Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till statliga beredskapsarbeten m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1934-06-08 · 21 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 20 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1934:166, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till statliga beredskapsarbeten m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 16G.

1

Nr 166.

Ankom till riksdagens kansli den 8 juni 1934 kl. 6 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag

till statliga beredskapsarbeten m. m. jämte i ämnet

väckta motioner.

(3:e och 4:e avd.)

I den till riksdagen avlåtna, den 3 januari 1934 dagtecknade propositionen

(nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1934/1935

har Kungl. Maj:t (punkterna 3—5 samt 10 och 11, sid. 2—4 samt 14, av det

vid propositionen under rubrik »Utgifter för kapitalökning. Bil. 3» fogade

utdraget av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma dag)

föreslagit riksdagen

under punkten 3

att, i avbidan på den proposition, som kunde varda riksdagen förelagd, till

statliga beredskapsarbeten för budgetåret 1934/1935 beräkna ett reservationsanslag

av 5,000,000 kronor;

under punkten 4

att, i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd,

till bidrag till kommunala beredskapsarbeten för budgetåret 1934/1935

beräkna ett reservationsanslag av 5,000,000 kronor;

under punkten 5

• att, i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd,

till främjande av bostadsbyggande för budgetåret 1934/1935 beräkna ett

reservationsanslag av 10,000,000 kronor;

under punkten 10

att, i avbidan på blivande proposition i ämnet, till lån till kommunala beredskapsarbeten

för budgetåret 1934/1935 beräkna ett reservationsanslag av

5,000,000 kronor;

samt under punkten 11

att, i avbidan på blivande proposition i ämnet, till lån till främjande av

enskild företagsamhet för budgetåret 1934/1935 beräkna ett reservationsanslag

av 5,000,000 kronor.

I en till riksdagen den 9 mars 1934 avlåten proposition, nr 234, har Kungl.

Maj :t under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för nämnda dag föreslagit riksdagen

I. för budgetåret 1934/1935 bland utgifter för kapitalökning under rubrik

»Fonden för förlag till statsverket» anvisa reservationsanslag, att utgå av lånemedel,

av

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 6 sami. Nr 1GG.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 166.

dels, till statliga beredskapsarbeten, 5,000,000 kronor;

dels, till bidrag till kommunala beredskapsarbeten, 5,000,000 kronor;

dels, till främjande av bostadsbyggande, 10,000,000 kronor;

dels, till lån till kommunala beredskapsarbeten, 5,000,000 kronor;

dels ock, till lån till främjande av enskild företagsamhet, 5,000,000 kronor;

II. godkänna de av departementschefen förordade ändringarna i grunderna

för användningen av ifrågavarande anslag ävensom av det för innevarande budgetår

anvisade reservationsanslaget till subventioner till främjande av enskild

företagsamhet.

I sammanhang med Kungl. Maj :ts förevarande förslag har utskottet behandlat

följande motioner, nämligen

inom första kammaren

nr 354 av herr C. I. Asplund; samt

inom andra kammaren

nr 597 av herr C. P. Ossbahr;

nr 598 av herrar E. Hage och O. W. Lövgren; samt

nr 619 av herrar II. Hagberg i Luleå och J. II. Brädefors.

Utskottet behandlar i det följande samtliga ifrågavarande förslag punktvis.

l:o) Statliga beredskapsarbeten. Kungl. Maj:t har i propositionen nr 234

(sid. 40—43) föreslagit riksdagen, såvitt nu är i fråga, ej mindre för budgetåret

1934/1935 bland utgifter för kapitalökning under rubrik »Fonden för

förlag till statsverket» till statliga beredskapsarbeten anvisa ett reservationsanslag,

att utgå av lånemedel, av 5,000,000 kronor, än även godkänna de av departementschefen

förordade ändringarna i grunderna för användningen av

ifrågavarande anslag.

I förevarande sammanhang har utskottet behandlat följande tre motioner.

I två motioner, väckta den ena, nr 354, inom första kammaren av herr C. I.

Asplund och den andra, nr 598, inom andra kammaren av herrar E. Hage och

O. W. Lövgren, har sammanstämmande hemställts, att riksdagen i anledning

av Kungl. Maj:ts proposition nr 234 angående anslag till statliga beredskapsarbeten

m. m. ville för bestridande av i motionen föreslagna bidrag och arbetsföretagskostnader,

i den utsträckning och med den fördelning Kungl. Maj :t

må pröva och bestämma, för budgetåret 1934/1935 anvisa ett reservationsanslag

av fyra miljoner kronor att utgå av tillfälliga lånemedel, som förräntas

och amorteras av inflytande royalty från LKAB:s gruvdrift i Norrbottens län.

De i motionerna föreslagna åtgärderna avse i huvudsak följande:

1) För samtliga malmtrafikanter å malmbanan Svartön—Riksgränsen befrielse

från eller restitution av de räntegarantitillägg, som belöpa å de malmkvantiteter,

som nedfraktats till Luleå, i den mån desamma motsvara ökning

av malmlagren där vid 1934, resp. 1935 års slut i förhållande till vid 1933 års

slut befintliga malmlager därstädes;

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 166.

3

2) medgivande i övrigt för de mindre gruvföretagen vid Tuolluvaara och

Koskullskulle angående tillämpning av samma beräkningsgrunder och betalningsvillkor,

som medgivits LKAB för under femårsperioden 1932—1936 utgående

garantitillägg för å ovannämnda malmbana fraktad malm;

3) försök dels vid brytning av A-malm i Kiirunavaara eller Luossavaara

med avskiljande av en fosforren malmkvalitet med högst 10 ä 15 tusendels

procent fosfor, dels ock vid anrikningsverket i Malmberget med framställning

av fosforren järnmalmsslig ävensom ur avfallet samt ur malmmull av apatitslig

samt den utvunna malmens och sligens övertagande av staten för tillhandahållande

i första hand åt svenska förädlingsverk;

4) anslag för stödjande av företag, åsyftande att nyttiggöra utvunnen

apatit, ävensom i allmänhet en utvidgad, nuvarande import ersättande produktion

av konstgödselmedel av inhemska råvaror, såsom, förutom av apatiten,

de stora svavelkistillgångarna i norra Västerbotten, av luftens kväve med tillhjälp

av våra stora vattenkraftstillgångar m. m.;

5) anordnande i mån av behov av särskilda upplagsplatser å Svartön enligt

beräknade tre alternativ (kostnaderna resp. 230,000, 65,000 och 130,000 kr.);

6) återupptagande av arbete å sänkschakt, avloppstunnel och dammbyggnad

vid Harsprånget samt eventuellt å en avloppstunnel vid Porjus å lägre

nivå.

I en inom andra kammaren av herr C. P. Ossbahr väckt motion, nr 597, har

hemställts, dels att, därest anslag beviljas till statliga beredskapsarbeten, detta

helt skall avse försvarsändamål, dels ock att anslaget till statsbeställningar

för nästkommande budgetår måtte, enligt vissa i motionen angivna grunder,

bestämmas till minst 28 miljoner kronor för försvarsändamål.

I propositionen nr 202 till 1931 års riksdag föreslog Kungl. Majit riksdagen

att till Kungl. Maj:ts förfogande ställa ett reservationsanslag av lämplig storlek

att enligt Kungl. Maj :ts beprövande användas till arbeten, som under alla

förhållanden skulle förr eller senare utföras med anlitande av allmänna medel

och genom statlig myndighets försorg och som vore av natur, att i normala

fall riksdagen på framställning av Kungl. Maj :t därtill anvisade medel. Avsikten

med dessa s. k. beredskapsarbeten var, att de offentliga arbetena skulle

kunna i viss utsträckning anpassas efter konjunkturerna och därmed följande

variationer i arbetslösheten. Man skulle på detta sätt skapa möjlighet till en

viss elasticitet i statens verksamhet och genom att avvägandet av de skilda

arbetena skedde centralt och enhetligt kunna utan uppskov träffa val mellan

skilda arbeten och bestämma i fråga örn tidpunkten för deras påbörjande.

Enligt Kungl. Maj :ts förslag skulle beredskapsarbetena till alla delar bliva

helt likställda med andra allmänna arbeten; endast sättet för medlens anskaffande

skulle angiva skillnaden. Några särskilda regler angående arbetslön,

utväljande av arbetare o. s. v. skulle icke meddelas, utan vederbörande myndigheter

skulle äga att helt efter eljest tillämpade metoder utföra arbetet.

Beträffande frågan om urvalet av arbetsobjekt innebar förslaget, att såsom

beredskapsarbeten allenast skulle utföras sådana arbeten, som plägade utföras

av statens egna myndigheter eller på deras föranstaltande. Vidare borde Kungl.

Maj :t icke av anslag till beredskapsarbeten anvisa medel till arbeten, som icke

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 166.

Utskottet.

kunde fullbordas, utan att riksdagen ett kommande budgetår anvisade ytterligare

medel.

De av Kungl. Majit sålunda och i övrigt föreslagna grunderna för anslagets

användande godkändes av riksdagen, som för ändamålet beviljade ett reservationsanslag

av 3 miljoner kronor.

1932 års riksdag beviljade ett reservationsanslag av 3 miljoner kronor till

beredskapsarbeten för motverkande av arbetslösheten att av Kungl. Maj:t användas

enligt oförändrade grunder.

1933 års riksdag uttalade, att statliga beredskapsarbeten i deras dittillsvarande

utformning alltjämt borde i viss utsträckning anordnas som komplement

till det av riksdagen beslutade programmet i övrigt för allmänna arbeten

på öppna arbetsmarknaden. Till sådana statliga beredskapsarbeten beviljade

riksdagen ett reservationsanslag av 3 miljoner kronor. Beträffande

utväljandet av arbetsobjekt för beredskapsarbeten förklarade riksdagen, att

jämsides med arbetslöshetssynpunkterna måste tagas i betraktande, att till utförande

allenast ifrågakomme företag, varav den praktiska nyttan kunde komma

att stå i rimligt förhållande till nedlagda kostnader.

Departementschefen har ansett lämpligt, att i programmet för de arbetslöshetsavhjälpande

åtgärderna under nästkommande budgetår upptoges ett

anslag till statliga beredskapsarbeten. Med hänsyn till arbetslöshetens stora

utbredning och den stora omfattningen av belijärtansvärda anspråk, som hittills

ej kunnat tillgodoses, förordade han, att anslaget nu bestämdes till 5

miljoner kronor.

Departementschefen fortsätter härefter:

Beträffande grunderna för anslagets användande förordar jag, att desamma

bestämmas i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, som av 1931—

1933 års riksdagar godkänts för då beviljade anslag till samma ändamål. Allenast

i ett avseende vill jag förorda, att en jämkning i direktiven vidtages.

Det har nämligen vid skilda tillfällen uppstått fråga örn tilldelande av anslag

till föreningar, andra sammanslutningar eller stiftelser, vilka väl ej representera

rent statliga ändamål men ändock företräda en så allmännyttig verksamhet,

att de ur sådan synpunkt bort kunna komma i fråga till erhållande av

medel ur förevarande anslag. Jag erinrar i detta sammanhang om att Kungl.

Majit redan enligt nu gällande grunder ansett sig kunna tilldela Nordiska museet

vissa belopp ur anslaget. Enligt min mening skulle det vara att anse som

en lycklig utvidgning av området för de statliga beredskapsarbetena, om

Kungl. Majit tillerkändes rätt att för utförande av visst arbete tilldela förening,

sammanslutning eller stiftelse, som representerar ett allmännyttigt ändamål,

medel ur anslaget. En förutsättning härför skulle likväl vara, att något

privat vinstintresse ej är förenat därmed. Såsom jag senare kommer att

närmare utveckla, förordar jag en liknande utvidgning med hänsyn till området

för de kommunala beredskapsarbetena.

I likhet med departementschefen anser utskottet lämpligt att jämväl för

nästkommande budgetår som ett led i åtgärderna mot arbetslösheten upptages

ett anslag till statliga beredskapsarbeten. Erinras må att ifrågavarande anslag

tillkommit efter upprepade framställningar av riksdagen, bland vilka

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 166.

5

särskilt märkes en begäran av 1912 års riksdag om utredning rörande möjligheterna

till en utvidgad statlig företagarverksamhet under tider med större

arbetslöshet.

Det nu äskade anslagsbeloppet har utskottet emellertid ansett böra begränsas

till 3 miljoner kronor eller alltså samma belopp, som av 1931, 1932 och

1933 års riksdagar beviljades.

Utskottet har ej velat motsätta sig att bidrag från detta anslag, liksom ock

från de båda anslagen till kommunala beredskapsarbeten, må utgå jämväl till

föreningar, andra sammanslutningar och stiftelser, dock endast i enstaka undantagsfall

och då starka skäl föreligga för dylikt bidrags beviljande. Utskottet

har då särskilt haft i åtanke sammanslutningar med sådan allmängagnande

verksamhet, att de eljest skulle kunna komma i åtnjutande av statsunderstöd.

Vad angår de av herr Asplund m. fl. väckta motionerna I: 354 och II: 598

vill utskottet framhålla, att syftet med motionerna, nämligen att minska verkningarna

av arbetslösheten vid de norrländska malmfälten, redan beaktats genom

riksdagens bifall till två framlagda propositioner angående avtal med de

båda malmbolagen samt angående anslag till gråbergsbrytning vid malmfälten.

Utan att nu kunna taga ståndpunkt till de motionsvis framställda förslagen

förutsätter utskottet, att deras lämplighet i övrigt som arbetslöshetslindrande

åtgärder m. m. kan komma under vederbörligt övervägande genom

Kungl. Maj:ts försorg.

Med anledning av motionen 11:597 av herr Ossbahr vill utskottet erinra,

att riksdagen numera i anledning av utskottets utlåtande nr 128 till statsbeställningar

för försvaret anvisat ett belopp av 10 miljoner kronor. Att riksdagen,

såsom i motionen föreslagits, skulle avse anslaget till statliga beredskapsarbeten

uteslutande för försvarsändamål och därvid bestämma anslagsbeloppet

till minst 28 miljoner kronor kan utskottet icke tillstyrka.

Med bifall till vad utskottet i sitt utlåtande nr 18 föreslagit har riksdagen

medgivit, att vattenfallsstyrelsen finge, utöver tidigare till upprensning av

norra inloppet till Fårösund anvisade anslag, förskottsvis till nämnda arbetens

slutförande disponera ett belopp av högst 140,000 kronor med skyldighet för

styrelsen att hos Kungl. Maj:t anmäla nämnda förskott till ersättande från

anslag, som riksdagen för ändamålet kunde komma att ställa till förfogande.

Utskottet tillstyrker nu, att täckning för det belopp, som i anledning av berörda

beslut må komma att användas, beredes av anslaget till statliga beredskapsarbeten.

I enlighet med utskottets i utlåtande nr 75 gjorda hemställan har riksdagen

fattat beslut om ytterligare kompensation till Vaxholms stad i anledning

av 1925 års försvarsbeslut. Såsom kompensationsobjekt skulle ifrågakomma

bland annat anläggandet på statens bekostnad av en för motor- och segelbåtar

avsedd hamn vid Askudden i Vaxholm, för vilken kostnaden beräknats icke

överstiga 190,000 kronor. Ifrågavarande hamnanläggning skulle utföras såsom

statligt beredskapsarbete under väg- och vattenbyggnadsstyrelsens led
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 166.

ning. Jämväl i fråga örn detta företag tillstyrker utskottet, att — efter närmare

prövning av Kungl. Majit — kostnaderna för detsamma bestridas av

anslaget till statliga beredskapsarbeten.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

I. att riksdagen, i anledning av Kungl. Majits förevarande

förslag, må

a) för budgetåret 1934/1935 till statliga beredskapsarbeten

anvisa ett reservationsanslag av 3,000,000 kronor;

b) godkänna de av departementschefen förordade ändringarna

i grunderna för användningen av ifrågavarande anslag;

II. att herr Ossbahrs motion (11:597) ej må till någon

riksdagens åtgärd föranleda; samt

III. att herr Asplunds m. fl. samt herrar Hages och Lövgrens

motioner (I: 354 och II: 598) må anses besvarade med

vad utskottet ovan anfört.

2:o) Kommunala beredskapsarbeten. Kungl. Majit har i propositionen nr

234 (sid. 43—47) föreslagit riksdagen, såvitt nu är i fråga, dels för budgetåret

1934/1935 bland utgifter för kapitalökning under rubrik »Fonden för förlag

till statsverket» anvisa reservationsanslag, att utgå av lånemedel, av

1) till bidrag till kommunala beredskapsarbeten, 5,000,000 kronor;

2) till lån till kommunala beredskapsarbeten, 5,000,000 kronor;

dels ock godkänna de av departementschefen förordade ändringarna i grunderna

för användningen av ifrågavarande anslag.

Till kommunala beredskapsarbeten anvisade 1933 års riksdag för budgetåret

1933/1934 ett reservationsanslag av 8.5 miljoner kronor att användas till

såväl lån som bidrag.

Särskilda utskottet anförde i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 17

beträffande ifrågavarande arbeten följande:

Anledningen till att utskottet förordar införande av denna form av arbeten

till motverkande av arbetslösheten är närmast den, att ett ej oväsentligt antal

kommunala arbetsföretag torde finnas, vilkas utförande visserligen är ur kommunal

synpunkt önskvärt och för arbetslöshetens bekämpande angeläget, men

som få anstå i avbidan på bättre konjunkturer, enär behovet att tillgodose de

med arbetena åsyftade ändamålen icke är trängande samt arbetena icke lämpa

sig som reservarbeten. I vissa sådana fall är den nu föreslagna formen för

arbeten avsedd att komma till användning.

Iakttagas bör, att ifrågavarande arbeten skola avse ett rent kommunalt ändamål.

Förutom att arbetena icke böra kunna ifrågakomma som statskommunala

reservarbeten, bör i regel gälla, att de icke heller eljest kunna komma

till utförande med statligt understöd. Arbetena böra givetvis utföras å öppna

marknaden.

Kommunerna skola äga att hos Kungl. Majit ansöka om erhållande av

medel för ifrågavarande ändamål, därvid förslag till arbetsobjekt skall lämnas.

Vid avvägningen av förslagen bör Kungl. Majit taga hänsyn till såväl

angelägenheten och nyttan för kommunerna att få arbetena utförda som ock

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 166.

1

arbetenas betydelse för motverkande av arbetslösheten. Ur sistnämnda synpunkt

torde arbetslöshetskommissionen böra höras över förslagen, varvid dock

bör tillses, att onödig tidsutdräkt undvikes.

Beträffande frågan örn den form, i vilken statens stöd för utförande av nu

ifrågavarande arbeten bör lämnas, får utskottet föreslå, att såväl lån som i

särskilt trängande fall bidrag utan återbetalningsskyldighet må kunna förekomma.

Vid avgörandet av frågan, huruvida stödet bör lämnas i den ena

eller andra av nämnda former eller eventuellt i bådadera, bör hänsyn tagas till

skattebördan inom kommunen, dennas tillgångar och skulder, kommunens utgifter

i allmänhet för arbetslöshetens bekämpande och dylikt. Givetvis bör

härvid jämväl beaktas omfattningen i och för sig av arbetslösheten inom kommunen.

I enlighet med de synpunkter, som nu anförts, bör även avgöras frågan

örn storleken av det lån eller bidrag, som må utgå.

Beträffande de villkor, som böra föreskrivas vid utlämnandet av lånen, får

utskottet föreslå, att Kungl. Maj :t må äga bevilja räntefrihet under högst 5 år.

För tid därefter bör å utestående lånebelopp erläggas skälig ränta. Amorteringstidens

längd torde få bestämmas av Kungl. Maj :t allteftersom med hänsyn

till omständigheterna i varje särskilt fall prövas skäligt och lämpligt.

Någon säkerhet för lånen synes med hänsyn till förhållandena icke böra avfordras

kommunerna.

Närmare bestämmelser angående utlämnandet av ifrågavarande lån och

bidrag torde böra utfärdas av Kungl. Majit.

Departementschefen har såsom ett allmänt omdöme örn de kommunala beredskapsarbetena

anfört, att desamma syntes väl hava försvarat sin plats i arbetslöshetsprogrammet.

I anslutning till vad departementschefen tidigare i den

allmänna motiveringen anfört har han förklarat sig anse, att statsmakterna under

den utsträckta depressionen borde fortsättningsvis genom bidrag eller lån

i förevarande form uppmuntra kommunerna att igångsätta arbeten av olika

slag. Departementschefen har förordat, att sammanlagt 10 miljoner kronor

anvisades till ifrågavarande ändamål. Av budgetära skäl borde beloppet fördelas

å två anslag, vartdera örn 5 miljoner kronor, av vilka det ena skulle avses

för bidrag utan återbetalningsskyldighet, att bestridas av lånemedel med

kort amorteringstid, och det andra skulle avses för lån till arbeten av ifrågavarande

slag, att bestridas av vanliga lånemedel.

Beträffande grunderna för användande av anslagen har departementschefen

förordat vissa jämkningar i de grunder, som godkändes av 1933 års riksdag,

och i sådant avseende yttrat följande:

Det av riksdagen föreskrivna villkoret, att bidrag utan återbetalningsskyldighet

endast skulle få lämnas i särskilt trängande fall, har visat sig medföra

betydande olägenheter i tillämpningen. På grund av sagda villkor bortfaller

nämligen praktiskt taget möjligheten att understödja större arbetsföretag

i sådana kommuner, som enligt den antagna principen för gränsdragningen

mellan lån och bidrag endast skulle kunna erhålla lån. Till belysande av

det anförda må nämnas, att 11 såsom kommunala beredskapsarbeten föreslagna

arbetsföretag kostnadsberäknats till sammanlagt 13,830,000 kronor. Skulle

till dessa arbeten utlämnas lån, komme hela det av riksdagen anvisade anslaget

att omedelbart konsumeras och ej få den spridning ut över hela landet,

som måste anses vara avsedd. Om däremot som bidrag utan återbetalningsskyldighet

Unge utlämnas vad som kan beräknas motsvara räntefrihet

under viss kortare tid, exempelvis 5 år, å lån till hela kostnaden, skulle på ett

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 166.

Utskottet.

effektivt sätt kommunerna kunna uppmuntras att igångsätta stora arbeten.

Att man nödgades lämna sådana arbeten åsido skulle ofta medföra, att de

med hänsyn till arbetslöshetens bekämpande mest värdefulla företagen ej skulle

komma till stånd. Med 20 procent bidrag av statsmedel erhålles ju en fem

gånger större arbetslöshetslindrande effekt av anslaget, än örn lån lämnats

till bela beloppet. Som jag nyss anfört har Kungl. Majit redan enligt nu

gällande direktiv i ett fåtal fall ansett sig kunna evalvera lån med räntefrihet

under 5 år till bidrag örn 20 procent av det belopp, som eljest skulle hava

erhållits såsom lån. Enligt min mening skulle det vara lämpligt, att detta

kunde mera regelmässigt tillämpas i sådana fall, där efter Kungl. Maj :ts beprövande

detta finnes vara den bästa formen för statligt stöd. Ur statsfinansiell

synpunkt måste det med de tillämpade räntevillkoren anses vara utan

egentlig betydelse, vilkendera vägen man använder.

Den förändring i fråga örn användningsområdet, som jag förordat beträffande

de statliga beredskapsarbetena, lärer jämväl böra genomföras med hänsyn

till de kommunala beredskapsarbetena. Det har vid flera tillfällen visat

sig önskvärt att kunna underlätta utförandet av skilda arbetsföretag för föreningar

eller sammanslutningar av kommunal karaktär. Sorn exempel må

nämnas en stiftelse för arbetsstugor. Trots det behjärtansvärda ändamålet

kan enligt gällande direktiv något understöd icke utgå till uppförande av nya

byggnader för verksamhetens utvidgande. Jag förordar därför, att grunderna

för anslaget till kommunala beredskapsarbeten ändras på så sätt, att lån

eller bidrag må kunna lämnas till föreningar, sammanslutningar eller stiftelser

av kommunal karaktär, såvida något vinstintresse ej är förenat därmed.

Den modifikation i bidragsvillkoren, som kan erfordras för här avsedda fall,

torde det få ankomma på Kungl. Maj :t att vidtaga.

Även till kommunala beredskapsarbeten anser utskottet fortsatta medel böra

beviljas och utskottet vill tillstyrka att för detta ändamål anvisas anslag av

dels 3 miljoner kronor till bidrag för dylika arbeten utan återbetalningsskyldighet,

dels 4 miljoner kronor för lån till arbeten av ifrågavarande slag.

Vid fördelningen av dessa anslag bör alltjämt hänsyn tagas till såväl angelägenheten

och nyttan för kommunerna att få arbetena utförda som ock företagens

betydelse ur sysselsättnings- och arbetslöshetssynpunkt.

Vad departementschefen i övrigt anfört med avseende å villkoren för dessa

anslag föranleder ingen erinran från utskottets sida.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Majits förevarande

förslag, må

a) för budgetåret 1934/1935 anvisa

1) till bidrag till kommunala beredskapsarbeten ett reservationsanslag

av 3,000,000 kronor;

2) till lån till kommunala beredskapsarbeten ett reservationsanslag

av 4,000,000 kronor;

b) godkänna de av departementschefen förordade ändringarna

i grunderna för användningen av ifrågavarande anslag.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 166.

9

3:o) Främjande av bostadsbyggande. Kungl. Majit har i propositionen nr

234 (sid. 47—60) föreslagit riksdagen, dels att för budgetåret 1934/1935 bland

utgifter för kapitalökning under rubrik »Fonden för förlag till statsverket»

till främjande av bostadsbyggande anvisa ett reservationsanslag av 10,000,000

kronor, att utgå av lånemedel, dels och att godkänna de av departementschefen

förordade ändringarna i grunderna för användningen av ifrågavarande anslag.

I motionen II: 619 av herrar J. H. Brädefors och H. Hagberg i Luleå bar,

bland annat, föreslagits, att anslaget till främjande av bostadsbyggande böjes

till 30,000,000 kronor.

Till främjande av bostadsbyggande anvisade 1933 års riksdag av lånemedel

ett reservationsanslag av 15 miljoner kronor att utgå, i överensstämmelse

med vad särskilda utskottet i sitt utlåtande nr 17 förordat, dels för lån till

bostadsbyggnadsföretag i städer och stadsliknande samhällen, dels och för lån

och bidrag till sådana företag på landsbygden. För förstnämnda ändamål

avsågs av anslaget i första hand ett belopp av 5 miljoner kronor och för sistnämnda

återstoden eller alltså 10 miljoner kronor. Därest emellertid för ettdera

ändamålet avsett belopp skulle visa sig icke behöva eller kunna för detsamma

helt tagas i anspråk, borde hinder ej möta mot att använda överskottet

för den andra verksamheten.

Beträffande låneverksamheten till främjande av bostadsbyggande i städer

och stadsliknande samhällen bar Kungl. Majit genom kungörelse den 16 september

1933 (nr 558) meddelat närmare föreskrifter. I huvudsak innebära

dessa följande.

Statslån utgår för främjande av uppförandet i städer och stadsliknande

samhällen av byggnader, huvudsakligen avsedda för bostäder. Lån må dock

utgå endast å ort, där sådan byggnadsverksamhet icke utan dylikt statligt

stöd kan beräknas inom den närmare tiden komma till stånd i den omfattning,

som befinnes lämplig med hänsyn till bostadsförhållandena å orten och önskvärd

med hänsyn till läget på arbetsmarknaden. Låneverksamhet må vidare

förekomma allenast i kommun, som åtagit sig att utan kostnad för statsverket

eller låntagare förmedla lån av ifrågavarande art.

Lån får icke beviljas för byggnadsföretag, vilket jämväl utan statligt stöd

kan väntas komma till stånd under den närmare tiden, och ej heller för byggnadsföretag

i vederbörande kommuns egen regi. Som förutsättningar för att

lån skola få utgå gäller härjämte bland annat, att vederbörande byggnadsföretag

utförts inom viss tid samt att den på öppna marknaden erhållna, i

fastigheten bättre belägna krediten är på betryggande sätt ordnad (ej leverantörkredit

och liknande).

I avseende å lånebeloppen är stadgat, att lån ej må överstiga en femtedel

av nyssnämnda kredit med bättre förmånsrätt i fastigheten. Ej heller får

statslånet uppgå till högre belopp än som svarar mot 15 procent av ett på

visst sätt fastställt fastighetsvärde eller överstiga 15 procent av fastighetens

taxeringsvärde efter byggnadsföretagets fullbordande.

För lån skall ställas säkerhet, vilken skall bestå av inteckning i vederbörande

fastighet, liggande inom 90 procent av fastighetsvärdet. Inteckningen

skall jämväl vara belägen inom 90 procent av fastighetens taxeringsvärde

efter byggnadsföretagets fullbordande ävensom inom summan av brand
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 1G6.

försäkrings- och tomtvärdena. Såsom ytterligare säkerhet för lånet skola

även ° pantförskrivas hos annan långivare belånade inteckningar med bättre

förmånsrätt i fastigheten än den för statslånet ställda säkerheten eller deras

värde, i° den mån dessa inteckningar, eller värdet av dem, icke behöva tagas

1 anspråk för gäldande av den fordran, för vilken inteckningarna i första

hand blivit pantförskrivna eller som på grund av omsättning trätt i dess

ställe.

Intill viss, av Kungl. Maj :t fastställd, för alla låntagare gemensam dag

skola lånen löpa utan amortering och med 5 procent årlig ränta. Därefter

skola de utgöra amorteringslån. Annuiteten å amorteringslån skall utgöra

7 7< procent av det ursprungliga lånebeloppet. Av annuiteten skola, å oguldna

lånebeloppet räknat, 4 1 2ji procent utgöra ränta och en procent avsättning

till en riskfond, avsedd att användas till täckande av förluster å verksamheten.

Återstoden skall utgöra amortering.

Lånen kunna i vissa fall utbetalas redan under byggnadstiden. Härför

fordras emellertid, att långivningen under denna tid bedrives på kommunalt

betalningsansvar.

Ett för handhavandet å statens vägnar av verksamhetens administration inrättat

provisoriskt organ — statens byggnadslånebyrå — har att bevilja ifrågavarande

lån.

Enligt vad utskottet inhämtat hade den 20 mars 1934 till byggnadslånebyrån

inkommit 293 låneansökningar örn sammanlagt 8,444,000 kronor från 31

städer, 5 köpingar och 7 municipalsamhällen. Den 1 juni hade av det till

förfogande stående beloppet, 5,000,000 kronor, disponerats omkring 4,800,000

kronor.

I fråga örn lån och bidrag till bostadsbyggnadsföretag på landsbygden har

Kungl. Majit meddelat närmare föreskrifter i kungörelserna den 30 juni 1933

(nr 473) angående förbättringsbidrag och nybyggnadslån till främjande av

byggnadsverksamhet på landet samt den 16 september 1933 (nr 545) om utsträckt

tillämpning av förstnämnda kungörelse. I huvudsak innebära dessa

föreskrifter följande.

Förbättringsbidrag och nybyggnadslån kunna beviljas för bostadsbyggnadsföretag

på landet, med undantag av sådant samhälle som i 34 § hälsovårdsstadgan

sägs, så ock inom sådan del av stad, där hälsovårdsföreskrifterna i

2 kap. hälsovårdsstadgan tillämpas.

Förbättring sbidrag få lämnas för ur hälsosynpunkt påkallade reparationer

och andra förbättringsarbeten å bostadslägenheter samt för uppförande

av nya bostadslägenheter i stället för förut befintliga, bristfälliga sådana, så

framt de ifrågavarande bostadslägenheterna, så vitt för närvarande kan bedömas,

äro behövliga för framtiden samt sökandena — för att inom den närmaste

tiden kunna genomföra vederbörande byggnadsföretag — äro i behov

av ekonomiskt bistånd och förbinda sig att enligt fastställd byggnadsplan

och inom föreskriven tid, i regel före utgången av år 1934, utföra byggnadsföretagen.

Som ytterligare villkor är föreskrivet, att bostadslägenheterna

efter byggnadsföretagens genomförande skola uppfylla hälsovårdsstadgans

krav. Bidragsbeloppet skall motsvara viss del av de för vederbörande byggnadsföretag

uppskattade kostnaderna. Denna del skall i varje särskilt fall

bestämmas med skälig hänsyn tagen till sökandens förmåga att själv bidraga

med penningar, material, transporter och eget arbete samt till den rätt han

må äga att för byggnadsföretaget av annan undfå ersättning. I regel skall

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 166.

11

bidraget understiga 50 procent av nyssnämnda kostnader. En högsta gräns

är dragen vid ett belopp av 1,000 kronor för bostadslägenhet.

Nybyggnadslånen löpa med 4 procent ränta, fordra godtagbar säkerhet samt

amorteras under en tid av 20 år. De få lämnas för samma slags byggnadsföretag

som förbättringsbidrag, dock icke för smärre reparationer och

förbättringsarbeten, och under samma förutsättningar med det undantaget,

att nybyggnadslån kan beviljas även person, som icke är i behov

av ekonomiskt bistånd för att byggnadsföretaget skall komma till stånd. Lånen

få ej överstiga 70 eller tillika'' med förbättringsbidrag 80 procent av

byggnadskostnaderna. En högsta gräns är beträffande nybyggnadslån dragen

vid ett belopp av 3,000 kronor för bostadslägenhet. Skall för samma byggnadsföretag

utgå såväl nybyggnadslån som förbättringsbidrag får dock nybyggnadslånet

högst uppgå till 2,000 kronor för varje särskild bostadslägenhet.

Lätt att tilldelas, förbättringsbidrag eller nybyggnadslån tillkommer den,

som äger eller är underhållsskyldig för de bostadslägenheter, å vilka reparation

eller annat förbättringsarbete skall utföras eller som skola ersättas genom

nybyggnad.

Verksamheten handhaves av dels hälsovårdsnämnderna i de olika kommunerna,

dels hushållningssällskapens egnahemsnämnder, dels ock statens egnahemsstyrelse.

Enligt i statsrådsprotokollet återgivna uppgifter hade före den i vederbörande

kungörelse föreskrivna ansökningstidens utgång ansökningar örn bidrag

och lån gjorts till ett sammanlagt belopp av över 40,300,000 kronor. Hälsovårdsnämnderna

i de särskilda kommunerna hava tillstyrkt bidrag och lån till

ett belopp av nära 32,400,000 kronor. Hushållningssällskapens egnahemsnämnder

slutligen hava efter förberedande granskning av ansökningarna beräknat

behovet av statsmedel för ansökningar, som borde tillgodoses, till belopp

av i runt tal 25,700,000 kronor, varav omkring 6,000,000 kronor eller

alltså ungefär 23 procent skulle utgå såsom nybyggnadslån.

I statsrådsprotokollet redogöres vidare för en av egnahemsstyrelsen företagen

utredning rörande antalet bostäder — utöver dem för vilka hälsovårdsnämnderna

redan hos egnahemsnämnderna tillstyrkt förbättringsbidrag eller

nybyggnadslån •— vilka hälsovårdsnämnderna ansåge behöva upprustas med

tillhjälp av allmänna medel. Hälsovårdsnämnderna hava uppgivit 31,012 dylika

lägenheter, därav 3,426 lönebostäder.

Det av Kungl. Majit för nästa budgetår äskade anslaget till främjande av

bostadsbyggande skulle huvudsakligen tagas i anspråk för det fortsatta bedrivandet

av landsbygdsverksamheten, därvid 1.5 miljon kronor företrädesvis

borde användas till lönebostäder och högst 500,000 kronor enligt Kungl. Maj :ts

bestämmande borde få utgå inom municipalsamhällen. Emellertid skulle

Kungl. Maj :t äga rätt att, där så prövades lämpligt och för ändamålet närmast

avsedda medel ej försloge, disponera viss del av anslaget till lämnande

av tertiärkredit i städer och stadsliknande samhällen i enlighet med hittills

tillämpade grunder; dock finge härför icke tagas i anspråk sammanlagt mer

än en miljon kronor.

Till en början får utskottet erinra, att riksdagen å tilläggsstat till riks- Utskottet.

staten för budgetåret 1933/1934 till främjande av bostadsbyggande anvisat

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 166.

ett reservationsanslag av 8,000,000 kronor, avsett för bostadsförbättringsverksamheten

på landsbygden. För nämnda verksamhet hava alltså hittills ställts

till förfogande sammanlagt 18,000,000 kronor. För lån till bostadsbyggnadsföretag

i städer och stadsliknande samhällen hava anvisats 5,000,000 kronor.

Utskottet har funnit sig böra tillstyrka, att jämväl för nästa budgetår anslag

anvisas till främjande av bostadsbyggande. Utskottet har emellertid

ansett anslagsbeloppet böra begränsas till 8,000,000 kronor och avstyrker alltså

motionen II: 619 i här förevarande del. Anslaget bör, såsom av Kungl.

Majit föreslagits, huvudsakligen tagas i anspråk för fortsatt bedrivande av

landsbygdsverksamheten. Dock bör Kungl. Maj :t äga att, där så prövas lämpligt,

disponera viss del av anslaget till lämnande av tertiärkredit i städer och

stadsliknande samhällen. Med hänsyn till den av utskottet förordade begränsningen

av anslagsbeloppet i dess helhet i förhållande till Kungl. Maj :ts förslag

bör denna del bestämmas till högst 800,000 kronor. I avseende å sistberörda

låneverksamhet böra hittills tillämpade grunder i huvudsak lända till efterrättelse.

Utskottet har emellertid ansett sig böra föreslå den ändringen, att såsom

säkerhet för statslån må kunna godtagas jämväl inteckning i tomträtt, som

upplåtits på betryggande villkor. Hinder bör i förekommande fall ej möta att

godtaga dylik säkerhet även för lån beviljade av det för innevarande budgetår

anvisade anslaget.

I sin skrivelse till Kungl. Majit den 23 maj 1934, nr 263, vari riksdagen

bland annat anmälde anvisandet av förstärkningsanslag för löpande budgetår

till bostadsförbättringsverksamheten på landsbygden, framhöll riksdagen, att

det vore synnerligen angeläget ej mindre att genom ifrågavarande statshjälp i

första hand sådana bostäder förbättrades, där förbättringsbehovet vore som

störst, än även att de förbättringsarbeten, som utfördes, ur hygieniska och

ekonomiska synpunkter vore ändamålsenliga. En maktpåliggande uppgift påvilade

med hänsyn härtill egnahemsnämnderna, vilka också nedlagt ett betydande

arbete vid de utredningar i anledning av inkomna ansökningar, som

nämnderna enligt gällande bestämmelser hade att företaga. Svårigheterna att

erhålla en likformig behandling av ifrågavarande ärenden syntes emellertid

icke hava kunnat övervinnas. På grund härav framhöll riksdagen nödvändigheten

av, att egnahemsnämnderna — med biträde, där så krävdes, av sakkunniga

personer -—- före det slutliga beslut meddelades, i erforderlig mån till

förnyad prövning upptoge sådana ansökningar, som ansåges vara av beskaffenhet

att kunna bifallas.

Motsvarande spörsmål har berörts i föreliggande proposition. Under framhållande

av att den hittills bedrivna verksamheten med förbättringsbidrag och

nybyggnadslån företedde betydande differenser för de olika länens och kommunernas

vidkommande har, såsom framgår av statsrådsprotokollet, bostadsutredningen

för landsbygden ifrågasatt, örn icke i vissa fall särskilda åtgärder

borde vidtagas för att söka på upplysningens och handledningens väg åstadkomma

mera enhetlighet i verksamhetens bedrivande på skilda orter. Departementschefen

har framhållit, att de åtgärder, som i sådant syfte kunde

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 166.

13

finnas böra vidtagas, syntes böra ankomma på egnahemsstyrelsen. Utskottet

understryker betydelsen av att dylika åtgärder vidtagas.

I sin nyssnämnda skrivelse uttalade riksdagen vidare, att landsbygdens befolkningsgrupper

borde på ett sins emellan så långt möjligt rättvist sätt tillgodonjuta

ifrågavarande statshjälp. Såsom framgår av statsrådsprotokollet

hava ansökningar örn bidrag och lån för förbättring av lönebostäder endast

gjorts i relativt ringa omfattning. Av 33,435 lägenheter, vilka egnahemsnämnderna

vid preliminär granskning av ansökningarna ansett böra ifrågakomma

till erhållande av bidrag och lån, utgöra ej fler än 837 eller alltså endast

omkring 2.5 procent lönebostäder. Genom att, pa sätt i statsrådsprotokollet

blivit ifrågasatt, föreskriva, att visst belopp företrädesvis bör användas

till lönebostäder, framhäves angelägenheten av att lönebostädernas brister bliva

avhjälpta, varjämte den omedelbara konkurrensen örn tillgängliga medel

mellan sökande av bidrag och lån till lönebostäder, a ena, samt övriga sökande,

å andra sidan, i viss mån häves. På grund av vad sålunda anförts har utskottet

funnit sig böra tillstyrka Kungl. Maj :ts förslag i denna del.

Utskottet har jämväl anslutit sig till förslaget, att högst 500,000 kronor av

anslaget skulle, enligt Kungl. Maj:ts bestämmande, få utgå inom municipalsamhällen.

Jämlikt hittills gällande bestämmelser kunna förbättringsbidrag

och nybyggnadslån icke beviljas för bostadsbyggnadsföretag inom sådant samhälle.

Emellertid torde fall förekomma, där övervägande skäl tala för att

municipalsamhälle i förevarande hänseende jämställes med den egentliga landsbygden.

Såsom i statsrådsprotokollet blivit förutsatt, bör det ankomma på

Kungl. Maj :t att efter prövning i varje särskilt fall bestämma, huruvida förbättringsbidrag

och nybyggnadslån må utgå inom municipalsamhälle.

I statsrådsprotokollet har vidare berörts frågan, om särskilda åtgärder borde

vidtagas för att bereda de i ekonomiskt hänseende sämst ställda ökade möjligheter

att med tillhjälp av förbättringsbidrag upprusta sina bostäder. Bostadsutredningen

för landsbygden har i sådant hänseende ifragasatt, att man skulle

söka intressera vederbörande kommuner för att genom kommunala bidrag öka

möjligheterna för lägenhetsägare o. d., som saknade all förmåga att bidraga

med eget arbete eller penningar, att erhålla förbättringsbidrag. Detta av departementschefen

tillstyrkta förslag har icke givit utskottet anledning till

erinran.

Såsom i statsrådsprotokollet föreslagits bör tidpunkten, då byggnadsföretagen

skola vara fullbordade, bestämmas till utgången av år 1935.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

förslag och med avslag å motionen II: G19, i vad densamma

avser ifrågavarande anslag, till främjande av bostadsbyggande

för budgetåret 1934/1935 anvisa ett reservationsanslag av

8,000.000 kronor, att utgå enligt av utskottet här ovan förordade

grunder.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 166.

4:o) Lån och subventioner till främjande av enskild företagsamhet. Kungl.

Maj :t har (prop. 234, sid 60—65) föreslagit riksdagen att

1. för budgetåret 1934/1935 bland utgifter för kapitalökning under rubrik

»Fonden för förlag till statsverket» anvisa, bland annat, till lån till främjande

av enskild företagsamhet ett reservationsanslag, att utgå av lånemedel, av

5,000,000 kronor.

II. godkänna de av departementschefen i statsrådsprotokollet förordade

ändringarna i grunderna för användningen av ifrågavarande anslag ävensom av

det för innevarande budgetår anvisade reservationsanslaget till subventioner till

främjande av enskild företagsamhet.

Av det i propositionen nr 211 till 1933 års riksdag äskade anslaget örn

75 miljoner kronor avsågs preliminärt ett belopp av 10 miljoner kronor till

främjande av företagsamhet och industriell verksamhet. Beträffande de

huvudregler, som ansågos böra gälla för ifrågavarande medels användning,

anförde departementschefen sammanfattningsvis i propositionen följande:

»1. Vid lån till främjande av enskild företagsamhet skall

a) utgå ränta efter Kungl. Maj:ts beslut,

b) amortering ske enligt beslut av Kungl. Maj:t,

c) ställas säkerhet, som kan av Kungl. Majit godtagas.

2. Vid subventioner till främjande av enskild företagsamhet och uppmuntran

av industriell verksamhet skola följande synpunkter vara vägledande:
a)

Genom subvention åt visst företag bör minskning av produktionen icke

få framkallas vid annat företag med därav följande arbetslöshet.

b) Vid subvention bör tillses, att densamma per dagsverke, som beräknas

därigenom kunna åstadkommas, understiger eller högst svarar mot statsbidraget

till kontant understöd för motsvarande antal hjälpta dagar.

c) Subvention bör vara av tillfällig natur och skapa möjligheter att trygga

vederbörande företags framtida existens.

d) Subvention bör skapa lättnader för den eller de kommuner, som äro ekonomiskt

beroende av det subventionerade företagets existens.»

Särskilda utskottet förordade i sitt utlåtande nr 17, att särskilda anslag

skulle upptagas för lån och för subventioner. Låneanslaget föreslog utskottet

till 10 miljoner kronor. Beträffande subventioner tillstyrkte utskottet ett

belopp av 3.5 miljoner kronor för ändamålet. Anslagen borde givas reservationsanslags

karaktär.

I motiveringen för anslagen förklarade utskottet, att utskottet icke funnit

anledning till erinran mot de villkor för lån eller subventioner, som Kungl.

Maj :t förutsatt skola gälla. Utskottet betonade emellertid angelägenheten

därav, att endast sådana företag bomme i åtnjutande av stöd, vilka på grund

av konjunkturerna tvingats eller, såvitt kunde bedömas, inom en icke avlägsen

framtid bleve tvungna, därest hjälp i någon form icke erhölles, att nedlägga

sin verksamhet. En ytterligare förutsättning för statligt stöd borde vara, att

företagen icke på annan väg kunde erhålla hjälp till sin verksamhet. Före
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 166.

15

tagen borde hava en verklig betydelse ur arbetslöshetssynpunkt. Slutligen

framhöll utskottet vikten därav, att den hjälp, som lämnades ett företag, icke

bleve ägnad att medföra arbetslöshet eller eljest menliga verkningar för annat

företag.

Vad utskottet sålunda förordat lämnades av riksdagen utan erinran.

Rörande användningen av de utav riksdagen anvisade anslagen till lån och

subventioner till främjande av enskild företagsamhet har departementschefen

lämnat följande redogörelse.

»Intill februari månads utgång 1934 förelågo 592 framställningar örn lån

eller subventioner. 105 ansökningar berörande 5,111 arbetare och avseende

lån å 8,351,000 kronor samt subventioner med 671,500 kronor hava under löpande

budgetår till och med den 23 februari 1934 i så måtto bifallits, att

lån beviljats till ett belopp av 6,089,400 kronor och subventioner till ett belopp

av 121,500 kronor. 146 ansökningar hava avslagits berörande 3,338 arbetare

och avseende lån å 4,300,950 kronor och subventioner med 1,129,800

kronor. I ett flertal fall hava emellertid i dessa ansökningar uppgifter örn

arbetarantal icke lämnats.

14 avgjorda ansökningar hava avsett ändrade villkor för beviljade lån. 27

ansökningar hava för slutlig handläggning överlämnats till kommerskollegium

eller annan myndighet. 80 ansökningar hava av sökandena återtagits,

icke fullföljts eller av andra anledningar lagts ad acta.»

För egen del har departementschefen anfört huvudsakligen följande:

»Av den lämnade redogörelsen framgår, att subventioner till främjande av

enskild företagsamhet ansetts böra ifrågakomma endast i så pass obetydlig

omfattning, att det redan beviljade anslaget härtill torde kunna anses vara

tillfyllest jämväl under nästa budgetår. Såsom jag redan i statsverkspropositionen

anfört, ifrågasätter jag alltså icke något nytt anslag för detta ändamål.

Jag utgår i stället från att hinder icke bör möta mot att, örn så finnes

lämpligt och låneanslagets tillgångar äro uttömda, jämväl från detta anslag

lämna bidragen i form av lån.

Däremot torde för nästkommande budgetår ett anslag böra upptagas till lån

till främjande av enskild företagsamhet. Beträffande storleken av detta anslag,

vilket liksom hittills torde böra hava karaktären av reservationsanslag,

har jag ej funnit anledning att frångå den i statsverkspropositionen gjorda

uppskattningen. Jag förordar sålunda, att anslaget bestämmes till 5 miljoner

kronor.

Den genom förevarande båda anslag erhållna arbetseffekten har visat sig

vara synnerligen stor. Man torde vara berättigad utgå ifrån att här genom

en statshjälp av mycket måttlig omfattning till vederbörande företag ett betydande

antal arbetare bevarats från arbetslöshet ej blott tillfälligt utan även

för framtiden. Vidare må anföras, att ännu under innevarande budgetår

visst belopp av anslaget till bekämpande av arbetslösheten i enlighet med

riksdagens uttalanden stått till Kungl. Maj:ts förfogande för åtgärder i syfte

att främja enskild företagsamhet. Då nu ett fortsatt bemyndigande i sådant

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 166.

Utskottet.

hänseende icke ifrågasattes, synes det så mycket angelägnare, att i förevarande

form medel i tillräcklig omfattning ställas till Kungl. Maj:ts förfogande.

Användningen av anslagen har enligt de av riksdagen fastställda grunderna

begränsats till att avse lån eller bidrag till redan befintliga företag till uppehållande

av deras förutvarande omfattning. Däremot uteslutes enligt direktiven

möjligheten att giva understöd till eventuella utvidgningar samt till igångsättande

av nya företag, även då det gäller påbörjande av ett helt nytt slags

verksamhet. Den arbetseffekt, som erhålles genom anslagen, skulle säkerligen

ytterligare ökas, örn möjlighet öppnades för Kungl. Maj :t att understödja utvidgningar

eller startande av företag. I ett par fall har det visat sig, att

man, därest sådan möjlighet funnits, skulle hava kunnat verksamt stärka den

svenska industriens ställning på hemmamarknaden eller medverka till skapandet

av en ny industri med utsikt att konkurrera på världsmarknaden.

Givet är, att lån eller subvention till utvidgning eller igångsättande av företag

endast bör lämnas, därest företaget ej kan befaras konkurrera ut eller

medföra menliga verkningar för äldre företag. Kungl. Majit torde härutinnan

komma att förfara med stor försiktighet. Liksom hittills bör i främsta

rummet understöd lämnas åt företag, som eljest komme att nedläggas eller

avsevärt inskränka driften.

Jag förordar sålunda, att grunderna för förevarande anslag jämkas i av mig

nu anfört avseende.»

Utskottet tillstyrker, att jämväl för nästkommande budgetår anslag anvisas

för att möjliggöra lån till främjande av enskild företagsamhet. En förutsättning

härför är emellertid, att de av särskilda utskottet vid 1933 års riksdag

angivna direktiven för användning av det för innevarande budgetår anvisade

anslaget noga följas. Den sorgfälliga prövning av olika på varje fråga

inverkande omständigheter, som 1933 års riksdag förutsatte, är ofrånkomlig,

om påtagliga olägenheter skola kunna undvikas. I detta sammanhang

anser sig utskottet böra framhålla önskvärdheten av att här förevarande gren

av den statliga hjälpverksamheten snart må kunna avvecklas.

Departementschefen har i statsrådsprotokollet framhållit, att den arbetseffekt,

som erhålles genom här förevarande anslag, säkerligen skulle ytterligare

ökas, örn möjlighet öppnades för Kungl. Majit att understödja utvidgningar

eller startande av företag. Den sålunda föreslagna jämkningen av gällande

direktiv anser sig utskottet böra tillstyrka. Givetvis är, såsom jämväl i statsrådsprotokollet

antytts, stor försiktighet av nöden vid utdelande av dylika lån.

Det belopp, som må tagas i anspråk för låneunderstöd av nu angiven art, torde

emellertid, icke minst med hänsyn till vad nyss anförts, böra begränsas till

högst 500,000 kronor.

Kungl. Majits förslag innebär, att anslaget till låneunderstöd för nästkommande

budgetår skulle upptagas med ett belopp av 5,000,000 kronor eller hälften

av vad som för innevarande budgetår stått till förfogande. Utskottet

har emellertid ansett sig böra förorda en nedsättning av anslaget till 3,000,000

kronor. Av detta belopp skulle, såsom nyss anförts, högst 500,000 kronor

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 166.

17

få tagas i anspråk för lån för understödjande av utvidgning eller startande

av företag.

Utskottet biträder förslaget, att reservationer å det för budgetåret 1933/1934

anvisade reservationsanslaget till subventioner till främjande av enskild företagsamhet

under i statsrådsprotokollet angiven förutsättning må tagas i anspråk

för låneunderstöd, varigenom en förstärkning av de för sistnämnda

ändamål till buds stående medlen synes kunna erhållas.

I anslutning till vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må

a) i anledning av Kungl. Maj :ts förslag, till lån till främjande

av enskild företagsamhet för budgetåret 1934/1935 anvisa

ett reservationsanslag av 3,000,000 kronor;

b) godkänna de av departementschefen i statsrådsprotokollet

förordade ändringarna i grunderna för användningen av

ifrågavarande anslag ävensom av det för innevarande budgetår

anvisade reservationsanslaget till subventioner till främjande

av enskild företagsamhet, dock med iakttagande av vad

utskottet i ärendet anfört.

Beträffande sättet för täckande av de utav utskottet i detta utlåtande för

nästkommande budgetår tillstyrkta anslagen kommer utskottet att avgiva särskilt

utlåtande.

Stockholm den 8 juni 1934.

På statsutskottets vägnar:

AMDERS ANDERSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Hamrin, Lindblad, Svensson i Kompersmåla,

Nilsson i Malmö, Nilsson i Gränebo, Oscar Olsson, Bagge, Asplund, Walles, Thelin,

Nylander och Jonsson i Lycksele; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Jansson, Strindlund,

Törnkvist i Karlskrona, Jeppsson, Andersson i Höör, Persson i Falla, Svensson i

Grönvik, Jonsson i Eskilstuna, Norsell, Skoglund och Olsson i Staxäng.

Reservationer:

beträffande punkten l:o) (statliga beredskapsarbeten)

1) av herrar Svensson i Kompersmåla, Bagge, Thelin, Nylander, Persson

i Falla, Skoglund och Olsson i Staxäng, vilka ansett, att utskottets yttrande

och förslag bort hava följande lydelse:

Bihang till riksdagens protokoll 193 Jf. 6 sami. Nr 166.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 166.

»Enligt utskottets mening är systemet med beredskapsarbeten olämpligt ur

synpunkten att kunna direkt bringa hjälp åt de arbetslösa. Till dessa beredskapsarbeten

kan dels hänvisning av arbetslösa icke ske, dels ej behovsprövning

äga rum. Det antal arbetslösa, som kan beredas sysselsättning vid beredskapsarbeten,

blir väsentligt mindre än det antal som kan sysselsättas vid

för samma kostnadssumma anordnade reservarbeten.

Företagen granskning av de under budgetåret beviljade anslagen giver även

vid handen, att urvalet i åtskilliga fall varit mindre lämpligt. Utskottet kan

ej heller underlåta påpeka, att förekomsten av detta anslag undandrager principiellt

viktiga frågor från riksdagens bedömande och bryter sönder den önskvärda

enhetligheten i behandlingen av budgeten.

Sedan genom riksdagens beslut år 1933 en väsentlig utökning skett beträffande

det område, inom vilket statliga och statskommunala reservarbeten

hunna utväljas, synas än mindre några skäl föreligga för anordnandet av beredskapsarbeten

såsom en åtgärd mot arbetslösheten.

Då utskottet alltså ej kan tillstyrka anslag till statliga beredskapsarbeten,

måste emellertid — på grund av riksdagens tidigare fattade beslut -— anslag

i annan ordning beredas för fortsatt upprensning av norra inloppet till Fårösund

och för en hamnanläggning i Vaxholm, varom utskottet i detta sammanhang

anser sig böra framställa förslag.

Vad angår de av herr Asplund m. fl. väckta motionerna I: 354 och II: 598

vill utskottet endast framhålla, att det med motionerna avsedda syftet, nämligen

att minska verkningarna av arbetslösheten vid de norrländska malmfälten,

redan beaktats genom riksdagens bifall till två framlagda propositioner angående

avtal med de båda malmbolagen samt angående anslag till gråbergsbrytning

vid malmfälten.

Med anledning av motionen II: 597 av herr Ossbahr vill utskottet erinra, att

riksdagen numera till statsbeställningar under försvarsdepartementet anvisat

ett belopp av 10 miljoner kronor. Vid bifall till utskottets hemställan örn avslag

å Kungl. Maj :ts förslag örn anslag till statliga beredskapsarbeten förfaller

motionärens yrkande i denna del.

Utskottet hemställer alltså,

I. att Kungl. Maj:ts förslag om anslag till statliga beredskapsarbeten

ej må av riksdagen bifallas;

II. att herr Ossbahrs motion 11:597 ej må till någon riksdagens

åtgärd föranleda;

III. att herrar Asplunds samt Hages och Lövgrens motioner

(I: 354 och II: 598) ej må av riksdagen bifallas;

IV. att riksdagen må

a) för fortsatt upprensning av norra inloppet till Fårösund

under sjätte huvudtiteln anvisa ett extra reservationsanslag

av 140,000 kronor;

b) för hamnanläggning i Vaxholm under fjärde huvudtiteln

anvisa ett extra reservationsanslag av 190,000 kronor.»

2) av herr Hamrin;

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 166.

19

beträffande punkt 2:o) (kommunala beredskapsarbeten)

1) av herrar Svensson i Kompersmåla, Bagge, Thelin, Nylander, Persson

i Falla, Skoglund och Olsson i Staxäng, vilka ansett, att utskottets yttrande

och förslag bort hava följande lydelse:

»Under hänvisning i huvudsak till vad utskottet under punkt l:o) av detta

utlåtande anfört får utskottet avstyrka fortsatt anslag till bidrag eller lån för

kommunala beredskapsarbeten. Även vad de kommunala beredskapsarbetena

beträffar framgår av redan vunna erfarenheter svårigheterna att utfinna lämpliga

arbetsobjekt.

Utskottet hemställer alltså,

att Kungl. Maj:ts förevarande förslag ej ina av riksdagen

bifallas.»

2) av herr Hamrin;

beträffande punkt 3:o) (främjande av bostadsbyggande)

1) av herrar Hamrin, Nilsson i Gränebo, Jonsson i Lycksele, Jeppsson och

Svensson i Grönvik, vilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hava

följande lydelse:

»Till en början--- 5,000,000 kronor.

Utskottet har funnit sig böra tillstyrka, att jämväl för nästa budgetår anslag

anvisas till främjande av bostadsbyggande. Utskottet har emellertid ansett

anslagsbeloppet böra begränsas till ''8,000,000 kronor och avstyrker alltså

motionen II: 619 i här förevarande del. Anslaget bör helt tagas i anspråk

för fortsatt bedrivande av landsbygdsverksamheten. Kungl. Maj:ts förslag,

att viss del av anslaget skulle kunna disponeras till lämnande av tertiärkredit

i städer och stadsliknande samhällen, har utskottet alltså icke ansett sig böra

biträda.

I sin--—-år 1935.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen — ---- förordade grunder.»

2) av herrar Svensson i Kompersmåla, Bagge, Thelin, Nylander, Persson

i Falla, Skoglund och Olsson i Staxäng, vilka ansett, att utskottets yttrande

och förslag bort hava följande lydelse:

»Till en början -—- —- —- 5,000,000 kronor.

Utskottet har funnit sig böra tillstyrka, att jämväl för nästa budgetår anslag

anvisas till främjande av bostadsbyggande. Utskottet har emellertid ansett

anslagsbeloppet böra begränsas till 5,000,000 kronor, varigenom för ändamålet

sammanlagt komma att hava anvisats 23,000,000 kronor, och avstyrker

alltså motionen II: 619 i här förevarande del. Anslaget bör helt tagas i anspråk

för fortsatt bedrivande av landsbygdsverksamheten. Kungl. Maj :ts förslag,

att viss del av anslaget skulle kunna disponeras till lämnande av tertiärkredit

i städer och stadsliknande samhällen, har utskottet alltså icke ansett sig

höra biträda.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 166.

I sin---denna del.

Utskottet har jämväl anslutit sig till förslaget, att viss del av anslaget

skulle, enligt Kungl. Maj:ts bestämmande, få utgå inom municipalsamhällen.

Jämlikt hittills ----inom municipalsamhälle. Med hänsyn till den av

utskottet förordade begränsningen av anslagsbeloppet i förhållande till Kungl.

Maj:ts förslag böra för ifrågavarande ändamål få tagas i anspråk högst

250,000 kronor.

I statsrådsprotokollet —- — -— år 1935.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må i---anvisa ett reservationsanslag

av 5,000,000 kronor, att utgå enligt av utskottet här ovan

förordade grunder.»

beträffande punkt 4:o) (lån och subventioner till främjande av enskild

företagsamhet)

1) av herrar Svensson i Kompersmåla, Bagge, Thelin, Nylander, Persson

i Falla, Skoglund och Olsson i Staxäng, vilka ansett, att utskottets yttrande

och förslag bort hava följande lydelse:

»Utskottet har funnit, att de farhågor, som från flera håll uttalades redan

när 1933 års riksdag anvisade anslag för här ifrågavarande ändamål, blivit

besannade. Vid undersökning av hittills avgjorda ansökningar har utskottet

även funnit, att låneunderstöd understundom utlämnats till företag, där detta

icke bort förekomma. Vidare vill utskottet framhålla riskerna för att till

ett företag lämnat understöd kan medföra arbetslöshet eller eljest menliga

verkningar för annat företag. Efter den erfarenhet, som numera vunnits,

finner sig utskottet kunna fastslå, att ett riktigt och ändamålsenligt

handhavande av en statlig hjälpverksamhet av här förevarande art överhuvud

taget måste komma att stöta på ofrånkomliga svårigheter; det synes därför

angeläget, att denna form av den statliga hjälpverksamheten snarast möjligt

avvecklas. Med hänsyn till vad sålunda anförts finner sig utskottet böra avstyrka

Kungl. Maj:ts förslag örn fortsatt anslag för här ifrågavarande ändamål.

Departementschefen har i statsrådsprotokollet meddelat, att subventioner

till främjande av enskild företagsamhet ansetts höra ifrågakomma endast i så''

pass obetydlig omfattning, att det redan beviljade anslaget härtill kunde anses

vara tillfyllest jämväl under nästa budgetår. Departementschefen har därför

icke ifrågasatt något nytt anslag för detta ändamål men i stället utgått

från att hinder icke borde möta mot att, om så funnes lämpligt och låneanslagets

tillgångar vore uttömda, jämväl från detta anslag lämna bidragen i

form av lån.

Med den ståndpunkt, utskottet intagit till frågan örn beviljande av nytt

anslag för låneunderstöd finner sig utskottet jämväl böra avstyrka vad i förevarande

hänseende föreslagits. Vid bifall härtill kommer anslaget till subvention

att besparas, i den mån ej ytterligare anvisningar därifrån ske. En
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 166.

21

ligt hittills vunnen erfarenhet synes man emellertid knappast hava anledning

att räkna med, "att dylika anvisningar komma att ske i någon större omfattning.

I anslutning till vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må

a) avslå Kungl. Maj:ts förslag örn anvisande av anslag till

lån till främjande av enskild företagsamhet,

b) avslå Kungl. Maj:ts förslag i fråga örn ändring i grunderna

för användningen av det för budgetåret 1933/1934 anvisade

reservationsanslaget till subventioner till främjande av

enskild företagsamhet.»

2) av herr Hamrin.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1934:428 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till statliga beredskapsarbeten m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten