Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av vissa utav Kungl. Magit i statsverkspropositionen under åttonde huvudtiteln, punkterna 119,122, 129 och 131, gjorda framställningar angående anslag till de allmänna läroverken och kommunala mellanskolor jämte i ämnet väckta motioner. ^2-a avd) l:o) Arvoden åt extra och vikarierande ämneslärare vid de allmänna läroverken.

1934-05-04 · 31 sidor, varav 31 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 31 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1934:103, Utlåtande i anledning av vissa utav Kungl. Magit i statsverkspropositionen under åttonde huvudtiteln, punkterna 119,122, 129 och 131, gjorda framställningar angående anslag till de allmänna läroverken och kommunala mellanskolor jämte i ämnet väckta motioner. ^2-a avd) l:o) Arvoden åt extra och vikarierande ämneslärare vid de allmänna läroverken.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

1

Nr 103.

Ankom till riksdagens kansli den 4 maj 1934 kl. 11 f. m.

Utlåtande i anledning av vissa utav Kungl. Magit i statsverkspropositionen

under åttonde huvudtiteln, punkterna 119,122,

129 och 131, gjorda framställningar angående anslag till

de allmänna läroverken och kommunala mellanskolor jämte

i ämnet väckta motioner. ^2-a avd)

l:o) Arvoden åt extra och vikarierande ämneslärare vid de allmänna

läroverken. I den till riksdagen avlåtna, den 3 januari 1934 dagtecknade

propositionen (nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov för

budgetåret 1934/1935 har Kungl. Majit (punkt 119, sid. 142—146 i det vid

propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för samma dag) föreslagit riksdagen att till arvoden åt extra och vikarierande

ämneslärare vid de allmänna läroverken för budgetåret 1934/1935

anvisa ett extra anslag av 1,231,400 kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft

dels en inom första kammaren av herr Olof Olsson m. fl. väckt motion

(I: 91), vari hemställts, att riksdagen måtte dels i skrivelse till Kungl. Majit

hemställa, att den av riksdagen påkallade utredningen rörande omläggning

av skolarbetets inre organisation och de därmed förbundna ekonomiska kostnaderna

måtte snarast möjligt föreläggas riksdagen, dels i avbidan på sagda

utredning besluta att minska det under punkten 119 av åttonde huvudtiteln

äskade extra anslaget till arvoden åt extra och vikarierande ämneslärare vid

de allmänna läroverken för budgetåret 1934/1935 med 51,000 kronor, dels

ock uttala, att gymnasiets organisation i vad det gäller det fasta främmande

levande språket samt reallinjens bildningsmål, skall anordnas i enlighet med

de av riksdagen godkända grunderna, dock med den jämkning i förstnämnda

avseende — till förmån för franska språket — som i motionen angivits;

dels två likalydande motioner, väckta, den inom första kammaren av herrar

A. Thelin och G. Bagge (I: 92) och den andra inom andra kammaren av

herrar C. Lindskog och 1. Sefve (lii 194), i vilka motioner hemställts, att riksdagen

måtte vid beviljandet av anslag till extralärare vid de allmänna läroBihang

till riksdagens protokoll 1934. 6 sami. Nr 103—104. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

verken för budgetåret 1934/1935 hemställa, att Kungl. Majit skyndsammast

vidtager åtgärder, lämpade att i möjligaste mån undanröja de missförhållanden,

som utformningen av 1933 års läroverksstadga i vissa i motionen

berörda avseenden medfört;

dels ock en inom andra kammaren av herr I. Anderson i Norrköping väckt

motion (11:219), vari hemställts, att riksdagen måtte vid anslaget till extra

och vikarierande ämneslärare vid de allmänna läroverken för budgetåret

1934/1935 knyta det villkoret, dels att i latingymnasiets två högsta ringar

engelska må kunna väljas som fast ämne i stället för franska, örn minst

fem lärjungar därtill anmäla sig, dels att till realgymnasiets sex ämneskombinationer

fogas en sjunde, omfattande ämnena tyska, fysik och kemi.

Beträffande de av motionärerna till stöd för deras framställningar anförda

skälen hänvisar utskottet, i den mån redogörelse ej lämnas här nedan, till

motionerna 1:91, 1:92 och 11:219.

I det ordinarie reservationsanslaget till de allmänna läroverken ingår en

anslagspost till arvoden åt extra lärare och vikarier samt för oförutsedda

behov å 250,000 kronor. Härutöver har riksdagen å extra stat anvisat särskilt

anslag till arvoden åt extra och vikarierande ämneslärare vid de allmänna

läroverken, vilket anslag för innevarande budgetår utgår med

1,129,000 kronor.

Skolöverstyrelsen har rörande anslag för ändamålet för budgetåret 1934/

1935 anfört bland annat:

Vid beräkningen av antalet klassavdelningar under läsåret 1934/1935 hade

det visat sig, att detta antal komme att uppgå till ungefär 1,668. Därvid

hade överstyrelsen i allmänhet icke räknat med upprättandet av parallellavdelningar

i första klassen av realskolan eller första ringen av gymnasiet,

där sådana parallellavdelningar icke upprättats läsåret 1933/1934 och icke

vore angivna å de för respektive läroverk gällande specialplanerna. Fastställandet

av lärarbehovet för sålunda beräknade klassavdelningar erbjöde

en viss svårighet på grund av de år 1933 givna föreskrifterna angående

lärjungarnas rätt att tillvälja ämnen å gymnasiets och lyceets differentierade

stadium. Avsaknaden av tillräcklig erfarenhet av de nya bestämmelsernas

inflytande på behovet av undervisningstimmar på ifrågavarande stadium

medförde givetvis osäkerhet vid beräknandet av detta behov. De ungefärliga

beräkningar, som kunnat göras, syntes emellertid giva vid handen, att den

ökning av det erforderliga antalet undervisningstimmar, som betingades

därav, att samläsning mellan parallella avdelningar å skilda gymnasielinjer

i vissa ämnen icke kunde åvägabringas i samma utsträckning som tidigare,

i det hela motvägdes av det genom den nya timplanen minskade totala

antalet timmar för ifrågavarande ringar och kretsar samt av den minskning

i timantalet, som uppstode genom begränsningen av lärjungarnas tillvalsrätt

till att gälla bestämda ämnesgrupper. Överstyrelsen hade därför utgått ifrån

att behovet av undervisningstimmar på ifrågavarande stadium bleve i stort

sett oförändrat.

Enligt de år 1933 fastställda timplanerna finge årsklass eller avdelning

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

3

av årsklass, då antalet av de lärjungar, som deltoge i undervisningen i

vederbörande ämne, överstege 20, efter medgivande av skolöverstyrelsen

under 1 veckotimme i varje ämne uppdelas i två undervisningsavdelningar

vid undervisningen i modersmålet, tyska, engelska och franska i de klasser

av realskolan och kretsar av lyceet, i vilka undervisningen i nämnda ämnen

toge sin början. Om denna delning skulle helt genomföras läsåret 1934/

1935, skulle, om man utginge från de av vederbörande rektorer för höstterminen

1933 beräknade lärjungantalen, härför erfordras 914 lärartimmar,

motsvarande tjänstgöring för ungefär 35 extralärare. Huru önskvärd ur

pedagogiska synpunkter ifrågavarande klassdelning än vore, ansåge sig

överstyrelsen under rådande ekonomiska förhållanden icke böra ifrågasätta,

att densamma omedelbart genomfördes i hela den utsträckning, som ovannämnda

bestämmelse möjliggjorde. Å andra sidan hade det i olika sammanhang

sedan lång tid tillbaka framförda önskemålet om en begränsning av

klassavdelningarnas storlek vuxit i styrka i samma mån som kravet på en

individualiserad undervisning gjort sig gällande, och särskilt i fråga om

modersmålet och de främmande levande språken torde det numera vara

allmänt erkänt, att undervisningen i dessa ämnen å begynnelsestadiet icke

kunde bedrivas på ett tillfredsställande sätt i klassavdelningar på över 30

lärjungar. Med hänsyn härtill funne överstyrelsen det vara ett trängande

behov, att den klassdelning i nämnda ämnen, som nämnda bestämmelse

avsåge_ att möjliggöra, finge komma till stånd åtminstone beträffande klassavdelningar,

vilkas lärjungantal överstege 30. En från denna utgångspunkt

verkställd beräkning gåve vid handen, att för delningen erfordrades omkring

450 lärartimmar, motsvarande tjänstgöring för ungefär 17 extralärare.

Överstyrelsens detaljerade beräkningar över det sannolika lärarbehovet vid

varje särskilt läroverk hade visat, att vid de allmänna läroverken under

läsåret 1934/1935 erfordrades 331 extralärare med full tjänstgöring och dessutom

timlärare med en sammanlagd tjänstgöring av 1,210 veckotimmar,

vartill komme ovannämnda, för klassdelning vid" undervisningen å begynnelsestadiet

i modersmålet och de främmande levande språken erforderliga

17 extralärare. Härvid hade överstyrelsen förutsatt, att de av överstyrelsen

föreslagna nya lärartjänsterna, nämligen 5 lektorstjänster, 22 adjunktstjänster

och 12 ämneslärarinnebefattningar, komme att inrättas från och med läsåret

1934/1935. Då arvodet för 24 timlärartimmar i stort sett motsvarade arvodet

till en extralärare med full tjänstgöring, kunde det här uppgivna behovet

uppskattas till (331 + 50 + 17 =) 398 extralärare med full tjänstgöring.

Vidare hade överstyrelsen i likhet med föregående budgetår ansett det

nödvändigt att beräkna en viss reserv av extralärarbefattningar, vilken icke

borde sättas lägre än till 10.

Överstyrelsen hemställde sålunda örn anslag för budgetåret 1934/1935 till

anställande vid de allmänna läroverken av extralärare och timlärare till ett

antal, som motsvarade 408 extralärare med full tjänstgöring. Kostnaden

härför beräknade överstyrelsen till 1,261,800 kronor.

Liksom föregående år anhölle överstyrelsen, att ett belopp av 3,000 kronor

anvisades till arvoden åt extra ordinarie lärare vid allmänna läroverk, vilka

biträdde vid inträdesprövningar efter vårterminens slut.

t Det totala anslagsbehovet uppginge alltså till 1,264,800 kronor. Genom att

från denna siffra draga det i det ordinarie reservationsanslaget ingående anslaget

å 120,000 kronor till arvoden åt extralärare och timlärare skulle det för

ändamålet utgående extra anslaget böra bestämmas till 1,144,800 kronor.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

I anslutning till vad sålunda anförts har överstyrelsen hemställt, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att till arvoden åt extra och vikarierande

lärare vid de allmänna läroverken för budgetåret 1934/1935 anvisa

ett extra anslag av 1,144,800 kronor.

Departementschefen har anfört följande:

»Såsom för innevarande läsår har skolöverstyrelsen för läsåret 1934—1935

icke räknat med att tillfälliga parallellavdelningar i allmänhet böra upprättas

i första klassen av realskolan eller första ringen av gymnasiet, där

sådana parallellavdelningar icke upprättats redan innevarande läsår. Denna

begränsning vid upprättandet av nya parallellavdelningar beräknades av

överstyrelsen första gången för läsåret 1933—1934 i anslutning till ett av

den s. k. granskningsnämnden med hänsyn till den statsfinansiella situationen

framlagt besparingsprogram (se punkt 146 av 1933 års åttonde huvudtitel)

och föranledde ingen erinran från Kungl. Maj:ts och riksdagens sida.

Jag har emellertid ansett mig böra överväga, huruvida icke skäl kunna

anses föreligga för en uppmjukning av de nu gällande grunderna i förevarande

avseende. Det har nämligen visat sig, att den vidtagna begränsningen

medfört, att sammanlagt 794 till ifrågavarande klasser godkända

inträdessökande lärjungar vid början av höstterminen 1933 fått avvisas på

grund av platsbrist. Största antalet av dessa hänför sig till Stockholm och

Göteborg, men av mig införskaffad utredning utvisar, att även i vissa andra

städer antalet avvisade varit anmärkningsvärt högt. Att begränsningen fått

konsekvenser av så kännbar beskaffenhet lärer hava sin förklaring i att den

under senare år ständigt ökade tillströmningen till läroverken innevarande

läsår ytterligare tilltagit. Så vitt män nu kan bedöma torde någon ändring

i dessa förhållanden icke vara att förvänta för läsåret 1934—1935. Såväl

på grund av nu anförda förhållanden som ock i betraktande av den rådande

arbetslösheten bland extralärarna anser jag det därför i hög grad

önskvärt, att åtgärder må träffas till beredande av ökade möjligheter för

de allmänna läroverken att mottaga elever.

Att därvid helt bortse från den i besparingssyfte tillämpade principen

synes mig dock ej böra ske. Lämpligare torde vara, att Kungl. Majit på

framställning av skolöverstyrelsen må kunna i särskilda fall medgiva upprättande

av nya parallellavdelningar, där eljest ett större antal inträdessökande

förväntas bliva avvisade från ifrågavarande klasser.

Av den föreliggande utredningen beträffande dessa förhållanden höstterminen

1933 synes kunna beräknas, att omkring 25 nya parallellavdelningar

i första klassen av realskolan och första ringen av gymnasiet varit erforderliga

för att vid skolor, där tillströmningen varit så stark, att enligt tidigare

gällande grunder ytterligare någon parallellavdelning skulle hava upprättats,

bereda de nu i stället avvisade plats.

Motsvarande behov för läsåret 1934—1935 torde likaledes kunna beräknas

till lägst 25 nya parallellavdelningar. Kostnaderna härför kunna enligt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

5

de vanligen tillämpade grunderna uppskattas till omkring 80,000 kronor,

vilket belopp jag vill föreslå beräknas att för ifrågavarande ändamål stå

till Kungl. Maj:ts disposition att efter förslag av skolöverstyrelsen fördelas

bland läroverk, där förhållandena sådant påkalla. Vid bifall härtill torde

de starkast framträdande missförhållandena i förevarande hänseende avlägsnas.

Mot den av överstyrelsen i likhet med föregående år i övrigt tillämpade

beräkningsgrunden för det sannolika lärarbehovet har jag ingen erinran

att göra.

Överstyrelsen har beräknat, att för läsåret 1934—1935 erfordras inalles

398 extralärare med full tjänstgöring. Härutöver har liksom tidigare en

reserv av 10 extralärareänster ansetts erforderlig.

Beträffande behovet av reserv erinrar jag, att i beräkningen av anslagsbehovet

för budgetåret 1933/1934 räknats med en säkerhetsmarginal av

allenast 5 extralärarbefattningar, därvid möjlighet likväl förbehölls Kungl.

Maj:t att, därest reserven skulle visa sig otillräcklig, i enstaka fall och efter

särskild prövning för ändamålet anlita reservationerna å det ordinarie reservationsanslaget

till de allmänna läroverken. Efter framställning från skolöverstyrelsen

har Kungl. Maj:t genom särskilda beslut anvisat medel från

berörda reservationer till ytterligare 5 extralärare ävensom till timlärare med

sammanlagt 36 veckotimmars undervisning. Jag anser med hänsyn härtill

försiktigheten bjuda att nu räkna med en reserv av 10 extralärartjänster.

Överstyrelsens beräkningar sluta på en siffra av 1,144,800 kronor. Ett bifall

till mitt förslag örn nytt läroverk i Bromma föranleder en ökning av

detta belopp med 6,600 kronor till 1,151,400 kronor. Härtill skulle komma

de av mig ytterligare föreslagna 25 lärarbefattningarna. Sammanlagda kostnaden

skulle alltså uppgå till (1,151,400 + 80,000=) 1,231,400 kronor.»

Till stöd för det i motionen 1:91 framförda yrkandet har till en början

lämnats en redogörelse för behandlingen vid 1927 års riksdag av frågan örn

det s. k. inre skolarbetet, varefter i anknytning till skolöverstyrelsens av

departementschefen godtagna förslag rörande behovet av 17 extralärare för

möjliggörande av klassdelning vid undervisningen i modersmålet och de

främmande levande språken anföres bland annat följande:

Det är framställningen utan vidare örn medel till avlöning åt dessa 17

extralärare, som står i strid med riksdagens år 1927 uttalade vilja. Riksdagen

fann, såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen, dåvarande

departementschefens tankar örn skolarbetets inre gestaltning beaktansvärda,

men i den mån programmets genomförande skulle medföra ekonomiska utgifter

och framställningar följaktligen komma att göras hos riksdagen, förutsattes

uttryckligen, att dessa måtte åtföljas av erforderliga utredningar för

frågans bedömande, någonting som inte minst gällde den ifrågasatta uppdelningen

av klassavdelningar vid undervisningen i vissa ämnen.

Som ärendet nu framlägges, sker det i ett synnerligen ofullgånget skick.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

Riksdagen har inte satts i tillfälle att pröva frågan i dess helhet och departementschefen

antyder inte med ett ord, att det föreliggande anslagsäskandet

i nu angivna del förutsätter ett principiellt ställningstagande till nya

grundsatser. Ingenting har emellertid från riksdagens sida uttalats, som

dispenserar från vare sig den generella omprövning, som 1927 års riksdagsskrivelse

kräver, eller den begärda utredningen rörande de ekonomiska konsekvenserna.

Under sådana omständigheter kunna vi inte biträda den ifrågavarande

framställningen utan nödgas hemställa örn erforderlig minskning av anslagsbeloppet

i avvaktan på att Kungl. Maj:t för riksdagen framlägger de utredningar,

som 1927 års riksdag påkallade. Kostnadsökningen i nu berörda del

kan enligt skolöverstyrelsens beräkningar fastställas till 51,000 kronor.

Motionärerna komma därefter in på frågan örn vissa i 1933 års läroverksstadga

vidtagna förändringar i avseende på språkundervisningen å gymnasiet.

När skolöverstyrelsen •— anföra motionärerna — hänvisar till de år 1933

givna föreskrifterna angående lärjungarnas tillvalsrätt, berör den ytterligare

en sak, som i viss mån sammanhänger med den nyss avhandlade. Det

framhålles nämligen, att ett ökat behov av undervisningstimmar inträtt därigenom,

»att samläsning mellan parallella avdelningar å skilda gymnasielinjer

i vissa ämnen icke kunde åvägabringas i samma utsträckning som

tidigare». Vidtagna anordningar hava sålunda i detta avseende medfört en

fördyring av undervisningen vid de allmänna läroverken, utan att riksdagen

satts i tillfälle pröva förutsättningarna för densamma.

Det är emellertid inte denna fördyring, som är det mest framträdande

grundfelet hos 1933 års stadga på denna punkt. Detta ligger snarare däri,

att det obligatoriska språket å det differentierade stadiet växlar å gymnasiets

olika linjer. Franskan har härvid inträtt å latinlinjen, engelskan å reallinjen.

Samtidigt ha också timtalen och därigenom kurserna för dessa ämnen

blivit olika allteftersom det rör sig örn kärnämne eller tillvalsämne. Mot

denna anordning att förhindra en latinare att ha engelska som huvudspråk

kunna vägande invändningar resas ur den mycket betydelsefulla synpunkten

av de blivande studenternas behov. Och då det enda motivet för den ifrågavarande

anordningen torde Ira varit att bereda en starkare ställning åt

franskan, kan det inte vara ur vägen att påminna därom, att franskan inte

längre för oss svenskar har en betydelse, som kan motivera dess nya ställning

på gymnasieschemat. I våra dagar är engelskan världsspråket framför

alla andra, och med detta faktum torde även vårt latingymnasium böra

räkna.

Enligt vår mening tala olika skäl för en ändring i den år 1933 föreskrivna

ordningen på så sätt, att engelska intar ställningen som obligatoriskt språk

å gymnasiets båda linjer med samma timtal, men att de lärjungar som så

önska erhålla frihet att i stället läsa franska, därvid lämpligen minimikravet

på anslutning kan sättas så lågt som till 5 vid ett läroverk.

Motionärerna övergå därefter till att behandla frågan örn matematikundervisningen

å realgymnasiet och uppehålla sig samtidigt vid frågan örn förhållandet

mellan gymnasiets båda bildningslinjer. I dessa avseenden anföres

bland annat:

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

7

Enligt 1927 års riksdagsbeslut skulle gymnasiet ha två huvuduppgifter.

Det skulle ge lärjungarna den allmänbildning, som en högre elementarundervisning

skänker och som med fog kunde fordras av den som genomgått ett

högre läroverk. Men samtidigt hade gymnasiet att förbereda sina lärjungar

för deras kommande levnadskall och måste fördenskull ge dem tillfälle att

åtminstone i någon mån inrikta sina studier mot livets mångskiftande utbildningsvägar

och därför också lämna tillfälle till en viss specialisering.

Att förändra eller inskränka dessa gymnasiets uppgifter vore enligt riksdagens

mening uteslutet; man nödgades alltså att söka fylla dem båda.

Riksdagen hade inte utan överväganden kommit till denna ståndpunkt.

I den allmänna diskussionen hade framkommit förslag örn att frigöra läroverket

från den ställning det hade som förberedelseanstalt för fortsatta högskolestudier,

men det hade vid en närmare undersökning bland annat ådagalagts,

att bortåt tre fjärdedelar av de lärjungar, som genomgingo våra gymnasier

och där avlade studentexamen, vid sina fortsatta studier verkligen

hade behov av eller i varje fall användning för den kompetens, som studentbetyget

skänkte. Från dessa utgångspunkter skapade man 1927 års gymnasium

med de två jämbördiga linjerna. Det kunde enligt riksdagens uttalade

uppfattning ingen tvekan råda därom, att man även framgent borde bibehålla

den sedan många år stadgade uppdelningen av gymnasiet i en latinoch

en reallinje. Den grundväsentliga skillnad i dessa båda linjers karaktär,

som orsakas av naturen hos de ämnen, vilka äro konstitutiva för linjerna,

ej blott motsvarade en tydlig begåvningsdifferentiering hos lärjungarna utan

betingades jämväl av de krav, som omsorgen örn lärjungarnas val av framtida

levnadsbana uppställer.

Genom 1933 års stadga har jämbördigheten brutits i så måtto, att den

reala linjen skurits ned på ett sätt, som gör att den i grundläggande avseenden

inte mäktar bli en tillfredsställande utgångspunkt för den fortsatta

högskolutbildningen. Detta förhållande har kommit till klart uttryck i en

skrivelse från tekniska högskolans lärarkollegium den 17 maj 1933, riktad

till riksdagens statsutskott. »Matematikens ställning i realskolan och å realgymnasiet»,

heter det i denna skrivelse, »har genom den nya stadgan blivit

förändrad på ett sätt, som utan överdrift kan sägas innebära ett dråpslag

mot detta ämne. För läroverk med 5-årig realskola och 4-årigt gymnasium

har undervisningstiden minskats med 17 å 18 procent, utgörande omkring

270 undervisningstimmar. I själva verket blir undervisningstiden i matematik

för reallinjen nu mindre än den var för latinlinjen enligt 1905 års

stadga.» Inför detta läge uttalar lärarkollegiet, att det bleve omöjligt att

koncentrera den obligatoriska matematikundervisningen vid högskolan till

två terminer utan torde denna behöva utsträckas över ytterligare åtminstone

en termin. Därmed följde rubbningar i övrig undervisning på grund varav

det inte torde kunna undvikas, att den programenliga undervisningen utsträckes

utöver nuvarande fyra år. Tillika framhåller kollegiet behovet av

ytterligare en huvudlärare i ämnet jämte ett flertal assistenter. Ett annat

alternativ vore att åvägabringa nödig komplettering, vilket emellertid måste

anses praktiskt svårgenomförbart.

Läget är alltså detta, att stadgan och undervisningsplanen skapat en lucka

mellan realgymnasiets och högskolans undervisning, som på något sätt måste

fyllas. Vilken väg, som i detta avseende än väljes, kommer att draga med

sig ökade kostnader antingen för statsverket oller för den enskilde — sannolikare

såväl för statsverket som för den enskilde. Och likaså förefaller det

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

uppenbart, att den nya ordningen måste vara förbunden med tidsutdräkt

för den enskilde; förmodlingen är den tillika sämre ur kvalitetssynpunkt.

Men de faktiska verkningarna av omläggningen stanna inte vid detta;

de gå längre. Den nyss omtalade störningen i balansen linjerna emellan

har redan medfört en förskjutning av lärjungarna från latinlinjen till reallinjen,

som — därest den fortsätter — kan komma att nödvändiggöra en

omreglering av gymnasiets linjeutrustning.

Denna förskjutning belysa motionärerna med vissa statistiska uppgifter.

I motionen I: 92 anföres inledningsvis följande:

De sista fem åren ha för de svenska allmänna läroverken varit en omvandlingens

tid. De nyorganiserades 1928 och genomgripande förändringar

vidtogos 1933. Lärjungar ha i stor utsträckning överförts från en skolform

till en annan, den studielinje, de valt, har i vissa fall, utan att de i förväg

fått kännedom därom, i väsentliga avseenden ändrats, och lärarna ha

knappt hunnit skaffa sig erfarenhet från en lärokurs, förrän de måst ånyo

omlägga sin undervisning för en annan. Det är därför angeläget, att läroverken

snarast erhålla den arbetsro, utan vilken de ej kunna fylla sin samhällsviktiga

uppgift.

Det är därför icke utan tvekan, som undertecknade nu yrka på att vissa

delar av organisationen ånyo tagas under omprövning. Då emellertid regeringen

efter fastställandet av sista läroverksstadgan uppdragit åt två sakkunniga

att utreda frågan örn latinets och grekiskans ställning vid läroverken

och därigenom gjort det sannolikt, att ändringsförslag komma att framläggas

i detta avseende, och då det dessutom enligt vår mening är uppenbart,

att vissa av de nyheter, som 1933 års stadga infört, ej verka i gynnsam

riktning, tillåta vi oss yrka på, att dessa tagas upp till förnyad granskning.

Vi syfta härvid främst på den kraftiga beskärning, som drabbat särskilt

tvenne ämnen, matematik och biologi med hälsolära, samt de bestämmelser,

som fastställts för ämnesvalet på det differentierade gymnasiet.

Beträffande undervisningen i matematik å gymnasiet enligt 1933 års läroverksstadga

och timplaner anföra därefter motionärerna i huvudsak:

I en broschyr, som tillsänts riksdagens ledamöter, har föreningen för matematisk-naturvetenskaplig

undervisning framlagt resultaten av vissa av föreningen

företagna undersökningar. Genom 1933 års stadga har matematikens

timtal minskats på realskolan och reallinjen från tillsamman 43,5 till

36 veckotimmar samt på latinlinjen för de lärjungar, som tillvalt ämnet, från

32,5 till 26 veckotimmar och för dem, som ej läsa det som tillvalsämne,

från 24,5 till 19 veckotimmar. Som en följd härav har matematikens kursplan

måst i hög grad beskäras, varför de lärjungar, som komma att avlägga

sin studentexamen enligt denna stadga, måste i fråga örn detta ämne

gå avsevärt sämre rustade till fortsatta studier än de, som avlagt sin examen

enligt 1905 eller 1928 års stadga.

Detta förhållande måste förlänga studietiden och öka studiekostnaderna

för de blivande studenterna i den mån de för sin fortsatta utbildning äro

beroende av de matematikkurser, i vilka undervisning ej längre meddelas

vid läroverken. Denna undervisning måste nu i stället förläggas till de

olika fortbildningsanstalterna, där följaktligen motsvarande undervisning

måste anordnas. Resultatet härav blir i sin tur ökade kostnader för stats
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

.Statsutskottets utlåtande Nr 103.

9

verket, enär de nu vid dessa anstalter anställda lärarkrafterna ej kunna anses

tillräckliga även för denna utvidgade undervisning.

Särskilt besvärliga te sig dessa förhållanden vid de fortbildningsanstalter,

vid vilka utbildningstiden är fixerad till ett visst antal år. Tekniska högskolans

lärarkollegium tillställde statsutskottet vid 1933 års riksdag en skrivelse,

i vilken kollegiet uttalade sina farhågor i dessa avseenden. Genom

1933 års läroverksstadga, framhåller kollegiet, har undervisningen i matematik

vid våra läroverk i mycket hög grad försvagats på grund av minskningen

i undervisningstiden i såväl matematik som teckning å realgymnasiet.

En icke oväsentlig del av undervisningen i geometri meddelas nämligen

i samband med teckningsundervisningen. Då emellertid matematikens

betydelse som grund för den tekniska utbildningen på senare år alltmer

ökats, måste såsom en oundviklig konsekvens av den nya läroverksstadgan

följa en utökning av studietiden vid högskolan. »För att genomgå de delar

av elementarmatematiken, som blivit uteslutna ur studentkursen, och för att

bibringa de studerande nödig träning i elementära räkneoperationer måste»,

säger kollegiet, »anslås åtminstone en termin.» Ofrånkomligt förefaller

även, att detta medför behov av ökade lärarkrafter.

Svårigheter av motsvarande art göra sig gällande även i fråga örn andra

fortbildningsanstalter. Den ovannämnda föreningen hänvisar i detta avseende

på lantbrukshögskolan, de militära högskolorna, Chalmers tekniska institut

och farmaceutiska institutet.

Genom 1933 års läroverksstadga har således en klyfta uppkommit mellan å

ena sidan våra allmänna läroverk och å andra sidan vissa av de på dessa byggande

fortbildningsanstalterna, vilken måste utfyllas antingen genom en ny

ändring av läroverkens undervisningsplaner eller genom en omorganisation

av fortbildningsanstalterna.

Likartade förhållanden, framhåller föreningen, göra sig i fråga örn matematiken

gällande även mellan å ena sidan realskolan och å andra sidan de

på dess kurser byggande tekniska elementarskolorna och tekniska gymnasierna.

De nya undervisningsplanerna synas nödvändiggöra antingen ett

skärpande av inträdesfordringarna, så att ej längre enbart realexamen berättigar

till inträde, eller ett utökande av studietiden vid dessa skolor på ett

eller annat sätt.

Motionärerna uppehålla sig därefter vid biologiundervisningens ställning

på gymnasiet samt anföra bland annat:

I fråga örn de förändringar, som 1933 års stadga medfört för ämnet

biologi med hälsolära, har biologilärarnas förening låtit utarbeta en skrift.

Där framhålles, att biologien visserligen fått behålla sin ställning på realskolan,

men att det är det ämne, som på gymnasiet blivit hårdast nedskuret,

i det att dess timtal minskats å det 4-åriga gymnasiet från 9.5 till 7 veckotimmar

d. v. s. med 26 procent och å det 3-åriga gymnasiet från 7.5 till

5 veckotimmar d. v. s. med 33 procent. Vad som härvidlag synes särskilt

allvarligt är, att mer än hälften av denna minskning gäller det odifferentierade

gymnasiet, i det att ämnet fullständigt försvunnit från dettas högsta

ring.

Att denna minskning av undervisningstiden i biologi är mycket betänklig,

framgår utan vidare av att stora grupper av studerande behöva detta

ämne för sin fortsatta utbildning. Till dessa höra alla blivande lärare i

biologiska ämnen, museimän, tjänstemän i fiskeristaten och vid centralan
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

stalten för jordbruksförsök, läkare, tandläkare, veterinärer, apotekare, jägmästare,

lantmätare, agronomer, gymnaster, officerare av visst slag och folkskollärare.

Sedan motionärerna ingående framhållit biologiundervisningens stora allmänbildande

betydelse, anföra de, att det synes dem angeläget, att en undersökning

företages, huruvida ej undervisningen i biologi kan på det odifferentierade

gymnasiet snarast återföras till den ställning, den hade enligt 1928

års stadga, samt tillägga, att, då ändringar företagits i timplanen även för

andra ämnen utan att ha stöd av någon förberedande saklig prövning, också

dessa synas böra bli föremål för närmare granskning.

Motionärerna beröra därefter frågan örn tillvalsgrupperna å det differentierade

gymnasiet samt anföra härutinnan bland annat:

Genom 1927 års gymnasiereform minskades antalet ämnen å gymnasiets

högre stadium. Under det att en student, som ej valt bort något ämne,

tidigare hade 11 ämnen i sin examen, får han nu ej ha mer än 8, i vissa

fall 9, av vilka de 5 fasta ämnena äro för varje linje fastställda i stadgan,

3 äro tillsvalsämnen och väljas i vissa bestämda grupper och det nionde

kan, örn schemat så tillåter och klasskonferensen medgiver det, fritt väljas

bland återstående ämnen.

Uppenbarligen är det för lärjungen av stor vikt, att han får tillvälja just

sådana ämnen, som han behöver för sina fortsatta studier. Enligt 1927

års riksdags beslut ägde Kungl. Majit att bestämma lämpliga grupper av

tillvalsämnen. I 1928 års stadga fastställdes dock ej bestämda tillvalsgrupper,

utan lärjungarna lingö, med viss inskränkning och med ledning av

anvisningar, som utarbetats av skolöverstyrelsen, fritt tillvälja de ämnen,

som bäst passade dem. Genom 1933 års stadga fastställdes emellertid ämnesgrupper

för tillvalet, som avsågo bland annat att befordra ett mer ändamålsenligt

val av ämnen, framförallt beträffande de moderna språken.

Hedan tidigt uttalades emellertid farhågor, att detta syfte ej skulle helt

förverkligas, och lärjungarnas val av ämnesgrupper för innevarande läsår

synas även tyda härpå. I viss mån kanske detta sammanhänger med att

vid tiden för valen osäkerhet gjorde sig gällande i fråga om skrivningarna

i de moderna främmande språken.

Uppenbart är, att de nu fastställda grupperna ej fullt motsvara lärjungarnas

önskemål och behov, varför en komplettering av dem synes böra

äga rum. Man kan visserligen göra den invändningen, att än så länge allt

för liten erfarenhet föreligger örn hur stadgans bestämmelser i dessa avseenden

komma att verka, men dels är det redan nu tydligt att de i vissa

hänseenden ej äro fullt tillfredsställande, dels kommer mycket snart erfarenhet

ätt föreligga från ytterligare ett läsår.

De nya bestämmelserna örn tillvalen synas bland annat åsyfta att förmå

lärjungarna till ett mer allsidigt val av moderna språk. Detta mål har dock

näppeligen nåtts.

Sedan motionärerna därefter framhållit vikten av att även frågan om en

nyspråklig linje borde beaktas vid den utredning rörande tillvalsgrupperna,

som motionärerna påyrkat, anföra de följande:

I motioner i båda kamrarna år 1933 framhölls, att ett betydande antaextralärare

skulle bli arbetslösa genom den starka beskärningen i 1933 års

stadga av den matematisk-naturvetenskapliga ämnesgruppen. Denna far
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

11

håga har även besannats, ehuru åtgärder vidtagits för att mildra denna

arbetslöshet. Sålunda har ecklesiastikministern ansett sig böra tillråda användandet

av ifrågavarande lärare vid undervisning i ämnen, för vilka de

ej äro särskilt utbildade. Då lärarnas utbildning tager mycket lång tid i

anspråk och studenternas val av studieämnen vid universitet och högskolor

måste företagas på lång sikt, är det för undvikande av allt för stora ojämnheter

i fråga örn tillgången på kompetenta lärarkrafter viktigt, att den av

oss påyrkade utredningen snarast möjligt kommer till stånd. Frågan om

extralärarnas anställning är sålunda i hög grad beroende av de här ovan

berörda förhållandena. Det synes oss därför lämpligt, att beviljandet av

anslag till extralärare vid de allmänna läroverken göres beroende av åtgärder

i här antydd riktning.

Till stöd för det i motion II: 219 framförda yrkandet anföres slutligen

följande:

Enligt 1927 års riksdagsbeslut skulle på gymnasiets differentierade stadium

ett modernt språk vara obligatoriskt, s. k. fast ämne. Enligt 1928

års läroverksstadga hade lärjungarna möjlighet att fritt välja vilket som

helst av de tre moderna språken såsom fast språk. I denna ordning gjorde

1933 års läroverksstadga den förändringen, att valfriheten upphävdes och

ett av språken gjordes till fast språk: på latinlinjen franskan, på reallinjen

engelskan.

Nu torde det vara oomstritt, att på reallinjen intet annat språk än engelskan

bör komma i fråga som fast språk. Däremot synes införandet av

franskan såsom fast språk på latinlinjen knappast överensstämma med

andemeningen i 1927 års riksdagsbeslut. Ej heller torde det motsvara samtliga

lärjungars på latingymnasiet behov. Engelskan är dock i vår tid det

dominerande världsspråket. En skolordning, som berövar latingymnasiets

elever tillfälle till det fördjupade studium av engelskan, som endast en

större gymnasiekurs med även skriftliga övningar möjliggör, kan icke

anses motsvara kraven på en modern skola. Det synes rimligt, att sådant

tillfälle beredes latinarna genom en bestämmelse, att på latingymnasiet engelskan

må kunna ingå som fast ämne i stället för franskan, örn minst fem

lärjungar så önska.

Aven en annan detalj i 1933 års läroverksstadga har framkallat svårigheter.

Fördelningen av realisterna i näst högsta ringen på reallinjens sex

olika tillvalsgrupper visar hösten 1933, sedan den nya stadgan trätt i kraft,

den egendomligheten, att av samtliga elever 51,7 procent falla på en tillvalsgrupp,

den sjätte, medan övriga 48,3 procent fördela sig på de andra

fem grupperna. Den sjätte tillvalsgruppens oproportionerligt starka dragningskraft

beror uppenbarligen därpå, att denna grupp är den enda, i vilken

franska icke ingår.

Det är emellertid tydligt, att den stora kategori av realister, som för sin

utbildning behöva fysik och kemi men icke biologi, skulle ha större nytta

av ytterligare ett modernt språk än av biologi. För denna kategori är för

närvarande den femte tilvalsgruppen, som omfattar franska, fysik och kemi,

den enda möjliga. Då emellertid denna grupp med sin nuvarande sammansättning

visat sig icke på långt när kunna samla alla de elever, för

vilka den är avsedd, synas realgymnasiets ämneskombinationer böra utökas

med en ny, omfattande tyska, fysik och kemi.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

Utskottet.

Utskottet har ansett sig böra i här förevarande punkt i ett sammanhang

till behandling upptaga dels de motionsvis framförda yrkandena örn ändringar

i gällande läroverksstadga med tillhörande kurs- och timplaner, dels

frågan om anslag till arvoden åt extra och vikarierande ämneslärare vid de

allmänna läroverken, vilken sistnämnda fråga i vissa av de väckta motionerna

anknutits till ändringsyrkandena rörande läroverksstadgan.

Utskottet upptager till en början förslagen örn förändringar i 1933 års

läroverksstadga m. m.

Enligt 1927 års riksdagsbeslut skulle, såsom i motionen II: 219 erinrats,

på gymnasiets differentierade stadium ett modernt språk vara obligatoriskt,

s. k. fast ämne. Enligt 1928 års läroverksstadga hade lärjungarna möjlighet

att fritt välja vilket som helst av de tre moderna språken såsom fast

språk. I denna ordning gjorde 1933 års läroverksstadga den förändringen,

att valfriheten upphävdes och ett av språken gjordes till fast språk: på

latinlinjen franskan, på reallinjen engelskan. I motionerna hava framhållits

svårigheter av olika slag, vilka anses hava blivit en följd av bestämmelsen

att franskan skall vara fast språk å latinlinjen. Utskottet har visserligen

funnit ett stärkande av franskans ställning vid läroverken motiverat,

men å andra sidan har utskottet av de framlagda utredningarna funnit sig

övertygat örn att vissa olägenheter uppkommit på grund av berörda bestämmelse

i 1933 års läroverksstadga. Utskottet har med hänsyn härtill funnit

skäl att till omprövning upptaga frågan örn det fasta språket på gymnasiets

differentierade stadium.

I motionen I: 91 har föreslagits, att engelska skulle intaga ställningen

som obligatoriskt språk å gymnasiets båda linjer med samma timtal men

att de lärjungar, som så önskade, skulle erhålla frihet att i stället läsa

franska, varvid lämpligen minimikravet på anslutning kunde sättas till fem

vid ett läroverk. I motionen II: 219 har däremot föreslagits, att i latingymnasiets

två högsta ringar engelska skulle kunna väljas som fast ämne

i stället för franska, om minst fem lärjungar därtill anmälde sig.

Utskottet har funnit det i motionen II: 219 framförda förslaget innebära

ett lämpligt uppslag till lösning av denna fråga. Vid bifall till vad i berörda

motion i denna del yrkats sker ingen förändring i den ställning som fast

språk å latinlinjen, som franskan erhållit genom 1933 års läroverksstadga.

Däremot öppnas jämväl för latingymnasiets elever tillfällen till ett fördjupat

studium av engelska språket i den mån de för sin framtida levnadsbana

finna sådant ändamålsenligt.

Emellertid finner utskottet skäligt, att motsvarande valfrihet beträffande

det fasta språket i gymnasiets två högsta ringar, som sålunda föreslagits

skola under viss förutsättning tillkomma latingymnasiets elever, jämväl tillförsäkras

realgymnasiets elever på så sätt, att det medgives, att i realgymnasiets

två högsta ringar franska skall kunna väljas som fast språk i stället

för engelska, örn minst fem lärjungar därtill anmäla sig.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

13

I anslutning till vad sålunda anförts finner sig utskottet böra tillstyrka,

att riksdagen må i anledning av motionerna I: 91 och II: 219, i vad dessa

motioner avse det fasta språket å latinlinjen, hos Kungl. Maj:t hemställa

örn vidtagande av sådana jämkningar i gällande läroverksstadga, att dels i

latingymnasiets två högsta ringar engelska språket må kunna väljas som

fast ämne i stället för franska språket, dels ock i realgymnasiets två högsta

ringar franska språket må kunna väljas som fast ämne i stället för engelska

språket, allt under förutsättning att i varje fall minst fem lärjungar därtill

anmäla sig.

I fråga örn matematikundervisningen å realgymnasiet hava i motionerna

I: 91 samt I: 92 och II: 194 framförts vissa anmärkningar. Det har sålunda

framhållits, att genom den år 1933 vidtagna beskärningen av nämnda undervisning

en lucka uppstått mellan realgymnasiets och vissa fackhögskolors,

speciellt tekniska högskolans, undervisning. Då ett icke ringa antal av dem,

som avlägga studentexamen å reallinjen, sedan fortsätta just vid tekniska

högskolan och andra i motionerna berörda fackhögskolor, måste de på grund

av nyssberörda förhållanden uppkommande svårigheterna bliva kännbara.

Härigenom nödgas antingen dessa studerande att före inträdet i en fackhögskola

av nu förevarande slag underkasta sig en kostsam och tidsödande

komplettering eller vederbörande högskola att utöka sin matematikundervisning

med de partier, vilka tidigare ingått i studentkursen, något som —

frånsett de härmed förenade kostnaderna — måste medföra en viss förlängning

av studietiden.

Utskottet har funnit vad sålunda motionsvis anförts, vilket jämväl under

ärendets handläggning i utskottet ytterligare bekräftats, beaktansvärt och

finner det med hänsyn härtill vara önskvärt att matematikundervisningen på

realgymnasiet så ordnas, att berörda lucka mellan realgymnasiets och vissa

fackhögskolors undervisning utfylles. Utskottet tillstyrker därför, att riksdagen

må hos Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t måtte, efter vederbörlig

utredning, vidtaga sådana ändringar i gällande läroverksstadga med tillhörande

kurs- och timplaner med avseende å matematikundervisningen å

realgymnasiet, som kunna befinnas erforderliga och lämpliga för vinnande

av berörda syfte.

I de i här förevarande sammanhang av utskottet behandlade motionerna

hava vidare upptagits vissa andra, under förarbetena för 1933 års läroverksstadga

icke närmare berörda ändringar i 1928 års läroverksstadga, främst

biologiens ställning samt tillvalsgrupperna å realgymnasiet.

Utskottet har icke funnit skäl föreligga för riksdagen att ingå på någon

närmare prövning av dessa detaljfrågor. Vid den omprövning av hithörande

frågor, som torde komma att ske med anledning av vad utskottet

nyss förordat rörande matematikundervisningen å realgymnasiet, torde det

lämpligen böra bliva föremål för övervägande huruvida och i vad mån olä
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

genheter i övrigt kunna föreligga, varefter de åtgärder torde böra vidtagas,

som med anledning härav kunna visa sig erforderliga.

Härefter vill utskottet övergå till frågan örn det belopp, med vilket anslaget

till arvoden åt extra och vikarierande ämneslärare vid de allmänna

läroverken må böra uppföras för budgetåret 1934/1935.

Kungl. Maj:ts förslag, som slutar å ett belopp av 1,231,400 kronor eller

102,400 kronor mera än innevarande budgetår, innebär i tre hänseenden

ändringar i de beräkningsgrunder, som legat till grund för bestämmandet

av det för innevarande budgetår utgående anslaget. Till en början har för

beredande av möjlighet av viss uppdelning vid undervisning å begynnelsestadiet

i modersmålet och de främmande levande språken av klassavdelningar,

vilkas lärjungantal överstiger 30, beräknats föreligga ett behov av omkring

450 lärartimmar, motsvarande tjänstgöring för ungefär 17 extralärare,

vilket enligt vedertagna grunder antagits skola draga en kostnad av 51,000

kronor. Vidare bar för beredande av möjlighet att upprätta nya parallellavdelningar

i de fall, där eljest ett större antal kompetenta inträdessökande

förväntas bliva avvisade från första klassen av realskolan eller första ringen

av gymnasiet, beräknats medel för omkring 25 nya parallellavdelningar,

80,000 kronor. Vid framläggandet av detta förslag har departementschefen

jämväl framhållit den rådande arbetslösheten bland extralärarna. Slutligen

har departementschefen med hänsyn till erfarenheterna från innevarande

läsår ansett sig böra räkna med en säkerhetsmarginal av 10 extralärarbefattningar

mot 5 för innevarande budgetår.

Vad först beträffar frågan örn uppdelning av klass i mindre avdelningar

vid undervisning å begynnelsestadiet i modersmålet och de främmande

levande språken har i motionen I: 91 yrkats avslag härå i avbidan på framläggande

för riksdagen av den av 1927 års riksdag påkallade utredningen

rörande omläggning av skolarbetetets inre organisation och de därmed förenade

kostnaderna. Med hänsyn härtill har anslaget föreslagits skola minskas

med det för detta ändamål beräknade beloppet av 51,000 kronor.

De av 1927 års riksdag begärda utredningarna rörande skolarbetets inre

gestaltning äro synnerligen omfattande och kunna — särskilt i vad angår

den då berörda frågan örn minskning av parallellavdelningarnas storlek —

medföra betydande ekonomiska konsekvenser. Utskottet utgår från att utredningar

i de av 1927 års riksdag i här förevarande sammanhang berörda

frågorna komma att — i den mån omständigheterna sådant påkalla och

medgiva — föreläggas riksdagen. Det förslag, vartill utskottet nu har att

taga ställning, berör däremot endast en detalj av det stora av 1927 års

riksdag behandlade frågekomplexet. De ekonomiska konsekvenserna av

uppdelningen med den begränsning, den nu föreslagits skola erhålla, kunna

— efter den av skolöverstyrelsen verkställda, i statsrådsprotokollet återgivna

utredningen — helt överblickas. Med hänsyn till de stora och från alla

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

15

håll vitsordade fördelar av pedagogisk art, som en uppdelning som den nu

ifrågasatta måste medföra, har utskottet ansett sig böra tillstyrka Kungl.

Maj:ts förslag i denna del samt avstyrker alltså motionen I: 91 i vad den

avser minskning av anslaget. Utskottet utgår härvid från att uppdelning

av klass eller klassavdelning i vidare omfattning än vad nu ifrågasatts icke

kommer att ske utan att riksdagen dessförinnan — i den mån en dylik uppdelning

är förbunden med ökade kostnader — satts i tillfälle att pröva frågan.

Såsom nyss erinrats, har vidare för upprättande av omkring 25 nya parallellavdelningar

för beredande av utrymme för godkända inträdessökande

beräknats ett belopp av 80,000 kronor. De skäl, som av departementschefen

anförts för viss uppmjukning av gällande bestämmelser rörande upprättande

av parallellavdelningar, hava synts utskottet hava mycket fog för sig.

För att bedöma behovet av nya avdelningar av här förevarande art har

utskottet under hand från skolöverstyrelsen inhämtat detaljerade uppgifter

rörande godkända inträdessökande lärjungar till första klassen av realskolan

eller första ringen av gymnasiet, vilka höstterminen 1933 måst avvisas på grund

av platsbrist. De sålunda erhållna uppgifterna giva vid handen, att vid vissa

skolor antalet dylika avvisade inskränker sig till några få. Utskottet har

emellertid ansett sig böra utgå från att parallellavdelning av här förevarande

slag ej må upprättas, därest icke minst 10 godkända inträdessökande eljest

kunna förväntas bliva avvisade och icke kunna vinna inträde i annat statligt

läroverk, respektive kommunal mellanskola å samma ort. Från denna utgångspunkt

har utskottet efter sin granskning av berörda uppgifter funnit sig

kunna föreslå en nedsättning av de beräknade nya parallellavdelningarna

till högst 10. Såsom departementschefen föreslagit, torde det få ankomma

på Kungl. Majit att på framställning av skolöverstyrelsen inom det sålunda

angivna antalet medgiva upprättande av nya parallellavdelningar, där eljest

ett större antal inträdessökande skulle bliva avvisade från berörda klasser,

respektive ringar. Kostnaderna för de av utskottet sålunda tillstyrkta 10

parallellavdelningarna kunna efter sedvanliga grunder beräknas till 30,000

kronor, vilket innebär en anslagsminskning i förhållande till Kungl. Majits

förslag med 50,000 kronor.

Förslaget örn beräknande av en reserv av 10 extralärartjänster har utskottet

ansett sig böra tillstyrka.

Då Kungl. Majits förslag i övrigt icke givit utskottet anledning till erinran,

skulle anslaget till arvoden åt extra och vikarierande ämneslärare vid

de allmänna läroverken för budgetåret 1934/1935 behöva upptagas med ett

belopp av (1,231,400 — 50,000) 1,181,400 kronor.

Vad i motionen lii 219 yrkats därom, att vid beviljandet av här förevarande

anslag skulle knytas vissa villkor rörande undervisningens anordnande,

kan utskottet med den ställning, utskottet i det föregående intagit till vissa

i samband med 1933 års läroverksstadga gjorda yrkanden, icke biträda.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

I anslutning till vad sålunda anförts hemställer utskottet,

a) att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag

samt med avslag ej mindre å herr Olof Olssons ovanberörda

motion (I: 91), i vad densamma avser minskning av här

förevarande anslag, än även å herr Andersons i Norrköping

ovannämnda motion (II: 219), i vad densamma avser knytande

av vissa villkor vid här ifrågavarande anslag, till arvoden

åt extra och vikarierande ämneslärare vid de allmänna

läroverken för budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra anslag

av 1,181,400 kronor;

b) att riksdagen må, i anledning av herr Olof Olssons

och herr Andersons i Norrköping ovannämnda motioner

(I: 91 och II: 219), i vad dessa motioner avse det fasta

språket å latinlinjen, i skrivelse till Kungl. Majit hemställa

örn vidtagande av sådana jämkningar i gällande läroverksstadga,

att dels i latingymnasiets två högsta ringar engelska

språket må kunna väljas som fast ämne i stället för franska

språket, dels ock i realgymnasiets två högsta ringar franska

språket må kunna väljas som fast ämne i stället för engelska

språket, allt under förutsättning att i varje fall minst fem

lärjungar därtill anmäla sig;

c) att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Majit hemställa,

att Kungl. Majit måtte, efter vederbörlig utredning,

vidtaga sådana jämkningar i gällande läroverksstadga med

tillhörande kurs- och timplaner med avseende å matematikundervisningen

å realgymnasiet, som kunna befinnas erforderliga

med hänsyn till vad utskottet i det föregående anfört;

d) att herr Olof Olssons, herrar Thelins och Bagges ävensom

herrar Lindskogs och Sefves samt herr Andersons i Norrköping

ovannämnda motioner (I: 91, I: 92 och lii 194 samt

lii 219) — i den mån de icke innefattas i vad utskottet i

det föregående hemställt — må anses hesvarade med vad

utskottet i det föregående anfört.

2:o) Vissa spörsmål ifråga om den högre skolundervisningen. I

en inom första kammaren av herr N. Wohlin m. fl. väckt motion (I: 1) har

hemställts, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit anhålla om föranstaltandet

av en förutsättningslös och allsidig utredning rörande de spörsmål

i fråga om den högre skolundervisningen, vilka i motionen berörts,

samt att för riksdagen framlägga de förslag, vartill denna utredning må

kunna föranleda.

I motionen har erinrats örn vissa allmänna uppfostrings- och utbildningsproblem,

vilka vore förtjänta av att tagas under allvarlig omprövning. För

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

17

att komma till rätta med dem och erhålla dea nödiga överblicken vore en

obunden och förutsättningslös utredning erforderlig, avseende den högre

skolundervisningens, enkannerligen gymnasieundervisningens, uppgifter och

mål. En dylik utredning borde taga sikte på vilka önskemål och krav

våra dagars samhälle ställde på vad i motionen kallats en högre medborgerlig

utbildning. I samband härmed borde jämväl en allsidig utredning

ske rörande de krav, som lämpligen borde ställas på den speciella utbildningen

för inträde på vissa levnadsbanor eller tillträde till vissa specialskolor

och högre utbildningsanstalter, vare sig av mera teoretisk eller mera

praktisk art. En dylik utredning borde avse att ådagalägga sambandet

mellan den högre medborgerliga bildningen och på bestämda levnadsbanor

inriktad speciell utbildning. Det sålunda ifrågasatta utredningsarbetet borde

inriktas på att lämna utgångspunkter för en rationell anordning av den

högre skolutbildningen. Kärnan i denna utbildning syntes böra utgöras av

den högre medborgerliga bildningen, och till denna borde anknytas, genom

rika differentieringsmöjligheter, särskilda bildningslinjer för dem, som för

sin framtida levnadsbana vore i behov av specialutbildning. Härvid borde

tagas under övervägande, i vad mån möjligheter förelåge att tidigare än nu

vore fallet avsluta skolutbildningen för dem, som avsåge att ernå en högre

medborgerlig utbildning men icke vore i behov av en förberedande specialutbildning

för inträde exempelvis vid universitet eller andra högre utbildningsanstalter.

Fördelarna av en anordning sådan som den skisserade vore

av många skilda slag. Den kunde för ett avsevärt antal av den högre skolans

lärjungar komma att innebära en förkortning av skoltiden och därmed

ett tidigare utträde i det praktiska livet eller tidigare inriktning på specialutbildningen

för den tilltänkta levnadsbanan. Därigenom komme den överhuvud

taget att innebära en för sitt ändamål mera avpassad utbildning.

Vidare borde en högre skola, som inrymde utbildning, inriktad såväl på

olika områden av det praktiska livet som på mera teoretiskt betonade levnadsvanor,

vara ägnad att åstadkomma en socialt utjämnande verkan, både

i fråga om olika slag av skolutbildning och i fråga om olika slag av samhällelig

verksamhet. Slutligen borde särskilt nämnas, att anordningen borde

åsyfta att för dem, som hade för avsikt att fortsätta sina studier vid universitet

eller högskolor, bereda en för dylikt syftemål tillrättalagd utbildning.

Utredningen borde jämväl omfatta frågan om huruvida en kontrollerad

avgångsexamen kunde i större eller mindre utsträckning avskaffas

ävensom, i den mån den ansåges böra bibehållas, på vad sätt den lämpligen

borde vara anordnad. En av de synpunkter, som härvidlag borde uppmärksammas,

vore den, som avsåge examenskontrollens inverkan på det

normala skolarbetet. Utredningen borde jämväl överväga förslag till försöksanordningar

vid ett eller annat läroverk. Vidare borde uppmärksammas

de enskilda försöksskolor, som funnes inrättade i vårt land och vilkas

erfarenhetsrön i många fall säkerligen kunde vara av värde. Beträffande

dylika enskilda försöksskolor torde det vid utredningen böra tagas under

övervägande, på vad sätt deras verksamhet, i den mån den befunnes värd

att stödja, kunde bli föremål för omvårdnad från statsmakternas sida i

högre grad än vad nu vore fallet. Slutligen har erinrats örn att den ifrågasatta

utredningen icke torde undgå att jämväl ställas inför spörsmålet, hur

lärarutbildningen, för att kunna främja den i motionen berörda läggningen

av skolans verksamhet, borde vara på lämpligaste sätt anordnad.

Bihang till riksdagens protokoll 1934. G sami. Nr 103—104.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

Utskottet.

Utskottet.

I här förevarande motion har berörts en rad problem i fråga örn den

högre skolundervisningens, särskilt gymnasieundervisningens, uppgifter och

mål. Ehuru utskottet funnit åtskilliga av de framförda synpunkterna beaktansvärda,

har utskottet dock icke ansett sig kunna tillstyrka motionärernas

hemställan. Frågan om den högre skolundervisningens organisation var

så sent som år 1927 föremål för en ingående prövning, vilken resulterade

i betydande förändringar. Starka skäl synas utskottet tala för att denna

organisation, åtminstone i sina grunddrag, lämnas orubbad en tid, så att

tillräcklig erfarenhet av dess verkningar kan hinna samlas. Efter de senaste

årens stora förändringar äro vidare läroverken enligt utskottets uppfattning

i behov av arbetsro och böra tillika få möjlighet att på den givna

grunden söka utvinna bästa möjliga resultat av den nya organisationen.

Det torde emellertid icke kunna undvikas, att en pågående utredning med

den vittgående syftning, som här begärts — vilken därjämte på grund av

materialets omfattning måste draga avsevärd tid — skulle komma att verka

hinderligt i nu berörda hänseenden.

På grund av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att herr Wohlins m. fl. förevarande motion (I: 1) icke må

till någon riksdagens åtgärd föranleda.

3:o) Upprättande av en nyspråklig gymnasielinje vid de allmänna

läroverken. I en inom andra kammaren av herr I. Anderson i Norrköping

m. fl. väckt motion (II: 96) har hemställts, att riksdagen ville besluta att hos

Kungl. Maj:t begära en skyndsam utredning örn upprättande vid de allmänna

läroverken av en nyspråklig gymnasielinje vid sidan av de båda nu

existerande linjerna.

I motionen har framhållits, att möjlighet saknas för de elever, vilka efter

avlagd studentexamen hava för avsikt att ägna sig åt någon av nutidens

många praktiskt betonade levnadsbanor, att å det nuvarande gymnasiet erhålla

en fullt tillfredsställande utbildning. Detsamma gäller enligt motionärerna

åtskilliga av de elever, vilka ämna fortsätta sin utbildning vid

fackhögskolor. Den närmast till hands liggande och sannolikt också den

effektivaste åtgärden mot den påtalade tillströmningen till universiteten hava

motionärerna i anslutning härtill funnit vara en förändring av gymnasiets

organisation i sådan riktning, att åtminstone en av gymnasiets linjer öppnade

mera direkta möjligheter för inträde på praktiskt betonade levnadsbanor

än vad nu är fallet. Detta skulle ernås genom upprättandet av en

på ändamålsenligt sätt anordnad nyspråklig gymnasielinje vid sidan av de

båda nu existerande linjerna.

Jämväl de i här förevarande motion framförda synpunkterna har utskottet

funnit beaktansvärda. Frågan örn inrättande av en nyspråklig gymnasielinje

behandlades emellertid ingående i samband med 1927 års läroverksreform,

varvid riksdagen i sin skrivelse nr 262 med anledning av Kungl.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

19

Majits förslag, att en nyspråklig linje skulle anordnas vid sidan av de båda

nuvarande huvudlinjerna, anförde, att riksdagen ej funnit det nödvändigt

att en ny fast huvudlinje komme till stånd. Utskottet har ej funnit tillräckliga

skäl föreligga för att denna fråga redan nu skulle upptagas till

förnyad omprövning. Med hänsyn härtill och under hänvisning tillika till

de synpunkter, vilka av utskottet under föregående punkt framhållits, hemställer

utskottet,

att herr Andersons i Norrköping m. fl. förevarande motion

(II: 96) icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.

4:o) Extra arvoden åt lärare i övningsämnen vid de allmänna läroverken.

I den till riksdagen den 3 januari 1934 avlåtna propositionen (nr 1)

angående statsverkets tillstånd och behov för budgetåret 1934/1935 har Kungl.

Majit under åttonde huvudtiteln (punkt 122, sid. 147—150 av det vid propositionen

fogade utdraget av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för nämnda dag) föreslagit riksdagen att till extra arvoden åt -lärare i övningsämnen

vid de allmänna läroverken förbudgetåret 1934/1935 anvisa ett

extra anslag av 383,520 kronor att, i huvudsaklig överensstämmelse med de

grunder, som av departementschefen i statsrådsprotokollet angivits, utgå

enligt den närmare fördelning, som av Kungl. Majit bestämmes.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två likalydande

motioner, väckta, den ena inom första kammaren av herrar K. Sandegård

och G. A. Björkman (I: 32) och den andra inom andra kammaren av herr

C. P. Ossbahr m. fl. (II: 95), i vilka motioner hemställts, att riksdagen ville

höja den i det extra anslaget till extra arvoden åt lärare i övningsämnen

vid de allmänna läroverken för budgetåret 1934/1935 ingående posten: extra

arvoden åt gymnastiklärare utöver det i statsverkspropositionen under punkt

122 föreslagna beloppet 129,000 kronor med 13,000 kronor till 142,000

kronor.

Ifrågavarande anslag till extra arvoden åt lärare i övningsämnen vid de

allmänna läroverken är i riksstaten för innevarande budgetår upptaget med

ett belopp av 384,000 kronor.

I det ordinarie reservationsanslaget till de allmänna läroverken ingår en

anslagspost å 132,600 kronor till extra arvoden åt teckningslärare. Till förstärkning

härav utgår för innevarande budgetår en summa av 128,200 kronor

från anslaget till extra arvoden åt lärare i övningsämnen. Skolöverstyrelsen

har för läsåret 1934/1935 uppskattat kostnaderna för behovet

undervisningstimmar till i runt tal 255,700 kronor. Departementschefen

har, i anslutning till skolöverstyrelsens nyssnämnda beräkningar och med

erinran att den i det ordinarie reservationsanslaget ingående anslagsposten

som nämnts uppginge till 132,600 kronor, för här ifrågavarande ändamål

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

på extra stat för nästkommande budgetår beräknat ett belopp av 123,100

kronor eller 5,100 kronor mindre än innevarande budgetår.

I det ordinarie reservationsanslaget till de allmänna läroverken ingår vidare

en särskild anslagspost å 20,000 kronor till beredande av arvoden åt

gymnastiklärare. Till förstärkning av denna post utgår för innevarande

budgetår 129,000 kronor från anslaget till extra arvoden åt lärare i övningsämnen.

Beträffande anslagsbehovet för budgetåret 1934/1935 meddelar överstyrelsen,

att överstyrelsen vid beräkningen av antalet erforderliga gymnastikavdelningar

tillämpat de av 1933 års riksdag angivna principerna beträffande

gymnastikavdelningarnas normala storlek, d. v. s. två sammanslagna

klassavdelningar, där ej avvikelse befunnits skälig med hänsyn till lokalutrymmen,

lärjungarnas åldersstadium eller kön. Härefter anför överstyrelsen

i huvudsak följande:

Enligt gällande bestämmelser finge vid beräkning av tjänstgöringen för

Övningslärare, som hade att planlägga och ordna lärjungarnas friluftsverksamhet,

sådant uppdrag anses likvärdigt med en undervisningstimme i

veckan. Planläggandet och ordnandet av friluftsdagarna vore vid de större

läroverken ett arbete av stor omfattning, för vars utförande gymnastiklärarna

i regel ägde de största förutsättningarna. Hittills hade denna uppgift

fullgjorts utan att vederbörande gymnastiklärare kunnat beredas någon ersättning

härför. I vilka fall ersättning borde lämnas vore beroende såväl

på lärjungantalets storlek som på vissa lokala förhållanden vid läroverket

och å läroverksorten. Av sparsamhetsskäl hade överstyrelsen för närvarande

icke ansett sig böra beräkna, att sådan ersättning annat än i undantagsfall

skulle utgå till läroverk med ett lärjungantal understigande 400. Under

denna förutsättning erfordrades arvoden för omkring 40 lärartimmar, och

med ett medelpris av 137 kronor per timme kunde kostnaden härför beräknas

till 5,480 kronor.

För de nya undervisningsavdelningar, som från och med läsåret 1934/

1935 övertoges av staten vid de kommunala mellanskolor, som stöde under

förstatligande, samt vid läroverk, som på grund av riksdagens beslut stöde

under utvidgning, beräknade överstyrelsen en kostnadsökning av 4,590

kronor. Då enligt vad överstyrelsen meddelat, till extra arvoden åt gymnastiklärare

för år 1933 beräknades utgå 147,500 kronor, skulle anslag för

här ifrågavarande ändamål för budgetåret 1934/1935 erfordras till ett belopp

av (147,500 + 5,480 + 4,590=) 157,570 kronor eller i runt tal 157,500

kronor.

Under hänvisning till gymnastikavdelningarnas storlek läsåret 1932/1933

samt till överstyrelsens beräkning av lärjungantalet läsåret 1934/1935 har

vid behandlingen i skolöverstyrelsen av denna punkt dåvarande undervisningsrådet

Björck i särskilt uttalande anfört, att han ansåge det utan alltför

stora olägenheter möjligt att på ett tillfredsställande sätt ordna gymnastikundervisningen

under ifrågavarande budgetår utan förhöjning av nu utgående

extra anslag, 129,000 kronor.

Departementschefen har anfört följande:

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

21

»Jag har mot överstyrelsens beräkningar i stort sett icke någon annan

erinran att göra än att jag anser det nu utgående tilläggsanslaget å 129,000

kronor böra vara tillfyllest jämväl för budgetåret 1934/1935. Ur detta belopp

jämte vad som för samma ändamål anvisas å ordinarie stat torde jämväl

ersättningar i erforderlig utsträckning kunna utgå till gymnastiklärare, som

handhava planläggningen och ordnandet av lärjungarnas friluftsverksamhet.»

För bestridande av extra arvoden åt musiklärare ingår i det ordinarie reservationsanslaget

till de allmänna läroverken en anslagspost å 5,000 kronor.

Tilläggsanslag ingår för innevarande budgetår i det sammanslagna anslaget

till extra arvoden åt lärare i övningsämnen med 65,700 kronor. Beträffande

anslagsbehovet för budgetåret 1934/1935 förordar överstyrelsen, att

musikundervisningen bibehålies i samma omfattning som under innevarande

läsår. I anslutning härtill skulle, med hänsyn till under förstatligande varande

kommunala mellanskolor samt läroverk, som stöde under utvidgning,

erfordras i avrundat tal 73,000 kronor. Departementschefen har i anslutning

härtill och med frånräknande av den i det ordinarie reservationsanslaget

ingående anslagsposten å 5,000 kronor för här ifrågavarande ändamål

på extra stat beräknat 68,000 kronor eller 2,300 kronor mera än innevarande

budgetår.

I det ordinarie reservationsanslaget till de allmänna läroverken finnes

sedan flera år tillbaka upptagen en anslagspost å 7,500 kronor till extra

arvoden åt handarbetslärarinnor. Härutöver utgår för innevarande budgetår

till extra arvoden åt lärarinnor i slöjd för flickor ett belopp av 61,100

kronor från anslaget till arvoden åt lärare i övningsämnen. Beträffande

anslagsbehovet för budgetåret 1934/1935 anser överstyrelsen anslag för

ifrågavarande ändamål böra utgå med det belopp, vartill överstyrelsen uppskattade

motsvarande kostnader för innevarande läsår eller 67,000 kronor.

I anslutning härtill beräknar departementschefen med frånräknande av den

i det ordinarie reservationsanslaget ingående anslagsposten å 7,500 kronor

för ändamålet på extra stat 59,500 kronor eller 1,600 kronor mindre än

innevarande budgetår.

Till de av departementschefen tillstyrkta beloppen, nämligen

till extra arvoden åt teckningslärare.................kronor 123,100

» » » » gymnastiklärare................. » 129,000

» » » » musiklärare.................... » 68,000

» » » » lärarinnor i slöjd för flickor ....... » 59,500

eller inalles kronor 379,600,

bör, anför departementschefen, vid bifall till förslaget örn inrättande av ett

nytt läroverk i Bromma läggas ett belopp av 3,920 kronor. Den totala

slutsumman skulle alltså bli 383,520 kronor, innebärande en kostnadsminskning

av 480 kronor i jämförelse med motsvarande anslag för innevarande

budgetår.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

Till stöd för det i ovannämnda motioner framförda yrkandet anföres i

motionen I: 32 bland annat följande:

I sin framställning om anslag för budgetåret 1934/1935 för här ifrågavarande

ändamål meddelar skolöverstyrelsen, att överstyrelsen, med beaktande

av vad 1933 års riksdag anfört i fråga örn gymnastikavdelningarnas

storlek, vid fördelningen av anslaget för budgetåret 1933/1934 tillämpat strängare

principer än vad fallet varit vid motsvarande fördelning under tidigare

år. Det i anspråk tagna beloppet hade också nedbragts under det av riksdagen

anvisade eller till i runt tal 147,500 kronor.

Vi ha oss bekant, att den utökning av gymnastikavdelningarnas storlek,

som blivit nödvändig, och som på grund av den oberäknat starka lärjungetillströmningen

till läroverken höstterminen 1933 blev av större mått än

som kunnat förutses, vid åtskilliga läroverk vållat betydande svårigheter i

olika avseenden.

Om man utgår från att gymnastikavdelningarnas storlek normalt icke

skall överstiga 70 å 80 lärjungar, så ligger det i sakens natur, att medeltalet

lärjungar per gymnastikavdelning måste komma att ligga avsevärt

lägre. Det finnes nämligen ingen möjlighet att jämnt fördela lärjungarna

på gymnastikavdelningar. Örn icke arbetstiden för lärjungarna skall bliva

på olidligt sätt splittrad och utdragen, så kunna lärjungarna i en och samma

klassavdelning i allmänhet icke skiljas på olika gymnastikavdelningar, för

så vitt icke dessa avdelningars lektioner kunna förläggas till samma tid,

varvid läroverket måste äga tillgång till två gymnastiksalar och två gymnastiklärare.

Då gossar och flickor över ett visst åldersstadium böra undervisas

i skilda avdelningar, ha svårigheterna i detta avseende betydligt

skärpts, sedan numera flertalet av läroverken äro samläroverk, och det har

visat sig, att anslag till biträdande lärare måste lämnas i många fall, då

antalet lärjungar icke är större än att hela gymnastikundervisningen skulle

kunna omhänderhavas av den ordinarie gymnastikläraren med det antal

undervisningstimmar, som han är skyldig att bestrida för lönen. Örn man

tänker sig in i svårigheterna vid uppgörandet av en arbetsordning för ett

samläroverk, så inser man snart, att om gossarna från två eller tre klassavdelningar

sammanföras till en gymnastikavdelning, så måste i allmänhet

också flickorna från samma klassavdelningar bilda en gymnastikavdelning.

Då flickornas antal i de flesta fall åtminstone på gymnasiet är betydligt

mindre än gossarnas, så bliva flickornas gymnastikavdelningar med nödvändighet

ofta små.

Att hänsyn vid tilldelningen av anslag för gymnastikundervisningen måste

tagas till beskaffenheten av de tillgängliga lokalerna har av riksdagen framhållits.

En i samband med 1933 års riksdags behandling av förevarande

anslagsfråga verkställd undersökning visade, att de enda tillgängliga gymnastiksalarna

vid 5 högre allmänna läroverk och icke mindre än 43 samrealskolor

och nu förstatligade kommunala mellanskolor hava en golvyta

på mindre än 200 m2, och vid 17 av de sistnämnda skolorna understiger gymnastiksalens

golvyta t. o. m. 150 m2. Då man bör beräkna en golvyta av

minst omkring 3 m2 per lärjunge, så kan vid dessa läroverk ingen gymnastikavdelning

få omfatta 70 lärjungar och medelantalet lärjungar måste

av skäl, som ovan anförts, komma att ligga väsentligt därunder.

Om man nu utom dessa 48 läroverk, där lokalförhållandena nödvändiggöra

mindre gymnastikavdelningar, frånräkna!- dels de 17 ännu icke fullt

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

23

förstatligade kommunala mellanskolorna, vid vilka utgifterna för gymnastikundervisningen

delas av stat och kommun, dels fyra samrealskolor, som

icke tilldelats några extra gymnastiktimmar, dels slutligen gymnastikavdelningarna

för flickorna å samläroverkens gymnasier, vilka avdelningar på

grund av flickornas jämförelsevis ringa antal måste vara små, så äro i övrigt,

enligt hos skolöverstyrelsen tillgängliga uppgifter, innevarande läsår anslag

givna för 465 gymnastikavdelningar, och det lärjungeantal, som är fördelat

på dessa avdelningar, utgör 30,173. Alltså komma i det allra närmaste 65

lärjungar i medeltal på varje gymnastikavdelning. På grund av befrielser

från deltagandet i gymnastikundervisningen minskas detta medeltal med en

eller annan enhet, men i betraktande av de omständigheter, vilka i det föregående

berörts, synes medeltalet dock ligga högre än man kunde vänta. I

själva verket förhåller det sig också så, att många gymnastikavdelningars

storlek vida övergår 70 lärjungar och vissa fall t. o. m. överskrider 100

lärjungar.

Att ytterligare öka gymnastikavdelningarnas storlek synes oss vara så avgjort

ägnat att på en viktig punkt motverka de lovvärda strävanden mot

en mera individualiserad undervisning och handledning, vilka på senare år

framträtt, att en sådan åtgärd icke bör ifrågakomma. I samma mån större

gymnastikavdelningar framtvingas, försvåras också en rationell anordning

av arbetet i övrigt vid läroverken.

En ökning av gymnastikavdelningarnas storlek är emellertid ofrånkomlig,

örn anslaget till gymnastikundervisningen begränsas på sätt som i statsverkspropositionen

föreslås. Enligt skolöverstyrelsens beräkningar komma

sammanlagt 53 gymnastiktimmar att erfordras för de nya undervisningsavdelningarna,

som från och med läsåret 1934/1935 övertagas av staten vid

de kommunala mellanskolor, som stå under förstatligande, samt vid läroverk,

som på grund av riksdagens beslut stå under utvidgning. Kostnadsökningen

härför beräknas till 4,590 kronor. Örn en motsvarande höjning

av anslaget icke sker, så måste uppenbarligen antalet timmar för de övriga

läroverken minskas och gymnastikavdelningarnas storlek ökas.

Härtill kommer, att överstyrelsen vid sina beräkningar utgått från ett

sammanlagt lärjungeantal vid de allmänna läroverken av 39,500 lärjungar,

under det att det sedermera visat sig, att lärjungeantalet redan höstterminen

1933 uppgick till 42,153.

Av skäl, som närmare angivas i statsverkspropositionen under punkt 119

av åttonde huvudtiteln, har departemenstchefen ansett sig böra föreslå upprättandet

av 25 parallellavdelningar, utöver vad skolöverstyrelsen beräknat.

För dessa parallellavdelningar synas emellertid inga särskilda kostnader för

undervisning i övningsämnen hava ifrågasatts. Då två klassavdelningar

böra bilda en gymnastikavdelning, så erfordras för dessa avdelningar omkring

50 gymnastiktimmar. Örn man förutsätter, att dessa timmar komma

att uppehållas av icke ordinarie lärare, så kunna kostnaderna beräknas till

i runt tal 4,500 kronor.

Slutligen har skolöverstyrelsen beräknat, att till ersättning åt gymnastiklärare

för arbetet med planläggandet och ordnandet av lärjungarnas friluftsverksamhet

vid de större läroverken erfordras ett belopp av 5,480 kronor.

Även utgifterna för detta ändamål har departementschefen funnit kunna

bestridas ur det av honom föreslagna icke förhöjda anslaget till gymnastikundervisningen.

Sammanräknas de olika ovan beräknade kostnadsökningarna, så finner

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

Utskottet.

man, att det i statsverkspropositionen framställda förslaget, att anslaget till

gymnastikundervisningen skall bibehållas oförändrat, i själva verket innebär

en minskning av detta anslag med 14,000 ä 15,000 kronor.

Borttagandet av en gymnastikavdelning vid ett läroverk medför den ganska

avsevärda löneminskningen med arvodet för i regel 4 veckotimmar för

vederbörande gymnastiklärare, och i vissa fall kan minskning av gymnastikundervisningen

vid ett läroverk under nu rådande förhållanden komma att

beröva en anställd biträdande timlärare hans enda arbetsmöjlighet. Särskilt

motbjudande synes det vara, att utgifter för undervisningen vid av staten

övertagna eller utvidgade läroverk skola bestridas genom, så vitt vi kunna

finna, eljest omotiverade lönereduktioner för lärare vid de gamla statsläroverken.

Som ovan nämnts, lia utgifterna till arvoden åt gymnastiklärare innevarande

år uppgått till omkring 147,500 kronor. De kostnadsökningar, som

i det föregående beräknats för nästa budgetår, uppgå till (4,590 + 4,500 +

5,480 =) 14,570 kronor. Det för budgetåret 1934/1935 erforderliga beloppet

skulle sålunda utgöra i runt tal 162,000 kronor, varav 20,000 kronor såsom

hittills skulle utgå från det ordinarie reservationsanslaget och återstoden

eller 142,000 kronor från det extra anslaget till extra arvoden åt lärare i

övningsämnen.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle anslagsposten till extra arvoden åt

gymnastiklärare — bortsett från en av Brommaläroverkets inrättande föranledd

ökning av 1,400 kronor — för budgetåret 1934/1935 utgå med

samma belopp som för innevarande budgetår. I likhet med vad i motionerna

framhållits finner emellertid utskottet en höjning av denna anslagspost

oundgänglig.

Till en början komma enligt skolöverstyrelsens beräkningar sammanlagt

53 gymnastiktimmar att erfordras för de nya undervisningsavdelningar, som

från och med läsåret 1934/1935 övertagas av staten vid de kommunala

mellanskolor, som stå under förstatligande, samt vid de läroverk, som på

grund av riksdagens beslut stå under utvidgning. Den härav betingade

kostnadsökningen, 4,590 kronor, synes kräva en motsvarande ökning av här

förevarande anslagspost, därest icke svårigheter skola uppstå för gymnastikundervisningen

vid de äldre statsläroverken.

Under punkt l:o) i det föregående har utskottet vidare i anledning av

Kungl. Maj:ts förslag tillstyrkt inrättande av högst 10 nya parallellavdelningar

vid de allmänna läroverken för att bereda utrymme för sådana godkända

inträdessökande, som eljest på grund av platsbrist måste avvisas.

Jämväl på grund härav lärer en ökning av här förevarande anslagspost —

— enligt vedertagna beräkningsgrunder uppgående till 1,800 kronor — bliva

erforderlig.

Skolöverstyrelsen har vidare i sina anslagsäskanden utgått från att viss

ersättning skulle tillerkännas de gymnastiklärare, som vid de större läroverken

hava att planlägga och ordna lärjungarnas friluftsverksamhet. Kostnaderna

härför hava av överstyrelsen för nästkommande läsår beräknats till

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

25

5,480 kronor, och i motionerna 1:32 och 11:95 har i anslutning härtill beräknats

härav föranledd höjning i här ifrågavarande anslagspost. Utskottet

har emellertid icke ansett sig kunna på den föreliggande utredningen tillstyrka

utgåendet av den ifrågasatta ersättningen, vilken måste anses innebära

en direkt löneförbättring för berörda lärare. Någon förhöjning av anslagsposten

till extra arvoden åt gymnastiklärare bliver alltså icke av denna

anledning erforderlig.

De förhöjningar av berörda anslagspost, som utskottet ansett sig böra

tillstyrka, uppgå sålunda till (4,590 -4- 1,800) 6,390 kronor eller i avrundat

tal 6,000 kronor, med vilket belopp det av Kungl. Maj:t äskade anslaget

lärer böra höjas.

Vad i övrigt under här förevarande punkt anförts och föreslagits har icke

givit utskottet anledning till erinran.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag

ävensom herrar Sandegårds och Björkmans samt herr Ossbahrs

m. fl. ovannämnda motioner (1:32 och 11:95), till

extra arvoden åt lärare i övningsämnen vid de allmänna

läroverken för budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra anslag

av 389,520 kronor att, i huvudsaklig överensstämmelse

med de grunder, som av departementschefen i statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för den 3 januari 1934

under punkten 122 ävensom av utskottet i det föregående

angivits, utgå enligt den närmare fördelning, som av Kungl.

Maj:t bestämmes.

5:o) Kommunala mellanskolor. I den till riksdagen den 3 januari 1934

avlåtna propositionen (nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov för

budgetåret 1934/1935 har Kungl. Maj:t under åttonde huvudtiteln (punkt

129, sid. 155—156 av det vid propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för nämnda dag) föreslagit riksdagen

att dels besluta, att de bestämmelser, som gälla för budgetåret 1933/1934

angående statsunderstöd till parallellavdelning av årsklass vid kommunal

mellanskola, skola äga motsvarande tillämpning under budgetåret 1934/1935,

dels ock minska det ordinarie förslagsanslaget till kommunala mellanskolor,

nu 1,180,000 kronor, med 96,500 kronor till 1,083,500 kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två likalydande

motioner, väckta, den ena inom första kammaren av herr E. Sjödahl m. fl.

(1:96) och den andra inom andra kammaren av herr O. Nilsson i Göteborg

(II: 174), i vilka motioner hemställts, att riksdagen måtte besluta, att Kungl.

Maj:t på framställning av vederbörande styrelser för kommunala mellan
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

Utskottet.

skolor må efter hörande av skolöverstyrelsen medgiva upprättande av nya

parallellavdelningar vid sådana skolor, där eljest ett större antal inträdessökande

förväntas bliva avvisade från första klassen.

Till stöd för det i motionerna framförda yrkandet har i motionen 1:96

anförts följande:

Uti statsverkspropositionen meddelas, att ett förhållandevis stort antal elever

avvisats på grund av platsbrist från realskolans och gymnasiets begynnelseavdelningar.

Med anledning därav och med hänsyn till rådande arbetslöshet

bland extralärare föreslår departementschefen åtgärder för beredande

av ökade möjligheter för de allmänna läroverken att mottaga elever.

Kungl. Majit skulle på framställning av skolöverstyrelsen i särskilda fall

kunna medgiva upprättande av parallellavdelningar, där eljes ett större antal

inträdessökande kunde förväntas bliva avvisade från ifrågavarande klasser.

Departementschefens initiativ förefaller synnerligen lovvärt. Det är dock

att beklaga, att det icke utsträckts till andra skolformer. Särskilt önskligt

vore en liknande åtgärd för de kommunala mellanskolornas vidkommande.

I vissa fall sakna läroverken lokala möjligheter för ökande av sina parallellavdelningar,

medan mellanskolorna kunna äga sådan möjlighet. Å sådana

orter, där blott mellanskolor förefinnas, är det givetvis endast denna

skola, som kan ifrågakomma för att upptaga övertaliga inträdessökande.

Redan föregående år anförde statsutskottet: »särskilt torde begränsningen

av totalantalet parallellavdelningar kunna leda till att många ungdomar,

som av brist på arbetstillfällen söka erhålla vidare utbildning i de kommunala

mellanskolorna, utestängas därifrån. Sist berörda förhållande måste

betraktas såsom en särskilt svår olägenhet.. .»

I anledning av Kungl. Maj:ts förslag beslöt 1933 års riksdag, att för

budgetåret 1933/1934 statsbidrag till kommunala mellanskolor icke finge,

såvitt anginge kommunala mellanskolor, vilka åtnjutit statsbidrag under

budgetåret 1932/1933, utgå för sammanlagt större antal parallellavdelningar

än för sistnämnda budgetår.

Enligt Kungl. Maj:ts här förevarande förslag skulle, jämte andra, berörda

bestämmelse äga motsvarande tillämpning under budgetåret 1934/1935.

Utskottet vill emellertid erinra, att utskottet under punkt l:o) i det föregående,

i anledning av Kungl. Maj:ts därom gjorda förslag, tillstyrkt anvisande

av medel för upprättande vid de allmänna läroverken i enlighet med

närmare angivna grunder av visst antal parallellavdelningar för att bereda

möjlighet att mottaga sådana godkända inträdessökande, som annars måste

avvisas på grund av platsbrist. I likhet med motionärerna har utskottet

funnit en motsvarande uppmjukning av de för de kommunala mellanskolorna

i här förevarande hänseende gällande bestämmelserna motiverad och

önsklig. På grund härav bar utskottet — efter en detaljundersökning

rörande antalet godkända, men av utrymmesskäl avvisade inträdessökande

vid de kommunala mellanskolorna höstterminen 1933 — funnit sig böra

tillstyrka, att Kungl. Majit må äga rätt att under läsåret 1934/1935 på

framställning av skolöverstyrelsen medgiva upprättande av högst tre nya

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

27

parallellavdelningar vid kommunala mellanskolor i sådana fall, där eljest

ett större antal inträdessökande förväntas bliva avvisade. För upprättandet

av dessa parallellavdelningar böra i övrigt gälla enahanda bestämmelser,

som av utskottet tillstyrkts i fråga om motsvarande parallellavdelningar vid

de allmänna läroverken.

Kostnadsökningen vid ett bifall till vad utskottet sålunda tillstyrkt kan

för nästkommande budgetår beräknas till 8,500 kronor. Då Kungl. Maj:ts

förslag i övrigt icke givit utskottet anledning till erinran, skulle alltså anslaget

till kommunala mellanskolor i riksstaten för budgetåret 1934/1935

behöva upptagas med ett belopp av 1,092,000 kronor i stället för av Kungl.

Maj:t föreslagna 1,083,500 kronor.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag

samt herr Sjödahls m. fl. och herr Nilssons i Göteborg ovannämnda

motioner (I: 96 och II: 174),

a) besluta, att de bestämmelser, som gälla för budgetåret

1933/1934 angående statsunderstöd till parallellavdelning av

årsklass vid kommunal mellanskola, skola äga motsvarande

tillämpning under budgetåret 1934/1935, dock med iakttagande

av den ändring härutinnan, som föranledes av

vad utskottet ovan tillstyrkt;

b) minska det ordinarie förslagsanslaget till kommunala

mellanskolor, nu 1,180,000 kronor, med 88,000 kronor till

1,092,000 kronor.

6:o) Tillfällig löneförbättring åt lärarpersonalen vid kommunala

mellanskolor. I den till riksdagen den 3 januari 1934 avlåtna propositionen

(nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov för budgetåret 1934/1935 har

Kungl. Majit under åttonde huvudtiteln (punkt 131, sid. 157—159 av det vid propositionen

fogade utdraget av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för nämnda dag) föreslagit riksdagen att dels medgiva, att tillfällig löneförbättring

må för tiden 1 juli 1934—30 juni 1935 utgå till lärarpersonalen

vid kommunala mellanskolor med följande belopp: till ordinarie manlig

ämneslärare med 600 kronor, till ordinarie kvinnlig ämneslärare med 500

kronor, samt till extra ordinarie ämneslärare, Övningslärare och timlärare

med belopp, som Kungl. Majit i huvudsaklig enlighet med de i sådant hänseende

nu gällande grunder bestämmer, dels ock för berörda ändamål anvisa

för budgetåret 1934/1935 ett extra förslagsanslag av 205,500 kronor.

För ändamålet utgår för innevarande budgetår ett extra förslagsanslag av

226,000 kronor.

Ur statsrådsprotokollet inhämtas, att skolöverstyrelsen i skrivelse den 10

augusti 1933 — med framhållande att enligt gällande bestämmelser lärare,

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

Utskottet.

som vore anställd för undervisning i slöjd vid kommunal mellanskola, vore

berättigad åtnjuta tillfällig löneförbättring liksom ock dyrtidstillägg av statsmedel,

vare sig för undervisningen utginge särskilt statsbidrag eller icke —

hemställde, att Kungl. Majit måtte föreskriva, att sådan löneförbättring och

dyrtidstillägg av statsmedel finge utgå till lärare i manlig slöjd vid kommunal

mellanskola allenast i sådant fall, då bidrag jämlikt kungörelsen den

2 juni 1933, nr 261, utginge till undervisningen. I anledning av denna

framställning framhöll statskontoret, att den av överstyrelsen föreslagna inskränkningen

i rätten till löneförbättring och dyrtidstillägg icke torde kunna

vidtagas utan riksdagens medgivande. I skrivelse den 31 augusti 1933 örn

beredande av medel för ifrågavarande löneförbättring under budgetåret 1934/

1935 har skolöverstyrelsen utgått från att tillfälligt lönetillägg till lärare i slöjd

allenast skulle utgå, därest statsbidrag vore beviljat för undervisningen i fråga.

Departementschefen har rörande denna fråga anfört följande:

»I fråga om de tillfälliga lönetilläggen och dyrtidstilläggen till lärare i

manlig slöjd instämmer jag i skolöverstyrelsens förslag i skrivelsen den 10

augusti 1933, varvid motsvarande inskränkning i rätten till dessa tillägg

bör vidtagas jämväl för lärare i kvinnlig slöjd. Kungl. Majit torde få framdeles

utfärda erforderliga författningsbestämmelser härom.»

Utskottet tillstyrker förslaget om meddelande av föreskrifter därom, att

tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg av statsmedel må utgå till lärare

i manlig och kvinnlig slöjd vid kommunal mellanskola allenast i sådant

fall, då bidrag- utgår till undervisningen jämlikt kungörelsen den 2 juni

1933, nr 261, angående statsbidrag under budgetåret 1933/1934 för undervisning

i manlig och kvinnlig slöjd vid kommunala mellanskolor. I nu

förevarande sammanhang torde emellertid riksdagen endast böra fatta beslut

beträffande utgående av tillfällig löneförbättring; i fråga örn utgående av

dyrtidstillägg torde utskottet senare under riksdagen få avgiva utlåtande.

Vid bifall till utskottets under föregående punkt framlagda förslag rörande

eventuellt inrättande av tre nya parallellavdelningar vid kommunala

mellanskolor erfordras en ökning av här förevarande anslag med 1,500 kronor

utöver det av Kungl. Majit beräknade beloppet, 205,500 kronor, till 207,000

kronor.

Utskottet, som i övrigt icke funnit anledning till erinran mot Kungl.

Majits förslag, hemställer,

att riksdagen må, i anledning av Kungl. Majits förslag,

a) medgiva, att tillfällig löneförbättring må för tiden 1

juli 1934—30 juni 1935 utgå till lärarpersonalen vid kommunala

mellanskolor med följande belopp:

till ordinarie manlig ämneslärare med 600 kronor;

» ordinarie kvinnlig ämneslärare med 500 kronor; samt

» extra ordinarie ämneslärare, Övningslärare och timlärare

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

29

med belopp, som Kungl. Majit i huvudsaklig enlighet

med de i sådant hänseende nu gällande grunder bestämmer,

till lärare i manlig och kvinnlig slöjd dock

allenast i sådant fall, då statsbidrag jämlikt gällande

bestämmelser utgår till undervisningen;

b) för berörda ändamål anvisa för budgetåret 1934/

1935 ett extra förslagsanslag av 207,000 kronor.

Stockholm den 4 maj 1934.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Hamrin, Lindblad, Bergqvist, Olof Olsson, Svensson i

Kompersmåla, Kvarnzelius, Nilsson i Malmö, Nilsson i Gränebo, Oscar Olsson, Bagge,

Thelin och Pauli; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Törnkvist i Karlskrona, Persson i

Fritorp, Jeppsson, Andersson i Höör, Svensson i Grönvik, Jonsson i Eskilstuna, Holmdahl

Högström, Aronson, Andersson i Ovanmyra och Weijne.

Reservationer:

vid punkt l:o) (arvoden åt extra och vikarierande ämneslärare vid de allmänna

läroverken) av herrar Lindblad, Nilsson i Malmö, Pauli, Anderson i

Råstock, Törnkvist i Karlskrona, Andersson i Höör, Jonsson i Eskilstuna,

Högström, och Weijne, vilka ansett, att utskottets utlåtande och förslag bort

hava följande lydelse:

»Utskottet har---— rörande läroverksstadgan.

Utskottet upptager —--— läroverksstadga m. m.

Utskottet vill ingalunda bestrida, att åtskilliga av de anmärkningar och

farhågor beträffande den nya stadgans verkningar, som i motionerna kommit

till uttryck, kunna befinnas motiverade. Tillräckligt erfarenhetsunderlag

för ett slutligt omdöme härutinnan föreligger ännu icke. Utskottet förväntar

emellertid, att verkningarna av den nya stadgan från början noggrant observeras

och att, i den mån erfarenheten bekräftar behovet av ändringar i av

motionärerna berörda eller andra avseenden, eller där sådant behov redan

uppenbart framträtt, Kungl. Majit vidtager nödiga jämkningar i stadgan.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

Därvid synes i första hand och snarast möjligt spörsmålet om det fasta

språket på gymnasiets differentierade stadium böra tagas under övervägande.

I motionen I: 91 —---anmälde sig.

Utskottet har funnit det i motionen 11:219 framförda förslaget innebära

ett lämpligt uppslag till lösning av denna fråga. Vid anslutning till vad i

berörda motion i denna del yrkats skulle ingen förändring ske i den ställning

som fast språk å latinlinjen, som franskan erhållit genom 1933 års

läroverksstadga. Däremot skulle jämväl för latingymnasiets elever öppnas

tillfällen till ett fördjupat studium av engelska språket i den mån de för

sin framtida levnadsbana finna sådant ändamålsenligt.

Emellertid finner utskottet skäligt, att motsvarande valfrihet beträffande

det fasta språket i gymnasiets två högsta ringar, som sålunda föreslagits

skola under viss förutsättning tillkomma latingymnasiets elever, jämväl tillförsäkras

realgymnasiets elever på så sätt, att det medgives, att i realgymnasiets

två högsta ringar franska skall under motsvarande förutsättning

kunna väljas som fast språk i stället för engelska.

I fråga örn matematikundervisningen å realgymnasiet hava i motionerna

1:91 samt I: 92 och II: 194 framförts vissa anmärkningar. Det har sålunda

framhållits, att genom den år 1933 vidtagna beskärningen av nämnda undervisning

en lucka uppstått mellan realgymnasiets och vissa fackhögskolors,

speciellt tekniska högskolans, undervisning. I de i här förevarande sammanhang

av utskottet behandlade motionerna hava vidare upptagits vissa

andra under förarbetena för 1933 års läroverksstadga icke närmare berörda

ändringar i 1928 års läroverksstadga, främst biologiens ställning samt tillvalsgrupperna

å realgymnasiet.

Utskottet har icke funnit skäl föreligga för riksdagen att ingå på någon

närmare prövning av dessa frågor. Vid det övervägande, som utskottet i

det föregående förutsatt skall komma till stånd, torde alla dessa spörsmål

bli föremål för prövning. Utskottet vill dock i detta sammanhang särskilt

framhålla önskvärdheten av att matematikundervisningen så ordnas, att berörda

lucka mellan realgymnasiets och vissa fackhögskolors undervisning

utfylles.

Med vad sålunda anförts torde motionerna 1:91, 1:92 och 11:194 samt

II: 219 i nu förevarande delar få anses besvarade.

Härefter vill — —--budgetåret 1934/1935.

Kungl. Maj:ts----innevarande bugetår.

Vad först---- 51,000 kronor.

De av — ---pröva frågan.

Såsom nyss — — — — 50,000 kronor.

Förslaget örn —---böra tillstyrka.

Då Kungl.---- 1,181,400 kronor.

Vad i----icke biträda.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

I anslutning----hemställer utskottet,

a) att riksdagen---- 1,181,400 kronor;

b) att herr Olof Olssons, herrar Thelins och Bagges ävensom

herrar Lindskogs och Sefves samt herr Andersons i

Norrköping ovannämnda motioner (1:91, 1:92 och 11:194

samt 11:219) må — motionerna 1:91 och 11:219 i den mån

de icke innefattas i vad utskottet under a) hemställt — anses

besvarade med vad utskottet i det föregående anfört.»

vid punkt 2:o) (vissa spörsmål i fråga örn den högre skolundervisningen)

av herr Oscar Olsson, som ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall till

motionen 1:1.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1934:348 Skrivelse till Konungen i anledning av vissa utav Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen under åttonde huvudtiteln, punkterna 119, 122, 129 och 131, gjorda fram s. 1 i texten