Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under tredje huvudtiteln gjorda framställning i fråga om anslag till beredande av viss gottgörelse åt förut i Ryssland bosatta svenska undersåtar jämte i ämnet väckta motioner.

1934-04-24 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1934:101, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under tredje huvudtiteln gjorda framställning i fråga om anslag till beredande av viss gottgörelse åt förut i Ryssland bosatta svenska undersåtar jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 101.

Nr 101.

Ankom till riksdagens kansli den 24 april 1934 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen

under tredje huvudtiteln gjorda framställning i fråga

om anslag till beredande av viss gottgörelse åt förut i

Ryssland bosatta svenska undersåtar jämte i ämnet

väckta motioner.

(Ira avd.)

Uti den till riksdagen avlåtna, den 3 januari 1934 dagtecknade propositionen

angående statsverkets tillstånd oell behov för budgetåret 1934/1935 har

Kungl. Majit under tredje huvudtiteln (punkt 23 av det vid propositionen fogade

utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden för samma

dag) föreslagit riksdagen att för viss gottgörelse åt förut i Ryssland bosatta

svenska undersåtar för budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra reservationsanslag

av 1,000,000 kronor.

I samband med förevarande ärende bär utskottet till behandling föreliaft

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr

J. Bergman m. fl. (nr 40) och den andra inom andra kammaren av herr E. Nylander

m. fl. (nr 80), varuti hemställts, att riksdagen måtte besluta att bestämma

det under punkt 23 (13) i tredje huvudtiteln upptagna extra reservationsanslaget

till viss gottgörelse åt förut i Ryssland bosatta svenska undersåtar

till det belopp 3,849,933 kronor 91 öre, som enligt statsverkspropositionen

skulle tillförts inkomsttiteln diverse inkomster;

dels en inom första kammaren av herr C. Lindhagen väckt motion (nr 284),

varuti hemställts, att riksdagen måtte besluta,

dels att det föreslagna anslaget å 1,000,000 kronor måtte höjas till 3,000,000

kronor av de tillgängliga medlen, dels att utdelningen måtte ske huvudsakligen

efter behovsprincipen (arbetslöshet, medellöshet m. m. dylikt), dels ock

att någon överlåtelse med äganderätt på staten av de på förlusterna grundade

krav icke må anses hava skett i vidare mån, än som motsvarar det belopp, som

uppburits som skadestånd ur de anvisade medlen;

dels ock en inom andra kammaren av herr B. Holmgren väckt motion (nr

207), varuti hemställts, att riksdagen måtte besluta, att hela beloppet,

5,203,365 kronor, odelat skall reserveras att fördelas mellan staten och de enskilda

rysslandssvenskarna i proportion till vars och ens fordran. Statens och

de enskildas fordringar skola alltså vid avgörandet av fördelningen av anslaget

fullt likställas.

I fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,

får utskottet hänvisa till motionerna I: 40, I: 284 och II: 207.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 101.

3

År 1931 väcktes inom riksdagens bägge kamrar i huvudsak likalydande

motioner — 1:202 och 11:334 vari föreslogs, att riksdagen måtte hemställa

örn en allsidig utredning ur vissa i motionerna angivna synpunkter av

frågan örn de förluster, som på grund av händelser i samband med revolutionen

i Ryssland drabbat därstädes bosatta svenska medborgare. I bilaga 3 till motionerna

lämnades en redogörelse för tidigare verkställda utredningar i ämnet,

vilka emellertid endast åsyftat att, så noggrant som under föreliggande ogynnsamma

omständigheter varit möjligt, fastställa beloppen av de mot sovjetregeringen

anmälda kraven. Motionärerna anförde, att hittills vidtagna åtgärder

till förmån för ifrågavarande svenska medborgare, de så kallade rysslandssvenskarna,

närmast gått ut på att förebygga nöd, varemot »den centrala frågan

örn gottgörelse» lämnats å sido.

Riksdagens beslut i anledning av motionerna delgavs Kungl. Majit i skrivelse

den 4 juni 1931 (nr 266).

I denna framhålles, under hänvisning till motionerna, att, enligt vad av dem

framginge och riksdagen i övrigt fatt bekräftat, den av motionärerna ifrågasätta

utredningen icke vore avsedd att gälla förluster, som vallats rysslandssvenskarna

genom försämring i valutor eller värdepapper, ej heller förluster

på grund av upphörda affärsförbindelser eller förluster, som drabbat svenska

industriföretag i Ryssland, utan allenast de personliga ekonomiska förluster,

som träffat enskilda svenska medborgare genom beslagtagandet av deras privata

egendom. Motionärerna hade, enligt riksdagens uppfattning, ej heller

avsett, att emot svenska staten skulle kunna framställas några anspråk pa

ersättning för förlusterna, varemot de gjort gällande, att genom statsmyndigheternas

försorg ersättningskraven borde fasthållas och hävdas gentemot Ryssland.

För egen del uttalar riksdagen, hurusom det vore tydligt, att ifrågavarande

svenskar, vilka enligt riksdagens mening under sin verksamhet i

Ryssland gjort betydelsefulla insatser för främjande av svenska intressen,

genom omvälvningen i Ryssland och den i samband härmed skedda nationaliseringen

drabbats av svåra förluster, i det de förlorat både sin egendom^ och

möjligheten att fortsätta sin verksamhet samt återkommit till Sverige såsom

utblottade flyktingar. Riksdagen säger sig hysa förvissning, att de svenska

myndigheterna skola begagna varje tillfälle att gentemot ryska sovjetstaten

söka uppnå det för ifrågavarande medborgare bästa möjliga resultat, men anser

det ovisst, vid vilken tidpunkt ett från svensk synpunkt godtagbart resultat

skulle kunna uppnås. I avvaktan på denna slutliga uppgörelse talar enligt

riksdagens mening billigheten för att rysslandssvenskarnas angelägenheter

göras till föremål för en undersökning, vilken bör innefatta provning, huruvida

sakligt bärande skäl föreligga för den av rysslandssvenskarna hävdade

ståndpunkten, att de intaga en särställning i jämförelse med andra utlandssvenskar

och även hemmasvenskar och de genom nationalisenngen för dem

uppkomna förlusterna intaga en särställning framför andra förluster, i samband

varmed riksdagen finnér ett fastställande böra ske av rysslandssvenskarnas

i varje särskilt fall genom nationaliseringen vållade förluster.

Vilka åtgärder, som borde vidtagas för mildrande av rysslandssvenskarnas

brydsamma läge, undandroge sig för det dåvarande riksdagens bedömande.

Men riksdagen förväntade, att Kungl. Maj :t, om utredningen därtill gåve anledning

eller ock andra omständigheter talade härför, beredde möjligheter för

en fortsättning av den hjälpverksamhet, som dittills ägt rum, eller ock i stället

härför vidtoge andra åtgärder, som kunde befinnas lämpliga och av förhållandena

motiverade.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 101.

Med stöd av det afförda anhåller riksdagen, att Kungl. Majit ville låta

verkställa utredning i huvudsaklig överensstämmelse med ovan angivna riktlinjer.

Vid föredragning den 26 juni 1931 av riksdagens nyssnämnda skrivelse

beslöt Kungl. Maj :t uppdraga åt f. d. presidenten i Kungl. Svea Hovrätt friherre

E. T. Marks von Wurtemberg, presidenten i samma hovrätt L. B. Ekeberg

samt ordföranden i Sveriges advokatsamfund, advokaten T. H. Forssner

att pröva, 1 :o) huruvida sakligt bärande skäl förelåge för den av rysslandssvenskarna

hävdade ståndpunkten, att de intoge en särställning i jämförelse

med andra utlandssvenskar och även hemmasvenskar, ävensom 2:o) huruvida

de förluster, rysslandssvenskarna lidit genom nationaliseringen av egendom i

Ryssland, intoge en särställning framför andra förluster.

De av Kungl. Majit utsedda sakkunnige hava avgivit sitt utlåtande den

29 december 1932. Ur detta torde följande få citeras i

..^Vid övervägande av de i anledning av nämnda riksdagsskrivelse till oss

hänskjutna spörsmålen anse vi oss böra till en början uttala vår mening örn

den ställning, de genom nationaliseringen av rysslandssvenskarnas egendom

för dem uppkomna förlusterna intaga i förhållande till förluster av annan art.

Enligt vår uppfattning^ måste förluster, som uppstå därigenom, att en regering,

utan att lämna något slags ersättning, lägger beslag å ali inom landet

varande enskild egendom,, anses intaga en särställning i förhållande till andra

slag av skada.. En dylik konfiskation kan principiellt icke sammanställas

med en expropriation mot större eller mindre ersättning för den avträdda egendomen.

Ej heller kan den jämföras med skador, som under inre oroligheter

i ett land utan styrelsens åtgörande drabba främmande medborgares egendom,

eller med skador, som under krig åsamkas sådan egendom; och lika litet

kan den sammanställas med förluster, som för en stats innevånare uppstå därigenom,

att dess valuta efter hand sjunker och tilläventyrs nedgår till nollpunkten.

Da nu en tvångsvis genomförd nationalisering av främmande egendom!

senare tider veterligen ej ifrågakommit annorstädes än i Ryssland, tveka

vi ej att jakande besvara trugan örn de genom nationaliseringen uppkomna

förlusternas särställning.

Vad beträffar spörsmålet om rysslandssvenskarnas särställning i förhållande

till andra utlandssvenskar, har i riksdagsskrivelsen framhållits, att rysslandssvenskarna

genom nationaliseringen förlorat icke blott sin egendom utan ock

möjligheten att fortsätta sin verksamhet samt därför återkommit till Sverige

såsom utblottade flyktingar. Det synes undertecknade uppenbart, att det läge,

vari rysslandssvenskarna sålunda råkat genom den i Ryssland inträffade omstörtningen,

icke kan jämföras med den belägenhet, vari andra utomlands boende

svenskar sett^sig försätta ! följd av världskriget och senare inträffande

extraordinära förhållanden i vissa stater. De svårigheter, som kunna hava

mött främmande innebyggare i dessa senare stater, hava tydligen icke, såsom

de i Ryssland uppkomna, varit ägnade att framkalla en allmän återflyttning

till hemlandet; ej heller har, såsom i Ryssland var fallet, någon återflyttning

kommit till stand pa inrådan av svenska diplomatiska och konsulära myndigheter.

Jämväl beträffande frågan örn rysslandssvenskarnas särställning i förhållande

till ’hemmasvenskar’ anse vi ett jakande svar vara påkallat. Att även

hemmavarande svenskar lidit stora, någon gång ruinerande förluster i följd av

omvälvningen i Ryssland, är naturligtvis obestridligt. Men att förluster av

denna art skulle, i stort sett, kunna jämföras med dem, som ligga i plötslig

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 101.

5

mistning av hem, ägodelar och förvärvsmöjligheter samt i en med sådan omvälvning

förknippad landsflykt, lärer ej med fog kunna påstås. I detta sammanhang

bör ej heller förbises, hurusom, på sätt i riksdagsskrivelsen erinras,

rysslandssvenskarna i de ställningar, de intagit i det främmande landet, gjort

betydelsefulla insatser för främjande av svenska intressen.

Inom undertecknades uppdrag ligger strängt taget ej att avgiva något uttalande

om de konsekvenser, som, därest vårt svar på de till oss ställda frågorna

godkännes, böra därav dragas. Vi anse oss emellertid böra framhålla,

att då riksdagen i sin skrivelse angivit, att ''billigheten’ syntes tala för en

undersökning sådan som den åt oss uppdragna, däri torde få anses ligga, att

riksdagen för sin del funnit att, änskönt några ersättningsanspråk från rysslandssvenskarnas

sida ej på rättslig grund kunna göras gällande mot den

svenska statsmakten, denna dock, därest den ifrågasatta ''särställningen’ erkännes,

bör sörja för att, oberoende av den hjälpverksamhet, som med allmänna

medel utövas till förmån för rysslandssvenskar i betryckt läge, någon

ersättning för lidna förluster omedelbart av statsmedel beredes de rysslandssvenskar,

för vilka sådan ersättning kan vara av mera väsentlig betydelse.

En sådan andemening hava vi vid besvarandet av de till oss framställda frågorna

trott oss kunna och böra inlägga i dessa.»

Efter avgivandet av berörda utlåtande hava ytterligare två till Konungen

ställda framställningar i ämnet inkommit, nämligen en den 12 november 1933

dagtecknad skrift från styrelsen för Rysslandssvenskarnas förening, vari i

huvudsak hemställes, att förslag till lösning av ersättningsfrågan måtte föreläggas

instundande riksdag, samt en framställning den 21 september 1933

från Svenska fordringsägares hos Ryssland förening, som enligt vad i skriften

angives omfattar, förutom ett antal rysslandssvenskar, även sådana

»svenska affärsmän och exportörer samt bolag och enskilda firmor, som under

kriget haft affärer med Ryssland och därvid gjort förluster», och som anhållit,

att i den proposition i ämnet, vilken kunde komma att föreläggas riksdagen,

hänsyn måtte tagas till alla slag av svenska fordringsägare hos Ryssland.

De framställningar och förslag, vilka nu påkalla Kungl. Maj:ts prövning,

innebära, att staten skulle tillerkänna rysslandssvenskarna belopp, vilka hade

karaktären av gottgörelser för lidna förluster, förskottsvis utbetalade i avvaktan

på en slutlig reglering av vederbörandes krav. Med hänsyn till vad i ärendet

anförts, i synnerhet av de jämlikt riksdagens önskan tillkallade särskilda

sakkunnige, har departementschefen ansett billigheten kräva, att svenska staten

anvisar ett belopp till fördelning bland sådana svenska medborgare, vilka

under någon mera avsevärd tid före revolutionen varit bosatta i Ryssland och

som åsamkats förluster genom national!seringen av deras egendom. Däremot

synes föreliggande utredning icke giva skäl för att man härvid skulle tillgodose

även de övriga grupper, för vilka Svenska fordringsägares hos Ryssland

förening fört talan.

Vid övervägande av frågan huru stort belopp, som lämpligen bör ställas till

förfogande för ändamålet, torde uppmärksammas, att intill senaste årsskifte

för hjälpverksamhet i olika former bland rysslandssvenskarna anvisats sammanlagt

omkring 1.7 miljoner kronor av statsmedel. Emellertid har ifrågavarande

summa åtgått under en följd av år och fördelats enbart efter behovs
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 101.

Utskottet.

principen, så att exempelvis de rysslandssvenskar, vilka kunnat hjälpligt försörja

sig själva, icke hittills uppburit något som helst bidrag av staten. Det

torde, framhåller departementschefen, bäst överensstämma med de i riksdagens

ovan anförda skrivelse uttalade önskemålen att vid nu ifrågasatt gottgörelse

icke uteslutande tillämpa behovsprincipen. Örn detta syfte skall kunna

i önskvärd utsträckning tillgodoses och den tidigare hjälpverksamheten så

småningom avvecklas, måste ett belopp av tillräcklig storleksordning härför

avses. Med hänsyn till det anförda och efter att i samråd med chefen för finansdepartementet

hava skärskådat de finansiella möjligheter, som stå till

buds, har departementschefen ansett sig böra förorda ett anslag för ändamålet

av 1,000,000 kronor.

Fördelningen av de medel, som må komma att anvisas, borde i enlighet med

Kungl. Maj:ts direktiv få handhavas av en utav Kungl. Majit tillsatt nämnd.

Vad angår de principer, som i sinom tid böra läggas till grund för utmätande

av de tilltänkta gottgörelserna, synes det departementschefen knappast möjligt

att i detta sammanhang precisera desamma. Det borde överlåtas åt Kungl.

Majit att, i den mån olika frågor klarlagts genom nämndens förberedande arbete,

fastställa de föreskrifter, som må finnas påkallade. Redan nu torde

emellertid böra framhållas, att å ena sidan viss hänsyn synes, så vitt görligt

är, böra tagas till storleken av den i varje enskilt fall lidna förlusten men å

andra sidan de, som för sin försörjning äro mest beroende av ett statens ingripande,

kunna tillerkännas en proportionsvis större ersättning, varvid jämväl

fastställandet av en övre gräns för de individuella ersättningsbeloppen bör

komma i fråga. Det ligger i sakens natur, att de, som komma i åtnjutande

av ersättningar, därigenom få anses hava på staten i motsvarande omfattning

överlåtit sina på förlusterna grundade krav. Vidare gottgörelse av förevarande

natur kan efter departementschefens mening icke av vederbörande påräknas.

Det torde, framhåller departementschefen, få anses ur budgetteknisk synpunkt

riktigast, att medel, avsedda för ett ändamål som detta, ställes till förfogande

i form av reservationsanslag.

Utskottet vill till en början lämna en på införskaffade uppgifter grundad

redogörelse för den hittills bedrivna hjälpverksamheten till förmån för rysslandssvenskarna.

Under åren 192Ö—1922 omhänderhades nämnda verksamhet av statens

kommitté för hjälp åt rysslandssvenskar. För bestridande av de med densamma

förenade utgifter anvisade riksdagen under nämnda tre år inalles

392.000 kronor. Vid sidan härav anvisade riksdagen under åren 1921 och

1922 till lån åt svenska undersåtar, som i Ryssland berövats sin egendom,

330.000 kronor. Under förenämnda tid hava alltså tillhopa anvisats 722,000

kronor.

Efter det nämnda kommitté upphört med sin verksamhet utövades densamma

först av Drottningens centralkommitté och därefter av nämnden för hjälp

bland rysslandssvenskar. Under tiden 1923—1932 har Kungl. Majit vid

olika tillfällen för ändamålet av lotterimedel anvisat sammanlagt 951,300 kro
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 101.

7

nor. Av stats- och lotterimedel hava sålunda hittills anvisats sammanlagt

1,673,300 kronor eller, i runt tal, 1.7 miljoner kronor.

De registrerade rysslandssvenskar, som erhållit hjälp sedan år 1923, hava utgjort

325 personer, representerande 660 familjemedlemmar. Under år 1933

uppgick motsvarande antal till 69 personer, representerande 107 familjemedlemmar.

Under årens lopp hava ingivits ett flertal framställningar till Kungl. Majit

i syfte att åvägabringa en lösning av rysslandssvenskarnas ersättningsfråga.

Ävenledes hava på initiativ av statsmakterna verkställts vissa utredningar rörande

rysslandssvenskarnas fordringsanspråk.

Vid 1933 års riksdag förelåg ett av Kungl. Majit framlagt förslag rörande

vissa uppgörelser dels mellan svenska staten och Sovjetunionens regering, dels

ock mellan staten och Stockholms enskilda bank angående ett år 1917 av en

rysk bankinrättning här i landet deponerat guldparti till ett värde av omkring

5 miljoner rubel. Enligt de träffade uppgörelserna, för vilka grunderna godkändes

av riksdagen, uppgår den på svenska staten fallande delen av guldpartiets

värde till 5,203,365 kronor 21 öre. Efter täckandet av vissa förskott och

fordringar m. m., vilka ansetts böra likvideras med anlitande av ifrågavarande

medel, skulle av svenska statens andel i valutan för guldpartiet återstå ett

belopp av 3,849,933 kronor 91 öre.

Med anledning av förenämnda uppgörelser hava rysslandssvenskarna ånyo

liänvänt sig till Kungl. Majit med anhållan, att förslag till lösning av ersättningsfrågan

måtte föreläggas nu pågående riksdag.

Det förslag, som Kungl. Majit nu förelagt riksdagen, innebär, att ett belopp

av 1,000,000 kronor skulle anvisas till fördelning bland sådana svenska

medborgare, vilka under någon mera avsevärd tid före revolutionen varit bosatta

i Ryssland och som åsamkats förlust genom nationaliseringen av deras

egendom.

Enligt utskottets åsikt kan staten icke anses hava någon på rättslig grund

vilande skyldighet att ersätta rysslandssvenskarna de förluster, som i samband

med omvälvningen i Ryssland drabbat dem, varav följer, att någon förpliktelse

för staten ej heller föreligger att till rysslandssvenskarna avstå det

belopp, som enligt förenämnda uppgörelser tillfaller staten, eller del därav.

Då utskottet emellertid anser sig böra tillstyrka, att staten ändock vidtager

ytterligare åtgärder för att bereda rysslandssvenskar och deras familjer lättnad

i den svåra ställning, i vilken de kommit till följd av de lidna förlusterna,

kan utskottet alltså icke grunda detta på annat än humanitära och

billighetsskäl.

Utskottet finner sig därför icke kunna biträda det i propositionen framställda

förslaget, i vad det avser, att det belopp, som finnes böra disponeras för ovan

angivna ändamål, skulle fördelas icke uteslutande efter beliovsprincipen, utan

jämväl avse att ersätta uppkomna förluster, och detta desto mindre, som en

fördelning efter sistnämnda grund icke torde vara möjlig att verkställa på

sådant sätt, att densamma komme att tillfredsställa rimliga anspråk på objektivitet

och rättvisa, och vid en sådan fördelning av den relativt obetydliga sum
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 101.

ma, som för ändamålet skulle kunna disponeras, skulle de belopp, som komme

att utbetalas såsom engångsersättningar, i regel bliva så ringa, att någon

mera effektiv eller varaktig hjälp icke därigenom komme att beredas vederbörande

mottagare.

Enligt utskottets mening böra därför statens åtgärder uti ifrågavarande hänseende

lämpligen inriktas på att fortfarande, såsom hittills skett, efter prövning

i de individuella fallen utgiva periodiska understöd åt sådana rysslandssvenskar

och deras familjer, som till följd av lidna förluster av nu ifrågavarande

slag äro i behov av hjälp. Örn så sker, förefinnes ingen anledning, att

staten avstår något av det staten enligt förenämnda överenskommelser tillfallna

beloppet, utan synes i stället viss del därav böra avsättas till en fond, vars

avkastning skall användas för omförmälda ändamål, och anser sig utskottet böra

föreslå, att för avsättning till en sådan fond anslås 2,000,000 kronor. Den årliga

avkastningen därav torde kunna beräknas till omkring 75,000 kronor, vilket

belopp således för varje år skulle bliva disponibelt för hjälpverksamheten.

Förvaltningen av fonden synes lämpligen böra anförtros åt statskontoret.

Det torde böra ankomma på Kungl. Maj :t att lämna närmare direktiv för hjälpverksamhetens

ordnande. Utskottet vill dock uttala, att, såsom redan ovan

framhållits, behovsprincipen uteslutande bör komma till tillämpning. I vissa

fall torde, örn tillgängliga medel därtill finnas, även om direkt nödläge icke

föreligger, understöd kunna givas till påbörjande av verksamhet och dylikt i

syfte att bereda vederbörande möjlighet att skaffa sig försörjning. Hjälpverksamhetens

omfattning synes icke böra inskränkas till det antal registrerade

nödlidande rysslandssvenskar, som nu finnes, utan, sedan vederbörande avlidit,

komma, därest behov föreligger, efterlevande maka ävensom oförsörjda barn

till godo. När sådana förhållanden inträda, att fondens avkastning icke behöver

helt tagas i anspråk för det avsedda ändamålet, bör fonden successivt minskas

genom att kapitalet begränsas och överskjutande belopp tillföres inkomsttiteln

»Diverse inkomster». Utskottet förutsätter, att Kungl. Majit i sinom tid vidtager

åtgärder i detta syfte.

Utskottet vill giva uttryck åt den uppfattningen, att med vad utskottet nu

föreslagit frågan örn ersättning eller understöd från svenska statens sida till

rysslandssvenskarna i anledning av deras ovannämnda förluster måste anses

vara slutligt avgjord.

De i ärendet väckta motionerna torde, i den mån de ej få anses besvarade

genom utskottets förslag, ej böra till någon åtgärd föranleda. Under åberopande

av vad utskottet sålunda anfört hemställer utskottet,

a) att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag må

såsom avsättning till en fond för lämnande av understöd åt

förut i Ryssland bosatta svenska undersåtar för budgetåret

1934/1935 anvisa under tredje huvudtiteln ett extra anslag av

2,000,000 kronor;

b) att herr Bergmans m. fl. och herr Nylanders m. fl. mo
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 101.

9

tioner 1: 40 och II: 80 samt herrar Lindhagens och Holmgrens

motioner I: 284 och II: 207, i vad de icke blivit besvarade genom

utskottets förslag, icke må till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 24 april 1934.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 100.

Reservationer:

dels av herr Holmgren, som ansett, att utskottet bort tillstyrka, att ett

extra reservationsanslag av 3,849,934 kronor måtte anvisas för budgetåret

1934/1935 för beredande av viss gottgörelse åt förut i Ryssland bosatta svenska

undersåtar;

dels och av herrar Strindlund och Svensson i Grönvik.

Bihang till riksdagens protokoll 1934

6 sami

Nr 100—101.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1934:223 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under tredje huvudtiteln gjorda framställning i fråga om anslag till beredande av s. 1 i texten