Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation av gymnastiska centralinstitutet jämte i ämnet väckta motioner. , *

1934-05-11 · 52 sidor, varav 50 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 50 av 52 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1934:114, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation av gymnastiska centralinstitutet jämte i ämnet väckta motioner. , *

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

1

Nr 114.

Ankom till riksdagens kansli den 11 maj 1931 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation

av gymnastiska centralinstitutet jämte i ämnet

väckta motioner. , *

(2:a avd.)

I den till riksdagen den 3 januari 1934 avlåtna propositionen angående

statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1934/1935 har Kungl.

Majit under åttonde huvudtiteln (punkt 208 av det vid propositionen fogade

utdraget av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för nämnda dag)

föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition angående omorganisation

av gymnastiska centralinstitutet, som kunde varda riksdagen förelagd,

beräkna för gymnastiska centralinstitutet för budgetåret 1934/1935 dels ett

ordinarie förslagsanslag av 132,000 kronor, dels ock ett extra anslag av

37,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i en den 23 februari 1934 dagtecknad proposition

(nr 157), under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för sistnämnda dag, föreslagit riksdagen att:

1. medgiva, att gymnastiska centralinstitutet må från och med budgetåret

1934/1935 omorganiseras i huvudsaklig överensstämmelse med vad departementschefen

i statsrådsprotokollet tillstyrkt,

2. i anslutning härtill medgiva, att utbildningen av sjukgymnaster vid

gymnastiska centralinstitutet skall, i huvudsaklig överensstämmelse med de

grunder, som av departementschefen i statsrådsprotokollet angivits, samt i

enlighet med de närmare bestämmelser, som Kungl. Majit kan finna gott

föreskriva, anordnas vid serafimerlasarettet,

3. — med uteslutande ur staten för gymnastiska centralinstitutet av följande

där nu upptagna ordinarie befattningar, nämligen 3 Överlärare i lönegraden

B 28, 4 lärare i lönegraden B 21, 2 lärarinnor i lönegraden B 18,

2 vaktmästare, tillika portvakter i lönegraden B 5 och 1 kontorsbiträde i

lönegraden B 4 — i nämnda stat uppföra från och med ingången av budgetåret

1934/1935 dels 4 lärare i lönegraden B 24, dels 4 lärarinnor i lönegraden

B 21, dels 1 kansliskrivare, tillika registrator, i lönegraden Bil,

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 6 sami. Nr 114. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

dels 2 expeditionsvakter, tillika portvakter, i lönegraden B 5, dels ock 1 expeditionsvakt,

tillika eldare, i lönegraden B 5,

4. å övergångsstat vid gymnastiska centralinstitutet från och med ingången

av budgetåret 1934/1935 uppföra lärarinnan Ingeborg Eriksson med lön

enligt lönegraden B 18,

5. vid bifall till vad under 3. hemställts minska den i det ordinarie förslagsanslaget

till avlöningar vid gymnastiska centralinstitutet ingående, såsom

förslagsanslag betecknade anslagsposten: avlöningar till ordinarie tjänstemän,

nu 82,300 kronor, med 7,300 kronor till 75,000 kronor, ävensom föreskriva,

att den vid nämnda anslagspost i staten fogade anmärkningen skall utgå,

6. ur det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar vid gymnastiska centralinstitutet

utesluta den nu där upptagna anslagsposten till vikariatsersättningar

å 1,300 kronor,

7. öka den i det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar vid gymnastiska

centralinstitutet ingående anslagsposten avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare

m. m., nu 20,400 kronor, med 2,600 kronor till 23,000 kronor,

8. i det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar vid gymnastiska centralinstitutet

under rubrik Övergångsstat uppföra en såsom förslagsanslag betecknad

anslagspost å 6,500 kronor,

9. vid bifall till vad under 5.—-8. hemställts öka det ordinarie förslagsanslaget

till avlöningar vid gymnastiska centralinstitutet, nu 106,000 kronor,

med 500 kronor till 106,500 kronor,

10. uppföra det ordinarie reservationsanslaget till materiel m. m. vid gymnastiska

centralinstitutet med oförändrat belopp, 12,600 kronor,

11. för bestridande av kostnaderna för uppehållande under budgetåret

1934/1935 av undervisningen vid de delar av gymnastiska centralinstitutet,

där nu gällande undervisningsplaner under nämnda tid skola tillämpas, för

budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra anslag av 19,500 kronor att utgå med

den fördelning och enligt de närmare bestämmelser, som av Kungl. Maj-.t

meddelas,

12. till bestridande av kostnader för undervisning i idrott för budgetåret

1934/1935 anvisa ett extra anslag av 2,200 kronor,

13. till anordnande vid gymnastiska centralinstitutet av kostnadsfria övningar

i gymnastik för medlemmar av Stockholms förenade studentkårer

för budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra anslag av 1,000 kronor,

14. till kostnader för anskaffande av materiel för gymnastiska centralinstitutet

för budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra reservationsanslag av

11,000 kronor.

I samband härmed bar utskottet till behandling förehaft följande motioner,

nämligen

en inom andra kammaren av herr B. Holmgren väckt motion (II: 553),

vari hemställts, att riksdagen ville besluta dels att avslå Kungl. Maj:ts pro
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

3

position nr 157, dels att i skrivelse till Kungl. Majit begära nytt förslag i

ärendet till nästkommande riksdag;

en inom första kammaren av herr A. Petrén väckt motion (I: 310), vari

hemställts, att riksdagen i händelse av bifall till i propositionen nr 157

föreslagen omorganisation av gymnastiska centralinstitutet måtte besluta, att

utbildningstiden å sjukgymnastlinjen skall omfatta två år;

två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av herrar

W. Linder och K. Sandegård (I: 316) och den andra inom andra kammaren

av herr E. Laurén (II: 562), vari hemställts, att riksdagen ville i

överensstämmelse med det förslag, som av direktionen över gymnastiska

centralinstitutet avgivits, beträffande inträdesfordringarna till institutet besluta,

att för inträde vid gymnastiska centralinstitutets gymnastiklärarlinje

skall fordras:

a) att hava avlagt godkänd studentexamen samt att i denna examen eller

i sedermera undergången fyllnadsprövning hava erhållit minst betyget godkänd

i ämnena fysik, kemi och biologi med hälsolära efter fordringarna

för studentexamen, eller .

b) att hava avlagt folkskollärarexamen samt att i denna examen eller i

sedermera undergången efterprövning hava erhållit minst betyget med beröm

godkänd i ämnena fysik och kemi, biologi och hälsolära, matematik samt

tyska och engelska språken, eller

c) att hava förvärvat den behörighet till ämneslärarinnebefattning vid allmänt

läroverk, som vid högre lärarinneseminariet avlagd avgångsexamen

avser att meddela, samt att i denna examen hava erhållit minst betyget

godkänd i ämnena fysik med astronomi, kemi med mineralogi och geologi,

zoologi och botanik;

en inom första kammaren av fröken Kerstin Hesselgren väckt motion

(I: 312), vari hemställts, dels att riksdagen måtte besluta sådan lönegradsplacering

av befattningshavarna vid gymnastiska centralinstitutet, att principen

örn lika lön i lika befattning för man och kvinna därvid helt genomföres;

dels att från anslag till avlöning av ordinarie tjänstemän bestrides

bland annat:

avlöning åt fyra manliga ordinarie lärare i lönegrad B 24

(å 8,580 kronor).............................. kronor 34,320

avlöning åt fyra kvinnliga ordinarie lärare i lönegraden B 24

(ä 8,124 kronor).............................. » 32,496

Summa kronor 66,816

utgörande en ökning till Kungl. Maj:ts förslag av kronor 5,232 sålunda ett

ordinarie anslag:

avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag (84,000

+ 5,232) 89,232 kronor, avrundat till..............kronor 89,250

avlöningar till icke ordinarie befattningshavare m, m. , , , » 44,000

Summa förslagsanslag kronor 133,250;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr lid.

en inom första kammaren av herr I. Pauli väckt motion (I: 314), vari

hemställts, dels att riksdagen, i enlighet nied vad direktionen för gymnastiska

centralinstitutet föreslagit, måtte uttala, att institutets föreståndare

icke skall äga befattning med inspektionen över gymnastikundervisningen

i riket, dels att riksdagen, i enlighet med direktionens förslag alternativ A,

ville uttala, att fyra av de åtta lärarna vid institutet i gymnastik samt i lek

och idrott skola av Kungl. Majit förordnas för fyra år i sänder, vilket förordnande,

örn så prövas lämpligt, skall för en och samma person kunna

två gånger förnyas för två år i sänder;

två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av herr

E. Björnsson (I: 309) och den andra inom andra kammaren av herrar B.

Lundqvist och G. Arnemark (II: 561), vari hemställts, att riksdagen måtte

besluta, att vid bifall i övrigt till Kungl. Maj:ts proposition nr 157 kamrerarens

arvode måtte upptagas till 1,800 kronor per år, samt

två i huvudsak likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren

av herr R. Lindström (I: 313) och den andra inom andra kammaren

av herr C. Lindskog (II: 556), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta,

att de nuvarande tillförordnade överlärarna vid gymnastiska centralinstitutet

majoren A. G. Schmiterlöw och kaptenen N. E. Hellsten icke i anledning

av omorganisationen lida minskning i den avlöning, som förut tillkommit

dem.

Beträffande de av motionärerna till stöd för deras framställningar anförda

skälen hänvisar utskottet, i den mån ej redogörelse lämnas här nedan, till

motionerna I: 309, I: 310, I: 312, I: 313, I: 314, I: 316 och II: 553.

I en till 1931 års riksdag avlåten proposition (nr 133) framlade Kungl.

Maj:t ett principförslag till omorganisation av gymnastiska centralinstitutet.

Riksdagen förklarade sig i skrivelse nr 324 icke hava något att erinra mot

de av vederbörande departementschef förordade huvudgrunderna för en successiv

omorganisation av centralinstitutet från och med ingången av budgetåret

1932/1933, dock med iakttagande av vissa ändringar, för vilka riksdagen

i sin skrivelse uttalat sig.

På grundval av ett utav 1931 års gymnastiksakkunniga avgivet förslag

föreläde därefter Kungl. Majit 1932 års riksdag i proposition nr 152 förslag

örn genomförande från och med läsåret 1932—1933 av den utav 1931

års riksdag i sina grunddrag beslutade omorganisationen av centralinstitutet.

I sitt utlåtande nr 90 över propositionen och vissa i ärendet väckta motioner

hemställde statsutskottet, att riksdagen måtte medgiva en omorganisation

av gymnastiska centralinstitutet i huvudsaklig överensstämmelse med

vad utskottet tillstyrkt, innebärande vissa väsentliga avvikelser från det av

Kungl. Majit framlagda förslaget. I en vid utskottets betänkande fogad,

av herr Kvarnzelius m. fl. avgiven reservation, hävdades en uppfattning,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 114. 5

som närmare anslöt sig till Kungl. Maj:ts förslag, dock med upptagande av

vissa av de erinringar mot förslaget, som utskottsmajoriteten framställt.

Första kammaren biföll med viss ändring vad statsutskottet hemställt.

Andra kammaren avslog såväl utskottets hemställan som Kungl. Maj:ts

proposition. Då dessa skiljaktiga beslut icke kunde sammanjämkas eller avgöras

genom gemensam omröstning, hade alltså omorganisationsfrågan förfallit

för 1932 års riksdag.

Ar 1933 återupptogs frågan dels i en till Kungl. Majit ingiven framställning

från karolinska institutets lärarkollegium örn omedelbart vidtagande

av åtgärder för ordnandet av sjukgymnastutbildningen, dels i en till Kungl.

Majit ingiven skrivelse från centralinstitutets direktion örn åtgärder för

ernående av vissa ändringar i institutets stadga, avseende en mera tidsenlig

anordning av undervisningen därstädes.

I anledning av dessa framställningar anbefallde Kungl. Majit den 27

oktober 1933 direktionen över gymnastiska centralinstitutet att till Kungl.

Majit inkomma med förslag till omorganisation av den gymnastiklärar- och

sjukgymnastutbildning, som för närvarande bedreves vid institutet. Enligt

samtidigt meddelade direktiv borde detta förslag utgå från att undervisningen

vid institutet organiserades på två linjer, en för utbildning av sjukgymnaster,

förlagd till serafimerlasarettet, där en poliklinik för sjukgymnastik

borde anordnas, och en för utbildning av gymnastiklärare, förlagd till

gymnastiska centralinstitutet, att utbildningstiden å vardera linjen skulle

vara högst tvåårig samt att den undervisning i medicinska ämnen, som för

vardera linjen vore erforderlig, skulle av medicinskt utbildade lärare meddelas

vid karolinska institutet och vid serafimerlasarettet. Direktionen skulle

vid denna utredning samråda med karolinska institutets lärarkollegium, i

vad avsåge undervisning i anatomi, fysiologi, patologi och hygien, samt

med direktionen över serafimerlasarettet, i vad avsåge undervisningen i ämnena

sjukgymnastik och sjukdomslära.

Med skrivelse den 30 november 1933 överlämnade direktionen över gymnastiska

centralinstitutet betänkande och förslag i ämnet.

I kap. 1 (sid. 14—17 i statsrådsprotokollet) har departementschefen till

en början redogjort för de allmänna synpunkter, som legat till grund för

direktionens förslag, samt därefter för egen del anfört följande:

»Såsom av det efterföljande torde framgå, hava flertalet av de hörda myndigheterna

icke haft några mera väsentliga principiella erinringar att anföra

emot de allmänna riktlinjer för den planerade omorganisationen av gymnastiska

centralinstitutet, som direktionen utvecklat. Aven jag anser mig

kunna i princip ansluta mig till dessa allmänna grunder, vilka i huvudsak

överensstämma med de direktiv, som varit för direktionen vägledande.

Jag vill framhålla, att förslaget i sina grunddrag torde stå i god samklang

med den uppfattning, för vilken riksdagen gjort sig till tolk. Jag

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

syftar här speciellt på ett par av de mest omtvistade frågorna, nämligen

spörsmålet om sjukgymnastutbildningens ställning vid institutet och differentieringen

mellan sjukgymnast- och friskgymnastlinjerna. Dessa och andra

här ovan berörda frågor upptagas i det följande till mer ingående behandling.

Direktionen har framlagt förslag till de ändringar i den nuvarande stadgan

för gymnastiska centralinstitutet, som direkt påkallas av direktionens

omorganisationsförslag. Emellertid lärer det bliva erforderligt att samtidigt

med att institutet omorganiseras ersätta den nu gällande ålderdomliga och

vid upprepade tillfällen ändrade stadgan för institutet med en helt ny stadga.

Denna nya stadga torde böra av Kungl. Majit utfärdas efter förslag av direktionen.

Samtidigt böra övervägas de ändringar i andra författningar —

bland annat i stadgarna för karolinska institutet — som eventuellt kunna föranledas

av omorganisationen.»

I kap. 2 (sid. 18—22 i statsrådsprotokollet) har departementschefen därefter

upptagit frågan örn samarbetet med karolinska institutet. Departementschefen

har därvid, efter en redogörelse för direktionens över gymnastiska

centralinstitutet härutinnan föreliggande förslag och myndigheternas däröver

avgivna yttranden, framhållit följande:

» Vid ärendets tidigare behandling hava från olika håll framförts starka krav

på nära samarbete mellan karolinska institutet och gymnastiska centralinstitutet.

1931 års riksdag ansåg, att i fråga om undervisningen och övningarna

i ämnen av medicinsk natur ett dylikt samarbete borde ordnas i

fråga örn såväl den teoretiska som praktiska utbildningen. 1932 års statsutskott

utvecklade närmare formerna för detta samarbete, och de av utskottet

i detta hänseende förordade grunderna synas rätt väl överensstämma med

direktionens nu framlagda förslag.

Detta förslag innebär samarbete bland annat vid tillsättande av lärarbefattningar

i medicinska ämnen samt vid fastställande av vissa läroplaner

samt förutsätter rätt för centralinstitutets elever att i viss omfattning äga

tillgång till karolinska institutets lokaler.

För min del finner jag de av direktionen föreslagna grunderna för tillsättande

av lärartjänster ägnade att väl tillgodose karolinska institutets

välförstådda intresse av medbestämmanderätt vid behandlingen av dessa

frågor. I smärre detaljer hava erinringar gjorts av karolinska institutets

lärarkollegium. Vissa av dessa erinringar torde kunna tillgodoses vid utfärdandet

av bestämmelser i ämnet. Jag saknar anledning att här närmare

ingå på dessa frågor, då det torde få ankomma på Kungl. Majit att efter

hörande av karolinska institutets lärarkollegium närmare utforma detaljerna

i föreliggande förslag.

Såväl karolinska institutets lärarkollegium som universitetskanslern hava

erinrat, att det kunde uppstå svårigheter för karolinska institutet att i er
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

7

forderlig utsträckning tillhandahålla lokaler för undervisning i de teoretisktmedicinska

ämnena. Det torde dock tillsvidare vara möjligt för gymnastiska

centralinstitutet och karolinska institutet att genom en klok avvägning

av undervisningen mellan de båda institutens lokaler övervinna de antydda

lokalsvårigheterna.

Lärarkollegiet har i samband med lokalfrågan framhållit behovet av

ett laboratorium för fysiologi vid gymnastiska centralinstitutet. Sistnämnda

förslag torde till icke oväsentlig del hava sin grund i kollegiets uppfattning

rörande behovet av en professur i kroppsövningarnas fysiologi. I likhet

med min företrädare i ämbetet anser jag mig icke kunna under förhanden

varande förhållanden tillstyrka inrättandet av en dylik professur.»

I kap. 3 (sid. 23—31 i statsrådsprotokollet) behandlas frågan örn samarbetet

med serafimerlasarettet. Departementschefen redogör för direktionens

förslag och i ärendet avgivna yttranden samt sammanfattar sin egen ståndpunkt

på följande sätt:

»Föreliggande förslag till samarbete med serafimerlasarettet torde onekligen

i betydande grad underlätta sjukgymnastutbildningens ändamålsenliga bedrivande.

Det torde dessutom vara ägnat att i görligaste mån nedbringa

statens utgifter för detta utbildningsändamål. Förslaget synes i huvudsak

överensstämma med de grundlinjer, för vilka statsutskottet vid 1932 års

riksdag uttalat sig. Myndigheterna hava icke haft något att erinra i fråga

örn huvudpunkterna i förslaget, och även jag anser mig böra ansluta mig

till detsamma. Det torde emellertid böra ankomma på Kungl. Maj:t att

efter hörande av bland andra lasarettsdirektionen närmare besluta rörande

formerna för samarbetet.

Enligt förslaget skall den ekonomiska sidan av samarbetet mellan lasarettet

och centralinstitutet ordnas på så sätt, att lasarettet tillhandahåller

erforderliga lokaler och inventarier, står för driftkostnaderna samt uppbär

alla inkomster av gymnastikavdelningen. De två läkarna samt de sex instruktionsgymnasterna

skola avlönas av lasarettet men skola dessutom enligt

förslaget från centralinstitutet erhålla tillskott i form av arvode för undervisningsarbetet.

Föreståndaren däremot skall avlönas på centralinstitutets

stat. Serafimerlasarettets direktion har beräknat, att omorganisationen för

lasarettet kommer att vålla en årlig merutgift av 38,600 kronor. Lasarettsdirektionen

förväntar ej någon ökning av de nu inflytande inkomsterna från

gymnastikavdelningen men framhåller å andra sidan, att lasarettet genom

omorganisationen skulle beredas vissa förmåner genom de ökade tillfällena till

gymnastikbehandling — en förmån, som dock icke skattas högre än avlöningen

till en å två sjukgymnaster utöver de nuvarande. Enligt direktionens

mening bör varken återstoden av den årliga merutgiften eller kostnaderna

för ombyggnader och utrustning åvila lasarettet oell ej heller bidrag

därtill lämnas av Stockholms stad eller län.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

För egen del har jag ingenting att erinra emot utredningens förslag till

fördelning av kostnaderna mellan lasarettet och centralinstitutet. Det må

framhållas, att dessa kostnader måste bestridas från gymnastiska centralinstitutets

stat och alltså åvila statsverket, ifall icke, såsom föreslagits, lasarettet

gäldar desamma. I princip måste jag därför biträda lasarettsdirektionens

uppfattning, att de merutgifter, som förorsakas lasarettet genom

sjukgymnastutbildningens förläggande dit, icke rimligen böra bestridas av

lasarettets medel. Av denna anledning lärer det bliva nödvändigt att böja

det till lasarettet utgående statsbidraget med det belopp, som motsvarar nyssnämnda

merutgifter med fråndragande av skälig ersättning för de förmåner,

som lasarettet kommer att åtnjuta genom sjukgymnastutbildningens förläggande

till lasarettet. Då sjukgymnastutbildningen enligt den nya ordningen,

såsom av det efterföljande framgår, icke kommer att påbörjas förrän höstterminen

1935, är det emellertid icke nödvändigt att beräkna en ökning av

det för budgetåret 1934/1935 av Kungl. Maj:t under åttonde huvudtiteln

i årets statsverksproposition för serafimerlasarettet föreslagna extra statsbidraget.

Antalet instruktionsgymnaster har bestämts till så många som sex av den

anledningen, att lasarettet ansetts behöva detta antal gymnaster. Ett så stort

antal instruktionsgymnaster är sålunda icke erforderligt med hänsyn till

undervisningens behov. Särskilda tilläggsarvoden skola från centralinstitutets

stat utgå till dessa instruktionsgymnaster utöver den avlöning, som

tillkommer dem från lasarettet. Dessa förhållanden böra enligt min mening

beaktas vid nyssnämnda framtida ökning av anslaget till serafimerlasarettet.

Såsom av det föregående framgår, torde det kunna beräknas, att sjukgymnastavdelningen

vid serafimerlasarettet örn fem år kan förläggas till

karolinska sjukhuset å Norrbackaområdet. De nu för sjukgymnastutbildningen

erforderliga ökade lokalerna inom serafimerlasarettet böra av denna

anledning endast provisoriskt iordningställas. Enligt den av myndigheterna

enhälligt biträdda uppfattningen bör detta lämpligen ske genom ombyggnad

av den förutvarande direktörsbostaden, vilket arbete beräknats kosta omkring

50,000 kronor. Då spörsmålet härom bör bli föremål för närmare

övervägande, varvid även bör undersökas, huruvida det är möjligt att genom

någon annan anordning vinna någon billigare lösning, är jag icke beredd

att redan nu framlägga något förslag angående kostnader för lokaler.»

I kap. 4 (sid. 32—58 i statsrådsprotokollet) övergår departementschefen

till att behandla frågan om undervisningen vid det omorganiserade gymnastiska

centralinstitutet. Beträffande den ingående redogörelsen för föreliggande

utredningar och yttranden rörande dessa spörsmål hänvisar utskottet

till propositionen. I här förevarande sammanhang torde en närmare

redogörelse endast behöva lämnas rörande frågan örn inträdesfordringarna

å frisk- och sjukgymnastlinjerna.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr lid.

9

Vad då först angår inträdesfordringarna å friskgynmastlinjen må erinras,

att dessa för närvarande äro olika för manliga och kvinnliga elever. De

förra skola liava avlagt studentexamen, de senare innehava s. k. normalskolekompetens.

1924 års sakkunniga föreslogo, att som villkor för civila

elevers inträde skulle gälla studentexamen eller folkskollärarexamen, lika

för män och kvinnor. 1927 års sakkunniga uppställde som allmän regel

fordran på studentexamen, med vissa särskilda kvalifikationer, nämligen

dels i ämnena matematik, fysik och biologi minst betyget godkänd å latin

linjen, dels i ämnet kemi minst betyget godkänd å reallinjen. 1929 års

sakkunniga framhöllo, att det naturligtvis kunde vara en stor fördel med

fullt enhetliga fordringar för alla elever. Man borde emellertid ej skruva

upp inträdesfordringarna, örn det ej visade sig behövligt. Kvinnliga elever

utan studentexamen hade från gymnastiska centralinstitutet och de legitimerade

instituten under årens lopp utbildats utan att det veterligt försports

någon klagan på för klen allmän utbildningsnivå eller på svårigheter att

bibringa dessa samma utbildning som studenterna.

Vid 1931 års riksdag var frågan om inträdesfordringarna föremål för uppmärksamhet.

Första kammaren beslöt bifalla Kungl. Maj:ts av statsutskottet då

tillstyrkta förslag, att för manliga civila elever skulle fordras studentexamen,

för kvinnliga elever normalskolekompetens, i båda fallen med viss komplettering

i naturvetenskapliga ämnen. Andra kammaren uttalade sig däremot

för att realexamen (med nämnda komplettering) borde uppställas som inträ

desfordran.

Sedan frågan sålunda genom kamrarnas olika beslut fallit, uppställde

1931 års sakkunniga som inträdesfordringar, lika för män och kvinnor,

studentexamen med vitsordet minst betyget godkänd i fysik, biologi med

hälsolära samt kemi efter fordringar för examen å latingymnasiet samt intyg

örn kunskaper i matematik, motsvarande vitsord i detta ämne vid flyttning

till latingymnasiets näst högsta ring. Vidare skulle den, som genom intyg

kunde styrka sig dels äga motsvarande kunskaper i ovannämnda ämnen,

dels ock i två levande språk äga sådana kunskaper och färdigheter, som

satte sökanden i stånd att på ett tillfredsställande sätt följa och tillgodogöra

sig undervisningen, äga tillträde till institutet.

I yttrande över sakkunnigas betänkande föreslog skolöverstyrelsen, att

behörighet till inträde vid gymnastiska centralinstitutet skulle tillkomma:

a) den som avlagt godkänd realexamen och i denna examen eller i sedermera

undergången fyllnadsprövning erhållit minst betyget godkänd i samtliga

å timplanen för realskolans högsta klass upptagna läroämnen utom

franska samt dessutom genom vitsord, förvärvat på enahanda sätt som är

föreskrivet rörande fyllnadsprövning efter avlagd studentexamen, erhållit

minst betyget godkänd i ämnena fysik, kemi oell biologi med hälsolära efter

fordringar för studentexamen;

b) den som erhållit godkänt avgångsbetyg från kommunal eller enskild

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

flickskola med normalskolekompetens med minst betyget godkänd i två främmande

levande språk samt dessutom i fråga örn'' ämnena fysik, kemi och

biologi med hälsolära fyller de under mom. a) angivna fordringarna;

c) den som avlagt godkänd studentexamen samt i denna examen eller i

sedermera undergången fyllnadsprövning erhållit minst betyget godkänd i

ämnena fysik, kemi och biologi med hälsolära efter fordringarna för studentexamen;
d)

den som avlagt folkskollärarexamen samt i denna examen eller i sedermera

undergången efterprövning erhållit minst betyget med beröm godkänd

i ämnena fysik, kemi och biologi med hälsolära, matematik samt tyska och

engelska språken;

e) den som förvärvat den behörighet till ämneslärarinnebefattning vid allmänt

läroverk, som vid högre lärarinneseminariet avlagd avgångsexamen

avser att meddela, samt i denna examen erhållit minst betyget godkänd i

ämnena fysik med astronomi, kemi med mineralogi och geologi, zoologi

och botanik.

Statsutskottet vid 1932 års riksdag ansåg, att samma villkor borde uppställas,

vare sig det gällde män eller kvinnor, frisk- eller sjukgymnaster

samt förordade i anledning av väckt motion skolöverstyrelsens sistnämnda

förslag.

Direktionen anför nu i sin föreliggande utredning bland annat följande:

Anledning att sänka de nuvarande fordringarna för män förelåge enligt

direktionens mening i och för sig ej. Då emellertid krav framställts på

lika inträdesfordringar för män och kvinnor, uppstode frågan, i vad mån

en höjning av fordringarna för kvinnor eller sänkning av fordringarna för

män till vinnande av likställighet borde vidtagas. Vad som vore ägnat att

väcka betänkligheter mot en höjning av inträdesfordringarna för kvinnor

till studentexamen vore, att kvinnor under nuvarande förhållanden kunde

utbilda sig och vinna befordran till vissa ämneslärarinnetjänster utan studentexamen,

och den oegentligheten skulle då uppstå, att för gymnastiklärarinnor

kraven på skolbildning skulle vara större än för ämneslärarinnor.

Då emellertid möjligheterna för vinnande av behörighet till lärarinnetjänst

utan studentexamen starkt ifrågasatts till avveckling, funne direktionen, att

detta skäl ej kunde tillmätas samma bärkraft som tidigare. Då vidare studentexamen

i allt större utsträckning kommit att ersätta normalskolekompetens

som den normala avslutningen på kvinnlig skolbildning, syntes några

starkare betänkligheter mot eu höjning av inträdesfordringarna till avlagd

studentexamen även för kvinnor icke föreligga.

Under alla förhållanden funne direktionen att de nu för kvinnor gällande

inträdesfordringarna vore för låga, särskilt med hänsyn till de starkt ökade

krav på underbyggnad i de matematiskt-naturvetenskapliga ämijena, som

ej minst den föreslagna omfattande lärokursen i fysiologi erfordrade. Skulle

nuvarande inträdesfordringar för kvinnor bibehållas, måste de oundgängligen

utökas med fyllnadsbetyg i enlighet med fordringarna i studentexamen å

endera linjen i ämnena fysik, kemi och biologi med hälsolära. Av samma

grunder måste realexamen utökas med fyllnadsbetyg i dessa tre ämnen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 114. 11

Ur undervisningens synpunkt torde de nödvändiga kraven på underbyggnad

därmed vara uppfyllda.

Med tanke på de mindre gynnsamma erfarenheterna av beskaffenheten av

de genom enstaka fyllnadsprövningar vunna kunskaperna, måste man dock

ställa sig något tveksam mot förslaget om fyllnadsprövning i så många

ämnen och sätta i fråga, huruvida man ej borde taga steget fullt ut och,

med bibehållande av studentexamen som inträdesfordran för män, uppställa

samma fordran även för kvinnor. För detta talade ock, att det mått av

allmänbildning, som en fullständig studentexamen skänkte, vore av betydelse

för gymnastikläraren i hans framtida lärargärning och att den studievana,

som avläggandet av studentexamen bibringade, skulle för eleverna

vara till nytta vid studierna å centralinstitutet. Då slutligen härtill komme,

att mycket starka krav från av frågan berörda yrkesgrupper framställts på

uppställandet av studentexamen som inträdesfordran och att den omständigheten,

att de tidigare uppställda lägre kraven på inträdesfordran till stor del

vore orsakade av att kraven, som då vore gemensamma för bägge linjerna,

annars skulle bliva orimligt höga för sjukgymnasterna, ansåge sig direktionen

efter tvekan kunna föreslå, att studentexamen med godkänt betyg i

ämnena fysik, kemi och biologi med hälsolära uppställdes som fordran för

inträde å gymnastiklärarlinjen.

Beträffande frågan örn folkskollärarnas tillträde till institutet ville direktionen

åberopa skolöverstyrelsens yttrande i anledning av 1931 års sakkunnigbetänkande,

vari framhölles att ett dylikt tillträde vore önskvärt med

hänsyn till folkskolans behov av facklärare i gymnastik. Direktionen föresloge

därför, att centralinstitutet måtte öppnas för folkskollärarna och anslöte

sig beträffande de fordringar, som skulle uppställas på ifrågavarande

examen, till vad skolöverstyrelsen föreslagit.

Direktionen anslöte sig jämväl till skolöverstyrelsens mening, att behörighet

till inträde vid institutet även skulle tillkomma den som förvärvat den

behörighet till ämneslärarinnebefattning vid allmänt läroverk, som vid högre

lärarinneseminariet avlagd avgångsexamen avsåge att meddela, samt i denna

examen erhållit minst betyget godkänd i fysik med astronomi, kemi med

mineralogi och geologi, zoologi och botanik.

I fråga örn inträdesvillkoren å gymnastiklärarlinjen har ledamoten av

direktionen, laboratorn E. Abramson i särskilt yttrande anfört:

Då direktionen ansett, att de av skolöverstyrelsen i yttrande över 1931

års sakkunnigbetänkande uppställda inträdesfordringarna med avseende

på föregående skolbildning ur undervisningens synpunkt vore tillräckliga,

borde behörighet till inträde jämväl tillkomma:

a) den som avlagt godkänd realexamen och i denna examen eller i sedermera

undergången fyllnadsprövning erhållit minst betyget godkänd i samtliga

å timplanen för realskolans högsta klass upptagna läroämnen utom

franska samt dessutom genom vitsord, förvärvat på enahanda sätt som är

föreskrivet rörande fyllnadsprövning efter avlagd studentexamen, erhållit

minst betyget godkänd i ämnena fysik, kemi och biologi med hälsolära efter

fordringar för studentexamen;

b) den som erhållit godkänt avgångsbetyg från kommunal eller enskild

flickskola med normalskolekompetens med minst betyget godkänd i främmande

levande språk samt dessutom i fråga om ämnena fysik, kemi och

biologi med hälsolära fyller de under mom. a) angivna fordringarna.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

Den enda av de senare utredningarna rörande gymnastiska centralinstitutet,

som behandlat frågan örn inträdesfordringarna uteslutande från sjukgymnastutbildningens

synpunkter, är den som verkställdes av 1929 års sakkunniga.

De ansågo, att den nuvarande övre åldersgränsen för inträde till

institutet — fyllda trettio år — borde bibehållas, och att som undre gräns

skulle — då en viss grad av mognad borde förefinnas hos den, som skall

handhava sjuka — sättas fyllda nitton år. I fråga örn kroppsbeskaffenheten

föreslogs, att sökanden borde hava en frisk och stark kropp och vara

fri från besvärande lyten och vanförhet; med avseende på föregående skolutbildning

ansågos nuvarande bestämmelser böra bibehållas. De framkastade

vidare tanken, att ett visst mått av föregående tjänstgöring på sjukhus

vore önskligt och uttalade, att sådan visserligen ej borde göras tvungen,

men att den väl borde utgöra en merit för vinnande av inträde.

Direktionen anför i denna sak bland annat:

Direktionen anslöte sig till den sålunda föreslagna nedre åldersgränsen,

fyllda nitton år, men ville föreslå den övre gränsens bibehållande vid fyllda

trettio år. Med avseende på föreskrifterna om kroppsbeskaffenheten ansåge

direktionen de nuvarande föreskrifterna böra bibehållas, dock ville den framhålla,

att de borde tolkas med hänsyn till det sjukgymnastiska arbetet och

sålunda ej så strängt som för friskgymnaster. Den erforderliga skolbildningen

ansåge direktionen kunna sättas till normalskolekompetens eller realexamen.

Med avseende på föregående sjukhusutbildning ansåge direktionen,

att i betraktande av den stora betydelsen av att eleverna vore väl inne i

sjukvårdsarbetet och besutte god vana att handhava sjuka, 3 månaders biträdande

vid arbetet å sjukhus borde fordras. Erfarenheten från tidigare

intagning av eleverna vid centralinstitutet gåve vid handen, att anskaffandet

av denna merit ej torde vålla några svårigheter för kvinnliga sökande.

För manliga sökande ställde det sig måhända något svårare, då sjukvårdsinrättningarna

mestadels torde stå något främmande för tanken på manliga

sjukvårdskrafter. I den mån de ej genom värnpliktstjänstgöring vid trängen

i sjukvårdstjänst eller på annat sätt kunde förskaffa sig denna utbildning,

syntes tillfälle till dylik tjänstgöring genom direktionens försorg böra beredas

dem.

Karolinska institutets lärarkollegium har i huvudsak tillstyrkt direktionens

ovannämnda förslag ifråga örn inträdesfordringarna.

Skolöverstyrelsen, som endast haft vissa formella erinringar i fråga örn

de av direktionen föreslagna inträdesfordringarna å sjukgjunnastlinjen, anför

rörande fordringarna för inträde i friskgymnastlinjen bland annat följande:

Sedan numera fasta ämnesgrupper fastställts för lärjungarna å det

differentierade gymnasiet medförde de av direktionen föreslagna villkoren

för inträde vid institutet, att fyllnadsprövning i viss utsträckning måste

verkställas av alla de inträdessökande, som icke avlagt studentexamen på

reallinjen med ämnesgruppen biologi med hälsolära, fysik och kemi som

tillvalsgrupp, eller vid val av viss annan ämnesgrupp på endera linjen

icke fått tillstånd att medtaga det förstnämnda av dessa ämnen som tilläggsämne.

Då matematik inginge i den enda grupp, som gärna kunde ifråga
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

13

komma på latinlinjen, innebure kraven i själva verket, att inträdessökande

måste inneha betyg även i matematik i studentexamen. Särskilt med tanke

på de rätt stora svårigheter, som detta ämne ofta beredde icke minst kvinnliga

lärjungar, syntes de föreslagna fordringarna ingalunda obetydliga. Överstyrelsen

hade svårt att föreställa sig, att mera omfattande krav på de inträdessökandes

förutsättningar för teoretiska studier skulle öka möjligheterna

för ett gott urval av lärjungar med sådana egenskaper, som företrädesvis

fordrades av dugande gymnastik- och idrottsledare.

För tillträde till en utbildningsanstalt borde man normalt icke ställa större

fordringar på förbildningen än att denna komme att utgöra en fullt tillräcklig

grund för den undervisning anstalten hade att meddela. Då nu

direktionen vitsordade, att detta villkor i föreliggande fall vore uppfyllt med

de av överstyrelsen tidigare föreslagna inträdesfordringarna, så borde man

icke uppställa krav, som sträckte sig längre. Överstyrelsen behjärtade visserligen

till fullo gymnastiklärarnas naturliga och lovvärda strävanden att

hålla sin kår uppe på ett högt allmänbildningsplan, men vår tid ägde många

vägar till allmänbildning, vilka icke ginge genom gymnasiet, och det torde

icke numera vara sakligt motiverat att tillerkänna gymnasievägen en särställning.

Det vore ur flera synpunkter av betydelse, att insikten härom

mer och mer komme in i det allmänna medvetandet. En sådan utveckling

motverkades emellertid, örn man uppställde krav på studentexamen för tillträde

till olika levnadsbanor endast eller huvudsakligen för att därigenom

skapa garantier för att de, som inträdde på dessa banor, ägde ett visst mått

av allmänbildning.

För så vitt de av överstyrelsen föreslagna villkoren för inträde vid institutet

bleve fastställda, torde en bestämmelse angående formen för de fyllnadsprövningar

i biologi med hälsolära, fysik och kemi, vilka skulle fullgöras

av inträdessökande med endast realexamen eller avgångsbetyg från

flickskola, böra införas i läroverksstadgan.

Gymnastiska centralinstitutets lärarkollegium har ansett, att inträdesfordringarna

på sjukgymnastlinjen borde sättas så, att sjukgymnastkårens allmänna

standard ej riskerade att sjunka och minimifordringarna för inträde

därför sättas till normalskolekompetens (eventuellt realexamen) med fyllnadsprövning

för studentexamen uti ämnena fysik, kemi, biologi med hälsolära.

Dylika förkunskaper vore nödvändiga för att eleverna på sjukgymnastlinjen

skulle kunna tillgodogöra sig den teoretiska undervisningen.

Departementschefen har angivit sin ståndpunkt beträffande undervisningen

vid det omorganiserade gymnastiska centralinstitutet på i huvudsak följande

sätt:

»Direktionens förslag innebär i överensstämmelse med de av Kungl. Majit

givna direktiven en uppdelning av undervisningen vid institutet på två

linjer, en för utbildning av gymnastiklärare och en för utbildning av sjukgymnaster.

Utbildningstiden för gymnastiklärare har föreslagits till två år

och för sjukgymnaster till tre terminer. Övergång till sjukgymnastlinjen

kan enligt förslaget ske efter avlagd examen å gymnastiklärarlinjen. Den

sammanlagda tiden för denna dubbla utbildning, vilken sedan gammalt

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

motiverats med hänsyn till angelägenheten av att underlätta gymnastiklärarnas

utkomstmöjligheter, skulle under sådana förhållanden kunna begränsas till

omkring tre och ett halvt år.

1931 års riksdag uttalade sig för en utbildningstid för såväl gymnastiklärare

som sjukgymnaster — manliga och kvinnliga — av två år. Så till

vida skiljer sig alltså nu föreliggande förslag från riksdagens önskemål, att

utbildningstiden för sjukgymnaster förkortats med en termin. Detta direktionens

förslag har mött viss kritik från karolinska institutets lärarkollegiums

sida. Lärarkollegiet har föreslagit att — i vart fall sedan sjukgymnastutbildningen

förflyttats till det nya karolinska sjukhuset — utbildningstiden

för sjukgymnasterna borde förlängas till fyra terminer. Kollegiet har på

denna väg velat minska den enligt kollegiets mening alltför starka arbetsbelastningen

under den åt teoretiska studier ägnade första terminen. Även

gymnastiska centralinstitutets lärarkollegium har förordat fyra terminers

utbildning för sjukgymnasterna.

För egen del ansluter jag mig till direktionens förslag. Såsom tidigare

framhållits, har redan 1915 års kommitté uttalat, att utbildningstiden för

sjukgymnaster knappast behövde erfordra två fulla läsår och 1929 års sakkunniga

föreslogo ett och ett halvt år för inhämtande av själva kunskapsstoffet.

Såsom direktionen framhållit, omfattar den nuvarande sjukgymnastutbildningen

ej mer än ungefär ett år. Skulle i framtiden ett »praktiskt

halvår» utöver den föreslagna utbildningstiden av ett och ett halvt år visa sig

erforderligt, torde såsom direktionen påpekar ett sådant lätt låta sig anordnas.

Direktionen har berört frågan i vad mån gemensam undervisning mellan

de båda utbildningslinjerna skulle kunna förekomma. Riksdagen har hävdat

den uppfattningen, att denna gemensamma undervisning i möjligaste mån

borde inskränkas. 1931 års riksdag ansåg, att den borde begränsas måhända

till blott en termin under första året. I överensstämmelse härmed

framlade statsutskottet vid 1932 års riksdag förslag till begränsning av gemensamhetsundervisningen

huvudsakligen till första terminen. Direktionens

nu föreliggande förslag förutsätter, att dylik gemensamhetsundervisning över

huvud taget icke skulle förekomma. Direktionen har granskat de för gemensamhetsundervisning

eventuellt ifrågakommande ämnestitlarna och funnit

att pedagogiska skäl icke tala för en dylik åtgärd. De besparingar, som

eventuellt skulle kunna vinnas genom gemensam undervisning, hava ansetts

så obetydliga, att de ej skulle uppväga de uppstående svårigheterna av

schemateknisk natur. Enligt direktionens mening måste sjukgymnastutbildningen

utsträckas till mer än tre terminer, örn över huvud taget gemensam

undervisning skulle anordnas. För egen del ansluter jag mig till direktionens

mening och finner mig alltså icke böra ifrågasätta gemensam undervisning

mellan de båda utbildningslinjerna.

Direktionens förslag rörande Barnundervisning mellan manliga och kvinnliga

elever ger mig icke anledning till erinran.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

15

Frågan om vilka fordringar, som böra uppställas för inträde vid centralinstitutet,

har vid ärendets tidigare behandling vållat stora meningsskiljaktigheter.

Åsikterna hava brutit sig kring tvenne skilda meningsriktningar:

antingen studentexamen med kvalificerade betyg i vissa ämnen eller normalskolekompetens

och realexamen med vissa kompletteringar. Riksdagens

kamrar stannade år 1931 i olika beslut i denna speciella fråga. 1932 års

statsutskott uttalade sig för realexamen och normalskolekompetens med vissa

kompletteringar, under det att reservanterna inom statsutskottet förordade

Kungl. Maj:ts förslag till 1932 års riksdag, innebärande i huvudsak studentexamen

såsom inträdesvillkor. Statsutskottet ansåg, att i fråga örn examensmeriter

samma villkor borde uppställas för män och kvinnor, för friskgymnaster

och för sjukgymnaster. Direktionen har nu i överensstämmelse med

grundtanken i omorganisationsförslaget, innebärande två helt skilda utbildningslinjer,

betraktat de båda linjerna var för sig och föreslagit olika examensmeriter

såsom villkor för inträde på gymnastiklärarlinjen och på sjukgymnastlinjen.

För gymnastiklärarlinjen föreslår direktionen med tvekan

som inträdesvillkor studentexamen, vidare folkskollärarexamen eller behörighet

till ämneslärarinnebefattning vid allmänt läroverk, i samtliga fall med

kvalificerade betyg i vissa ämnen. En ledamot av direktionen har reserverat

sig till förmån för realexamen eller normalskolekompetens med efterföljande

kompletteringar i vissa ämnen för inträde å gymnastiklärarlinjen.

För inträde å sjukgymnastlinjen skulle fordras enligt direktionens stadgeförslag

som villkor realexamen, studentexamen eller avgångsbetyg från högre

flickläroverk med normalskolekompetens samt, för män, att hava avlagt gymnastiklärarexamen.

Vid övervägande av denna fråga har jag funnit mig böra ansluta mig till

den uppfattning, som gjorts gällande av 1932 års statsutskott och som innebär

ett godtagande av det av skolöverstyrelsen avgivna förslaget. *)

Sjukgymnastlinjen bör med hänsyn till gymnastiklärarnas försörjningsförhållanden

stå öppen för män, som avlagt gymnastiklärarexamen. I övrigt

bör denna utbildningslinje reserveras för kvinnliga elever.

Antalet på de olika linjerna intagna elever torde icke nu behöva fixeras.

Att på sjukgymnastlinjen reservera ett visst antal platser för personer, som

avlagt gymnastiklärarexamen, finner jag icke nödvändigt. Den förordade

fullständiga klyvningen mellan de båda utbildningslinjerna påverkar givetvis

gymnastiklärarnas och sjukgymnasternas verksamhetsområden och arbetsförhållanden.

Denna fråga torde böra upptagas till mer ingående undersökning

i samband med prövningen av det förslag till förening av ordinarie

övningslärartjänst vid statlig läroanstalt med annan dylik befattning m. m.,

som — såsom skolöverstyrelsen erinrat — överstyrelsen genom Kungl. Maj:ts

beslut den 18 september 1931 anbefallts avgiva. För att underlätta för
-

l) Se sid. 35 i statsrådsprotokollet, sid. 9—10 i här förevarande utlåtande.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr lid.

sörjningsförhållandena på området torde möjligen böra övervägas, huruvida

icke — i likhet med vad redan skett vid ett par andra likartade statliga

högre yrkesutbildningsanstalter — sådana bestämmelser böra utfärdas, att

antalet årligen vid centralinstitutet och vid de enskilda gymnastikinstituten

intagna elever avpassas med hänsyn till landets behov av gymnastiklärare

och sjukgymnaster.

Direktionen har föreslagit, att titeln gymnastikdirektör, som hittills tillkommit

den som genomgått såväl frisk- som sjukgymnastutbildningen vid

institutet, icke skulle förbindas med examen vid institutet. Jag tinner dock

skäl föreligga för ett bibehållande av denna titel för dem, som genomgått

friskgymnastutbildningen. Avgörandet av denna titelfråga torde emellertid

få bero på Kungl. Majits prövning framdeles.

Av direktionen ifrågasatta timplaner hava i det föregående anförts huvudsakligen

i syfte att giva en föreställning om lärarbehovet. I stort sett hava

timplanerna vunnit myndigheternas gillande. I vissa hänseenden hava emellertid

framförts erinringar. Mycket omdiskuterad är sålunda frågan, huruvida

obligatorisk fäktundervisning bör ingå i utbildningen vid centralinstitutet.

För egen del anser jag, att fäktundervisningens allmänna idrottsliga

värde utgör ett skäl för undervisning i detta ämne vid centralinstitutet.

Emellertid bör denna fråga upptagas till slutlig prövning vid uppgörandet

av de definitiva undervisningsplanerna. Härigenom torde icke vållas någon

kostnadsökning eller förändring i lärarbehovet.

Till frågan örn lärarbehovet återkommer jag i det följande.

Delade meningar hava rått rörande tidpunkten för läsårets början. Denna

fråga torde böra närmare övervägas vid utfärdandet av den nya stadga för

centralinstitutet, som blir en följd av omorganisationen.

Undervisningen vid de med dimissionsrätt försedda enskilda gymnastikinstituten

torde icke i detta sammanhang böra upptagas till behandling.

Denna fråga jämte dessa enskilda gymnastikinstitut i övrigt berörande förhållanden

torde senare böra övervägas. Jag vill erinra att koncessionerna för

dessa institut äro givna tillsvidare och alltså kunna när som helst återkallas.»

I motionen I: 310 har upptagits det av karolinska institutets lärarkollegium

framförda förslaget örn att utbildningstiden å sjukgymnastlinjen skulle

omfatta två år.

Frågan örn inträdes for äring arna å gymnastiklärarlinjen har behandlats i

motionerna I: 316 och II: 562, varvid till stöd för motionärernas hemställan

i motionen I: 316 anförts bland annat följande:

Statsutskottet vid 1932 års riksdag ansåg, att samma villkor borde uppställas,

vare sig det gällde män eller kvinnor, frisk- eller sjukgymnaster i

fråga om behörighet till inträde vid gymnastiska centralinstitutet och att

realexamen eller normalskolekompetens med vissa kompletteringar vore tillfyllest.

Kungl. Maj:ts proposition till såväl 1931 som 1932 års riksdag av
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr lid.

17

såg gemensam undervisning för frisk- och sjukgymnaster under en stor del

av första utbildningsåret, varvid det ansågs vara av vikt, att eleverna å de

båda linjerna hade samma förutsättningar att tillgodogöra sig den gemensamma

utbildningen.

På grund av de direktiv, som sedermera av Kungl. Majit utfärdats för

direktionens för G. C. I. utredning, föreslog direktionen helt skild utbildning

för frisk- och sjukgymnaster, en princip som jämväl Kungl. Majits proposition

år 1934 bygger på. Under det att emellertid direktionen föreslagit

olika kompetensvillkor för de båda från varandra skilda utbildningslinjerna

för att elevernas kompetens å de bägge linjerna bättre skulle kunna anpassas

efter de krav, som respektive yrke ställde på sina utövare, har Kungl.

Majit i sin proposition fasthållit vid 1932 års statsutskottsförslag om lika

inträdesfordringar och realexamen. Motivet för 1932 års statsutskottsbeslut

i detta avseende var dock, att man icke genom uppställande av krav på

studentexamen för sjukgymnaster skulle fördyra sjukvården. Då nu propositionen

till årets riksdag föreslår fullständig linjeklyvning, kvarstår ej längre

1932 års statsutskotts skäl för att låta jämväl realexamen gälla som ett

tillfyllestgörande kompetensvillkor för friskgymnastlinjen.

Skolöverstyrelsen hade år 1929 uttalat sig för kvalificerad studentexamen

som inträdesfordran för både manliga och kvinnliga elever, såväl i vad det

gällde frisk- som sjukgymnaster. Ar 1931 hade emellertid skolöverstyrelsen

intagit en annan ståndpunkt, nämligen densamma, som nu föreslås i Kungl.

Majits proposition. I sitt yttrande över 1933 års förslag till gymnastiska

centralinstitutets omorganisation vidhåller överstyrelsen sin ståndpunkt av

1931, ehuru förutsättningarna numera genom den föreslagna linjeklyvningen

helt förändrats.

Det kan knappast anses principiellt riktigt att som inträdesfordran angiva

en examen, som fordrar minst tre kompletteringsbetyg. I själva verket

torde det tillika i verkligheten förhålla sig så, att eleverna vid G. C. I. böra

äga kompetens i ytterligare ett antal ämnen.

Vidare torde väl också goda språkkunskaper underlätta elevernas studium

av facklitteraturen på främmande språk. Förmågan att skriftligt behandla

svenska språket lärer självfallet ävenledes hava stor betydelse. I likhet med

institutets direktion måste man därför ställa sig ganska tveksam inför en

tilltänkt väg att genom fyllnadsprövning fullständiga kunskaperna, i stället

för att ställa kravet rent ut på en examen med fullgoda kunskaper såsom

inträdesvillkor.

För vinnande av ett gott resultat av undervisningen vid en utbildningsanstalt

av G. C. I. art torde det vidare vara av vikt att eleverna så vitt

möjligt hava samma förkunskaper. Vid institutet komma enligt propositionen

tio ä tolv officerare — alltså elever med studentexamen — att årligen

utbildas tillsammans med gymnastiklärarkursens elever.

I den mån inträdesfordringarna till olika högskolor i en framtid komma

att undergå förändringar, böra givetvis villkoren för inträde vid G. C. I.

underkastas förändringar. Att nu göra den gymnastiska högskolan till ett

försöksobjekt i detta hänseende vore att i förhållande till övriga högskolor

ställa densamma i en undantagsställning, som skulle medföra att statsmakterna

i allmänhetens ögon undervärderade den fysiska fostran, vilket skulle

förefalla desto mer förvånande som gymnastik och idrottsrörelsen allmänt

anses som vårt lands största folkrörelse.

Frånsett själva undervisningen vid institutet och resultatet av densamma,

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 6 sami. Nr 114. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

synes en betänklig praktisk olägenhet vidlåda Kungl. Maj:ts proposition

ifråga om inträdesfordringarna. Minimiåldern för inträde vid G. C. I. kan

icke gärna sättas lägre än till 19 år (för de kvinnliga eleverna är den för

närvarande 20 år) med hänsyn till såväl den krävande utbildningen som den

förestående lärartjänsten — det kan som regel inte anses lämpligt ur disciplinär

synpunkt att 20-åringar undervisa i det närmaste jämnåriga. Då realexamen

emellertid avlägges i åldern 15 å 17 år, komma de för ungdomen

så betydelsefulla åren närmast före 20 års-åldern att sväva i fara att ej

effektivt utnyttjas. Några slå sig kanske till ro med, att deras realexamen

giver dem full kompetens för inträde. Andra mera förtänksamma kasta

sig in på dyra och dryga kompletteringar, vilka visserligen i och för sig

kunna vara värdefulla, men vilka dock ej skänka dem allt vad en gedigen

skolgång under samma tid kan giva dem.

Då det gäller val av levnadsbana, är det väl mera sällsynt att ungdomen

redan på realskolestadiet har klart för sig vilket yrke, som skall väljas.

Detta kan särskilt sägas gälla ett sådant kall som gymnastiklärarens. Det

är först efter det övergångsåldern passerats och eleven kommit upp i gymnasiet,

som övningarnas karaktär blir sådan, att anlagen för gymnastiklärarkallet

på allvar röjas. Därtill kommer att eleverna under gymnasieårens

övningar i idrott och gymnastik kunna sägas direkt förberedas för arbetet

på G. C. I., dels genom att tjänstgöra som biträdande ledare och dels genom

att vara med örn de sista två årens allt mera stegrade övningar, varigenom

eleverna även rent praktiskt sett äro avsevärt bättre förberedda för arbetet

på G. C. I. än realskoliten, vilken visserligen kan deltaga i idrotts- och gymnastikövningar,

men därvid ej på långt när kan få den utbildning, som

förekommer i gymnasiet.

I kap. 5 (sid. 59—65 i statsrådsprotokollet) behandlas frågan om den militära

instruktör sutbildningen. Departementschefen redogör för direktionens förslag

och för ett vid dess betänkande fogat särskilt yttrande samt återger

det väsentliga innehållet i de yttranden, som i ärendet avgivits av de militära

myndigheterna m. fl. Därefter anför departementschefen för egen del:

»1931 års riksdag uttalade sig för, att den militäras, k. instruktörskursen

borde avskaffas såsom en obligatorisk del av lärogången vid institutet, och

enligt riksdagens mening borde, för tillgodoseende av krigsmaktens behov av

officerare med högre gymnastisk utbildning, till institutet kommenderas

minst tio ä tolv elever årligen. Det nu föreliggande förslaget innebär, att

den militära instruktörskursen helt skiljes från institutet, ävensom att officerare

skola kommenderas till institutet för erhållande av högre gymnastisk

utbildning, dock icke till större antal än tre ä fem per kurs. Förslaget har i

stort sett godtagits av de militära myndigheterna. Beträffande antalet till

institutet kommenderade officerare har emellertid framhållits, att detsamma

borde höjas till det av riksdagen förutsatta.

Jag har i förevarande spörsmål samrått med t. f. chefen för försvarsdepartementet,

som anslutit sig till direktionens förslag, dock med den av de militära

myndigheterna, enligt vad nyss nämnts, förordade jämkningen. Även

jag delar t. f. chefens för försvarsdepartementet uppfattning.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

19

Vad angår undervisningen i fäktning för de till centralinstitutet kommenderade

militäreleverna vill jag åberopa, vad jag i det föregående anfört rörande

fäktundervisning för de civila eleverna. De förstnämnda synas mig

dock, i den mån så med hänsyn till tillgängliga medel finnes möjligt, böra

erhålla utbildning i fäktning även utanför ramen av den ordinarie undervisningen.

En senare inryckning till centralinstitutet för de militära eleverna synes

vara önskvärd. Därest pedagogiska skäl ej omöjliggöra en dylik anordning,

torde bestämmelser därom kunna intagas i institutets stadga.

Det torde icke vara möjligt att redan under nästkommande läsår ordna

den ifrågasatta militära instruktörskursen. Denna undervisning torde, såsom

direktionen framhållit, i så fall kunna provisoriskt tillgodoses vid institutet,

under förutsättning att nödiga lärarkrafter från militärt håll ställas till förfogande.

Enligt vad t. f. chefen för försvarsdepartementet meddelat mig, avses

kommenderingar till sådan lärokurs under nästa läroår icke skola förekomma

på statsverkets bekostnad annat än i undantagsfall.

Under förutsättning att föreliggande förslag örn gymnastiska centralinstitutets

omorganisation vinner bifall, har chefen för försvarsdepartementet för

avsikt att föreslå Kungl. Majit att uppdraga åt inspektören för militärläroverken

att i samråd med cheferna för generalstaben, marinstaben och flygvapnet

upprätta förslag till den militära instruktörskursens omorganisation

m. m.»

I kap. 6 (sid. 66—70 i statsrådsprotokollet) behandlas frågan örn lärarbehovet.

Departementschefen anför, efter att hava redogjort för direktionens

förslag och för i frågan avgivna yttranden, härutinnan för egen del i huvudsak

följande:

»Direktionens beräkningar rörande antalet lärarbefattningar vid det omorganiserade

gymnastiska centralinstitutet grunda sig på de preliminära

timplaner, som av direktionen i det föregående föreslagits. De smärre

jämkningar i dessa timplaner, som senare eventuellt kunna bliva erforderliga,

synas icke föranleda någon ändring i lärarbehovet. Karolinska institutets

lärarkollegium har ansett, att undervisningen i ämnet sjukdomslära,

vilken undervisning direktionen över centralinstitutet föreslagit skola handhavas

av en lärare, borde uppdelas på två lärare, en med kirurgisk och en

med medicinsk specialutbildning. Dessa båda lärare skulle dessutom enligt

kollegiets uppfattning kunna meddela sådan undervisning, att behovet av

medicinska specialkurser bortfölle. Skälet till direktionens föreliggande förslag

är emellertid, att undervisningen i sjukdomslära ansetts vara av så

pass elementär art, att uppdelning på två lärarkrafter ej vore nödvändig.

Med hänsyn härtill och då genom kollegiets förslag någon kostnadsbesparing

ej torde vara att ernå, vill jag biträda direktionens föreliggande förslag.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

I fråga om lärarbehovet anser jag mig sålunda ej böra förorda några

ändringar i direktionens förslag.

Jag saknar nu anledning att ingå på frågan om inrättandet av en professur

i kroppsövningarnas fysiologi.»

Frågan örn anslagsbehovet m. m. behandlas i kap. 7 (sid. 71—88 i statsrådsprotokollet).

Den verkställda utredningen och däröver avgivna yttranden

giva departementschefen anledning till följande uttalanden:

»Direktionen har alternativt föreslagit, att fyra av de åtta lärarna i gymnastik

samt i lek och idrott skulle av Kungl. Majit förordnas för kortare

tid, under det att de fyra återstående skulle tillsättas såsom ordinarie befattningshavare.

Genom en sådan anordning skulle enligt direktionens förmenande

vinnas den beaktansvärda fördelen, att institutet genom de tillfälligt

anställda lärarna stöde i ständig och frukbärande kontakt med skolorna.

Detta förslag har från vissa håll mött motstånd. Man har förmenat, att

erfarenheten hittills icke ådagalagt behovet av en dylik anordning, man har

gjort gällande, att förslaget skulle vålla vissa olägenheter för de skolor, vilkas

gymnastiklärare skulle för viss tid överflyttas till institutet, och man har

ansett, att direktionens förslag i övrigt vore ägnat att för institutet trygga

tillgång i önskvärd utsträckning till fullt tjänstedugliga lärare.

De skäl, som föranlett direktionens ifrågavarande förslag, äro onekligen

beaktansvärda. Enligt min mening torde emellertid direktionen hava överskattat

fördelarna med den föreslagna anordningen. Det skulle utan tvivel

möta vissa svårigheter att besätta de fyra lärarplatserna med lärare, som

vore beredda att efter en ganska kort tid återvända till sin förutvarande

tjänst. Det kan ej heller förnekas, att förslaget för de skolor, varifrån

lärarna skulle tagas, skulle komma att vålla vissa olägenheter. Även med

av skolöverstyrelsen ifrågasatt jämkning torde direktionens förslag vara

ägnat att ofördelaktigt inverka på kontinuiteten i gymnastikundervisningen

vid vederbörande läroanstalter. Jag vill därför tillstyrka det av direktionen

alternativt framförda förslaget, att samtliga de åtta lärarna i gymnastik

samt lek och idrott böra sättas på ordinarie stat (alternativ B i direktionens

förslag). Den härav föranledda kostnadsökningen — 2,200 kronor — är

relativt obetydlig.

Vad angår frågan örn pensionsåldern för centralinstitutets lärare, vill jag

allenast erinra därom, att denna fråga kommer att av statsrådet och chefen

för finansdepartementet upptagas till prövning i annat sammanhang.

Direktionen har vid det nyss av mig förordade alternativ B föreslagit en

placering i lönegrad B 26 av samtliga ordinarie lärare, manliga såväl som

kvinnliga. Med hänsyn till de skäl, som tidigare i diskussionen kring denna

fråga anförts och som berörts i propositionen nr 152 till 1932 års riksdag

och av statsutskottet vid samma års riksdag, anser jag mig emellertid icke

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr lii.

21

kunna förorda högre lönegradsplacering än B 24 för manliga lärare och B

21 för kvinnliga lärare. Den medicinskt utbildade läraren i sjukdomslära

torde emellertid — såsom tidigare förutsatts — böra placeras i B 26.

Direktionen har föreslagit, att till föreståndare för institutet skulle på förslag

av direktionen av Kungl. Maj:t utnämnas en av lärarna eller annan

person för en tid av högst sex år. Han skulle härför uppbära ett arvode

av 3,000 kronor för år. Därest föreståndaren vore lärare och så önskade,

skulle hans undervisningsskyldighet kunna av direktionen minskas med

högst hälften och till den delen upprätthållas av extra lärare. Föreståndaren

skulle icke befatta sig med inspektionen över gymnastikundervisningen i

riket. Enligt direktionens mening borde denna uppgift helt kunna omhänderhavas

av skolöverstyrelsen.

Frågan örn inspektionen av gymnastikundervisningen har uppenbarligen

kommit i ett något annat läge, sedan år 1932 gymnastikkonsulentbefattningen

inom skolöverstyrelsen inrättades. Det ter sig måhända vid första

påseendet opraktiskt att splittra tillsynen över gymnastikundervisningen på

två håll, och redan av denna anledning kan direktionens föreliggande förslag

synas erbjuda vissa fördelar. Men å andra sidan är det givetvis av

största betydelse, att centralinstitutet uppehåller förbindelse med undervisningen

vid skolorna. För min del lutar jag åt den uppfattningen, att inspektionsverksamheten

bör kunna ordnas genom ett lämpligt samarbete

mellan centralinstitutet och skolöverstyrelsen. Direktionen har icke närmare

gått in på frågan, huru ett dylikt samarbete på lämpligaste sätt bör genomföras.

Den har emellertid erinrat, att dess förslag rörande föreståndarbefattningen

skulle medföra en besparing av 7,000 kronor i jämförelse med tidigare förslag,

vilken besparing enligt direktionens mening borde kunna möjliggöra

ordnandet av inspektionsfrågan inom skolöverstyrelsen. Skolöverstyrelsen har

för sin del ansett sig kunna tillstyrka inspektionsskyldighetens överflyttande

till överstyrelsen endast under villkor, att konsulentorganisationen inom

överstyrelsen för gymnastik med lek och idrott erhölle den omfattning, som

den ursprungligen ägde. Den år 1933 indragna kvinnliga konsulentbefattningen

borde därför återupprättas och konsulenternas reseanslag höjas till

sitt ursprungliga belopp. Härigenom skulle enligt överstyrelsens beräkningar

uppstå en kostnadsökning med 11,000 kronor.

I principiell anslutning till de av Kungl. Majit åren 1931 och 1932

framlagda förslagen, vilka på denna punkt lämnades av riksdagen, respektive

statsutskottet utan erinran, torde frågan kunna tillsvidare lösas på det

sätt, att institutets föreståndare skall vara skyldig mottaga uppdrag att

inspektera gymnastikundervisningen, men att dessa åligganden ej böra självskrivet

tillkomma honom. Han skulle, enligt vad förut sagts, kunna befrias

från intill högst hälften av sin undervisningsskyldighet. I den mån han

skulle erhålla Kungl. Maj:ts uppdrag att i begränsad omfattning verkställa

inspektion av gymnastikundervisningen i riket, skulle en ytterligare bofri
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

else från undervisningsskyldighet måhända kunna ifrågasättas. Frågan

härom torde emellertid få bli föremål för närmare övervägande.

Vad direktionen i övrigt föreslagit rörande föreståndarbefattningen ger

mig icke anledning till erinran.

För en biträdande föreståndare, av vilken behov torde föreligga genom

den av mig förordade linjeklyvningen, torde böra beräknas det av direktionen

föreslagna arvodet 500 kronor.

De av direktionen tillstyrkta arvodena till de extra lär arki-af terna torde

preliminärt kunna godtagas. Beträffande den undervisning, som skulle bedrivas

vid karolinska institutet, har jag utgått från att dessa extra lärarbefattningar

huvudsakligen äro avsedda att innehavas av icke ordinäre lärare

eller yngre framstående vetenskapsidkare. Vid de jämkningar i timplanerna,

som, såsom jag ovan anfört, möjligen senare torde kunna komma i fråga,

bör Kungl. Majit inom anslagets ram kunna vidtaga eventuellt erforderliga

justeringar i arvodena.

Direktionen har i avseende på förvaltningspersonalen föreslagit, att den

nuvarande föreningen av kontorsbiträdes- och sekreterarbefattningarna skulle

upphöra, att sekreterarbefattningen borde tillsättas med särskild arbetskraft

och att på denna arbetskraft borde läggas de göromål, som naturligen tillhöra

sekreterartjansten men hittills påvilat dels föreståndaren, dels i viss

utsträckning den kvinnliga tjänstemannen. Arvodet till sekreteraren borde

utgå med 1,550 kronor och till en kamrerare med 1,800 kronor för år. Den

nuvarande kontorsbiträdesbefattningen i lönegraden B 4 borde ersättas med

en kansliskrivarbefattning, tillika registrator, i lönegraden B 11. Jag vill

erinra, att statsutskottet vid 1932 års riksdag i dessa avseenden föreslog,

att den nuvarande kontorsbiträdestjansten skulle ersättas med en kanslibiträdestjänst

i B 7. Till sekreterargöromål borde enligt statsutskottets

mening anslås ett belopp av 600 kronor. I en reservation vid statsutskottets

utlåtande föreslogs inrättandet av en kansliskrivarbefattning i lönegraden

B 11. Första kammaren fattade beslut i överensstämmelse med

reservationen.

Statskontoret har nu förordat, att frågan örn förvaltningspersonalen och

dess uppgifter borde ordnas i enlighet med av statsutskottet vid 1932 års

riksdag angivna riktlinjer, dock med den ändringen, att en kansliskrivarbefattning

i lönegraden B 11 borde inrättas. Jag vill för min del ansluta

mig till denna ståndpunkt och förordar sålunda, att det nuvarande kontorsbiträdet

i lönegraden B 4 ersättes med en kansliskrivare i lönegraden Bil,

som bar att handhava även registratorsgöromålen, varförutom till sekreterargöromålens

fullgörande bör avses ett arvode av 600 kronor. Den nuvarande

innehavaren av kontorsbiträdesbefattningen, vilken befattningshavare

skulle, såsom jag i det följande kommer att föreslå, utan ansökan överflyttas

till den nya kansliskrivartjänsten, lär, efter vad jag inhämtat, icke i

erforderlig grad besitta de speciella kvalifikationer, som erfordras för skö
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

23

tande av de direkta kamrerargöromålen. Med hänsyn härtill synes mig

den anordningen lämpligen kunna såsom ett provisorium träffas, att ett

särskilt anslag å 1,000 kronor tillsvidare anvisas för handhavande av kamrerargöromålen.

Direktionens förslag rörande vaktpersonalen, som, i vad angår de ordinarie

expeditionsvakternas antal och lönegradsplacering, överensstämmer med 1932

års statsutskotts förslag i detta avseende, innebär inrättandet av två expeditionsvaktsbefattningar,

tillika portvakter, i lönegraden B 5 och en expeditionsvakt,

tillika eldare, i samma lönegrad. Jag biträder detta förslag.

För bibliotekarietjänsten torde i överensstämmelse med direktionens förslag

böra beräknas ett arvode av 600 kronor.

För bestridande av särskilda kostnader för undervisning i idrott beräknar

direktionen ett belopp av 5,500 kronor. Jag tillstyrker förslaget i denna del.

Till resestipendier åt lärare vid institutet föreslås ett belopp av 1,000 kronor

och till stipendier åt elever vid institutet ett belopp av 3,000 kronor.

Jag har ingenting att erinra mot förslaget örn elevstipendier men finner

mig, med hänsyn till indragningen av resestipendier vid andra statliga institutioner,

icke nu kunna förorda förslaget i denna del.

Det under en följd av år utgående beloppet av 1,000 kronor till ordnande

av övningar i gymnastik för Stockholms förenade studentkårer torde allt fortfarande

böra utgå.

För materiel beräknas ett belopp av 13,000 kronor böra utgå ur särskilt

materielanslag. Detta förslag, som innebär en minskning i förhållande till

tidigare förslag, anser jag mig kunna tillstyrka.

Jag övergår nu till att beräkna de olika posterna i den blivande staten

för gymnastiska centralinstitutet vid fullt genomförd omorganisation.

Från anslag till avlöning av ordinarie tjänstemän skulle vid bifall till mitt

förslag bestridas:

avlöning åt en medicinskt utbildad lärare i sjukdomslära i

lönegraden B 26 ............................... kronor 9,540

avlöning åt fyra manliga ordinarie lärare i lönegraden B 24

(ä 8,580 kronor) ............................... » 34,320

avlöning åt fyra kvinnliga ordinarie lärare i lönegraden B 21

(å 6,816 kronor) ............................... » 27,264

avlöning åt en kansliskrivare, tillika registrator, i lönegraden

B 11 .................................... » 3,888

avlöning åt två expeditionsvakter, tillika portvakter, i lönegraden

B 5 (ä 2,988 kronor) ...................... » 5,976

avlöning åt en expeditionsvakt, tillika eldare, i lönegraden

B 5................................... » 2,988

Summa kronor 83,976

Detta belopp torde, avrundat till 84,000 kronor, böra upptagas såsom ordinarie

förslagsanslag.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

Något anslag till vikariatsersättning ar torde icke vidare vara erforderligt.

Från anslag till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare skulle utgå

arvoden till

Föreståndaren nied...............................kronor 3,000

Biträdande föreståndaren med....................... » 500

Sekreteraren med................................. » 600

Kamreraren med................................. » 1,000

Bibliotekarien med................................ » 600

1 lärare i fysiologi med............................ » 6,500

1 lärare i anatomi med............................ » 5,100

1 lärare i hälsolära med........................... » 1,500

1 lärare i allmän patologi med...................... » 900

1 lärare i röstbehandling med....................... » 1,500

1 lärare i psykologi och pedagogik med................ » 2,500

Medicinska specialkurser........................... » 2,000

1 lärare i medicinsk sjukgymnastik med............... » 2,000

1 lärare i kirurgisk sjukgymnastik med................ » 2,000

Tilläggsarvoden åt 5 instruktionsgymnaster vid serafimerlasarettet

(ä 1,000 kronor) med....................... » 5,000

Tilläggsarvoden åt en första instruktionsgymnast vid serafimerlasarettet

med................................. » 1,500

Arvoden till Övningslärare vid läroverk med............. » 4,200

Summan av dessa anslagsposter utgör 40,400 kronor. Därest föreståndaren

är lärare vid institutet och en del av hans undervisningsskyldighet

upprätthålles av extra lärare skall enligt det av mig förordade förslaget till

denne utgå ersättning med belopp, som av Kungl. Majit för vart fall bestämmes.

Ovan angivna summa torde bland annat av denna anledning

böra avrundas till 44,000 kronor.

Den närmare fördelningen av anslaget ävensom närmare bestämmelser

för anslagets användande torde få ankomma på Kungl. Majit att framdeles

fastställa.

Sedan gymnastiska centralinstitutets omorganisation fullständigt genomförts,

skulle alltså följande anslag för dess räkning upptagas i riksstaten:

I. Ordinarie anslag.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag......kronor 84,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m, m...... » 44,000

Summa förslagsanslag kronor 128,000

Materiel m. m., reservationsanslag...................kronor 13,000

Stipendier för elever, reservationsanslag............... » 3,000

Särskilda kostnader för undervisning i idrott, reservationsanslag

...................................... » 5,500

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

25

II. Extra anslag.

Anordnande av kostnadsfria övningar i gymnastik för medlemmar

av Stockholms förenade studentkårer.........kronor 1,000

Summan av dessa anslag utgör 150,500 kronor.

De för budgetåret 1933/1934 för här ifrågavarande ändamål utgående

anslagen uppgå till 128,810 kronor. En fullt genomförd omorganisation av

gymnastiska centralinstitutet enligt det ovan av mig förordade förslaget

skulle alltså för statsverket medföra en kostnadsökning av (150,500 —

128,810 =) 21,690 kronor, dyrtidstilläggen oberäknade. Härtill komma de

ytterligare kostnader, som eventuellt kunna föranledas av sjukgymnastutbildningens

förläggande till serafimerlasarettet.

Jag vill här erinra, att motsvarande slutbelopp i det i propositionen nr

152 år 1932 framlagda förslaget var 212,000 kronor och i det av 1932 års

statsutskott justerade förslaget 180,340 kronor. Även örn hänsyn tages till

nyssnämnda ytterligare kostnader, vilka till sin storlek icke nu kunna exakt

beräknas, innebär mitt nu förordade förslag en kostnadsminskning i jämförelse

med det av statsutskottet vid 1932 års riksdag tillstyrkta förslaget.»

Till stöd för den i ovannämnda motion I: 314 gjorda hemställan anföres

ifråga örn inspektionen över gymnastikundervisningen och förordnande av lärare

i gymnastik samt i lek oell idrott i huvudsak följande:

I sitt förslag till omorganisation av institutet framhöll dess direktion i

anslutning till sakkunniga 1927, att föreståndaren icke lämpligen bör åläggas

att vara inspektör för gymnastikundervisningen i landet. Föreståndarens

huvuduppgift är att leda gymnastisk forskning och undervisning vid institutet.

Om han samtidigt är inspektör, skulle hans åligganden bliva alltför

omfattande för att nöjaktigt kunna medhinnas av en person. Här må blott

erinras om de svårigheter, som uppkomma genom att föreståndaren i egenskap

av inspektör skulle nödgas att under avsevärd tid vistas utom huvudstaden.

Sakkunniga 1927 framhöllo, att även en synnerligen summarisk

inspektion skulle påfordra föreståndarens frånvaro minst en månad varje

läsår. Det torde också möta synnerligen stora svårigheter att finna en

person, som utöver alla de kvalifikationer, som erfordras för att vara lärare

vid institutet och dess föreståndare, även äger dem som böra tillkomma en

inspektör. Genom sammankopplingen med inspektörsbefattningen nödgades

man vid personvalet till den för institutet så viktiga föreståndarebefattningen

inskränka sig till att välja mellan friskgymnastiskt utbildade personer.

Framför allt måste det anses betänkligt, att de medicinskt bildade lärarna

därigenom skulle vara uteslutna från denna post. Att välja en så utbildad

person till föreståndare kan dock säkerligen i vissa fall vara mycket önskvärt.

För undervisningen vid institutet är det av största vikt, att föreståndaren

ålägges undervisningsskyldighet och att han kan följa undervisningen

därstädes. Även örn en viss minskning i hans undervisningsskyldighet kan

bli ofrånkomlig, är detta likväl något helt annat än att han därtill under

långa tider skall vara nödgad att vistas borta från institutet. Direktionens

förslag, att gymnastikundervisningen bör förläggas till skolöverstyrelsen, har

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

tillstyrkts av den senare under villkor att konsulentorganisationen inom

överstyrelsen för gymnastik med lek oell idrott erhölle den omfattning den

ursprungligen ägde. Förslaget har oreserverat tillstyrkts av svenska gymnastiklärarsällskapet,

som framhöll, att institutets kontakt med arbetet på »fältet»

kan erhållas på annat sätt. Av det anförda torde sålunda framgå, att det

är ägnat att vålla allvarliga betänkligheter, örn på sätt som i propositionen

föreslås föreståndarebefattningen skulle sammankopplas med gymnastikinspektionen.

Direktionen har vidare beträffande lärartjänsterna vid det omorganiserade

centralinstitutet såsom alternativ A föreslagit, att en manlig och en kvinnlig

lärare inom vartdera ämnet gymnastik samt lek och idrott bereddes ordinarie

anställning, medan en andre lärare i vartdera ämnet skulle få en mindre

fast anställning. De senare 4 lärarna borde av Kungl. Majit förordnas på

fyra år, vilket förordnande, örn så prövades lämpligt, skulle för en och

samma person kunna förnyas två gånger för två år i sänder. Vid behandlingen

av frågan örn anställningsförhållandena för dessa lärare i gymnastik,

lek och idrott motiverade direktionen den föreslagna anordningen med vissa

synpunkter, som icke behandlats i föregående utredningar.

»Det vore», ansåg direktionen, »tydligt, att å ena sidan undervisningen

i dessa ämnen krävde, att en lärare själv ägde möjlighet att demonstrera

och deltaga i utförandet av de olika övningarna. Att detta som regel icke

vore möjligt för en lärare, som nått högre ålder, sade sig självt. Undervisningen

i dessa ämnen skulle sålunda kunna komma att bliva allvarligt

lidande, örn båda lärarna i ettdera ämnet skulle uppnått en ålder av t. ex.

50 år eller mera. Örn båda lärarbefattningarna i vartdera ämnet gjordes

ordinarie, kunde vid tillämpande av vanliga befordringsgrunder mycket väl

inträffa, att de till och med redan vid sin tillsättning skulle uppnått en

ålder, som inom kort gjorde dem mindre ägnade att handleda undervisningen

i ämnet. Även om detta till en del och särskilt inom idrottsundervisningen

kunde avhjälpas genom att i större utsträckning anställa specialister som

timlärare, borde dock institutets egna lärare hava den kroppsliga vigor, att

de skulle kunna tjänstgöra som instruktörer och förevisa inom sitt ämne.

Å andra sidan vore det uppenbarligen också nödvändigt att sörja för att

en viss kontinuitet ägde rum i undervisningen. Starka skäl talade sålunda

enligt direktionens mening för att en manlig och en kvinnlig lärare inom

vartdera ämnet gymnastik samt lek och idrott bereddes ordinarie ställning,

en andre lärare i vartdera ämnet en mindre fast anställning.

En dylik anordning med avseende på anställningsförhållandena stötte

emellertid på stora svårigheter därigenom, att det måste komma att ställa

sig vanskligt att kunna bereda de på kortare tid anställda lärarna utkomstmöjligheter

efter avslutad tjänstgöringsperiod vid institutet och även därigenom,

att det vore svårt att göra dylika platser så lockande, att de skulle

sökas av de ur institutets synpunkt mest önskvärda och framstående lärarkrafter.

Då emellertid ett genomförande av förslaget med hänsyn till undervisningen

vid institutet syntes vara av stor betydelse, därest de antydda olägenheterna

kunde undvikas, hade direktionen dock ansett sig böra undersöka,

huruvida ej möjlighet till dess förverkligande förelåge. Direktionen

hade därvid kommit på tanken att en ordning liknande den, som användes

vid vissa militära skolor, skulle komma till användning vid gymnastiska

centralinstitutet. De åsyftade militära lärarna kommenderades att med bibe
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

27

hållande av sin innehavande ordinarie befattning under viss tid upprätthålla

lärarbefattning vid viss skola. På motsvarande sätt skulle man vid centralinstitutet

anställa lärare på kortare tid genom att lämpliga gymnastiklärare

från läroverk och andra undervisningsanstalter kunde för en period av förslagsvis

fyra år med bibehållande av innehavd tjänst efter ansökan vinna

anställning som lärare vid institutet. Ett dylikt förfaringssätt hade under

en lång följd av år tillämpats beträffande de militära lärare, som kommenderats

till centralinstitutet. För läroverkens vidkommande torde det ej

heller vara främmande, då ju deras rektorer på detta sätt tillfälligt anställdes.

Med en dylik anordning skulle man, utöver vad redan anförts, ytterligare

vinna för centralinstitutets vidkommande, att dess lärare stöde i ständig,

fruktbärande och från många håll som mycket eftersträvansvärd förklarad

kontakt med skolorna. Under förutsättning att en dylik anordning visade

sig genomförbar och icke mötte hinder från skolöverstyrelsens sida ville

direktionen sålunda (alternativ A) föreslå att vid gymnastiska centralinstitutet

skulle finnas:

1 ordinarie manlig lärare i pedagogisk gymnastik,

1 ordinarie kvinnlig lärare i pedagogisk gymnastik,

1 ordinarie manlig lärare i lek och idrott,

1 ordinarie kvinnlig lärare i lek och idrott, samt

1 manlig och 1 kvinnlig lärare i pedagogisk gymnastik och

1 manlig och 1 kvinnlig lärare i lek och idrott, de sistnämnda anställda

på viss tid.

De senare fyra lärarna borde av Kungl. Majit förordnas på fyra år, vilket

förordnande, örn så prövades lämpligt, skulle för en och samma person

kunna två gånger förnyas för två år i sänder».

Direktionens förslag har tillstyrkts av skolöverstyrelsen »under förutsättning

att bestämmelse utfärdades därom, att ordinarie befattning, vars innehavare

erhölle här avsett förordnande som lärare vid gymnastiska centralinstitutet,

skulle i vederbörlig ordning återbesättas med ordinarie innehavare,

vilken vore underkastad skyldighet att mottaga förflyttning till annan ordinarie

gynmastiklärarbefattning, då den föregående innehavarens förordnande

vid centralinstitutet upphörde».

Överstyrelsen framhöll i detta sammanhang, att vad här sagts givetvis

endast kunde gälla sådana fall, då lärare vid statlig läroanstalt förordnades

å lärarbefattning vid institutet. Självfallet kunde staten icke ikläda sig

något ansvar för att vid kommunal eller enskild läroanstalt anställd lärare,

vilken mottoge förordnande vid institutet, erhölle placering å gymnastiklärarbefattning

efter utgången av tiden för förordnandet.

Gymnastiklärarsällskapet har å sin sida avstyrkt förslaget under förmenande

av bland annat, att detta system skulle bli till nackdel för läroverken

genom det täta ombyte av lärare, som därav kunde bli en följd. Dylika

täta ombyten torde emellertid icke behöva befaras. Örn man beräknar,

att ifrågavarande icke ordinarie lärare kvarstanna vid centralinstitutet i medeltal

6 år, erfordras ett lärarutbyte två gånger på tre år. Då vissa av de

icke ordinarie lärarna torde komma från icke ordinarie platser vid skolorna

eller icke statsskolor, och då en del kunna förväntas småningom vinna ordinarie

anställning vid centralinstitutet, lära ombytena bli än mer sällsynta,

varför farhågorna för denna anordnings menliga inverkan på skolornas gymnastikundervisning

synas vara betydligt överdrivna. För dem bör å andra

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande Nr lid.

sidan en betydande fördel uppkomma genom den på detta sätt uppnådda

kontakten med deras ^bildningsanstalt. Med den av skolöverstyrelsen föreslagna

modifikationen synes anordningen icke vara ägnad ingiva några betänkligheter

för skolornas vidkommande. För centralinstitutets del är anordningen

med dessa rörliga lärare, som direktionen närmare utvecklat, av

största betydelse.

I propositionen framhålles, sid. 57, att för att underlätta försörjningsförliållandena

för gymnastiklärare torde möjligen böra övervägas, huruvida

icke — i likhet med vad redan skett vid ett par andra likartade statliga

högre yrkesutbildningsanstalter — sådana bestämmelser böra utfärdas, att

antalet årligen vid centralinstitutet och vid de enskilda gymnastikinstituten

intagna elever avpassas med hänsyn till landets behov av gymnastiklärare.

Då det med hänsyn till undervisningens behöriga bedrivande icke torde vara

möjligt att minska undervisningsavdelningarnas storlek väsentligt under vad

direktionen beräknat, torde den enda framkomliga vägen härför vara att

icke varje år intaga nya elever. Under sådana omständigheter skulle systemet

med icke ordinarie lärare bliva av förut icke beaktad fördel. Lärarbehovet

skulle därigenom på ett smidigt sätt kunna anpassas efter behovet,

vilket eljest är omöjligt, varigenom en avsevärd besparing för statsverket

skulle kunna komma till stånd. Även örn detta förhållande icke tagea i

betraktande, uppkommer genom direktionens förslag årligen en besparing

på 2,200 kronor.

I motionen I: 312 har hemställts, att för de fyra kvinnliga ordinarie lärarna

lönen skulle utgå efter lönegraden B 24 eller samma lönegrad, som

Kungl. Maj:t föreslagit för de manliga lärarna.

Till stöd för det i motionerna I: 309 och II: 561 framförda yrkandet

angående kamrerarens arvode har i motionen I: 309 anförts bland annat:

I sitt under senare delen av år 1933 utarbetade organisations förslag framhåller

direktionen under rubriken förvaltningspersonal bland annat, att »sakkunniga

1924, 1927 och 1931 hava alla föreslagit, att vid institutet måtte

anställas en sekreterare och en kamrerare», varjämte direktionen för kamreraren

föreslår ett arvode av 1,800 kronor.

Direktionen torde i detta avseende hava funnit, alt vad de år 1926 tillsatta

sakkunniga härom anfört alltjämt är giltigt. De sistnämnda anförde

nämligen följande: »Räkenskapsföraren torde för framtiden böra benämnas

kamrer, en beteckning, som bättre anger de åligganden, som tillkomma befattningens

innehavare. Dessa äro nämligen icke allenast förandet av institutets

räkenskaper utan jämväl handhavandet av institutets kassa med skyldighet

att verkställa erforderliga utbetalningar därifrån samt uppbära dit

inflytande medel. Räkenskapsförarens arvode utgör enligt 1926 års lönereglering

1,550 kronor. Detta anse vi med hänsyn till det ansvar, som

åvilar befattningens innehavare, och omfattningen av hans arbetsbörda, som

kräver minst två timmars daglig tjänstgöring, vara en alltför ringa ersättning,

varför vi föreslå en höjning av arvodet till 1,800 kronor.»

I sitt yttrande över direktionens förslag anför institutets lärarkollegium:

»Räkenskapsförarens arbete har under de senaste åren väsentligt ökats.

Bland annat har riksräkenskapsverket nyligen pålagt honom en omfattande

kontroll över gymnastiksalarnas uthyrning samt inkomster från poliklinikerna.

Hans arbete beräknas för närvarande till minst 4 timmar per dag. Även

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

29

om man tager i betraktande, att arbetet under sommaruppehållet är avsevärt

mindre, blir dock hans arvode icke ens 2 kronor per timme. Detta

arvode anser kollegiet alltför litet, speciellt med tanke på det ekonomiska

ansvar, som vilar på honom. Vi föreslå 2,500 kronor.»

Trots det att kollegiet sålunda ansett en höjning av direktionens förslag

från 1,800 kronor till 2,500 kronor skälig, har departementschefen funnit

sig böra i stället reducera arvodet till 1,000 kronor. Som skäl härför angles

endast, att den nu föreslagna anordningen ifråga örn förvaltningspersonalen

bör anses provisorisk, varjämte man givetvis får förutsätta, att

allmänna besparingssynpunkter ligga bakom förslaget.

Till belysande av räkenskapsförarens nuvarande arbetsbörda hänvisas till

ett av institutets föreståndare avgivet vid motionen fogat intyg.

Då ingen annan ändring beträffande förvaltningspersonalen föreslås än

att det nuvarande kontorsbiträdet utan ansökan uppflyttas i högre lönegrad,

i samband varmed sekreterarbefattningen skulle överlämnas åt annan person,

och då arbetsbördan för räkenskapsföraren enligt vad av handlingarna framgår

på grund av nyligen ändrad instruktion väsentligen ökats, lär en sänkning

av hans arvode icke kunna betraktas såsom rimlig.

Då kollegiet på till synes goda skäl förordat en höjning till 2,500 kronor,

synes ingen tvekan kunna råda därom, att direktionens förslag örn ett arvode

på 1,800 kronor icke kan anses vara för rundligt tilltaget.

Slutligen behandlas i kap. 8 (sid. 89—95 i statsrådsprotokollet) frågan

om erforderliga över g äng sanordningar. Departementschefen anför i dessa

avseenden bland annat följande efter en redogörelse för föreliggande förslag

och avgivna yttranden:

»Jag förutsätter, att den nu förordade omorganisationen av gymnastiska

centralinstitutet sker från och med den 1 juli 1934. Enligt direktionens

förslag skulle gymnastiklärarutbildningen enligt den nya ordningen påbörjas

höstterminen 1934 men med sjukgymnastutbildningen anstå till höstterminen

1935. Jag biträder dessa förslag. Vid bifall härtill kommer, sedan de

elever utexaminerats, som utbildats enligt den gamla ordningen, från och

med höstterminen 1936 verksamheten vid institutet att helt bedrivas efter

den nya ordningen.

Därest omorganisationsförslaget bifalles, har jag för avsikt att i enlighet

med direktionens förslag tillstyrka, att den nuvarande föreståndaren, vars

förordnande utlöper den 30 juni 1934, förordnas som föreståndare under

budgetåret 1934/1935. Jag har ingenting att erinra emot, att han, såsom

direktionen föreslår, under denna tid förutom det föreslagna föreståndararvodet

av 3,000 kronor får uppbära ett tilläggsarvode av 3,000 kronor.

Det nuvarande kontorsbiträdet Agda Johanna Linnéa Åkerberg, född

Bondeson, synes utan ansökan böra överflyttas till den nya kansliskrivarbefattningen.

De nuvarande lärarna majoren A. G. Schmiterlöw och kaptenen

N. E. Hellsten böra likaledes utan ansökan överflyttas den förre

till den ordinarie manliga lärarbefattningen i pedagogisk gymnastik, den

senare till motsvarande befattning i lek och idrott. Jag behjärtar till fullo

önskemålet att genom personliga lönetillägg tillgodose sistbemälda lärare för

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

den förlust de genom förslaget skulle i ekonomiskt hänseende göra, men

i överensstämmelse med den ståndpunkt, som intogs av statsutskottet vid

1932 års riksdag, anser jag mig icke kunna tillstyrka någon kompensation i

form av förbättrade avlöningsförmåner åt nämnda lärare samt åt kontorsbiträdet

för den minskning i deras nuvarande löneförmåner, som de måste

vidkännas genom att de överflyttas till nyssnämnda befattningar.

Lärarinnan Ingeborg Eriksson -—• vilkens verksamhet hittills omfattat

allenast sjukgymnastisk undervisning och som sålunda lämpligen icke bör

överföras till någon av de nya lärarinnetjänsterna i friskgymnastik eller i lek

och idrott — synes i enlighet med statskontorets förslag böra uppföras på

övergångsstat med nu utgående ordinarie avlöningsförmåner — 6,420 kronor

— varvid hon bör vara skyldig att inom ramen av hittills föreskriven tjänst

göringsskyldighet fullgöra de arbetsuppgifter, som kunna anförtros åt henne.

För ändamålet torde böra under rubriken övergångsstat uppföras ett förslagsanslag

å ett till 6,500 kronor avrundat belopp.

Jag ansluter mig i övrigt till direktionens förslag beträffande dispositionen

av lärarkrafterna under budgetåret 1934/1935.

I enlighet härmed skall ur det ordinarie anslaget till avlöningar av ordinarie

tjänstemän vid institutet under sagda budgetår utgå löner till samtliga

de befattningshavare, som i nästföregående avsnitt av mig angivits, med

undantag för en medicinskt utbildad lärare i lönegraden B 26. Ifrågavarande

anslag bör alltså under budgetåret 1934/1935 upptagas med (83,976—

9,540 =) 74,436 kronor, d. v. s. till i avrundat tal 75,000 kronor.

Från anslaget till avlöning till icke-ordinarie befattningshavare bör under

budgetåret 1934/1935 — efter vidtagande av de reduktioner i arvodesbeloppen,

som föranledas därav, att vissa extralärare ej under detta budgetår erhålla

full undervisning — arvode utgå till föreståndaren med 3,000 kronor,

tilläggsarvode till föreståndaren med 3,000 kronor, arvode till sekreteraren

med 600 kronor, kamreraren med 1,000 kronor, bibliotekarien med 600

kronor, en lärare i fysiologi med 6,500 kronor, en lärare i anatomi för

första årskursen med 2,000 kronor, en lärare i hälsolära med 750 kronor,

en lärare i röstbehandling med 1,500 kronor, en lärare i psykologi och pedagogik

med 1,500 kronor samt till Övningslärare vid läroverk med 2,550

kronor.

Den slutliga fördelningen av dessa arvodesbelopp torde emellertid i anslutning

till vad jag tidigare anfört få ankomma på Kungl. Maj:t.

Summan av ifrågavarande arvodesbelopp utgör 23,000 kronor, med vilket

belopp anslaget till avlöning åt icke-ordinarie befattningshavare nu bör

upptagas.

Anslaget till materiel bör upptagas med samma belopp som för innevarande

budgetår, 12,600 kronor.

Anslaget till stipendier åt elever bör uppföras med samma belopp som i

nu gällande stat, 2,000 kronor.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

31

Till bestridande av kostnader för undervisning i idrott vid institutet torde

i likhet med vad som skett för innevarande budgetår böra beräknas ett belopp

av 2,200 kronor. Till ordnandet av kostnadsfria övningar i gymnastik

för medlemmar av Stockholms förenade studentkårer bör likaledes utgå samma

belopp som för innevarande budgetår, 1,000 kronor.

Direktionen föreslår, att ett särskilt extra anslag uppföres för budgetåret

1934/1935 till bestridande av undervisningen vid de delar av institutet, där

hittills gällande undervisning selaner skola tillämpas under ifrågavarande budgetår.

Jag har ingenting att invända emot den beräknade storleken av detta

anslag 19,540 kronor, vilket belopp dock bör avrundas till 19,500 kronor.

Jag anser mig likaledes kunna godtaga direktionens beräkningar rörande

erforderligt engångsanslag för nästkommande budgetår och tillstyrker sålunda,

att för nämnda ändamål för budgetåret 1934/1935 uppföres ett extra

anslag av i avrundat tal 11,000 kronor.

Summan av de nu av mig för budgetåret 1934/1935 tillstyrkta anslagen

för gymnastiska centralinstitutet utgör 152,800 kronor. De av mig under

punkt 208 i 1934 års åttonde huvudtitel för ändamålet beräknade anslagen

uppgå som tidigare nämnts till sammanlagt 169,000 kronor.

Jag saknar här anledning att ingå på kostnaderna under det andra övergångsåret,

budgetåret 1935/1936.»

Till stöd för den i motionerna I: 313 och II: 556 gjorda hemställan beträffande

avlöningsförmånerna för de nuvarande t. f. överlärarna vid gymnastiska

centralinstitutet A. G. Schmiterlöw och N. E. Hellsten anföres i motionen

I: 313 bland annat följande:

I Kungl. Maj:ts proposition nr 157 angående gymnastiska centralinstitutets

omorganisation hava överläraretjänsterna slopats. För de nuvarande tillförordnade

överlärarna major A. G. Schmiterlöw och kapten N. E. Hellsten

kommer detta att i lönehänseende innebära en nedflyttning från lönegrad

B 28 till B 24.

Det torde vara ostridigt, att såväl Schmiterlöw som Hellsten vid tillträdandet

av sina befattningar, vilket skedde 1924 respektive 1927, haft fullgod

anledning antaga, att dessa skulle vara av ordinarie natur, och detta

på grund av följande skäl.

Ehuru omorganisationsarbetet för gymnastiska centralinstitutet redan då

pågått i nära l5 år, hade icke från något håll framkommit förslag om överläraretjänsternas

slopande. 1924 års sakkunniga, vilkas betänkande förelåg

färdigt i augusti 1926, hyste inga betänkligheter mot överlärarinstitutionen,

utan framhöllo dess nytta ur olika synpunkter.

Vid flera tillfällen före 1924 respektive 1927 hade både Schmiterlöw och

Hellsten för längre tid (hela terminer) förordnats att såsom vikarier uppehålla

överlärarebefattning. Örn Kungl. Maj:t och direktionen över gymnastiska

centralinstitutet, när överlärarbefattningarna i sinom tid blevo lediga,

icke ansett dessa vara av ordinarie natur, borde uppenbarligen samma förfaringssätt

hava tillämpats som förut, d. v. s. att vederbörande utan vidare

förordnats att tills vidare uppehålla tjänsten i fråga. I stället annonserades

platserna lediga, och det för ordinarie överlärarbefattningar gällande till
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande Nr lid.

Utskottet.

sättningsförfarandet med sakkunniga och lärarprov igångsattes, varefter förslag

i vederbörlig ordning av direktionen avgavs till Kungl. Majit. Vid

denna tidpunkt torde såväl Kungl. Maj:t som direktionen hava utgått från

att dessa befattningar även efter omorganisationen skulle bibehållas såsom

ordinarie, vilket än tydligare framgår av att år 1932, då t. f. överläraren i

sjukgymnastik förordnades, detta skedde utan några prov, med hänsyn till

att förut fråga väckts om överlärarinstitutionens avskaffande.

Då Schmiterlöw och Hellsten hade grundad anledning antaga att överlärartjänsterna

skulle bibehållas och att de skulle bliva innehavare av dessa,

måste vid tillträdet till befattningen såväl Schmiterlöw som Hellsten avstå

från den av dem successivt innehavda gymnastiklärarbefattningen vid nya

elementarskolan och Hellsten dessutom övergå från sin militära befattning

på aktiv stat till övergångsstat.

Schmiterlöw och Hellsten hava under dessa år på väl vitsordat sätt uppehållit

sina befattningar, av vilka Hedstens inneburit en fullständig och krävande

nyorganisation av hela den nu så omfattande idrottsundervisningen

vid gymnastiska centralinstitutet.

Det synes knappast vara förenat med billighetens krav, att dessa lärare

efter lång väl vitsordad tjänst vid gymnastiska centralinstitutet (28 respektive

17 tjänsteår) genom omorganisationen, som ju bland annat haft till

syfte förbättrade villkor för lärarpersonalen, skulle få vidkännas en löneminskning

vilken för dem skulle bliva så mycket mera kännbar, som den

av direktionen förordade lönegradsplaceringen B 26 i propositionen nedsatts

till B 24.

I detta sammanhang bör erinras att enligt övergångsbestämmelser i kungörelsen

356/1925 må den befattningshavare, vilkens tjänstgöring efter dessa

bestämmelsers ikraftträdande är av minst samma omfattning som under

tiden närmast dessförinnan, icke i anledning av sagda bestämmelser lida

minskning i den avlöning som förut tillkommit honom. Det synes, att

Schmiterlöw och Hellsten genom förestående omorganisation icke böra

komma i sämre ställning än som tillerkänts icke-ordinarie befattningshavare.

Frågan om gymnastiska centralinstitutets omorganisation har stått på

dagordningen ända från år 1908, och en råd av utredningar i ämnet har

framlagts. Det långvariga utredningsarbetet har, såsom redan statsutskottet

vid 1932 års riksdag framhöll, verkat synnerligen hämmande på institutets

arbete och hör ej utan tvingande skäl ytterligare förlängas. Det nu av

Kungl. Majit, på grundval av en av centralinstitutets direktion verkställd

utredning, för riksdagen framlagda omorganisationsförslaget synes —

såsom jämväl departementschefen framhållit — i sina grunddrag stå i god

samklang med den uppfattning rörande centralinstitutets framtida organisation,

för vilken riksdagen gjort sig till tolk. Med hänsyn till nu angivna

omständigheter Ilar utskottet ansett sig höra i princip tillstyrka här förevarande

förslag. Utskottet vill emellertid framhålla, att utskottet utgår

från att den nu föreslagna organisationsformen icke bör betraktas såsom

i detalj bindande för den fortsatta utvecklingen vid gymnastiska centralinstitutet.

Örn och i den mån olägenheter av ett eller annat slag, som nu ej

kunnat förutses, vid förslagets förverkligande komma att framträda, utgår

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

33

utskottet från. att härav föranledda jämkningar i organisationen komma

att av Kungl. Majit vidtagas — där så erfordras efter riksdagens hörande.

Med den ståndpunkt utskottet sålunda intagit avstyrker utskottet vad i

motionen II: 553 yrkats. Ett bifall härtill skulle kasta ut frågan örn gymnastiska

centralinstitutets framtida organisation i ytterligare utredningar

med ovisst resultat, och härtill anser sig utskottet icke kunna medverka.

Vad av departementschefen anförts i fråga örn samarbetet med karolinska

institutet har icke givit utskottet anledning till erinran. Med anledning

av vad som framhållits rörande eventuella svårigheter för karolinska

institutet att i erforderlig utsträckning tillhandahålla lokaler för undervisning

i de teoretiskt-medicinska ämnena vill utskottet endast understryka

vad departementschefen framhållit därom, att det torde tillsvidare

vara möjligt för centralinstitutet och karolinska institutet att genom en

klok avvägning av undervisningen mellan de båda institutens lokaler

övervinna de antydda lokalsvårigheterna.

Det framlagda förslaget till samarbete med serafimerlasarettet har icke

heller givit utskottet anledning till erinran. I likhet med departementschefen

biträder utskottet lasarettsdirektionens uppfattning, att de merutgifter,

som förorsakas lasarettet genom sjukgymnastutbildningens förläggande

dit, icke rimligen böra bestridas av lasarettets medel. Då emellertid

anslag för detta ändamål icke erfordras för nästkommande budgetår,

har utskottet icke ansett erforderligt att nu närmare ingå på denna fråga.

Däremot har utskottet redan nu ansett sig höra något beröra frågan örn

de provisoriska lokalerna för sjukgymnastikavdelningen vid serafimerlasarettet

under den till fem år beräknade övergångstid, innan utflyttningen

till Norrbackaområdet beräknats kunna ske. De preliminära kostnadsberäkningarna

för en föreslagen ombyggnad av den förutvarande

direktörsbostaden sluta på ett belopp av omkring 50,000 kronor. Departementschefen

har framhållit, att berörda spörsmål borde bliva föremål för

närmare övervägande, varvid även borde undersökas, huruvida det vore

möjligt att genom någon annan anordning vinna någon billigare lösning.

Utskottet har icke kunnat undgå att finna den preliminärt beräknade kostnaden

för anskaffande av de provisoriska lokalerna hög — särskilt i betraktande

av den begränsade tid, under vilken de skulle tagas i anspråk för nu

avsett ändamål. Det bör enligt utskottets förmenande icke vara omöjligt

att finna en lösning av denna fråga, som möjliggör ett iordningställande

av provisoriska lokaler för högst hälften av det preliminärt beräknade

beloppet. Utskottet utgår härvid från att lasarettsdirektionen, i vad på den

ankommer, söker att bidraga till ernåendet av en så billig lösning som möjligt

av förevarande byggnadsfråga.

Vad departementschefen anfört i fråga örn undervisningen vid det omorganiserade

gymnastiska centralinstitutet har givit utskottet anledning

till följande uttalanden.

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 6'' sami. Nr 114.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

Vad till en början beträffar utbildningstiden för gymnastiklärare innebär

Kungl. Maj:ts förslag, att densamma skulle bestämmas till två år.

Detta förslag överensstämmer med 1931 års riksdags uttalande i ämnet och

har icke givit utskottet anledning till erinran,

Jämväl i fråga örn sjukgymnastlinjen uttalade 1931 års riksdag sig för

en utbildningstid av två år. Departementschefen bär i anslutning till centralinstitutets

direktion föreslagit en utbildningstid av tre terminer å

denna linje. I motionen I: 310 har — i överensstämmelse med vad karolinska

institutets lärarkollegium framhållit — hemställts, att utbildningstiden

å denna linje måtte bestämmas till två år.

Vid övervägande av denna fråga har utskottet, örn än med en viss tveksamhet,

ansett sig böra biträda direktionens av departementschefen upptagna

förslag, särskilt med hänsyn till att den nuvarande sjukgymnastutbildningen,

såsom direktionen framhållit, ej omfattar mer än ungefär

ett år. Utskottet avstyrker alltså vad i motionen I: 310 hemställts. Skulle

emellertid erfarenheten utvisa, att en längre utbildningstid å denna linje

är erforderlig, utgår utskottet från att åtgärder för att möjliggöra detta

bliva vidtagna. I detta hänseende vill utskottet erinra örn departementschefens

uttalande att — örn i framtiden ett »praktiskt halvår» utöver den

föreslagna utbildningstiden skulle visa sig erforderligt — ett sådant lätt

torde låta sig anordnas.

Frågan örn inträdesf ordringarna har, såsom av statsrådsprotokollet

framgår, vid ärendets tidigare behandling vållat stora meningsskiljaktigheter.

Kungl. Maj:ts nu framlagda förslag — som ansluter sig till den av statsutskottet

vid 1932 års riksdag intagna ståndpunkten — innebär i huvudsak,

att inträde å centralinstitutets båda linjer skall tillkomma den, som

avlagt realexamen, förvärvat normalskolekompetens, avlagt student- eller

folkskollärarexamen eller förvärvat behörighet till ämneslärarinnebefattning

vid allmänt läroverk, i samtliga fall med närmare angivna betyg i

vissa ämnen.

Gymnastiska centralinstitutets direktion har i överensstämmelse med

grundtanken i omorganisationsförslaget, innebärande två helt skilda utbildningslinjer,

betraktat de båda linjerna var för sig och föreslagit olika

inträdesf ordringar. För gymnastiklärarlinjen har direktionen — ehuru

med tvekan — som inträdesvillkor föreslagit studentexamen med godkända

betyg i ämnena fysik, kemi och biologi med hälsolära, vidare folkskollärarexamen

eller behörighet till ämneslärarinnebefattning vid allmänt läroverk,

i sistnämnda båda fall med kvalificerade betyg i vissa ämnen. För

inträde å sjukgymnastlinjen skulle enligt direktionens stadgeförslag som

villkor fordras realexamen, studentexamen eller avgångsbetyg från högre

flickläroverk med normalskolekompetens samt, för män, att hava avlagt

gymnastiklärarexamen.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

35

Det i motionerna 1:316 och 11:562 framlagda förslaget, som avser inträdesfordringarna

å gymnastiklärarlinjen, ansluter sig till vad av centralinstitutets

direktion i detta hänseende förordats.

När statsutskottet vid 1932 års riksdag ansåg samma villkor höra uppställas

i fråga örn examensmeriter vare sig det gällde män eller kvinnor,

friskgymnaster eller sjukgymnaster, voro förutsättningarna ej desamma

som nu. Det då framlagda förslaget avsåg gemensam undervisning för

frisk- och sjukgymnaster under en stor del av första utbildningsåret, varför

det ansågs vara av vikt att eleverna å de håda linjerna hade samma

förutsättningar att tillgodogöra sig den gemensamma utbildningen. Det nu

föreliggande förslaget avser däremot helt skild utbildning för frisk- och

sjukgymnaster. Enligt utskottets förmenande är en av fördelarna med den

föreslagna linjeklyvningen just den, att inträdesfordringarna för vardera

linjen kunna anpassas efter denna linjes speciella behov utan hänsynstagande

till den andra utbildningslinjen.

När utskottet från nu angivna utgångspunkter haft att pröva de föreliggande

förslagen örn inträdesfordringar, har utskottet beträffande gymnastiklärarlinjen

funnit sig böra ansluta sig till vad departementschefen

förordat. Denna ståndpunkt överensstämmer, såsom redan erinrats, med

den, som intogs av statsutskottet vid 1932 års riksdag. Såsom statsutskottet

redan då framhöll, torde erfarenheten hava visat, att avlagd studentexamen

eller däremot svarande teoretisk utbildning — bortsett från vissa

naturvetenskapliga ämnen — icke är oundgängligen nödvändig för att eleven

skall på ett tillfredsställande sätt kunna följa undervisningen vid

gymnastiska centralinstitutet.

Därest kravet på studentkunskaper upprätthålles i berörda naturvetenskapliga

ämnen (fysik, kemi och biologi med hälsolära), vilka hava särskild

betydelse för undervisningen vid gymnastiska centralinstitutet, synes

det icke böra möta några betänkligheter att öppna institutet jämväl för

sådana, som avlagt realexamen, ävensom att låta normalskolekompetens

liksom hittills berättiga till inträde vid institutet. I detta sammanhang

vill utskottet emellertid framhålla betydelsen av att betryggande garantier

skapas för den effektiva beskaffenheten av de fyllnadsprövningar,

vilka enligt det nu framlagda förslaget skulle bliva erforderliga.

I anslutning till vad utskottet sålunda anfört avstyrker utskottet vad i

motionerna I: 316 och II: 562 hemställts, i vad detsamma skiljer sig från

Kungl. Maj:ts förslag.

I fråga örn inträdesfordringarna å sjukgymnastlinjen har utskottet däremot

funnit de stai''kaste skälen tala för att — på sätt centralinstitutets

direktion föreslagit —- den erforderliga skolbildningen för de kvinnliga

eleverna sättes till normalskolekompetens eller realexamen. Att för eleverna

å denna linje fasthålla vid de relativt höga kunskapsfordringar, som

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

ett bifall till Kungl. Majda förslag i denna del skulle innebära, kan utskottet

icke finna motiverat.

I likhet med departementschefen finner utskottet sjukgymnastlinjen

med hänsyn till gymnastiklärarnas försörjningsförhållanden böra i viss

utsträckning stå öppen för män, som avlagt gymnastiklärarexamen, men

bör denna linje i övrigt reserveras för kvinnliga elever.

I fråga örn elevantalet har direktionen vid sina beräkningar utgått från

att tillsvidare å friskgymnastlinjen antalet civila manliga elever skulle

bliva omkring 15 och antalet kvinnliga omkring 20 per år. I fråga örn sjukgymnastlinjen

har direktionen föreslagit, att antalet årligen intagna elever

tillsvidare måtte sättas till 20. Direktionen har i sitt förslag räknat med

att sjukgymnastutbildningen utom för kvinnliga jämväl skulle i viss utsträckning,

som av direktionen för varje läsår bestämdes, stå öppen även

för manliga elever, vilka avlagt gymnastiklärarexamen. Departementschefen

har framhållit, att antalet på de olika linjerna intagna elever icke

nu torde behöva fixeras. Att på sjukgymnastlinjen reservera ett visst antal

platser för personer, som avlagt gymnastiklärarexamen, har departementschefen

icke funnit nödvändigt.

I likhet med departementschefen finner utskottet antalet på de olika

linjerna intagna eleverna icke nu behöva fixeras. Däremot torde, såsom

jämväl departementschefen framhållit, sådana bestämmelser böra utfärdas,

att antalet årligen vid centralinstitutet och vid de enskilda gymnastikinstituten

intagna elever så vitt möjligt avpassas med hänsyn till landets

behov av gymnastiklärare och sjukgymnaster.

En fråga, som har nära samband med antalet elever å sjukgymnastlinjen,

anser sig utskottet emellertid böra något närmare beröra, nämligen

möjligheterna till övergång från gymnastiklärar- till sjukgymnastlinjen.

Denna möjlighet bär, såsom tidigare erinrats, ansetts höra hållas öppen

med hänsyn till gymnastiklärarnas försörjningsmöjligheter. I vilken utsträckning

sådan övergång kommer att ske är svårt att förutse. Därest

övergång kommer att äga rum i större utsträckning skulle antalet platser

för dem, som närmast hava för avsikt att direkt och i första hand ägna sig

åt sjukgymnastverksamheten, bliva starkt begränsat, varigenom den

statliga utbildningen av på lasarett m. m. verksamma sjukgymnaster

skulle bliva lidande. Å andra sidan kan givetvis icke en avlagd gymnastiklärarexamen

få hindra en annars kompetent inträdessökande att vinna

inträde å sjukgymnastlinjen. Här förevarande frågor synas vara av beskaffenhet

att böra bliva föremål för ytterligare överväganden, sedan

någon erfarenhet hunnit vinnas rörande verkningarna av den nu föreslagna

organisationen.

Vad departementschefen anfört rörande titeln gymnastikdirektör, timplanerna,

läsårets början och de med dimissionsrätt försedda enskilda

gymnastikinstituten har icke givit utskottet anledning till erinran.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

37

Beträffande den militära instruktörsutbildningen innebär direktionens

förslag att den militära instrnktörskursen helt skall skiljas från institutet,

ävensom att officerare skola kunna kommenderas till institutet för erhållande

av högre gymnastisk utbildning, dock icke till större antal än 3 å 5

per kurs. Förslaget har i stort sett godtagits av de militära myndigheterna.

Beträffande antalet till institutet kommenderade officerare har emellertid

framhållits, att detsamma borde höjas till det a.v 1931 års riksdag förutsatta,

d. v. s. minst 10 å 12 elever årligen. Departementschefen ävensom

t. f. chefen för försvarsdepartementet hava anslutit sig till denna de militära

myndigheternas uppfattning.

Direktionen har vid sitt förslag utgått från ett antal civila manliga elever

i varje årskurs av gymnastiklärarlinjen av omkring 15. Även örn —

såsom förut anförts — antalet elever å de olika linjerna icke nu torde

behöva fixeras, synes man dock kunna räkna med ungefär denna siffra

i det följande. Därest till nyssberörda antal av omkring 15 lägges det av de

militära myndigheterna förordade antalet av kommenderade officerare,

10 å 12, skulle antalet manliga elever i en årskurs på gymnastiklärarlinjen

komma att uppgå till 25 å 27. Enligt vad utskottet inhämtat, torde emellertid

antalet samtidigt undervisade elever vid en lärarutbildningsanstalt av

här förevarande slag icke lämpligen böra överstiga 20 å 22. överskrides

detta antal lärer man vidare få räkna med vissa merkostnader, enligt uppgift

uppgående till omkring 3,000 kronor, vartill eventuellt skulle komma

kostnaderna för en extra militär idrottslärare. Med hänsyn till nu angivna

förhållanden och då vidare frågan örn den militära instruktörskursens

organisation ännu icke blivit löst, anser sig utskottet böra förorda, att

antalet kommenderade militära elever, åtminstone för närvarande, begränsas

till 5 å 7 per år. Enligt vad utskottet inhämtat, har antalet kommenderade

officerare under de senaste åren aldrig överstigit 9, vadan någon

större beskärning av de hittills utnyttjade möjligheterna icke sker på

grund av utskottets sålunda intagna ståndpunkt.

I övrigt har förslaget i denna del icke givit utskottet anledning till

erinran.

Vad departementschefen anfört rörande lärarbehovet har icke givit utskottet

anledning till erinran.

Utskottet övergår härefter till de delar av förslaget, som avse anslagsbehov

m. m., och börjar därvid med frågan om tillsättande av de åtta lärarbefattningarna

i gymnastik samt i lek och idrott.

I detta hänseende har direktionen såsom alternativ A föreslagit, att fyra

av berörda lärare skulle av Kungl. Maj:t förordnas för kortare tid, under

det att de fyra återstående skulle tillsättas såsom ordinarie befattningshavare.

Detta förslag har tillstyrkts av skolöverstyrelsen under förutsättning

att bestämmelse utfärdades därom att ordinarie befattning som gymnastiklärare

vid statlig läroanstalt, vars innehavare erhölle här avsett för
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets utlåtande Nr lii.

ordnande som lärare vid gymnastiska centralinstitutet, skulle i vederbörlig

ordning återbesättas med ordinarie innehavare, vilken skulle vara

underkastad skyldighet att mottaga förflyttning till annan ordinarie gymnastiklärarbefattning,

då den föregående innehavarens förordnande vid

centralinstitutet upphörde. Lärarkollegiet och svenska gymnastiklärarsällskapet

hava däremot tillstyrkt direktionens såsom alternativ B betecknade

förslag, att samtliga här ifrågavarande lärare skulle anställas på

ordinarie stat, och till detta förslag har departementschefen givit sin anslutning.

I motionen I: 314 har, i överensstämmelse med alternativ A, hemställts

att riksdagen måtte utverka, att fyra av här ifrågavarande åtta

lärare skola av Kungl. Majit förordnas för fyra år i sänder, vilket förordnande,

örn så prövades lämpligt, skulle för en och samma person kunna

två gånger förnyas för två år i sänder.

Utskottet har funnit starka skäl tala för ett bifall till det av direktionen

såsom alternativ A framförda och i motionen I: 314 upptagna förslaget.

Fördelarna för gymnastiska centralinstitutet av den föreslagna anordningen

finner utskottet avgjort överväga de befarade olägenheterna för

de skolor, varifrån lärarna sannolikt mestadels skulle tågås. Genom ett

bifall till vad skolöverstyrelsen föreslagit rörande formen för tillsättande

av vikarier för här ifrågavarande lärare synas därjämte de flesta av nyssberörda

olägenheter kunna undvikas. Med hänsyn härtill anser sig utskottet

böra tillstyrka vad i motionen I: 314 i här förevarande avseende föreslagits

ävensom hemställa, att riksdagen måtte medgiva, att ordinarie

gymnastiklärarbefattning vid statlig läroanstalt, vars innehavare erhåller

här avsett förordnande som lärare vid gymnastiska centralinstitutet, skall

i vederbörlig ordning återbesättas med ordinarie innehavare, vilken skall

vara underkastad skyldighet att mottaga förflyttning till annan ordinarie

gymnastiklärarbefattning, då den föregående innehavarens förordnande

vid centralinstitutet upphör.

Direktionen har föreslagit en ''placering i lönegrad B 26 av samtliga ordinarie

lärare, manliga såväl som kvinnliga. Departementschefen har förordat

en lönegradsplacering av B 24 för manliga lärare och B 21 för kvinnliga

lärare, varvid emellertid den medicinskt utbildade läraren i sjukdomslära

skulle placeras i lönegraden B 26. I motionen I: 312 har hemställts, att

för de fyra kvinnliga ordinarie lärarna lönen skulle utgå efter lönegraden

B 24 eller samma lönegrad, som i propositionen föreslagits för de manliga

lärarna.

Kungl. Maj:ts förslag, som står i överensstämmelse med vad som förordades

av statsutskottet vid 1932 års riksdag, har icke givit utskottet

anledning till erinran. Med anledning av vad i motionen I: 312 hemställts

vill utskottet —■ i likhet med statsutskottet vid 1932 års riksdag med anledning

av en då väckt motion av liknande innebörd — framhålla, att ett

bifall till det sålunda motionsvis gjorda yrkandet skulle innebära ett före
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

39

gripande av statsmakternas ställningstagande i en viktig principiell fråga,

vilken varit föremål för 1928 års lönekommittés prövning och framdeles

måste komma under riksdagens bedömande under omständigheter, som

möjliggöra en mera överskådlig och allsidig behandling av detta spörsmål.

Med hänsyn härtill avstyrker utskottet berörda motion.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot direktionens av

departementschefen biträdda förslag, att till föreståndare för centralinstitutet

skulle på förslag av direktionen av Kungl. Majit utnämnas en

av lärarna eller annan person för en tid av högst sex år, att han härför

skulle uppbära ett arvode av 3,009 kronor för år samt att, därest föreståndaren

vore lärare och så önskade, hans undervisningsskyldighet skulle

kunna av direktionen minskas med högst hälften och till den delen upprätthållas

av extra lärare.

I fråga örn inspektionen av gymnastikundervisningen innebär direktionens

förslag, att föreståndaren icke skulle befatta sig med inspektionen

över gymnastikundervisningen i riket. Departementschefen har ansett frågan

kunna tillsvidare lösas på det sätt, att institutets föreståndare skulle

vara skyldig mottaga uppdrag att inspektera gymnastikundervisningen

men att dessa åligganden ej borde självskrivet tillkomma honom. I den

mån föreståndaren erhölle Kungl. Majlis uppdrag att i begränsad omfattning

verkställa inspektion av gymnastikundervisningen i riket, skulle

— utöver den honom såsom föreståndare tillkommande befrielsen från

undervisningsskyldighet — en ytterligare befrielse måhända kunna ifrågasättas.

Frågan härom torde emellertid, framhåller departementschefen, få

bliva föremål för närmare övervägande. I motionen I: 314 har yrkats bifall

till vad direktionen i detta hänseende föreslagit.

I likhet med vad i motionen I: 314 framhållits finner utskottet det vara

ägnat att vålla allvarliga betänkligheter örn, på sätt i propositionen föreslagits,

föreståndarebefattningen sammankopplas med gymnastikinspektionen.

Föreståndarens huvuduppgift är, såsom vidare i motionen framhållits,

att leda gymnastisk forskning och undervisning vid institutet. Örn

han samtidigt skall vara inspektör, bliva hans åligganden alltför omfattande

för att nöjaktigt kunna medhinnas av en person. Det av direktionen

framlagda och av skolöverstyrelsen under vissa förutsättningar tillstyrkta

förslaget örn gymnastikinspektionens samlande till skolöverstyrelsen finner

utskottet däremot innebära de största möjligheterna för ett tillfredsställande

anordnande av denna för hela det uppväxande släktet betydelsefulla

fråga. Frågan örn gymnastikinspektionens ordnande synes emellertid

böra bliva föremål för närmare utredning genom Kungl. Majda försorg.

Då den ifrågasatta nya organisationen av inspektionen lärer böra träda

i kraft från och med budgetåret 1935/1936, torde denna utredning böra så

bedrivas, att förslag i ämnet kan föreläggas 1935 års riksdag. För budgetåret

1934/1935 har ingen ändring i nu bestående förhållanden ifrågasatts.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets utlåtande Nr lid.

I anslutning till vad sålunda anförts föreslår utskottet, att riksdagen må,

med bifall till motionen I: 314 i nu förevarande del, i skrivelse till Kungl,

Majit hemställa örn verkställande av utredning och framläggande för 1935

års riksdag av förslag till organisation av inspektionen över gymnastikundervisningen.

Vad av departementschefen föreslagits rörande biträdande föreståndare

har icke givit utskottet anledning till erinran.

Icke heller mot vad som föreslagits i fråga örn arvodena till de extra

lärarkrafterna har utskottet funnit något att invända. Med hänsyn till

vad utskottet i det föregående tillstyrkt beträffande förordnande på viss

tid av fyra lärare i gymnastik samt i lek och idrott har utskottet emellertid

att i detta sammanhang yttra sig rörande de arvoden, som böra fastställas

för berörda lärare.

Direktionen har, med utgående från att jämväl de ordinarie lärarna i

gymnastik samt i lek och idrott skulle placeras i lönegraden B 26, för här

ifrågavarande lärare föreslagit ett årligt arvode av 8,500 kronor. En ledamot

av direktionen har, med utgångspunkt från att de ordinarie lärarna

komme att placeras i lönegraden B 24, föreslagit ett arvode av 7,500 kronor.

Mot detta belopp, som något understiger begynnelselönen i lönegraden

B 24 (7,668 kronor) har utskottet icke funnit något att erinra, för så vitt

angår de manliga lärarna. För de ordinarie kvinnliga lärarna har utskottet

tidigare, i enlighet med Kungl. Majits förslag, tillstyrkt lönegraden

B 21. Med hänsyn till att begynnelseavlöningen i denna lönegrad uppgår

till 6,420 kronor, finner utskottet sig böra för nu ifrågavarande kvinnliga

lärare tillstyrka ett årligt arvode av 6,300 kronor.

I fråga örn förvaltningspersonalen innebär direktionens förslag, att den

nuvarande föreningen av kontorsbiträdes- och sekreterarbefattningarna

skulle upphöra, att sekreterarbefattningen borde tillsättas med särskild

arbetskraft och att på denna arbetskraft borde läggas de göromål, som

rätteligen tillhörde sekreterartjänsten men hittills påvilat dels föreståndaren,

dels i viss utsträckning den kvinnliga tjänstemannen. Arvodet till

sekreteraren borde utgå med 1,550 kronor och till en kamrerare med 1,800

kronor för år. Den nuvarande kontorsbiträdesbefattningen i lönegraden

B 4 borde ersättas med en kansliskrivarbefattning, tillika registrator, i

lönegraden B 11. Departementschefen har biträtt förslaget örn inrättandet

av en kansliskrivarbefattning, varförutom han för sekreterargöromålens

fullgörande förordat ett arvode av 600 kronor. På grund av särskilda förhållanden,

för vilka i statsrådsprotokollet redogjorts, har departementschefen

såsom ett provisorium föreslagit den anordningen, att ett särskilt

anslag å 1,000 kronor tillsvidare anvisas för handhavande av kamrerargöromålen.

I motionerna I: 309 och II: 561 har hemställts, att berörda kamrerararvode

måtte upptagas till 1,800 kronor per år.

Mot det föreslagna sekreterararvodet har utskottet icke funnit något att

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

41

erinra. Jämväl förslaget om inrättandet av en kansliskrivarbefattning,

vars innehavare tillika skulle handhava registratorsgöromålen, har utskottet

funnit sig böra biträda. Likaledes tillstyrker utskottet — som vid

sin behandling av här förevarande frågor icke kunnat undgå att, i likhet

med departementschefen, i viss mån taga hänsyn till de nuvarande personalförhållandena

vid gymnastiska centralinstitutet — förslaget, att såsom

en provisorisk anordning ett särskilt anslag tills vidare anvisas för handhavande

av kamrerar gör omålen. Utskottet vill emellertid understryka,

att sistberörda anslag endast synes böra utgå under den tid, då innehavaren

av den nuvarande kontorsbiträdesbefattningen — vilken, såsom departementschefen

föreslagit och utskottet i annat sammanhang tillstyrker,

är avsedd att överflyttas till den nyinrättade kansliskrivarbefattningen

— kommer att kvarstå vid sistberörda befattning. Utskottet vill vidare

framhålla, att innehavaren av den sålunda av utskottet tillstyrkta kansliskrivarbefattningen

redan nu i viss utsträckning synes böra tagas i anspråk

för att biträda med en del mindre kvalificerade kamrerargöromål,

varigenom en avlastning av kamrerarens arbetsbörda bör kunna ernås.

Med hänsyn härtill har utskottet funnit sig böra tillstyrka det av Kungl.

Maj:t föreslagna kamrerararvodet å 1,000 kronor och avstyrker alltså vad

i motionerna I: 309 och II: 561 yrkats.

Vad departementschefen anfört rörande anslag till vaktpersonalen, bibliotekarietjänsten,

särskilda kostnader för undervisning i idrott, resestipendier

åt lärare, stipendier för elever, övningar i gymnastik för Stockholms

förenade studentkårer samt materiel har icke givit utskottet anledning

till erinran.

Vid bifall till vad utskottet i det föregående tillstyrkt böra alltså de

olika posterna i den blivande staten för gymnastiska centralinstitutet vid

fullt genomförd organisation beräknas på följande sätt.

Med anledning av vad utskottet i det föregående förordat rörande tillsättande

på förordnande av fyra lärare i gymnastik samt i lek och idrott

bör det av departementschefen beräknade ordinarie förslagsanslaget till

avlöning av ordinarie tjänstemän, 83,976 kronor, minskas med (2 X 8,580 +

+ 2 X 6,816) = 30,792 kronor till 53,184 kronor eller i avrundat tal 53,000

kronor.

Den i den ordinarie staten för gymnastiska centralinstitutet för närvarande

ingående anslagsposten till vikariatsersättningar finner utskottet

i likhet med departementschefen böra uteslutas ur staten.

Den av departementschefen beräknade anslagsposten till avlöningar till

icke-ordinarie befattningshavare bör vid bifall till vad utskottet i det föregående

tillstyrkt ökas med dc av utskottet förordade arvodena till de

för viss tid förordnade lärarna i gymnastik samt i lek och idrott, d. v. s.

(2 X 7,500 + 2 X 6,300) = 27,600 kronor till 71,600 kronor.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

Sedan gymnastiska centralinstitutets omorganisation fullständigt genomförts,

skulle alltså följande anslag för dess räkning upptagas i riksstaten:
-

I. Ordinarie anslag.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag......kronor 53,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m..... » 71,000

Summa förslagsanslag kronor 124,600

Materiel m. m., reservationsanslag........................ kronor 13,000

Stipendier för elever, reservationsanslag.................. » 3,000

Särskilda kostnader för undervisning i idrott, reservationsanslag

.................................................. » 5,500

II. Extra anslag.

Anordnande av kostnadsfria övningar i gymnastik för medlemmar

av Stockholms förenade studentkårer............ » 1,000

Summan av dessa anslag utgör 147,100 kronor.

De för budgetåret 1933/1934 för här ifrågavarande ändamål utgående

anslagen uppgå till 128,810 kronor. En fullt genomförd omorganisation av

gymnastiska centralinstitutet enligt det av utskottet förordade förslaget

skulle alltså för statsverket medföra en kostnadsökning av (147,100 —

— 128,810 =) 18,290 kronor, dyrtidstilläggen oberäknade. Härtill komma de

ytterligare kostnader, som eventuellt kunna föranledas av sjukgymnastutbildningens

förläggande till serafimerlasarettet.

Slutligen övergår utskottet till förslaget i vad detsamma avser övergångsanordningar.

Förslaget om tidpunkten för den nya organisationens genomförande har

icke givit utskottet anledning till erinran.

Förslaget örn att den nuvarande föreståndaren — vars förordnande departementschefen

förklarat sig hava för avsikt att förlänga för budgetåret

1934/1935 — under denna tid skulle, förutom det föreslagna föreståndararvodet

av 3,000 kronor, få uppbära ett tilläggsarvode av 3,000 kronor, har

utskottet — med hänsyn till att det här gäller en tillfällig anordning —

icke velat motsätta sig.

Utskottet tillstyrker vidare, på sätt departementschefen förordat, dels

att det nuvarande kontorsbiträdet Agda Johanna Linnéa Åkerberg, född

Bondeson, utan ansökan överflyttas till den nya kansliskrivarbefattningen,

dels ock att de nuvarande lärarna majoren A. G. Schmiterlöw och kaptenen

N. E. Hellsten likaledes utan ansökan överflyttas, den förre till den ordinarie

manliga lärarbefattningen i pedagogisk gymnastik, den senare till

motsvarande befattning i lek och idrott.

I detta sammanhang har departementschefen berört frågan örn kompen
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

43

sation åt här ifrågavarande befattningshavare för den minskning i deras

nuvarande löneförmåner, som de måste vidkännas genom att de överflyttas

till nyssnämnda befattningar. Departementschefen har i överensstämmelse

med den ståndpunkt, som intogs av statsutskottet vid 1932 års riksdag,

ansett sig icke kunna tillstyrka någon dylik kompensation. I motionerna

I: 313 och II: 556 har däremot yrkats, att ersättning skulle tillerkännas

major Schmiterlöw och kapten Hellsten.

Såsom departementschefen erinrat, ansåg sig statsutskottet vid 1932 års

riksdag icke kunna biträda ett av Kmngl. Majit framlagt förslag örn kompensation

åt här ifrågavarande befattningshavare. Statsutskottet anförde

då, att det förefölle utskottet, som örn det då framlagda förslaget ur principiell

synpunkt och med hänsyn till eventuella konsekvenser vore ägnat

att framkalla synnerligen starka betänkligheter. I fråga örn nämnda befattningshavare

kunde förhållandena på intet sätt anses säregna, utan

liknande omständigheter kunde tänkas vid andra organisatoriska omläggningar

bliva icke alltför sällsynta. Vad sålunda av statsutskottet anförts

äger enligt utskottets förmenande allt fortfarande giltighet, och på grund

härav nödgas utskottet avstyrka vad i motionerna I: 313 och II: 556 yrkats.

Vad departementschefen anfört beträffande lärarinnan Ingeborg Eriksson

ävensom ifråga örn dispositionen av lärarkrafterna under budgetåret

1934/1935 har icke givit utskottet anledning till erinran.

Med anledning av vad utskottet i det föregående förordat rörande tillsättande

på förordnande av fyra lärare i gymnastik samt i lek och idrott

bör det av Kungl. Majit för nästkommande budgetår beräknade ordinarie

anslaget till avlöningar av ordinarie tjänstemän, 74,436 kronor, minskas

med (2 X 8,580 + 2 X 6,816 =) 30,792 kronor till 43,644 kronor eller i avrundat

tal 43,600 kronor.

Anslaget till avlöning till icke-ordinarie befattningshavare bör för nästkommande

budgetår ökas med de av utskottet förordade arvodena till

de för viss tid förordnade lärarna i gymnastik samt i lek och idrott, d. v. s.

(2 X 7,500 + 2 X 6,300 =) 27,600 kronor från det av Kungl. Majit föreslagna

beloppet 23,000 kronor till 50,600 kronor.

Departementschefens i här förevarande sammanhang framlagda förslag,

i vad desamma avse materiel, stipendier åt elever, undervisning i idrott,

kostnadsfria övningar i gymnastik för medlemmar av Stockholms förenade

studentkårer, bestridande av undervisningen vid de delar av institutet,

där hittills gällande undervisningsplaner skola tillämpas under budgetåret

1934/1935 ävensom engångsanslag hava icke givit utskottet anledning till

erinran.

Summan av de utav utskottet för budgetåret 1934/1935 tillstyrkta anslagen

utgör 149,000 kronor eller 3,800 kronor mindre än enligt Kungl. Majlis

förslag.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

I anslutning till vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må

A) avslå herr Holmgrens ovannämnda motion (II: 553);

B) avslå herr Petréns ovannämnda motion (1:310);

C) avslå fröken Hesselgren» ovannämnda motion (I: 312);

D) i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt med bifall

till herr Paulis ovannämnda motion (I: 314), i vad densamma

avser tillsättande på förordnande av vissa lärarbefattningar

i gymnastik samt i lek och idrott, men med

avslag å herrar Linders och Sandegårds samt herr Laurens

ovannämnda motioner (I: 316 och II: 562), i vad desamma

skilja sig från Kungl. Maj:ts förslag, ävensom herr

Björnssons samt herrar Lundqvists och Arnemark» ovannämnda

motioner (I: 309 och II: 561),

1. medgiva,

a) att gymnastiska centralinstitutet må från och med

budgetåret 1934—1935 omorganiseras i huvudsaklig överensstämmelse

med vad departementschefen i statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för den 23 februari 1934

tillstyrkt, dock med iakttagande av vad utskottet i detta

utlåtande föreslagit,

b) att ordinarie gymnastiklärarbefattning vid statlig

läroanstalt, vars innehavare erhåller förordnande att på

av utskottet angivet sätt uppehålla lärarbefattning i gymnastik

eller i lek och idrott vid gymnastiska centralinstitutet,

skall i vederbörlig ordning återbesättas med ordinarie

innehavare, vilken skall vara underkastad skyldighet

att mottaga förflyttning till annan ordinarie gymnastiklärarbefattning,

då den föregående innehavarens förordnande

vid centralinstitutet upphör,

2. i anslutning härtill medgiva, att utbildningen av sjukgymnaster

vid gymnastiska centralinstitutet skall, i huvudsaklig

överensstämmelse med de grunder, som av departementschefen

i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för den 23 februari 1934 angivits, samt i enlighet

med de närmare bestämmelser, som Kungl. Maj:t kan finna

gott föreskriva, anordnas vid serafimerlasarettet,

3. — med uteslutande ur staten för gymnastiska centralinstitutet

av följande där nu upptagna ordinarie befattningar,

nämligen 3 Överlärare i lönegraden B 28, 4 lärare i

lönegraden B 21, 2 lärarinnor i lönegraden B18, 2 vaktmästare,

tillika portvakter, i lönegraden B 5 och 1 kontors
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 114. 45

biträde i lönegraden B 4 — i nämnda stat uppföra från och

med ingången av budgetåret 1934/1935

a) 2 lärare i lönegraden B 24,

b) 2 lärarinnor i lönegraden B 21,

c) 1 kansliskrivare, tillika registrator, i lönegraden B 11,

d) 2 expeditionsvakter, tillika portvakter, i lönegraden

B 5,

e) 1 expeditionsvakt, tillika eldare, i lönegraden B 5,

4. å övergångsstat vid gymnastiska centralinstitutet från

och med ingången av budgetåret 1934/1935 uppföra lärarinnan

Ingeborg Eriksson med lön enligt lönegraden B18,

5. vid bifall till vad under 3. hemställts minska den i det

ordinarie förslagsanslaget till avlöningar vid gymnastiska

centralinstitutet ingående, såsom förslagsanslag betecknade

anslagsposten: avlöningar till ordinarie tjänstemän,

nu 82,300 kronor, med 38,700 kronor till 43,600 kronor, ävensom

föreskriva, att den vid nämnda anslagspost i staten

fogade anmärkningen skall utgå,

6. ur det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar vid

gymnastiska centralinstitutet utesluta den nu där upptagna

anslagsposten till vikariatsersättningar å 1,300

kronor,

7. öka den i det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar

vid gymnastiska centralinstitutet ingående anslagsposten

avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., nu

20,400 kronor, med 30,200 kronor till 50,600 kronor,

8. i det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar vid

gymnastiska centralinstitutet under rubrik övergångsstat

uppföra en såsom förslagsanslag betecknad anslagspost å

6,500 kronor,

9. vid bifall till vad under 5.—8. hemställts minska det

ordinarie förslagsanslaget till avlöningar vid gymnastiska

centralinstitutet, nu 106,000 kronor, med 3,300 kronor till

102,700 kronor,

10. uppföra det ordinarie reservationsanslaget till materiel

m. m. vid gymnastiska centralinstitutet med oförändrat

belopp, 12,600 kronor,

11. för bestridande av kostnaderna för uppehållande under

budgetåret 1934/1935 av undervisningen vid de delar av

gymnastiska centralinstitutet, där nu gällande undervisningsplaner

under nämnda tid skola tillämpas, för budgetåret

1934/1935 anvisa ett extra anslag av 19,500 kronor,

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

att utgå med den fördelning och enligt de närmare bestämmelser,

som av Kungl. Majit meddelas,

12. till bestridande av kostnader för undervisning i idrott

för budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra anslag av 2,200

kronor,

13. till anordnande vid gymnastiska centralinstitutet av

kostnadsfria övningar i gymnastik för medlemmar av

Stockholms förenade studentkårer för budgetåret 1934/1935

anvisa ett extra anslag av 1,000 kronor,

14. till kostnader för anskaffande av materiel för gymnastiska

centralinstitutet för budgetåret 1934/1935 anvisa

ett extra reservationsanslag av 11,000 kronor,

E) med bifall till herr Paulis ovannämnda motion

(I: 314), i vad densamma avser inspektionen över gymnastikundervisningen,

i skrivelse till Kungl. Majit hemställa

att Kungl. Majit måtte låta verkställa utredning och för

1935 års riksdag framlägga förslag till organisation av

berörda inspektion;

F) avslå herrar Lindströms och Lindskogs ovannämnda

motioner (I: 313 och lii 556).

Stockholm den 11 maj 1934.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Hamrin, Svensson i Kompersmåla, Nilsson i Malmö,

Borell, Bagge, Asplund, Walles, Thelin, Petrén, Alexander Nilsson, Pauli och Jonsson i

Lycksele; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Holmgren, Eriksson i Stockholm,

Persson i Falla, Jonsson i Eskilstuna, Andersson i Prästbol, Holmdahl, Nilsson i Hörby,

Olofsson i Digernäs, Norling, Weijne och Svedberg,

dock att vid behandlingen av de i punkterna A) och B) omförmälda frågor herr Oscar

Olsson närvarit i stället för herr Petrén.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

47

Reservationer:

vid punkt A (omorganisationsfrågan) av herr Holmgren, som ansett, att

utskottet hort avstyrka Kungl. Maj:ts här förevarande proposition;

vid punkt C (kvinnliga lärares avlöning) av herrar Petrén, Pauli, Jonsson

i Eskilstuna och Norling, vilka ansett, att utskottet hort, i anledning

av fröken Hesselgrens motion (I: 312), dels föreslå samma avlöningsförmåner

för kvinnliga som för manliga lärare, dels ock vidtaga härav betingade

ändringar i av utskottet föreslagna stater och anslag;

vid punkt D

1) (beträffande inträdesfordringarna) av herrar Hamrin, Svensson i

Kompersmåla, Borell, Asplund, Thelin, Petrén, Pauli, Jonsson i Lycksele,

Holmgren, Persson i Falla och Holmdahl, vilka ansett, att i utskottets yttrande

(sid. 35) i stället för uttalandet, som börjar med »När utskottet» och

slutar med »Kungl. Maj:ts förslag», bort inflyta följande:

»När utskottet från nu angivna utgångspunkter haft att pröva de föreliggande

förslagen örn inträdesfordringar, har utskottet beträffande gymnastiklärarlinjen

funnit sig höra ansluta sig till det av centralinstitutets

direktion framlagda, i motionerna I: 316 och II: 562 upptagna förslaget.

Såsom nyss nämnts befinner sig här förevarande problem i ett helt annat

läge än tidigare, sedan man icke längre behöver taga hänsyn till kravet på

gemensamma inträdesfordringar å de båda linjerna. Frågan är nu — med

utgångspunkt från kravet på lika inträdesfordringar för män och kvinnor

— närmast den, örn inträdesfordringarna skola sänkas för de manliga

eleverna eller höjas för de kvinnliga. För det förstnämnda alternativet har

utskottet icke funnit några verkligt bärande skäl anförda; mot det sistnämnda

alternativet finner utskottet däremot i likhet med centralinstitutets

direktion inga starkare betänkligheter föreligga. Ett bifall till vad

departementschefen i denna del föreslagit måste medföra åtskilliga betydande

olägenheter. De fordringar på kompletteringar utöver realexamen

eller normalskolekompetens, som enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle erfordras,

äro sålunda omfattande och komma att draga avsevärd tid efter

avslutad skolgång. Den föreslagna minimiåldern för inträde, mot vilken

utskottet icke funnit något att erinra, skulle vidare medföra risk för att

—■ såsom i motionerna framhållits — de för ungdomen så betydelsefulla

åren närmast före tjugoårsåldern ej effektivt utnyttjas. Härtill kommer

vidare, såsom direktionen framhållit, att det mått av allmänbildning, som

en fullständig studentexamen skänker, är av betydelse för gymnastikläraren

i hans framtida lärargärning och att den studievana, som avläggandet

av studentexamen bibringar, för eleverna kommer att vara till

nytta vid studierna å centralinstitutet. Hänsyn synes också böra tagas till

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

det förhållandet, att mycket starka krav från av frågan berörda yrkesgrupper

framställts på uppställandet av studentexamen som inträdesfordran.

Utskottet tillstyrker alltså vad i motionerna I: 316 och II: 562 hemställts.»

Reservanterna hava följaktligen yrkat, att utskottet bort hemställa örn

bifall till herrar Linders och Sandegårds samt herr Lauréns ovannämnda

motioner (I: 316 och II: 562).

2) (beträffande tillsättande på förordnande av vissa lärarbefattningar)

av herrar Svensson i Kompersmåla, Bagge, Asplund, Thelin, Holmgren och

Holmdahl, vilka ansett, att i utskottets yttrande (sid. 38) i stället för stycket,

som börjar med »Utskottet har» och slutar med »centralinstitutet upphör.

» bort inflyta följande:

»De skäl, som av departementschefen anförts till förmån för den av

honom intagna ståndpunkten, hava synts utskottet övertygande.

De fördelar, som, enligt vad i motionen I: 314 framhållits, förmenas skola

vinnas genom det där föreslagna förfaringssättet, få, såsom departementschefen

framhållit, icke överskattas. Förslaget måste för de läroverk, vilkas

lärare erhålla de ifrågasatta förordnandena, medföra betydande svårigheter

även örn den av skolöverstyrelsen förordade anordningen införes, och

jämväl för gymnastiska centralinstitutet i dess egenskap av lärarutbildningsanstalt

måste det relativt täta ombytet av lärare komma att medföra

olägenheter. Med hänsyn härtill finner sig utskottet böra, med avstyrkande

av vad i motionen I: 314 i denna del hemställts, tillstyrka Kungl.

Maj:ts förslag.»

I anslutning härtill hava dessa reservanter ansett att jämväl följande

ändringar bort ske i utskottets uttalande, nämligen att

dels det uttalande (sid. 40), som börjar med »Med hänsyn» och slutar med

»av 6,300 kronor» bort utgå;

dels i stället för det uttalande (sid. 41—42), som börjar med »Med anledning»

och slutar med »till serafimerlasarettet» hort inflyta följande:

»I enlighet med departementschefens beräkningar, mot vilka utskottet

icke funnit något att erinra, bör anslaget till avlöning av ordinarie tjänstemän

med ett till 84,000 kronor avrundat belopp upptagas såsom ordinarie

förslagsanslag.

Den i-----—----ur staten.

Mot förslaget, att anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare

skulle beräknas till 44,000 kronor har utskottet icke funnit

något att erinra.

Sedan gymnastiska

i riksstaten:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 114. 4 9

I. Ordinarie anslag.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag......kronor 84,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m..... » 44,000

Summa förslagsanslag kronor 128,000

Materiel m. m...... ................................ * 1,000

Summan av dessa anslag utgör 150,500 kronor.

De för----en kostnadsökning av (150,500 —128,810 =) 21,690 kronor,

dyrtidstilläggen oberäknade. Härtill komma----till serafimer
lasarettet

»

dels och i stället för det uttalande (sid. 43), som börjar med »Med anledning»

och slutar med »Kungl. Maj:ts förslag» hort inflyta följande:

»I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag, mot vilket utskottet icke haft

något att erinra, tillstyrker utskottet, att det ordinarie anslaget till avlöningar

av ordinarie tjänstemän för nästkommande budgetår upptages

med ett belopp av 75,000 kronor.

Anslaget till avlöning till icke-ordinarie befattningshavare bör i enlighet

med Kungl. Maj:ts förslag för nästkommande budgetår upptagas med

ett belopp av 23,000 kronor.

Departementschefens i-----till erinran.

Summan av de utav utskottet för budgetåret 1934/1935 tillstyrkta anslagen

utgör alltså 152,800 kronor eller samma belopp som enligt Kungl.

Maj:ts förslag.»

Dessa reservanter hava yrkat, att utskottet hort hemställa,

att riksdagen må, med avslag å herr Paulis ovannämnda

motion (I: 314), i vad densamma avser tillsättande på förordnande

av vissa lärarbefattningar i gymnastik samt i

lek och idrott,

1. medgiva, att gymnastiska centralinstitutet må från

och med budgetåret 1934/1935 omorganiseras i huvudsaklig

överensstämmelse med vad departementschefen i statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för den 23 februari

1934 tillstyrkt, dock med iakttagande av vad utskottet

i detta utlåtande föreslagit,

2. ------------------

3. _ med uteslutande ur staten för gymnastiska centralinstitutet

av följande där nu upptagna ordinarie befattningar,

nämligen 3 Överlärare i lönegraden B 28, 4 lärare i

lönegraden B 21, 2 lärarinnor i lönegraden B18, 2 vaktmästare,

tillika portvakter, i lönegraden B 5 och 1 kontorsbiträde

i lönegraden B 4 — i nämnda stat uppföra från

och med ingången av hudgetåret 1934/1935

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 0 sami. Nr 114.

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

a) 4 lärare i lönegraden B 24,

b) 4 lärarinnor i lönegraden B 21,

c) 1 kansliskrivare, tillika registrator, i lönegraden B11,

d) 2 expeditionsvakter, tillika portvakter, i lönegraden

B 5,

e) 1 expeditionsvakt, tillika eldare, i lönegraden B 5,

4.------------------

5. vid bifall till vad under 3. hemställts minska den i det

ordinarie förslagsanslaget till avlöningar vid gymnastiska

centralinstitutet ingående, såsom förslagsanslag betecknade

anslagsposten: avlöningar till ordinarie tjänstemän, nu

82,300 kronor, med 7,300 kronor till 75,000 kronor, ävensom

föreskriva, att den vid nämnda anslagspost i staten fogade

anmärkningen skall utgå,

6. ------------------

7. öka den i det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar

vid gymnastiska centralinstitutet ingående anslagsposten

avlöningar till icke ordinarie befattningshavare m. m., nu

20,400 kronor, med 2,600 kronor till 23,000 kronor,

8. ------------------

9. vid bifall till vad under 5.—8. hemställts öka det ordinarie

förslagsanslaget till avlöningar vid gymnastiska

centralinstitutet, nu 106,000 kronor, med 500 kronor till

106,500 kronor,

10.

11.

12.

13.

14.

3) (beträffande arvode till kamreraren) av herr Holmgren, som ansett

att utskottet bort hemställa örn bifall till de av herr Björnsson samt herrar

Lundqvist och Arnemark väckta motionerna (I: 309 och II: 561) samt att

i följd härav såväl den under 7. upptagna anslagsposten bort höjas med

800 kronor som det under 9. upptagna anslaget bort höjas med samma

belopp, allt i förhållande till vad utskottet föreslagit.

vid punkt F (ersättning åt två t.f. Överlärare Arid gymnastiska centralinstitutet)

av herrar Svensson i Kompersmåla, Borell, Bagge, Asplund,

Thelin, Petrén, Pauli, Anderson i Råstock, Holmgren och Holmdahl, vilka

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

51

ansett, att i utskottets yttrande (sid. 43) i stället för stycket, som börjar

med »Såsom departementschefen» och slutar med »II: 556 yrkats.», hort

inflyta följande:

»Utskottet vill erinra, att i det av Kungl. Majit år 1932 framlagda förslaget

till omorganisation av gymnastiska centralinstitutet jämväl här

förevarande fråga upptogs till behandling. Dåvarande departementschefen

framhöll, bland annat, att ganska starka betänkligheter onekligen inställde

sig mot att lämna ersättning för förluster, som vid en omorganisation

gjordes av personer, vilka endast på förordnande uppehållit sina befattningar.

Enligt hans förmenande förelåge emellertid här alldeles särskilda

omständigheter, som talade för ett sådant förfaringssätt, omständigheter

sådana, att ett bifall till förslaget näppeligen skulle kunna få prejudicerande

betydelse.

Utskottet bär funnit de starkaste skälen tala för en anslutning till den

ställning, som år 1932 intogs av Kungl. Majit och som nu framförts i här

förevarande motioner. De säregna förhållanden, under vilka omorganisationen

av centralinstitutet kommit till stånd och som bland annat förorsakat,

att Schmiterlöw och Hellsten kommit att innehava sina nuvarande

tjänster endast på förordnande ända från år 1924, respektive år 1927, synas

utskottet innebära en garanti för att ett bifall till motionerna icke kan få

prejudicerande betydelse.

Med hänsyn härtill finner sig utskottet, med tillstyrkande av motionerna

I: 313 och II: 556, böra förorda, att riksdagen må medgiva, att Schmiterlöw

och Hellsten tillerkännas rätt att såsom personliga lönetillägg uppbära

skillnaden mellan å ena sidan vad de, förutom dyrtidstillägg, vid utgången

av juni 1934 uppbära såsom t. f. Överlärare, och å andra sidan vad de efter

nämnda tidpunkt, förutom dyrtidstillägg, äga att uppbära vid centralinstitutet.

Kostnaderna vid bifall till vad utskottet nu tillstyrkt komma ej att uppgå

till något större belopp. För nästkommande budgetår kunna de beräknas

uppgå till ej fullt 3,000 kronor, men redan under det därpå följande

året komma de att nedgå till omkring hälften härav, emedan Schmiterlöw

då ingår i pensionsåldern. Med hänsyn härtill finner sig utskottet — i anslutning

till Kungl. Maj:ts förslag i ämnet år 1932 — kunna tillstyrka, att

intet särskilt anslag för ändamålet upptages i staten utan att riksdagen

måtte medgiva, att förevarande personliga lönetillägg må utgå från förslagsanslaget

till avlöningar till ordinarie befattningshavare.»

Reservanterna hava i anslutning härtill ansett, att utskottet bort hemställa,

att riksdagen må

F) med bifall till herrar Lindströms och Lindskogs ovannämnda

motioner (I: 313 och II: 556) medgiva, att — därest

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

t. f. överlärarna vid gymnastiska centralinstitutet majoren

A. G. Schmiterlöw och kaptenen N. E. Hellsten varda

utnämnda till lärare vid centralinstitutet — dem må tillerkännas

rätt att från den i det ordinarie förslagsanslaget

till avlöningar vid gymnastiska centralinstitutet ingående,

såsom förslagsanslag betecknade anslagsposten till avlöningar

till ordinarie tjänstemän såsom personliga lönetilllägg

uppbara skillnaden mellan å ena sidan vad de, förutom

dyrtidstillägg, vid utgången av juni 1934 uppbära

såsom t. f. Överlärare och å andra sidan vad de efter nämnda

tidpunkt, förutom dyrtidstillägg, äga att uppbära vid

institutet.

Stockholm 1934; Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1934:269 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation av gymnastiska centralinstitutet jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten