Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till särskilda åtgärder i anledning av ungdomsarbetslösheten jämte i ämnet väckta motioner.

1934-06-08 · 21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1934:160, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till särskilda åtgärder i anledning av ungdomsarbetslösheten jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 160.

1

Nr 160.

Ankom till riksdagens kansli den 8 juni 1934 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag

till särskilda åtgärder i anledning av ungdomsarbetslösheten

jämte i ämnet väckta motioner.

(3:e och 4:e avd.)

I den till riksdagen avlåtna, den 3 januari 1934 dagtecknade propositionen

(nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1934/1935

har Kungl. Maj:t (punkt 9 av det vid propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet

över socialärenden för nämnda dag) föreslagit riksdagen att,

i avbidan på särskild proposition i ämnet, till bekämpande av arbetslösheten

för budgetåret 1934/1935 beräkna ett extra reservationsanslag av 17 miljoner

kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i en till riksdagen avlåten, den 9 mars 1934

dagtecknad propositon, nr 235, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för sistnämnda dag föreslagit riksdagen,

bland annat, att för budgetåret 1934/1935 anvisa dels under femte huvudtiteln

till bekämpande av arbetslösheten ett extra reservationsanslag av 9,000,000

kronor, dels bland utgifter för kapitalökning under rubrik »Fonden för förlag

till statsverket» till statliga och statskommunala reservarbeten ett extra reservationsanslag

av 46,000,000 kronor, att utgå av lånemedel.

I omförmälda statsrådsprotokoll erinrades därom, att Kungl. Majit den

8 december 1933 bemyndigat chefen för socialdepartementet att tillkalla särskilda

sakkunniga att inom socialdepartementet biträda med fortsatt utredning

i olika hänseenden av frågor sammanhängande med ungdomsarbetslösheten

och åtgärder i anledning av densamma. Enär de ifrågavarande sakkunniga

då ännu icke hunnit fullgöra sitt uppdrag, förklarade sig departementschefen

icke beredd att taga ståndpunkt till frågan örn de åtgärder, som lämpligen

kunde vidtagas till avhjälpande av ungdomsarbetslösheten, utan anhöll departementschefen

att senare få återkomma till denna angelägenhet. Beträffande

kostnaderna under nästkommande budgetår för verksamheten i fråga

förordade departementschefen, att de i första hand skulle bestridas från ett

för ändamålet särskilt upptaget anslag, varför hänsyn till ifrågavarande kostnader

icke behövde tagas vid beräkningen av anslaget till bekämpande av

arbetslösheten. Från detta borde emellertid av praktiska skäl alltjämt bestridas

de centrala administrationskostnaderna för sagda verksamhet, varvid

departementschefen tillika förutsatte, att hinder icke borde möta att, därest

Kungl. Maj :t så funne erforderligt, taga detsamma i anspråk jämväl för hjälp

åt unga arbetslösa.

I en till riksdagen avlåten, den 27 april 1934 dagtecknad proposition, nr

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 6 sami. Nr 160. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 160.

265, har Kungl. Majit därefter under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för sistnämnda dag, föreslagit riksdagen

att

dels under femte huvudtiteln till särskilda åtgärder i anledning av ungdomsarbetslösheten

för budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra reservationsanslag

av 5,500,000 kronor; dels godkänna de av departementschefen i statsrådsprotokollet

förordade grunderna för ifrågavarande anslags användning; dels ock

medgiva, att, i den mån sagda anslag visar sig otillräckligt, medel av det

under samma huvudtitel upptagna extra reservationsanslaget till bekämpande

av arbetslösheten må enligt Kungl. Maj :ts bestämmande jämlikt nyssnämnda

grunder disponeras jämväl till särskilda åtgärder i anledning av ungdomsarbetslösheten.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft följande motioner,

nämligen

två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av herrar

J. Sandén och E. Sjödahl (I: 10) och den andra inom andra kammaren av

herr O. Nilsson i Göteborg m. fl. (11:4), vari hemställts, att riksdagen måtte

besluta att i skrivelse till Kungl. Majit begära en skyndsam och allsidig utredning,

omfattande förutsättningarna för en statsunderstödd förtidspensionering

som ett led i vår allmänna arbetslöshetspolitik med särskilt beaktande av

betryggande garantier för nyanställning efter grunder, som utredningen finner

anledning föreslå, samt i vilken utsträckning statlig kontroll är behövlig

för att anpassa den tekniska utvecklingen på arbetsmarknaden till den förefintliga

tillgången på arbetstillfällen och arbetskraft;

två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herrar

R. Wagnsson och R. Lindström (I: 222) och den andra inom andra kammaren

av herr T. Erlander m. fl. (II: 491), vari hemställts, att riksdagen måtte

besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa örn en allsidig och förutsättningslös

utredning rörande en centralisering av vissa till den samhälleliga ungdomsvården

hörande uppgifter med särskilt beaktande av behovet av en för

detta ändamål särskilt inrättad social ungdomsbyrå samt motsvarande av statsmakterna

understödda kommunala organ med uppgift att utföra erforderliga

undersökningar, att underlätta samarbetet mellan olika inom detta område

verksamma myndigheter, institutioner och organisationer, samt att inom detta

organ en särskild avdelning skall fungera som rådfrågnings- och upplysningsbyrå

för ungdom under 25 år;

två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr E.

Sjödahl m. fl. (I: 3) och den andra inom andra kammaren av herr O. Nilsson i

Göteborg m. fl. (II: 3), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta att för de

åtgärder, som av statsmakterna vidtagas för motverkande och bekämpande av

ungdomsarbetslösheten, samt för handhavande av därmed sammanhängande

speciella upplysningsfrågor och utredningsarbeten tillsättes inom det av statsmakterna

inrättade organet för arbetslöshetens bekämpande en särskild avdelning,

sammansatt av representanter för statliga och kommunala organ samt

arbetsgivar-, arbetar- och ungdomsorganisationer; skolande till denna av del
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 160.

3

ning hänvisas frågor rörande all arbetslös ungdom inom såväl industri, jordbruk,

skogsbruk och fiske som inom hantverk, handel och samfärdsel samt

ungdom utgående från högskolor och jämförliga läroanstalter;

en inom andra kammaren av herr J. H. Brädefors väckt motion (II: 643),

vari hemställts, att Kungl. Maj:ts proposition nr 265 måtte avslås, att frivilliga

verkliga yrkeskurser införas och att ungdomen i dessa erhåller samma

understöd som den övriga arbetslösa ungdomen, att arbeten till avtalsenliga

löner beredes den arbetslösa ungdomen, att i de fall arbete inte kan beredas

den arbetslösa ungdomen densamma måtte erhålla kontantunderstöd, som utgår

i likhet med den av motionären tidigare väckta motionen angående understödsverksamheten

för de arbetslösa, samt att till ungdomsarbetslöshetens bekämpande

anslås 60 miljoner kronor;

två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr A.

Pettersson m. fl. (I: 223), och den andra inom andra kammaren av herrar G.

Nyblom och G. E. Andersson i Leabo (II: 399), vari hemställts, att riksdagen

måtte av kontantunderstödsmedlen avskilja 500,000 kr. till en stipendiefond

för arbetslös ungdom i det syfte motionen angivit;

en inom första kammaren av herr J. Larsson i Örbyhus väckt motion (I:

224), vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t begära

skyndsamt utarbetande och framläggande av förslag, varigenom företagare

i enlighet med vad i motionen anförts må kunna erhålla viss bestämd ersättning

av statsmedel, därest de förbinda sig att anställa ungdom och lämna dessa

nöjaktig yrkesutbildning;

en inom första kammaren av herr N. Gabrielsson väckt motion (I: 365), vari

hemställts, att i blivande hjälpsystem för ungdomsarbetslöshetens avhjälpande

upptaga en anordning för de ungas sysselsättande vid jordbruket i överensstämmelse

med i motionen uppdragna riktlinjer;

två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herrar

K. I. Sköldén och J. Gustavson (I: 367) och den andra inom andra kammaren

av herr C. G. Olsson i Golvvasta m. fl. (II: 645), vari hemställts, att riksdagen

av de medel, som komma att anslås till särskilda åtgärder mot ungdomsarbetslösheten

enligt Kungl. Maj:ts proposition nr 265, ett förslagsanslag av

360,000 kr. måtte anvisas såsom statsbidrag till beredande av arbetslös ungdom

sysselsättning och utbildning inom jordbruket i huvudsaklig överensstämmelse

med av statens egnahemsstyrelse framlagt förslag, samt att för utbildningskurser

i mjölkning för arbetslös ungdom måtte av samma medel anvisas ett

förslagsanslag av 50,000 kr. att användas enligt av Kungl. Maj:t utfärdade

bestämmelser;

två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr

V. Sandström m. fl. (I: 368) och den andra inom andra kammaren av herr N.

E. Nilsson i Antnäs m. fl. (II: 644), vari hemställts, att riksdagen måtte bemyndiga

Kungl. Majit att, efter framställning från de lokala myndigheterna

i Norrbottens län (länsstyrelsen, hushållningssällskap eller länets arbetslöshetskommittéer),

anvisa erforderliga medel för beredande av anställning i jordbrukarhem

för arbetslösa ungdomar;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 160.

en inom andra kammaren av herrar E. Thorell och T. G. v. Seth väckt motion

(II: 648), vari hemställts, att riksdagen vid behandling av Kungl. Maj:ts

proposition nr 265 ville beakta vissa av motionärerna framförda synpunkter;

samt

två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av herr

E. Sjödahl m. fl. (I: 4) och den andra inom andra kammaren av herr E. Frankenberg

m. fl. (II: 8), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta att kommuner,

som, enligt av statens arbetslöshetskommission godkänd kursplan, anordna

yrkesutbildningskurser för arbetslösa, även må tillerkännas bidrag av

statsmedel till kostnader för läroböcker, förbrukningsmaterial, hyra för undervisningslokaler

samt för inköp eller förhyrning av nödiga verktyg för den

praktiska yrkesutbildningen.

Beträffande de av motionärerna till stöd för deras framställningar anförda

skälen hänvisar utskottet, i den mån ej redogörelse lämnas här nedan, till

motionerna I: 10, I: 222, I: 3, II: 643, I: 223, I: 224, I: 365, I: 367, I: 368,

II: 648 och I: 4.

Spörsmålet örn ungdomsarbetslösheten föranledde 1931 års riksdag att hemställa

örn utredning rörande utvägarna att med hänsyn till den förefintliga

arbetslösheten bland ungdomen för densamma underlätta förvärvandet av

yrkesutbildning samt angående möjligheterna till förbättrad arbetsförmedling

för ungdom över 18 år och å orter, varest den offentliga arbetsförmedlingen

ännu icke ernått effektiv organisation. I anledning härav bemyndigade Kungl.

Maj:t den 12 juni 1931 chefen för ecklesiastikdepartementet att tillkalla sakkunniga

för frågans utredning (ungdomsarbetslöshetssakkunniga).

Vid behandlingen av förslag till 1933 års riksdag angående åtgärder till arbetslöshetens

bekämpande anförde chefen för socialdepartementet (proposition

216/1933 sid. 15), att den sida av arbetslöshetsfrågan, som avsåg läget för

de unga, vilka uppnått arbetsför ålder men ännu icke lyckats få fast anställning

i något yrke, måste ägnas alldeles särskild uppmärksamhet. Enligt departementschefens

mening kunde vissa i ärendet framlagda förslag endast

vinna på att senare i ett sammanhang upptagas till närmare skärskådande, i

syfte att förslag i ämnet skulle kunna föreläggas 1934 års riksdag.

Emellertid föreslog Kungl. Maj :t i samband med proposition om införande

av frivillig arbetslöshetsförsäkring en utbyggnad i olika avseenden av den

offentliga arbetsförmedlingen, därvid, bland annat, beaktades önskemålen örn

åstadkommande av en effektivare arbetsförmedling för ungdom.

Särskilda utskottet vid 1933 års riksdag anslöt sig i sitt av riksdagen godkända

utlåtande nr 17 till departementschefens nyssnämnda i propositionen

nr 216 uttalade uppfattning. Utskottet förklarade i samband därmed, att en

vidare utveckling av särskilda anordningar för arbetsförmedling för ungdom

vore synnerligen önskvärd, och uttryckte sin förhoppning, att angelägenheten

därav måtte i möjligaste mån av Kungl. Maj:t beaktas. Därest förslaget örn

arbetslöshetsförsäkring och därmed sammanhängande omorganisation av ar
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 160.

5

betsförmedlingen icke av riksdagen bifölles, ansåge sig utskottet emellertid

icke kunna på den dittillsvarande utredningen tillstyrka, att enbart med hänsyn

till behovet av effektivare arbetsförmedling för ungdom omläggning skedde

av grunderna för statsbidrag till förmedlingen.

I anledning av väckta motioner uttalade sig utskottet därjämte i vissa frågor,

som sammanhänga med ungdomsarbetslösheten. Utskottet tillstyrkte salunda,

att försöksvis skulle anordnas viss form av s. k. frivillig arbetstjänst

samt friluftskurser för manlig ungdom. Därvid framhöll utskottet tillika,

att, örn de erfarenheter, som under budgetåret 1933/1934 vunnes av dylika åtgärder,

därtill gåve anledning, ett på dessa grundat förslag i ämnet syntes

vara att motse till nästa års riksdag. Frågan örn lämpliga arbetsobjekt utgjorde

därvid ett spörsmål, som behövde göras till föremål för närmare övervägande.

Ett motionsvis väckt förslag örn pensionering av äldre arbetare i syfte

att bereda arbetstillfällen för unga arbetare fann utskottet sig icke kunna

tillstyrka men förordade, att frågan gjordes till föremål för närmare utredning

i samband med den allmänna undersökning av medlen mot ungdomsarbetslösheten,

som departementschefen i hans nyss återgivna uttalande förebådat.

Motionsvis framställda förslag örn provisorisk utvidgning av den ordinarie

skolorganisationen såsom ett led i strävandena att bekämpa ungdomsarbetslösheten

avstyrktes ävenledes av utskottet utom i vad angick användande av

arbetslöshetsmedel för möjliggörande av kurser för unga arbetslösa vid kommunala

och enskilda yrkesundervisningsanstalter samt för upprättande och

drift av provisoriska folkhögskolor och extra folkhögskoleavdelningar för unga

arbetslösa. Utskottet sade sig förvänta, att med ledning av de erfarenheter,

som i sistnämnda hänseenden komme att vinnas under innevarande budgetår,

ett närmare utarbetat förslag i ämnet skulle, därest omständigheterna därtill

föranledde, av Kungl. Majit föreläggas 1934 års riksdag.

Vidare må erinras örn riksdagens medgivande, att, för den händelse det vid

fortsatt utredning visade sig lämpligt och ändamålsenligt, viss del av det för

bekämpande av ungdomsarbetslösheten anvisade beloppet av Kungl. Majit

finge användas för understöd åt s. k. arbetskolonier. Riksdagen medgav tilllika,

att av det för bekämpande av arbetslösheten anvisade anslaget, ett belopp

av 2,000,000 kronor finge användas till åtgärder mot ungdomsarbetslösheten.

1933 års riksdag avslog Kungl. Majits förslag rörande arbetslöshetsförsäkring

samt lämnade i anledning därav jämväl förslagen i vad de avsågo den

offentliga arbetsförmedlingen utan bifall.

Med anledning av vad som sålunda förevarit, beslöt Kungl. Majit den 8

december 1933 bemyndiga chefen för socialdepartementet tillkalla tre sakkunniga

att inom departementet biträda med fortsatt utredning i olika hänseenden

av frågor sammanhängande med ungdomsarbetslösheten och åtgärder i anledning

av densamma.

Dc sakkunniga, vilka antogo benämningen 1934 ars sakkunniga rörande

ungdomsarbetslösheten, överlämnade den 29 mars 1934 till departementsche
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 160.

fen utredning angående åtgärder för bekämpande av ungdomsarbetslösheten,

vilken utredning därefter befordrats till trycket och intagits i serien statens

offentliga utredningar (1934: 11).

Över utredningen hava ett stort antal myndigheter avgivit yttranden.

Efter att hava redogjort för de sakkunnigas undersökningar rörande bland

annat ungdomsarbetslöshetens omfattning, hittills vidtagna åtgärder för bekämpande

av densamma samt rörande i vad mån och på vad sätt de olika

åldersgrupperna arbetslösa kommit i åtnjutande av det allmännas hjälpåtgärder,

går departementschefen in på frågan örn åldersbegränsningen vid hjälpåtgärderna

och formerna för desamma (sid. 20—32 i statsrådsprotokollet).

Efter en resumé av de sakkunnigas förslag härutinnan och yttranden över

detsamma anför departementschefen för egen del i huvudsak följande:

»Till grund för övervägandet av frågan örn den omfattning och de former,

som under nästkommande budgetår böra givas åt hjälpåtgärderna i anledning

av ungdomsarbetslösheten, måste läggas en uppskattning av det ifrågavarande

arbetslöshetsklientelets sannolika storlek. I detta avseende ha de sakkunnigas

undersökningar givit till resultat, att vid slutet av november månad 1933 ej

mindre än 57,400 personer i åldern 16—25 år voro anmälda såsom hjälpsökande

hos de lokala arbetslöshetskommittéerna. Av dessa kommo ej fullt

4,600, eller omkring 8 %, på åldersgruppen 16—17 år, omkring 17,700, eller

30 %, på åldersgruppen 18—20 år samt omkring 35,000, eller 62 %, på åldersgruppen

21—25 år.

Undersöker man hur vid nyssnämnda tidpunkt de anlitade hjälpåtgärderna

fördelat sig å de olika ålderskategorierna, ger utredningen vid handen, att av

16—17-årsgruppen 110, eller 2.4 %, erhållit hjälp enligt arbetslinjen, 381, eller

8.4 %, enligt undervisningslinjen och 1,092, eller 23.9 %, enligt understödslinjen.

I fråga örn gruppen 18—20 år utgöra motsvarande siffror 2,989, 1,328 och

4,394, motsvarande resp. 16.9 %, 7.5 % och 24.8 %. Och vad slutligen angår

gruppen 21—25 år, ställa sig siffrorna på följande sätt: 8,519, 1.495 och

10,300 eller 24.3 %, 4.3 % och 29.3 % för respektive hjälpformer. De icke hjälptas

antal är, såsom av de lämnade uppgifterna framgår, mycket stort. Av

16—17-åringarna hade omkring 3,000 eller 65 %, av 18—20-åringarna 9,000

eller 51 % och av 21—25-åringarna 14,800 eller 42 % lämnats alldeles utan

bistånd.

Det torde emellertid böra uppmärksammas, att vid slutet av mars månad

1934 förhållandena utvecklat sig i en betydligt mera gynnsam riktning, i det

att vid nämnda tidpunkt av samtliga tre åldersgrupper omkring 20,000 voro

sysselsatta enligt arbets- och undervisningslinjerna. Alltjämt hade emellertid

omkring 37,000 unga arbetslösa icke beretts sysselsättning.

När det gäller bedömandet av det föreliggande siffermaterialets betydelse

för belysning av det verkliga läget, synes det mig visserligen sannolikt, att

den faktiska arbetslösheten inom gruppen 16—17 år är större än vad siffrorna

i och för sig utvisa. De sakkunniga lära få anses ha påvisat åtskilliga omständigheter,

som medverka till att antalet anmälda arbetslösa inom denna

grupp °icke är representativt för arbetslöshetens verkliga omfattning i

dessa åldrar. Å andra sidan har av socialstyrelsen framhållits, att beträffande

nämnda åldersgrupp läget på arbetsmarknaden icke kunde anses så

allvarligt som för de båda andra. Ett analogt betraktelsesätt har anlagts av

centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund, ehuru därvid viss skillnad

gjorts mellan förhallandena i städerna och på landsbygden. Uppmärksammas

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 160.

7

bör, att det stora flertalet av de arbetslösa 16—17-åringarna befinner sig å

landsbygden, i det att endast omkring 900'' äro hemmahörande i städerna. Av

dessa senare ha något flera än hälften lämnats utan hjälp. Även med beaktande

av att antalet arbetslösa i nämnda ålder i verkligheten torde vara

större än det redovisade, synas mig dock svårigheterna beträffande denna

kategori avsevärt mindre allvarliga än för den närmast följande åldersgruppen.

I mån av gynnsammare konjunkturläge torde man kunna förutsätta, att

den av socialstyrelsen påvisade förbättringen skall förhållandevis starkt göra

sig gällande till begränsning av arbetslösheten inom den yngsta, gruppen.

Ehuru de sakkunniga icke ifrågasatt någon förändring i hittills tillämpad

åldersbegränsning vid hjälpåtgärderna för de unga arbetslösa och salunda utgått

ifrån att desamma alltjämt skulle avse aldrarna 16 25 ar, hava de sakkunniga

likväl betonat, att de arbetslösa i gruppen 21 25 ar representera en

övergångskategori, beträffande vilken de i fråga örn äldre arbetslösa, tillämpade

hjälpformerna företrädesvis borde anlitas. Denna åsikt biträder jag med

den jämkningen, att gränsen synes mig böra förläggas vid 22-årsåldern.

Efter min uppfattning saknas anledning att normalt räkna med denna grupp

vid de speciella åtgärderna i fråga örn de ungas arbetslöshet. Skål härtill

föreligger så mycket mindre, som jag vid beräknandet av medel för de allmänna

åtgärderna för arbetslöshetens bekämpande under nästa budgetår förutsatt

en så väsentlig utökning av arbetslinjen, att de arbetslösa i. mycket

betydande utsträckning skulle kunna erhålla sysselsättning och försörjning på

denna väg under motsvarande begränsning av kontantunderstödsverksamheten.

Enligt min mening bör kampen mot ungdomsarbetslösheten främst inriktas

på att skapa avsevärt förbättrade förhallanden för arbetslös ungdom i åldern

18—21 år. Storleken av denna grupp kan icke exakt beräknas ur de sakkunnigas

siffermaterial. Utgår man emellertid därifrån, att, såsom jag redan

erinrat, antalet anmälda arbetslösa i åldern 18—20 år utgör 17,700 och i 21- årsåldern en femtedel av hela gruppen 21—25 ar, skulle totala antalet arbetslösa

i nyssnämnda ålder, 18—21 år, kunna uppskattas till i runt tal 25,000.

Sannolikt är arbetslöshetstrycket inom denna grupp .större än inom den yngre

och äldsta av här ifrågakommande grupper, samtidigt som vid redovisningstillfället

kunnat konstateras, att .endast omkring */* av densamma beretts

hjälp i form av arbete eller undervisning.

Av vad jag anfört synes mig uppenbart, att den nu berörda^, sidan av ungdomsarbetslöshetsfrågan

är av så allvarlig innebörd, att den mäste ägnas särskild

uppmärksamhet. Den tvungna sysslolösheten i det angivna skedet av

livet är ur många synpunkter särskilt ödesdiger. Den utgör ett hinder för de

ungas förvärvande av erforderlig yrkesutbildning. Och sysslolösheten i och

för sig åstadkommer i många fall psykiska och moraliska skadeverkningar,

som sätta sin prägel på den unges hela framtida liv.

Med den stora omfattning, som ungdomsarbetslösheten haft och alltjämt

har, framför allt i de nordligare delarna av landet, står man. inför faran, att

en betydande del av vår ungdom kan komma att befinna sig i den situationen

att icke förmå inordna sig i regelbundet arbete, även i den män sådant vid

förbättrade konjunkturer erbjuder sig. Risk föreligger för visso, att .denna

långvarigt arbetslösa ungdom kommer att representera en mindervärdig arbetskraft.

Och det får icke heller förbises, att dc känslor av bitterhet, som

arbetslösheten framkallar hos de unga, äro ägnade att grundlägga olyckliga

motsättningar och upprivande inre slitningar inom samhällslivet.

Under dessa omständigheter måste samhället väsentligen intensifiera åtgärderna

för att lämna de av ungdomsarbetslösheten hemsökta bistånd. De

stora oell säkerligen i många fall obotliga skador, som arbetslösheten redan

tillfogat vårt folks ungdom, uppfordra till en betydligt vidgad och mera

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

■Statsutskottets utlåtande Nr 160.

energiskt bedriven verksamhet, i syfte att rädda de unga från allvarligare

följder av långvarig arbetslöshet. Om nödvändigheten härav har meningsskiljaktighet

icke heller förelegat bland de hörda myndigheterna oell organisationerna.

Även om man med en avtagande arbetslöshet i det hela kan hysa förhoppning

örn

användning för sin arbetskraft inom förvärvslivet, nödgas man tyvärr räkna

med att svårigheterna därmed icke bringas ur världen. Den stora ökning

av de ungas andel i de produktiva åldersklasserna, som för närvarande kan

konstateras och som kan väntas fortsätta under de närmaste åren, i förening

med industriens fortgående rationalisering, kommer otvivelaktigt att göra det

föreliggande allvarliga problemet aktuellt under en rätt avsevärd framtid.

När man går att överväga botemedel mot det onda, kan man därför icke slå

sig till ro med att man står inför en snart övergående samhällsskada.

I fråga örn den allmänna planläggningen av hjälpverksamheten kan jag i

huvudsak skänka min anslutning till det av de sakkunniga framlagda programmet,

vilket synes mig omsorgsfullt och väl avvägt. Från olika håll har

detsamma vunnit i väsentliga avseenden oförbehållsam anslutning. Det torde

sålunda till en början få anses klart, att kampen mot ungdomsarbetslösheten

främst måste inriktas på att genom en lämplig utbildning öka de ungas framtida

försörjningsmöjligheter, samtidigt med att sysselsättning beredes dem under

arbetslöshetsperioden. Ur denna synpunkt måste den rena understödsverksamheten,

vilken vid undersökningstidpunkten omfattade ungefär fjärdedelen

av de^hjälpsökande i åldern 16—21 år och mer än hälften av de hjälpta, betraktas.

såsom en mycket otillfredsställande form för samhällets bistånd. Principiellt

är jag sålunda fullt ense med de sakkunniga därom, att ansträngningarna

måste koncentreras på att åt arbetslinjen och undervisningslinjen giva

en dominerande plats vid ungdomsarbetslöshetens bekämpande. I det följande

kommer jag att ingå på en närmare prövning av de föreslagna åtgärderna till

realiserande av detta syfte.

Då de sakkunniga gått att dryfta formerna för de utvidgade åtgärderna

mot ungdomsarbetslösheten, ha de låtit sig angeläget vara att icke ifrågasätta

sådana ändringar i nu gällande hjälpsystem, att grunderna för detta

skulle komma att rubbas. Denna allmänna utgångspunkt föranleder under

föreliggande omständigheter ingen erinran från min sida. Skillnaden är sålunda

väsentligen kvantitativ och betingad av det synnerligen stora hjälpbehov,

som genom utredningen vitsordats vara för handen. I den mån jämkning i

fastställda grunder påkallats, har detta föranletts av en strävan att med ledning

av erfarenheter från den hittills i mindre skala bedrivna försöksverksamheten

öka intresset för lokal medverkan vid hjälpåtgärderna. Till dessa förhållanden

återkommer jag i det följande.

I detta sammanhang anser jag mig böra uppmärksamma det jakande, som

framställts av länsstyrelsen i Västerbottens län, av innebörd, att åt lokala

organ, länsnämnder, skulle kunna uppdragas vissa självständiga uppgifter

vid hjälpverksamhetens organiserande. Den föreslagna ordningen skulle sannolikt

medföra praktiska fördelar, särskilt i vissa landsdelar. Men å andra

sidan förutsätter förslaget, sådant det föreligger, en så betydande förändring i

den ställning, statens arbetslöshetskommission enligt de av 1933 års riksdag

meddelade direktiven intager, att jag icke för närvarande är beredd tillstyrka

detsamma. . Enligt min mening vore det dock en bestämd vinst, om hjälpåtgärderna

i fråga örn ungdomsarbetslösheten kunde omhänderhavas av länsorgan,

vilkas främsta uppgift borde vara att taga initiativ till anordningar

för att bereda de unga arbetslösa sysselsättning och utbildning samt förmedla

samarbete med de organisationer, inom vilkas verksamhetsområden arbets
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 160.

9

objekten befinna sig. Med denna begränsning anser jag mig hava anledning

överväga åtgärder i det nämnda förslagets syfte.

Jag förordar alltså, i väsentlig anslutning till de sakkunnigas i remissyttrandena

i allmänhet tillstyrkta förslag, avsevärt vidgade.åtgärder för

sysselsättning och utbildning av unga arbetslösa, företrädesvis i åldern 18—

21 år, och beräknar, att under instundande budgetår på dessa vägar verksamt

stöd skall kunna lämnas åt i genomsnitt omkring 15,000 arbetslösa. Med

hänsyn till omfattningen av det tidigare framlagda allmänna hjälpprogrammet

torde man vara berättigad förutsätta, att hjälpbehovet beträffande en

mycket avsevärd del av de unga arbetslösa skall under sagda budgetår bliva

tillgodosett under en motsvarande begränsning av understödslinjen. Till denna

fråga återkommer jag i fortsättningen.

I detta sammanhang vill jag slutligen framhålla, att jag låtit verkställa en

särskild undersökning rörande möjligheterna att på annan väg åstadkomma

en lättnad i ungdomsarbetslösheten. Jag åsyftar härvid åtgärder för underlättande

av arbetsgivarnas frivilliga pensionering av äldre arbetare. .På min

anmodan har pensionsstyrelsen avgivit yttrande, huruvida och i vilka avseenden

sådana ändringar i lagen örn allmän pensionsförsäkring, som kunna

vara ägnade att befordra förenämnda syfte, skulle kunna — utan avvaktande

av ståndpunktstagandet till 1928 års pensionsförsäkringskommittés blivande

förslag ■— vidtagas. Den utredning, som från styrelsens sida åvägabragts, har

emellertid övertygat mig örn att för närvarande den ifrågavarande utvägen ^tyvärr

icke är framkomlig. Vidare har jag genom kommerskollegium sökt erhålla

närmare uppfattning rörande den utsträckning, i vilken pensionering av .arbetare

över 67 års ålder inom industrien kan antagas föranleda nyanställning

av unga arbetslösa. Även den sålunda företagna undersökningen har givit

ett i stort sett negativt resultat, såtillvida att en förändring av gällande bestämmelser

rörande pensionsförsäkringen måste anses utgöra en förutsättning

för nyanställning på angivna väg av yngre arbetskraft.»

Departementschefen upptager därefter (sid. 32—40 i statsrådsprotokollet)

frågan om åtgärder för beredande av sysselsättning och utbildning inom respektive

yrken. Efter en redogörelse för de sakkunnigas utredning och yttrandena

i ämnet anför departementschefen följande:

»De sakkunnigas undersökningar rörande anvisandet av vidgade arbetsområden

och arbetstillfällen, särskilt lämpade för arbetare i de åldersgrupper, varom

här är fråga, hava icke lett till positivt resultat. Däremot är utredningen

i andra avseenden ägnad att principiellt belysa ungdomsarbetslöshetens .problem.

Jag åsyftar härvid de sakkunnigas klarläggande av kollektivavtalens inverkan

på de ungas anställningsmöjligheter inom industrien. På vissa håll har man

hyst den föreställningen, att gällande avtalsbestämmelser i fråga, örn såväl

avlönings- som arbetsvillkor skulle väsentligen försämra utkomstmöjligheterna

för de unga. De sakkunnigas utredning hilrutinnan, vilken i grundläggande

punkter företagits under medverkan av representanter för arbetsgivare och

arbetare, har ådagalagt, att de yppade farhågorna i stort sett äro ogrundade.

De sakkunniga ha sålunda icke kunnat konstatera något påtagligt samband

mellan ungdomsarbetslöshetens omfattning och avtalens lönevillkor. Icke heller

ha do sakkunnigas ingående undersökningar rörande förekomsten och inverkan

av s. k. lärlingsregulativ givit stöd för den uppfattningen, att avtalsbestämmelserna,

vad industrien beträffar, äga större betydelse för ungdomsarbetslösheten.

Vad slutligen angår lönedifferentieringen mellan olika åldersklasser,

har det visserligen låtit sig konstatera, att denna väl kan medverka till

en omgruppering inom arbetslöshetsklientelet, men att den totala omfattningen

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 160.

av ungdomsarbetslösheten i och för sig icke därav röner något mera påtagligt

inflytande.

Yad de sakkunniga i nu angivna avseenden anfört har i det hela lämnats

utan erinran av de hörda myndigheterna. Även jag finner slutsatserna väl

dokumenterade, och jag saknar därför anledning att överväga åtgärder i reglerande

syfte.

Likaledes lära de sakkunniga få anses ha förebragt övertygande skäl för

att frågan om tidpunkten för värnpliktstjänstgöringen icke i nu förevarande

sammanhang äger större praktisk betydelse. De ungas möjligheter till anställning

i yrkena torde knappast nämnvärt ökas genom ändrade författningsbestämmelser

på detta område.

Jag kommer så till de mycket omdebatterade uppslagen att öppna möjligheter

för. att i utbildningssyfte med bidrag av statsmedel anställa arbetslös

ungdom inom industri och jordbruk. De sakkunniga ha underkastat dessa

uppslag en ingående prövning med negativt resultat. Vad industrien angår,

har vid remissbehandlingen intet framkommit, som kan rubba den förebragta

argumenteringen för den praktiska ogenomförbarheten av uppslaget. Och i

fråga örn jordbruket har jag icke kunnat undgå att taga intryck av vad som

i .vissa remissyttranden anförts till förmån för de sakkunnigas ståndpunkt.

Visserligen hava statens egnahemsstyrelse och länsstyrelsen i Norrbottens län,

den senare med omedelbart hänsynstagande till föreliggande lokala förhållanden,

gjort gällande en från de sakkunnigas avvikande mening. Men härvid

är att märka, att de ifrågavarande yttrandena knappast förmått vederlägga

de vägande praktiska skäl, som de sakkunniga andragit.

Så mycket synes mig uppenbart, att uppslaget i vad det avser jordbruk

med anställda lönearbetare är förbundet med så avsevärda risker ur synpunkten

av arbetslösheten i det hela, att utvägen redan av denna anledning måste

avvisas såsom olämplig. Och jämväl i fråga örn de egentliga småbruken möta

starka praktiska betänkligheter, vilka övertygande uppvisats av de sakkunniga.

Jag vill ock erinra, att åtgärder av motsvarande innebörd voro föremål

för prövning av 1933 års riksdag, därvid riksdagen fann sig förhindrad

medverka till desammas vidtagande. Jag anser mig med hänvisning

till det. nu anförda icke kunna tillstyrka, att den ifrågavarande utvägen anlitas

vid hjälpverksamheten.»

Departementschefen behandlar därefter (sid. 40—44 i statsrådsprotokollet)

frågan örn kursverksamheten samt anför därvid, efter en redogörelse för de

sakkunnigas förslag och vissa i ärendet avgivna yttranden, för egen del följande:
»Vad

till en början angår förhållandet mellan den för de unga arbetslösa

speciellt anordnade undervisningsverksamheten och den, som bedrives inom den

ordinarie skolorganisationens ram, delar jag de sakkunnigas principiella uppfattning.

Uppenbarligen böra de utbildningsmöjligheter, som samhället i reguljär

ordning tillhandahåller, i första hand utnyttjas jämväl av de arbetslösa.

Men å andra sidan utgör den ofrånkomliga anpassningen till de speciella arbetslöshetsförhållandena

ett bestämt hinder för att uteslutande på denna väg

tillgodose de av krisläget betingade särskilda utbildnings- och sysselsättningsbehoven.

Efter samråd med chefen för ecklesiastikdepartementet vill jag uttala,

att ökade möjligheter framdeles böra beredas inom undervisningsväsendet

i all den utsträckning, som med hänsyn till faktiska förhållanden kan anses

erforderligt. Då under nästa budgetår åtminstone i fråga örn folkhögskolor

och vissa yrkesutbildningsanstalter den förefintliga skolorganisationen kan

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 160.

11

beräknas bliva otillräcklig, är man nödsakad att alltjämt vidtaga provisoriska

anordningar med anlitande av medel ur arbetslöshetsanslaget.

De från skilda håll vitsordade goda erfarenheterna av den genom arbetslöshetsorganen

bedrivna kursverksamheten föranleda mig att tillstyrka den

väsentliga utvidgning av densamma, som sakkunnigförslaget innebär. Då det

synes mig angeläget att på allt sätt underlätta även för mindre bärkraftiga

kommuner anordnandet av dylik verksamhet, vill jag också förorda, att statsbidrag,

förutom till lärare- och kursledarearvoden enligt hittills tillämpad ordning,

må utgå jämväl till bestridande av kostnaderna för undervisningsmateriell

i enlighet med de sakkunnigas förslag. Såmedelst främjas tillika strävandena

att åt verksamheten giva en mera bestämd inriktning på yrkesutbildning,

något som synes mig särdeles betydelsefullt.

Beträffande slutligen de ifrågasatta åtgärderna för att bereda arbetslösa

elever ökade stipendieunderstöd vid sådana läroanstalter, där dylika utgå av

statsmedel, kan jag på de av de sakkunniga anförda skälen icke förorda, att

framställning nu göres hos riksdagen örn jämkning i härutinnan fastställd

ordning.»

Departementschefen redogör därefter för en av de sakkunniga verkställd

inventering av arbetstillfällen lämpade för unga samt för däröver avgivna

yttranden och uttalar för egen del följande (sid. 44—47 i statsrådsprotokollet):

»Den av de sakkunniga verkställda inventeringen av lämpliga ungdomsarbeten

har utfallit tillfredsställande. De föreslagna arbetsobjekten synas mig

i det hela väl fylla de särskilda krav, som härvid måste uppställas. Bortsett

från det grundläggande villkoret, att arbetena skola vara av sådan beskaffenhet,

att de icke eljest kunna beräknas komma till utförande under en

avsevärd tid, gäller nämligen, att åtskilliga av de föreslagna uppgifterna äro

av den art, att de kunna förväntas bliva omfattade med särskilt intresse av de

unga. Samtidigt äro de i stor utsträckning ägnade att både tillgodose den betydelsefulla

utbildningssynpunkten och, på sätt av olika myndigheter vitsordats,

skänka ur allmän synpunkt gagneliga resultat. Jag anser sålunda det

framlagda arbetsprogrammet utgöra en lämplig utgångspunkt för de fortsatta

övervägandena och har redan vidtagit åtgärder för att en grundligare omprövning

av de föreliggande förslagen må komma till stånd. Endast på så sätt

blir det möjligt att, för den händelse riksdagen ger sin anslutning till de av

mig förordade åtgärderna, vid början av det nya budgetåret utan tidsförlust

skrida till förverkligandet av den uppgjorda planen. Detta har synts mig så

mycket viktigare, som vissa av de mest arbetskrävande uppgifterna först efter

jämförelsevis grundliga förarbeten kunna påbörjas.»

Ett särskilt avsnitt ägnas frågan örn den frivilliga arbet st hånsten (sid. 47

—51 i statsrådsprotokollet). Efter att hava berört de sakkunnigas förslag i

denna del och vissa däröver avgivna yttranden anför departementschefen:

»Med hänsyn till de gynnsamma erfarenheterna av den försöksvis bedrivna

arbetstjänsten finner jag välbetänkt, att förutsättningar skapas för en väsentlig

utvidgning av denna verksamhet. De sakkunniga hava i sådant avseende

framställt olika förslag. Därvid åsyftas att utöka kretsen av lämpliga

arbetsobjekt genom att under angivna förutsättningar möjliggöra upptagande

av arbeten även åt enskilda. Vidare innebär förslaget vissa jämkningar i

statsbidragsvillkoren, i syfte att underlätta för de lokala organen att anordna

kommunala läger. Och slutligen hava de sakkunniga förordat, att arbetspremier

skulle få utgå till deltagarna i arbetstjänsten. Samtliga de föreslagna

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 160.

åtgärderna äro enligt min mening ägnade att främja det ändamål, som uppställts

för den frivilliga arbetstjänsten. Dock synes mig de föreslagna arbetspremiernas

genomsnittsbelopp — 20 öre per elev och dag —- hava tilltagits

väl knappt. Enligt min mening föreligger skäl att överväga en differentiering

av beloppen jämväl med hänsyn till deltagarnas ålder. I syfte att skapa

garantier för en nyttig användning av intjänta arbetspremier synes det mig

vara lämpligt, att premierna i regel innehållas och som samlad summa utbetalas

först då eleverna lämna arbetslägret.

I anslutning till vad de sakkunniga anfört beträffande olycksfallsförsäkringslagens

tillämplighet å deltagare i frivillig arbetstjänst, vill jag framhålla,

att bestämmelserna i 2 § olycksfallsförsäkringslagen, sådan denna paragraf

lyder efter den i fjol genomförda ändringen —- jfr lagen den 14 juni 1933

(nr 349) och kungörelsen den 1 december 1933 (nr 643) — äro tillämpliga

beträffande den frivilliga arbetstjänsten.»

I statsrådsprotokollet (sid. 51—60) behandlas därefter frågan örn ungdomsreservarbeten.

Sedan departementschefen redogjort för de sakkunnigas förslag

härutinnan och för föreliggande yttranden, anför departementschefen för

egen del följande:

»De särskilda reservarbetena för ungdom utgöra ett nytt uppslag i kampen

mot arbetslösheten. Av den lämnade redogörelsen framgår, att denna tanke

i allmänhet vunnit erkännande såsom en ur olika synpunkter lämplig utväg för

att bringa hjälp åt vissa grupper av arbetslös ungdom. De betänkligheter,

som kommit till uttryck i ett par av de avgivna yttrandena, synas mig icke

kunna jäva, att en försöksvis bedriven verksamhet enligt i huvudsak de föreslagna

linjerna väl låter sig försvara såsom ett led i hjälpprogrammet. Lämpliga

arbetsobjekt, såväl offentliga som enskilda, stå till förfogande. Och den

kombination av arbete och utbildning, som ungdomsreservarbetena representera,

torde med hänsyn till skilda intressen få anses på ett lyckligt sätt tillgodose

ungdomens behov.

Jag utgår härvid ifrån att i dessa arbeten huvudsakligen skulle komma att

sysselsättas arbetslösa i åldrarna 18—21 år. Mot att hänvisningsförfarande

kommer i tillämpning vid denna hjälpform synes mig intet vara att erinra.

Den plan, som de sakkunniga uppdragit för verksamhetens bedrivande, torde

i huvudsak kunna läggas till grund för de praktiska åtgärderna, vilka böra

ankomma på arbetslöshetskommissionen under samverkan med såväl arbetslöshetskommittéerna

som de olika sammanslutningar, inom vilkas verksamhetsområde

de till realiserande ifrågakommande arbetsobjekten befinna sig.

I avseende på hithörande ärendens handläggning inom kommissionen saknar

jag anledning att nu uttala mig i vidare mån, än att de olika särskilda åtgärderna

i anledning av ungdomsarbetslösheten synas mig böra bliva föremål för

övervägande under enhetliga synpunkter men med tillbörligt utrymme för den

tekniska erfarenhet, varöver kommissionen förfogar.

Vad angår formerna för dessa speciella reservarbetens bedrivande, delar jag

de sakkunnigas åsikt, att förhållandena anvisa den statliga vägen såsom den

normala. Hinder bör dock icke möta att anordna jämväl statskommunala sådana

arbeten, då omständigheterna göra detta lämpligt. Över huvud torde

det få anses nödvändigt, att vid beträdandet av nya vägar erforderlig rörelsefrihet

vid försökens utförande medgives.

I fråga örn sättet för kostnadernas beräkning godtager jag vad de sakkunniga

föreslagit. Ej heller den omfattning, vari de speciella ungdomsreservarbetena

planlagts, ger mig anledning till erinran. Jag har dock ansett mig

böra understryka de sakkunnigas uttalade åsikt, att deltagare i ungdomsre
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 160.

13

servarbetena främst böra utväljas bland sådana arbetslösa, som tidigare icke

alls erhållit någon sysselsättning eller som endast deltagit i kursverksamhet

eller frivillig arbetstjänst.»

De sakkunnigas kostnadsberäkning ar ävensom yttrandena däröver föranleda

departementschefen till följande uttalanden (sid. 60—64 i statsrådsprotokollet) :

»Vid kostnadsberäkningarna lia de sakkunniga uteslutande tagit sikte på

de utgifter, som förutsatts förbundna med realiserandet av det framlagda förslaget.

Däremot hava Kungl. Maj :ts anslagsäskanden för åtgärder i allmänhet

till arbetslöshetens bekämpande lämnats obeaktade. Uppenbarligen mäste vid

det definitiva ställningstagandet nu förordade hjälpåtgärder bedömas såsom

ett led i strävandena att bereda de arbetslösa sysselsättning och uppehälle. Jag

anser mig i detta sammanhang böra erinra örn vad jag tidigare (prop. 234

sid. 33 ff.) uttalat, att antalet hjälpsökande arbetslösa jämte antalet personer,

som komme att beredas arbete genom utav statsmakterna beslutade särskilda

åtgärder för arbetslöshetens bekämpande men vilka eljest skulle kunnat anmäla

sig såsom hjälpsökande, närmast böra i genomsnitt för nästa budgetår

uppskattas till 110,000, därav omkring 100,000 förutsatts vara^hjälpbehövande.

Av dessa hava i avrundat tal 80,000 beräknats kunna erhålla sysselsättning

enligt arbetslinjen och 20,000 bistånd genom.kontantunderstöd. Uppmärksammas

bör vidare, att vid nu återgivna beräkning de hjälpsökandes ålder

icke tagits i betraktande, utan avse siffrorna arbetslöshetsklientelet i dess

helhet. . _ .

De anförda beräkningarna ha av mig framlagts med all reservation för

vanskligheterna att åvägabringa säkra hållpunkter för ett förhandsbedömande.

Gdvetvis göra sig samma svårigheter med sannolikt ökad styrka gällande, da

det blir fråga om att avgöra i vilken utsträckning under nästa budgetår

unga arbetslösa kunna komma att ingå bland de hjälpsökande. Under antagande

att äldre arbetslösa i proportionsvis större omfattning kunna förväntas

finna sysselsättning i den öppna marknaden, skulle åldersgrupperna 16

21 år kunna beräknas utgöra omkring 20 % av samtliga hjälpbehövande eller

i genomsnitt 20,000 personer. Enligt föreliggande uppgifter synes man kunna

approximativt uppskatta de enligt arbetslinjen och undervisningslinjen

hjälpta 16—21-åringarna den 30 november 1933 till omkring 6,800, vilken siffra

dock icke obetydligt ökats vid slutet av mars 1934. Med den av mig förutsatta

utvidgningen av hjälpverksamheten till att avse 15,000 unga arbetslösa i

regelmässigt de nämnda åldersgrupperna skulle sålunda under nästa ^budgetår

en avsevärd del av ungdomsarbetslösheten kunna avhjälpas på någon av

dessa båda vägar. I övrigt stå de vanliga reservarbetena till förfogande, varom

jämväl arbetslöshetskommissionen erinrat. Behovet av kontantunderstöd torde

sålunda kunna förväntas starkt nedgå.

De sammanlagda kostnaderna för de särskilda åtgärderna i anledning av

ungdomsarbetslösheten ha av de sakkunniga angivits till 10,000,000 kronor.

Arbetslöshetskommissionen, som beaktat jämväl det allmänna hjälpprogrammets

möjligheter att tillgodose de unga arbetslösa, har numera beräknat kostnaderna

till ett belopp liggande mellan 10,000,000^ och 3,000,000 kronor.

Vid kostnadsfrågans bedömande måste fasthållas, vad jag nyss erinrat,

nämligen att de hos riksdagen för budgetåret 1934/1935 redan äskade arbetslöshetsanslagen

beräknats på sådant sätt, att samtliga hjälpbehövande skulle

kunna bispringas. Jag har vidare förutsatt, att reservationsanslaget till arbetslöshetens

bekämpande enligt medgivande av riksdagen skulle kunna disponeras

jämväl för de särskilda åtgärderna i anledning av ungdomsarbetslösheten.

Under dessa omständigheter begränsas den nu föreliggande kostnads
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 160.

frågan närmast till att avse merutgifterna vid de arbetslösas bispringande

enligt den av mig förordade planen i förhållande till de beräknade kostnaderna

enligt det förut framlagda förslaget. Man synes härvid vara berättigad

förutsätta, att ett antal av 9,000 unga arbetslösa, vilkas hjälpbehov eljest

skulle tillgodosetts enligt understödslinjen, i stället kommer att bispringas med

anlitande av de nu föreslagna åtgärderna. För kontant understöd åt detta

antal skulle enligt de grunder, som vid den tidigare anslagsberäkningen tilllämpats,

erfordrats 4,500,000 kronor. Då i enlighet med de sakkunnigas förslag

de sammanlagda kostnaderna för åtgärder till hjälp åt de unga arbetslösa

torde kunna uppskattas till omkring 10,000,000 kronor, skulle det nu

ytterligare behövliga anslaget alltså utgöra 5,500,000 kronor eller 2,500,000

kronor mera än som tidigare preliminärt beräknats. Vid denna beräkning har

jag, efter samråd med chefen för finansdepartementet, utgått från att kostnaderna

för ungdomsreservarbetena böra bestridas av skattemedel.

Vad angår administrationskostnaderna vill jag erinra, att jag förutsätter,

att för dessa alltjämt anlitas medel av reservationsanslaget till arbetslöshetens

bekämpande.

Vid bifall till vad jag här och i tidigare till detta års riksdag avlåtna framställningar

föreslagit, skulle alltså för budgetåren 1933/1934 och 1934/1935

följande belopp under femte huvudtiteln stå till förfogande för bekämpande av

arbetslösheten genom kontant understödsverksamhet, kurser och frivillig arbetstjänst

m. m. samt för särskilda åtgärder i anledning av ungdomsarbetslösheten

:

för budgetåret 193311934:

å riksstaten för 1933/1934 anvisat reservationsanslag till

bekämpande av arbetslösheten (riksd. skr. 356/1933) .. kronor 5,000,000

av den vid ingången av budgetåret 1933/1934 befintliga reservationen

å anslaget till bekämpande av arbetslösheten

(riksd. skr. 356/1933) ............................ » 20,000,000

återstående del av nyssnämnda reservation (förslag i prop.

230/1934, sid. 9), beräknad till .................... » 3,650,000

kronor 28,650,000.

Av det enligt 1933 års riksdags skrivelse nr 356 till förfogande ställda

beloppet å sammanlagt 25 miljoner kronor må till åtgärder till bekämpande av

ungdomsarbetslösheten användas 2 miljoner kronor (särsk. utsk. uti. nr 17/

1933, sid. 114).

för budgetåret 1934/1935 (förutom å nyssnämnda belopp, 28.65 miljoner

kronor, uppkommande reservation):

å riksstaten för 1934/1935 äskat reservationsanslag till bekämpande

av arbetslösheten (prop. 235/1934) ........ kronor 9,000,000

å riksstaten för 1934/1935 nu äskat reservationsanslag till

särskilda åtgärder i anledning av ungdomsarbetslösheten » 5,500,000

kronor 14,500,000.

De här upptagna båda reservationsanslagen å sammanlagt 14.5 miljoner

kronor svara mot det i årets statsverksproposition under femte huvudtiteln beräknade

beloppet å 17 miljoner kronor till bekämpande av arbetslösheten.»

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 160.

15

Den betydelsefulla frågan om vidtagande av åtgärder för bekämpande TJtskottet.

av den särskilt ur samhällssynpunkt allvarliga ungdomsarbetslösheten har,

såsom framgår av den i statsrådsprotokollet lämnade redogörelsen, varit

föremål för ingående överväganden såväl vid de senaste årens riksdagar som

genom olika sakkunnigberedningar och myndigheter. Både frågans räckvidd

och det förhållandet, att man här haft att göra med många i viss mening nya

problem har gjort, att man under de gångna åren måst söka pröva sig fram för att

nå en ur olika synpunkter så tillfredsställande lösning som möjligt. Kungl.

Maj:ts nu framlagda förslag, som i huvudsak bygger på en av 1934 års sakkunniga

rörande ungdomsarbetslösheten i mars 1934 framlagd utredning, ansluter

sig till de redan vunna erfarenheterna och synes utskottet i allt väsentligt

kunna godtagas såsom grundval för den fortsatta statliga hjälpverksamheten

på här förevarande område.

Utskottet vill emellertid härvid kraftigt understryka, att de grundlinjer, som

av departementschefen uppdragits och nu av utskottet tillstyrkts, ingalunda

kunna få anses utgöra det slutliga svaret på här förevarande frågor. Ännu

saknas i många hänseenden erfarenhet, och de olika hjälpåtgärderna måste

ofta få karaktären av försök, örn vilkas framgång man ej alltid kan vara förvissad.

Örn och i den mån vunnen erfarenhet kommer att giva anledning till

nya eller förändrade direktiv utgår också utskottet från att sådana komma

att meddelas — därest så är erforderligt efter riksdagens hörande.

Vad departementschefen anfört rörande åldersbegränsningen vid hjälpåtgärderna

och formerna för desamma har icke givit utskottet anledning till erinran.

I detta sammanhang vill utskottet till behandling upptaga vissa av de i

ämnet väckta motionerna, som hava samband med berörda frågor.

I de likalydande motionerna 1:10 och II: 4, vilka väckts före avlåtande till

riksdagen av Kungl. Maj:ts här förevarande proposition, har hemställts örn

utredning rörande förutsättningarna för en statsunderstödd förtidspensionering

av äldre arbetare såsom ett led i den allmänna arbetslöshetspolitiken.

Denna fråga har behandlats av departementschefen, som i statsrådsprotokollet

meddelat, att en av pensionsstyrelsen på hans anmodan åvägabragt utredning

övertygat honom örn att för närvarande den ifrågavarande utvägen

tyvärr icke vore framkomlig. Vidare har departementschefen meddelat, att

han genom kommerskollegium sökt erhålla närmare uppfattning rörande den

utsträckning, i vilken pensionering av arbetare över 67 års ålder inom industrien

kunde antagas föranleda nyanställning av unga arbetslösa. Även den

sålunda företagna undersökningen hade givit ett i stort sett negativt resultat,

såtillvida att en förändring av gällande bestämmelser rörande pensionsförsäkringen

måste anses utgöra en förutsättning för nyanställning på angivna väg

av yngre arbetskraft.

Då de utredningar i av motionärerna angivet syfte, som av departementschefen

så nyligen vidtagits, givit ett i stort sett negativt resultat, finner sig

utskottet icke kunna tillstyrka, att en ny utredning redan nu igångsättes,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 160.

och hemställer för den skull, att här förevarande motioner icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

I de likalydande motionerna I: 222 och 11:491 har hemställts, att riksdagen

måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa örn en allsidig och

förutsättningslös utredning rörande en centralisering av vissa till den samhälleliga

ungdomsvården hörande uppgifter med särskilt beaktande av behovet

av en för detta ändamål särskilt inrättad social ungdomsbyrå samt motsvarande

av statsmakterna understödda kommunala organ med uppgift att utföra

erforderliga undersökningar, att underlätta samarbetet mellan olika inom detta

område verksamma myndigheter, institutioner och organisationer, samt att

inom detta organ en särskild avdelning skall fungera som rådfrågnings- och

upplysningsbyrå för ungdom under 25 år.

Utskottet har funnit åtskilliga av de i här förevarande motioner framförda

synpunkterna beaktansvärda. Utskottet finner sig emellertid icke böra för

närvarande tillstyrka några åtgärder i anledning av motionerna I: 222 och

11:491 och hemställer för den skull, att desamma icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

I de likalydande motionerna 1: 3 och II: 3, vilka väckts före avlåtandet

till riksdagen av Kungl. Maj :ts här förevarande proposition, har hemställts

örn inrättande av en särskild avdelning inom arbetslöshetskommissionen för

behandling av frågor rörande ungdomsarbetslösheten.

Såsom utskottet i det föregående antytt, måste den statliga verksamheten

mot ungdomsarbetslösheten ännu i viss utsträckning anses befinna sig på försöksstadiet.

Med hänsyn härtill finner sig utskottet icke kunna tillstyrka,

att riksdagen nu giver närmare direktiv för organiserandet av den administrativa

apparaten. Även här synes erfarenheten i sinom tid få lämna vägledning.

Utskottet hemställer alltså, att motionerna 1:3 och 11:3 icke må till

någon riksdagens åtgärd föranleda.

Det i motionen II: 643 framförda yrkandet innebär, förutom hemställan örn

avslag på Kungl. Maj:ts här förevarande proposition, förslag örn vidtagande

av vissa i motionen närmare angivna åtgärder för ungdomsarbetslöshetens bekämpande.

För detta ändamål har vidare i motionen hemställts örn ett anslag

å 60,000,000 kronor. Utskottet hemställer, att här förevarande motion icke

må till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Utskottet övergår så till frågan örn åtgärder för beredande av sysselsättning

och utbildning inom respektive yrken.

Departementschefen har i detta sammanhang något berört frågorna örn kollektivavtalens

inverkan på de ungas anställningsmöjligheter inom industrien,

örn förekomsten och inverkan av s. k. lärlingsregulativ samt örn lönedifferentieringen

mellan olika åldersklasser. Då emellertid departementschefen icke

framlagt något förslag i ämnet, anser utskottet sig sakna anledning att i nu

förevarande sammanhang gå in på dessa frågor. Vad i motionen II: 648 i här

förevarande hänseende anförts föranleder icke heller något uttalande från utskottets

sida.

Departementschefen har vidare behandlat de mycket omdebatterade uppsla
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 160.

17

gen att öppna möjligheter för att i utbildningssyfte med bidrag av statsmedel

anställa arbetslös ungdom inom industri och jordbruk. Departementschefen

har erinrat, att de sakkunniga underkastat dessa uppslag en ingående

prövning med negativt resultat. Vad industrien anginge, anför departementschefen,

hade vid remissbehandlingen intet framkommit, som kunde rubba den

förebragta utredningen rörande den praktiska ogenomförbarheten av uppslaget.

Och i frågan örn jordbruket hade departementschefen icke kunnat undgå att

taga intryck av vad som i vissa remissyttranden anförts till förmån för de

sakkunnigas ståndpunkt. Departementschefen anför vidare: »Så mycket synes

mig uppenbart, att uppslaget i vad det avser jordbruk med anställda lönearbetare

är förbundet med så avsevärda risker ur synpunkten av arbetslösheten

i det bela, att utvägen redan av denna anledning måste avvisas såsom

olämplig. Och jämväl i fråga örn de egentliga småbruken möta starka praktiska

betänkligheter, vilka övertygande uppvisats av den sakkunnige. Jag vill

ock erinra, att åtgärder av motsvarande innebörd voro föremål för prövning

av 1933 års riksdag, därvid riksdagen fann sig förhindrad medverka till desammas

vidtagande. Jag anser mig med hänvisning till det nu anförda icke

kunna tillstyrka, att den ifrågavarande utvägen anlitas vid hjälpverksamheten.

»

I åtskilliga motioner bar emellertid hemställts örn vidtagande av åtgärder

för möjliggörande av yrkesutbildning av bär förevarande slag.

I de likalydande motionerna I: 223 och II: 399 bar föreslagits, att riksdagen

måtte av kontantunderstödsmedlen avskilja 500,000 kronor till en stipendiefond

åt sådana arbetslösa ynglingar, som anmäla sig villiga att komma

i lära bos någon av arbetslöshetskommitté godkänd jordbrukare, trädgårdsmästare,

hantverkare eller fiskare.

I motionen I: 224 har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Maj :t begära skyndsamt utarbetande och framläggande av förslag, varigenom

företagare, vilka bedriva hantverk, industri, jordbruk eller annat yrke, må kunna

erhålla viss bestämd ersättning av statsmedel, därest de förbinda sig att

anställa ungdom och lämna dessa nöjaktig yrkesutbildning.

I motionen 1:365 har upptagits ett av egnahemsstyrelsen i dess utlåtande

över 1934 års sakkunnigas utredning framlagt förslag till anordning för de

ungas sysselsättande vid jordbruket. Den av egnahemsstyrelsen framlagda

och i motionen 1:365 upptagna anordningen har ifragasatts skola bedrivas

efter följande riktlinjer:

Arbetslösa liksom innehavare av jordbruk eller trädgårdsbruk, som ville

komma i fråga, hade att göra anmälan därom till hemkommunens arbetslöshetskommitté

eller, där sådan icke vore utsedd, till kommunalnämnden eller

annat motsvarande kommunalorgan, som jämväl borde av eget initiativ verka

för utplaceringen. Såväl arbetssökandens som jordbrukarens lämplighet prövades

efter undersökningar därom. I första hand torde såsom mera förtrogna

med jordbrukets förhållanden uttagas arbetslösa från landsbygden. Dessas

ålder borde icke understiga 16 år och ej heller överstiga 25 år vid uttagandet.

Måhända borde under första anslagsåret, tills någon större erfarenhet

vunnits, företrädesvis jordbruk utan lönearbetare tagas i anspråk. Arbets
Bihang

till riksdagens protokoll 193b. 6 sami. Nr 160. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 160.

givare, som vanligen anlitade annans arbetskraft, torde, där ifrågasatta begränsning

icke ansåges erforderlig, förbinda sig att under anställningstiden

icke inskränka den lejda arbetskraften. Anställningskontrakt skulle upprättas.

Tiden för anställningen torde bestämmas för varje särskilt fall och i regel

icke understiga sex månader.

Hänvisningsförfarande borde kunna tillämpas. För den, som utan att giltig

orsak kunde anses föreligga, slutade före anställningstidens utgång, borde

vidare understöd kunna indmgas.

Hos arbetsgivaren skulle vederbörande åtnjuta kost och logi ävensom möjligen

tvätt, som kunde anses böra ingå i naturaunderhållet. Den kontanta

lönen torde sättas till 20 k 30 kronor i månaden — det lägre beloppet till de

yngre — vilken avlöning för närvarande i regel utginge till elever vid jordbruket.

Den utbetalades av vederbörande kommunalorgan i efterskott månadsvis

till den anställde. För att icke hänsynen till kommunens ekonomiska

uppoffringar skulle verka hämmande på intresset för arbetsförmedlingen kunde

ifrågasättas, örn icke bidraget till kontantlönen borde helt utgå av statsmedel.

I de likalydande motionerna 1:367 och 11:645 har hemställts, att riksdagen

av de medel, som komme att anslås till särskilda åtgärder mot ungdomsarbetslösheten,

måtte anvisa ett förslagsanslag av 360,000 kr. såsom statsbidrag

till beredande av arbetslös ungdom sysselsättning och utbildning inom

jordbruket i huvudsaklig överensstämmelse med av statens egnahemsstyrelse

framlagt förslag, samt att för utbildningskurser i mjölkning för arbetslös

ungdom måtte av samma medel anvisas ett förslagsanslag av 50,000 kr. att

användas enligt av Kungl. Majit utfärdade bestämmelser.

I de likalydande motionerna 1:368 och 11:644 har hemställts, att riksdagen

måtte bemyndiga Kungl. Majit att, efter framställning från de lokala

myndigheterna i Norrbottens län (länsstyrelsen, hushållningssällskap eller länets

arbetslöshetskommittéer) anvisa erforderliga medel för beredande av anställning

i jordbrukarhem för arbetslösa ungdomar.

Slutligen har i motionen II: 648 — under erinran örn vad i motionen I: 365

anförts — föreslagits, att till en början försök i mindre skala måtte företagas.

De skäl, som av 1934 års sakkunniga och departementschefen framförts mot

här förevarande form av den statliga hjälpverksamheten, äro onekligen vägande.

De i ämnet väckta motionerna giva emellertid vid handen, att intresset

för åstadkommande av yrkesutbildning på här förevarande sätt är synnerligen

starkt, särskilt i vad avser jordbruket. Enligt utskottets förmenande är

det också en fråga av största betydelse, huru man genom en vid lämplig ålder

igångsatt och ändamålsenligt bedriven utbildning skall kunna vidmakthålla

eller väcka de ungas intresse särskilt för jordbruksarbete. Utskottet har därför

vid sin prövning av här förevarande motioner kommit till det resultatet,

att det vore önskligt, örn försök i här förevarande hänseende kunde göras. Innan

erfarenhet hunnit vinnas, böra dessa försök givetvis — på sätt även framhållits

i motionen II: 648 — bedrivas endast i mindre skala. Några närmare

direktiv för denna försöksverksamhet har utskottet icke ansett sig böra lämna.

Utskottet vill endast understryka önskvärdheten av att det i motionerna

I: 367 och II: 645 framförda uppslaget örn anordnande av utbildningskurser

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 160.

19

i mjölkning särskilt må komma under omprövning. Utskottet anser vidare,

att överhuvud taget undervisning i ladugårdsskötsel örn möjligt bör meddelas.

Med vad sålunda anförts torde motionerna I: 223 och II: 399, I: 224, I: 365,

I: 367 och II: 645 samt I: 368 och II: 644 ävensom II: 648, sistnämnda motion

i vad den avser här förevarande fråga, få anses besvarade.

Vad departementschefen anfört örn kursverksamheten har icke givit utskottet

anledning till erinran.

I de före avlämnandet till riksdagen av Kungl. Maj :ts här förevarande proposition

väckta, likalydande motionerna I: 4 och II: 8 har hemställts, att riksdagen

måtte besluta, att kommuner, som, enligt av statens arbetslöshetskommission

godkänd kursplan, anordna yrkesutbildningskurser för arbetslösa, även

må tillerkännas bidrag av statsmedel till kostnader för läroböcker, förbrukningsmaterial,

hyra för undervisningslokaler samt för inköp eller förhyrning

av nödiga verktyg för den praktiska yrkesutbildningen.

Vad sålunda yrkats har beaktats i Kungl. Maj:ts här förevarande förslag,

enligt vilket statsbidrag, förutom till lärare och kursledarearvoden enligt hittills

tillämpad ordning, skulle Inropa utgå jämväl till bestridande av kostnaderna

för undervisningsmateriel i enlighet med ett av 1934 års sakkunniga

framlagt förslag. Vid sådant förhållande torde här förevarande motioner icke

behöva föranleda något särskilt uttalande från utskottets sida.

Vad departementschefen anfört rörande inventering av arbetstillfällen, lämpade

för de unga, ävensom i fråga om den frivilliga arbetstjänsten, har icke

givit utskottet anledning till erinran.

I motionen II: 648 har uttalats önskvärdheten av att ledarna för den frivilliga

arbetstjänsten måtte erhålla möjlighet till särskild, härför lämpad utbildning.

Utskottet vill erinra, att 1934 års sakkunniga med avseende å ledarpersonalen

framhållit, att tillgången på lämpliga ledare för den frivilliga arbetstjänsten

vore av central betydelse för verksamheten samt att det därför vore

av utomordentlig vikt, att ej blott till lägerledare utan även till lärare, arbetsledare

och husmödrar utsåges personer med god fackkunskap, pedagogisk

förmåga, ledaregenskaper och fasthet, parad med förståelse för ungdomen.

De sakkunniga hava vidare förklarat, att vid en fortsatt och utökad verksamhet

särskild utbildning av lägerpersonal i vissa fall syntes böra av arbetslöshetskommissionen

anordnas i form av kortare instruktionskurser, varjämte

blivande personal i många fall syntes kunna beredas tillfälle att någon tid

följa arbetet vid ett arbetsläger.

Vad sålunda av de sakkunniga föreslagits har av departementschefen lämnats

utan erinran. Vid detta förhållande finner utskottet motionen II: 648 i

här förevarande del icke behöva föranleda något särskilt uttalande från utskottets

sida.

Vad departementschefen anfört rörande ungdomsreservarbeten har icke givit

utskottet anledning till erinran liksom ej heller de framlagda kostnadsberäkningarna.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 160.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

I. att riksdagen må ■— i anledning av Kungl. Maurts proposition

nr 265 ävensom de i ämnet väckta motionerna -—

a) under femte huvudtiteln till särskilda åtgärder i anledning

av ungdomsarbetslösheten för budgetåret 1934/1935 anvisa

ett extra reservationsanslag av 5,500,000 kronor;

b) godkänna de av departementschefen i statsrådsprotokollet

över socialärenden för den 27 april 1934 förordade grunderna

för ifrågavarande anslags användning under iakttagande

tillika av vad utskottet i det föregående anfört;

c) medgiva att, i den mån sagda anslag visar sig otillräckligt,

medel av det under samma huvudtitel upptagna extra reservationsanslaget

till bekämpande av arbetslösheten må enligt

Kungl. Maj:ts bestämmande jämlikt nyssnämnda grunder

disponeras jämväl till särskilda åtgärder i anledning av

ungdomsarbetslösheten ;

II. att följande motioner, nämligen

inom första kammaren:

nr 3 av herr Sjödahl m. fl.;

nr 4 av herr Sjödahl m. fl.;

nr 10 av herrar Sandén och Sjödahl;

nr 222 av herrar Wagnsson och Lindström;

nr 223 av herr Anton Pettersson m. fl.;

nr 224 av herr Johan Larsson;

nr 365 av herr Gabrielsson;

nr 367 av herrar Sköldén och John Gustavson; och

nr 368 av herr Sandström m. fl.

samt inom andra kammaren:

nr 3 av herr Nilsson i Göteborg m. fl.;

nr 4 av herr Nilsson i Göteborg m. fl.;

nr 8 av herr Frankenberg m. fl.;

nr 399 av herrar Nyblom och Andersson i Leabo;

nr 491 av herr Erlander m. fl.;

nr 643 av herr Brädefors;

nr 644 av herr Nilsson i Antnäs m. fl.;

nr 645 av herr Olsson i Golvvasta m. fl.; och

nr 648 av herrar Thorell och von Seth,

må, i den mån de icke kunna anses besvarade genom vad

utskottet här ovan under I hemställt, icke föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 8 juni 1934.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 160.

21

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Hamrin, Lindblad, Svensson i Kompersmåla,

Nilsson i Malmö, Nilsson i Gränebo, Oscar Olsson, Bagge, Asplund, Walles, Thelin,

Nylander och Jonsson i Lycksele; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Jansson, Strindlund, Törnkvist

i Karlskrona, Jeppsson, Andersson i Höör, Persson i Falla, Svensson i Grönvik,

Jonsson i Eskilstuna, Norsell, Skoglund och Olsson i Staxäng.

Reservation

av herrar Oscar Olsson, Asplund och Jonsson i Eskilstuna, vilka ansett,

att utskottet bort föreslå riksdagen att, med bifall till herrar Wagnssons

och Lindströms samt herr Erlanders m. fl. motioner (I: 222 och II: 491),

besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa örn en allsidig och förutsättningslös

utredning rörande en centralisering av vissa till den samhälleliga

ungdomsvården hörande uppgifter med särskilt beaktande av behovet

av en för detta ändamål särskilt inrättad social ungdomsbyrå samt motsvarande

av statsmakterna understödda kommunala organ med uppgift att

utföra erforderliga undersökningar, att underlätta samarbetet mellan olika

inom detta område verksamma myndigheter, institutioner och organisationer,

samt att inom detta organ en särskild avdelning skall fungera som rådfrågnings-

och upplysningsbyrå för ungdom under 25 år.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1934:420 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående anslag till särskilda åtgärder i anledning av ungdomsarbetslösheten jämte i ämnet vä s. 1 i texten