Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till bekämpande av arbetslösheten m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1934-06-08 · 40 sidor, varav 40 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 40 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1934:159, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till bekämpande av arbetslösheten m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 159.

1

Nr 159.

Ankom till riksdagens kansli den 8 juni 1934 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag

till bekämpande av arbetslösheten m. m. jämte i

ämnet väckta motioner.

(3;e och 4:e avd.)

I den till riksdagen den 3 januari 1934 avlåtna propositionen (nr 1) angående

statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1934/1935 har

Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition, för

nämnda budgetår beräkna

dels under femte huvudtiteln, punkt 9, till bekämpande av arbetslösheten

ett extra reservationsanslag av 17,000,000 kronor,

dels ock under utgifter för kapitalökning, Fonden för förlag till statsverket,

till statliga och statskommunala reservarbeten ett reservationsanslag av

48,000,000 kronor (bil. 3 punkt 2, socialdepartementet).

Sedermera har Kungl. Majit i en till riksdagen avlåten, den 9 mars 1934

dagtecknad proposition, nr 235, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för sagda dag, föreslagit riksdagen att

dels under femte huvudtiteln till bekämpande av arbetslösheten för budgetåret

1934/1935 anvisa ett extra reservationsanslag av 9,000,000 kronor;

dels bland utgifter för kapitalökning under rubrik »Fonden för förlag till

statsverket» till statliga och statskommunala reservarbeten för budgetåret

1934/1935 anvisa ett extra reservationsanslag av 46,000,000 kronor, att utgå

av lånemedel;

dels ock godkänna av departementschefen förordade ändringar i grunderna

för ifrågavarande båda anslags användning.

I samband med Kungl. Maj :ts förenämnda proposition har utskottet till

behandling förehaft följande motioner, nämligen:

dels två likalydande motioner, väckta, den ena, nr 2, inom första kammaren

av herr E. Sjödahl m. fl. och den andra, nr 7, inom andra kammaren av

herr E. Frankenberg m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att

hyreshjälp måtte efter behovsprövning kunna utgå även åt arbetslösa, som icke

äro familjeförsörjare, samt att anslaget till bekämpande av arbetslösheten

genom kontantunderstöd måtte ökas med härför erforderligt belopp;

dels två likalydande motioner, väckta,, den ena, nr 107, inom första kammaren

av herr Olof Olsson m. fl. och den andra, nr 195, inom andra kammaren

av herr A. Vougt m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte medgiva, att ur

anslaget till arbetslöshetens bekämpande en summa av förslagsvis 100,000 kronor,

enligt grunder som Kungl. Majit äger bestämma, får användas till hjälp

åt förtjänta svenska konstnärer;

Bihang till riksdagens protokoll 19Så. 6 sami. Nr 159.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 159.

dels två likalydande motioner, väckta, den ena, nr 109, inom första kammaren

av herr Petrus Nilsson m. fl. och den andra, nr 169, inom andra kammaren

av herr A. Pehrsson i Bramstorp m. fl., vari hemställts, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla örn föranstaltande av skärpt kontroll

över tillämpningen genom statens och kommunernas organ av regler gällande

för hjälpverksamhet vid arbetslöshet;

dels två likalydande motioner, väckta, den ena, nr 352, inom första kammaren

av herr J. B. Johansson rrv. fl. och den andra, nr 616, inom andra kammaren

av herr A. Lindman m. fl., vari hemställts, att riksdagen i samband

med anvisande av anslag dels under femte huvudtiteln till bekämpande av

arbetslösheten, dels ock bland utgifter för kapitalökning under rubrik »Fonden

för förlag till statsverket» till statliga och statskommunala reservarbeten

ville

dels göra vissa av motionärerna begärda uttalanden, avseende anvisning av

konfliktberört arbete, arbetslöshetshjälp till i vistelsekommunen icke hemortsberättigade

personer, ackordsöverskotten vid reservarbetena samt förhöjning

av statsbidrag,

dels ock i övrigt besluta sådana direktiv för den statliga och statsunderstödda

hjälpverksamheten vid arbetslöshet, som framgå av ett i motionen

I: 352 intaget förslag till ändrad lydelse i vissa delar av kungörelsen nr 446

år 1933 angående statlig och statsunderstödd hjälpverksamhet vid arbetslöshet;
dels

en inom andra kammaren av herr V. Herou m. fl. väckt motion, nr 183,

vari hemställts, att riksdagen måtte besluta anvisa ett anslag av 5,000,000

kronor, att ställas till Kungl. Maj :ts förfogande för utdelning av brödspannmål

eller mjöl till fattiga befolkningsgrupper;

dels en inom andra kammaren av herr E. Olsson i Staxäng m. fl. väckt motion,

nr 185, vari hemställts, att riksdagen vid beviljande av anslag för nästa

budgetår till statliga och statskommunala reservarbeten för arbetslöshetens

bekämpande ville besluta att medel från detta anslag även må disponeras till

nya torrläggningsföretag och upprensning av tidigare utförda sådana i enlighet

med i motionen anförda synpunkter;

dels en inom andra kammaren av herr J. Mårtensson m. fl. väckt motion,

nr 214, vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit

hemställa, att bestämmelserna örn statsbidrag till statskommunala reservarbeten

så tillämpas, att det gives större möjligheter för de hårdast skattetyngda

kommunerna att i större utsträckning än hittills anordna dylika arbeten;

dels en inom andra kammaren av samma motionärer väckt motion, nr 215,

vari hemställts, att riksdagen måtte besluta att till 19 § av kungörelsen nr 446

år 1933 måtte fogas följande tillägg,---»så ock ogift man eller änk
ling

gentemot kvinna, vilken såsom hustru med honom sammanbor»;

dels en inom andra kammaren av herr E. Lind m. fl. väckt motion, nr 391,

vari hemställts, att riksdagen måtte besluta att 2 och 3 §§ av kungörelsen nr

446 år 1933 skola erhålla följande lydelse:

2 §. De lokala åtgärderna för verksamheten omhänderhavas inom varje

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 159.

3

kommun av en arbetslöshetskommitté. Kommunen skall antingen inrätta

särskild dylik kommitté eller också uppdraga åt lämplig ordinarie kommunal

myndighet att vara arbetslöshetskommitté.

Där med hänsyn till lokala förhållanden så prövas lämpligt, må särskild

arbetslöshetskommitté vara gemensam för två eller flera kommuner.

3 §. Arbetslöshetskommittén skall verka för och själv vidtaga åtgärder,

vilka inom området för dess verksamhet kunna tjäna till att förebygga arbetslöshet

eller mildra verkningarna därav, ävensom för sådant ändamål samarbeta

med myndigheter och andra.

Arbetslöshetskommitté bör---tillgodo;

dels en inom andra kammaren av herrar H. Hagberg i Luleå och J. Brädefors

väckt motion, nr 400, vari föreslagits, att arbetslöshetskommissionen

måtte avskaffas, att nu gällande direktiv måtte avskaffas, att riksdagen i

skrivelse till regeringen måtte begära utarbetandet av nya bestämmelser för

arbetslöshetspolitiken samt att den principiella grundlinjen för dessa skall

vara

1) hjälp åt alla behövande arbetslösa och deras anhöriga,

2) arbeten till avtalsenliga löner samt

3) där kontantunderstöd måste tillgripas, att sådana utgå enligt vissa i

motionen närmare angivna principer;

dels en inom andra kammaren av samma motionärer väckt motion, nr 401,

vari föreslagits, att riksdagen måtte giva ett omedelbart engångsanslag till

alla behövande arbetslösa som vinterhjälp uppgående till minst 50 kronor samt

dessutom för gift arbetslös hustru 25 kronor och ytterligare 25 kronor för

varje barn, att riksdagen måtte härför hänvisa som förslagsanslag 15 miljoner

kronor, samt att detta måtte utdelas så snart riksdagen fattat beslut och

inte får inskränka den övriga hjälpverksamheten;

dels en inom andra kammaren av samma motionärer väckt motion, nr 403,

vari föreslagits, att riksdagen måtte besluta att till Internationella arbetarhjälpens

centralkommittés förfogande ställa 30,000 ton vete för utdelning till

den nödlidande befolkningen i landet. Denna utdelning skulle äga rum i

Norr- och Västerbotten, Västernorrland, Stockholm, Västmanland, Blekinge,

Bohuslän och Göteborg, där nöden vore värst;

dels en inom andra kammaren av herr E. Andersson i Stockholm m. fl.

väckt motion, nr 411, vari föreslagits, att riksdagen måtte besluta uppdraga

åt regeringen att snarast möjligt efter den 1 juli 1934 avveckla arbetslöshetskommissionens

verksamhet samt att bekämpa arbetslösheten och dess verkningar

enligt i motionen angivna allmänna riktlinjer;

dels en inom andra kammaren av herr A. Hermansson väckt motion, nr 599,

vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj :ts proposition

nr 235 måtte besluta, att nu gällande bestämmelser angående statlig och statsunderstödd

hjälpverksamhet vid arbetslöshet måtte erhålla följande ändrade

lydelse:

2 §. De lokala åtgärderna för verksamheten omhänderhavas inom varje

kommun av en arbetslöshetskommitté. Kommunen skall antingen inrätta sär
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 159.

Utskottet.

skild dylik kommitté eller också uppdraga åt lämplig ordinarie kommunal

myndighet att vara arbetslöshetskommitté.

Där med hänsyn till lokala förhållanden så prövas lämpligt, må särskild

arbetslöshetskommitté vara gemensam för två eller flera kommuner.

3 §. Arbetslöshetskommittén skall verka för och själv vidtaga åtgärder,

vilka inom området för dess verksamhet kunna tjäna till att förebygga arbetslöshet

eller mildra verkningarna därav, ävensom för sådant ändamål samarbeta

med myndigheter och andra.

Arbetslöshetskommitté bör---till godo.

23 §. Arbetslöshetskommissionen---företagas.

Med stöd av sålunda gjorda undersökningar fastställer arbetslöshetskommissionen

reservarbetslönen. Denna bör i regel ej överstiga den lägsta grovarbetarelön,

för vilken arbete i orten kan i avsevärd omfattning beredas, med

beaktande jämväl av löneförhållandena inom jord- och skogsbruk, varvid dock

skall iakttagas, att lönen icke i något fall skall sättas till lägre belopp än

tre kronor och femtio öre för utfört helt dagsverke.

Vid ackordsprissättning--— klagan ej förås;

dels en inom andra kammaren av herr K. Kilbom m. fl. väckt motion, nr

617, vari föreslagits, att riksdagen måtte utöver den i propositionen nr 235

äskade summan besluta anvisa ett belopp av 75,000,000 kronor för hjälpverksamhet

bland de arbetslösa;

dels en inom andra kammaren av herr G. Johnsson i Kalmar m. fl. väckt

motion, nr 618, vari föreslagits, att riksdagen må besluta att i skrivelse till

Kungl. Maj :t anhålla örn tillägg till 5 :e och 7 :e §§ i kungörelsen nr 446 1933

av innebörd att ledamotskap av arbetslöshetskommitté respektive revisor skall

likställas med vad i § 15 i lagen örn kommunalstyrelse på landet finnes

stadgat;

dels ock slutligen en inom andra kammaren av herrar H. Hagberg i Luleå

och J. Brädefors väckt motion, nr 619, vari föreslagits, att anslaget till reservarbeten

måtte höjas till 100 miljoner kronor, att lönerna vid dessa måtte

utgå i enlighet med vad som i kollektivavtal fastställts för liknande arbeten

samt att till kontantunderstöd måtte anvisas 50 miljoner kronor, varvid alla

arbetslösa, som anmäla sig till arbetslöshetskommittéerna, och där ej lämpligt

arbete kan beredas, per dag erhålla ett kontantunderstöd, som motsvarar

de dagersättningar vilka föreslagits i motionen 11:400.

Allmänt uttalande.

Såsom av den framlagda finansplanen framgår förefunnos vid statsverkspropositionens

avlåtande vissa tecken på en gynnsammare konjunkturutveckling

inom näringslivet såväl i utlandet som inom vårt eget land. Huruvida de

tidstecken, som sålunda då förmärktes, och den i vissa hänseenden förmånliga

utveckling, som ägt rum under de senaste månaderna, tillkännagiva ett verkligt

omslag i konjunkturerna och komma att följas av en stadigvarande förbättring

torde ännu vara för tidigt att med större säkerhet bedöma. Glädjande är

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 159.

5

dock att konstatera, att en ökning av arbetstillfällena inom näringslivet nu

skett och att den minskade arbetslösheten inom landet synes vara icke endast

en tillfällig säsongföreteelse. Utskottet har med sitt ståndpunkttagande till

Kungl. Maj :ts särskilda förslag till åtgärder för arbetslöshetens bekämpande

och framför allt vid sitt bedömande av behovet av dylika åtgärder utgått

från vad departementschefen i detta avseende anfört, varvid utskottet dock

jämväl tagit hänsyn till den förbättring på arbetsmarknaden, som under den

senaste tiden gjort sig märkbar.

Ifrågasatta ändringar i direktiven.

Gällande författningsbestämmelser angående statlig och statsunderstödd

hjälpverksamhet vid arbetslöshet äro sammanfattade i kungörelsen den 26

juni 1933 (nr 446). Såsom framgår av det redan anförda, hava såväl i förevarande

proposition som i en del av ovannämnda motioner föreslagits ändringar

i dessa bestämmelser. Utskottet övergår nu närmast till behandling av dessa

ändringsförslag. I anslutning härtill kommer utskottet jämväl att behandla

vissa andra i motionerna föreslagna åtgärder.

Centralorgan.

Enligt föreliggande proposition skulle den statliga och statsunderstödda

hjälpverksamheten vid oförvållad arbetslöshet under nästa budgetår utövas

efter i stort sett samma linjer som under innevarande budgetperiod. Som utskottet

giver sin anslutning härtill, finner utskottet de i motionerna II: 400

och 11:411 framförda yrkandena örn avskaffande av arbetslöshetskommissionen

eller avveckling av dess verksamhet icke böra föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Utskottet vill erinra, att riksdagen i skrivelse den 21 juni 1933, nr 356,

hemställt hos Kungl. Maj :t örn utredning, bland annat, beträffande en definitiv

lösning av frågan örn centralorgan för den statliga och statskommunala reservarbetsverksamheten

samt för den statsunderstödda kontanta arbetslöshetshjalpen.

Vid utredningen borde beaktas de olika uppslag till frågans lösning,

som i skilda sammanhang framkommit, bland annat förslaget örn verksamhetens

inflyttande i socialstyrelsen. Erågan ägde således nära sammanhang

med spörsmålet örn en mer eller mindre genomgripande omorganisation av

socialstyrelsen, en fråga, örn vilken riksdagen vid skilda tillfällen uttalat, att

den borde snarast möjligt bringas till sin lösning.

I den förevarande propositionen har föredragande departementschefen framhållit,

att det ännu icke''varit möjligt att till prövning upptaga frågan om

socialstyrelsens omorganisation.

Lokalorgan.

De lokala åtgärderna för den statliga och statsunderstödda hjälpverksamheten

vid oförvållad arbetslöshet omhänderhavas enligt 2 § i hjälpkungörelsen

inom varje kommun av en arbetslöshetskommitté. Kommun må antingen

Utskottet.

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 159.

inrätta särskild dylik kommitté eller ock uppdraga åt lämplig ordinarie kommunalmyndighet

att vara arbetslöshetskommitté. Där med hänsyn till lokala

förhållanden så prövas lämpligt, må särskild arbetslöshetskommitté vara gemensam

för två eller flera kommuner.

Enligt 3 § i samma kungörelse bör arbetslöshetskommitté verka för och

själv vidtaga de åtgärder, vilka inom området för dess verksamhet kunna tjäna

till att förebygga arbetslöshet eller mildra verkningarna därav, ävensom för

sådant ändamål samarbeta med myndigheter och andra. Arbetslöshetskommitté

bör jämväl noga tillse, att hjälpverksamheten begränsas till vad som

av verkligt behov påkallas, och särskilt iakttaga, att verksamheten icke kommer

arbetsovilliga eller eljest därtill icke berättigade till godo.

Enligt 5 § bör särskild arbetslöshetskommitté vara sammansatt på sådant

sätt, att den inrymmer representanter dels för de kommunala myndigheter,

vilka äga särskild sakkunskap å ifrågavarande område, dels ock för arbetsgivarnas

och arbetarnas intressen. Finnes inom kommun organ för den offentliga

arbetsförmedlingen, bör ledamot av styrelsen för eller tjänsteman hos organet

vara ledamot av kommittén eller äga tillfälle deltaga i dess överläggningar.

Inom kommun, där sådant organ ej finnes, har kommittén att hos den

offentliga arbetsförmedlingens huvudkontor i länet begära tillsättande därav.

I motionerna I: 352 och II: 616 har föreslagits föreskrift, att särskild arbetslöshetskommitté

bör vara sammansatt på sådant sätt, att den inrymmer

representanter, bland annat, för den kommunala fattigvården. Vidare har i

samma motioner föreslagits bestämmelse, enligt vilken avsägelse av uppdrag

att vara ordförande eller ledamot i arbetslöshetskommitté endast finge äga rum

i vissa särskilt angivna fall.

I motionerna II: 391 och II: 599 har föreslagits, att bestämmelser måtte

meddelas, enligt vilka kommunerna åläggas att välja arbetslöshetskommittéer

eller att uppdraga åt annat lämpligt kommunalt organ att fullgöra deras

funktion i samarbete med arbetslöshetskommissionen.

I motionen II: 618 har föreslagits, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla om tillägg till § 5 av innebörd att ledamotskap

av arbetslöshetskommitté skall likställas med vad i § 15 i lagen örn kommunalstyrelse

på landet finnes stadgat.

Såsom nyss återgivits, har i motionerna 1:352 och II: 616, bland annat, föreslagits

bestämmelse därom, att särskild arbetslöshetskommitté bör vara sammansatt

på sådant sätt, att den inrymmer representanter för den kommunala

fattigvården. Liksom motionärerna hyser utskottet den uppfattningen, att

det är av stor betydelse, att samarbete på lämpligt sätt äger rum mellan arbetslöshetskommittéerna

och vederbörande fattigvårdsstyrelser. Emellertid får utskottet

framhålla, att bland gällande bestämmelser redan nu finnes en föreskrift,

som bör vara ägnad att i väsentlig grad tillgodose motionärernas syfte,

nämligen stadgandet, att särskild arbetslöshetskommitté bör vara sammansatt

på sådant sätt, att den inrymmer representanter för de kommunala myndigheter,

vilka äga särskild sakkunskap å ifrågavarande område. I detta sammanhang

vill utskottet fästa uppmärksamheten på vikten av att inom kommu
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 159.

7

nema upprättas ett centralregister över hjälpsökande till ledning för såväl de

myndigheter, som handhava hjälpverksamheten för arbetslösa, som fattigvårdsmyndigheterna.

Vidare vill utskottet erinra, att i enlighet med hemställan

av 1933 års riksdag utredning för närvarande pågår rörande reglering

av förhållandet mellan den offentliga arbetslöshetshjälpen i dess olika former

samt den allmänna fattigvården. Med hänsyn härtill har utskottet icke ansett

sig böra i enlighet med det i motionerna framlagda förslaget förorda ändring

av gällande bestämmelser örn sammansättningen av särskild arbetslöshetskommitté.

Vad beträffar frågan örn skyldighet att mottaga förordnande till ordförande

i eller val till ledamot i arbetslöshetskommitté bör stadgas, har departementschefen

i statsrådsprotokollet, efter redogörelse för en i ämnet företagen

utredning, funnit övervägande skäl tala mot att sådan skyldighet föreskrives.

Departementschefen anser det icke vara riktigt att fullt jämställa ledamotskap

av arbetslöshetskommitté med annat kommunalt uppdrag, för vilket skyldighet

att mottaga val för närvarande finnes stadgat. Av ledamöterna i en

arbetslöshetskommitté krävdes, därest de på ett tillfredsställande sätt skulle

kunna fullgöra sitt uppdrag, stort intresse för speciellt denna uppgift samt

stor initiativförmåga. Ifrågavarande uppdrag vore synnerligen grannlaga

och borde därför icke påtvingas en person, som ej vore villig att åtaga sig detsamma.

Härtill komme, att de svårigheter, som på sina håll syntes hava framträtt

att till ledamöter i en arbetslöshetskommitté erhålla lämpliga och villiga

personer, icke kunde antagas vara allmänt rådande. Skulle det undantagsvis

i någon kommun visa sig, att arbetslöshetskommitté ej kunde erhålla en lämplig

sammansättning på grund av avsägelser från de till ledamöter utsedda personerna,

återstode alltid möjligheten att låta kommunalnämnden övertaga arbetslöshetskommitténs

bestyr.

Utskottet delar den uppfattning, varåt departementschefen sålunda givit uttryck.

Härutöver må framhållas, att arbetslöshetskommittéerna måste vara

att anse såsom tillfälliga organ. En föreskrift örn skyldighet att mottaga förordnande

till ordförande eller val till ledamot i dylik kommitté kan befaras

medföra, att organisationen får en mera stadigvarande karaktär. Utskottet

anser alltså, att de i motionerna i denna fråga framställda yrkandena icke

böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

Vad angår den i motionerna 11:391 och 11:599 berörda frågan örn skyldighet

för kommun att även i de fall, då statsbidrag icke sökes, inrätta arbetslöshetskommitté

eller uppdraga åt annat kommunalt organ att vara arbetslöshetskommitté,

har utskottet icke ansett föreskrift härom erfordras. Framhållas

må, att särskilt i smärre kommuner behov ofta icke förefinnes att inrätta särskilda

arbetslöshetskommittéer, vilka skulle komma att onödigt tynga den

kommunala förvaltningsapparaten.

Revision.

Enligt 7 § i hjälpkungörelsen verkställes revision av särskild arbetslöshetskommittés

verksamhet av revisorer, utsedda för samma tid som kommitténs

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 159.

Utskottet.

ledamöter. Minst en av revisorerna utses av länsstyrelsen efter anmälan av

vederbörande kommunala myndighet, övriga revisorer väljas på samma sätt

som kommitténs ledamöter.

Där ordinarie kommunal myndighet utgör arbetslöshetskommitté, skall i revisionen

av denna del av myndighetens verksamhet deltaga minst en revisor,

som efter anmälan av myndigheten utses av länsstyrelsen för kalenderår.

Enligt 8 § åligger det revisor ej mindre att granska arbetslöshetskommittés

räkenskaper än även att kontrollera, att beviljade statsbidrag använts på föreskrivet

sätt, att verksamheten bedrivits i enlighet med bestämmelserna i hjälpkungörelsen

samt att av arbetslöshetskommissionen meddelade anvisningar

blivit vederbörligen iakttagna.

I propositionen har departementschefen framhållit, att det för vinnande av

överensstämmelse med gällande bestämmelser örn revision av arbetslöshetskommittés

verksamhet syntes vara lämpligt att föreskriva, att i revisionen av sådant

statskommunalt reservarbete, som bedrives av landsting eller vägdistrikt, skall

deltaga minst en revisor, som efter anmälan av vederbörande myndighet utses

av länsstyrelsen för kalenderår.

I motionerna I: 352 och II: 616 har föreslagits bestämmelse, enligt vilken

revisor, som utsetts av länsstyrelsen, kvartalsvis skulle till arbetslöshetskommissionen

insända rapporter angående resultatet av verkställd kontroll över

hjälpverksamhetens bedrivande.

I motionen II: 618 har hemställts, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla örn tillägg till 7 § av innebörd, att revisor skall likställas

med vad i § 15 i lagen örn kommunalstyrelse på landet finnes stadgat.

Emot det i propositionen framlagda förslaget, att i revisionen av sådant

statskommunalt reservarbete, som bedrives av landsting eller vägdistrikt, skall

deltaga minst en av länsstyrelsen utsedd revisor, har utskottet icke funnit anledning

till erinran.

Till stöd för förslaget örn viss rapportskyldighet till arbetslöshetskommissionen

för revisor, som utsetts av länsstyrelen, har i motionerna 1:352 och

11:616 framhållits, att den kontroll av hjälpverksamheten, som vunnes genom

den lokala revisionen, torde hava stannat vid en rent siffermässig granskning

i efterhand av arbetslöshetskommittéernas verksamhet. Det vore emellertid,

anföres vidare i motionerna, uppenbart att en mera aktiv kontroll, särskilt

genom de revisorer, som utsåges av länsstyrelserna, skulle utgöra ett välbehövligt

komplement till den kontroll, som arbetslöshetskommissionen utövar.

Utskottet får beträffande sistberörda förslag framhålla, att enligt gällande

bestämmelser revisor ej blott har att granska arbetslöshetskommittés räkenskaper.

Revisor skall därjämte kontrollera, att beviljade statsbidrag använts

på föreskrivet sätt, att verksamheten bedrivits i enlighet med bestämmelserna

i hjälpkungörelsen samt att av arbetslöshetskommissionen meddelade anvisningar

blivit vederbörligen iakttagna. Med hänsyn tillika till den kontroll,

som utövas av arbetslöshetskommissionen genom de sociala ombuden, vilka i

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 159.

9

allmänhet torde äga mera allmän kännedom örn och överblick över hjälpverksamheten

än de lokala revisorerna och vilka vid sin kontrollerande verksamhet

i första hand samarbeta med den av länsstyrelsen utsedde revisorn, har utskottet

funnit, att med tillämpning av gällande bestämmelser en effektiv kontroll

kan utövas. Utskottet har i detta sammanhang ansett sig böra framhålla,

att givetvis hinder icke möter för länsstyrelse att till revisor utse en

utom vederbörande kommun bosatt person, vilket understundom torde vara

lämpligt.

Det i motionen II: 618 framförda förslaget, innebärande att föreskrift skulle

meddelas om skyldighet att emottaga uppdrag som revisor av arbetslöshetskommittés

verksamhet, torde icke böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

Behov lärer knappast förefinnas av en sådan föreskrift, som för övrigt skulle

sakna motsvarighet i kommunalförfattningarna.

Arbetslinjen.

Hjälpverksamheten bör enligt 11 § i hjälpkungörelsen, så långt ske kan,

inriktas på att bereda arbete åt största möjliga antal arbetslösa. Därvid böra

statskommunala reservarbeten företrädesvis anordnas.

I 20 § föreskrives, bland annat, att statskommunala reservarbeten bedrivas

i landstings, kommuns eller vägstyrelses regi.

I motionerna I: 352 och II: 616 hemställes, att stadgandet om företräde för

statskommunala reservarbeten måtte utgå.

I det till 1933 års riksdag avgivna, av riksdagen godkända utlåtandet nr 17

framhöll särskilda utskottet, att man borde eftersträva att i största möjliga

utsträckning bereda sysselsättning genom statskommunala arbeten. Enligt

särskilda utskottets uppfattning utgjorde de statskommunala arbetena en särskilt

lämplig form för hjälp åt arbetslösa. De innebure framför de statliga

reservarbetena den fördelen, att arbetarna i större utsträckning kunde förbliva

i sina hemorter och därigenom lättare uppehålla förbindelsen med den normala

arbetsmarknaden; vidare minskades statens kostnader för hjälpverksamheten,

samtidigt som det kommunala intresset engagerades för arbetenas övervakande

och rationella ledning. Ett starkare anlitande av de statskommunala

arbetena innebure tillika en decentralisation av ledningen, som vid en väsentlig

utökning av arbetslinjen i och för sig vore önskvärd. Ofta vore det

också lättare beträffande de kommunala arbetena att finna arbetsuppgifter av

ur olika synpunkter lämplig beskaffenhet.

Såsom framgår av i förevarande proposition lämnade statistiska uppgifter

angående arbetslöshetskommissionens hjälpverksamhet under år 1933 m. m.,

har under innevarande budgetår de anställdas antal vid de statliga reservarbetena

betydligt överstigit antalet anställda vid de statskommunala arbetena.

Enligt arbetslöshetskommissionens rapport för april 1934 voro vid

nämnda månads slut i statliga reservarbeten anställda i runt tal 23,000 personer,

medan motsvarande antal för de statskommunala arbetena utgjorde

17,000.

Utskottet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 159.

Utskottet anser visserligen, att de statskommnnala reservarbetena utgöra en

lämplig form för beredande av hjälp åt arbetslösa, något som också kommit

till uttryck i gällande författning genom föreskriften, att statskommunala

reservarbeten företrädesvis böra anordnas. Detta stadgande får emellertid

enligt utskottets uppfattning icke givas en sådan tolkning, att hjälpverksamheten

på grund därav kommer att bedrivas på ett mindre ändamålsenligt sätt.

De statskommunala reservarbetena torde ofta i mindre utsträckning än de

statliga vara lämpade att bedrivas vintertid och komma därför i stor utsträckning

till utförande på andra tider av året. De äro också i mindre grad än

de statliga ägnade att främja arbetskraftens rörlighet och anpassning. Det

begränsade hänvisningsområdet vid statskommunala arbeten kan i tider, då

arbetslösheten minskas, föranleda, att redan påbörjade arbeten måste avvecklas,

vilket i sin ordning bör medföra försiktighet med igångsättande av mera omfattande

statskommunala arbetsföretag, som svårligen kunna anpassas allt

efter arbetslöshetens växlande omfattning. Givetvis har arbetslöshetskommissionen,

innan medgivande lämnas till anordnande av statskommunalt reservarbete,

att beakta dylika synpunkter och att i första hand taga hänsyn

till att den statliga hjälpverksamheten över huvud vid varje särskild tidpunkt

bedrives på det sätt, som för dess syftemål är lämpligast. Vid sådant förhållande

har utskottet icke ansett erforderligt, att 11 § i hjälpkungörelsen

ändras i enlighet med vad i motionerna I: 352 och II: 616 föreslagits.

Enligt de bestämmelser, som gällde intill ingången av löpande budgetår,

skulle statskommunala reservarbeten alltid utföras i vederbörande kommuns

regi. Jämlikt 1933 års riksdags beslut i ämnet bereddes möjlighet att utföra

allmänna vägarbeten såsom statskommunala reservarbeten jämväl i vägstyrelses

regi. Härom framhöll särskilda utskottet i sitt av riksdagen godkända

utlåtande nr 17, att erfarenheten givit vid handen, att åtskilliga vägföretag

till motverkande av arbetslösheten igångsatts och utförts i vägstyrelsernas

regi samt -— i avvaktan å statsbidrag — med finansiering genom lån. En av

orsakerna härtill syntes vara, att vissa vägföretag, särskilt sådana som berörde

flera kommuner, mindre lämpade sig för utförande såsom statskommunala

enligt dittills gällande grunder. I syfte att utöka de för statskommunala

arbeten tillgängliga arbetsobjekten och då därjämte praktiska skäl

kunde åberopas, hade särskilda utskottet funnit lämpligt, att möjlighet öppnades

för utförande även i vägstyrelses regi av allmänna vägarbeten såsom

Statskommunala.

I det föregående har utskottet påvisat vissa olägenheter, som i vissa fall

äro förenade med de statskommunala reservarbetena. Yad särskilt angår

dylika arbeten i vägstyrelses regi är att märka, att dessa understundom måste

utföras på betydande avstånd från reservarbetarnas bostadsorter. Enligt vad

utskottet inhämtat, har det förekommit, att särskilda förläggningar måst anordnas

för dessa arbetare, vilka, ehuru de alltså ej kunnat bo i sina hem, icke

kunnat komma i åtnjutande av sådana särskilda ortstillägg, som i motsvarande

fall kunna utgå vid statliga reservarbeten. Härigenom försvåras möjligheterna

att vid dessa arbeten sysselsätta arbetslösa familjeförsörjare. De

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 159.

11

arbeten, om vilka här är fråga, kräva tillika en betydande tid att igångsätta

och svårigheter torde finnas att smidigt anpassa desamma efter arbetslöshetens

växlingar inom de till vägdistriktet hörande kommunerna. Olägenheterna

härav framträda givetvis framför allt i tider, då arbetstillfällena å

öppna arbetsmarknaden ökas. Utskottet förutsätter, att arbetslöshetskommissionen

har sin uppmärksamhet riktad på nu angivna förhållanden.

Karenstid.

Enligt 13 § i hjälpkungörelsen må arbetslöshetshjälp endast tillkomma den,

som på grund av arbetslöshet, som varat minst sex arbetsdagar efter det ansökan

örn arbetslöshetshjälp gjorts, befunnits vara i behov därav.

I motionerna 1:352 och 11:616 har föreslagits, att vad sålunda föreskrivits

örn iakttagande av karenstid icke skall äga tillämpning, då någon, som

äger mottaga arbetslöshetshjälp, erhåller tillfälligt arbete för högst 18 (aderton)

dagar eller på grund av sjukdom eller värnpliktstjänstgöring eller särskild

av arbetslöshetskommissionen meddelad föreskrift ej kan komma i åtnjutande

av arbetslöshetshjälp samt omedelbart efter arbetets eller hindrets

upphävande ånyo ansöker om sådan hjälp.

I samma motioner hemställes tillika, att arbetslöshetskommissionen skulle,

i fråga örn arbetslösa tillhörande yrke, inom vilket arbetslöshet årligen regelbundet

förekommer, och som ej äro föremål för avstängning enligt 14 §, eller

då eljest särskilda omständigheter föreligga, äga föreskriva, att arbetslöshetshjälp

ej må utgå förrän efter viss längre karenstid eller att för viss bestämd

tid av året arbetslöshetshjälp överhuvud icke må utgå.

Enligt av arbetslöshetskommissionen utfärdade råd och anvisningar rörande

hjälpverksamheten för arbetslösa, skall vid tillfälliga arbeten, som infalla under

en understödsperiod, dagunderstöd ej utgå för de dagar, under vilka arbete

utförts. Huruvida och i vilken omfattning ny karenstid skall påfordras, skall

prövas av vederbörande arbetslöshetskommitté från fall till fall med hänsyn

till inkomstens storlek och anställningstidens längd. Ett dylikt efter de skiftande

förhållandena smidigt anpassat förfarande, som alltså kan äga rum inom

ramen av gällande bestämmelser, synes utskottet lämpligare än en sådan anordning,

som i motionerna föreslagits och vilken för övrigt lätt torde kunna

föranleda till den felaktiga uppfattningen, att vederbörande, som erhållit tillfälligt

arbete, äger ovillkorlig rätt att omedelbart efter arbetets avslutande

åter erhålla arbetslöshetshjälp. Utskottet anser sig emellertid böra understryka,

att vid tillämpningen av den regel i fråga om karenstid efter tillfälligt

arbete i öppna marknaden, som sålunda är angiven i kommissionens råd och anvisningar,

så förfares, att möjligheterna för de arbetslösa — vare sig dessa

äro sysselsatta i reservarbete eller åtnjuta kontantunderstöd -— att mottaga

sådant tillfälligt arbete underlättas.

Vad angår frågan örn längre karenstid för arbetare inom säsongbetonade

yrken m. m., har utskottet icke i sakens nuvarande läge ansett sig kunna överblicka

konsekvenserna av en föreskrift härom och har således icke kunnat an
-

Ut8kottet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 159.

Utskottet.

sluta sig till motionerna i denna del. Utskottet vill erinra dels att behovsprövning

skall i varje fall företagas, dels ock att arbetslöshetskommissionen med

tillämpning av 14 § i hjälpkungörelsen kan, där så anses påkallat, från arbetslöshetshjälp

avstänga sådana yrkesgrupper, inom vilka arbetslösheten i allmänhet

har en säsongmässig karaktär, med bibehållen möjlighet för kommissionen

att, där så finnes motiverat, meddela dispens från sådant avstängningsbeslut.

Erbjudet arbetes lämplighet.

I 15 § av gällande kungörelse stadgas, att erbjudet arbete på den öppna arbetsmarknaden

skall anses lämpligt under förutsättning, bland annat, att det

är förenat med avlöning, som prövas vara skälig i förhållande till å arbetsorten

förekommande avlöning för sådant arbete, samt att det icke hänför sig till arbetsplats,

där arbetskonflikt råder. Vad sålunda föreskrivits angående arbetskonflikt

skall icke äga avseende å konflikt, som befunnits strida mot kollektivavtal

eller lagen örn kollektivavtal eller av arbetslöshetskommissionen förklarats

eljest vara av den särskilda beskaffenhet, att skälig anledning till arbetsvägran

icke förelegat, dock att inom område, där kollektivavtal gäller, sådan

förklaring skall äga giltighet allenast för tid, intill dess arbetsdomstolen eller,

där enligt avtal tvisten må hänskjutas till skiljemän, dessa meddelat beslut angående

konflikten, över förklaring, som av arbetslöshetskommissionen meddelats

angående beskaffenheten av arbetskonflikt inom område, där kollektivavtal

gäller, må klagan icke föras.

I motionerna I: 352 och II: 616 har hemställts dels örn föreskrift att erbjudet

arbete på den öppna arbetsmarknaden skall anses lämpligt, under förutsättning

att det ej föreligger uppenbart missförhållande mellan de med arbetet förenade

löneförmånerna och å arbetsorten förekommande avlöning för sådant arbete,

dels att riksdagen måtte uttala sig örn innebörden av gällande bestämmelse

angående anvisning av konfliktberört arbete med beskrivande av olika

slags konfliktsituationer, vilka enligt riksdagens mening i regel måste

rubriceras som tillskapade av okynne, dels ock örn bestämmelse att klagan över

arbetslöshetskommissionens beslut i frågor rörande tillämpningen av förevarande

paragraf överhuvud ej må förås.

Enligt de för arbetslöshetsförsäkringen av årets riksdag antagna bestämmelserna

skall erbjudet arbete anses lämpligt, under förutsättning, bland annat, att

det är förenat med avlöning, som prövas vara skälig i förhållande till i arbetsorten

förekommande avlöning för sådant arbete. Denna föreskrift överensstämmer

således helt med motsvarande, för här ifrågavarande hjälpverksamhet redan

gällande bestämmelse. Som det är angeläget, att likartade bestämmelser

i förevarande hänseende gälla för olika former av arbetslöshetshjälp, avstyrker

utskottet förenämnda motioner i härovan först angiven del.

Vad sedan angår det i motionerna framställda förslaget, att riksdagen skulle

uttala sig om innebörden av bestämmelsen angående anvisning av konfliktberört

arbete med beskrivande av olika slags konfliktsituationer, vilka enligt riks
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 159.

13

dagens mening i regel måste rubriceras som tillskapade av okynne, har utskottet

ansett, att större erfarenhet rörande tillämpningen av gällande bestämmelser

i ämnet, vilka trädde i kraft den 1 juli 1933, först måste avvaktas, innan

frågan om lämpligheten och behövligheten av ett dylikt uttalande kan upptagas

till närmare prövning. Såvitt för utskottet är känt, hava hittills icke några

svårigheter i nu ifrågavarande hänseende förekommit.

Ej heller har utskottet ansett sig böra förorda bifall till det i motionerna föreslagna

fullföljdsförbudet. Utskottet vill emellertid i detta sammanhang framhålla

följande. Enligt kungörelsen om hjälpverksamheten vid arbetslöshet ankommer

det på arbetslöshetskommissionen att förklara konflikt vara av den

särskilda beskaffenhet, att skälig anledning till arbetsvägran icke förelegat.

Motsvarande skyldighet skall för arbetslöshetsförsäkringens del åligga socialstyrelsen

såsom tillsynsmyndighet för de erkända arbetslöshetskassorna. I

fråga om fullföljd av talan över de båda myndigheternas beslut i dessa frågor

gälla olika regler, i det att besvär över arbetslöshetskommissionens beslut avgöres

av Kungl. Maj:t i statsrådet och besvär över socialstyrelsens beslut gå

till regeringsrätten. Utskottet får erinra, att i propositionen nr 38 till innevarande

års riksdag med förslag till förordning örn erkända arbetslöshetskassor,

departementschefen framhållit, att det torde få förutsättas, att Kungl.

Maj :t före avgörandet i statsrådet av dylikt ärende kommer att inhämta regeringsrättens

yttrande.

Konfliktdirektiven.

I hjälpkungörelsens 16 § föreskrives, att arbetslöshetshjälp under tiden för

arbetskonflikt ej må åtnjutas av den, som är direkt indragen i konflikten (deltager

i strejk eller är föremål för lockout), ej heller av den, som eljest blivit

arbetslös i anledning av konflikten och vilkens löne- och anställningsvillkor

skäligen kunna antagas röna inverkan av densamma. Närmare bestämmelser

angående tillämpningen av vad sålunda föreskrivits meddelas av arbetslöshetskommissionen.

I motionerna I: 352 och II: 616 har framställts förslag örn ändring av ifrågavarande

bestämmelser. Enligt ändringsförslaget skulle paragrafen erhålla

följande lydelse:

»Det ankommer på arbetslöshetskommissionen att avgöra, huruvida arbetslös

må komma i åtnjutande av arbetslöshetshjälp under tiden för arbetskonflikt.

Vid kommissionens prövning skall särskilt iakttagas

att sådan hjälp ej må komma den tillgodo, som är indragen i arbetskonflikt

(strejk eller lockout) eller som eljest blivit arbetslös på grund av konflikten,

dock att i sistnämnda fall kommissionen äger rätt att, då särskilda skäl därtill

föreligga, medgiva undantag;

att vid allmän konflikt inom ett yrke eller en industri arbetslöshetshjälp ej

må tillkomma arbetare, som tillhöra yrket eller industrien inom landet eller på

den ort, där konflikten råder, och som icke blivit överförda till det lokala arbetskraftöverskottet

enligt vad nedan sägs; samt

att på enahanda sätt, som nyss sagts i fråga om allmän konflikt, skall för
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

StatsutsTcotiets utlåtande Nr 159.

Utskottet.

färås vid sådan partiell konflikt, om vilken det gäller, att den kan anses vara

ett led i en aktion med syfte att inverka på de allmänna löne- och arbetsvillkoren

inom området i fråga.

Har arbetare en längre tid saknat anställning i det yrke eller den industri

han tillhört eller har han därinom icke i nämnvärd omfattning haft arbete och

kan det antagas, att han icke under en närmare framtid åter kan erhålla anställning

inom yrket eller industrien, må han överföras till det lokala arbetskraftöverskottet.

Dit överförd arbetare skall icke till följd av konflikt inom

det yrke eller den industri han tillhört vara betagen möjligheten att komma i

åtnjutande av arbetslöshetshjälp.»

I nämnda motioner har dessutom hemställts, att föreskrift måtte meddelas

därom, att klagan över arbetslöshetskommissionens beslut i frågor rörande tilllämpningen

av 16 § ej må föras.

Det i motionerna I: 352 och II: 616 framlagda förslaget örn ändring av gällande

bestämmelser angående konfliktdirektiven har utskottet icke ansett sig

böra biträda. I sitt av årets riksdag godkända utlåtande nr 37 har andra lagutskottet

anfört följande.

»Den ståndpunkt, som särskilda utskottet vid föregående års riksdag angav

i fråga örn konfliktdirektivens lydelse och innebörd, synes alltjämt

böra vidhållas. Vad angår tillämpningen av den avstängningsregel, som

direktiven innehålla med avseende på de sekundärt arbetslösa, gav särskilda

utskottet uttryck för den uppfattningen, att det gällde att uppdraga en

gräns emellan sådana arbetare, vilka med avseende å sina löne- och avtalsförhållanden

hava ett påvisbart intresse av konfliktens utgång, och andra. Det

vore därvid icke avsett att begränsa avstängningsregelns verkningar till sådana

arbetare, vilka äro parter i samma kollektivavtal som de i konflikten direkt

indragna. Regeln skulle kunna komma i tillämpning i sådana fall, som när

exempelvis konflikt inom sågverksindustrien medför arbetslöshet inom pappersmasseindustrien,

eller då konflikt med fartygsbefäl, däckspersonal eller

maskinpersonal leder till arbetslöshet för den eller de andra grupperna. Sedan

utskottet genom dessa exempel angivit arten av den intressegemenskap, som bör

föranleda regelns användning, framhöll utskottet, att å andra sidan noga måste

tillses, att regeln icke åberopas, då intressegemenskapen endast är av mindre

betydelse eller av sekundär beskaffenhet. Såsom sådana sekundärt arbetslösa,

för vilka utgången av en konflikt icke på något sätt kan inverka på deras

löne- och övriga anställningsförhållanden och vilka alltså icke skulle drabbas

av avstängning till följd av konflikten, betecknade särskilda utskottet arbetarna

i sådana fall, då de vid visst arbetsföretag bliva arbetslösa till följd av

att på grund av arbetskonflikt råvarutillförseln eller krafttillgången till företaget

stoppats eller ■—• det motsatta fallet -— då exempelvis avverkning av virke

inställes till följd av en genom konflikt minskad åtgång vid förädlingsverken.

Till vad särskilda utskottet år 1933 sålunda anfört kan utskottet helt ansluta

sig. Huru önskvärt det än i och för sig vore, att man i själva lagtexten

kunde så tydligt angiva de gränser, man vill uppdraga, att tillämpningen icke

behövde möta större svårigheter, kan det å andra sidan i praktiken icke undvikas,

att avgöranden måste träffas fall för fall med hänsynstagande till

oavlåtligen växlande förhållanden. Några detaljerade generella regler torde

därför svårligen kunna införas i lagtexten. Man får stanna vid en skälighetsprövning

efter vissa angivna direktiv.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 159.

15

Ovan anförda exemplifiering rörande dels sådana fall, då avstängning bör

äga rum, dels också sådana tillfällen, vid vilka regeln icke bör åberopas, synes

ådagalägga, att riksdagen år 1933 avsåg att så utforma konfliktdirektiven, att

det både klart framginge, att arbetslöshetshjalpen icke finge utnyttjas för att

stärka den ena partens uthållighet i en arbetskonflikt och att å andra sidan

oskäliga restriktioner icke skulle gälla. Då utskottet ger sin anslutning till

denna uppfattning, vill utskottet ytterligare understryka vikten av att bådadera

av de sålunda angivna synpunkterna tillbörligen beaktas.

Rörande de i en konflikt direkt indragna framgår av lagtextens ordalydelse,

att avstängning skall drabba dem, som deltaga i strejk eller äro föremål för

lockout, d. v. s. avbryta ett pågående arbete vid konfliktens utbrott. De sekundärt

arbetslösa åter skola avstängas, om deras löne- och anställningsvillkor

skäligen kunna antagas röna inverkan av konflikten. Vid denna skälighetsprövning

bör uppenbarligen — såsom också särskilda utskottet år 1933 torde

hava avsett — hänsyn främst tagas till faktiskt föreliggande intressegemenskap

inom det i varje fall av en konflikt och dess verkningar berörda arbetsområdet.

Det förhållandet, att en yrkesgrupp är part i ett gällande avtal, kan

därvid icke vara av avgörande betydelse, såvida icke avtalstiden är så lång,

att samhörigheten med de i konflikten indragna yrkesgrupperna uppenbarligen

upphävts. Icke heller kan intressegemenskapen sägas vara obefintlig av den

anledningen, att viss del av en yrkesgrupp är sysselsatt med annat slags arbete

än annan del av samma yrkesgrupp, örn denna senare har intresse

av konfliktens utgång och hela gruppen har samma löne- och anställningsvillkor.

»

Vad andra lagutskottet sålunda uttalat, vilket av riksdagen godkänts, bör

äga tillämpning jämväl beträffande den hjälpverksamhet, varom här är fråga.

I anslutning till vad utskottet i motsvarande hänseende anfört i samband

med frågan örn erbjudet arbetes lämplighet har utskottet ansett sig icke böra

förorda bifall till det i motionerna föreslagna fullföljdsförbudet.

Bosättning.

I 17 § av hjälpkungörelsen stadgas, bland annat, att den omständigheten

att sökanden är mantalsskriven inom annan kommun än den, där ansökan örn

arbetslöshetshjälp göres, icke utgör hinder för bifall till ansökningen.

Vägrar arbetslöshetskommitté arbetslöshetshjälp åt någon, som är mantalsskriven

i annan kommun, må enligt 18 § av samma kungörelse kommittén hänvisa

honom att söka dylik hjälp i den kommun, där han är mantalsskriven, samt,

efter av arbetslöshetskommissionen meddelat tillstånd, tilldela honom understöd

till bestridande av kostnaden för hans resa till mantalsskrivningskommunen.

Till sådant understöd utgår statsbidrag till halva beloppet.

I propositionen föreslås dels att ovannämnda bestämmelser i kungörelsen anknytas

till hemortsrätten enligt fattigvårdslagen och ej såsom för närvarande

till mantalsskrivningen, dels ock att arbetslöshetskommissionen skulle äga att

-—■ på grundval av från vederbörande kommuner lämnade uppgifter om antalet

icke hemortsberättigade hjälpsökande — vid bestämmandet av det antal arbetslösa,

som vid varje tillfälle högst må sysselsättas vid statliga eller statskommunala

reservarbeten eller för vilka statsbidrag till kontantunderstöd må beräknas,

föreskriva, att visst antal av dessa platser skall förbehållas arbets
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 159.

lösa, som icke äro hemmahörande i kommunen men vistats där i regel minst

sex månader och haft anställning i kommunen av icke endast tillfällig art.

Samtidigt skulle arbetslöshetskommissionen äga bevilja förhöjt statsbidrag

till de arbetslöner vid statskommunala reservarbeten eller det kontantunderstöd,

som utbetalats till i kommunen icke hemortsberättigade personer.

Till stöd för dessa ändringsförslag har departementschefen, efter redogörelse

för en inom departementet verkställd utredning, anfört huvudsakligen följande.

Gällande bestämmelser örn arbetslöshetshjälp till i vistelsekommunen icke

mantalsskrivna personer kunde ej anses tillfredsställande. Det syntes för närvarande

faktiskt vara så, att mången droge sig för att mottaga en anställning

å annan ort, än där han vore hemortsberättigad, av fruktan för att vid eventuell

blivande arbetslöshet ställas utan understöd.

De föreslagna åtgärderna borde så till vida betraktas som en försöksanordning,

att verkningarna syntes böra följas med särskild uppmärksamhet för utrönande

av om anordningen i praktiken visade sig vara en lämplig form, som

ledde till önskat resultat, ävensom örn på någon punkt en jämkning kunde befinnas

lämplig. Att kommissionen endast på gjord framställning borde hava

att bevilja platser för i vederbörande kommun icke hemmahörande arbetslösa,

kunde icke godtagas. Vinsten av de till genomförande föreslagna åtgärderna

bleve vid sådant förhållande säkerligen ringa. Endast om kommunerna ålades

att vid varje framställning örn understöds- eller arbetsplatser meddela

uppgift om antalet inom kommunen icke hemortsberättigade hjälpsökande

samt arbetslöshetskommissionen på grundval härav prövade, huruvida förhållandena

inom kommunen motiverade, att visst antal av de tilldelade platserna

förbehölles hjälpsökande, som icke vore hemortsberättigade inom kommunen,

kunde man förvänta, att hjälpverksamheten för ifrågavarande arbetslösa

finge någon större omfattning. Det beviljade antalet platser för envar

av kategorierna hemortsberättigade och icke hemortsberättigade arbetslösa

borde givetvis vara bestämt med hänsyn tagen till hela antalet sådana arbetslösa

inom kommunen. Någon anledning att väsentligen förbinda den ifrågasatta

anordningen enbart med arbetslinjen syntes icke heller förefinnas. Visserligen

borde även härvidlag gälla, att arbetslinjen hade företräde, men så

länge utgivandet av kontantunderstöd på grund av arbetslöshetens omfattning

funnes vara erforderligt, kunde tydligen i vistelsekommunen icke hemortsberättigade

arbetslösa vara i samma behov av kontantunderstöd som andra hjälpsökande.

En annan sak vore, att det vid meddelandet av kontantunderstöd

funnes särskilt behov av kontroll, bland annat över inflyttningen till större

samhällen.

Storleken av det statsbidrag, som borde utgå vid meddelande av arbetslöshetshjälp

till i vistelsekommunen icke hemortsberättigade hjälpsökande, syntes

böra bestämmas i varje särskilt fall. Huvudregeln syntes därvid böra vara,

att högre statsbidrag än eljest skulle utgå till arbetslöshetshjälp åt i vistelsekommunen

icke hemortsberättigade arbetslösa. Därest statsbidraget till hjälp

åt hemortsberättigade arbetslösa utginge med omkring 50 procent, syntes bidraget

till den hjälp, som lämnades icke hemortsberättigade arbetslösa, i regel

böra bestämmas till 75 procent. Örn det vanliga statsbidraget utginge enligt

högre procentsats än i det givna exemplet, syntes tillägget för de icke hemortsberättigades

del böra i skälig mån reduceras. Lämpligt syntes för övrigt

i vissa fall vara, att arbetslöshetskommissionen i hithörande frågor förhandlade

med de olika kommunerna.

Givet vore, att stor vaksamhet måste iakttagas vid utformandet av bestäm
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 159.

17

melserna i förevarande fråga, så att icke inflyttning till större städer eller samhällen,

där hjälpverksamheten vore mera utvecklad, i avsikt att erhålla arbetslöshetshjälp

uppmuntrades. De i sådant hänseende föreslagna bestämmelserna

syntes emellertid vara ägnade att förhindra dylikt missbruk. En tidsgräns

av sex månaders vistelse i kommunen, innan arbetslöshetshjälp med det högre

statsbidraget måtte utgå, syntes som allmän regel vara väl avpassad. Hade den

arbetslöse därtill innehaft anställning i kommunen av icke endast tillfällig art,

syntes omständigheterna få sägas vara sådana, att han borde från denna kommun

åtnjuta hjälp vid sin arbetslöshet.

Givetvis vore det endast för sådana arbetslösa, vilka ostridigt hade hemortsrätt

i annan kommun, som det högre statsbidraget borde utgå. Det kunde sålunda

icke påfordras, att vistelsekommunen i anledning av hjälpansökan skulle

föranstalta örn vidlyftig utredning i dylika frågor.

I motionerna I: 352 och II: 616 föreslås, att såsom villkor för erhållande

av hjälp med förhöjt statsbidrag föreskrives uppehåll i vistelsekommunen under

minst ett år. Därjämte har i motionerna förordats, att särskilda platser

för i kommun icke hemmahörande arbetslösa allenast böra beviljas de kommuner,

som gjort framställning därom.

Såsom departementschefen framhållit, äro de föreslagna åtgärderna beträffande

icke hemortsberättigade personer att betrakta såsom en försöksanordning,

och givetvis bör vid åtgärdernas genomförande all nödig försiktighet iakttagas.

Utskottet anser, att den arbetslöse i regel skall hava vistats i kommunen

under en tid av minst nio månader och tillika under denna tid hava

innehaft anställning av mera stadigvarande beskaffenhet. Härigenom torde

tillräckliga garantier mot missbruk hava skapats. I fråga örn förslaget att

särskilda platser för i kommun icke hemmahörande allenast skulle beviljas

kommuner, som gjort framställning därom, åberopar utskottet vad departementschefen

anfört beträffande en dylik föreskrift. Givetvis kommer det, såsom

i socialdepartementets promemoria framhållits, att stå vederbörande kommuner

fritt att avgöra, örn de önska begagna sig av det antal platser, för i

kommunen icke hemmahörande arbetslösa, som av arbetslöshetskommissionen

beviljats.

Familjeförsörjare.

Enligt 19 § i hjälpkungörelsen skall såsom familjeförsörjare anses den, som

har försörjningsskyldighet mot make eller barn eller adoptivbarn under 16 år

eller som lever i gemensamt bo med och huvudsakligen underhåller föräldrar

eller adoptant.

I propositionen har föreslagits att familjeförsörjarbegreppet skulle utformas

på sådant sätt, att den arbetslöse skall, oavsett örn det finnes barn, anses

såsom familjeförsörjare jämväl i förhållande till kvinna, vilken har gemensam

bostad med och sköter hushållet åt honom.

Till stöd för ändringsförslaget har departementschefen, sedan han erinrat,

att i propositionen nr 38 till innevarande års riksdag med förslag till arbetslöshetsförsäkring

icke vidtagits någon ändring med avseende å familjeförsör
Bihang

till riksdagens protokoll 193b. G sami. Nr 159.

Utskottet.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 159.

jarbegreppets utformning i förhållande till fjolårets, med nu gällande bestämmelser

för arbetslöshetshjälpen överensstämmande förslag, anfört följande.

»Det måste givetvis anses vara en fördel, om de allmänna bestämmelserna

för arbtslöshetshjälpen bliva likartade för alla former av sådan hjälp. Beträffande

spörsmålet i förhållande till vilka personer en arbetslös skall anses

såsom familjeförsörjare föreligger emellertid en väsentlig skillnad mellan vad

som bör gälla i fråga om arbetslöshetsförsäkringen och örn andra former av

arbetslöshetshjälp. Bör försäkringens del har spörsmålet inverkan på bedömandet

av frågan, med huru stor andel av lönen som daghjälpen högst må

utgå till den försäkrade. Det är emellertid därvid likgiltigt, örn försörjningsskyldighet

föreligger gentemot en eller flera personer. För de former av

arbetslöshetshjälp, som bestå av hänvisning till reservarbete eller meddelande

av kontantunderstöd, får spörsmålet en vida större räckvidd. Kontantunderstödets

storlek är sålunda direkt avhängigt av det antal personer, i förhållande

till vilka den understödde anses såsom familjeförsörjare. Beträffande förmånerna

vid de statliga reservarbetena framträder en skillnad i fråga örn beräkningen

av ortstilläggets storlek. Sådant tillägg får för gift person — vare

sig barn finnas eller ej —• uppgå till skillnaden mellan reservarbetslönen inom

den hänvisande kommunen och reservarbetslönen för den plats, där arbetet utföres,

såvida reservarbetslönen å arbetslönen är lägre än i hemkommunen. Då

fråga är om ortstillägg till ogift person, som har försörjningsskyldighet mot

barn eller adoptivbarn, må ortstillägget däremot högst utgå med det belopp,

som skulle hava utbetalats för ifrågavarande antal barn vid kontantunderstödsverksamhet

i den hänvisande kommunen.

De nu relaterade omständigheterna äro särskilt betydelsefulla, då det gäller

att avgöra frågan, örn en arbetslös bör anses såsom familjeförsörjare gentemot

kvinna, vilken med honom sammanbor utan att äktenskap ingåtts. För

arbetslöshetsförsäkringens del är behovet av en bestämmelse härom mindre

framträdande, enär den arbetslöse, så snart minderårigt barn finnes, kan erhålla

understöd efter de för familjeförsörjare gällande förmånligare grunderna.

Vid hänvisning till statligt reservarbete kan däremot skillnaden för den arbetslöse

bliva mycket stor, allt eftersom han betraktas som familjeförsörjare

i förhållande till den med honom sammanboende kvinnan eller ej. Örn man

exempelvis tänker på det fall, att en ogift arbetslös med två barn och bostad i

Stockholm, där reservarbetslönen för närvarande är fastställd till 9 kronor,

hänvisas till ett statligt reservarbete i en ort med en fastställd reservarbetslön

av 4 kronor, kan i ortstillägg, därest han betraktas som familjeförsörjare i förhållande

till barnens moder, vilken med honom sammanbor, utbetalas 5 kronor

om dagen. Betraktas han däremot icke såsom familjeförsörjare i förhållande

till barnens moder, må i ortstillägg per dag utbetalas högst 1 krona

20 öre. Erhåller den arbetslöse hjälp i form av kontantunderstöd, kan skillnaden

i dagunderstödets storlek i nyss avsedda fall uppgå till 1 krona.

Vid övervägande av denna fråga kan jag emellertid för min del icke anse

avgörande betydelse böra tillmätas den omständigheten, huruvida kvinnan såsom

hustru sammanbor med mannen. Bestämmande synes i stället böra vara,

huruvida mannen och kvinnan tillsammans bildat ett hem, vilket skötes av

kvinnan. I synnerhet om i hemmet finnas minderåriga barn, måste det sägas

vara ett allmänt intresse att genom någon förhöjning i understödsbeloppet

bidraga till att hemmet hålles samman. ''Men även örn det i hemmet ej finnes

minderårigt barn, lärer det få anses skäligt att, där kvinnan ej har egen inkomst

— vilken i så fall enligt de för behovsprövningen gällande reglerna

skall beaktas vid understödets bestämmande — understödet utgår med samma

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 159.

19

belopp som örn äktenskap ingåtts. Jag förordar därför, att i hjälpbestämmelserna

familjeförsörjarbegreppet utformas på sådant sätt, att den arbetslöse

skall, oavsett örn det finnes barn, anses såsom familjeförsörjare jämväl i förhållande

till kvinna, vilken har gemensam bostad med och sköter hushållet

åt honom.»

I motionerna I: 852 och II: 616 hava motionärerna uttalat en skiljaktig

uppfattning i fråga örn den sålunda föreslagna utvidgningen av familjeförsörjarbegreppet

och därvid närmare anfört följande:

»Förutom att den omständigheten, att den arbetslöse delar bostad med en

kvinna, som sköter hans hushåll, ej behöver vara ett indicium för att faktisk

sammanlevnad föreligger och att mannen sålunda sörjer för underhåll åt kvinnan

såsom åt en hustru, bör man ej bortse ifrån den skillnad, som skapas1 i

rättsligt hänseende genom ingående av äktenskap. iGenom äktenskap blir

mannen primärt försörjningsskyldig gentemot hustrun. Att på sätt som föreslagits

i viss mån överflytta äktenskapets rättsverkningar på ett utomäktenskapligt

samliv utan att kräva någon som helst garanti för att det i det särskilda

fallet föreligger någon stadga i fråga örn sammanlevnaden, synes oss

ej tillrådligt. För det fall att de sammanboende hava gemensamma minderåriga

barn tillgodoses intressat av att mannen bibehålies vid ekonomisk förmåga

att sammanhålla de hemmavarande genom möjligheten för den arbetslöse

att för barnen uppbära särskilt ortstillägg och dagunderstödsbelopp. Det

må härjämte påpekas, att det särskilda utskottet vid 1938 års riksdag ansett

att betänkligheter ej behövde hysas emot bestämmelserna om familjeförsörjarbegreppet,

sådana de då utformades, med hänsyn därtill att den arbetslöse

anses såsom familjeförsörjare i förhållande till barn utom äktenskap.»

I motionen II: 215 har hemställts, att riksdagen måtte besluta att till 19 §

måtte fogas följande tillägg,---—- »så ock ogift man eller änkling

gentemot kvinna, vilken såsom hustru med honom sammanbor».

Enligt de av riksdagen för arbetslöshetsförsäkringen antagna bestämmelserna

skall såsom familjeförsörjare anses den, som har försörjningskyldighet

mot make eller mot barn eller adoptivbarn under 16 år eller som lever i ge-l

mensamt bo med och huvudsakligen underhåller föräldrar eller adoptant.

Föreskrifterna om vem som skall anses såsom familjeförsörjare böra enligt

utskottets uppfattning vara likartade för alla former av arbetslöshetshjälp.

Med hänsyn härtill och under åberopande av vad i motionerna I: 352 och

II: 616 anförts samt 1933 års riksdags uttalande i ämnet avstyrker utskottet

bifall till de ändringsförslag, som beträffande familjeförsörjarbegreppet framlagts

i propositionen samt i motionen II: 215.

Urval av arbeten.

I motionen II: 185 har hemställts, att riksdagen vid beviljande av anslag

för nästa budgetår till statliga och statskommunala reservarbeten för arbetslöshetens

bekämpande ville besluta, att medel från detta anslag även må disponeras

till nya torrläggningsföretag och upprensning av tidigare utförda sådana

i enlighet med vissa, i motionen anförda synpunkter.

Utskottet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 159.

Utskottet.

Utskottet.

Enligt 21 § b) i hjälpkungörelsen må såsom reservarbete även upptagas

arbete, som kommer enskild till godo, såvida det utföres genom allmänt rättssubjekt.

I enlighet härmed kunna även sådana företag, som i motionen avses,

under vissa förhållanden komma till utförande såsom reservarbeten. Enär avgörandet

härom i varje särskilt fall bör ankomma på arbetslöshetskommissionen,

har utskottet funnit motionen icke böra föranleda till någon riksdagens

åtgärd.

Lönesystemet.

I 23 § av hjälpkungörelsen stadgas bland annat följande:

Arbetslöshetskommissionen har att genom särskilda undersökningar på

respektive orter utröna den öppna marknadens gängse grovarbetarlöner. I den

mån anledning synes föreligga att antaga, att förändringar av lönenivån inträffat,

böra nya undersökningar företagas.

Med stöd av sålunda gjorda undersökningar fastställer arbetslöshetskommissionen

reservarbetslönen. Denna bör ej överstiga den lägsta grovarbetarlön,

för vilken arbete i orten kan i avsevärd omfattning beredas, med beaktande

jämväl av löneförhållandena inom jord- och skogsbruk.

Vid ackordssättning böra sådana åtgärder undvikas, som kunna medföra en

minskning i arbetsintensiteten.

I motionerna I: 352 och II: 616 har hemställts, att föreskrift måtte meddelas,

enligt vilken reservarbetslönen bör med belopp, som arbetslöshetskommissionen

för varje fall fastställer, understiga den lägsta grovarbetarlön, för

vilken arbete i orten kan i avsevärd omfattning beredas, med beaktande jämväl

av löneförhållandena inom jord- och skogsbruk.

I nämnda motioner hemställes tillika, att riksdagen måtte förklara, att

ackorden skola sättas så, att den genomsnittliga dagsförtjansten håller sig invid

den fastställda reservarbetslönen.

I motionen II: 599 har hemställts örn stadgande, enligt vilket reservarbetslönen

icke i något fall finge sättas till lägre belopp än tre kronor och femtio

öre för utfört helt dagsverke.

I motionen II: 619 föreslås, att lönerna vid reservarbetena skola utgå i enlighet

med vad som i kollektivavtal fastställts vid liknande arbeten. Motsvarande

yrkande har gjorts i motionen II: 400. I

I fråga örn lönesystemet har i förevarande proposition icke ifrågasatts någon

ändring. Till de motionsvis framförda kraven på ändring av grunderna

för fastställande av reservarbetslönen samt för den påyrkade förklaringen beträffande

ackorden har utskottet icke kunnat ansluta sig. Tillräcklig erfarenhet

rörande det nuvarande lönesystemet synes utskottet ännu icke hava vunnits.

Utskottet får sålunda avstyrka bifall till motionerna I: 352 samt II: 599,

616 och 619 i nu ifrågavarande hänseende.

Statsbidrag till s.tatskommunala reservarbeten.

Statsbidrag till statskommunalt reservarbete utgår enligt 35 § i hjälpkungörelsen

för varje kalendermånad med högst hälften av det belopp, som un
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 159.

21

der månaden sammanlagt i arbetslöner utbetalats till de arbetslösa, vilka vid

företaget beretts arbete, men må, för varje arbetare och hel arbetsdag räknat,

utgöra högst hälften av den för orten fastställda reservarbetslönen, dock högst

3 kronor.

Härjämte må statsbidrag beviljas att utgå med högst hälften av det belopp,

vartill kostnaderna för material, transporter och arbetsledning skäligen

kunna uppskattas vid kostnadsberäkningarna. Örn de verkliga kostnaderna

befinnas lägre än de sålunda beräknade, skall statsbidrag utgå allenast med

så stor del av de verkliga kostnaderna, som det beviljade statsbidraget utgjort

av de beräknade kostnaderna.

Till statskommunalt reservarbete, som avser nyanläggning, omläggning

eller förbättring av allmän väg, må, utan hinder av vad i första och andra

styckena stadgas, statsbidrag beviljas att utgå med tre fjärdedelar av det belopp,

vartill kostnaderna för själva vägarbetet skäligen kunna uppskattas

vid kostnadsberäkningarna. Örn de verkliga kostnaderna befinnas lägre än

de sålunda beräknade, skall statsbidrag utgå allenast med så stor del av de

verkliga kostnaderna, som det beviljade statsbidraget utgjort av de beräknade

kostnaderna.

Då särskilda skäl därtill föranleda, må statsbidrag enligt Kungl. Majits

bestämmande utgå med högre belopp än som följer av vad ovan angivits; är

fråga örn sådant företag, som avses i tredje stycket, må bidrag efter Kungl.

Maj :ts prövning jämväl utgå å kostnaden för marklösen m. m. enligt de grunder,

som angivas i § 3 mom. 3 av kungörelsen angående statsbidrag till allmänna

vägars byggande m. m.

I propositionen föreslås, att arbetslöshetskommissionen berättigas att bestämma

statsbidragets storlek även i de fall, som för närvarande prövas av

Kungl. Majit. Då fråga uppkommer örn statsbidrag utöver 75 procent till

sådana företag, som avse nyanläggning, omläggning eller förbättring av allmän

väg, skall dock enligt propositionen, därest arbetslöshetskommissionen anser

sig ej kunna följa den mening, som i ärendet uttalats av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

frågans avgörande hänskjutas till Kungl. Majit. Den nuvarande

maximeringen av statsbidraget till reservarbetslönen till 3 kronor, för

varje arbetare och arbetsdag räknat, förslås skola borttagas. Frågor örn statsbidrag

till marklösen borde enligt propositionen även i fortsättningen ankomma

på Kungl. Maj :t att avgöra.

I motionerna I: 352 och lii 61G föreslås, att en anmärkning från riksdagens

sida måtte göras till fromma för en effektivare gallring av de kommuner, som

kunna komma i fråga med förhöjda statsbidrag. Avslag yrkas å propositionens

förslag i den del, som innebär, att maximeringen till 3 kronor av statsbidraget

till reservarbetslönerna skulle borttagas.

I motionen lii 214 har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Maj :t hemställa, att bestämmelserna om statsbidrag till statskommunala reservarbeten

så tillämpas, att det gives större möjligheter för de hårdats skattetyngda

kommunerna att i större utsträckning än hittills anordna dylika arbeten.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande Nr 159.

Utskottet.

Enligt Kungl. Maj :ts förslag skulle, såsom ovan angivits, arbetslöshetskommissionen

i allmänhet berättigas att bestämma statsbidragets storlek även i

sådana fall, som för närvarande prövas av Kungl. Majit. Till stöd för detta

ändringsförslag har departementschefen i statsrådsprotokollet framhållit, att

för närvarande enahanda normer tillämpades av Kungl. Maj :t vid behandling

av besvär över arbetslöshetskommissionens beslut eller av frågor örn högre

statsbidrag än de normala och av kommissionen. Ändringar i av kommissionen

föreslagna procentsatser hade företagits av Kungl. Maj :t endast i ett fåtal

fall. Dessutom skulle det nu framlagda ändringsförslaget medföra lättnad i

administrativt hänseende och ett snabbare avgörande av bidragsfrågorna.

Utskottet får i avseende härå framhålla, att prövningen uppenbarligen är

av största vikt, särskilt då fråga är örn bestämmande av statsbidrag till hög

procentsats. I dylika fall bör enligt utskottets uppfattning avgörandet alltjämt

tillkomma Kungl. Maj :t, som bättre än arbetslöshetskommissionen kan

överblicka hela den av staten för arbetslöshetens motverkande och för beredande

av hjälp åt skattetyngda kommuner utövade verksamheten. Som ytterligare

skäl för denna utskottets ståndpunkt kan för övrigt åberopas, att jämväl

enligt det i förevarande proposition framlagda förslaget Kungl. Majit i

vissa fall alltjämt skulle hava att pröva och avgöra frågor örn statsbidrag till

statskommunala reservarbeten. På grund av det sålunda anförda har utskottet

ansett, att avgörandet i frågor örn statsbidrag utöver 75 procent alltjämt

bör tillkomma Kungl. Majit.

Emot förslaget örn borttagande av den nuvarande maximeringen av statsbidraget

till 3 kronor, för varje arbetare och arbetsdag räknat, har utskottet

ej funnit anledning till erinran.

Genom vad utskottet i det föregående anfört torde jämväl motionen lii 214

få anses besvarad.

A rbetslöshetsJcommissionens kontroll.

Enligt 38 § i hjälpkungörelsen åligger det arbetslöshetskommissionen att

övervaka verksamheten vid de statskommunala reservarbetena, varvid särskilt

bör tillses, att statsmedel icke användas i större utsträckning än hjälpbehovet

kräver. Kommissionen må, örn landsting, kommun eller vägstyrelse underlåter

att ställa sig tili efterrättelse de föreskrifter, kommissionen meddelat, eller

anledning eljest därtill föreligger, besluta, att statsbidrag icke vidare eller endast

i minskad omfattning skall utgå.

I 47 § meddelas motsvarande bestämmelser beträffande dagunderstödsverksamheten.

I de likalydande motionerna I: 109 och lii 169 hemställes, att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Majit måtte anhålla örn föranstaltande av skärpt kontroll

över tillämpningen genom statens och kommunernas organ av regler gällande

för hjälpverksamhet vid arbetslöshet.

I motionerna I: 352 och lii 616 har föreslagits, att i hjälpkungörelsen införes

dels en allmän föreskrift, enligt vilken arbetslöshetskommissionen äger

övervaka att såväl av kommissionen meddelade anvisningar och råd som hjälp
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 159.

23

kungörelsens föreskrifter i övrigt efterlevas, dels ock bestämmelser, enligt

vilka arbetslöshetskommissionen skulle hava att i samband med prövning av

fråga örn statsbidrag tillse att av kommunen även utan statsunderstöd bedriven

hjälpverksamhet anordnas på sätt, som överensstämmer med de i hjälpkungörelsen

lämnade anvisningarna.

Under åberopande av de i motionerna 1:109 och 352 samt II: 169 och 616

anförda skälen får utskottet tillstyrka, att, såsom i motionerna föreslagits,

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla örn föranstaltande av

skärpt kontroll över tillämpningen genom statens och kommunernas organ av

regler gällande för hjälpverksamhet vid arbetslöshet. Utskottet vill i samband

härmed framhålla angelägenheten av, att de kontrollerande organen jämväl

utöva rådgivande verksamhet.

Vad i motionerna I: 352 och II: 616 i övrigt yrkats i ovan angivna delar torde

icke böra föranleda någon riksdagens åtgärd. I vad särskilt angår frågan örn

skyldighet för arbetslöshetskommissionen att i samband med prövning av fråga

örn statsbidrag tillse att av kommun även utan statsunderstöd bedriven hjälpverksamhet

anordnas på sätt, som överensstämmer med de i hjälpkungörelsen

lämnade anvisningarna, får utskottet erinra, att, i enlighet med hemställan av

1933 års riksdag, Kungl. Maj :t igångsatt utredning beträffande omfattningen

av kommunernas lagliga rätt att lämna arbetslöshetshjälp utan fattigvårds

karaktär samt örn behovet och lämpligheten av laglig reglering av kommunernas

verksamhet för arbetslöshetens bekämpande. Denna utredning är ännu

icke slutförd.

Statsbidrag till under stödsverksamhet.

Enligt 40 § i hjälpkungörelsen utgår statsbidrag till dagunderstöd, där cj

omständigheterna prövas föranleda lägre bidrag, för envar arbetslös med

hälften av det honom tilldelade understödet, dock högst med

1 krona 50 öre per dag för man och hustru tillhopa;

1 krona per dag för ensam person, som fyllt 18 år;

60 öre per dag för ensam person, örn fyllt 16 men ej 18 år; samt

30 öre per dag för varje inom eller utom äktenskap fött barn.

Då särskilda skäl därtill föranleda, äger Kungl. Majit medgiva, att statsbidraget

må utgå med större andel av dagunderstödet än nyss sagts.

I propositionen har föreslagits, dels att maximibeloppet 1 krona 50 öre per

dag måtte utgå ej blott för man och hustru tillhopa utan även till ensam person,

som är att betrakta såsom familjeförsörjare i förhållande till kvinna, vilken

har gemensam bostad med och sköter hushållet åt honom, eller som lever

i gemensamt bo med och huvudsakligen underhåller föräldrar eller adoptant,

dels ock att arbetslöshetskommissionen berättigas att bestämma statsbidragets

storlek även i de fall, som för närvarande prövas av Kungl. Majit.

I motionerna 1:352 och 11:616 har föreslagits, att statsbidrag till dagunderstöd

må utgå med högst 1 krona 50 öre per dag, förutom till man och

Z71 skottet.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande Nr 159.

Utskottet.

hustru, jämväl till ensam person, som lever i gemensamt bo med föräldrar

eller adoptant, vilken eller vilka han huvudsakligen underhåller. Motionärerna

biträda Kungl. Maj:ts förslag örn bemyndigande för arbetslöshetskommissionen

att besluta om förhöjda statsbidrag men föreslå samtidigt att en

anmärkning måtte göras från riksdagens sida till fromma för en effektivare

gallring av de kommuner, som kunna komma i fråga med förhöjda statsbidrag.

Under hänvisning till vad utskottet i det föregående anfört i fråga örn familjeförsörjarbegreppet

förordar utskottet, att maximibeloppet 1 krona 50 öre

per dag må, såsom i motionerna 1:352 och 11:616 föreslagits, utgå, förutom

till man och hustru, jämväl till ensam person, som lever i gemensamt bo med

och huvudsakligen underhåller föräldrar eller adoptant.

I enlighet med vad utskottet framhållit i fråga örn statsbidrag till statskommunala

reservarbeten har utskottet ansett, att avgörandet i frågor örn statsbidrag

utöver 75 procent alltjämt bör tillkomma Kungl. Maj:t.

Dagunderstöds maximibelopp.

I 44 § av hjälpkungörelsen föreskrives, att dagunderstöd icke må utgå med

högre belopp än som svarar mot två tredjedelar av den lägsta grovarbetarlön,

för vilken arbete i orten kan i avsevärd omfattning beredas, med beaktande

jämväl av löneförhållandena inom jord- och skogsbruk.

Under tid, då arbetslös åtnjuter bidrag från arbetslöshetskassa eller arbetsgivare

eller eljest i anledning av arbetslösheten är lagligen berättigad till regelbundet

utgående understöd, må dagunderstöd till honom utgå med högst så

stort belopp, att detsamma jämte sådant bidrag eller understöd uppgår till två

tredjedelar av grovarbetarlönen.

I överensstämmelse med en av arbetslöshetskommissionen gjord framställning

föreslås i propositionen, att uttrycklig bestämmelse införes i hjälpkungörelsen

om rätt för arbetslöshetskommissionen att begränsa dagunderstöd till visst

maximibelopp, dock högst 2/3 av ortens grovarbetarlön. Vidare framhålles i

propositionen, att, därest arbetslöshetsförsäkring genomföres på grundval av

det i propositionen nr 38 till innevarande års riksdag framlagda förslaget, förbud

syntes böra stadgas mot utgivande av dagunderstöd med statsbidrag under

tid, då den arbetslöse åtnjuter daghjälp från erkänd arbetslöshetskassa.

I motionerna 1:352 och 11:616 hava motionärerna anslutit sig till Kungl.

Maj :ts nyssnämnda förslag, men därjämte hemställt dels örn föreskrift, att

arbetslöshetskommitté noggrant bör tillse, att dagunderstöd icke utmätes till

större belopp än vad som betingas av för varje hjälpsökande föreliggande behov,

dels ock örn bestämmelse, att dagunderstödet ej får utgå med högre belopp,

än att detsamma jämte bidrag eller understöd från annat håll högst uppgår

till det av arbetslöshetskommissionen fastställda maximibeloppet för den

understödsklass, den arbetslöse tillhör.

I motionen II: 400 föreslås, att, där kontantunderstöd måste tillgripas, följande

principer fastställas:

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 159. 25

Med hänsyn till levnadskostnaderna indelas de arbetslösa i tre klasser på så

sätt, att i klass I innefattas dyrort G i den officiella dyrortsgrupperingen, i

klass II dyrorterna F, E och D och i klass III dyrorterna C, B, A.

Ersättningen utgår per dag enligt nedanstående grunder:

Klass I

Klass II

Klass lil

Kronor

Kronor

Kronor

Ensamstående försäkrad...................

. 4:50

3:75

3:-

Tillägg för hustru (därest hon ej är sysselsatt i förvärvsarbete) .

. 1:50

1:25

1: —

Tillägg för första på grund av försörjningsplikt underhållet barn .

. 1:20

1—

0:80

Tillägg för varje barn därutöver...............

. 0:70

0:60

0:50

Vad i propositionen i förevarande avseende föreslagits, har utskottet funnit

sig böra tillstyrka.

De nyss återgivna, i motionerna 1:352 och 11:616 framlagda förslagen

torde vara av sådan beskaffenhet att de icke utan närmare utredning kunna

upptagas till avgörande, och har utskottet med hänsyn härtill ansett desamma

icke böra för närvarande föranleda någon riksdagens åtgärd.

Motionen II: 400 torde i ovan angiven del ej heller höra föranleda någon

åtgärd från riksdagens sida.

Villkor för hyreshjälp.

I särskilt ömmande fall må enligt 48 § i hjälpkungörelsen hyreshjälp tilldelas

familjeförsörjare, som åtnjuter dagunderstöd. Såsom hyreshjälp anses

även bidrag till betalning av ränta å skuld för eget hem ävensom till bestridande

av därmed jämförliga oundgängliga utgifter för hemmets och familjens

sammanhållande. Hyreshjälp må ej utgå i sådana fall, då antagas må, att

hyreshjälpen skulle föranleda den arbetslöse att avstå från att söka på annan

ort erhålla arbete.

I de likalydande motionerna 1:2 och II: 7 har hemställts, att riksdagen

måtte besluta, att hyreshjälp måtte efter behovsprövning kunna utgå även åt

arbetslösa, som icke äro familjeförsörjare.

Otvivelaktigt kunna fall förekomma då även arbetslösa, som icke äro familjeförsörjare,

äro i behov av hjälp för erläggande av hyra. Enligt vad utskottet

inhämtat, har ock arbetslöshetskommissionen, med tillämpning av gällande

bestämmelser, i viss mån kunnat tillgodose dylikt behov. Med hänsyn härtill

torde motionerna 1:2 och 11:7 icke böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

Understöd åt svenska konstnärer.

Såsom nämnts har, i två likalydande motioner, I: 107 och II: 195, hemställts,

att riksdagen måtte medgiva, att ur anslaget till arbetslöshetens bekämpande

en summa av förslagsvis 100,000 kronor skulle få användas till hjälp åt förtjänta

svenska konstnärer i enlighet med grunder, som Kungl. Maj:t skulle

äga bestämma. Med hänsyn till de konsekvenser, vartill ett bifall till dessa

Utskottet.

Utskottet.

Utskottet.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

26 Statsutskottets utlåtande Nr 159.

motioner uppenbarligen skulle kunna leda, har utskottet funnit sig böra avstyrka

motionerna.

Utdelning av brödspannmål eller mjöl till fattiga befolkningsgrupper.

I motionen 11:183 har vidare föreslagits, att riksdagen måtte besluta anvisa

ett anslag av 5,000,000 kronor, att ställas till Kungl. Maj :ts förfogande för

utdelning av brödspannmål eller mjöl till fattiga befolkningsgrupper.

Vidare har i motionen II: 403 föreslagits, att riksdagen måtte besluta, att

till Internationella arbetarhjälpens centralkommittés förfogande ställa 30,000

ton vete för utdelning till den nödlidande befolkningen i landet. Denna utdelning

skulle äga rum i Norrbotten och Västerbotten, Västernorrland, Stockholm,

Västmanland, Blekinge, Bohuslän och Göteborg, där nöden ansetts vara värst.

Med anledning härav får utskottet erinra örn, att, enligt vad av Kungl. Maj :ts

proposition nr 257 till årets riksdag framgår, den i motionerna väckta frågan

är föremål för Kungl. Maj:ts uppmärksamhet. Utdelning av förmald brödsäd

till behövande har, såsom i sagda proposition framhållits, förut förekommit

och torde jämväl framdeles i viss utsträckning komma att äga rum. Utskottet

finner sig för den skull böra avstyrka motionerna i fråga.

Mot vad Kungl. Majit i övrigt föreslagit riksdagen beträffande användningen

av de anslag, varom fråga är, har utskottet icke haft något att erinra.

Anslagsbehovet under budgetåret 1934/1935.

Medelsbehovet under nästkommande budgetår för anslaget till bekämpande

av arbetslösheten har beräknats till 12 miljoner kronor. Detta belopp understiger

med 2 miljoner kronor vad som av arbetslöshetskommissionen beräknats

i skrivelse den 16 februari 1934 och med 5 miljoner kronor den preliminära

uppskattningen i statsverkspropositionen. Därvid är emellertid att märka,

att hänsyn nu icke tagits till kostnaderna för åtgärder emot ungdomsarbetslösheten.

Dessa kostnader hava av arbetslöshetskommissionen i skrivelsen den

10 december 1933 beräknats komma att under innevarande budgetår uppgå

till 3 miljoner kronor.

I propositionen nr 230 med förslag till tilläggsstat för innevarande budgetår

har föreslagits, att den vid utgången av budgetåret 1932/1933 å anslaget till

bekämpande av arbetslösheten uppkomna reservationen skulle även till den

del, som enligt beslut av 1933 års riksdag skulle överföras till anslaget till

statliga och statskommunala reservarbeten, kvarstå å femte huvudtiteln. Vid

bifall härtill har vid innevarande budgetårs utgång å förevarande anslag ansetts

kunna beräknas föreligga en reservation, som kan uppskattas till 3 miljoner

kronor. Det för budgetåret 1934/1935 erforderliga anslaget till bekämpande

av arbetslösheten har med hänsyn härtill befunnits kunna upptagas till

(12,000,000 — 3,000,000) 9 miljoner kronor.

För den verkställda beräkningen av omfattningen under budgetåret 1934/

1935 av statliga och statskommunala reservarbeten samt kontantunderstöd

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 159.

27

har redogörelse lämnats i samband med framläggandet av plan för omfattningen

under samma budgetår av statens åtgärder i övrigt i arbetslöshetsavhjälpande

syfte. Till den sålunda lämnade redogörelsen torde få hänvisas (se

proposition nr 234 sid. 33 ff.). Av densamma framgår, att det genomsnittliga

antal arbetare, vilka kunna och böra beredas sysselsättning vid statliga

och statskommunala reservarbeten, uppskattats till sammanlagt omkring

24,000 man i genomsnitt under budgetperioden. Statens kostnad härför har

beräknats till 46 miljoner kronor, med vilket belopp således anslaget till statliga

och statskommunala reservarbeten synts böra upptagas. Detta belopp

motsvarar vad som av arbetslöshetskommissionen i skrivelsen den 16 februari

1934 ansetts erforderligt för verksamhetens upprätthållande under nästkommande

budgetår och understiger med 2 miljoner kronor det belopp, som i anslutning

till kommissionens preliminära uppskattning beräknats i statsverkspropositionen.

Jämlikt bestämmelserna i 55 § av hjälpkungörelsen skola från anslaget till

statliga och statskommunala reservarbeten bland annat bestridas kostnaderna

för arbetslöshetskommissionen och besvärsnämnden för reservarbetslöner. Någon

anledning att på grund härav höja anslagets belopp har icke ansetts förefinnas,

enär -— såsom hittills plägat ske — i kostnaderna för de statliga reservarbetena

inräknats utgifterna för den centrala administrationen av verksamheten.

I fråga örn det antal arbetslösa, till vilka under budgetåret 1934/1935 kontantunderstöd

med statsbidrag kan komma att utgivas, framgår av den i propositionen

nr 234 lämnade redogörelsen, att det vore erforderligt att beräkna

medel för sådan hjälp till 20,000 arbetslösa i genomsnitt under budgetperioden.

Kostnaden härför har med samma utgångspunkter som nästföregående år

synts böra uppskattas till 10 miljoner kronor, i vilket belopp emellertid —

med hänsyn till vunnen erfarenhet örn de verkliga kostnaderna för verksamheten

— ansetts kunna inrymmas diverse mindre utgifter, som finnas böra

utgå från anslaget.

Beträffande kostnaderna för hy reshjälp sv ensamheten har arbetslöshetskommissionen

i sin skrivelse den 15 december 1933 uppskattat desamma för innevarande

budgetår till 2 miljoner kronor. Samma belopp har beräknats för

ändamålet under nästkommande budgetår.

De av Kungl. Maj :t verkställda beräkningarna av de anslag, varom i förevarande

proposition är fråga, hava icke givit utskottet anledning till erinran.

Härav följer, att utskottet icke kan biträda de motionsvis framförda förslagen

örn ökning av anslagen i fråga.

Utskottets hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet — som i särskilt

utlåtande avgiver förslag beträffande sättet för täckande av det för statliga

och statskommunala reservarbeten tillstyrkta anslaget — hemställa,

Utskottet.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande Nr 159.

I:o) att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

proposition och med avslag å herrar Hagbergs i Luleå

och Brädefors, Kilboms m. fl. och Hagbergs i Luleå och

Brädefors motioner, 11:401, 617 och 619, i vad de skilja sig

från Kungl. Maj:ts förslag, — sistnämnda motion endast i

vad den avser här behandlade anslag —

a) under femte huvudtiteln till bekämpande av arbetslösheten

för budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra reservationsanslag

av 9,000,000 kronor;

b) till statliga och statskommunala reservarbeten för budgetåret

1934/1935 anvisa ett extra reservationsanslag av

46,000,000 kronor;

II:o) att riksdagen må godkänna de av utskottet förordade

ändringarna i grunderna för ifrågavarande båda anslags användning

;

III :o) att riksdagen må med bifall till herr Petrus Nilssons

m. fl. och A. Pehrssons i Bramstorp m. fl. motioner, 1:109 och

II: 269, samt i anledning av herr J. B. Johanssons m. fl. och

herr A. Lindmans m. fl. motioner, I: 352 och II: 616, i nu

ifrågavarande hänseende, i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla

örn föranstaltande av skärpt kontroll över tillämpningen genom

statens och kommunernas organ av regler gällande för hjälpverksamhet

vid arbetslöshet;

IV:o) att följande motioner, nämligen:

inom första kammaren:

nr 2 av herr Sjödahl m. fl.;

nr 107 av herr Olof Olsson m. fl.;

nr 352 av herr J. B. Johansson m. fl.;

samt inom andra kammaren:

nr 7 av herr E. Frankenberg m. fl.;

nr 183 av herr V. Herou m. fl.;

nr 185 av herr E. Olsson i Staxäng m. fl.;

nr 195 av herr A. Vougt m. fl.;

nr 214 av herr J. Mårtensson m. fl.;

nr 215 av samma motionärer;

nr 391 av herr E. Lind m. fl.;

nr 400 av herrar H. Hagberg och J. Brädefors;

nr 403 av samma motionärer;

nr 411 av herr E. Andersson i Stockholm m. fl.;

nr 599 av herr A. Hermansson;

nr 616 av herr A. Lindman m. fl.;

nr 618 av herr S. Johnsson i Kalmar m. fl.;

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 159.

29

må, i den mån de icke kunna anses besvarade genom vad

utskottet anfört, icke föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 8 juni 1934.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Hamrin, Lindblad, Svensson i Kompersmåla,

Nilsson i Malmö, Nilsson i Gränebo, Oscar Olsson, Bagge, Asplund, Walles, Thelin,

Nylander och Jonsson i Lycksele; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Jansson, Strindlund, Törnkvist

i Karlskrona, Jeppsson, Andersson i Höör, Persson i Falla, Svensson i Grönvik,

Jonsson i Eskilstuna, Norsell, Skoglund och Olsson i Staxäng.

Reservationer:

1) av lierrar Svensson i Kompersmåla, Bagge, Thelin, Nylander, Persson i

Falla, Skoglund och Olsson i Staxäng, vilka anfört:

»De förslag till åtgärder för arbetslöshetens bekämpande, som av Kungl.

Maj:t framlagts vid årets riksdag och av vilka de principiellt viktigaste behandlas

i utskottets föreliggande och efterföljande utlåtanden, äro grundade

på principer, vilka vi på avgörande punkter icke kunna biträda.

Dessa förslag åsyfta i likhet med de åtgärder, som beslutades vid föregående

års riksdag att lägga huvudvikten vid offentliga arbeten på den öppna marknaden

och icke på statliga och statskommunala reservarbeten. Dessa senare

skola anordnas på ett sätt, som enligt vår mening är ägnat att försvåra arbetarnas

övergång till arbetsmarknaden. Det material, som förelagts utskottet,

har även visat, att de tidigare bestämmelserna, som gåvo arbetarna ett intresse

att självmant uppsöka andra arbetstillfällen, icke kunnat ersättas av arbetslöshetskommittéernas

verksamhet i detta syfte.

Under »Utgifter för kapitalökning» har sålunda äskats anslag, väsentligen

motiverade med syftet att bekämpa arbetslösheten, till för våra förhållanden

mycket stora belopp. Tillsammans med anslagen vid föregående års riksdag

för liknande ändamål skulle anslag av denna storleksordning komma att utgöra

en enastående belastning på den svenska statens finanser, vilken blir desto

betänkligare som anslagen måste finansieras med lånemedel.

Ur synpunkten av direkt hjälp åt arbetslösa äro dylika arbeten i regel olämpliga,

på den grund att dels hänvisning av arbetslösa till dylika arbeten och

behovsprövning icke kan äga rum, dels endast ett mindre antal arbetslösa kun
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande Nr 159.

na beredas sysselsättning i jämförelse med det antal, som kan sysselsättas vid

för samma kostnadssumma anordnade reservarbeten och dels lönesättningen och

förhållandena i övrigt äro ägnade att i högre grad än de för reservarbetena gällande

kvarhålla arbetskraften.

De väldiga anslagen till dylika arbeten hava även motiverats med deras förmenta

konjunkturstimulerande verkningar.

Hela tanken att med allmänna arbeten m. m. söka påverka konjunkturutvecklingen

i gynnsam riktning har emellertid visat sig vara föga verkligt!etsbetingad.

Den allmänna förbättring av konjunkturläget inom den svenska industrien,

som inträffade under föregående år, har visat sig bestående och har fortskridit,

olika hastigt på olika områden, oaktat den hämmande inverkan, som byggnadskonflikten

icke kunnat undgå att utöva. Uppenbart är, att denna förbättring

framförallt betingats av ökade avsättningsmöjligheter för flertalet av

våra stora exportindustrier. Det internationella konjunkturuppsvingets återverkningar

på Sveriges näringsliv framträda starkt i utvecklingen av utrikeshandeln.

Exportvärdet i mars 1933 uppgick till 59 milj. kr. och i mars 1934

till 83 milj. kr. Samtidigt försköts importens värde från 90 till 100 milj. kr.

Den starka relativa stegringen av exporten har medfört, att utrikeshandeln under

senare halvåret 1933 lämnade ett betydande positivt netto. Utvecklingen

inom exportindustrierna har givetvis icke kunnat undgå att påverka läget

även inom hemmamarknadsindustrierna. Detta visas även av tillgängliga

uppgifter rörande avsättningsutvecklingen. En relativt generell avsättningsserie

utgöra uppgifterna rörande mängden gods på statens järnvägar (exkl.

lapplandsmalm). I fehruari 1933 fraktades i runt tal 561,000 ton, i februari

1934 fraktades c:a 655,000 ton. Det har sålunda besannat sig, vad som redan

vid föregående års riksdag framhölls, nämligen att den svenska industriens

konjunkturer äro väsentligen beroende av världskonjunkturens utveckling. Hur

denna kan komma att gestalta sig i framtiden är nu liksom alltid oberäkneligt.

Vad vi för närvarande kunna konstatera, är emellertid att det nuvarande läget

inom den svenska industrien präglas av markerat uppåtgående konjunkturer.

Alldeles frånsett den ringa möjligheten att överhuvud taget kunna genom

allmänna arbeten inverka på konjunkturutvecklingen i ett land som vårt, har

den ovan omtalade svängningen i de industriella konjunkturerna dessutom

försiggått utan någon egentlig påverkan från de av 1933 års riksdag till förfogande

ställda anslagen. Ännu så sent som den 11 november 1933 hade enligt

socialministerns utsago (i ett offentligt föredrag i Surahammar) endast

39 milj. kr. fördelats av regeringen. I ett radioföredrag den 7 januari meddelade

socialministern, att dittills disponerats 52 milj. kr. Av prop. nr 234

vid årets riksdag framgår, att till och med den 23 februari 1934 anvisats tillhopa

i runt tal 75 milj. kr. av de till allmänna och liknande arbeten anslagna

medlen, vilket dock icke innebär, att arbeten äro i gång för detta belopp. Härav

beräknas endast 59 milj. kr. komma till användning under budgetåret

1933/1934. Icke heller har den avsedda direkta inverkan på arbetstillfällena

uppnåtts. Antalet arbetare, som nyanställts för dessa medel, upp
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutshottets utlåtande Nr 159.

31

gick sålunda under höstmånaderna till några hundratal för att vid slutet av

mars månad innevarande år stiga till omkring 3,000. För dem, som vid arbetslöshetsfrågans

behandling under föregående riksdag voro kritiskt inställda

till arbetsprogrammets förutsättningar såsom på samma gång lämplig hjälpform

och konjunkturpåverkande faktor, har det icke inneburit någon överraskning,

att verkställigheten icke motsvarat förhoppningarna. Allt detta synes

dessutom klart ådagalägga, att den offentliga verksamhetens administration

ingalunda är så smidig, att den kan tjäna som organ för en ekonomisk politik,

som syftar till att genom reglering av de allmänna arbetenas omfattning påverka

konjunkturutvecklingen. Härtill kommer, att amorteringen av lånen

måst dragas ut över så många år, att det finns all anledning antaga, att den

därav betingade skattebördan kan komma att visa sig synnerligen skadlig

även ur konjunkturpolitisk synpunkt. Någon anpassning efter konjunkturerna

har sålunda i verkligheten icke kunnat ske, vare sig vid användningen eller

vid återbetalningen av de upplånade medlen. Då nu dessutom, som tidigare

framhållits, den industriella konjunkturen redan förbättrats utan att detta

orsakats av ifrågavarande anslag, förefaller det, som örn motiven för dylika

allmänna arbeten med åtföljande väldiga låneanslag vore särskilt litet bärkraftiga.

Det synes i stället i högsta grad oklokt att i en för landet bekymmersam

ekonomisk och finansiell situation engagera sig i ett arbetsanskaffningsprogram

av en sådan räckvidd, att effekten icke kan utvinnas inom den tid,

under vilken man avser att hjälpen bör komma i fråga, och att den eventuella

inverkan på näringslivet kommer att äga rum vid en tidpunkt, då man ej vet,

huru konjunkturförhållandena äro beskaffade. Även detta innebär en synnerligen

kraftig anledning att beskära de äskade anslagen för allmänna arbeten

m. m. En ytterligare anledning härtill förefinnes däruti, att de av 1933

års riksdag beviljade anslagen, såsom framgår av proposition nr 234, i så stor

utsträckning icke tagits i anspråk för det avsedda ändamålet.

Förbättringen i industrikonjunkturen återspeglas, som naturligt är, i uppgifterna

rörande produktionens omfattning och i sysselsättningsgraden. Uppgången

i sysselsättningsgraden kommer emellertid endast delvis till uttryck

i arbetslöshetsstatistiken. Särskilt är detta fallet i statistiken över antalet

hjälpsökande hos arbetslöshetskommittéerna. Utan att närmare ingå på bristerna

hos denna statistik, vilken ingalunda är ett tillförlitligt uttryck för

antalet verkligt hjälpbehövande arbetslösa, är det tydligt, att ifrågavarande

divergens i viss mån beror på tillkomsten av nya hjälpsökandegrupper, vilka i

avsevärd utsträckning icke bort erhålla arbetslöshetshjälp, samt på kvarstannandet

av hjälpsökande inom denna verksamhet, vilka med tidigare tillämpade

bestämmelser skulle ha sökt sig ut på allmänna arbetsmarknaden.

Av tillgängliga siffror framgår sålunda, att ökningen i arbetstillgången

under sista halvåret 1933, då det nya lönesystemet varit i tillämpning, icke

erhållit sin naturliga motsvarighet i minskning av det antal personer, som i

anledning av arbetslöshet påkallat det allmännas hjälp, utan att tvärtom detta

antal betydligt ökats under berörda tid. Enligt vårt förmenande måste en

av de väsentligaste orsakerna till denna ogynnsamma utveckling ligga i de

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande Nr 159.

vid 1933 års riksdag vidtagna förändringarna i bestämmelserna för arbetslöshetshjälpen.

Medan de hjälpsökandes antal under förra delen av 1933

stadigvarande på grund av konjunkturförbättringen minskades i en helt annan

utsträckning än de föregående åren, skedde en plötslig omsvängning till det

sämre i och med augusti, den första månad, då de nya direktiven i full utsträckning

kommo i praktisk tillämpning.

Hjälpverksamhetens anordning är emellertid givetvis ej den enda faktor,

som inverkar på utvecklingen av arbetslöshetens omfång. Ett mera ingående

studium av det föreliggande materialet visar i själva verket, att nu föreliggande

arbetslöshet till en del representerar ett långtidsproblem; det fortgående

konjunkturuppsvinget har utlöst en förbättring i sysselsättningen men, på

grund av bl. a. den i förhållande till prisutvecklingen inom vissa områden höga

lönenivån, icke förmått placera det befolkningsöverskott, som uppkommit under

och genom krisen, icke minst på grund av försörjningssvårigheterna inom

jordbruket. Man kan dessutom i detta sammanhang erinra därom, att det senaste

konjunkturuppsvinget trots sin styrka aldrig ledde till en sådan absorption

av befolkningen, att man lyckades nedbringa den permanenta arbetslösheten.

Denna permanenta arbetslöshet ligger nu på en väsentligt högre nivå

än vid depressionens början, och avsevärda anspråk måste därför ställas på

arbetsmarknadens anpassningsförmåga och näringslivets expansion, örn man

skall våga hoppas på en väsentlig förbättring i arbetslöshetsläget.

Framtiden kommer därför förmodligen att bjuda på åtskilliga svårlösta

arbetslöshetsproblem på grund av svårigheten för människor att finna sin

utkomst inom de områden av näringslivet, där de tidigare varit sysselsatta.

Härvidlag är emellertid att märka, att dessa arbetslöshetsproblem äro av en

annan karaktär än de, som uppkommit som en följd av depressionen och konjunkturutvecklingen.

En tillfällig stimulans, örn nu en sådan i tillräcklig utsträckning

skulle kunna beredas genom de föreslagna offentliga arbetena, något.

varom man, som sagt, kan hava sina berättigade tvivelsmål, kan icke

råda bot på dylik arbetslöshet. Vad som här kräves är framför allt förvisso

mycket svårgenomförbara men icke desto mindre fullkomligt ofrånkomliga omflyttningar

av arbetskraften samt anpassningar av arbetslönerna, vilka för

närvarande röna sina svåraste hinder från organisationsväsendet på arbetsmarknaden

samt den nuvarande anordningen av arbetslöshetshjälpen.

Däremot är det uppenbart, att under alla förhållanden dylika förflyttningar

äro som sagt svåra att genomföra och alltid taga en avsevärd tid, och att de

människor, som drabbas av dylika permanenta förändringar inom näringslivet,

böra under övergångstiden erhålla lämplig hjälp från det allmänna.

Denna hjälp får dock icke anordnas så, att den onödigtvis försvårar anpassningen;

en lämplig form är därför den under åren 1915—1933 prövade anordningen

med reservarbeten, organiserade på det sätt, som av oss angivits

i särskilda reservationer vid olika punkter av utskottets utlåtande. Dessa arbeten

äro nämligen, örn de anordnas på rätt sätt, ägnade både att upprätthålla

rörligheten på arbetsmarknaden och att för ett visst belopp lämna arbete åt

så stort antal som möjligt. Vikten härav just nu, när den öppna marknaden

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 159.

33

åter börjar bjuda arbetstillfällen, är särskilt påfallande, och exemplet från

arbetslöshetspolitikens samband med återhämtningen 1922/1923 synnerligen

lärorikt.

De allmänna arbeten m. m. av den karaktär, som i år återigen föreslås av

Kungl. Majit, äro däremot ännu mindre lämpliga såsom led i arbetslöshetshjälpen

under nuvarande förhållanden, än vad fallet varit tidigare, framför

allt på grund av sin tendens att yttermera bidraga till arbetsmarknadens förstelning.

Såväl det finansiella läget som konjunkturläget och arten av de arbetslöshetsproblem,

inför vilka vi för närvarande stå, kräva sålunda en helt annan

behandling av kapitalutgifterna på nästa års stat än deri, som i Kungl. Maj :ts

propositioner vid årets riksdag förekommit.

Av nu angivna grunder hava vi ansett, att de anslag, som kunna motiveras

av arbetslösheten, böra utgå till arbetslöshetskommissionens verksamhet, framför

allt till de statliga och statskommunala reservarbetena, och hava på grund

av svårigheten att förutse, huru framtiden i fråga örn behovet av arbetslöshetshjälp

kan komma att gestalta sig, velat tillstyrka, att de av Kungl. Majit för

dessa ändamål äskade anslagen måtte av riksdagen till i propositionen angivna

belopp helt beviljas, oaktat den påtagliga nedgång i arbetslösheten, som de

senaste månaderna uppvisat, dock med av oss vid de olika punkterna angivna

förändringarna beträffande villkoren, särskilt i fråga örn lönesättningen och

konfliktdirektiven.

I fråga örn övriga anslagsäskanden hava vi ansett dem böra behandlas på

vanligt sätt med hänsyn uteslutande till deras omedelbara ändamål och till

det finansiella lägets krav. Härvid hava vi emellertid i vissa fall varit

bundna av föregående riksdags beslut samt i några fall, då det gällt särskilt

arbetskrävande och billiga arbeten inom jordbruket med dettas speciella arbetslöshetsläge,

icke velat motsätta oss deras beviljande.

Även utskottsmajoriteten har föreslagit vissa beskärningar av de av Kungl.

Majit äskade anslagen för kapitalökning. Vi hava emellertid ansett, att utskottet

bort gå vida längre ifråga örn begränsning av dessa anslag. Framför

allt hava vi ansett det olämpligt att fortfarande ställa till Kungl. Maj :ts förfogande

betydande belopp för statliga och kommunala beredskapsarbeten. Här

framträda särskilt de olägenheter ur den enhetliga budgetbehandlingens synpunkt,

vilka känneteckna Kungl. Maj :ts förslag. Granskningen av den användning

dessa anslag fått synes oss även giva vid handen, att erfarenheten visat,

att de betänkligheter, vilka framställts mot denna anslagsform, varit synnerligen

väl befogade. Samma erinringar gälla i lika grad med avseende på anslaget

till lån för främjande av enskild företagsamhet. Slutligen ha vi velat

framhålla, att det enligt vår mening borde ha framstått som en oavvislig nödvändighet

att beakta det gångna årets erfarenheter i fråga om verkningarna

av de vid föregående års riksdag beslutade bestämmelserna för arbetslöshetshjälpen,

särskilt beträffande lönesättningen och konfliktdirektiven, och att

vidtaga därav betingade ändringar. I övrigt hänvisa vi till de vid de olika

anslagen och direktiven avgivna reservationerna.»

Bihang till riksdagens protokoll 1984. 6 sami. Nr 159.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande Nr 159.

I anslutning härtill hava ifrågavarande reservanter ansett sig icke kunna biträda

det under rubrik »Allmänt uttalande» införda yttrandet.

Samma reservanter hava beträffande ifrågasatta ändringar i direktiven ansett,

att utskottets yttrande under nedanstående rubriker bort hava följande

lydelse:

Lokalorgan.

Såsom nyss---särskild arbetslöshetskommitté.

Vad beträffar frågan örn skyldighet att mottaga förordnande till ordförande

i eller val till ledamot i arbetslöshetskommitté, har erfarenheten

från de senare årens hjälpverksamhet givit vid handen, att det i icke så

få fall mött svårigheter att för det i många kommuner maktpåliggande och i

vissa hänseenden ömtåliga uppdraget att vara ledamot av arbetslöshetskommitté

förvärva eller behålla de för uppdraget lämpligaste och dugligaste personerna.

Det är uppenbart, att här föreligger en fråga av utomordentlig vikt.

I samma mån kommunernas och statens ekonomiska bärkraft under en fortsatt

omfattande arbetslöshet allt hårdare anstränges, få konsekvenserna av ett

olämpligt handhavande av de uppgifter, som åligga de lokala arbetslöshetsorganen,

ökad betydelse. Enligt det förslag, som framlagts i motionerna 1:352

och II: 616 skulle ej annan äga avsäga sig uppdrag att vara ordförande eller

ledamot i arbetslöshetskommitté än ämbets- eller tjänsteman, som av sin befattning

vore hindrad att fullgöra uppdraget, den som uppnått 60 års ålder,

den som eljest uppgåve hinder, vilket godkändes av den myndighet, som givit

uppdraget, så ock då uppdraget lämnas den, som under den senaste mandattiden

dock minst fyra år, det år då uppdraget gives inberäknat, tjänstgjort

som ordförande eller ledamot av arbetslöshetskommitté. Utskottet har

på grund av vad i det föregående anförts ansett sig böra tillstyrka bifall till

detta förslag.

Vad angår---- kommunala förvaltningsapparaten.

Revision.

Emot det---till erinran.

Till stöd---utövar.

Det är uppenbarligen av mycket stor betydelse, att effektiv kontroll utövas

beträffande den lokalt bedrivna hjälpverksamheten. Säkerligen skulle en sådan

anordning, som i motionerna föreslagits, medföra en behövlig skärpning

av den kontroll, som utövas av den av länsstyrelsen utsedde revisorn, och tillika

bereda arbetslöshetskommissionen ökade möjligheter att övervaka verksamhetens

handhavande. Utskottet har alltså funnit sig böra tillstyrka motionärernas

förslag i nu förevarande del.

Det i--— kommunalförfattningarna.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 159.

35

Karenstid.

Enligt av--— underlättas.

Vad angår frågan om längre karenstid för arbetare inom säsongbetonade

yrken m. m., har utskottet funnit sig böra ansluta sig till det i motionerna I: 352

och II: 616 framställda förslaget i berörda hänseende.

Erbjudet arbetes lämplighet.

Enligt andra stycket c) och tredje stycket i 15 § av hjälpkungörelsen kan

hänvisning till ett av kollektivavtal ej reglerat arbete ej ske, då konflikt råder

å arbetsplatsen, i annat fall än då arbetslöshetskommissionen förklarat

konflikten vara »av den särskilda beskaffenhet, att skälig anledning till arbetsvägran

icke förelegat». Den vägledning vid avgörandet av huruvida en

föreliggande konflikt skall rubriceras såsom okynneskonflikt eller inte, som

genom denna bestämmelse givits arbetslöshetskommissionen, är skäligen bristfällig.

Av uttrycken »särskild beskaffenhet» och »skälig anledning» framgår

endast, att arbetslöshetskommissionen ej skall avgiva sådan förklaring i

tveksamma fall utan endast då konfliktsorsaken framstår såsom klart oberättigad.

Med en sådan allmänt hållen avfattning av direktiven kan det befaras,

att arbetslöshetskommissionen finner sig böra underlåta att avgiva förklaring,

gående ut på att en konflikt är obefogad, även i sådana fall då uppenbart missbruk

av strejk- eller blockadvapnet föreligger. Det synes i varje fall önskvärt,

att innebörden, på sätt i motionerna 1:352 och 11:616 framhållits, av

gällande bestämmelse närmare utformas.

Konfliktdirektiven.

De av 1933 års riksdag beslutade direktiven beträffande förhållandet mellan

konflikt och det allmännas hjälpåtgärder i anledning av arbetslöshet inneburo

en fullständig omläggning av dittills i detta avseende tillämpade grundregler.

De äldre bestämmelserna voro baserade på den principen, att samtliga de arbetare,

som voro direkt eller indirekt beroende av en konflikts utgång, icke

skulle kunna underhållas av stat och kommun, eller med andra ord att det allmänna

ej skulle uppträda till den ena partens förmån. Staten borde iakttaga

neutralitet vid konflikter. Härigenom vanns, att fackorganisationerna tvungos

att noga överväga riskerna av en konflikt för samtliga sina medlemmar såsom

en sund solidaritet fordrade. Det oförnekliga sambandet mellan arbetslön och

arbetslöshet utsuddades ej av offentliga åtgärder, och man behövde ej befara,

att den växelverkan, som måste finnas mellan dessa båda faktorer, skulle allt

för mycket rubbas.

Ehuru de nya konfliktdirektiven ej ägt tillämpning under längre tid än icke

fullt ett år, kan man tydligt skönja deras skadliga verkningar, varjämte deras

oklara utformning synes hava medfört betydande svårigheter vid tillämpningen.

Dessa skadliga verkningar äro av flera slag. Sålunda kunde fackorganisationerna

under byggnadskonflikten överföra ett betydande antal arbetslösa,

som de före den 1 juli 1933 ansett sig böra underhålla, till offentligt understöd.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets utlåtande Nr 159.

Omfattningen av denna hjälp begränsades visserligen därav, att den — enär

det var fråga örn säsongarbetare'' — måste förknippas med ett dispensförfarande.

Vid en storkonflikt i en annan näringsgren, exempelvis den mekaniska

verkstadsindustrien, som för närvarande har c:a 12,700 hjälpsökande arbetslösa,

skulle däremot något sådant hinder ej hava förelegat för att lämna alla

dessa arbetslöshetshjälp, ehuru de skulle hava varit i högsta grad beroende av

en dylik konflikts utgång.

Vidare nödgas man konstatera talrika konflikter just i sådana fall, som omnämnas

i herr E. Tryggers m. fl. reservation till särskilda utskottets vid 1933

års riksdag utlåtande nr 18 (motiveringen till 16 §), nämligen mera temporärt

eller säsongvis bedrivna arbeten, såsom skogsavverkning, mindre sågverk

och dylikt. Trots den stora arbetslösheten bland skogsarbetare under hösten

uppstodo ofta konflikter i skogsarbetet, innan arbetet börjat. Jämlikt understödsförfattningens

16 § synas arbetslöshetsorganen icke hava ansett sig

kunna verkställa några avstängningar av de arbetslösa skogsarbetare, som

dock uppenbarligen hade det mest direkta intresse av konfliktens utgång, därför

att de icke voro direkt indragna i konflikt = arbetslösa på grund av densamma.

Särskilda utskottet uttalade i sitt ovannämnda utlåtande följande: »I den

mån ett bifall till Kungl. Maj :ts förslag i detta hänseende skulle kunna tagas

till intäkt för en sådan taktik vid en konflikt, att personer, som direkt äro intresserade

av utgången av denna, komma att under konflikten åtnjuta arbetslöshetshjälp,

måste sålunda detta betecknas som oriktigt.» Efter godtagande

av denna tankegång förklarade sig utskottet dock nödsakat underkänna möjligheten

av dess tillämpande i praktiken. Häri ligger tvivelsutan förklaringen

till att arbetslöshetsorganen ej avstängt de arbetslösa i nyss angivna fall,

ehuru tvekan icke har behövt råda örn intresseberoendet av konflikten.

Örn man betänker den svenska arbetsmarknadens inom stora områden starka

säsongbetoning, måste de nuvarande konfliktdirektivens otillfredsställande utformning

framstå klart med hänsyn till vad som nyss anförts. Hänvisas må

till skogsbruk, byggnadsindustri, vägarbeten och andra anläggningsföretag,

som tidvis torde sysselsätta mer än 150,000 arbetare.

I detta sammanhang torde böra framhållas ett arbetsområde, som ej regleras

av gällande bestämmelser, nämligen sådana kommunala arbetsföretag,

som utan att åtnjuta statsbidrag från arbetslöshetskommissionen dock igångsatts

endast för att bringa hjälp åt de arbetslösa. Det lärer icke vara ovanligt,

att konflikter förekomma vid dylika arbeten. Därest dessa arbeten betraktades

som arbeten i den öppna marknaden, skulle exempelvis vid konflikt

hänvisning ej kunna äga rum. Kommunen kunde därvid tänkas komma i den

belägenheten att nödgas utgiva dagunderstöd, fastän arbete med skälig lön

funnes tillgängligt.

Den påtalade oklara utformningen av direktiven har framstått särskilt tydligt

i samband med byggnadskonflikten. Svårigheterna vid tillämpningen

hava, såsom närmare belysts i motionerna I: 352 och II: 616, kommit till uttryck

från vederbörande myndighets — arbetslöshetskommissionens — sida,

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 159.

37

då kommissionen hade att yttra sig över besvär hos Kungl. Maj:t från Göteborgs

arbetslöshetskommitté angående arbetslöshetsbjälpen för byggnadsarbetare.

Det torde icke råda något tvivel, att samtliga byggnadsarbetare hade det

mest utpräglade intresse av konfliktens utgång. Det måste anses oriktigt, att

arbetslösa byggnadsarbetare under konflikten underhållits av stat och kommun

tidvis med belopp, som torde röra sig omkring 300,000 kronor per månad.

Den vid 1933 års riksdag av herr Trygger m. fl. avgivna reservationen nr 1

till särskilda utskottets utlåtande nr 18, i vad den avsåg de så kallade konfliktdirektiven,

synes på ett rättvist och skäligt sätt reglera hjälpverksamheten

i denna del. Bestämmelserna, som dock endast avse behörigheten för arbetslösa

att sysselsättas vid reservarbete, äro distinkta och torde icke medföra

svårigheter vid tolkningen.

På här anförda skäl har utskottet funnit sig böra tillstyrka bifall till det

ändringsförslag, som framlagts i motionerna I: 352 och II: 616.

Utskottet har härvid icke förbisett, att ett bifall till vad sålunda förordats

medför, att konfliktdirektiven utformas olika för ifrågavarande hjälpverksamhet

och för arbetslöshetsförsäkringen. Enligt utskottets uppfattning är det

visserligen i och för sig angeläget att reglerna för olika former av arbetslöshetshjälp

äro likartade. Såsom herr E. Löfgren närmare påvisade i sin vid

1933 års riksdag avgivna reservation till särskilda utskottets utlåtande nr 17

kunna emellertid vissa skäl anföras för att i förevarande hänseende göra en

åtskillnad mellan reglerna för arbetslöshetshjalpen och för försäkringen, och

utskottet har därjämte ansett olägenheterna av att de nuvarande konfliktdirektiven

bibehållas oförändrade för arbetslöshetshjälpens vidkommande vara

så avsevärda, att önskemålet örn likartade föreskrifter icke här bör bliva utslagsgivande.

Lönesystemet.

För att icke arbetslöshetshjälpen skall framstå såsom förmånligare än arbete

och utkomst i vanlig ordning, är det en oeftergivlig förutsättning, att

lönesystemet vid reservarbetena utformas på ett annat sätt än som blivit följden

av 1933 års riksdagsbeslut. En del skulle vara vunnet därigenom, att riksdagen

konstaterade, att föreskriften i 23 § av hjälpkungörelsen, att reservarbetslönen

ej bör överstiga den »lägsta grovarbetarlönen», i överensstämmelse

med en objektiv tolkning endast innebär en maximering av reservarbetslönen

men däremot ej något hinder för att lönen sättes lägre än grovarbetarlönen i

fråga. Erfarenheterna av de nya lönedirektivens tillämpning och verkningar

innebära emellertid en ofrånkomlig maning till en helt förnyad revision av

grunderna för lönesättningen. Den enskilde individens initiativkraft kommer

alltjämt att ge utslag åt det håll, där de bästa försörjningsmöjligheterna stå till

buds. En arbetslöshetspolitik, som syftar till att de olika hjälpformerna icke

skola vara självändamål utan endast bereda tillfälliga möjligheter till nödtorftig

utkomst i avvaktan på ökade arbetstillfällen i den fria marknaden, må
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets utlåtande Nr 159.

ste beakta detta. På den grund är det nödvändigt, att de förmåner, som reservarbetena

erbjuda, avvägas så, att de komma att ligga lägre än de löner, som

erbjudas inom de olika näringsgrenarna på öppna marknaden. Att reservarbetslönen

beräknas till belopp, understigande den i hjälpkungörelsen närmare

bestämda grovarbetarlönen, torde vara erforderligt även på grund av svårigheterna

att i praktiken anpassa reservarbetslönen efter de i öppna marknaden

förekommande olika lönelägena. Man torde nödgas räkna med att dylika osäkerhetsskapande

faktorer vid lönebestämningen alltjämt komma att göra sig

gällande. Vid sådant förhållande synes det ofrånkomligt att återgå till tidigare

lönedirektiv, som skapade erforderlig marginal mellan den nominella reservarbetslönen

och den lägsta marknadslönen för de ojämnheter, som i praktiken

icke kunna undvikas vid lönesättningen. Av sålunda anförda skäl bör

avfattningen av 23 § i nu gällande kungörelse ändras.

I fråga örn spännvidden mellan den lägsta grovarbetarlönen och reservarbetslönen

anser utskottet, att den av arbetslöshetskommissionen därutinnan

tidigare tillämpade praxis, enligt vilken avståndet i de högre lönelägena är

avsevärt men i de lägsta obetydligt, bör följas. Möjlighet bör finnas att stödja

familjeförsörjare genom särskilda familjetillägg, samtidigt som svårigheterna

för ogifta arbetare att vid lägsta lönelägena erhålla full försörjning undvikas

genom att skillnaden mellan grovarbetarlönen och reservarbetarlönen vid

dessa lönelägen reduceras till ett rent nominellt belopp, som saknar praktisk

betydelse vid ackordssättningen och som kan borttagas, utan att detta kommer

att medföra något avsteg från de tidigare principerna för arbetslöshetspolitiken.

Då utskottet vidare anser, att de i hjälpkungörelsen intagna reglerna för

bedrivande av den statliga och statsunderstödda hjälpverksamheten vid arbetslöshet

i flera andra avseenden äro otillfredsställande i sina verkningar, tillstyrker

utskottet bifall till det ändringsförslag, som beträffande 23 § i hjälpkungörelsen

framlagts i motionerna 1:352 och 11:616.

I särskilda utskottets vid föregående års riksdag avgivna utlåtande nr 17

framhålles, att utskottet icke påkallade någon ändring i det tidigare förfaringssättet,

enligt vilket ackord fastställdes så, att de avsågo att vid normal

arbetsprestation lämna en dagsinkomst överensstämmande med den för orten

fastställda reservarbetslönen. Enligt utskottets förmenande synes det uppenbart

stridande mot direktiven, att den genomsnittliga dagsförtjänsten stadigvarande

utvisar betydande överskott. Man måste nämligen utgå ifrån,

att motsvarighet föreligger mellan normal arbetsprestation och genomsnittsförtjänsten

under en längre tidrymd. Då utskottet sålunda anser, att de år

1933 givna direktiven icke tillämpats på sätt som åsyftats, finner utskottet

det nödigt med en förklaring från riksdagen, att ackorden måtte sättas så,

att den genomsnittliga dagsförtjänsten håller sig omkring den fastställda

reservarbetslönen.

Av det anförda framgår, att utskottet avstyrker bifall till motionerna II:

599 och II: 619.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 159.

39

Statsbidrag till statliga reservarbeten.

Enligt Kungl. Maj:ts---tillkomma Kungl. Majit.

Förslaget örn borttagande av den nuvarande maximeringen av statsbidraget

till 3 kronor, för varje arbetare och arbetsdag räknat, har utskottet med hänsyn

till den ändring av grunderna för reservarbetslönernas fastställande, som

utskottet i det föregående förordat, icke ansett sig kunna tillstyrka.

Genom vad---anses besvarad.

Arbetslöshetslcommissionens kontroll.

Under åberopande---— rådgivande verksamhet.

Vad härefter angår frågan örn skyldighet för arbetslöshetskommissionen att

i samband med prövning av fråga örn statsbidrag tillse att av kommun även

utan statsunderstöd bedriven hjälpverksamhet anordnas på sätt, som överensstämmer

med de i hjälpkungörelsen lämnade anvisningarna, får utskottet erinra,

att, i enlighet med hemställan av 1933 års riksdag, Kungl. Majit igångsatt

utredning beträffande omfattningen av kommunernas lagliga rätt att

lämna arbetslöshetshjälp utan fattigvårds karaktär samt örn behovet och lämpligheten

av laglig reglering av kommunernas verksamhet för arbetslöshetens

bekämpande. Denna utredning är ännu icke slutförd. Jämlikt 37 och 42 §§ i

hjälpkungörelsen har arbetslöshetskommissionen att vid prövning av fråga

örn statsbidrag taga hänsyn till, bland annat, utsträckningen och ändamålsenligheten

av de åtgärder, som i vederbörande kommun vidtagits för arbetslöshetens

bekämpande och sålunda jämväl till sådana, som vidtagits utan

statsbidrag. Härigenom har arbetslöshetskommissionen tillfälle att utöva sådan

kontroll, som i motionerna avses.

Dagunderstöds maximibelopp.

Vad i--— böra tillstyrka.

Vidare får utskottet av skäl, som närmare framgå av motionerna 1:352 och

lii 616, förorda bifall till de i nämnda motioner framlagda, nyss återgivna

förslagen.

Motionen lii 400 ----icke böra föranleda någon åtgärd från riksdagens

sida.»

Samma reservanter hava ansett sig böra framhålla, att enligt deras mening

utskottet bort i sitt utlåtande närmare angiva de riktlinjer, vilka arbetslöshetskommissionen

skulle hava att följa vid uppkommande konfliktsituationer (jfr

uttalandet under rubriken »Erbjudet arbetes lämplighet»).

2) av herrar Lindblad, Nilsson i Malmö, Oscar Olsson, Asplund, Walles,

Anderson i Råstock, Jansson i Falun, Törnkvist i Karlskrona, Andersson i

Höör, Jonsson i Eskilstuna och Norsell, vilka ansett, att utskottets utlåtande

under nedanstående rubriker bort hava följande lydelse:

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets utlåtande Nr 159.

»Familjeförsörjare.

På de av departementschefen i statsrådsprotokollet angivna skälen tillstyrker

utskottet, att familjeförsörjarbegreppet för arbetslöshetshjälpens vidkommande

utformas i enlighet med det i propositionen framlagda förslaget.

Statsbidrag till under stödsverksamhet.

Under hänvisning till vad utskottet i det föregående anfört i fråga örn familjeförsörjarbegreppet

tillstyrker utskottet Kungl. Maj:ts förslag, att maximibeloppet

1 krona 50 öre per dag må utgå ej blott för man och hustru tillhopa

utan även till ensam person, som är att betrakta såsom familjeförsörjare i förhållande

till kvinna, vilken har gemensam bostad med och sköter hushållet åt

honom, eller som lever i gemensamt bo med och huvudsakligen underhåller föräldrar

eller adoptant.

I enlighet med-----Kungl. Majit.»

3) av herrar Nilsson i Gränebo, Asplund, Svensson i Grönvik och Jonsson

i Eskilstuna, som ansett, att i yttrandet under rubriken »Arbetslinjen» sista

stycket bort utgå;

4) av herrar Svensson i Kompersmåla, Jonsson i Lycksele, Nylander,

Jeppsson och Olsson i Staxäng, som ansett, att utskottets utlåtande under

rubriken »Urval av arbeten» bort hava följande lydelse:

»De i motionen II: 185 anförda synpunkterna beträffande vissa torrläggningsföretags

lämplighet som reservarbeten finner utskottet beaktansvärda.

Den omständigheten att riksdagen i arbetslöshetssyfte beviljat särskilt anslag

till torrläggningsarbeten bör lika litet som i fråga örn vägbyggnaderna utesluta

deras igångsättning som reservarbeten.

Tvivelsutan finnes i olika delar av landet, där arbetslösheten är som störst

och i skattehänseende synnerligen betungande, tillgång på dylika torrläggningsföretag,

som äro väl lämpade som sysselsättning åt arbetslösa. Att de ej

hittills kommit till utförande har ofta berott på vederbörande jordbrukares

svaga ekonomiska ställning. En dylik utvidgning av arbetsanskaffningsprogrammet

synes för det allmänna i många fall vara gagneligare än det alltjämt

i stor utsträckning anlitade kontantunderstödssystemet. Denna utvidgning

av programmet bör givetvis ej komma till användning, därest tillgång

på andra lämpligare reservarbeten är tillfinnandes och där ifrågasatta torrläggningsföretag

på annat sätt synas kunna komma till utförande.»

5) av herr Hamrin, som icke kunnat ansluta sig till det av utskottet gjorda

allmänna uttalandet.

Stockholm 1934. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

341611

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1934:433 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till bekämpande av arbetslösheten m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten