Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående avlösning enligt bestämmelserna för frälseskatteränta av vissa avgifter till Lunds domkyrka samt s. k. hospitalsränta.

1933-05-12 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1933:91, Utlåtande i anledning av väckt motion angående avlösning enligt bestämmelserna för frälseskatteränta av vissa avgifter till Lunds domkyrka samt s. k. hospitalsränta.

Dokumentets text

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 91.

23

Nr 91.

Ankom till riksdagens kansli den 12 maj 1933 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående avlösning enligt

bestämmelserna för frälseskatteränta av vissa avgifter till

Lunds domkyrka samt s. k. hospitalsränta.

(3:e avd.)

I en inom andra kammaren av herr J. Nilsson i Hörby m. fl. vackt

motion, nr 170, har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Majit anhålla örn utredning och förslag rörande avlösning enligt bestämmelserna

för frälseskatteränta av vissa i motionen omnämnda avgifter till

Lunds domkyrka samt s. k. hospitalsränta.

Till stöd för sitt förslag hava motionärerna anfört följande:

»I sammanhang med grundskatternas avskrivning ha skattefrälseräntorna

blivit föremål för inlösen från statsverkets sida, och enligt lag den 8 november

1912 kunna frälseskatteräntor genom offentlig myndighets medverkan

avlösas, därvid kostnaderna för avlösningen, som i sin helhet förskjutas

av statsmedel, slutligen till huvudsaklig del eller tre fjärdedelar

bäras av ägaren till den fastighet, från vilken räntan utgår, och till återstoden,

en fjärdedel, gäldas av statsmedel.

Emellertid Annas alltjämt räntor av likartat slag, som varken kunna

bliva föremål för inlösen eller avlösning. Som bekant, överfördes under

den katolska tiden genom gåvor, testamenten och annorledes en oerhörd

mängd hemman till prästerskap, kyrkor, kloster etc. Då dessa hemman

voro i åtnjutande av det så kallade andliga fräket och således i det närmaste

skattefria, förminskades kronans inkomster i mycket hög grad på

samma gång som innehavarna av andra hemman naturligtvis betungades

av oerhörda skatter. I och med reformationen blev genom Västerås Recess

1527 föreskrift lämnad örn indragning till kronan av en mycket stor del

av de andliga frälsehemmanen. Reduktionen verkställdes med stor stränghet,

och snart fann man, att man slagit över allt för mycket på andra

sidan. Gustav Vasa utfärdade icke långt efter recessen således förbud mot

indragning eller avhändande av, bland annat, kyrkohemman; och detta förbud

upprepades av hans efterträdare samt är i huvudsak ännu giltigt.

Undantag från det nu sagda stadgades i kungl, förordningen den 19 september

1723, § 6, där det heter: ''Kyrkohemman, som ej så när intill belägne

äro, att de publique husen något understöd till deras upprätthållande

därav hava kunna, må till skatte försäljas då Konsistoriet det åstundar

och finner nyttigt, dock med Kammarcollegii samtycke samt till nytta och

förbättring och att räntan ej förminskas eller förringas genom förmedling

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande Nr 91.

eller skattläggning utan snarare förbättras. Köpeskillingen tillfaller kyrkan

och skall göras fruktbar. De säljas å auktion, men åbon, som vill giva

lika mycket som den högstbjudande har företrädesrätt.’ I enlighet med

dessa bestämmelser hava en hel del Lunds domkyrka tillhöriga hemman

blivit försålda till skatte. De närmare bestämmelserna rörande dylika köp

återfinnas i kungl, brevet den 30 april 1766 (se bil.1). Jordstädja vid åboombyte

utgår enligt samma kungl. brev. Vid försäljning ''utom börd’ erlägges

en procent av köpeskillingen enligt kungl, brevet den 26 oktober

1827 (se bil.1).

Vid grundskatteavskrivningen avskrevs endast den kronan behållna fiondell

men icke Lunds domkyrka tillkommande tionde- och landgillesäd lika

litet som domkyrkan tillkommande ordinarie ränta. Åcke- och dagsverkspenningar

utgå enligt nyssnämnda kungl, brev den 30 april 1766. De

årliga avgifterna till domkyrkan av dess till skatte försålda hemman och

lägenheter debiteras av ålder enligt domkyrkans jordebok. I § 9 i kungl,

stadgan angående vården och förvaltningen av Lunds domkyrka och hennes

egendom den 17 november 1859 heter det: ’I avseende på hushållningen

med domkyrkans till skatte försålda hemman och lägenheter, därav domkyrkan

numera endast äger räntan och rätt till vissa avgifter och tjänstbarheter,

gäller vad genom lag och särskilda författningar redan förordnat

är eller vid skatteköpen blivit betingat.’

Del förefaller givetvis egendomligt- att innehavare av vissa egendomar på

detta sätt nödgas utgöra särskild skatt. Likaledes förefaller det egendomligt

att en procent av köpeskillingen skall erläggas till Lunds domkyrka vid

ombyte av ägare till vissa jordbruksfastigheter.

Så vitt vi lia oss bekant, lia här omnämnda avgifter icke ansetts kunna

bli föremål för avlösning i enlighet med bestämmelserna örn avlösning av

frälseskatteränta. Emellertid synes det oss, som örn avgifterna vore av

likartad natur som åtskilliga frälseskatteräntor, och anse vi att det vore av

vikt att få frågan närmare utredd. Därvid borde även upptagas till granskning

vissa avgifter, som utdebiteras i form av s. k. hospitalsränta och vilka

synas vara av samma natur.»

Över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat

kammarkollegii yttrande.

Kammarkollegium har i ärendet anfört följande:

»De i motionen avsedda avgifterna till domkyrkan, beträffande vilka

redogörelser i äldre tid lämnats i Kungl. Maj:ts brev till kollegiet den 27

augusti 1817 angående hushållningen vid Lunds domkyrka, utgöras av

1) ordinarie ränta, enligt domkyrkans jordebok år 1925 utgående med 1,361

kronor 52 öre årligen, 2) äcke- och dagsverkspenningar, utgjorda i lösen

för korn, enligt samma jordebok 351.5 781 hektoliter, 3) landgillesspannmål,

i jordeboken redovisat med 16.6473 hektoliter råg, 110.4289 hektoliter korn

och 31.405 9 hektoliter havre, 4) tiondespannmål, i nämnda jordebok upptagen

till sammanlagt 137.3865 hektoliter råg, 260.2833 hektoliter korn och

123.8915 hektoliter havre, 5) städjeavgifter vid åboombyten i domkyrkans

stat (Kungl. Maj:ts brev 11 juni 1926) upptagna till 1,000 kronor, samt

6) avgifter vid försäljning utom börd av från domkyrkan under skatterätt

försålda fastigheter, sistnämnda avgifter redovisade varken i jordebok eller

stat.

Ej här närsluten.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 91.

25

Avgifterna torde, i den mån de utgå av domkyrkans utarrenderade hemman,

kvarstå från tiden före arrendesystemets införande (jfr stadgan 17 nov.

1859 angående vården och förvaltningen av Lunds domkyrka och hennes

egendom § 19, 7:o) och med undantag för ränta och tiondespannmål i realiteten

äga jordlegas karaktär samt förty icke kunna bliva föremål för avlösning;

ej heller torde något större allmänt intresse påkalla desammas upphörande,

möjligen med undantag för räntan och tiondespannmålen, varom

nedan förmäles. En förenkling synes emellertid önskvärd ej blott ur arrendatorernas

utan ock ur domkyrkans egen synpunkt. Kungl. Maj:t torde,

därest så befinnes påkallat, kunna förordna, att avgifterna skola sammanföras

med arrendeavgifterna.

Angående domkyrkan tillkommande ordinarie ränta samt äcke- och

dagsverkspenningar av fastigheter, som förut tillhört domkyrkan men

sålts till skatte med uttryckligt förbehåll örn körslor och dagsverken, örn

vilka fastigheter nu närmast är fråga, är att märka, att hemmanen vid

skatteköpen i regel rätteligen voro att anse såsom av frälse natur (se Kungl.

Maj:ts dom a/s 1843, Schmidts jur. arkiv XIV s. 524). Det synes därför

sannolikt, att dessa avgifter i regel äga karaktär av frälseskatteräntor och

alltså redan nu kunna bliva föremål för avlösning enligt lagen deli 8 november

1912 örn avlösning av vissa frälseräntor. Att tillämpa reglerna i

denna lag även på den till domkyrkan ingående landgillesspannmålen

av fastigheter, som ej äro i domkyrkans ägo, är måhända icke uteslutet.

Tiondespannmålen betecknas i såväl kronans som domkyrkans jordeböcker

såsom anslagen kronotionde men i äldre handlingar stundom såsom

kyrko- och kronotionde. Vare sig den äger kyrko- eller kronotiondes karaktär,

torde det kunna ifrågasättas, huruvida den ej må kunna bliva föremål

för avskrivning, som övergått praktiskt taget all annan krono- och kyrkotionde.

Vad slutligen beträffar domkyrkans rätt till städja vid åboombyte

samt till avgift vid försäljning utom börd av fastigheter, som tillhört

domkyrkan men sålts till skatte i följd av Kungl. Maj:ts brev den 30 april

1766, tillåter sig kollegiet hänvisa till den redogörelse som lämnats i lagberedningens

förslag till jordabalk III (1909, s. 283—286). Såsom framgår

av den av lagberedningen och i motionen lämnade redogörelsen grundar sig

domkyrkans rätt på de vid skatteköp bestämda och i skattebreven intagna

villkor om — förutom körslor och dagsverken — städja vid åboombyten

samt lösningsrätt vid försäljning utom börd samt på Kungl. Maj:ts brev

den 27 augusti 1817 och 26 oktober 1827. Enligt uppgift hava avgifter

vid försäljning utom börd under senare tid ej alltid uttagits. Det synes ej

fullt klart, huruvida domkyrkan, då den erbjudes lösen av ett utom börd

sålt hemman, äger att emot vederbörandes bestridande i stället uttaga avgift

av angivna slag.

Ytterligare synes domkyrkan uppbära i motionen ej nämnd jordskyld

av vissa fastigheter i Malmö, Lund och Trälleberg samt en jord kallad

Säby vid Landskrona stad. Inkomsten härav är i gällande stat upptagen

till blott 26 kronor.

Det synes givet, att upphörande av ovan nämnda för fastighetskrediten

menliga .avgifter av i enskild ägo varande fastigheter är av ett allmänt

intresse. Då domkyrkan torde få anses utgöra eget privaträttsligt subjekt,

torde emellertid ett borttagande av avgiften blott böra ske mot ersättning

till domkyrkan. Angående grunderna och formerna för en sådan uppgörelse

är kollegiet icke i tillfälle att utan en närmare undersökning, vartill rådBihang

till riksdagens protokoll 1933. G sami. .Yr 88—91.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande Nr 91.

rum icke nu finnes, framlägga något förslag. Reglerna för avlösning av

frälseränta, vilka normalt äro avsedda för avgifter, som utgå med regelbundna

mellanrum, torde passa för den ordinarie räntan, acke- och dagsverkspenningarna

samt landgillesspannmålen, men däremot ej utan vidare

för städjeavgifterna och avgifterna för försäljning utom börd, vilkas periodicitet

måste vara i hög grad oregelbunden och icke på förhand beräknelig.

Antagligt synes, att man för en bestämning av sistnämnda avgifters värde

blir hänvisad till en skälighetsuppskattning. För tiondespannmålens avskrivning

torde ledning kunna hämtas av förordningen den 23 juli 1869 angående

förändring av grundräntor och kronotionde samt förordningen den 14

oktober 1898 angående avskrivning av den från viss jord inom Skåne med

flera provinser utgående kyrkotionde. Ett definitivt bedömande av frågan

i dess helhet synes icke vara möjligt, förrän Lunds domkyrkoråd och representanter

för de av frågan berörda fastighetsägarna beretts tillfälle att yttra

sig. Att märka är slutligen, att framställningen icke avser upphävande av

den på skatteköpebreven grundade lösningsrätt, som tillkommer domkyrkan

vid försäljning utom börd.

Kollegiet tillstyrker på grund av vad sålunda anförts en utredning, huruvida

ovan omförmälda till Lunds domkyrka utgående avgifter av fastigheter,

vartill äganderätten icke tillkommer domkyrkan, må kunna bringas

att upphöra, samt att därvid ock tages i övervägande, huruvida och på vad

sätt den av domkyrkans egna fastigheter utgjorda räntan och tiondespannmålen

samt den domkyrkan tillkommande lösningsrätt vid försäljning utom

börd må kunna upphöra.

Vad angår den i motionen framförda frågan örn avlösning av s. k.

hospitalsräntorna får kollegiet erinra, att riksdagen i skrivelse nr 187 år

1932 anhållit, att Kungl. Majit måtte verkställa utredning angående den

omfattning och det sätt, varpå de jämlikt brev den 12 maj 1876 från

hospitalen till statsverket indragna och utgående räntor, vilka jämlikt förordningen

den 5 juni 1909 (nr 68) angående rätt för jordägare att inlösa

till statsverket indragna hospitalsräntor m. m. kunna omsättas i penningar,

må kunna upphöra, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen

kan föranleda. Kungl. Majit har därefter den 8 juli 1932 anbefallt

kammarkollegiet att inkomma med utlåtande och förslag i detta ärende, och

har kollegiet den 18 i samma månad remitterat ärendet till sitt arkiv för

verkställande, i första hand, av utredning och avgivande av yttrande. Till

följd av arbetsbelastningen å arkivet och knappheten av för ändamålet

disponibel personal har emellertid sådan utredning ännu ej medhunnits,

men har kollegiet anbefallt arkivet att snarast möjligt och senast före den

1 instundande juli inkomma med dylik utredning och yttrande. Vid angivna

förhållande torde motionen i nu ifrågavarande del ej för närvarande

böra föranleda vidare åtgärd.

Kollegiet anser sig böra i detta sammanhang meddela, att kollegiet haft

under övervägande att föranstalta örn utredning örn effektiv avveckling av

vissa andra fast egendom belastande avgifter med s. k. tyst förmånsrätt,

vilka äro för den allmänna fastiglietskrediten samt reda och ordning inom

fastighetspublicitetens område menliga, såsom landgille och landskyld samt

ränta i följd av skatteköp av s. k. halländska kyrkohemman. En sådan

avveckling torde måhända kräva, att statsverket, såsom fallet är beträffande

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 91.

27

avlösning av frälseräntor, medverkar för ändamålet genom bidrag. Emellertid

hava de för kollegiet tillgängliga arbetskrafter visat sig vara alltför

fåtaliga för att något väsentligt ännu kunnat åtgöras i frågan. Härtill har

under senaste tid kommit, att nu rådande statsfinansiella svårigheter nödvändiggöra

återhållsamhet i anspråk för nya ändamål på statskassan.»

Av skäl, som i kammarkollegii förevarande yttrande anförts, vill utskottet

för sin del tillstyrka, att motionärernas framställning beaktas i den omfattning,

kollegium föreslagit. Utskottet vill ock uttala önskvärdheten av, att

den av kollegium omförmälta utredningen örn effektiv avveckling av vissa

andra fast egendom belastande avgifter med s. k. tyst förmånsrätt, så snart

ske kan, verkställes.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må i anledning av herr Nilssons i Hörby

m. fl. förevarande motion, II: 170, i skrivelse till Kungl.

Majit anhålla örn utredning, huruvida ovan omförmälta,

till Lunds domkyrka utgående avgifter av fastigheter,

vartill äganderätten icke tillkommer domkyrkan, må

kunna bringas att upphöra, samt att därvid ock tages i

övervägande, huruvida och på vad sätt den av domkyrkans

egna fastigheter utgjorda räntan och tiondespannmålen

ävensom den domkyrkan tillkommande lösningsrätt

vid försäljning utom börd må kunna upphöra,

samt att Kungl. Majit måtte för riksdagen framlägga

det förslag, vartill utredningen kan föranleda.

Stockholm den 12 maj 1933.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Utskottet.

Närvarande: se under utlåtandet nr 89.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1933:240 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående avlösning enligt bestämmelserna för frälseskatteränta av vissa avgifter till Lunds domkyrka samt s. s. 1 i texten