens skrivelse den 5 juni 1928, nr
356, s. 46), att för parallellavdelning må — utöver till skolan i övrigt utgående
statsunderstöd — i enlighet med de närmare bestämmelser Kungl.
Majit kan finna gott meddela, utgå statsunderstöd med ett belopp av 2,800
kronor för år till parallellavdelning inom den sjuåriga lärokursens fem
lägsta och inom den sexåriga lärokursens fyra lägsta klasser samt till parallellavdelning
inom de två högsta klassernas teoretiska linje, ävensom med
ett belopp av 1,400 kronor för år till parallellavdelning inom de två högsta
klassernas praktiska linje, dels ock öka det ordinarie förslagsanslaget till
kommunala flickskolor, nu 196,000 kronor, med 129,000 kronor till 325,000.
kronor.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två likalydande
motioner, väckta, den ena inom första kammaren av herr B. Wagnsson
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
99
(I: 172) och den andra inom andra kammaren av fru Buth Gustafson m. fl.
(II: 319), i vilka motioner, såvitt nu är ifråga, anhållits, att följande bestämmelser
angående antalet parallellavdelningar av årsklass inom kommunala
flickskolor måtte av riksdagen beslutas,
l:o att vid kommunal flickskola statsbidrag till parallellavdelningar inom
Mass I må utgå till högst så stort antal avdelningar av årsklassen, som
uppkommer med iakttagande därav, att minst 35 lärjungar komma på varje
avdelning inom årsklassen, innan ny avdelning upprättas inom densamma;
2:o att sammanslagning av redan upprättade parallellavdelningar må erfordras
vid ett lärjungeantal, som uppkommer, då talet 35 i bestämmelserna
för klass 1 utbytts mot: för avgångsklass 28, för klass närmast före
avgångsklass 30 och för övriga mellanliggande klasser 32; samt
3:o att, där särskilda skäl efter skolöverstyrelsens beprövande därtill föranleda,
ovan under 2:o föreslagna lärjungeantal av 35 må kunna nedsättas
till 32 och ovan under 2:o föreslagna lärjungeantal av 32 till 30.
Beträffande de av motionärerna till stöd för deras framställningar anförda
skälen hänvisar utskottet till motionen I: 172.
I riksstaten har från och med budgetåret 1928/1929 varit uppfört ett ordinarie
förslagsanslag till kommunala flickskolor. Nämnda anslag, som under
budgetåren 1928/1931 var upptaget med ett belopp av 50,000 kronor, höjdes
för budgetåret 1931/1932 till 165,000 kronor samt för budgetåret 1932/1933
till 196,000 kronor.
Kungl. Maj:t har genom särskilda beslut erkänt de kommunala flickskolorna
i Landskrona, Uddevalla, Sundsvall, Halmstad, Härnösand, Skövde,
Örebro, Nyköping, Kristinehamn och Borås såsom kommunala flickskolor
med rätt till statsbidrag enligt kungörelsen den 22 juni 1928 angående avlöning
åt lärare vid kommunal flickskola samt statsbidrag till sådan skola.
Från och med budgetåret 1932/1933 uppgår alltså antalet anslagsberättigade
kommunala flickskolor till tio.
Granskning snämnden har beträffande anslag för här ifrågavarande ändamål
anfört:
Kommunala flickskolor upprättas för närvarande såsom ersättning för tidigare
privata statsunderstödda flickläroverk. En ökning av anslagen till
kommunala flickskolor medför en ungefärligen motsvarande minskning i anslagen
till privatläroverk. Yad ovan yttrats beträffande elevantalet i avdelning
av kommunal mellanskola torde böra erhålla tillämpning jämväl beträffande
kommunal flickskola.
I skrivelse den 31 augusti 1932 bar skolöverstyrelsen gjort framställning
om anslag till de kommunala flickskolorna för budgetåret 1933/1934 och därvid
tillika till behandling upptagit granskningsnämndens nyssberörda förslag.
Överstyrelsen bar därvid anfört bland annat följande:
Överstyrelsen finner sig böra utgå från att elva kommunala flickskolor
komma att vara berättigade till statsbidrag ur nu förevarande anslag från
och med budgetåret 1933/1934.
100
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
Det sammanlagda antalet parallellavdelningar vid ifrågavarande skolor
under läsåret 1931/1932 utgjorde 32.
Den av Kungl. Majit särskilt förordnade granskningsnämnden har ifrågasatt,
att vad av nämnden föreslagits beträffande lärjungantalet i avdelning
av kommunal mellanskola skall äga tillämpning jämväl beträffande kommunal
flickskola. Detta innebär således, att, därest icke skolöverstyrelsen
i särskilt fall på därom gjord framställning annorlunda bestämmer, statsbidrag
må utgå till högst så stort antal parallella klassavdelningar, som
uppkommer med iakttagande därav, att vid läsårets början minst 35 lärjungar
komma på varje sådan avdelning inom årsklassen, innan ny klassavdelning
upprättas inom densamma. Med hänsyn till den rådande statsfinansiella
situationen anser sig överstyrelsen icke böra motsätta sig den
föreslagna anordningen för budgetåret 1933/1934. Dock vill överstyrelsen
föreslå en begränsning av den ifrågasatta bestämmelsens räckvidd så till
vida, att uppdelning enligt hittills gällande grunder må kunna ske inom de
två högsta årsklasserna av kommunal flickskola. Undervisningen i dessa
båda klasser är nämligen till sin anordning snarast jämförlig med undervisningen
på gymnasialstadium, såsom framgår av hithörande bestämmelser
i stadgan för kommunala flickskolor och jämväl av den för dessa skolor
utfärdade normalundervisningsplanen. Enligt överstyrelsens uppfattning är
det av synnerlig betydelse för ett genomförande i nu nämnda klasser av en
undervisning av ovan antydd art, att klassavdelningarnas maximistorlek begränsas
i enlighet med hittills gällande bestämmelser, vilka i detta avseende
sammanfalla med de för gymnasiet vid de allmänna läroverken gällande.
Därest nu angivna riktlinjer för uppdelning i parallellavdelningar tillämpats
under läsåret 1931/1932 vid ovan angivna skolor, skulle det sammanslagna
antalet parallellavdelningar vid dessa skolor ha uppgått till 25. Överstyrelsen
anser sig böra därjämte nämna, att, för så vitt uppdelning på
parallellavdelningar även i de två högsta klasserna skulle kunna ske först
vid ett lärjungeantal i klassen av 36, antalet parallellavdelningar för läsåret
1931/1932 vid de nämnda skolorna skulle ytterligare minskats med 4.
Liksom i fråga örn kommunala mellanskolor synes det beträffande kommunala
flickskolor böra föreskrivas, att upprättandet av parallellavdelning
må ske allenast efter skolöverstyrelsens medgivande. Därjämte torde, ävenledes
i överensstämmelse med vad som föreslagits beträffande kommunala
mellanskolor och i anslutning till de av överstyrelsen här ovan ifrågasatta
bestämmelserna angående lägsta lärjungantal vid uppdelning av klass i parallellavdelningar,
de för budgetåret 1933/1934 ifrågasatta provisoriska bestämmelserna
innefatta en ändring i den föreskrift angående högsta lärjungantal
i klassavdelning, som gives i § 23 mom. 16 i stadgan för kommunala
flickskolor.
Departementschefen har anfört bland annat:
»Jag har i det föregående tillstyrkt granskningsnämndens av skolöverstyrelsen
biträdda förslag beträffande ändrade grunder för inrättande eller uppehållande
under budgetåret 1933/1934 av parallellavdelningar vid de kommunala
mellanskolorna. Ungefär enahanda förändringar synas mig böra vidtagas
jämväl i fråga örn de kommunala flickskolorna.
Jag vill då erinra, att vid kommunal flickskola, vilken av Kungl. Majit
blivit erkänd såsom sådan, utgår (se riksdagens skrivelse den 5 juni 1928,
nr 356, s. 46) statsbidrag, jämte annat,
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
101
dels till parallellavdelning av årsklass inom den sjuåriga lärokursens fem
lägsta och inom den sexåriga lärokursens fyra lägsta klasser med 2,800
kronor för år, dock att sådant bidrag må utgå till högst så stort antal parallella
klassavdelningar, som uppkommer med iakttagande därav, att vid
läsårets början minst 30 lärjungar komma på varje sådan avdelning inom
årsklassen, innan ny klassavdelning upprättas inom densamma,
dels ock till parallellavdelning av årsklass inom de två högsta klasserna,
med iakttagande av den ovan angivna begränsningen, med 2,800 kronor
för år för parallellavdelning inom den teoretiska linjen och med 1,400 kronor
för år för parallellavdelning inom den praktiska linjen.
Ett genomförande av granskningsnämndens av skolöverstyrelsen i stort
sett förordade förslag förutsätter sålunda ändring av de utav 1928 års riksdag
fastställda föreskrifterna och erfordrar följaktligen medgivande av riksdagen.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att, vid bifall till vad sålunda
föreslagits, framdeles utfärda närmare bestämmelser i avseende å nya
grunder i fråga örn elevantalet för upprättande av ny parallellavdelning.
För närvarande utgår anslag till tio kommunala flickskolor. Skolöverstyrelsen
har beräknat, att under budgetåret 1933/1934 den kommunala flickskolan
i Borås skulle erkännas såsom sådan och att därutöver ytterligare en
skola skulle tillkomma, varefter hela antalet kommunala flickskolor komme
att uppgå till elva. Den kommunala flickskolan i Borås erkändes såsom
sådan genom Kungl. Maj:ts den 28 oktober 1932 fattade beslut. Man har
alltså att för budgetåret 1933/1934 räkna med tio av Kungl. Majit erkända
kommunala flickskolor.»
Utskottet har, så vitt angår första stycket av Kungl. Maj:ts hemställan, Utskottet,
uppfattat Kungl. Maj:ts förslag såsom innebärande följande:
Någon begränsning av totalantalet parallellavdelningar under budgetåret
1933/1934, på sätt som skett i fråga om de kommunala mellanskolorna,
skulle icke förekomma med avseende å de kommunala flickskolorna. Däremot
skulle för nämnda budgetår den ändringen vidtagas i de rörande kommunala
flickskolor gällande bestämmelserna, att antalet lärjungar i varje klass
eller klassavdelning i kommunal flickskola icke må, vad beträffar de fem
lägre klasserna av sjuårig och de fyra lägre klasserna av sexårig lärokurs,
överstiga 35 och, vad beträffar de två högsta klasserna, överstiga 30, såvida
icke skolans styrelse i särskilt fall finner nödvändigt, att sagda antal något
överskrides, ävensom att, efter skolöverstyrelsens beprövande i varje särskilt
fall, statsbidrag må utgå till parallellavdelning av årsklass inom den sjuåriga
lärokursens fem lägsta och inom den sexåriga lärokursens fyra lägsta klasser
med 2,800 kronor för år, skolande emellertid sådant bidrag utgå
till högst så stort antal parallella klassavdelningar, som uppkommer med
iakttagande därav, att vid läsårets början minst 35 lärjungar eller, där efter
överstyrelsens beprövande särskilda skäl därtill föranleda, minst 30 lärjungar
102
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
komma på varje sådan avdelning inom årsklassen, innan ny klassavdelning
upprättas inom densamma, dock att undantag från bestämmelsen om minst
35 lärjungar per avdelning såsom villkor för uppdelning icke må ifrågakomma
beträffande nyintagen klass; samt till parallellavdelning av årsklass
inom de två högsta klasserna med 2,800 kronor för år för parallellavdelning
inom den teoretiska linjen och med 1,400 kronor för år för parallellavdelning
inom den praktiska linjen, dock att sådant bidrag må utgå för
högst så stort antal parallella klassavdelningar, som uppkommer med iakttagande
därav, att vid läsårets början minst 30 lärjungar komma på varje
sådan avdelning inom årsklassen, innan ny klassavdelning upprättas inom
densamma.
Dessa föreskrifter överensstämma med vad som av Kungl. Majit föreslagits
beträffande maximiantal lärjungar per klass och rätt att åtnjuta statsbidrag
för parallellavdelning vid de kommunala mellanskolorna utom på en punkt,
nämligen i fråga örn den kommunala flickskolans två högsta klasser, där
siffran 30 bibehållits oförändrad, under det att för de kommunala mellanskolorna
någon liknande åtskillnad mellan de olika skolstadierna icke gjorts
utan höjning av motsvarande siffra skett till 35 för samtliga klasser.
De motionsvis framställda yrkandena äro desamma, som av omförmälda
motionärer gjorts i fråga örn de kommunala mellanskolorna.
Vad utskottet under punkten 150 anfört angående de kommunala mellanskolorna
äger i stort sett sin tillämpning även här. Kungl. Maj:ts förslag
är framtvunget av statsfinansiella hänsyn, och dessa synas utskottet böra
tillmätas så stor betydelse, att utskottet icke kan förorda de av motionärerna
föreslagna bestämmelserna, vilka åtminstone innesluta möjlighet till
utgiftsstegringar.
Emellertid anser utskottet, att rörande totalantalet parallellavdelningar
samma begränsning bör gälla beträffande kommunala flickskolor, som av
utskottet förordats i fråga örn de kommunala mellanskolorna.
Den åtskillnad beträffande de två högsta klasserna, som ifrågasatts beträffande
rätt till statsbidrag för parallellavdelning vid kommunal flickskola,
kan utskottet vidare icke förorda. De till stöd för Kungl. Maj:ts
förslag i denna del förebragta skälen synas utskottet icke övertygande;
i varje fall förefaller det utskottet icke befogat att tillerkänna de kommunala
flickskolorna denna förmånliga ställning framför de kommunala
mellanskolorna, i fråga om vilka beträffande åtminstone den högsta klassen
enahanda skäl kunna åberopas. Utskottet anser alltså, att bestämmelserna
örn visst minimiantal såsom förutsättning för upprättande av till statsbidrag
berättigad parallellavdelning böra bliva helt desamma för de kommunala
flickskolorna som för de kommunala mellanskolorna. Härigenom kan, enligt
vad som framgår av skolöverstyrelsens utlåtande, en besparing göras,
motsvarande statsbidraget för 4 parallellavdelningar, eller med (4 X 2,800)
11,200 kronor. Utskottet, som i övrigt icke har något att erinra mot Kungl.
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
103
Maj:ts förslag, vill i anledning härav föreslå, att den av Kungl. Maj:t äskade
summan, 325,000 kronor, nedsättes med 11,000 kronor till 314,000 kronor.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
och med avslag å herr Wagnssons och fru Gustafsons m. fl.
ovannämnda motioner (I: 172 och II: 319), i vad dessa motioner
avse kommunala flickskolor,
a) besluta, att för budgetåret 1933/1934 statsbidrag till
kommunala flickskolor icke må, såvitt angår kommunala
flickskolor, vilka åtnjutit statsbidrag under budgetåret 1932/
1933, utgå för sammanlagt större antal parallellavdelningar
än för sistnämnda budgetår,
b) besluta sådan ändring i gällande bestämmelser i fråga
om kommunal flickskola, så vitt angår budgetåret 1933/1934,
att antalet lärjungar i varje klass eller klassavdelning i kommunal
flickskola icke må överstiga 35, såvida icke skolans
styrelse i särskilt fall finner nödvändigt, att sagda antal
något överskrides, ävensom att, efter skolöverstyrelsens beprövande
i varje särskilt fall, statsbidrag må inom varje
årsklass utgå till högst så stort antal parallella klassavdelningar,
som uppkommer med iakttagande därav, att vid
läsårets början minst 35 lärjungar eller, där efter överstyrelsens
beprövande särskilda skäl därtill föranleda, minst 30
lärjungar komma på varje sådan avdelning inom årsklassen,
innan ny klassavdelning upprättas inom densamma, dock
att undantag från bestämmelsen örn minst 35 lärjungar per
avdelning såsom villkor för uppdelning icke må ifrågakomma
beträffande nyintagen klass,
c) öka det ordinarie förslagsanslaget till kommunala flickskolor,
nu 196,000 kronor, med 118,000 kronor till 314,000
kronor.
154:o) Tillfällig löneförbättring åt lärarpersonalen vid kommunala
flickskolor. Kungl. Majit har (punkt 161, sid. 364—365) föreslagit riksdagen
att dels medgiva, att tillfällig löneförbättring må för tiden 1 juli
1933—30 juni 1934 utgå till lärarpersonalen vid kommunala flickskolor med
följande belopp:
till ordinarie manlig ämneslärare med 600 kronor;
till ordinarie kvinnlig ämneslärare med 500 kronor; samt
till extra ordinarie ämneslärare oell timlärare med belopp, som Kungl.
Majit i huvudsaklig enlighet med de i sådant hänseende nu gällande grunder
bestämmer;
dels ock för ändamålet anvisa för budgetåret 1933/1934 ett extra förslagsanslag
av 64,000 kronor.
104
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
Utskottet.
För budgetåret 1932/1933 utgår för ändamålet ett extra förslagsanslag av
40.000 kronor.
Till tillfällig löneförbättring åt lärarpersonalen vid en kommunal flickskola
utan parallellavdelningar och med enbart teoretisk linje beräknas åtgå
5.000 kronor samt vid en sådan skola utan parallellavdelningar men med
såväl teoretisk som praktisk linje 5,500 kronor. För varje tillkommande
parallellavdelning beräknas ytterligare 500 kronor.
I anslutning till vad utskottet under nästföregående punkt anfört och
hemställt torde det av Kungl. Majit föreslagna anslaget kunna minskas med
ett belopp, motsvarande den beräknade kostnaden för tillfällig löneförbättring
till lärarpersonalen vid fyra parallellavdelningar eller med (4 x 500)
2.000 kronor till 62,000 kronor.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må, i anledning av Kungl. Majits förslag,
a) medgiva, att tillfällig löneförbättring må för tiden 1
juli 1933—30 juni 1934 utgå till lärarpersonalen vid kommunala
flickskolor med följande belopp:
till ordinarie manlig ämneslärare med 600 kronor;
till ordinarie kvinnlig ämneslärare med 500 kronor; samt
till extra ordinarie ämneslärare och timlärare med belopp,
som Kungl. Majit i huvudsaklig enlighet med de i sådant
hänseende nu gällande grunder bestämmer;
b) för ändamålet anvisa för budgetåret 1933/1934 ett
extra förslagsanslag av 62,000 kronor.
155:o) Reservationsanslaget till privatläroverk. Kungl. Majit har
(punkt 162, sid. 365—377) föreslagit riksdagen att dels besluta, att statsunderstöd
från anslaget till privatläroverk må till enskild mellanskola, som
befinner sig under avveckling, utgå även om skolan omfattar mindre än
fyra årsklasser utöver den egentliga folkskolan och oavsett huruvida skolan
med avseende å lärjungantal under de senaste tre åren uppfyller i sådant
hänseende eljest gällande villkor, samt att statsunderstöd till dylik skola,
som omfattar mindre än fyra årsklasser utöver den egentliga folkskolan,
må utgå med högst 1,200 kronor för varje sådan klass; dels minska det
ordinarie reservationsanslaget till privatläroverk, nu 664,300 kronor, med
58,600 kronor, till 605,700 kronor; dels ock i riksstaten för budgetåret 1933/
1934 uppföra de i nämnda anslag ingående anslagsposterna med följande
belopp, nämligen: enskilda mellanskolor 16,400 kronor, högre flickskolor
376,900 kronor, högre goss- och samskolor 212,400 kronor, enskilda lärarinneseminarier
utan angivet belopp, att utgå såsom ett gemensamt reservationsanslag
å sammanlagt 605,700 kronor.
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
105
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom första
kammaren av herr W. Björck Täckt motion (I: 77), vari hemställts, att riksdagen
ville såsom villkor för statsunderstöd till högre goss- och samskola
uppställa, att befrielse från och nedsättning i terminsavgifter medgives till
den omfattning Kungl. Majit bestämmer.
Under riksstatens åttonde huvudtitel finnes sedan åtskilliga år uppfört ett
ordinarie reservationsanslag till privatläroverk, från vilket utgår understöd åt
ett flertal enskilda läroanstalter. Anslaget omfattar fyra olika anslagsposter avsedda
för enskilda mellanskolor, högre flickskolor, högre goss- och samskolor
samt enskilda lärarinneseminarier. För budgetåret 1928/1929 var anslaget bestämt
till 745,000 kronor, däri de nämnda anslagsposterna ingingo med respektive
20,000 kronor, 475,000 kronor, 232,500 kronor och 17,500 kronor. Sedermera
har anslaget underkastats en successiv minskning — huvudsakligen
beroende på 1927 års beslut angående omorganisation av det högre skolväsendet
— och är i riksstaten för budgetåret 1932/1933 upptaget med ett
belopp av 664,300 kronor, varvid de tre förstnämnda anslagsposterna upptagits
med respektive 16,400 kronor, 430,500 kronor och 217,400 kronor,
under det att anslagsposten till enskilda lärarinneseminarier upptagits utan
angivet belopp.
Gr önskning snämnden har beträffande här förevarande anslag anfört:
Beträffande dessa läroanstalters rätt att upprätta parallellavdelningar föreslår
nämnden enahanda bestämmelser, som tidigare förordats beträffande
statsläroverk och kommunala mellanskolor, jämväl vad elevantalet i varje
klassavdelning beträffar. Av lärare vid privatläroverken torde vidare böra
utkrävas samma undervisningsskyldighet som av motsvarande lärarkategorier
vid statsläroverk och kommunala mellanskolor och flickskolor.
Vad dessa åtgärder i ekonomiskt hänseende betyda, är givetvis svårt att
fastställa. Närmare utredning härom bör förebringas av skolöverstyrelsen.
Härutöver föreslår nämnden följande inskränkningar.
Genom minskningar i de till privatläroverken utgående grundanslagen
till föreskrivet minimum, 4,800 kronor, kan en besparing av 18,400 kronor
beräknas uppkomma.
Vidare kau genom en inskränkning i den privatskolorna nu tillkommande
rätten att hava olika grundläggande språk i samma skola en minskning med
3,600 kronor åstadkommas.
Skolöverstyrelsen har tagit under övervägande, vilka ändringar som borde
för budgetåret 1933/1934 vidtagas i fråga örn beloppet av de särskilda anslagsposterna
och anslagets storlek i det hela. Härvid har överstyrelsen tagit
hänsyn till dels de förändrade förhållanden beträffande nu förevarande
läroanstalter, som föranletts genom den av riksdagen beslutade omorganisationen
av det högre undervisningsväsendet, dels ock granskningsnämndens
ovanberörda förslag.
I sistnämnda hänseende har överstyrelsen anfört bland annat:
Den av Kungl. Majit särskilt tillsatta granskningsnämnden har ifrågasatt
106
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
en nedsättning av de till skolorna utgående grundanslagen till ett belopp
av högst 4,800 kronor för varje skola. Ehuruväl överstyrelsen icke kan
underlåta att framhålla det i ekonomiskt hänseende brydsamma läge, vari
en del skolor genom en dylik begränsning av understödet kunna bli försatta,
anser sig överstyrelsen icke, med hänsyn till det statsfinansiella lägetkunna
motsätta sig den av granskningsnämnden förordade anslagsminskningen.
Av departementschefens anförande anser sig utskottet här böra återgiva
följande:
»Vad angår anslagsposten till högre flickskolor har överstyrelsen efter
en utförlig utredning, för vilken i det föregående redogjorts, och med hänsyn
jämväl till vad granskningsnämnden föreslagit rörande minskning av
de till privatläroverken utgående grundanslagen till föreskrivet minimum,
4,800 kronor, ansett sig böra för budgetåret 1933/1934 räkna med ett belopp
av 383,100 kronor, vilket innebär en minskning i förhållande till innevarande
budgetår med 47,400 kronor.
Till en början vill jag meddela, att jag har för avsikt att under punkt
165 i det följande behandla granskningsnämndens återstående, av mig i
det föregående återgivna besparingsförslag beträffande privatläroverken.
Vad beträffar skolöverstyrelsens under här förevarande punkt gjorda
beräkningar vill jag erinra, att Kungl. Maj:t genom beslut den 28 oktober
1932 erkänt den kommunala flickskolan i Borås såsom sådan skola. I anslutning
härtill kan, såsom överstyrelsen framhållit, här förevarande anslagspost
minskas med ytterligare 6,200 kronor till 376,900 kronor.
Skolöverstyrelsen bar vidare berört frågan örn anslag till privata flickgymnasier
i Stockholm och därvid erinrat, att riksdagen (jämför riksdagens
skrivelse den 15 april 1932, nr 8 A, punkt 163) minskat anslagsposten till
högre flickskolor med 500 kronor under uttalande, att posten borde minskas
med nämnda belopp med hänsyn till att efter tillkomsten av det statliga
flickläroverket i Stockholm ett av de i nämnda stad befintliga flickgymnasierna,
som nu åtnjöte statsunderstöd, måste anses obehövligt och därför
i överensstämmelse med av riksdagen förut gjort uttalande borde indragas.
Skolöverstyrelsen har med anledning av vad riksdagen sålunda anfört i
utlåtande den 18 juni 1932, med hänsyn till lärjungefrekvensen vid de för
flickor tillgängliga gymnasierna i Stockholm, i första hand föreslagit, att för
budgetåret 1932/1933 understödet till de privata flickgymnasierna i Stockholm,
i vad gällde till skolorna utgående grundanslag, måtte utgå med
samma belopp som hittills. Därest emellertid Kungl. Majit skulle, med
hänsyn till riksdagens ovanberörda beslut, anse, att understödet till något av
dessa gymnasier borde från och med läsåret 1932/1933 successivt indragas,
hade överstyrelsen ansett sig nödsakad att föreslå avveckling av understödet
till gymnasiet vid Lyceum för flickor.
Jag vill till en början erinra, att Kungl. Maj:t den 9 september 1932 förklarat
sig vilja framdeles meddela beslut rörande statsbidrag till nämnda
gymnasium.
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
107
Med anledning av vad skolöverstyrelsen anfört i sitt nyssberörda utlåtande
den 18 juni 1932 har jag emellertid ansett mig böra verkställa en
ingående undersökning rörande möjligheterna att indraga statsunderstödet
till ett privat flickgymnasium i Stockholm. Jag har därför från skolöverstyrelsens
statistiska avdelning inhämtat uppgifter rörande det antal flickor,
som höstterminerna 1922—1932 undervisats vid gymnasierna i Stockholm. I
huvudsak torde jag beträffande dessa uppgifter kunna hänvisa till handlingarna
i ärendet; här vill jag endast lämna följande i tabellform uppställda
översiktstablå:
Antal flickor, som undervisats vid gymnasierna i Stockholm
höstterminerna 1922—1932.
Läroverk
1922
1923
1924
1925
1926
1927
1928
1929
1930
1931
1932
Stockholms h. allm. läroverk f. flickor
48
79
123
181
Kungsholms högre allm. läroverk .
7
17
26
35
Lyceum för flickor..........
76
84
85
87
84
83
82
87
81
88
106
Nya elementarskolan för flickor . .
56
68
95
93
81
92
94
96
101
112
120
Södermalms h. läroanstalt för flickor
77
80
80
75
63
62
49
57
54
59
60
Wallinska skolan...........
88
88
92
89
91
92
92
94
85
84
91
Åhlinska skolan............
91
105
108
103
100
102
104
99
100
101
96
Sofi Almqvists samskola.......
37
43
41
33
26
27
26
28
26
25
27
Palmgrenska (sam-)skolan......
25
35
34
35
35
31
35
30
32
31
29
Stockholms samgymnasium.....
29
32
29
31
27
21
17
9
15
23
23
Whitlockska samskolan.......
65
76
75
71
69
56
56
57
56
56
52
Summa
544
611
639
617
576
566
555
612
646
728
820
Summa flickor, som undervisats vid
statsunderstödda enskilda gymna- sier ..................
544
611
639
617
576
566
555
557
550
579
604
Av denna tablå framgår, att antalet å gymnasium undervisade flickor i
Stockholm från höstterminen 1928 — sista året innan statsläroverk blevo
tillgängliga för flickor — till höstterminen 1932 stigit från 555 till 820,
d. v. s. ökats med icke mindre än 265. Av denna ökning kommer visserligen
den övervägande delen, 216, på de båda statliga läroverken, men de
privata gymnasiernas elevantal har under samma tidrymd ökats från 555
till 604, d. v. s. med 49. Utvecklingen har sålunda åtminstone hittills icke
gått i den riktningen, att en minskning i behovet av privata flickgymnasier
kunnat konstateras. Vad särskilt det av skolöverstyrelsen eventuellt föreslagna
gymnasiet vid Lyceum för flickor beträffar, har dettas elevantal enligt
ovanstående tablå ökats från 82 år 1928 till 106 år 1932. Nu angivna
förhållanden synas mig giva vid handen, att det ännu torde vara för tidigt
att vidtaga åtgärder för nedläggande av ett privat flickgymnasium i Stock
-
108
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
holm. Jag har därför för avsikt att vid ett senare tillfälle föreslå Kungl.
Majit att bevilja Lyceum för flickor oavkortat statsunderstöd för dess gymnasium.
A andra sidan vill jag redan nu framhålla, att det givetvis måste
anses åligga skolöverstyrelsen att noga följa utvecklingen i här förevarande
avseende för att, därest utökningen av elevantalet skulle visa sig vara endast
en övergående företeelse, eller andra anledningar, såsom exempelvis
befolkningsmängdens förändring mellan olika stadsdelar, därtill skulle giva
anledning, för Kungl. Majit föreslå de indragningsåtgärder, som härigenom
eventuellt kunna bliva möjliga.
I anslutning till vad jag i det föregående anfört skulle alltså anslagsposten
till högre flickskolor för budgetåret 1933/1934 kunna upptagas med
ett till 376,900 kronor sänkt belopp.»
Till stöd för det i motionen I: 77 framförda yrkandet har anförts bland
annat:
Enligt de grunder, som av riksdagen fastställts för statsunderstöd till enskilda
mellanskolor och högre flickskolor, är vederbörande läroanstalt skyldig
att meddela befrielse från eller nedsättning i terminsavgifter till den
omfattning Kungl. Majit bestämmer. Ett motsvarande villkor saknas däremot
i fråga örn statsunderstödet till läroanstalter av gruppen högre gossoch
samskolor.
Det må ha ansetts överflödigt att uppställa en dylik fordran vid anslagsvillkorens
fastställande med hänsyn därtill, att den ifrågavarande kategorien
då begränsades på ett så snävt sätt, att den endast omfattade rena försöksläroverk.
Den praktiska tillämpningen har emellertid gått i den riktningen,
att i regeln ingen saklig skillnad föreligger mellan läroanstalter av denna
anslagstyp och statens läroverk i organisation eller lärjungerekrytering. Den
väsentliga avvikelsen har egentligen varit de avsevärt högre lärjungeavgifterna,
vilka för vissa klasser torde överstiga 200 kronor. Då vidare gäller,
att läroanstalter av ifrågavarande grupp åtnjuta icke obetydligt högre statsanslag
än t. ex. flickskolorna, framstår det numera knappast motiverat att
avstå från kravet på nedsättning i eller befrielse från avgifterna i viss omfattning
för behövande lärjungar.
Till belysning av det kraftiga ekonomiska stöd, som staten lämnar de
högre goss- och samskolorna, anser jag mig böra meddela omstående siffror,
avseende den sista period för vilken ekonomiska uppgifter föreligga.
En blick på denna sammanställning torde vara tillräcklig för att övertyga
därom att vägande skäl med hänsyn till de starkt ökade statsbidragen —
sedan grundanslagets belopp fastställdes ha tillkommit tillfällig löneförbättring
och dyrtidstillägg till avsevärda belopp — kunna anföras för att det
förut berörda villkoret om viss befrielse från och nedsättning i terminsavgifterna
knytes jämväl till understödet åt dessa skolor. Särskilt gör sig
behovet av en sådan ordning starkt gällande vid läroanstalter å sådana
orter, där annan motsvarande statlig eller kommunal skola icke finnes inrättad.
Genom att överlåta åt Kungl. Majit att närmare fastställa omfattningen
av nedsättningen eller befrielsen, torde en önskvärd differentiering
kunna uppnås beträffande skilda skolor med hänsyn till deras uppgift och
ställning i övrigt.
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
109
Översikt av statsunderstöden till högre goss- och samskolor
läsåret 1931—1932 respektive kalenderåret 1931.
Skola
Reserva-
tions-
anslaget
Tillfällig
löneför-
bättring
Dyrtids-
tillägg
Löne- och
ålders-
tillägg
Summa
Sofi Almquists skola.......
16,200
_
28,125: 57
13,437
_
5,771:10
63,533: 67
Beskowska skolan.........
19,637
14
19,088: 68
12,754
60
1,600: —
53,080:42
Palmgrenska samskolan.....
17,900
—
22,595: 01
11,833
50
3,133: 30
55,461: 81
Stockholms samgymnasium . . .
8,500
—
23,068: 86
15,886
—
800: —
48,254: 86
Whitlockska samskolan.....
19,900
—
41,101: 70
19,484
40
8,379: 77
88,865: 87
Djursholms samskola1......
21,634
21
49,016: 54
34,731
_2
9,222: 81
114,604: 56
Saltsjöbadens samskola1.....
15,740
—
33,387: 31
21,308
—
5,737: 77
76,173: 08
Sigtunastiftelsens human, läro- verk1 ...............
3,333: 33
4,337:15
4,247
_
_
11,917:48
Uppsala enskilda läroverk och
privatgymnasium........
22,450
_
43,245: 31
21,863
—
3,702: 21
91,260: 52
Fjellstedtska skolan i Uppsala .
18,500
—
16,651: 05
8,637
—
—
43,788: 05
Lunds privata elementarläroverk
17,500
—
21,297:43
24,400
—
—
63,197: 43
Göteborgs högre samläroverk . .
17,000
—
36,160: 60
18,450
—
5,174: 75
76,785: 35
Lundsbergs skola.........
15,200
—
10,090: 33
16,438
—
—
41,728: 33
Summa
213,494
68
348,165: 54
223,469
50
43,521: 71
828,651: 43
1 Avser kalenderåret 1931.
2 Häri ingå kronor 247 rekvirerade genom Djursholms samskola för räkning Lyceum.
Nu omförmälda villkor synes kunna knytas antingen till grundanslaget,
på sätt gäller i fråga om flickskola eller, därest detta av formella grunder
icke skulle anses lämpligt, vid anslaget till tillfällig löneförbättring.
Utskottet biträder det i besparingssyfte framställda förslaget örn sådan
ändring i gällande bestämmelser i fråga om statsunderstöd till privatläroverken,
så vitt angår budgetåret 1933/1934, att grundunderstödet fastställes till högst
4,800 kronor, med iakttagande dock av de särskilda föreskrifter, som äro
eller kunna varda meddelade angående statsunderstöd till skola, som befinner
sig under avveckling.
Beträffande den av 1932 års riksdag berörda frågan om nedläggande av
ett privat flickgymnasium i Stockholm har departementschefen ansett vissa
av honom anförda siffror rörande lärjungefrekvensen giva vid handen, att
det ännu torde vara för tidigt att vidtaga åtgärder för en sådan indragning.
Utskottet, som i berörda siffror icke trott sig finna tillräcklig ledning för
bedömande av föreliggande fråga, har inhämtat detaljerade uppgifter om
huru vid de i Stockholm befintliga flickgymnasierna och samgymnasierna
Utskottet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ilo
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
lärjungarna fördela sig å gymnasiets olika ringar. Av berörda uppgifter
har utskottet inhämtat, att vid ett par av dessa gymnasier (reallinjerna
vid Nya elementarskolan för flickor och Åhlinska skolan) lärjungeantalet
höstterminen 1932 var synnerligen ringa. Det utgjorde i ringarna I—IV
vid Nya elementarskolan för flickor respektive 4, 5, 6 och 9 samt vid Åhlinska
skolan respektive 8, 8, 4 och 10. Även vid vissa samgymnasier är
lärjungeantalet i de olika ringarna relativt litet. Berörda förhållanden synas
utskottet — även örn i betraktande tages, att beslut redan lärer hava fattats
örn avveckling av ett av de i huvudstaden hittills uppehållna samgymnasierna
— tyda på att här föreligger en överorganisation, vilken för staten
ostridigt medför onödiga utgifter, ett förhållande, varå utskottet velat fästa
Kungl. Maj:ts uppmärksamhet.
Det i motionen I: 77 framställda förslaget att såsom villkor för statsunderstöd
till högre goss- och samskola måtte bestämmas skyldighet för läroanstalten
att medgiva befrielse från eller nedsättning i terminsavgifter till
den omfattning, Kungl. Majit bestämmer, synes utskottet äga fog för sig.
Sådan skyldighet är sedan länge gällande för enskilda mellanskolor och
högre flickskolor, och någon giltig anledning att härutinnan låta de högre
goss- och samskolorna intaga en undantagsställning torde icke föreligga.
Utskottet biträder därför den i motionen gjorda hemställan.
Vad beträffar enskilda lärarinneseminarier har Kungl. Majit föreslagit,
att den anslagspost, som avser dessa seminarier, skulle fortfarande, liksom
för innevarande budgetår, upptagas utan angivet belopp. Då fråga örn
statsunderstöd till någon läroanstalt av denna art varken är eller under den
närmare framtiden torde bliva aktuell, synes utskottet skäl saknas att längre
bibehålla sagda anslagspost. Utskottet föreslår alltså, att densamma måtte
uteslutas ur ifrågavarande anslag.
I övrigt har Kungl. Majits förslag icke givit utskottet anledning till erinran.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) besluta sådan ändring i gällande bestämmelser i fråga
örn statsunderstöd till privatläroverken, så vitt angår budgetåret
1933/1934, att såsom grundunderstöd till skola, varom
här är fråga, må utgå högst 4,800 kronor, med iakttagande
dock av de särskilda föreskrifter, som äro eller varda meddelade
angående skola, som befinner sig under avveckling,
b) besluta, att statsunderstöd från anslaget till privatläroverk
må till enskild mellanskola, som befinner sig under
avveckling, utgå även om skolan omfattar mindre än fyra
årsklasser utöver den egentliga folkskolan och oavsett huruvida
skolan med avseende å lärjungantal under de senaste
tre åren uppfyller i sådant hänseende eljest gällande villkor,
samt att statsunderstöd till dylik skola, som omfattar mindre
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
lil
än fyra årsklasser utöver den egentliga folkskolan, må utgå
med högst 1,200 kronor för varje sådan klass,
c) med bifall till herr Björcks ovannämnda motion (I: 77)
besluta, att såsom villkor för statsunderstöd till högre gossoch
samskola skall gälla, att läroanstalten skall vara skyldig
medgiva befrielse från eller nedsättning i terminsavgifter
till den omfattning, Kungl. Majit bestämmer,
d) minska det ordinarie reservationsanslaget till privatläroverk,
nu 664,300 kronor, med 58,600 kronor till 605,700
kronor,
e) i riksstaten för budgetåret 1933/1934 såsom i nämnda
anslag ingående anslagsposter uppföra följande belopp, näm
-
ligen :
enskilda mellanskolor.......... kronor 16,400,
högre flickskolor ................... » 376,900,
högre goss- och samskolor............ » 212,400,
att utgå såsom ett gemensamt reservationsanslag å sammanlagt
605,700 kronor.
156:o) Understöd åt Anna-skolan i Stockholm. I enlighet med Kungl.
Majits förslag (punkt 163) hemställer utskottet,
att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till understöd åt Anna-skolan i Stockholm
för budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra anslag av 4,000
kronor att utgå enligt de närmare bestämmelser, Kungl.
Majit kan finna gott meddela.
157:o) Lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter.
I enlighet med Kungl. Majits förslag (punkt 164, sid. 377-—378)
hemställer utskottet,
att riksdagen må minska det ordinarie förslagsanslaget
till lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda enskilda
läroanstalter, nu 520,000 kronor, med 35,000 kronor till
485,000 kronor.
158:o) Tillfällig löneförbättring åt lärarpersonalen vid privatläroverk.
Kungl. Majit har (punkt 165, sid. 379—386) föreslagit riksdagen att
dels föreskriva, att — utan hinder av vad i avd. A mom. 4 och mom. 10 a)
och b) samt i de till ifrågavarande avd. A fogade övergångsbestämmelser
mom. 1, 2 och 3 av kungörelsen den 29 oktober 1909 (nr 154) angående
avlöning av lärarinnorna vid statsunderstödda enskilda läroanstalter samt
angående statsunderstöd åt dessa läroanstalter m. m. med däri senare gjorda
tillägg och ändringar ävensom av vad i mom. 7 avd. A a) och b) samt avd.
112
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
B b) av kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 327) angående tillfällig löneförbättring
åt vissa lärare ATid privatläroverk finnes stadgat häremot stridande
— för budgetåret 1933/1934 skola i fråga om statsunderstödda enskilda läroanstalter
gälla i huvudsak de bestämmelser, som av departementschefen i
statsrådsprotokollet angivits; dels ock till beredande under tiden 1 juli
1933—30 juni 1934 av tillfällig löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid
enskilda mellanskolor, högre flickskolor samt högre goss- och samskolor för
budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra förslagsanslag av 1,917,000 kronor.
För budgetåret 1932/1933 utgår för ändamålet ett extra förslagsanslag av
2,103,500 kronor.
Enligt riksräkenskapsverkets budgetredovisning för budgetåret 1931/1932
har belastningen å anslaget under nämnda budgetår uppgått till 2,071,197
kronor 25 öre.
Under punkt 155:o) i det föregående har utskottet redogjort för de förslag,
vilka av granskningsnämnden framställts beträffande anslagen till privatläroverken
och tillika angivit sin ståndpunkt till ett av dessa förslag, nämligen
ifråga om de till privatläroverken utgående grundanslagen.
I skrivelse den 31 augusti 1932 har skolöverstyrelsen gjort framställning
örn beredande av fortsatt anslag till tillfällig löneförbättring för lärarpersonalen
vid privatläroverk och därvid tillika till behandling upptagit granskningsnämndens
övriga förslag.
Överstyrelsen har därvid anfört bland annat följande:
Granskningsnämnden har föreslagit vissa besparingsåtgärder, ägnade att
inverka på det nu förevarande anslagsbehovet. Sålunda har granskningsnämnden
ifrågasatt, att samma undervisningsskyldighet bör åläggas lärare
vid privatläroverken som motsvarande lärarkategorier vid statsläroverk och
kommunala mellanskolor och flickskolor. Den föreslagna utsträckningen av
tjänstgöringsskyldigheten avser de vid privatläroverk anställda ämneslärarinnorna
å stadium, motsvarande real- och flickskola, vilkas tjänstgöringsskyldighet
för närvarande omfattar 22—26 veckotimmar, med en medeltjänstgöring
av ungefär 25 veckotimmar. Granskningsnämndens förslag
innebär för ifrågavarande lärarinnors vidkommande en utvidgning av tjänstgöringsskyldigheten
till att omfatta 24—28 veckotimmar, vilket jämväl synes
böra innefatta, att tjänstgöringen i medeltal skall utgöra omkring 26 veckotimmar.
Mot den sålunda föreslagna utvidgningen av tjänstgöringsskyldigheten kan
med allt fog den invändningen göras, att den begränsade tjänstgöring, som
åligger nu ifrågavarande lärarinnor vid jämförelse med lärarinnor vid statsläroverk
och kommunala mellanskolor och flickskolor, är betingad av den
skillnad i fråga örn avlöningsförmåner, som förefinnes mellan de båda lärarinnekategorierna,
och att en ökning av tjänstgöringsskyldigheten för den
förstnämnda lärarinnekategorien rättvisligen borde ske först i samband med
en ändring av avlöningsbestämmelserna. I nuvarande statsfinansiella läge
har emellertid överstyrelsen funnit sig icke böra motsätta sig åtgärder i den
riktning, som granskningsnämnden föreslagit.
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
113
Överstyrelsen har företagit en undersökning i syfte att utröna, i vilken
utsträckning en begränsning ay det föreliggande anslagsbehovet kan förutses
vid en utsträckning av tjänstgöringen i föreslagen omfattning. Denna
undersökning har givit till resultat, att med utgångspunkt från förhållandena
under läsåret 1931/1932 och med bortseende från de läroanstalter, till vilka
bidrag från förevarande anslagspost icke beräknas komma att utgå underläsåret
1933/1934, en besparing skulle hava uppstått av i runt tal 30,000
kronor. Minskningen föranledes i det stora flertalet fall av minskat behov
av timlärare i läsämnen och i ett par fall därigenom, att en ämneslärarinna
med full tjänstgöring skulle bliva helt överflödig. Därjämte skulle, enligt
vad undersökningen ådagalagt, ytterligare åtminstone fem ämneslärarinnor
med full tjänstgöring bliva överflödiga och ersättas med timlärare. Emellertid
anser sig överstyrelsen böra framhålla, att i ett avsevärt antal fall,
där timlärare enligt den gjorda beräkningen skulle bliva överflödig, anställandet
av dylik lärare torde vara ofrånkomligt med hänsyn till undervisningens
behöriga upprätthållande med kompetenta lärarkrafter. Överstyrelsen
tillåter sig erinra därom, att redan nu enligt mom. 2 av övergångsbestämmelser
till kungörelsen den 29 oktober 1909 (nr 154), sådana dessa
övergångsbestämmelser lyda enligt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 326),
medgives, att efter överstyrelsens prövning i varje särskilt fall timlärare
under viss förutsättning må kunna anlitas, även örn medel tjänstgöringen för
ämneslärarinnorna icke har föreskriven omfattning. Denna möjlighet torde
alltjämt böra hållas öppen. Likaledes synes mom. 3 av nämnda övergångsbestämmelser
höra bibehållas, varigenom timlärare, som under minst 10 år
tjänstgjort vid samma skola och haft sin huvudsakliga utkomst av denna
verksamhet, må efter överstyrelsens beprövande kunna kvarstå vid sin befattning,
även örn den föreskrivna medeltjänstgöringen för lärarinnorna icke
uppnåtts. Därjämte måste överstyrelsen, beträffande de fall, då ämneslärarinna
med full tjänstgöring skulle komma att entledigas, finna det olämpligt,
att en ökad arbetslöshet skapas genom de ifrågavarande besparingsåtgärderna,
särskilt örn det gäller entledigande av lärarinna, som under en
längre följd av år varit anställd vid privatläroverk. Ett bibehållande av
dylik lärarinna synes böra möjliggöras i anslutning till mom. 1 av nämnda
övergångsbestämmelser. På grund av nu nämnda förhållanden anser överstyrelsen
försiktigheten bjuda, att den ovan beräknade besparingen å förevarande
anslagspost begränsas till att omfatta förslagsvis hälften av det an
givna beloppet, sålunda 15,000 kronor.
Granskningsnämnden har vidare ifrågasatt en besparing å nu förevarande
anslagspost genom en inskränkning i privatskolornas frihet att anordna
undervisning med olika grundläggande språk i samma skola. En dylik
begränsning skulle väsentligen komma att avse det språk, som i skolan inträder
såsom det andra främmande språket. Endast i undantagsfall förekommer
det nämligen, att en skola såsom första språk erbjuder fritt val
för lärjungarna mellan två främmande språk, under det att så däremot är
fallet i" förhållandevis större utsträckning beträffande det språk, som inträder
såsom skolans andra främmande språk. Överstyrelsen har tidigare haft
under övervägande vidtagande av åtgärder för begränsning av akolornas
frihet i nu berörda hänseende och har följaktligen intet att erinra mot en
begränsning av densamma i enlighet med granskningsnämndens förslag.
Bestämmelse härom synes lämpligen böra införas i do särskilda villkor, som
av Kungl. Majit pläga utfärdas för varje år i samband med fördelningen
Dihant/ till riksdagens protokoll 1933. 6 sami. Nr 8. 8
114
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
av statsunderstöd till de olika privatläroverken, oell torde böra erhålla en
sådan utformning, att, beträffande undervisningen i främmande språk, det
språk, som vid varje särskild skola inträder såsom första respektive andra
och tredje språk, skall vara detsamma för samtliga lärjungar inom årsklassen,
såvida icke klassen är uppdelad å parallellavdelningar i enlighet med
i övrigt gällande bestämmelser rörande dylik uppdelning. Härtill bör givetvis
fogas en övergångsbestämmelse, som möjliggör avveckling av redan före
läsåret 1933/1934 påbörjad undervisning med alternativt två främmande
språk i samma årsklass.
En av överstyrelsen företagen undersökning rörande den besparing, som
kan uppstå genom ovan angivna begränsning av undervisningen i främmande
språk, ådagalägger, att, därest begränsningen varit helt genomförd i
samtliga årsklasser under läsåret 1931/1932, en besparing vunnits av omkring
10,000 kronor. Ett införande av den ifrågasatta bestämmelsen från
och med läsåret 1933/1934 kan, såsom ovan antytts, endast innebära, att
valfriheten mellan två främmande språk i samma årsklass upphör i de klasser,
där undervisningen i respektive främmande språk påbörjas. Med hänsyn
till detta förhållande och på grundval av den av överstyrelsen verkställda
undersökningen har överstyrelsen kommit till samma resultat som
granskningsnämnden i fråga örn den för budgetåret 1933/1934 sannolika
besparingen, varför överstyrelsen sålunda räknar med en minskning i anslagsbehovet
av nu berörda anledning med 3,600 kronor.
Beträffande de betänkligheter av pedagogisk art, som kunna anföras mot
den föreslagna ökningen av klassavdelningarnas storlek, tillåter sig överstyrelsen
hänvisa till vad överstyrelsen anfört i fråga om de kommunala mellanskolorna.
Härtill kommer nu för privatläroverkens vidkommande den
omständigheten, att desamma endast i sällsynta undantagsfall äro försedda
med lokalutrymmen, som medgiva sammanförande i en klassavdelning av
så stort lärjungantal, som ifrågasatts, och i dessa fall äro som regel årsklasserna
redan nu av sådan storlek, att de även med de ifrågasatta nya
bestämmelserna skulle uppdelas å parallellavdelningar. En undersökning
med utgångspunkt från förhållandena under läsåret 1930 1932 visar, att,
därest den föreslagna bestämmelsen angående klassavdelningarnas storlek
varit helt genomförd, klassavdelningarnas antal skulle hava minskats med
70, varvid hänsyn tagits endast till sådana skolor, som kunna beräknas
åtnjuta understöd ur reservationsanslaget till privatläroverk jämväl under
budgetåret 1933/1934. En dylik reduktion av klassavdelningarnas antal
skulle sålunda i och för sig innebära en avsevärd besparing. Emellertid
anser sig överstyrelsen för sin del, på grund av vad ovan anförts rörande
skolornas lokalförhållanden, icke kunna, med någon grad av sannolikhet,
beräkna något belopp, varmed det förevarande anslaget kan minskas för
budgetåret 1933/1934 på grund av granskningsnämndens nu berörda förslag.
Oavsett det resultat, till vilket överstyrelsen sålunda kommit med hänsyn
till möjliga besparingar i nu angivna avseende, har överstyrelsen, närmast
med hänsyn till åvägabringandet av möjligast likformiga bestämmelser i
förevarande hänseenden mellan de av granskningsnämnden angivna skolformerna,
funnit sig böra ansluta sig till de av granskningsnämnden föreslagna
åtgärderna. Dock vill överstyrelsen, liksom beträffande de kommunala
flickskolorna, föreslå en begränsning av den ifrågasatta bestämmelsens
räckvidd så till vida, att uppdelning enligt hittills gällande grunder, vad
Statsutskottets utlåtande Nr 8. 115
lärjungantalet beträffar, må kunna ske inom de två högsta årsklasserna av
enskild flickskola.
Vad slutligen beträffar det för budgetåret 1933/1934 erforderliga anslagsbeloppet,
uppgår den sammanlagda minskning, som anslagsposten i jämförelse
med det i riksstaten för budgetåret 1932/1933 upptagna beloppet kan
vidkännas, enligt ovan gjorda beräkningar till (80,000 + 30,000 + 15,000 +
3,600 =) 128,600 kronor. Anslaget synes sålunda böra upptagas med ett
belopp av (2,103,500 — 128,600 =) 1,974,900 kronor.
Överstyrelsen slutar med att hemställa, att Kungl. Majit måtte föreskriva,
att, utan hinder av vad i avd. A. mom. 4 och mom. 10 a) och b) samt i
de till ifrågavarande avd. A fogade övergångsbestämmelser mom. 1, 2 och
3 av kungörelsen den 29 oktober 1909 (nr 154) angående avlöning av lärarinnorna
vid statsunderstödda enskilda läroanstalter samt angående statsunderstöd
åt dessa läroanstalter m. m. med däri senare gjorda tillägg och
ändringar ävensom av vad i mom. 7 avd. A a) och b) samt avd. B b) av
kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 327) angående tillfällig löneförbättring åt
vissa lärare vid privatläroverk finnes stadgat häremot stridande, för budgetåret
1933/1934 skall i fråga örn statsunderstödda enskilda läroanstalter gälla:
1. Med full tjänstgöring förstås, vad angår stadium, motsvarande realoch
flickskola, undervisning under 24—28 veckotimmar, i medeltal ungefär
26 veckotimmar, och vad angår stadium, motsvarande gymnasium, undervisning
i den omfattning, som är föreskriven för lektor vid högre allmänt
läroverk.
2. Såsom villkor för utgående av statsbidrag till lärarpersonalens avlöning
vid enskilda läroanstalter skall gälla:
a) Uppdelning i parallellavdelningar av årsklass må efter skolöverstyrelsens
medgivande i varje särskilt fall ske med iakttagande därav, att, vad
angår stadium, motsvarande gymnasiet och flickskolas två högsta klasser,
minst 30 och beträffande stadium, motsvarande flickskolas övriga klasser
samt realskola, minst 35 lärjungar komma på varje avdelning inom årsklassen,
innan ny avdelning inom densamma upprättas.
b) När särskilda skäl därtill äro, må Kungl. Majit kunna medgiva, att
vidtagen uppdelning i parallellavdelningar må bibehållas, även örn antalet
lärjungar i varje avdelning av årsklassen understiger 30, respektive 35.
3. Lärare med full tjänstgöring, som icke uppnått pensionsåldern och
som erhållit anställning vid privatläroverk senast från och med läsåret
1924/1925, må efter Kungl. Majits beprövande i varje särskilt fall kunna
bibehållas i tjänst vid skolan utan hinder av gällande bestämmelser i fråga
om tjänstgöringens omfattning och förläggning ävensom i fråga örn förutsättningarna
för uppdelning av årsklass i parallellavdelningar.
4. På därom gjord ansökning må skolöverstyrelsen, efter prövning i varje
särskilt fall, för ett år i sänder medgiva skola, där ett bedrivande av undervisningen
utan anlitande av timlärare skulle stöta på avsevärda pedagogiska
svårigheter, rätt att anlita dylika lärare, ändock att icke medeltjänstgöringen
för ämneslärarna å realskolans och flickskolans stadium uppgår till ungefär
26 veckotimmar.
5. På därom gjord ansökning må skolöverstyrelsen, efter prövning i
varje särskilt fall, för ett år i sänder medgiva skola, där ett indragande av
samtliga eller de flesta timlärartimmar skulle medföra avskedande av timlärare,
som under minst 10 år tjänstgjort vid samma skola och av denna
116
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
sin verksamhet har sin huvudsakliga utkomst, rätt att anlita denne eller
dessa timlärare, ändock att icke medeltjänstgöringen för ämneslärarna å
realskolans och flickskolans stadium uppgår till ungefär 26 veckotimmar.
Departementschefen har anfört huvudsakligen följande:
»Granskningsnämndens under här förevarande punkt behandlade förslag
avser ett nedbringande av statens kostnader för privatskolorna genom dels
skärpta villkor för uppdelning av klass i parallellavdelningar, dels ock något
utsträckt tjänstgöringsskyldighet för lärarna, varigenom här ifrågavarande
läroanstalter i nu angivna hänseenden skulle komma att bliva likställda med
statsläroverken samt de kommunala mellanskolorna och flickskolorna. Dessa
nämndens förslag hava i allt väsentligt följts av skolöverstyrelsen, som
emellertid föreslagit vissa uppmjukande övergångsbestämmelser. Ehuru jag
ingalunda förbiser de svårigheter för både skolor och enskilda lärare, vilka
kunna bliva en följd av de föreslagna åtgärderna, finner jag mig under
förhandenvarande förhållanden böra biträda förslaget, sådant detsamma utformats
av skolöverstyrelsen. På en punkt har jag dock stannat för ett
bibehållande av nuvarande förhållanden. Det gäller begränsningen i skolornas
frihet att anordna undervisning med olika grundläggande språk i
samma skola. Då jag anser det vara av betydelse för språkundervisningen
vid skolorna, att en dylik frihet alltjämt föreligger, och då genom en begränsning
i detta hänseende ej skulle besparas mer än 3,600 kronor, har jag
stannat vid att ej förorda en ändring i vad i detta avseende hittills tilllämpats.
Skolöverstyrelsens förslag innebär förändringar i tidigare av riksdagen fastställda
grunder för anslagets utgående (se härom riksdagens skrivelse den
25 maj 1925, nr 206), och det lärer följaktligen böra underställas riksdagens
prövning.
Beträffande slutligen det belopp, med vilket anslaget för här ifrågavarande
ändamål torde böra upptagas i riksstaten för budgetåret 1933/1934, vill jag
framhålla följande. Skolöverstyrelsen har beräknat den för nämnda budgetår
möjliga minskningen till sammanlagt 128,600 kronor. Frånräknar
jag nyss angivna belopp av 3,600 kronor, som skulle uppstå vid borttagande
av valfriheten beträffande språkundervisningen, skulle besparingen uppgå
till 125,000 kronor. Härutöver kan dock anslaget— med hänsyn till Kungl.
Maj:ts under punkt 160 i det föregående omförmälda beslut rörande ombildning
av den enskilda flickskolan i Borås till kommunal flickskola —
minskas med ytterligare 28,000 kronor. Sammanlagda anslagsminskningen
skulle sålunda bliva 153,000 kronor. Då anslagsbelastningen för budgetåret
1931/1932, enligt vad i det föregående meddelats, uppgått till i runt
tal 2,070,000 kronor, skulle i anslutning härtill anslagsbehovet för budgetåret
1933/1934 kunna beräknas till (2,070,000 — 153,000) 1,917,000 kronor.»
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
117
Kungl. Maj:ts förslag, i vad angår första stycket av Kungl. Maj:ts hem- Utskottet,
ställan, ansluter sig till skolöverstyrelsens förslag, sådant det finnes återgivet
å sid. 383—384 i statsrådsprotokollet. Där beröres icke frågan om den av
granskningsnämnden föreslagna inskränkningen i den vid privatskolorna
hittills gällande valfriheten beträffande det språk, som i skolan inträder
såsom det andra främmande språket. På denna punkt innebär emellertid,
på sätt framgår av departementschefens uttalande å sid. 385 i statsrådsprotokollet,
Kungl. Maj:ts förslag, att den hittillsvarande ordningen skulle
bibehållas.
Granskningsnämnden har föreslagit, att beträffande privatläroverkens rätt
att upprätta parallellavdelningar skulle för budgetåret 1933/1934 vidare
iakttagas, att sammanlagda antalet parallellavdelningar vid dessa skolor
under nämnda budgetår borde begränsas till att omfatta högst det antal,
som förefunnits under budgetåret 1932/1933, således en bestämmelse av
samma innebörd som den, vilken förordats beträffande de kommunala
mellanskolorna. Mot detta granskningsnämndens förslag har från departementschefens
sida icke framställts någon erinran.
Ehuru utskottet icke förbiser, att de sålunda föreslagna ändrade grunderna
ifråga örn statsbidrag till privatskolorna kunna komma att för dessa medföra
vissa svårigheter, finner sig utskottet av statsfinansiella skäl dock böra förorda
desamma såsom av de rådande förhållandena betingade provisoriska
föreskrifter; dock att utskottet, lika litet ifråga örn privatskolorna som ifråga
om de kommunala flickskolorna, kan beträffande rätten till uppdelning i
parallellavdelningar för sin del förorda en undantagsställning för flickskolas
två högsta klasser, rörande vilka utskottet anser, att samma bestämmelser
böra härutinnan gälla som angående övriga klasser. Vidare vill utskottet
ifrågasätta, att orden »och förläggning» i punkt 3. å sid. 383 i statsrådsprotokollet
uteslutas såsom obehövliga men ägnade att föranleda misstolkning.
Vad särskilt angår de föreslagna bestämmelserna om rätt till uppdelning
i parallellavdelningar (punkt 2. a) och b) å sid. 383) vill utskottet
ytterligare framhålla, att dessa bestämmelser, liksom beträffande de kommunala
mellanskolorna och de kommunala flickskolorna, utesluta medgivande
av undantag från bestämmelsen om minst 35 lärjungar per avdelning, när
det gäller nyintagen klass. I fråga örn begränsningen av totalantalet parallellavdelningar
böra givetvis icke tagas i beräkning de parallellavdelningar,
som med utgången av budgetåret 1932/1933 upphört genom att vederbörande
skola nedlagts eller är stadd i avveckling.
Vidkommande anslagsberäkningen torde det enligt utskottets mening vara
befogat, att med hänsyn till till den av utskottet förordade avvikelsen från
Kungl. Maj:ts förslag i fråga om upprättande av parallellavdelningar i flickskolas
två högsta klasser, angivna restriktion i fråga örn nyintagna klasser
och den avsedda utsträckta tjänstgöringsskyldigheten för lärarna uppskatta
de besparingar, som genom de nya bestämmelserna komma att vinnas,
118
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
något högre än vad departementschefen gjort. Efter inhämtade upplysningar
anser sig utskottet böra föreslå, att anslagssumman bestämmes till 1,900,000
kronor eller 17,000 kronor mindre än vad Kungl. Maj:t äskat.
I övrigt föranleder Kungl. Maj:ts förslag icke någon erinran från utskottets
sida.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag,
I. föreskriva, att, utan hinder av vad i avd. A mom. 4 och
mom. 10 a) och b) samt i de till ifrågavarande avd. A
fogade övergångsbestämmelser mom. 1, 2 och 3 av kungörelsen
den 29 oktober 1909 (nr 154) angående avlöning av
lärarinnorna vid statsunderstödda enskilda läroanstalter samt
angående statsunderstöd åt dessa läroanstalter m. m. med
däri senare gjorda tillägg och ändringar ävensom av vad i
mom. 7 avd. A a) och b) samt avd. B b) av kungörelsen
den 18 juni 1925 (nr 327) angående tillfällig löneförbättring
åt vissa lärare vid privatläroverk finnes stadgat häremot
stridande, för budgetåret 1933/1934 skall i fråga örn statsunderstödda
enskilda läroanstalter gälla:
1. Med full tjänstgöring förstås, vad angår stadium, motsvarande
real- och flickskola, undervisning under 24—-28
veckotimmar, i medeltal ungefär 26 veckotimmar, och vad
angår stadium, motsvarande gymnasium, undervisning i den
omfattning, som är föreskriven för lektor vid högre allmänt
läroverk.
2. Såsom villkor för utgående av statsbidrag till lärarpersonalens
avlöning vid enskilda läroanstalter skall gälla:
a) Uppdelning i parallellavdelningar av årsklass må efter
skolöverstyrelsens medgivande i varje särskilt fall ske med
iakttagande därav, att sammanlagda antalet parallellavdelningar
vid dessa skolor begränsas till att omfatta högst
det antal, som vid motsvarande skolor förefunnits under
budgetåret 1932/1933 samt att, vad angår stadium, motsvarande
gymnasiet, minst 30 och beträffande stadium, motsvarande
högre flickskola samt realskola, minst 35 lärjungar
komma på varje avdelning inom/)årsklassen, innan ny avdelning
inom densamma upprättas.
b) När särskilda skäl därtill äro, må Kungl. Maj:t kunna
medgiva, att vidtagen uppdelning i parallellavdelningar må
bibehållas, även örn antalet lärjungar i varje avdelning av
årsklassen understiger 30, respektive 35.
3. Lärare med full tjänstgöring, som icke uppnått pensionsåldern
och som erhållit anställning vid privatläroverk
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
119
senast från och med läsåret 1924/1925, må efter Kungl.
Maj:ts beprövande i varje särskilt fall kunna bibehållas i
tjänst vid skolan utan binder av gällande bestämmelser i fråga
örn tjänstgöringens omfattning ävensom i fråga om förutsättningarna
för uppdelning av årsklass i parallellavdelningar.
4. På därom gjord ansökning må skolöverstyrelsen, efter
prövning i varje särskilt fall, för ett år i sänder medgiva
skola, där ett bedrivande av undervisningen utan anlitande
av timlärare skulle stöta på avsevärda pedagogiska svårigheter,
rätt att anlita dylika lärare, ändock att icke medeltjänstgöringen
för ämneslärarna å realskolans och flickskolans
stadium uppgår till ungefär 26 veckotimmar.
5. På därom gjord ansökning må skolöverstyrelsen, efter
prövning i varje särskilt fall, för ett år i sänder medgiva
skola, där ett indragande av samtliga eller de flesta timlärartimmar
skulle medföra avskedande av timlärare, som under
minst 10 år tjänstgjort vid samma skola och av denna sin
verksamhet har sin huvudsakliga utkomst, rätt att anlita
denne eller dessa timlärare, ändock att icke medeltjänstgöringen
för ämneslärarna å realskolans och flickskolans
stadium uppgår till ungefär 26 veckotimmar;
II. till beredande under tiden 1 juli 1933—30 juni 1934
av tillfällig löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid enskilda
mellanskolor, högre flickskolor samt högre goss- och
samskolor för budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra förslagsanslag
av 1,900,000 kronor.
159:o) Ersättning åt vissa lärarinnor vid statsunderstödda enskilda
läroanstalter. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 166,
sid. 386), vilket innebär en anslagsminskning med 4,200 kronor, hemställer
utskottet,
att riksdagen må till beredande av ersättning åt vissa
lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter anvisa
för budgetåret 1933/1934 ett extra förslagsanslag av 36,800
kronor.
160:o) Understöd åt kommunala gymnasier. I enlighet med Kungl.
Majda förslag (punkt 167) hemställer utskottet,
att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till beredande av understöd enligt Kungl.
Maj:ts beprövande åt kommunalt gymnasium, som är förenat
med en statens realskola, för budgetåret 1933/1934
anvisa ett extra reservationsanslag av 34,000 kronor att utgå
på de villkor och under de närmare föreskrifter, Kungl. Majit
må finna gott meddela.
120
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
161:o) Understöd till utbildningskurser för lärarinnor i hushållsgöromål.
I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 168, sid. 387—391),
vilket innebär en anslagsminskning med 4,000 kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må till understöd åt utbildningskurser för
lärarinnor i hushållsgöromål anvisa för budgetåret 1933/
1934 ett extra anslag av 12,000 kronor att under de villkor,
Kungl. Maj:t må finna lämpligt föreskriva, utgå till styrelsen
för aktiebolaget Ateneum för flickor i Stockholm och till
Göteborgs allmänna folkskolestyrelse med högst 6,000 kronor
till vardera.
162:o) Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala. Kungl. Majit
har (punkt 169, sid. 391—398) föreslagit riksdagen att till fackskolan för
huslig ekonomi i Uppsala anvisa för budgetåret 1933/1934 ett extra anslag
av 75,000 kronor.
Genom beslut av 1920 års riksdag sammanslogos alla till fackskolan för
huslig ekonomi i Uppsala tidigare utgående anslag till ett enda, väsentligen
förhöjt anslag. Detta anslag, från vilket alltså det fackskolan beviljade
understödet sedan dess utgått, uppfördes på extra stat under åttonde huvudtiteln.
Från och med budgetåret 1925/1926 har anslaget utgått med 80,000
kronor årligen.
Genom beslut den 6 maj 1932 ställde Kungl. Majit det för budgetåret
1932/1933 beviljade anslaget till förfogande av styrelsen för fackskolan,
varjämte föreskrifter lämnades i fråga örn villkor för anslagets åtnjutande
m. m. Samtidigt anbefallde Kungl. Majit skolöverstyrelsen att verkställa
en ingående undersökning från såväl ekonomisk som organisatorisk synpunkt
rörande verksamheten vid fackskolan.
I skrivelse den 31 augusti 1932 har skolöverstyrelsen framlagt resultaten
av den med anledning härav verkställda undersökningen samt tillika överlämnat
en av styrelsen för fackskolan gjord ansökning örn anslag för budgetåret
1933/1934 med oförändrat belopp.
Skolöverstyrelsen har därvid anfört bland annat följande:
Det statsunderstöd, som alltsedan år 1897 utgått till fackskolan för huslig
ekonomi i Uppsala, har i första rummet avsett läroanstaltens kurser för
utbildande av lärarinnor inom olika grenar av husligt arbete. Efter hand
tillkommo emellertid understöd även för andra vid läroanstalten anordnade
kurser, såsom husmoderskurser, yrkeskurser för kokerskor, yrkeskurser för
ekonomiföreståndarinnor vid större anstalter samt utbildningskurs för lärarinnor
i barnavård.
Överstyrelsen har gjort en beräkning av det understöd av statsmedel,
som enligt nu gällande bestämmelser, eller eljes i jämförelse med andra
statsunderstödda kurser av samma slag, skulle utgå till sådana fackskolans
egna kurser, vilka åtnjöto statsunderstöd vid tiden för det ovan omtalade
av 1920 års riksdag beslutade sammanförandet av de olika statsunderstödsbeloppen
till ett enda anslag.
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
121
För att vinna en utgångspunkt för bedömande av statsunderstödets fördelning
på lärarinnekurser och övriga före år 1921 statsunderstödda kurser
vid fackskolan har överstyrelsen meddelat, att 6 lärarinnekurser i huslig
ekonomi alltid pågå samtidigt. För var och en av dessa kurser har överstyrelsen
här beräknat ett årligt understödsbelopp av 8,000 kronor eller
samma belopp, varmed understöd under en lång följd av år utgått till Ateneums
och Göteborgs skolköksseminarier för vardera en kurs årligen. Överstyrelsen
har visserligen i skrivelse angående understöd till utbildningskurser
för lärarinnor i hushållsgöromål under budgetåret 1933/1934 föreslagit
en nedsättning av understöden till förenämnda skolköksseminarier från
8.000 kronor till 7,000 kronor, men har ändock ansett sig böra räkna med
det högre beloppet, 8,000 kronor, för var och en av fackskolans lärarinnekurser,
enär enligt av Kungl. Maj:t, på grundval av 1920 års riksdags godkännande,
utfärdade bestämmelser lönerna vid fackskolan utgå med något
högre belopp än vad som av Kungl. Majit föreskrivits beträffande övriga
privata skolköksseminarier. För dessa seminarier gäller nämligen som villkor
för utfående av statsunderstöd ingen annan bestämmelse beträffande
lärarinnornas avlöning, än att lärarinnorna skola åtnjuta minst de löneförmåner,
som äro stadgade i fråga om skolkökslärarinnor vid statsunderstödda
privatläroverk.
Vid samma tjänstgöring, som kräves av fackskolans lärarinnor, 32 veckotimmar,
skulle för skolkökslärarinna vid privatläroverk lön inklusive tillfällig
löneförbättring, men utan dyrtidstillägg, uppgå till i första lönegraden
2,800 kronor och i högsta, tredje, lönegraden 3,300 kronor, under det att
för lärarinna med full tjänstgöring vid fackskolan begynnelselönen utgör 2,880
kronor och slutlönen, i fjärde lönegraden, 4,032 kronor, utan dyrtidstillägg.
Med sex samtidigt pågående lärarinnekurser av här ifrågavarande slag
skulle alltså 6 X 8,000 kronor eller 48,000 kronor årligen kunna beräknas
utgöra statsunderstöd till dessa kurser.
För lärarinnekursen i barnavård har överstyrelsen beräknat samma understöd,
som av riksdagen beviljades för detta ändamål under år 1920, eller
5.000 kronor.
Slutligen har överstyrelsen för de fackskolans kurser, vilka före år 1921
åtnjöto särskilt statsunderstöd från anslaget till enskilda anstalter för yrkesundervisning,
nämligen två ettåriga husmoderskurser, en ettårig yrkeskurs för
ekonomiföreståndarinnor och två praktiska yrkeskurser i matlagning å vardera
en termin, beräknat så stor del av hela det till fackskolan utgående understödet,
som motsvarar vad som enligt nu gällande grunder och utan annan
beskärning fin en obetydlig avrundning nedåt av understödsbeloppen skulle
kunna tilldelas enskilda kurser för yrkesutbildning av samma art och omfattning
eller tillhopa 13,000 kronor.
De av överstyrelsen ovan angivna statsunderstöden, uppgående till sammanlagt
(>(>,000 kronor, avse, som förut framhållits, endast fackskolans egna
kurser. Vid fackskolan lämnas emellertid därjämte undervisning åt elever
i ett stort antal kurser, tillhörande andra skolor eller institutioner i Uppsala,
till vilka kurser en viss hänsyn synes böra tagas i nu förevarande
sammanhang.
Den ersättning fackskolan erhåller för nu nämnda undervisning utgår för
varje skola med ett belopp i ett för allt, inbegripande såväl själva undervisningen
som lokal, bränsle och lyse, rengöringsmaterial, slitage m. m. Av
den summa, 30,818 kronor 60 öre, som under år 1931 inflöt på dylika av
-
122
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
gifter från andra skolor, har överstyrelsen, med ledning av de uppgivna
veckotimantalen, beräknat, att ett belopp av 22,474 kronor bör anses utgöra
avlöning till lärarkrafterna.
Det sammanlagda veckotimantalet för här ifrågavarande undervisning,
251 timmar, motsvarar full tjänstgöring för 8 lärarinnor. Då samtliga dessa
kurser, utom kurserna för sjuksköterskor, användas som övningsklasser för
fackskolans lärarinneelever och lärarinnorna alltså tillika hava att handleda
sistnämnda elever vid deras praktiska lärarutbildning, är det enligt överstyrelsens
mening endast rimligt, att, som också sker, ifrågavarande lärarinnor
avlönas efter samma grunder som fackskolans övriga lärarinnor, d. v. s.
något högre än vad gällande bestämmelser stadga beträffande de skolformer
de olika kurserna representera.
Med ledning av skolans arbetsordning för läsåret 1930—1931 och de uppgifter
angående de olika lärarinnornas lönegradsplacering, som nu lämnats
i samband med skolans framställning örn statsunderstöd, har överstyrelsen
beräknat, att den merkostnad för lärarinnornas i övningsklasserna avlöning,
som fackskolan sålunda får vidkännas, uppgår till omkring 4,200 kronor,
av vilken summa någon del synes böra utgå av statsmedel och alltså läggas
till de 66,000 kronor överstyrelsen ovan beräknat som understöd till skolans
egna kurser.
Enligt vad överstyrelsen i det föregående framhållit skulle statsunderstödet
till fackskolan alltså kunna beräknas omfatta följande poster:
1. Understöd till skolans egna kurser.
2. Bidrag till täckande av kostnaderna för avlöning av lärarinnorna i
sådana för andra skolors elever anordnade kurser, vilka tjäna som övningsklasser
vid lärarinneutbildningen.
3. Bidrag till täckande av kostnaden för ålderstillägg åt 25 lärarinnor
med full tjänstgöring.
För den förstnämnda av dessa poster har överstyrelsen redan beräknat
ett understöd av 66,000 kronor. Kostnaden för lärarinnornas i övningsklasserna
avlöning, utöver de belopp, som erläggas eller borde erläggas av
vederbörande skolor, har överstyrelsen ovan uppskattat till omkring 4,200
kronor. Av detta belopp synes högst hälften eller 2,100 kronor, böra beräknas
utgå av statsunderstödet.
Merkostnaden för ålderstillägg till 25 lärarinnor under budgetåret 1933''
1934, i jämförelse med den av överstyrelsen gjorda beräkningen för år
1921, uppgår, enligt vad överstyrelsen ovan visat, till 7,196 kronor eller i
runt tal 7,000 kronor.
Efter denna beräkning skulle hela det till fackskolan utgående understödet
kunna begränsas till 66,000 + 2,100 + 7,000 = 75,100 kronor eller i
runt tal 75,000 kronor.
En dylik sänkning av det till fackskolan hittills utgående understödet,
80,000 kronor, förutsätter givetvis, att skolan själv vidtager alla de åtgärder,
som kunna befinnas möjliga, att nedbringa kostnaderna eller, eventuellt,
öka några inkomstposter. En granskning av skolans inkomst- och utgiftsstat
för budgetåret 1933/1934 synes ge vid handen, att en ökning av inkomsterna
skulle kunna vinnas genom någon höjning av avgifterna för
undervisning av andra anstalters elever. Dessa avgifter uppgingo som förut
nämnts under år 1931 till 30,818 kronor 66 öre, men äro i det nu föreliggande
statförslaget upptagna med ett lägre belopp, 26,950 kronor. Då
avgifterna i fråga i vissa fall synas vara otillräckliga, torde här en jämt
-
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
123
ning vara möjlig. Å andra sidan synes även någon minskning av skolans
utgifter kunna genomföras, exempelvis genom begränsning av timlärararvodena
till samma belopp som för år 1931, vilket enligt de uppgifter överstyrelsen
i det föregående återgivit skulle innebära en besparing av omkring
2,750 kronor.
På grund av vad överstyrelsen sålunda anfört har överstyrelsen hemställt
om ett anslag av 75,000 kronor till understöd åt fackskolan för budgetåret
1933/1934.
I utlåtande den 29 oktober 1932 har statskontoret anfört bland annat:
Statskontoret, som i den mån det varit för ämbetsverket möjligt att granska
beräkningarna visserligen icke funnit något att i och för sig erinra mot
desamma, har likväl ansett, att vissa av överstyrelsen gjorda anmärkningar
mot den ekonomiska sidan av skolans förvaltning äro av den art, att de
tillsvidare, och intilldess det visat sig, att rättelse i de anmärkta förhållandena
vunnits, böra föranleda sänkning av anslaget med större belopp än
det av överstyrelsen föreslagna, 5,000 kronor.
De av överstyrelsen vidrörda förhållandena synas närmast kunna utöva
inflytande på den för skolans egna kurser beräknade posten å 66,000 kronor.
I denna ingår ett belopp av 48,000 kronor för understöd med ett beräknat
belopp av 8,000 kronor till vardera av sex samtidigt pågående kurser i
huslig ekonomi. Om i stället avses 7,500 kronor för kurs, kan anslaget
minskas med 3,000 kronor — en åtgärd mot vilken så mycket mindre
någon invändning torde kunna resas, som överstyrelsen, enligt vad i dess
förevarande framställning meddelas, föreslagit en minskning från 8,000
kronor till 7,000 kronor i de sedan lång tid tillbaka utgående understöden
till Ateneum för flickor i Stockholm och Göteborgs skolköksseminarium för
vardera en kurs årligen.
Genom uttagande av tillräckliga avgifter från vederbörande skolor för
deras i fackskolan undervisade elever torde ytterligare 2,000 kronor kunna
vinnas och anslaget således kunna minskas med, utöver av överstyrelsen
föreslagna 5,000 kronor, ytterligare ett belopp av samma storlek eller sålunda
från 80,000 kronor med 10,000 kronor till 70,000 kronor. Minskningen
utgör 12,5 procent, vilket under nuvarande finansiella förhållanden
icke torde kunna anses oskäligt.
Departementschefen har anfört:
»Mot de av statskontoret gjorda beräkningarna har jag i och för sig intet
att erinra. Jag vill emellertid erinra, att, efter vad jag erfarit, i de nu
gjorda beräkningarna hänsyn icke tagits till vissa efter 1920 tillkomna obligatoriska
utgifter för skolan, nämligen ökning i skolans årliga pensionsbidrag
för lärarinnorna, beräknad till 2,760 kronor, samt skolans andel i retroaktivavgifter
för lärarinnornas pensionering, beräknad till 6,606 kronor. Härtill
kan vidare läggas en post, beräknad till sammanlagt omkring 5,000 kronor,
till sjuk- och semestervikarier. Med hänsyn härtill saknar jag anledning att
förorda en ytterligare sänkning av anslaget under det, till vilket skolöverstyrelsen
kommit, eller alltså 75,000 kronor.»
Utskottet.
Utskottet.
124 Statsutskottets utlåtande Nr 8.
I 1932 års åttonde huvudtitel framhöll dåvarande departementschefen
önskvärdheten av en ingående undersökning från såväl ekonomisk som
organisatorisk synpunkt rörande verksamheten vid ifrågavarande läroanstalt.
1932 års riksdag biträdde denna departementschefens uppfattning. Enligt
vad av statsrådsprotokollet framgår har en sådan undersökning numera
verkställts av skolöverstyrelsen. Utskottet anser sig böra uttala sin förväntan,
att denna undersökning snart skall bära frukt i form av en rationell
omläggning av läroanstaltens organisation och arbetsuppgifter.
Mot den av Kungl. Majit föreslagna sänkningen av anslaget till läroanstalten
från 80,000 kronor till 75,000 kronor har utskottet intet att invända.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må till fackskolan för huslig ekonomi i
Uppsala anvisa för budgetåret 1933/1934 ett extra anslag
av 75,000 kronor.
163:o) Understöd till vissa anstalter för utbildande av lärarinnor
i kvinnlig slöjd. Kungl. Majit har (punkt 170, sid. 398—400) föreslagit
riksdagen att till understöd åt vissa anstalter för utbildande av lärarinnor
i handarbete anvisa för budgetåret 1933/1934 ett extra anslag av 19,000
kronor att under de villkor och bestämmelser och med den fördelning, som
av Kungl. Majit föreskrivas, utgå till Maria Nordenfelts högre handarbetslärarinneseminarium
i Göteborg samt föreningen Handarbetets vänners och
Andrea Eneroths högre handarbetsseminarium i Stockholm.
Jämväl för budgetåret 1932/1933 utgår för här ifrågavarande ändamål ett
extra anslag av 19,000 kronor.
Under hänvisning till vad utskottet förut anfört i fråga örn ändrad benämning
å ämnet »handarbete» vill utskottet ifrågasätta, att ifrågavarande
anslag för framtiden erhåller beteckningen »understöd åt vissa anstalter för
utbildande av lärarinnor i kvinnlig slöjd». I övrigt har utskottet intet att
erinra mot Kungl. Majits förslag.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må till understöd åt vissa anstalter för utbildande
av lärarinnor i kvinnlig slöjd anvisa för budgetåret
1933/1934 ett extra anslag av 19,000 kronor att
under de villkor och bestämmelser och med den fördelning,
som av Kungl. Majit föreskrivas, utgå till Maria Nordenfelts
högre handarbetslärarinneseminarium i Göteborg
samt föreningen Handarbetets vänners och Andrea Eneroths
högre handarbetsseminarium i Stockholm.
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
125
Folkundervisningen.
164:o) Anslaget till folkskoleseminarierna m. m. Beträffande vad
Kungl. Majit (punkt 171) föreslagit riksdagen i fråga om ordinarie anslaget
till folkskoleseminarierna m. m. avgiver utskottet senare under riksdagen
utlåtande; vilket härmed
anmäles.
165:o) Hyresersättning till rektorerna vid vissa folkskoleseminarier.
Kungl. Majit har (punkt 172, sid. 402—403) föreslagit riksdagen
att till bestridande av hyresersättning till rektorerna vid folkskoleseminarierna
i Linköping, Skara, Kalmar, Lund, Karlstad och Umeå, utan rätt för
sagda rektorer att å hyresersättningen åtnjuta dyrtidstillägg, anvisa för budgetåret
1933/1934 ett extra anslag av 16,000 kronor.
För budgetåret 1932/1933 utgår för ändamålet ett extra anslag av 16,000
kronor.
Genom beslut den 6 maj 1932 har Kungl. Majit ställt nedannämnda belopp
till förfogande av länsstyrelserna för att kvartalsvis tillhandahållas
vederbörande rektorer, nämligen
rektor vid folkskoleseminariet i Linköping...........kronor 3,000: —
» » » » Skara............... » 1,950: —
» » » » Kalmar............ » 2,200: —
» » » » Karlstad............. > 2,500: —
» » » > Umeå............... » 3,000: —
eller tillhopa 12,650 kronor. Något anslag till hyresersättning till rektor
vid folkskoleseminariet i Lund har icke anvisats, enär rektorsbefattningen
vid detta seminarium under budgetåret 1932/1933 uppehälles genom vikarie.
Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 31 augusti 1932 hemställt om fortsatt
anslag för ändamålet med oförändrat belopp och därvid — i avvaktan på
beslut om uppehållande av rektorsbefattningen vid folkskoleseminariet i
Lund för tiden efter den 30 juni 1933 — beräknat anslag till hyresersättning
till rektor därstädes för budgetåret 1933/1934 med 2,400 kronor.
Då rektorsbefattningen vid folkskoleseminariet i Lund icke lärer komma
att tillsättas under budgetåret 1933/1934, synes det obehövligt att räkna med
ovannämnda belopp å 2,400 kronor. Anslaget torde följaktligen kunna
sänkas till 13,600 kronor.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag,
till bestridande av hyresersättning till rektorerna vid folk
-
Utskottet.
126
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
skoleseminarierna i Linköping, Skara, Kalmar, Karlstad och
Umeå, utan rätt för sagda rektorer att å hyresersättningen
åtnjuta dyrtidstillägg, anvisa för budgetåret 1933/1934 ett
extra anslag av 13,600 kronor.
166:o) Hyresbidrag till lärare vid folkskoleseminarierna i Stockholm
och Göteborg, I enlighet med Kungl. Majrts förslag (punkt 173)
hemställer utskottet,
att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, för beredande av hyresbidrag till lärare vid
folkskoleseminarierna i Stockholm och Göteborg, utan rätt
för vederbörande lärare att å ifrågavarande hyresbidrag åtnjuta
dyrtidstillägg, anvisa för budgetåret 1933/1934 ett extra
förslagsanslag av 14,000 kronor.
167:o) Uppförande av en vaktmästarbostad vid folkskoleseminariet
i Kalmar. Kungl. Maj:t har (punkt 174, sid. 404—405) föreslagit
riksdagen att för uppförande, i huvudsaklig överensstämmelse med i ärendet
företedda ritningar och kostnadsförslag, av en vaktmästarbostad vid folkskoleseminariet
i Kalmar för budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra reservationsanslag
av 14,000 kronor.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två likalydande
motioner, väckta, den ena inom första kammaren av herr M. Svensson i
Kompersmåla m. fl. (I: 39), och den andra inom andra kammaren av herr
E. O. Magnusson i Tumhult m. fl. (II: 62), i vilka motioner hemställts, att
riksdagen måtte besluta avslå Kungl. Majrts förslag under punkt 174 i
åttonde huvudtiteln om anvisande för budgetåret 1933/1934 av ett extra reservationsanslag
av 14,000 kronor för uppförande av en vaktmästarbostad
vid folkskoleseminariet i Kalmar.
I proposition den 26 februari 1932, nr 143, föreslogs, att folkskoleseminariet
i Kalmar, som är av enkeltyp och avsett för kvinnliga elever, skulle
såsom sådant nedläggas och i stället upprättas ett enkelt småskoleseminarium.
Såsom närmare framgår av riksdagens skrivelse den 14 juni 1932,
nr 353, vann Kungl. Majrts ifrågavarande förslag ej riksdagens bifall.
I sitt den 25 oktober 1932 avgivna »Betänkande med plan för statens
byggnadsverksamhet under närmast kommande tioårsperiod» (statens offentliga
utredningar 1932 : 25) har organisationsnämnden — efter att hava erinrat
örn nyss angivna förhållanden — anfört:
Organisationsnämnden, som funnit, att en utvidgning för anordnande av
biblioteks- och läsrum är önskvärd under förutsättning att seminariet skall
bibehållas som folkskoleseminarium, har emellertid, med hänsyn till den
vidare utredning angående seminarieorganisationen, söm nyligen igångsatts,
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
127
icke funnit sig böra förorda någon till- eller ombyggnad av själva undervisningslokalerna
under den kommande tioårsperioden. Däremot har nämnden
funnit det av behovet påkallat, att en ny vaktmästarbostad anordnas.
Den nuvarande vaktmästarbostaden är nämligen belägen i källarvåningen
avsevärt under jordytan.
Kostnaderna för en ny vaktmästarbostad örn två rum och kök med en
planyta av omkring 70 kvadratmeter, källare och vind samt lokala eldstäder,
vattenledning och elektriska ledningar har beräknats till 14,000 kronor.
Byggnaden bör komma till utförande under budgetåret 1933/1934.
Byggnadsstyrelsen har — med förmälan att byggnadsstyrelsen, som jämväl
funne en ny vaktmästarbostad vid seminariet av behovet påkallad,
låtit länsarkitekten O. Lundgren uppgöra förslag till bostadsbyggnaden i
fråga — till Kungl. Majit överlämnat tre av Lundgren uppgjorda skissritningar
jämte kostnadsberäkning, slutande å 14,000 kronor. Byggnadsstyrelsen
har vidare, med förklaring att styrelsen intet hade att erinra
vare sig mot ritningarna eller kostnadsberäkningarna, tillstyrkt, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen att för uppförande av en vaktmästarbostad
vid folkskoleseminariet i Kalmar för budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra
reservationsanslag av 14,000 kronor.
Vidare har skolöverstyrelsen den 13 december 1932 avgivit yttrande i
ärendet och därvid tillstyrkt vad byggnadsstyrelsen föreslagit.
Departementschefen har anfört:
»Såsom organisationsnämnden erinrat, befinner sig för närvarande frågan
om den framtida folkskoleseminarieorganisationen i vårt land under utredning.
Trots detta har emellertid nämnden ansett sig böra tillstyrka uppförandet
av en ny vaktmästarbostad vid seminariet i Kalmar. På de av
organisationsnämnden anförda skälen, anser jag mig böra biträda förslaget.
Mot de framlagda ritningarna och kostnadsberäkningarna har jag intet att
erinra.»
Till stöd för det i motionerna framförda yrkandet har i motionen I: 39
anförts bland annat:
Som bekant har frågan om den framtida folkskoleseminarieorganisationen
i vårt land hänskjutits till en särskild utredningskommitté. Huruvida seminariet
i Kalmar kommer att bibehållas som folkskoleseminarium kan således
f. n. icke med visshet bedömas. Att under sådana förhållanden påyrka,
att ny vaktmästarbostad skall anordnas, synes icke motiverat. Organisationsnämnden
erinrar visserligen därom, att den nuvarande vaktmästarbostaden
är belägen i källarvåningen, men klagomål däröver ha veterligen
icke förekommit. Det förefaller därför som örn den nuvarande vaktmästarbostaden
utan någon påvisad olägenhet skulle kunna användas för sitt
ändamål ännu ett eller annat år, till dess frågan om seminarieorganisationen
är mogen för lösning. Att byggnadsstyrelsen och skolöverstyrelsen tillstyrkt
förslaget örn den nya vaktmästarbostadens uppförande är naturligt, dock
endast under förutsättning, att seminariet i Kalmar kommer att bibehållas,
men så länge visshet härutinnan icke förefinnes, torde frågan böra vila tills
vidare i avvaktan på utredningens resultat.
128
Statsutskottets utlåtande Nr, 8.
Utskottet.
Såsom i statsrådsprotokollet erinrats, befinner sig frågan om den framtida
folkskoleseminarieorganisationen i vårt land för närvarande under utredning,
och det kan sålunda icke med visshet bedömas, huruvida Kalmarseminariet
för framtiden kommer att bibehållas. Med hänsyn härtill synes
det utskottet icke vara lämpligt, att staten nu nedlägger kostnader på seminarieanläggningen
för ett ändamål av förevarande slag. På grund av vad
sålunda anförts finner sig utskottet, i enlighet med de i ämnet väckta motionerna,
böra avstyrka Kungl. Maj:ts föreliggande förslag.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må, med bifall till herrar Svenssons i
Kompersmåla m. fl. och Magnussons i Tumhult m. fl. ovannämnda
motioner (I: 39 och II: 62), avslå Kungl. Maj:ts
ifrågavarande förslag.
168:o) Vissa anslag till småskoleseminarierna m. m. Beträffande
vad Kungl. Majit (punkt 175) föreslagit riksdagen i fråga örn vissa anslag
till småskoleseminarierna m. m. avgiver utskottet senare under riksdagen
utlåtande; vilket härmed
anmäles.
169:o) Tilläggsersättning för expenser åt folkskolinspektörer. I
enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 176) hemställer utskottet,
att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till tilläggsersättning för expenser åt folkskolinspektörer
för budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra anslag
av 10,400 kronor.
170:o) Resekostnadsersättning åt folkskolinspektörer. Kungl. Majit
har (punkt 177, sid. 407—408) föreslagit riksdagen att minska det ordinarie
förslagsanslaget till resekostnadsersättning åt folkskolinspektörer, nu 220,000
kronor, med 70,000 kronor till 150,000 kronor.
Det ordinarie förslagsanslaget till resekostnadsersättning åt folkskolinspektörer
utgjorde för år 1922 340,000 kronor, för tiden den 1 januari—den 30
juni 1923 150,000 kronor, för budgetåret 1923/1924 300,000 kronor samt för
vartdera av budgetåren 1924/1932 250,000 kronor. För budgetåret 1932/
1933 har anslaget minskats med 30,000 kronor till 220,000 kronor.
Departementschefen har anfört bland annat:
»Då antalet folkskolinspektörer är 52, blir det belopp, som i medeltal utgår
till varje inspektör från ifrågavarande anslag, alltså omkring 4,235 kronor
för innevarande budgetår.
Med hänsyn till rådande ekonomiska förhållanden och nödvändigheten att
i största möjliga utsträckning nedskära utgifterna har jag sett mig nödsakad
föreslå åtgärder för ernående av en begränsning av utgifterna å ifråga
-
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
129
varande anslag. Genom beslut den 16 december 1932 har Kungl. Maj:t
utfärdat kungörelse angående traktamentsersättning åt statens folkskolinspektörer,
varigenom bestämmelser meddelats, vilka innebära*vissa begränsningar
i avseende å nu gällande grunder för dylik ersättnings utgående. Med
hänsyn härtill har jag ansett mig böra föreslå, att ifrågavarande anslag
uppföres med ett till 150,000 kronor nedsatt belopp. Genomsnittsbeloppet
till varje folkskolinspektör skulle då bliva omkring 2,880 kronor. Någon
ändring beträffande anslagets karaktär av förslagsanslag vill jag icke ifrågasätta.
I övrigt torde överstyrelsen vid granskningen av resplanerna för folkskolinspektörerna
kunna tillse, att inspektionsresorna anordnas på så effektivt
sätt som möjligt.»
En så betydande nedsättning av här ifrågavarande anslag som den av
Kungl. Majit förslagna synes kunna medföra, att det åtminstone i fråga örn
en del av inspektörerna icke blir möjligt att effektivt utnyttja deras arbetskrafter,
och utskottet har därför icke kunnat undgå att hysa vissa betänkligheter
mot förslaget. Då emellertid anslagsminskningen torde få betraktas
som en tillfällig åtgärd, framtvungen av det förhandenvarande budgetära
läget, har utskottet dock icke velat ifrågasätta någon avvikelse från förslaget.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må minska det ordinarie förslagsanslaget
till resekostnadsersättning åt folkskolinspektörer, nu 220,000
kronor, med 70,000 kronor till 150,000 kronor.
171 :o) Statsbidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor. Kungl.
Majit har (punkt 178, sid. 408—412) föreslagit riksdagen att dels höja det
ordinarie förslagsanslaget till avlöning åt lärare vid folkskolor, nu 51,700,000
kronor, med 1,000,000 kronor till 52,700,000 kronor, dels ock medgiva, att
nedannämnda lärare må tillerkännas rätt att för uppflyttning i högre lönegrad
i förekommande fall tillgodoräkna sig: ordinarie folkskollärare den tid
han tjänstgjort såsom tills vidare anställd nomadlärare och därvid åtnjutit
avlöning såsom lönetursberättigad folkskollärare, samt lärare vid småskola,
lärare vid mindre folkskola och biträdande lärare vid folkskola, vilken kan
komma i åtnjutande av ålderstillägg, den tid han tjänstgjort såsom tills
vidare anställd nomadlärare och därvid åtnjutit avlöning såsom lönetursberättigad
småskollärare.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom första
kammaren av herr K. J. Ekman väckt motion (I: 1), vari hemställts, att
riksdagen ville besluta att i samband med och såsom en förutsättning för
beviljande av anslag till avlöning åt lärarpersonalen vid folkskolorna i skrivelse
till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit — i syfte att under den
rådande ekonomiska krisen såväl statens som kommunernas utgifter för
Bihang till riksdagens protokoll 1933. 6 sami. Nr 8. 9
Utskottet.
130
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
folkskoleväsendet må kunna effektivt nedbringas — måtte skyndsammast
möjligt vidtaga åtgärder för att de alltjämt i skoldistrikten pågående omdaningarna
med mindre folkskolors och andra »undantagsformers» utbytande
mot högre skoltyper och småskollärarinnors ersättande med manliga
eller kvinnliga folkskollärare begränsas till det oundgängligen nödvändiga
eller att på annat sätt den s. k. automatiska utgiftsstegringen beträffande
folkskolorna hejdas.
Beträffande de av motionären till stöd för hans framställning andragna
skälen hänvisar utskottet till motionen.
Granskning snämnden har i fråga om förevarande anslag anfört följande:
Frågan örn en rationalisering av folkskoleväsendet för att om möjligt
nedbringa kostnaderna härför har som bekant varit föremål för prövning
vid 1932 års riksdag. Enligt de då framlagda förslagen skulle, förutom vid
nyinrättande av tjänst, jämväl vid återbesättande av tjänst medgivande erhållas
av vederbörande statens folkskolinspektör. Under förhandenvarande
förhållanden, då det gäller att erhålla så stora besparingar som möjligt,
torde försiktigheten kräva att rätten att lämna dylika medgivanden förbehålles
Kungl. Maj:t.
Vad angår granskningsnämndens uttalande, att rätten att medgiva återbesättande
av ledig tjänst borde förbehållas Kungl. Majit, har skolöverstyrelsen
ansett detta icke vara tillrådligt. Överstyrelsen har, bland annat,
framhållit, att ett bifall till nämndens förslag skulle medföra en genomgripande
förändring av den nu stadgade ordningen beträffande prövningen
av reglementsfrågor och att antalet ärenden i hithörande ting, som skulle
underställas Kungl. Maj:ts prövning, skulle bliva synnerligen stort.
Skolöverstyrelsen har hemställt, att förslagsanslaget till avlöning åt lärare
vid folkskolor måtte för budgetåret 1933/1934 höjas med ytterligare 1,000,000
kronor till 52,700,000 kronor.
Departementschefen har anfört bland annat:
»Den av skolöverstyrelsen begärda ökningen av ifrågavarande anslag beror
dels på tillkommande nya ålderstillägg dels ock på den ökning av antalet
lärare, som föranletts av införandet av bättre skoltyper. Utgifterna från anslaget
enligt budgetredovisningen för budgetåret 1931/1932 uppgå till 52,123,864
kronor 23 öre. I anslutning till överstyrelsens beräkningar anser jag, att
anslagets ökning för nästkommande budgetår icke bör understiga det av
överstyrelsen föreslagna beloppet, 1,000,000 kronor. Anslaget, som nu utgår
med 51,700,000 kronor, skulle alltså komma att uppgå till 52,700,000
kronor. Givetvis måste det dröja någon tid, innan de av 1932 års riksdag
beslutade rationaliseringsåtgärderna kunna medföra sänkning av utgiftsbehovet.
Vad skolöverstyrelsen anfört rörande den av granskningsnämnden ifrågasatta
anordningen, att rätten att medgiva återbesättande av ledigbliven tjänst
skulle förbehållas Kungl. Majit, finner jag icke övertygande. Jag saknar
Statsutskottets utlåtande Nr, 8.
131
emellertid anledning att nu förslå en förändring i detta hänseende, enär
frågan om skolväsendets organisation över huvud torde bliva föremål för
en särskild undersökning.»
Mot Kungl. Maj:ts förslag har utskottet icke funnit anledning till erinran.
Vad angår den i motionen I: 1 gjorda hemställan, vill utskottet erinra
om att statsmakterna, såväl Kungl. Majit som riksdagen, under senare tid
ägnat stor uppmärksamhet åt frågan om besparingsåtgärder på folkskolans
område. Härom vittna de betydelsefulla beslut, som vid 1932 års riksdag
fattades i fråga om folkskoleväsendets rationalisering, och i år föreligger,
efter initiativ från riksdagens sida, ett förslag av Kungl. Majit i samma
syfte, nämligen beträffande folk- och småskollärares flyttningsskyldighet.
Aven de numera årligen utgående bidragen till skolskjutsar verka i denna
riktning.
Alla dessa olika åtgärder, vid vilka det enligt utskottets mening finnes
anledning att knyta goda förhoppningar örn en så småningom allt starkare
framträdande kostnadsbegränsning, hava det gemensamt, att de icke medföra
någon försämrad undervisning åt barnen utan tvärtom vanligen leda
till att dessa överföras till skolor, vilka genom sin utrustning med lärarkrafter
och materiel kunna bereda lärjungarna en bättre utbildning än de
förut erhållit. Detta står i god överensstämmelse med de riktlinjer, riksdagen
alltsedan folkskolans tillkomst följt i frågor, som rört denna vår allmänna
medborgarskola, och det är utskottets bestämda mening, att det för
hela vårt folk varit ytterst värdefullt, att riksdagen, på sätt som skett, vårdat
sig örn den skola, till vilken folkets flertal är hänvisat för sin grundläggande
utbildning, och strävat att göra den allt bättre skickad att fylla
sitt ändamål. Det är sant, att detta arbete åsamkat och alltjämt åsamkar
det allmänna dryga kostnader, men det bör ihågkommas, att dessa kostna
der
nedläggas på en av våra enligt utskottets uppfattning viktigaste kulturoch
samhälleliga uppgifter.
Det är från dessa utgångspunkter utskottet anser, att besparingsåtgärder
på folkskoleväsendets område böra bedömas. Så vitt utskottet kan finna,
äro de förutsättningar, motionären uppställt för sitt yrkande, annorledes
beskaffade. Enligt bans sätt att se saken, voro de folkskolor, till vilka en
äldre generation var hänvisad, bättre skickade för sin uppgift än de nuvarande,
vilkas undervisning han synes vilja karakterisera som »lyxuppfostran
av medborgare». Med denna uppfattning måste man komma till den slutsatsen,
att statsmakternas under många årtionden bedrivna arbete på folkskoleväsendets
förbättrande varit värdelöst, ja till och med skadligt.
Då utskottet icke kan finna, att dylika omdömen äga något fog för sig,
är det klart, att utskottet redan på grund härav måste ställa sig betänksamt
mot motionärens förslag.
Men om utskottet bortser från dessa delar av motiveringen och endast
tar sikte på det intresse, som utskottet uppenbarligen bar gemensamt med
Utskottet.
132
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
motionären, nämligen önskan att nedbringa eller åtminstone hålla tillbaka
det allmännas utgifter för folkskoleväsendet, kan utskottet likväl icke finna,
att anledning föreligger för riksdagen att skrida till den av motionären föreslagna
åtgärden. Av det ovan sagda framgår nämligen att tanken på ett
förbilligande av nämnda skolväsende ingalunda är statsmakterna främmande
utan fastmer i ej oväsentlig omfattning omsatts i praktiska åtgärder, örn än
dessa ännu icke hunnit mer än i ringa grad visa sina verkningar. Även
skolmyndigheterna hava numera bevisligen sin uppmärksamhet energiskt
inriktad åt detta håll. Något skäl till brådstörtade besparingsaktioner, förestavade
av ett ensidigt ekonomiskt betraktelsesätt, föreligger därför icke.
Utskottet hyser den säkra förvissningen, att Kungl. Maj:t och övriga myndigheter,
som hava med dessa frågor att skaffa, skola utan särskilda ingripanden
från riksdagens sida lugnt och målmedvetet fullfölja rationaliseringssträvandena
på folkskolans område, allt under iakttagande att icke sådana
åtgärder komma till stånd, som kunna leda till en försämring och tillbakagång
eller eljest skada de viktiga kulturella och samhälleliga värden, det
här gäller.
Av nu anförda skäl avstyrker utskottet motionen.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må
a) avslå herr Ekmans ovannämnda motion (I: 1),
b) höja det ordinarie förslagsanslaget till avlöning åt lärare
vid folkskolor, nu 51,700,000 kronor, med 1,000,000
kronor till 52,700,000 kronor,
c) medgiva, att nedannämnda lärare må tillerkännas rätt
att för uppflyttning i högre lönegrad i förekommande fall
tillgodoräkna sig:
ordinarie folkskollärare den tid han tjänstgjort såsom tills
vidare anställd nomadlärare och därvid åtnjutit avlöning
såsom lönetursberättigad folkskollärare, samt
lärare vid småskola, lärare vid mindre folkskola och biträdande
lärare vid folkskola, vilken kan komma i åtnjutande
av ålderstillägg, den tid han tjänstgjort såsom tills
vidare anställd nomadlärare och därvid åtnjutit avlöning
såsom lönetursberättigad småskollärare.
172:o) Utjämning av kostnaderna för uppehållande av folkskoleväsendet.
Kungl. Majit har (punkt 179, sid. 412—420) föreslagit riksdagen
att för beredande av utjämning av kostnaderna för folkskoleväsendet för
budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra förslagsanslag av 5,615,000 kronor
att utgå i huvudsaklig överensstämmelse med vad av departementschefen
i statsrådsprotokollet anförts samt i enlighet med de närmare villkor och
bestämmelser, Kungl. Majit kan finna gott föreskriva.
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
133
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av
herr E. B. Andersson i Fältenborg m. fl. (I: 28) och den andra inom andra
kammaren av herr O. Carlström m. fl. (II: 42), i vilka motioner hemställts,
att riksdagen — med ändring av Kungl. Maj:ts förslag under åttonde huvudtiteln,
I. Folkundervisningen, punkt (179) 11. Utjämning av kostnaderna
för folkskoleväsendet — måtte för beredande av utjämning av kostnaderna
för folkskoleväsendet för budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra förslagsanslag
av 8,800,000 kronor att utgå i huvudsaklig överensstämmelse med de
av 1930 års riksdag angivna grunder samt i enlighet med de närmare villkor
och bestämmelser, Kungl. Maj:t kan finna gott föreskriva;
dels en inom andra kammaren av herr G. Olsson i Ramsta väckt motion
(II: 43), vari föreslagits, att riksdagen, i anledning av vad Kungl. Maj:t
under åttonde huvudtiteln, punkt (179) 11, äskat, måtte besluta, att för beredande
av utjämning av kostnaderna för folkskoleväsendet för budgetåret
1933/1934 anvisa ett extra förslagsanslag av 8,800,000 kronor, att utgå per
läraravdelning med hänsyn till den olika utdebiteringen av kommunalutskylder,
varvid även landstingsskatt och vägskatt medräknas, samt i enlighet
med de närmare villkor och bestämmelser, Kungl. Maj:t kan finna gott
föreskriva;
dels ock en inom andra kammaren av herr A. Pehrsson i Bramstorp m. fl.
väckt motion (II: 332), vari hemställts, att riksdagen måtte till utjämning
av kostnaderna för uppehållande av folkskoleväsendet för budgetåret 1933/
1934 bevilja ett extra förslagsanslag av 8,980,000 kronor att utgå med 200
kronor för läraravdelning och 5 kronor för varje barn.
Beträffande de av motionärerna till stöd för deras framställningar andragna
skälen, i den mån ej dessa återgivas i det följande, hänvisar utskottet
till motionerna I: 28, II: 43 och II: 332.
Från och med budgetåret 1930/1931 utgår för här ifrågavarande ändamål
ett extra förslagsanslag av 8,800,000 kronor. Av detta anslag utgår statsbidrag
med dels 5 kronor för varje barn, dels 200 kronor för varje läraravdelning,
allt för läsår räknat.
Vid 1931 års riksdag väcktes tre motioner, vilka samtliga avsågo vissa
ändringar i grunderna för utgåendet av här ifrågavarande anslag. I två
likalydande motioner (1:34 och 11:113) hemställdes sålunda, att riksdagen
måtte besluta att det under åttonde huvudtiteln upptagna extra förslagsanslaget
för beredande av utjämning av kostnaderna för folkskoleväsendet
i riksstaton för budgetåret 1931/1932 upptoges till 5,800,000 kronor, att
utgå i huvudsaklig överensstämmelse med i motionen I: 34 angivna grunder.
Dessa grunder avsågo att åstadkomma en jämkning av bidragen uppåt och
nedåt så, att anslaget skulle i huvudsak komma de mera skattetyngda kommunerna
till godo. I en inom riksdagen väckt motion (II: 246) föreslogs
vidare, att i föreskrifterna för här ifrågavarande anslags utbetalande måtte
134
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
införas bestämmelse därom, att kommunen ej skulle äga fordra ersättning
för barn från annan kommun, som ginge i dess skola, med mindre ökade
kostnader kunde påvisas och vederbörande folkskoleinspektör förklarat ersättning
böra utgå.
Sedan riksdagens statsutskott i vederbörlig ordning införskaffat yttranden
över motionerna I: 34 och II: 113 från statskontoret, skolöverstyrelsen och
skatteutjämningsberedningen, avgav utskottet utlåtande den 10 april 1931, nr 77.
I enlighet med utskottets hemställan biföll härefter riksdagen Kungl.
Maj:ts i statsverkspropositionen i här förevarande avseende framlagda förslag.
I en den 1 juni 1932 dagtecknad, till statsrådet och chefen för finansdepartementet
ingiven »P. M. angående grunderna för beräkning av anslaget
till utjämning av kostnaderna för folkskoleväsendet» har granskningsnämnden
anfört följande:
Granskningsnämnden håller före, att den förändring i den statsfinansiella
situationen, som inträtt, sedan frågorna om grunderna för utgående av här
förevarande anslag vid 1931 års riksdag var föremål för en ingående prövning,
motiverar en förnyad granskning. Under förhandenvarande förhållanden
kan det enligt nämndens förmenande med fog ifrågasättas huruvida
statsbidrag — understundom med högst avsevärda belopp — böra utgå till
kommuner, som i vart fall icke kunna sägas vara i oavvisligt behov därav.
Nämnden förordar, att en ändring av grunderna för här förevarande anslags
utgående måtte vidtagas i syfte att endast de mera skattetyngda
kommunerna må komma i åtnjutande av bidrag från anslaget.
Den vidare utredning rörande de förändrade grunder, som i anslutning
härtill må bliva erforderlig, torde få ankomma på skolöverstyrelsen. Nämnden
anser sig emellertid böra räkna med, att dessa förändrade grunder
giyes en sådan avfattning, att anslaget i sin helhet för budgetåret 1933/1934
må kunna minskas till hälften av det nu utgående beloppet, varvid en besparing
av 4,400,000 kronor i förhållande till budgetåret 1932/1933 skulle
uppnås.
För undvikande av de budgetära olägenheter för de enskilda kommunerna,
som framhållits av statsutskottet vid 1931 års riksdag i dess meraberörda
utlåtande nr 77, torde, därest nämndens nu framlagda förslag vinner bifall,
meddelande örn de ifrågasatta åtgärderna i god tid före hösten 1932 böra
tillställas rikets samtliga kommuner, så att dessa vid uppgivande av budget
för kalenderåret 1933 kunna taga hänsyn till de förändrade förhållandena.
Skolöverstyrelsen har, i anledning av vad granskningsnämnden i sin promemoria
anfört, till Kungl. Maj:t inkommit med utredning och förslag rörande
förändrade grunder för utgående av här förevarande anslag. Nämnda
utlåtande innebär bland annat följande:
Det av granskningsnämnden angivna syftet med en ändring av bidragsgrunderna,
nämligen att endast de mera skattetyngda kommunerna skulle
komma i åtnjutande av bidrag från anslaget, kunde enligt överstyrelsens
mening enklast vinnas på det sättet, att bidrag finge utgå i enlighet med
nu gällande grunder men endast till de kommuner, i vilka utdebiteringen
för vissa angivna ändamål uppginge till eller överstege ett visst fixerat belopp.
Det skulle härvid icke möta någon svårighet att fastställa sådana normer,
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
135
att även den önskade besparingen av ifrågavarande anslag vunnes. Självfallet
skulle dock tilllämpningen av en dylik beräkningsgrund verka i hög
grad orättvis särskilt beträffande kommuner, vilkas utdebitering komme att
närma sig det belopp, vilket blivit fastställt som gräns nedåt för bidragets
utgående. Det torde icke heller få anses uteslutet, att en eller annan av
dessa kommuner, utan att verklig orsak därtill förelåge, skulle komma, att
besluta en så hög utdebitering, att bidrag kunde erhållas. I skatteutjämningshänseende
komme en tillämpning av denna princip icke att få den
verkan, som nu åsyftas. Överstyrelsen har därför icke ansett sig kunna
förorda ett ändringsförslag av den innebörd, som här antytts.
Örn man utgår från den av granskningsnämnden angivna förutsättningen,
att bidrag böra utgå endast till mera skattetyngda kommuner, torde för vinnande
av en i möjligaste mån rättvis fördelning bidragen böra ställas i viss
bestämd relation till skattetrycket. Överstyrelsen har utgått från denna
grundprincip.
Under framhållande av nödvändigheten av största möjliga enkelhet i fråga
örn beräkningsgrunderna, finner överstyrelsen det vara synnerligen angeläget,
att sådan ändring av grunderna kommer till stånd, att blott antalet
läraravdelningar inom skoldistrikten lägges till grund för beräkning av bidragen
och att det hittills för varje barn utgående bidraget helt bortfaller.
Överstyrelsen utgår från den grundprincipen, att bidragens storlek borde
så avvägas, att de distrikt, i vilka utdebiteringen vore så hög, att kommunerna
vore berättigade till understöd av skatteutjämningsmedel enligt bestämmelserna
i kungörelsen den 16 december 1927 (nr 462) angående understöd
av skatteutjämningsmedel åt synnerligt skattetyngda kommuner,
icke borde få vidkännas någon mera avsevärd minskning i hittills erhållna
bidrag från här förevarande anslag. I stället borde enligt överstyrelsens
mening i fråga örn de högst beskattade en höjning äga rum i stigande
skala.
Överstyrelsen anser, att till grund för beräkningen av här ifrågavarande
bidrags utgående bör läggas endast den av kommunen beslutade utdebiteringen,
alltså den allmänna kommunalskatten. Då landstingsskatten och
vägskatten tillsamman torde uppgå till i medeltal 3 å 4 kronor för etthundra
kronors inkomst, stundom ännu mera, anser överstyrelsen lämpligt, att bidrag
av här ifrågavarande art utgår till skoldistrikt med en kommunal utdebitering
av sex kronor och därutöver.
Överstyrelsen förordar alltså, att bidragsrätten inträder vid sex procents
utdebitering och att bidragen därefter utgå enligt stigande skala i förhållande
till skattetrycket, dock att graderingen bör upphöra vid tretton procents
utdebitering och att följaktligen bidraget för varje läraravdelning bör
vara lika för alla skoldistrikt med sistnämnda och högre utdcbiteringsprocent.
Beträffande de städer, vilka icke deltaga i landsting, räknar överstyrelsen
med en minskning av den verkliga kommunala utdebiteringen på det sättet,
att från nämnda utdebitering frånräknats ett belopp motsvarande medeltalet
av den för år 1931 beslutade utdebiteringen av landstingsavgifter eller
2 kronor 27 öre.
Vid skolöverstyrelsens utlåtande var fogad följande översiktstablå för bedömande
av anslagsbeloppet för utjämning av kostnaderna för folkskoleväsendet
enligt skolöverstyrelsens nu avgivna förslag:
136
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
Utdebitering kronor
Antal skol- distrikt
Antal lärar- avdelningar
Bidrag för
läraravdel- ning
kronor
Summa kronor
6—6.99.............
456
5,350
75
401,250
7—7.99.............
456
4,959
120
595,080
8—8.99.............
367
4,604
170
782,680
9-9.99.............
220
2,073
225
466,425
10—10.99............
175
2,032
285
579,120
11 — 11.99............
131
1,185
350
414,750
12—12.99............
78
953
420
400,260
13 och däröver ........
137
1,616
495
799,920
Summa kronor
4,439,485
Skatteutjämning sberedning en har anfört bland annat:
Från de synpunkter, beredningen behandlar frågan om folkundervisningens
finansiering, vore det önskvärt, att någon väsentlig förändring av anslaget
icke för närvarande behövde ifrågakomma.
Skolöverstyrelsen har, samtidigt som överstyrelsen till fullgörande av sitt
uppdrag framlagt förslag till ändrade grunder för anslagets fördelning, uttalat
sina principiella betänkligheter mot en differentiering av bidragen med
hänsyn till skattetrycket. Beredningen måste för sin del ansluta sig till vad
skolöverstyrelsen härutinnan anfört. Enligt beredningens uppfattning böra
nämligen de speciella statsbidragen var för sig utgå efter i stort sett enhetliga
grunder, oberoende av skattetrycket, och de skatteojämnheter, som kunna
förefinnas, regleras genom ett för detta ändamål avsett allmänt skatteutjämningsbidrag.
En differentiering med hänsyn till skattetrycket av olika speciella
statsbidrag — utgående jämsides med varandra — skulle i hög grad
komplicera hela skatteutjämningsförfarandet och förrycka verkningarna av
de utgående allmänna utjämningsunderstöden. Därjämte skulle dylika anordningar
innebära ett betungande arbete för de olika myndigheter, som
skulle hava att syssla med anslagens fördelning.
Beträffande härefter frågan örn den utdebitering, som eventuellt bör läggas
till grund för bidragens varierande efter skattetrycket, anser skatteutjämningsberedningen,
att, så länge starka variationer förekomma i de procentsatser,
efter vilka landstingsskatt och vägskatt utdebiteras, det totala
skattetrycket, d. v. s. den sammanlagda utdebiteringen av egentlig kommunalskatt,
landstingsskatt och vägskatt, borde utgöra den enda rättvisa beräkningsgrunden,
därest över huvud skattetrycket skall användas som måttstock
för bestämmande av bidragets storlek.
Under förutsättning, att åtgärd utan avbidan på beredningens förslag vidtages
till förändring av det ifrågavarande anslaget, synes beredningen den
riktiga utvägen vara att låta anslaget helt utgå ur riksstaten och i stället
tills vidare höja anslaget till bidrag åt skattetyngda kommuner, i sammanhang
varmed i viss mån modifierade regler för beviljande av understöd
torde befinnas nödiga.
Slutligen har statskontoret avgivit utlåtande i ärendet och därvid anfört,
bland annat, följande:
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
137
Statskontoret framhåller, att det visserligen icke lärer kunna bestridas, att
de nuvarande grunderna med sina för alla skoldistrikt lika stora understöd
per barn och läraravdelningar, oavsett huruvida skattetrycket inom distriktet
är sådant, att något understöd överhuvudtaget eller i varje fall till så stort
belopp som odet nu utgående skäligen är påkallat, icke kunna anses tillfredsställande.
Å andra sidan har systemet likväl fördelen av att, på samma
gång som det är enkelt i tillämpningen, det också innebär en skattelättnad
för de distrikt, som därav äro i behov. I varje fall lärer det icke kunna
ifrågakomma att, såsom skatteutjämningsberedningen föreslagit, i ärendets
nuvarande läge avföra hela anslaget ur riksstaten och istället höja det allmänna
skatteutjämningsanslaget samt ändra grunderna för detta anslags
användning.
Vad då beträffar den av granskningsnämnden påyrkade besparingen i
anslaget, vill det synas statskontoret, som örn här förelåge ett område, där
en verkligt effektiv minskning i statsutgifterna borde kunna vinnas, och
statskontoret har för sin del intet att erinra mot en beskärning av anslaget
till ungefär det av nämnden förutsatta beloppet 4,400,000 kronor. Den närmast
liggande och enklaste metoden för vinnande av detta mål är givetvis
att sänka de nu utgående understöden till deras halva belopp, d. v. s. det
per barn beräknade understödet från 5 kronor till 2 kronor 50 öre och
understödet för läraravdelning från 200 kronor till 100 kronor. Med den
ståndpunkt statskontoret, enligt vad ovan anförts, intager till skatteutjämningsfrågan,
vill statskontoret i första hand förorda en anordning i sålunda
angiven riktning. På grund av vad skolöverstyrelsen vid upprepade tillfällen
anfört angående olämpligheten av att använda antalet skolbarn såsom
måttstock på distriktets skolkostnader, vilka däremot på ett riktigare sätt
återspeglas i antalet läraravdelningar — en åsikt, som otvivelaktigt har
goda skäl för sig — anser dock statskontoret, att för åstadkommande av
den önskade besparingen de nuvarande understöden icke, såsom ovan angivits,
böra nedsättas till hälften, utan att det per barn beräknade understödet
bör uteslutas och understödet för läraravdelning utgå med sitt nuvarande
belopp 200 kronor.
Den metod, som statskontoret sålunda i första hand förordar för vinnande
av önskvärd besparing, har fördelen av att vara enkel i sin tillämpning,
men drabbas å andra sidan av samma anmärkning, som kan göras mot
det nuvarande systemet: den är ganska summarisk och tar icke någon hänsyn
till det olika skattetrycket i distrikten. Detta är helt naturligt, då grunderna
för understödens utgående äro principiellt sett desamma som de nu
gällande. Denna omständighet föranleder icke i och för sig till att statskontoret
skulle finna metoden mindre användbar, då det nu endast gäller ett
provisorium, som får antagas icke bliva alltför långvarigt. Emellertid kan
det icke förnekas, att de påtalade olägenheterna med det nuvarande systemet
komma att framträda allt starkare, i mån som det belopp, som inalles
står till förfogande, minskas. Då samtliga understödsbeloppen nedsättas
och sålunda i de hårdare beskattade distrikten bliva allt mera otillräckliga
för sitt ändamål, kommer detta förhållande att i högre grad än vad som
var fallet, då de absoluta beloppen ur distriktens synpunkt bättre fyllde
behovet, för nämnda distrikt framhäva det enligt deras mening orättvisa i
att de i skattehänseende bättre situerade distrikten erhålla relativt lika stora
understöd. För den händelse det skulle anses nödvändigt att vid minsk
-
138
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
ning av anslagsbeloppet tillämpa skatteutjämningssynpunkten, har statskontoret
velat något yttra sig om skolöverstyrelsens i sådant avseende framlagda
förslag.
Vad då beträffar skatteskalan, anser statskontoret att man bör räkna
med hela det kommunala skattetrycket. På grund härav, och i anslutning
till att understödet för allmän skatteutjämning förutsätter ett skattetryck
högre än 10 kronor, torde alltså första steget i skalan böra vara 10:01 —11
kronor, andra steget 11: 01—12 kronor o. s. v. till 17: 01 kronor och däröver.
Departementschefen har till en början meddelat, att belastningen å anslaget
för budgetåret 1931/1932 uppgått till 8,977,999 kronor 75 öre, samt
framhållit, att det — under förutsättning av oförändrade grunder — med
hänsyn till den hittills kända utvecklingen, blivit nödvändigt att räkna med
en medelsåtgång för budgetåret 1933/1934 av minst det belopp, som tagits
i anspråk under budgetåret 1931/1932 eller i avrundat tal 8,980,000 kronor.
Härefter anför departementschefen:
»I anslutning till granskningsnämndens ovanberörda förslag hava omfattande
utredningar blivit verkställda rörande möjligheterna att vidtaga
ändringar i grunderna för användningen av förevarande anslag i syfte
att nedbringa statens kostnader. Angelägenheten av dylika ändringar
framträder i nuvarande läge med så mycket större styrka, som — på sätt
chefen för finansdepartementet tidigare i dag framhållit — på grund av
kommunernas försämrade ekonomiska ställning en kraftig stegring är att
vänta i behovet av medel för allmän skatteutjämning, på grund varav ett
betydande anslagsäskande för förstärkning av tillgångarna i skatteutjämningsmedlens
fond befunnits erforderligt.
Med hänsyn härtill har jag ansett mig böra tillstyrka en ändring i grunderna
för här ifrågavarande anslags användning i det syfte, som av granskningsnämnden
angivits. För de olika förslag, som i detta hänseende framkommit,
har i det föregående redogjorts. Vid mitt ståndpunkttagande till
dessa förslag har jag givetvis haft att taga hänsyn bland annat till önskvärdheten
av att i möjligaste mån tillgodose det särskilda syfte, som ursprungligen
avsetts med anslaget. Ur denna synpunkt och då, såsom skolöverstyrelsen
och statskontoret framhållit, det bidrag ur anslaget, som mest
direkt kan anses komma skolväsendet till godo, är bidraget med 200 kronor
för varje lärara vdelning, har jag ansett mig icke kunna förorda borttagande
eller minskning av detta bidrag. Däremot har jag efter övervägande funnit
mig böra föreslå upphörande av det särskilda bidraget av 5 kronor för lärjunge.
Ett uteslutande av denna bidragsform torde i regel komma att i
mindre utsträckning träffa kommuner med svagt skatteunderlag.
I anslutning till vad ovan anförts skulle anslaget under åttonde huvudtiteln
för budgetåret 1933/1934 beräknas till ett belopp, motsvarande 200
kronor för läraravdelning. Då antalet läraravdelningar enligt senaste uppgifter
uppgått till 28,079, skulle det för ändamålet behövliga anslaget
kunna beräknas till (28,079x200) 5,615,800 kronor eller i avrundat tal
5,615,000 kronor.
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
139
De förändrade bestämmelser för utgående av det kvarstående-anslaget
under åttonde huvudtiteln, som bliva erforderliga vid ett bifall till vad nu
föreslagits, torde framdeles få meddelas av Kungl. Maj:t.»
På sätt i statsrådsprotokollet erinrats, var frågan örn en ändring av grunderna
för ifrågavarande statsbidrags utgående föremål för 1931 års riksdags
prövning. Aven då hade ifrågasatts, att bidragen borde anpassas efter
de olika skoldistriktens skattebörda. De härom framkomna förslagen avstyrktes
av statsutskottet, som därvid anförde bland annat följande. Då
riksdagen år 1930 första gången fattat beslut om beviljande av ifrågavarande
statsbidrag, hade detta skett under uttryckligt framhållande av
att anordningen finge betraktas såsom ett provisorium i avbidan på resultatet
av den pågående utredningen av skatteutjämningsproblemet i hela
dess omfattning, och att bestämmelserna i ämnet därför borde givas ett
sådant innehåll, att de icke föregrepe den slutgiltiga lösningen av detta
problem. Av denna anledning hade vid fastställandet av grunderna för
bidragens utgående ingen hänsyn tagits till de särskilda kommunernas
växlande skattetunga, utan grunderna hade avfattats på ett mera enkelt,
summariskt sätt, så att understöden närmast erhållit naturen av en skattelättnad,
ehuru de visserligen även åsyftade och ytterst syntes hava verkat
i viss mån utjämnande i skattehänseende. Det syntes utskottet riktigt,
att denna provisoriska egenskap hos bidragen bibehölles, till dess tiden
vore inne att allsidigt till prövning upptaga hela skatteutjämningsfrågan.
Å andra sidan betonade utskottet, att denna utskottets ståndpunkt visserligen
icke behövde utesluta varje ändring av de nuvarande grunderna, såvitt
en omläggning av dessa av andra skäl visade sig påkallad och kunde
genomföras utan ett föregripande av skatteutjämningsfrågans lösning.
De av 1931 års statsutskott sålunda anförda skälen mot en sådan ändringav
grunderna för ifrågavarande statsbidrag, att detta kommer att utgå efter
en i förhållande till det kommunala skattetrycket normerad skala, synas
utskottet alltjämt äga full giltighet, ja, de kunna numera till och med sägas
hava ökat i styrka, sedan skatteutjämningsberedningen avgivit förslag i fråga
om kostnaderna för bland annat folkskoleväsendet, vilket förslag för närvarande
är på remissgång bland myndigheterna. Utskottet finner sig därför
böra ställa sig avvisande mot det i motionen II: 43 framställda yrkandet, i
vad det avser en omläggning av berörda grunder i nyss angiven riktning.
Motionerna 1:28 och 11:42 samt 11:332 åsyfta åter ett bibehållande av
nu gällande grunder oförändrade, under det Kungl. Maj:t i syfte att vinna
en betydande besparing å de under åttonde huvudtiteln uppförda anslagen
föreslagit sådan ändring av grunderna, att statsbidraget per barn skulle
bortfalla. Utskottet finner de av departementschefen till stöd för sistberörda
förslag anförda skälen övertygande och vill för sin del ansluta sig till
samma förslag. Härav följer, att utskottet avstyrker sistomförmälda tre
motioner, i vad de skilja sig från Kungl. Maj:ts förslag.
Utskottet.
140
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Majda förslag
samt med avslag å herr Anderssons i Fältenborg m. fl.,
herr Carlströms m. fl., herr Olssons i Ramsta och herr Pehrssons
i Bramstorp m. fl. ovannämnda motioner (I: 28, II: 42,
11:43 och 11:332), i vad de skilja sig från Kungl. Majda förslag,
för beredande av utjämning av kostnaderna för folkskoleväsendet
för budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra förslagsanslag
av 5,615,000 kronor att utgå i huvudsaklig överensstämmelse
med vad av departementschefen i statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för den 3 januari 1933 under
punkten 179 anförts samt i enlighet med de närmare villkor
och bestämmelser, Kungl. Majd kan finna gott föreskriva.
173:o) Provisorisk avlöningsförbättring åt lärare vid folk- och
småskolor. Beträffande vad Kungl. Majd (punkt 180) föreslagit riksdagen
angående provisorisk avlöningsförbättring åt lärare vid folk- och småskolor
ävensom beträffande en inom första kammaren av herr R. Wagnsson väckt
motion (I: 171) örn viss ändring i bestämmelserna örn provisorisk avlöningsförbättring
åt lärare vid folk- och småskolor samt högre folkskolor avgiver
utskottet senare under riksdagen utlåtande; vilket härmed
anmäles.
174:o) Lappmarks ecklesiastikverk, folkbildningsändamål. I enlighet
med Kungl. Majds förslag (punkt 181, sid. 421—422) hemställer utskottet,
att riksdagen må minska det ordinarie förslagsanslaget
till lappmarks ecklesiastikverk, folkbildningsändamål, nu
200,000 kronor, med 8,000 kronor till 192,000 kronor.
175:o) Särskilda lönetillägg åt lärare i lappmarksförsamlingar med
icke finsktalande befolkning samt i Överkalix församling. I enlighet
med Kungl. Majds förslag (punkt 182, sid. 422—423) hemställer utskottet,
att riksdagen må öka det ordinarie förslagsanslaget till
särskilt lönetillägg åt lärare i lappmarksförsamlingar med
icke finsktalande befolkning samt i Överkalix församling,
nu 76,000 kronor, med 3,000 kronor till 79,000 kronor.
176:o) Inackorderingsbidrag för vissa skolpliktiga barn i de fyra
nordligaste länen. Kungl. Maj:t har (punkt 183, sid. 423—424) föreslagit
riksdagen att — med uteslutande ur riksstaten av det därstädes uppförda
ordinarie anslaget till inackorderingsbidrag för vissa skolpliktiga barn inom
Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, dock ej rikets
nordligaste gränsorter, å 548,000 kronor — i riksstaten uppföra ett ordinarie
reservationsanslag till inackorderingsbidrag för vissa skolpliktiga barn inom
Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, dock ej rikets
nordligaste gränsorter, å 548,000 kronor.
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
141
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom andra
kammaren av herr J. Johansson i Tväråselet m. fl. väckt motion (II: 318),
vari hemställts, att riksdagen måtte hos Kungl. Majit anhålla örn sådan
ändring av kungörelsen angående statsbidrag för inackordering av skolbarn
(Sv. F. nr 142, 1926), att dylikt bidrag även må utgå för inackordering av
barn under åtta år.
Kungl. Maj:ts förslag innebär allenast en förändring av här ifrågavarande
anslags natur från s. k. obetecknat anslag till reservationsanslag.
Någon ändring i de för anslagets utgående gällande grunderna har ej av
Kungl. Majit ifrågasatts liksom ej heller beträffande anslagets belopp.
Till stöd för det i motionen lii 318 framförda yrkandet har anförts följande:
I
kungl, kungörelsen angående statsbidrag till vissa skoldistrikt inom Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län för inackordering av skolbarn i
skolhem eller enskilda hem (Sv. F. nr 142, 1926) 1 § 2 st. stadgas:
»Barn under åtta år må icke ifrågakomma till inackordering, som i denna
kungörelse avses, därest ej skolöverstyrelsen prövar särskilda omständigheter
föranleda undantag.»
Enligt detta stadgande kan inackorderingsbidrag i regel icke erhållas för
harn under första skolåret, alltså de yngsta barnen.
Bestämmelsen vållar betydande olägenheter, då inackorderingsbidrag väl
i främsta rummet borde utgå för dessa yngsta, som ha svårast att gå långa
vägar till skolan. Skulle något undantag göras, borde detta snarare gälla
den äldsta årsklassen i stället för den yngsta. I många fall torde kommunerna
få träda emellan och lämna bidrag, när statsmedel icke kunna erhållas,
vilket för skattetyngda kommuner blir ganska betungande.
Kungl. Majits förslag har icke givit utskottet anledning till erinran.
Vad beträffar det i motionen lii 318 framställda yrkandet äger, såsom i
motionen erinrats, skolöverstyrelsen redan nu rätt att — där särskilda omständigheter
prövas föreligga — medgiva, att inackorderingsbidrag må utgå
även för barn under åtta år. De skäl, som i motionen anförts till stöd för
förslaget om upphävande av den nu för de yngsta skolbarnen gällande särbestämmelsen,
hava emellertid synts utskottet beaktansvärda. Dock torde
detta vara en fråga, som — i likhet med vad som varit fallet beträffande
den nu gällande föreskriften — ankommer på Kungl. Majit att i administrativ
väg avgöra, sedan närmare utredning i ämnet förebragts. Därest de i
saken intresserade hos Kungl. Majit göra framställning örn en ändring av
nu angiven innebörd, lärer Kungl. Majit icke underlåta att taga spörsmålet
under övervägande. Vid nu angivna förhållanden synes det utskottet ej erforderligt,
att från riksdagens sida vidtages någon åtgärd för ändamålet.
Utskottet hemställer alltså,
a) att riksdagen må — med uteslutande ur riksstaten av
det därstädes uppförda ordinarie anslaget till inackorderingsbidrag
för vissa skolpliktiga barn inom Västernorrlands, Jämt
-
Utskottet.
142
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
Utskottet.
lands, Västerbottens och Norrbottens län, dock ej rikets nordligaste
gränsorter, å 548,000 kronor — i riksstaten uppföra
ett ordinarie reservationsanslag till inackorderingsbidrag för
vissa skolpliktiga barn inom Västernorrlands, Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län, dock ej rikets nordligaste
gränsorter, å 548,000 kronor;
b) att herr Johanssons i Tväråselet m. fl. ovannämnda
motion (II: 318) må anses besvarad med vad utskottet här
ovan anfört.
177:o) Motion angående ersättning till kronojägaren Oskar Andreas
Larsson för vissa honom åsamkade kostnader för inackordering av
hans skolpliktiga barn. I en inom andra kammaren av herr O. W.
Lövgren väckt motion (II: 274) har hemställts, att riksdagen måtte bevilja
kronojägaren Oskar Andreas Larsson i Ljusbäckens bevakningstrakt å Vargiså
revir ersättning för de kostnader denne haft för inackordering av sina skolpliktiga
barn under läsåren 1925—1931.
Beträffande de av motionären till stöd för hans framställning anförda
skälen hänvisas till motionen.
Såsom i motionen erinrats, var en fråga av i viss mån likartad beskaffenhet
föremål för prövning av 1930 års riksdag. Med anledning av en i
ämnet väckt motion medgav riksdagen (riksdagens skrivelse den 4 april 1930,
nr 8 A, punkt 188), att av anslaget till bidrag till vissa kostnader för skolundervisning
åt lots- och fyrpersonalens barn bidrag finge utgå till kronojägaren
H. A. Lander å Bremön till täckande av vissa kostnader, denne
under läsåren 1926—1929 haft att vidkännas för inackordering vid skola
av två skolpliktiga barn.
Riksdagen uttalade emellertid därvid såsom sin bestämda mening, att
därest Lander haft eller bomme att få vidkännas kostnader för inackordering
av sina skolpliktiga barn för tid efter utgången av läsåret 1928/1929 och
av statsverket påkallade ersättning härför, dylik ersättning borde utgå av
domänverkets medel, i likhet med vad som enligt särskilt riksdagsbeslut
(se riksdagens skrivelse nr 99/1928) gällde ifråga om telegrafverkets medel
beträffande inackorderingskostnader för barn till befattningshavare vid telegrafverkets
radiopejlstationer.
Detta riksdagens uttalande uppfattar utskottet såsom ett principiellt stånd
punkttagande, vilket hör äga giltighet även i förevarande fall. Redan med
hänsyn härtill torde ersättning för här ifrågavarande kostnader — i den
mån sådana kunna anses skäligen böra utgå — icke böra bestridas från
anslag under riksstatens åttonde huvudtitel.
Härtill kommer vidare dels att utredning saknas rörande de kostnader,
som ett bifall till motionen skulle åsamka statsverket, dels ock att det här,
så vitt av motionen framgår, jämväl gäller ersättning för kostnader för
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
143
skolhushåll. Ett bifall i denna del till motionen synes kunna medföra konsekvenser
för statsverket, vilka ej nu kunna överblickas.
I anslutning till vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må avslå herr Lövgrens ovannämnda motion
(II: 274).
178:o) Inackorderingsbidrag för vissa skolpliktiga barn i andra
delar av riket än de fyra nordligaste länen. I enlighet med Kungl.
Maj:ts förslag (punkt 184, sid. 424—425), vilket innebär en förändring av
här ifrågavarande anslags natur från s. k. obetecknat anslag till reservationsanslag,
hemställer utskottet,
att riksdagen må till inackorderingsbidrag för vissa skolpliktiga
barn i andra delar av riket än de fyra nordligaste
länen för budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra reservationsanslag
av 15,000 kronor.
179:o) Bidrag till anordnande av skolskjutsar för skolpliktiga
barn. Kungl. Maj:t har (punkt 185, sid. 425—441) föreslagit riksdagen att,
dels i huvudsak godkänna de av departementschefen i statsrådsprotokollet
föreslagna ändrade grunderna för statsbidrag till anordnande av skolskjutsar,
dels i riksstaten för budgetåret 1933/1934 såsom bidrag för anordnande av
skolskjutsar för skolpliktiga barn uppföra ett ordinarie förslagsanslag av
150.000 kronor.
Statsbidrag till anordnande av skolskjutsar bar utgått sedan år 1926,
då riksdagen för budgetåret 1926/1927 för ifrågavarande ändamål beviljade
ett extra anslag av 30,000 kronor. Anslaget utgick härefter med
30.000 kronor för vart och ett av budgetåren 1927/1929. För att tillgodose
det ökade anslagsbehovet höjdes anslaget vid 1929 års riksdag till 60,000
kronor för budgetåret 1929/1930. För budgetåret 1930/1931 utgick anslaget
med samma belopp. Vid 1931 års riksdag höjdes anslaget för budgetåret
1931/1932 till 85,000 kronor. Med bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda
framställning anvisade 1932 års riksdag för ändamålet ett extra anslag av
150.000 kronor. Beträffande skälen till denna anslagshöjning hänvisas till
propositionen nr 77 vid 1932 års riksdag.
Dåvarande departementschefen uttalade vid sin anmälan av nyssnämnda
proposition sympatier för tanken på anslagets förändring till förslagsanslag
men ansåg sig icke kunna framställa förslag härom, emedan
fixerade normer, efter vilka statsbidragen skulle utgå, icke förelåge. I sin
skrivelse nr 132 i anledning av propositionen nr 77 uttalade riksdagen
önskvärdheten av att förslag till dylika normer för skjutsbidragens utgående
utan dröjsmål utarbetades genom skolöverstyrelsens försorg och förelädes
en kommande riksdag, på det att anslagets förändring till förslagsanslag
144
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
måtte kunna tagas under övervägande. Först genom en sådan förändring
bleve det nämligen möjligt att fullt utnyttja skolskjutsanordningen till vinnande
av kostnadsbesparingar och samtidigt förbättringar i skolväsendet.
Riksdagen ansåg sig vidare böra framhålla, att enligt dess mening det under
sådana förhållanden vore särskilt angeläget att vid disponerandet av skolskjutsanslaget
framför allt sådana fall ifrågakomme till bidrag, där genom
anordnande av skolskjutsar det allmännas utgifter för skolväsendet kunde
nedbringas.
Nu gällande villkor för statsbidrag till ifrågavarande ändamål återfinnas
i kungörelsen den 28 maj 1926 (nr 143) angående statsbidrag för anordnande
av skolskjutsar för skolpliktiga barn. Bidrag utgår företrädesvis för
skjutsning av barn, som hava lång eller eljest svår väg till skolan, och i
sådana fall, där kostnaderna för skolskjutsarnas anordnande kunna anses
uppvägas av besparingar för skolväsendet i andra avseenden, varjämte föreskrives,
att statsbidraget i regel icke må överstiga hälften av kostnaderna
för skolskjutsarnas anordnande. Statsbidragen beviljas av Kungl. Maj:t.
Sedan skolöverstyrelsen, i anledning av vad 1932 års riksdag anfört, anbefallts
utarbeta förslag till grunder för utgående av statsbidrag för ifrågavarande
ändamål, har skolöverstyrelsen med skrivelse den 6 september 1932
avlämnat förslag i detta avseende.
Skolöverstyrelsen anför bland annat följande:
Den av 1932 års riksdag uttalade grundsatsen för disponerandet av skolskjutsanslaget,
nämligen att bidrag framför allt skulle ifrågakomma, där
genom skolskjutsar det allmännas utgifter för skolväsendet kunde nedbringas,
har följts vid fördelningen av hittills beviljade anslag, och riksdagens
önskemål har alltså redan tillgodosetts. Överstyrelsen hyser emellertid den
uppfattningen, att, även örn besparingssynpunkten alltid bör vara den dominerande,
det dock bör finnas möjlighet att i vissa fall genom statsbidrag
till skolskjutsar underlätta barns skolgång, där vägarna äro särskilt långa
och svåra. I de flesta dylika fall, vilka till antalet hittills varit ringa, hava
besparingar tillika kunnat antagas komma att framdeles uppstå, även örn
sådana icke kunnat av vederbörande skoldistrikt vid ansökningens ingivande
direkt påvisas. Genom skolskjutsars anordnande med bidrag av
statsmedel hava också i allmänhet vunnits vissa förbättringar i skolväsendets
organisation.
I nu gällande författning finnas inga föreskrifter om minimiväglängder
såsom villkor för statsbidragens utgående Saknaden av dylika har icke
medfört någon svårighet för överstyrelsen att avgöra, i vilka fall statsbidrag
till skolskjutsar bort till- eller avstyrkas. Ett fastslående av vissa våglängder
skulle också medföra avsevärda svårigheter, måhända till och med bestämda
hinder, för ett så smidigt och, med hänsyn till resultatet, så rättvist
tillvägagångssätt som möjligt vid statsbidragens fördelning.
Skulle gällande bestämmelser för statsbidragen ändras så, att bidragen
finge rekvireras i huvudsaklig överensstämmelse med sättet för rekvisition
av statsbidrag till lärares avlöning, det vill säga utan central prövning,
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
145
torde emellertid närmare föreskrifter örn skolvägarnas längd vara ofrånkomliga.
Överstyrelsen finner det för sin del befogat, att statsbidrag med större
belopp än halva kostnaden kan ifrågakomma i sådana fall, där det klart
framgår, att besparingarna för statsverkets del för skolväsendet i övrigt äro
väsentligt större än de besparingar, som komma skoldistriktet till godo, och
där det finnes skäl befara, att örn högre statsbidrag icke beviljas, skoldistriktet
på grund av högt skattetryck icke kan anordna skjutsar, varigenom varje
besparing omöjliggöres. Överstyrelsen vill emellertid erinra därom, att redan
enligt nu gällande författning statsbidrag kan utgå med högre belopp än
hälften av kostnaden. Hittills bär dock statsbidrag i regel beviljats med
blott halva kostnaden.
Riksdagen har framhållit angelägenheten av att vid disponerandet av skolskjutsanslaget
framför allt sådana fall komma i fråga till bidrag, där genom
anordnande av skolskjutsar det allmännas utgifter för skolväsendet kunna
nedbringas. En allmän föreskrift om att statsbidrag skall utgå med 2 A eller
3,4 av kostnaderna skulle, enligt överstyrelsens mening, kunna först och
främst i så måtto äventyra åsyftade besparingar, att statens utgifter för skolväsendet
i övrigt icke kunde minskas i den omfattning, som fallet bleve,
örn nuvarande huvudbestämmelse fortfarande bomme att gälla. Det torde
också, därest central prövning av ansökningarna icke förekomme, kunna
befaras, att ett i regel med högre belopp än hälften utgående bidrag skulle
föranleda anordnande av skolskjutsar i en del fall, där sådana strängt taget
icke vore behövliga.
Statsbidrag till skolskjutsar synes icke böra utgå, där åsyftade besparingar
i fråga om skolväsendet kunna uppnås med mindre kostnader för det allmänna,
om inackordering med anlitande av bidrag ur vederbörande för
detta ändamål anvisade anslag äger rum än om skolskjutsar anordnas.
Aven om överstyrelsen anser, att vissa skäl anförts för en höjning av nu
med i regel 50 procent utgående statsbidrag till 2/3 eller 3A av kostnaderna,
hyser dock överstyrelsen så starka betänkligheter mot en generell föreskrift
örn sådan höjning, att överstyrelsen icke finner sig böra tillstyrka en dylik.
Överstyrelsen vill dock särskilt framhålla vikten av, att de bestämmelser
angående statsbidragens storlek, som framdeles kunna komma att utfärdas,
givas sådan formulering, att högre statsbidrag än halva kostnaden allt fortfarande
kan beviljas i de fall, då tillräckliga skäl härför kunna anföras,
dock i intet fall med högre belopp än 75 procent.
Genom bestämmandet av vissa allmänna grunder, enligt vilka statsbidrag
till skolskjutsar kunde utgå och rekvireras på i stort sett samma sätt som
statsbidrag till lärares avlöning, skulle tvivelsutan vissa fördelar uppnås i
jämförelse med nuvarande förhållanden. Emellertid resa sig betydande svårigheter
i vägen för fastställandet av sådana allmänna grunder, att ett genomförande
av en dylik ordning för statsbidrags utgående blir möjlig och
med avseende på resultatet tillfredsställande.
En klassificering av skolskjutsarna, så att bestämda belopp för olika vägsträckor
och gällande för hela landet kunde fastställas, anser överstyrelsen
omöjlig att genomföra utan att högst betydande olägenheter därav skulle
följa. Närmare föreskrifter örn skolvägarnas längd bleve säkerligen ofrånkomliga,
därest en decentralisation i fråga örn prövningen av ansökningarna
skulle bliva genomförd. Vid utfärdandet av dylika föreskrifter bleve det
emellertid nödvändigt att så fixera minimiväglängden, att den kunde till
Bihang
till riksdagens protokoll 193.1. ti sami. Nr 8. 10
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
146
lämpas i regel, eller med andra ord kilometertalet måste sättas så lågt, att
det kunde gälla för det stora flertalet fall. Överstyrelsen befarar emellertid,
att en sådan föreskrift komme att leda till det resultatet, att minimiväglängden
komme att betraktas som den normala och skoldistrikt följaktligen
anse sig berättigat till statsbidrag för anordnande av skolskjuts, så
snart skolväg uppginge till denna längd.
En utveckling i sådan riktning komme givetvis att föranleda en högst
betydande ökning i totalkostnaden för skolskjutsars anordnande och därmed
i kraven på statsbidrag.
Det kan antagas, att fastställandet av vissa allmänna grunder för skjutskostnadernas
beräkning skulle medföra, att det intresse, som nu visat sig
förefinnas hos skoldistrikten att träffa avtal om skolskjutsars utförande till
lägsta möjliga priser, minskades. Särskilt kan det förmodas, att detta skulle
bliva fallet, därest det regelmässiga statsbidraget bleve höjt till 2/3 eller 3A
av kostnaderna. En betydande ökning av statens utgifter för ifrågavarande
ändamål skulle följaktligen kunna tänkas bli följden av en dylik
bestämmelse.
Överstyrelsen tillåter sig vidare framhålla, att, även om vissa allmänna
grunder bleve fastställda, det dock samtidigt måste givas möjligheter till
undantag, till exempel rätt att medgiva statsbidrag, även om vissa skoldistrikts
kostnad för skolskjuts anordnande bleve högre än den, som erhölles
med tillämpning av de allmänna föreskrifterna.
Varje särskild ansökning bör givetvis prövas med hänsyn till förhållandena
inom vederbörande skoldistrikt. Därvid bör, bland annat, hänsyn tagas
till bebyggelse, ekonomiska förhållanden, skolväsendets ståndpunkt och
övriga omständigheter, som kunna inverka på ansöknings bedömande.
Men skall denna prövning med avseende å från rikets olika delar inkomna
ansökningar kunna giva i möjligaste mån tillfredsställande resultat, torde
den böra vara enhetlig och jämförande. Skulle prövningen verkställas av
vederbörande länsstyrelser och folkskolinspektörer, synes det överstyrelsen
icke möjligt att önskvärd jämnhet i bedömandet av olika fall och förhållanden
kunde vinnas.
Överstyrelsen anser det följaktligen ur nu angivna synpunkter så gott
som ofrånkomligt, att en central prövning, åtminstone i viss omfattning,
av inkomna ansökningar allt fortfarande förekommer.
Överstyrelsen förordar en föreskrift med innebörd, att ansökning om
statsbidrag till här ifrågavarande ändamål första gång skall prövas av
central myndighet men att därefter, så länge inga sådana förändringar, som
kunna anses böra föranleda ny prövning, äga rum med avseende å skjutssträckor
och kostnader, statsbidrag till det fastställda beloppet må få rekvireras
hos och utanordnas av länsstyrelsen, sedan folkskolinspektören vitsordat,
att lämnade uppgifter äro riktiga och att ingen betydande förändring
i förutsättningarna för statsbidragets utgående skett. Emellertid torde vissa
mindre avvikelser böra tillåtas äga rum. Om till exempel statsbidrag med
halva kostnaden för en skolskjuts beviljats efter central prövning, och skjuts
nästföljande läsår skall beröra samma skolor och vägsträckor, men kostnaden
på grund av minskat barnantal eller i anledning av andra omständigheter
kan nedbringas och statsbidraget följaktligen kan och bör nedsättas i
förhållande till den lägre totalkostnaden, torde statsbidrag till beviljad del
av kostnaden böra få rekvireras utan att förnyad ansökning ingives och
underkastas central prövning.
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
147
I fråga särskilt om barnantalet torde böra få gälla, att mindre växlingar
i detta icke skola behöva föranleda ny ansökning. Örn till exempel den
ursprungliga ansökningen avsett 12 barn men detta antal något minskas
utan att skjutsning därför blir obehövlig och utan att kostnaderna kunna
nedbringas, torde ny ansökning till central myndighet icke böra ifrågakomma.
Detsamma torde böra få gälla örn barnantalet ökas utan att kostnaderna
för skjutsnings verkställande därför bliva större.
Så snart en mera betydande omläggning av verksamheten äger rum, bör
förnyad granskning från den centrala myndighetens sida äga rum.
Skulle länsstyrelse vid prövning av ingiven rekvisition av statsbidrag finna
sådana avvikelser förekomma från de förhållanden, som legat till grund för
den centrala myndighetens beslut örn statsbidrag, att länsstyrelse icke finner
sig böra utanordna rekvirerat belopp, torde ärendet böra för prövning och
avgörande överlämnas till den centrala myndighet, som fördelar statsbidragen.
Ett överlämnande till överstyrelsen av fördelningen av statsbidrag till
skolskjutsar synes starkt motiverat bland annat på grund av den tidsvinst,
som därigenom skulle komma att uppstå.
Överstyrelsen finner det synnerligen angeläget, att sådana förändrade föreskrifter
komma till stånd, som möjliggöra tidigare beslut än nu är fallet,
samt föreslår bestämmelser i sådant syfte.
Överstyrelsen anser, att såsom regel bör gälla att ansökningar örn statsbidrag
till skolskjutsar skola ingivas före den 1 januari närmast före det
budgetår, för vilket bidrag önskas. Ett medgivande torde böra lämnas av
innehåll, att överstyrelsen, därest den erhåller uppdraget att verkställa fördelningen
av statsbidragen, må kunna till prövning upptaga ansökning, som
icke ingivits inom föreskriven tid.
Alla ansökningar böra göras enligt formulär, som överstyrelsen torde få
i uppdrag att utarbeta, därest den ifrågasatta anslagsförändringen kommer
till stånd.
Enligt nu gällande författning nr 143/1926 § 4 mom. 2 kan skoldistrikt,
sedan Kungl. Majit medgivit att statsbidrag får utgå, på därom hos vederbörande
länsstyrelse gjord anmälan, efter ingången av det budgetår bidraget
avser i förskott erhålla högst 2/s av det beviljade bidraget. Dylikt förskott
avräknas vid statsbidragets slutliga ^anordnande.
Överstyrelsen tillstyrker för sin del, att sådan rätt till förskott fortfarande
medgives och att den får omfatta jämväl dels skoldistrikt, som tilldelats
statsbidrag på grund av ansökningar, vilka inkommit senare än den 1 januari,
dels skoldistrikt, som utan förnyad central prövning av ansökning, är
berättigad hos länsstyrelse rekvirera statsbidrag.
Av föredragande departementschefens yttrande i propositionen nr 134 till
1932 års riksdag angående ändrade bestämmelser beträffande fortsättningsskolans
organisation m. m. sid. 65, framgår, bland annat, att Kungl. Majit
enligt gällande författningsbestämmelser ansett sig oförhindrad att disponera
medel ur hittills beviljade anslag jämväl till skolskjutsar för fortsättningsskolbarn.
Riksdagen har icke framställt någon erinran i anledning av detta
uttalande. Härigenom torde få anses fastslaget, att uttrycket skolpliktiga barn
även omfattar fortsättningsskolbarn, varför ett särskilt omnämnande av
dessa i den författning, som kan komma att utfärdas, icke synes erforderligt.
148
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
De grunder för statsbidrags utgående till anordnande av skolskjutsar,
som överstyrelsen i det nyss återgivna förordat, har överstyrelsen sammanfattat
i ett förslag till kungörelse, vilket som bilaga medföljer överstyrelsens
yttrande.
Statskontoret har yttrat sig i ärendet den 25 november 1932. Statskontoret
anför bland annat:
Innan någon granskning kan äga rum av överstyrelsens förenämnda förslag,
vilket innebär avsevärda avvikelser från nu i ämnet gällande föreskrifter,
är det nödvändigt att taga ställning till den huvudfråga det här gäller, nämligen
spörsmålet örn det låter sig göra att fastställa vissa allmänna, automatiskt
verkande grunder för statsbidragets utgående, så att detta skulle
kunna rekvireras och utbetalas i samma ordning som exempelvis statsbidraget
till folkskollärares avlönande. Överstyrelsen har verkställt en ingående
undersökning av denna fråga, men därvid kommit till det resultat,
att det icke är möjligt att bestämma sådana allmänna grunder och samtidigt
hålla statens kostnader inom en rimlig gräns.
Statskontoret delar denna uppfattning. De av riksdagen önskade »fixerade
normerna» måste avse dels det kostnadsbelopp, varå statsbidraget får
beräknas, dels ock bidragets storlek. I intetdera fallet lärer det låta sig
göra att fastställa för hela riket gällande grunder. Vad beträffar skoldistriktets
kostnader, skulle bestämmelserna kunna gå ut på maximibelopp för
kilometer, för barn och kilometer, för barn och dag m. fl. dylika kombinationer.
Alla lida dock av den olägenheten, att, för att bestämmelserna
skola visa sig i praktiken användbara för hela landet, maximibeloppen måste
sättas så höga, att en oskälig utgiftsökning för statsverket bleve följden. Enahanda
är förhållandet med en fixering av statsbidraget till visst procenttal av
kostnaden. För möjliggörande, såsom önskvärt är, av ett tillgodoseende av bidragsbehovet
i kommuner med svag ekonomi, höga skatter eller där särskilda
omständigheter, talande för ett jämförelsevis högt bidrag eljest föreligga,
måste ett för hela landet gällande procenttal sättas ganska högt. Hur
önskvärt än ett fullt genomfört system med automatiskt verkande grunder
vore ur synpunkten både av en snabbare behandling av dessa frågor och
lättande av arbetsbördan för överstyrelsen och vederbörande statsdepartement,
kan statskontoret dock icke med nödigt beaktande av sparsamhetens
krav tillstyrka en sådan anordning.
Skolöverstyrelsen har emellertid framlagt ett förslag, som i viss mån
modifierar ämbetsverkets ståndpunkt beträffande behovet av en central prövning
av varje särskilt fall. Överstyrelsen anser nämligen, att sådan prövning
bör kunna inskränkas till första gången ansökning örn statsbidrag förekommer
och att därefter, så länge i huvudsak enahanda förhållanden beträffande
skjutskostnaderna enligt folkskolinspektörens vitsord äro förhanden,
ny ansökning örn statsbidrag ej skall behöva göras, utan samma belopp
som det förut beviljade skall kunna rekvireras hos länsstyrelsen och av
denna utanordnas. Statskontoret finner denna utväg praktisk och lämplig.
Visserligen kan invändas, att även en sådan anordning kan i något fall
leda till större utgifter för staten än om prövning av behovet verkställdes
av skolöverstyrelsen eller Kungl. Majit, men fördelarna i form av snabbare
behandling och arbetsbesparing äro så påtagliga, att de torde mer än uppväga
de olägenheter i antydd riktning, som möjligen kunna befaras av anordningen
ifråga.
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
149
Beträffande statsbidragets belopp har överstyrelsen föreslagit dess bestämmande
till i regeln hälften av kostnaderna med möjlighet i vissa fall till
större andel, dock högst 3/4- Ett dylikt stadgande innebär, åtminstone formellt
sett, en begränsning av den nuvarande bestämmelsen, i vilken det
endast sägs, att statsbidraget i regel icke må överstiga hälften av kostnaderna.
Ur denna synpunkt har statskontoret intet att erinra mot förslaget,
men vill ifrågasätta, örn icke bidragets maximum borde sättas till 2/s i
stället för s/4 av kostnaderna.
Överstyrelsens förslag örn tiderna och ordningen för ansökningarnas ingivande
och behandling — däribland länsstyrelsernas uteslutande från befattning
med ansökningarna och den slutliga prövningens och avgörandets
överflyttande från Kungl. Majit till överstyrelsen — anser sig statskontoret
böra biträda.
Det vill synas, som om åtminstone för nästa budgetår något mera trängande
behov av anslagsförändring ej skulle förefinnas. Däremot är det möjligt
att, därest den av överstyrelsen föreslagna metoden med utbetalning
för ett visst budgetår av samma bidrag, som utgått under det föregående
budgetåret, kommer att tillämpas, det visar sig nödvändigt att för behörigt
tillgodoseende av nya ansökningar giva anslaget förslagsanslags natur.
För egen del har departementschefen anfört:
»Med hänsyn till vad i ärendet förekommit är jag icke för närvarande
beredd att föreslå några allmänt gällande normerande föreskrifter. Emellertid
synes mig bristen på dylika bestämmelser icke böra utgöra ett ovillkorligt
hinder emot anslagets förändring till förslagsanslag. Då ett konsekvent genomförande
av överstyrelsens förslag till ändrade villkor för statsbidrags
utgående synes förutsätta förändring av anslagsnaturen, vill jag därför tillstyrka,
att anslaget förändras till förslagsanslag.
Flertalet av de av skolöverstyrelsen föreslagna ändringarna i villkoren för
statsbidrags utgående synas ändamålsenliga och kunna av mig tillstyrkas.
Statsbidrag synes sålunda böra utgå, företrädesvis då genom anordnande
av skolskjutsar besparingar i det allmännas utgifter för skolväsendet i övrigt
uppstå eller då skolgången vid särskilt lång eller svår skolväg avsevärt
underlättas. På de av skolöverstyrelsen anförda skälen bör statsbidrag utgå
med i regel hälften av kostnaderna för skolskjutsarnas anordnande. Då
särskilda förhållanden därtill föranleda, synes bidrag böra utgå med högre
belopp, dock i intet fall med mer än 3/4 av kostnaderna.
Beslutanderätten i dessa frågor torde dock böra förbehållas Kungl. Majit.
Det föreslagna förändrade förfarandet vid prövning av fråga om statsbidrag
synes särskilt ägnat att underlätta granskningen av ansökningarna,
och genom överstyrelsens förslag rörande förkortning av prövningsproceduren
och förändring av tiderna för ansökningarnas ingivande undanskaffas
en betydande olägenhet i det nuvarande systemet, som vållat stora svårigheter
för skoldistrikten ätt i förväg vid beräknandet av kostnaderna för distriktets
skolväsen räkna med statsbidrag till anordnande av skolskjutsar.
150
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
Utskottet.
Under budgetåret 1933/1934 synas övergångsbestämmelser böra meddelas
i stort sett i överensstämmelse med vad skolöverstyrelsen föreslagit.
Då det nuvarande anslaget visat sig vara i det stora hela taget tillräckligt,
torde förslagsanslaget för budgetåret 1933/1934 böra bestämmas till
150,000 kronor.
Närmare föreskrifter för statsbidrags utgående m. m. torde böra fastställas
av Kungl. Maj:t.»
De föreslagna ändrade grunderna för utgåendet av skolskjutsbidragen
anser sig utskottet böra i allt väsentligt förorda, dock att, när allenast besvärlig
skolväg åberopas såsom skäl för understöd, sådant enligt utskottets
mening må utgå endast i särskilda fall, då vid synnerligen lång eller svår
skolväg skolgången genom skjutsning avsevärt underlättas.
Inför förslaget att ändra anslagets natur till förslagsanslag har utskottet
känt en viss tvekan med hänsyn till att några fixerade normer för statsbidragens
utgående icke visat sig möjliga att nu uppställa. I betraktande av
de avsevärda besparingar i skolorganisatoriskt hänseende, som genom ifrågavarande
anordning vinnas, och de stora fördelar, det för skoldistrikten erbjuder
att vid planerandet av skolskjutsar kunna, därest i övrigt förutsättningarna
därför äro för handen, räkna med bidrag av statsmedel, har
utskottet emellertid ansett sig böra förorda den ifrågasatta ändringen av
anslagets natur.
I övrigt föranleder Kungl. Maj:ts förslag ingen annan erinran från utskottets
sida, än att det för vinnande av en för skoldistrikten önskvärd snabbhet
i behandlingen av förevarande understödsfrågor synes vara förtjänt av
Kungl. Maj:ts övervägande, örn ej en sådan uppdelning av ärendenas prövning
lämpligen borde ske, att endast de fall, där statsbidrag till högre belopp
än 50 procent av kostnaderna ifrågasattes eller där understöd äskas
allenast till underlättande av besvärlig skolväg, underställas Kungl. Maj:t
och prövningsrätten i övrigt överlämnas åt skolöverstyrelsen.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) i huvudsak godkänna de av departementschefen i statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för den 3 januari
1933 under punkten 185 föreslagna ändrade grunderna för
statsbidrag till anordnande av skolskjutsar, dock med iakttagande
av vad utskottet ovan anfört,
b) i riksstaten för budgetåret 1933/1934 såsom bidrag för
anordnande av skolskjutsar för skolpliktiga barn uppföra
ett ordinarie förslagsanslag av 150,000 kronor.
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
151
180:o) Avlönande av lärare åt vid statsunderstödda sjukvårdsanstalter
och vissa barnhem intagna barn i skolåldern. I enlighet med
Kungl. Maj:ts förslag (punkt 186, sid. 442—445) hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) medgiva, att kustsanatoriet Apelviken må efter särskild
prövning av Kungl. Majit kunna tillerkännas rätt att erhålla
bidrag till avlönande av lärare vid kustsanatoriets fortsättningsskola,
att enligt de närmare föreskrifter, Kungl.
Majit kan finna gott föreskriva, utgå huvudsakligen efter
samma grunder och i samma ordning, som äro eller kunna
varda 6tadgade angående statsbidrag till avlönande av lärare
vid fortsättningsskolor,
b) till avlönande av lärare åt vid statsunderstödda sjukvårdsanstalt
och vid vissa barnhem intagna barn i skolåldern
bevilja för budgetåret 1933/1934 ett extra förslagsanslag
av 42,500 kronor.
181:o) Anordnande av slöjd i folkskola, mindre folkskola eller
särskild slöjdskola. Kungl. Majit har (punkt 187, sid. 445—454) föreslagit
riksdagen att dels godkänna de av departementschefen i statsrådsprotokollet
föreslagna ändringarna i gällande grunder för statsbidrag till
undervisning i slöjd vid folkskola, mindre folkskola eller särskild slöjdskola,
dels ock minska det ordinarie förslagsanslaget till anordnande av slöjd i
folkskola, mindre folkskola eller särskild slöjdskola, nu 3,330,000 kronor,
med 765,000 kronor till 2,565,000 kronor.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av
herrar N. S. Norling och K. Sandegård (I: 73) och den andra inom andra
kammaren av herr D. Gustavson i Sala (lii 114), i vilka motioner hemställts,
att riksdagen måtte avslå Kungl. Majits förslag i vad det avser ändrade
grunder för statsbidrag till undervisning i slöjd vid folkskola, mindre folkskola
eller särskild slöjdskola, samt att de härav betingade höjningarna av
det ordinarie förslagsanslaget till anordnande av berörda undervisning måtte
av riksdagen beviljas;
dels ock två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren
av herr E. Sjödahl (Ii 74) och den andra inom andra kammaren
av herrar J. K Mårtensson och E. Frankenberg (lii 151), i vilka motioner
hemställts, att riksdagen måtte besluta att godkänna de av Kungl. Majit
föreslagna ändringarna i gällande grunder för statsbidrag till undervisningen
i slöjd vid folkskolor, mindre folkskolor eller särskilda slöjdskolor med
det undantag, att statsbidrag enligt nu gällande grunder måtte utgå i sådana
fall, då den för nämnda undervisning anställde läraren har sin väsentliga
152
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
utkomst av denna anställning eller då vederbörande skoldistrikt vid tjänstens
annonsering eller annorledes före den 1 januari 1933 bundit sig för
utbetalande av minst nu gällande minimiarvode.
Beträffande de av motionärerna till stöd för deras framställningar andraga
skälen hänvisar utskottet till motionerna I: 73 och I: 74.
I kungörelsen den 30 juni 1920 (nr 572) angående statsbidrag för undervisning
i slöjd vid folkskola, mindre folkskola eller särskild slöjdskola stadgas,
att lärare, som av skoldistrikt är anställd för undervisning i slöjd för
gossar eller flickor vid nämnda skolor skall, därest statsbidrag utgår till
lärarens avlöning, i arvode erhålla minst 1 krona 20 öre för undervisningstimme,
ävensom att skoldistrikt, som i dylik läroanstalt anordnat undervisning
i slöjd, må under i författningen närmare angivna villkor av statsmedel
erhålla bidrag till lärarens avlöning, beräknat efter 1 krona 8 öre
för undervisningstimme, dock med högst 146 kronor 88 öre, motsvarande
högst 136 undervisningstimmar, för slöjdavdelning under ett kalenderår.
Kungl. Majit hade i statsverkspropositionen till 1919 års riksdag, punkt
206, föreslagit ett statsbidrag för ändamålet, beräknat efter 90 öre för slöjdtimme,
dock med högst 122 kronor 40 öre. I anledning av väckta motioner
beslöt dock riksdagen fastställa bidraget vid nuvarande belopp.
Genom kungörelse den 18 juni 1926 (nr 311) har Kungl. Majit föreskrivit,
att vad i ovannämnda kungörelse nr 572/1920 finnes föreskrivet angående
statsbidrag för slöjdundervisning skall äga motsvarande tillämpning
i fråga örn statsbidrag för undervisning i slöjd vid vissa sjuk vårdsanstalter.
Vidare har beträffande slöjdundervisningen i folkskola genom kungörelse
den 6 maj 1921 (nr 261) stadgats, att skoldistrikt må äga att, då tillfälle
till undervisning i slöjd för gossar eller flickor beredes i folkskola, besluta,
att denna undervisning skall vara obligatorisk för de i skolan intagna
barnen.
Granskningsnämnden har hemställt, att på grund av förhandenvarande
statsfinansiella förhållanden statsbidrag till slöjdundervisningen må upphöra
att utgå i alla de fall, då undervisningen icke meddelas av lärare som kan
antagas hava denna undervisning till sin huvudsakliga sysselsättning. Med
hänsyn härtill föreslår nämnden, att anslaget för budgetåret 1933/1934 tillfälligtvis
måtte nedsättas med 2,780,000 kronor till 550,000 kronor.
Skolöverstyrelsen har med hänsyn till de svårigheter av olika slag, som
ett genomförande av nämndens förslag skulle komma att föra med sig,
funnit sig icke kunna tillstyrka detsamma utan hemställt, med hänsyn till
anslagsbehovet, att Kungl. Majit täcktes föreslå riksdagen att för budgetåret
1933/1934 öka anslaget för anordnande av slöjd i folkskola, mindre folkskola
eller särskild slöjdskola med 100,000 kronor till 3,430,000 kronor.
Statskontoret har anvisat andra utvägar för åstadkommande av besparingar
å anslaget, nämligen dels genom uppställande av krav på ett visst mini
-
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
153
miantal elever i varje slöjdavdelning, dels ock genom sänkning av minimiarvodet
för slöjdlärarna och därmed även motsvarande sänkning av statsbidraget.
Statskontoret anför därvid bland annat:
Statskontoret vill fästa uppmärksamheten på, att de i kungörelsen den
30 juni 1920 (nr 572) angående statsbidrag för undervisning i slöjd vid
folkskola, mindre folkskola eller särskild slöjdskola uppställda villkoren för
nämnda statsbidrag torde åtminstone i ett avseende kunna skärpas utan
någon större olägenhet för slöjdundervisningen.
I § 3 av nyssnämnda kungörelse föreskrives, att storleken av det till skoldistrikt
utgående statsbidraget beräknas i förhållande till antalet slöjdavdelningar,
som vid de särskilda skolorna varit anordnade. Ifråga örn dessa
avdelningar gäller bland annat, att örn vid en skola finnes blott en slöjdavdelning
med undervisning i gosslöjd eller blott en avdelning med undervisning
i flickslöjd eller blott en avdelning av vartdera slaget, skola i densamma
under kalenderåret vid varje lästermins början minst 10 gossar
respektive 10 flickor hava varit för deltagande i slöjdundervisningen inskrivna
och, så länge de under året tillhört skolan, i allmänhet deltagit i
denna undervisning. Ifrån denna regel, att minst 10 elever fordras i varje
slöjdavdelning för att statsbidrag skall utgå för densamma, gives emellertid
ett synnerligen viktigt undantag, i det att slöjdavdelning kan omfatta ett
lägre antal deltagare i det fall, att den består av samtliga i skolan inskrivna
eller, då slöjdundervisningen avser allenast det egentliga folkskolestadiet,
samtliga de detta stadium tillhörande gossar, respektive flickor, vilka prövas
skäligen kunna deltaga i slöjdundervisningen.
Enligt denna undantagsbestämmelse utgå alltså under angivna förutsättningar
statsbidrag även till slöjdavdelning, som endast består av en eller
ett par elever. En sådan bestämmelse måste anses otillfredsställande, isynnerhet
under nuvarande förhållanden.
Enligt statskontorets mening torde fullgoda skäl få anses föreligga att
städse uppställa krav på visst minimiantal elever i varje slöjdgrupp, för att
statsbidrag skall kunna utgå för densamma. På grund härav, och då det
i varje fall icke synes föreligga någon anledning att fastställa lägre minimiantal
elever än det enligt berörda paragraf regelmässigt gällande, eller sålunda
10, vill statskontoret förorda, att ovan berörda undantagsbestämmelse
måtte upphävas. Det torde visserligen icke låta sig på förhand beräkna,
vilka belopp, som genom en dylik författningsändring komma att inbesparas
till statsverket, men i betraktande av det stora antalet skolor å landsbygden
med ringa barnantal torde besparingarna kunna förväntas bliva icke obetydliga.
Härjämte vill statskontoret ifrågasätta, huruvida icke ytterligare besparingar
skulle kunna vinnas genom en sänkning av det i berörda kungörelse
fastställda minimiarvodet för slöjdlärarna och därmed även motsvarande
nedsättning av statsbidraget. Detta arvode är för närvarande bestämt till
1 krona 20 öre per undervisningstimme, varav skoldistriktet i statsbidrag
erhåller 1 krona 8 öre. A den del, varmed statsverket sålunda bidrager
till avlöningen, utgår därjämte dyrtidstillägg till vederbörande lärare.
Statskontoret vill för sin del förorda, att minimiarvodet för slöjdundervisningen
nedsättes åtminstone till 1 krona per undervisningstimme, och att
statsbidraget i enlighet härmed fastställes att utgå med 90 öre per timme.
Ett genomförande av vad statskontoret sålunda föreslagit ifråga örn slöjd
-
154
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
Utskottet.
lärares avlöningsförmåner torde kunna beräknas medföra en besparing för
statsverket av omkring 550,000 kronor jämte därå belöpande dyrtidstillägg.
Skolöverstyrelsen har yttrat sig över statskontorets nyssnämnda förslag.
Överstyrelsen har därvid anfört, bland annat, att överstyrelsen icke funne
sig böra frångå den ståndpunkt, som överstyrelsen intagit i sitt tidigare
utlåtande, och att enligt överstyrelsens mening från rent sakliga synpunkter
sett tungt vägande skäl talade emot det av statskontoret framlagda förslaget.
Därest emellertid vid det slutliga avgörandet valet skulle komma att stå
mellan å ena sidan granskningsnämndens och å andra sidan statskontorets
nu föreliggande förslag, funne överstyrelsen det senare vara att avgjort föredraga
såsom det för slöjdundervisningen i det hela vid vårt lands folkskolor
minst nedbrytande.
Departementschefen har för egen del anfört, bland annat:
»Jag finner mig böra ansluta mig till statskontorets förslag, som torde
öppna möjligheter till betydande besparingar.
Minimiantalet deltagare i slöjdavdelning synes böra undantagslöst fastställas
till 10. Det i § 3 mom. 1 av kungörelsen den 30 juni 1920 (nr
572) föreskrivna undantaget från denna regel, för vilket i det föregående
redogjorts, synes därför böra utgå.
Minimiarvodet till slöjdlärare torde i enlighet med statskontorets förslag
böra nedsättas till 1 krona per undervisningstimme och statsbidraget följaktligen
fastställas att utgå med 90 öre per timme, dock med högst 122
kronor 40 öre för slöjdavdelning under ett kalenderår.
Genom dessa åtgärder skall enligt skolöverstyrelsens beräkningar åstadkommas
en besparing av 866,875 kronor och nu utgående anslag sålunda
kunna minskas från 3,330,000 kronor till i avrundat tal 2,465,000 kronor.
Då emellertid, såsom av det föregående framgår, anslagsbehovet överstiger
nuvarande anslagsbelopp, torde det vara lämpligt höja sistnämnda summa
med 100,000 kronor till 2,565,000 kronor. Samtidigt med att statens utgifter
för ändamålet sålunda betydligt minskas, nedbringas också skoldistriktens
utgifter för ifrågavarande lärares avlöning med en sjättedel.»
Kungl. Maj:t har funnit nödvändigt att vidtaga en avsevärd beskärning
av här ifrågavarande anslag dels genom skärpning av villkoren för statsbidrags
åtnjutande, i vad angår lärjungeantalet, dels ock genom nedsättning
av den till lärarna utgående ersättningen. Utskottet finner det vara ett beklagligt
förhållande, att åtgärderna för inskränkning av statsutgifterna kommit
att så hårt drabba detta anslag, enär enligt utskottets mening slöjden,
särskilt vad de kvinnliga eleverna angår, hör till de mest nyttiga och såsom
uppfostringsmedel mest värdefulla bland skolämnena, åtminstone för de
lärjungar, som tillhöra det egentliga folkskolestadiet. Vidare komma, såsom
bland annat i de i ämnet väckta motionerna framhållits, de föreslagna änd
-
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
155
ringarna otvivelaktigt att på många håll medföra olägenheter av ekonomisk
art för skoldistrikten.
Å andra sidan är det nödvändigt att under de rådande förhållandena
tillmäta besparingssynpunkterna synnerlig vikt. Utskottet finner sig därför
icke kunna motsätta sig att inskränkningar nu göras även på detta område.
Med hänsyn härtill kan utskottet icke biträda motionerna 1:73 och 11:114,
i vilka påyrkas, att de nuvarande grunderna måtte helt bibehållas oförändrade.
Emellertid anser utskottet, att Kungl. Maj:ts förslag i vissa avseenden
medför sådana olägenheter, att utskottet icke kan i alla delar biträda detsamma.
Genom fastställande av siffran 10 såsom ovillkorligt minimum för lärjungeantalet
i slöjdavdelning kommer ett mycket stort antal barn, ofta i
fattiga, glest bebyggda skoldistrikt, att bliva i avsaknad av slöjdundervisning.
Denna konsekvens av Kungl. Maj:ts förslag finner utskottet vara till
stor skada och har fördenskull sökt efter någon utväg, varigenom utan kostnadsökning
kretsen av de barn, som genom berörda skärpning av villkoren
skulle komma att berövas förmånen av slöjdundervisning, kunde i någon
mån begränsas. En sådan utväg har utskottet trott sig finna i följande
anordning.
Det i § 3 av statsbidragskungörelsen medgivna undantaget från regeln
örn minst 10 lärjungar skulle icke, på sätt Kungl. Majit föreslagit, bortfalla
utan alltjämt bibehållas men begränsas att gälla endast det egentliga folkskolestadiet
och förses med en undre gräns för lärjungeantalet sålunda, att
såsom villkor för dess tillämpning stadgas, att lärjungarna äro till antalet
minst 6.
Den härav föranledda kostnadsökningen i förhållande till Kungl. Maj:ts
förslag kan enligt vad utskottet inhämtat beräknas till i runt tal 220,000
kronor.
För att uppväga denna merkostnad kan enligt utskottets mening utan
större olägenhet för undervisningen den ändringen i gällande bestämmelser
vidtagas, att maximibidraget per slöjdavdelning, som nu är beräknat efter
136 timmar, i stället beräknas efter ett till siffran 124 sänkt timantal.
Härigenom erhålles en kostnadsminskning av i runt tal 236,000 kronor,
vadan slutresultatet skulle bliva en utgiftssänkning med 16,000 kronor mera
än den minskning, som skulle ernås enligt Kungl. Maj:ts förslag.
Vad angår Kungl. Maj:ts förslag om nedsättning av lärararvodena finner
utskottet, att med hänsyn till den sta teti nanselia situationen näppeligen
några mera vägande skäl kunna häremot anföras, såvitt angår de fall —
och dessa utgöra flertalet — där läraren sköter slöjdundervisningen såsom
en bisyssla. Däremot synes frågan ligga något annorlunda till i de visserligen
relativt fåtaliga fall, där skoldistrikten för ändamålet anställt särskilda
lärarkrafter, för vilka slöjdlärartjänsten utgör huvudsyssla. I dessa fall,
156
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
som i regel förekomma endast i städerna, är skoldistriktet rätteligen förpliktat
att till läraren utbetala en lön, som bestämts under förutsättning att
skoldistriktet från statsverket kunde påräkna understöd till lärarens avlönande
enligt hittills gällande grunder. Det synes utskottet, som örn i denna
del Kungl. Maj:ts förslag om nedsättning av lärararvodena förde till obilliga
konsekvenser. Detta förhållande har påtalats i motionerna I: 73 och II: 114.
Härutinnan har vidare i motionerna I: 74 och II: 151 påkallats sådan ändring
i Kungl. Maj:ts förslag, att statsbidrag till undervisning i slöjd måtte
utgå enligt nu gällande grunder i de fall, då den för nämnda undervisning
anställda läraren har sin väsentliga utkomst av denna anställning eller då
vederbörande skoldistrikt vid tjänstens annonsering eller annorledes före den
1 januari 1933 bundit sig för utbetalande av minst nu gällande minimiarvode.
I likhet med motionärerna anser utskottet, att på denna punkt skäligheten
bjuder, att en modifikation av Kungl. Maj:ts förslag vidtages. Utskottet
kan dock icke förorda, att den påkallade avvikelsen från Kungl.
Maj:ts förslag gives en så vidsträckt eller i varje fall till sina gränser svår
bestämbar räckvidd, som motionärerna synas hava avsett. Enligt utskottets
mening bör modifikationen avse sådana fall, där slöjdlärartjänst är för beredande
av pensionsrätt åt innehavaren reglerad jämlikt § 5 i reglementet
för statens pensionsanstalt. För dylika tjänster torde statsbidraget böra
utgå efter oförändrade grunder, dock att även här den av utskottet ovan
förordade begränsningen till högst 124 timmar synes böra ske.
Sistberörda avvikelse från Kungl. Maj:ts förslag medför en merkostnad
av i runt tal 83,000 kronor. Avräknas härifrån förenämnda belopp å
16,000 kronor återstår ett belopp av 67,000 kronor, varmed den av Kungl.
Maj:t äskade anslagssumman torde böra höjas. I enlighet härmed skulle
anslaget för budgetåret 1933/1934 komma att utgöra 2,632,000 kronor.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
och herrar Norlings och Sandegårds, herr Gustavson i Sala,
herr Sjödahls samt herrar Mårtenssons och Frankenbergs
ovannämnda motioner (I: 73, II: 114, I: 74 och II: 151),
a) godkänna följande ändringar i grunderna för utgåendet
av statsbidrag för undervisning i slöjd vid folkskola, mindre
folkskola eller särskild slöjdskola med rätt för Kungl. Maj:t
att meddela de närmare föreskrifter, som i anledning härav
må finnas erforderliga:
1. Lärare, som av skoldistrikt är anställd för undervisning
i slöjd för gossar eller för flickor vid folkskola, mindre
folkskola eller särskild slöjdskola, skall, därest statsbidrag
utgår till lärarens avlöning, i arvode erhålla, där lärartjänsten
för beredande av pensionsrätt åt tjänstinnehavaren är reglerad
jämlikt § 5 i reglementet för statens pensionsanstalt,
Statsutskottets utlåtande Nr. 8. 157
minst 1 krona 20 öre för varje undervisningstimme och
eljest minst 1 krona för undervisningstimme.
2. Skoldistrikt, som i folkskola, mindre folkskola eller
särskild slöjdskola anordnat undervisning i slöjd, må av
statsmedel erhålla bidrag till lärarens avlöning, beräknat,
där lärartjänsten för beredande av pensionsrätt åt tjänstinnehavaren
är reglerad jämlikt § 5 i reglementet för statens
pensionsanstalt, efter 1 krona 8 öre för undervisningstimme,
och eljest efter 90 öre för undervisningstimme,
dock att i intet fall statsbidraget må utgå med högre belopp
för slöjdavdelning under ett kalenderår än 133 kronor
92 öre respektive lil kronor 60 öre, motsvarande statsbidrag
för 124 timmar.
3. A det egentliga folkskolestadiet må slöjdavdelning omfatta
ett lägre antal deltagare än 10, dock lägst 6, under
förutsättning att den består av samtliga de detta stadium
tillhörande gossar respektive flickor, vilka prövas skäligen
kunna deltaga i slöjdundervisningen.
b) minska det ordinarie förslagsanslaget till anordnande
av slöjd i folkskola, mindre folkskola eller särskild slöjdskola,
nu 3,330,000 kronor, med 698,000 kronor till 2,632,000
kronor.
182:o) Undervisningsmateriel m. m. för folkskolan. I enlighet med
Kungl. Maj:ts förslag (punkt 188, sid. 454—455) hemställer utskottet,
att riksdagen må minska det ordinarie reservationsanslaget
till undervisningsmateriel m. m. för folkskolor, nu 8,000
kronor, med 5,000 kronor till 3,000 kronor.
183:o) Understödjande av folkskolebarns ferieresor. I enlighet med
Kungl. Maj:ts förslag (punkt 189, sid. 456—457), vilket innebär en anslagsminskning
med 50,000 kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må i riksstaten för budgetåret 1933/1934
upptaga det ordinarie förslagsanslaget till understödjande
av folkskolebarns ferieresor utan angivet belopp.
184:o) Svensk undervisning för svenska barn i utlandet. I enlighet
med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 190) hemställer utskottet,
att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, för budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra
anslag av 15,800 kronor, att utgå till upprätthållande av
svensk undervisning åt svenska barn: i Berlin med högst
2,700 kronor, i London med högst 6,000 kronor, i Hamburg
158
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
med högst 2,700 kronor och i Paris med högst 4,400 kronor,
samtliga beloppen enligt de bestämmelser, Kungl. Maj:t
kan finna lämpligt fastställa.
185:o) Understöd för avlönande av lärare vid fortsättningsskolor.
Kungl. Majit har (punkt 191, sid. 457—463) föreslagit riksdagen att dels
godkänna de av departementschefen i statsrådsprotokollet föreslagna ändrade
grunderna för statsbidrag till avlönande av lärare vid fortsättningsskolor;
dels ock minska det ordinarie förslagsanslaget till understöd för avlönande
av lärare vid fortsättningsskolor, nu 5,100,000, med 965,000 kronor till
4,135,000 kronor.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft
dels en inom första kammaren av herr R. Wagnsson väckt motion (I; 173),
vari hemställts, att riksdagen dels måtte besluta avslå Kungl. Majits förslag
till ändrade grunder för statsbidrag till avlönande av lärare vid fortsättningsskolor,
dels ock företaga den av ett bifall till detta yrkande betingade
höjningen av det ordinarie förslagsanslaget till avlönande av lärare
vid fortsättningsskolor med 965,000 kronor till 5,100,000 kronor;
dels en inom andra kammaren av herr A. Wallerius m. fl. väckt motion
(II: 57), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att arvodet till lärarinnor
i hushållsgöromål vid fortsättningsskola skall utgå med samma belopp
för timme som nu eller 2 kronor;
dels ock en inom andra kammaren av herr A. Hansson i Rubbestad m. fl.
väckt motion (II: 115), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla örn utfärdande av sådana bestämmelser,
att fortsättningsskolans andra obligatoriska årskurs måtte göras frivillig.
Enligt gällande bestämmelser skall arvodet till lärare i fortsättningsskola
och ersättningsskola utgöra för undervisningstimme i fortsättningsskola minst
2 kronor 50 öre och för undervisningstimme i ersättningsskola minst 1 krona
50 öre, dock att arvodet för undervisning i manlig eller kvinnlig slöjd
skall utgöra för undervisningstimme i fortsättningsskola minst 1 krona 75
öre och för undervisningstimme i ersättningsskola minst 1 krona 25 öre
samt arvodet för undervisning i hushållsgöromål i fortsättningsskola minst
2 kronor för undervisningstimme, ävensom att för undervisning i ämnet
arbetskunskap, i den mån undervisning i kvinnlig slöjd och hushållsgöromål
ej ingår däri, till lärare, som förklarats därtill berättigad, arvodet skall
utgå med minst 3 kronor för undervisningstimme. Statsbidrag till avlönande
av dessa lärare utgår med belopp motsvarande de sålunda fastställda
minimiarvodena. Däremot utgår icke dyrtidstillägg av statsmedel å ifrågavarande
arvoden.
Utöver dessa arvoden beviljade 1921 års riksdag en förhöjning av i allmänhet
50 öre per timme, vilken förhöjning utgick till och med budgetåret
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
159
1923/1924, då den borttogs såväl av statsfinansiella skäl som med hänsyn
till den dåmera inträdda höjningen av penningvärdet. I sistnämnda hänseende
erinrades (1924 års åttonde huvudtitel sid. 347), att penningvärdet
då vore betydligt högre än vid arvodes förhöj ningen år 1921 och jämväl
åtskilligt högre än år 1918, då det ursprungliga arvodet bestämdes.
Med hänsyn till den tidpunkt, då dessa arvoden blivit bestämda, anser
granskningsnämnden en minskning av desamma böra vidtagas. Ytterligare
reduktion torde kunna ske beträffande de lärare, som hava ordinarie anställning
vid folkskola. Den närmare undersökning, som vore nödvändig för
genomförandet av detta förslag, torde få ankomma på skolöverstyrelsen.
En beräkning av de besparingar, som härigenom stöde att vinna, bleve först
härefter möjlig. Emellertid torde man kunna räkna med en besparing av
minst 500,000 kronor.
Skolöverstyrelsen har avstyrkt granskningsnämndens förslag att minska
ifrågavarande arvoden samt hemställt, att Kungl. Majit täcktes föreslå riksdagen
att besluta, att anslaget till understöd för avlönande av lärare vid
fortsättningsskolor må för budgetåret 1933/1934 utgå med oförändrat belopp
eller 5,100,000 kronor.
Beträffande de åtgärder, som skulle vara erforderliga vid ett fullföljande
av vad nämnden föreslagit, har skolöverstyrelsen anfört bland annat följande:
-
Antalet undervisningstimmar under ett läsår kan icke exakt angivas, men
med ledning av undervisningsstatistiken kan det beräknas fördela sig på
ungefär följande sätt:
185.000 timmar ä kronor 3: —
1,540,000 » » » 2:50
222,500 » » » 2: —
100.000 » » » 1:75
140.000 » » » 1:50
12,000 » » » 1:25
Enligt skolöverstyrelsens mening skulle den av granskningsnämnden påyrkade
besparingen på minst 500,000 kronor å anslaget till understöd för
avlönande av lärare vid fortsättningsskolor bäst ernås genom att med 30
öre för undervisningstimme minska de arvoden, som nu utgå med 3 kronor
och 2 kronor 50 öre för timme, alltså arvodena för undervisningen i vad
denna icke avser hushållsgöromål, manlig och kvinnlig slöjd. Däremot
skulle arvodena för undervisning i de tre nu senast nämnda ämnena liksom
ock för undervisning i ersättningsskola utgå med oförändrade belopp. Slutligen
erinrar överstyrelsen därom, att besparing, som vinnes genom nedsättning
av lärararvodena vid fortsättningsskola under ett visst budgetår, på grund av
att skoldistriktens rekvisitioner av statsmedlen ske kalenderårsvis i efterskott
och förskott ej utgår till alla skoldistrikt, endast med en del av sitt
belopp minskar medelsåtgången det ifrågavarande budgetåret. Resten av
160 Statsutskottets utlåtande Nr 8.
det besparade beloppet minskar anslagsbehovet för det närmast efterföljande
budgetåret.
Statskontoret har i ärendet avgivit yttrande den 13 oktober 1932. Med
hänsyn till det statsfinansiella läget, som framtvingat omfattande besparingsåtgärder
på snart sagt alla områden, och i betraktande av de lönereduktioner,
som skett beträffande andra befattningshavare, finner statskontoret
det knappast kunna anses orimligt, att någon minskning sker även av dessa
arvoden. Statskontoret finner sig därför böra i huvudsak ansluta sig till
granskningsnämndens förslag. Statskontoret anför därefter i huvudsak följande:
På
sätt skolöverstyrelsen framhållit, synes tvekan kunna råda rörande
lämpligheten av att fastställa ifrågavarande arvoden till olika belopp, allteftersom
undervisningen bestrides av ordinarie folkskollärare eller icke. En
sådan anordning synes visserligen i och för sig icke vara otänkbar, och
statskontoret vill ifråga härom erinra, att i kungörelsen den 5 juli 1929
(nr 241) angående provisorisk avlöningsförbättring åt lärare vid folk- och
småskola samt vid högre folkskolor har som villkor för denna löneförmån
föreskrivits skyldighet för lärare, som därtill äger föreskriven kompetens,
att mot åtnjutande av stadgad ersättning tjänstgöra även i fortsättningsskola
och ersättningsskola, där så av vederbörande skolstyrelse påkallas. Enligt
statskontorets mening torde emellertid en sådan differentiering som nu ovan
nämnda såvitt möjligt böra undvikas. I stället anser sig statskontoret böra
förorda en något längre gående arvodesminskning än den av skolöverstyrelsen
angivna. Sålunda vill statskontoret föreslå, att ovanberörda arvode
å 2 kronor 50 öre minskas med 50 öre till 2 kronor samt arvodet å 3 kronor
likaledes med 50 öre till 2 kronor 50 öre. Vidare torde även övriga från
omhandlade anslag utgående arvoden böra underkastas någon minskning.
Sålunda synes arvodet för undervisning i ersättningsskola böra minskas med
15 öre till 1 krona 35 öre, arvodet för undervisning i hushållsgöromål med
25 öre till 1 krona 75 öre samt arvodet för undervisning i manlig och
kvinnlig slöjd i fortsättningsskola med 25 öre till 1 krona 50 öre och i
ersättningsskola med 15 öre till 1 krona 10 öre.
Ett genomförande av statskontorets ovannämnda förslag torde kunna beräknas
medföra en besparing å anslaget med tillhopa omkring 965,000
kronor.
Departementschefen har bland annat anfört:
»De statsfinansiella förhållandena föranleda mig att på de av granskningsnämnden
och statskontoret anförda skälen tillstyrka viss nedsättning i nu
utgående arvoden till ifrågavarande lärare. Gällande avlöningsbestämmelser
torde i enlighet med statskontorets förslag böra ändras så, att nu utgående
arvoden å 3 kronor, respektive 2 kronor 50 öre minskas med 50 öre till 2
kronor 50 öre, respektive 2 kronor, arvodet för undervisning i hushållsgöromål
med 25 öre till 1 krona 75 öre, arvodet för undervisning i manlig
och kvinnlig slöjd i fortsättningsskola med 25 öre till 1 krona 50 öre,
arvodet för undervisning i ersättningsskola med 15 öre till 1 krona 35 öre
samt slutligen arvodet för undervisning i manlig och kvinnlig slöjd i ersättningsskola
med 15 öre till 1 krona 10 öre.»
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
161
Till stöd för det i motionen II: 57 framförda yrkandet har anförts:
Eftersträvansvärda besparingar hava genomförts under åttonde huvudtiteln.
Det är naturligt, att på enskilda punkter härav betänkligheter eller ändringsyrkanden
väckas. Att yrka ändring föranleder oss Kungl. Majda förslag att
nedsätta arvodet för lärarinnor i hushållsgöromål vid fortsättningsskolorna
från nuvarande belopp 2 kronor till 1 krona 75 öre.
Skolöverstyrelsen har avstyrkt en dylik nedsättning och därvid bland annat
uttalat, att de fast anställda lärarinnorna i hushållsgöromål vid fortsättningsskolan
i regel hava av skoldistrikt tillförsäkrats en fast årslön, beräknad med
hänsyn till det hittills utgående statsbidraget för undervisningen. En minskning
i minimiarvodet och därmed även av statsbidraget skulle i dessa fall
leda till motsvarande ökning av skoldistriktets utgifter. Det här ifrågavarande
arvodet lärer också under alla förhållanden vara så lågt satt, att man
även med bortseende från nyss nämnda olägenhet svårligen kunde ifrågasätta
en minskning av dessa arvoden. Undervisningen i hushållsgöromål
handhaves också nästan uteslutande av lärarinnor, som därav hava sin
huvudsakliga utkomst.
Att lärarinnorna i hushållsgöromål vid fortsättningsskolan befinna sig i
en annan ställning än de folkskollärare som undervisa där, är särskilt tydligt
av sistnämnda förhållande, att de av denna undervisning hava sin
huvudsakliga — om icke enda — utkomst. Att undervisningen i fråga
röner allmän uppskattning, torde kunna utläsas av antalet timmar, 222,500,
jämfört med t. ex. motsvarande siffra för »yrkesbetonad» undervisning,
185,000. Vid en jämförelse med sistnämnda undervisning, vad arvodena
angår, befinner sig likväl undervisningen i hushållsgöromål icke i någon
gynnad ställning. Medan kompetens för den förra kan vinnas efter några
veckors kurser, erfordras det för anställning inom den senare en mera kostsam
och tidskrävande utbildning.
Härtill kan fogas, att årsinkomsten för ifrågavarande lärarinnor icke alltid
är i samma grad viss som för andra lärare, därför att tillgången på elever
kan i sådan grad variera, att beräknat antal årskurser icke kommer till
stånd — i sådana fall nämligen, där icke, såsom ovan sagts, en reglering
skett av fast lön — att de ingen pensionsrätt äga enligt lag, samt att, där
skolköket är flyttande, tjänstgöringen ofta är förenad med olägenheter.
Beträffande motiveringen till motionerna I: 173 och II: 115 får utskottet
hänvisa till motionerna.
I likhet med granskningsnämnden och departementschefen finner utskottet
sig under förhandenvarande förhållanden böra förorda viss nedsättning i nu
utgående arvoden till lärare vid fortsättningsskolor. Det förslag i detta hänseende,
som Kungl. Majit framlagt, har icke givit utskottet anledning till
erinran mer än i ett hänseende, nämligen i fråga örn arvodet till lärarinnor
i hushållsgöromål. Detta arvode utgår för närvarande med 2 kronor för
undervisningstimme men har nu föreslagits skola sänkas till 1 krona
75 öre.
Det bör emellertid framhållas, att ifrågavarande undervisning har mycket
stor betydelse för det uppväxande kvinnliga släktet, att lärarinnorna i hushållsgöromål,
vilkas utbildning är ganska lång och dyrbar, såsom regel hava
Bihang till riksdagens protokoll 1983. 8 sami. Nr 8. 11
Utskottet.
162 Statsutskottets utlåtande Nr 8.
sin huvudsakliga utkomst av denna undervisning och att den ersättning, de
åtnjuta för sitt arbete, är i betraktande av vad nyss anförts ifråga om
undervisningens betydelse och lärarinnornas utbildning relativt låg. Med
hänsyn till nu angivna förhållanden finner sig utskottet böra biträda det
motionsvis framkomna förslaget om ett bibehållande av dessa arvoden vid
nuvarande belopp, 2 kronor för undervisningstimme.
Utskottet tillstyrker alltså motionen II: 57 ävensom motionen I: 173, i
vad densamma avser här ifrågavarande undervisning. I övrigt avstyrker
utskottet vad i sistnämnda motion yrkats.
Då antalet undervisningstimmar i hushållsgöromål beräknats till i runt
tal 222,500, medför ett bifall till vad utskottet nu föreslagit en kostnadsökning
i förhållande till Kungl. Majlis förslag med 55,625 kronor eller i
avrundat tal 55,000 kronor. Det ordinarie förslagsanslaget till understöd för
avlönande av lärare vid fortsättningsskolor, nu 5,100,000 kronor, skulle
med anledning härav böra för budgetåret 1933/1934 upptagas med 4,190,000
kronor, innebärande en minskning i förhållande till innevarande budgetår
med 910,000 kronor.
Vad slutligen beträffar det i motionen II: 115 framförda yrkandet vill
utskottet erinra, att frågan örn fortsättningsskolans organisation var föremål
för en ingående behandling vid 1932 års riksdag, som därvid tog ståndpunkt
till berörda fråga i hela dess omfattning och fattade vissa betydelsefulla
beslut i detta hänseende, jämväl avseende den andra årskursens ställning.
Med hänsyn härtill finner utskottet ej tillräckliga skäl föreligga att
redan nu till förnyad behandling upptaga berörda spörsmål och avstyrker
alltså motionen II: 115.
I anslutning till vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och herr Wagnssons
ovannämnda motion (I: 173) samt med bifall till herr
Wallerius m. fl. ovannämnda motion (II: 57) besluta, att
arvodet till lärare i fortsättningsskola och ersättningsskola
skall utgöra för undervisningstimme i fortsättningsskola
minst 2 kronor och för undervisningstimme i ersättningsskola
minst 1 krona 35 öre, dock att arvodet för undervisning
i manlig eller kvinnlig slöjd skall utgöra för undervisningstimme
i fortsättningsskola minst 1 krona 50 öre och
för undervisningstimme i ersättningsskola minst 1 krona 10
öre samt arvodet för undervisning i hushållsgöromål i fortsättningsskola
minst 2 kronor för undervisningstimme ävensom
att för undervisning i ämnet arbetskunskap, i den mån
undervisning i kvinnlig slöjd och hushållsgöromål ej ingår
däri, till lärare, som förklarats därtill berättigad, arvodet
Statsutskottets utlåtande Nr 8. 163
skall utgå med minst 2 kronor 50 öre för undervisningstimme,
b) med anledning härav minska det ordinarie förslagsanslaget
till understöd för avlönande av lärare vid fortsättningsskolor,
nu 5,100,000 kronor, med 910,000 kronor till
4,190,000 kronor;
c) avslå herr Hanssons i Rubbestad m. fl. ovannämnda
motion (II: 115).
186:o) Utbildningskurser för lärare vid fortsättningsskolor. Kungl.
Majit har (punkt 192, sid. 464—467) föreslagit riksdagen att till utbildningskurser
för lärare vid fortsättningsskolor anvisa för budgetåret 1933/1934 ett
extra reservationsanslag av 32,800 kronor, att utgå enligt Kungl. Maj:ts bestämmande
och på de villkor, Kungl. Majit kan finna gott föreskriva.
För ifrågavarande ändamål utgår för budgetåret 1932/1933 ett extra reservationsanslag
å 138,000 kronor.
Skolöverstyrelsen har beräknat kostnaderna för 1934 års kurser till 59,200
kronor. För denna summa skulle bestridas utgifterna för 4 fortsättningskurser
i jordbruk å 5,500 kronor, 3 begynnelsekurser i jordbruk å 2,200
kronor, en fortsättningskurs i industri ä 5,800 kronor, en fortsättningskurs
i handel ä 3,000 kronor, en begynnelsekurs i handel å 1,600 kronor, 2 fortsättningskurser
i kvinnlig slöjd å 5,850 kronor, 2 begynnelsekurser i kvinnlig
slöjd ä 2,250 kronor samt en kurs i medborgarkunskap ä 4,000 kronor.
Enligt överstyrelsens beräkning bör det kunna uppstå ett överskott på omkring
14,000 kronor å de för år 1933 tillgängliga medlen, varför ytterligare
skulle erfordras endast omkring 45,000 kronor.
Departementschefen har anfört:
»Mot det av överstyrelsen framlagda förslaget har jag ej funnit anledning
till erinran i annat hänseende än att jag anser, att några medel till begynnelsekurser
— med undantag dock för sådana kurser i kvinnlig slöjd —
samt till kurs i medborgarkunskap icke böra under nu rådande förhållanden
beräknas, vadan det av överstyrelsen föreslagna beloppet, 45,000 kronor,
bör sänkas med 12,200 kronor till 32,800 kronor. Det torde ankomma
på Kungl. Majit att meddela bestämmelser rörande anslagets disposition.»
Enligt Kungl. Majits förslag skulle för nästa budgetår medel till begynnelsekurser
utgå endast för sådana kurser i kvinnlig slöjd. Utskottet anser,
att med hänsyn till rådande förhållanden begynnelsekurser även i sistnämnda
ämne utan större olägenhet kunna undvaras under år 1934. Några medel
härtill böra därför enligt utskottets mening icke beräknas för budgetåret
1933/1934. På grund härav kan det av Kungl. Majit äskade beloppet,
32,800 kronor, nedsättas med 4,500 kronor till 28,300 kronor.
Utskottet.
164
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
Under åberopande härav hemställer utskottet,
att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag,
till utbildningskurser för lärare vid fortsättningsskolor anvisa
för budgetåret 1933/1934 ett extra reservationsanslag
av 28,300 kronor, att utgå enligt Kungl. Maj:ts bestämmande
och på de villkor, Kungl. Majit kan finna gott föreskriva.
187:o) Understöd åt högre folkskolor. Kungl. Majit har (punkt 193,
sid. 467—471) föreslagit riksdagen att dels besluta sådan ändring, att gälla
under tiden den 1 juli 1933—den 30 juni 1934, i de av 1918 års lagtima
riksdag fastställda grunderna för utgående av statsunderstöd till parallellavdelning
av årsklass vid högre folkskola (riksdagens skrivelse den 24 maj
1918 nr 248, sid. 81), att för parallellavdelning må — utöver till skolan
utgående statsunderstöd med 2,400 kronor för årsklass av allmän högre
folkskola och med 2,650 kronor för årsklass av yrkesbestämd högre folkskola
— i enlighet med de närmare bestämmelser, Kungl. Majit kan finna
gott meddela, utgå statsunderstöd med samma belopp, dels ock minska det
ordinarie förslagsanslaget till understöd åt högre folkskolor, nu 930,000 kronor,
med 15,000 kronor till 915,000 kronor.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av
herr E. Sjödahl (I: 76) och den andra inom andra kammaren av fru Sigrid
Gillner-Ringenson m. fl. (II: 156), i vilka motioner hemställts, att riksdagen
måtte besluta, att för budgetåret 1933/1934 för utfående av statsunderstöd
till parallellavdelningar vid högre folkskolor skall gälla, att antalet lärjungar
i varje klass eller klassavdelning i högre folkskola ej må överstiga 35, såvida
icke skolans styrelse i särskilt fall finner nödvändigt, att sagda antal
något överskrides, ävensom att statsbidrag må inom varje årsklass utgå till
så stort antal parallellavdelningar av årsklassen, som uppkommer med iakttagande
därav, att vid läsårets början minst 35 lärjungar eller, där efter
skolöverstyrelsens beprövande särskilda skäl därtill föranleda, minst 30 lärjungar
komma på varje avdelning av årsklassen, innan ny avdelning upprättas
inom densamma;
dels ock två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren
av herr R. Wagnsson (I: 172) och den andra inom andra kammaren av
fru Ruth Gustafson m. fl. (lii 319), i vilka motioner, så vitt nu är i fråga,
yrkats, att följande bestämmelser angående antalet parallellavdelningar av
årsklass inom yrkesbestämda högre folkskolor måtte av riksdagen beslutas,
Ilo att vid yrkesbestämd högre folkskola statsbidrag till parallellavdelningar
inom klass 1 må utgå till högst så stort antal avdelningar av årsklassen,
som uppkommer med iakttagande därav, att minst 35 lärjungar komma på
varje avdelning inom årsklassen, innan ny avdelning upprättas inom den
-
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
165
samma; 2:o att sammanslagning av redan upprättade parallellavdelningar
må erfordras vid ett lärjungantal, som uppkommer, då talet 35 i bestämmelserna
för klass 1 utbytts mot: för avgångsklass 28, för klass närmast
före avgångsklass 30 och för övriga mellanliggande klasser 32; samt 3:o
att, där särskilda skäl efter skolöverstyrelsens beprövande därtill föranleda,
ovan under 2:o föreslagna lärjungantal av 35 må kunna nedsättas till
32 och ovan under 2:o föreslagna lärjungantal av 32 till 30.
Beträffande de av motionärerna till stöd för deras framställningar andragna
skälen hänvisar utskottet till motionerna I: 76 och I: 172.
Granskning snämnden har — under erinran att för högre folkskolor för
närvarande i fråga örn rätt till uppdelning å parallellavdelningar samma bestämmelser
gällde som för de kommunala mellanskolorna — i detta hänseende
förordat samma ändringar och åtgärder, som av nämnden föreslagits
för de kommunala mellanskolorna.
Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 31 augusti 1932 gjort framställning
örn anslag för ifrågavarande ändamål för budgetåret 1933/1934 och därvid
samtidigt till behandling upptagit granskningsnämndens berörda förslag.
Överstyrelsen anför bland annat följande:
Granskningsnämndens förslag i fråga örn rätt till uppdelning å parallellavdelningar
vid högre folkskolor innebär, att antalet parallellavdelningar
under läsåret 1933/1934 bör begränsas till att omfatta högst det antal, som
förefunnits under läsåret 1932/1933, att antalet lärjungar i varje årsklass
bör överstiga 35, innan uppdelning på parallellavdelningar vidtages, såvitt
icke överstyrelsen för särskilt fall annorlunda bestämmer, samt att överstyrelsen
tillerkännes befogenhet att med iakttagande av sålunda angivna grunder
medgiva upprättande av parallellavdelning.
Vad beträffar den föreslagna bestämmelsen, att det normala lärjungantalet
i klassavdelning skulle ökas från 30 till 35, vill överstyrelsen först framhålla,
att denna fråga har betydelse endast för de yrkesbestämda högre folkskolorna,
då för de allmänna högre folkskolorna redan gäller en bestämmelse
av samma innebörd som den nu ifrågasatta. Överstyrelsen vill vidare
ytterligare understryka vad överstyrelsen i sitt utlåtande den 3 december
1929 angående anslag till kommunala mellanskolor och högre folkskolor
under budgetåret 1930/1931 anfört, att, vad de yrkesbestämda högre folkskolorna
angår, de pedagogiska hänsynen, speciellt på grund av de i dessa
skolor förekommande praktiska ämnena, särskilt starkt tala mot en höjning
av elevantalet över 30 i varje avdelning. Överstyrelsen påpekade dessutom
i samma utlåtande, att, då från ungefär hälften av de yrkesbestämda högre
folkskolorna meddelats, att lokalutrymmena icke medgåve mer än omkring
30 lärjungar i varje avdelning, som en följd härav, vid en bestämmelse örn
höjt elevantal, dispenser torde bliva nödvändiga.
Enligt en inom överstyrelsen verkställd beräkning skulle, därest den ifrågasatta
åtgärden tillämpats för läsåret 1931/1932, antalet parallellavdelningar
kommit att minskas med högst 15. Då överstyrelsen icke för det närvarande
kunnat konstatera, huruvida statsbidrag utgått till samtliga dessa parallelluvdelningar,
och då uppgifter angående antalet parallellavdelningar
innevarande läsår ännu icke föreligga, vågar överstyrelsen icke nu uppskatta
166
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
Utskottet.
den minskning i utgifterna, som sagda reducering av parallellavdelningar
kan medföra.
Den av granskningsnämnden ifrågasatta anordningen beträffande parallellavdelningar,
vilken överstyrelsen under nuvarande förhållanden anser sig
böra godtaga, torde påkalla, att en provisorisk författning i ämnet utfärdas
att gälla för budgetåret 1933/1934.
Departementschefen har anfört bland annat:
»Jag tillstyrker granskningsnämndens av skolöverstyrelsen biträdda förslag
örn ändrade grunder för inrättande eller uppehållande under budgetåret
1933/1934 av parallellavdelningar vid de högre folkskolorna. Då detta innebär
en ändring av de utav 1918 års riksdag fastställda föreskrifterna örn
utgående av statsbidrag till parallellavdelningar, bör riksdagens medgivande
härtill inhämtas. Vid bifall till förslaget torde det få ankomma på Kungl.
Maj:t att utfärda närmare föreskrifter i avseende å såväl begränsning av
parallellavdelningarnas antal som nya grunder i fråga om elevantalet för
upprättande av ny parallellavdelning, allt i anslutning till det nu framlagda
förslaget.»
Kungl. Majhs förslag innebär, vad angår första stycket av Kungl. Maj:ts
hemställan, att för budgetåret 1933/1934 skulle i fråga örn de högre folkskolorna
gälla samma begränsningar med avseende å parallellavdelningarna
och lärjungantalet per klass, som förordats beträffande de kommunala mellanskolorna
och för vilka utskottet redogjort under punkten 150 här ovan.
De i ärendet väckta motionerna avse likaledes samma ändringar i Kungl.
Maj:ts förslag, som de under nämnda punkt omförmälda motionerna påkalla
i fråga örn förslaget rörande de kommunala mellanskolorna.
De betänkligheter, utskottet under punkten 150 anfört gentemot de föreslagna
inskränkningarna i rätten att åtnjuta statsbidrag för parallellavdelningar,
äga giltighet även här. Av skäl, som utskottet under samma punkt
framhållit, anser sig utskottet likväl böra i stort sett giva sin anslutning
till Kungl. Maj:ts förslag. I ett avseende kan emellertid utskottet icke biträda
detta förslag, nämligen vad angår den ifrågasatta begränsningen av
totalantalet parallellavdelningar för de yrkesbestämda högre folkskolornas
vidkommande. Dessa skolor hava under den rådande starkt utbredda ungdomsarbetslösheten
en särskilt viktig uppgift att bereda utrymme för de
ynglingar och flickor, som vilja begagna sin nödtvungna frihet till att förskaffa
sig vidare utbildning för kommande praktisk verksamhet. För att
icke alltför många av dessa skola hindras härifrån, synes det utskottet synnerligen
önskvärt, att de yrkesbetonade högre folkskolorna undantagas från
nyssnämnda begränsning. Utskottet vill därför förorda en sådan avvikelse
från Kungl. Maj:ts förslag. Detta innebär, att utskottet biträder motionerna
I: 76 och II: 156, såvitt de avse sistberörda skolor. Däremot anser utskottet,
att sistnämnda motioner i övrigt samt de i motionerna I: 172 och II: 319
framställda yrkandena icke böra vinna bifall.
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
167
Jämväl i fråga om lärjungeantalet vid de yrkesbestämda högre folkskolorna
anser emellertid utskottet vissa andra uppmjukande bestämmelser erforderliga,
för att icke dessa skolors arbete må genom de ifrågasatta mera rigorösa
föreskrifterna beredas avsevärda svårigheter. Sålunda finner sig utskottet
böra föreslå, att i de fall, då undervisningsarbetets natur är av sådan beskaffenhet,
att det skulle medföra betydande olägenheter att vid undervisningen
i yrkesämne sammanhålla ett så stort antal lärjungar som 30, skolöverstyrelsen
må äga medgiva uppdelning i parallellavdelningar även vid
ett lägre lärjungeantal.
Vid åtskilliga yrkesbestämda högre folkskolor förekommer, att lärjungarna
allt efter arbetets inriktning på olika yrken äro uppdelade på särskilda linjer,
t. ex. en hushållslinje, en handelslinje o. s. v. Enligt vad utskottet erfarit,
tolkas statsbidragsförfattningen på sådant sätt, att örn vid en och samma
skola sådan linjedelning är för handen och lärjungeantalet i en klass å
någon av dessa linjer icke uppgår till det för åtnjutande av statsbidrag för
parallellavdelning stadgade minimum, statsbidrag icke utgår för denna klass
utan beräknas efter sammanslagning av klassen med avdelning, tillhörande
annan linje, så att minimisiffran uppnås. En dylik tolkning anser sig utskottet
icke kunna godtaga. Vid statsbidragets beräkning böra, enligt utskottets
mening, i förevarande hänseende de olika linjerna betraktas, som
örn de vore var för sig självständiga skolor.
I övrigt har Kungl. Maj:ts förslag icke givit utskottet anledning till erinran.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
och med bifall till herr Sjödahls och fru Gillner-Ringensons
m. fl. motioner (I: 76 och II: 156), i vad angår begränsningen
av totalantalet parallellavdelningar vid yrkesbestämda
högre folkskolor, men med avslag å samma motioner i övrigt
samt med avslag jämväl å herr Wagnssons och fru
Gustafsons m. fl. ovannämnda motioner (I: 172 och II: 319),
i vad de skilja sig från Kungl. Maj:ts förslag,
a) besluta, att för budgetåret 1933/1934 statsbidrag till
allmänna högre folkskolor icke må, såvitt angår allmänna
högre folkskolor, vilka åtnjutit statsbidrag under budgetåret
1932/1933, utgå för sammanlagt större antal parallellavdelningar
än för sistnämnda budgetår,
b) besluta sådan ändring i gällande bestämmelser i fråga
om högre folkskolor, så vitt angår budgetåret 1933/1934,
med rätt för Kungl. Maj:t att utfärda de närmare föreskrifter,
som med anledning härav må anses erforderliga,
att antalet lärjungar i varje klass eller klassavdelning i högre
folkskola ej må överstiga 35, såvida icke skolans styrelse i
särskilt fall finner nödvändigt, att sagda antal något över
-
168
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
skrides, ävensom att, efter skolöverstyrelsens beprövande i
varje särskilt fall, statsbidrag må inom varje årsklass utgå
till högst så stort antal parallellavdelningar av årsklassen,
som uppkommer med iakttagande därav, att vid läsårets
början minst 35 lärjungar eller, där efter överstyrelsens beprövande
särskilda skäl därtill föranleda, minst 30 lärjungar
komma på varje avdelning inom årsklassen, innan ny avdelning
upprättas inom densamma; dock att, vad angår allmän
högre folkskola, undantag från bestämmelsen örn minst 35
lärjungar per avdelning såsom villkor för uppdelning icke
må ifrågakomma beträffande nyintagen klass, samt att, då
vid yrkesbestämd högre folkskola undervisningsarbetets natur
är av sådan beskaffenhet, att det skulle medföra betydande
olägenheter att vid undervisningen i yrkesämne sammanhålla
ett så stort antal lärjungar som 30 i en klassavdelning,
skolöverstyrelsen må äga medgiva uppdelning i parallellavdelningar
även vid ett lägre lärjungeantal än det sistnämnda,
c) minska det ordinarie förslagsanslaget till understöd åt
högre folkskolor, nu 930,000 kronor, med 15,000 kronor
till 915,000 kronor.
188:o) Provisorisk avlöningsförbättring åt lärare vid högre folkskolor.
I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 194) hemställer
utskottet,
att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till provisorisk avlöningsförbättring åt lärare
vid högre folkskolor, att utgå enligt samma grunder, som
av riksdagen beslutats för budgetåret 1929/1930, bevilja
för budgetåret 1933/1934 ett extra förslagsanslag av 100,000
kronor.
189:o) Anordnande av slöjd i högre folkskolor. I enlighet med
Kungl. Majrts förslag (punkt 195, sid. 471—475) hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) besluta att statsbidrag till anordnande av slöjd i högre
folkskola skall under budgetåret 1933/1934, därest skolöverstyrelsen
icke, då särskilda omständigheter därtill kunna
föranleda, medgiver undantag, utgå endast i följande fall:
1) till undervisning i slöjd i sådana yrkesbestämda högre
folkskolor eller linjer av dylika skolor, vilkas undervisning
är anordnad i anslutning till teknisk utbildning eller husligt
arbete;
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
169
2) till undervisning i slöjd i sådana högre folkskolor, i
vilka denna undervisning bestrides av lärare med densamma
som huvudsaklig sysselsättning;
b) i riksstaten för budgetåret 1933/1934 uppföra det ordinarie
förslagsanslaget till anordnande av slöjd i högre folkskolor
med oförändrat belopp 80,000 kronor.
190:o) Understöd åt folkhögskolor. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag
(punkt 196, sid. 475—480) hemställer utskottet,
att riksdagen må
I. besluta att till folkhögskola må under budgetåret
1933/1934 såsom understöd till anordnande av parallellundervisning
utgå, då sådan undervisning med hänsyn till elevernas
olika förkunskaper eller behovet av uppdelning i
skilda arbetslag prövas nödvändig:
a) vid folkhögskolas huvudkurs eller därmed samtidigt
pågående kurser, då elevantalet inom den ifrågavarande
kursen överstiger 25, högst 1,000 kronor samt för endera
av vare sig manliga eller kvinnliga kursen inom första års
kurs, då elevantalet inom den ifrågavarande kursen över
stiger 40, ytterligare högst 1,000 kronor;
b) vid fristående kvinnlig kurs eller därtill ansluten andra
årskurs, då elevantalet inom den ifrågavarande kursen överstiger
25, högst 750 kronor samt, vad första årskursen beträffar,
då elevantalet inom densamma överstiger 40, ytterligare
högst 750 kronor;
II. minska det ordinarie förslagsanslaget till understöd åt
folkhögskolor, nu 1,030,000 kronor, med 20,000 kronor till
1.010.000 kronor.
191:o) ökat understöd åt folkhögskolor. I enlighet med Kungl. Maj:ts
förslag (punkt 197, sid. 480—481), vilket innebär en anslagsminskning med
44,000 kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må till ökat understöd åt folkhögskolor anvisa
för budgetåret 1933/1934 ett extra förslagsanslag av
44.000 kronor.
192:o) Provisorisk avlöningsförbättring åt lärare vid folkhögskolor.
I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 198, sid. 481—482),
vilket innebär en anslagsökning med 5,000 kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må till provisorisk avlöningsförbättring åt
lärare vid folkhögskolor, att utgå enligt samma grunder, som
170
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
av riksdagen beslutats för budgetåret 1929/1930, bevilja för
budgetåret 1933/1934 ett extra förslagsanslag av 85,000
kronor.
193:o) Stipendier åt elever vid folkhögskolor. Kungl. Majit har
(punkt 199, sid. 482—491) i förslaget till riksstat för budgetåret 1933/1934
uppfört det ordinarie förslagsanslaget till stipendier åt elever vid folkhögskolor
med oförändrat belopp, 410,000 kronor.
Utskottet, som icke har något att erinra mot vad departementschefen i
detta ärende anfört, hemställer,
att riksdagen må i riksstaten för budgetåret 1933/1934
uppföra det ordinarie förslagsanslaget till stipendier åt elever
vid folkhögskolor med oförändrat belopp, 410,000 kronor.
194:o) Understöd åt den svenska folkhögskolan i Birkas inom
republiken Estland. I enlighet med Kungl. Majits förslag (punkt 200),
hemställer utskottet,
att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till understöd åt den svenska folkhögskolan
i Birkas inom republiken Estland för budgetåret 1933/1934
anvisa ett extra anslag av 5,000 kronor att utgå på de villkor,
Kungl. Majit kan finna skäligt föreskriva.
195:o) Befrämjande av dövstumundervisningen. Kungl. Majit har
(punkt 201, sid. 492—493) föreslagit riksdagen att dels i riksstaten för budgetåret
1933/1934 uppföra det ordinarie förslagsanslaget till befrämjande av
dövstumundervisningen med oförändrat belopp, 165,000 kronor, dels ock
medgiva, att ur nämnda förslagsanslag må för budgetåret 1933/1934 för
anskaffande av lämplig litteratur åt dövstumma, under de villkor Kungl.
Majit bestämmer, utgå ett belopp av högst 1,000 kronor.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två likalydande
motioner, väckta, den ena inom första kammaren av herr P. Sandström
(I: 85) och den andra inom andra kammaren av herr J. Olofsson i Digernäs
m. fl. (II: 118), i vilka motioner hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Majit framföra den uppfattningen, att riksdagen förväntar, att
ett förslag örn statens övertagande av dövstumundervisningen framlägges
för 1934 års riksdag.
Beträffande de av motionärerna till stöd för deras hemställan anförda
skälen hänvisar utskottet till motionen I: 85.
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
171
Kungl. Maj:ts förslag innebär ingen förändring i förhållande till innevarande
budgetår beträffande här förevarande anslags belopp och disposition.
Departementschefen har beträffande den pågående utredningen rörande
dövstumundervisningsväsendets omorganisation anfört:
»Under punkt 204 i 1932 års åttonde huvudtitel erinrade min företrädare
i statsrådsämbetet örn den utredning rörande dövstumundervisningsväsendets
omorganisation, som då påginge. 1932 års riksdag uttalade den bestämda
förväntan, att berörda utredning komme att slutföras i så god tid, att Kungl.
Maj:t skulle äga möjlighet att framlägga frågan för 1933 års riksdag. Då
likvisst ifrågavarande utredning icke torde bliva färdig i så god tid, att
därpå grundad framställning kan hinna föreläggas 1933 års riksdag, bör för
budgetåret 1933/1934 ett förslagsanslag till befrämjande av dövstumundervisningen
anvisas med utgångspunkt från nuvarande organisatoriska förhållanden.
»
Kungl. Maj:ts förslag har icke givit utskottet anledning till erinran.
Vad angår det i motionerna I: 85 och II: 118 framställda yrkandet, vill
utskottet erinra om att riksdagen vid flera tillfällen uttalat önskvärdheten
av en omorganisation av dövstumundervisningsväsendet. Enligt vad utskottet
inhämtat, har den sakkunnige, som den 25 april 1930 erhållit Kungl.
Maj:ts uppdrag att inom ecklesiastikdepartementet biträda med verkställande
av utredning och framläggande av förslag rörande denna fråga, under december
1932 till Kungl. Maj:t inkommit med sitt betänkande. Nämnda
betänkande är för närvarande utsänt på remiss till vederbörande myndigheter.
Under hänvisning härtill finner sig utskottet med anledning av ovanberörda
motioner böra uttala, att den slutliga prövningen av här förevarande
fråga icke må undanskjutas längre än omständigheterna göra oundgängligen
nödvändigt. Däremot synes det utskottet icke erforderligt, att
riksdagen nu, på sätt i motionerna yrkats, i särskild skrivelse till Kungl.
Maj:t giver uttryck åt en förväntan örn frågans framläggande för 1934 års
riksdag. Med vad utskottet sålunda anfört torde motionerna få anses besvarade.
Utskottet hemställer alltså,
I. att riksdagen må
a) i riksstaten för budgetåret 1933/1934 uppföra det ordinarie
förslagsanslaget till befrämjande av dövstumundervisningen
med oförändrat belopp, 165,000 kronor;
b) medgiva, att ur nämnda förslagsanslag må för budgetåret
1933/1934 för anskaffande av lämplig litteratur åt
dövstumma, under de villkor Kungl. Maj:t bestämmer, utgå
ett belopp av högst 1,000 kronor;
Utskottet.
172
Statsutskottets utlåtande Nr, 8.
II. att herr Sandströms samt herr Olofssons i Digernäs
m. fl. ovannämnda motioner (I: 85 och II: 118) må anses besvarade
med vad utskottet här ovan anfört.
196:o) Tidning för dövstumma. Tysta skolan å Lidingön. Understöd
åt svenska föreningen för dövas väl. I enlighet med Kungl.
Maj:ts förslag (punkterna 202—204) hemställer utskottet,
att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum,
a) till understöd för utgivande av Tidning för dövstumma
anvisa för budgetåret 1933/1934 ett extra anslag
av 1,000 kronor att utgå enligt de bestämmelser, Kungl.
Majit kan finna skäl meddela;
b) till understöd åt Tysta skolan å Lidingön anvisa för
budgetåret 1933/1934 ett extra anslag av 5,000 kronor att
utgå under de villkor, Kungl. Majit kan finna gott föreskriva;
c)
till understöd åt Svenska föreningen för dövas väl
anvisa för budgetåret 1933/1934 ett extra anslag av 6,000
kronor att utgå under de villkor och bestämmelser. Kungl.
Majit kan finna gott föreskriva.
197:o) Institutet och förskolan för blinda å Tomteboda. I enlighet
med Kungl. Majits förslag (punkt 205, sid. 496—503) hemställer
utskottet,
att riksdagen må
a) höja den i staten för institutet och förskolan för
blinda å Tomteboda upptagna inkomsten av elevavgifter,
nu 46,500 kronor, med 11,500 kronor till 58,000 kronor,
b) med uteslutande ur staten för institutet och förskolan
av en första lärarinna vid institutet i samma stat uppföra
ytterligare en ämneslärarinna vid institutet med den lön och
de övriga förmåner, som enligt staten tillkomma sådan
ämneslärarinna,
c) i anledning härav minska det ordinarie anslaget till
institutet och förskolan, nu 103,150 kronor, med 11,800
kronor till 91,350 kronor.
198:o) Förstärkande av det ordinarie anslaget till institutet och
förskolan för blinda å Tomteboda m. m. I enlighet med Kungl.
Majits förslag (punkt 206, sid. 504), vilket innebär, beträffande nedan under
a) omförmälda anslag en anslagsminskning med 2,700 kronor samt beträffande
nedan under b) omförmälda anslag en anslagsökning med 2,000 kronor,
hemställer utskottet,
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
173
att riksdagen må
a) till förstärkning av det ordinarie anslaget till institutet
och förskolan för blinda å Tomteboda för budgetåret
1933/1934 anvisa ett extra anslag av 45,300 kronor;
b) till anskaffande av skrivmaskiner åt avgående elever
vid nämnda institut för samma budgetår anvisa ett extra
reservationsanslag av 5,000 kronor.
199:o) Förskolan för blinda i Växjö. Kungl. Maj:t har (punkt 207,
sid. 504—508) föreslagit riksdagen att dels i riksstaten för budgetåret 1933/
1934 uppföra det ordinäre anslaget till förskolan för blinda i Växjö med
oförändrat belopp, 20,600 kronor, dels ock till förstärkning av det ordinarie
anslaget till förskolan för blinda i Växjö anvisa för budgetåret 1933/1934 ett
extra anslag av 4,700 kronor, därav 600 kronor till hyresersättning åt en
lärarinna vid nämnda skola, utan rätt för henne att å hyresersättningen
åtnjuta dyrtidstillägg.
Utskottet har intet att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag.
Emellertid har utskottet uppmärksammat, att elevantalet vid ifrågavarande
skola sedan några år varit statt i sjunkande, vilket torde sammanhänga
därmed, att överhuvudtaget antalet av dem, som lida av blindhet, numera
alltjämt minskas. Berörda förhållande synes utskottet utgöra anledning att
taga under övervägande möjligheten att nedlägga denna läroanstalt och
överföra eleverna till Tomtebodainstitutet, vilket som bekant nyligen fått
sina lokaler utvidgade. Tidpunkten för ett sådant övervägande förefaller
särskilt lämplig just nu med hänsyn till att, enligt vad utskottet inhämtat,
rektorsbefattningen för närvarande endast uppehälles på förordnande och
två av skolans tre lärarinnor äro pensionsmässiga. Det synes utskottet
angeläget att Kungl. Majit ägnar uppmärksamhet åt denna fråga.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) i riksstaten för budgetåret 1933/1934 uppföra det ordinarie
anslaget till förskolan för blinda i Växjö med oförändrat
belopp, 20,600 kronor,
b) till förstärkning av det ordinarie anslaget till förskolan
för blinda i Växjö anvisa för budgetåret 1933/1934 ett extra
anslag av 4,700 kronor, därav 600 kronor till hyresersättning
åt en lärarinna vid nämnda skola, utan rätt för henne
att å hyresersättningen åtnjuta dyrtidstillägg.
200:o) Hantverksskolan i Kristinehamn för blinda. I enlighet med
Kungl. Maj:ts förslag (punkt 208, sid. 508—512) hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) godkänna de av departementschefen under punkt 208
Utskottet.
174
Statsutskottets utlåtande Nr. 8.
i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 3
januari 1933 förordade ändringarna i staten för hantverksskolan
i Kristinehamn för blinda att tillämpas från och med
den 1 juli 1933,
b) i riksstaten för budgetåret 1933/1934 uppföra det ordinarie
anslaget till avlöningar vid hantverksskolan med oförändrat
belopp, 17,300 kronor,
c) öka det ordinarie reservationsanslaget till materialier,
expenser m. m. vid hantverksskolan, nu 11,000 kronor, med
9,500 kronor till 20,500 kronor.
201:o) Förstärkande av det ordinarie reservationsanslaget till
hantverksskolan i Kristinehamn för blinda m. m. I enlighet med
Kungl. Maj:ts förslag (punkt 209, sid. 512), vilket beträffande nedan under
a) omförmälda anslag innebär en anslagsökning med 900 kronor, under det
att anslag för det nedan under b) omförmälda ändamålet icke tidigare upptagits
i. riksstaten, hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) till förstärkande av det ordinarie reservationsanslaget
till materialier, expenser m. m. för hantverksskolan i Kristinehamn
för blinda för budgetåret 1933/1934 anvisa ett
extra anslag av 9,050 kronor,
b) till anskaffande av skrivmaskiner åt avgående elever,
vilka överflyttas till hantverksskolan från institutet för blinda
å Tomteboda, för samma budgetår anvisa ett extra reservationsanslag
av 1,000 kronor.
202:o) Beredande av fria frakter för arbetsmaterialier till blinda
hantverkare. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 210, sid. 512—
513), vilket innebär en anslagsökning med 2,000 kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må till beredande av fria frakter för arbetsmaterialier,
som från hantverksskolans i Kristinehamn för
blinda materialdepå sändas blinda hantverkare, anvisa för
budgetåret 1933/1934 ett extra reservationsanslag av 3,000
kronor.
203:o) Vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte. I
enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 211, sid. 513—515) hemställer
utskottet,
att riksdagen må
a) godkänna de av departementschefen under punkt 211
i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 3
januari 1933 förordade ändringarna i staten för vårdanstalten
i Lund för blinda med komplicerat lyte att tillämpas
från och med budgetåret 1933/1934,
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
175
b) i anledning härav minska det ordinarie anslaget till
ifrågavarande anstalt, nu 102,400 kronor, med 20,400 kronor
till 82,000 kronor.
204:o) Extra ordinarie lärarpersonal och vaktmästare vid vårdanstalten
i Lund för blinda med komplicerat lyte. I enlighet med Kungl.
Maj:ts förslag (punkt 212, sid. 515—516), vilket innebär en anslagsminskning
med 1,800 kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må till avlöning av extra ordinarie lärarpersonal
och vaktmästare vid vårdanstalten i Lund för blinda
med komplicerat lyte för budgetåret 1933/1934 anvisa ett
extra anslag av 5,700 kronor.
205:o) Understöd åt hantverksskolan i Uppsala för blinda kvinnor.
I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 213) hemställer utskottet,
att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande
budgetår ägt rum, till understöd åt hantverksskolan i Uppsala
för blinda kvinnor anvisa för budgetåret 1933/1934 ett
extra anslag av 25,000 kronor att utgå i enlighet med de
närmare bestämmelser, Kungl. Majit kan finna skäligt föreskriva.
206:o) Understöd åt blindlärarelever. I enlighet med Kungl. Majits
förslag (punkt 214, sid. 517—518) hemställer utskottet,
att riksdagen må till understöd åt blindlärarelever anvisa
för budgetåret 1933/1934 ett extra reservationsanslag av
1,000 kronor.
207:o) Tryckning av blindskrifter. De blindas förening. I enlighet
med Kungl. Majits förslag (punkterna 215 och 216) hemställer utskottet,
att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande
budgetår ägt rum,
a) till tryckning av blindskrifter anvisa för budgetåret
1933/1934 ett extra reservationsanslag av 7,000 kronor,
b) till understöd åt De blindas förening anvisa för budgetåret
1933/1934 ett extra anslag av 100,000 kronor att utgå
på de villkor och enligt de bestämmelser, Kungl. Majit kan
finna gott föreskriva.
Yrkesundervisningen.
208:o) Tekniska läroverk. Kungl. Majit bär i förslaget till riksstat för
budgetåret 1933/1934 uppfört det ordinarie reservationsanslaget till tekniska läroverk
med oförändrat belopp, 475,000 kronor (punkt 217, sid. 521—523).
176
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
I två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av herr
E. Björnsson m. fl. (I: 83) och den andra inom andra kammaren av herr E.
Leffler m. fl. (II: 172), har emellertid hemställts, att riksdagen ville dels medgiva,
att en ny ordinarie lektorstjänst får inrättas vid tekniska elementarskolan
i Borås från och med den 1 juli 1933, dels besluta höja det ordinarie
reservationsanslaget till tekniska läroverk, vilket anslag i årets statsverksproposition
är upptaget till 482,000 kronor, med 1,600 kronor.
Departementschefen har anfört bland annat:
»Med anledning av en utav styrelsen för tekniska elementarskolan i Borås
gjord framställning har skolöverstyrelsen i skrivelse den 7 december 1932 hemställt
örn inrättande av en ordinarie lektorstjänst i textilteknik vid denna
skola. Anslagsökningen skulle kunna begränsas till (5,800 — 4,200 =) 1,600
kronor, enär en summa av 4,200 kronor samtidigt skulle kunna besparas å
anslagsposten till extra lärare. Ehuru jag tinner framställningen värd allt
behjärtande, anser jag mig under nuvarande förhållanden ej kunna förorda
densamma».
Till stöd för det i motionerna framförda yrkandet har i motionen I: 83
anförts bland annat:
Genom beslut 1929 medgav riksdagen, att en textilteknisk avdelning skulle
få anordnas vid tekniska elementarskolan i Borås i stället för den dåvarande
byggnadstekniska avdelningen.
Angående behovet av lärarkrafter vid den textiltekniska avdelningen
hade skolans styrelse förutsatt, att man till en början på grund av svårigheten
att finna kompetenta aspiranter till ordinarie lärarbefattning skulle
uppehålla undervisningen med extra lärare, och att man således finga ställa
önskemålet om en huvudlärare, likställd med de ordinarie lektorerna vid
skolan, på framtiden. Därjämte anförde styrelsen, att lektoratet i byggnadskonst
med ritning skulle med hänsyn till den föreslagna indragningen
av byggnadstekniska avdelningen kunna utbytas mot en eller flera extralärartjänster.
Emellertid ansåg styrelsen, att denna senare fråga icke skulle
bliva aktuell, förr än textillektoratet komme att besättas.
Nu har styrelsen för elementarskolan hos Kungl. Maj:t gjort framställning
om inrättandet av ett ordinarie lektorat i textilteknik, och i yttrande,
avgivet den 7 december 1932, har skolöverstyrelsen bland annat anfört, att
den anser det synnerligen önskvärt, att ifrågavarande lektorstjänst inrättas
snarast möjligt.
Den ifrågasatta indragningen av byggnadslektoratet motsätter sig skolöverstyrelsen
främst därför, att undervisningen i byggnadslära även efter
den genomförda omorganisationen enligt överstyrelsens mening är av stor
betydelse för de kvarvarande linjerna. Därjämte anför skolöverstyrelsen,
att en sådan indragning icke synes kunna ske, förr än den nuvarande innehavaren
av lektoratet avgår.
För den tekniska elementarskolan är det uppenbarligen fördelaktigt, örn
byggnadslektoratet tills vidare får finnas kvar, och ett överförande av tjänsten
på övergångsstat lär icke omedelbart kunna medföra någon kostnadsminskning.
På grund härav synes det slutliga ståndpunktstagandet till denna
fråga måhända lämpligen böra uppskjutas till dess tjänsten blir ledig.
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
177
Det är endast det bekymmersamma statsfinansiella läget, som förmått departementschefen
att ställa sig avvisande till ett krav, som han i övrigt
finner värt allt behjertande och som av skolöverstyrelsen på starka skäl
förordats. Då ett bifall till framställningen skulle föranleda en anslagshöjning
av endast 1,600 kronor, synes det oss likväl, att framställningen trots
budgetsvårigheterna borde kunna av riksdagen tillmötesgås.
1929 års riksdag medgav, att en textilteknisk avdelning skulle få anordnas
vid tekniska elementarskolan i Borås i stället för den tidigare byggnadstekniska
avdelningen (se härom närmare 1929 års åttonde huvudtitel,
punkten 231, och riksdagens skrivelse av samma år nr 208). Undervisningen
i textilteknik har hittills uppehållits med extra lärarkrafter. Förslag föreligger
emellertid nu örn inrättande av en ordinarie lärarbefattning i ämnet.
Anslagsökningen på grund härav har beräknats till 1,600 kronor.
Då genom inrättandet av denna lärarbefattning ett viktigt stöd gives åt
den textiltekniska fackutbildningen, som 1929 års riksdag fann angeläget att
befrämja, och då vidare kostnadsökningen begränsas till ett relativt obetydligt
belopp, anser utskottet sig böra tillstyrka vad i motionerna yrkats.
Då Kungl. Maj:ts förslag i övrigt ej givit utskottet anledning till erinran,
skulle det ordinarie reservationsanslaget till de tekniska läroverken vid bifall
till vad utskottet ovan förordat behöva höjas med 1,600 kronor utöver
det av Kungl. Majit föreslagna beloppet, alltså till 476,600 kronor.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må, med bifall till herr Björnssons m. fl.
och herr Lefflers m. fl. ovannämnda motioner (I: 83 och
II: 172),
a) medgiva, att vid tekniska elementarskolan i Borås må
från och med den 1 juli 1933 inrättas en ny ordinarie lektorer
anst;
b) öka det ordinarie reservationsanslaget till tekniska läroverk,
nu 475,000 kronor, med 1,600 kronor till 476,600
Kronor.
209:o) Fjärde parallellavdelning vid tekniska läroverket i örebro.
Kungl. Maj:t har (punkt 218, sid. 524—526) föreslagit riksdagen att till
uppehållande av en fjärde parallellavdelning i andra och tredje årsklasserna
vid tekniska läroverket i Örebro anvisa för budgetåret 1933/1934 ett extra
anslag av 16,000 kronor.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två likalydande
motioner, väckta, den ena inom första kammaren av herrar A. Lindgren
och H. Åkerberg (I: 81) och den andra inom andra kammaren av herrar
E. Åqvist och E. Ljunggren (II: 63), i vilka motioner hemställts, att riksdagen
ville till uppehållande av en fjärde parallellavdelning i andra och
tredje årsklasserna vid tekniska läroverket i Örebro anvisa för budgetåret
Bihang till riksdagens protokoll 1933. 6'' sami. Nr 8. 12
Utskottet.
178
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
1933 1934 ett extra aaslag av 17,500 kronor, och att riksdagen icke måtte
göra något uttalande om den framtida facklinjeindelningen vid gymnasiet.
Vid tekniska läroverket i Örebro har från och med läsåret 1921/1922
varit inrättad en merkantilt-teknisk linje, vars tillkomst möjliggjorts genom
anvisande av ett extra anslag till uppehållande av en fjärde parallellavdelning
vid läroverket. Anslaget har alltsedan sin tillkomst utgått med
24,000 kronor.
Granskning snämnden har föreslagit, att ifrågavarande anslag skulle minskas
med 8,000 kronor till 16,000 kronor.
Skolöverstyrelsen har anfört bland annat:
Skolöverstyrelsen kan icke undgå att finna beklagligt, örn det skulle
vara nödvändigt att beskära tekniska gymnasiet i Örebro på sätt, som här
ifrågasättes. Det framgår visserligen icke av granskningsnämndens promemoria,
huruvida avsikten är, att fjärde parallellavdelningen skulle så småningom
avvecklas, men örn så skulle vara meningen, får skolöverstyrelsen
påpeka, att det skäl för en dylik åtgärd, som tidigare åberopats, då förslag
i sådan riktning framkommit, nämligen otillräckligt elevantal, icke föreligger
nu, alldenstund under de senare åren antalet kompetenta inträdessökande
högst väsentligt överskridit det antal, som i de fyra parallellavdelningarna
kunnat inrymmas.
Örn emellertid en nedskärning av anslaget till tekniska gymnasiet i Örebro
måste ske, anser skolöverstyrelsen, att skadan skulle bliva minst, örn gymnasiets
hittills relativt litet frekventerade merkantilt-tekniska linje indrages.
En sådan åtgärd synes icke nödvändigt behöva medföra en motsvarande
inskränkning i antalet parallellavdelningar, örn nämligen möjligheten till
uppdelning av de mera talrikt besökta maskintekniska och elektrotekniska
linjerna bibehålies. Skolöverstyrelsen beräknar att besparingen genom en
dylik åtgärd under alla omständigheter skulle uppgå till omkring 8,000
kronor för år. Den merkantilt-tekniska linjen kan emellertid icke gärna indragas,
förrän nu intagna elever haft tillfälle att genomgå densamma, alltså
successivt med utgången av läsåren 1933/1934 och 1934/1935. Under mellantiden
återstår ingen annan möjlighet till den avsedda besparingen än en
minskning av antalet parallellavdelningar i första klassen under läsåret
1933/1934, vilken minskning automatiskt kommer att medföra en minskning
i utgifterna även under närmast följande år.
Departementschefen har anfört, att rådande förhållanden nödgade honom
att biträda skolöverstyrelsens ovanberörda förslag.
I motionen II: 63 har framhållits bland annat:
Den verkliga utgiftsminskning, som skulle uppstå på grund av den merkantilt-tekniska
linjens indragning, måste komma att inskränka sig till 6,475
kronor. Vid en minskning av anslaget med 8,000 kronor måste därför den
brist i gymnasiets stat, som redan nu varje år uppstår, komma att ökas
med omkring 1,500 kronor. Anslagsminskningen borde därför inskränkas
till 6,500 kronor, varvid man dock i framtiden liksom hittills har att räkna
med en viss brist i staten.
Ehuru den tekniskt-merkantila linjen icke är särskilt stor och på grund
av förhållandena icke heller kan bliva detta, synes den fylla ett verkligt
behov. Den indragning av denna linje, som föreslagits på grund av det
Statsutskottets utlåtande Nr 8. 179
nuvarande statsfinansiella läget, bör därför, om den behöver komma till
stånd, endast vara temporär. En sådan indragning synes emellertid icke
vara nödvändig.
Genom en indragning av en parallellavdelning i första klassen hösten 1933
kan nämligen ovan angivna besparing av omkring 6,500 kronor under de
kommande åren, då denna decimerade årsklass kommer upp i andra och
sedan i tredje klassen, åstadkommas även på annat sätt än genom indragning
av den merkantilt-tekniska linjen, t. ex. genom indragning av den
ena av de maskintekniska avdelningarna. Vilket av möjliga alternativ,
som blir lämpligast, torde icke kunna avgöras, förrän man får klarhet i,
hur vederbörande elever anmäla sig till de olika fackavdelningarna. Det
synes därför icke vara nödvändigt att redan nu taga ställning till frågan
om skolans indelning i facklinjer efter minskningen av det extra anslaget.
Beträffande budgetåret 1933/1934 avser Kungl. Maj:ts förslag en tillfällig
minskning av antalet parallellavdelningar i första klassen vid tekniska läroverket
i Orebro från 4 till 3, varigenom en besparing av 8,000 kronor
skulle vinnas. Förslaget i denna del har biträtts av motionärerna, som
emellertid beräknat den härigenom möjliga besparingen till 6,500 kronor.
Utskottet anser sig böra biträda Kungl. Maj:ts förslag och avstyrker alltså
motionerna i denna del.
Frågan örn den framtida linjedelningen vid läroverket — närmast då den
ifrågasatta successiva indragningen av den merkantilt-tekniska linjen — bliver
ej aktuell förrän från och med ingången av läsåret 1934/1935. Vid
sådant förhållande torde anledning ej föreligga för riksdagen att redan nu
taga ståndpunkt till denna fråga.
Utskottet hemställer,
I. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å herrar Lindgrens och Åkerbergs ävensom
herrar Åqvists och Ljunggrens ovannämnda motioner
(I: 81 och II: 63), i vad desamma avse anslag för budgetåret
1933/1934, till uppehållande av en fjärde parallellavdelning
i andra och tredje årsklasserna vid tekniska läroverket
i Orebro anvisa för budgetåret 1933/1934 ett extra
anslag av 16,000 kronor;
II. att herrar Lindgrens och Åkerbergs ävensom herrar
Åqvists och Ljunggrens nyssberörda motioner (I: 81 och
II: 63) må, i vad de avse den framtida facklinjeindelningen
vid tekniska läroverket i Orebro, må anses besvarade med
vad utskottet ovan anfört.
210:o) Undervisning i färgeriteknik vid tekniska elementarskolan
i Norrköping. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 219) hemställer
utskottet,
att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, såsom bidrag till upprätthållande av uuder
-
Utskottet.
180
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
visning i färgeriteknik vid tekniska elementarskolan i Norrköping
anvisa för budgetåret 1933/1934 ett extra anslag av
1,600 kronor att utgå under villkor att enahanda belopp
för samma ändamål tillskjutes av annan eller andra bidragsgivare.
211:o) Laboratorieutrustning och undervisningsmateriel vid tekniska
elementarskolan i Norrköping. Sedan 1932 års riksdag till laboratorieutrustning
och undervisningsmateriel vid tekniska elementarskolan i
Norrköping beviljat ett belopp av 50,000 kronor samt därav för budgetåret
1932/1933 anvisat ett extra reservationsanslag av 10,000 kronor, har
nu Kungl. Majit (punkt 220) föreslagit riksdagen att av nämnda, av 1932
års riksdag beviljade belopp, 50,000 kronor, för budgetåret 1933/1934 såsom
extra reservationsanslag anvisa 5,000 kronor.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må av det till laboratorieutrustning och
undervisningsmateriel vid tekniska elementarskolan i Norrköping
av 1932 års riksdag beviljade beloppet, 50,000 kronor,
för budgetåret 1933/1934 såsom extra reservationsanslag
anvisa 5,000 kronor.
212:o) Parallellavdelning till tredje klassen vid tekniska elementarskolan
i Norrköping. I enlighet med Kungl. Majits förslag (punkt
221, sid. 527—528), vilket innebär en anslagsminskning med 700 kronor,
hemställer utskottet,
att riksdagen må till uppehållande av parallellavdelning
till tredje klassen vid tekniska elementarskolan i Norrköping
anvisa för budgetåret 1933/1934 ett extra anslag av 7,000
kronor.
213:o) Parallellavdelning till tredje klassen vid tekniska gymnasiet
i Härnösand. I enlighet med Kungl. Majits förslag (punkt 222, sid.
528), vilket innebär en anslagsminskning med 2,825 kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må till uppehållande av parallellavdelning
till tredje klassen vid tekniska gymnasiet i Härnösand anvisa
för budgetåret 1933/1934 ett extra anslag av 2,975
kronor.
214:o) Motion om anslag till parallellavdelningar vid tekniska
fackskolan i Eskilstuna. I en inom andra kammaren av herr E. Laurén
väckt motion (lii 119) har hemställts, att riksdagen måtte, i likhet med vad
för budgetåret 1932/1933 är fallet, till uppehållande av parallellavdelningar
vid tekniska fackskolan i Eskilstuna anvisa för budgetåret 1933/1934 ett
extra anslag av 6,300 kronor.
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
181
Till stöd för det i motionen framförda yrkandet har anförts:
I 1932 års statsverksproposition upptogs under J. Yrkesundervisningen.
Tekniska läroverk punkt 8 [223] ett extra anslag å 6,300 kronor till uppehållande
av parallellavdelningar vid tekniska fackskolan i Eskilstuna. Detta
belopp beviljades sedermera av riksdagen.
Vid granskningsnämndens prövning av anslagens behövlighet (våren 1932)
föreslogs indragning av anslaget, och beloppet har ej heller upptagits i årets
statsverksproposition.
Genom denna indragning bliva minst ett fyrtiotal elever vid skolan, vilka
i regel sakna medel att fortsätta sina studier vid andra läroanstalter, nödsakade
att avbryta dessa, kanske för alltid.
Skolan får sina elever från verkstäderna, huvudsakligen från arbetarklassen.
Dess egenart — skolan är den enda i sitt slag i riket — gör det möjligt
för obemedlade ynglingar att skaffa sig teknisk elementarutbildning.
Dess verksamhet och dess förmåga att utbilda dugligt befäl, dugliga konstruktörer
och ingenjörer är känd och erkänd inom de industrikretsar där
behov av dylik duglig personal föreligger. Det synes därför vara synnerligen
dålig hushållning att strypa till denna utbildning på sätt granskningsnämnden
förordat och Kungl. Maj:t vidtagit.
Det har talats och skrivits mycket örn nödvändigheten av att anordna
studiekurser för den arbetslösa ungdomen. De sista årens stora tillslutning
till skolan är till avsevärd del en följd av dessa maningar. Med vetskap
örn, att mera tid än annars stått till buds för studierna, hava eleverna börjat
i lärlingsskolan och under förhoppning att få fortsätta i fackskolan.
Då lärlingsskolan utgör grunden för fackskolan, blir deras utbildning blott
halvfärdig, om överbyggnaden ej får fullbordas. Vinner Kungl. Majlis förslag
bifall, grusas på ett hårdhänt sätt förhoppningarna för dem, som sökt
att på bästa sätt använda den tid, som den oförvållade arbetslösheten givit
dem.
Anslag för här ifrågavarande ändamål har beviljats under en lång följd
av år, från och med budgetåret 1925/1926 med det nu i motionen begärda
beloppet, 6,300 kronor. En indragning av anslaget måste för en betydande
del av skolans elever nödvändiggöra ett avbrott i studierna, vilket för dem
kommer att medföra kännbara olägenheter. Härtill kommer vidare, att den
föreslagna indragningen i ej oväsentlig utsträckning kan beräknas komma
att drabba ungdom, som under arbetslöshet söker vinna förbättrad yrkesutbildning.
Nu anförda skäl synas utskottet så starkt tala för att anslag för ändamålet
beviljas även för nästkommande budgetår, att utskottet, trots den särskilda
tyngd, som besparingssynpunkterna för närvarande äga, finner sig
böra förorda anvisande av sådant anslag. Mot det begärda beloppet, 6,300
kronor, eller samma belopp som för ändamålet utgår för innevarande budgetår,
har utskottet icke funnit något att erinra.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må, med bifall till herr Laurens ovannämnda
motion (II: 119), till uppehållande av parallellavdelningar
vid tekniska fackskolan i Eskilstuna anvisa för budgetåret
1933/1934 ett extra anslag av 6,300 kronor.
Utskottet..
182
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
215:o) Stipendier åt obemedlade och mindre bemedlade elever vid
de tekniska fackskolorna. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt
223) hemställer utskottet,
att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till stipendier åt obemedlade och mindre bemedlade
elever vid de tekniska fackskolorna för budgetåret
1933/1934 anvisa ett extra reservationsanslag av 5,000 kronor
att utgå enligt av Kungl. Maj:t meddelade närmare bestämmelser.
216:o) Förhöjt understöd åt handelsgymnasier. Kungl. Maj:t har
(punkt 224, sid. 529—530) föreslagit riksdagen att till beredande av förhöjt
understöd åt handelsgymnasierna i Stockholm, Göteborg, Malmö, Hälsingborg,
Orebro och Norrköping, utöver till dem redan anslagna belopp, anvisa
för budgetåret 1933/1934 ett extra anslag av 120,000 kronor att utgå under
förutsättning att kommun, där handelsundervisningsanstalt åtnjuter statsunderstöd,
själv eller genom enskilda donatorer såväl tillhandahåller erforderliga
lokaler för undervisningen som ock årligen lämnar ett kontant bidrag,
motsvarande minst en tredjedel av statsunderstödet, samt med den fördelning
och under de villkor i övrigt, som Kungl. Majit kan finna skäligt
bestämma.
I samband härmed bar utskottet till behandling förehaft två likalydande
motioner, väckta, den ena inöm första kammaren av herrar E. Berling och
A. Bergström (I: 84) och den andra inom andra kammaren av herr O. Nilsson
i Göteborg m. fl. (II: 171), i vilka motioner hemställts, att riksdagen måtte
besluta, att det extra anslaget för budgetåret 1933/1934 till landets handelsgymnasier
skall utgå med det belopp, skolöverstyrelsen föreslagit eller 135,000
kronor.
Beträffande de av motionärerna till stöd för deras framställningar andragna
skälen hänvisar utskottet till motionen I: 84.
Riksdagen har från och med år 1918 uppfört det ordinarie anslaget till
handelsgymnasier med 135,000 kronor. Därjämte har på extra stat anvisats
medel till förhöjda understöd åt handelsgymnasier, utgörande för år 1920
145,000 kronor, för vartdera av åren 1921 och 1922 150,000 kronor, för
vart och ett av budgetåren 1923/1927 120,000 kronor, för vart och ett av
budgetåren 1927/1930 135,000 kronor samt för vartdera av budgetåren 1930/
1933 139,500 kronor.
Gransfcningsnämnden har föreslagit en minskning av förevarande anslag
med 5,000 kronor.
Skolöverstyrelsen har föreslagit, att anslaget måtte bestämmas till 135,000
kronor.
Departementschefen har förordat, att anslaget bestämmes till 120,000 kronor
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
183
eller alltså samma belopp, varmed det utgick under vart och ett av budgetåren
1923/1927.
De olika skolkommunernas utgifter för avlöning av lärare vid här ifrågavarande
läroanstalter hava på grund av de sjunkande kostnaderna för dyrtidstillägg
under senare år i viss mån minskats. Härtill kommer vidare,
att den av Kungl. Majit föreslagna reduktionen av anslaget, örn den än
rent siffermässigt ter sig betydande, likväl icke är större, än att anslaget
bibehålies vid det belopp, varmed det utgick så sent som under budgetåret
1926/1927. Med hänsyn till nu angivna omständigheter finner sig utskottet
böra ansluta sig till Kungl. Majits förslag och avstyrker följaktligen de i
ämnet väckta motionerna.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å herrar Berlings och Bergströms ävensom
herr Nilssons i Göteborg m. fl. ovannämnda motioner (I: 84
och II: 171), i vad nämnda motioner skilja sig från Kungl.
Maj:ts förslag, till beredande av förhöjt understöd åt handelsgymnasierna
i Stockholm, Göteborg, Malmö, Hälsingborg,
Örebro och Norrköping, utöver till dem redan anslagna
belopp, anvisa för budgetåret 1933/1934 ett extra anslag av
120,000 kronor att utgå under förutsättning att kommun,
där handelsundervisningsanstalt åtnjuter statsunderstöd, själv
eller genom enskilda donatorer såväl tillhandahåller erforderliga
lokaler för undervisningen som ock årligen lämnar
ett kontant bidrag, motsvarande minst en tredjedel av statsunderstödet,
samt med den fördelning och under de villkor
i övrigt, som Kungl. Majit kan finna skäligt bestämma.
217:o) Understöd för avlöning av lärare vid kommunala anstalter
för yrkesundervisning. Kungl. Majit har (punkt 225, sid. 530 540)
föreslagit riksdagen att dels medgiva, att statsunderstöd må årligen, oavsett
örn den undervisning, som avses, har obligatorisk karaktär eller icke, utgå
till av kommun, landsting, annan kommunal samfällighet eller förening av
flera dylika upprättad anstalt för yrkesundervisning:
1. till avlöning åt rektor och övriga lärare med belopp, som ej må överstiga
två tredjedelar av sammanlagda beloppet av den till dem för den tid,
understödet avser, utgående avlöning, och som, beräknat efter antalet undervisningstimmar,
må utgå
a) i lärlingsskola för industri, hantverk eller handel i samtliga läroämnen
utom dem, som avse husligt arbete, med högst 2 kronor 35 öre för undervisningstimme;
b)
i lärlingsskola för husligt arbete eller hushållsskola ävensom i lärlings
-
Utskotte
184
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
skola för industri eller hantverk i läroämnen, som avse husligt arbete, med
högst 1 krona 50 öre för undervisningstimme;
c) i yrkesskola för industri, hantverk eller handel eller ettårig handelsskola
med högst 2 kronor 55 öre för undervisningstimme;
d) i yrkesskola för husligt arbete med högst 1 krona 65 öre för undervisningstimme;
e)
i verkstadsskola eller annan närstående, ej förut nämnd anstalt för
yrkesundervisning med högst 2 kronor 35 öre för undervisningstimme;
2. till ersättning åt föreläsare vid fristående föreläsningar eller serier av
dylika vid yrkesskola med högst 10 kronor för föreläsningstimme, när reseoch
traktamentsersättning icke utgår till föreläsaren, och med högst 20 kronor
för föreläsningstimme, när rese- och traktamentsersättning utgår, dock
att understödsbeloppet ej må överstiga hälften av sammanlagda beloppet
av de till föreläsarna för den tid, understödet avser, utgående arvoden och
förekommande rese- och traktamentsersättningar;
3. till undervisningsmateriel med belopp, motsvarande en tredjedel eller
i vissa undantagsfall intill hälften av kostnaderna för densamma;
dels bestämma, att statsunderstöd må utgå under följande villkor:
1. a) att anstalten är anordnad i enlighet med de i stadga för den kommunala
yrkesundervisningen ävensom i fastställt reglemente meddelade föreskrifter;
b)
att undervisningen, såvida ej av tillfälligt påkommet förfall annan anordning
nödvändiggöres, bestrides av lärare, som blivit i vederbörlig ordning
förklarade behöriga eller eljest av skolöverstyrelsen godkända för ifrågavarande
undervisning;
c) att anstalten har till sitt förfogande lokaler samt inrednings- och undervisningsmateriel,
som godkännas av skolöverstyrelsen;
2. att undervisningen i lärlingsskola är för lärjungarna avgiftsfri;
3. att undervisningsmateriel, för vilkens anskaffning eller underhåll statsunderstöd
beviljats, av skolöverstyrelsen godkännes, och att materielen icke
utan överstyrelsens medgivande och under iakttagande av därvid angivna
villkor avyttras eller eljest användes för andra ändamål, än vid understödets
beviljande avsetts;
4. att statsunderstöd till undervisningsmateriel icke må utgå för inköp
av förbrukningsmateriel för yrkesmässig produktion av till försäljning avsedda
alster;
dels minska det ordinarie förslagsanslaget till understöd för avlöning av
lärare vid kommunala anstalter för yrkesundervisning, nu 830,000 kronor,
med 100,000 kronor till 730,000 kronor.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom andra
kammaren av herrar H. Hagberg i Luleå och J. H. Brädefors väckt motion
(II: 130), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta ställa medel till kom
-
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
185
munernas förfogande, tillräckliga för inrättandet av yrkesskolor för arbetslös
ungdom, i vilka såväl teoretisk som praktisk undervisning ges, och där löneocli
arbetsförhållanden (läroplan etc.) avtalsenligt regleras.
Beträffande de av motionärerna till stöd för deras framställning anförda
skälen hänvisar utskottet till motionen.
Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag.
Vad angår motionen II: 130 vill utskottet erinra om att med anledning
av ett av riksdagen taget initiativ utredning igångsatts och ännu pågår rörande
åtgärder till underlättande av yrkesutbildning för arbetslös ungdomI
avbidan å denna utrednings resultat, som utskottet förväntar skola utan
längre dröjsmål framläggas, torde riksdagen icke böra vidtaga åtgärder i
det syfte, motionärerna avsett.
Utskottet hemställer därför,
att riksdagen må
I. medgiva, att statsunderstöd må årligen, oavsett örn den
undervisning, som avses, har obligatorisk karaktär eller icke,
utgå till av kommun, landsting, annan kommunal samfällighet
eller förening av flera dylika upprättad anstalt för
yrkesundervisning:
1. till avlöning åt rektor och övriga lärare med belopp,
som ej må överstiga två tredjedelar av sammanlagda beloppet
av den till dem för den tid, understödet avser, utgående
avlöning, och som, beräknat efter antalet undervisningstimmar,
må utgå
a) i lärlingsskola för industri, hantverk eller handel i
samtliga läroämnen utom dem, som avse husligt arbete, med
högst 2 kronor 35 öre för undervisningstimme;
b) i lärlingsskola för husligt arbete eller hushållsskola
ävensom i lärlingsskola för industri eller hantverk i läroämnen,
som avse husligt arbete, med högst 1 krona 50 öre
för undervisningstimme;
c) i yrkesskola för industri, hantverk eller handel eller
ettårig handelsskola med högst 2 kronor 55 öre för undervisningstimme
;
d) i yrkesskola för husligt arbete med högst 1 krona 65
öre för undervisningstimme;
e) i verkstadsskola eller annan närstående, ej förut nämnd
anstalt för yrkesundervisning med högst 2 kronor 35 öre
för undervisningstimme;
2. till ersättning åt föreläsare vid fristående föreläsningar
eller serier av dylika vid yrkesskola med högst 10 kronor
för föreläsningstimme, när rese- och traktamentsersättning
icke utgår till föreläsaren, och med högst 20 kronor för
Utskottet.
186
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
föreläsningstimme, när rese- och traktamentsersättning utgår,
dock att understödsbeloppet ej må överstiga hälften av
sammanlagda beloppet av de till föreläsarna för den tid,
understödet avser, utgående arvoden och förekommande
rese- och traktamentsersättningar;
3. till undervisningsmateriel med belopp, motsvarande en
tredjedel eller i vissa undantagsfall intill hälften av kostnaderna
för densamma;
II. bestämma, att statsunderstöd må utgå under följande
villkor:
1. a) att anstalten är anordnad i enlighet med de i stadga
för den kommunala yrkesundervisningen ävensom i fastställt
reglemente meddelade föreskrifter;
b) att undervisningen, såvida ej av tillfälligt påkommet
förfall annan anordning nödvändiggöres, bestrides av lärare,
som blivit i vederbörlig ordning förklarade behöriga eller
eljest av skolöverstyrelsen godkända för ifrågavarande undervisning;
c)
att anstalten har till sitt förfogande lokaler samt inrednings-
och undervisningsmateriel, som godkännas av
skolöverstyrelsen;
2. att undervisningen i lärlingsskola är för lärjungarna
avgiftsfri;
3. att undervisningsmateriel, för vilkens anskaffning eller
underhåll statsunderstöd beviljats, av skolöverstyrelsen godkännes,
och att materielen icke utan överstyrelsens medgivande
och under iakttagande av därvid angivna villkor avyttras
eller eljest användes för andra ändamål, än vid understödets
beviljande avsetts;
4. att statsunderstöd till undervisningsmateriel icke må
utgå för inköp av förbrukningsmateriel för yrkesmässig
produktion av till försäljning avsedda alster;
III. minska det ordinarie förslagsanslaget till understöd
för avlöning av lärare vid kommunala anstalter för yrkesundervisning,
nu 830,000 kronor, med 100,000 kronor till
730,000 kronor;
IV. besluta, att herrar Hagbergs och Brädefors ovannämnda
motion (II: 130) icke skall till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
218:o) Understöd för undervisningsmateriel åt kommunala anstalter
för yrkesundervisning, I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag
(punkt 226, sid. 540) hemställer utskottet,
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
187
att riksdagen må minska det ordinarie förslagsanslaget
till understöd för undervisningsmateriel åt kommunala anstalter
för yrkesundervisning, nu 110,000 kronor, med 30,000
kronor till 80,000 kronor.
219:o) Understöd åt enskilda anstalter för yrkesundervisning. Kungl.
Majit har (punkt 227, sid. 540—542) föreslagit riksdagen att i riksstaten
för budgetåret 1933/1934 dels minska det ordinarie reservationsanslaget till
understöd för avlöning åt lärare vid enskilda anstalter för yrkesundervisning,
nu 450,000 kronor, med 70,000 till 380,000 kronor, dels ock minska
det ordinarie reservationsanslaget till understöd för undervisningsmateriel
åt enskilda anstalter för yrkesundervisning, nu 45,000 kronor, med 25,000
kronor till 20,000 kronor.
•
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom andra
kammaren av herr G. Mosesson m. fl. väckt motion (II: 330), vari hemställts,
att riksdagen måtte dels upptaga det ordinarie reservationsanslaget
till understöd för avlöning av lärare vid enskilda anstalter för yrkesundervisning
med oförändrat belopp, till 450,000 kronor, dels ock minska det
ordinarie reservationsanslaget till undervisningsmateriel åt enskilda anstalter
för yrkesundervisning, nu 45,000 kronor, med 25,000 kronor till 20,000
kronor.
Beträffande de av motionärerna till stöd för deras framställning anförda
skälen hänvisar utskottet till motionen.
Utskottet har icke kunnat undgå att finna den kritik, som av motionärerna
riktats mot Kungl. Majda förslag, äga ett visst berättigande. I likhet med
motionärerna anser utskottet angeläget, att under den rådande bristen på
arbetstillfällen för ungdomen, denna i möjligaste mån beredes tillfälle att i
goda skolor förvärva en förberedande utbildning för de yrken, åt vilka den
har håg och fallenhet att i framtiden ägna sig. Genom den starka begränsningen
av förevarande anslag stänges för många denna utväg att på
ett nyttigt sätt begagna tiden till dess arbetsanställning kan vinnas.
Utskottet har emellertid, trots de starka betänkligheter, utskottet hyser
mot att just på denna punkt vidtaga långt gående inskränkningar, icke
velat nu förorda någon avvikelse från Kungl. Majits förslag, varvid utskottet
räknat med att anslagsminskningen är att betrakta såsom av tillfällig
natur. Utskottet har alltså funnit sig icke kunna tillmötesgå motionärernas
hemställan utan ansluter sig till Kungl. Majits förslag.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Majits förslag
samt med avslag å herr Mosessons m. 11. ovannämnda
motion (lii 330), i vad den skiljer sig från Kungl. Majits
förslag, i riksstaten för budgetåret 1933/1934
Utskottet.
188
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
a) minska det ordinarie reservationsanslaget till understöd
för avlöning åt lärare vid enskilda anstalter för yrkesundervisning,
nu 450,000 kronor, med 70,000 kronor till
380.000 kronor,
b) minska det ordinarie reservationsanslaget till understöd
för undervisningsmateriel åt enskilda anstalter för yrkesundervisning,
nu 45,000 kronor, med 25,000 kronor till
20.000 kronor.
220:o) Stipendier åt obemedlade och mindre bemedlade elever vid
statsunderstödda kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning.
I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 228, sid. 542—
543), vilket innebär en anslagsminskning med 50,000 kronor, hemställer
utskottet,
att riksdagen må till stipendier åt obemedlade och mindre
bemedlade elever vid kommunala och enskilda anstalter för
yrkesundervisning för budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra
förslagsanslag av 150,000 kronor.
221:o) Tekniska skolan i Stockholm. I enlighet med Kungl. Maurts
förslag (punkt 229, sid. 543—545) hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) minska det ordinarie anslaget till tekniska skolan i
Stockholm, nu 102,575 kronor, med 8,000 kronor till 94,575
kronor,
b) till upprätthållande av verksamheten vid tekniska skolan
i Stockholm för budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra anslag
av 33,000 kronor under villkor att Stockholms stad för
samma tid utöver förut anslagna medel, 7,500 kronor för
år, för berörda ändamål bidrager med samma belopp som
statsanslaget samt med beräknande, att 480 kronor tillskjutas
av Sjöstedtska fonden.
222:o) Bergsskolan i Filipstad m. m. I enlighet med Kungl. Majda
förslag (punkt 230) hemställer utskottet,
att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum,
a) såsom bidrag till uppehållande av verksamheten vid
bergsskolan i Filipstad, anordnad i huvudsaklig överensstämmelse
med vad under punkt 243 i statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden den 3 januari 1930 angivits, anvisa
för budgetåret 1933/1934 ett extra anslag av 20,000 kronor
att utgå under villkor att järnkontoret ansvarar för den del
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
189
av kostnaderna för verksamhetens uppehållande, som ej
täckes genom statsbidraget, samt med rätt för Kungl. Maj:t
att meddela de närmare föreskrifter i fråga örn nämnda
anslag, som av Kungl. Maj:t prövas erforderliga;
b) såsom bidrag med 3/s av kostnaderna för ersättning åt
befattningshavare vid bergsskolan i Falun efter dennas nedläggning
anvisa för nämnda budgetår ett extra anslag av
8,050 kronor att utgå under förutsättning att återstoden av
sagda kostnader bestrides av järnkontoret samt under de
ytterligare villkor och enligt de bestämmelser i övrigt, som
Kungl. Majit i huvudsaklig anslutning till nu gällande grunder
finner skäligt föreskriva.
223:o) Vävskolan i Borås. Kungl. Majit har (punkt 231, sid. 546—
547) föreslagit riksdagen att till uppehållande av verksamheten vid vävskolan
i Borås anvisa för budgetåret 1933/1934 ett extra anslag av 13,050 kronor
att utgå med de belopp, till de ändamål och under de villkor, som i statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för den 3 januari 1933 under punkten
231 angivits.
I samband härmed bar utskottet till behandling förehaft en inom första
kammaren av herr E. Björnsson m. fl. väckt motion (I: 82), vari hemställts,
att riksdagen måtte till vävskolan i Borås bevilja ett extra reservationsanslag
å 10,000 kronor för anskaffning av utökad maskinell utrustning på de villkor,
som skolöverstyrelsen i utlåtande den 31 augusti 1932 förordat.
Beträffande de av motionärerna till stöd för deras framställning anförda
skälen hänvisar utskottet till motionen.
För uppehållande av skolans verksamhet utgår för budgetåret 1932/1933
anslag med samma belopp som nu äskats för budgetåret 1933/1934 eller
13,050 kronor.
Härutöver har skolans styrelse hemställt om anslag till vävskolan å 30,000
kronor för inköp av modern apparatutrustning till skolans textiltekniska
provningslaboratorium.
Skolöverstyrelsen har, under förutsättning att de statsfinansiella förhållandena
icke lade hinder i vägen, förordat ett extra reservationsanslag å 10,000
kronor för anskaffning av apparater, dock under villkor att bidrag med
minst lika stort belopp tillskötes av andra intresserade.
Departementschefen har på grund av de nuvarande förhållandena ansett
sig icke kunna förorda statsbidrag för den av skolans styrelse ifrågasatta
nyanskaffningen av apparatutrustning.
Mot Kungl. Maj:ts förslag har utskottet intet att erinra.
Det motionsvis framställda yrkandet om anvisande av ett extra reserva
-
Utskottet.
190
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
tionsanslag å 10,000 kronor för anskaffning av utökad maskinell utrustning
finner sig utskottet icke under förhandenvarande förhållanden kunna tillstyrka.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må
a) till uppehållande av verksamheten vid vävskolan i
Borås anvisa för budgetåret 1933/1934 ett extra anslag av
13,050 kronor att utgå med de belopp, till de ändamål och
under de villkor, som under punkt 231 i statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för den 3 januari 1933
angivits;
b) avslå herr Björnssons m. fl. ovannämnda motion (I: 82).
224:o) Dyrtidstillägg åt befattningshavare vid vissa statsunderstödda
anstalter för yrkesundervisning. Beträffande vad Kungl. Majit
(punkt 232) föreslagit riksdagen i fråga örn dyrtidstillägg åt befattningshavare
vid vissa statsunderstödda anstalter för yrkesundervisning avgiver
utskottet senare under riksdagen utlåtande; vilket härmed
anmäles.
Folkbildningsåtgärder i övrigt.
225:o) Understöd åt folkbiblioteksväsendet. Kungl. Majit har (punkt
233, sid. 549—572) föreslagit riksdagen att minska det ordinarie förslagsanslaget
till understöd åt folkbiblioteksväsendet, nu 850,000 kronor, med
65,000 kronor till 785,000 kronor att i huvudsaklig överensstämmelse med
de grunder, som i statsrådsprotokollet angivits, utgå i enlighet med de närmare
bestämmelser, Kungl. Majit må äga meddela.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren
av herr W. Björck (I: 70) och den andra inom andra kammaren av
herr O. Holmdahl (lii 163), i vilka motioner hemställts, att riksdagen måtte
besluta att uppföra det ordinarie förslagsanslaget till understöd åt folkbiblioteksväsendet
med 788,000 kronor, att i huvudsaklig överensstämmelse med
de grunder, som i statsverkspropositionen angivits, och med de jämkningar,
som i motionerna föreslagits, utgå i enlighet med de närmare bestämmelser,
Kungl. Majit må äga meddela;
dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av
herr E. Sjödahl m. fl. (I: 71) och den andra inom andra kammaren av herr
A. Andersson i Falkenberg (lii 312), i vilka motioner hemställts, att riks
-
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
191
dagen måtte besluta att anslag till centralbiblioteken måtte för budgetåret
1933/1934 utgå efter samma grunder som för innevarande budgetår;
dels en inom första kammaren av herrar Oscar Olsson och A. J. Bärg
väckt motion (I: 72), vari hemställts, att det ordinarie förslagsanslaget till
understöd åt folkbiblioteksväsendet måtte bestämmas för budgetåret 1933/
1934 till 970,200 kronor;
dels en inom andra kammaren av herr D. E. Gustavson i Sala väckt
motion (II: 113), vari hemställts, att riksdagen måtte vidtaga sådan ändring
av bestämmelserna för erhållande av statsbidrag till skolbibliotek, att skolförbunden
bliva jämställda med de vanliga skoldistrikten;
dels och en inom andra kammaren av herr O. E. Sandberg m. fl. väckt
motion (II: 316), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta medgiva, att
statsbidrag måtte få utgå även till arbetsstugornas bibliotek i likhet med
till vissa skolbibliotek enligt kungl, kungörelsen den 9 oktober 1931 kap. V
§ 34.
Beträffande de av motionärerna till stöd för deras framställningar andragna
skälen hänvisas, i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan,
till motionerna 1:70, 1:71, 1:72, 11:113 och 11:316.
För budgetåret 1928/1929 var i riksstaten uppfört ett ordinarie förslagsanslag
till understöd åt folkbibliotek å 560,000 kronor.
I proposition nr 141 till 1929 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t riksdagen
att — med uteslutande ur riksstaten av nyssnämnda förslagsanslag å 560,000
kronor — i riksstaten uppföra ett ordinarie reservationsanslag till understöd
åt folkbiblioteksväsendet å 760,000 kronor, att utgå till de ändamål och efter
i huvudsak de grunder, som i det vid propositionen fogade utdrag av statsrådsprotokollet
av departementschefen angivits. Kungl. Maj:ts förslag innebar
en genomgripande omläggning av grunderna för understöd åt folkbiblioteken,
bland annat höjda understöd, rationellare beräkningsgrunder, gynnsammare
villkor för bättre utrustade bibliotek o. s. v.
Riksdagen biföll Kungl. Maj:ts förslag allenast med den ändring, att anslaget
alltjämt skulle, som dittills, hava förslagsanslags natur. Däremot
avslog riksdagen ett motionsvis framlagt förslag örn reglering av statsanslagen
till skolbibliotek.
För budgetåret 1930/1931 föreslog Kungl. Maj:t (punkt 247 av 1930 års
åttonde huvudtitel) riksdagen att höja ifrågavarande anslag till 850,000 kronor.
I anledning av detta Kungl. Maj:ts förslag och åtskilliga inom riksdagen
väckta motioner, avseende ett anslagsbelopp å 10,000 kronor till biblioteksverksamhet
ombord å svenska handelsfartyg, höjde riksdagen förslagsanslaget
till understöd åt folkbiblioteksväsendet till 860,000 kronor, med vilket
belopp anslaget uppfördes i riksstaten för budgetåret 1930/1931.
Den 24 januari 1930 utfärdade Kungl. Maj:t kungörelse (nr 15) angående
understödjande av folkbiblioteksväsendet.
192
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
Sedan Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att för budgetåret 1931/1932 uppföra
här ifrågavarande förslagsanslag med ett till 880,000 kronor förhöjt
belopp (se 1931 års åttonde huvudtitel, punkt 267), höjde riksdagen det ordinarie
förslagsanslaget till understöd åt folkbiblioteksväsendet till 902,500
kronor samt medgav, att av nämnda anslag finge utgå understöd till skolbibliotek
i huvudsaklig överensstämmelse med i riksdagens skrivelse angivna
grunder.
Med anledning av vad riksdagen sålunda beslutat utfärdade Kungl. Majit
den 9 oktober 1931 kungörelse (nr 346) angående ändrad lydelse i vissa
delar av kungörelsen den 24 januari 1930 (nr 15) angående understödjande
av folkbiblioteksväsendet.
I 1932 års statsverksproposition (åttonde huvudtiteln, punkt 233 föreslog
Kungl. Majit, att anslaget skulle minskas till 830,000 kronor. Minskningen
skulle möjliggöras dels genom reducering av statsunderstöden till samtliga
arter av bibliotek med 20 procent, dels genom nedsättning av statsunderstöden
till från detta anslag understödda tidskrifter, dels genom bortfallande
av bibliotekskurserna, dels slutligen genom uppskjutande till en senare tidpunkt
av inrättandet av nya centralbibliotek.
Riksdagen beslöt att anvisa oreducerade anslag till de redan existerande
centralbiblioteken samt 8,000 kronor för bibliotekskurser. Med anledning
härav minskade riksdagen förevarande anslag allenast till 850,000 kronor
(se riksdagens skrivelse nr 8 A, punkt 229).
Genom kungörelse den 14 juli 1932, nr 359, om statsunderstöd under
budgetåret 1932/1933 åt vissa bibliotek, som avses i kungörelsen den 24
januari 1930, nr 15, angående understödjande av folkbiblioteksväsendet, förordnades,
att statsunderstöd, som jämlikt sistnämnda kungörelse finge utgå
till kommunala och med dem likställda folkbibliotek, till folkbiblioteksverksamhet
i sammanhang med studiecirkelarbete, till skolbibliotek och till bibliotek
vid sjukvårdsinrättningar, skulle för sagda budgetår utgå med ett såtillvida
reducerat belopp, att understöd, som med tillämpning av de i sagda
kungörelse kap. I och II, jämförda med kap. III, samt kap. V och VI angivna
grunder skolat utgå till varje bibliotek, skulle nedsättas med tjugu
procent, samt att de villkor och föreskrifter, som i sagda kungörelse föreskrivits,
skulle gälla som om statsunderstödet utgått utan nyss berörda reduktion.
Granskning snämnden har i fråga om anslaget till understöd åt folkbiblioteksväsendet
yttrat:
Anslaget, som för budgetåret 1931/1932 uppförts med ett belopp av 902,500
kronor, har för budgetåret 1932/1933 sänkts till 850,000 kronor.
Ehuru anslaget redan genom 1932 års riksdags beslut underkastats en
icke obetydlig beskärning, har nämnden ansett sig böra undersöka, huruvida
det icke vore möjligt att under förhandenvarande förhållanden tillfälligtvis
uppnå en ytterligare minskning av anslaget.
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
193
Åtgärder torde sålunda böra vidtagas för att förhindra att under den
närmaste tiden nya bibliotek komma i åtnjutande av medel från anslaget.
Vidare bör tillses, att statsbidragen till de bibliotek, som redan åtnjuta dylika,
icke utökas. Nämnden vill i stället förorda en ytterligare sänkning av
statsbidrags beloppen med minst 10 procent. Härigenom skulle en besparing
av minst 85,000 kronor bliva möjlig.
Granskningsnämnden förordar vidare sådan omläggning av de nuvarande
grunderna för anslagets fördelning, att anslaget kan förändras till reservationsanslag.
I skrivelse den 31 augusti 1932 har skolöverstyrelsen framlagt förslag i
fråga örn beräkningen av förevarande anslag för budgetåret 1933/1934 och
därvid framhållit, att enligt överstyrelsens mening synnerligen starka skäl
talade mot varje reduktion av folkbiblioteksanslagen i innevarande situation,
icke blott med hänsyn till risken för avbrott i en löftesrik utveckling utan
i lika hög grad därför att den ekonomiska krisen ställde skärpta krav på
biblioteken, som utgjorde ett av de viktigaste medlen i strävandena att
mildra arbetslöshetens svåra verkningar. Överstyrelsen ansåge sig trots ovan
anförda starka betänkligheter med hänsyn till de allmänna direktiven angående
vidtagandet av långt gående besparingar böra föreslå en så långt
gående reducering av understödsbeloppen, att någon besparing kunde vinnas.
I ämnet har jämväl statskontoret yttrat sig.
Skolöverstyrelsens och statskontorets förslag samt den ståndpunkt, departementschefen
intagit till dessa förslag, framgå, så vitt angår anslagsposternas
slutsumma, av följande tablå:
Av skolöver-
Av stats-
Av departe-
styrelsen
kontoret
mentschefen
föreslaget
föreslaget
tillstyrkt
belopp
belopp
belopp
Kronor
Kronor
Kronor
Folk-, studiecirkel-, skol-, sjukhus- och
sjömansbibliotek................
696,000
678,000
678,000
Centralbibliotek..................
60,000
60,000
48,000
Resekostnads- och traktamenlsersättningar
vid biblioteksinspektion från lands- och
central bibliotek.................
4,200
4,200
4,200
Förmedlingsanstalter för vandringsbiblio- tek..........................
6,000
6,000
6,000
Kurser för föreståndare för folk-, skol- och studiecirkelbibliotek..........
8,000
8,000
Tillägg till grundkatalog............
Tidskrifter......................
5,000
5,000
5,000
9,000
8,000
8,000
Arvoden till extra personal inom skol- överstyrelsen ...................
24,000
24,000
18,000
Till skölt)verstyrelsens disposition.....
25,000
20,000
15,000
Summa kronor
837,200
813,200
782,200
avrundat till
835,000
810,000
785,000
Bihang till riksdagens protokoll 1933. 0 sami.
Nr 8.
13
194
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
Departementschefen har anfört följande:
»Med hänsyn till nu rådande ekonomiska förhållanden anser jag en ytterligare
nedsättning i anslaget till folkbiblioteksväsendet för nästkommande
budgetår vara ofrånkomlig.
I fråga örn understöden till folk-, studiecirkel-, skol-, sjukhus- och sjömansbibliotek,
till vilka bibliotek redan utgår reducerat understöd jämlikt beslut
av 1932 års riksdag, har skolöverstyrelsen i anslutning till de av granskningsnämnden
gjorda beräkningarna föreslagit en reduktion med 40 procent,
och statskontoret har tillstyrkt detta förslag. Vidare skulle icke några nya
eller förhöjda understöd kunna ifrågakomma. Därjämte har överstyrelsen
föreslagit, att vid bestämmande av understöden till biblioteken hänsyn ej
skall tagas till ortsbidrag eller lokala utgifter, i den mån de utgöras av
överskjutande örestal, och överstyrelsen beräknar denna maximeringsbestämmelse
medföra en besparing av 2,000 kronor. Under iakttagande härav
skulle anslagsposten för sagda bibliotek uppgå till 660,000 kronor. Överstyrelsen
föreslår emellertid vidtagande av åtgärder för att i vissa fall kunna
mildra verkningen av den starka beskärningen av understöden och ifrågasätter,
att tilläggsunderstödet nr II, som är avsett till bidrag till avlönande
av egentlig bibliotekspersonal med erforderlig kompetens, skulle få utgå
med oreducerat belopp. Kostnaden härför beräknar överstyrelsen till 36,000
kronor. Statskontoret, som i princip biträtt överstyrelsens förslag örn modifieringsåtgärder,
anser dock sistnämnda belopp kunna nedsättas till 18,000
kronor. Jag finner mig böra biträda skolöverstyrelsens förslag med den av
statskontoret ifrågasatta modifieringen, och understödet till förevarande slag
av bibliotek skulle alltså för nästa budgetår beräknas till 678,000 kronor.
Överstyrelsen har vidare föreslagit medgivande av rätt för Kungl. Maj:t
att besluta vissa modifikationer i de fastställda villkoren för statsunderstödens
utgående samt beviljande av ett särskilt fyllnadsanslag för att kunna
bispringa bibliotek, som särskilt hårt drabbas av reduceringen. Detta fyllnadsanslag,
som överstyrelsen föreslår skall ställas till överstyrelsens disposition,
beräknar överstyrelsen till 25,000 kronor. Statskontoret har ansett,
att sagda belopp tills vidare torde kunna minskas till 20,000 kronor. För
min del har jag intet att erinra mot de av överstyrelsen förordade åtgärderna
men vill i fråga om beloppet av sagda fyllnadsanslag föreslå, att
detsamma för nästkommande budgetår försöksvis beräknas till 15,000 kronor.
Vidkommande härefter centralbiblioteken ser jag mig nödsakad upprepa det
till förra årets riksdag framlagda förslaget, att understöden till dessa bibliotek
sänkas från 10,000 kronor till 8,000 kronor för varje bibliotek. Då centralbibliotekens
antal är sex, skulle härigenom en besparing av 12,000 kronor vinnas.
Beträffande anslag till de övriga ändamål, för vilka reducering icke beslutats
av 1932 års riksdag, har statskontoret anslutit sig till det av skolöverstyrelsen
framlagda förslaget med undantag av vad angår posten till tidskrifter,
i det att statskontoret ansett understödet till »Bokstugan» böra
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
195
bibehållas vid det av förra årets riksdag bestämda understödet 2,000 kronor.
Jag biträder vad statskontoret anfört beträffande denna anslagspost.
Överstyrelsens beräkning av bidraget till förmedlingsanstalterna, vilket skulle
sänkas från 8,000 kronor till 6,000 kronor vill jag tillstyrka.
För bibliotekskurser har beräknats ett anslag av 8,000 kronor. Då jag
anser, att ett tillfälligt avbrott i dessa kurser icke torde medföra något varaktigt
men för biblioteksverksamheten, ser jag mig föranlåten att, såsom jag
i andra motsvarande fall nödgats förorda, för nästkommande budgetår föreslå
uteslutande av anslag till dessa kurser.
Vad angår anslaget till arvoden till en andre bibliotekskonsulent m. fl.
vill jag erinra, att å skolöverstyrelsens ordinarie stat finnas upptagna en
förste och en andre bibliotekskonsulent i lönegrad B 26, respektive B 21,
för vilka avlöningarna enligt sedvanliga beräkningsgrunder uppgå till (7,212
+ 9,540) 16,752 kronor. Härutöver skola jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den
27 juni 1929 från förslagsanslaget till understöd åt folkbiblioteksväsendet
utbetalas avlöningar dels i överensstämmelse med 1925 års riksdags medgivande
till två extra kansliskrivare, en var efter lönegraden Bil — dock
att avlöning till en av dessa extra kansliskrivare må utgå allenast under
förutsättning, att intet statsunderstöd utgår till bokförmedlingsanstalt —
och till två extra kontorsbiträden, ett vart efter lönegraden B 4, dels ock
till en extra andre bibliotekskonsulent efter lönegraden B 21 och till ett
extra kanslibiträde efter lönegraden B 7; och skall avlöningen till samtliga
nu nämnda befattningshavare utgå i enlighet med bestämmelserna i 33 §
av kungörelsen den 26 juni 1925 (nr 356). För avlöning av nu nämnda
befattningshavare beräknar skolöverstyrelsen för budgetåret 1933/1934 ett
belopp av 24,000 kronor bliva erforderligt. Sammanlagt stå alltså till överstyrelsens
förfogande för här ifrågavarande ändamål åtta befattningshavare
med en sammanlagd avlöning av över 40,000 kronor. Kostnaderna för
denna organisation synas vara väl stora i förhållande till statens totala utgifter
för folkbiblioteksväsendet. En begränsning av organisationen synes
mig erforderlig, och jag vill därför föreslå, att det belopp, som för här ifrågavarande
ändamål må utgå från förslagsanslaget till folkbiblioteksväsendet,
för budgetåret 1933/1934 måtte beräknas till 18,000 kronor. Det torde få ankomma
på Kungl. Maj:t att bestämma anslagets fördelning och de befattningshavare,
som skola avlönas från anslaget.
Såsom av tablån framgår, anser jag summan av de olika posterna under
ifrågavarande anslag kunna beräknas till 782,200 kronor, vilket belopp torde
avrundas uppåt till 785,000 kronor.
Någon förändring av anslagets natur av förslagsanslag anser jag mig —
med hänsyn till vad av skolöverstyrelsen och statskontoret härutinnan anförts
— icke böra föreslå.
Vidkommande slutligen de av skolöverstyrelsen ifrågasatta ändringarna i
gällande bestämmelser rörande understödjande av folkbiblioteksväsendet,
196
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
innebärande • förutom de nyss av mig angivna jämkningarna beträffande
maximeringsbestämmelser m. m. — dels beredande av möjlighet för Kungl.
Maj:t att medgiva, att inom en och samma borgerliga kommun statsunderstöd
må utgå till mer än ett bibliotek, under förutsättning att sammanlagda
statsunderstödet ej utgår med högre belopp än örn biblioteken tillsammans
sökt statsunderstöd som ett gemensamt bibliotekssystem, dels avvikelse i
vissa undantagsfall från bestämmelserna rörande tiderna för öppethållande
av biblioteken, dels och för sådana fall, då statsunderstöd utgår både i penniugar
och i form av bundna böcker, undvikande av kontant utbetalning
av mindre belopp än 25 kronor, har jag intet att erinra.
Det torde få ankomma på Kungl. Majit att utfärda de närmare bestämmelser,
vilka bliva erforderliga med anledning av vad jag under förevarande
punkt tillstyrkt och föreslagit.»
I motionen I: 70 har anförts huvudsakligen följande:
I statsverkspropositionens åttonde huvudtitel föreslås, under punkt 233
(sid. 570), att hittills utgående anslag till arvoden till en andre bibliotekskonsulent
samt till biträden hos bibliotekskonsulenterna jämte vikariatsersättningar,
som för innevarande budgetår utgår med 23,000 kronor och för
nästa budgetår med hänsyn till vissa uppflyttningar i löneklass föreslagits
förhöjt med 1,000 kronor till 24,000 kronor, måtte reduceras till 18,000
kronor. Anslaget skulle rubriceras som »arvoden till extra personal inom
skolöverstyrelsen».
\ id bedömandet av möjligheterna till den sålunda ifrågasatta anslagsreduktionen
bör hänsyn tagas till följande omständigheter.
Så sent som vid 1929 års riksdag var frågan örn arbetskrafterna för
ifrågavarande ändamål föremål för riksdagens prövning. Skolöverstyrelsen
föreslog då anställandet av två nya befattningshavare. I kungl, propositionen
nr 141 upptogs överstyrelsens förslag, varvid Kungl. Majit efter en
utförlig motivering uttalade, att ingen tvekan rådde örn att anställandet av
ytterligare arbetskraft vöre oavvisligen av behovet påkallat (sid. 102—103).
Riksdagen beslöt också i enlighet med Kungl. Majits förslag.
Under de fyra år, som sedan dess förflutit, har folkbiblioteksverksamhetens
omfattning starkt stegrats. Erfarenheten har också givit vid handen,
att arbetskraften är tilltagen i knappaste laget, och behandlingen av biblioteksansökningarna
har, fastän olika åtgärder vidtagits för forcering av ärendenas
handläggning samt för granskningsprocedurens förenkling, tagit avsevärd
tid. Sålunda ha ansökningarna örn statsunderstöd till kommunala
och med dem likställda folkbibliotek, vilka ingivits före den 15 februari,
först i slutet av året kunnat beviljas, och anslagen till riksförbund för bedrivande
av biblioteksverksamhet i samband med studiecirkelarbete, som
ingivas före den 1 maj, lia delvis beviljats i början av året därpå men till
en del först inemot mitten av året.
Den vid föregående års riksdag beslutade nedsättningen av biblioteksanslagen
med 20 procent samt den i innevarande års statsverksproposition
föreslagna ytterligare reduceringen för flertalet bibliotek med 20 procent
därutöver medför ingen minskning av behovet av arbetskrafter, då granskningen
av ansökningshandlingarna tar lika lång tid i anspråk, örn statsunderstödet
till det särskilda biblioteket utgår med reducerat belopp. En
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
197
minskning av arbetskrafterna utan vidtagande av andra åtgärder skulle därför
få till nödvändig konsekvens en stark försening av anslagsbevillningen
till biblioteken, vilket givetvis skulle bli till allra största men för folkbiblioteksverksamheten
i dess helhet.
Enda möjligheten till en reducering av arbetskrafterna skulle därför vara,
örn samtidigt någon av de arbetsuppgifter, som för närvarande åligga skolöverstyrelsen
och dess bibliotekskonsulenter, kunde bortfalla. En undersökning
av möjligheterna till sådana åtgärder ger till resultat, att på de flesta
punkter även en temporär omläggning måste anses utesluten utan antingen
ett eftersättande av den nödvändiga kontrollen eller en genomgripande rubbning
av de grunder för statsunderstödens utgående, som så nyligen av riksdagen
beslutats och som visat sig väl lämpade att främja biblioteksverksamheten
i vårt land.
En möjlighet till en begränsning av arbetsuppgifterna genom en omläggning
på en särskild punkt utan rubbning av organisationen i övrigt torde
dock kunna vinnas, därest det skulle avses lämpligt att åtminstone för tillfället
suspendera den föreskrift, som gäller i fråga om flertalet bibliotek, att
statsunderstödet utgår i form av bundna böcker valda ur av skolöverstyrelsen
utgivna kataloger. Syftet med denna föreskrift, som går tillbaka på
1912 års reglering av statens understödjande av folkbiblioteken, angavs av
vederbörande departementschef i kungl, propositionen vid 1912 års riksdag
och var att skapa en garanti beträffande bokbeståndets kvalitet.
1929 års riksdag beslöt att bibehålla denna form för anslagens utgående
för de mindre biblioteken (se kungl, propositionen 1929 nr 141 sid. 81),
under det att statsunderstöden skulle utgå kontant till de större bibliotek,
vilka hade bibliotekarie, vars kompetens prövats av skolöverstyrelsen. Aven
då anfördes som skäl till statsunderstödens utgående i form av böcker hänsynen
till behovet av en garanti för bokbeståndets kvalitet. Skäl kunna
givetvis anföras för att en dylik förhandskontroll av bibliotekens bokinköp
med därav följande konsekvenser i fråga örn granskning dels av rekvisitionslistor,
dels av räkningar nu kan anses vara mindre oundgänglig än
tidigare. Framför allt hava biblioteken nu så vant sig vid att använda de
av skolöverstyrelsen utgivna katalogerna som hjälpmedel — för övrigt i
största utsträckning även vid valet av böcker, vilka inköpas för egna medel
— att man torde ha att räkna med sannolikheten av att så i regel skulle
ske även om skyldigheten i denna riktning skulle bortfalla. Det bör också
påpekas, att även om statsunderstöden skulle utbetalas kontant och alltså
förhandsgranskningen i fråga om de böcker, som skulle utgå i statsunderstöd,
skulle bortfalla, all kontroll av bokinköpen ej därmed skulle försvinna.
Det bör nämligen påpekas, att biblioteken i samband med ingivandet av
statsbidragsansökan äro skyldiga att lämna förteckning på under senaste år
inköpta böcker. I författningen ingår också föreskrift att skolöverstyrelsen
må till bibliotek, vars bokbestånd överstyrelsen ej (inner i stort sett vara
av tillfredsställande beskaffenhet ur moralisk eller konstnärlig synpunkt, bevilja
understöd allenast under förbehåll att biblioteket ställer sig till efterrättelse
de anvisningar om bokbeståndet, som lämnas av skolöverstyrelsen.
Därjämte gäller en bestämmelse örn skyldighet för biblioteken att överhuvud
underkasta sig den kontroll och de villkor, som skolöverstyrelsen
kan finna nödiga och lämpliga.
Trots de betänkligheter, som måste möta en omläggning på denna punkt
av de år 1929 beslutade villkoren för statsunderstödens utgående, torde av
198
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
ovan angivna skäl och med hänsyn till den stora vikten att nu vinna en
reduktion av anslaget till arbetskrafter här angivna möjlighet till besparing
i innevarande situation ej böra skjutas åt sidan. Man torde alltså tills
vidare kunna försvara ett suspenderande av föreskriften örn statsunderstödens
utgående i vissa fall i form av böcker.
För det granskningsarbete, som är en följd av här ifrågavarande föreskrifter,
åtgår en arbetskraft, nämligen en kansliskrivare — den som anställts
hos överstyrelsen med stöd av det kungl, brev, som bemyndigar överstyrelsen
att för ändamålet anställa en extra kansliskrivare så länge som
intet statsunderstöd utgår till bokförmedlingsanstalt. Genom en omläggning
av här antydd natur skulle man därför kunna räkna med en årlig besparing
örn cirka 3,000 kronor.
Någon ytterligare reducering av arbetskrafter kan av ovan angivna skäl
ej ske utan de allvarligaste förseningar av handläggningen av ansökningshandlingar
och andra ärenden.
Besparingen på personalkontot i jämförelse med vad av skolöverstyrelsen
föreslagits skulle alltså enligt här framlagda plan bliva 3,000 kronor i stället
för av Kungl. Majit föreslagna 6,000 kronor.
I motionen I: 71 har anförts följande:
Förra årets riksdag beslöt bibehålla det till centralbiblioteken utgående
anslaget å 60,000 kronor oreducerat. Riksdagen ansåg, att då anslagen till
folkbiblioteken i övrigt starkt beskuros, vore det av vikt att bibehålla anslagen
till centralbiblioteken oförändrade med hänsyn till deras uppgift att
supplera de smärre folkbiblioteken i deras arbetsuppgifter. Riksdagen ansåg
tillika, att då vissa bibliotek åtagit sig att för vissa delar av vårt land fungera
som centralbibliotek och därför anställt personal och iklätt sig betydligt
utsträckta uppgifter, det knappast kunde anses som riktigt att staten
undandroge sig de förpliktelser, som varit en förutsättning för detta åtagande.
Vid uppgörandet av årets statsverksproposition ha såväl skolöverstyrelsen
som statskontoret utgått ifrån att den av riksdagen fastslagna principen
borde respekteras. Icke desto mindre har departementschefen föreslagit
riksdagen att frångå sin förut intagna ståndpunkt, detta dock utan att förebringa
någon som helst motivering.
Samma skäl som föranledde riksdagen att förra året bibehålla anslaget
oförändrat tala dock i år med ännu större styrka. Den föreslagna större
minskningen av anslagen till folkbiblioteken ökar nödvändigheten utav att
centralbiblioteken kunna bispringa de smärre biblioteken och enskilda lånesökande
så verksamt som möjligt. Centralbiblioteken ha åtagit sig att supplera
folkbibliotekens arbete genom direkt och kostnadsfri utlåning av böcker,
som erfordras för studiesyfte, genom utsändande av vandringsbibliotek och
genom biblioteksteknisk rådgivning. Såsom exempel på den starka stegringen
i centralbibliotekens verksamhet kan nämnas, att antalet boklån
utom de orter, där biblioteken äro belägna, ökats från 7,676 (år 1931) till
20,769 (år 1932). Det är sannolikt att under innevarande år antalet boklån
kommer att ökas med något 10,000-tal. Samtidigt ha vandringsbibliotek
utsänts till ett antal av 254 (år 1931 var antalet lil). Örn centralbiblioteken
skola kunna fylla sin viktiga funktion, dubbelt viktig i tider av besparing
på folkbiblioteksanslagen i övrigt, är det nödvändigt att bibehålla
dem vid de anslag, som voro förutsättningen för deras startande. Med
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
199
ökade utgifter för centralbiblioteken på grund av åtagna förpliktelser vore
det orimligt, att staten samtidigt minskade sitt anslag.
Det i motionen I: 72 framförda yrkandet innebär, att understödet till folk-,
studiecirkel-, skol-, sjukhus- och sjömansbibliotek beräknas till 880,000 kronor
(i stället för av Kungl. Majit beräknade 678,000 kronor), att posterna
till centralbibliotek, till resekostnads- och traktamentsersättningar, till förmedlingsanstalter
för vandringsbibliotek, till tillägg till grundkatalog, till
tidskrifter och till arvoden till extra personal beräknas till 90,200 kronor
(i stället för av Kungl. Majit beräknade 89,200 kronor), samt att beloppet
till skolöverstyrelsens disposition, av Kungl. Majit beräknat till 15,000 kro
nor, utgår.
Kungl. Majlis förslag innebär en stark inknappning av de till folkbiblioteksverksamheten
utgående understöden, vilka även förra året kraftigt beskuros.
Utskottet anser sig av statsfinansiella skäl icke böra — bortsett
från nedan angivna ändringar i fråga örn anslagsposterna till arvoden
åt extra personal inom skolöverstyrelsen och till centralbiblioteken förorda
någon avvikelse från Kungl. Majits förslag men vill samtidigt såsom
sin mening uttala, att det är önskvärt, att härmed en gräns må vara satt
för reduktionerna på detta område.
Å posten arvoden till extra personal inom skolöverstyrelsen har Kungl.
Majit föreslagit en nedsättning från 24,000 kronor med 6,000 kronor till
18,000 kronor. I motionerna I: 70 och lii 163 har påyrkats, att denna nedsättning
måtte begränsas till 3,000 kronor, i följd varav biblioteksanslaget
borde höjas med motsvarande belopp. Motionärerna hava ansett, att den
enda personalinskränkning, som kan ske utan att arbetet försenas och kontrollens
effektivitet blir lidande, är, att den kansliskrivare indrages, som nu
på grund av bestämmelsen örn att statsunderstödet, där det icke överstiger
visst belopp, skall utgå i form av böcker, har att syssla med kontrollen
över bokinköpen, och att i samband härmed nyssnämnda bestämmelse provisoriskt
upphäves. Utskottet har funnit den av motionärerna framlagda
utredningen övertygande och vill därför förorda en ändring av angiven
innebörd. Dock anser utskottet icke erforderligt, att i anledning härav
någon höjning vidtages av det utav Kungl. Majit äskade anslagsbeloppet,
vilket, på sätt av förestående tablå framgår, med 2,800 kronor överstiger
summan av de äskade särskilda anslagsposterna.
Det i motionerna 1: 71 och 11:312 framställda yrkandet, att anslag till
centralbiblioteken måtte få utgå efter oförändrade grunder, d. v. s. med ett
årsanslag av 10,000 kronor för bibliotek i stället för av Kungl. Majit föreslaget
belopp av 8,000 kronor för bibliotek, finner utskottet behjärtansvärt.
Särskilt avseende torde här böra fästas vid det förhållandet, att kommunerna
iklätt sig vissa ökade fasta kostnader under antagande, att oförändrat under
-
Utskottet.
200 Statsutskottets utlåtande Nr 8.
stöd skulle vara att påräkna. Även bör man beakta att, såsom i motionerna
framhålles, centralbibliotekens betydelse växer i och med att småbibliotekens
resurser bliva mindre. Utskottet anser sig därför böra i fråga örn centralbibliotekens
understöd intaga samma ståndpunkt som 1932 års riksdag, då
ävenledes förslag av Kungl. Maj:t framställdes om reducering av dessa understöd,
d. v. s. att sakskäl och billighetshänsyn bjuda, att de få utgå oförändrade.
Utskottet tillstyrker alltså det i motionerna I: 71 och II: 312 framställda
yrkandet. I anledning härav torde i enlighet med numera iakttagen
praxis vid bestämmande av förslagsanslagens belopp en ökning av den utav
Kungl. Majit äskade anslagssumman böra vidtagas. Den erforderliga ökningen
utgör (6x2,000) 12,000 kronor. Ifrågavarande förslagsanslag skulle
alltså för nästa budgetår uppföras i riksstaten med ett belopp av 797,000
kronor.
Den i motionen I: 72 föreslagna höjningen av det av Kungl. Majit äskade
anslagsbeloppet med 185,200 kronor kan utskottet icke tillstyrka.
I motionen lii 113 framställt förslag, att skolförbund skola i anslagshänseende
jämställas med skoldistrikt, synes äga fog för sig. Då ett bifall till
motionen icke torde medföra några nämnvärda ekonomiska konsekvenser,
vill utskottet förorda, att i gällande bestämmelser örn utgående av ifrågavarande
understöd vidtages den ändring, som i motionen föreslagits.
Vad slutligen beträffar den i motionen lii 316 gjorda hemställan örn rätt
till understöd även för arbetsstugornas bibliotek, vore det givetvis önskvärt,
att sådan rätt kunde beredas, men i nuvarande budgetära läge torde någon
utökning av kretsen av understödsberättigade icke böra ske. Utskottet avstyrker
därför motionen.
Kungl. Majits förslag, i vad det här ovan icke särskilt berörts, har icke
givit utskottet anledning till erinran.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) avslå herr Sandbergs m. fl. ovannämnda motion (lii 316);
b) i anledning av Kungl. Majits förslag och herrar Björcks
och Holmdahls ovannämnda motioner (I: 70 och lii 163)
samt med bifall till herr Gustavsons i Sala ovannämnda
motion (lii 113) ävensom herr Sjödahls m. fl. och herr Anderssons
i Falkenberg ovannämnda motioner (I: 71 och lii
312) men med avslag å herrar Oscar Olssons och Bärgs ovannämnda
motion (I: 72), i vad den skiljer sig från Kungl.
Majits förslag, minska det ordinarie förslagsanslaget till understöd
åt folkbiblioteksväsendet, nu 850,000 kronor, med
53,000 kronor till 797,000 kronor att i huvudsaklig överensstämmelse
med de grunder, som av utskottet ovan förordats,
utgå i enlighet med de närmare bestämmelser, Kungl.
Majit må äga meddela.
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
201
226:o) Understöd åt anstalter och föreningar, som anordna populärvetenskapliga
föreläsningar. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag
(punkt 234, sid. 572—576), vilket innebär en anslagsminskning med 100,000
kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) till understöd åt anstalter och föreningar, som anordna
populärvetenskapliga föreläsningar, anvisa för budgetåret
1933/1934 ett extra reservationsanslag av 200,000
kronor;
b) medgiva, att av detta anslag må enligt av Kungl.
Majit fastställda villkor användas
högst 700 kronor till en amanuens som biträde åt skolöverstyrelsen
i frågor rörande föreläsningsverksamheten,
högst 18,000 kronor till understöd åt centralbyråer för
förmedling av populärvetenskapliga föreläsningar,
högst 10,000 kronor till understöd åt föreläsningsförbund,
högst 10,000 kronor till understöd åt vissa anstalter och
föreningar för av dem havda resekostnader för föreläsare
samt
det belopp, som Kungl. Majit kan finna skäligt, till understöd
för utgivande av Tidskrift för föreläsningsverksamheten;
c)
medgiva, att för tiden den 1 juli 1933—den 30 juni
1934 ej mindre det minsta antal föreläsningar, som för åtnjutande
av statsbidrag skall för helt budgetår räknat anordnas
av anstalt eller förening, varom här är fråga, skall
utgöra 5 än även det lägsta understöd, som av statsmedel
må utgå till dylik anstalt, skall utgöra 100 kronor för helt
budgetår;
d) medgiva, att det må ankomma på Kungl. Majit att
under samma tid, på framställning av skolöverstyrelsen,
bevilja de ytterligare lättnader i fråga om villkoren för
understöds åtnjutande, som må befinnas erforderliga.
227:o) Anordnande av s. k. flyttande folkhögskolekurser. Arbetarnas
bildningsförbund. I enlighet med Kungl. Majits förslag (punkterna
235 och 236) hemställer utskottet,
att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum,
a) till anordnande av folkbildningskurser (flyttande folkhögskolekurser)
för budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra
reservationsanslag av 40,000 kronor att utgå efter de grunder,
Kungl. Majit äger bestämma,
202
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
b) såsom bidrag till arbetarnas bildningsförbund för
bestridande av dess organisations- och administrationskostnader
anvisa för budgetåret 1933/1934 ett extra anslag av
30,000 kronor att utgå i den mån förbundet visar sig för
ändamålet för samma tid disponera från annat håll bekomna
medel till minst lika stort belopp som statsbidraget och i
övrigt enligt de bestämmelser, Kungl. Majit kan finna gott
föreskriva.
228:o) Anordnande av s. k. universitetscirklar. I enlighet med Kungl.
Majits förslag (punkt 237, sid. 579—581), vilket innebar en anslagsminskning
med 4,000 kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må till anordnande av s. k. universitetscirklar
för budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra reservationsanslag
av 6,000 kronor att fördelas enligt de närmare
bestämmelser, Kungl. Majit finner gott meddela.
229:o) Undervisnings- och upplysningsverksamhet m. m. för nykterhetens
främjande. Kungl. Majit har (punkt 238, sid. 582—594) föreslagit
riksdagen att till undervisnings- och upplysningsverksamhet m. m.
för nykterhetens främjande anvisa för budgetåret 1933/1934 ett extra reservationsanslag
av 271,000 kronor att utgå under de villkor, som av
Kungl. Majit prövas lämpliga, samt till de av departementschefen i statsrådsprotokollet
omförmälda ändamålen med högst de av departementschefen
angivna beloppen.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av
herr J. Bergman m. fl. (I: 78) och den andra inom andra kammaren av
herr C. O. Johanson i Huskvarna m. fl. (II: 317), i vilka motioner hemställts,
att riksdagen måtte åtminstone så tillvida frångå Kungl. Majits förslag att
till föreläsnings- och instruktionsverksamheten för nykterhetens främjande
m. m. anvisades för budgetåret 1933/1934 120,000 kronor;
dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av
herr J. Bergman m. fl. (I: 79) och den andra inom andra kammaren av herr
C. O. Johanson i Huskvarna m. fl. (II: 165), i vilka motioner hemställts,
att riksdagen måtte besluta att bland de till nykterhetens främjande under
åttonde huvudtiteln anvisade beloppen för budgetåret 1933/1934 upptaga
ett belopp av 3,500 kronor till internationella byrån i Lausanne mot alkoholismen;
dels
ock två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren
av herr Oscar Olsson m. fl. (I: 80) och den andra inom andra kammaren av
herr A. Olsson i Gävle m. fl. (II: 160), i vilka motioner hemställts, att
riksdagen ville från avkastningen av rusdrycksmedelsfonden anvisa ett be
-
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
203
lopp av 20,000 kronor för upprätthållande av rikskommitténs mot den olagliga
rusdryckshanteringen verksamhet under budgetåret 1933—1934.
Beträffande de av motionärerna till stöd för deras framställningar anförda
skälen hänvisar utskottet, i den mån redogörelse ej lämnas här nedan,
till motionerna I: 78, I: 79 och I: 80.
Till undervisnings- och upplysningsverksamhet m. m. för nykterhetens
främjande utgår för budgetåret 1932/1933 av statsverkets fond av rusdrycksmedel
ett extra reservationsanslag av 338,000 kronor.
Granskmngsnämnden har, med erinran om att förevarande anslag för
budgetåret 1931/1932 utgått med tillhopa 410,500 kronor och för budgetåret
1932/1933 sänkts till 338,000 kronor, föreslagit ytterligare minskning av
anslagen.
I det av Kungl. Majit för budgetåret 1932/1933 äskade beloppet inginge
en anslagspost å 28,000 kronor till rikskommittén mot den olagliga rusdryckshanteringen.
Förevarande anslag torde närmast få betraktas såsom
ett engångsanslag för att giva kommittén ett stöd vid igångsättandet av dess
arbete. Med hänsyn härtill ville nämnden förorda, att något anslag för detta
ändamål icke måtte beräknas för budgetåret 1933/1934.
Till föreläsnings- och instruktionsverksamhet för nykterhetens främjande
hade av Kungl. Majit för budgetåret 1932/1933 beräknats ett belopp av
något över 145,000 kronor. För detta ändamål hade för budgetåret 1923/
1924 anvisats 27,000 kronor och för budgetåret 1931/1932 200,000 kronor.
Under hänvisning till den ståndpunkt, som nämnden intagit i fråga örn
anslaget till populärvetenskapliga föreläsningar, ville nämnden förorda, att
något anslag för detta ändamål icke måtte beräknas för budgetåret 1933/
1934 eller, alternativt, att anslaget måtte bestämmas till högst 50,000 kronor.
Anslaget till nykterhetens främjande skulle alltså för budgetåret 1933/1934
kunna minskas med tillhopa (28,000+145,000) 173,000 kronor, alternativt
123,000 kronor. Nämnden erinrar, att motsvarande anslag för budgetåret
1923/1924 endast utgjorde 164,500 kronor, under det att anslaget enligt
nämndens förslag skulle för budgetåret 1933/1934 upptagas till 165,000
kronor, alternativt 215,000 kronor.
I detta sammanhang torde få erinras, att för budgetåret >1932/1933 anslaget
till örn förmälda rikskommitté utgår med 26,000 kronor och anslaget till
föreläsnings- och instruktionsverksamhet med 140,000 kronor. Enligt nämndens
förslag skulle sålunda anslaget till nykterhetens främjande minskas
med sammanlagt (26,000+140,000) 166,000 kronor, alternativt 116,000 kronor.
Med utlåtande den 31 augusti 1932 har skolöverstyrelsen överlämnat till
överstyrelsen inkomna framställningar rörande anslagsbehoven för budgetåret
1933/1934 ävensom yttrande av överstyrelsens konsulent för nykterhetsundervisning.
I ärendet hava dessutom till Kungl. Majit ingivits ett antal
framställningar från vissa sammanslutningar m. m.
Departementschefen har lämnat följande tablå över här ifrågavarande anslagsäskanden,
utvisande anslagens belopp under budgetåret 1923/1924 samt
under budgetåren 1931/1933, de belopp, som av vederbörande organisationer
204
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
För
1923/1924
beviljat
anslag
Kronor
För
1931/1932
beviljat
anslag
Kronor
För 1933 1934
Anslagets ändamål
1932 1933
beviljat
anslag
Kronor
av veder- börande
organisa- tion
begärt
anslag
Kronor
av skol- överstyrel- sen till- styrkt
anslag
Kronor
av depar- tements- chefen
tillstyrkt
anslag
Kronor
1) Anordnande av en so- cial fortbildningskurs
för lärare m. fl.....
41,500
32,000'')
2) Anordnande av en all- män utbildningskurs i
alkoholfrågan för stu- die- och ungdomsledare
m. fl............
19,000
16,000
11,200
11,000
11,000
11,000
3) Föreläsnings- och in- struktionsverksamhet
för nykterhetens främ- jande m. m.......
27,000
200,000
140,000
140,000
100,000
100,000
4) Främjande av central- förbundets för nykter- hetsundervisning verk- samhet ..........
23,500
31,500
33,375
33,800
33,575
30,575
5) Främjande av Sveriges
nykterhetssällskaps re- presentantförsamlings
upplysningsbyrås verk- samhet ..........
10,000
12,000
12,000
12,000
12,000
12,000
6) Främjande av riksut- skottets för de kristnas
nykterhetsrörelse verk- samhet ..........
5,000
5,000
5,000
5,000
7) Främjande av rikskom- mitténs mot den olag- liga rusdryckshanterin- gen verksamhet ....
26,000
28,000
8) Främjande av svenska
sällskapets för nykter- het och folkuppfostran
verksamhet ........
5,000
5,000
3,425
5,000
3,425
3,425
9) Främjande av Sveriges
storloges av I. 0. G. T.
studie- och ungdoms- verksamhet .......
21,000
31,000
31,000
38,000
31,000
31,000
10) Främjande av Sveriges
blåbandsförenings stu- die- och ungdomsverk- samhet ..........
6,000
9,000
9,000
12,000
9,000
9,000
11) Främjande av national- templarordens studie- och ungdomsverksam- het ............
7,500
11,000
11,000
14,000
11,000
11,000
12) Främjande av nykter- hetsorden Verdandis
studie- och ungdoms- verksamhet .......
3,000
5,000
5,000
5,000
5,000
5,000
'') Avser en hygienisk fortbildningskurs.
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
205
För
1923/1924
beviljat
anslag
Kronor
För
1931/1932
beviljat
anslag
Kronor
För
1932/1933
beviljat
anslag
Kronor
För 1933''1934
Anslagets ändamål
av veder- börande
organisa- tion
begärt
anslag
Kronor
av skol- överstyrel- sen till- styrkt
anslag
Kronor
av depar- tements- chefen
tillstyrkt
anslag
Kronor
13) Främjande av Sveriges
studerande ungdoms
helnykterhetsförbunds
verksamhet.......
6,000
6,000
6,000
7,500
6,000
6,000
14) Främjande av nykter- hetsföreningen Vita
bandets upplysnings- och ungdomsverksam- het ............
3,000
5,000
5,000
6,500
5,000
5,000
15) Främjande av Sveriges
lärares nykterhetsför- bunds verksamhet. . .
4,500
7,000
7,000
7,000
7,000
7,000
16) Främjande av svenska
läkarnas nykterhetsför- enings verksamhet. . .
5,000
5,000
5,000
5,000
5,000
17) Främjande av järnvägs- männens helnykterhets
förbunds verksamhet .
1,000
3,000
3,000
6,500
3,000
3,000
18) Främjande av Sveriges
polismäns helnykter- hetsförbunds verksam- het ............
1,000
1,000
1,000
1,000
1,000
19) Främjande av svenska
tullpersonalens helnyk- terhetsförbunds verk- samhet ..........
500
500
1,000
500
500
20) Främjande av motorfö- rarnas helnykterhets- förbunds verksamhet .
15,000
15,000
15,000
15,000
18,000
21) Bidrag till uppehållan- de av internationella
byråns i Lausanne för
alkoholismens bekäm- pande (Bureau interna- tional contre 1’alcool- isme) verksamhet . . .
1,500
2,500
2,500
3,500
2,500
2,500
22) Arvode åt den hos skol- överstyrelsen anställde
konsulenten för nykter- hetsundervisning och
nykterhetsupplysning .
2,500
3,000
3,000
2,000
2,000
23) Utarbetande och utgiv- ning av ny upplaga av
skolöverstyrelsens
• Handbok i alkoholfrå- gan» ...........
24) Främjande av nykter- het på andra än ovan
anförda sätt och mot
arbetande av drycken- skapens följder.....
10,000
3,000
3,000
3,000
206
Statsutskottets utlåtande Nr_ 8.
äskats ock av skolöverstyrelsen tillstyrkts ävensom de anslagsbelopp, som
han under förhandenvarande omständigheter ansett sig böra föreslå för
budgetåret 1933/1934.
Härutöver har departementschefen anfört bland annat:
»Med hänsyn till vad skolöverstyrelsen anfört förordar jag, att till anordnande
under år 1934 av en allmän utbildningskurs i alkoholfrågan för
studie- och ungdomsledare m. fl. anvisas ett belopp av 11,000 kronor och
att sålunda ett belopp av 200 kronor överflyttas till anslagsposten »främjande
av centralförbundets för nykterhetsundervisning verksamhet». I överensstämmelse
härmed och på de av skolöverstyrelsen anförda skälen skulle sistnämnda
anslagspost upptagas med 33,575 kronor. Jag vill emellertid erinra,
att i detta belopp beräknas ingå en summa av 6,500 kronor till understöd
för utgivande av Tirfing, tidskrift för nykterhetsfrågans studium (jfr 1932
års åttonde huvudtitel, sid. 588). Detta i förhållande till statsunderstöden
åt betydelsefulla vetenskapliga tidskrifter osedvanligt höga belopp anser jag
under nuvarande förhållanden böra begränsas till 3,500 kronor, vadan alltså
anslagsposten till centralförbundet bör beräknas till 30,575 kronor.
I likhet med granskningsnämnden och skolöverstyrelsen anser jag, att
medel icke böra för budgetåret 1933/1934 anvisas till främjande av rikskommitténs
mot den olagliga rusdryckshanteringen verksamhet.
Vad angår anslaget till föreläsnings- och instruktionsverksamhet för nykterhetens
främjande m. m., nu 140,000 kronor, har granskningsnämnden
ifrågasatt, antingen att något anslag för ändamålet icke måtte beräknas för
budgetåret 1933/1934 eller, alternativt, att anslag måtte bestämmas till högst
50.000 kronor. Skolöverstyrelsen har stannat vid att för ändamålet föreslå
100.000 kronor. Jag tillstyrker vad skolöverstyrelsen härutinnan föreslagit.
Arvodet åt konsulenten för nykterhetsundervisning sjmes böra bestämmas
till 2,000 kronor.
Under nuvarande förhållanden kan jag icke förorda någon mera allmän
höjning av hittills till olika nykterhetsorganisationer m. m. utgående anslagsposter,
ej heller anslag till nya ändamål. Jag tillstyrker de av skolöverstyrelsen
förordade beloppen allenast med den ändring, att jag föreslår en
höjning med 3,000 kronor av anslaget till främjande av motorförarnas helnykterhetsförbunds
verksamhet från nuvarande 15,000 kronor till 18,000
kronor.
Summan av de sålunda av mig för budgetåret 1933/1934 tillstyrkta anslagen
utgör 271,000 kronor. Motsvarande anslag utgjorde för budgetåret
1923/1924 182,000 kronor samt uppgå för budgetåret 1932/1933 till 338,000
kronor.»
Till stöd för det i motionerna I: 79 och II: 165 framförda yrkandet har
i motionen I: 79 anförts huvudsakligen följande:
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
207
Sedan år 1907 verkar i Lausanne internationella byrån mot alkoholismen.
Byråns uppgift är att utgöra en opartisk och tillförlitlig upplysningscenträl
för alla viktigare frågor som gälla alkoholismens bekämpande.
Byrån verkar dels genom en på särdeles högt plan stående trespråkig
tidskrift dels genom varannan vecka utgående, likaledes trespråkig korrespondens,
innehållande uppgifter örn alla viktigare ändringar inom lagstiftningen
på området i olika länder, upplysningar örn de för saken verkande
organisationernas verksamhet i alla länder o. s. v. ävensom viktigare statistiska
data. Denna korrespondens tillstädes de olika centrala organisationerna
för alkoholismens bekämpande i olika länder samt de pressorgan och enskilda,
som önska taga del därav. I Lausanne har dessutom under de
gångna 25 åren samlats ett synnerligen förnämligt internationellt bibliotek,
innehållande den väsentligaste betydelsefullare litteraturen på området. Detta
bibliotek står till forskares förfogande.
Byrån åtager sig även att för staters och enskildas räkning utföra utredningar
rörande sådant som rör området för byråns verksamhet (alkohollagstiftning,
statistik m. m.).
Slutligen är byrån det organ, som förbereder och organiserar de stora,
under de olika staternas auspicier tid efter annan hållna internationella
kongresserna för alkoholismens bekämpande, till vilka stater och korporationer
pläga sända officiella representanter.
Byrån finansieras genom ekonomiska bidrag från ett stort antal stater i
Europa samt från större nykterhetsorganisationer och enskilda.
Under de ekonomiskt vanskliga tider som följt efter kriget har byrån på
grund av valutadeprecieringen i många länder haft svårigheter och har nödgats
avskeda en del personal samt tillsvidare inställa utgivandet av den
värdefulla årsbok, som förut varje år utkommit med aktuella data angående
kampen mot alkoholismen i alla länder. Tidskriften, korrespondenserna och
den övriga nämnda verksamheten ha dock alltjämt kunnat upprätthållas.
Då nu även de nordiska ländernas valuta försämrats i förhållande till den
schweiziska, har det svenska statsbidraget, som under guldmyntfotens tid
tillförde byrån omkring 3,500 schw. francs årligen, nedsjunkit till cirka
2,300 francs, ehuru det belopp i svenska kronor, som vår stat beviljar, alltjämt
är nominellt samma summa som förr, 2,500 kronor. Då staten i övrigt
gottger kursförluster på svenska kronor, som gå till utlandet, hemställa
vi, att denna byrå, vars utomordentliga saklighet och objektivitet är allmänt
vitsordat, bland annat av kungl, skolöverstyrelsen i Sverige, som även betygar
dess nytta för vårt land, måtte få det av Kungl. Majit föreslagna,
formellt oförändrade men i realiteten högst väsentligt sänkta anslaget höjt
så, att det åtminstone i någon mån kunde närma sig vad det i verkligheten
var före valutadeprecieringen. En sådan höjning har, som av statsverkspropositionen
framgår, varmt förordats av konsulenten för nykterhetsfrågorna
inom kungl, skolöverstyrelsen.
Till stöd för det i motionerna I: 80 och II: 160 framförda yrkandet har i
motionen I: 80 anförts bland annat:
I skrivelse av den 2 maj 1932 har rikskommittén mot den olagliga rusdryckshanteringen
anhållit, att Kungl. Majit måtte hos riksdagen hemställa
om ett anslag av 28,000 kronor att ställas till Kungl. Majits förfogande för
understödjande av den av kommittén bedrivna verksamheten.
208
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
Granskningsnämnden har, under förmenande, att det anslag, som beviljats
rikskommittén för innevarande budgetår, måste betraktas såsom ett engångsanslag
för att giva kommittén ett stöd vid igångsättande av dess verksamhet,
föreslagit att anslag för detta ändamål icke måtte beräknas för budgetåret
1933/1934.
Skolöverstyrelsen har i likhet med granskningsnämnden förordat att för
budgetåret 1933/1934 medel icke måtte anvisas för ändamålet, och har överstyrelsen
därvid förutsatt att rikskommittén enligt en antydan i kommitténs
skrivelse till Konungen av november 1931 skulle med innevarande budgetår
slutföra sin verksamhet.
I likhet med granskningsnämnden och skolöverstyrelsen har statsrådet
och chefen för ecklesiastikdepartementet ansett,att anslag ej borde anvisas
för budgetåret 1933/1934 till främjande av rikskommitténs verksamhet.
Vad först beträffar frågan om det för innevarande budgetår beviljade anslagets
karaktär av engångsanslag för att bereda ett stöd vid igångsättande
av verksamheteten, vilja vi framhålla, att redan i sin skrivelse av november
1931 kommittén framhöll att då det väsentligaste av det arbete, som
kommittén ville organisera, måste komma att utföras av de lokala organisationerna,
främst nykterhetsföreningarna, rikskommittén icke kunde begära
att dessa organisationer jämväl skulle bestrida med rikskommitténs centrala
arbete förenade kostnader. Visserligen hade de till rikskommittén anslutna
nykterhetssällskapen givit ett anslag vid kommitténs start, men det sades
då ifrån att detta måste betraktas som ett engångsanslag och att vidare anslag
från detta håll icke av rikskommittén kunde påräknas. Med de minskade
inkomster dessa sällskap under den senaste tiden fått vidkännas torde ej
heller vara möjligt för dem att i fortsättningen giva kommittén något sådant
ekonomiskt understöd, så att kommittén kan fortsätta med sin verksamhet.
Det torde även få anses fullt riktigt att det arbete, som av rikskommittén
utföres och som syftar till att vara ett stöd åt rent statliga organ, nämligen
tull och polis, i deras arbete för upprätthållandet av en lagstiftning,
som samhället av sociala hänsyn ansett sig nödsakat genomföra, i sin helhet
eller åtminstone till väsentliga delar bestrides av statsmedel.
Beträffande de synpunkter, som av skolöverstyrelsen framförts, nämligen
att kommittén i och med innevarande budgetår borde kunna slutföra sin
verksamhet, har denna ståndpunkt visserligen stöd i kommitténs egen framställning
av november 1931, där kommittén bland annat skriver »kommittén
har räknat med att dess arbete skall behöva fortgå till och med utgången
av nästa budgetår, alltså något över ett och ett halvt år». Det är
emellertid att märka att detta skrevs på en tidpunkt, då kommitténs arbete
ännu ej kommit igång, och mycket mindre något resultat av kommitténs
verksamhet kunde föreligga. När nu något mer än ett år förflutit sedan
kommitténs verksamhet påbörjades, torde det vara lättare att bedöma, huruvida
en fortsatt verksamhet från kommitténs sida ur samhällelig synpunkt
kan vara motiverad och därför värd att i fortsättningen understödjas.
Att olaglig rusdryckshantering alltjämt fortgår och att därför åtgärder för
bekämpandet av denna olagliga hantering äro av behovet påkallade torde
icke här behöva framhållas.
Huruvida och i vad mån rikskommitténs verksamhet är av beskaffenhet
att medverka till förhindrandet av olovlig rusdryckshantering är givetvis
svårt att bedöma. Att emellertid ännu mycken propaganda erfordras, innan
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
209
den allmänna opinionen på ett tillfredsställande sätt reagerar mot denna
form av olagligheter, är dock uppenbart, och utan denna reagens från allmänhetens
sida torde myndigheternas kamp mot smugglare, hembrännare
och langare i längden bli fruktlös.
Vad beträffar resultatet av kommitténs verksamhet, är det mycket svårt
för att icke säga omöjligt att bedöma detta. Vad som tydligen kan konstateras
är dock, att bland allmänheten och särskilt bland arbetarklassen den
propagandaverksamhet som bedrivits väckt uppmärksamheten på den fara,
som den olagliga rusdryckshanteringen utgör, och gjort att man numera,
särskilt på arbetsplatserna, reagerar på ett helt annat sätt än tidigare, då
spritlangare uppträda och utbjuda sin vara.
Det må till detta endast tilläggas, att kommittén från skilda håll fått röna
förståelse och understöd i sitt arbete. Att kommittén ännu ej vunnit så
stora synliga resultat är väl sant och att smuggling ännu i rätt stor utsträckning
förekommer. Men vid bedömande av smugglingens omfattning
får man akta sig för att mäta denna i förhållande till de rätt talrika beslag,
som under den senaste tiden gjorts. Att dessa beslag kunnat göras,
kail möjligen lia sin förklaring i en ny inställning från allmänhetens sida,
så att den nu är mer villig än tidigare att biträda tull och polis vid sökandet
efter smugglarnas vägar och langarnas gömställen.
Beträffande kommitténs medelsbehov för dess fortsatta verksamhet under
budgetåret 1933/1934 vilja vi hänvisa till det av kommittén uppgjorda statförslaget
i dess skrivelse till Konungen av den 2 maj 1932. Nämnda statförslag
slutar på ett belopp av 30,000 kronor.
Emellertid beräknar kommittén, enligt vad vi inhämtat, att därest samma
sparsamhet, som hittills tillämpats, även i fortsättningen kommer att iakttagas,
något av de medel, som beviljats kommittén för innevarande budgetår,
skall finnas kvar vid detta års utgång. Det synes lämpligt, att kommittén
får disponera dessa besparingar även under nästa budgetår. Även på den
för nästa budgetår uppgjorda statens utgiftsposter torde vissa besparingar
kunna göras. Sålunda utgår lönen till ombudsmannen med endast 3,000
kronor i stället för i staten beräknade 6,000 kronor. Även på posten pressmeddelanden
(3,000 kronor) torde någon besparing kunna ske, då enligt vad
vi inhämtat något honorar för författandet av sådana pressmeddelanden i
regel ej utgår, liksom ej heller honorar beräknas för författandet av de
skrifter som kommittén utger. Örn kommittén även i fortsättningen iakttager
samma ekonomiska försiktighet och sparsamhet som hitintills präglat
dess arbete och under förutsättning att kommittén får bibehålla de besparingar,
som kunna uppstå på innevarande års stat, så torde statsbidraget
till kommitténs fortsatta verksamhet under budgetåret 1933/1934 kunna begränsas
till 20,000 kronor, vilket belopp dock synes vara det minsta som
bör ifrågakomma för att verksamheten på ett tillfredsställande sätt skall
kunna upprätthållas.
Därvid hava vi utgått ifrån att kostnaderna för det lokala arbetet även i
fortsättningen som hittills skall bestridas av medel, som anskaffas på orten,
anslag från organisationer m. fl., och att rikskommittén endast i undantagsfall
skall bidraga till dessa kostnader samt att kommittén liksom hitintills
kan räkna med medverkan från många frivilliga krafter, vilka utan ersättning
äro villiga göra den personliga insats i detta arbete, som förvisso är
det betydelsefullaste. Vi vilja i detta sammanhang påpeka att rikskommitténs
medlemmar, liksom medlemmarna i de lokala kommittéerna redan ned
Bihang
lill riksdagens protokoll 1938- <> sami. Nr 8. 14
210
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
Utskottet.
lagt ett betydande arbete, för vilket de icke påräknat eller påräkna någon
som helst ersättning.
Det i motionerna I: 79 och II: 165 gjorda yrkandet om höjning av det
till internationella byrån i Lausanne mot alkoholismen utgående anslaget
från 2,500 kronor till 3,500 kronor avser endast att bereda gottgörelse för
den minskning, som det sedan flera år till här ifrågavarande ändamål utgående
anslaget undergått genom den svenska valutans depreciering i förhållande
till den schweiziska. Utskottet finner höjningen skälig och tillstyrker
därför det i nämnda motioner gjorda yrkandet.
I motionerna I: 80 och II: 160 har hemställts örn ett anslag å 20,000
kronor för upprätthållande av rikskommitténs mot den olagliga rusdryckshanteringen
verksamhet under budgetåret 1933/1934.
Departementschefen har, i likhet med skolöverstyrelsen, utgått från att
— på sätt framhölls i den framställning av rikskommittén, som låg till
grund för 1932 års riksdags beslut örn anvisande av anslag för ändamålet
för budgetåret 1932/1933 — anslag för detta ändamål icke skulle vidare
ifrågakomma. Emellertid finner sig utskottet med hänsyn till det behjärtansvärda
ändamål, det här gäller, böra tillstyrka, att anslag för kommitténs
verksamhet må utgå under ännu ett år. I fråga örn beloppet kan utskottet
icke helt tillmötesgå motionärernas hemställan utan tillstyrker — i likhet
med vad skolöverstyrelsens konsulent för nykterhetsundervisning föreslagit
— ett anslag å 10,000 kronor för budgetåret 1933/1934.
Det i motionerna I: 78 och II: 317 framförda yrkandet om en höjning av
det till föreläsnings- och instruktionsverksamhet för nykterhetens främjande
m. m. beräknade beloppet från 100,000 kronor till 120,000 kronor kan utskottet
icke biträda. Fastmera anser sig utskottet, på sätt nedan skall angivas,
böra ifrågasätta en mindre sänkning av berörda anslagspost.
Vad utskottet sålunda med anledning av de i ämnet väckta motionerna
ansett sig böra tillstyrka innebär en kostnadsökning i förhållande till Kungl.
Maj:ts förslag med 11,000 kronor. Då utskottet emellertid icke anser sig
böra förorda, att riksdagen för här ifrågavarande ändamål anvisar ett högre
totalbelopp än vad Kungl. Maj:t föreslagit, har utskottet funnit sig böra
föreslå vissa minskningar i en del av de utav Kungl. Maj:t föreslagna beloppen,
där dylika minskningar ansetts kunna med minsta olägenhet äga
rum.
I anslutning härtill vill utskottet föreslå, att anslaget till föreläsnings- och
instruktionsverksamhet för nykterhetens främjande m. m. (nr 3 i tablån)
minskas från föreslagna 100,000 kronor med 5,000 kronor till 95,000 kronor;
att anslaget till främjande av riksutskottets för de kristnas nykterhetsrörelse
verksamhet (nr 6 i tablån) minskas från föreslagna 5,000 kronor med 1,000
kronor till 4,000 kronor; att anslaget till främjande av svenska läkarnas
nykterhetsförenings verksamhet (nr 16 i tablån) minskas från föreslagna
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
211
5,000 kronor med 2,000 kronor till 3,000 kronor; samt att anslaget till främjande
av motorförarnas helnykterlietsförbunds verksamhet (nr 20 i tablån)
minskas från föreslagna 18,000 kronor med 3,000 kronor till det av sistnämnda
organisation själv äskade beloppet, 15,000 kronor.
Summan av de sålunda föreslagna minskningarna utgör 11,000 kronor.
I övrigt har Kungl. Maj:ts förslag ej givit utskottet anledning till erinran.
I anslutning till vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
samt herr Oscar Olssons m. fl. och herr Olssons i Gävle
m. fl. ovannämnda motioner (I: 80 och II: 160) ävensom
med bifall till herr Bergmans m. fl. och herr Johansons i
Huskvarna m. fl. ovannämnda motioner I: 79 och II: 165
men med avslag å herr Bergmans m. fl. och herr Johansons
i Huskvana m. fl. ovannämnda motioner I: 78 och II: 317,
i vad dessa motioner skilja sig från vad utskottet här ovan
förordat, till undervisnings- och upplysningsverksamhet m. m.
för nykterhetens främjande anvisa för budgetåret 1933/1934
ett extra reservationsanslag av 271,000 kronor att utgå under
de villkor, som av Kungl. Maj:t prövas lämpliga, samt till
de av departementschefen i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för den 3 januari 1933 under punkt 238 omförmälda
ändamålen med högst de av departementschefen
angivna beloppen, dock med iakttagande av de ändringar
härutinnan, som föranledas av vad utskottet ovan tillstyrkt.
230:o) Musikföreställningar för allmänheten. Kungl. Maj:t har (punkt
239, sid. 595) föreslagit riksdagen att till understöd åt föreningar, som anordna
god orkestermusik för allmänheten, samt till inspektion av ifrågavarande
föreningars och orkestrars verksamhet anvisa för budgetåret 1933/
1934 ett extra anslag å 57,000 kronor.
Alltsedan år 1919 har här ifrågavarande anslag utgått med 57,000 kronor
för år, så fördelade, att 18,500 kronor använts till understöd åt en var av
Gävleborgs läns, Nordvästra Skånes och Norrköpings orkesterförening samt
1,500 kronor till inspektion av dessa föreningars verksamhet.
Utskottet finner sig böra biträda Kungl. Maj:ts förslag, i vad detsamma
avser oförändrade understöd åt de tre orkesterföreningarna. Däremot håller
utskottet före, att det till inspektion av dessa föreningars verksamhet beräknade
beloppet, 1,500 kronor, utan olägenhet torde kunna minskas med
500 kronor till 1,000 kronor. Vid bifall härtill skulle för budgetåret 1933/
1934 ett anslag av tillhopa 56,500 kronor bliva erforderligt.
Utskottet.
212
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må, med anledning av Kungl. Maj:ts förslag,
till understöd åt föreningar, som anordna god orkestermusik
för allmänheten, samt till inspektion av ifrågavarande
föreningars och orkestrars verksamhet anvisa för budgetåret
1933/1934 ett extra anslag å 56,500 kronor.
231:o) Folkliga musikskolan i Arvika. I enlighet med Kungl. Maj:ts
förslag (punkt 240) hemställer utskottet,
att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till folkliga musikskolan i Arvika för en
minst 20 veckor lång kurs under verksamhetsåret 1933/1934
bevilja för budgetåret 1933/1934 ett extra anslag av 6,000
kronor att utgå på de villkor, Kungl. Maj:t kan finna gott
föreskriva.
232:o) Statens biografbyrå. I enlighet med Kungl. Marits förslag (punkt
241, sid. 596—597) hemställer utskottet,
att riksdagen må minska den i nuvarande ordinarie stat
för statens biografbyrå ingående anslagsposten avlöningar
till icke-ordinarie befattningshavare, nu 5,300 kronor, med
600 kronor till 4,700 kronor samt den i samma stat ingående
anslagsposten hyra, bränsle och diverse expenser m. m.,
nu 24,000 kronor, med 13,700 kronor till 10,300 kronor,
skolande sistnämnda anslagspost hädanefter avse allenast
bränsle och diverse expenser m. m.;
samt förty minska det i riksstaten under statens biografbyrå
med rubrik: Statens biografbyrå uppförda ordinarie
förslagsanslaget, nu 75,300 kronor, med 14,300 kronor till
61,000 kronor.
233:o) Befrämjande av vissa i samband med biografväsendet stående
ändamål. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 242) hemställer
utskottet,
att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till befrämjande av vissa i samband med
biografväsendet stående ändamål för budgetåret 1933/1934
anvisa ett extra reservationsanslag å 10,000 kronor att utgå
med den fördelning och enligt de närmare villkor, som av
Kungl. Maj:t bestämmas.
234:o) Vissa kostnader för utdelning av statens studielån. I enlighet
med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 243) hemställer utskottet,
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
213
att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, för budgetåret 1933/1934 anvisa
a) till ersättning åt postverket för dess bestyr med statens
studielån ett extra förslagsanslag av 1,850 kronor;
b) till bestridande av kostnaderna för den nämnd; som
under år 1934 må komma att handlägga ärenden rörande omförmälda
lån, ett extra anslag av 5,000 kronor.
Åtgärder för fysisk utbildning.
235:o) Gymnastiska centralinstitutet. I förslaget till riksstat för budgetåret
1933/1934 har Kungl. Majit uppfört det ordinarie förslagsanslaget
till avlöningar vid gymnastiska centralinstitutet med oförändrat belopp,
106,000 kronor.
Vidare har Kungl. Majit (punkt 244, sid. 599—602) föreslagit riksdagen
att minska det för gymnastiska centralinstitutet uppförda ordinarie reservationsanslaget
till materiel m. m., nu 13,000 kronor, med 400 kronor till
12,600 kronor.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom första
kammaren av herr W. Björck väckt motion (1: 86), vari hemställts, att riksdagen
— med uteslutande ur staten för gymnastiska centralinstitutet av 3
överlärarbefattningar i lönegraden B 28 ■—- ville i nämnda stat uppföra 3
lärare i lönegraden B 24 samt vid bifall härtill minska det för gymnastiska
centralinstitutet uppförda ordinarie förslagsanslaget till avlöningar, nu 106,000
kronor, med 6,300 kronor till 99,700 kronor.
Beträffande de av motionären till stöd för hans framställning anförda
skälen hänvisar utskottet till motionen.
Såsom i statsrådsprotokollet erinrats, var frågan örn gymnastiska centralinstitutets
framtida organisation föremål för ingående prövning vid 1931
och 1932 års riksdagar. Vid sistnämnda riksdag förföll på grund av kamrarnas
skiljaktiga beslut frågan örn åtgärder för genomförande av omorganisationen.
Departementschefen har under förhandenvarande förhållanden
icke ansett det möjligt att framlägga förnyat förslag i ämnet och har alltså
beträffande budgetåret 1933/1934 utgått från den nuvarande organisationen.
Enligt utskottets förmenande torde det med hänsyn härtill ej vara lämpligt
att riksdagen nu, såsom i motionen I: 86 yrkats, till fristående prövning
upptager ett spörsmål, som dock otvivelaktigt utgör en del av organisationsfrågan.
Utskottet finner sig därför böra avstyrka det i motionen
I: 86 framförda yrkandet.
Kungl. Majits under här förevarande punkt framlagda förslag har ej givit
utskottet anledning till erinran.
Utskottet.
214
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må
a) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag
å herr Björcks ovannämnda motion (I: 86), i riksstaten för
budgetåret 1933/1934 uppföra det under gymnastiska centralinstitutet
upptagna ordinarie förslagsanslaget till avlöningar
med oförändrat belopp, 106,000 kronor;
b) minska det för gymnastiska centralinstitutet uppförda
ordinarie reservationsanslaget till materiel m. m., nu 13,000
kronor, med 400 kronor till 12,600 kronor.
236:o) Extra personal vid gymnastiska centralinstitutet m. m. I
enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkterna 245 och 246) hemställer utskottet,
att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum,
a) till extra personal för gymnastiska centralinstitutet
m. m. för budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra anslag av
7,410 kronor att utgå med den fördelning, som av Kungl.
Majit bestämmes;
b) till ökat arvode åt föreståndaren för gymnastiska centralinstitutet
för budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra anslag
av 2,800 kronor.
237:o) Understödjande av gymnastik och idrott. Kungl. Majit har
(punkt 247, sid. 603) föreslagit riksdagen att till understödjande av gymnastik
och idrott anvisa för budgetåret 1933/1934 ett extra anslag av 80,000
kronor, därav till svenska gymnastikförbundet 40,000 kronor, att utgå på
de villkor, Kungl. Majit kan finna skäl bestämma.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av
herr K. Sandegård m. fl., (I: 87) och den andra inom andra kammaren av
herr N. Holmström rn. fl. (II: 175), i vilka motioner hemställts, att riksdagen
måtte besluta, att det under åttonde huvudtiteln, avd. L. punkt 4 (247),
upptagna anslaget till understödjande av gymnastik och idrott, måtte för
budgetåret 1933/1934 utgå med samma belopp som för innevarande budgetår
eller 120,000 kronor, varav till svenska gymnastikförbundet 55,000
kronor;
dels ock en inom andra kammaren av herrar J. H. Brädefors och II.
Hagberg i Luleå väckt motion (lii 126), vari hemställts, att riksdagen måtte
besluta örn ett anslag till arbetarnas idrottsförbund på 10,000 kronor, vilket
anslag skulle av förbundet användas dels till bestridande av kostnader för
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
215
administrations-instruktionsverksamhet, dels till bestridande av kostnader för
tävlingsrepresentation i utlandet samt dels till anslag åt förbundet tillhörande
föreningar, som under 1933—1934 byggde egna idrottsplatser.
Alltsedan år 1914 hava anslag av riksdagen beviljats till understödjande
av idrotten. Anslaget, som utgått med växlande belopp, utgjorde från och
med budgetåret 1925/1926 till och med budgetåret 1927/1928 110,000 kronor
för år, därav till svenska gymnastikförbundet 55,000 kronor. För vart och
ett av budgetåren 1928/1933 har beviljats ett anslag av 120,000 kronor,
därav till svenska gymnastikförbundet 55,000 kronor.
Genom beslut den 17 juni 1932 meddelade Kungl. Majit föreskrifter rörande
användningen av det för budgetåret 1932/1933 beviljade anslaget. Därvid
anvisades till svenska gymnastikförbundet för dess verksamhet 55,000 kronor,
till Sveriges militära idrottsförbund högst 2,000 kronor, till understödjande
av skididrotten bland ungdomen högst 4,000 kronor och till Sveriges akademiska
idrottsförbund högst 2,000 kronor, varjämte föreskrevs att svenska
gymnastik- och idrottsföreningarnas riksförbund skulle äga att av anslaget
åtnjuta högst 57,000 kronor.
Till stöd för det i motionerna I: 87 och II: 175 framförda yrkandet har i
motionen 1:87 anförts huvudsakligen följande:
Den av Kungl. Majit för årets riksdag framlagda statsverkspropositionen
karaktäriseras framför allt av förslaget om vittgående åtgärder för beredande
av arbetstillfällen och sysselsättning för de av arbetslöshet drabbade och för
ökade understöd för bekämpande av följderna av arbetslösheten.
Den frivilliga gymnastik- och idrottsrörelsen har visat sig mer än något
annat förmå väcka ungdomens intresse i våra dagar. I städerna och på
landsbygden samlar den i allt större skaror ungdomen och drar därigenom
densamma från förströelser och tidsfördriv av sämre slag till härdande och
stärkande frilufts- och idrottsliv. Är detta under vanliga förhållanden av
betydelse för folkhälsan och för höjande av folkets hygieniska vardagsvanor,
så framstår betydelsen av hela denna rörelse än mer under tider, då stora
skaror av denna ungdom lida av eller hotas av arbetslöshet med dess beklämmande
verkningar, särskilt för ungdomen i såväl moraliskt som psykiskt
hänseende. Den förmåga, den frivilliga gymnastik- och idrottsrörelsen visat
sig besitta, att väcka ungdomens intresse borde därför enligt vår uppfattning
av statsmakterna under nuvarande förhållanden utnyttjas och användas
i ökad utsträckning för att bereda särskilt de arbetslösa ungdomarna tillfällen
till deltagande i stärkande gymnastik- och idrottsövningar, vilket i viss mån
borde kunna bidraga till att borttaga den känsla av beklämning och modlöshet,
som arbetslöshet eller fruktan för densamma utan tvivel medför.
Denna tankegång är icke främmande för de frivilliga gymnastik- och
idrottsorganisationerna. Det förtjänar sålunda framhållas, att dessa i stor
utsträckning berett sina arbetslösa medlemmar tillfällen att deltaga i föreningarnas
övningar utan att behöva erlägga de annars obligatoriska medlemsavgifterna.
På många håll hava även ordnats särskilda övningsavdelningar
och kurser för arbetslösa, såväl för instruktörsutbildning som ock
i andra grenar, allt så långt tillgängliga medel medgivit. Därjämte bava
216
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
även många arbetslösa erhållit sysselsättning å idrottsplatsanläggningar med
arbete, till vilket bidrag kunnat lämnas av för sådant ändamål anvisade
anslagsmedel.
Det är fullt klart, att den statsfinansi ella situationen nödgar statsmakterna
att vidtaga långt gående besparingsåtgärder på olika områden av samhällsverksamheten.
Men enligt vår mening torde en nedskärning med 1/s av
anslaget till den frivilliga gymnastik- och idrottsrörelsen icke böra inräknas
i dessa besparingsåtgärder, då man väl får anse, att få anslag från statsmakterna
kunna i likhet med det ifrågavarande anslaget till understödjande
av den frivilliga idrotten och gymnastiken i liknande utsträckning bidraga
till främjande av det allmänna hälsotillståndet och folkhälsan. Det gäller
här att understödja en rörelse, som visat sig kunna intressera 100,000-tals
ungdomar att frivilligt deltaga i en verksamhet, som avser att stärka deras
hälsa och motståndskraft mot sjukdom. Det förhållandevis ringa anslag på
120.000 kronor, som hittills utgått till denna förebyggande hälsovårdsverksamhet,
bör kanske jämföras med de 10-tals millioner, som varje år beviljas
för botande av redan utbrutna sjukdomar. Inom andra kulturländer börjar
man allt mera tillmäta detta förebyggande hälsovårdsarbete en mycket stor
betydelse. Sålunda har man bland annat i Frankrike, Tyskland, Italien,
Polen, Österrike m. fl. länder ansett sig böra öka anslaget till idrotten, trots
svårigheter med budgeten i övrigt. Det förefaller oss därför icke lyckligt
att här i stället med 1/s reducera det förhållandevis ringa anslaget till denna
verksamhet.
A id bedömandet av frågan, huruvida utgående anslag under nuvarande
förhållanden bör reduceras eller icke, synes oss även böra tagas i betraktande,
dels huruvida gällande anslag kan sägas vara mer eller mindre rikligt
tillmätt, dels huruvida ifrågavarande verksamhet befinner sig i tillbakagång,
stillastående eller under utveckling.
Det nuvarande anslaget till understödjande av idrott och gymnastik får
nog, enligt vår åsikt, anses vara ett minimianslag, som knappast är tillräckligt
för den nuvarande verksamheten eller tål någon nedskärning. Vi tillåta
oss sålunda erinra örn, att de av Kungl. Majit år 1921 tillkallade så kallade
idrottssakkuuniga för utredning örn idrottens anslagsbehov i sin i maj 1922
överlämnade utredning ansågo, att idrotten vöre i behov av ett årligt anslag
av i runt tal 330,000 kronor.
Men den frivilliga idrotten och gymnastiken befinna sig i snabbare utveckling
än flertalet av andra verksamhetsgrenar, som åtnjuta anslag av
statsmedel. Riksidrottsförbundet räknade sålunda vid framläggandet av
idrottssakkunnigas förslag år 1922 blott 1,128 föreningar med ungefär
135.000 medlemmar. När det nuvarande statsanslaget 120,000 kronor först
beviljades (år 1928), hade riksidrottsförbundet 1,730 föreningar med ungefär
160,000 medlemmar och gymnastikförbundet 40,000 medlemmar. Nu
äro 3,000 föreningar med ungefär 225,000 medlemmar anslutna till riksidrottsförbundet,
och gymnastikförbundet har nära 100,000 medlemmar.
En utveckling alltså med mera än 100 procent på de senaste 10 åren. Under
mindre ogynnsamma ekonomiska förhållanden borde alltså det nu utgående
statsanslaget hava höjts i viss proportion till verksamhetens stora utveckling.
I detta sammanhang bör en begynnande förändring i den inre strukturen
av denna verksamhet framhållas. Ett direkt samarbete har på senare åren
etablerats mellan den. frivilliga gymnastik- och idrottsrörelsen och de kulturella
folkrörelserna i vårt land. På initiativ av riksidrottsförbundet har
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
217
en permanent samarbetskommitté tillsatts, där utom från idrotten och gymnastiken
ingått representanter för folkbildnings- och nykterhetsorganisationer,
med uppgift att skapa samarbete mellan sådana organisationer, som
på olika vägar arbeta för vårt folks lyftning i olika kulturella hänseenden.
Sålunda bär bland andra Gymnastikförbundet och dessa organisationer realiserat
ett så omfattande samarbete, att över 800 gymnastikledare utbildats
inom dessa, vilka sedan inom respektive lokalorganisationer startat över 400
gymnastikavdelningar för sina medlemmar — ehuru detta samarbete ännu
icke är två år gammalt. I skidåkning, fri idrott, simning, skolidrott m. fl.
idrottsgrenar hava tusentals instruktörer utbildats, särskilt bland lärare och
andra ungdomens ledare. Denna nyorientering hos Riksidrottsförbundet och
dess specialförbund synes oss ägnad att ytterligare höja den frivilliga gymnastik-
och idrottsrörelsens stora värde ur samhällets synpunkt.
Det bör kanske även beaktas, att svensk idrott genom sina framgångar
i de olympiska spelen i Los Angeles och Lake Placid gjorde en positiv insats
för höjande av Sveriges internationella anseende. Man må hysa vilken
åsikt som helst örn de olympiska spelen i och för sig. De kunna dock icke
frånkännas ett högst betydande reklamvärde för de länder, som förmå tillkämpa
sig en mer framträdande placering vid desamma. Att svensk idrott,
representerande ett litet folk på cirka 6 millioner, vid förra årets olympiska
spel förmådde tillkämpa sig 3:e platsen i den oerhörda konkurrensen från
ali världens nationer blev därför en stor framgång för det svenska namnet
ute i världen, av särskilt värde måhända just då. Vi våga därför hysa
den uppfattningen, att denna den svenska idrottens insats för hävdande av
Sveriges anseende ute i världen även bör uppskattas.
Beträffande de skäl, som anförts till förmån för det i motionen II: 126
framförda yrkandet, hänvisar utskottet till motionen.
Såsom i motionerna I: 87 och II: 175 framhållits, har den frivilliga gymnastik-
och idrottsrörelsen just i dessa dagar en ökad betydelse, då det gäller
att bereda den arbetslösa ungdomen tillfällen till sund vederkvickelse.
En så kraftig beskärning av det för närvarande utgående statsbidraget som
den av Kungl. Maj:t föreslagna kommer säkerligen att medföra svårigheter
för de olika förbunden att ens i samma utsträckning som hittills arbeta i
nyss antydd riktning. Härvid bör även uppmärksammas den synnerligen
kraftiga utveckling, som idrottsrörelsen under de senare åren undergått, en
utveckling som givetvis ökar medelsbehovet. En böjning av här förevarande
anslag utöver vad av Kungl. Maj:t föreslagits synes därför utskottet
väl motiverad. Å andra sidan kan utskottet av statsfinansiella skäl icke
biträda motionärernas förslag örn anvisande för budgetåret 1933/1934 av ett
anslag för ändamålet med samma belopp som för närvarande utgår, d. v. s.
120,000 kronor, utan förordar, att anslaget måtte bestämmas till 90,000
kronor. Av sistnämnda belopp torde 40,000 kronor böra beräknas för
svenska gymnastikförbundet.
Det i motionen II: 126 gjorda yrkandet avser ett ändamål, för vilket anslag
ej tidigare funnits upptaget å riksstaten. Då den nuvarande situatio
-
Utskottet.
218
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
nen kräver den största återhållsamhet beträffande nya anslag och då vidare
utskottet håller före, att statsunderstödd idrottsrörelse liksom hittills bör
vara organiserad utan hänsynstagande till klassynpunkter eller medlemmarnas
politiska åskådning, finner sig utskottet böra avstyrka här förevarande
motion.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må
a) i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt herr Sandegårds
m. fl. och herr Holmströms m. fl. ovannämnda motioner
(I: 87 och II: 175) till understödjande av gymnastik och
idrott anvisa för budgetåret 1933/1934 ett extra anslag av
90,000 kronor, därav till svenska gymnastikförbundet 40,000
kronor, att utgå på de villkor, Kungl. Majit kan finna skäl
bestämma;
b) avslå herrar Brädefors och Hagbergs ovannämnda
motion (II: 126).
Understöd åt vetenskap, vitterhet och konst m. m.
238:o) Förstärkande av reservationsanslaget till utgivande av tidskrifter,
lärda verk och läroböcker. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag
(punkt 248) hemställer utskottet,
att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till ytterligare medel för utgivande av tidskrifter,
larda verk och läroböcker för budgetåret 1933/1934
anvisa ett extra anslag av 20,000 kronor.
239:o) Understöd åt inhemska skönlitterära författare. Sedan 1931
års riksdag till understöd under tiden den 1 juli 1931—den 30 juni 1934
åt inhemska skönlitterära författare av utmärkt förtjänst beviljat ett anslag
av 60,000 kronor att efter grunder och på villkor, som av Kungl. Majit
bestämdes, efter sakkunnigas hörande av Kungl. Majit fördelas mellan därav
förtjänta vitterhetsidkare, samt därav för ett vart av budgetåren 1931/1933
såsom extra anslag anvisat 20,000 kronor, har nu Kungl. Majit (punkt 249)
föreslagit riksdagen att av nämnda av 1931 års riksdag beviljade anslag å
60,000 kronor för budgetåret 1933/1934 såsom extra anslag anvisa 20,000
kronor.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må av det av 1931 års riksdag till understöd
under tiden den 1 juli 1931—den 30 juni 1934 åt inhemska
skönlitterära författare av utmärkt förtjänst beviljade
anslaget av 60,000 kronor att efter grunder och på
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
219
villkor, som av Kungl. Majit bestämdes, efter sakkunnigas
hörande av Kungl. Majit fördelas mellan därav förtjänta
vitterhetsidkare, för budgetåret 1933/1934 såsom extra anslag
anvisa återstoden, 20,000 kronor.
240:o) Ortnamnskommissionen. Bestridande av med landsmålsundersökningarna
i riket förenade kostnader. Nusvensk ordbok. Äldre
svensk folkmusik. Föreningen Pietas. Svenska naturskyddsföreningen.
I enlighet med Kungl. Majits förslag (punkterna 250—255) hemställer
utskottet,
att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum,
a) till ortnamnskommissionen för bestridande av med ortnamnsundersökningarna
i riket förenade kostnader för budgetåret
1933/1934 anvisa ett extra anslag av 6,500 kronor
att utgå med den närmare fördelning och enligt de villkor,
Kungl. Majit kan finna gott föreskriva;
b) till bestridande av med landsmålsundersökningarna i
riket förenade kostnader för budgetåret 1933/1934 anvisa
ett extra anslag av 70,880 kronor att utgå i enlighet med
den närmare fördelning och enligt de grunder, Kungl. Majit
kunde finna gott föreskriva;
c) såsom understöd åt docenten O. Ostergren för fortsatt
utgivande av hans arbete »Nusvensk ordbok» anvisa för
budgetåret 1933/1934 ett extra anslag av 8,000 kronor;
d) för bestridande av kostnader för teknisk hjälp vid ordbokens
utgivning samt för böcker och materiel anvisa för
samma budgetår ett extra reservationsanslag av 4,000 kronor;
de under c) och d) upptagna anslagen att utgå på de villkor,
Kungl. Majit kan finna gott bestämma;
e) till utredigering och tryckning av framlidne revisionssekreteraren
Nils Anderssons efterlämnade samlingar av
äldre svensk folkmusik anvisa för budgetåret 1933/1934 ett
extra reservationsanslag av 10,000 kronor att utgå på de
villkor, som av Kungl. Majit bestämmas;
f) till främjande av föreningen Pietas’ verksamhet under
år 1933 anvisa för budgetåret 1933/1934 ett extra anslag
av 1,000 kronor under villkor att föreningen till statens
historiska museum med äganderätt överlämnar genom föreningens
försorg utförda fotografier, register och beskrivningar
över behandlade föremål;
g) till främjande av svenska naturskyddsföreningens verksamhet
för budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra anslag av
220
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
1.000 kronor att utgå under de villkor, som av Kungl. Majit
bestämmas.
241 :o) Magnetisk uppmätning av Sveriges fastland. Sedan 1928 års
riksdag till magnetisk uppmätning av Sveriges fastland beviljat ett belopp
av 60,000 kronor samt av nämnda belopp anvisat för ett vart av budgetåren
1928/1933 ett extra reservationsanslag av 10,000 kronor, har nu Kungl.
Majit (punkt 256) föreslagit riksdagen att av omförmälda belopp av 60,000
kronor för budgetåret 1933/1934 såsom extra reservationsanslag anvisa återstoden,
10,000 kronor.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må av det år 1928 till magnetisk uppmätning
av Sveriges fastland beviljade beloppet av 60,000 kronor
för budgetåret 1933/1934 såsom extra reservationsanslag
anvisa återstoden, 10,000 kronor.
242:o) Understöd åt ryske undersåten Alexander Sibiriakoff. I enlighet
med Kungl. Majits förslag (punkt 257) hemställer utskottet,
att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till understöd åt ryske undersåten Alexander
Sibiriakoff för budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra anslag
av 3,000 kronor.
243:o) Understöd åt kontraktsprosten L. P. R. Matsson för fullföljande
av hans Rosa-forskningar. Sedan 1929 års riksdag såsom understöd
åt kontraktsprosten L. P. R. Matsson för fullföljande under budgetåren
1929/1934 av hans Rosa-forskningar beviljat ett belopp av 24,000 kronor,
och riksdagen därav anvisat för vart och ett av budgetåren 1929/1931 såsom
extra anslag 4,800 kronor ävensom för vart och ett av budgetåren 1931/
1933 3,575 kronor att utgå under förutsättning, att Matsson odelat ägnade
sig åt dessa forskningar, samt på de villkor i övrigt, Kungl. Majit kunde
finna gott föreskriva, har nu Kungl. Majit (punkt 258) föreslagit riksdagen
att av nämnda av 1929 års riksdag beviljade anslag å 24,000 kronor för
budgetåret 1933/1934 anvisa såsom extra anslag 3,575 kronor.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må av det såsom understöd åt kontraktsprosten
L. P. R. Matsson för fullföljande under budgetåren
1929/1934 av hans Rosa-forskningar beviljade anslaget å
24.000 kronor för budgetåret 1933/1934 anvisa såsom extra
anslag 3,575 kronor.
244:o) Understöd åt doktor Paul Rosenius för hans arbete »Sveriges
fåglar och fågelbon». Sedan 1931 års riksdag till understöd åt doktor
Paul Rosenius för fullföljande under budgetåren 1931/1937 av hans arbete
Statsutskottets utlåtande Nr, 8.
221
»Sveriges fåglar och fågelbon» beviljat ett belopp av 24,000 kronor och
därav för vart och ett av budgetåren 1931/1933 såsom extra anslag anvisat
ett belopp av 4,000 kronor, har nu Kungl. Majit (punkt 259) föreslagit riksdagen
att av nämnda av 1931 års riksdag beviljade belopp av 24,000
kronor för budgetåret 1933/1934 anvisa såsom extra anslag ett belopp av
4.000 kronor.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må av det av 1931 års riksdag till understöd
åt doktor Paul Rosenius för fullföljande under budgetåren
1931/1937 av hans arbete »Sveriges fåglar och fågelbon»
beviljade beloppet av 24,000 kronor för budgetåret
1933/1934 anvisa såsom extra anslag ett belopp av 4,000
kronor.
245:o) Understöd åt stationsinspektoren K. Tirén för fullföljandet
och avslutandet av hans samlings- och forskningsarbete beträffande
lapparnas musik. Sedan 1931 års riksdag såsom understöd åt stationsinspektoren
Karl Tirén för fullföljandet och avslutandet av hans samlingsoch
forskningsarbete beträffande lapparnas musik beviljat ett belopp av
9.000 kronor och därav för vart och ett av budgetåren 1931/1933 såsom
extra anslag anvisat 3,000 kronor att utgå på de villkor, Kungl. Majit
kunde finna gott föreskriva, har nu Kungl. Majit (punkt 260) föreslagit
riksdagen att av nämnda av 1931 års riksdag beviljade anslag å 9,000 kronor
för budgetåret 1933/1934 såsom extra anslag anvisa återstoden, 3,000
kronor.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må av det såsom understöd åt stationsinspektoren
K. Tirén för fullföljandet och avslutandet av
hans samlings- och forskningsarbete beträffande lapparnas
musik beviljade anslaget å 9,000 kronor för budgetåret
1933/1934 såsom extra anslag anvisa återstoden, 3,000
kronor.
246:o) Anslag till en internationell konsthistorisk kongress år
1933 i Stockholm. Sedan 1931 års riksdag till bestridande av kostnaderna
för hållande av en internationell konsthistorisk kongress i Stockholm år
1933 beviljat ett anslag av 15,000 kronor samt därav för vart och ett av
budgetåren 1931/1933 såsom extra reservationsanslag anvisat 5,000 kronor,
har nu Kungl. Majit (punkt 261) föreslagit riksdagen att av nämnda av
1931 års riksdag beviljade anslag av 15,000 kronor för budgetåret 1933/1934
såsom extra reservationsanslag anvisa återstoden, 5,000 kronor.
222
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må av det till bestridande av kostnaderna
för hållande av en internationell konsthistorisk kongress i
Stockholm år 1933 beviljade anslaget av 15,000 kronor för
budgetåret 1933/1934 såsom extra reservationsanslag anvisa
återstoden, 5,000 kronor.
Diverse.
247:o) Rese-och traktamentspenningar. I enlighet med Kungl. Maj :ts
förslag (punkt 262, sid. 615) hemställer utskottet,
att riksdagen må minska det i riksstaten under åttonde
huvudtiteln upptagna ordinarie förslagsanslaget till rese- och
traktamentspenningar, nu 40,000 kronor, med 8,000 kronor
till 32,000 kronor.
248:o) Extra utgifter. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 263,
sid. 615—616) hemställer utskottet,
att riksdagen må minska det i riksstaten under åttonde
huvudtiteln uppförda ordinarie reservationsanslaget till extra
utgifter, nu 140,000 kronor, med 70,000 kronor till 70,000
kronor.
249:o) Kommittéer och utredningar genom sakkunniga. I enlighet
med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 264, sid. 616—617) hemställer utskottet,
att riksdagen må minska det i riksstaten under åttonde
huvudtiteln uppförda ordinarie reservationsanslaget till kommittéer
och utredningar genom sakkunniga, nu 175,000
kronor, med 75,000 kronor till 100,000 kronor.
250:o) Skrivmaterialier och expenser, ved m. m. I enlighet med
Kungl. Maj:ts förslag (punkt 265, sid. 617) hemställer utskottet,
att riksdagen må minska det i riksstaten under åttonde
huvudtiteln uppförda ordinarie förslagsanslaget till skrivmaterialier
och expenser, ved m. m., nu 320,000 kronor,
(därav till domkapitlens expeditioner högst 37,500 kronor)
med 60,000 kronor till 260,000 kronor.
251 :o) Tryckningskostnader. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag
(punkt 266, sid. 617—618) hemställer utskottet,
att riksdagen må höja det i riksstaten under åttonde huvudtiteln
upptagna ordinarie förslagsanslaget till trycknings
-
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
223
kostnader, nu kronor 59,719 (därav till domkapitlens expeditioner
högst 8,500 kronor) med 8,010 kronor till 67,729
kronor;
dock att i anslaget må göras den ändring, som kan erfordras
för jämnande av huvudtitelns slutsumma.
252:o) Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila
statsförvaltningen. Provisorisk avlöningsförbättring i vissa fall
för lärare vid de allmänna läroverken m. fl. Beträffande vad Kungl.
Maj:t (punkterna 267 och 268) föreslagit riksdagen angående anslag till
ifrågavarande ändamål avgiver utskottet senare under riksdagen utlåtanden;
vilket härmed
anmäles.
253:o) Tillfälligt lönetillägg åt vissa vaktmästare m. fl. Kungl.
Majit har (punkt 269, sid. 620) föreslagit riksdagen att för beredande av
tillfälligt lönetillägg åt vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare
för budgetåret 1933/1934 under åttonde huvudtiteln anvisa ett
extra förslagsanslag av 4,600 kronor.
För budgetåret 1932/1933 utgår för här ifrågavarande ändamål ett anslag
med samma belopp, som nu äskats för budgetåret 1933/1934.
I anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning
angående tillfälliga lönetillägg åt vissa vaktmästare och med dem jämförliga
befattningshavare har riksdagen med bifall till utskottets i dess utlåtande
nr 19 gjorda hemställan, såvitt angår dylika befattningshavare,
tillhörande institutioner under åttonde huvudtiteln, dels beslutat, att till
ordinarie vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare vid vårdanstalten
i Lund för blinda med komplicerat lyte, tekniska läroverken i
Örebro, Malmö och Härnösand, tekniska elementarskolorna i Norrköping
och Borås samt elektrotekniska fackskolan i Västerås skola under budgetåret
1933/1934 utgå tillfälliga lönetillägg enligt enahanda bestämmelser som för
budgetåret 1932/1933; dels ock förklarat, att i fråga örn tillerkännande av
tillfälliga lönetillägg åt icke-ordinarie befattningshavare skall för budgetåret
1933/1934 gälla vad i sådant hänseende blivit för budgetåret 1932/1933
beslutat.
I anslutning härtill skall under åttonde huvudtiteln ett extra förslagsanslag
uppföras för ändamålet. Mot det av Kungl. Maj:t härför beräknade
beloppet, 4,600 kronor, har utskottet icke något att erinra.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må för beredande av tillfälligt lönetillägg
åt vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare
för budgetåret 1933/1934 under åttonde huvudtiteln
anvisa ett extra förslagsanslag av 4,600 kronor.
Utskottet.
224
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
254:o) Provisoriskt dyrortstillägg och dyrtidstillägg åt befattningshavare
i statens tjänst. Dyrtidstillägg åt lärare vid vissa statsunderstödda
undervisningsanstalter. Beträffande vad Kungl. Maj:t
(punkterna 270—272) föreslagit riksdagen angående anslag till ifrågavarande
ändamål avgiver utskottet senare under riksdagen utlåtanden; vilket härmed
anmäles.
255:o) Reglering av vissa kursförluster. I enlighet med Kungl. Majda
förslag (punkt 273, sid. 622—623) hemställer utskottet,
att riksdagen må till reglering av vissa kursförluster för
budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra förslagsanslag av
32,000 kronor.
256:o) övriga ordinarie anslag. I avseende å de i nu gällande riksstat
uppförda ordinarie anslag, som icke här ovan blivit särskilt omnämnda,
har någon förändring icke ifrågasatts.
Utskottet hemställer,
att samtliga de ordinarie anslag under åttonde huvudtiteln,
vilka icke här ovan blivit särskilt omförmälda, må i
riksstaten för budgetåret 1933/1934 upptagas med oförändrade
belopp.
Stockholm den 21 mars 1933.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Kvarnzelius, Lindblad, Widell, Olof Olsson, Bergqvist,
Nilsson i Gränebo, Svensson i Kompersmåla, Oscar Olsson, Ernfors, I. F:son Holmgren,
Pauli och Björck samt
från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Jeppsson, Andersson i Höör, Persson
i Falla, Svensson i Grönvik, Jonsson i Eskilstuna, Norsell, Lindskog, Norling, Holmdahl,
Weijne och Hultman,
med undantag därav att
herr I. Holmgren icke deltagit i behandlingen av punkterna 1—17 och 229—256;
herr Thelin deltagit i behandlingen av punkterna 1—164 i st. f. herr Svensson i Kompersmåla
och punkterna 165—256 i st. f. herr Widell,
samt i behandlingen av
punkterna 1—17 deltagit herr Nilsson i Fredriksfält i st. f. herr Nilsson i Gränebo,
punkterna 1—72 och 165—256 deltagit herr Olofsson i Digernäs i st. f. herr Jeppsson,
punkterna 1—171 deltagit herr Andersson i Prästbol i st. f. herr Andersson i Höör.
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
225
Reservationer:
vid punkt 15 (pedagogiska biblioteket i Stockholm) av herr Pauli.
vid punkt 18 (nationalmuseet, ordinarie reservationsanslag) av herrar Olof
Olsson, Oscar Olsson, I. Holmgren, Björck, Jonsson i Eskilstuna, Andersson i
Prästbol, Norsell, Norling och Wsigne, vilka ansett, att utskottets yttrande
och förslag bort hava följande lydelse:
»Den i--------------skulle uppkomma.
Vad angår det i motionen I: 64 framställda yrkandet, som avser, att det
ordinarie anslaget till inlösen av svenska konstnärers arbeten skulle bibehållas
vid sitt nuvarande belopp, 25,000 kronor, i stället för att, på sätt
Kungl. Maj:t föreslagit, undergå en sänkning med 7,000 kronor, torde det
vara allmänt bekant, att den rådande depressionen bragt de inhemska konstutövarna
i ett svårt nödläge därigenom att den konstintresserade allmänhetens
köpkraft i betydande grad försvagats. Verkningarna härav äro för de
svenska konstnärerna desto kännbarare som dessa i allmänhet även under
normala förhållanden äro i ekonomiskt hänseende synnerligen ogynnsamt
ställda. Under sådana omständigheter synes det utskottet föreligga tungt
vägande skäl för att nu ifrågavarande anslag, som i och för sig måste anses
måttligt tilltaget, i likhet med vissa andra anslag, där jämväl särskilt
ömmande förhållanden kunna åberopas, undandrages den allmänna besparingsaktionen.
Utskottet vill alltså tillstyrka, att anslaget, på sätt i motionen
I: 64 påkallats, bibehålies vid oförändrat belopp.
I övrigt har Kungl. Maj:ts förslag icke givit utskottet anledning till erinran.
Under åberopande härav hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) i anledning — — — — — —-- 6,500 kronor;
b) med avslag å Kungl. Maj:ts förslag, i vad det avser
en minskning av det i riksstaten under samma rubrik upptagna
ordinarie reservationsanslaget till inlösen av svenska
konstnärers arbeten, samt med bifall till herr Olof Olssons
ovannämnda motion (I: 64), i riksstaten för budgetåret 1933/
1934 uppföra sistberörda anslag med oförändrat belopp,
25,000 kronor;
c) minska det--—---— — 10,000 kronor;
d) minska det — — — —----- 2,000 kronor;
e) i riksstaten--------angivet belopp.»
Bihang till riksdagens protokoll 1933. 6 sami. Nr 8. 15
226
Statsutskottets utlåtande Nr. 8.
vid punkt 66 (stipendier m. m. åt tonsättare) av herr Pauli.
vid punkt 73 (Uppsala universitet, universitetsstaten) av herrar Lindblad,
Anderson i Råstock, Jonsson i Eskilstuna, Andersson i Prästbol, Norsell, Norling
och Weijne, vilka ansett, att utskottets motivering bort hava följande
lydelse:
»Den besparing--— —--— —-----45,240 kronor.
Utskottet finner den sparsamhetssträvan, som tagit sig uttryck i Kungl.
Maj:ts förslag om vakanssättning av den ena av de två professurerna i
filosofi vid universitetet i Uppsala, värd allt erkännande och hyser den uppfattningen,
att det i nuvarande ekonomiska läge är motiverat att närmare
undersöka möjligheterna till organisatoriska förenklingar i fråga örn våra
högskolors utrustning med lärarbeställningar. A andra sidan kan utskottet
väl förstå de betänkligheter, som från universitetshåll måste resas mot dylika
ingrepp i de bestående förhållandena, och utskottet inser till fullo, att besparingsarbetet
på detta område kräver stor varsamhet med hänsyn till att
det här gäller mera ömtåliga värden och till sina verkningar mera svårbedömliga
åtgärder än eljest vid genomförande av förändringar inom den
statliga administrationen.
I betraktande av det relativt stora antalet professurer i filosofi och närstående
ämnen, varmed våra universitet och högskolor äro försedda, och de
möjligheter, som, enligt vad av statsrådsprotokollet framgår, i allt fall förefinnas
att på ett tillfredsställande sätt uppehålla erforderlig undervisning
och examination inom filosofiens båda ämnesgrenar, vill det förefalla utskottet,
som om den ifrågasatta vakanssättningen av den ena av de två
professurerna i filosofi kan anses försvarlig. Utskottet vill härvid framhålla
anordningens av departementschefen påpekade karaktär av en av det brydsamma
budgetläget förestavad temporär åtgärd. Definitiva förändringar av
denna art synas statsmakterna icke lämpligen böra inlåta sig på, förrän den
s. k. universitetsberedningen slutfört sitt arbete och dess resultat blivit
vederbörligen granskat.
Då Kungl. Maj:ts förslag i här förevarande hänseende överensstämmer
med de synpunkter, åt vilka utskottet sålunda ansett sig böra giva uttryck,
har utskottet funnit sig böra tillstyrka detta förslag.
Kungl. Maj:ts förslag i övrigt har ej givit utskottet anledning till erinran.
Vad beträffar — — — — —-----—--till indragning.
På grund — -----------motionärens hemställan.»
vid punkt 105 (upprätthållande av rasbiologiska institutets verksamhet) av
herr Pauli.
vid punkt 130 (konsulenter för gymnastikundervisningen) av herrar Svensson
i Grönvik och Hultman, vilka ansett, att utskottet bort hemställa örn
bifall till Kungl. Maj:ts förslag.
Statsutskottets utlåtande Nr, 8.
227
vid punkt 145 (arvoden (s. k. rörliga arvoden) åt skolläkare vid de allmänna
läroverken) av herrar Kvarnzelius, I. Holmgren, Thelin, Lindskog och
Holmdahl, vilka ansett, att utskottet bort hemställa om bifall till den i ämnet
väckta motionen.
vid punkt 153 (kommunala flickskolor) av herrar Kvarnzelius, Widell,
Bergqvist, Ernfors, Thelin, Lindskog och Holmdahl, vilka ansett, att utskottets
yttrande och förslag bort hava följande lydelse:
»Utskottet har — — — —--—----innebärande följande:
Någon begränsning--—--------— inom densamma.
Dessa föreskrifter — — —--------samtliga klasser.
De motionsvis —--------kommunala mellanskolorna.
Vad utskottet-----—------till utgiftsstegringar.
Den åtskillnad beträffande de två högsta klasserna, som ifrågasatts beträffande
rätt till statsbidrag för parallellavdelning vid kommunal flickskola,
synes utskottet väl motiverad. Däremot finner utskottet, att rörande totalantalet
parallellavdelningar samma begränsning bör gälla beträffande kommunala
flickskolor, som av utskottet förordats i fråga om de kommunala
mellanskolorna.
I övrigt har utskottet intet att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag.
Utskottet hemställer därför,
att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å herr Wagnssons och fru Gustafsons m. fl.
ovannämnda motioner (I: 172 och II: 319), i vad dessa motioner
avse kommunala flickskolor,
a) besluta, att —-----sistnämnda budgetår,
b) besluta sådan ändring i gällande bestämmelser i fråga
om kommunal flickskola, så vitt angår budgetåret 1933/1934,
att antalet lärjungar i varje klass eller klassavdelning i
kommunal flickskola icke må, vad beträffar de fem lägre
klasserna av sjuårig och de fyra lägre klasserna av sexårig
lärokurs, överstiga 35 och, vad beträffar de två högsta klasserna,
överstiga 30, såvida icke skolans styrelse i särskilt
fall finner nödvändigt, att sagda antal något överskrides,
ävensom att, efter skolöverstyrelsens beprövande i varje särskilt
fall, statsbidrag må utgå till parallellavdelning av årsklass;
skolande emellertid sådant bidrag utgå, vad angår
den sjuåriga lärokursens fem lägsta och den sexåriga lärokursens
fyra lägsta klasser, till högst så stort antal parallella
klassavdelningar, som uppkommer med iakttagande därav,
att vid läsårets början minst 35 lärjungar eller, där efter
överstyrelsens beprövande särskilda skäl därtill föranleda,
minst 30 lärjungar komma på varje sådan avdelning inom
228
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
årsklassen, innan ny klassavdelning upprättas inom densamma,
dock att undantag från bestämmelsen örn minst 35
lärjungar per avdelning såsom villkor för uppdelning icke
må ifrågakomma beträffande nyintagen klass; samt vad
angår de båda högsta klasserna, för högst så stort antal
parallella klassavdelningar, som uppkommer med iakttagande
därav, att vid läsårets början minst 30 lärjungar komma på
varje sådan avdelning inom årsklassen, innan ny klassavdelning
upprättas inom densamma; med rätt för Kungl.
Maj:t att meddela de närmare föreskrifter, som erfordras
för tillämpning av vad nu hemställts,
c) öka det ordinarie förslagsanslaget till kommunala flickskolor,
nu 196,000 kronor, med 129,000 kronor till 325,000
kronor.»
vid punkt 154 (tillfällig löneförbättring åt lärarpersonalen vid kommunala
flickskolor) av herrar Kvarnzelius, Widell, Bergqvist, Ernfors, Thelin, Lindskog
och Holmdahl, vilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort
hava följande lydelse:
»Utskottet, som icke funnit något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag,
hemställer,
att riksdagen må
a) medgiva, att-------grunder bestämmer;
b) för ändamålet anvisa för budgetåret 1933/1934 ett extra
förslagsanslag av 64,000 kronor.»
vid punkt 158 (tillfällig löneförbättring åt lärarpersonalen vid privatläroverk)
av herrar Kvarnzelius, Widell, Bergqvist, Ernfors, Thelin, Lindskog
och Holmdahl, vilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hava
följande lydelse:
»Kungl. Maj:ts förslag----------skulle bibehållas.
Granskningsnämnden har — — — —-----någon erinran.
Ehuru utskottet icke förbiser, att de sålunda föreslagna ändrade grunderna
ifråga örn statsbidrag till privatskolorna kan komma att för dessa medföra
vissa svårigheter, finner sig utskottet av statsfinansiella skäl dock böra förorda
desamma såsom av de rådande förhållandena betingade provisoriska
föreskrifter; dock anser sig utskottet böra ifrågasätta, att orden »och förläggning»
i punkt 3. å sid. 383 i statsrådsprotokollet uteslutas såsom obehövliga
men ägnade att föranleda misstolkning. Vad särskilt angår de föreslagna
bestämmelserna om rätt till uppdelning i parallellavdelningar (punkt 2. a) och b)
å sid. 383) vill utskottet ytterligare framhålla, att dessa bestämmelser, liksom
beträffande de kommunala mellanskolorna och de kommunala flickskolorna,
utesluta medgivande av undantag från bestämmelsen örn minst 35 lärjungar
Statsutskottets utlåtande Nv 8.
229
per avdelning, när det gäller nyintagen klass. I fråga om begränsningen av
totalantalet parallellavdelningar böra givetvis icke tagas i beräkning de parallellavdelningar,
som med utgången av budgetåret 1932/1933 upphört genom
att vederbörande skola nedlagts eller är stadd i avveckling.
Vidkommande anslagsberäkningen torde det enligt utskottets mening vara
befogat, att med hänsyn till angivna restriktion ifråga örn nyintagna klasser
och den avsedda utsträckta tjänstgöringsskyldigheten för lärarna uppskatta
de besparingar, som genom de nya bestämmelserna komma att vinnas,
något högre än vad departementschefen gjort. Efter inhämtade upplysningar
anser sig utskottet böra föreslå, att anslagssumman bestämmes till 1,903,000
kronor eller 14.000 kronor mindre än vad Kungl. Majit äskat.
I övrigt — — — — — — — — — — — — — — — utskottets sida.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må, i anledning av Kungl. Majlis förslag,
I. föreskriva, att — — — — — — läroanstalter gälla:
1. Med full--------allmänt läroverk.
2. Såsom villkor för utgående av statsbidrag till lärarpersonalens
avlöning vid enskilda läroanstalter skall gälla:
a) Uppdelning i parallellavdelningar av årsklass må efter
skolöverstyrelsens medgivande i varje särskilt fall ske med
iakttagande därav, att sammanlagda antalet parallellavdelningar
vid dessa skolor begränsas till att omfatta högst
det antal, som vid motsvarande skolor förefunnits under
budgetåret 1932/1933 samt att, vad angår stadium, motsvarande
gymnasiet och flickskolas två högsta klasser, minst
30 och beträffande stadium, motsvarande flickskolas övriga
klasser samt realskola, minst 35 lärjungar komma på varje
avdelning inom årsklassen, innan ny avdelning inom densamma
upprättas.
b) När särskilda--------respektive 35.
3. Lärare med —----dessa timlärare, ändock
att icke medeltjänstgöringen för ämneslärarna å realskolans
och flickskolans stadium uppgår till ungefär 26 veckotimmar;
II. till beredande under tiden 1 juli 1933—30 juni 1934
av tillfällig löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid enskilda
mellanskolor, högre flickskolor samt högre goss- och
samskolor för budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra förslagsanslag
av 1,903,000 kronor.»
vid punkt 162 (fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala) av herrar
Björck, Svensson i Grönvik, Jonsson i Eskilstuna, Norling och Weijne, vilka
ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hava följande lydelse:
»I 1932 års----—-------och arbetsuppgifter.
230
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
Vad beträffar frågan om läroanstaltens anslag för budgetåret 1933/1934,
synes utskottet en närmare granskning av de i statsverkspropositionen lämnade
uppgifterna rörande de grunder, efter vilka understödet till skolan beräknats,
och ett studium i övrigt av handlingarna i ärendet giva stöd åt
den ståndpunkt, statskontoret intagit, då ämbetsverket påkallat en nedsättning
av anslaget till 70,000 kronor — detta även med beaktande av vad
departementschefen framhållit rörande vissa efter år 1920 tillkomna obligatoriska
utgifter för läroanstalten. Utskottet finner sig för sin del icke kunna
förorda högre belopp än det sistnämnda.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag,
till fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala anvisa för
budgetåret 1933/1934 ett extra anslag av 70,000 kronor.»
vid punkt 167 (uppförande av en vaktmästarbostad vid folkskoleseminariet
i Kalmar) av herrar Lindblad, Olof Olsson, Nilsson i Gränebo, Björck, Anderson
i Råstock, Norsell, Norling och Weijne, vilka ansett, att utskottets
yttrande och förslag bort hava följande lydelse:
»Den nuvarande vaktmästarbostaden vid seminariet är med hänsyn såväl
till sitt läge som till sin beskaffenhet i övrigt synnerligen otillfredsställande.
Aven örn den pågående utredningen rörande folkskoleseminariernas organisation
skulle giva till resultat en ändrad användning av ifrågavarande seminarieanläggning,
torde behov av en vaktmästarbostad alltjämt komma att
förefinnas. Med hänsyn härtill och då det föreslagna byggnadsarbetet är av
ringa omfattning, finner sig utskottet böra tillstyrka Kungl. Majrts förslag
och avstyrker alltså de i ämnet väckta motionerna.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å herrar Svenssons i Kompersmåla m. fl.
och Magnussons i Tumhult m. fl. ovannämnda motioner
(1:39 och II: 62), för uppförande, i huvudsaklig överensstämmelse
med i ärendet företedda ritningar och kostnadsförslag,
av en vaktmästarbostad vid folkskoleseminariet i
Kalmar för budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra reservationsanslag
av 14,000 kronor.»
vid punkt 172 (utjämning av kostnaderna för uppehållande av folkskoleväsendet)
1)
av herrar Kvarnzelius, Nilsson i Gränebo, Svensson i Grönvik, Olofsson
i Digernäs och Hultman, vilka ansett,
dels att i utskottets utlåtande bort intagas följande redogörelse för det
huvudsakliga innehållet i de i ämnet väckta motionerna I: 28, II: 42 och
II: 332:
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
231
»Till stöd för de i motionerna 1:28 och II: 42 framställda yrkandena har i
motionen 1:28 anförts följande:
I var och en av de 3 senast av riksdagen fastställda riksstaterna har
under åttonde huvudtiteln upptagits ett extra förslagsanslag av 8,800,000
kronor för utjämning av kostnaderna för uppehållande av folkskoleväsendet.
Ur detta anslag har varje skoldistrikt årligen erhållit bidrag till ifrågavarande
kostnader med dels 200 kronor för varje lärareavdelning och dels 5
kronor för varje skolbarn.
I det för riksdagen nu framlagda förslaget till riksstat för budgetåret
1933/1934 återfinnes under åttonde huvudtiteln ett motsvarande anslag men
med ett till 5,615,000 kronor minskat belopp. Minskningen har åvägabragts
på det sättet, att det tidigare utgående bidraget å 5 kronor för varje skolbarn
föreslås ej vidare skola utgå till skoldistrikten.
Såsom huvudsakligt motiv för den sålunda föreslagna minskningen av
anslaget i fråga har anförts, att ökad tillgång på medel erfordras för bidrag
till skattetyngda kommuner. För sistnämnda ändamål begär Kungl.
Maj:t under sjunde huvudtiteln ett extra anslag å 4,000,000 kronor. Dessa
medel skulle till huvudsaklig del anskaffas genom den här omförmälda
minskningen av anslaget för utjämning av kostnaderna för upprätthållande
av folkskoleväsendet, Medlen i fråga skulle alltså visserligen fortfarande i
skattelättnadssyfte komma vissa kommuner till del, men de skulle fördelas
efter andra grunder.
Härvid är att märka, att riksdagen 1931 i anledning av då väckta motioner
förehade till behandling frågan örn ändring i grunderna för fördelningen
av anslaget, till utjämning av kostnaderna för upprätthållande av
folkskoleväsendet. Även då hade föreslagits sådan ändring i dessa grunder,
att fördelningen bomme att ske med hänsyn till den inom olika kommuner
mer eller mindre hårt tryckande skattetungan. Riksdagen fann sig emellertid
icke böra följa den sålunda anvisade vägen. Statsutskottet, i enlighet
med vars yttrande riksdagen fattade sitt beslut, hävdade i sitt utlåtande nr
77 eftertryckligt, att det av motionärerna framlagda förslaget, varigenom
anslaget i fråga skulle erhålla karaktär av ett allmänt skatteutjämningsunderstöd,
icke kunde godkännas. Riksdagen hade nämligen, då den året
förut fattat beslut om beviljande av ifrågavarande statsbidrag, uttryckligt
framhållit, att anordningen hnge betraktas som ett provisorium i avbidan
på resultatet av den pågående utredningen av skatteutjämningsproblemet i
hela dess omfattning. Det syntes utskottet viktigt, att denna provisoriska
egenskap hos bidragen bibehölles, till dess tiden vore inne att allsidigt till
prövning upptaga hela skatteutjämningsfrågan.
Vad statsutskottet sålunda år 1931 anförde i ärendet, synes för närvarande
ha så mycket större giltighet, som skatteutjämningsberedningens förslag
redan framlagts och tillfälle alltså nu föreligger att allsidigt till prövning
upptaga hela skatteutjämningsfrågan. Som bekant föreslår skatteutjämningsberedningon,
att hela kostnaden för folkskoleväsendet skall avlyftas
från kommunerna. Beredningen förväntar, att statsmakterna under den närmaste
framtiden — kanske redan nästkommande år skola i princip bestämma
sig för eller mot detta förslag, för att utarbetandet av detaljerna i
reformen sedan må kunna taga sin början.
Under dessa omständigheter synes det föga lämpligt att med föregripande
av det principavgörande, som sålunda förestår, just i år företaga en omläggning
av grunderna för fördelningen av det ifrågavarande anslaget.
232
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
För övrigt har inom riksdagen, då spörsmålet om ändrade grunder beträffande
fördelningen av förevarande anslag tidigare behandlats, från olika
håll starkt ifrågasatts, huruvida genom en fördelning mellan kommunerna
av de medel, örn vilka här är fråga, efter andra grunder än de hittills tilllämpade
vare sig större rättvisa eller överhuvud ett i det hela mer tillfredsställande
resultat skulle ernås. Man kan på goda grunder ha den uppfattningen,
att i fråga örn berörda anslag de hittills tillämpade grunderna för
dess fördelning äro ändamålsenligt avvägda och fördenskull icke böra rubbas,
så länge anslaget kommer att utgå.
Härtill kommer ytterligare ett starkt skäl mot en utan vidare företagen
omläggning av nyssnämnda grunder. Skoldistrikten i riket hava under
hösten 1932 fastställt sina utgiftsstater och bestämt sin uttaxering för året
1933. Härvid hava de säkert tämligen undantagslöst räknat med bidrag
av statsmedel till skolväsendet enligt samma grunder som för 1932. Vid
bifall till Kungl. Maj:ts förslag komma emellertid bidragen från här ifrågavarande
anslag att för senare halvåret 1933 utgå med väsentligt minskade
belopp. Isynnerhet för ekonomiskt svagare kommuner skulle härigenom
vållas ej oväsentliga budgetära svårigheter, från vilka de borde skonas genom
att en dylik omläggning icke utan föregående varsel genomfördes.
Denna synpunkt underströks starkt år 1931 och torde i sin mån hava medverkat
till det slut, vartill riksdagen då kom.
I motionen 11:332 har anförts bl. a. följande:
I ett den 22 september 1932 avgivet yttrande har skatteutjämningsberedningen
med hänvisning till av densamma verkställd utredning förklarat sig
anse det mindre välbetänkt att vidtaga åtgärder i syfte att på kommunernas
bekostnad minska statens utgifter för folkskoleväsendet, innan statsmakterna
tagit ståndpunkt till beredningens förslag rörande fördelningen mellan staten
och kommunerna av dessa kostnader. Skatteutjämningsberedningen framhåller,
att dess förslag med nödvändighet kommer att medföra väsentligt
ökade utgifter för statsverket.
Förslaget att minska anslaget till kommunerna för folkskoleväsendets uppehållande
innebär, att i en för alla skattedragare i samhället brydsam situation
en del av skattetrycket överflyttas på de mindre bärkraftiga för att
uttagas efter delvis föråldrade grunder. Det bör härvid icke bortses från
det förhållandet, att kostnaderna för folkskoleväsendet till stor del åläggas
kommunerna utan möjlighet för de kommunala representationerna att göra
ekonomiska synpunkter gällande. Icke heller bör man underlåta att beakta
det ofta svaga skatteunderlaget i landskommunerna i förhållande till kostnaderna
för skolväsendet, vilket torde vara en hela folkets angelägenhet.»
dels ock att utskottets yttrande och förslag bort hava följande lydelse:
»På sätt i statsrådsprotokollet och jämväl i motionerna I: 28 och II: 42
erinrats, var frågan om en ändring av grunderna för ifrågavarande statsbidrags
utgående föremål för 1931 års riksdags prövning. Även då hade
ifrågasatts, att bidragen borde anpassas efter de olika skoldistriktens skattebörda.
De härom framkomna förslagen avstyrktes av statsutskottet, som
därvid anförde bland annat följande. Då riksdagen år 1930 första gången
fattat beslut] om beviljande av ifrågavarande statsbidrag, hade detta skett
under uttryckligt framhållande av att anordningen finge betraktas såsom ett
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
233
provisorium i avbidan på resultatet av den pågående utredningen av skatteutjämningsproblemet
i hela dess omfattning, och att bestämmelserna i ämnet
därför borde givas ett sådant innehåll, att de icke föregrepe den slutgiltiga
lösningen av detta problem. Av denna anledning hade vid fastställandet
av grunderna för bidragens utgående ingen hänsyn tagits till de särskilda
kommunernas växlande skattetunga, utan grunderna hade avfattats på ett
mera enkelt, summariskt sätt, så att understöden närmast erhållit naturen
av en skattelättnad, ehuru de visserligen även åsyftade och ytterst syntes
hava verkat i viss män utjämnande i skattehänseende. Det syntes utskottet
riktigt, att denna provisoriska egenskap hos bidragen bibehölles, till dess
tiden vore inne att allsidigt till prövning upptaga hela skatteutjämningsfrågan.
De av — — —--— — — — —--— — angiven riktning.
Motionerna I: 28 och II: 42 samt II: 332 åsyfta åter ett bibehållande av
nu gällande grunder oförändrade, under det Kungl. Maj:t i syfte att vinna
en betydande besparing å de under åttonde huvudtiteln uppförda anslagen
föreslagit sådan ändring av grunderna, att statsbidraget per barn skulle
bortfalla.
Enligt utskottets mening hava i sistberörda motioner starka skäl anförts
för bibehållandet av de nuvarande statsbidragsgrunderna oförändrade. De
alltmer stegrade ekonomiska svårigheter, med vilka kommunerna för närvarande
hava att kämpa, göra det särskilt angeläget, att dessa från statens
sida erhålla ett kraftigt stöd till lättande av de bördor, som påläggas dem
genom den för kommunerna alltjämt bestående skyldigheten att svara för
en avsevärd del av folkskoleutgifterna. En ändring av berörda grunder i
enlighet med Kungl. Maj:ts förslag skulle för många kommuner medföra
betydande ökningar i skattetungan, och svårigheterna skulle bliva desto
större, som kommunerna vid uppgörandet av sin budget för år 1933 i allmänhet
torde hava utgått från att här ifrågavarande statsbidrag skulle tillkomma
dem oförminskat.
Av nu anförda skäl kan utskottet icke biträda Kungl. Maj:ts förslag utan
finner sig böra tillstyrka, att, på sätt i motionerna I: 28, II: 42 och II: 332
yrkats, för nästkommande budgetår någon ändring i statsbidragsgrunderna
icke vidtages.
Till följd härav erfordras en höjning av det utav Kungl, Maj:t för ändamålet
äskade beloppet. Enligt i statsverkspropositionen framlagda beräkningar,
vilka grunda sig på uppgifter örn antal läraravdelningar och barnantal
år 1931, skulle vid oförändrade bestämmelser krävas ett belopp av
8.980.000 kronor, under det anslaget för innevarande budgetår utgår -med
8.800.000 kronor. Med hänsyn till den fortgående minskningen av barnantalet
och då det torde få antagas, att rationaliseringssträvandena på folkskolans
område skola verka återhållande med avseende å läraravdelningarnas
antal, anser utskottet, att det bör vara tillfyllest, om anslaget för budget
-
234
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
året 1933/1934 upptages till samma belopp som för innevarande budgetår,
d. v. s. 8,800,000 kronor, på sätt i motionerna I: 28 och II: 42 föreslagits.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
och herr Olssons ävensom herr Pehrssons m. fl. ovannämnda
motioner (II: 43 och II: 332) samt med bifall till
herr Anderssons m. fl. och herr Carlströms m. fl. ovannämnda
motioner (I: 28 och II: 42), för beredande av utjämning
av kostnaderna för folkskoleväsendet för budgetåret
1933/1934 anvisa ett extra förslagsanslag av 8,800,000
kronor att utgå i huvudsaklig överensstämmelse med de
av 1930 års riksdag angivna grunderna samt i enlighet med
de närmare villkor och bestämmelser, Kungl. Maj:t kan
finna gott föreskriva.»
2) av herr Norling.
vid ''punkt 179 (bidrag till anordnande av skolskjutsar för skolpliktiga barn)
av herrar Lindblad, Olof Olsson, Oscar Olsson, Ernfors, I. Holmgren och
Björck, vilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hava följande
lydelse:
»De föreslagna-----------avsevärt underlättas.
Inför förslaget--- —---- — ------anslagets natur.
Dock anser utskottet, att beträffande de fall, där bidrag skulle lämnas för
underlättande av besvärlig skolväg, det med hänsyn till avsaknaden av bestämda
grunder för bidragens utgående är erforderligt att vidtaga en begränsning
av för ändamålet disponibla medel. Härtill torde ett belopp av 20,000
kronor böra anslås.
I övrigt---— — — ------— — åt skolöverstyrelsen.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) i huvudsak----— — — — — — ovan anfört,
b) i riksstaten för budgetåret 1933/1934 såsom bidrag för
anordnande av skolskjutsar för skolpliktiga barn uppföra
ett ordinarie förslagsanslag av 150,000 kronor, därav högst
. 20,000 kronor må, efter Kungl. Maj:ts beprövande, användas
till skolskjutsar i särskilda fall, då vid synnerligen lång
eller svår skolväg skolgången genom skjutsning avsevärt
underlättas.»
vid punkt 181 (anordnande av slöjd i folkskola, mindre folkskola eller
särskild slöjdskola)
1) av herrar Kvarnzelius, Lindblad och Bergqvist, vilka ansett, att utskottet
bort hemställa om bifall till Kungl. Maj:ts förslag;
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
235
2) av herrar Ernfors, I. Holmgren och Persson i Falla, vilka ansett, att
utskottets yttrande och förslag bort hava följande lydelse:
»Kungl. Majit har-----------för skoldistrikten.
Å andra — —----------bibehållas oförändrade.
Emellertid anser —-------—---biträda detsamma.
Genom fastställande----------följande anordning.
Det i — — — — — — —------— — — — — minst 6.
Den härav — — — — -— — — — — — — — — — 220,000 kronor.
För att uppväga denna merkostnad kan enligt utskottets mening utan
större olägenhet för undervisningen den ändringen i gällande bestämmelser
vidtagas, att maximibidraget per slöjdavdelning, som nu är beräknat efter
136 timmar, i stället beräknas efter ett till siffran 120 sänkt timantal. Härigenom
erhålles en kostnadsminskning av i runt tal 327,000 kronor, vadan
slutresultatet skulle bliva en utgiftsminskning med 107,000 kronor utöver
vad som skulle ernås enligt Kungl. Maj:ts förslag.
Vad angår — — — — — —------statens pensionsanstalt.
För dylika tjänster torde statsbidraget böra utgå efter oförändrade grunder,
dock att även här den av utskottet ovan förordade begränsningen till högst
120 timmar synes böra ske.
Sistberörda avvikelse från Kungl. Maj:ts förslag medför en merkostnad
av i runt tal 81,000 kronor. Örn detta belopp dragés från ovanberörda
summa av 107,000 kronor, erhålles ett belopp av 26,000 kronor, varmed
det av Kungl. Majit äskade beloppet, 2,565,000 kronor, kan minskas. I enlighet
härmed skulle anslaget för budgetåret 1933/1934 komma att utgöra
2,539,000 kronor.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må, i anledning av Kungl. Majits förslag
och herrar Norlings och Sandegårds, herr Gustafssons, herr
Sjödahls samt herrar Mårtenssons och Frankenbergs ovannämnda
motioner (I: 73, lii 114, I: 74 och lii 151),
a) godkänna — — — — —--finnas erforderliga:
1. Lärare, som — —--— för undervisningstimme.
2. Skoldistrikt, som i folkskola, mindre folkskola eller
särskild slöjdskola anordnat undervisning i slöjd, må av statsmedel
erhålla bidrag till lärarens avlöning, beräknat, där
lärartjänsten för beredande av pensionsrätt åt tjänstinnehavaren
är reglerad jämlikt § 5 i reglementet för statens pensionsanstalt,
efter 1 krona 8 öre för undervisningstimme
och eljest efter 90 öre för undervisningstimme, dock att i
intet fall statsbidraget må utgå med högre belopp för slöjdavdelning
under ett kalenderår än 129 kronor 60 öre respektive
108 kronor, motsvarande statsbidrag för 120 timmar.
3. Å det — — — — — — — i slöjdundervisningen.
236 Statsutskottets utlåtande Nr 8.
b) minska det ordinarie förslagsanslaget till anordnande
av slöjd i folkskola, mindre folkskola eller särskild slöjdskola,
nu 3,330,000 kronor, med 791,000 kronor till 2,539,000
kronor.»
vid punkt 208 (tekniska läroverk) av herr Svensson i Grönvik.
vid punkt 219 (understöd åt enskilda anstalter för yrkesundervisning)
av herr Holmdahl.
vid punkt 225 (understöd åt folkbiblioteksväsendet)
1) av herrar Nilsson i Gränebo, Svensson i Kompersmåla, Ernfors, Persson
i Falla, Svensson i Grönvik och Olofsson i Digernäs, vilka ansett, att utskottets
yttrande och förslag bort hava följande lydelse:
»Kungl. Maj:ts förslag innebär en stark inknappning av de till folkbiblioteksverksamheten
utgående understöden, vilka även förra året kraftigt beskuros.
Utskottet anser sig av statsfinansiella skäl icke böra — bortsett
från en nedan angiven mindre förändring — förorda någon avvikelse från
Kungl. Maj:ts förslag men vill samtidigt såsom sin mening uttala, att det
är önskvärt, att härmed en gräns må vara satt för reduktionerna på detta
område.
A posten----— särskilda anslagsposterna.
Det i motionerna I: 71 och II: 312 framställda yrkandet att anslag till
centralbiblioteken måtte få utgå efter oförändrade grunder, d. v. s. med ett
årsanslag av 10,000 kronor för bibliotek i stället för av Kungl. Maj:t föreslaget
belopp av 8,000 kronor för bibliotek, finner utskottet visserligen behjärtansvärt,
särskilt med tanke på att kommunerna iklätt sig vissa ökade fasta
kostnader under antagande, att oförändrat understöd skulle vara att påräkna,
men då ett bifall till motionerna skulle föranleda en så pass avsevärd merkostnad
som 12,000 kronor, har utskottet funnit sig icke kunna tillmötesgå
motionärernas hemställan.
Den i —----icke tillstyrka.
I motionen II: 113 —---— motionen föreslagits.
Vad slutligen —--— — därför motionen.
Kungl. Maj:ts — — — — — till erinran.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) avslå —----(11:316);
b) avslå herr Sjödahls m. fl. och herr Anderssons i Falkenberg
ovannämnda motioner (I: 71 och II: 312);
c) i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och herrar Björcks
och Holmdahls ovannämnda motioner (I: 70 och II: 163)
samt med bifall till herr Gustavsons i Sala ovannämnda
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
237
motion (II: 113) men med avslag å herrar Olssons och Bärga
ovannämnda motion (I: 72), i vad den skiljer sig från Kungl.
Maj:ts förslag, minska det ordinarie förslagsanslaget till understöd
åt folkbiblioteksväsendet, nu 850,000 kronor, med
65,000 kronor till 785,000 kronor, att i huvudsaklig överensstämmelse
med de grunder, som av utskottet ovan förordats,
utgå i enlighet med de närmare bestämmelser, Kungl.
Majit må äga meddela.»
2) av herrar Olof Olsson, Oscar Olsson, I. Holmgren, Pauli, Björck och
Norling, vilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hava följande
lydelse:
A posten arvoden till extra personal inom skolöverstyrelsen har Kungl.
Majit föreslagit en nedsättning från 24,000 kronor med 6,000 kronor till
18,000 kronor. I motionerna I: 70 och lii 163 har påyrkats, att denna nedsättning
måtte begränsas till 3,000 kronor, i följd varav biblioteksanslaget
borde höjas med motsvarande belopp. Motionärerna hava ansett, att den
enda personalinskränkning, som kan ske utan att arbetet försenas och kontrollens
effektivitet blir lidande, är, att den kansliskrivare indrages, som nu
på grund av bestämmelsen örn att statsunderstödet, där det icke överstiger
visst belopp, skall utgå i form av böcker, har att syssla med kontrollen
över bokinköpen, och att i samband härmed nyssnämnda bestämmelse provisoriskt
upphäves. Utskottet har funnit den av motionärerna framlagda
utredningen övertygande och vill därför förorda en ändring av angiven
innebörd. Dock anser utskottet icke erforderligt, att i anledning härav
någon höjning vidtages av det utav Kungl. Majit äskade anslagsbeloppet,
vilket, på sätt av förestående tablå framgår, med 2,800 kronor överstiger
summan av de äskade särskilda anslagsposterna.
Den i motionen I: 72 föreslagna höjningen av det av Kungl. Majit äskade
anslagsbeloppet med 185,200 kronor kan utskottet icke tillstyrka i dess fulla
utsträckning. Utskottet anser emellertid, att den av Kungl. Majit för folk-,
studiecirkel-, skol-, sjukhus- och sjömansbiblioteken ifrågasatta reduktionen
med 40 procent drabbar dessa bibliotek alltför hårt. För innevarande budgetår
äro understöden till samma bibliotek inknappade med 20 procent.
Utskottet finner sig av statsfinansiella skäl icke kunna motsätta sig en ytterligare
nedskärning av berörda understöd, men enligt utskottets mening bör
denna begränsning stanna vid en reduktion med sammanlagt 30 procent.
Vidare anser utskottet, i överensstämmelse med vad i motionen I: 72
hemställts, att understödet till tidskriften Bokstugan skäligen hör bestämmas
till samma belopp, 3,000 kronor, som för närvarande utgår till vardera av
tidskrifterna Studiekamraten och Biblioteksbladet.
Det i motionerna I: 71 och lii 312 framställda yrkandet, att anslag till
centralbiblioteken måtte få utgå efter oförändrade grunder, d. v. s. med ett
238
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
årsanslag av 10,000 kronor för bibliotek i stället för av Kungl. Maj:t föreslaget
belopp av 8,000 kronor för bibliotek, finner utskottet behjärtansvärt.
Särskilt avseende torde här böra fästas vid det förhållandet, att kommunerna
iklätt sig vissa ökade fasta kostnader under antagande, att oförändrat understöd
skulle vara att påräkna. Aven bör man beakta att, såsom i motionerna
framhålles, centralbibliotekens betydelse växer i och med att småbibliotekens
resurser bliva mindre. Utskottet anser sig därför böra i fråga örn centralbibliotekens
understöd intaga samma ståndpunkt som 1932 års riksdag, då
ävenledes förslag av Kungl. Majit framställdes om reducering av dessa understöd,
d. v. s. att sakskäl och billighetshänsyn bjuda, att de få utgå oförändrade.
Utskottet tillstyrker alltså det i motionerna I: 71 och II: 312 framställda
yrkandet.
Med hänsyn till de avvikelser från Kungl. Majits förslag, som utskottet
sålunda föreslagit i fråga om folk-, studiecirkel-, skol-, sjukhus- och sjömansbiblioteken
samt centralbiblioteken ävensom tidskriften Bokstugan torde
ifrågavarande förslagsanslag böra för budgetåret 1933/1934 uppföras med
oförändrat belopp, 850,000 kronor.
I motionen II: 113 — — — — — — — — — — motionen föreslagits.
Vad slutligen — -------—----därför motionen.
Kungl. Majits--------------till erinran.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) avslå-----(lii 316);
b) i anledning av Kungl. Majits förslag samt herrar Björcks
och Holmdahls ovannämnda motioner (I: 70 och lii 163)
ävensom herr Oscar Olssons och Bärgs ovannämnda motion
(I: 72) samt med bifall till herr Gustavsons i Sala ovannämnda
motion (lii 113) ävensom herr Sjödahls m. fl. och
herr Anderssons i Falkenberg ovannämnda motioner (I: 71
och lii 312) i riksstaten för budgetåret 1933/1934 uppföra
det ordinarie förslagsanslaget till understöd åt folkbiblioteksväsendet
med oförändrat belopp, 850,000 kronor, att i huvudsaklig
överensstämmelse med de grunder, som av utskottet
ovan förordats, utgå i enlighet med de närmare bestämmelser,
Kungl. Majit må äga meddela.
vid punkt 229 (undervisnings- och upplysningsverksamhet m. m. för nykterhetens
främjande)
1) av herr Olof Olsson, som ansett, att utskottets yttrande och förslag
bort hava följande lydelse:
»Det i---— — gjorda yrkandet.
I motionerna —----budgetåret 1933/1934.
Departementschefen har — —--— vidare ifrågakomma. Utskottet
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
239
finner sig böra biträda denna departementschefens ståndpunkt och avstyrker
alltså motionerna I: 80 och II: 160.
Det i-----icke biträda.
Vad beträffar Kungl. Maj:ts förslag i övrigt har utskottet ingen annan
erinran mot detsamma än att utskottet anser, att anslaget till främjande av
motorförarnas helnykterhetsförbunds verksamhet (nr 20 i tablån) bör minskas
från föreslagna 18,000 kronor med 3,000 kronor till det av förbundet själv
äskade beloppet, 15,000 kronor.
I anslutning till vad utskottet nu anfört, skulle för undervisnings- och
upplysningsverksamhet m. m. för nykterhetens främjande under budgetåret
1933/1934 erfordras ett belopp av 269,000 kronor eller 2,000 kronor mindre
än Kungl. Majit äskat.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
samt med bifall till herr Bergmans m. fl. och herr Johansons
i Huskvarna m. fl. ovannämnda motioner (I: 79 och
II: 165) men med avslag å dels herr Oscar Olssons m. fl.
och herr Olssons i Gävle m. fl. ovannämnda motioner (I: 80
och II: 160), dels ock herr Bergmans m. fl. och herr Johansons
i Huskvarna m. fl. ovannämnda motioner (I: 78 och
II: 317), i vad dessa skilja sig från vad utskottet ovan förordat,
till undervisnings- och upplysningsverksamhet m. m.
för nykterhetens främjande anvisa för budgetåret 1933/1934
ett extra reservationsanslag av 269,000 kronor att utgå
—----ovan tillstyrkt.»
2) av herr Oscar Olsson, som yrkat:
a) bifall till Kungl. Maj:ts förslag örn fördelning av anslaget med det
undantaget att bidraget till uppehållande av internationella byrån i Lausanne
bestämmes till 3,500 kronor;
b) bifall till motionerna av herr Oscar Olsson m. fl. och herr Olsson i
Gävle (I: 80 och II: 160) om ett anslag av 20,000 kronor för upprätthållande
av rikskommitténs mot den olagliga rusdryckshanteringens verksamhet
1933/1934.
vid punkt 230 (musikföreställningar för -allmänheten) av herr Svensson i
Grönvik.
vid punkt 235 (gymnastiska centralinstitutet) av herr Björck.
vid punkt 237 (understödjande av gymnastik och idrott)
1) av herrar Lindblad, Ernfors, Pauli, Björck och Svensson i Grönvik,
vilka ansett, att utskottet bort hemställa om bifall till Kungl. Maj:ts förslag;
240
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
2) av herrar Bergqvist, Nilsson i Gränebo, Thelin, Lindskog, Holmdahl,
Norling och Hultman, vilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort
hava följande lydelse:
»Såsom i------utan förordar, att anslaget måtte bestämmas
till 100,000 kronor. Av sistnämnda belopp torde 45,000 kronor böra beräknas
för svenska gymnastikförbundet.
Det i---förevarande motion.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må
a) i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt herr Sandegårda
m. fl. och herr Holmströms m. fl. ovannämnda motioner
(I: 87 och II: 175) till understödjande av gymnastik och
idrott anvisa för budgetåret 1933/1934 ett extra anslag av
100,000 kronor, därav till svenska gymnastikförbundet 45,000
kronor, att utgå på de villkor, Kungl. Maj:t kan finna skäl
bestämma;
b) avslå —---motion (II: 126).»;
3) av herrar Olof Olsson, Oscar Olsson och Anderson i Råstock, vilka ansett,
att utskottets yttrande och förslag bort hava följande lydelse:
»Såsom i —------utan förordar, att anslaget måtte bestäm
mas
till 100,000 kronor. Av sistnämnda belopp torde 50,000 kronor böra
beräknas för svenska gymnastikförbundet.
Det i---— förevarande motion.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må
a) i anledning av Kungl. Majda förslag samt herr Sandegårds
m. fl. och herr Holmströms m. fl. ovannämnda motioner
(I: 87 och II: 175) till understödjande av gymnastik och
idrott anvisa för budgetåret 1933/1934 ett extra anslag av
100,000 kronor, därav till svenska gymnastikförbundet 50,000
kronor, att utgå på de villkor, Kungl. Maj :t kan finna skäl
bestämma;
b) avslå----motion (II: 126).»
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
241
Bilaga A.
Till riksdagens statsutskott.
Genom nådig remiss den 28 januari 1933 har universitetsberedningen fått
sig anbefallt att så skyndsamt som möjligt och senast den 20 februari 1933
till statsutskottet inkomma med yttrande över en inom riksdagens första
kammare väckt motion angående vakanssättning av det vid universitetet i
Uppsala ledigblivande professorsämbetet i konsthistoria med konstteori.
Med anledning härav får beredningen anföra följande:
Den till vakanssättning föreslagna professuren har ägt bestånd i endast
15 år. Den tillkom 1917, vilket år riksdagen medgav, att professuren i
estetik samt litteratur- och konsthistoria vid universitetet i Uppsala hnge
uppdelas på två professorsbefattningar: en i litteraturhistoria med poetik
och en i konsthistoria med konstteori. Såsom motiv för inrättande av en
särskild professur i konsthistoria anfördes, bland annat, detta ämnes stora
vetenskapliga vikt och dess betydelse såsom ett uppfostrande element i kulturellt
avseende i allmänhet liksom även dess vägledande inflytande på den
konstindustriella utvecklingen. Tillika erinrades örn den storartade utveckling,
som den svenska konsten och därmed intresset för konsten ernått i
vårt land.
Rörande de vidtagna åtgärderna för återbesättande av ifrågavarande professorsbefattning
— vars innehavare, professorn A. Hahr, uppnår pensionsåldern
den 29 oktober 1933 — har beredningen inhämtat, att tjänsten anslagits
ledig den 29 oktober 1932, att sakkunniga utsetts den 17 därpå följande
december, samt att ansökningshandlingarna i slutet av januari 1933
översänts till de sakkunniga.
För att kunna bilda sig en uppfattning om huru de personer, som under
de senaste åren idkat universitetsstudier i konsthistoria, fördela sig mellan
de olika universiteten och högskolorna har beredningen införskaffat uppgifter
angående dels antalet av de tentamina, vilka under tiden från och med
höstterminen 1927 till och med höstterminen 1932 vid varje läroanstalt avlagts
för olika examina, dels och antalet åhörare å föreläsningar samt deltagare
i seminarie- och proseminarieövningar under tiden från och med höstterminen
1930 till och med höstterminen 1932. Dessa uppgifter, vilka sammanförts
i närslutna tablåer (bilaga A. och B.), utvisa, att Uppsala intar
främsta rummet såväl i fråga om antalet avlagda tentamina som beträffande
antalet av dem, vilka begagna sig av undervisningen i ämnet.
Beredningen har vidare införskaffat en förteckning över de i Uppsala
under tiden från och med höstterminen 1927 till och med höstterminen
1932 avlagda examina, vari ämnet konsthistoria ingått (bilaga C). I denna
förteckning angivas tillika de övriga ämnen, som ingått i respektiva examina.
Ett studium av förteckningen ger vid handen, att konsthistoria endast någon
enstaka gång medtages i filosofisk ämbetsexamen. I filosofie kandidatexamen
tages ämnet mycket ofta tillsammans med de båda ämnena nordisk
Bihang till riksdagens protokoll 1933. f> sami. Nr S. 16
242
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
och jämförande fornkunskap samt klassisk fornkunskap och antikens historia
eller någotdera av dessa ämnen — uppenbarligen i avsikt att examen
skall tjäna som merit vid framtida museianställning. Den därnäst vanligaste
kombinationen synes vara att taga ämnet tillsammans med ett eller
två moderna språk. Av dem, som avlägga en dylik examen, torde flertalet
tänka ägna sig åt journalistisk verksamhet.
Såsom framgår av förutberörda tablåer bilaga A. och B., intager konsthistorien,
ehuru ämnet icke tillhör skolämnena och därför endast sällan
medtages i filosofisk ämbetsexamen, en jämförelsevis stark ställning vid
samtliga universitet och högskolor. Alldeles särskilt är detta fallet i Uppsala,
där intresset för konsthistoriska studier för närvarande synes vara
mycket livligt. Väl är det möjligt, att antalet av dem, som studera ämnet,
kommer att under de närmaste åren något sjunka, beroende därpå, att de
båda levnadsbanor — musei tjänstgöring och journalistisk verksamhet — åt
vilka flertalet av dessa studerande synas tänka ägna sig, sannolikt snart äro
överfyllda. Ämnet intar dock enligt beredningens mening, såväl vetenskapligt
sett som från allmänt kulturell synpunkt, en så viktig plats bland de
humanistiska studierna, att en målsman i professors ställning för detsamma
icke synes kunna undvaras vid något av våra statsuniversitet.
Såsom svar å remissen får beredningen därför meddela, att, såvitt nu kan
bedömas, professuren i konsthistoria i Uppsala icke tillhör de professorsbefattningar,
vilka beredningen kan väntas komma att ifrågasätta till indragning.
Till ärendet hörande handlingar bifogas.
Stockholm den 17 februari 1933.
På universitetsberedningens vägnar:
ERNST TRYGGER.
j II. Nordström.
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
243
Bilaga a.
Antalet vid universiteten i Uppsala och Lund samt Stockholms och Göteborgs
högskolor under tiden fråndell med höstterminen 1927 till och med höstterminen
1932 avlagda''tentamina i ämnet konstiiistoria för dels filosofie kandidat- och
filosofisk ämbetsexamen, dels ock filosofie licentiatexamen.
Uppsala
Lund
Stockh, högsk.
Göt. högsk.
Termin
Kand. o.
ämb.-ex.
Lic.-ex.
iKand/o.
ämb.-ex.
Lie. ex.
Kand. o.
ämb.-ex.
Lic.-ex.
Kand. o.
ämb.-ex.
Lic.-ex.
h.-t. 1927 ......
5
_
2
2
?
?
2
—
v.-t. 1928 ......
6
1
10
3
5
2
—
—
h.-t. 1928 ......
10
—
1
1
6
—
1
v.-t. 1929 ......
4
—
3
4
8
1
1
1
h.-t. 1929 ......
3
—
1
—
6
—
—
—
v.-t. 1930 ......
3
2
2
—
1
1
1
1
h.-t. 1930 ......
4
—
1
—
6
—
—
—
10
5
5
—
5
2
1
—
h.-t. 1931......
9
1
2
1
3
3
1
—
v.-t. 1932 ......
3
—
3
—
7
1
2
—
h.-t. 1932 ......
7
2
3
—
—
—
“
—
Summa
64
11
32
11
47
10
9
2
| Medeltal per termin
c:a 6
1
c:a 2,9
1
c:a 5
1
c:a 0,8
c:a 0,2
Bilaga b.
Antalet åhörare av respektive deltagare i föreläsningar och seminarie-(proseminarie-)
övningar i ämnet konsthistoria vid universiteten ^Uppsala och
Lund samt Stockholms och ^Göteborgs högskolor under tiden från och med
höstterminen 1930 till och med höstterminen 1932.
Termin
Uppsala
Lund
Stockh, högsk.
Göt. högsk.
Före-
läsn.
Sem.-
övn.
Före-
läsn.
Sem.-
övn.
Före-
läsn.
Sem.-
övn.
Före-
läsn.
Sem.-
övn.
h.-t. 1930 ......
35
38
19
19
271)
14'')
15
5
v.-t. 1931......
43
42
17
17
19'')
17'')
10
5
h.-t. 1931......
34
34
24
23
301)
71)
28
15
v.-t. 1932 ......
41
42
21
15
251)
19l)
39
15
h.-t. 1932 ......
36
35
33
23
341)
20'')
17
13
Summa
189
191
114
97
135'')
771)
109
53
Medeltal per termin
c: a 38
c:a 38
c.:a 23
c:a 19
271)
c:a 151)
c:a 22
c:a 11
’) Siffrorna beträffande Stockholms högskola äro på grund av vissa anledningar för låga,
särskilt i fråga örn seminarieövningar.
244
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
Avskrift.
Bilaga c.
Förteckning över vid Uppsala universitet h. t. 1927—h. t. 1932
avlagda examina, vari ämnet konsthistoria ingår.
1927
1928
1929
1930
49/io 1. Romanska språk, konsthistoria, statistik (fil. kand.)
2. Konsthistoria, nord. o. jämf. fornkunskap, klassisk fornkun
skap
(fil. kand.)
3. Nordiska språk, nord. o. jämf. fornkunskap, konsthistoria (fil.
kand.)
15/i2 4. Klassisk fornkunskap, litteraturhistoria, konsthistoria (fil.
kand.)
31/i 5- Konsthistoria (fil. lic.)
6. Nordisk o. jämför, fornkunskap, konsthistoria, klassisk fornkunskap
(fil. kand.)
31/s 7. Konsthistoria, grekiska, religionshistoria (fil. kand.)
8. Latin, klassisk fornkunskap, konsthistoria (fil. kand.)
9. Konsthistoria, klassisk fornkunskap, statskunskap (fil. kand.)
lä/9 10. Historia, statskunskap, konsthistoria (fil. kand.)
11. Nordisk o. jämför, fornkunskap, nordiska språk, konsthistoria
(fil. kand.)
31/io 12. Konsthistoria, statskunskap, folkminnesforskning (fil. kand.)
13. Nordiska språk, klassisk fornkunskap, konsthistoria (fil. kand.)
14. Nordisk o. jämför, fornkunskap, konsthistoria, klassisk forn
kunskap
(fil. kand.)
15/i2 15. Litteraturhistoria, geografi, konsthistoria, historia, nordiska
språk (fil. ämb. ex.)
16. Geografi, klassisk fornkunskap, tyska, konsthistoria (fil. kand.)
17. Latin, praktisk filosofi, konsthistoria (fil. kand.)
31/i 18. Klassisk fornkunskap, konsthistoria, historia (fil. kand.)
27/s 19. Konsthistoria, tyska, klassisk fornkunskap (fil. kand.)
20. Engelska, romanska språk, konsthistoria (fil. kand.)
21. Konsthistoria, praktisk filosofi (efterprövn. i fil. kand.)
29/ä 22. Statskunskap, konsthistoria, engelska (fil. kand.)
23. Romanska språk, tyska, konsthistoria (fil. kand.)
24. Klassisk fornkunskap, konsthistoria, romanska språk (fil.
kand.)
14/12 25. Romanska språk, engelska, tyska, konsthistoria (fil. ämb. ex.)
26. Romanska språk, engelska, konsthistoria (fil. kand.)
27. Romanska språk, engelska, konsthistoria (fil. kand.)
V» 28. Romanska språk, tyska, engelska, konsthistoria (fil. ämb. ex.)
29. Konsthistoria, litteraturhistoria, klassisk fornkunskap (fil.
kand.)
30. Konsthistoria, romanska språk, klassisk fornkunskap (fil. kand.)
Statsutskottets utlåtande Nr 8.
245
1930 3% 31. Konsthistoria (fil. lic.)
32. Konsthistoria (fil. lic.)
33. Konsthistoria, litteraturhistoria, klassisk fornkunskap (fil. kand.)
1/n 34. Konsthistoria, musikhistoria, nordisk o. jämför, fornkunskap
(fil. kand.)
15/i2 35. Religionshistoria, nord. o. jämför, fornkunskap, konsthistoria
(fil. kand.)
36. Nord. o. jämför, fornkunskap, religionshistoria, konsthistoria
(fil. kand.)
1931 3,/i 37. Konsthistoria (fil. lic.)
3% 38. Konsthistoria (fil. lic.)
39. Engelska, klassisk fornkunskap, konsthistoria (fil. kand.)
28/s 40. Konsthistoria (fil. lic.)
41. Konsthistoria (fil. lic.)
42. Konsthistoria (fil. lic.)
43. Nord. o. jämt. fornkunskap, konsthistoria, klassisk fornkun
skap
(fil. kand.)
44. Romanska språk, engelska, konsthistoria (fil. kand.)
45. Religionshistoria, konsthistoria, musikhistoria (fil. kand.)
46. Konsthistoria (efterprövn. i fil. ämb. ex.)
15/9 47. Tyska, romanska språk, konsthistoria (fil. kand.)
48. Engelska, romanska språk, konsthistoria (fil. kand.)
15/''i2 49. Konsthistoria (fil. lic.)
50. Romanska språk, konsthistoria, engelska (fil. kand. ex.)
51. Romanska språk, konsthistoria, litteraturhistoria (fil. kand.)
52. Konsthistoria, klass, fornkunskap, engelska (fil. kand.)
53. Statskunskap, konsthistoria, litteraturhistoria (fil. kand.)
54. Klassisk fornkunskap, historia, konsthistoria (fil. kand.)
1932 23/s 55. Nord. o. jämför, fornkunskap, klass, fornkunskap, konst
historia
(fil. kand.)
28/s 56. Engelska, tyska, konsthistoria, pedagogik (fil. kand.)
57. Klassisk fornkunskap, konsthistoria, engelska (fil. kand.)
58. Konsthistoria, nordiska språk, klassisk fornkunskap (fil. kand.)
59. Religionshistoria, nord. o. jämför, fornkunskap, musikhistoria,
konsthistoria, pedagogik (fil. kand.)
60. Tyska, romanska språk, konsthistoria (fil. kand.)
61. Romanska språk, konsthistoria, engelska (fil. kand.)
1932 15/« 62. Nationalekonomi, romanska språk, konsthistoria (fil. kand.)
63. Konsthistoria, nord. o. jämför, fornkunskap, religionshistoria
(fil. kand.)
64. Romanska språk, engelska, konsthistoria (fil. kand.)
sl/io 65. Finsk, ugriska språk, konsthistoria, tyska (fil. kand.)
19/i2 66. Konsthistoria (fil. lic.)
67. Konsthistoria, romanska språk, klassisk fornkunskap (fil. kand.)
68. Konsthistoria (efterprövn. i fil. lic. ex.)
Uppsala den 6 februari 1933.
Carl Häggquist.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1933:8 Skrivelse till Konungen i anledning av vissa av Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen gjorda framställningar rörande utgifterna för budgetåret 1933/1934 under s. 1 i texten