Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition med anhållan örn riksdagens yttrande i fråga om ytterligare understöd från statens sida för fullbordande av järnvägsanläggningen Ulricehamn—Jönköping jämte i ämnet väckta motioner.

1934-05-23 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1934:126, Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition med anhållan örn riksdagens yttrande i fråga om ytterligare understöd från statens sida för fullbordande av järnvägsanläggningen Ulricehamn—Jönköping jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 126.

1

Nr 126.

Ankom till riksdagens kansli den 23 maj 1934 kl. lif. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition med

anhållan örn riksdagens yttrande i fråga om ytterligare

understöd från statens sida för fullbordande

av järnvägsanläggningen Ulricehamn—Jönköping

jämte i ämnet väckta motioner.

(3:e och 4:e avd.)

I en till riksdagen den 20 april 1934 avlåten proposition, nr 263, bär

Kungl. Majit under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för samma dag anhållit örn riksdagens yttrande

rörande en av Borås—Jönköpings järnvägsaktiebolag gjord framställning

örn ytterligare understöd från statens sida för fullbordande av

järnvägsanläggningen Ulricehamn—Jönköping.

I anledning av Kungl. Majda förevarande proposition har i två likalydande

motioner, väckta den ena, nr 363, inom första kammaren av herr

B. Nilsson i Landeryd m. fl. och den andra, nr 640, inom andra kammaren

av herr B. Petersson i Lerbäcksbyn m. fl. hemställts, att riksdagen med anledning

av Kungl. Majlis proposition nr 263 ville uttala sig för att järnvägsanläggningen

Ulricehamn—Jönköping skall färdigställas samt besluta,

att härför erforderliga medel skola anvisas på sätt i propositionen angives.

I fråga örn de till stöd för berörda framställningar åberopade skälen får

utskottet hänvisa till motionen I: 363.

Den 15 december 1922 beviljade Kungl. Majit Borås—Ulricehamns järnvägsaktiebolag

jämte ett antal enskilda personer koncession å en normalspårig

järnväg från Ulricehamn till Jönköping.

Sedan nämnda koncession blivit av övriga koncessionsinneliavare å bolaget

överlåten, anhöll bolaget i två den 24 januari 1927 dagtecknade, till Kungl.

Majit ingivna skrifter, att Kungl. Majit måtte dels bevilja bolaget ett statslån

å 3,100,000 kronor ur allmänna järnvägslånefonden för byggande av berörda

järnväg, dels ock bemyndiga statens arbetslöshetskommission att under

den form, som kunde anses lämplig, bedriva arbete å järnvägsföretaget samt

eventuellt såsom ersättning härför i bolaget teckna aktier till ett belopp av

700,000 kronor. I ansökningarna anförde bolaget, att kostnaderna för företaget

i december 1925 beräknats till 6,174,000 kronor, däri inberäknade ut
Bihang

till riksdagens protokoll 1934. 6 sami. Nr 126. lim 54 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 126.

gifterna för rullande materiel. Efter på senaste tiden inträffade prisförhöjningar

hade kostnaderna ansetts för vinnande av trygghet böra överslagsvis

beräknas till 6,900,000 kronor.

I ärendet avgav statens arbetslöslietslcommission utlåtande den 11 mars 1927.

Kommissionen anförde bland annat.

Under rådande tryckta tider syntes något kapitaltillskott för företaget

från kommuner och enskilda utöver det av bolaget uppgivna icke vara att

räkna med. Järnvägens tillkomst bleve sålunda beroende av att bistånd i

en eller annan form lämnades av staten.

Arbetet lämpade sig synnerligen väl att utföras såsom nödhjälpsarbete.

Med hänsyn därtill ville kommissionen, vilken saknade anledning och befogenhet

att inlåta sig på ett bedömande av företagets lämplighet ur nationalekonomiska

och andra synpunkter, uttala, att den funne det lämpligt, att

staten genom kommissionen tecknade aktier i bolaget till erforderligt belopp,

dock högst 825,000 kronor, att av kommissionen likvideras till bolaget i form

av utfört arbete, allt under förutsättning att arbetet bomme till utförande

på sedvanliga villkor och att kommissionen bemyndigades att beträffande

villkor i övrigt och andra detaljer träffa avtal med bolaget.

Härefter yttrade sig väg- och vattenbyggnadsstyrelsen den 28 april 1927 på

i huvudsak följande sätt.

Det vore önskvärt, att järnvägen Borås—Ulricehamn fullbordades till

Jönköping såsom avsikten länge varit. Först därigenom syntes bansystemet

i denna trakt kunna komma till sin fulla nytta.

Kostnaderna för anläggande av bandelen Ulricehamn—Jönköping syntes

icke behöva uppskattas till högre belopp än 6,800,000 kronor.

Enligt av 1923 års riksdag meddelade föreskrifter kunde lån från allmänna

järn vägslånefonden lämnas allenast under förutsättning att sökanden

av lånet förfogade över ett kapital, som jämte statslånet vore fullt tillräckligt

till järnvägsanläggningens utförande, därvid minst så stor del därav som

motsvarade */7 av den beräknade anläggningskostnaden borde utgöras av inbetalt

eller tecknat aktiebelopp eller eljest utan återbetalningsskyldighet

lämnat tillskott till järnvägsanläggningens utförande. Med hänsyn därtill

ansåge sig styrelsen i föreliggande fall kunna tillstyrka beviljande av statslån

ur berörda fond blott under den förutsättningen att den av arbetslöshetskommissionen

ifrågasatta aktieteckningen bomme till stånd och att därigenom

aktiekapitalet komme att uppgå till minst 4/7 av den beräknade

totalkostnaden.

Sedan härefter Kungl. Majit lämnat fullmäktige i riksgäldskontoret tillfälle

att yttra sig i ämnet, ingav bolaget med skrivelse den 13 juli 1927 till

fullmäktige en av byråchefen i järnvägsstyrelsen Sven Norrman utförd ekonomisk

utredning rörande järnvägslinjen Ulricehamn—Jönköping. I denna

utredning, som baserats bland annat på de faktiska inkomsterna och utgifterna

under år 1926 för järnvägen Borås—Ulricehamn, beräknades för

hela järnvägen Borås—Ulricehamn—Jönköping inkomsterna till 1,200,000

kronor — därav för person- och posttrafiken till 480,000 kronor och för

godstrafiken till 692,000 kronor — utgifterna till 600,000 kronor och alltså

driftöverskottet till 600,000 kronor, allt för år räknat. Av försiktighetsskäl

kalkylerades dock ej med högre driftöverskott än omkring 450,000

kronor. Därav beräknades cirka 243,000 kronor åtgå för räntekostnader,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 126. 3

medan ett belopp av något över 200,000 kronor antogs bliva disponibelt för

skatter, avsättning till reservfond samt aktieutdelning.

Fullmäktige i riksgäldskontoret avgåvo utlåtande i ämnet den 28 juli 1927

och förklarade sig därvid icke i dåvarande läge kunna tillstyrka det begärda

statslånet. I betraktande av de starka skäl, som anförts för den ifrågasatta

järnvägsanläggningen, ansågo sig dock fullmäktige böra uttala att, örn kommissionen

kunde öka sin aktieteckning till sådant belopp, att bolagets eget

kapital utgjorde 4/7 av totalkostnaden efter avdrag av kommissionens med

aktier likviderade arbete, intet hinder syntes böra förefinnas för att återstående

tre sjundedelar lämnades såsom statslån ur allmänna järnvägslånefonden.

Vidare yttrade sig järnvägsstyrelsen den 4 november 1927 i förevarande

ärende. Styrelsen upptog därvid till ingående granskning den av bolaget

gjorda ekonomiska utredningen, vilken styrelsen på åtskilliga punkter ansåg

sig icke kunna godkänna. Järnvägsstyrelsen beräknade för sin del de blivande

inkomsterna för banan Borås—Ulricehamn—Jönköping till 1,000,000

kronor, utgifterna till 870,000 kronor och alltså driftöverskottet till allenast

130.000 kronor. Styrelsen anförde, att det dåvarande statslånet — för banan

Borås—Ulricehamn — utgjorde 1,315,000 kronor och alltså, därest ett ytterligare

statslån av 2,325,000 kronor beviljades, det sammanlagda statslånet

skulle bliva 3,640,000 kronor. Styrelsen framhöll, att enbart räntan å detta

belopp skulle — räknat efter b % — bliva 180,000 kronor och att således

det faktiska överskottet icke ens skulle förslå till förräntning av lånekapitalet.

jKungl. Majit meddelade beslut i ämnet den 16 december 1927. Kungl.

Majit, som samma dag medgivit, att Borås—Ulricehamns järnvägsaktiebolag

finge vara ensam innehavare av koncessionen å järnvägen Ulricehamn—Jönköping,

förklarade i beslutet hinder icke möta för statens arbetslöshetskommission

att med nämnda bolag träffa avtal om utförande genom kommissionens

försorg av sådana arbeten, intill en beräknad arbetskostnad av

högst 3,200,000 kronor, å den ifrågasatta järnvägsanläggningen, vilka kommissionen

prövade vara för dess verksamhet lämpade. Kommissionens åtagande

skulle dock endast avse utförande av arbeten, som kommissionen med

hänsyn till planläggningen och det ändamålsenliga bedrivandet av kommissionens

verksamhet funne kunna utföras såsom nödhjälpsarbeten. Såsom

villkor för kommissionens åtagande föreskrevs vidare, att bolaget skulle

styrka att det förfogade över eget kapital för järnvägens byggande till ett

belopp av minst 3,100,000 kronor, samt att de avtalade kostnaderna för av

kommissionen utförda arbeten skulle av bolaget ersättas intill ett belopp av

1.500.000 kronor med aktier i bolaget och därutöver med av bolaget utfärdade

skuldförbindelser, därvid bolaget skulle till säkerhet för skuldförbindelserna

avlämna mot dessas belopp svarande inteckningar i järnvägen med

förmånsrätt närmast efter inteckningar å 500,000 kronor till säkerhet för ett

av bolaget upplånat belopp.

Sedan bolaget, som erhållit benämningen Borås—Jönköpings järnvägsaktiebolag,

sedermera gjort framställning örn ytterligare statshjälp för järn
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 126.

vägsanläggningen, förklarade Kungl. Ma.j:t genom beslut den n februari 1932

hinder icke möta för arbetslösketskommissionen att med bolaget träffa avtal

om utförande genom kommissionens försorg — utöver vad i beslutet den 16 december

1927 bestämts — av sådana arbeten å järnvägsanläggningen Ulricehamn—Jönköping,

som avsåges i sistnämnda beslut, intill en beräknad arbetskostnad

av högst 2,100,000 kronor, under villkor att de avtalade kostnaderna

för de arbeten, som på grund av Kungl. Majis sålunda meddelade beslut

kunde komma att utföras, skulle av bolaget ersättas med av bolaget utfärdade

skuldförbindelser samt att bolaget till säkerhet för dessa skulle avlämna

mot förbindelsernas belopp svarande inteckningar i järnvägen med

enahanda förmånsrätt, som angivits i beslutet den 16 december 1927.

Bolaget har i en den 31 oktober 1932 dagtecknad framställning hemställt

örn understöd av statsmedel för fullbordande av den påbörjade järnvägsanläggningen

Ulricehamn—Jönköping. I denna ansökning har bolaget till en början

erinrat örn Kungl. Majis beslut den 16 december 1927 och den 5 februari

1932 ävensom örn de kostnadsberäkningar, vilka förelågo vid fattandet av

sistnämnda beslut. Bolaget anför vidare, att på grund av de efter beräkningarnas

uppgörande inträffade förändringarna i den svenska kronans värde

en höjning av rälspriset uppstått medförande en kostnadsökning av 160,000

kronor samt att därför numera den slutliga kostnaden för järnvägsanläggningen

Ulricehamn—Jönköping finge uppskattas till (10,500,000 + 160,000)

10.660.000 kronor. Bolaget framhåller att, sedan härav bolaget anskaffat

3.100.000 kronor och Kungl. Maji medgivit arbeten till ett värde av 5,300,000

kronor, det alltjämt återstode att anskaffa ett belopp av 2,260,000 kronor.

Under förmälan att det uppenbarligen icke vore möjligt för bolaget att uppbringa

sistnämnda belopp på enskild väg samt att beloppet i sin helhet

skulle komma svenskt arbete och svenskt material till godo, därvid bolaget

särskilt påpekat att även rälsen kunde erhållas inom landet, har bolaget

hemställt, att Kungl. Maji måtte, i den form Kungl. Maji kunde finna

lämplig, ställa till bolagets förfogande ett belopp av ytterligare 2,260,000

kronor.

Bolaget har vidare ingivit en i det följande intagen tablå utvisande den

aktieteckning, som ägt rum i bolaget dels för bandelen Borås—Ulricehamn,

dels ock för bandelen Ulricehamn— Jönköping.

Bolagets sistnämnda ansökan har av riksgäldsfullmäktige avstyrkts, varvid

fullmäktige dock uttalat sig för en undersökning rörande banbyggets fortsättning

som statligt beredskapsarbete. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har

tillstyrkt bananläggningens slutförande under framhållande att anledning ej

förefunnes att betrakta detta järnvägsföretags utsikter på minsta vis sämre

än för enskilda järnvägar i allmänhet. Statens arbetslöshetskommission har

tillstyrkt fortsatt arbete på banan. Järnvägsstyrelsen har avstyrkt fortsatta

arbeten, under erinran att man visserligen kunde räkna med visst driftöverskott,

vilket dock ej vore tillräckligt för avsättning till förnyelsefond, än

mindre till förräntning av byggnadskapitalet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 126.

5

Tecknade belopp:

Aktiotecknarc:

För bandelcn

Borås—

Ulricehamn

F5r bandelcn

Ulricehamn —

Jönköping

Summa

kronor

j Jönköpings stad..............................................

760,000

760,000

Jönköpings läns landsting .................................

—

64,000

64,000

Sandseryds socken ................................

—

10,000

10,000

Bottnaryds socken.............................

—

125,000

125,000

i Strängsereds socken ....................... .

—

75,000

75,000

Gullereds socken....................

_

35,000

35,000

Hössna socken..................................

_

20,000

20,000

Marbäcks socken .

_

2,000

2,000

Vist socken ..............................

—

3,000

3,000

Ulricehamns stad...........

75,000

250,000

325,000

j Alvsborgs läns landsting......................

100,000

200,000

300,000

Brunns socken....................................

5,000

5,000

10,000

i Södra Vings socken .......................................

50,000

10,000

60,000

Härna socken ...........................

15,000

—

15,000

Varnums socken.................

20,000

5,000

25,000

Fenneslunda socken ........

5,000

—

5,000

Rångedala socken ............

32,000

5,000

37,000

Aspereds socken................................

6.000

6,000

Toarps socken...................

70.000

20.000

90,000

Borås stad .............................

125,000

275,000

400,000

Göteborgs stad ..........................................

150,000

500,000

650,000

Göteborg—Borås järnväg ..................................

112,500

400.000

512,500

Varberg—Borås järnväg ...................................

25,000

10,000

35,000

Summa för landsting, städer,

socknar och järnvägar......

790,500

2,774,000

3,564,500

Tillkommer för industrier, jord och enskilda ......

485,900

326,000

811,900

Kronor

1,276,400

3,100,000

4,376,400

Tillkommer av staten tecknade aktier enl. kungl.

brev den w/u 1927.........................................

—

1,500,000

1,500,000

Summa aktiekapital

1,276,400

4,600,000

5,876,400

Departementschefen har i fråga om totalkostnaden för järnvägsanläggningen

Ulricehamn—Jönköping anfört, att arbetslöshetskommissionen i utlåtande

av den 18 augusti 1933 framhållit, att denna borde höjas med 300,000 kronor

till 10,960,000 kronor. Järnvägsstyrelsens i en den 11 april 1934 upprättad

p. m. upptagna beräkningar gåve vid handen, att det totala medelsbehovet skulle

uppgå till ännu högre belopp, 11,300,000 kronor, om ock genom av styrelsen

angivna dispositioner en omedelbar kapitalbesparing av i runt tal 650,000

kronor och på längre sikt en ytterligare besparing av i runt tal 300,000

kronor skulle kunna uppnås. Vid sådant förhållande syntes det belopp,

som ytterligare erfordrades för anläggningens fullbordande, få beräknas till

2,900,000 kronor, eller under nyssnämnda förutsättningar till omkring 2,000,000

kronor.

Därefter fortsätter departementschefen:

Av deri lämnade redogörelsen lär det vidare vara tydligt, att ingen som

helst möjlighet att på enskild viig anskaffa någon dol av det erforderliga

beloppet föreligger och att sålunda ett ytterligare statsunderstöd till nämnda

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 126.

belopp utgör en ovillkorlig förutsättning för att järnvägsanläggningen skall

kunna fullbordas oell tagas i bruk.

Den tanke, som uppbär det ifrågavarande järnvägsföretaget, att åvägabringa

en kortare förbindelse mellan i första liand Jönköping oell Borås,

torde i och för sig kunna anses såsom sund och riktig. Förverkligandet av

denna tanke kom emellertid att beslutas vid en alltför sen tidpunkt och

under förhållanden i övrigt, som ställde sig i hög grad ogynnsamma.

Under dessa omständigheter måste man hysa stor tvekan örn det lämpliga

uti att statsverket över huvud medverkat till järnvägsföretagets realiserande.

Vid bedömandet av den nu föreliggande, mera begränsade frågan, huruvida

staten bör lämna ytterligare stöd för anläggningens fullbordande, kunna

uppenbarligen olika meningar göra sig gällande. Till förmån för fortsatt

medverkan kunna anföras de skäl, som i allmänhet tala emot avbrytande av

ett arbetsföretag, på vilket redan nedlagts mycket arbete och betydande

kostnader. Denna synpunkt torde kunna anses ytterligare understruken av

det faktum, att Älvsborgs läns landsting och ett icke ringa antal kommuner

iklätt sig mycket kännbara ekonomiska uppoffringar för att banbygget skulle

komma till stånd. För visso skulle ett avbrytande av arbetena, utan att

genom desamma något som helst bestående gagn för bygden uppnås, innebära

en stor missräkning för befolkningen inom de trakter, järnvägsföretaget

berör. Förbises kan givetvis ej heller, att statsverket genom arbetslöshetskommissionen

för företaget disponerat ett belopp överstigande 5 miljoner

kronor, varav omkring 4 miljoner förbrukats.

Å andra sidan inställa sig emot ett bifall till den föreliggande framställningen

avgjorda betänkligheter, vilka med särskild styrka kommit till uttryck

i järnvägsstyrelsens utlåtande. Några säkra förhandsberäkningar rörande

inkomster och utgifter för järnvägen Borås—Jönköping kunna visserligen

enligt sakens natur icke åvägabringas. Den utredning, som i ämnet verkställts,

synes mig dock giva vid handen, att, därest staten skulle såsom

lån tillhandahålla järnvägsbolaget det ytterligare erforderliga beloppet, bolagets

möjligheter att amortera eller ens förränta lånet skulle bliva så obetydliga,

att man redan från början nödgades räkna med att även den från

statens sida nu ifrågasatta insatsen komme att gå helt till spillo. Därvid

är att märka, att genom ett eventuellt nytt tillskott från statens sida, i

motsats till vad fallet tidigare varit — enligt vad jag inhämtat motsvarar

det till årsskiftet 1933/1934 genom arbetslöshetskommissionen nedlagda arbetet

å banan sammanlagt omkring 560,000 dagsverken för reservarbetare —

endast i mera begränsad omfattning kan uppnås en direkt arbetslöshetslindrande

verkan. Slutligen tillkommer, att ett fullbordande av banan enligt

den ursprungliga planen kan beräknas för statens järnvägar komma att medföra

viss årlig inkomstminskning, av järnvägsstyrelsen senast uppskattad till

140,000 kronor.

Bedömes företaget enbart ur ekonomiska synpunkter, skulle det givetvis

vara riktigast att omedelbart avbryta arbetet på anläggningens fullbordande.

Det i järnvägen nedlagda kapitalet är förlorat och kan icke återvinnas. Det

nya kapitalutlägg på 2 ä 3 miljoner kronor, som erfordras, måste också

anses tillspillogivet i den meningen, att all amortering eller ens förräntning

av detsamma är utesluten. Örn ock de tidigare lämnade bidragen av

statsmedel väsentligen tillskjutits under former, som inneburit avstående

från krav på förräntning och amortering, synas mig dock de nyss anförda

skälen så vägande, att jag anser ytterligare bidrag av statsmedel icke böra

beviljas för cle ändamål, som nu äro i fråga och som endast till en mindre

del avse direkta prestationer i form av reservarbete.

Med hänsyn såväl till den omständigheten att riksdagen lämnat utan er
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 126.

7

inran de tidigare åtgärderna för stödjande av företaget som ock till de

olägenheter, vilka ett inställande av banbyggets fullföljande otvivelaktigt

skulle medföra, anser jag emellertid, att riksdagens yttrande bör inhämtas

i ämnet.

Örn riksdagen därvid biträder min nu uttalade mening, torde arbetslöshetskommissionens

arbeten å banan böra avbrytas, så snart så med hänsyn till

olika förhållanden lämpligen kan ske. Därest åter riksdagen skulle vara av

den uppfattningen, att staten bör lämna ytterligare understöd för järnvägsanläggningens

färdigställande, torde, med hänsyn till vad arbetslöshetskommissionen

senast anfört, hinder icke behöva möta att, intill ett belopp av

900,000 kronor, för ändamålet anlita anslag till statliga och statskommunala

reservarbeten. För beredande av tillgång till den återstående delen av det

erforderliga beloppet, 2,000,000, eller under de av järnvägsstyrelsen angivna

förutsättningarna 1,100,000 kronor, torde i riksstaten böra upptagas ett särskilt

anslag för ändamålet. Härvid synes mig endast skattemedel kunna

ifrågakomma.

För det fall att riksdagen skulle finna ytterligare statshjälp böra lämnas,

förutsätter jag, att riksdagen kommer att angiva de eventuella villkor, som

må böra uppställas för det fortsatta understödjandet.

Den av järnvägsstyrelsen i promemorian lämnade utredningen synes mig

i detta avseende hava ådagalagt, att anknytandet av järnvägen Borås—Ulricehamn—Jönköping

till statsbanenätet i den ena eller andra formen är ägnat

att medföra så betydande ekonomiska fördelar, såväl vad angår de återstående

anläggningskostnaderna som i fråga om det ekonomiska resultatet

av den framtida driften, att någon tvekan icke lär kunna råda därom, att ett

villkor av denna innebörd bör uppställas för en eventuellt fullföljd hjälpaktion.

Bemyndigande torde i sådant fall böra lämnas Kungl. Maj:t att med

järnvägsbolaget träffa avtal av dylik innebörd. Under angivna förutsättning

torde, efter vad jag inhämtat, medel under ett eventuellt beviljat särskilt

anslag icke behöva anvisas för budgetåret 1934/1935.

Inledningsvis må erinras örn att de tidigare besluten om statens medverkan

till förevarande järnvägsanläggning fattats utan att riksdagens hörande

då ansetts påkallat.

Enligt senast uppgjorda ekonomiska plan beräknas anläggningskostnaderna

(inberäknat viss rullande materiel) för ifrågavarande sex mil långa normalspåriga

järnvägsanläggning Ulricehamn—Jönköping till 10,660,000 kronor,

fördelade på följande sätt:

Aktiekapital ....................................................................................... 3,100,000

Anvisat till statens arbetslöshetskommission enligt Kungl. Maj:ts

beslut 16/12 1927 och ry2 1932 ........................................................ 5,300,000

Återstående erforderliga medel........................................................... 2,260,000

Summa kronor 10,660,000.

Av de medel som hittills stått till förfogande för banbygget lia cirka 6.5

miljoner kronor redan nedlagts å detsamma.

Banbygget Ulricehamn—Jönköping, å vilket arbetet för närvarande genom

arbetslöshetskommissionens försorg pugur med en arbetsstyrka av cirka 300

man, utgör en direkt fortsättning av den av Borås—Jönköpings järnvägsaktiebolag

jämväl ägda och år 1917 för trafik öppnade 4 mil långa järn
-

XJtskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 126.

vägen Borås—Ulricehamn. Att kunna genom en direkt järnväg, dragen över

Ulricehamn1), sammanknyta de båda städerna Borås och Jönköping är en

gammal tanke, som dock ej tidigare förverkligats.

U nderskattas bör visserligen icke ifrågavarande banas värde som en direkt

transportled mellan de stora handelsstäderna Borås och Jönköping med

deras folkmängd av 40,000 respektive 32,000 innevånare. En år 1927 verkställd

trafikekonomisk utredning har också givit som resultat, att man å en

direkt bana Jönköping—Ulricehamn skulle kunna påräkna en avsevärd såväl

person- som godstrafik samt att järnvägen skulle kunna ej endast bära sina

egna drift-, underhålls- och förnyelsekostnader, utan även till stor del förränta

det nedlagda anläggningskapitalet. Då skogstillgången inom trafikområdet

vore synnerligen god, medan utdrivningsförhållandena vore mycket

ogynnsamma, antogs en järnväg Ulricehamn—Jönköping kunna bliva av stor

betydelse för skogsbrukets utveckling, bland annat genom de ökade möjligheter

till uppkomsten av en träförädlingsindustri, som bananläggningen skulle

öppna.

Trots dessa gynnsamma beräkningar och förutsägelser lära dock numera

ej stora förväntningar kunna hysas om företagets allmänna bärighet. Sedan

ifrågavarande trafikekonomiska utredningar gjordes har motortrafikens konkurrenskraft

gentemot järnvägarna och denna trafiks neddragande inflytande

på deras ekonomi ytterligare skärpts. Detta gäller bland annat lastbilarnas ^

användning för skogstransporter. Vägnätet inom trafikområdet har också ytterligare

utvecklats. Härtill kommer den förstärkta transportförmåga, som omkringliggande

statsbanenät uppnått genom Jönköping—Falköping—Göteborgslinjernäs

elektrifiering. Därest nu till bedömande förelåge frågan om

banföretagets igångsättning skulle någon statens ekonomiska medverkan härtill

näppeligen kunna komma ifråga.

I själva verket hava dock arbetena å banan redan fortskridit sa långt att

berättigade förväntningar på deras slutförande kunna hysas från de av banan

berörda orterna. Av de numera beräknade totalkostnaderna för banan,

10,630,000 kronor, ha, såsom nämnts, inemot 6.5 miljoner kronor redan nedlagts

å densamma. Enligt vad som framgår av handlingarna är banvallen

färdigställd och terasserad längs nästan hela sträckan. På grund av de

ogynnsamma terrängförhållandena lia utförda schaktnings- och sprängningsarbeten

samt banvallar måst bliva av ett osedvanligt stort omfång. Stationshusen

äro byggda. Även bangårdarna och erforderliga tillfartsvägar stå till

en stor del färdiga.

Tvivelsutan skulle ett inställande av banbygget, sedan nu arbetena under

statens direkta medverkan i så stor omfattning utförts, innebära stor missräkning

för bygdens befolkning. Ett dylikt uppgivande av planerna på arbetenas

fullbordan skulle vara desto kännbarare som de lokala uppoffringarna

i vissa fall varit högst avsevärda. För exempelvis Bottnaryds och

i) Avståndet Jönköping—Borås förkortas från 145 till 104 km., Jönköping—Ulricehamn

från 116 till 59 km.

*

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 126.

9

Strängsereds socknar, som med upplånat kapital tecknat aktier till belopp

av 125,000 respektive 75,000 kronor, innebära utgifterna för det sålunda upplånade

kapitalets förräntning oell amortering en ökad utdebitering av över

3 kronor respektive 5 kronor per skattekrona. Den sammanlagda insatsen

från kommuner och enskilda för banbyggets tillkomst uppgår till 3,100,000

kronor. I jämförelse med de ofta nog obetydliga bidrag som från lokalt

håll i liknande fall påfordrats måste dessa ekonomiska uppoffringar betraktas

som avsevärda.

Beaktas måste också att ett nedläggande av arbetena ej utan vidare kan

äga rum. Företaget kan ej definitivt från arbetslöshetskommissionens sida

uppges utan en viss ytterligare kapitalförbrukning för slutförande av en del

påbörjade schaktnings-, bank- och vägportsarbeten eller för undanröjande

av de olägenheter som dessa medföra. Bland dessa märkes särskilt den påbörjade

omgrävningen intill Jönköping av Tabergsån jämte därmed sammanhängande

arbeten för framförande av landsvägstrafiken och trafiken å Yaggerydsbanan.

Banarbetenas nyttiggörande som väganläggning anses ej kunna

ifrågakomma.

Vid den prövning utskottet ägnat ärendet, har utskottet kommit till den

uppfattningen att staten nu nödgas medverka till banbyggets slutförande, och

hinder bör sålunda icke möta för att statens arbetslöshetskommission fortsätter

ur dess synpunkt lämpliga arbeten å anläggningen. Utskottet förutsätter

också att en ytterligare utredning kommer till stånd såväl angående

statens medverkan beträffande banans iordningsställande som under vilka

villkor trafiken skall skötas. I sistnämnda hänseende finner utskottet förtjänt

av övervägande, huruvida ej den nya banan Ulricehamn—-Jönköping bör

övertagas och trafikeras av statens järnvägar. Genom en dylik anknytning

med statens järnvägar skulle, såsom järnvägsstyrelsen framhållit, minskas

det omedelbara behovet av kapital för anskaffning av rullande materiel samt

minskas olägenheterna av konkurrensen med de redan befintliga statsbanelinjerna.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

och motionerna I: 363 och II: 640 i skrivelse till Kungl. Majit

anmäla vad här ovan blivit i ämnet anfört beträffande den

riksdagen underställda frågan örn fullbordande av järnvägsanläggningen

Ulricehamn—Jönköping.

Stockholm den 23 maj 1934.

På statsutskottets vägnar:

ANDESS ANDERSON.

Bihang till riksdagens protokoll W34. 6 sami. Nr 126.

1071 34 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 126.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Hamrin, Lindblad, Svensson i Kompersmåla,

Nilsson i Malmö, Borell, Oscar Olsson, Bagge, Asplund, Walles, Alexander Nilsson,

Nylander och Jonsson i Lycksele; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Jansson, Strindlund, Törnkvist

i Karlskrona, Jeppsson, Andersson i Höör, Persson i Falla, Svensson i Grönvik,

Jonsson i Eskilstuna, Skoglund, Olsson i Staxäng och Weijne.

Reservation

av herrar Borell, Oscar Olsson, Bagge, Strindlund och Persson i Falla, som

ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hava följande lydelse:

»Enligt vad av propositionen inhämtats synes ingen som helst möjlighet

föreligga att på enskild väg anskaffa någon del av det till ifrågavarande banbygge

Jönköping—Ulricehamn erforderliga beloppet. Ytterligare statsunderstöd

å 2—3 miljoner kronor utgör alltså en ovillkorlig förutsättning för att

järnvägsanläggningen skall kunna fullbordas och tagas i bruk.

Några förhoppningar kunna knappast hysas örn att banföretaget skall

bliva bärigt. Banan synes icke kunna förränta någon del av anläggningskapitalet

och således ej ens den kapitalinsats, som nu förutsättes ytterligare

erforderlig. De till grund för banan ursprungligen uppgjorda beräkningarna

voro visserligen ganska gynnsamma. De grundades dock på antaganden

örn en betydligt lägre anläggningskostnad än den varmed man nu har att

räkna. Banans betydelse för orten har också sedan dess väsentligt förminskats

genom att trafikbehoven nu på annat sätt kunna tillgodoses. Sedan

dessa trafikekonomiska utredningar gjordes, har motortrafikens konkurrenskraft

gentemot järnvägarna och denna trafiks neddragande inflytande på

deras ekonomi ytterligare skärpts. Detta gäller bland annat lastbilarnas användning

för skogstransporter. Yägnätet inom trafikområdet har också sedan

dess ytterligare utvecklats. Härtill kommer den förstärkta transportförmåga

som omkringliggande statsbanenät uppnått genom Jönköping—Falköping—Göteborgslinjernas

elektrifiering.

Örn, såsom i propositionen förutsättes, banföretaget nedlägges, måste

man visserligen beklagligen räkna med att de hittills utförda arbetena skola

till största delen komma att för framtiden ligga utan användning. Å andra

sidan undvikes en onödig fortsatt kapitalförbrukning å själva banbygget

samt också de framtida tillskott för bandriftens upprätthållande, varmed

man med all sannolikhet måste räkna. Erinras må i detta sammanhang

örn de ekonomiska svårigheterna för ett stort antal järnvägar, något som

gjort frågan örn driftens nedläggande på vissa av dem till ett aktuellt

problem.

Utskottet måste alltså dela departementschefens uppfattning örn att ytterligare

bidrag av statsmedel icke bör beviljas till banbygget samt att arbets
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 126. 11

löshetskommissionens arbeten å banan böra avbrytas så snart som med

hänsyn till förhållandena lämpligen kan ske.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition

och med avslag å motionerna I: 363 och II: 640, i skrivelse till

Kungl. Majit anmäla vad härovan blivit i ämnet anfört beträffande

den riksdagen underställda frågan örn fullbordande av

järnvägsanläggningen Ulricehamn—Jönköping.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1934:313 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande i fråga örn ytterligare understöd från statens sida för ful s. 1 i texten