Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till särskilda åtgärder i anledning av ungdomsarbetslösheten jämte i ämnet väckta motioner.
1934-06-08 · 21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1934:160, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till särskilda åtgärder i anledning av ungdomsarbetslösheten jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 160.
1
Nr 160.
Ankom till riksdagens kansli den 8 juni 1934 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
till särskilda åtgärder i anledning av ungdomsarbetslösheten
jämte i ämnet väckta motioner.
(3:e och 4:e avd.)
I den till riksdagen avlåtna, den 3 januari 1934 dagtecknade propositionen
(nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1934/1935
har Kungl. Maj:t (punkt 9 av det vid propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet
över socialärenden för nämnda dag) föreslagit riksdagen att,
i avbidan på särskild proposition i ämnet, till bekämpande av arbetslösheten
för budgetåret 1934/1935 beräkna ett extra reservationsanslag av 17 miljoner
kronor.
Sedermera har Kungl. Majit i en till riksdagen avlåten, den 9 mars 1934
dagtecknad propositon, nr 235, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för sistnämnda dag föreslagit riksdagen,
bland annat, att för budgetåret 1934/1935 anvisa dels under femte huvudtiteln
till bekämpande av arbetslösheten ett extra reservationsanslag av 9,000,000
kronor, dels bland utgifter för kapitalökning under rubrik »Fonden för förlag
till statsverket» till statliga och statskommunala reservarbeten ett extra reservationsanslag
av 46,000,000 kronor, att utgå av lånemedel.
I omförmälda statsrådsprotokoll erinrades därom, att Kungl. Majit den
8 december 1933 bemyndigat chefen för socialdepartementet att tillkalla särskilda
sakkunniga att inom socialdepartementet biträda med fortsatt utredning
i olika hänseenden av frågor sammanhängande med ungdomsarbetslösheten
och åtgärder i anledning av densamma. Enär de ifrågavarande sakkunniga
då ännu icke hunnit fullgöra sitt uppdrag, förklarade sig departementschefen
icke beredd att taga ståndpunkt till frågan örn de åtgärder, som lämpligen
kunde vidtagas till avhjälpande av ungdomsarbetslösheten, utan anhöll departementschefen
att senare få återkomma till denna angelägenhet. Beträffande
kostnaderna under nästkommande budgetår för verksamheten i fråga
förordade departementschefen, att de i första hand skulle bestridas från ett
för ändamålet särskilt upptaget anslag, varför hänsyn till ifrågavarande kostnader
icke behövde tagas vid beräkningen av anslaget till bekämpande av
arbetslösheten. Från detta borde emellertid av praktiska skäl alltjämt bestridas
de centrala administrationskostnaderna för sagda verksamhet, varvid
departementschefen tillika förutsatte, att hinder icke borde möta att, därest
Kungl. Maj :t så funne erforderligt, taga detsamma i anspråk jämväl för hjälp
åt unga arbetslösa.
I en till riksdagen avlåten, den 27 april 1934 dagtecknad proposition, nr
Bihang till riksdagens protokoll 1934. 6 sami. Nr 160. 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 160.
265, har Kungl. Majit därefter under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för sistnämnda dag, föreslagit riksdagen
att
dels under femte huvudtiteln till särskilda åtgärder i anledning av ungdomsarbetslösheten
för budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra reservationsanslag
av 5,500,000 kronor; dels godkänna de av departementschefen i statsrådsprotokollet
förordade grunderna för ifrågavarande anslags användning; dels ock
medgiva, att, i den mån sagda anslag visar sig otillräckligt, medel av det
under samma huvudtitel upptagna extra reservationsanslaget till bekämpande
av arbetslösheten må enligt Kungl. Maj :ts bestämmande jämlikt nyssnämnda
grunder disponeras jämväl till särskilda åtgärder i anledning av ungdomsarbetslösheten.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft följande motioner,
nämligen
två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av herrar
J. Sandén och E. Sjödahl (I: 10) och den andra inom andra kammaren av
herr O. Nilsson i Göteborg m. fl. (11:4), vari hemställts, att riksdagen måtte
besluta att i skrivelse till Kungl. Majit begära en skyndsam och allsidig utredning,
omfattande förutsättningarna för en statsunderstödd förtidspensionering
som ett led i vår allmänna arbetslöshetspolitik med särskilt beaktande av
betryggande garantier för nyanställning efter grunder, som utredningen finner
anledning föreslå, samt i vilken utsträckning statlig kontroll är behövlig
för att anpassa den tekniska utvecklingen på arbetsmarknaden till den förefintliga
tillgången på arbetstillfällen och arbetskraft;
två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herrar
R. Wagnsson och R. Lindström (I: 222) och den andra inom andra kammaren
av herr T. Erlander m. fl. (II: 491), vari hemställts, att riksdagen måtte
besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa örn en allsidig och förutsättningslös
utredning rörande en centralisering av vissa till den samhälleliga ungdomsvården
hörande uppgifter med särskilt beaktande av behovet av en för
detta ändamål särskilt inrättad social ungdomsbyrå samt motsvarande av statsmakterna
understödda kommunala organ med uppgift att utföra erforderliga
undersökningar, att underlätta samarbetet mellan olika inom detta område
verksamma myndigheter, institutioner och organisationer, samt att inom detta
organ en särskild avdelning skall fungera som rådfrågnings- och upplysningsbyrå
för ungdom under 25 år;
två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr E.
Sjödahl m. fl. (I: 3) och den andra inom andra kammaren av herr O. Nilsson i
Göteborg m. fl. (II: 3), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta att för de
åtgärder, som av statsmakterna vidtagas för motverkande och bekämpande av
ungdomsarbetslösheten, samt för handhavande av därmed sammanhängande
speciella upplysningsfrågor och utredningsarbeten tillsättes inom det av statsmakterna
inrättade organet för arbetslöshetens bekämpande en särskild avdelning,
sammansatt av representanter för statliga och kommunala organ samt
arbetsgivar-, arbetar- och ungdomsorganisationer; skolande till denna av del
-
Statsutskottets utlåtande Nr 160.
3
ning hänvisas frågor rörande all arbetslös ungdom inom såväl industri, jordbruk,
skogsbruk och fiske som inom hantverk, handel och samfärdsel samt
ungdom utgående från högskolor och jämförliga läroanstalter;
en inom andra kammaren av herr J. H. Brädefors väckt motion (II: 643),
vari hemställts, att Kungl. Maj:ts proposition nr 265 måtte avslås, att frivilliga
verkliga yrkeskurser införas och att ungdomen i dessa erhåller samma
understöd som den övriga arbetslösa ungdomen, att arbeten till avtalsenliga
löner beredes den arbetslösa ungdomen, att i de fall arbete inte kan beredas
den arbetslösa ungdomen densamma måtte erhålla kontantunderstöd, som utgår
i likhet med den av motionären tidigare väckta motionen angående understödsverksamheten
för de arbetslösa, samt att till ungdomsarbetslöshetens bekämpande
anslås 60 miljoner kronor;
två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr A.
Pettersson m. fl. (I: 223), och den andra inom andra kammaren av herrar G.
Nyblom och G. E. Andersson i Leabo (II: 399), vari hemställts, att riksdagen
måtte av kontantunderstödsmedlen avskilja 500,000 kr. till en stipendiefond
för arbetslös ungdom i det syfte motionen angivit;
en inom första kammaren av herr J. Larsson i Örbyhus väckt motion (I:
224), vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t begära
skyndsamt utarbetande och framläggande av förslag, varigenom företagare
i enlighet med vad i motionen anförts må kunna erhålla viss bestämd ersättning
av statsmedel, därest de förbinda sig att anställa ungdom och lämna dessa
nöjaktig yrkesutbildning;
en inom första kammaren av herr N. Gabrielsson väckt motion (I: 365), vari
hemställts, att i blivande hjälpsystem för ungdomsarbetslöshetens avhjälpande
upptaga en anordning för de ungas sysselsättande vid jordbruket i överensstämmelse
med i motionen uppdragna riktlinjer;
två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herrar
K. I. Sköldén och J. Gustavson (I: 367) och den andra inom andra kammaren
av herr C. G. Olsson i Golvvasta m. fl. (II: 645), vari hemställts, att riksdagen
av de medel, som komma att anslås till särskilda åtgärder mot ungdomsarbetslösheten
enligt Kungl. Maj:ts proposition nr 265, ett förslagsanslag av
360,000 kr. måtte anvisas såsom statsbidrag till beredande av arbetslös ungdom
sysselsättning och utbildning inom jordbruket i huvudsaklig överensstämmelse
med av statens egnahemsstyrelse framlagt förslag, samt att för utbildningskurser
i mjölkning för arbetslös ungdom måtte av samma medel anvisas ett
förslagsanslag av 50,000 kr. att användas enligt av Kungl. Maj:t utfärdade
bestämmelser;
två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr
V. Sandström m. fl. (I: 368) och den andra inom andra kammaren av herr N.
E. Nilsson i Antnäs m. fl. (II: 644), vari hemställts, att riksdagen måtte bemyndiga
Kungl. Majit att, efter framställning från de lokala myndigheterna
i Norrbottens län (länsstyrelsen, hushållningssällskap eller länets arbetslöshetskommittéer),
anvisa erforderliga medel för beredande av anställning i jordbrukarhem
för arbetslösa ungdomar;
4
Statsutskottets utlåtande Nr 160.
en inom andra kammaren av herrar E. Thorell och T. G. v. Seth väckt motion
(II: 648), vari hemställts, att riksdagen vid behandling av Kungl. Maj:ts
proposition nr 265 ville beakta vissa av motionärerna framförda synpunkter;
samt
två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av herr
E. Sjödahl m. fl. (I: 4) och den andra inom andra kammaren av herr E. Frankenberg
m. fl. (II: 8), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta att kommuner,
som, enligt av statens arbetslöshetskommission godkänd kursplan, anordna
yrkesutbildningskurser för arbetslösa, även må tillerkännas bidrag av
statsmedel till kostnader för läroböcker, förbrukningsmaterial, hyra för undervisningslokaler
samt för inköp eller förhyrning av nödiga verktyg för den
praktiska yrkesutbildningen.
Beträffande de av motionärerna till stöd för deras framställningar anförda
skälen hänvisar utskottet, i den mån ej redogörelse lämnas här nedan, till
motionerna I: 10, I: 222, I: 3, II: 643, I: 223, I: 224, I: 365, I: 367, I: 368,
II: 648 och I: 4.
Spörsmålet örn ungdomsarbetslösheten föranledde 1931 års riksdag att hemställa
örn utredning rörande utvägarna att med hänsyn till den förefintliga
arbetslösheten bland ungdomen för densamma underlätta förvärvandet av
yrkesutbildning samt angående möjligheterna till förbättrad arbetsförmedling
för ungdom över 18 år och å orter, varest den offentliga arbetsförmedlingen
ännu icke ernått effektiv organisation. I anledning härav bemyndigade Kungl.
Maj:t den 12 juni 1931 chefen för ecklesiastikdepartementet att tillkalla sakkunniga
för frågans utredning (ungdomsarbetslöshetssakkunniga).
Vid behandlingen av förslag till 1933 års riksdag angående åtgärder till arbetslöshetens
bekämpande anförde chefen för socialdepartementet (proposition
216/1933 sid. 15), att den sida av arbetslöshetsfrågan, som avsåg läget för
de unga, vilka uppnått arbetsför ålder men ännu icke lyckats få fast anställning
i något yrke, måste ägnas alldeles särskild uppmärksamhet. Enligt departementschefens
mening kunde vissa i ärendet framlagda förslag endast
vinna på att senare i ett sammanhang upptagas till närmare skärskådande, i
syfte att förslag i ämnet skulle kunna föreläggas 1934 års riksdag.
Emellertid föreslog Kungl. Maj :t i samband med proposition om införande
av frivillig arbetslöshetsförsäkring en utbyggnad i olika avseenden av den
offentliga arbetsförmedlingen, därvid, bland annat, beaktades önskemålen örn
åstadkommande av en effektivare arbetsförmedling för ungdom.
Särskilda utskottet vid 1933 års riksdag anslöt sig i sitt av riksdagen godkända
utlåtande nr 17 till departementschefens nyssnämnda i propositionen
nr 216 uttalade uppfattning. Utskottet förklarade i samband därmed, att en
vidare utveckling av särskilda anordningar för arbetsförmedling för ungdom
vore synnerligen önskvärd, och uttryckte sin förhoppning, att angelägenheten
därav måtte i möjligaste mån av Kungl. Maj:t beaktas. Därest förslaget örn
arbetslöshetsförsäkring och därmed sammanhängande omorganisation av ar
-
Statsutskottets utlåtande Nr 160.
5
betsförmedlingen icke av riksdagen bifölles, ansåge sig utskottet emellertid
icke kunna på den dittillsvarande utredningen tillstyrka, att enbart med hänsyn
till behovet av effektivare arbetsförmedling för ungdom omläggning skedde
av grunderna för statsbidrag till förmedlingen.
I anledning av väckta motioner uttalade sig utskottet därjämte i vissa frågor,
som sammanhänga med ungdomsarbetslösheten. Utskottet tillstyrkte salunda,
att försöksvis skulle anordnas viss form av s. k. frivillig arbetstjänst
samt friluftskurser för manlig ungdom. Därvid framhöll utskottet tillika,
att, örn de erfarenheter, som under budgetåret 1933/1934 vunnes av dylika åtgärder,
därtill gåve anledning, ett på dessa grundat förslag i ämnet syntes
vara att motse till nästa års riksdag. Frågan örn lämpliga arbetsobjekt utgjorde
därvid ett spörsmål, som behövde göras till föremål för närmare övervägande.
Ett motionsvis väckt förslag örn pensionering av äldre arbetare i syfte
att bereda arbetstillfällen för unga arbetare fann utskottet sig icke kunna
tillstyrka men förordade, att frågan gjordes till föremål för närmare utredning
i samband med den allmänna undersökning av medlen mot ungdomsarbetslösheten,
som departementschefen i hans nyss återgivna uttalande förebådat.
Motionsvis framställda förslag örn provisorisk utvidgning av den ordinarie
skolorganisationen såsom ett led i strävandena att bekämpa ungdomsarbetslösheten
avstyrktes ävenledes av utskottet utom i vad angick användande av
arbetslöshetsmedel för möjliggörande av kurser för unga arbetslösa vid kommunala
och enskilda yrkesundervisningsanstalter samt för upprättande och
drift av provisoriska folkhögskolor och extra folkhögskoleavdelningar för unga
arbetslösa. Utskottet sade sig förvänta, att med ledning av de erfarenheter,
som i sistnämnda hänseenden komme att vinnas under innevarande budgetår,
ett närmare utarbetat förslag i ämnet skulle, därest omständigheterna därtill
föranledde, av Kungl. Majit föreläggas 1934 års riksdag.
Vidare må erinras örn riksdagens medgivande, att, för den händelse det vid
fortsatt utredning visade sig lämpligt och ändamålsenligt, viss del av det för
bekämpande av ungdomsarbetslösheten anvisade beloppet av Kungl. Majit
finge användas för understöd åt s. k. arbetskolonier. Riksdagen medgav tilllika,
att av det för bekämpande av arbetslösheten anvisade anslaget, ett belopp
av 2,000,000 kronor finge användas till åtgärder mot ungdomsarbetslösheten.
1933 års riksdag avslog Kungl. Majits förslag rörande arbetslöshetsförsäkring
samt lämnade i anledning därav jämväl förslagen i vad de avsågo den
offentliga arbetsförmedlingen utan bifall.
Med anledning av vad som sålunda förevarit, beslöt Kungl. Majit den 8
december 1933 bemyndiga chefen för socialdepartementet tillkalla tre sakkunniga
att inom departementet biträda med fortsatt utredning i olika hänseenden
av frågor sammanhängande med ungdomsarbetslösheten och åtgärder i anledning
av densamma.
Dc sakkunniga, vilka antogo benämningen 1934 ars sakkunniga rörande
ungdomsarbetslösheten, överlämnade den 29 mars 1934 till departementsche
-
6
Statsutskottets utlåtande Nr 160.
fen utredning angående åtgärder för bekämpande av ungdomsarbetslösheten,
vilken utredning därefter befordrats till trycket och intagits i serien statens
offentliga utredningar (1934: 11).
Över utredningen hava ett stort antal myndigheter avgivit yttranden.
Efter att hava redogjort för de sakkunnigas undersökningar rörande bland
annat ungdomsarbetslöshetens omfattning, hittills vidtagna åtgärder för bekämpande
av densamma samt rörande i vad mån och på vad sätt de olika
åldersgrupperna arbetslösa kommit i åtnjutande av det allmännas hjälpåtgärder,
går departementschefen in på frågan örn åldersbegränsningen vid hjälpåtgärderna
och formerna för desamma (sid. 20—32 i statsrådsprotokollet).
Efter en resumé av de sakkunnigas förslag härutinnan och yttranden över
detsamma anför departementschefen för egen del i huvudsak följande:
»Till grund för övervägandet av frågan örn den omfattning och de former,
som under nästkommande budgetår böra givas åt hjälpåtgärderna i anledning
av ungdomsarbetslösheten, måste läggas en uppskattning av det ifrågavarande
arbetslöshetsklientelets sannolika storlek. I detta avseende ha de sakkunnigas
undersökningar givit till resultat, att vid slutet av november månad 1933 ej
mindre än 57,400 personer i åldern 16—25 år voro anmälda såsom hjälpsökande
hos de lokala arbetslöshetskommittéerna. Av dessa kommo ej fullt
4,600, eller omkring 8 %, på åldersgruppen 16—17 år, omkring 17,700, eller
30 %, på åldersgruppen 18—20 år samt omkring 35,000, eller 62 %, på åldersgruppen
21—25 år.
Undersöker man hur vid nyssnämnda tidpunkt de anlitade hjälpåtgärderna
fördelat sig å de olika ålderskategorierna, ger utredningen vid handen, att av
16—17-årsgruppen 110, eller 2.4 %, erhållit hjälp enligt arbetslinjen, 381, eller
8.4 %, enligt undervisningslinjen och 1,092, eller 23.9 %, enligt understödslinjen.
I fråga örn gruppen 18—20 år utgöra motsvarande siffror 2,989, 1,328 och
4,394, motsvarande resp. 16.9 %, 7.5 % och 24.8 %. Och vad slutligen angår
gruppen 21—25 år, ställa sig siffrorna på följande sätt: 8,519, 1.495 och
10,300 eller 24.3 %, 4.3 % och 29.3 % för respektive hjälpformer. De icke hjälptas
antal är, såsom av de lämnade uppgifterna framgår, mycket stort. Av
16—17-åringarna hade omkring 3,000 eller 65 %, av 18—20-åringarna 9,000
eller 51 % och av 21—25-åringarna 14,800 eller 42 % lämnats alldeles utan
bistånd.
Det torde emellertid böra uppmärksammas, att vid slutet av mars månad
1934 förhållandena utvecklat sig i en betydligt mera gynnsam riktning, i det
att vid nämnda tidpunkt av samtliga tre åldersgrupper omkring 20,000 voro
sysselsatta enligt arbets- och undervisningslinjerna. Alltjämt hade emellertid
omkring 37,000 unga arbetslösa icke beretts sysselsättning.
När det gäller bedömandet av det föreliggande siffermaterialets betydelse
för belysning av det verkliga läget, synes det mig visserligen sannolikt, att
den faktiska arbetslösheten inom gruppen 16—17 år är större än vad siffrorna
i och för sig utvisa. De sakkunniga lära få anses ha påvisat åtskilliga omständigheter,
som medverka till att antalet anmälda arbetslösa inom denna
grupp °icke är representativt för arbetslöshetens verkliga omfattning i
dessa åldrar. Å andra sidan har av socialstyrelsen framhållits, att beträffande
nämnda åldersgrupp läget på arbetsmarknaden icke kunde anses så
allvarligt som för de båda andra. Ett analogt betraktelsesätt har anlagts av
centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund, ehuru därvid viss skillnad
gjorts mellan förhallandena i städerna och på landsbygden. Uppmärksammas
Statsutskottets utlåtande Nr 160.
7
bör, att det stora flertalet av de arbetslösa 16—17-åringarna befinner sig å
landsbygden, i det att endast omkring 900'' äro hemmahörande i städerna. Av
dessa senare ha något flera än hälften lämnats utan hjälp. Även med beaktande
av att antalet arbetslösa i nämnda ålder i verkligheten torde vara
större än det redovisade, synas mig dock svårigheterna beträffande denna
kategori avsevärt mindre allvarliga än för den närmast följande åldersgruppen.
I mån av gynnsammare konjunkturläge torde man kunna förutsätta, att
den av socialstyrelsen påvisade förbättringen skall förhållandevis starkt göra
sig gällande till begränsning av arbetslösheten inom den yngsta, gruppen.
Ehuru de sakkunniga icke ifrågasatt någon förändring i hittills tillämpad
åldersbegränsning vid hjälpåtgärderna för de unga arbetslösa och salunda utgått
ifrån att desamma alltjämt skulle avse aldrarna 16 25 ar, hava de sakkunniga
likväl betonat, att de arbetslösa i gruppen 21 25 ar representera en
övergångskategori, beträffande vilken de i fråga örn äldre arbetslösa, tillämpade
hjälpformerna företrädesvis borde anlitas. Denna åsikt biträder jag med
den jämkningen, att gränsen synes mig böra förläggas vid 22-årsåldern.
Efter min uppfattning saknas anledning att normalt räkna med denna grupp
vid de speciella åtgärderna i fråga örn de ungas arbetslöshet. Skål härtill
föreligger så mycket mindre, som jag vid beräknandet av medel för de allmänna
åtgärderna för arbetslöshetens bekämpande under nästa budgetår förutsatt
en så väsentlig utökning av arbetslinjen, att de arbetslösa i. mycket
betydande utsträckning skulle kunna erhålla sysselsättning och försörjning på
denna väg under motsvarande begränsning av kontantunderstödsverksamheten.
Enligt min mening bör kampen mot ungdomsarbetslösheten främst inriktas
på att skapa avsevärt förbättrade förhallanden för arbetslös ungdom i åldern
18—21 år. Storleken av denna grupp kan icke exakt beräknas ur de sakkunnigas
siffermaterial. Utgår man emellertid därifrån, att, såsom jag redan
erinrat, antalet anmälda arbetslösa i åldern 18—20 år utgör 17,700 och i 21- årsåldern en femtedel av hela gruppen 21—25 ar, skulle totala antalet arbetslösa
i nyssnämnda ålder, 18—21 år, kunna uppskattas till i runt tal 25,000.
Sannolikt är arbetslöshetstrycket inom denna grupp .större än inom den yngre
och äldsta av här ifrågakommande grupper, samtidigt som vid redovisningstillfället
kunnat konstateras, att .endast omkring */* av densamma beretts
hjälp i form av arbete eller undervisning.
Av vad jag anfört synes mig uppenbart, att den nu berörda^, sidan av ungdomsarbetslöshetsfrågan
är av så allvarlig innebörd, att den mäste ägnas särskild
uppmärksamhet. Den tvungna sysslolösheten i det angivna skedet av
livet är ur många synpunkter särskilt ödesdiger. Den utgör ett hinder för de
ungas förvärvande av erforderlig yrkesutbildning. Och sysslolösheten i och
för sig åstadkommer i många fall psykiska och moraliska skadeverkningar,
som sätta sin prägel på den unges hela framtida liv.
Med den stora omfattning, som ungdomsarbetslösheten haft och alltjämt
har, framför allt i de nordligare delarna av landet, står man. inför faran, att
en betydande del av vår ungdom kan komma att befinna sig i den situationen
att icke förmå inordna sig i regelbundet arbete, även i den män sådant vid
förbättrade konjunkturer erbjuder sig. Risk föreligger för visso, att .denna
långvarigt arbetslösa ungdom kommer att representera en mindervärdig arbetskraft.
Och det får icke heller förbises, att dc känslor av bitterhet, som
arbetslösheten framkallar hos de unga, äro ägnade att grundlägga olyckliga
motsättningar och upprivande inre slitningar inom samhällslivet.
Under dessa omständigheter måste samhället väsentligen intensifiera åtgärderna
för att lämna de av ungdomsarbetslösheten hemsökta bistånd. De
stora oell säkerligen i många fall obotliga skador, som arbetslösheten redan
tillfogat vårt folks ungdom, uppfordra till en betydligt vidgad och mera
8
■Statsutskottets utlåtande Nr 160.
energiskt bedriven verksamhet, i syfte att rädda de unga från allvarligare
följder av långvarig arbetslöshet. Om nödvändigheten härav har meningsskiljaktighet
icke heller förelegat bland de hörda myndigheterna oell organisationerna.
Även om man med en avtagande arbetslöshet i det hela kan hysa förhoppning
örn
användning för sin arbetskraft inom förvärvslivet, nödgas man tyvärr räkna
med att svårigheterna därmed icke bringas ur världen. Den stora ökning
av de ungas andel i de produktiva åldersklasserna, som för närvarande kan
konstateras och som kan väntas fortsätta under de närmaste åren, i förening
med industriens fortgående rationalisering, kommer otvivelaktigt att göra det
föreliggande allvarliga problemet aktuellt under en rätt avsevärd framtid.
När man går att överväga botemedel mot det onda, kan man därför icke slå
sig till ro med att man står inför en snart övergående samhällsskada.
I fråga örn den allmänna planläggningen av hjälpverksamheten kan jag i
huvudsak skänka min anslutning till det av de sakkunniga framlagda programmet,
vilket synes mig omsorgsfullt och väl avvägt. Från olika håll har
detsamma vunnit i väsentliga avseenden oförbehållsam anslutning. Det torde
sålunda till en början få anses klart, att kampen mot ungdomsarbetslösheten
främst måste inriktas på att genom en lämplig utbildning öka de ungas framtida
försörjningsmöjligheter, samtidigt med att sysselsättning beredes dem under
arbetslöshetsperioden. Ur denna synpunkt måste den rena understödsverksamheten,
vilken vid undersökningstidpunkten omfattade ungefär fjärdedelen
av de^hjälpsökande i åldern 16—21 år och mer än hälften av de hjälpta, betraktas.
såsom en mycket otillfredsställande form för samhällets bistånd. Principiellt
är jag sålunda fullt ense med de sakkunniga därom, att ansträngningarna
måste koncentreras på att åt arbetslinjen och undervisningslinjen giva
en dominerande plats vid ungdomsarbetslöshetens bekämpande. I det följande
kommer jag att ingå på en närmare prövning av de föreslagna åtgärderna till
realiserande av detta syfte.
Då de sakkunniga gått att dryfta formerna för de utvidgade åtgärderna
mot ungdomsarbetslösheten, ha de låtit sig angeläget vara att icke ifrågasätta
sådana ändringar i nu gällande hjälpsystem, att grunderna för detta
skulle komma att rubbas. Denna allmänna utgångspunkt föranleder under
föreliggande omständigheter ingen erinran från min sida. Skillnaden är sålunda
väsentligen kvantitativ och betingad av det synnerligen stora hjälpbehov,
som genom utredningen vitsordats vara för handen. I den mån jämkning i
fastställda grunder påkallats, har detta föranletts av en strävan att med ledning
av erfarenheter från den hittills i mindre skala bedrivna försöksverksamheten
öka intresset för lokal medverkan vid hjälpåtgärderna. Till dessa förhållanden
återkommer jag i det följande.
I detta sammanhang anser jag mig böra uppmärksamma det jakande, som
framställts av länsstyrelsen i Västerbottens län, av innebörd, att åt lokala
organ, länsnämnder, skulle kunna uppdragas vissa självständiga uppgifter
vid hjälpverksamhetens organiserande. Den föreslagna ordningen skulle sannolikt
medföra praktiska fördelar, särskilt i vissa landsdelar. Men å andra
sidan förutsätter förslaget, sådant det föreligger, en så betydande förändring i
den ställning, statens arbetslöshetskommission enligt de av 1933 års riksdag
meddelade direktiven intager, att jag icke för närvarande är beredd tillstyrka
detsamma. . Enligt min mening vore det dock en bestämd vinst, om hjälpåtgärderna
i fråga örn ungdomsarbetslösheten kunde omhänderhavas av länsorgan,
vilkas främsta uppgift borde vara att taga initiativ till anordningar
för att bereda de unga arbetslösa sysselsättning och utbildning samt förmedla
samarbete med de organisationer, inom vilkas verksamhetsområden arbets
-
Statsutskottets utlåtande Nr 160.
9
objekten befinna sig. Med denna begränsning anser jag mig hava anledning
överväga åtgärder i det nämnda förslagets syfte.
Jag förordar alltså, i väsentlig anslutning till de sakkunnigas i remissyttrandena
i allmänhet tillstyrkta förslag, avsevärt vidgade.åtgärder för
sysselsättning och utbildning av unga arbetslösa, företrädesvis i åldern 18—
21 år, och beräknar, att under instundande budgetår på dessa vägar verksamt
stöd skall kunna lämnas åt i genomsnitt omkring 15,000 arbetslösa. Med
hänsyn till omfattningen av det tidigare framlagda allmänna hjälpprogrammet
torde man vara berättigad förutsätta, att hjälpbehovet beträffande en
mycket avsevärd del av de unga arbetslösa skall under sagda budgetår bliva
tillgodosett under en motsvarande begränsning av understödslinjen. Till denna
fråga återkommer jag i fortsättningen.
I detta sammanhang vill jag slutligen framhålla, att jag låtit verkställa en
särskild undersökning rörande möjligheterna att på annan väg åstadkomma
en lättnad i ungdomsarbetslösheten. Jag åsyftar härvid åtgärder för underlättande
av arbetsgivarnas frivilliga pensionering av äldre arbetare. .På min
anmodan har pensionsstyrelsen avgivit yttrande, huruvida och i vilka avseenden
sådana ändringar i lagen örn allmän pensionsförsäkring, som kunna
vara ägnade att befordra förenämnda syfte, skulle kunna — utan avvaktande
av ståndpunktstagandet till 1928 års pensionsförsäkringskommittés blivande
förslag ■— vidtagas. Den utredning, som från styrelsens sida åvägabragts, har
emellertid övertygat mig örn att för närvarande den ifrågavarande utvägen ^tyvärr
icke är framkomlig. Vidare har jag genom kommerskollegium sökt erhålla
närmare uppfattning rörande den utsträckning, i vilken pensionering av .arbetare
över 67 års ålder inom industrien kan antagas föranleda nyanställning
av unga arbetslösa. Även den sålunda företagna undersökningen har givit
ett i stort sett negativt resultat, såtillvida att en förändring av gällande bestämmelser
rörande pensionsförsäkringen måste anses utgöra en förutsättning
för nyanställning på angivna väg av yngre arbetskraft.»
Departementschefen upptager därefter (sid. 32—40 i statsrådsprotokollet)
frågan om åtgärder för beredande av sysselsättning och utbildning inom respektive
yrken. Efter en redogörelse för de sakkunnigas utredning och yttrandena
i ämnet anför departementschefen följande:
»De sakkunnigas undersökningar rörande anvisandet av vidgade arbetsområden
och arbetstillfällen, särskilt lämpade för arbetare i de åldersgrupper, varom
här är fråga, hava icke lett till positivt resultat. Däremot är utredningen
i andra avseenden ägnad att principiellt belysa ungdomsarbetslöshetens .problem.
Jag åsyftar härvid de sakkunnigas klarläggande av kollektivavtalens inverkan
på de ungas anställningsmöjligheter inom industrien. På vissa håll har man
hyst den föreställningen, att gällande avtalsbestämmelser i fråga, örn såväl
avlönings- som arbetsvillkor skulle väsentligen försämra utkomstmöjligheterna
för de unga. De sakkunnigas utredning hilrutinnan, vilken i grundläggande
punkter företagits under medverkan av representanter för arbetsgivare och
arbetare, har ådagalagt, att de yppade farhågorna i stort sett äro ogrundade.
De sakkunniga ha sålunda icke kunnat konstatera något påtagligt samband
mellan ungdomsarbetslöshetens omfattning och avtalens lönevillkor. Icke heller
ha do sakkunnigas ingående undersökningar rörande förekomsten och inverkan
av s. k. lärlingsregulativ givit stöd för den uppfattningen, att avtalsbestämmelserna,
vad industrien beträffar, äga större betydelse för ungdomsarbetslösheten.
Vad slutligen angår lönedifferentieringen mellan olika åldersklasser,
har det visserligen låtit sig konstatera, att denna väl kan medverka till
en omgruppering inom arbetslöshetsklientelet, men att den totala omfattningen
10
Statsutskottets utlåtande Nr 160.
av ungdomsarbetslösheten i och för sig icke därav röner något mera påtagligt
inflytande.
Yad de sakkunniga i nu angivna avseenden anfört har i det hela lämnats
utan erinran av de hörda myndigheterna. Även jag finner slutsatserna väl
dokumenterade, och jag saknar därför anledning att överväga åtgärder i reglerande
syfte.
Likaledes lära de sakkunniga få anses ha förebragt övertygande skäl för
att frågan om tidpunkten för värnpliktstjänstgöringen icke i nu förevarande
sammanhang äger större praktisk betydelse. De ungas möjligheter till anställning
i yrkena torde knappast nämnvärt ökas genom ändrade författningsbestämmelser
på detta område.
Jag kommer så till de mycket omdebatterade uppslagen att öppna möjligheter
för. att i utbildningssyfte med bidrag av statsmedel anställa arbetslös
ungdom inom industri och jordbruk. De sakkunniga ha underkastat dessa
uppslag en ingående prövning med negativt resultat. Vad industrien angår,
har vid remissbehandlingen intet framkommit, som kan rubba den förebragta
argumenteringen för den praktiska ogenomförbarheten av uppslaget. Och i
fråga örn jordbruket har jag icke kunnat undgå att taga intryck av vad som
i .vissa remissyttranden anförts till förmån för de sakkunnigas ståndpunkt.
Visserligen hava statens egnahemsstyrelse och länsstyrelsen i Norrbottens län,
den senare med omedelbart hänsynstagande till föreliggande lokala förhållanden,
gjort gällande en från de sakkunnigas avvikande mening. Men härvid
är att märka, att de ifrågavarande yttrandena knappast förmått vederlägga
de vägande praktiska skäl, som de sakkunniga andragit.
Så mycket synes mig uppenbart, att uppslaget i vad det avser jordbruk
med anställda lönearbetare är förbundet med så avsevärda risker ur synpunkten
av arbetslösheten i det hela, att utvägen redan av denna anledning måste
avvisas såsom olämplig. Och jämväl i fråga örn de egentliga småbruken möta
starka praktiska betänkligheter, vilka övertygande uppvisats av de sakkunniga.
Jag vill ock erinra, att åtgärder av motsvarande innebörd voro föremål
för prövning av 1933 års riksdag, därvid riksdagen fann sig förhindrad
medverka till desammas vidtagande. Jag anser mig med hänvisning
till det. nu anförda icke kunna tillstyrka, att den ifrågavarande utvägen anlitas
vid hjälpverksamheten.»
Departementschefen behandlar därefter (sid. 40—44 i statsrådsprotokollet)
frågan örn kursverksamheten samt anför därvid, efter en redogörelse för de
sakkunnigas förslag och vissa i ärendet avgivna yttranden, för egen del följande:
»Vad
till en början angår förhållandet mellan den för de unga arbetslösa
speciellt anordnade undervisningsverksamheten och den, som bedrives inom den
ordinarie skolorganisationens ram, delar jag de sakkunnigas principiella uppfattning.
Uppenbarligen böra de utbildningsmöjligheter, som samhället i reguljär
ordning tillhandahåller, i första hand utnyttjas jämväl av de arbetslösa.
Men å andra sidan utgör den ofrånkomliga anpassningen till de speciella arbetslöshetsförhållandena
ett bestämt hinder för att uteslutande på denna väg
tillgodose de av krisläget betingade särskilda utbildnings- och sysselsättningsbehoven.
Efter samråd med chefen för ecklesiastikdepartementet vill jag uttala,
att ökade möjligheter framdeles böra beredas inom undervisningsväsendet
i all den utsträckning, som med hänsyn till faktiska förhållanden kan anses
erforderligt. Då under nästa budgetår åtminstone i fråga örn folkhögskolor
och vissa yrkesutbildningsanstalter den förefintliga skolorganisationen kan
Statsutskottets utlåtande Nr 160.
11
beräknas bliva otillräcklig, är man nödsakad att alltjämt vidtaga provisoriska
anordningar med anlitande av medel ur arbetslöshetsanslaget.
De från skilda håll vitsordade goda erfarenheterna av den genom arbetslöshetsorganen
bedrivna kursverksamheten föranleda mig att tillstyrka den
väsentliga utvidgning av densamma, som sakkunnigförslaget innebär. Då det
synes mig angeläget att på allt sätt underlätta även för mindre bärkraftiga
kommuner anordnandet av dylik verksamhet, vill jag också förorda, att statsbidrag,
förutom till lärare- och kursledarearvoden enligt hittills tillämpad ordning,
må utgå jämväl till bestridande av kostnaderna för undervisningsmateriell
i enlighet med de sakkunnigas förslag. Såmedelst främjas tillika strävandena
att åt verksamheten giva en mera bestämd inriktning på yrkesutbildning,
något som synes mig särdeles betydelsefullt.
Beträffande slutligen de ifrågasatta åtgärderna för att bereda arbetslösa
elever ökade stipendieunderstöd vid sådana läroanstalter, där dylika utgå av
statsmedel, kan jag på de av de sakkunniga anförda skälen icke förorda, att
framställning nu göres hos riksdagen örn jämkning i härutinnan fastställd
ordning.»
Departementschefen redogör därefter för en av de sakkunniga verkställd
inventering av arbetstillfällen lämpade för unga samt för däröver avgivna
yttranden och uttalar för egen del följande (sid. 44—47 i statsrådsprotokollet):
»Den av de sakkunniga verkställda inventeringen av lämpliga ungdomsarbeten
har utfallit tillfredsställande. De föreslagna arbetsobjekten synas mig
i det hela väl fylla de särskilda krav, som härvid måste uppställas. Bortsett
från det grundläggande villkoret, att arbetena skola vara av sådan beskaffenhet,
att de icke eljest kunna beräknas komma till utförande under en
avsevärd tid, gäller nämligen, att åtskilliga av de föreslagna uppgifterna äro
av den art, att de kunna förväntas bliva omfattade med särskilt intresse av de
unga. Samtidigt äro de i stor utsträckning ägnade att både tillgodose den betydelsefulla
utbildningssynpunkten och, på sätt av olika myndigheter vitsordats,
skänka ur allmän synpunkt gagneliga resultat. Jag anser sålunda det
framlagda arbetsprogrammet utgöra en lämplig utgångspunkt för de fortsatta
övervägandena och har redan vidtagit åtgärder för att en grundligare omprövning
av de föreliggande förslagen må komma till stånd. Endast på så sätt
blir det möjligt att, för den händelse riksdagen ger sin anslutning till de av
mig förordade åtgärderna, vid början av det nya budgetåret utan tidsförlust
skrida till förverkligandet av den uppgjorda planen. Detta har synts mig så
mycket viktigare, som vissa av de mest arbetskrävande uppgifterna först efter
jämförelsevis grundliga förarbeten kunna påbörjas.»
Ett särskilt avsnitt ägnas frågan örn den frivilliga arbet st hånsten (sid. 47
—51 i statsrådsprotokollet). Efter att hava berört de sakkunnigas förslag i
denna del och vissa däröver avgivna yttranden anför departementschefen:
»Med hänsyn till de gynnsamma erfarenheterna av den försöksvis bedrivna
arbetstjänsten finner jag välbetänkt, att förutsättningar skapas för en väsentlig
utvidgning av denna verksamhet. De sakkunniga hava i sådant avseende
framställt olika förslag. Därvid åsyftas att utöka kretsen av lämpliga
arbetsobjekt genom att under angivna förutsättningar möjliggöra upptagande
av arbeten även åt enskilda. Vidare innebär förslaget vissa jämkningar i
statsbidragsvillkoren, i syfte att underlätta för de lokala organen att anordna
kommunala läger. Och slutligen hava de sakkunniga förordat, att arbetspremier
skulle få utgå till deltagarna i arbetstjänsten. Samtliga de föreslagna
12
Statsutskottets utlåtande Nr 160.
åtgärderna äro enligt min mening ägnade att främja det ändamål, som uppställts
för den frivilliga arbetstjänsten. Dock synes mig de föreslagna arbetspremiernas
genomsnittsbelopp — 20 öre per elev och dag —- hava tilltagits
väl knappt. Enligt min mening föreligger skäl att överväga en differentiering
av beloppen jämväl med hänsyn till deltagarnas ålder. I syfte att skapa
garantier för en nyttig användning av intjänta arbetspremier synes det mig
vara lämpligt, att premierna i regel innehållas och som samlad summa utbetalas
först då eleverna lämna arbetslägret.
I anslutning till vad de sakkunniga anfört beträffande olycksfallsförsäkringslagens
tillämplighet å deltagare i frivillig arbetstjänst, vill jag framhålla,
att bestämmelserna i 2 § olycksfallsförsäkringslagen, sådan denna paragraf
lyder efter den i fjol genomförda ändringen —- jfr lagen den 14 juni 1933
(nr 349) och kungörelsen den 1 december 1933 (nr 643) — äro tillämpliga
beträffande den frivilliga arbetstjänsten.»
I statsrådsprotokollet (sid. 51—60) behandlas därefter frågan örn ungdomsreservarbeten.
Sedan departementschefen redogjort för de sakkunnigas förslag
härutinnan och för föreliggande yttranden, anför departementschefen för
egen del följande:
»De särskilda reservarbetena för ungdom utgöra ett nytt uppslag i kampen
mot arbetslösheten. Av den lämnade redogörelsen framgår, att denna tanke
i allmänhet vunnit erkännande såsom en ur olika synpunkter lämplig utväg för
att bringa hjälp åt vissa grupper av arbetslös ungdom. De betänkligheter,
som kommit till uttryck i ett par av de avgivna yttrandena, synas mig icke
kunna jäva, att en försöksvis bedriven verksamhet enligt i huvudsak de föreslagna
linjerna väl låter sig försvara såsom ett led i hjälpprogrammet. Lämpliga
arbetsobjekt, såväl offentliga som enskilda, stå till förfogande. Och den
kombination av arbete och utbildning, som ungdomsreservarbetena representera,
torde med hänsyn till skilda intressen få anses på ett lyckligt sätt tillgodose
ungdomens behov.
Jag utgår härvid ifrån att i dessa arbeten huvudsakligen skulle komma att
sysselsättas arbetslösa i åldrarna 18—21 år. Mot att hänvisningsförfarande
kommer i tillämpning vid denna hjälpform synes mig intet vara att erinra.
Den plan, som de sakkunniga uppdragit för verksamhetens bedrivande, torde
i huvudsak kunna läggas till grund för de praktiska åtgärderna, vilka böra
ankomma på arbetslöshetskommissionen under samverkan med såväl arbetslöshetskommittéerna
som de olika sammanslutningar, inom vilkas verksamhetsområde
de till realiserande ifrågakommande arbetsobjekten befinna sig.
I avseende på hithörande ärendens handläggning inom kommissionen saknar
jag anledning att nu uttala mig i vidare mån, än att de olika särskilda åtgärderna
i anledning av ungdomsarbetslösheten synas mig böra bliva föremål för
övervägande under enhetliga synpunkter men med tillbörligt utrymme för den
tekniska erfarenhet, varöver kommissionen förfogar.
Vad angår formerna för dessa speciella reservarbetens bedrivande, delar jag
de sakkunnigas åsikt, att förhållandena anvisa den statliga vägen såsom den
normala. Hinder bör dock icke möta att anordna jämväl statskommunala sådana
arbeten, då omständigheterna göra detta lämpligt. Över huvud torde
det få anses nödvändigt, att vid beträdandet av nya vägar erforderlig rörelsefrihet
vid försökens utförande medgives.
I fråga örn sättet för kostnadernas beräkning godtager jag vad de sakkunniga
föreslagit. Ej heller den omfattning, vari de speciella ungdomsreservarbetena
planlagts, ger mig anledning till erinran. Jag har dock ansett mig
böra understryka de sakkunnigas uttalade åsikt, att deltagare i ungdomsre
-
Statsutskottets utlåtande Nr 160.
13
servarbetena främst böra utväljas bland sådana arbetslösa, som tidigare icke
alls erhållit någon sysselsättning eller som endast deltagit i kursverksamhet
eller frivillig arbetstjänst.»
De sakkunnigas kostnadsberäkning ar ävensom yttrandena däröver föranleda
departementschefen till följande uttalanden (sid. 60—64 i statsrådsprotokollet) :
»Vid kostnadsberäkningarna lia de sakkunniga uteslutande tagit sikte på
de utgifter, som förutsatts förbundna med realiserandet av det framlagda förslaget.
Däremot hava Kungl. Maj :ts anslagsäskanden för åtgärder i allmänhet
till arbetslöshetens bekämpande lämnats obeaktade. Uppenbarligen mäste vid
det definitiva ställningstagandet nu förordade hjälpåtgärder bedömas såsom
ett led i strävandena att bereda de arbetslösa sysselsättning och uppehälle. Jag
anser mig i detta sammanhang böra erinra örn vad jag tidigare (prop. 234
sid. 33 ff.) uttalat, att antalet hjälpsökande arbetslösa jämte antalet personer,
som komme att beredas arbete genom utav statsmakterna beslutade särskilda
åtgärder för arbetslöshetens bekämpande men vilka eljest skulle kunnat anmäla
sig såsom hjälpsökande, närmast böra i genomsnitt för nästa budgetår
uppskattas till 110,000, därav omkring 100,000 förutsatts vara^hjälpbehövande.
Av dessa hava i avrundat tal 80,000 beräknats kunna erhålla sysselsättning
enligt arbetslinjen och 20,000 bistånd genom.kontantunderstöd. Uppmärksammas
bör vidare, att vid nu återgivna beräkning de hjälpsökandes ålder
icke tagits i betraktande, utan avse siffrorna arbetslöshetsklientelet i dess
helhet. . _ .
De anförda beräkningarna ha av mig framlagts med all reservation för
vanskligheterna att åvägabringa säkra hållpunkter för ett förhandsbedömande.
Gdvetvis göra sig samma svårigheter med sannolikt ökad styrka gällande, da
det blir fråga om att avgöra i vilken utsträckning under nästa budgetår
unga arbetslösa kunna komma att ingå bland de hjälpsökande. Under antagande
att äldre arbetslösa i proportionsvis större omfattning kunna förväntas
finna sysselsättning i den öppna marknaden, skulle åldersgrupperna 16
21 år kunna beräknas utgöra omkring 20 % av samtliga hjälpbehövande eller
i genomsnitt 20,000 personer. Enligt föreliggande uppgifter synes man kunna
approximativt uppskatta de enligt arbetslinjen och undervisningslinjen
hjälpta 16—21-åringarna den 30 november 1933 till omkring 6,800, vilken siffra
dock icke obetydligt ökats vid slutet av mars 1934. Med den av mig förutsatta
utvidgningen av hjälpverksamheten till att avse 15,000 unga arbetslösa i
regelmässigt de nämnda åldersgrupperna skulle sålunda under nästa ^budgetår
en avsevärd del av ungdomsarbetslösheten kunna avhjälpas på någon av
dessa båda vägar. I övrigt stå de vanliga reservarbetena till förfogande, varom
jämväl arbetslöshetskommissionen erinrat. Behovet av kontantunderstöd torde
sålunda kunna förväntas starkt nedgå.
De sammanlagda kostnaderna för de särskilda åtgärderna i anledning av
ungdomsarbetslösheten ha av de sakkunniga angivits till 10,000,000 kronor.
Arbetslöshetskommissionen, som beaktat jämväl det allmänna hjälpprogrammets
möjligheter att tillgodose de unga arbetslösa, har numera beräknat kostnaderna
till ett belopp liggande mellan 10,000,000^ och 3,000,000 kronor.
Vid kostnadsfrågans bedömande måste fasthållas, vad jag nyss erinrat,
nämligen att de hos riksdagen för budgetåret 1934/1935 redan äskade arbetslöshetsanslagen
beräknats på sådant sätt, att samtliga hjälpbehövande skulle
kunna bispringas. Jag har vidare förutsatt, att reservationsanslaget till arbetslöshetens
bekämpande enligt medgivande av riksdagen skulle kunna disponeras
jämväl för de särskilda åtgärderna i anledning av ungdomsarbetslösheten.
Under dessa omständigheter begränsas den nu föreliggande kostnads
-
14
Statsutskottets utlåtande Nr 160.
frågan närmast till att avse merutgifterna vid de arbetslösas bispringande
enligt den av mig förordade planen i förhållande till de beräknade kostnaderna
enligt det förut framlagda förslaget. Man synes härvid vara berättigad
förutsätta, att ett antal av 9,000 unga arbetslösa, vilkas hjälpbehov eljest
skulle tillgodosetts enligt understödslinjen, i stället kommer att bispringas med
anlitande av de nu föreslagna åtgärderna. För kontant understöd åt detta
antal skulle enligt de grunder, som vid den tidigare anslagsberäkningen tilllämpats,
erfordrats 4,500,000 kronor. Då i enlighet med de sakkunnigas förslag
de sammanlagda kostnaderna för åtgärder till hjälp åt de unga arbetslösa
torde kunna uppskattas till omkring 10,000,000 kronor, skulle det nu
ytterligare behövliga anslaget alltså utgöra 5,500,000 kronor eller 2,500,000
kronor mera än som tidigare preliminärt beräknats. Vid denna beräkning har
jag, efter samråd med chefen för finansdepartementet, utgått från att kostnaderna
för ungdomsreservarbetena böra bestridas av skattemedel.
Vad angår administrationskostnaderna vill jag erinra, att jag förutsätter,
att för dessa alltjämt anlitas medel av reservationsanslaget till arbetslöshetens
bekämpande.
Vid bifall till vad jag här och i tidigare till detta års riksdag avlåtna framställningar
föreslagit, skulle alltså för budgetåren 1933/1934 och 1934/1935
följande belopp under femte huvudtiteln stå till förfogande för bekämpande av
arbetslösheten genom kontant understödsverksamhet, kurser och frivillig arbetstjänst
m. m. samt för särskilda åtgärder i anledning av ungdomsarbetslösheten
:
för budgetåret 193311934:
å riksstaten för 1933/1934 anvisat reservationsanslag till
bekämpande av arbetslösheten (riksd. skr. 356/1933) .. kronor 5,000,000
av den vid ingången av budgetåret 1933/1934 befintliga reservationen
å anslaget till bekämpande av arbetslösheten
(riksd. skr. 356/1933) ............................ » 20,000,000
återstående del av nyssnämnda reservation (förslag i prop.
230/1934, sid. 9), beräknad till .................... » 3,650,000
kronor 28,650,000.
Av det enligt 1933 års riksdags skrivelse nr 356 till förfogande ställda
beloppet å sammanlagt 25 miljoner kronor må till åtgärder till bekämpande av
ungdomsarbetslösheten användas 2 miljoner kronor (särsk. utsk. uti. nr 17/
1933, sid. 114).
för budgetåret 1934/1935 (förutom å nyssnämnda belopp, 28.65 miljoner
kronor, uppkommande reservation):
å riksstaten för 1934/1935 äskat reservationsanslag till bekämpande
av arbetslösheten (prop. 235/1934) ........ kronor 9,000,000
å riksstaten för 1934/1935 nu äskat reservationsanslag till
särskilda åtgärder i anledning av ungdomsarbetslösheten » 5,500,000
kronor 14,500,000.
De här upptagna båda reservationsanslagen å sammanlagt 14.5 miljoner
kronor svara mot det i årets statsverksproposition under femte huvudtiteln beräknade
beloppet å 17 miljoner kronor till bekämpande av arbetslösheten.»
Statsutskottets utlåtande Nr 160.
15
Den betydelsefulla frågan om vidtagande av åtgärder för bekämpande TJtskottet.
av den särskilt ur samhällssynpunkt allvarliga ungdomsarbetslösheten har,
såsom framgår av den i statsrådsprotokollet lämnade redogörelsen, varit
föremål för ingående överväganden såväl vid de senaste årens riksdagar som
genom olika sakkunnigberedningar och myndigheter. Både frågans räckvidd
och det förhållandet, att man här haft att göra med många i viss mening nya
problem har gjort, att man under de gångna åren måst söka pröva sig fram för att
nå en ur olika synpunkter så tillfredsställande lösning som möjligt. Kungl.
Maj:ts nu framlagda förslag, som i huvudsak bygger på en av 1934 års sakkunniga
rörande ungdomsarbetslösheten i mars 1934 framlagd utredning, ansluter
sig till de redan vunna erfarenheterna och synes utskottet i allt väsentligt
kunna godtagas såsom grundval för den fortsatta statliga hjälpverksamheten
på här förevarande område.
Utskottet vill emellertid härvid kraftigt understryka, att de grundlinjer, som
av departementschefen uppdragits och nu av utskottet tillstyrkts, ingalunda
kunna få anses utgöra det slutliga svaret på här förevarande frågor. Ännu
saknas i många hänseenden erfarenhet, och de olika hjälpåtgärderna måste
ofta få karaktären av försök, örn vilkas framgång man ej alltid kan vara förvissad.
Örn och i den mån vunnen erfarenhet kommer att giva anledning till
nya eller förändrade direktiv utgår också utskottet från att sådana komma
att meddelas — därest så är erforderligt efter riksdagens hörande.
Vad departementschefen anfört rörande åldersbegränsningen vid hjälpåtgärderna
och formerna för desamma har icke givit utskottet anledning till erinran.
I detta sammanhang vill utskottet till behandling upptaga vissa av de i
ämnet väckta motionerna, som hava samband med berörda frågor.
I de likalydande motionerna 1:10 och II: 4, vilka väckts före avlåtande till
riksdagen av Kungl. Maj:ts här förevarande proposition, har hemställts örn
utredning rörande förutsättningarna för en statsunderstödd förtidspensionering
av äldre arbetare såsom ett led i den allmänna arbetslöshetspolitiken.
Denna fråga har behandlats av departementschefen, som i statsrådsprotokollet
meddelat, att en av pensionsstyrelsen på hans anmodan åvägabragt utredning
övertygat honom örn att för närvarande den ifrågavarande utvägen
tyvärr icke vore framkomlig. Vidare har departementschefen meddelat, att
han genom kommerskollegium sökt erhålla närmare uppfattning rörande den
utsträckning, i vilken pensionering av arbetare över 67 års ålder inom industrien
kunde antagas föranleda nyanställning av unga arbetslösa. Även den
sålunda företagna undersökningen hade givit ett i stort sett negativt resultat,
såtillvida att en förändring av gällande bestämmelser rörande pensionsförsäkringen
måste anses utgöra en förutsättning för nyanställning på angivna väg
av yngre arbetskraft.
Då de utredningar i av motionärerna angivet syfte, som av departementschefen
så nyligen vidtagits, givit ett i stort sett negativt resultat, finner sig
utskottet icke kunna tillstyrka, att en ny utredning redan nu igångsättes,
16
Statsutskottets utlåtande Nr 160.
och hemställer för den skull, att här förevarande motioner icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
I de likalydande motionerna I: 222 och 11:491 har hemställts, att riksdagen
måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa örn en allsidig och
förutsättningslös utredning rörande en centralisering av vissa till den samhälleliga
ungdomsvården hörande uppgifter med särskilt beaktande av behovet
av en för detta ändamål särskilt inrättad social ungdomsbyrå samt motsvarande
av statsmakterna understödda kommunala organ med uppgift att utföra
erforderliga undersökningar, att underlätta samarbetet mellan olika inom detta
område verksamma myndigheter, institutioner och organisationer, samt att
inom detta organ en särskild avdelning skall fungera som rådfrågnings- och
upplysningsbyrå för ungdom under 25 år.
Utskottet har funnit åtskilliga av de i här förevarande motioner framförda
synpunkterna beaktansvärda. Utskottet finner sig emellertid icke böra för
närvarande tillstyrka några åtgärder i anledning av motionerna I: 222 och
11:491 och hemställer för den skull, att desamma icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
I de likalydande motionerna 1: 3 och II: 3, vilka väckts före avlåtandet
till riksdagen av Kungl. Maj :ts här förevarande proposition, har hemställts
örn inrättande av en särskild avdelning inom arbetslöshetskommissionen för
behandling av frågor rörande ungdomsarbetslösheten.
Såsom utskottet i det föregående antytt, måste den statliga verksamheten
mot ungdomsarbetslösheten ännu i viss utsträckning anses befinna sig på försöksstadiet.
Med hänsyn härtill finner sig utskottet icke kunna tillstyrka,
att riksdagen nu giver närmare direktiv för organiserandet av den administrativa
apparaten. Även här synes erfarenheten i sinom tid få lämna vägledning.
Utskottet hemställer alltså, att motionerna 1:3 och 11:3 icke må till
någon riksdagens åtgärd föranleda.
Det i motionen II: 643 framförda yrkandet innebär, förutom hemställan örn
avslag på Kungl. Maj:ts här förevarande proposition, förslag örn vidtagande
av vissa i motionen närmare angivna åtgärder för ungdomsarbetslöshetens bekämpande.
För detta ändamål har vidare i motionen hemställts örn ett anslag
å 60,000,000 kronor. Utskottet hemställer, att här förevarande motion icke
må till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Utskottet övergår så till frågan örn åtgärder för beredande av sysselsättning
och utbildning inom respektive yrken.
Departementschefen har i detta sammanhang något berört frågorna örn kollektivavtalens
inverkan på de ungas anställningsmöjligheter inom industrien,
örn förekomsten och inverkan av s. k. lärlingsregulativ samt örn lönedifferentieringen
mellan olika åldersklasser. Då emellertid departementschefen icke
framlagt något förslag i ämnet, anser utskottet sig sakna anledning att i nu
förevarande sammanhang gå in på dessa frågor. Vad i motionen II: 648 i här
förevarande hänseende anförts föranleder icke heller något uttalande från utskottets
sida.
Departementschefen har vidare behandlat de mycket omdebatterade uppsla
-
Statsutskottets utlåtande Nr 160.
17
gen att öppna möjligheter för att i utbildningssyfte med bidrag av statsmedel
anställa arbetslös ungdom inom industri och jordbruk. Departementschefen
har erinrat, att de sakkunniga underkastat dessa uppslag en ingående
prövning med negativt resultat. Vad industrien anginge, anför departementschefen,
hade vid remissbehandlingen intet framkommit, som kunde rubba den
förebragta utredningen rörande den praktiska ogenomförbarheten av uppslaget.
Och i frågan örn jordbruket hade departementschefen icke kunnat undgå att
taga intryck av vad som i vissa remissyttranden anförts till förmån för de
sakkunnigas ståndpunkt. Departementschefen anför vidare: »Så mycket synes
mig uppenbart, att uppslaget i vad det avser jordbruk med anställda lönearbetare
är förbundet med så avsevärda risker ur synpunkten av arbetslösheten
i det bela, att utvägen redan av denna anledning måste avvisas såsom
olämplig. Och jämväl i fråga örn de egentliga småbruken möta starka praktiska
betänkligheter, vilka övertygande uppvisats av den sakkunnige. Jag vill
ock erinra, att åtgärder av motsvarande innebörd voro föremål för prövning
av 1933 års riksdag, därvid riksdagen fann sig förhindrad medverka till desammas
vidtagande. Jag anser mig med hänvisning till det nu anförda icke
kunna tillstyrka, att den ifrågavarande utvägen anlitas vid hjälpverksamheten.
»
I åtskilliga motioner bar emellertid hemställts örn vidtagande av åtgärder
för möjliggörande av yrkesutbildning av bär förevarande slag.
I de likalydande motionerna I: 223 och II: 399 bar föreslagits, att riksdagen
måtte av kontantunderstödsmedlen avskilja 500,000 kronor till en stipendiefond
åt sådana arbetslösa ynglingar, som anmäla sig villiga att komma
i lära bos någon av arbetslöshetskommitté godkänd jordbrukare, trädgårdsmästare,
hantverkare eller fiskare.
I motionen I: 224 har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Maj :t begära skyndsamt utarbetande och framläggande av förslag, varigenom
företagare, vilka bedriva hantverk, industri, jordbruk eller annat yrke, må kunna
erhålla viss bestämd ersättning av statsmedel, därest de förbinda sig att
anställa ungdom och lämna dessa nöjaktig yrkesutbildning.
I motionen 1:365 har upptagits ett av egnahemsstyrelsen i dess utlåtande
över 1934 års sakkunnigas utredning framlagt förslag till anordning för de
ungas sysselsättande vid jordbruket. Den av egnahemsstyrelsen framlagda
och i motionen 1:365 upptagna anordningen har ifragasatts skola bedrivas
efter följande riktlinjer:
Arbetslösa liksom innehavare av jordbruk eller trädgårdsbruk, som ville
komma i fråga, hade att göra anmälan därom till hemkommunens arbetslöshetskommitté
eller, där sådan icke vore utsedd, till kommunalnämnden eller
annat motsvarande kommunalorgan, som jämväl borde av eget initiativ verka
för utplaceringen. Såväl arbetssökandens som jordbrukarens lämplighet prövades
efter undersökningar därom. I första hand torde såsom mera förtrogna
med jordbrukets förhållanden uttagas arbetslösa från landsbygden. Dessas
ålder borde icke understiga 16 år och ej heller överstiga 25 år vid uttagandet.
Måhända borde under första anslagsåret, tills någon större erfarenhet
vunnits, företrädesvis jordbruk utan lönearbetare tagas i anspråk. Arbets
Bihang
till riksdagens protokoll 193b. 6 sami. Nr 160. 2
18
Statsutskottets utlåtande Nr 160.
givare, som vanligen anlitade annans arbetskraft, torde, där ifrågasatta begränsning
icke ansåges erforderlig, förbinda sig att under anställningstiden
icke inskränka den lejda arbetskraften. Anställningskontrakt skulle upprättas.
Tiden för anställningen torde bestämmas för varje särskilt fall och i regel
icke understiga sex månader.
Hänvisningsförfarande borde kunna tillämpas. För den, som utan att giltig
orsak kunde anses föreligga, slutade före anställningstidens utgång, borde
vidare understöd kunna indmgas.
Hos arbetsgivaren skulle vederbörande åtnjuta kost och logi ävensom möjligen
tvätt, som kunde anses böra ingå i naturaunderhållet. Den kontanta
lönen torde sättas till 20 k 30 kronor i månaden — det lägre beloppet till de
yngre — vilken avlöning för närvarande i regel utginge till elever vid jordbruket.
Den utbetalades av vederbörande kommunalorgan i efterskott månadsvis
till den anställde. För att icke hänsynen till kommunens ekonomiska
uppoffringar skulle verka hämmande på intresset för arbetsförmedlingen kunde
ifrågasättas, örn icke bidraget till kontantlönen borde helt utgå av statsmedel.
I de likalydande motionerna 1:367 och 11:645 har hemställts, att riksdagen
av de medel, som komme att anslås till särskilda åtgärder mot ungdomsarbetslösheten,
måtte anvisa ett förslagsanslag av 360,000 kr. såsom statsbidrag
till beredande av arbetslös ungdom sysselsättning och utbildning inom
jordbruket i huvudsaklig överensstämmelse med av statens egnahemsstyrelse
framlagt förslag, samt att för utbildningskurser i mjölkning för arbetslös
ungdom måtte av samma medel anvisas ett förslagsanslag av 50,000 kr. att
användas enligt av Kungl. Majit utfärdade bestämmelser.
I de likalydande motionerna 1:368 och 11:644 har hemställts, att riksdagen
måtte bemyndiga Kungl. Majit att, efter framställning från de lokala
myndigheterna i Norrbottens län (länsstyrelsen, hushållningssällskap eller länets
arbetslöshetskommittéer) anvisa erforderliga medel för beredande av anställning
i jordbrukarhem för arbetslösa ungdomar.
Slutligen har i motionen II: 648 — under erinran örn vad i motionen I: 365
anförts — föreslagits, att till en början försök i mindre skala måtte företagas.
De skäl, som av 1934 års sakkunniga och departementschefen framförts mot
här förevarande form av den statliga hjälpverksamheten, äro onekligen vägande.
De i ämnet väckta motionerna giva emellertid vid handen, att intresset
för åstadkommande av yrkesutbildning på här förevarande sätt är synnerligen
starkt, särskilt i vad avser jordbruket. Enligt utskottets förmenande är
det också en fråga av största betydelse, huru man genom en vid lämplig ålder
igångsatt och ändamålsenligt bedriven utbildning skall kunna vidmakthålla
eller väcka de ungas intresse särskilt för jordbruksarbete. Utskottet har därför
vid sin prövning av här förevarande motioner kommit till det resultatet,
att det vore önskligt, örn försök i här förevarande hänseende kunde göras. Innan
erfarenhet hunnit vinnas, böra dessa försök givetvis — på sätt även framhållits
i motionen II: 648 — bedrivas endast i mindre skala. Några närmare
direktiv för denna försöksverksamhet har utskottet icke ansett sig böra lämna.
Utskottet vill endast understryka önskvärdheten av att det i motionerna
I: 367 och II: 645 framförda uppslaget örn anordnande av utbildningskurser
Statsutskottets utlåtande Nr 160.
19
i mjölkning särskilt må komma under omprövning. Utskottet anser vidare,
att överhuvud taget undervisning i ladugårdsskötsel örn möjligt bör meddelas.
Med vad sålunda anförts torde motionerna I: 223 och II: 399, I: 224, I: 365,
I: 367 och II: 645 samt I: 368 och II: 644 ävensom II: 648, sistnämnda motion
i vad den avser här förevarande fråga, få anses besvarade.
Vad departementschefen anfört örn kursverksamheten har icke givit utskottet
anledning till erinran.
I de före avlämnandet till riksdagen av Kungl. Maj :ts här förevarande proposition
väckta, likalydande motionerna I: 4 och II: 8 har hemställts, att riksdagen
måtte besluta, att kommuner, som, enligt av statens arbetslöshetskommission
godkänd kursplan, anordna yrkesutbildningskurser för arbetslösa, även
må tillerkännas bidrag av statsmedel till kostnader för läroböcker, förbrukningsmaterial,
hyra för undervisningslokaler samt för inköp eller förhyrning
av nödiga verktyg för den praktiska yrkesutbildningen.
Vad sålunda yrkats har beaktats i Kungl. Maj:ts här förevarande förslag,
enligt vilket statsbidrag, förutom till lärare och kursledarearvoden enligt hittills
tillämpad ordning, skulle Inropa utgå jämväl till bestridande av kostnaderna
för undervisningsmateriel i enlighet med ett av 1934 års sakkunniga
framlagt förslag. Vid sådant förhållande torde här förevarande motioner icke
behöva föranleda något särskilt uttalande från utskottets sida.
Vad departementschefen anfört rörande inventering av arbetstillfällen, lämpade
för de unga, ävensom i fråga om den frivilliga arbetstjänsten, har icke
givit utskottet anledning till erinran.
I motionen II: 648 har uttalats önskvärdheten av att ledarna för den frivilliga
arbetstjänsten måtte erhålla möjlighet till särskild, härför lämpad utbildning.
Utskottet vill erinra, att 1934 års sakkunniga med avseende å ledarpersonalen
framhållit, att tillgången på lämpliga ledare för den frivilliga arbetstjänsten
vore av central betydelse för verksamheten samt att det därför vore
av utomordentlig vikt, att ej blott till lägerledare utan även till lärare, arbetsledare
och husmödrar utsåges personer med god fackkunskap, pedagogisk
förmåga, ledaregenskaper och fasthet, parad med förståelse för ungdomen.
De sakkunniga hava vidare förklarat, att vid en fortsatt och utökad verksamhet
särskild utbildning av lägerpersonal i vissa fall syntes böra av arbetslöshetskommissionen
anordnas i form av kortare instruktionskurser, varjämte
blivande personal i många fall syntes kunna beredas tillfälle att någon tid
följa arbetet vid ett arbetsläger.
Vad sålunda av de sakkunniga föreslagits har av departementschefen lämnats
utan erinran. Vid detta förhållande finner utskottet motionen II: 648 i
här förevarande del icke behöva föranleda något särskilt uttalande från utskottets
sida.
Vad departementschefen anfört rörande ungdomsreservarbeten har icke givit
utskottet anledning till erinran liksom ej heller de framlagda kostnadsberäkningarna.
20
Statsutskottets utlåtande Nr 160.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
I. att riksdagen må ■— i anledning av Kungl. Maurts proposition
nr 265 ävensom de i ämnet väckta motionerna -—
a) under femte huvudtiteln till särskilda åtgärder i anledning
av ungdomsarbetslösheten för budgetåret 1934/1935 anvisa
ett extra reservationsanslag av 5,500,000 kronor;
b) godkänna de av departementschefen i statsrådsprotokollet
över socialärenden för den 27 april 1934 förordade grunderna
för ifrågavarande anslags användning under iakttagande
tillika av vad utskottet i det föregående anfört;
c) medgiva att, i den mån sagda anslag visar sig otillräckligt,
medel av det under samma huvudtitel upptagna extra reservationsanslaget
till bekämpande av arbetslösheten må enligt
Kungl. Maj:ts bestämmande jämlikt nyssnämnda grunder
disponeras jämväl till särskilda åtgärder i anledning av
ungdomsarbetslösheten ;
II. att följande motioner, nämligen
inom första kammaren:
nr 3 av herr Sjödahl m. fl.;
nr 4 av herr Sjödahl m. fl.;
nr 10 av herrar Sandén och Sjödahl;
nr 222 av herrar Wagnsson och Lindström;
nr 223 av herr Anton Pettersson m. fl.;
nr 224 av herr Johan Larsson;
nr 365 av herr Gabrielsson;
nr 367 av herrar Sköldén och John Gustavson; och
nr 368 av herr Sandström m. fl.
samt inom andra kammaren:
nr 3 av herr Nilsson i Göteborg m. fl.;
nr 4 av herr Nilsson i Göteborg m. fl.;
nr 8 av herr Frankenberg m. fl.;
nr 399 av herrar Nyblom och Andersson i Leabo;
nr 491 av herr Erlander m. fl.;
nr 643 av herr Brädefors;
nr 644 av herr Nilsson i Antnäs m. fl.;
nr 645 av herr Olsson i Golvvasta m. fl.; och
nr 648 av herrar Thorell och von Seth,
må, i den mån de icke kunna anses besvarade genom vad
utskottet här ovan under I hemställt, icke föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 8 juni 1934.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS ANDERSON.
Statsutskottets utlåtande Nr 160.
21
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Hamrin, Lindblad, Svensson i Kompersmåla,
Nilsson i Malmö, Nilsson i Gränebo, Oscar Olsson, Bagge, Asplund, Walles, Thelin,
Nylander och Jonsson i Lycksele; samt
från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Jansson, Strindlund, Törnkvist
i Karlskrona, Jeppsson, Andersson i Höör, Persson i Falla, Svensson i Grönvik,
Jonsson i Eskilstuna, Norsell, Skoglund och Olsson i Staxäng.
Reservation
av herrar Oscar Olsson, Asplund och Jonsson i Eskilstuna, vilka ansett,
att utskottet bort föreslå riksdagen att, med bifall till herrar Wagnssons
och Lindströms samt herr Erlanders m. fl. motioner (I: 222 och II: 491),
besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa örn en allsidig och förutsättningslös
utredning rörande en centralisering av vissa till den samhälleliga
ungdomsvården hörande uppgifter med särskilt beaktande av behovet
av en för detta ändamål särskilt inrättad social ungdomsbyrå samt motsvarande
av statsmakterna understödda kommunala organ med uppgift att
utföra erforderliga undersökningar, att underlätta samarbetet mellan olika
inom detta område verksamma myndigheter, institutioner och organisationer,
samt att inom detta organ en särskild avdelning skall fungera som rådfrågnings-
och upplysningsbyrå för ungdom under 25 år.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1934:420 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående anslag till särskilda åtgärder i anledning av ungdomsarbetslösheten jämte i ämnet vä s. 1 i texten